Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 193 A (nr 255) angående anteckning örn innehav av fordring shandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m

17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:8, Med förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 193 A (nr 255) angående anteckning örn innehav av fordring shandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av lagen den 15 juni 193 A (nr 255)

angående anteckning örn innehav av fordring shandling

på grund varav inteckning beviljats i fast egendom

m. m.; given Stockholms slott den 3 november

1938.

t

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till:

1) lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående

anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats

i fast egendom m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av 9 a § lagen den 14 juni 1907 (nr 36

s. 31) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 a § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg;

4) lag örn ändrad lydelse av 8 a § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlagsinteckning;

5) lag angående ändrad lydelse av 7 a § lagen den 3 juni 1932 (nr 171)

om inteckning i jordbruksinventarier;

6) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med

särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 103 § utsökningslagen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteck''

ning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning be

viljats i fast egendom m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om

innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast

egendom m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Vill någon---vederbörlig fastighetsbok.

Uppvisande varom----egendomen ligger.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren uti skriftlig av vittnen styrkt handling,

att innehavet upphört, varde förhållandet i inteckningsprotokollet antecknat

och i vederbörlig fastighetsbok anmärkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 9a § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31)

örn inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 9 a § lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
9

a §.

Vill någon att i tomträttsprotokollet skall antecknas att han innehar inteckningshandling,

uppvise handlingen i huvudskrift för inskrivningsdomaren;

och gore denne i protokollet anteckning om innehavet.

Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdomare.

Denne skall, då sådant sker, i tomträttsprotokollet korteligen anteckna vad

1 Angående 9 a § se SFS 1934: 256.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

3

inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal då den utgavs, av vilken

rätt eller inskrivningsdomare inteckning är beviljad eller ansökan örn inteckning

förklarats vilande, när och under vilken paragraf i protokollet det

skedde samt, om inteckning förnyats, nedsatts eller annorledes förändrats,

när det ägt rum. Sedan ingive inteckningshavaren för anteckningens verkställande

protokollet till inskrivningsdomaren i den ort, där tomten ligger.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren uti skriftlig av vittnen styrkt handling,

att innehavet upphört, varde förhållandet i tomträttsprotokollet antecknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 a § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 17 a § lagen den 10 maj 1901 om inteckning i

fartyg1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

17 a §.

Vill någon--— om åtgärden.

Uppvisande varom---stycket avses.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren uti skriftlig av vittnen styrkt handling,

att innehavet upphört, varde förhållandet i inteckningsboken antecknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 8 a § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 8. 1)

angående för lagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 8 a § förordningen den 13 april 1883 angående

förlagsinteckning2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse se SFS 1936: 226.

2 Senaste lydelse se SFS 1936: 225.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

8 a §.

Vill någon — — — om åtgärden.

Uppvisande varom---stycket avses.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren uti skriftlig av vittnen styrkt handling,

att innehavet upphört, varde förhållandet i den i 12 § omförmälda bok

antecknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 a § lagen den 3 juni 1932 (nr 171) om inteckning

i jordbruksinventarier.

Härigenom förordnas, att 7 a § lagen den 3 juni 1932 om inteckning i

jordbruksinventarier1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 a §.

Vill någon---örn åtgärden.

Uppvisande varom —--beviljat inteckningen.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren uti skriftlig av vittnen styrkt handling,

att innehavet upphört, varde förhållandet i den i 12 § omförmälda bok

antecknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda

bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden.

Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser

om handläggning av inskrivningsärenden2 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

1 Angående 7 a § se SFS 1934: 259.

s Senaste lydelse se SFS 1936: 224.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

9 §•

Örn inskrivningsdomarens beslut eller annan i inskrivningsärende vidtagen

åtgärd utom såvitt angår anmälan om upphört innehav av inteckningshandling

meddelas besked genom bevis, som tecknas å den till grund för

ansökningen åberopade handlingen. Beviset skall innehålla uppgift å det

rum i fastighets-, tomträtts- eller vattenfallsrättsboken, vari inskrivningen

verkställts.

Innefattar beslutet---för beslutet.

Då lagfart---är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 103 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 103 § utsökningslagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

103 §.

Kungörelse örn---sin rätt.

De, vilka hava fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas,

skola, såvitt ske kan, om auktionen och det särskilda sammanträdet, där

sådant skall hållas, underrättas genom rekommenderade brev, vilka auktionsförrättaren

skall avsända senast fyra veckor före auktionen; skolande i breven

tillika lämnas uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran,

för vars gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen

och sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gäldenären

meddelad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

1 Senaste lydelse se SFS 1912: 211.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 oktober 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga om

ändrad lagstiftning angående anteckning om innehav av intecknad fordringshandling

samt anför därvid:

»Enligt lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteckning örn innehav

av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom

m. m. äger den, som vill att i inteckningsprotokollet skall antecknas att han

innehar fordringshandling på grund varav inteckning i fast egendom beviljats

eller ansökan därom förklarats vilande, uppvisa handlingen i huvudskrift

för inskrivningsdomaren i den ort, där egendomen ligger. Inskrivningsdomaren

skall därefter i protokollet göra anteckning om innehavet samt

låta ärendet anmärkas i vederbörlig fastighetsbok. Uppvisande varom nu

är sagt må ock i viss angiven ordning ske inför annan inskrivningsdomare.

Motsvarande bestämmelser angående uppvisande av inteckningshandling

hava meddelats i 9 a § lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och

vattenfallsrätt, 17 a § lagen den 10 maj 1901 örn inteckning i fartyg, 8 a §

förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning och 7 a § lagen

den 3 juni 1932 örn inteckning i jordbruksinventarier.

Ifrågavarande lagstiftning, som tillkommit i samband med inteckningsförnyelsernas

avskaffande, har främst till ändamål att bereda inteckningshavare

trygghet mot risken att inteckningshandlingen utan hans vetskap dödas

jämlikt lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling.

I 4 § sistnämnda lag har i anledning därav upptagits en bestämmelse av

innehåll att vid ansökan örn dödande av inteckningshandling sökanden har

att, där så kan ske, underrätta den som senast blivit antecknad såsom innehavare

av handlingen. Anteckning om innehav av inteckningshandling avsåg

emellertid att tjäna jämväl andra syften än det som, enligt vad nu nämnts,

närmast föranlett institutets inrättande. Med anmälningsförfarandet åsyftades

sålunda därjämte att vinna ökad säkerhet för att inteckningshavare hölles

underkunnig örn andra åtgärder, som kunde inverka på hans rätt, såsom

exekutiv auktion å den intecknade egendomen, inlösen av mark enligt

ensittarlagen och fördelning av expropriationsersättning. Detta syfte ansågs

kunna förverkligas genom att inteckningshavares namn och adress anteck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

7

nades i det gravationsbevis, som rekvireras till ledning för den ifrågavarande

åtgärden, varigenom det i 103 § utsökningslagen stadgade underrättelseförfarandet

underlättades och gjordes mera effektivt. Bestämmelser härom

hava meddelats i kungörelser den 9 november 1934 (nr 533 och 535—537).

I cirkulär till affärsbankerna den 20 november 1934 har styrelsen för

svenska bankföreningen förklarat sig anse att det icke funnes anledning

tillråda bankerna vare sig att anmäla innehav av inteckningshandlingar,

som hos dem belånats, eller att generellt förbinda sig att anmäla

innehav av i öppet förvar nedsatta inteckningshandlingar. Såsom skäl

härför har anförts att en innehavsanteckning, som en gång gjorts, icke

kunde återkallas ävensom att en kontroll angående exekutiva försäljningar

och mortifikationsansökningar, vilken byggde på underrättelse per post,

icke vore osviklig. Den i förstnämnda hänseende framställda anmärkningen

har bankföreningens styrelse närmare utvecklat i ett av styrelsen

den 29 oktober 1937 avgivet yttrande över en av Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och svenska bostadskreditkassan i skrivelse till chefen

för justitiedepartementet den 28 april samma år gjord hemställan örn viss

ändring i byggnadstadgan, i vilket yttrande styrelsen anfört bland annat:

Styrelsen har särskild anledning att framhålla önskvärdheten av att lagen

angående anteckning örn innehav av fordringshandling på grund varav inteckning

beviljats i fast egendom m. m. i ett visst avseende omarbetas eller

kompletteras. Mot lagen är nämligen att rikta den anmärkning, att dess avfattning

är sådan, att enligt densamma rätt icke finnes att återkalla en

innehavsanteckning, som en gång blivit gjord. Detta är en bestämd olägenhet

särskilt för kreditgivare, vilka såsom affärsbankerna utlämna inteckningslån

på kort tid. Har banken i sammanhang med lämnandet av ett

dylikt lån anmält sig såsom innehavare av den belånade inteckningen, kommer

banken, sedan lånet blivit löst och inteckningen återställts till låntagaren,

att hos domstolen alltjämt kvarstå såsom inteckningens innehavare

med påföljd att underrättelser örn exekutiva försäljningar och dödningsansökningar

komma att framdeles fortfarande tillställas banken. Från bankens

synpunkt är detta olägligt dels därför att mottagandet av en dylik underrättelse

dock kan giva anledning till vissa efterforskningar för att det

skall bliva med visshet konstaterat, att inteckningen icke finns någonstädes

inom banken, och dels även därutinnan att det givetvis icke är tilltalande att

mottaga en underrättelse, som för att göra sin avsedda nytta borde hava

tillställts en annan. Banken kan bliva fri från sin hos domstolen antecknade

förbindelse med inteckningen endast genom att någon, som efter banken

erhållit inteckningen i sin besittning, finner skäligt anmäla sitt innehav

av densamma. Affärsbankerna pläga i fråga örn de hos dem belånade inteckningarna

icke göra anmälningar örn sitt innehav av dem. Fortfarande

liksom tidigare sker bankernas kontroll angående exekutiva försäljningar

och dödningsansökningar, som kunna beröra dessa inteckningar, genom organiserad

granskning av kungörelserna i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt

vad erfarenheten ådagalagt är denna kontroll i stort sett tillfredsställande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 12 december 1936 har styrelsen för

föreningen Sveriges häradshövdingar upptagit den av bankföreningen

berörda frågan. Styrelsen har visserligen ifrågasatt huruvida icke

möjlighet att göra anmälan angående upphört innehav av inteckningshand
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ling utan att samtidigt ny innehavare anmäles redan nu kunde anses stå

öppen, då något förbud mot dylik anmälan i allt fall icke meddelats. I detta

avseende hade dock, enligt vad styrelsen erfarit, olika meningar framträtt.

I varje fall funnes inga bestämmelser meddelade rörande sättet för en dylik

anmälans behandling och de avgifter, som densamma skulle betinga. Till

undanröjande av det osäkerhetstillstånd som i förevarande fall vöre rådande,

syntes det styrelsen önskvärt att genom uttrycklig bestämmelse i lag fastsloges,

att anmälan finge göras rörande upphört innehav av fordringshandling

till säkerhet för vilken inteckning vore gällande. I skrivelsen har styrelsen

vidare gjort gällande att ett behov i vissa fall framträtt av möjlighet

till dylik anmälan och härutinnan anfört:

Från en mera allmän synpunkt måste det alltid framstå som önskvärt

att kunna ur fastighetsböckerna avföra anteckningar, som icke längre äga

sin motsvarighet i de verkliga förhållandena. Det måste vidare anses meningslöst,

att meddelanden rörande exekutiva eller därmed likställda förfaranden

av vederbörande myndigheter avlåtas till enskilda personer eller kreditanstalter,

som enligt fastighetsboken stå antecknade som innehavare av

viss fordringshandling men vilkas innehav redan upphört. Vad särskilt

angår kreditanstalterna, kan det för dem vålla ett i varje fall onödigt besvär

att i sådana fall förvissa sig örn, huruvida den åsyftade fordringshandlingen

fortfarande befinner sig i anstaltens innehav. Måhända har denna

synpunkt i någon mån bidragit till att bankerna icke i större utsträckning

än som skett funnit med sin fördel förenligt att göra anmälningar om innehav.

Då i fastighetsboken såsom innehavare av viss fordringshandling

står antecknad person, vars innehav redan upphört, kan det i allt fall tänkas,

att detta förhållande kan leda till att underrättelse rörande ett exekutivt

eller därmed likställt förfarande icke kommer den verklige innehavaren

av handlingen tillhanda. I sådana fall kan saknaden av möjlighet att göra

anmälan rörande upphört innehav sålunda komma att direkt motverka syftet

med den nya lagstiftningen.

Styrelsen har slutligen framhållit att det anförda närmast haft avseende

på de inteckningar, som särskilt äro av intresse för lantdomstolarna, nämligen

inteckningar i fast egendom, men att samma skäl syntes böra leda

till införandet av liknande lagbestämmelser även beträffande fordringsinteckningar

i övriga slag av inteckningsobjekt.

Den av styrelserna för svenska bankföreningen och Sveriges häradshövdingar

berörda frågan har sedermera behandlats i en inom justitiedepartementet

upprättad promemoria i ämnet. I promemorian uttalades inledningsvis

att, då genom 1934 års lagstiftning icke meddelats någon bestämmelse,

med stöd av vilken en anteckning om innehav finge avföras,

borde det antagas, att anteckningen skulle gälla enligt sitt innehåll intill

dess anteckning om ny innehavare skedde. Av vad i ärendet förekommit

syntes dock framgå, att ett fullständigande av bestämmelserna att omfatta

jämväl anmälan om upphört innehav borde övervägas. I samband därmed

borde enligt uttalande i promemorian sådan ändring vidtagas av gällande

föreskrifter angående inteckningshavares underrättande örn exekutiva auktioner

och andra därmed jämförliga åtgärder, att ökad säkerhet vunnes för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

9

att meddelanden rörande dylika förfaranden verkligen komme vederbörande

inteckningshavare tillhanda.

I förstnämnda hänseende erforderliga bestämmelser föreslogos i promemorian

skola erhålla det innehåll att den, vilken senast blivit antecknad

såsom innehavare av inteckninghandling, skulle äga att efter därom gjord

anmälan få antecknat att hans innehav upphört. Örn samtidigt med dylik

anmälan om upphört innehav anmälan om innehav av samma inteckningshandling

förelåge, borde naturligen förstnämnda anmälan icke föranleda

någon åtgärd. Att giva uttryck häråt i lag ansågs i promemorian

icke påkallat. Uppvisades däremot icke inteckningen för anteckning om

nytt innehav borde — till förebyggande av att anmälan örn upphört innehav

gjordes av obehörig person i bedrägligt syfte — såsom villkor för avförandet

av anteckning om innehav böra uppställas att anmälan skulle

göras i skriftlig, av två personer bevittnad handling. Av praktiska skäl

förordades att anmälan om allenast upphört innehav skulle göras hos den

inskrivningsdomare där inteckningen beviljats.

I promemorian anfördes vidare att, såvitt fråga vore om inteckning i fast

egendom, tomträtt och vattenfallsrätt, syntes ärendet böra behandlas såsom

ett inskrivningsärende, d. v. s. antecknas i dagbok och protokoll, där sådant

fördes, samt anmärkas i respektive fastighets-, tomträtts- eller vattenfallsrättsbok.

Beträffande övriga slag av inteckningar borde anmälan antecknas

i dagbok och vederbörlig inteckningsbok.

Att åteckna anmälningshandlingen bevis om den verkställda anteckningen

ansågs i promemorian icke erforderligt. Vad anginge inteckning i fast egendom,

tomträtt och vattenfallsrätt innebure detta en avvikelse från den i 9 §

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

givna regeln, att i inskrivningsärende bevis om meddelat

beslut eller vidtagen åtgärd skall åtecknas den till grund för ansökningen

åberopade handlingen. För verkställd anteckning om upphört innehav skulle

varken lösen- eller stämpelavgift utgå.

I författningstekniskt hänseende föreslogs i promemorian, att bestämmelserna

i ämnet upptoges såsom tillägg till nu gällande stadganden rörande

anteckning örn innehav. I samband därmed skulle förenämnda lagrum i

lagen med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

undergå sådan ändring att från tillämpligheten av vad där stadgades om

meddelandet av bevis undantoges nu ifrågavarande ärende. Närmare föreskrifter

örn sättet för anmärkande i dagbok och vederbörlig fastighets- eller

inteckningsbok av anmälan om upphört innehav borde meddelas i administrativ

ordning.

Beträffande den av styrelsen för svenska bankföreningen berörda frågan

örn effektiviteten av underrättelser om exekutiva försäljningar och mortifikationsansökningar

har i promemorian anförts:

Bankföreningens styrelse torde med sin i detta avseende framställda anmärkning

närmast hava avsett meddelanden angående exekutiva auktioner

och därmed jämförliga åtgärder, såsom inlösen av mark enligt ensittarlagen

och fördelning av expropriationsersättning. Vad angår dödande av inteck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

ningshandling jämlikt lagen om dödande av förkommen handling kan ju

detta enligt 4 § sistnämnda lag i regel icke ske, med mindre sökanden visat

att den som senast blivit antecknad såsom innehavare av handlingen blivit

om ansökningen underrättad. Härigenom lärer inteckningshavare hava bereus

full trygghet mot att ett mortifikationsförfarande kommer till stånd

utan hans vetskap. Annorlunda förhåller det sig med exekutiva auktioner

och övriga därmed jämförliga åtgärder, vilka kunna inverka på inteckningshavares

rätt. Enligt 101 och 103 §§ utsökningsiagen skall dylikt förfarande

offentliggöras genom en i särskild ordning publicerad kungörelse och, såvitt

ske kan, genom särskilda kallelsebrev till inteckningshavarna och övriga

rättsägare. Rekommendation av dessa kallelsebrev är emellertid icke

föreskriven.

För att bereda inteckningshavare möjlighet att med större säkerhet än

nu vöre fallet kunna påräkna underrättelse om nu nämnda åtgärder föreslogs

i promemorian, att i 103 § utsökningsiagen skulle intagas föreskrift

att där omförmälda kallelsebrev skulle översändas i rekommenderade försändelser.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts hade upprättats vid promemorian

fogade förslag till lagar örn ändrad lydelse av lagen angående anteckning

om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats

i fast egendom m. m. samt av 9 a § lagen om inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt, 17 a § lagen om inteckning i fartyg, 8 a § förordningen

angående förlagsinteckning, 7 a § lagen örn inteckning i jordbruksinventarier,

9 § lagen med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

ävensom 103 § utsökningsiagen.

över promemorian och lagförslagen hava efter remiss utlåtanden avgivits

av inskrivningsdomarna i Stockholm och Södra Roslags domsaga,

överexekutorerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus och Västerbottens län, styrelserna för föreningen Sveriges

häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, svenska bankföreningen

och svenska sparbanksföreningen ävensom föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshypoteksinstitution.

Den föreslagna utvidgningen av lagstiftningen angående anteckning om

innehav av intecknad fordringshandling har i princip tillstyrkts i samtliga

utlåtanden. I fråga örn lagförslagens utformning hava dessa tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av överexekutorerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus och Västerbottens län, styrelserna för föreningen

Sveriges stadsdomare, svenska bankföreningen

och svenska sparbanksföreningen ävensom föreningen mellan

ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution.

I övriga utlåtanden hava framställts vissa erinringar mot förslagets

innehåll.

Önskvärdheten av den föreslagna lagstiftningen har understrukits av flera

remissmyndigheter. Överexekutor i Göteborg har uttalat, att förslaget

att den som senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling

skulle äga få antecknat, att hans innehav upphört, syntes vara en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

11

ofrånkomlig följd av rätten att få innehavet antecknat. Att så ej föreskrivits

i samband med lagens tillkomst vore enligt överexekutors förmenande en

brist. Även styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

har ansett det vara en uppenbar brist i gällande lagstiftning att regler

icke funnes för avförande av verkställd anteckning om innehav av intecknad

fordringshandling. Styrelsen för svenska sparbanksföreningen

har framhållit att redan ur synpunkten av reda och ordning i

fastighetsböckerna vore det uppenbarligen önskligt, att genom uttrycklig bestämmelse

i lag möjlighet bereddes att ur fastighetsböckerna avföra anteckningar,

som icke längre ägde motsvarighet i verkliga förhållanden. Å dylika

anteckningar grundade meddelanden, särskilt sådana rörande exekutiva och

därmed jämförliga förfaranden, vore givetvis i hög grad ägnade att — i stället

för att leda till det med lagstiftningen avsedda syftet — förorsaka besvär

och olägenheter, särskilt för kreditgivare, som utlämnade inteckningslån på

kort tid.

I samma riktning har föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshypoteksinstitution uttalat sig samt därvid

anfört bland annat:

Landshypoteksföreningarna, vilka samtliga låta hos inskrivningsdomarna

anteckna sina inteckningsinnehav, ha visserligen ännu icke fått vidkännas

några vidare olägenheter av att inga bestämmelser finnas rörande sättet för

anmälan om att hos fastighetsdomstol antecknat innehav upphört. Men i

samma mån som lånen hos föreningarna successivt återbetalas och inteckningar

på grund därav återställas till vederbörande fastighetsägare, vore det

att befara, att underrättelser örn exekutiva auktioner och därmed jämförliga

förfaranden ävensom ansökningar om dödande av förkomna inteckningar

komma att i stor utsträckning delgivas föreningarna, som hos domarna kvarstå

såsom innehavare men ej längre ha något intresse av inteckningarna.

Härigenom skulle hos föreningarna alstras ett visst osäkerhetstillstånd tills

det med absolut säkerhet konstaterats, att man ej längre innehade inteckningen

i fråga bortsett från det onödiga besvär, som därigenom skulle vållas,

och den jämförelsevis stora, föreningarna visserligen ovidkommande risken

att underrättelse om förfarandet eller dödningsansökningen icke komme att

delgivas den rätte innehavaren.

Beträffande omfattningen av den föreslagna lagstiftningen har sistnämnda

förening ansett det självfallet att endast den antecknade innehavaren,

i vars intresse anteckningen uteslutande skett, skulle kunna ansöka

örn dylik återkallelse, liksom ock att denne för sin anhållan ej behövde åberopa

något motiv.

Inskrivningsdomaren i S ö dra Roslags domsaga har

emellertid ifrågasatt, örn det ej jämväl borde medgivas den nye innehavaren

av en inteckningshandling rätt att få anteckningen örn det tidigare innehavet

avförd, utan att han därför samtidigt behövde antecknas som ny innehavare.

Inskrivningsdomaren anförde härom vidare:

Anmälan örn innehav verkställes i regel allenast för lån, som givits på

längre sikt. Då en inteckningshandling utlämnats från en givare av dylikt

lån, vill det synas, som örn den nye innehavaren av papperet ansåge det

alltjämt kvarstående beviset å handlingen angående anteckningen örn det tidigare

innehavet mindre önskvärt, och därför —• även där han eljest själv

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

icke plägar registrera sitt innehav av dylika handlingar — söker ''neutralisera’

detta bevis med ett nytt. Att i de fall, då handlingen kommer i livligare

omlopp, ett dylikt förfaringssätt komme att få en ogynnsam inverkan på

fastighets- etc. bokens överskådlighet utan att medföra motsvarande nytta,

torde vara uppenbart. I dylika fall skulle innehavaren uppnå sitt syfte på

ett enklare sätt, om han berättigades att få den tidigare innehavsanteckningen

avförd. För verkställande av dylik åtgärd skulle krävas handlingens företeende

(eventuellt för annan inskrivningsdomare). Handlingen skulle förses

med bevis, för vilket ingen annan kostnad behövde utgå än för inteckni

ngskontrollstämpel.

Även styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdinga

r har förordat en ändring av lagförslaget i den av inskrivningsdomaren i

Södra Roslags domsaga angivna riktning. Styrelsen anförde härutinnan:

Det kan inträffa, att en belånad inteckningshandling inlöses hos en långivare,

som varit antecknad såsom innehavare men underlåter att anmäla upphörande

av innehavet, samt den nye innehavaren önskar få antecknat, att

innehavet upphört, utan att samtidigt bliva antecknad såsom ny innehavare.

Detta gäller särskilt, då ägaren av den intecknade egendomen inlöst inteckningshandlingen.

Det kan nämligen hända, att han senare kommer att ånyo

belåna inteckningen och att han saknar intresse av att till dess stå antecknad

såsom innehavare av densamma. Beträffande anteckning örn innehav av inteckningshandling

torde tidigare hava anmärkts, att dylik anteckning kan

föranleda, att genom granskning av fastighetsboken, vartill ju envar har

rätt, vinnes en för vederbörande icke önskvärd upplysning rörande hans innehav

av inteckningshandlingar.

I fråga om formen för den anmälan varom här är fråga har styrelsen

för svenska sparbanksföreningen framhållit betydelsen av att

anmälan om upphört innehav skedde på sådant sätt, att tvekan ej kunde

uppstå om vilken inteckning anmälningen avsåge. Styrelsen har i anledning

härav föreslagit, att sådan anmälan skedde å för ändamålet fastställda

formulär.

Mot förslaget att i förevarande fall bevis icke skulle utfärdas samt att anmälningen

skulle vara kostnadsfri hava från vissa håll erinringar gjorts. I nskrivningsdomarna

i Stockholm hava sålunda anfört:

Då det måste antagas, att åtminstone i ett stort antal fall vederbörande

komma att önska bevis, vilja vi ifrågasätta, huruvida det icke lämpligen bör

föreskrivas, att bevis angående den verkställda anteckningen alltid bör utfärdas.

Något bärande skäl att tillhandahålla dylika bevis utan avgift synes

oss icke föreligga. Lösen för anmälan örn innehav utgör en krona, och samma

avgift eller eventuellt något lägre torde lämpligen böra debiteras för bevis

örn innehavs upphörande. Förfarandet skulle då, såsom vi tänkt oss det,

bliva, att anmälan, eventuellt i form av en förteckning, örn fråga är om flera

fordringshandlingar, inges i två exemplar, av vilka inskrivningsdomaren behåller

det ena, medan det andra exemplaret, försett med bevis att anteckning

gjorts i vederbörlig bok, mot lösen återställes till anmälaren.

Styrelsen för föreningen Sveriges h ä r a d s h ö v d i n g a r har

anfört bland annat:

Såsom en allmän regel gäller, att sådana anteckningar av inskrivningsdomaren,

som föranledas av anmälan från offentlig myndighet, skola verkställas

utan avgift men att däremot avgift skall utgå vid ansökan eller an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

13

målan från enskild sökande. Styrelsen håller sålunda före, att vid anmälan

om upphört innehav av inteckningshandling bevis därom bör tecknas å

anmälningshandlingen eller, därest, såsom styrelsen förutsatt, inteckningshandlingen

i vissa fall komme att företes för ändamålet, å sistnämnda handling

samt att för beviset skall debiteras samma lösen som vid anteckning örn

innehav eller en krona. Vidare synes det styrelsen, som om med grunderna

för bestämmelsen rörande inteckningskontrollstämpel skulle överensstämma,

att anmälnings- eller inteckningshandlingen förses med dylik stämpel.

Mot den föreslagna ändringen i t03 § ut sökning slag en har allenast överexekutor

i Göteborg framställt erinran under förmälan att allmänheten enligt

överexekutors iakttagelse i stor utsträckning underläte att utlösa rekommenderade

skrivelser från myndigheter. Ett vanligt brev torde därför

lättare och säkrare nå en adressat i dylika fall och ingenting vore sålunda

vunnet med en ändring i denna del.

Såsom förut nämnts saknas i lagstiftningen angående anteckning örn innehav

av intecknad fordringshandling uttryckliga bestämmelser örn anteckning

av upphört innehav. Frånvaron av dylika bestämmelser har, enligt vad som

från flera håll vitsordats, framstått som en brist, vilken i viss mån lagt hinder

i vägen för lagstiftningens användande i den utsträckning, som för vinnande

av dess syfte varit önskvärd. En reglering av ifrågavarande spörsmål

synes därför böra komma till stånd. Samtliga i ärendet hörda myndigheter

och enskilda sammanslutningar hava jämväl i princip tillstyrkt

förslaget härom.

Enligt de remitterade lagförslagen skulle den som senast blivit antecknad

såsom innehavare av inteckningshandlingen äga att i närmare angiven ordning

få antecknat att innehavet upphört. I några yttranden har emellertid

ifrågasatts sådan komplettering av detta stadgande att jämväl ny innehavare

av en inteckning skulle äga att få anteckningen örn ett tidigare innehav avförd

utan att han därvid samtidigt behövde bliva antecknad såsom innehavare.

Till stöd härför har i ett yttrande åberopats att i de fall, då en inteckningshandling

komme i livligare omlopp, de upprepade nya innehavsanteckningarna

skulle ogynnsamt inverka på fastighetsbokens överskådlighet.

I ett annat yttrande har anförts, att ägaren av den intecknade fastigheten

kan sakna intresse av att stå antecknad såsom innehavare av en inlöst

inteckning ävensom att en ägare-inteckningshavare understundom kan vilja

undvika att få sitt innehav antecknat, enär vid granskning av fastighetsboken

kunde vinnas en icke önskvärd upplysning örn innehavet. I anledning härav

må framhållas, att ett stadgande av i yttrandena föreslaget innehåll icke synes

stå i god överensstämmelse med grundtanken i lagstiftningen angående

anteckning örn innehav av intecknad fordringshandling nämligen att, så

långt det låter sig göra, söka få till stånd dylika anteckningar och därigenom

bidraga till förebyggandet av rättsförluster i samband med förfaranden

vilka kunna inverka på inteckningsliavares rätt. De i detta sammanhang

framförda skälen för en avvikelse från denna princip synas icke bärande.

På grund härav torde någon ändring i lagförslagen i här ifrågasatt riktning

icke höra ske.

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

I ett yttrande har föreslagits att — till undanröjande av tvekan om vilken

inteckning som anmälningen om upphört innehav avsåge — det skulle föreskrivas

att anmälningen skulle ske å för ändamålet fastställda formulär.

En dylik föreskrift synes emellertid knappast erforderlig och torde måhända

bidraga till att göra förfarandet i allmänhetens ögon alltför invecklat.

Enligt uttalande i departementspromemorian ansågs det icke erforderligt

att åteckna anmälningshandlingen bevis om den verkställda anteckningen. I

några yttranden har förordats utfärdandet av dylikt bevis. Vad till stöd

härför anförts synes emellertid knappast innefatta tillräckliga skäl för att

frångå förslaget härutinnan.

Jämväl den föreslagna ändringen i 103 § utsökningslagen — vilken innebär

att i lagrummet omförmälda kallelsebrev skola översändas i rekommenderade

försändelser — synes böra komma till stånd.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1940.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 193A (nr 255) angående

anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats

i fast egendom m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av it a § lagen den U juni 1907 (nr 36

s. 31) örn inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 a § lagen den 10 maj 1901 (nr 26

s. 1) örn inteckning i fartyg;

4) lag örn ändrad lydelse av 8 a § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlagsinteckning;

5) lag angående ändrad lydelse av 7 a § lagen den 3 juni 1932 (nr 171)

örn inteckning i jordbruksinventarier;

6) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 3 juni 1932 (nr 170)

med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 103 § utsökningslagen.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstälställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

1 De under 1) samt 3)—7) förut anmärkta förslagen, vilka äro lika lydande med motsvarande

vid propositionen fogade lagförslag, hava här uteslutits ur bilagan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

15

Förslag

till

angående

Lag

ändrad lydelse ar 9a § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31)

om inteckning i tomträtt oell vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 9 a § lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves :

9 a §.

Vill någon---om åtgärden.

Uppvisande varom---i ärendet.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren uti skriftlig av vittnen styrkt handling,

att innehavet upphört, varde förhållandet i tomträttsprotokollet antecknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

1 Angående 9 a § sc SFS 1934: 256.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 oktober

1938.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1938 *tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 6 oktober 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 193A (nr 255) angående

anteckning om innehav av fordring shandling på grund varav inteckning beviljats

i fast egendom m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av 9 a § lagen den 1A juni 1907 (nr 36

s. 31) örn inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 a § lagen den 10 maj 1901 (nr 26

s. 1) örn inteckning i fartyg;

4) lag örn ändrad lydelse av 8 a § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlagsinteckning;

5) lag angående ändrad lydelse av 7 a § lagen den 3 juni 1932 (nr 171)

örn inteckning i jordbruksinventarier;

6) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 3 juni 1932 (nr 170)

med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsårenden;

samt

7) lag angående ändrad lydelse av 103 § utsökningslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade föredragits inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet

Ernst Leche.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 november 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets

den 17 oktober 1938 avgivna utlåtande över de den 6 oktober 1938 till lagrådet

remitterade förslagen till 1) lag örn ändrad lydelse av lagen den 15 juni

1934 (nr 255) angående anteckning örn innehav av fordring shandling på

grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.; 2) lag angående

ändrad lydelse av 9 a § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31) örn inteckning

i tomträtt och vattenfallsrått; 3) lag angående ändrad lydelse av 17 a § lagen

den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning i fartyg; 4) lag örn ändrad lydelse

av 8 a § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning;

5) lag angående ändrad lydelse av 7 a § lagen den 3 juni 1932 (nr 171)

örn inteckning i jordbruksonentarier; 6) lag angående ändrad lydelse av 9 §

lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser örn handläggning

av inskrivningsärenden; samt 7) lag angående ändrad lydelse av 103 § utsökningslagen.

Under förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran samt

att i det under 2) anmärkta lagförslaget vidtagits en mindre jämkning av

redaktionell natur hemställer föredraganden, att förslagen måtte jämlikt §

87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 8.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:30 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delarav lagen den 2 juni 1911 s. 1 i texten
  2. 1LU 1939:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 s. 5 i texten