Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften m. m

1939-02-03 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:72, Med förslag till förordning om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

1

Nr 72.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften m. m.; given Stockholms slott den 3

februari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om visst undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 12.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

Förslag

till

förordning om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften m. m.

Sedan överenskommelser den 28 oktober 1938 träffats mellan Sverige och

Tyska riket angående bland annat betalningen av Tyska rikets internationella

lån med 7 procent ränta av år 1924 (Daweslånet), Tyska rikets internationella

lån med 51/, procent ränta av år 1930 (Younglånet) och Österrikes internationella

lån av år 1930, förordnas härigenom, att, därest obligation tillhörande

något av nämnda lån här i riket förses med påstämpling om förändring

av betalningsvillkoren i enlighet med berörda överenskommelser,

stämpelplikt icke i anledning därav skall äga rum enligt förordningarna

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften och den 6 november

1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regcnten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Mellan Sverige och Tyska riket ha den 28 oktober 1938 överenskommelser

träffats angående fullgörandet av vissa betalningar till svenska fordringsägare.

Överenskommelserna, som sedermera i vissa avseenden kompletterats

genom ytterligare avtal i samma ämne, innefatta en reglering av betalningen av

det svenska innehavet av obligationer tillhörande de av Tyska riket upptagna

s. k. Dawes-, Young- och Kreugerlånen ävensom Österrikes internationella

lån med 7 procent ränta av år 1930 och Österrikes garanterade konverteringslån

av år 1934.

Överenskommelserna, som i huvudsak ansluta sig till en tidigare under år

1938 mellan Storbritannien och Tyskland träffad transferöverenskommelse,

innefatta bland annat att från svensk sida vissa räntesänkningar medgivits,

då betalning sker enligt överenskommelserna, ävensom att från tysk sida

åtaganden gjorts örn upptagande av amortering å lånen, varvid emellertid

tidpunkten för den slutliga återbetalningen beträffande vissa av lånen uppskjutits.

Till kännedom för de svenska innehavarna av ifrågavarande obligationer

har en redogörelse för överenskommelserna offentliggjorts av clearingnämnden

i dess tryckta meddelanden (nr 34 den 10 december 1938). Innehavare

av obligationer tillhörande Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella

lån av år 1930 lia därvid anmodats att — därest de önska erhålla

betalning enligt de nya villkoren — senast den 15 mars 1939 hos riksbanken

eller svenskt bankaktiebolag anmäla, att de antaga dessa. Obligationerna

skola bifogas sådan anmälan och förses med påstämpling av de

nya betalningsvillkoren. Obligationsinnehavare, vilka icke göra dylik anmälan,

bliva i fråga örn betalningen på grund av obligationerna underkastade

de eljest gällande tyska transferbestämmclserna.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

skall —med vissa undantag, varom här ej är fråga — obligation,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

som utfärdas här i riket, av obligationsutgivaren före utlämnandet förses

med stämpel.

Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning för förkomna

eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte mot obligationer av

samma utgivare och med samma räntefot, och hava de äldre obligationerna

varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning, äro de nya obligationerna

fria från stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre

obligationerna lytt. Utfärdas de nya obligationerna å högre belopp, skola

de förses med stämpel för skillnaden mellan beloppen.

Enligt angivna paragraf skall — frånsett vissa undantagsfall — obligation,

som utfärdats i utlandet, förses med stämpel innan den första gången, efter

det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försäljes eller på

vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej förut vederbörligen stämpelbelagts,

innan inregistrering sker av bouppteckning efter avliden person,

till vars efterlämnade tillgångar obligationen hör.

Om i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket, av utgivaren

infordrats för utbyte, må innehavaren av obligationerna i särskild ordning,

varom i nämnda paragraf stadgas, åtnjuta stämpelfrihet för nya, av samma

utgivare utfärdade obligationer, till räntefot och belopp motsvarande de tidigare

införda.

Vidare skall, enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vid överlåtelse

av obligationer genom köp eller byte en särskild avgift erläggas genom

stämpelbeläggning av den avräkningsnota, som skall upprättas vid överlåtelsen.

Sist angivna stämpelplikt avser icke det ursprungliga utlämnandet av här

i riket utfärdad obligation. Någon motsvarande inskränkning har emellertid

icke stadgats beträffande utländsk obligation. Däremot åtnjutes befrielse

från fondstämpel utan undantag, då obligation utan mellanavgift utbytes mot

annan eller andra obligationer av samma utgivare samt med samma räntefot

och till enahanda eller lägre belopp.

Fråga har uppkommit, huruvida berörda förändringar av betalningsvillkoren

för de i det föregående omtalade utländska obligationslånen kunna

medföra skyldighet att erlägga avgift enligt fondstämpelförordningen och

1914 års förordning angående stämpelavgiften.

Såsom den lämnade redogörelsen för de båda förordningarnas stadganden

i ämnet giver vid handen, saknas direkt tillämplig föreskrift. Frågan,

under vilka omständigheter skyldighet föreligger att erlägga ny avgift enligt

förordningen angående stämpelavgiften vid konvertering av obligationslån

genom påstämpling å förut stämpelbelagda, här i riket utfärdade obligationer,

har emellertid tidigare varit föremål för bedömande vid flera tillfällen.

Härutinnan kan hänvisas till det i regeringsrättens årsbok för år

1935, sid. 125, refererade målet jämte övriga där angivna mål av samma

art från 1930, 1934 och 1935. Medan under tidigare år tämligen delade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

meningar kommit till uttryck vid regeringsrättens behandling av frågan, synes

av fallen från år 1935 kunna utläsas, att stämpelfrågan är beroende av,

bland annat, örn obligationslåns slutbetalning i samband med konvertering

pa nyss angivet sätt förlagts till senare tidpunkt än enligt de ursprungliga

lånevillkoren. I sådant fall skulle påstämplingen av till lånet hörande obligation

anses lika med utfärdande av ny obligation. Enbart en nedsättning

av räntesatsen skulle däremot icke föranleda ett sådant bedömande.

I en till finansdepartementet ingiven, den 11 januari 1939 dagtecknad promemoria

har statskontoret givit uttryck åt en tolkning av gällande bestämmelser

överensstämmande med den här framlagda. Statskontoret har därvid

till stöd för sin ståndpunkt åberopat stämpelavgiftens karaktär av kapitalomsättningsskatt.

En sådan skatt avser att träffa kapitalet, när det söker sin

placering eller omplacering. Så länge genom konverteringen allenast vidtagas

sådana åtgärder, som icke förlänga lånets löptid, frigöres icke kapitalet

för ny placering. Om däremot tiden för lånets återbetalning förskjutes framåt,

skulle staten därigenom att lånekapitalet bindes för längre tid än ursprungligen

avsetts undandragas en beskattning, därest icke konverteringen

i stämpelhänseende likställdes med en nyemittering. Det torde nämligen

vara berättigat att utgå från att vid återbetalning av ett lån en ny kapitalplacering

regelmässigt äger rum.

De i det föregående omnämnda överenskommelserna den 28 oktober 1938

innefatta icke någon förlängning av lånetiden beträffande Kreugerlånet och

Österrikes garanterade konverteringslån av år 1934. Så är däremot fallet

beträffande Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella lån

av år 1930.

Därest särskilt undantag icke stadgas synes sålunda, i överensstämmelse

med den lösning frågan erhållit med avseende å inom riket utfärdade obligationer,

skyldighet kunna uppstå att erlägga stämpel enligt förut angivna huvudregel

beträffande obligation, som utfärdats i utlandet, i 8 § av 1914 års

förordning angående stämpelavgiften och därmed också enligt fondstämpelförordningen,

då efter påstämpling av de nya betalningsvillkoren utlämnande

sker av obligation tillhörande Dawes- eller Younglånen eller österrikiska lånet

av år 1930.

De nya lånevillkoren ingå emellertid som ett led i en mellan de svenska och

tyska regeringarna träffad allmän uppgörelse rörande de svenska finansiella

fordringarna i Tyskland. Det torde framstå såsom obilligt, att en enskild

obligationsinnehavare skulle drabbas av stämpelplikt, örn han följer den av

staten med hänsyn till sagda betalningsreglering anvisade vägen för tillvaratagande

av sin fordran.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om visst undantag från

stämpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 72.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

397212. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen den 19 nov a1 i texten