Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation, m. m

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:5, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr k

1

Nr 5.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

(nr 189) örn expropriation, m. m.; given Stockholms

slott den 28 oktober 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till:

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

örn expropriation;

2) lag örn ändrad lydelse av 34 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr

142); samt

3) lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Billang lill riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 5.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om

expropriation.

Härigenom förordnas, att 4, 16, 58, 71 och 80 §§ lagen den 12 maj 1917

örn expropriation1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 47 a §, av

nedan angivna innehåll:

4 §.

Den, som vill hos Konungen söka rätt till expropriation, toge vid ansökningen

karta över fastigheten med beskrivning, utdrag av fastighetsregistret

såvitt fastigheten angår, styrkt uppgift å fastighetens ägare och innehavare

samt, om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse därför.

Är fråga---bifogas ansökningen.

Då rätt---av ansökningen.

16 §.

Vid rätten — — — är erforderligt.

Då område som skall exproprieras utgör del av fastighet, skall därjämte

till rätten i två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad

av vederbörande lantmätare eller mätningsman under iakttagande i

tillämpliga delar av vad som är stadgat om karta och beskrivning vid avstyckning

eller, då fråga är om mark som ingår i tomtindelning, vid tomtmätning.

Gränsen mellan området och återstoden av fastigheten skall vara

av lantmätare eller mätningsman tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

47 a §.

Så snart utslag i målet vunnit laga kraft, skall genom rättens försorg till

den som för fastighetsregistret översändas det ena exemplaret av karta och

beskrivning, som enligt 16 § andra stycket må hava ingivits i målet, jämte

sådant utdrag av handlingarna i målet och rättens utslag, att därav framgår

vilket område som avses med expropriationen. Å kartan skall tecknas bevis,

att den legat till grund för expropriationen.

1 Senaste lydelse av 16 § se SFS 1934:31.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 5.

3

58 §.

Då expropriation---eller fastighetsboken.

Utfaller, då —--insända fördelningslängden.

Exproprieras del av fastighet, åligge därjämte Konungens befallningshavande

att, sedan expropriationen blivit fullbordad, ofördröjligen göra anmälan

därom till den som för fastighetsregistret.

71 §.

Vill någon för expropriation låta upprätta karta över fastighet elle: eljest

verkställa nödig förundersökning därå, åge Konungens befallningshavande

på ansökning föreskriva, att erforderligt tillträde till fastigheten under viss

tid skall lämnas. Har expropriationsrätt ej redan meddelats, må dylik föreskrift

dock ej lämnas, örn Konungens befallningshavande finner det uppgivna

ändamålet icke vara sådant, som i 1 § avses.

Om undersökningens---är sagt.

Växande träd---särskilt medgivit.

80 §.

Innan expropriationsrätt---banlinjen rum.

Vid ansökningen toge sökanden karta och däröver upprättad beskrivning,

utvisande järnvägens sträckning samt i fråga om stationer, last- och hållplatser

och andra platser, där ansökningen avser mark utanför banlinjen,

angivande sådant områdes läge och storlek. Sökanden bifoge tillika styrkt

uppgift å ägare och innehavare av den mark ansökningen avser, utdrag av

fastighetsregistret såvitt angår mark utanför banlinjen samt, örn i något

hänseende överenskommelse träffats, redogörelse därför.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 34 § stadsplanelageu den 29 maj 1931 (nr 142).

Härigenom förordnas, att 34 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

34 §.

Bestämmelserna i---i stadsplan.

Är fråga om inlösen enligt 26 eller 27 § av sådan del av fastighet eller i

fastighetsindelning icke ingående område, som enligt fastställd tomtindelning

skall ingå i tomt, skall i stället för bestämmelserna i 16 § andra stycket lagen

örn expropriation gälla, att till rätten skall ingivas karta med protokoll rörande

mätning av tomten enligt bestämmelserna i 2 kap. lagen om fastighetsbildning

i stad; skolande vad i 47 a § lagen örn expropriation är stadgat om

karta och beskrivning i stället gälla karta och protokoll som nu sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

5

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 25 och 66 §§ samt 11 kap. 44 § vattenlagen

den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

10 KAP.

25 §.

Förrättningsmannen åligge---—- ingivna handlingar.

Är fråga om inlösen av område som utgör del av fastighet, skall, innan

beslut därom meddelas, vid förrättningen i två exemplar finnas tillgänglig

karta över området med beskrivning, upprättad av vederbörande lantmätare

eller mätningsman under iakttagande i tillämpliga delar av vad som är stad

gat örn karta och beskrivning vid avstyckning eller, då fråga är om mark

som ingår i tomtindelning, vid tomtmätning. Gränsen mellan området och

återstoden av fastigheten skall av lantmätare eller mätningsman tydligt och

varaktigt utmärkas å marken i samband med kartans upprättande eller senare.

66 §.

Vad i 25 § första stycket är stadgat om protokoll åge tillämpning jämväl

i fråga om förrättning som avses i 32 §. Protokollet bör vid varje sam

manträdes slut uppläsas och förses med synemännens underskrift.

Är fråga örn inlösen av område som utgör del av fastighet, gälle vad i

25 § andra stycket är stadgat.

11 KAP.

44 §.

Angår målet----sakkunnig person.

Mot sakkunnigt — ---samma mål.

I fråga---motsvarande tillämpning.

Är i målet fråga om inlösen av område som utgör del av fastighet, äge

vad i 10 kap. 25 § andra stycket är stadgat motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 25 § och 11 kap. 44 § se SFS 1919:425 samt av 10 kap. 66 §

se SFS 1920:459.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 maj 1938.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga angående

ändring i vissa delar av lagen örn expropriation m. m.

Föredraganden anför:

»Enligt 4 § lagen den 12 maj 1917 örn expropriation skall den som vill

hos Konungen söka rätt till expropriation vid ansökningen foga karta över

fastigheten med beskrivning, utvisande, därest det är fråga örn fastighet

å landet, till vilken jordeboksenhet den hör, så ock styrkt uppgift å fastighetens

ägare och innehavare samt, om i något avseende överenskommelse

träffats, redogörelse därför. Är fastighetsregister för orten upplagt, skall vid

ansökningen fogas jämväl utdrag av registret, såvitt fastigheten angår

Sedan tillstånd till expropriation meddelats, skall expropriationsmålet

jämlikt 13 § expropriationslagen instämmas till underrätten i den ort där

fastigheten är belägen. Efter det att vid rätten tillsatts nämnd för bestämmande

av expropriationsersättningen och nämnden fullgjort sitt uppdrag,

avslutas målets handläggning genom rättens utslag. För att expropriationen

skall fullbordas skall härefter som regel den fastställda expropriationsersättningen

nedsättas hos länsstyrelsen. Den i 4 § expropriationslagen angivna

kartan med beskrivning torde vanligen efter ärendets slutförande återställas

till sökanden.

Med expropriation likartad inlösen av mark förekommer även enligt vattenlagen.

Frågor om sådan inlösen kunna bliva föremål för behandling såväl

inför vattendomstolen i den ordning 11 kap. vattenlagen föreskriver som

vid syneförrättning enligt 10 kap. samma lag. I båda fallen saknas föreskrift

om upprättande av karta över det område som skall lösas. Inlösningen fullbordas

i regel genom den fastställda löseskillingens nedsättande hos länsstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

7

Såväl enligt lagen om expropriation som enligt vattenlagen kan del av

fastighet komma att exproprieras eller lösas. Den fastighetsbildning, som

därigenom sker, redovisas för närvarande icke i vederbörande fastighetsregister

förrän lagfart beviljats å det exproprierade eller inlösta området.

Enligt bestämmelserna i § 32 förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister

samt motsvarande föreskrifter i 33 § förordningen den 12 maj 1917

med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad skall, då lagfart

beviljats å lägenhet som tillkommit i enlighet med bestämmelserna örn expropriation

eller inlösen enligt vattenlagen, inskrivningsdomaren därom översända

uppgift till registerföraren, vilken därefter bar att införa lägenheten

i registret. Om lagfart ej sökes, kommer området däremot icke att införas

i vederbörande fastighetsregister.

1 skrivelse till lantmäteristyrelsen den 22 april 1930 framhöll övcrlnntmåtaren

i Malmöhus län, att expropriation av fast egendom i åtskilliga fall

icke åtföljdes av lagfart, vilket hade till följd att den fastighetsbildning, som

genom expropriation kunde äga rum, i så fall ej komme att upptagas i fastighetsregister,

samt att kartor och handlingar rörande sådan fastighetsbildning

till stor del saknades i länets lantmäterikontor. Överlantmätaren anhöll,

att styrelsen ville vidtaga de åtgärder som på grund av de anmärkta

förhållandena kunde visa sig erforderliga. Av yttranden, som lantmäteristyrelsen

med anledning av nu nämnda skrivelse inhämtade från övriga överlantmätare,

framgick, att berörda förhållanden uppmärksammats inom så

gott som samtliga län. I

I skrivelse den 29 maj 1931 har därefter lantmäteristyrelsen underställt

nämnda fråga Kungl. Maj.ts prövning. Styrelsen uttalade därvid, att det

vore en brist av betänklig art att den fastighetsbildning, som kunde ske genom

expropriation eller genom inlösen enligt vattenlagen, i stor utsträckning

icke komme att redovisas i vederbörande fastighetsregister, samt an

förde vidare bland annat:

Ehuru fastighetsregistren äro avsedda att redovisa all legal jorddelning,

kunna de med nu gällande bestämmelser icke fylla denna sin uppgift beträffande

fastighetsbildning av ifrågavarande slag. Det anmärkta förhållandet

utgör en allvarlig olägenhet för det fortgående jorddelningsarbetet. Skifte

och annan jorddelning skall ansluta sig till den fastighetsindelning, som upplages

i vederbörande fastighetsregister. Saknas i fastighetsregistret anteckning

örn den fastighetsbildning, som skett genom expropriation eller inlösen

enligt vattenlagen, kan detta omöjliggöra eller i varje fall i hög grad försvåra

såväl jorddelningsförrättningars behöriga utförande som en tillförlitlig

granskning av dem. Till detta förhållande medverkar även den omständigheten,

att karta och handlingar rörande exproprierat eller inlöst område

icke förvaras i lantmäterikontoret eller däremot svarande arkiv och att man,

då de äro tillgängliga, icke har någon säkerhet för att de äro tillförlitliga,

enär några stadganden icke finnas vare sig örn behörighet att upprätta dem

eller örn att betryggande förfaringssätt skola användas vid deras upprättande.

Erfarenheten har för övrigt visat, att det ej sällan kan vara svårt att

få tillgång till sådana, endast hos enskilda förvarade kartor och handlingar

och att de ibland icke kunna tillrättaskaffas. Att i sådana fall verkställa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr J.

skifte eller jorddelning å områden, som berörts av expropriation eller inlösen,

är uppenbarligen förenat med allvarliga svårigheter.

I fråga örn lämpliga åtgärder för avhjälpande av de brister som sålunda

vidlådde ifrågavarande fastighetsbildning framhöll lantmäteristyrelsen till en

början, att berörda brister uppenbarligen skulle kunna undanröjas om man,

på sätt jämväl av vissa överlantmätare blivit ifrågasatt, stadgade att expropriation

eller inlösen enligt vattenlagen icke vore fastighetsbildande utan

skulle åtföljas av ett avstyckningsförfarande för frånskiljande av de till expropriation

eller inlösen bestämda områdena. Enär emellertid en dylik anordning

skulle bliva onödigt omständlig och betungande genom ökade kostnader,

ansåge sig lantmäteristyrelsen icke böra föreslå åtgärder i sådan riktning.

Enligt styrelsens mening skulle de ifrågavarande bristerna kunna avhjälpas

på ett enklare sätt nämligen genom vissa åtgärder till säkerställande

dels att områdena bleve av för ändamålet lämplig person uppmätta och utmärkta

å karta, dels ock att vederbörande registerförare erhölle erforderliga

upplysningar beträffande den skedda fastighetsbildningen. Styrelsen yttrade

i anslutning härtill följande:

Expropriation och inlösen enligt vattenlagen böra, då de avse del av fastighet,

liksom nu anses innebära jorddelning och således vara fastighetsbildande.

Förrättning för annan jorddelning skall enligt gällande bestämmelser handläggas

av därför avsedd förrättningsman, nämligen vederbörande lantmätare

eller mätningsman. På samma sätt bör föreskrivas, att karta och handlingar,

som skola läggas till grund för fastighetsbildande expropriation eller

inlösen enligt vattenlagen, skola vara upprättade av vederbörande lantmätare

eller mätningsman. Bestämmelsen är av vikt bland annat för att få mätning

och kartläggning betryggande utförda och för att erhålla en för den ifrågasatta

jorddelningen nödvändig, tillfredsställande utredning örn befintliga fastighetsförhållanden.

Det torde knappast vara erforderligt, att ifrågavarande bestämmelse gäller

den karta med beskrivning, som enligt 4 § expropriationslagen skall fogas

till ansökan om tillstånd till expropriation. Den där avsedda kartan torde

nämligen för vissa fall kunna vara av enklare beskaffenhet och expropriation

avser ju icke alltid del av fastighet. Den föreslagna, av vederbörande

lantmätare eller mätningsman upprättade kartan synes därför böra ingivas

till rätten, när expropriationsmålet jämlikt 13 § expropriationslagen dit instämmes.

Kartan bör utvisa det eller de områden, som äro avsedda att exproprieras.

Det bör åligga vederbörande domhavande att, sedan expropriationen

avslutats genom rättens utslag och detta vunnit laga kraft, till överlantmätaren

eller vederbörande registerförare översända den ingivna kartan

med beskrivning ävensom sådant utdrag av rättens protokoll, att därav framgår

vilket eller vilka områden som blivit exproprierade. Emellertid är expropriationen

icke fullbordad genom att rättens utslag vinner laga kraft, utan

den fullbordas först genom att den fastställda expropriationsersättningen nedsättes.

På grund härav bör, när nedsättning skett, detta meddelas till överlantmätaren

eller vederbörande registerförare som, sedan till honom inkommit,

från domhavanden förenämnda karta och handlingar och från länsstyrelsen

nämnda anmälan, har att i vederbörande fastighetsregister införa

den fastighetsbildning, som skett.

Motsvarande bestämmelser böra stadgas för inlösen enligt vattenlagen, när

sådan inlösen avser del av fastighet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J
-

9

På grund av vad sålunda anförts hemställde lantmäteristyrelsen, att åtgärder

måtte vidtagas för undanröjande av berörda brister i fastighetsredovisningen

genom ändringar i expropriationslagen och i vattenlagen ävensom

i jordregisterförordningen och i förordningen med närmare föreskrifter örn

fastighetsregister för stad.

Med anledning av lantmäteristyrelsens framställning har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria i ämnet jämte lagutkast.

I promemorian anfördes, att en huvudprincip för all jorddelning vore att

den borde angivas å karta som förvarades i offentligt arkiv. Sedan fastighetsregister

upplagts borde jorddelningen vidare redovisas i dylikt register. I

nämnda princip hade tidigare brustit mycket. Vid fastighetsbildning, som

skedde enligt gällande lagar om delning av jord å landet och om fastighetsbildning

i stad, vore emellertid sörjt för att karta upprättades och ingåves

till lantmäterikontoret eller annat offentligt arkiv samt att fastighetsbildningen

infördes i fastighetsregistret. Beträffande den fastighetsbildning som

ägde rum genom expropriation eller inlösen enligt vattenlagen gällde däremot

alltjämt, att den ofta icke komme att redovisas i vederbörande fastighetsregister.

Detta missförhållande hade visat sig medföra praktiska olägenheter

vid det fortsatta jorddelningsarbetet. Vidare vore att märka, att

kartor över de nybildade fastigheterna i de flesta fall icke redovisats till

lantmäterikontoren, varjämte de kartor, som funnes tillgängliga, ofta vore

bristfälliga. Det vore slutligen en allvarlig brist, att bestämmelser saknades

om utmärkande på marken av gränslinjerna mellan exproprierade eller enligt

vattenlagen inlösta områden och vederbörande stamfastigheter.

Vid promemorian voro fogade utkast till dels lag angående ändring i vissa

delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation, dels lag örn ändrad

lydelse av 32 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr 142), dels ock lag

örn ändring i vissa delar av vattenlagen.

Enligt förstnämnda utkast till ändring i lagen örn expropriation

skulle såsom andra stycke i 16 § samma lag införas stadgande

att, då område som skulle exproprieras utgjorde del av fastighet, skulle till

rätten i två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad

av vederbörande lantmätare eller mätningsman under iakttagande i tillämpliga

delar av vad som vore stadgat om karta och beskrivning vid avstyckning

eller, då fråga vore om mark som inginge i tomtindelning, vid tomtmätning.

I sistnämnda avseende åsyftas, enligt vad i promemorian framhålles, 19 kap.

19 § lagen om delning av jord å landet, 2 kap. 8 § och 5 kap. 11 § lagen

örn fastighetsbildning i stad samt mätningsförordningen den 17 december

1920. Gränsen mellan det område, som skulle exproprieras, och återstoden

av fastigheten skulle enligt utkastet vara av lantmätare eller mätningsman

tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

I expropriationslagen skulle vidare enligt berörda utkast införas en ny

paragraf, betecknad såsom 47 a §, enligt vilken, så snart utslag i expropriationsmål

vunnit laga kraft, genom rättens försorg skulle till den som förde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

fastighetsregistret översändas det ena exemplaret av karta och beskrivning,

som enligt 16 § andra stycket i utkastet ingivits i målet, jämte sådant utdrag

av handlingarna i målet och rättens utslag, att därav framginge, vilket område

som avsåges med expropriationen. Å kartan skulle enligt utkastet tecknas

bevis, att den legat till grund för expropriationen. Beträffande det andra

exemplaret av kartan och beskrivningen anmärktes i promemorian, att

det borde på begäran återställas till den exproprierande.

Såsom förut nämnts fullbordas expropriation i regel först genom expropriationsersättningens

nedsättande hos länsstyrelsen. I 58 § expropriationslagen

skulle enligt utkastet till ändring av samma lag intagas bestämmelse att,

där del av fastighet exproprieras, länsstyrelsen, sedan expropriationen fullbordats,

skulle ofördröjligen göra anmälan därom till den som för fastighetsregistret.

De ändringar i expropriationslagen, som sålunda föreslagits i utkastet, ha

ansetts böra påkalla viss jämkning även av 71 § i lagen. I denna paragraf

stadgas nu, att örn någon vill för ansökning om rätt till expropriation låta

upprätta karta över fastighet eller eljest verkställa nödig förundersökning

därå, äger länsstyrelsen på ansökning föreskriva, att erforderligt tillträde till

fastigheten under viss tid skall lämnas. Sådan föreskrift må dock ej meddelas,

örn länsstyrelsen finner det uppgivna ändamålet icke vara sådant, som

enligt 1 § avses med expropriationslagen. Enligt vad i promemorian uttalas

borde 71 § omarbetas så, att av densamma framginge att tillträde till fastigheten

för upprättande av sådan karta med beskrivning, som enligt förslaget

skulle ingivas till rätten, kunde medgivas den exproprierande jämväl efter det

att expropriationsrätt meddelats. Paragrafen har i utkastet ändrats i överensstämmelse

med vad nu sagts, varjämte föreslagits viss därav föranledd

jämkning av lagrummet i övrigt.

I samband med nu ifrågavarande ändringar i expropriationslagen har 4 §

i samma lag ansetts böra underkastas en redaktionell .jämkning, så att vad

där är stadgat om jordebok, vilken numera ej föres, komme att utgå. Enahanda

ändring har föreslagits beträffande 80 §.

Särskilda föreskrifter om expropriation av fast egendom återfinnas — utom

i vattenlagen — jämväl i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar

samt stadsplanelagen den 29 maj 1931. På grund av hänvisning i dessa

lagar till allmänna expropriationslagen skulle förut berörda ändringar i sistnämnda

lag bliva tillämpliga även vid expropriation enligt förstnämnda lagar.

Härifrån har emellertid ansetts lämpligt att genom förenämnda utkast till

ändring av stadsplanelagen stadga visst undantag beträffande

sistnämnda lag. Jämlikt 26 § stadsplanelagen är, därest enligt tomtindelning

i stad särskilda delar av tomt äro i olika ägares hand, ägare av sådan tomtdel

berättigad att lösa till sig återstoden av tomten. Har talan örn sådan lösen

icke anhängiggjorts inom viss tid efter tomtindelningens fastställande eller

har dylik talan ej lett till tomtens förenande i en ägares hand, är vidare

enligt 27 § samma lag staden på vissa villkor berättigad lösa tomten. Vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

11

nu sagts om stad gäller enligt stadsplanelagen även vissa andra samhällen.

Beträffande inlösen som nyss nämnts uttalas i promemorian, att i målet

borde företes karta, upprättad vid sådan förrättning som i 2 kap. fastighetsbildningslagen

sägs, d. v. s. laga tomtkarta upprättad vid tomtmätning med

åtföljande gränsbestämning. Endast härigenom vunnes tillförlitlig upplysning

örn de områden som inginge i tomten samt gränserna mellan dessa. Redan

för närvarande företeddes i stor utsträckning laga tomtkarta i dylika

ärenden och denna praxis syntes böra lagfästas för de fall, då inlösen

avsåge del av fastighet eller inlösningen omfattade del av område, som icke

inginge i fastighetsindelning. I överensstämmelse härmed skulle enligt

utkastet i 32 § stadsplanelagen intagas föreskrift att, då fråga vore

om inlösen enligt 26 eller 27 § av sådan del av fastighet eller i fastighetsindelning

icke ingående område, som enligt fastställd tomtindelning skulle

ingå i tomt, skulle i stället för de bestämmelser, som enligt utkastet till ändring

av expropriationslagen skulle intagas såsom andra stycke i 16 § samma lag,

gälla, att till rätten skulle ingivas karta med protokoll rörande mätning av

tomten enligt bestämmelserna i 2 kap. fastighetsbildningslagen. Därvid skulle

vad i den föreslagna nya paragrafen, 47 a §, i expropriationslagen vore stadgat

om karta och beskrivning i stället gälla karta och protokoll som nyss

sagts.

Enligt förenämnda utkast till ändring av vattenlagen

skulle såsom andra stycke i 10 kap. 25 § samma lag, som rör syneförrättning

beträffande allmän flottled, intagas ett stadgande, motsvarande de bestämmelser,

som enligt utkastet till ändring av expropriationslagen skulle införas

såsom andra stycke i 16 § sistnämnda lag. När fråga vore om inlösen

av område som utgjorde del av fastighet, skulle sålunda, innan beslut därom

meddelades, vid förrättningen i två exemplar finnas tillgänglig karta över

området med beskrivning, upprättad av vederbörande lantmätare eller mätningsman

under iakttagande i tillämpliga delar av vad som vore stadgat örn

karta och beskrivning vid avstyckning eller, då Dåga vore om mark som

inginge i tomtindelning, vid tomtmätning. Vidare skulle gränsen mellan området

och återstoden av fastigheten vara av lantmätare eller mätningsman

tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

I 10 kap. 66 § vattenlagen, som rör syneförrättning för vattenreglering,

torrläggning av mark och kloakledningsföretag, skulle enligt förevarande utkast

stadgas att, där i sådant ärende vore fråga örn inlösen av område som

utgjorde del av fastighet, skulle det stadgande, som enligt utkastet skulle intagas

såsom andra stycke i 25 § samma kap., lända till efterrättelse. En motsvarande

bestämmelse skulle beträffande ansökningsmål, som anhängiggöras

vid och handläggas av vattendomstol, intagas i 11 kap. 44 §.

I promemorian framhålles, att det icke ansetts lämpligt att — på sätt beträffande

expropriationslagen skett i utkastet till ändring av denna lag — i

vattenlagen införa stadganden örn skyldighet för vederbörande förrättningsinan

eller vattenrättsdomare att, sedan utlåtande eller utslag meddelats, varigenom

inlösen av del av fastighet bestämts, översända karta med beskriv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

ning till vederbörande registerförare eller om skyldighet för länsstyrelsen

att meddela registerföraren, när inlösen fullbordats, m. m. Bestämmelser

härom borde meddelas i administrativ ordning. På enahanda sätt borde vidtagas

vissa ändringar i jordregisterförordningen och förordningen med närmare

föreskrifter om fastighetsregister för stad.

Över promemorian jämte därvid fogade lagutkast ha avgivits utlåtanden

av lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus

och Västerbottens län, samtliga vattenrättsdomare och 1936 års egnaliemsutredning.

Lantmäteristyrelsen har, med förmälan, att lagutkasten syntes väl ägnade

att avhjälpa de missförhållanden, som föranlett styrelsens förenämnda skrivelse,

tillstyrkt, att de föreslagna lagändringarna genomfördes.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört:

I likhet med lantmäteristyrelsen finner länsstyrelsen ett undanröjande av

de brister, som för närvarande vidlåda ifrågavarande fastighetsbildningar,

vara en angelägenhet av vikt. Avsaknaden av tydlig och tillförlitlig karta

med tillhörande beskrivning torde för övrigt många gånger hava försvårat

handläggningen av sådana mål, om vilka i ärendet är fråga, och bland annat

medfört, att expropriationsnämnd i fall, då expropriationen berört flera

fastigheter, icke alltid bestämt förekommande ersättningsbelopp för varje

fastighet för sig utan fastställt ett gemensamt ersättningsbelopp. Ett dylikt

förfarande förorsakar svårigheter, stundom betydande sådana, vid ersättningens

fördelning, särskilt då fastigheterna äro besvärade av olika inteckningar.

Då de nya bestämmelserna kunna förväntas undanröja jämväl nu

anmärkta svårigheter vid handläggningen av hithörande mål och ärenden,

får länsstyrelsen för sin del tillstyrka genomförandet av en lagstiftning av

huvudsakligen det innehåll, som angives i promemorian.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat, att det otvivelaktigt förelåge

behov av bestämmelser till avhjälpande av påtalade brister i fråga om den

fastighetsbildning, som skedde genom expropriation eller inlösen enligt vattenlagen.

Emot de framlagda lagförslagen hade länsstyrelsen icke funnit

anledning till erinran. Länsstyrelsen har i anslutning härtill påpekat, att det

redan för närvarande inom länet i allmänhet förfores så, att av lantmätare

eller mätningsman upprättad karta med beskrivning över fastighet eller fastighetsdel

som skulle exproprieras företeddes inför expropriationsnämnden.

Utan dylik utredning syntes för nämnden möta svårighet att verkställa en

riktig värdering.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört:

Länsstyrelsen har icke någon erfarenhet rörande verkningarna av de nuvarande

förhållandena beträffande fastighetsbildning genom expropriation

eller inlösen enligt vattenlagen. Däremot har länsstyrelsen vid fördelning

av löseskillingar för enligt vattenlagen inlösta områden i flera fall funnit

handläggningen av inlösningsfrågan så bristfällig att det varit omöjligt att

utan särskild utredning individualisera den fastighet, varifrån områden inlösts.

Enbart ur denna synpunkt är en ändring i lagstiftningen påkallad.

Men det faller av sig självt att den lucka i fastighetsregistreringen, som vitsordats

ha uppkommit genom ofullständigheten av nu gällande föreskrifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

13

rörande den ifrågavarande fastighetsbildningen, måste utfyllas för att icke

ändamålet med registreringen skall äventyras.

Länsstyrelsen, som ej funnit anledning till erinran mot de föreslagna lagändringarna,

tillstyrkte deras genomförande.

Av 1936 års egnahemsutredning har uttalats, att, därest det befunnes påkallat

att införa expropriation som medel att skapa egna hem eller mindre

jordbruk eller stärka ofullständiga jordbruk och bestämmelser härom i likhet

med vad tidigare föreslagits ansåges böra intagas i expropriationslagen,

skulle enligt egnahemsutredningens mening vara nödvändigt att samtidigt

införa liknande ändringar i expropriationslagen, som nu föreslagits i promemorian.

Det syntes vara både naturligt och ofrånkomligt att vid den fastighetsbildning

för de i egnahemsutredningens direktiv angivna syften, som

kunde komma att ske genom expropriation, i de i promemorian berörda

hänseenden fordrades liknande bestämmelser som nu gällde, därest området

förvärvades genom köp och avstyckning enligt jorddelningslagen skulle ske.

Egnahemsutredningen funne med hänvisning till det anförda att de i promemorian

föreslagna lagändringar icke föregrepe vad utredningen kunde

komma att föreslå i den på dess utredningar beroende frågan om expropriation

för de syften som angivits i utredningens direktiv.

Vattenräitsclomaren vid Österbygdens vattendomstol och vattenrättsdomaren

vid Västerbygdens vattendomstol ha lämnat lagutkasten utan erinran.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har anfört, att det syntes

klart att vissa bestämmelser erfordrades till tryggande av att den fastighetsbildning,

som äger rum genom expropriation eller inlösen enligt vattenlagen,

komme till synes i fastighetsregistret. Vattenrättsdomaren har emellertid

beträffande utkastet till ändring av vattenlagen erinrat, att det i vattenmål

• i allmänhet ej kunde på förhand avgöras vilket område som kunde behöva anlitas

för inlösen. Att på förhand upprätta karta syntes för den skull ej lämpligt.

I stället borde föreskrivas, att på grund av lagakraftägande dom lantmätare

hade att, på bekostnad av sökande i vattenmålet, upprätta karta och

beskrivning över området att införlivas med kartmaterialet å lantmäterikontoret.

I vattenlagen kunde införas föreskrift, att sökande i vattenmål vore

skyldig bekosta erforderlig förrättning av lantmätare samt att sökanden vid

nedsättning hos länsstyrelsen av löseskillingen hade att förete domen i två

exemplar varav det ena genom länsstyrelsens försorg överlämnades till överlantmätaren.

Denne hade därefter att förordna lantmätare för utförande av

förrättningen och sörja för att den nya fastigheten komme in i fastighetsregistret.

Det i promemorian föreslagna förfaringssättet komme med allra

största sannolikhet att medföra dröjsmål med vattendomstolens avgöranden

till skada för sökande i vattenmål. Vattenrättsdomaren har — med instämmande

i promemorians syfte — föreslagit en omarbetning av ungefärligen

sagda innehåll.

Vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol har, bland annat,

yttrat:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

Departe
ments
chefen.

Med beaktande av vad i promemorian anförts anser jag mig icke hava anledning

till erinran mot att såsom föreslagits karta varder av lantmätare eller

mätningsman upprättad över del av fastighet, som skall lösas. Av vikt är

emellertid att det förfarande, som skall ifrågakomma, varder anordnat på ett

praktiskt och lämpligt sätt, därvid särskilt synes böra beaktas dels att kostnaderna

för förfarandet icke bliva för stora och dels att icke ett förekommande

måls avgörande varder på grund av den föreskrivna kartläggningen i någon

mera avsevärd mån fördröjt. I nu berörda avseenden må följande särskilt

påpekas. Allenast ett påstående om skyldighet att lösa en del av en fastighet

bör tydligen icke föranleda tillkallande av lantmätare eller mätningsman,

utan bör så endast förekomma då skäl föreligga för att lösen verkligen skall

ifrågakomma. Av den föreslagna lagtexten synes också framgå att avsett är

att lantmätare eller mätningsman endast skulle tillkallas, då lösen verkligen

skall ske. Detta förutsätter således egentligen att först ett preliminärt beslut

om lösen skall föreligga. Avsett torde väl dock icke vara att lagbestämmelsen

skall tolkas fullt så snävt utan torde det väl få anses vara tillräckligt för tillkallande

av lantmätare eller mätningsman att starka skäl föreligga för att

lösen skall ifrågakomma. Härigenom skulle beredas möjlighet för förrättningsmannen

vid syneförrättningar och för vattenrättsdomaren uti mål, som

direkt anhängiggjorts vid vattendomstol, att då skäl syntes föreligga för att

lösen skall ifrågakomma tillkalla lantmätare eller mätningsman att närvara

vid ett utsatt sammanträde. Dessutom skulle man vinna den fördelen, att i

tveksamma fall kartläggning kommer att ske av ett till inlösen ifrågasatt område

även om det sedermera i första instans beslutes att lösen icke skall ifrågakomma.

Vid fullföljd av målet i högre instans skulle då, därest beslut där

fattas örn lösen, icke någon särskild åtgärd erfordras för områdets kartläggande.

Oavsett att således i många fall lantmätare eller mätningsman kan

varda tillkallad att närvara vid ett utsatt sammanträde, komma dock säkerligen

i många fall ett sådant tillkallande på förhand icke att kunna ske, därvid

endast må påpekas att yrkande örn lösen icke behöver framställas förrän vid

sammanträdet. I sådana fall måste således kartläggningen ske först efter

sammanträdet. Att på grund härav ett dröjsmål med målets avgörande kan

uppstå är otvivelaktigt, därvid må påpekas att i flertalet vattenmål endast ett *

sammanträde hålles på stället. Det bliver i så fall nödigt att uppskjuta målets

avgörande i avbidan på att kartläggning sker. Under förutsättning att man

kan påräkna att lantmätare eller mätningsman är i tillfälle att inom kort vidtaga

erforderliga åtgärder behöver emellertid detta uppskov icke bliva av

någon nämnvärd betydelse.

Nu nämnde vattenrättsdomare har härefter uttalat, att det syntes tveksamt

huruvida det kunde vara lämpligt att gränserna för ett område, som skulle

lösas, bleve på marken utmärkta redan på ett förberedande stadium, enär den

möjligheten förelåge att högre instans ändrade vad synemännen eller vattendomstolen

beslutat. Det syntes som om övervägande skäl talade för att

ett utmärkande av gränserna på marken borde verkställas först sedan det

blivit slutligen avgjort att området verkligen komme att lösas.

Såsom lantmäteristyrelsen framhållit utgör det en allvarlig olägenhet, att

den fastighetsbildning, som kan äga rum genom expropriation eller genom

inlösen enligt vattenlagen, i stor utsträckning ej redovisas i vederbörande

fastighetsregister. För att detta skall kunna fylla sin uppgift är nödvändigt,

att rättelse i berörda missförhållande vidtages. I de yttranden, som av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

15

givits över den i ärendet upprättade promemorian jämte lagutkast, har

också behovet av en sådan åtgärd allmänt vitsordats. Promemorian upplager

därjämte till behandling frågan örn införande av skyldighet för den

som exproprierar eller löser del av fastighet att låta på marken utmärka

gränserna mellan ifrågavarande del och återstoden av stamfastigheten. Även

i detta hänseende föreligger för närvarande en påtaglig brist i lagstiftningen,

kännbar särskilt för den som genom expropriation eller inlösen tvingas att

avstå mark. Denne synes nämligen med skäl kunna fordra att nytillkomna

gränslinjer bliva genom den exproprierandes eller lösandes försorg på betryggande

sätt utmärkta på marken.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i de vid promemorian fogade

lagutkasten har i de avgivna yttrandena icke framställts någon erinran mot

utkastet till ändring av lagen om expropriation. Såsom

den lämnade redogörelsen visar innebär detta utkast till en början att,

där fråga är om expropriation av del av fastighet, till rätten skall ingivas

karta, i två exemplar, med beskrivning, upprättad av lantmätare eller mätningsman.

Med mätningsman avses härvid även de i vissa städer och samhällen

förordnade förrättningsmän för tomtmätning och avstyckning. Kartan

måste anses erforderlig för en tillfredsställande identifiering av området

i fråga. Ur kostnadssynpunkt lärer icke rimligen kunna framställas någon

invändning mot den föreslagna anordningen. Härvid må erinras, att kostnaden

blir i förhållande till markens värde ringa och att den exproprierande

eller lösande, om han i stället förvärvat marken genom vanligt köp, blivit nödsakad

att föranstalta om avstyckning av densamma samt sålunda även i dylikt

fall nödgats bekosta upprättandet av karta. Vidare är att märka att de

föreslagna åtgärderna icke beröra de talrika fall, då mark genom expropriation

tages i anspråk allenast med vågrätt eller eljest med nyttjanderätt. Av

det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Malmöhus län, framgår för

övrigt, att inom detta län redan för närvarande, på grund av behovet av tillförlitlig

karta vid expropriation av äganderätt till mark, i allmänhet förfares

så, att lantmätare eller mätningsman får upprätta karta med beskrivning

som företes inför expropriationsnämnden samt att utan dylik utredning svårighet

för nämnden att verkställa en riktig värdering möter. Uppenbart är

att, därest redan vid ansökning till Konungen om rätt till expropriation ingivits

vederbörlig karta, samma karta må åberopas vid målets handläggning

inför domstol.

Nu förevarande utkast tillgodoser även förut berörda önskemål att, där del

av fastighet exproprieras, gränserna mot stamfastigheten skola utmärkas på

marken. I fråga om kostnaderna härför kan, liksom beträffande de föreslagna

åtgärderna enligt vattenlagen, i huvudsak hänvisas till vad förut anförts

rörande kostnaden för kartas upprättande. Av utkastet torde framgå,

att utmärkandet på marken ansetts böra försiggå samtidigt med kartas

upprättande. Detta synes också vara mest praktiskt och förenat med den

minsta kostnaden.

Sedan rätten meddelat beslut örn expropriation av del av fastighet, skall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

enligt utkastet ett exemplar av kartan med beskrivning samt erforderliga utdrag

av handlingarna i målet och rättens utslag sändas till vederbörande

fastighetsregisterförare, som även av länsstyrelsen skall underrättas om

expropriationens fullbordande. Vad sålunda föreslagits synes lämpligt. 1

fråga om de smärre ändringar i expropriationslagen, som förevarande utkast

i övrigt innehåller, torde ej heller vara något att erinra.

Beträffande härefter vid promemorian fogat utkast till ändring

av stadsplanelagen har i yttrandena icke framställts någon erinran.

Enligt nu nämnda utkast skall i vissa fall vid inlösen av tomtdel eller del av

område, som icke ingår i fastighetsindelning, företes laga tomtkarta. Vad

sålunda föreslagits torde böra genomföras. Stadgande i ämnet synes dock

lämpligen böra intagas såsom andra stycke i 34 § stadsplanelagen i stället

för, såsom i utkastet föreslagits, i 32 § samma lag. Anmärkas må, att inlösningen

i fall, varom nu är fråga, avser att förena en tomts olika delar

i en ägares hand, att ärendet fullföljes genom sammanläggning av tomtdelarna

samt att, enär däx-vid måste ingivas laga tomtkarta, skyldigheten

att förete dylik karta redan i inlösningsärendet icke medför någon särskild

kostnad för tomtägaren.

Vid förenämnda promemoria hade även fogats utkast till ändring

av vattenlagen. Beträffande detta utkast har av vattenrättsdomaren vid

Norrbygdens vattendomstol uttalats att, där fråga vöre örn inlösen av del av

fastighet enligt nu nämnda lag, upprättande av karta över området och

gränsernas utmärkande å marken borde försiggå först efter det att inlösningen

fullbordats. I detta sammanhang må emellertid erinras om länsstyrelsens

i Västerbottens län uttalande, att en ändring i den i promemorian föreslagna

riktning vore påkallad redan av den grund att det, sedan inlösen ägt

rum enligt vattenlagen, ofta varit erforderligt att för löseskillingens fördelning

föranstalta om särskild kompletterande utredning. Den i utkastet intagna

ståndpunkten, enligt vilken tillförlitlig karta skall upprättas redan under

målets handläggning vid syneförrättning eller vid vattendomstol, torde sålunda

böra bibehållas. Denna ståndpunkt har också intagits av övriga vattenrättsdomare.

Beträffande gränsernas utmärkande på marken har emellertid

vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol ansett, att detta

borde ske först sedan inlösen fullbordats. En dylik ändring av utkastet

kan ock synas förenad med vissa fördelar t. ex. i sådana fall, då gränserna

för det område, som skall lösas, kunna tänkas bli föremål för ändring i

högre instans. De fall, då någon sådan ändring kan visa sig erforderlig,

torde emellertid vara mycket sällsynta och i övriga fall lärer det, liksom vid

expropriation, vara mest praktiskt, att gränsernas utmärkande sker i samband

med kartas upprättande. Lämpligast synes därför vara att endast

vidtaga sådan jämkning i utkastet, att vid inlösen av del av fastighet enligt

vattenlagen möjlighet förefinnes att, där det av särskilda skäl finnes påkallat,

låta med gränsernas utmärkande på marken anstå till dess att laga

kraftägande utslag föreligger. I sådant fall bör i synemännens utlåtande

eller vattendomstolens utslag erinras om den lösandes skyldighet att föran
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 17

stalta om gränsernas utmärkande ävensom i övrigt meddelas behövliga föreskrifter

i ämnet.

Med anledning av vad vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol

anfört beträffande frågan, när lantmätare eller mätningsman skall tillkallas,

må framhållas, att åtgärder för upprättande av karta och utmärkande

av gränserna å marken ej behöva vidtagas i sådana fall, då anledning

saknas till antagande att yrkande om inlösen skall komma att bifallas.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation;

2) lag örn ändrad lydelse av 34 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr

142); och

3) lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

Uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 5.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 juni

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 21 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 20 maj 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation;

2) lag om ändrad lydelse av 34 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr

142); och

3) lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra hovrättsfiskalen A. Nordenstam.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 oktober 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets den 2 juni

1938 avgivna utlåtande över de den 20 maj 1938 till lagrådet remitterade förslagen

till 1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

(nr 189) om expropriation, 2) lag örn ändrad lydelse av 34- § stadsplanelagen

den 29 maj 1931 (nr 142) och 3) lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen;

därvid föredraganden hemställer att förslagen, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schverin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 a1 i texten