Angående anslag till statlig lagerhållning
1939-01-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:54, Angående anslag till statlig lagerhållning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
1
Nr 54.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statlig
lagerhållning; given Stockholms slott den 20 januari
1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 januari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:
I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 80, och kapitalbudgeten,
bil. 8, punkterna 5 och 6) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1939/40 beräkna
dels till statlig lagerhållning m. m. ett förslagsanslag av 3,000,000
kronor, dels till vissa omkostnader för statlig lagerhållning ett reservationsanslag
av 6,000,000 kronor, dels ock till beredning av vissa råvaror till färdigprodukter
för upplagring ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor. Jag
torde nu få ånyo anmäla detta ärende.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 64.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 54
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 318 medgav 1937
års riksdag (skr. nr 328), att riksgäldskontoret finge förskottsvis genom
överlämnande av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i
samråd med riksbanken ställa medel till förfogande för den myndighet, åt
vilken kunde komma att uppdragas att enligt fastställda direktiv verkställa
inköp för statens räkning från utlandet, att av myndigheten användas för
förvärv från riksbanken av för myndighetens verksamhet erforderliga belopp
i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av högst 100,000,000
kronor. Motsvarande medgivande lämnades vid 1938 års riksdag (prop. nr
308; r. skr. nr 309) beträffande ett ytterligare belopp av 100,000,000 kronor.
I anslutning till ifrågavarande bemyndiganden har riksdagen —• med bifall
till Kungl. Maj:ts propositioner år 1937 nr 323 och år 1938 nr 311 — medgivit,
att upphandling och upplagring av varor finge verkställas för statens
räkning i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollen till propositionerna
angivna riktlinjer till ett sammanlagt belopp av 140,000,000
kronor. Såsom framgår av dessa propositioner är avsikten med den statliga
upphandlingen att, såsom en beredskapsåtgärd i händelse av avspärrning,
från utlandet inköpa och här upplägga ett reservförråd av varor, som
erfordras för näringslivet men ej kunna frambringas i tillräcklig mängd
inom landet.
För bestridande av vissa med verksamheten förenade omkostnader anvisades
för budgetåret 1937/38 under tionde huvudtiteln ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor. Å riksstaten för innevarande budgetår äro till bestridande
av ifrågavarande omkostnader upptagna två anslag, nämligen dels
under tionde huvudtiteln ett förslagsanslag till statlig lagerhållning m. m.
å 1,930,000 kronor, dels ock under kapitalbudgeten, fonden för förlag till
statsverket, ett reservationsanslag till vissa omkostnader för statlig lagerhållning
å 4,000,000 kronor. Från förstnämnda anslag avses skola bestridas
kostnader, vilka beräknas icke bliva vid försäljning täckta av varupriset,
såsom administrationskostnader, lagerhyror samt kostnader för vård
och omsättning. Det andra anslaget avses skola användas till sådana utgifter
som transportkostnader inom landet, tullar och acciser, vilka medföra
en stegring av de lagrade varornas försäljningsvärde.
De med upphandlingen och upplagringen sammanhängande uppgifterna
handhavas av statens reservförrådsnämnd. Instruktion för denna är utfärdad
den 14 augusti 1937 (nr 754).
Statens reservförrådsnämnds verksamhet har under innevarande budgetår
fortgått enligt de för nämnden gällande direktiven. Bemyndiganden hava
av Kungl. Maj:t lämnats nämnden till inköp av varor för sammanlagt omkring
hela det för statlig reservlagring under budgetåret avsedda beloppet,
70 miljoner kronor. Bland de varor, som sålunda avsetts för inköp, märkas
gödningsämnen, fettänmen, fodermedel, bränslen, metaller, gummi, textilråvaror,
läkemedel, förbandsmateriel m. m. Vid utgången av år 1938
hade inköp verkställts för i runt tal 115,000,000 kronor av hela den för stat
-
Kungl. Maj:ts proposition nr öé.
3
lig lagerhållning hittills avsedda summan örn 140,000,000 kronor. Vid samma
tidpunkt hade varor för omkring 89,000,000 kronor inkommit i riket.
Inköpen av varorna under budgetåret hava liksom tidigare till övervägande
delen skett genom de i vederbörande branscher arbetande företagen,
vilkas erfarenhet örn varornas beskaffenhet, inköpskällor m. m. nämnden
kunnat tillgodogöra sig till förmån för inköpsverksamheten. Lagringen,
som sker i intimt samarbete med olika av lagringen intresserade industrier
eller med andra företagare inom vederbörande näringsgrenar, har även under
innevarande budgetår ägt rum efter två huvudlinjer, nämligen mot hyra
av visst belopp för år eller mot engångsersättning för längre tids dispositionsrätt
till vederbörande lagerlokal. På grund av att tillgängliga lagerutx-ymmen
i allt större utsträckning tagits i anspråk, har nämnden i många
fall varit tvungen utfästa sig att lämna betydande belopp som bidrag till
byggande av nya lagerlokaler.
För finansieringen av nämndens inköpsverksamhet under budgetåret bär
riksgäldskontoret för nämndens räkning till riksbanken överlämnat skattkammarväxlar
till ett belopp av 70 miljoner kronor. Över det till bestridande
av kostnaderna för statlig lagerhållning m. m. under tionde huvudtiteln
för budgetåret upptagna förslagsanslaget hade vid utgången av 1938
anvisats 2,960,000 kronor. Hela det å kapitalbudgeten under fonden för
förlag till statsverket upptagna reservationsanslaget å 4,000,000 kronor till
vissa omkostnader för statlig lagerhållning har ställts till nämndens förfogande.
För bestridande av fortsatta dylika kostnader har Kungl. Maj:t å
tilläggsstat för budgetåret 1938/39 av innevarande års riksdag äskat ett
ytterligare reservationsanslag för ändamålet å 5,000,000 kronor.
På därom av chefen för finansdepartementet förut i dag gjord hemställan
har Kungl. Majit beslutat att till riksdagen avlåta proposition angående
bemyndigande för riksgäldskontoret att förskottsvis, genom överlämnande
av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken,
ställa ytterligare medel till förfogande för myndighet, åt vilken uppdrages
att i av riksdagen medgiven omfattning verkställa inköp för statens
räkning från utlandet. Medlen avses skola av myndigheten användas för
förvärv från riksbanken av för myndighetens verksamhet erforderliga belopp
i guld och valutor.
I skrivelse den 30 november 1938 har statens reserv!örrådsnämnd hemställt,
att Kungl. Majit ville dels inhämta riksdagens medgivande till fortsatta
statliga inköp för reservlagring av varor för 70,000,000 kronor, därav
15,000,000 kronor skulle få användas redan innevarande budgetår, dels ock
framlägga förslag örn anvisande av ett förslagsanslag å 3,000,000 kronor
under tionde huvudtiteln för statlig lagerhållning m. m. samt ett reservationsanslag
å 7,000,000 kronor å kapitalbudgeten för bestridande av vissa
omkostnader för statlig lagerhållning.
Vidare har nämnden i en den 23 september 1938 dagtecknad skrivelse
hemställt, att ett belopp av 4,000,000 kronor måtte anvisas att användas till
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
bestridande av kostnader för bearbetning och förädling inom landet av vissa
i utlandet inköpta råvaror.
Till utveckling av sina i förstnämnda skrivelse gjorda förslag har nämnden
anfört i huvudsak följande:
Med skrivelse den 18 november 1938 till nämnden hade rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap överlämnat förslag å varor, vilka borde
göras till föremål för statlig reservlagring under budgetåret 1939,40, enligt
två alternativ, betecknade A och B. Alternativ A slutade å en summa av
60 miljoner kronor och alternativ B å ett belopp av 80 miljoner kronor. För
sin del hade rikskommissionen i första hand förordat alternativ B.
Enligt nämndens uppfattning torde i stort sett icke kunna göras någon
erinran mot att de föreslagna varorna inköptes för statlig reservlagring. Nämnden
hade för egen del intet emot att dylika inköp gjordes enligt det av rikskommissionen
i första hand förordade 80-miljonersalternativet, men tilläte
sig framhålla, att, såsom även rikskommissionen reservationsvis antytt, det
tolde erbjuda utomordentliga svårigheter att åstadkomma lagerutrymmen
för i B-alternativet ifrågasatta kvantiteter stenkol och koks. Nämnden vore
därför närmast böjd för att förorda rikskommissionens alternativ B med
reduktion av däri upptagna myckenheter stenkol och koks, så att det för
inköp av varor för reservlagring avsedda beloppet skulle totaliter bestämmas
till 70 miljoner kronor.
Av de hittills till disposition stående medlen torde vid utgången av november
1938 hava verkställts inköp för i runt tal 112 miljoner kronor och
det torde kunna förväntas att inom loppet av de närmaste månaderna större
delen av återstående belopp bleve disponerat. Med hänsyn till vikten av
att under nuvarande förhållanden i största möjliga utsträckning verkställa
här avsedda inköp så skyndsamt som möjligt, vore det önskvärt, att uppköpen
icke på formella grunder behövde upphöra under viss tid, utan att de finge
fortgå successivt. I sådant syfte hade nämnden tänkt sig att vissa inköp
skulle kunna göras redan under innevarande budgetår och att nämnden alltså
skulle få särskilt bemyndigande härtill intill visst belopp av de medel, som
rätteligen avsåges för inköp under budgetåret 1939 40. Nämnden tilläte
sig därför ifrågasätta, huruvida icke någon mindre del av detta belopp, förslagsvis
15 miljoner kronor, skulle kunna ställas till nämndens förfogande
redan under innevarande budgetår.
Vad anginge de med reservlagringen förenade utgifterna räknade nämnden
med att 3,000,000 kronor skulle vara tillfyllest för bestridande av kostnader
för varors lossning, transporter inom landet och inläggning å lagerplatser.
För tullar och skatter räknade nämnden med omkring 3,840,000 kronor.
Nu angivna kostnader vore sådana, som förhöjde varuvärdet på platsen för
lagringen och vilka vid en eventuell försäljning torde kunna återvinnas.
Med hänsyn härtill syntes dessa kostnader (3,000,000 + 3,840,000 kronor =)
tillhopa 6.84 miljoner kronor, avrundat till 7 miljoner kronor, i likhet med
vad nu vore förhållandet, böra upptagas å kapitalbudgeten.
Såsom årligen återkommande hyresbelopp beräknade nämnden ett belopp
av 1,170,000 kronor. Allteftersom nämndens lagerhållning fortskridit hade
tillgängliga lagerutrymmen alltmera minskats, varför det blivit nödvändigt
att i allt större utsträckning tillskapa nya utrymmen. Det hade därvid visat
sig förmånligare för nämnden, både ur anskaffnings- och ekonomisk synpunkt,
att träffa uppgörelse om engångsersättningar till lagerhållarna, varigenom
de årliga kostnaderna för lagringen hölles nere. Tillämpningen av
sistnämnda förfarande medförde ökade krav för engångsersättning. En
överslagsberäkning för de varuslag, som avsåges för budgetåret 1939/40, syn
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 54.
5
tes visa ett behov av omkring 1,700,000 kronor för detta ändamål. Nämndens
administrationskostnader torde böra beräknas till 130,000 kronor. Sammanlagt
syntes behovet av medel för bestridande av kostnader för själva
lagringen och vad därmed hade samband ävensom administrationskostnader
böra beräknas till (1,170,000 + 1,700,000 + 130,000 kronor =) 3 miljoner
kronor.
Till motivering av sin i skrivelsen den 23 september 1938 gjorda framställning
om anvisande av medel till bestridande av kostnader för bearbetning
och förädling inom landet av vissa i utlandet inköpta råvaror har nämnden
anfört följande:
De för nämnden gällande direktiven innebure bland annat, att nämnden
skulle för fullgörande av sin uppgift genom användande av utländska
valutor från utlandet inköpa vissa varuslag, som vore av betydelse för landets
näringsliv och folkförsörjningen över huvud. Dessa varuslag utgjordes
till övervägande delen av råvaror, men även vissa halv- och helfabrikat
av särskild betydelse inginge i de planer, nämnden hade att följa i sin
verksamhet. Beträffande en del av dessa sistnämnda varuslag förekomme
inom landet tillverkning, som täckte större eller mindre delar av landets
behov.
För nämnden hade med hänsyn härtill den frågan uppställt sig, om det
skulle vara lämpligt undersöka, huruvida en del av de myckenheter av nu
avsedda varor, vilka skulle göras till föremål för statlig lagerhållning, kunde
färdigställas vid svenska företag vid sidan av dessas normala produktion.
Enligt nämndens uppfattning syntes det önskvärt att i lämplig omfattning
anlita svenska tillverkare, i all synnerhet som de arbetstillfällen,
som skulle uppstå på grund av uppdrag från nämndens sida, torde bliva
ganska avsevärda. Det vore givet, att det icke kunde ifrågasättas, att i
alla fall, där inhemsk tillverkning förekomme, nämnden skulle medverka
på sätt nu antytts. Hänsyn torde nämligen få tagas såväl till betydelsen
för vederbörande företag av, att viss order placerades hos detsamma,
som till arten och omfattningen av företagets produktion över huvud
taget. Utgjorde bearbetningen av viss vara endast någon mera obetydlig
detalj hos företaget, torde skäl ej föreligga att gå fram enligt nu avsedda
förfaringssätt.
Med utgångspunkt från dessa allmänna synpunkter hade nämnden funnit
sig böra äska medel för bestridande av kostnaderna för framställning av
bottenläder och förbandsmateriel. Nämnden hade efter överläggningar med de
svenska läderfabrikerna funnit, att någon lagring efter vanliga linjer av bottenläder
icke vore möjlig. De hållna överläggningarna hade nämligen givit
vid handen, att bottenläder, tillverkat enligt föreskrifterna i 1919 års läderförtyngningsförordning,
överhuvud taget icke framställdes i utlandet, varför
import av hottenläder i färdigt skick icke kunde ske. Ej heller kunde hudar
importeras för längre tids lagring på grund av risken för förruttnelse.
De svenska läderproducenterna hade emellertid förklarat sig villiga att medverka
till upprättandet av statliga reservlager av bottenläder till gällande
priser på så sätt, att nämnden importerade lämpliga hudar, vilka sedan av
fabrikerna skulle beredas till bottenläder mot ersättning från nämndens sida
för beredningskostnadema. Med hänsyn till de för nämnden gällande direktiven
kunde denna väg dock icke anlitas.
Inom nämnden hade sedermera olika förslag till lösning av denna lagringsfråga
diskuterats. Ett sätt att i enlighet med de för nämndens verksamhet
gällande direktiven kunna åstadkomma reservlagring av bottenläder tor
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Departements
chefen.
de ligga däri, att nämnden uppdroge åt någon utländsk läderproducent att
upptaga tillverkning av bottenläder efter de svenska reglerna, varefter de
färdigställda partierna på vanligt sätt importerades och lagrades genom
nämndens försorg. Med hänsyn till det ur landets synpunkt föga tilltalande
i att på detta sätt låta arbetstillfällen för svensk arbetskraft gå förlorade
hade nämnden icke ansett sig böra föra fram detsamma. I stället hade
nämnden funnit sig böra ånyo upptaga det tidigare erbjudandet från läderfabrikanterna.
Den sammanlagda kostnaden för beredning av avsedd myckenhet
bottenläder beräknades uppgå till 2,400,000 kronor.
Enligt vad nämnden under hand erfarit torde stort intresse föreligga från
de svenska tillverkarna av förbandsmateriel att medverka till ökad framställning
av dessa varor. En förutsättning för anlitande av den svenska
industrien vore givetvis, att denna vid sina leveranser iakttoge en ur olika
synpunkter skälig prissättning. Tillverkningskostnaderna under denna förutsättning
uppginge enligt vad nämnden hittills kunnat utröna till sammanlagt
cirka 650,000 kronor.
Det belopp, som skulle erfordras för beredning av nu berörda råvaror i
syfte att erhålla färdigprodukter av värde för landets folkförsörjning i händelse
av avspärrning, utgjorde alltså tillhopa 3,050,000 kronor. För tillgodoseende
av eventuellt uppkommande liknande behov för andra varor ifrågasatte
nämnden, att det erforderliga anslaget bestämdes till 4 miljoner kronor.
I utlåtande över sistberörda framställning har kommerskollegium anfört
i huvudsak följande:
Kommerskollegium, som ansett sig icke hava anledning att närmare ingå
på spörsmålet rörande vilka kvantiteter av varorna i fråga, som skulle kunna
anses erforderliga för den statliga lagerhushållningen eller kostnaderna
därför, finge för egen del uttala såsom önskvärt, att svenska tillverkare anlitades
för färdigställande av samma varor. Såsom en förutsättning därför
finge emellertid givetvis uppställas, att kostnaderna för varornas anskaffning
icke därigenom komme att oskäligt ökas. Enligt vad som framginge av
reservförrådsnämndens framställning torde emellertid icke finnas anledning
att befara någon dylik prisstegring.
Kollegium finge sålunda tillstyrka, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder
därhän, att medel bleve tillgängliga för ändamålet i fråga.
Såsom i ärendet framgår hava inköpen för statens reservförrådsnämnds
räkning fortgått i sådan omfattning, att vid ingången av 1939 mer än fyra
femtedelar av det för ändamålet avsedda beloppet, tillhopa 140,000,000 kronor,
disponerats. Återstående belopp beräknas av nämnden bliva taget i anspråk
under den närmaste tiden. Ehuru ett reservlager av icke obetydlig
storlek på detta sätt kommer att tillföras landet, synas skäl tala för att ytterligare
fortsätta på den inslagna vägen. Jag erinrar, att enligt den utredning
av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, som låg till
grund för beslutet vid 1937 års riksdag örn igångsättande av ifrågavarande
verksamhet, den totala lageranskaffning, vilken enligt kommissionens förmenande
borde eftersträvas, beräknades draga en kostnad av 220,000,000
kronor. Vid bifall till reservförrådsnämndens nu framförda förslag örn inköp,
utöver tidigare medgivna, till belopp av 70,000,000 kronor kommer man
fram till i det närmaste rikskommissionens slutsumma eller till 210,000,000
Kungl. Maj.ts proposition nr 54.
7
kronor. De tidigare bemyndigandena för riksgäldskontoret att ställa medel
till förfogande för förvärv från riksbanken av valutor för ändamålet
avse belopp om sammanlagt 200,000,000 kronor. Reservförrådsnämndens
förslag förutsätter alltså, att Kungl. Majds förut denna dag avlåtna proposition
om utsträckt dylikt bemyndigande vinner riksdagens bifall. Då förslaget
med hänsyn till av nämnden framhållna omständigheter torde få anses
lämpligt avvägt, tillstyrker jag detsamma. Såsom nämnden erinrat synes
det önskvärt, att inköpen må kunna fortgå utan avbrott. Jag tillstyrker
därför likaledes, att det avsedda beloppet får, om och i den mån förhållandena
så påkalla, tagas i anspråk redan innevarande budgetår. Huru stor
del, som sålunda må tagas i anspråk, synes ej nödvändigt att på förhand
bestämma; om erinran ej möter från riksdagens sida, torde Kungl. Maj:t
äga att härutinnan besluta efter omständigheterna.
För bestridande av med reservlagringen förenade omkostnader torde liksom
för innevarande budgetår böra anvisas särskilda medel, nämligen dels
å kapitalbudgeten ett reservationsanslag, avsett för sådana utgifter vilka
kunna beräknas bliva vid försäljning täckta av köpeskillingen, såsom kostnader
för transport inom landet, skatter och tullar, dels ock under tionde
huvudtiteln ett förslagsanslag, avsett för övriga omkostnader, såsom utgifter
för administration, lagring, omsättning och försäkring. Mot reservförrådsnämndens
beräkning av sistnämnda anslag till 3,000,000 kronor har jag ej
något att erinra. Vad angår medelsbehovet under reservationsanslaget vill
jag, med någon jämkning av nämndens förslag härutinnan, föreslå, att ifrågavarande
anslag upptages till i avrundat tal 6,000,000 kronor.
På grund av syftet med de allmänna förskottsbemyndiganden, inom vilkas
ram de för ifrågavarande upphandling avsedda beloppen falla, kunna
de medel, som med stöd av bemyndigandena ställas till förfogande av riksgäldskontoret,
icke användas för tillverkning eller beredning av varor inom
landet. Såsom reservförrådsnämnden anfört medför detta vissa olägenheter.
Exempelvis hindras därigenom för närvarande införsel av varor, vilka å ena
sidan icke kunna utomlands färdigställas på sätt vi önska och å andra
sidan icke kunna utan risk för försämring lagras härstädes i oberett skick.
För dylika och liknande fall vore det uppenbarligen ■— jämväl med hänsyn
till de arbetstillfällen, som sålunda skulle skapas för den inhemska industrien
— önskvärt att hava medel till förfogande för bestridande av vissa
beredningskostnader inom landet. I överensstämmelse med reservförrådsnämndens
framställning i denna del föreslår jag, att till beredning av vissa
råvaror lill färdigprodukter för upplagring för nästa budgetår anvisas eli
särskilt reservationsanslag. Anslaget, vars belopp i enlighet med nämndens
förslag synes böra fastställas till 4,000,000 kronor, torde få upptagas under
fonden för förlag till statsverket.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
dels medgiva, att upphandling och upplagring av varor
intill ett sammanlagt belopp av 70,000,000 kronor må verkställas
för statens räkning i huvudsaklig överensstämmelse
med angivna riktlinjer;
dels till Statlig lagerhållning m. m. för budgetåret 1939/40
under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
3,000,000 kronor;
dels till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning för
budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten under fonden för förlag
till statsverket anvisa ett reservationsanslag av 6,000,000
kronor;
dels ock till Beredning av vissa råvaror till färdigprodukter
för upplagring för budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
397068. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SU 1939:225 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare anslag till statlig lagerhållning. s. 4 i texten
- Rskr. 1939:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds framställningar i fråga om kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket beträffande dels vissa om s. 3 i texten