Sök i Ratio Lex

Angående disposition av statens järnvägar tillkommande ytterligare utdelning ä bevakad fordran i Jönköping—Gripenbergs jernv äg saktiebolags konkurs

1939-01-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:67, Angående disposition av statens järnvägar tillkommande ytterligare utdelning ä bevakad fordran i Jönköping—Gripenbergs jernv äg saktiebolags konkurs

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majcts proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition

av statens järnvägar tillkommande ytterligare

utdelning ä bevakad fordran i Jönköping—Gripenbergs

jernv äg saktiebolags konkurs; given Stockholms

slott den 27 januari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Geth. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehesson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna framställningar hava dels svenska

järnvägarnas kontorspersonalförbund, dels ock vissa medlemmar av svenska

järnvägsmannaförbundet och Sveriges lokomotivmannaförbund hemställt, att

de förutvarande befattningshavare vid Jönköping—Gripenbergs jernvägsaktiebolag,

som genom med bolagets konkursbo träffad förlikning avstått från

vissa lönefordringar hos bolaget, måtte på närmare angivet sätt erhålla ersättning

för vad de sålunda avstått.

Bihang till riksdagens protokoll 1989. 1 sami. Nr 67.

210 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Innan jag ingår på framställningarna, torde jag få meddela följande upp

gifter, som återfinnas i Kungl. Maj:ts dom den 6 november 1937 mellan

förvaltaren i nämnda järnvägsbolags konkurs, sökande, samt stationsföreståndaren

C. E. Leijonberg m. fl., svarande:

Den 10 oktober 1932 försattes Jönköping—Gripenbergs jernvägsaktiebolag

i konkurs vid rådhusrätten i Jönköping. Efter stämning å förvaltaren i konkursen

anförde vid rådhusrätten Leijonberg och 40 medparter, vilka varit

anställda hos bolaget, bland annat: Deras anställningsvillkor hade reglerats

genom kollektivavtal. Därjämte hade mellan bolaget och Leijonberg jämte

medparter i anslutning till kollektivavtalen gällt särskilda anställningsavtal,

i enlighet med vilka Leijonberg jämte medparter ägde rätt till efter vissa

grunder beräknat dyrtidstillägg ä de enligt kollektivavtalen utgående lönerna.

Kollektivavtalen blevo i vederbörlig ordning uppsagda att upphöra att gälla

från och med den 1 juli 1932, i samband varmed envar av Leijonberg och medparter

uppsades från sin anställning hos bolaget likaledes från den 1 juli 1932.

Efter sistnämnda dag hade de dock fortsatt att uppehålla sina tjänster utan

att några nya avtal örn villkoren härför träffats. Sedan bolaget försatts i

konkurs, hade konkursboet till den 1 september 1935 fortsatt den av bolaget

bedrivna järnvägsrörelsen. Leijonberg jämte medparter hade jämväl efter

konkursutbrottet, till dess vars och ens anställning hos konkursboet upphört,

uppehållit sina tjänster, utan att konkursboet träffat avtal med dem angående

ändring i anställningsvillkoren. Konkursboet hade det oaktat vägrat att till

Leijonberg jämte medparter utbetala å lönerna belöpande dyrtidstillägg samt

vissa löne- och dyrortstillägg. På grund härav yrkade Leijonberg jämte med

parter utbekommande av dessa, till beloppet för envar av dem närmare angivna

tiliägg.

Mellan konkursförvaltaren och vissa av Leijonbergs medparter vid rådhusrätten

träffades, innan dom meddelades i målet, förlikning, i anledning varav

dessa parter återkallade sin talan. Övriga kärande fullföljde sina i målet

framställda yrkanden. Genom dom den 27 januari 1936 förpliktade rådhusrätten

konkursförvaltaren att till dem som fullföljt sin talan i målet utgiva

av dem under rättegången angivna lönebelopp. Sedan Svea hovrätt den'' 17

juli 1936 ej funnit skäl göra ändring i rådhusrättens dom, fastställde Kungl.

Maj:t den 6 november 1937 hovrättens dom.

Svenska järnvägarnas kontorspersonalförbund har i sin förenämnda framställning

till en början beträffande den ingångna förlikningen anfört:

Motivet för den träffade förlikningen, genom vilken de fordringsägande

befattningshavarna tillerkändes ett belopp, som svarade mot 50 procent av

deras fordran, är för de anställdas del att söka uteslutande i det ekonomiska

tvångsläge, vari dessa råkade på grund av den otillräckliga lön, de uppburo

under den tid konkursboet drev järnvägen, men också behovet för dem av

kontanter i samband med förflyttningen från den gamla stationeringsorten

till olika platser vid statens järnvägar. De befattningshavare, som fullföljde

rättegången, voro alla i den ekonomiska ställningen, att de icke voro i omedelbart

behov av fordringsbeloppet.

Sedan slutlig dom fallit i rättegången med konkursboet, fortsätter förbundet,

hade fråga uppstått, örn möjligheter funnes för de befattningshavare,

vilka träffat förlikning med konkursboet att utfå något av de fordringar, som

de genom förlikningen avhänt sig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition nr 67.

T anslutning härtill har förbundet anfört:

Från konkursboet har upplysts, att en fortsatt utdelning åt oprioriterade

fordringsägare i konkursen kan i gynnsammaste fall tänkas komma att äga

mm med omkring 10 procent. Då statens järnvägar för egen del samt för

olika privatbanor äger en oprioriterad fordran i konkursen på 96,178 kronor,

varå hittills ägt rum en utdelning av 15 procent, skulle förutsättningar således

föreligga för sagda järnvägar att ur konkursboet utfå i runt tal 9,600

kronor utöver redan bekommen utdelning. Detta belopp svarar ungefär emot

den summa, som erfordras för att åt de nu ifrågavarande befattningshavarna

skall kunna utbetalas ytterligare omkring 20 procent av deras ursprunglrga

lönefordran hos konkursboet. „

De fordringsägande befattningshavarna inse till fullo, att de icke äga laglrg

rätt att resa anspråk på ytterligare gottgörelse ur konkursboet, liksom de

självfallet förstå, att denna gottgörelse icke kan få inverka på de oprioriterade

fordringsägarnas intressen. Befattningshavarna våga likväl tro, att de fordringsägande

järnvägarna skola behjärta personalens behov av den ytterligare

gottgörelse för förlorade löneförmåner, som skulle kunna ställas i utsikt,

därest personalen finge disponera över det belopp, en fortsatt utdelning i

konkursen skulle lämna åt järnvägarna.

På grund av vad förbundet sålunda anfört har förbundet hemställt, att

det belopp, som på grund av järnvägsstyrelsens i konkursen bevakade fordran

å 96,178 kronor kan komma att ytterligare utdelas, måtte disponeras för fördelning

mellan de befattningshavare, vilka vid nämnda förlikning utbekommit

endast hälften av sina lönefordringar hos konkursboet.

Medlemmarna i svenska järnvägsmannaförbundet och Sveriges lokomotivmannaförbund

hava till stöd för sin framställning åberopat i huvudsak samma

skäl, som kontorspersonalförbundet anfört.

Järnvägsstyrelsen har avgivit utlåtande i ärendet den 6 maj 1938 och därvid

bland annat anfört:

Järnvägsstyrelsen har för egen del och för Svenska järnvägsföreningen i

Jönköping—Gripenbergs jernvägsaktiebolags konkurs bevakat ett belopp av

96,178 kronor 74 öre, för vilken fordran utdelning erhålles utan förmånsrätt.

Fordringen har uppkommit på så sätt, att järnvägsbolaget under tiden före

konkursens början icke inlevererade de belopp, som erlades å bolagets järnvägsstationer

för godsfrakter i vad desamma avsåge befraktningen å statens

järnvägars och enskilda järnvägars bansträckor. Dessa medel använde bolaget

i stället för att bestrida sina driftkostnader. Några andra oprioriterade

fordringar av nämnvärd betydelse finnas icke. Under år 1937 har utdelning

skett å sagda fordran med i5 procent eller med ett belopp av 14,426 kronor

81 öre, varför en ogulden fordran av 81,751 kronor 93 öre återstår. Av detta

belopp falla cirka 56 procent å statens järnvägar eller cirka 45,800

kronor och återstoden eller cirka 44 procent å de enskilda järnvägarna och

ändra samtrafikförvaltningar. Enligt vad som uppgivits är att beräkna, att

ytterligare utdelning i konkursen kommer att ske med högst 10 procent, varför

ytterligare skulle utgå högst cirka 9,618 kronor, varav å statens järnvägar skulle

belöpa 56 procent eller cirka 5,400 kronor. De gjorda framställningarna avse,

att detta senare belopp skulle överlämnas till ifrågavarande befattningshavare.

I nu ifrågavarande framställningar framhålles, att den med konkursförvaltningen

ingångna förlikningen godtagits av flertalet av befattningshavarna

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj.is 2)>''oposition nr 67.

ondast därför, att de voro i starkt behov av penningmedel oell icke voro i

stånd att avvakta slutlig dom i målet. Det sjnes klart, att ifall dessa befatt

ningshavare fullföljt målet, skulle även deras krav hava godkänts samt befattningshavarna

varit berättigade att med förmånsrätt före styrelsens fordran

utfå sina lönetillägg. De belopp, som dessa befattningshavare gått förlustiga

genom förlikningen, utgöra enligt till handlingarna fogad förteckning tillhopa

cirka 20,400 kronor. Det måste antagas, att åtminstone flertalet av dessa befattningshavare

varit i sådan ekonomisk situation, att ett starkt bidragande

skäl till att förlikning ingåtts varit, att desamma haft svårt att invänta högsta

domstolens avgörande. Styrelsen har för sin del icke något att erinra mot

att den ytterligare utdelning till statens järnvägar, som kan vara att förvänta,

och vilken för styrelsens del högst kan beräknas uppgå till 5,400 kronor, fördelas

bland de tidigare befattningshavarna hos konkursbolaget, som genom

den träffade förlikningen gått förlustiga vissa löneförmåner. Fördelningen avbeloppet

mellan befattningshavarna torde i så fall rättvisligen böra ske i

proportion till den minskning av lönetilläggen, som var och en av befattningshavarna

lidit genom förlikningen.

Statskontoret har i utlåtande den 31 augusti 1938 anfört, att ämbetsverket

hyste starka principiella betänkligheter mot att åtgärder vidtoges från statsmakternas

sida för att bereda befattningshavare, som genom frivillig förlik

ning gått miste om löneförmåner, gottgörelse för vad han sålunda mista!.

Med hänsyn emellertid till den ståndpunkt, som järnvägsstyrelsen intagit i

ärendet, ville statskontoret icke motsätta sig ett bifall till framställningarna.

De nu föreliggande framställningarna innebära, att den ytterligare utdel

ning, som kan förväntas å den av järnvägsstyrelsen för egen del och för

svenska järn vägsföreningen i Jönköping—Gripenbergs jern vägsaktiebolags

konkurs bevakade fordringen å 96,178 kronor, måtte tillfalla de befattningshavare

vid nämnda järnvägsföretag, vilka — efter att hava vid domstol

anhängiggjort talan mot konkursboet för utfående av sina lönefordringar

—*■ med konkursboet ingått förlikning angående sina fordringar och därvid

utfått o0 procent av de fordrade beloppen. Den av järnvägsstyrelsen i konkursen

bevakade fordringen tillkommer till omkring 56 procent eller 53,860

kronor statens järnvägar. Återstoden av fordringen äges av vissa enskilda

järnvägar och andra samtrafikförvaltningar. Framställningarna synas således

i nu förevarande sammanhang kunna omfatta endast den å ifrågavarande

fordran belöpande andelen av den blivande utdelningen, vilken andel beräknas

komma att uppgå till högst 9,618 kronor, varav högst 5,400 kronor skulle tillfalla

statens järnvägar.

Enligt en i ärendet företedd förteckning skulle de genom förlikningen avstådda

lönebeloppen tillsammans uppgå till omkring 20,400 kronor. Under

år 1937 skedde utdelning å den av järnvägsstyrelsen bevakade fordringen med

15 procent, motsvarande ett belopp av 14,426 kronor 81 öre. Av detta belopp

hava alltså avrundat 8,080 kronor tillfallit statens järnvägar. Vid en beräknad

ytterligare utdelning av 5,400 kronor skulle sålunda å statens järnvägars

fordran belöpa en sammanlagd utdelning av i runt tal 13,500 kronor.

Såsom skäl för bifall till nu förevarande framställningar har bland annat

anförts, att flertalet av de nu ifrågavarande befattningshavarna vid järnvägs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition nr 67.

företaget vid förlikningen befunnit sig i ekonomiskt trångmål oell därför icke

kunnat invänta ett slutligt avgörande i den då pågående rättegången angående

sina lönefordringar hos konkursboet.

I likhet med statskontoret anser jag starka principiella betänkligheter

kunna anföras mot att statsmakterna bereda de befattningshavare, vilka genom

förlikning avstått från utbekommande av ytterligare del av sina lönefordringar,

någon gottgörelse för vad de sålunda avstått. På grund av billighetsskäl och

då statens järnvägar genom förlikningen tillförts visst belopp, som, därest

förlikning icke träffats, icke skulle tillfallit dem, vill jag emellertid icke motsätta

mig bifall till att det belopp, som vid en ytterligare utdelning i konkursen

kan komma att tillfalla statens järnvägar, må fördelas mellan ifrågavarande

befattningshavare i syfte att därigenom bereda, dem någon ersättning för

vad de genom förlikningen förlorat. Beloppet torde böra fördelas mellan

befattningshavarna i förhållande till den minskning av lönefordringen, som

var och en av befattningshavarna lidit genom förlikningen.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den ytterligare utdelning i Jönköping—Gripenbergs jeruvägsaktiebolags

konkurs, som kail belöpa å statens järnvägar

tillkommande andel av förevarande, i konkursen bevakade fordran,

må fördelas mellan förutnämnda befattningshavare hos järnvägsbolaget

enligt de av mig i det föregående angivna grunderna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträddh

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av clgn lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående, disposition av statens järnvägar tillkommande ytterligare utdelning å bevakad fordran s. 1 i texten
  2. SU 1939:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående disposition av statens järnvägar tillkommande ytterligare utdelning å bevakad fordran i Jönköping—Gr s. 3 i texten