Angående befrielse för förre vaktmästaren S. O. Gustafsson och dödsboet efter förre vaktmästaren E. D. Ottersten från viss ersättningsskyldighet
1939-02-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:77, Angående befrielse för förre vaktmästaren S. O. Gustafsson och dödsboet efter förre vaktmästaren E. D. Ottersten från viss ersättningsskyldighet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
1
Nr 17.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för
förre vaktmästaren S. O. Gustafsson och dödsboet efter
förre vaktmästaren E. D. Ottersten från viss ersättningsskyldighet;
given Stockholms slott den 10 februari
1939.
*
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anför:
Genom Stockholms rådhusrätts laga kraftvunna utslag den 6 juni 1922
dömdes dåvarande vaktmästare hos kommerskollegium S. O. Gustafsson
och E. D. Ottersten, vilka under tjänstgöring av ämbetsverkets medel tillgripit
och förskingrat 3,311 kronor 50 öre respektive 11,550 kronor, att hållas
till straffarbete, Gustafsson under ! år 3 månader och Ottersten under 1 år
6 månader, varjämte de förklarades ovärdiga att i rikets tjänst vidare nyttjas.
Tillika förpliktades de att till kollegium utgiva, Gustafsson 3,334 kronor
50 öre och Ottersten 11,573 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sand. Nr 77 ■
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
I särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter hava dels Gustafsson, dels
ock Hildur Ottersten i egenskap av änka efter Ottersten, som avlidit den 6
juni 1936, anhållit om befrielse från ersättningsskyldighet, Gustafsson för
nyssnämnda belopp 3,334 kronor 50 öre och Hildur Ottersten för dödsboets
räkning för ett belopp av 11,452 kronor 33 öre.
Gustafsson har till stöd för sin framställning åberopat, att han till följd
av lungtuberkulos vore oförmögen till arbete, att han för sitt uppehälle åtnjöte
understöd av fattigvården samt att någon möjlighet för honom att vare
sig nu eller i framtiden utgiva beloppet ifråga icke torde förefinnas.
Hildur Ottersten har framhållit, att sedan det ursprungliga ersättningsbeloppet,
11,573 kronor, efter under år 1922 företagna utmätningar nedbringats
till förut angivna summa, 11,452 kronor 33 öre, några utmätningsbara
tillgångar i dödsboet icke förefunnes.
Vid Hildur Otterstens ansökning har fogats avskrift av en den 16 september
1936 vid Stockholms rådhusrätt inregistrerad bouppteckning efter E. D.
Ottersten utvisande, att denne såsom stärbhusdelägare efterlämnat, förutom
änkan, en adoptivson, född 1926, för vilken Hildur Ottersten enligt lag utövade
förmynderskapet; att boets tillgångar utgjort 631 kronor och dess
skulder jämte begravningskostnader 654 kronor; samt att den avlidne insatt
änkan såsom förmånstagare till tre hos livförsäkringsbolaget De Förenade
tecknade livförsäkringsbrev, varå efter avdrag av lån och premier utbetalats
4,996 kronor 19 öre.
Över ansökningarna hava, efter remisser, kommerskollegium den 5 och
statskontoret den 31 januari 1939 avgivit utlåtanden.
Vid kollegii utlåtande över den av Gustafsson gjorda ansökningen äro fogade
två av Stockholms polis ordonnansavdelning avgivna, den 19 april 1930
och den 25 maj 1938 dagtecknade rapporter, varav framgår bland annat, att
Gustafsson, som är född år 1885, sedan år 1925 varit oförmögen till arbete
på grund av lungtuberkulos; att han sedan nämnda tid åtnjuter understöd
från fattigvården, vilket för närvarande utgår med 80 kronor för månad;
samt att han sedan en följd av år ej taxerats för inkomst.
För egen del har kommerskollegium anfört i huvudsak följande:
Vad anginge Gustafssons ansökning finge kollegium, under åberopande av
innehållet i polisrapporterna, förorda framställning till riksdagen att bifalla
ansökningen.
I dödsboets efter Ottersten ansökning hade skuldbeloppet upptagits något
för högt. Vid dess beräknande borde nämligen hänsyn tagas — förutom till
i ansökningen omförmälda utmätningar år 1922 — till följande förhållande.
Ar 1921 hade av vissa befattningshavare hos ämbetsverket inköpts åttio
stycken svenska statens samma år utgivna premieobligationer, varå eventuellt
utfallande vinst skulle fördelas mellan medlemmarna av denna »obligationsförening»
i förhållande till vars och ens insats. Otterstens insats
hade utgjort dels 50 kronor för en hel obligation dels ock 1 krona 28 öre,
utgörande viss andel av inköpssumman för från en medlem av »föreningen»
inköpta två obligationer. Vid sedermera verkställda dragningar hade vinst
utfallit å »föreningen» tillhöriga obligationer, varvid å Otterstens insats be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
3
löpande andel, 10 kronor 15 öre, enligt givet bemyndigande överlämnats till
kollegium såsom avbetalning å kollegii fordran hos Ottersten. Nämnda
fordran hade härigenom nedbringats till 11,442 kronor 18 öre. År 1929 hade
efter utlottning bland medlemmarna viss obligation tilldelats Ottersten,
vilken obligation lämnats i kollegii förvar. Såväl denna obligation som de
två obligationer, i vilka Ottersten innehade andel, hade sedermera utbytts
mot premieobligationer av år 1936. Med avseende å Otterstens obligation
samt andel i två obligationer bade denne medgivit kollegium rätt att försälja
såväl obligationen som andelen samt med försäljningsbeloppet nedbringa
skulden.
Med hänsyn till vad dödsboet anfört till stöd för sin ansökning ville kollegium
förorda, att Kungl. Maj,t måtte föreslå riksdagen att bifalla ansökningen
på så sätt, att dödsboet befriades från ersättningsskyldighet för det belopp,
varmed Ottersten vid sin död häftade i skuld till kollegium, nämligen
11,442 kronor 18 öre med avdrag för vad som kunde erhållas genom försäljning
av förenämnda obligation och andel i två obligationer.
Statskontoret har tillstyrkt bifall till ansökningarna, på sätt kommerskollegium
förordat.
Med hänsyn till vad som upplysts örn Gustafssons ekonomi och övriga Departementsförhållanden
samt dödsboets efter Ottersten ekonomiska ställning anser även cMenjag
mig böra tillstyrka, att sökandena på sätt ämbetsverken föreslagit befrias
från ifrågavarande dem åliggande ersättningsskyldighet.
Enär dylikt efterskänkande allenast lärer kunna äga rum efter riksdagens
medgivande, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre vaktmästaren S. O. Gustafsson och dödsboet efter
förre vaktmästaren E. D. Ottersten må befrias, Gustafsson
från honom genom Stockholms rådhusrätts utslag den 6 juni
1922 ålagd skyldighet att till kommerskollegium utgiva
3,334 kronor 50 öre samt dödsboet från ersättningsskyldighet
för det belopp, varmed Ottersten enligt samma utslag vid sin
död häftade i skuld till kollegium, eller 11,442 kronor 18 öre,
efter avdrag av det belopp, som kan erhållas vid försäljning
av Ottersten tillhöriga i kollegii förvar befintlig svenska statens
premieobligation av år 1936 samt andel i två dylika
obligationer.
Med bifall lill denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Knut von Horn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av täckning för vissa vid Livregementet till häst förskingrade medel. s. 4 i texten