Angående utgifter å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940141
1940-08-01 · 91 sidor, varav 87 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 87 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:1 (urtima riksdagen), Angående utgifter å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940141
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
1
Nr 1.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940141; given
Stockholms slott den 1 augusti 1940.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag angående utgifter å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41, föreslå riksdagen att, med godkännande
av de i protokollet berörda förslagen, å nämnda riksstat upptaga de
utgifter, som framgå av en vid protokollet såsom bihang fogad sammanställning
jämte specifikationer.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 augusti
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter:
Den ekonomiska politikens uppgifter.
De djupgående förändringar i förutsättningarna för vårt lands ekonomiska
liv, som kriget på skilda vägar medfört, ha utlöst motstridiga tendenser inom
detta. Till någon del neutralisera dessa varandra men på viktiga punkter
kan man icke räkna med en utjämning utan att särskilda åtgärder vidtagas.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 1.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Vissa områden förete möjligheter till kraftiga prisstegringar, i en del fall
också till ny produktion. På andra håll möta driftsinskränkningar och arbetslöshet.
Är marknadens anpassningsförmåga otillräcklig, kan man vid
rådande avspärrning och fortsatta stora anspråk på landets försvarsberedskap
löpa risken att drivas in i ett läge, där arbetslösheten växer kraftigt
samtidigt som priserna fortsätta att stiga.
I ett läge, där inflationstendenser på detta sätt bryta sig mot depressionstendenser,
blir uppgiften att häva arbetslösheten utan att ge prisstegringen
näring och att hejda prisnivåns höjning utan att öka sysselsättningssvårigheterna.
För att förverkliga detta mål krävas väl samordnade åtgärder över
ett vidsträckt fält. De genom depressionstendenserna friställda produktionsmedlen
måste bringas till sådan användning, att varuknappheten lindras. Produktionsformerna
måste förnyas och effektiviseras, så att den produktiva
verksamheten därigenom kompenseras för höjda kostnader utan ytterligare
prisstegring. Spekulativa tendenser till prisstegring måste hindras att sprida
sig och driva prisnivån i höjden. Fri köpkraft, tillskapad genom försvarsutgifternas
stegring, produktionsstödjande åtgärder och vinstbildande prishöjningar,
måste neutraliseras genom ökad sparsamhet inom enskild och offentlig
hushållning och genom åtgärder mot spekulativa köp. Och slutligen måste
åtgärderna avvägas så, att de ekonomiska spänningarna olika grupper emellan
icke skärpas genom kapitalförstöring på vissa håll och underlättad förmögenhetsbildning
på andra eller genom en nedpressning av några samhällsgruppers
inkomster samtidigt som andra sättas i tillfälle att bibehålla eller
förbättra sin standard.
Dessa olika uppgifter aktualiseras alla i stigande grad, i den mån krisen
förlänges och krigets ekonomiska verkningar hinna göra sig gällande. Avvägningen
mellan de olika kraven skiftar dock starkt med växlingarna i läget,
så att vid den ena tidpunkten åtgärder mot inflationsriskerna måste dominera
medan vid en annan alla krafter måste spännas för att lösa sysselsättningsproblemen.
Redan från början av kriget har det stått klart att vår ekonomiska politik
måste på detta sätt successivt anpassas efter förskjutningar i balansen mellan
samtidigt föreliggande inflations- och depressionstendenser. Till en början
dominerade riskerna för en fortgående kraftig prisstegring. Men under utvecklingens
gång har uppmärksamheten i stigande grad måst riktas på de
problem som tendenserna till produktionsinskränkningar resa, utan att man
likväl därför kan säga att inflationsriskerna minskats. Krigets utvidgning i
början av april markerade visserligen ingen brytningspunkt i den ekonomiska
utvecklingen men medförde härvidlag den avgörande förändringen.
När propositionerna i valutafrågan samt angående den slutliga regleringen
av budgeten för 1939/40 och dess konsekvenser för skatteuttagningen för
innevarande budgetår i slutet av våren framlades för lagtima riksdagen, var
läget ännu så oklart, att en diskussion av den ekonomiska politikens framtida
utformning syntes böra uppskjutas. Jag inskränkte mig därför i nämnda
sammanhang till en erinran örn vikten av att förhindra en höjning av pri
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
3
serna utöver vad som följde av den försämrade försörjningen vid oförändrad
köpkraft. Innebörden av denna målsättning för penningpolitiken — som hävdats
ända från krigets början och som alltjämt synes mig bäst motsvara det
allmänna intresset — var att inflationstendenser skulle med all kraft motverkas
men att penningvärdet icke skulle hållas uppe genom en nedpressning
av inhemska priser med syfte att kompensera inträdande prishöjningar på
importvaror. Det ströks under, att huvudlinjerna i arbetet för ett såvitt möjligt
stabilt penningvärde måste vara ökad produktion och ökat sparande.
Även nu rymmer en bedömning av det ekonomiska läget så stora ovisshetsmoment,
att en utformad plan för den ekonomiska politiken icke kan
uppläggas. Men det är både möjligt och nödvändigt att till stöd för diskussionen
om kommande utgiftskrav och skatteförslag i detta sammanhang söka
bilda sig en mening örn innebörden av den hittillsvarande utvecklingen och
örn de konsekvenser för den allmänna inriktningen av vår ekonomiska politik,
som händelserna under senare delen av våren måste få genom sin djupgående
inverkan på balansen mellan inflations- och depressionstendenserna.
När inflationsrisken vid framläggandet av de grundläggande propositionerna
i ämnet till fjolårets urtima riksdag så helt samlade uppmärksamheten,
att skyddet för penningvärdet framstod som den ekonomiska politikens primära
uppgift, hade detta sin grund i det allvarliga hot, för vilket de kraftiga
importprisstegringarna utsatte hela vårt prissystem. Ett uttryck härför var,
att den penningpolitiska diskussionen väsentligen inriktades på frågan, hur
man skulle förhindra spekulativa prishöjningar under importprisstegringens
spridning genom marknaden, och att man omedelbart skred till å ena sidan
en genomförd kontroll över det sätt på vilket prishöjningarna slogo igenom,
å andra sidan subventionsåtgärder med syfte att dämpa den styrka och den
hastighet med vilken de påverkade den inhemska prisutvecklingen.
Det köpkraftsskapande inflytandet från de ökade statliga utgifterna tillmättes
däremot vid nämnda tidpunkt ännu icke större betydelse ur inflationssynpunkt.
Och icke heller syntes de hotande produktionsinskränkningarna
då ännu resa något allvarligare sysselsättningsproblem. Vid anmälan
av förslaget örn värnskatt till 1939 års urtima riksdag vågade jag räkna
med att de budgetära köpkraftstillskotten i sin prisstegrande verkan skulle
balanseras genom minskad investeringsverksamhet. Utvecklingen har icke
jävat detta antagande.
Under vintern började frågeställningen att förskjutas. Inflytandet från
importprisstegringarna minskade i betydelse samtidigt som emellertid utgiftsöverskotten
på budgeten i stigande grad framstodo såsom ägnade att bereda
utrymme för prisrörelser av inflationstyp. Under det att vikten av åtgärderna
mot spekulativa prisstegringar blev relativt sett mindre, kom därför
frågan om en neutralisering av köpkraftstillskotten över budgeten att tilldraga
sig ökad uppmärksamhet. Det är mot bakgrunden härav man har
att se bland annat de strävanden att förstärka sparandet som fingo sitt mest
framträdande uttryck i uppläggandet av försvarslånet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Den vid skärpt avspärrning hotande varubristen gjorde vid nämnda tidpunkt
ännu icke i högre grad sitt inflytande i prisstegrande riktning gällande.
Å andra sidan voro depressionstendenserna inom vissa fack redan
tillräckligt starka att helt uppväga det inflytande som justeringar av lönenivån
efter höjda levnadskostnader kan ha utövat; bland de för levnadskostnadernas
utveckling bestämmande faktorerna må härvid erinras även om de
jordbrukspolitiskt betingade prishöjningarna på vissa livsmedel.
De förändringar i det sålunda karakteriserade läget som blevo följden av
krigshändelserna i slutet av våren kunna sammanfattas sålunda:
Importprisutvecklingen upphörde att utgöra ett riskmoment;
en stigande varuknapphet framträdde som en faktor, som under rådande
förhållanden kunde befaras driva prisnivån snabbt i höjden;
försämrad materielförsörjning och väsentligt minskade exportmöjligheter
medförde en betydande risk för arbetslöshet och för bristande utnyttjande
av landets kapitalresurser;
utrymme skapades för en omfattande ersättningsproduktion.
Lägges härtill, att varuknappheten väsentligt ökar den betydelse löneavtalens
kompensationsbestämmelser kunna få för prisutvecklingen, att de dåliga
skördeutsiktema i och för sig äro ägnade att påverka jordbrukspriserna
i stegrande riktning samt att statsutgifterna fortsättningsvis ligga på en mycket
hög nivå samtidigt som dock en så småningom inträdande minskning i
försvarsväsendets anspråk på industrien och landets arbetskraft är att motse,
synes dagens ekonomiska läge vara karakteriserat i sina huvuddrag.
När nu för första gången sedan krigets utbrott depressionsrisken framträder
såsom dominerande, utan att likväl inflationsfaran kan anses minskad,
förklaras detta skenbart paradoxala förhållande — som förutsätter att depressionstendenserna
icke helt neutralisera verkan av de prisstegrande faktorerna
— av att vi icke ha att räkna med en enhetlig marknad utan kunna
förutse, att de motstridiga tendenserna komma att behärska olika områden
av näringslivet utan tillfredsställande utjämning dem emellan. Det stora
problem inför vilket en sådan situation ställer statsmakterna och näringslivet
har redan i huvudsak karakteriserats. Dess lösning är i väsentlig grad en organisationsfråga.
Om de risker aktualiseras, som nuvarande läge inrymmer, blir det första
målet för den ekonomiska politiken att tillse, att den outnyttjade arbetskraften
och det outnyttjade kapitalet så snabbt som möjligt komma till användning,
i första hand för att täcka förlusten av importvaror och nedgången i
sådan hemmamarknadsproduktion som arbetat med råvaror och halvfabrikat,
på vilka det nu blivit brist. Sker detta löses arbetslöshetsproblemet
samtidigt med den icke minst för prisutvecklingen betydelsefulla uppgiften
att såvitt möjligt hävda vår försörjning.
Med hänsyn till arbetslöshetspolitikens utformning betyder det krav som
här uppställts, att sysselsättning bör beredas arbetarna från den nedlagda
eller inskränkta produktionen i första hand genom överföring till ny pro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
5
duktiv verksamhet inriktad på omedelbara konsumtionsbehov Ett närliggande
exempel erbjuder överflyttningen av arbetare från träindustrien till
vedavverkning. Då det är ovisst, om arbeten som snabbt skänka ökade
konsumtionsmöjligheter kunna taga all friställd arbetskraft i anspråk, kan
det bli nödvändigt att utsträcka arbetsprogrammet till att omfatta även mera
varaktiga nyttigheter, som bidraga till en förbättring av våra försörjningsmöjligheter.
En framträdande skillnad mellan den nu aktuella arbetslöshetspolitiken
och den politik som utformades under den senaste depressionen
blir, att en nyorientering av arbetskraften kommer att i nuvarande läge
spela en större roll än understödsåtgärder av olika slag. Stor uppmärksamhet
måste ägnas åt inriktningen av arbetskraften redan vid den första yrkesskolningen.
På senare utbildningsstadier förutsätter nyorienteringen en planmässig
omskolning av arbetskraften. Den måste underbyggas genom en
arbetsförmedling aktivt inriktad på nödvändiga omflyttningar och alltså icke
begränsad till den passiva uppgiften att utjämna arbetstillgång och arbetstillfällen.
Om en arbetslöshetspolitik efter angivna linjer skall vara möjlig, förutsätter
den, att även nyinvesteringsverksamheten orienteras efter det ändrade
läget. En vanemässig kapitaldisposition för nu mindre aktuella uppgifter
och investering i blott tillfälligt vinstbringande verksamhet måste förhindras,
samtidigt som nödvändigt kapital måste tillföras områden, där möjlighet
öppnats för en för landets försörjning väsentlig ersättningsproduktion.
Det är att hoppas, att man härvidlag skall kunna påräkna en effektiv medverkan
från kreditinstitutionernas sida.
För framgång i här angivna strävanden förutsättes tydligen, att all möda
nedlägges på att inventera våra produktionsmöjligheter. En verksamhet i
detta syfte har redan sedan någon tid fortgått och bör fortsättningsvis
främjas. Här föreligga viktiga uppgifter både för näringslivets egna organisationer
och för de på området verksamma krisorganen. Av stor betydelse
är att det samarbete vid handläggningen av ifrågavarande uppgifter, som
inletts de olika organen emellan, nu ytterligare utvecklas.
En anpassning av den art som här karakteriserats fortgår alltid, om än i
regel i mycket långsammare tempo än som nu bör eftersträvas. Utvecklingen
av nya verksamhetsområden för arbetskraft och kapital når under normala
förhållanden sin största styrka under en högkonjunktur som drives fram
av behovet av anpassning efter nya produktionsförutsättningar. Den underlättas
då ofta av en successiv höjning av prisnivån. Att den eftersträvade
anpassningen även i nuvarande läge får återverkningar i prisstegrande riktning
torde vara ofrånkomligt. När emellertid dessa måste hållas tillbaka
och överhuvud en prisstabiliserande politik måste bedrivas, synes det nödvändigt
att ersätta prisstimulansen genom åtgärder ägnade att främja en
successiv rationalisering av produktionsverksamheten, som bereder möjligheter
till besparingar som kompensera de försämrade produktionsbetingelserna.
Jämsides med inventeringen av nya produktionsmöjligheter bör där
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 1
för en undersökning ske av ekonomiskt fördelaktiga former för dessas utnyttjande.
Det anförda tar närmast sikte på utvägarna att behärska depressionstendensema
och risken för stigande varuknapphet. Lösningen av den parallella
uppgiften att förebygga en inflatorisk utveckling underlättas, i den
mån man lyckas vidmakthålla varuförsörjningen. När det gäller att balansera
prisstegringsriskerna, sådana de i dag framträda, framstår dock, såsom
ofta framhållits, ökad sparsamhet som huvudlinjen. Det är oriktigt att betrakta
kravet på fortsatt och förstärkt sparande blott som en konsekvens
av de stigande försvarsutgifterna. Det uppbyggnadsarbete, som jag förut
berört, är kostnadskrävande, och när det måste fortgå trots detta och trots
de betydande krav på samhällsekonomien som försvarsberedskapen ställer,
infogas kravet på sparsamhet bäst i sitt sammanhang, örn som närmaste
mål uppställes, att de inkomsttillskott, som skapas genom den politik till vilken
kriget tvingar oss, skola sparas för finansiering av de nya uppgifter,
inför vilka vi nu ställas.
Nysparandet, som underlättas genom den på olika vägar uppkommande
ökningen av penninginkomsterna, vinnes på skilda sätt: genom frivillig konsumtionsbegränsning,
genom beskattning och likartade köpkraftsbegränsande
åtgärder samt genom en ransoneringsvägen vunnen reduktion av möjligheterna
till inköp utöver nödvändiga kvantiteter. Det nationalekonomiska
behovet av beskattning blir mindre, ju större omfattning de frivilliga konsumtionsbegränsningarna
nå. Och de statsfinansiella kraven tillgodoses i
den mest tillfredsställande formen, örn den genom konsumtionsbegränsningama
friställda köpkraften direkt eller indirekt ställes till det allmännas förfogande
lånevägen. Självfallet gäller kravet på sparsamhet i lika mån det
allmänna som de enskilda medborgarna. Jag erinrar i detta sammanhang
om den påbörjade verksamheten för nedbringande av kostnaderna inom
statsförvaltningen.
Det penningpolitiska målet — att i den utsträckning, utvecklingen av varuförsörjningen
medgiver, bevara kronans köpkraft — vinnes i det väsentliga,
om man lyckas förverkliga de förut angivna kraven på den ekonomiska
politiken, alltså att arbetskraft och kapital skola utan pris- och lönestegringar
omföras till den nya produktiva verksamhet, vartill möjligheter öppna
sig, och att tillskott till inkomsterna skola disponeras för de nya uppgifternas
finansiering genom sparande. Men det får icke glömmas, att resultatet
kan äventyras genom primära höjningar av priser och kostnader.
Jag har redan erinrat om de risker för spekulativa prisstegringar under
inflytande av importprisutvecklingen, som framträdde under hösten. När
då vidtagna kontrollåtgärder vidmakthållits, trots att importpriserna förlorat
sin centrala roll som störningsfaktor och tidigare vidtagna subventionsåtgärder
i samband därmed kunnat praktiskt taget helt avvecklas, är orsaken
att man i ett knapphetsläge med betydande elasticitet i betalningsme
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
7
delsförsörjningen har att räkna med stort utrymme för spekulativa tendenser,
som kunna få en ödesdiger verkan örn de ej effektivt hållas tillbaka.
En fara för penningvärdet utgöra emellertid även andra primära stegringar
av priser och kostnader än de som äro av spekulativ natur. Vid nu
hotande åtstramning i varuförsörjningen har man anledning att särskilt
uppmärksamma återverkningarna av systemet med rörliga arbetslöner, innefattande
kompensation för stigande levnadskostnader, och kanske än mera
strävandena efter en successiv anpassning av jordbrukspriserna efter förändringar
i uppfattningen om det allmänna prisläget. Särskilt i kombination
kunna de nu nämnda faktorerna leda till en snabbt fortskridande försämring
av penningvärdet. Örn alla parter vid en minskad varuförsörjning
försöka att genom inkomstökningar bevara sin standard, blir resultatet, såsom
ofta framhållits, att priserna drivas i höjden, så att ingen i sak vinner
något på inkomstökningen. En försämrad försörjning tvingar givetvis till
en sänkning av standarden. Höjas penninginkomsterna, realiseras standardsänkningen
genom en korresponderande höjning av levnadskostnaderna, för
den händelse inkomsttagarna ej frivilligt avstå från att försöka göra bruk
av sina ökade inkomster. Lyckligast är örn anpassningen blir frivillig och tar
den formen, att de olika medborgargrupperna avstå från vidare krav på höjning
av penninginkomsterna. Då man knappast vågar hoppas, att det ömsesidiga
förtroendet olika samhällsgrupper emellan skall vara tillräckligt
starkt, för att man skall kunna förverkliga den nödvändiga konsumtionsbegränsningen
i denna senast angivna form, få strävandena i stället inriktas på
att få de av prisstegringen föranledda inkomsttillskotten avsatta till sparande.
Av praktisk vikt är dock även att man eftersträvar en sådan utformning
av dyrtidskompensationen, att den beskattning, som kan komma att genomföras
i syfte att neutralisera verkningarna av stigande köpkraft hos allmänheten,
ej berövas sin verkan. Jag torde senare få anledning att återkomma
till sistnämnda önskemål och dess konsekvenser för beräkningen av levnadskostnadsindices.
Jag har redan inledningsvis antytt de risker som den ekonomiska utvecklingen
och den därav nödvändiggjorda politiken kan medföra för ökad
spänning i inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Prisstegringarna pressa
särskilt hårt dem som ha den största försörjningsbördan. Och utvecklingen
kan medföra en förstöring av de smärre förmögenheterna samtidigt som
de större förkovras. Dessa risker kräva uppmärksamhet vid utformningen
av beskattningen och av den statliga upplåningen. De kunna få konsekvenser
även för familjepolitiken och tvinga till ökat aktgivande på de barnrikas
ekonomiska problem.
Att efter här i korthet skisserade linjer komma till rätta med de uppgifter,
inför vilka det nuvarande läget ställer oss, är möjligt endast om man
kan bygga på effektiv samverkan alla berörda parter emellan. För framgång
förutsättes ofta långtgående åtgärder, som kräva stora uppoffringar
från olika medborgargruppers sida. Arbetet för en uppbyggnad av vår sam
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
hällsekonomi i anpassning efter dess ändrade betingelser är emellertid den
främsta uppgiften i dagens läge. Det utgör ett centralt led även i vår försvarsberedskap.
Tilläggsstaten.
I rådande läge, där anpassningen av statsverksamheten efter snabbt växlande
krav, vilka i blott ringa utsträckning kunna till sin omfattning och
inriktning bedömas, har det hävdvunna budgetsystemet måst i olika hänseenden
uppmjukas. Vid sidan av riksstaten ha medel ställts till Kungl.
Maj:ts förfogande på särskilda beredskapsstater. För reglering av utgifter,
verkställda inom dessa staters ram, men även för tillgodoseende av nya, till
sin omfattning bestämda utgiftsbehov ha vidare å tilläggsstat anvisats nya
anslag, respektive till redovisning upptagits nya inkomsttitlar.
En följd av angivna förändringar i budgettekniken är, att den ursprungliga
budgetavvägningen under statsregleringsperiodens lopp förskjutes och
därför måste upptagas till omprövning vid periodens slut. Den balans mellan
faktiska utgifter och inkomster, som därvid kan konstateras, måste tagas
till utgångspunkt för budgetplaneringen för nästföljande statsregleringsperiod,
särskilt i vad avser inkomstavvägningen, vilken får ta sikte ej endast
på att tillgodose nämnda periods behov utan även på att slutligt reglera det
finansläge som blivit följden av riksstatsförändringarna under föregående period.
Utvecklingen har alltså tvingat fram en komplettering av den i princip
gällande förskottsbudgeteringen genom en efterskottsbudgetering. Ett uttryck
för detta förhållande var propositionen nr 293 till årets lagtima riksdag,
där uttagningsprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten under innevarande
budgetår beräknades med utgångspunkt från de förändringar
av utgiftssidan på fjolårets riksstat, som framtvingades vid regleringen av
de från förskottsstaten för samma år bestridda utgifterna.
En annan, väsentligen formell konsekvens av här berörda förhållanden
har varit, att tilläggsstaterna till riksstaten icke ansetts böra erhålla formen
av slutna stater i egentlig mening utan i stället framlagts såsom sammanfattningar
av successiva beslut om ändringar i riksstaten. De ha alltså varit
öppna, så att nya anslag kunnat efter framläggandet tillfogas. De ha vidare
ej omfattat andra poster på inkomstsidan än som där måst uppföras för
redovisning av nya inkomster eller beslut med återverkan på inkomsternas
storlek. Enligt här angivna principer —- som närmare utvecklats i propositionen
nr 90 till 1939 års urtima riksdag, samma riksdags skrivelse nr 110 och
propositionen nr 2 till årets lagtima riksdag — bilda budgetårets olika tillläggsstater
tillsammans med den ursprungligen antagna riksstaten en enhet,
som visserligen aldrig av riksdagen sammanfattas i en enda stat men som
sammanföres i budgetredovisningen.
De till en tilläggsstat I till riksstaten för löpande budgetår hänförliga anslagsäskanden,
som i det följande anmälas, äro att bedöma från här angiv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
9
na utgångspunkter. De utgöra sålunda förslag till ändringar i riksstaten,
som utvecklingen gjort erforderliga. I flertalet fall avse anslagen att bereda
täckning för utgifter som bestritts av förskottsanslag. För övriga anslagsäskanden
gäller i princip, att de avse utgiftsbehov som ej kunnat föreläggas
den senaste lagtima riksdagen för prövning men vilka böra tillgodoses innan
ärendet hinner underställas nästa lagtima riksdag. Avskrivningsanslag äskas
icke i detta sammanhang. Ej heller upptagas nya inkomsttitlar för redovisning
av de skatter, varom förslag komma att föreläggas riksdagen.
Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 med stöd av 1940 års lagtima riksdags
beslut (skriv, nr 442) fastställt den av riksdagen godkända beredskapsstaten
för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 att från och nied den 1 juli
1940 lända till efterrättelse såsom förskottsstat samt ställt förskottsanslagen
till vederbörande myndigheters förfogande att disponeras i enlighet med
Kungl. Maj :ts särskilda beslut. De regleringsanslag, som i det följande anmälas,
avse i samtliga fall utgifter hänförliga till nya beslut örn disposition av
anslag å den sålunda fastställda förskottsstaten. Denna stat belastas emellertid
även av utgifter betingade av dispositionsbeslut som ursprungligen avsett
förskottsstaten för nästföregående budgetår. Dessa utgifter utgå av den nya
förskottsstaten på grund av ett av Kungl. Majit den 21 juni 1940 meddelat beslut,
i vilket Kungl. Majit förklarat, att i fall där beslut meddelats örn disposition
för visst ändamål av medel från förskottsanslag å förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. för budgetåret 1939/40 och särskilda medel för reglering
av denna disposition ej å tilläggsstat till riksstaten för nämnda budgetår anvisats
å obetecknat anslag eller reservationsanslag, dispositionsbeslutet skall, i
den mån under budgetåret 1940/41 ytterligare anslagsmedel erfordras för ändamålets
tillgodoseende, avse motsvarande förskottsanslag å den från och
med den 1 juli 1940 gällande förskottsstaten, dock endast försåvitt icke särskilda
anslagsmedel för ändamålet anvisats å riksstaten för budgetåret
1940/41.
De tidigare dispositionsbeslut, som sålunda erhållit förlängd giltighet, avse
utgifter för vilkas reglering medel anvisats å de å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1939/40 upptagna anslagen till täckning av vissa försvarskostnader
å 670 miljoner kronor (IV: G: a), till förberedande åtgärder för
mottagande av evakuerad civilbefolkning m. m. å 500,000 kronor (V: F: 12)
samt till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder å 20 miljoner
kronor (Xa:C:5). Ifrågavarande dispositionsbeslut avse samtliga en
fortlöpande, av krisen betingad verksamhet av obestämd total omfattning.
Denna karaktär hos besluten, som motiverat en förlängning av deras giltighet
och valet av förslagsanslag såsom regleringsform för budgetåret 1939/40, gör
det omöjligt att i dag ens beräkningsvis angiva storleken av de regleringsanslag
som böra anvisas för täckning av de utgifter under löpande budgetår,
till vilka besluten föranleda. En möjlighet skulle vara att å tilläggsstaten
upptaga beräknade belopp motsvarande de utgifter, som redan kommit
till stånd under den förflutna delen av budgetåret. En dylik lösning
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
valdes vid det första framläggandet av tilläggsstat II till årets lagtima riksdag.
Utvägen synes emellertid i nuvarande läge sakna praktiskt värde. Jag
har därför funnit anledning förorda, att ifrågavarande utgifter i detta sammanhang
lämnas åsido. Detta bör även gälla sådana utgifter till följd av
nya dispositionsbeslut, som äro av samma karaktär som de nu behandlade
eller eljest böra bli föremål för kollektiv reglering. Ett uppskov med täckningen
av dessa olika utgifter överensstämmer med den principiella ståndpunkt
som intogs vid årets lagtima riksdag.
I vissa fall har Kungl. Maj:t med stöd av gällande förskottsfullmakt fattat
beslut om disposition av medel för av riksdagen prövade ändamål i annan
form än som vid prövningen förutsetts. Dessa beslut, som ej ansetts nu böra
föranleda särskilda regleringsåtgärder, torde i vederbörligt sammanhang få
anmälas för riksdagen. Här må blott nämnas, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 28 juni 1940 förklarat, att från förskottsanslaget till allmänna utgifter
för pris- och handelsreglerande åtgärder skall utgå ersättning för de
förluster, som må uppkomma på den numera genomförda prisclearingen för
kol och koks.
De till en tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår hänförliga
anslagsäskanden, som enligt här angivna principer böra i detta sammanhang
föreläggas riksdagen, ha tidigare denna dag anmälts. En sammanställning
av de beslut om förslag till riksdagen, vilka Kungl. Maj:t därvid på
hemställan av vederbörande departementschefer enligt bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet (bil. 1—1 A) fattat, torde få bifogas statsrådsprotokollet i
detta ärende (bihang).
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, hemställer härefter,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna omförmälda förslag
och sålunda å riksstaten för budgetåret 1940/41 upptaga de utgifter, som
framgå av den vid protokollet såsom bihang fogade sammanställningen jämte
specifikationer.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Öhman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang.
RIKSSTATEN FÖR RUDGETÅRET
1940/41.
UTGIFTER Å TILLÄGGSSTAT I.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Sammanställning
av utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41.
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl, hov- och slottsstaterna............
IV. Försvarsdepartementet ................
V. Socialdepartementet.....................
VI. Kommunikationsdepartementet...........
VII. Finansdepartementet..................
VIII. Ecklesiastikdepartementet................
IX. Jordbruksdepartementet.................
X. Handelsdepartementet ...................
....... 107,100
....... 700,000
....... 40,000
....... 365,000
45,672,100
Summa
45,672,100
Kronor
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering :
I. Statens affärsverksfonder.......
II. Luftfartsfonden..............
III. Statens allmänna fastighetsfond. .
IV. Försvarsväsendets fastighetsfond .
V. Statens utlåningsfonder.........
VII. Fonden för statens aktier......
VIII. Fonden för förlag till statsverket
1.170.000
1.900.000
971.000
6.099.000
250.000
399,500
53,185,000
Summa | 63,974,500
opaginerad Kontrollera mot PDF
SPECIFIKATION AV UTGIFTERNA
DRIFTBUDGETEN
4
Kungl. Majlis proposition nr 1.
Egentliga statsutgifter.
I. Kungl, hov- och slottsstaterna.
Kronor
Kronor i
A. Kungl, hovstaten.
8 a
Ersättning för vissa bränslekostnader vid de kungl.
hoven .....................................
91,600
B. Kungl, slottsstaten.
5
Förstärkt brandskydd vid Drottningholms slott, resenia-
lionsanslaa......
15,500
Summa |
107,100
IV. Försvarsdepartementet.
Kronor
Kronor
53 a
D. Lantförsvaret.
Fortifikatoriska anordningar m. m.:
Vissa befästningsanläggningar, reservationsanslag.....
41,000,000
4 a
G. Gemensamma anslag.
Försvarsväsendets verkstadsnämnd, förslagsanslag.....
260,000
Summa
41,260,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
5
Egentliga statsutgifter.
V. Socialdepartementet.
Kronor
Kronor
B. Sociala verk och inrättningar.
Fattigvård och barnavård:
78
Uppförande av anstalt för själsligt abnorma manliga
skyddshemselever m. m., reservationsanslag ......
100,000
F. Civila luttskyddet.
Civilt luftskydd:
6
Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning
av luftskyddspersonal m. m....................
25,000
G. Diverse.
6 a
Understöd åt civila flyktingar från Norge, Danmark och
Finland m. m.................................
300,000
Summa
425,000
VI. Kommunikationsdepartementet.
Kronor
Kronor
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
Vägbyggnader och vägunderhåll:
10 a
Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnads-
väsendet, reservationsanslag....................
600,000
Hamnar och farleder:
27
Materielanskaffning för väg- och vattenbyggnadssty-
relsens hamnreparationsavdelningar, reservationsan-
sida . ......................................
100,000
Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet
700,000
Summa
700,000
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Egentliga statsutgifter.
VII. Finansdepartementet.
Kronor
Kronor
8 a
E. Diverse.
Försök med framställning av sulfitsprit..............
175,000
VIII. Ecklesiastikdepartementet.
Kronor
Kronor
H. Allmänna läroverken m. m.
25
Kurser i värn tjänstutbildning för gymnastiklärare vid
de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter........
40,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
7
Egentliga statsutgifter.
IX. Jordbruksdepartementet.
46
47
G. Lanthushållning i allmänhet.
Bidrag till anskaffande av gasgeneratorer för jordbruks-
traktorer, reservationsanslag.............
Bidrag till uppförande av siloanläggningar, reservations- anslag ..........................
Kronor
Kronor j
2,250,000
300,000
Säger för lanthushållning i allmänhet
2,650,000
J. Skogsväsendet.
Skogsvård m. m.:
19 a
Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyd-
det, reservationsanslag.................
60,000
Summa
2,600,000
X. Handelsdepartementet.
Kronor
Kronor
D. Sjöfart och handel.
Statens isbrytarverksamhet:
10 a
Reparationskostnader m. m.. reservationsanslaa......
365,000
Bihang till urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 1.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
SPECIFIKATION AV UTGIFTERNA
KAPITALBUDGETEN
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kapitalinvestering.
I. Statens af Järs verkstol! der.
Kronor
Kronor
1 a
A. Postverket.
Gengasaggregat för postverket, reservationsanslag......
120,000
12 a
C. Statens järnvägar.
Rullande materiel:
Gengasaggregat för statens järnvägar, reservations- anslaq......................................
1,050,000
Summa
1,170,000
II. Luftfartsfonden.
Kronor
Kronor
Kommunikationsdepartementet:
3 a
Byggande och förbättring av flygplatser, reservations-
anslag.......................................
1,900,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
11
Kapitalinvestering.
lil. Statens allmänna fastighetsfond.
Kronor
Kronor
3
Socialdepartem entet:
Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus, re- servationsanslag .................
nnn
3 a
Anordnande av skyddsrum vid statens anstalt för
fallandesjuka, reservationsanslag......
45,000
895,000
Ecklesiastikdepartementet:
Byggnads- och inredningsarbeten vid karolinska me- diko-kirurgiska institutet, reservationsanslag.....
7 a
76,000
Summa
971,000
IV. Försvarsväsendets fastighetsfond.
Kronor
Kronor
26 a
Marinförvaltningens delfond:
Vissa anläggningar vid flottans skifferoljeverk å Kinne- kulle, reservationsanslag......
9 9nn nnn
33 a
34
Flygförvaltningens delfond:
Förläggning av jaktflottiljer, reservationsanslag .. .
Merkostnad för hangarbyggnad å Malmen, reserva- tionsanslag ................
3,662,000
937 rinn
3,899,000
Summa
6,099,000
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kapitalinvestering.
V. Statens utlåningsfonder.
Kronor
Kronor
Handelsdepartementet:
18
Statens sekundärlånefond för rederinäringen, reserva-
tionsanslag...................................
250,000
VII. Fonden för statens aktier.
Kronor
Kronor
Kommunikationsdepartementet:
a
Teckning av aktier i aktiebolaget transitotrafik, reser-
vationsanslag..................................
399,500
VIII. Fonden för förlag till statsverket.
Kronor
Kronor
Kommunikationsdepartementet:
1 a
Uppförande av en lagringsanläggning för flytande
bränsle, reservationsanslag......................
185,000
Folkhushållningsdepartementet:
ii
Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget, reserva-
tionsanslag...................................
3,000,000
12
Statlig krigsförsäkring, reservationsanslag...........
50,000,000
53,000,000
Summa
53,185,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1,
1
Bilaga 1.
Egentliga statsutgifter.
Första huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 augusti
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under
finansdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt anför därvid
följande.
A. Kungl, hovstaten.
[1.] 8 a. Ersättning för vissa bränslekostnader vid de kungl, hoven.
Å riksstaten för budgetåret 1940/41 hava liksom för de två nästföregående budgetåren
anvisats dels ett anslag å 50,000 kronor till ved och kol för de kungl,
hoven, dels ock ett anslag å 95,000 kronor till täckande av motsedd brist å
förstnämnda anslag. Vid behandlingen av det senare anslaget i 1938 års
statsverksproposition anmälde jag en från riksmarskalksämbetet inkommen
framställning om anvisande av medel till täckande av den brist å motsvarande
anslag för budgetåret 1937/38, som beräknades uppstå på grund av väsentligt
höjda bränslepriser. Jag framhöll därvid, att vid bestämmandet av de under
senare år utgående anslagen till täckande av motsedd brist å anslaget till ved
och kol för de kungl, hoven viss hänsyn tagits till rådande bränslepriser. Det
hade dock icke sällan inträffat, att förstärkningsanslagen icke täckt hela den
verkliga anslagsbristen, men särskilda medel hade tidigare icke blivit anvisade
av denna anledning. Emellertid ansåg jag de stegrade bränslepriserna böra
föranleda höjning från 75,000 till 95,000 kronor av förstärkningsanslaget för
budgetåret 1938/39. Denna höjning blev, såsom av det förut anförda framgår,
beslutad vid 1938 års riksdag.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Av en från riksmarskalksämbetet inkommen, den 23 juli 1940 dagtecknad
skrivelse jämte däri åberopad framställning från ståthållarämbetet på Stockholms
slott inhämtas, att den vid slutet av budgetåret 1937/38 föreliggande
anslagsbristen uppgått till omkring 17,000 kronor samt att anslagsökningen
för budgetåret 1938/39 av 20,000 kronor till största delen motsvarats av inträdd
kostnadsstegring, så att bristen vid utgången av sistnämnda budgetår
kvarstod till ett belopp av omkring 16,000 kronor. Av handlingarna inhämtas
vidare, att den av krisförhållandena föranledda kostnadsstegringen under
budgetåret 1939/40 medfört väsentligt ökad anslagsbrist, så att vid utgången
av juni 1940 förelåg ett sammanlagt kostnadsbelopp av något över 91,600
kronor, avseende budgetåren 1937/38—1939/40, vilket icke täckts av de för
samma budgetår beviljade anslagsmedlen. Riksmarskalksämbetet har hemställt
örn anvisande av särskilda anslagsmedel till täckande av den sålunda
föreliggande bristen.
För min del anser jag mig böra tillstyrka, att anslag till ersättande av ifrågavarande
merkostnader för de tre senaste budgetåren äskas å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1940/41. En i ärendet tillika berörd fråga om täckande
av den merkostnad som kan uppkomma under det löpande budgetåret
torde framdeles, när bränslekostnaderna för budgetåret kunna närmare
beräknas, få bringas under övervägande.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Ersättning för vissa bränslekostnader vid de kungl,
hoven å tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisa ett anslag av .................... kronor 91,600.
B. Kungl, slottsstaten.
[2.] 5. Förstärkt brandskydd vid Drottningholms slott, reservations
anslag.
I skrivelse den 31 maj 1940 bär riksmarskalksämbetet, efter framställning
av ståthållarämbetet på Drottningholms slott, hemställt om anvisande
av medel till förstärkning av brandskyddet vid Drottningholms slott med tillhörande
byggnader. Jämte skrivelsen har överlämnats en inom Stockholms
brandkår upprättad utredning i ämnet jämte kostnadsberäkning, slutande på
ett belopp av 15,500 kronor. I utredningen har framhållits, att den vid slottet
förefintliga brandskyddsutrustningen, ehuru tillräcklig under normala förhållanden,
i nu rådande läge bör förstärkas, och att det förslag som innefattas
i utredningen får anses motsvara minimikraven på beredskap i detta
avseende.
Genom beslut den 21 juni 1940 har Kungl. Majit medgivit, att för ifrågavarande
brandskyddsanordningar må av det å förskottsstat för budgetåret
1940/41 under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till allmänna utgifter
Kungl. Majlis proposition nr 1.
3
för försvarsberedskap: engångsanskaffning av materiel för civilbefolkningens
skydd m. m. disponeras ett belopp av högst 15,500 kronor.
För täckning av detta utgiftsbelopp böra medel äskas å tilläggsstat för
innevarande budgetår. På grund härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Förstärkt brandskydd vid Drottningholms slott å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 15,500.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Birger Öhman.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
5
Bilaga 2.
Egentliga statsutgifter.
Fjärde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
augusti 19 AO.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter under
försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 med
förmälan tillika, att på grund av ärendenas natur närmare redogörelse för
deras innebörd än som av det följande framginge icke borde lämnas till
statsrådsprotokollet, samt att ytterligare upplysningar i ärendena finge lämnas
genom de handlingar, som komme att tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.
Departementschefen anför vidare:
D. Lantförsvaret.
Fortifikatoriska anordningar m. in.
[1.] 53 a. Vissa befästningsanläggningar, reservationsanslag. I särskild
skrivelse den 27 juni 1940 har överbefälhavaren över rikets försvarskrafter
hemställt, att ett belopp av 41,000,000 kronor måtte ställas till arméförvaltningens
fortifikationsstyrelses förfogande för utförande enligt överbefälhavarens
bestämmande av vissa i skrivelsen närmare angivna befästningsanläggningar.
I anledning av framställningen har Kungl. Maj:t genom beslut den 12
juli 1940 bemyndigat fortifikationsstyrelsen att i enlighet med de anvisningar,
som må av överbefälhavaren meddelas, vidtaga erforderliga åtgärder
för igångsättande av de i skrivelsen avsedda anordningarna.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Ett fullföljande av ifrågavarande befästningsanläggningar synes mig ägnat
att avsevärt bidraga till stärkandet av landets försvarsberedskap. Jag
får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Vissa befästningsanläggningar å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 41,000,000.
G. Gemensamma anslag.
[2.] 4 a. Försvarsväsendets verkstadsnämnd, förslagsanslag. Sedan
Kungl. Maj:t genom beslut den 5 april 1940 efter framställning av statens
industrikommission och statens krisrevision bemyndigat mig att utse
högst fem sakkunniga för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning
angående organisationen av och driften vid vissa till försvarsväsendet
hörande fabriker och industriella anläggningar m. m. samt jag i anledning
av nämnda bemyndigande den 8 i samma månad tillkallat fem personer
att såsom sakkunniga utföra ifrågavarande uppdrag, framlade dessa sakkunniga
efter slutförandet av omförmälda uppdrag med skrivelse den 11
maj 1940 förslag angående inrättandet av en försvarsväsendets verkstadsnämnd
i enlighet med vissa i skrivelsen angivna riktlinjer samt hemställde
om utseende av ledamöter i denna nämnd. I anledning av berörda framställning
beslöt Kungl. Maj :t den 24 maj 1940, att ett särskilt, direkt under Kungl.
Majit lydande organ, benämnt försvarsväsendets verkstadsnämnd, skulle
tillsvidare finnas inrättat för att i tekniskt och ekonomiskt hänseende handhava
ledningen av driften vid vissa försvarsväsendet tillhörande fabriker
och anstalter. Vidare förordnade Kungl. Majit, att verkstadsnämnden, vars
verksamhet omedelbart skulle taga sin början, skulle bestå av högst sju
personer, däribland en ordförande och en verkställande ledamot. I samband
därmed fastställdes instruktion för nämnden att tillsvidare lända till efterrättelse.
Enligt denna instruktion har verkstadsnämnden till uppgift att under
Kungl. Majit handhava ledningen av driften vid följande fabriker och anstalter,
nämligen till tygstationerna hörande tygverkstäder, lantförsvarets
ammunitionsfabriker, försvarsväsendet tillhörande krutfabriker, lantförsvarets
och flygvapnets laborerings- och apteringscentraler, Carl Gustavs
stads gevärsfaktori, centrala torpedverkstaden, försvarsväsendets kemiska
anstalt ävensom de försvarsväsendets verkstäder och anstalter i övrigt, som
av Kungl. Majit må särskilt bestämmas. Det åligger nämnden att tillse, att
tillverkningen vid nyssnämnda fabriker och anstalter bedrives i enlighet med
rationella grunder och med största möjliga effektivitet, att låta vidtaga eller
hos Kungl. Maj :t föreslå erforderliga åtgärder för fabrikernas och anstalternas
utvidgning såväl i lokalhänseende som i fråga om utrustning med maskiner,
verktyg och förråd, att tillse, att i möjligaste mån rättvisande och
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
7
enhetliga principer tillämpas vid prissättningen av tillverkade artiklar och
förnödenheter, att handhava och redovisa de medel, som ställas till nämndens
förfogande, att till chefen för försvarsdepartementet avgiva fortlöpande
rapporter angående nämndens verksamhet samt att hos Kungl. Maj:t
göra de framställningar, vilka kunna finnas av förhållandena påkallade.
I sin verksamhet skall nämnden ej mindre ställa sig till efterrättelse de anvisningar
i fråga om krigsberedskapens tillgodoseende som må lämnas av överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter än även samråda, förutom med
vederbörande förvaltningsmyndigheter, jämväl med statens industrikommission
och med statens ammunitionsnämnd. Verksamheten vid förenämnda
fabriker och anstalter skall äga rum för förvaltningsmyndigheternas vid
försvarsväsendet och statens ammunitionsnämnds räkning. Tillverkning för
enskildas räkning må äga rum endast efter medgivande av verkstadsnämnden.
För handhavande av det löpande arbetet äger nämnden antaga erforderlig
personal samt meddela föreskrifter rörande personalen tillkommande
arbetsuppgifter. I mån av behov äger nämnden jämväl anlita särskilda sakkunniga.
Ersättning till nämndens personal bestämmes enligt instruktionen
av nämnden, som dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande må fastställa
högre ersättning till någon befattningshavare än 800 kronor för månad.
Genom brev den 21 juni 1940 har Kungl. Majit vidare meddelat bestämmelser
angående ersättning till ledamöter och personal hos nämnden. Därvid
har föreskrivits, att fyra av nämndens ledamöter skola åtnjuta ersättning
i form av dagarvode enligt föreskrifterna i kungörelsen den 29 augusti
1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer, under det att
någon särskild ersättning icke beräknats för övriga ledamöter av nämnden.
Av den hos nämnden anställda personalen hava enligt förenämnda brev
samt brev den 12 juli 1940 vissa namneligen angivna befattningshavare i
chefs- eller därmed jämförlig ställning tilldelats arvoden eller ersättningar
med bestämda belopp. Vidare hava enligt brevet den 21 juni 1940 arvoden
till fixerade belopp bestämts för militär och civilmilitär personal, som från
de centrala förvaltningsmyndigheterna med heltidstjänstgöring överflyttas
till verkstadsnämnden ävensom för militärassistenter med partiell tjänstgöring
hos nämnden. För övriga av verkstadsnämnden antagna befattningshavare
har i sistnämnda brev fastställts följande löneplan:
Lönegrupp
I skrivbiträde — kontorsvakt ..............
II kontorsbiträde — expeditionsvakt ........
III kanslibiträde — förste expeditionsvakt____
IV kansliskrivare — registrator..............
V amanuens — assistent....................
VI notarie — aktuarie — ingenjör ..........
VII sekreterare — förste aktuarie — kamrer
ingenjör ................................
Lön per månad
lägst kr. högst kr.
......... 175 250
......... 225 300
......... 275 350
......... 325 450
......... 400 600
......... 550 750
— förste
......... 700 800
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Därvid har jämväl föreskrivits, att vid anställning av befattningshavare i
lönegrupperna VI och VII i förenämnda löneplan antalet anställda skall begränsas
på visst i brevet angivet sätt.
Vidare innehåller brevet den 21 juni 1940 vissa bestämmelser rörande ersättning
till verkstadsnämndens ledamöter och personal vid resor i och för
nämndens verksamhet.
Genom samma beslut har Kungl. Majit vidare medgivit, att kostnaderna
för verkstadsnämndens verksamhet såväl för budgetåret 1939/40 som för
innevarande budgetår intill ett belopp av 260,000 kronor tillsvidare må bestridas
av det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. för budgetåret
1940/41 uppförda förskottsanslaget till Försvarsväsendet i allmänhet: Löpande
utgifter (Gb).
Till grund för denna medelsanvisning har legat följande av verkstadsnämnden
i skrivelse den 19 juni 1940 framlagda beräkning av medelsbehovet
för nämndens verksamhet under budgetåren 1939/40 och 1940/41:
1939/40
Startkostnader.................... kronor 20,000: —
Avlöningar och arvoden.......... » 5,000: —
Resor och inspektioner........... » 2,000: —
Expenser (inklusive lokalhyra, telegram
och tryckningskostnader) .. » 3,000: —
Summa kronor 30,000: —
1940/41
kronor 150,000: —
» 30,000: -
» 50,000: —
kronor 230,000: —
kronor 260,000: —
I anslutning till förestående medelsbehovsberäkning har verkstadsnämnden
framhållit, att vissa svårigheter förelegat vid förslagets uppgörande såvitt
avser innevarande budgetår. Då nämndens verksamhet för det dåvarande
endast till viss del påbörjats, hade det icke varit möjligt att överblicka,
i vilken utsträckning det för nämnden allt efter det verksamheten
utvidgades bleve erforderligt att anställa ytterligare personal samt i övrigt
utöka sin interna organisation med därav betingade ökade kostnader. Till
detta nämndens uttalande bör anmärkas, att Kungl. Majit genom förenämnda
brev den 12 juli 1940 medgivit ersättningar till tre hos nämnden anställda
personer med belopp, som för år räknat torde kunna beräknas till
i runt tal 50,000 kronor.
Departements- Såsom i det föregående anförts har ledningen av flertalet fabriker och
chefen. anstalter inom försvarsväsendet ansetts böra anförtros åt ett för ändamålet
upprättat centralt organ, försvarsväsendets verkstadsnämnd. Syftemålet
med denna åtgärd har främst varit att ernå en rationellare planläggning
och driftsledning vid de nämnda anläggningarna än som med hittillsvarande
organisation kunnat äga rum. Den företagna åtgärden innebär jämväl
— i likhet med inrättandet av statens ammunitionsnämnd — en välbehöv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1. 9
lig avlastning från de militära förvaltningsmyndigheterna av en del tyngande
arbetsuppgifter.
Vad beträffar medelsbehovet för verkstadsnämnden är det såsom nämnden
själv påpekat förenat med vissa svårigheter att tillförlitligt kunna beräkna
detta. Efter granskning av det framlagda förslaget har jag emellertid
funnit mig kunna godtaga detsamma. Jag beräknar sålunda medelsbehovet
för verkstadsnämndens verksamhet till 260,000 kronor för innevarande
budgetår inklusive de på budgetåret 1939/40 belöpande, till 30,000 kronor
beräknade kostnaderna. Till den del kostnaderna för nämnden i enlighet
med Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 21 juni 1940 bestritts av
förskottsanslag, torde detta anslag böra i vanlig ordning beredas ersättning
av det anslag, som må komma att av riksdagen anvisas.
I överensstämmelse med vad i propositionen nr 247 till årets lagtima riksdag
anförts beträffande de för statens ammunitionsnämnd erforderliga anslagsmedlen
torde ej heller beträffande verkstadsnämndens anslag någon
uppdelning på avlöningsanslag och omkos tnadsanslag vara påkallad, och av
samma skäl som anförts beträffande ammunitionsnämndens anslag torde
även verkstadsnämndens anslag böra givas förslagsanslags natur.
Jämväl i avseende å bestridande av kostnaderna för avlöning enligt gällande
avlöningsföreskrifter för militär och civilmilitär personal, som överflyttas
till verkstadsnämnden, samt beträffande denna personals ställning i
avlöningshänseende förutsätter jag enahanda anordningar, som gälla för
ammunitionsnämndens del.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
angående dispositionen av anslagsbeloppet i fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Försvarsväsendets verkstadsnämnd å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 260,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
11
Bilaga 3.
Egentliga statsutgifter.
Femte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 1 augusti
mo.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under
socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt anför
därvid följande.
B. Sociala verk och inrättningar.
[1.] 78. Uppförande av anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselevcr
m. m., reservationsanslag. Den 10 december 1937 avgåvo vissa
inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga — vilka antagit benämningen
1936 års Hallutredning — betänkande och förslag rörande vården
av själsligt abnorma manliga skyddshemselever samt av vanartade sinnesslöa
gossar m. m. (statens off. utredn. 1937:46). I detta betänkande föreslogo
de sakkunniga inrättande å kronoegendomen 70/100 mantal Lövsta
nr 1 i Trosa-Vagnhärads socken av Södermanlands län av en statens anstalt
för själsligt abnorma manliga skyddshemselever. Enligt förslaget skulle
å egendomen befintliga byggnader örn- och tillbyggas. Kostnaderna för anstaltens
inrättande uppskattades av de sakkunniga till omkring 920,000 kronor,
därav beräknades ett belopp av 1,900 kronor för statsverkets övertagande
av egendomen.
I proposition den 3 mars 1938, nr 198, hemställde Kungl. Maj:t, att riksdagen
måtte, i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag,
besluta dels att å ifrågavarande egendom finge inrättas berörda anstalt,
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 1.
3
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Departements
chefen.
dels ock att för ändamålet erforderliga om- och nybyggnadsarbeten skulle
utföras för en kostnad av högst 920,000 kronor. Kungl. Maj:t hemställde
därjämte, att riksdagen måtte för budgetåret 1938/39 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 300,000 ki-onor, varav ett belopp av
200,000 kronor var avsett för bestridande av statens utgifter för egendomens
övertagande och för påbörjande av arbetena vid Lövstaanstalten.
Sedan riksdagen bifallit sagda proposition, har Kungl. Majit den 27 maj
1938 dels uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta utföra ifrågavarande omoch
nybyggnadsarbeten för en kostnad av högst 920,000 kronor, dels av
nämnda anslag ställt till domänstyrelsens förfogande högst 1,900 kronor för
bestridande av statsverkets utgifter för övertagande av kronoegendomen
samt till byggnadsstyrelsens förfogande högst 198,100 kronor för igångsättande
av ifrågavarande byggnadsarbeten.
Efter det riksdagen på förslag av Kungl. Majit för budgetåret 1939/40
under femte huvudtiteln anvisat för ändamålet erforderliga medel, har vidare
Kungl. Majit den 5 maj 1939 för utförande av omförmälda byggnadsarbeten
å Lövsta ställt till byggnadsstyrelsens förfogande ytterligare 720,000
kronor.
I skrivelse den 3 juni 1940 har byggnadsstyrelsen anfört bland annat:
Ifrågavarande byggnadsföretag, som igångsattes i juni 1939, närmade sig
numera sin fullbordan och byggnadsstyrelsen beräknade att kunna till disposition
av anstaltsstyrelsen ställa huvuddelen av anläggningen omkring
den 1 juli 1940, så att nämnda styrelse då kunde påbörja sin verksamhet
på platsen, och återstoden under loppet av augusti månad 1940.
Genom iakttagande av möjligheter till ändamålsenliga förbilliganden och
besparingar hade byggnadskostnaderna kunnat hållas inom beräknad ram,
med undantag för de merkostnader, som uppstått genom inverkan av de
prisstegringar å materialier och arbete, vilka inträtt, sedan kostnadsberäkningarna
för byggnadsföretaget upprättats under år 1937.
Dessa merkostnader stege i runt tal till 100,000 kronor, sålunda fördelade.
genom nya kollektivavtal höjda arbetslöner ............ kronor 5,000
semesterersättning till arbetare ........................ » 18,000
ökning av materialkostnader med i genomsnitt cirka 15 % » 62,000
ökning av transportkostnader för materialier m. m. cirka
15 % .......................................... » 4,000
ökade bränslepriser och ökad bränsleåtgång under den
gångna vintern .................................... » 7,000
merkostnad för avhårdning m. m. av förbrukningsvatten . ._» 4,000
tillsammans kronor 100,000.
På grund av det anförda finge styrelsen hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
för ifrågavarande byggnadsföretag ställa till styrelsens förfogande ett belopp
av ytterligare 100,000 kronor.
Av byggnadsstyrelsens redogörelse framgår, att för täckande av uppkommande
merkostnader vid berörda byggnadsföretag måste — utöver förut
anvisade medel — ställas till styrelsens förfogande ett belopp av 100,000
kronor. För detta ändamål bör å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
13
1940/41 anvisas ett reservationsanslag å nämnda belopp. Anslaget torde
böra upptagas under samma anslagsrubrik, varunder de tidigare beviljade
beloppen till anstaltens anordnande anvisats.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Uppförande av anstalt för själsligt abnorma
manliga skyddshemselever m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av ...................................kronor 100,000.
F. Civila luftskyddet.
[2.] 6. Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för ut
bildning
av luftskyddspersonal m. m. För ifrågavarande ändamål har å
riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats ett anslag av 120,000 kronor.
Därav har avsetts ett belopp av 100,000 kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet
och ett belopp av 20,000 kronor för bidrag till föreningen svenska
röda korset.
Å tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma
ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000
kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftskyddsförbundet
bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för
understödjande av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.
Slutligen har för budgetåret 1940/41 uppförts ett anslag av 240,000 kronor,
därav 200,000 kronor beräknats för riksluftskyddsförbundet och 40,000
kronor för röda korset.
I skrivelse till luftskyddsinspektionen den 7 februari 1940 har föreningen
svenska röda korset hemställt, att inspektionen ville utverka ett tilläggsanslag
till föreningen för budgetåret 1939/40 av 25,000 kronor. Detta belopp
avsåge att täcka resterande kostnader för utbildning av sjukvårdspersonal
för det allmänna luftskyddets behov, vilken anordnats på anmodan av luftskyddsinspektionen.
Inkomster och utgifter för denna utbildning hava av
föreningen uppskattats sålunda:
Inkomster:
Statsanslag för budgetåret 1939/40 anvisat av 1939 års
riksdag ............................................ kronor 20,000
Av överstyrelsens för svenska röda korset egna medel .. » 5,700
Erforderligt tilläggsanslag av statsmedel ................ » 25,000
kronor 50,700
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Utgifter;
Kompletteringskurser å 7 större luftskyddsorter av klass A,
c:a 30 kurser å 200 kronor.......................... kronor 6,000
Utbildningskurser å 7 luftskyddsorter av klass B, där kurser
hittills icke avhållits, c:a 20 kurser å 200 kronor........ '' » 4,000
Utbildningskurser å 98 luftskyddsorter av klass C, där kurser
hittills icke avhållits, minst 196 kurser (1 manlig och 1
kvinnlig å varje ort) å 200 kronor .................... » 39,200
Läroböcker (»Handledning vid olycksfall och hastigt insjuknande»)
till kursdeltagarna .......................... » 1,500
kronor 50,700.
Luftskgddsinspektionen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 mars 1940
erinrat om, att föreningen svenska röda korset redan den 30 augusti 1939
hos inspektionen gjort framställning angående ifrågavarande tilläggsanslag,
men att inspektionen vid denna tidpunkt icke ansett sig böra vidtaga någon
åtgärd i anledning av framställningen. I sin skrivelse har luftskyddsinspektionen
vidare erinrat örn det av riksdagen för budgetåret 1939/40 anvisade
tilläggsanslaget å 125,000 kronor, varav 100,000 kronor genom Kungl.
Maj:ts beslut den 14 oktober 1939 ställts till riksluftskyddsförbundets förfogande,
medan 25,000 kronor ännu återstode odisponerade. Enligt departementschefens
till statsrådsprotokollet uttalade uppfattning borde det övervägas,
huruvida icke förekommande utbildning kunde ske genom under luftskyddsinspektionens
överinseende stående, av enskilda sammanslutningar anordnad
korrespondensundervisning och huruvida icke staten borde stödja
även sådan undervisning. Inspektionen ansåge för sin del, att de med den
föreslagna korrespondensundervisningen förenade kostnaderna, vilka icke
torde uppgå till något mera betydande belopp, lämpligen borde bestridas av
de 100,000 kronor, som den 14 oktober 1939 tilldelats riksluftskyddsförbundet.
Vid sådant förhållande och då föreningen svenska röda korsets utbildningsverksamhet
vore av synnerligen stor betydelse för luftskyddet och förtjänt
av fortsatt stöd från statsmakternas sida — särskilt under nu rådande
förhållanden — funné sig inspektionen böra hemställa, att det av föreningen
äskade ''beloppet å 25,000 kronor måtte ställas till föreningens förfogande
för nämnda ändamål, att utgå av det å tilläggsstat I anvisade beloppet å
125,000 kronor.
I anledning härav har riksluftskijddsförbundet, på anmodan, den 3 juli
1940 avgivit yttrande i ärendet. Förbundet har däri upplyst, att det belopp
å 100,000 kronor, som ställts till förbundets förfogande den 14 oktober 1939,
redan tilldelats de olika länsförbunden i enlighet med en av luftskyddsinspektionen
godkänd plan.
Förbundet framhåller tillika, att förbundet — i anslutning till departementschefens
förenämnda uttalande — på hösten 1939 trätt i förbindelse
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
15
med brevskolan, kooperativa förbundets korrespondensskola, för att undersöka
möjligheterna av att per korrespondens meddela undervisning i luftskydd.
Som resultat av detta samarbete hade en medborgarkurs i luftskydd
utformats och igångsatts, vars deltagarantal överstege 29,000. Kursen, som
även omfattade sjukvårdstjänst, påginge alltjämt.
Brevskolans kostnader för nämnda medborgarkurs utgjorde 70,003: 10
kronor, varav ett underskott av kronor 19,027:06 återstode att täcka. Härutöver
hade för brevskolans verksamhet, vid utarbetande av brevserie och
rättande av inkomna svarsbrev, förekommit utgifter å tillhopa kronor
3,218:95, vilka riksluftskyddsförbundet bestridit. Riksluftskyddsförbundet
ville för sin del tillstyrka, att av det ifrågavarande förslagsanslaget å 125,000
kronor till brevskolan anvisades 19,027: 06 kronor.
Då den av föreningen svenska röda korset bedrivna utbildningen av ifrå- Departementsgavarande
sjukvårdspersonal tillkommit på initiativ av luftskyddsinspek- chefentionen
och ingår som ett led i det allmänna luftskyddets beredskap, lärer
staten böra träda emellan för bestridande av den del av föreningens kostnader
för denna undervisning under budgetåret 1939/40, som icke kunnat
gäldas av det föreningen tidigare för samma budgetår beviljade statsbidraget
eller av föreningens egna medel. Nämnda del av kostnaderna uppgår
— såsom framgår av den lämnade redogörelsen — till 25,000 kronor. Då
Kungl. Maj:t, på framställning av omförmälda brevskola genom beslut den
28 juni 1940 från förenämnda å lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 anvisade anslag å 125,000 kronor tilldelat brevskolan ett statsbidrag
av 19,027 kronor 6 öre för täckande av det underskott, som uppkommit
å skolans luftskyddsundervisning och därmed nämnda anslag i huvudsak
disponerats, har röda korset icke från sagda anslag kunnat erhålla det
behövliga bidraget. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att för
möjliggörande av ytterligare bidrag till röda korset för angivna ändamål å
lilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1940/41 äskas ett anslag av 25,000
kronor. De närmare bestämmelserna för anslagets användning torde få
meddelas av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar
för utbildning av luftskyddspersonal m. m. å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag
av .................................... kronor 25,000.
[3.] Bidrag till inköp av motorbrandsprutor åt vissa kommuner. Med
anledning av olika framställningar i ämnet framlade Kungl. Maj:! på min
hemställan i proposition den 19 april 19A0, nr 167, förslag till riksdagen
angående anvisande av anslag till bidrag till inköp av motorbrandsprutor åt
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
vissa kommuner. I propositionen framhöll jag, att skyndsamma åtgärder
måste vidtagas för tillgodoseende av kommunernas behov av brandsprutor
samt att de behövliga brandsprutorna borde centralt upphandlas av luftskyddsinspektionen
för att därefter genom inspektionens försorg tillhandahållas
de kommuner, som inspektionen funne vara i behov därav. Inspektionen
syntes böra bemyndigas att inalles inköpa 1,200 brandsprutor. Jag framhöll
vidare, att, örn den avsedda förbättringen av brandväsendet skulle kunna
vinnas, staten måste ej blott draga försorg örn sprutornas anskaffande utan
även i viss utsträckning lämna bidrag till anskaffningskostnaderna, och anförde
i denna del följande.
Skillnad syntes böra göras mellan mindre bärkraftiga kommuner och kommuner
med jämförelsevis god ekonomi. Kommuner, som under år 1939 åtnjutit
understöd av skatteutjämningsmedel, borde genom inspektionens försorg
erhålla brandsprutoma kostnadsfritt. Beträffande andra kommuner borde
gälla, att kostnaden, i den mån den icke överstege ett belopp, vilket, örn det
utdebiterades under ett år, skulle medföra en höjning av kommunalskatten
med 5 öre- per skattekrona, finge bäras av vederbörande kommun, under det
att en eventuellt överskjutande kostnad finge gäldas av statsmedel. I anskaffningskostnaden
borde icke inräknas eventuellt uppkommande fraktkostnader,
vilka alltså skulle erläggas av kommunerna.
Det statsbidrag, som sålunda för vissa fall förordades, skulle alltså utgå i
den formen, att vederbörande kommuner erhölle av luftskyddsinspektionen
inköpta sprutor antingen kostnadsfritt eller mot ett belopp understigande det
pris, för vilket de av inspektionen inköpts.
Statens kostnader för ifrågavarande ändamål uppskattades approximativt
till 2,000,000 kronor, vai*av en del beräknades komma på budgetåret 1939/40
och en del på budgetåret 1940/41. I propositionen hemställdes däi-för, att riksdagen
måtte under femte huvudtiteln till Bidrag till inköp av motorbrandsprutor
åt vissa kommuner anvisa dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1939/40 ett föx-slagsanslag av 1,000,000 kronor, dels ock å riksstaten
för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av likaledes 1,000,000 kronor.
Riksdagen biföll propositionen (se riksdagens skrivelse den 25 maj 1940,
nr 288).
Genom brev den 31 maj 1940 ställde Kungl. Maj:t de anvisade anslagen till
luftskyddsinspektionens disposition, att användas i överensstämmelse med de
i propositionen förordade villkoren.
I skrivelse den 22 juli 1940 har luftskyddsinspektionen anfört i huvudsak
följande.
Genom de villkor, som i Kungl. Maj:ts brev av den 31 maj 1940 uppställts
vid beräknandet av statsbidrag till kommuner till inköp av motorsprutor,
hade ett stort antal ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner kunnat till
överkomlig kostnad oi’dna sitt brandväsende. En förutsättning för erhållande
av statsbidrag hade bland annat varit, att kommunernas inköp av motorsprutor
skett från det parti, som Kungl. Maj:t bemyndigat inspektionen inköpa
och efter bedömande i varje särskilt fall föi-dela till kommunerna.
Emellertid hade, innan inspektionen erhållit nämnda bemyndigande, ett antal
kommuner, däribland även sådana, som i skattehänseende varit mindre bär
-
Kunni. Maj:ts proposition nr 1.
17
kraftiga, med stora ekonomiska uppoffringar redan tidigare inköpt tyngre
brandmateriel. Dessa inköp hade i vissa fall skett på Mvillighetens väg, i
andra fall däremot genom ålägganden från länsstyrelserna. Enligt inspektionens
åsikt borde en del av dessa kommuner, som sålunda under trycket av
rådande krigshot själva ordnat sitt brandväsen, kunna komma i åtnjutande
av visst statsbidrag. Statsbidrag syntes böra i första hand utgå till sådana
kommuner, som under år 1939 åtnjutit understöd av skatteutjämningsbidrag
och vilka under tiden 1 september 1939 till den 31 maj 1940 verkställt sådana
inköp av tyngre brandsläckningsmateriel, som kunde påvisas hava varit nödvändiga
och som inneburit större ekonomisk uppoffring. Bedömandet av
statsbidragens storlek torde lämpligen böra ske av inspektionen i likhet med
vad som för närvarande skedde med fördelningen av motorsprutor till kommunerna.
För sagda statsbidrag skulle enligt inspektionens beräkningar erfordras
ett belopp av 300,000 kronor.
Under åberopande av det anförda har luftskyddsinspektionen hemställt, att
för bidrag till vissa kommuner för redan före den 31 maj 1940 verkställda
inköp av motorbrandsprutor måtte anvisas ett särskilt förslagsanslag av
300,000 kronor.
Vidare hava vissa kommuner, som under de första månaderna av år 1940
beslutat om anskaffande av brandsprutor och annan brandsläckningsmateriel
hos Kungl. Maj :t anhållit örn statsbidrag till bestridande av med anskaffandet
förenade kostnader.
Slutligen har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån i skrivelse den 23
juli 1940 — med förmälan bland annat att åtskilliga kommuner på anmodan
av vederbörande myndigheter under senare tid föranstaltat om inköp av
motorbrandsprutor och annan brandskyddsmateriel under antagande att de
skulle erhålla statsbidrag till inköpen — hemställt örn sådan ändring av omförmälda
statsbidragsbestämmelser, att även kommuner, som icke verkställt
inköpen genom luftskyddsinspektionen skulle kunna erhålla statsbidrag till
inköpskostnaderna, förutsatt att behovet av statsbidrag kunde vitsordas av
vederbörande länsstyrelser.
Av den lämnade redogörelsen framgår att ett flertal kommuner inköpt er-Departementsforderliga
motorbrandsprutor under nu pågående krig, men innan ännu möj- chefenlighet
uppkommit att erhålla statsbidrag till inköpskostnaderna. Åtskilliga av
dessa kommuner torde vara i den ekonomiska situationen att de — örn de en
tid uppskjutit sina inköp —- kunnat erhålla sina kostnader helt eller delvis
täckta från förenämnda, av riksdagen anvisade anslag. Det synes obilligt, att
de kommuner, som sålunda på ett jämförelsevis tidigt stadium vidtagit åtgärder
för ett av nuvarande tidsläge betingat effektivt ordnande av sitt brandväsende,
skulle komma i ett sämre läge än de kommuner, vilka avvaktat
statsmakternas beslut. Möjlighet synes därför böra öppnas att, där skäl därtill
äro, bevilja även förstnämnda kommuner statsbidrag till uppkomna utgifter
av här ifrågavarande slag. Bidragstilldelningen måste med nödvändighet bliva
restriktiv. Rätten att pröva huruvida i här föreliggande fall statsbidrag bör
utgå eller ej torde böra förbehållas Kungl. Maj:!. Statsbidrag för angivna
18
Kungl. Majlis proposition nr 1
ändamål synas lämpligen böra bestridas från det för budgetåret 1940/41 anvisade
förslagsanslaget till bidrag till inköp av motorbrandsprutor åt vissa
kommuner. Det avsevärda överskridande som därvid är att motse torde icke
böra föranleda att medel nu äskas för förstärkning av anslaget. Riksdagens
samtycke bör emellertid inhämtas till den föreslagna dispositionen.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva
att från det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget
av 1,000,000 kronor till Bidrag till inköp av motorbrandsprutor
åt vissa kommuner må enligt av mig angivna grunder
utgå bidrag för inköp av motorbrandsprutor jämväl till sådana
kommuner, vilka verkställt inköpen före den 31 maj
1940.
G. Diverse.
[4.1 6 a. Understöd åt civila flyktingar från Norge, Danmark och Finland
m. m. Genom beslut den 13 april 1940 samt den 10 och 31 maj
samma år ställde Kungl. Majit till länsstyrelsernas i Skaraborgs, Västernorrlands
och Gävleborgs län förfogande sammanlagt högst 38,000 kronor
till tillfälligt understöd åt flyktingar från Norge samt anbefallde statskontoret
att från det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. under sjunde
huvudtiteln anvisade förskottsanslaget till engångsanskaffning av materiel
för civilbefolkningens skydd m. m. på rekvisition, i mån av behov, till respektive
länsstyrelser utbetala högst nämnda belopp, att av länsstyrelserna
utbetalas för därmed avsedda ändamål.
Sedan riksdagen i skrivelse den 21 juni 1940, nr 436, anmält, att riksdagen
—• med bifall till Kungl. Majits proposition i ämnet den 24 maj 1940,
nr 293 — till tillfälligt understöd åt flyktingar från Norge å tilläggsstat II
för budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln anvisat ett anslag av 50,000
kronor, har Kungl. Majit den 21 juni 1940 ställt sistnämnda anslag till
vederbörande myndigheters förfogande dels för beredande av ersättning
åt berörda förskottsanslag för de på grund av besluten den 13 april 1940
samt den 10 och 31 maj samma år förskottsvis bestridda utgifterna, dels
ock för de ytterligare utgifter, som kunde uppkomma på grund av nyssnämnda
beslut.
Med anledning av en av statens utrymningskommission den 24 maj 1940
gjord framställning har Kungl. Majit vidare genom brev den 31 maj 1940
föreskrivit, att civila flyktingar, som från Norge inkommit eller inkomma
till Sverige, skulle därstädes omhändertagas och understödjas i huvudsak
i enlighet med följande bestämmelser.
1. Genom länsstyrelsernas försorg anordnas i mån av behov förläggningar,
vid vilka flyktingar, som tillåtits inkomma i riket, kunna tillfälligt
omhändertagas och utspisas.
2. Flyktingarna skola — i den mån de icke enligt vad därom är stadgat
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
19
skola tagas i förvar av polismyndighet eller omhändertagas i förläggning,
som anordnats av socialstyrelsen — omhändertagas av statens utrymningskommission
genom dess lokala organ.
3. Utrymningskommissionen erhåller av vederbörande länsstyrelse underrättelse
angående de flyktingar, som skola omhändertagas av kommissionen.
4. Sedan kommissionen erhållit under punkt 3. avsedd underrättelse, bestämmer
kommissionen de orter, där flyktingarna skola mottagas.
5. Flyktingarnas resa till mottagningsorterna ombesörjes av länsstyrelsen.
Därest resa icke kan företagas såsom enskild färd, skall genom länsstyrelsens
försorg utsedd färdledare medfölja.
6. Å mottagningsorterna omhändertagas flyktingarna av kommissionens
organ — inkvarteringschefer och inkvarteringsnämnder — och förläggas
till en början, i den mån definitiv inkvartering icke omedelbart kan ordnas,
i mottagningsförläggningar.
7. Så snart flyktingarna ankommit till mottagningsförläggning, skola
de, i den mån ej så redan tidigare skett, registreras, därvid för varje flykting
skall antecknas namn, födelsedatum, födelseort, bostadsort och yrke
ävensom den ort, över vilken flyktingen inkommit i riket. Vid registrering
skall även antecknas, örn vederbörande är att anse såsom arbetsför eller
icke. Därvid skall hänsyn tagas till den vårdnadsplikt, som åvilar mödrar
med minderåriga barn.
Det åligger utrymningskommissionen att tillse, att frågan om föreskrivet
uppehålls- och arbetstillstånd för de av kommissionen omhändertagna flyktingarna
så snart ske kan underställes socialstyrelsen.
8. Flyktingar, som icke äro att anse såsom arbetsföra eller åt vilka arbete
eljest icke kunnat beredas, skola snarast inkvarteras i internatförläggningar
eller enskilda hem.
Arbetsföi-a flyktingar anmälas av inkvarteringsnämnderna omedelbart till
arbetsförmedlingens organ. Intill dess arbete kunnat erhållas, må flyktingarna,
i den mån så låter sig göra, kvarstanna å mottagningsförläggningarna.
Inkvarteringsnämnderna skola, där så erfordras, lämna de flyktingar, vilka
erhållit arbete, anvisningar på för dem lämpliga enskilda inkvarteringsmöjligheter.
9. Flyktingar, vilka icke äro arbetsföra eller åt vilka arbete eljest icke
kunnat beredas, skola erhålla understöd in natura eller kontant, därvid i
tillämpliga delar bestämmelserna i 5—11 §§ förordningen den 13 april
1940 (nr 215) om utrymningshjälp skola lända till efterrättelse.
10. Under punkterna 1—9 meddelade bestämmelser skola i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande flyktingar, som av socialstyrelsen omhändertagits
i förläggning, men av styrelsen frigivas, ävensom beträffande flyktingar,
som, utan att ha varit omhändertagna, av socialstyrelsen erhålla
uppehållstillstånd med lokal begränsning, eller som på grund av utfärdade
förbud för utlänningar att vistas inom vissa områden måste byta vistelseort
inom landet och därvid råka i svårigheter med avseende å försörjningen
eller inkvarteringen. Därvid må kunna utgå naturahjälp även för resa till
inkvarteringsorten.
11. När skäl därtill äro, må flyktingar, som därav äro i behov, kunna
erhålla understöd för återresa till hemlandet med belopp högst motsvarande
nödvändiga, av resan föranledda kostnader.
12. Visar flykting, som omhändertagits av utrymningskommissionen,
tredska eller arbetsovilja och anser sig kommissionen av denna eller annan
anledning icke längre kunna taga hand örn flyktingen, har kommissionen att
därom underrätta socialstyrelsen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
13. Rörande tillhandahållande av och redovisning för medel för driften
av här avsedda mottagnings- och internatförläggningar ävensom för här omförmälda
understöd m. m. skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i
kungörelsen denna dag (nr 419) örn tillhandahållande av och redovisning
för medel till täckande av inkvarteringsnämnds utgifter.
Genom brev den 21 juni 1940 har därefter Kungl. Maj:t förklarat, att vad
i brevet den 31 maj 1940 föreskrivits rörande civila flyktingar från Norge
jämväl skulle äga tillämpning i fråga om sådana flyktingar från Danmark
och Finland. Samtidigt bär Kungl. Maj:t dels ställt till utrymningskommissionens
förfogande ett belopp av högst 100,000 kronor till bestridande
av i berörda brev avsedda kostnader för drift av mottagnings- och intematförläggningar
samt för sådana kostnader för understöd och resor, som i
anledning av bestämmelserna i brevet den 31 maj 1940 uppkomme, sedan
det omhändertagande, som avsåges under punkten 1 i brevet, upphört, dels
ock anbefallt statskontoret att på rekvisition, i mån av behov, till kommissionen
utbetala högst nämnda belopp från det å förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. för budgetåret 1940 41 under sjunde huvudtiteln uppförda
anslaget till engångsanskaffning av materiel för civilbefolkningens skydd
m. m.
För reglering av statens kostnader på grund av Kungl. Maj:ts sist berörda
brev den 31 maj och 21 juni 1940 torde å tilläggsstat I för budgetåret
1940/41 böra upptagas ett anslag rubricerat Understöd åt civila flyktingar
från Norge, Danmark och Finland m. m. Från detta anslag torde
få bestridas även sådana kostnader, som för statsverket må kunna uppkomma
i anledning av det omhändertagande, som avses i punkten 1 av
brevet den 31 maj 1940.
Då det i närvarande stund icke är möjligt att närmare överblicka statens
utgifter för här avsedda ändamål, torde tills vidare böra å tilläggsstat I
till riksstaten upptagas ett obetecknat anslag å 300,000 kronor och framdeles
få göras den framställning till riksdagen örn anvisande av ytterligare
medel, som må visa sig erforderlig.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Understöd åt civila flyktingar från Norge, Danmark
och Finland m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett anslag av..........kx-onor 300,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
21
Bilaga 4.
Egentliga statsutgifter.
Sjätte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 samt anför därvid följande.
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
[1.] 10 a. Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnadsväsendet,
reservationsanslag. I skrivelse den 29 augusti 1938 framlade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
en plan för anskaffning av viss för reparationsberedskapen
vid vägväsendet under krigstid erforderlig materiel m. m. Kostnaden
för denna anskaffning beräknades då till 1,744,000 kronor. Enligt av Kungl.
Maj:t sedermera den 30 september 1938 meddelat beslut skulle kostnaderna
för viss med nämnda belopp avsedd anskaffning, beräknad till 75,400 kronor,
bestridas av anslaget till statlig lagerhållning. Av det återstående beloppet
1,668,600 kronor anvisades 800,000 kronor för budgetåret 1939/40. För
budgetåret 1940/41 anvisades därefter till nu berörda ändamål 1,000,000
kronor, innebärande en ökning av tidigare förutsatt belopp med i runt tal
131,000 kronor. Ökningen berodde på inträffade prisstegringar. Båda anslagen
avräknades mot automobilskattemedlen.
I skrivelse den 29 maj 1940 hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att till ifrågavarande reparationsberedskap ytterligare 600,000 kronor måtte
anvisas. Det ökade behovet av anslagsmedel sammanhängde med, bland
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
annat, dels ytterligare prisstegringar och dels att styrelsen funnit det angeläget,
att reparationsutmstningen kompletterades med viss i skrivelsen närmare
angiven, i den ursprungliga planen icke upptagen materiel till en kostnad
av 200,000 kronor.
Med bifall till styrelsens framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 21
juni 1940 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att för en kostnad av högst
600,000 kronor verkställa den i styrelsens skrivelse i ämnet avsedda materielanskaffningen.
Därjämte anbefallde Kungl. Majit statskontoret att till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställa ett belopp av högst 600,000
kronor, att utgå från det under sjunde huvudtiteln uppförda förskottsanslaget
till engångsanskaffning av materiel för civilbefolkningens skydd m. m.
För täckning av ifrågavarande utgiftsbelopp böra medel äskas å tilläggsstat
för det löpande budgetåret. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Reparationsberedskcip vid väg- och vattenbyggnadsväsendet
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 600,000.
[2.] 27. Materielanskaf flinig för väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens
hamnreparationsavdelnmgar, reservationsanslag. Med bifall till en av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 29 maj 1940 gjord framställning
bemyndigade Kungl. Majit den 21 juni 1940 styrelsen att för en kostnad
av högst 100,000 kronor verkställa i styrelsens skrivelse omförmäld, för
försvarsberedskapens stärkande avsedd materielanskaffning för styrelsens
hamnreparationsavdelnmgar. Därjämte anbefallde Kungl. Majit statskontoret
att ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av högst
100,000 kronor, att utgå från det under sjunde huvudtiteln uppförda förskottsanslaget
till engångsanskaffning av materiel för civilbefolkningens skydd m. m.
Av styrelsens skrivelse, beträffande vars innehåll i övrigt en närmare redogörelse
icke lämpligen bör lämnas till statsrådsprotokollet, framgår, att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen tidigare beräknat, att erforderlig materiel för
tillgodoseende av uppkommande reparationsbehov skulle erhållas genom
att taga i anspråk dels för pågående hamnarbetsföretag avsedd materiel och
dels sådan materiel, som kunde anskaffas på eller i närheten av de orter, där
reparationsarbeten skulle utföras. På grund av numera minskade anslagsmedel
för hamnanläggningar hade emellertid antalet pågående hamnarbetsföretag
nedgått, varigenom tillgången på materiel, som vid eventuellt behov
kunde disponeras för reparationsberedskapen, blivit mindre. Detta förhållande
jämte nu rådande transportsvårigheter och befarad brist på viss materiel
medförde därför, att de för beredskapen nödvändiga förnödenheterna ej
kunde helt anskaffas på förutsatt sätt.
Då för täckning av det genom Kungl. Majits förenämnda beslut den 21
juni 1940 anvisade beloppet å 100,000 kronor medel böra äskas å tilläggsstat
Kungl. Maj:ts proposition nr 1. 23
för det löpande budgetåret, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Materielanskaffning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnreparationsavdelningar å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av ..............................kronor 100,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Kungl. Majda proposition nr 1.
25
Bilaga 5.
Egentliga statsutgifter.
Sjunde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 augusti
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under
finansdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt
anför därvid följande.
E. Diverse.
Producentbidrag för åvägabringande av ökad tillverkning av sulfitsprit.
I skrivelse den 16 juli 1940 har statens bränslekommission hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte godkänna ett vid skrivelsen fogat förslag till avtal mellan
kommissionen och aktiebolaget Svensk sprit i syfte att få till stånd en ökning
av spritproduktionen. Enligt vad av handlingarna i ärendet framgår lia avtal
om leverans av sulfitmassa nyligen slutits av svenska företag som ha anläggningar
för spritutvinning. För sulfitfabrikerna har det ansetts fördelaktigast
att verkställa leveransen av massa från inneliggande lager eller, där nytillverkning
sker, igångsätta denna först i den mån leveransen skall äga rum.
Med hänsyn till läget på bränslemarknaden har emellertid bränslekommissionen
funnit angeläget att företagen förmås att bedriva nytillverkning av
massa för nämnda leveranser samt spritfabrikation i anslutning därtill och
att igångsätta denna produktion fortast möjligt. Enär detta kan åsamka
fabrikerna en del olägenheter och jämväl föranleda merutgifter i form av
bland annat ränte- och lagringskostnader, har enligt vad kommissionen vi
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
dare framhållit en premiering av sprittillverkningen för att stimulera företagen
till dess omedelbara upptagande blivit påkallad.
Enligt det med skrivelsen överlämnade avtalsförslaget förbinder sig aktiebolaget
Svensk sprit att tillse, att tillverkarna av sulfitsprit under avtalstiden
framställa största möjliga kvantitet sprit mot det att bolaget tillerkännes rätt
till viss premie utöver fastställt pris å sulfitsprit, därest tillverkningen under
avtalstiden överstiger en i avtalsförslaget angiven minimikvantitet.
Sedermera har kommissionen med skrivelse den 24 juli 1940 överlämnat
alternativa förslag till avtal, innefattande vissa jämkningar i avtalstidens
längd, premiebeloppet och den angivna minimitillverkningen.
Genom beslut den 26 juli 1940 har Kungl. Maj:t medgivit, att statens
bränslekommission må genom avtal med aktiebolaget Svensk sprit utfästa sig
att — under förutsättning att tillverkningen av sulfitsprit under tiden till och
med den 10 oktober 1940 uppgår till minst 4 miljoner liter 95-procentig sprit
— till bolaget utgiva en premie av 20 öre för liter, mot det att bolaget å sin
sida förbinder sig att verka för största möjliga spritframställning under samma
tid. Därjämte bar Kungl. Maj:t förklarat, att de utgifter som må uppkomma
till följd av nämnda utfästelse skola tills vidare bestridas av det under
sjunde huvudtiteln uppförda förskottsanslaget till engångsanskaffning av
materiel för civilbefolkningens skydd m. m. samt anbefallt statskontoret att,
på rekvisition i mån av behov, från nämnda förskottsanslag utbetala intill
1 miljon kronor till statens bränslekommission, att av kommissionen användas
för ifrågavarande ändamål.
Det synes skäligt att producentbidragen i fråga, trots att de icke avse spritproduktionen
belastande kostnader, såsom en utgift vilken i ett särpräglat läge
visat sig nödvändig för att spritframställningen skall upprätthållas, få slutligt
belasta konsumtionen av sulfitsprit. I enlighet härmed bör utgiften ersättas av
aktiebolaget Vin- & spritcentralens medel på samma sätt som andra kostnader
för varuanskaffning i bolagets rörelse. Under sådan förutsättning behöver anslag
för ersättning av den å förskottsstaten bestridda utgiften icke äskas hos
riksdagen.
Innan åtgärd vidtages för den av mig sålunda förordade utgiftsregleringen,
torde den nu lämnade redogörelsen böra genom utdrag av statsrådsprotokollet
bringas till riksdagens kännedom.
[1.] 8 a. Försök med framställning av sulfitsprit. Som ett led i strä
vandena
att för tillämpning i industriell skala utveckla nya metoder för
framställning av sprit i samband med tillverkning av pappersmassa bär statens
industrikommission föranstaltat om vissa försök att producera motorsprit
genom fullständig nedkokning av massan. I samband därmed ha försök
anordnats med användning av den vid nämnda spritframställning utvunna
massan för förbränning. De prövade metoderna äro av praktisk betydelse
främst för det fall, att svårigheter möta att upprätthålla produktion av
pappersmassa för export.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
27
De av industrikommissionen anordnade försöken ha utförts av Nyhamns
aktiebolag. Industrikommissionen har beräknat bolagets driftförluster vid
nedkokningen av massan till 80 öre för liter motorsprit och kostnaderna för
utförande av förbränningsförsök med massan till sammanlagt 20,000 kronor.
Genom beslut den 21 juni 1940 har Kungl. Majit bemyndigat industrikommissionen
att till bolaget utgiva ersättning för försöken i enlighet med
denna beräkning samt anbefallt statskontoret att av det under sjunde huvudtiteln
uppförda förskottsanslaget till engångsanskaffning av materiel för
civilbefolkningens skydd m. m. till industrikommissionen för nämnda ändamål
utbetala ett belopp av sammanlagt högst 175,000 kronor.
För täckning av detta utgiftsbelopp böra medel äskas å tilläggsstat för
innevarande budgetår. På grund härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Försök med framställning av sulfitsprit å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag
av ....................................kronor 175,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Birger Öhman.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 1.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
29
Bilaga 6.
Egentliga statsutgifter.
Åttonde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41
samt anför därvid följande.
H. Allmänna läroverken m. m.
[1] 25. Kurser i värntjällstatbildning för gymnastiklärare vid de all
männa
läroverken m. fl. läroanstalter. Den 24 maj 1940 bemyndigade
Kungl. Majit på min hemställan chefen för ecklesiastikdepartementet att
tillkalla högst fyra sakkunniga för utredning rörande värntjänstutbildning
för skolungdom. I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed jag anmälde
detta ärende, erinrade jag, bland annat, att frågan om övningar i försvarssyfte
vid skolorna blivit aktuell genom framställningar från olika håll
och att riksdagens statsutskott i utlåtande nr 150/1940 yttrat sig i anledning
av en inom riksdagen väckt motion, vari förordats skyndsam utredning örn
införande av skjututbildning för gossar samt utbildning i sjukvårds- och
lottaverksamhet för flickor vid de högre allmänna läroverken och motsvarande
läroanstalter. Utskottet hade framhållit, att denna utbildningsverksamhet
omfattades med ett betydande intresse av landets ungdom, och hade
funnit skäl föreligga för ett skyndsamt övervägande av frågan örn anordnande
för den mognare skolungdomen av en utbildningsverksamhet, inriktad
på i huvudsak de verksamhetsgrenar, som i motionen åsyftats. Av särskild
vikt syntes det utskottet vara, att, därest denna utbildning komme till
stånd, den handleddes på ett omdömesgillt sätt och under sådan statlig
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
kontroll, att den fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.
Lämpligheten av att anknyta verksamheten till den stadgade friluftsverksamheten
vid dessa läroanstalter torde även böra övervägas. Utskottet
hade slutligen, under erinran att spörsmålet redan i annan ordning underställts
Kungl. Maj:ts prövning, icke funnit det vara i anledning av motionen
påkallat att hos Kungl. Majit hemställa örn utredning i ämnet. Riksdagen
beslöt sedermera i överensstämmelse med utskottets förslag (riksdagens skrivelse
nr 264/1940, sid. 7—8).
För egen del framhöll jag vidare:
Den föreliggande frågan hade nu i många avseenden fått annan innebörd
än då den obligatoriska militärutbildningen vid skolorna for sett tjugutal år
sedan avskaffades. Den militärutbildning vid skolorna, som då funnits, hade
haft till syfte i huvudsak att förbereda den manliga ungdomen för värnpliktstjänstgöringen,
enkannerligen för tjänstgöring som underbefäl, och
inriktats huvudsakligen på skjututbildning. Såtillvida, vöre läget nu icke
ändrat som de övningar vid skolorna, vilka nu vore i fråga, motiverades
i främsta rummet med önskvärdheten av att skjutfärdigheten så tidigt som
möjligt grundlädes och uppövades redan under skolåldern. Men härutöver
vore, såsom det redan sagda givit vid handen, ett flertal andra till den allmänna
försvarsberedskapen hörande utbildningsgrenar i detta sammanhang
aktuella. Förutom undervisning rörande civilt luftskydd och vad därmed
sammanhängde hade i de föreliggande framställningarna ifrågasatts utbildning
i barnavård, i sjuk- och sanitetsvård, i rapporttjänst och s. k. lottaverksamhet
m. m. Frågan gällde alltså nu icke endast att återinföra
skjutövningarna i skolorna för de manliga eleverna utan att på ett eller
annat sätt med skolans normala arbetsprogram införliva värntjänstutbildning
för både gossar och flickor.
Den tid, som kunde reserveras för utbildningsarbetet, bleve av naturliga
skäl ganska begränsad. Då utbildningen borde bli så grundlig som möjligt
och detta icke gärna kunde bli fallet, om verksamheten splittrades på ett
flertal utbildningsgrenar, borde det vid utredningen tillses, att verksamheten
koncentrerades på de utbildningsgrenar, som befunnes vara av den
största betydelsen för landets försvarsberedskap. De övriga övningsgrenarna
borde tillgodoses på frivillighetens väg.
Självfallet vore det mest angeläget att för de högre klasserna organisera
en utbildning på dessa områden. De lägre klasserna vid läroverken och
därmed jämförliga skolor samt folkskolan borde emellertid vid utredningsarbetet
icke helt lämnas ur sikte —■ speciellt borde för deras del ihågkommas
luftskyddsundervisningen.
Frågan örn utbildningens inpassande i skolarbetet eller uppdelning mellan
skolarbetet och ferierna krävde vid utredningen särskild uppmärksamhet.
Vid utredningen borde läggas stor vikt vid frågan örn lärarrekryteringen
och skapas garantier för att utbildningen komme att, såsom statsutskottet
anfört, handledas på ett omdömesgillt sätt och bedrivas under sådan statlig
kontroll, att den fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.
Genom beslut den 24 maj 1940 fann Kungl. Majit vidare gott förklara, att
skolornas friluftsdagar finge tills vidare i den utsträckning, som av vederbörande
rektorer prövades lämplig, tagas i anspråk för skjututbildning och
andra beredskapsövningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
31
De enligt nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga (värntjänstutbildningssakkunniga)
hemställde i skrivelse den 11 juli 1940, att medel måtte
anvisas för anordnande av fortbildningskurser i värntjänstutbildning för
gymnastiklärare. Värntjänstutbildningen syntes de sakkunniga böra omfatta
bland annat målspaning, rapportföring, ordonnanstjänst, luft-, gas- och
brandskydd ävensom olycksfallshjälp och för den manliga ungdomen även
skjutning samt igångsättas under höstterminen 1940. Ledningen av utbildningen
syntes i första hand böra anförtros åt gymnastiklärarna, som därför
borde beredas tillfälle att genomgå fortbildningskurser, före terminens
början. Ledarkurserna, en för de manliga och en för de kvinnliga lärarna,
borde omfatta åtta dagar och förläggas till någon internatskola, förslagsvis
Solbacka respektive Sigtuna. Kursdeltagarna, vilka beräknades komma att
utgöra omkring 100 manliga och minst lika många kvinnliga, borde erhålla
fritt uppehälle samt fria resor från tjänstgöringsorten till kursorten och
åter. Utgifterna härför samt för arvoden åt kursledare och föreläsare ävensom
för materiel kunde uppskattas till sammanlagt högst 40,000 kronor. De
sakkunnigas framställning tillstyrktes av skolöverstyrelsen.
Genom beslut den 19 juli 1940 medgav Kungl. Majit, att de sakkunniga
och skolöverstyrelsen finge anordna ifrågavarande kurser under sommaren
1940 efter i huvudsak de riktlinjer och med de förmåner för kursdeltagarna,
som av de sakkunniga angivits. Vidare medgav Kungl. Majit, att för kostnadernas
bestridande finge disponeras högst 40,000 kronor av det å förskottsstaten
för försvarsväsendet under sjunde huvudtiteln uppförda förskottsanslaget
till Allmänna utgifter för försvarsberedskap: Engångsanskaffning
av materiel för civilbefolkningens skydd m. m. (b).
Det har synts angeläget att vidtaga erforderliga åtgärder för att värntjänstutbildning
för skolungdom i den omfattning den efter närmare prövning
befinnes böra komma till stånd må kunna med det snaraste taga sin
början. Då en förutsättning härför är tillgång på sakkunniga och i övrigt
lämpliga utbildningsledare — varvid helt naturligt vederbörande gymnastiklärare
ansetts böra i första hand anlitas — lia, såsom av det anförda framgår,
medel av Kungl. Majit anvisats för anordnande av fortbildningskurser
för gymnastiklärare under innevarande sommar. Kostnaderna för utbildningskurserna
ha beräknats i huvudsak efter de grunder, som tillämpats beträffande
de under tidigare budgetår anordnade fortbildningskurserna för
lärare.
För täckning av ifrågavarande utgifter å förskottsstaten synes böra å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisas ett särskilt obetecknat
anslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
Departements
chefen.
att till Kurser i värntjänstutbildning för gymnastiklärare
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter å till
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
anslag av .............................. kronor 40,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
33
Bilaga 7.
Egentliga statsutgifter.
Nionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 samt anför därvid följande.
G. Lanthushållning i allmänhet.
[1.] 46. Bidrag till anskaffande av gasgeneratorer för jordbrukstraktorer,
reservationsanslag. I skrivelse den 18 juni 1940 hemställde statens livsmedelskommission,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning
av lånefonden för inköp av gasgeneratorer till motordrift anvisa 7,000,000
kronor, vilket belopp vore erforderligt för att möjliggöra utlämnande av lån
för inköp av 5,000 gasgeneratorer för jordbrukstraktorer. I skrivelsen hemställdes
tillika, att sådan ändring måtte vidtagas i gällande bestämmelser angående
lån från nämnda lånefond, att låntagare skulle kunna under vissa
förutsättningar tillerkännas bidrag till lånets återbetalning. Livsmedelskommissionen
anförde i sin skrivelse vidare i huvudsak följande.
Enligt vad kommissionen inhämtat skulle det finnas möjligheter att under
instundande höst tillverka och påmontera intill 5,000 vedgasgeneratorer för
jordbrukstraktorer. En förutsättning härför vore dock att beställningarnas
omfattning vore känd i mitten av juli månad. Kostnaderna beräknades uppgå
till omkring 1,800 kronor per aggregat. Då åtskilliga traktorägare icke
kunde bära en dylik extra utgift, syntes ekonomiskt stöd från statens sida
vara erforderligt. Lån torde för ändamålet kunna erhållas från lånefonden för
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
inköp av gasgeneratorer för motordrift intill 80 procent av kostnaderna, alltså
med omkring 1,440 kronor per aggregat. Därest dylika lån skulle sökas för
samtliga nu ifrågavarande 5,000 generatorer, skulle således erfordras 7,200,000
kronor. Om hänsyn foges till befintlig kapitalbehållning å fonden och föreliggande
låneansökningar, skulle erfordras en förstärkning av fonden med
7,000,000 kronor. För att stimulera köplusten syntes visst bidrag från statens
sida böra utgå. Såsom förutsättning för erhållande av dylikt bidrag skulle
dock gälla, att övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta amorterats enligt
fastställd återbetalningsplan. Med hänsyn till vikten av att gasgeneratorerna
komme i bruk till hösten borde en intensiv propaganda igångsättas
bland jordbrukarna för beställning av aggregaten. Det vore vidare önskvärt
att en lämplig organisation mottoge beställningarna och handhade distributionen
från tillverkare till köpare.
Kommerskollegium avgav den 1 juli 1940 infordrat utlåtande i ärendet.
Kollegiet påpekade däri omöjligheten att utan ett eftersättande av vissa inom
kollegiet hittills brukliga normer för prövning av lånesäkerheterna över
huvud kunna under hösten färdigbehandla ett så stort antal låneansökningar,
som det här vore fråga örn. Vidare framhöll kollegiet, att den ifrågasatta
utökningen av låneverksamheten skulle nödvändiggöra en högst betydande
temporär personalökning utan att därmed kunde med säkerhet förutsättas,
att det av livsmedelskommissionen förutsatta resultatet skulle kunna
uppnås. För en sådan utvidgning erforderliga lokaler funnos dessutom
icke disponibla inom kollegiet. Enligt kollegiets mening borde förevarande
temporära åtgärder i syfte att söka stimulera till inköp av gasgeneratorer för
säkerställande av höstbruket icke motivera en ändring av ifrågavarande
lånefonds bestämmelser till förmån uteslutande för ägare av visst slag av
motorfordon. En dylik ändring vore jämväl ur principiell synpunkt mindre
önskvärd. Kollegiet ifrågasatte örn förevarande spörsmål icke borde lösas
på annat sätt än livsmedelskommissionen föreslagit, exempelvis genom att
direkt statlig kredit bereddes lantbrukare vid inköp av gasgeneratorer för
ifrågasatt ändamål.
I ett med anledning av kommerskollegiets yttrande avgivet förslag ifrågasatte
livsmedelskommissionen såsom ett alternativ till sitt tidigare förslag i
ämnet, att köpare av gasgenerator till jordbrukstraktor, som beställde aggregatet
före angiven dag, skulle erhålla -—- förutom lån — prisnedsättning med
tjugufem procent å sammanlagda anskaffningskostnaden, vilken inberäknat
montering m. m. beräknades till 1,800 kronor, att köpare, som erlade hela
köpeskillingen kontant, skulle erhålla en ytterligare prisreduktion med likaledes
tjugufem procent, att, då gällande amorteringsplan för lån från lånefonden
för inköp av gasgeneratorer för motordrift icke vore lämplig då fråga
vore örn generatorer för traktorer, man borde ordna det så att köparen efter
en kontantinbetalning av tjugufem procent vid leveransen finge ett lån å
återstoden att amorteras med 450 kronor om året, samt att det för långivning
enligt detta alternativ erforderliga beloppet, 4,500,000 kronor, borde anvisas
till en särskild lånefond, benämnd lånefonden för inköp av gasgeneratorer
till traktorer, vilken fond syntes böra förvaltas av lantbruksstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
35
Härefter uppdrog Kungl. Majit den 12 juli 1940 åt Svenska gengasaktiebolaget
att snarast möjligt anskaffa intill 7,000 gasgeneratoraggregat för,
bland annat, jordbrukstraktorer att av bolaget försäljas under iakttagande
av de särskilda föreskrifter Kungl. Majit kunde komma att meddela.
Enligt tillgängliga uppgifter uppgår priset för en gasgenerator för jordbruksfaktor
till 1,450 kronor jämte kostnaderna för tillbehör samt påmontering
och erforderliga ändringsarbeten på traktorn.
För att påskynda inköpen av gasgeneratorer till traktorer har Kungl. Maj it
sedermera den 19 juli 1940 beslutit, att viss del av kostnaderna för tillverkning
av intill 5,000 av ifrågavarande gasgeneratorer skall bestridas av statsmedel
sålunda, att för de jordbrukare, som senast den 10 augusti 1940 beställa
aggregat, priset nedsättes från 1,450 kronor till 1,000 kronor. Tillika
förklarade Kungl. Majit Sig vilja framdeles till prövning upptaga frågan om
förstärkning av lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Till
bestridande av kostnaderna för ovannämnda prisnedsättning anvisade
Kungl. Majit ett belopp av högst 2,250,000 kronor från det å förskottsstaten
för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln
uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder. Slutligen anbefalldes statskontoret att, på rekvisition i
mån av behov, utanordna nyssnämnda belopp till Svenska gengasaktiebolaget,
som äger använda medlen för därmed avsett ändamål, samt uppdrogs åt
Svenska gengasaktiebolaget att i samråd med statens livsmedelskommission
vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållandet av gasgeneratorerna.
Anslag för täckande av ifrågavarande utgiftsbelopp å 2,250,000 kronor
torde böra äskas å tilläggsstat för löpande budgetår.
I fråga om äskande av medel under kapitalbudgeten till förstärkning av
rörelsekapitalet för Svenska gengasaktiebolaget med hänsyn bland annat till
anskaffningen av gasgeneratoraggregat för jordbruket gör chefen för folkhushållningsdepartementet
senare i dag framställning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till anskaffande av gasgeneratorer för jordbrukstraktorer
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 2,250,000.
[2.] 47. Bidrag till uppförande av siloanläggningar, reservationsan
slag.
I skrivelse den 18 maj 1940, nr 251, anhöll 1940 års lagtima riksdag
under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 39, att Kungl. Majit ville utreda frågan om lån och bidrag på sätt i
utlåtandet sägs till siloanläggningar för beredande av ensilagefoder samt för
riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.
Genom beslut den 24 maj 1940 anbefalldes statens livsmedelskommis
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
sion att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. I skrivelse den
24 juli 1940 har statens livsmedelskommission inkommit med utredning och
förslag i ämnet. I skrivelsen har kommissionen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att dels medgiva, att från fonden för låneunderstöd
för utlämnande av lån för anskaffande av grästorksanläggningar lån må utlämnas
för uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder,
dels ock bevilja ett reservationsanslag av 300,000 kronor till bidrag till uppförande
av siloanläggningar.
Såsom skäl för förslaget har kommissionen anfört bland annat:
Beredning av ensilagefoder enligt A. I. V.-metoden har under det senaste
decenniet successivt ökat i omfattning speciellt i vissa delar av landet, men
metoden har hittills icke fått någon mera allmän spridning. En av orsakerna
härtill torde vara, att anskaffandet av erforderliga siloanläggningar,
särskilt sådana av mera vai-aktig beskaffenhet, är förenat med relativt stora
engångskostnader.
Under nu rådande avspärrning från tillförsel av oljekaksfoder är det av
största betydelse för landets försörjning med animaliska livsmedel, att vallskördarna
tillvaratagas på sådant sätt, att ersättning för nämnda äggviterika
fodermedel i möjligaste mån erhålles. För att önskvärt resultat i sagda
hänseende skall ernås, synes det nödvändigt, att andra konserveringsmetoder
än de tidigare vanligast förekommande, hässjning och volmning, i större
utsträckning än hittills komma till användning. Därvid torde ensilageberedning
enligt A. I. V.-metoden i första hand komma i fråga såsom det enklaste
medlet att tillvarataga större delen av näringsämnena i vallskördarna. Utföres
ensilageberedningen på föreskrivet sätt enligt denna metod, kunna
konserveringsförlusterna av näringsämnen i grönmassan nedbringas till 10
%, under det att dessa förluster vid hässjning och volmning vanligen uppgå
till 25—30 %, vid volmning vid olämplig väderlek till ännu mera. En mera
allmän användning av ifrågavarande konserveringsmetod är därför att rekommendera
även under tider med normala handelsförbindelser.
Efter att lia erinrat om att kostnaderna för uppförande av siloanläggningar
äro ganska betydande, har kommissionen rörande förslaget att bevilja
lån till uppförande av dylika anläggningar uttalat följande:
För att stimulera jordbrukarna till att mera allmänt tillämpa ifrågavarande
konserveringsmetod böra lånemöjligheter skapas. Lån synas böra utgå
för anläggning av tornsilor av trä eller betong, gropsilor av betong samt
silov av nopsasten men däremot icke för gropsilor och översilor av trä.
Medel för ändamålet bör kunna utgå ur fonden för låneunderstöd för utlämnande
av lån för anskaffande av grästorkanläggningar m. m. Ett särskilt
anslag för låneverksamheten behöver således icke äskas för närvarande.
Under det närmaste året torde nämnda fond icke komma att tagas i
anspråk för grästorkanläggningar i större omfattning än att viss del därav
bör kunna disponeras för nu ifrågavarande ändamål.
Bestämmelser beträffande lånevillkor och låneförmedling torde kunna
utformas efter i huvudsak samma grunder som gälla för lån från gödselvårdslånefonden.
Detta skulle innebära, att lånen beviljas av lantbruksstyrelsen
och förmedlas genom hushållningssällskapen. För att lån skola kunna
komma i fråga böra anläggningarna, såsom framhållits i jordbruksutskottets
utlåtande, vara av mera varaktig beskaffenhet. Lånen böra begrän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
37
sas till högst 2,000 kronor för varje siloanläggning och utgå för bestridande
av högst 90 procent av beräknade kostnader för erforderliga materialier
men däremot icke för arbetet för siloanläggningarnas utförande. Detta arbete
torde visserligen icke alltid kunna utföras utan anlitande av fackkunnig,
lejd arbetskraft, men otvivelaktigt bör dock gårdens eget folk ofta kunna
utföra större delen därav.
Erhållet lån bör intill utgången av andra kalenderåret efter det, då lånet
lyftes, få innehavas räntefritt och utan amortering. Sedan lånet ° innehafts
under nämnda tid, bör vid utgången av vart och ett av de därpå följande
fem åren dels återbetalas 7s av det ursprungliga lånebeloppet, dels gäldas
ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp.
Beträffande förslaget om statsbidrag till siloanläggningar har kommissionen
anfört:
Den enklaste och billigaste silotypen — gropsilon av trä —- synes icke
lämpligen kunna ifrågakomma som belåningsobjekt. Denna silotyp är på
grund av sin prisbillighet särskilt ändamålsenlig för det mindre jordbruket,
som icke kan bära någon större ekonomisk belastning för anskaffande av
dylika anläggningar. För att stimulera intresset bland småbrukarna för anskaffande
av siloanläggningar av trä eller annat mera hållbart material synes
statsbidrag böra utgå med förslagsvis 25 procent av den beräknade
materialkostnaden, dock högst med 200 kronor. Sådant bidrag bör få utlämnas
till innehavare eller brukare av egendom med högst 20 hektar åker.
Kommissionen har vidare uttalat, att vid beviljande av lån eller bidrag
materialkostnaderna böra beräknas med ledning av de planerade siloan - läggningamas storlek och gällande priser på olika materialier. Örn viss del
av materialet utgöres av virke från egen skog, bör kostnaden härför beräknas
efter det pris, som virket skulle betinga vid försäljning i allmänna
marknaden. Sammanlagda beloppet av lån och bidrag bör enligt kommissionens
mening icke få överstiga 2,000 kronor och bör ej heller få uppgå
till mera än 90 procent av de beräknade materialkostnaderna.
Statskontoret har i den 25 juli 1940 avgivet yttrande förklarat sig icke
lia något att erinra mot livsmedelskommissionens ifrågavarande förslag.
Såsom livsmedelskommissionen framhållit, synes staten böra lämna stöd Departementsåt
jordbruket för uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilage- chef en.
foder. I fråga örn större anläggningar torde ett dylikt stöd böra lämnas
genom öppnande av lånemöjligheter. Lån torde böra lämnas på i huvudsak
de villkor, som livsmedelskommissionen föreslagit, vilket innebär att
i stort sett samma bestämmelser skulle komma att gälla som för lån från
gödselvårdslånefonden. Någon erinran synes icke vara att göra mot att
lån beviljas från de medel, som anvisats för lån för anskaffande av grästorkar.
Några ytterligare medel för ändamålet torde icke för närvarande
behöva ställas till förfogande. Därest riksdagen icke skulle ha något att
erinra mot vad av mig nu föreslagits, torde jag sedermera få förelägga
Kungl. Maj:! förslag till erforderliga författningsbestämmelser rörande lån
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
till uppförande av ifrågavarande anläggningar. I fråga om siloanläggningar
för mindre jordbruk anser jag, att möjlighet till visst bidrag bör beredas.
För ändamålet synes ett reservationsanslag av 300,000 kronor böra beviljas.
Jag hemställer alltså att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till uppförande av siloanläggningar å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av.................... kronor 300.000.
J. Skogsväsendet.
[3.] 19 a. Skogsvård lii. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogs
brandskyddet,
reservationsanslag. Av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr
218, r. skr. nr 282) anvisades å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1939/40 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till särskilda åtgärder för
främjande av skogsbrandskyddet ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
Anslaget är avsett att användas för avlönande av länsbrandchefer samt till
ersättning för dessas resekostnader ävensom till gäldande av kostnaderna för
kurser och övningar med skogsbrandbefälet samt för uppläggande av statliga
förråd av eldsläckningsmateriel. Genom beslut den 21 juni 1940 anvisade
Kungl. Majit från anslaget ett belopp av 143,000 kronor för anskaffande av
eldsläckningsmateriel. Den 28 i samma månad ställdes intill 700 kronor till
förfogande för länsstyrelsen i Skaraborgs län för utbetalning av resekostnad
och arvode till en av länsstyrelsen förordnad inspektör för nödig tillsyn över
skogsbrandväsendet i länets kommuner under år 1940. Sedermera anvisade
Kungl. Majit genom beslut den 12 juli 1940 till luftskyddsinspektionens förfogande
intill 56,300 kronor att användas för avlönande av länsbrandcheferna
samt till ersättning för dessas resekostnader ävensom till gäldande av kostnaderna
för vissa kurser och övningar med skogsbrandbefälet. Enligt beslutet
skulle av sistnämnda belopp 6,300 kronor avföras å ifrågavarande reservationsanslag
samt 50,000 kronor bestridas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. för budgetåret 1940/41 under sjunde huvudtiteln uppförda
förskottsanslaget till Allmänna utgifter för försvarsberedskap: Engångsanskaffning
av materiel för civilbefolkningens skydd m. m. Anslag för
täckande av sistnämnda utgiftsbelopp å 50,000 kronor torde böra äskas å
tilläggsstat för löpande budgetår. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit
mätte föreslå riksdagen
att till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande
av skogsbrandskyddet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 50,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
39
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
41
Bilaga 8.
Egentliga statsutgifter.
Tionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss.
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler härefter under
handelsdepartementets handläggning hörande ärende angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt anför
därvid följande.
D. Sjöfart och handel.
[1.] 10 a. Statens isbrytarverksamhet: Reparationskostnader m. m., reservationsanslag.
Till Statens isbrytarverksamhet: Omkostnader är å riksstaten
för löpande budgetår anvisat ett förslagsanslag av 150,000 kronor.
I brev den 30 mars 1940 till marinförvaltningen har Kungl. Maj:! förklarat,
att av anslaget skola bestridas driftkostnader, däri inberäknade sjötillägg
och mässpenningar åt å statens isbrytarfartyg »Ymer» och »Atle» kommenderad
personal, samt till ett belopp av högst 130,000 kronor underhållskostnader
för de båda fartygen Vidare har Kungl. Maj:t bemyndigat marinförvaltningen
att under samma budgetår av anslaget använda högst 400 kronor
till ersättande efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet av sådana
med uppdrag såsom isbrytarombud förenade utgifter, för vilka ersättningsskyldighet
ej åvilar annan uppdragsgivare.
I skrivelse den 29 juni 1940 har marinförvaltningen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1940/41 anvisa ytterligare
ett belopp av 365,000 kronor för bestridande av omkostnader för statens isbrytarverksamhet.
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Som motivering för ifrågavarande förslag har marinförvaltningen anfört
följande:
Isbrytarfartyget Ymers maskinanläggning hade intill sommaren 1939 icke
givit anledning till allvarligare anmäi-kningar. Under den gångna vinterns
drift hade det emellertid visat sig, att fartygets maskinanläggning snarast
måste undergå en grundligare översyn än vanligt, i enlighet med vad som
framginge av en skrivelsen bilagd rapport från chefen för Stockholms örlogsvarv.
De kostnader, som orsakades av nu nödvändig större maskinöversyn,
kunde beräknas uppgå till i runt tal 365,000 kronor utöver å tionde huvudtiteln
för isbrytarfarlygens underhåll för budgetåret 1940/41 anvisade medel.
För att före nästa isbrytarsäsong kunna medhinna de nödvändiga arbetena
hade marinförvaltningen anbefallt dessas omedelbara igångsättande och därvid
förskottsvis anvisat medel å titel E 30 MFB (försvarsberedskapskostnader
för underhåll av flottans fartyg). Emellertid kunde man icke mer än
möjligen till en ringa del hänföra anledningarna till alt den grundligare
maskinöversynen nu behövde företagas till fartygets tjänst för flottan under
försvarsberedskapen utan fast mer till fartygets mångåriga ordinarie tjänst.
Den i marinförvaltningens skrivelse omnämnda rapporten från chefen för
Stockholms örlogsvarv är i huvudsak av följande lydelse:
Statsisbrytaren Ymer, som en längre tid varit i drift, tarvar en genomgripande,
grundlig generalöversyn. Följande översyns- och reparationsarbeten
äro erforderliga för att fartyget skall bliva driftsäkert.
1. Samtliga kolvar, 36 stycken, till huvudmotorerna nedmonteras jämte
vevlager.
Kolvarna isärtagas.
Spår upptagas på tre ställen runt om styrkanten å toppen.
Bultarna ersättas med nya av kromnickelstål.
Tätytorna slipas och passas oljetätt.
Packningsspåret kalibreras.
Rund packningsring av »Buna» gummi inlägges.
Skrapringar inmonteras i återstående kolvar.
Samtliga kolvringar undersökas och ersättas örn behövligt med nya.
I labyrinten insättas 7ie" skruvar av, specialstål.
2. Samtliga vevlager omgjutas utom de lager som beräknas kunna räcka
för 2,000 timmars drift.
Laxningen i lagren minskas till 2 m/m höjd varjämte de skarpa hörnen
avrundas.
Av lagren gjutes för experiment ett stycke med gitlermetall i över- och underhalvan
och ett med gittermetall endast i överhalvan. Skålarna i dessa
lager fodras dessförinnan med brons.
Ett stycke lager nytillverkas för experiment direkt för gittermetall.
Vid inmontering av vevlagren och kolvarna uppriktas hela vevrörelsen och
alla motorerna justeras.
3. Avgasledningar och ljuddämpare upptagas och rengöras.
4. Framgavlarna å motorerna vid manöverplatsen undersökas för sprickbildning.
5. Hjälpmaskinerna justeras. Lämpliga stag insättas för att minska
vibrationer i grätingar, vid instrument etc.
Antalet lösa naglar undersökas i motorbäddarna.
De lösa naglarnas plats och antal utmärkas och antecknas.
Bäddarna svetsas därefter på platsen utan lyftning av motorerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
43
6. I samband med ovanstående arbeten dockas fartyget för översyn av
propellrar och axlar m. m. samt för ersättning av en del lösa naglar, uttagande
av bucklor etc.
Såsom framgår av handlingarna i ärendet erfordras genomgripande över- Departementssyns-
och reparationsarbeten å statens isbrytarfartyg Ymer för att fartyget chef<™- skall bliva driftsäkert. De kostnader, som föranledas av dessa arbeten, hava
beräknats till i runt tal 365,000 kronor. Arbetena hava redan igångsatts för
att hinna avslutas före nästa isbrytarsäsongs början. Enär omkostnadsanslaget
för statens isbrytarverksamhet icke är beräknat för extra ordinära arbeten
av den storleksordning det här gäller, torde särskilt anslag för ändamålet
böra begäras hos riksdagen. Mot det av marinförvaltningen äskade beloppet
har jag icke någon erinran att göra. Anslaget torde böra erhålla formen av
reservationsanslag och uppföras å tilläggsstat för innevarande budgetår.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Statens isbrytarverksamhet: Reparationskostnader
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 365,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 1.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
45
Bilaga 9.
Kapitalinvesteringar.
Försvarsdepartementet.
Utdrag av protokollet över försvarsärenclen, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Peiirsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter under
försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt
anför därvid följande.
F örs vars väsen dets fastighetsfond.
Marinförvaltningens delfond.
[1.] 26 a. Vissa anläggningar vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle,
reservationsanslag. Sedan marinförvaltningen i särskild skrivelse den 11
maj 1940 gjort framställning i fråga örn anvisande av medel för vissa anläggningar
vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle, bemyndigade Kungl.
Majit genom beslut den 7 juni 1940 marinförvaltningen att gå i författning
om utförande av ifrågavarande anläggningar samt förklarade sig i annat
sammanhang vilja fatta beslut rörande frågan om anvisande av härför begärda
anslagsmedel, 2,200,000 kronor. Sedermera har Kungl. Majit genom
beslut den 28 juni 1940 medgivit, att marinförvaltningen finge av det å
förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 under
kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, uppförda förskottsanslaget
till Försvarsberedskap ens stärkande i allmänhet (b) disponera ett belopp
av 2,200,000 kronor för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande
ändamål.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Täckning för den sålunda med anlitande av medel å förskottsstaten
gjorda kapitalinvesteringen — om vars närmare innebörd riksdagens vederbörande
utskott torde få erhålla upplysningar genom de handlingar, som
komma att till utskottet överlämnas — torde nu böra beredas genom anvisande
av motsvarande belopp å tilläggsstat för innevarande budgetår. Detta
belopp torde därvid böra anvisas å kapitalbudgeten under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Vissa anläggningar vid flottans skifferoljeverk å
Kinnekulle å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/
41 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 2,200,000.
Flygförvaltningens delfond.
[2.] 33 a. Förläggning av jaktflottiljer, reservationsanslag. Sedan riks
dagen
i skrivelse den 28 februari 1940, nr 58, meddelat sina beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 49, angående vissa åtgärder för
förstärkning av flygvapnet, beslöt Kungl. Maj:t den 1 mars 1940, att under
budgetåret 1940/41 skulle uppsättas, bland annat, två jaktflottiljer med i huvudsak
samma organisation som den nu befintliga och tillsvidare förlagda
den ena till Trollhättan och den andra till Bulltofta. Samtidigt uppdrog Kungl.
Maj:t åt flygförvaltningen att inkomma med utredning rörande behovet av
vissa i det vid förenämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden omförmälda barackbyggnader m. m.
I anledning av en av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter i skrivelse
den 1 april 1940 gjord framställning beslöt Kungl. Majit den 12 april
1940, att den jaktflottilj, som enligt förenämnda, den 1 mars 1940 meddelade
beslut skulle förläggas till Trollhättan, i stället skulle provisoriskt förläggas
till flygfältet vid Säve å Hisingen. Tillika förklarade Kungl. Majit, att det
genom beslutet den 1 mars 1940 flygförvaltningen meddelade uppdraget
att inkomma med utredning rörande behovet av vissa barackbyggnader m. m.
skulle i fråga örn förevarande jaktflottilj avse flottiljens förläggning vid
Säve.
I anslutning till vad sålunda förekommit har flygförvaltningen i skrivelser
den 30 maj och den 22 juni 1940 framlagt förslag rörande ordnandet
av förläggningen för ifrågavarande jaktflottiljer, enligt Kungl. Majlis beslut
den 14 juni 1940 benämnda respektive Göta flygflottilj och Tionde flygflottiljen.
Vad först beträffar Göta flygflottiljs förläggning har flygförvaltningen
i skrivelsen den 30 maj 1940 anfört i huvudsak följande:
Verkställda utredningar hade visat, att någon enskild bebyggelse, som
kunde tagas i anspråk för flottiljens förläggning, icke funnes att tillgå inom
rimligt avstånd från förläggningsplatsen, varför det i propositionen nr 49
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
47
skisserade, till 1,700,000 kronor kostnadsberäknade byggnadsprogrammet
måste utvidgas. Enär flottiljens förläggning till Säve sannolikt komme att
utsträckas över en längre tid, kunde ej heller den tidigare avsedda fältmässiga
förläggningen tillfredsställa tjänstens krav eller personalens berättigade
anspråk på drägliga förläggningsförhållanden och vore ej heller lämpad
för utbyggnad till en förläggning av mera permanent karaktär. Med hänsyn
härtill hade flygförvaltningen uppgjort ett reviderat byggnadsprogram i Irenne
olika alternativ, betecknade I, II och III, med närmare angiven utformning
och dragande en kostnad av respektive 3,475,000 kronor, 4,000,000 kronor
och 5,500,000 kronor. I anslutning till det anförda hemställde flygförvaltningen,
att förläggningen för flygflottiljen vid Säve måtte få anordnas i
enlighet med förenämnda alternativ I, att en vid ämbetsverkets förevarande
skrivelse fogad situationsplan för förläggningen i fråga måtte fastställas,
samt att erforderliga medel för förläggningens anordnande — beräknade till
3.475.000 kronor med avdrag för dels 425,000 kronor för hangarer jämte
uppställningsplan, vilka avsåges komma till utförande först efter närmare
utredning, dels ock 76,000 kronor, som anvisats för markförvärv enligt
Kungl. Majlis beslut den 24 maj 1940, eller sålunda till 2,974,000 kronor —
måtte ställas till ämbetsverkets förfogande.
Genom beslut den 21 juni 1940 medgav Kungl. Majit, att Göta flygflottiljs
förläggning vid Säve finge komma till utförande i enlighet med det av flygförvaltningen
i förenämnda skrivelse den 30 maj 1940 framlagda, såsom
alternativ I betecknade förslaget, samt fastställde den ingivna situationsplanen
att i huvudsak lända till efterrättelse för förläggningens anordnande.
Vidare medgav Kungl. Majit, att flygförvaltningen finge av det å förskottsstaten
för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 under kapitalbudgeten,
fonden för förlag till statsverket, uppförda förskottsanslaget till Försvarsberedskapens
stärkande i allmänhet (b) disponera ett belopp av högst
2.974.000 kronor för ifrågavarande förläggnings anordnande.
Vidkommande härefter Tionde flygflottiljens förläggning har flygförvaltningen
i förenämnda skrivelse den 22 juni 1940 framlagt förslag till förläggningens
ordnande huvudsakligen i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits
i propositionen nr 49 till 1940 års lagtima riksdag. Enligt förslaget har förläggningen
givits en i huvudsak fältmässig karaktär, varvid erforderligt lokalbehov
i största möjliga utsträckning tillgodosetts genom förhyrning eller
ianspråktagande på annat sätt av redan befintlig bebyggelse. Kostnaderna
för byggnadsarbeten, baracker m. m. för förläggningens anordnande hade
därför kunnat beräknas till allenast 688,000 kronor. Genom beslut den 28
juni 1940 ställde Kungl. Majit för förläggningens utförande sistnämnda belopp
till flygförvaltningens förfogande från förenämnda under kapitalbudgeten
uppförda förskottsanslag till Försvarsberedskapens stärkande i allmänhet
(b).
Täckning för de sålunda förskottsvis gjorda kapitalinvesteringarna torde
böra beredas genom anvisande av härför erforderliga belopp å tilläggsstat
under kapitalbudgeten, Försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
delfond. Medelsbehovet för ändamålet uppgår såsom av den lämnade redogörelsen
framgår till (2,974,000 + 688,000 =) 3,662,000 kronor.
I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Förläggning av jaktflottiljer å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av .................................. kronor 3,662,000.
[3.] 34. Merkostnad för hangarbyggnad å Malmen, reservationsanslag.
På förslag av Kungl. Majit anvisade 1939 års lagtima riksdag för budgetåret
1939/40 å kapitalbudgeten under rubriken Fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag av 10,467,400 kronor till vissa engångskostnader för
försvarsväsendets byggnader m. m. På därom av flygförvaltningen gjord
framställning medgav Kungl. Majit genom beslut den 28 juni 1940, att ett
belopp av högst 230,000 kronor finge för uppförande av en hangarbyggnad,
litt. L, för Östgöta flygflottilj utgå av förenämnda anslag.
På förslag av Kungl. Majit anvisade vidare 1940 års lagtima riksdag (skrivelse
nr 72, punkten 23 :o) till merkostnad för ifrågavarande hangarbyggnad
såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond ett reservationsanslag
av 100,000 kronor. Genom beslut den 28 juni 1940 ställde Kungl.
Majit nämnda anslag till flygförvaltningens förfogande för ifrågavarande
ändamål.
Sedan emellertid flygförvaltningen i skrivelse den 26 juni 1940 framhållit,
att utgifterna för hangarbyggnaden på grund av närmare angivna omständigheter
beräknades komma att uppgå till sammanlagt 567,000 kronor,
medgav Kungl. Majit, likaledes genom beslut den 28 juni 1940, att flygförvaltningen
finge för ändamålet disponera ytterligare ett belopp av
237,000 kronor från det å den för budgetåret 1940/41 fastställda förskottsstaten
för försvarsväsendet m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag
till statsverket, uppförda förskottsanslaget till Försvarsberedskapens stärkande
i allmänhet (b).
Den ifrågavarande utgiften av 237,000 kronor torde nu böra regleras genom
anvisande av tilläggsstatsanslag.
Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Merkostnad för hangarbgggnad d Malmen å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av.................... kronor 237,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
49
Bilaga 10.
Kapitalinvesteringar.
Socialdepartementet.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 augusti
1940.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under
socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt anför
därvid följande.
Statens allmänna fastighetsfond.
[1.] 3. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus, reservations
anslag.
I skrivelse den 11 maj 1940 har medicinalstyrelsen hemställt, att
styrelsen måtte bemyndigas låta uppföra provisoriska sjukvårdspaviljonger
vid vissa statliga sinnessjukhus, avsedda att tagas i anspråk om sinnessjukhus
med ur försvarssynpunkt mera utsatt läge behövde evakueras.
Ifrågavarande paviljonger vore avsedda att levereras under augusti 1940 såsom
monteringsfärdiga trähus. De vore fullt vinterbonade och skulle anslutas
till befintliga vatten-, avlopps- och värmeledningar. Vårdkapaciteten
per paviljong uppginge till 80 patienter.
Kostnaderna för en var sådan paviljong hade beräknats till inemot 60,000
kronor, därvid förutsatts, att målningsarbetet ävensom matjordsschaktning
och schaktning för ledningar utfördes med anlitande av egen arbetskraft vid
respektive sjukhus.
över medicinalstyrelsens framställning har byggnadsstyrelsen den 21 maj
1940 avgivit yttrande.
Genom beslut den 21 juni 1940 har Kungl. Majit till medicinalstyrelsens
förfogande ställt ett belopp av 850,000 kronor för uppförande av femton pro
-
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
visoriska vårdpaviljonger av trä vid Ulleråkers, Sundby, Birgittas, Ryhovs,
S:t Sigfrids, Mariebergs, Västra Marks, Salberga, Säters, Umedalens och Frösö
sjukhus i huvudsaklig överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag.
Tillika har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret att av under händer varande
medel på rekvisition, i mån av behov, till medicinalstyrelsen utbetala högst
förenämnda belopp, 850,000 kronor, att ersättas från det å förskottsstaten
för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 under sjunde huvudtiteln
uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter för försvarsberedskap: Engångsanskaffning
av materiel för civilbefolkningens skydd m. m.
För beredande av täckning av ovannämnda belopp torde å tilläggsstat I
till riksstaten för innevarande budgetår böra äskas ett anslag av 850,000
kronor.
Ärendet är i övrigt av den beskaffenhet, att de ytterligare upplysningar,
som kunna erfordras, torde få lämnas genom de handlingar, som överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av................... kronor 850,000.
[2.] 3 a. Anordnande av skyddsrum vid statens anstalt för fallande
sjuka,
reservationsanslag. Förevarande anstalt — tidigare driven av föreningen
Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka — har från och med den 1 juli
1939 övertagits av staten.
Med skrivelse den 24 maj 1940 har medicinalstyrelsen överlämnat en av
direktionen för statens anstalt för fallandesjuka gjord framställning örn anvisande
av 45,000 kronor för anordnande av skyddsrum vid anstalten i huvudsaklig
överensstämmelse med ett framställningen bifogat, av anstaltens
syssloman till direktionen ingivet förslag. Enligt förslaget skulle anordnas
ett skyddsrum i en kulvertbyggnad mellan elevhemmen Sörgården och Framtiden,
ett skyddsrum i en kulvertbyggnad mellan sistnämnda hem och ekonomibyggnaden
samt ett skyddsrum vid elevhemmet Solbacken. Därjämte
skulle företagas vissa andra, smärre skyddsanordningar.
Medicinalstyrelsen har i sin berörda skrivelse inledningsvis erinrat, att
statsmakterna på förslag av medicinalstyrelsen å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1939/40 under kapitalbudgeten anvisat ett reservationsanslag
av 700,000 kronor till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus.
Styrelsen har härutöver anfört följande.
De av Vilhelmsroanstalten framlagda skyddsrumsplanerna hade godkänts
av luftskyddsinspektionen. Kostnaderna för genomförande av dessa planer
syntes hava beräknats avsevärt högre än motsvarande kostnader vid statens
sinnessjukhus, men detta hade sin grund dels däri att Vilhelmsroanstalten
icke själv kunde tillhandahålla arbetskraft för arbetenas utförande, dels ock
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
51
däri att källarlokaler i stor utsträckning saknades i de många till anstalten
hörande och å ett stort område utspridda byggnaderna.
Då stora besparingar kunde väntas uppkomma å nyssberörda anslag av
700,000 kronor, hemställde styrelsen om bemyndigande att av sagda anslag
använda ett belopp av högst 45,000 kronor för anordnande av skyddsrum
vid Vilhelmsroanstalten i enlighet med det föreliggande förslaget.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 26 juni 1940 förklarat sig icke hava
något att erinra mot det av direktionen för Vilhelmsroanstalten framlagda
förslaget med därtill hörande kostnadsberäkningar. Samma ståndpunkt har
i utlåtande den 12 juli 1940 intagits av luftskyddsinspektionen.
Det torde vara nödvändigt, att skyddsrum inrättas vid ifrågavarande an- Departementsstalt.
Arbetena torde därvid böra utföras i huvudsaklig överensstämmelse »Marned
det av anstaltsdirektionen ingivna, av de i ämnet hörda myndigheterna
utan erinran lämnade förslaget.
Det synes lämpligast att för ändamålet upptages ett särskilt reservationsanslag.
Anslaget, som torde böra anvisas å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1940/41, lärer böra uppföras under statens allmänna fastighetsfond.
Anslaget bör upptagas till 45,000 kronor.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Anordnande av skyddsrum vid statens anstalt för
fallandesjuka å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 45,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
53
Bilaga 11.
Kapitalinvesteringar.
Kommunikationsdepartementet.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 1 augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson'', Domö.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 samt anför därvid följande.
Statens affärsverksfonder.
A. Postverket.
[1.] la. Gengasaggregat för postverket, reservationsanslag. I skrivelse
den 5 juli 1940 har general poststyrelsen hemställt, att för anskaffning av
gengasaggregat för postverkets postdiligenstrafik ett belopp av 120,000 kronor
måtte anvisas ur postverkets förnyelsefond.
Styrelsen meddelar till en början, att postverkets diligenstrafik för närvarande
bedreves å 33 linjer med en sammanlagd väglängd av 4,453 kilometer.
Den för trafiken disponibla vagnparken uppginge till 127 diligenser och 87
släpvagnar. Vidare erinrar styrelsen att Kungl. Maj:t genom brev den 12
april 1940 anbefallt samtliga länsstyrelser att vidtaga på dem ankommande
åtgärder för nedbringande av den med flytande bränsle bedrivna linjetrafiken
för personbefordran i varje län till omkring 60 procent av omfattningen
av dylik trafik vid tiden närmast före den 1 september 1939. I anledning
därav hade, anför styrelsen, däremot svarande åtgärder beträffande den av
postverket bedrivna diligenstrafiken vidtagits. Sålunda hade genom turindragningar
å i det närmaste samtliga linjer trafiken nedbringats från 15,897
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
diligensförda kilometer vid tiden närmast före den 1 september 1939 till
9,872 diligensförda kilometer per dag. Redan denna kraftiga nedskärning
av postdiligenstrafiken hade givetvis vållat, att den efter diligenslinjerna
boende befolkningen fått sina postförbindelser och resemöjligheter starkt beskurna.
Styrelsen anför härefter:
Enär rådande läge gjort det nödvändigt, att strängaste sparsamhet i fråga
örn förbrukningen av flytande drivmedel iakttages, har Kungl. Maj :t den 31
maj 1940 förordnat, att åtgärder skola vidtagas för ytterligare begränsning
av åtgången på flytande bränsle, särskilt motorbrännolja, i linjetrafiken, varvid
den sammanlagda omfattningen, mätt i vagnkilometer, av den med flytande
bränsle bedrivna iinjetrafiken för personbefordran icke inom något län må
överstiga fyrtio procent av dylik trafik närmast före den 1 september 1939. I
anslutning härtill hava åtgärder vidtagits för åstadkommande av motsvarande
nedskärning av postdiligenstrafiken, varigenom förbindelserna för post
och resande ytterligare försämrats.
Generalpoststyrelsen har i enlighet med sitt i underdånigt utlåtande den 12
september 1939 över 1937 års gasgeneratorkommittés betänkande gjorda uttalande
låtit omändra fem postdiligenser till generatorgasdrift och igångsätta
försöksdrift med dessa diligenser.
Det allmännas intresse kräver, att postdiligenstrafiken uppehälles i en omfattning,
som motsvarar det oundgängligen nödvändiga behovet av regelbundna
kommunikationer för de orter, där postdiligenser kommit att utgöra det
huvudsakliga transportmedlet för post och resande. Det torde därför vara
ofrånkomligt att till mötande av de svårigheter för postdiligenstrafiken, som
redan påbjudna och framdeles måhända ytterligare skärpta inskränkningar
i tilldelningen av flytande bränsle medföra, vidtaga åtgärder för övergång
snarast möjligt till generatorgasdrift i avsevärt större omfattning än hittills
skett. I avvaktan på den fortsatta tekniska utvecklingen i fråga om gasgeneratorer
har generalpoststyrelsen funnit sig böra vidtaga förberedande åtgärder
för att anskaffa träkolsgeneratorer. Med hänsyn till möjligheten att erhålla
för dessa generatorer lämpligt bränsle torde för närvarande denna anskaffning
böra begränsas till att avse ungefär en fjärdedel av den disponibla
vagnparken. Härtill erfordras trettio aggregat. De aggregat, som ansetts lämpligen
böra komma i fråga, äro kolgassläpvagnar av system Svedlund. Dessa
betinga ett pris av 4,025 kronor per styck, varför upphandling av trettio
aggregat drager en kostnad av 120,750 kronor.
Anskaffningskostnaden för ifrågavarande, för postdiligenstrafikens uppehållande
i angiven omfattning nödvändiga kolgasaggregat anser generalpoststyrelsen
lämpligen böra bestridas med förnyelsefondsmedel. Detta medelsbehov
hade emellertid, uttalar styrelsen, icke kunnat förutses vid och sålunda
ej heller medtagits i de kalkyler, som legat till grund för styrelsens i skrivelse
till Kungl. Majit den 15 december 1939 framlagda förslag i fråga örn
användande under år 1940 av medel ur postverkets förnyelsefond. Under
sådana förhållanden disponerade styrelsen icke över de för här ifrågavarande
inköp av kolgasaggregat behövliga medlen, alldenstund det belopp, 300,000
kronor, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 12 januari 1940 anvisats för
ersättningsanskaffning av inventarier under år 1940, beräknats komma att
tagas i anspråk för andra under år 1940 nödvändiga inventarieinköp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
55
Riksräkenskapsverket har den 25 juli 1940 avgivit utlåtande i ärendet såvitt
avser sättet för medelsanskaffningen. Ämbetsverket erinrar däri, att
ämbetsverket den 17 juli 1940 avgivit utlåtande angående tillägg till statens
järnvägars förnyelsefondsstat för år 1940, avseende omändring av vissa
statens järnvägars fordon till drift med inhemskt bränsle, samt att riksräkenskapsverket
därvid ansett sig böra bestämt avstyrka, att förnyelsefonden
komme till användning för ändamålet. Vad riksräkenskapsverket i nämnda
utlåtande anfört rörande sättet för bestridande av kostnaderna för sådan
omändring av statens järnvägars motorfordon anser riksräkenskapsverket
även tillämpligt å generalpoststyrelsens nu ifrågavarande framställning. Därest
styrelsens framställning om anskaffning av kolgasaggregat skulle bifallas,
hemställer riksräkenskapsverket, att dessa postverkets anskaffningar måtte
finansieras på samma sätt som motsvarande anskaffningar för statens
järnvägar.
Då jag har för avsikt att i det följande anmäla den i riksräkenskapsverkets
utlåtande omnämnda framställningen från järnvägsstyrelsen, torde jag rörande
det närmare innehållet i det av ämbetsverket åberopade utlåtandet av
den 17 juli 1940 få hänvisa till den punkt i det följande, under vilken järnvägsstyrelsens
framställning kommer att anmälas.
I likhet med generalpoststyrelsen finner jag det vara ett allmänt intresse Departementsav
stor betydelse, att postdiligenstrafiken kan upprätthållas i en omfattning, cJiefensom
motsvarar det oundgängligen nödvändiga behovet av regelbundna kommunikationer
för de orter, där postdiligenser kommit att utgöra det huvudsakliga
transportmedlet för post och resande. Då gengas visat sig utgöra
en efter förhållandena tillfredsställande ersättning för flytande motorbränsle,
synes det föreligga skäl att i viss utsträckning övergå till gengasdrift för här
ifrågavarande trafik. Mot omfattningen av den av generalpoststyrelsen
föreslagna anskaffningen av gengasaggregat, d. v. s. 30 stycken motsvarande
omkring en fjärdedel av antalet postdiligenser, har jag icke något att erinra.
Jag vill därför tillstyrka, att det för anskaffningen erforderliga beloppet,
120,000 kronor, ställes till generalpoststyrelsens förfogande.
Vad angår sättet för finansieringen av utgiften anser jag i likhet med riksräkenskapsverket,
att postverkets förnyelsefondsmedel icke böra komma i
fråga. Jag förordar för min del, att anslag å kapitalbudgeten uppföres för
ändamålet. Frågan om och i vad mån anslaget bör avskrivas torde i annat
sammanhang få upptagas av chefen för finansdepartementet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Gengasaggregat för postverket å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 120,000.
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Departements
chefen.
B. Telegrafverket.
[2.] Luftskyddsanordningar lii. m. vid telegrafverket. För vidtagande
av luftskyddsanordningar m. m. vid telegrafverket har Kungl. Majit, efter
inhämtande av riksdagens medgivande (1939 års urtima riksdags skrivelse
nr 5 och 1940 års lagtima riksdags skrivelse nr 76), genom beslut den 10
november 1939 och den 15 mars 1940 bemyndigat telegrafstyrelsen att under
budgetåren 1939/40 och 1940/41 disponera tillhopa ej mindre 1,060,000 kronor
av telegrafverkets driftmedel än även 1,370,000 kronor av till telegrafstyrelsens
förfogande stående likvida medel, som uppkommit genom avsättningar
till telegrafverkets förnyelsefond.
I skrivelse den 17 juli 1940 har telegrafstyrelsen hemställt örn anvisande
av ytterligare 990,000 kronor för berörda ändamål. Styrelsen har därvid
meddelat, att på grund av rådande läge de åtgärder, vilka jämlikt föreliggande
luftskyddsplaner upptagits till utförande vid inträdande luftskyddstillstånd,
nu till större delen utförts. Åtgärder, avsedda att säkerställa telegrafverkets
drift under krig, hade också vidtagits i betydande omfattning.
Styrelsen ansåge dock vissa ytterligare anordningar såväl i avseende å telegrafverkets
luftskydd som beträffande möjligheterna att under krig upprätthålla
driften erforderliga. De till styrelsens förfogande ställda anslagen hade
emellertid visat sig otillräckliga för de åtgärder, som på grund av rådande
luftskyddstillstånd vidtagits och som för det närmaste året planlagts.
I en i skrivelsen intagen tablå har styrelsen lämnat följande specifikation
över den brist, som uppstått, och över de medel, som erfordras för vidtagande
av ytterligare luftskyddsåtgärder m. m. under innevarande budgetår:
Linje- och radiodistriktens omkostnader för luftskyd- det på grund av anbefallt luftskyddstillstånd ....
Skyddsvärn och skyddsrum i förhyrda lokaler......
För täckande
av brist
kronor
För vid- tagande av
ytterligare
åtgärder
kronor
Summa
kronor
190.000
55.000
86.000
46.000
120.000
35.000
38.000
120,000
100,000
30.000
10.000
35,000
125,000
190.000
100.000
85.000
96.000
46.000
120,000
35.000
35.000
38.000
245,000
Brandmateriel (inklusive eldskyddsfärg) ............
Gasskyddsmateriel (gasmasker) ....................
Övrig luftskyddsmateriel ..........................
Reservaggregat för batteriladdning och belysning....
Reservstationer....................................
Summa kronor
690,000
300,000
990,000
Såsom av det föregående framgår har telegrafstyrelsen bemyndigats att
till luftskyddsanordningar m. m. vid telegrafverket disponera tillhopa
2,430,000 kronor. Enligt vad styrelsen nu meddelat hava emellertid de till
förfogande ställda medlen ej varit tillräckliga för att genomföra de luft
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
57
skyddsåtgärder, för vilka medlen avsetts. Sålunda har telegrafstyrelsen sett
sig nödsakad att med ett belopp av 690,000 kronor överskrida de hittills för
ändamålet anvisade medlen. Med hänsyn till vikten av att luftskyddsberedskapen
vid telegrafverket utan dröjsmål genomfördes i den omfattning, som
det internationella läget kunde anses kräva, synes icke något vara att erinra
mot det av telegrafstyrelsen gjorda anslagsöverskridandet. Jag vill därför
tillstyrka, att medel för täckning härav ställas till förfogande. Styrelsens
framställning om 300,000 kronor för vidtagande av vissa i tidigare planer
ej förutsatta ytterligare luftskyddsåtgärder synes med hänsyn till det allt''
jämt rådande ovissa utrikespolitiska läget jämväl böra bifallas. Jag förutsätter
emellertid därvid, att de sålunda tillstyrkta medlen skola vara tillräckliga
för att genomföra de av telegrafstyrelsen nu planerade åtgärderna.
Enligt hittills godtagna regler för finansieringen av kostnaderna för luftskvddet
vid telegrafverket hava kostnaderna för fasta anläggningar utgått av
till telegrafstyrelsens förfogande stående likvida medel, som uppkommit genom
avsättningar till telegrafverkets förnyelsefond, medan övriga kostnader
bestritts av telegrafverkets driftmedel. Denna princip torde jämväl böra tilllämpas
för finansieringen av de nu tillstyrkta utgifterna. Enligt vad jag inhämtat
kunna dessa till ett belopp av omkring 400,000 kronor anses belöpa å
fasta anläggningar inom telegrafverket tillhöriga byggnader. Sistnämnda
belopp bör alltså bestridas genom disposition av likvida förnyelsefondsmedel.
Återstoden, eller 590,000 kronor, bör finansieras av driftmedel.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att till luftskyddsanordningar m. m. vid telegrafverket må
under budgetåret 1940/41 disponeras utöver tidigare för ändamålet
medgivna belopp ej mindre 590,000 kronor av telegrafverkets
driftmedel än även 400,000 kronor av till telegrafstyrelsens
förfogande stående likvida medel, som uppkommit
genom avsättningar till telegrafverkets förnyelsefond.
C. Statens järnvägar.
[3.] 12 a. Gengasaggregat för statens järnvägar, reservationsanslag.
Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisade riksdagen i enlighet
med Kungl. Majlis därom framlagda förslag såsom kapitalinvestering
i statens järnvägar dels till lokomotorer 600,000 kronor och dels till gasgeneratorer
för landsvägsfordon 250,000 kronor.
I skrivelse den 17 juni 1940 har järnvägsstyrelsen hemställt örn anvisande
av medel för omändring av ett antal rälsbussar, lokomotorer och landsvägsfordon
för gengasdrift. Styrelsen bär till en början erinrat om att Kungl.
Majit genom brev den 12 januari 1940 av medel ur statens järnvägars för
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
nyelsefond för år 1940 anvisat, bland annat, till anskaffning av motorvagnar
(rälsbussar) ett belopp av 500,000 kronor. Delta belopp jämte viss kvarstående
behållning å för samma ändamål tidigare anvisade medel hade, meddelar
styrelsen, disponerats för beställning av 8 rälsbussar av boggityp samt 8
släpvagnar. Sedan dessa rälsbussar blivit levererade, komme statens järnvägar
att förfoga över sammanlagt 101 dylika fordon (62 st. 2-axliga och 39
st. 4-axliga), varav 20 vore försedda med anordningar för gengasdrift. I anslutning
härtill har styrelsen anfört:
Den av handelsavspärrningen betingade begränsningen av driften med bensindrivna
fordon har medfört, att åtskilliga av de sålunda disponibla, i drift
synnerligen billiga rälsbussama för närvarande måst avställas, och att de av
dem utförda tågturerna måst antingen inställas eller ock uppehållas med ångtåg.
Med hänsyn till sålunda inträdda förhållanden är det önskvärt, att
aggregat för gengasdrift inmonteras på ytterligare ett antal — förslagsvis omkring
40 — rälsbussar. Kostnaderna för denna anskaffning och inmontering
kunna beräknas till 250,000 kronor.
Av samma anledning föreligger för närvarande behov att införa anordningar
för gengasdrift å ett antal •— förslagsvis 20 å 25 — lokomotoi''er, av
vilka fordon statens järnvägar efter leverans av senast gjord beställning
komma att förfoga över sammanlagt 126 st. Det i innevarande års förnyelsefondsstat
till anskaffning av lokomotorer anvisade anslaget å 200,000 kronor
är redan disponerat. Samma är förhållandet med det anslag å 600,000 kronor,
som å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats till
detta ändamål. För att möjliggöra den nu ifrågasatta omändringen erfordras
därför ett tilläggsanslag av 100,000 kronor.
Till materiel för automobiltrafik har under de senare åren anvisats medel
såväl å riksstatens kapitalbudget som ur förnyelsefonden. Erinras må vidare
i detta sammanhang, att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 till införande av gasgeneratordrift vid biltrafiken anvisats ett särskilt
anslag av 250,000 kronor.
De sålunda på olika sätt till järnvägsstyrelsens förfogande ställda medlen
äro helt tagna i anspråk för därmed avsett ändamål. Efter verkställd leverans
av senast gjorda beställningar komma statens järnvägar att förfoga över
sammanlagt 460 landsvägsfordon, varav 52 utrustade för gengasdrift.
Med hänsyn till det rådande handelspolitiska läget har omnibustrafiken
som bekant måst inskränkas till 40 procent av dess omfattning närmast före
den 1 september 1939. I syfte att icke alltför hårt behöva beskära de landsvägsförbindelser,
som statens järnvägar ombesörja, men jämväl för att vid
eventuell ytterligare nedskärning av tilldelningen av flytande bränsle kunna
i görligaste mån säkerställa ifrågavarande förbindelser synes det angeläget,
att ytterligare förslagsvis omkring 60 fordon — omnibusar och lastbilar —
utrustas för drift med inhemskt bränsle. För detta ändamål erfordras ett
tilläggsanslag av 275,000 kronor.
Sammanlagt skulle alltså för nu angivna utrustning erfordras ett belopp av
625,000 kronor. Järnvägsstyrelsen har hemställt, att medlen måtte anvisas
att utgå ur statens järnvägars förnyelsefond.
över framställningen har riksräkenskapsverket den 17 juli 1940 i vad avser
sättet för medelsanvisningen avgivit utlåtande och däri anfört:
För att kunna bedöma hur anskaffningen bör finansieras bör hänsyn i
främsta rummet tagas till den tid, under vilken de ifrågavarande objekten
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
59
kunna vara i produktiv användning. Riksräkenskapsverket förutsätter härvid,
att de nu ifrågavarande fordonen åter komma att ombyggas till bensineller
oljedrift, så snart den nuvarande handelsavspärrningen upphör. Detta
skulle innebära, att den produktiva livslängden för de aggregat, som nu skola
anskaffas, icke bör beräknas till mera än ett å två år. Enligt nu gällande
finansieringsregler borde alltså anskaffningen finansieras antingen å kapitalbudgeten,
varvid anslag för omedelbar indirekt avskrivning bör uppföras å
driftbudgeten, eller å. statens järnvägars driftkostnadsstat. Sistnämnda finansieringsmetod
bör komma till användning endast om anskaffningen kan anses
vara affärsmässigt motiverad.
Järnvägsstyrelsens förslag till den del det avser anlitande av förnyelsefonden,
vilket i realiteten skulle innebära, att avskrivningsmedel till motsvarande
belopp återtoges, anser sig riksräkenskapsverket böra bestämt avstyrka.
I skrivelse den 20 juli 1940 har därefter järnvägsstyrelsen hemställt om anvisande
av ytterligare medel för nu ifrågavarande ändamål. Till stöd härför
bar styrelsen anfört:
Med hänsyn till att det handelspolitiska läget i vad gäller import av flytande
bränsle fortfarande är synnerligen ovisst och för att vara rustad för
det fall, att bensintilldelningen skulle behöva beskäras än mer än som hittills
skett eller till och med helt upphöra, synes det styrelsen angeläget, att
övergången till gengasdrift i fråga örn statens järnvägars motorfordon fortsättes
och att sålunda ytterligare ett antal dylika fordon förses med gengasaggregat.
Vad angår statens järnvägars cirka 100 rälsbussar komma, såsom meddelats
i skrivelsen den 17 juni 1940, i slutet av detta år ett 60-tal eller så
gott som samtliga 2-axliga rälsbussar att vara utrustade för gengasdrift,
under förutsättning att i nämnda skrivelse för ändamålet begärda medel
ställas till styrelsens förfogande och leveranserna fullgöras planenligt. För
att i nuvarande situation i största möjliga utsträckning kunna utnyttja rälsbussarna,
vilket är angeläget icke blott av tidtabellstekniska och driftekonomiska
skäl utan även på grund av den knappa tillgången på annan dragkraft,
torde ytterligare 35 å 40 räisbussar, samtliga av boggityp, böra omändras
för gengasdrift, för vilket ändamål erfordras ett belopp av 150,000
kronor utöver i förenämnda skrivelse angivna 250,000 kronor. Avsett är
emellertid att taga nu begärda medel i anspråk endast örn genom praktiska
prov med de boggirälsbussar, å vilka gengasaggregat för närvarande hålla
på att inmonteras, blivit fullt klarlagt, att även rälsbussar av denna större
typ utan olägenhet kunna apteras för gengasdrift. För närvarande råder
nämligen viss osäkerhet i detta hänseende, enär, som nyss framhållits, hittills
endast 2-axliga och alltså mindre och lättare fordon blivit försedda
med dylika aggregat. Av statens järnvägars bilpark, som f. n. uppgår till
i runt tal 550 fordon (500 bussar och 50 lastbilar), torde med inräknande
av det antal, för vilket anslag begärts i ovannämnda skrivelse, till instundande
höst 113 eller cirka 20 % vara utrustade för gengasdrift.
För att i händelse av ytterligare minskning i tilldelningen av flytande motorbränsle
säkerställa att trafiken åtminstone nödtorftigt kan upprätthållas
i ungefär samma omfattning som f. n., d. v. s. 40 % av den normala, synes
det angeläget, att ytterligare minst 50 fordon förses med utrustning för
gengasdrift. För detta ändamål erfordras ett lika stort belopp som det i
ovannämnda skrivelse begärda eller alltså cirka 275,000 kronor.
I nyssnämnda skrivelse hade järnvägsstyrelsen hemställt, att däri angivna
medel skulle anvisas ur statens järnvägars förnyelsefond. För det fall
Bihang till urtima riksdagens protokoll 19 W. 1 sami. Nr 1. o
Departements
chefen.
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
att så kommer att ske torde givetvis även nu begärda ytterligare medel böra
anvisas på detta sätt.
Enligt vad styrelsen under hand erfarit bär emellertid under beredningen
inom vederbörande departement av framställningen av den 17 juni 1940
alternativt ifrågasatts att anvisa i denna skrivelse begärda medel å kapitalbudgeten.
Häremot är från styrelsens sida intet annat att erinra än att,
därest så sker, ett mot åtminstone viss del av kapitalanslaget svarande avskrivningsanslag
samtidigt torde böra anvisas å driftbudgeten, enär berörda
kapitalinvestering icke kan anses betingad enbart av järnvägsekonomiska
skäl utan även av omsorgen att såvitt möjligt förebygga de olägenheter,
som allt för stora inskränkningar i eller ett fullständigt inställande av den
av statens järnvägar uppehållna motortrafiken å järnväg och landsväg måste
vålla därav berörda orter och befolkning, och enär dessutom frågan i vad
mån statens järnvägar skola bliva skyldiga att förränta för nu ifrågavarande
ändamål anvisade medel måste vara i viss mån avgörande för den
takt, i vilken styrelsen anser sig böra vidtaga åtgärder i berörda hänseende.
Tillhopa med de i styrelsens skrivelse den 17 juni 1940 begärda medlen
skulle alltså enligt järnvägsstyrelsens framställning för anskaffning av gasgeneratorer
behöva anvisas 1,050,000 kronor.
Jag anser det angeläget, att den relativt omfattande motortrafik, som bedrives
av statens järnvägar såväl järnvägs- som landsvägsledes, i möjligaste
mån kan upprätthållas även under nu rådande förhållanden med brist på
flytande bränsle. Då såsom jag under punkten 1 framhållit gengas visat sig
utgöra en efter förhållandena tillfredsställande ersättning för flytande motorbränsle,
synes det föreligga skäl att i den utsträckning, som det nuvarande
läget kan anses motivera, fortsätta det påbörjade arbetet för omändring till
gengasdrift av de inom statens järnvägar begagnade motorfordonen. Enligt
järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställningar skulle ytterligare omkring
80 rälsbussar, 25 lokomotorer och 110 landsvägsfordon förses med gengasaggregat.
Sammanlagda kostnaden härför är beräknad till 1,050,000 kronor.
I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag det handelspolitiska läget i vad
avser import av flytande bränsle vara synnerligen ovisst, varför jag finner
det motiverat, att gengasaggregat för statens järnvägar anskaffas i den av
järnvägsstyrelsen föreslagna omfattningen. Det äskade beloppet har ej givit
mig anledning till erinran. Enligt vad jag erfarit har järnvägsstyrelsen redan
vidtagit förberedande åtgärder för anskaffningens snabba genomförande.
Vad angår finansieringen av utgiften anser jag i likhet med riksräkenskapsverket
och i anslutning till vad jag uttalat under punkten 1, att statens
järnvägars förnyelsefondsmedel icke böra komma i fråga. Jag förordar för
min del, att anslag å kapitalbudgeten uppföres för ändamålet. Frågan örn
och i vad mån anslaget bör avskrivas torde i annat sammanhang få upptagas
till prövning på föredragning av chefen för finansdepartementet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Gengasaggregat för statens järnvägar å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 1,050,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
61
Luftfartsfonden.
[4.] 3 a. Byggande oeh förbättring av flygplatser, reservationsanslag.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag anvisade riksdagen till
byggande och förbättring av flygplatser å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1938/39 ett reservationsanslag av 500,000 kronor och för budgetåret
1939/40 reservationsanslag av 3,500,000 kronor, därav 3,000,000 kronor å
tilläggsstat I. Sistnämnda medelsanvisning ingick som ett led i olika åtgärder
för stärkande av landets försvarsberedskap. Med hänsyn till de relativt stora
belopp, som sålunda anvisats, ansåg jag mig i 1940 års statsverksproposition
icke kunna förorda bifall till ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt
förslag om anvisande av anslag för ändamålet för innevarande budgetår.
I nämnda proposition uttalade jag vid anmälan av styrelsens framställning,
att därest redan anvisade medel icke skulle förslå för tillgodoseende av militära
krav å civila flygfältsarbeten, vilka ansåges icke kunna uppskjutas, medel för
ändamålet syntes få tagas i anspråk i den för förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. gällande ordningen.
I skrivelse den 30 maj 1940 hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
■— jämte det styrelsen överlämnade en sammanställning över dittills jämlikt
särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut disponerade medel av anslaget
till byggande och förbättring av flygplatser — att för fyra i skrivelsen närmare
angivna flygfältsarbeten måtte anvisas ett sammanlagt belopp av 2,900,000
kronor.
På grund av innehållet i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse torde
någon närmare redogörelse för detsamma icke böra lämnas till statsrådsprotokollet,
utan riksdagens vederbörande utskott torde därom böra erhålla erforderliga
upplysningar genom handlingarna, som komma att tillhandahållas
utskottet.
Med anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning bemyndigade
Kungl. Maj:t genom beslut den 21 juni 1940 styrelsen att för en
kostnad av högst 1,900,000 kronor utföra tre av de i styrelsens skrivelse åsyftade
arbetena. I samband därmed föreskrev Kungl. Majit, att nämnda utgift
skulle bestridas av det under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket,
uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens stärkande i allmänhet.
För täckning av ifrågavarande medelsanvisning torde medel böra äskas å
tilläggsstat I för det löpande budgetåret.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Byggande och förbättring av flygplatser å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 1,900,000.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Fonden för statens aktier.
[5.] a. Teckning av aktier i aktiebolaget transitotrafik, reservationsanslag.
Genom beslut den 21 juni 1940 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för
kommunikationsdepartementet att själv eller genom av honom förordnat
ombud för statens räkning teckna aktier till ett nominellt belopp av 399,500
kronor i ett då under bildande varande bolag med uppgift att idka transportverksamhet
jämte annan därmed förenlig rörelse. I samband därmed föreskrev
Kungl. Majit, att nämnda utgift skulle bestridas av det under kapitalbudgeten,
fonden för förlag till statsverket, uppförda förskottsanslaget till
försvarsberedskapens stärkande i allmänhet.
Sedan de fem stiftarna av bolaget tecknat vardera en aktie å nominellt
100 kronor i bolaget samt teckning för statens räkning av förutnämnda aktiebelopp
å 399,500 kronor skett, konstituerades bolaget vid sammanträde den
26 juni 1940, därvid såsom firmabeteckning för bolaget antogs aktiebolaget
transitotrafik. Till ledamöter i bolagets styrelse utsågos vid sammanträdet
generaldirektören Henning Leo, distriktschefen Axel Edvard Paulson, direktören
Carl August Wicander, direktören i Sveriges industriförbund Gustaf
Carl Axel Settergren och direktören i södra Sveriges stuvareförbund, sjökaptenen
Eric Ericsson.
Med hänsyn till sambandet mellan Kungl. Majits förenämnda beslut den
21 juni 1940 och Kungl. Majits beslut den 5 juli 1940 angående uppförande
av en lagringsanläggning för flytande bränsle torde jag i detta sammanhang
jämväl få anmäla frågan örn täckning av viss genom sistnämnda beslut
skedd medelsanvisning. Genom beslutet den 5 juli 1940 uppdrog Kungl. Majit
i anledning av framställningar från bensin- och oljenämnden samt statens
bränslekommission — över vilka framställningar utlåtanden avgavos av statens
transportkommission och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — åt nämnda
styrelse att med anlitande av det till anläggningar för oljelagring ovan jord
för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
anvisade reservationsanslaget av 2,500,000 kronor anskaffa och på
närmare angiven plats färdigställa tre cisterner för flytande bränsle. Genom
samma beslut bemyndigade Kungl. Majit vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 185,000 kronor i samråd med statens
bränslekommission och aktiebolaget transitotrafik utföra för cisternernas uppförande
på förutsatt plats erforderliga transport- och andra arbeten. Tillika
föreskrev Kungl. Majit, att sistnämnda kostnad skulle bestridas av det under
kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, uppförda förskottsanslaget
till kommunikationsverken.
Med hänsyn till här ifrågavarande ärendens natur torde någon ytterligare
redogörelse för desamma icke böra lämnas till statsrådsprotokollet, utan riksdagens
vederbörande utskott torde därom böra erhålla erforderliga upplysningar
genom handlingarna, som komma att tillhandahållas utskottet.
För täckning av de i det föregående omnämnda förskottsanvisningarna fran
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
63
beredskapsstaten för försvarsväsendet m. m., 399,500 kronor och 185,000
kronor, torde medel böra äskas å tilläggsstat för det löpande budgetåret. Under
denna punkt gör jag framställning örn anvisande av förstnämnda belopp.
Anslaget för täckning av sistnämnda belopp torde såsom avseende fonden för
förlag till statsverket böra anvisas under nästföljande punkt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Teckning av aktier i aktiebolaget transitotrafik å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av....................kronor 399,500.
Fonden för förlag till statsverket.
[6.] 1 a. Uppförande av en lagringsanläggning för flytande bränsle,
reservationsanslag. Under åberopande av vad jag under nästföregående
punkt anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Uppförande av en lagringsanläggning för flytande
bränsle å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisa ett reservationsanslag av.......... kronor 185,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
65
Bilaga 12.
Kapitalinvesteringar.
Ecklesiastikdepartementet.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt
anför därvid följande.
Statens allmänna fastighelstond.
fl.] 7 a. Byggnads- och inredningsarbeten vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet, reservationsanslag. Flertalet av de teoretiska institutionerna
vid karolinska institutet äro för närvarande inrymda i byggnaderna
å tomten vid Hantverkargatan 3 i Stockholm. Den s. k. mellanbyggnaden
inrymmer de patologisk-anatomiska, bakteriologiska och kemiska institutionerna.
Vidare disponerar serafimerlasarettet för obduktioner och patologiska
undersökningar lokaler i den patologisk-anatomiska institutionen.
För den rättsmedicinska institutionen har på tomten uppförts en särskild
mindre byggnad.
Med hänsyn till karolinska institutets trängande behov av bättre, rymligare
och mera modernt inrättade och utrustade lokaler beslöt 1930 års riksdag
(skrivelse nr 386), att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,
samt nya lokaler för institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å
Norrbackaområdet i Solna socken.
1931 års riksdag (skrivelse nr 286) beslöt därefter, att uppförandet av karolinska
sjukhuset i första byggnadsetappen skulle omfatta bland annat en
patologisk institution (avdelning).
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Frågan om nybyggnader för karolinska institutets övriga teoretiska institutioner,
administrationsbyggnader m. m. behandlades vid 1937 års riksdag,
som anvisade 100,000 kronor till utförande av förarbeten för byggnadsföretaget.
En utförlig redogörelse för byggnadsfrågan har lämnats i propositionen
nr 219/1937, till vilken hänvisas. Ytterligare anslag har därefter endast
beviljats för sådana arbeten, som borde utföras samtidigt med byggnadsarbetena
för statens institut för folkhälsan. Däremot har byggnadsföretaget
uppförts på beredskapsstat för budgetåren 1938/39 och 1939/40.
Den patologiska avdelningen vid karolinska sjukhuset skall fungera såsom
karolinska institutets patologisk-anatomiska institution. Professorn i patologisk
anatomi vid institutet är föreståndare för denna avdelning och den
patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet. För denna verksamhet inrättades
genom beslut av 1939 års lagtima riksdag på serafimerlasarettets stat
en befattning som prosektor. Det förutsattes därvid, att lokaler för ändamålet
tills vidare skulle beredas inom karolinska institutet.
I skrivelse den 3 november 1939 anhöll kanslern för rikets universitet, att
Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med karolinska
institutets lärarkollegium och direktionen för karolinska sjukhuset
verkställa utredning rörande utnyttjande av den patologisk-anatomiska institutionens
lokaler vid Hantverkargatan för utvidgning av de kemiska och
rättsmedicinska institutionerna samt för den patologiska verksamheten vid
serafimerlasarettet.
I framställningen hänvisas till skrivelser från karolinska institutets lärarkollegium,
i vilka bland annat anförts:
Den patologisk-anatomiska institutionen torde inom kort överflyttas till
nybyggnad vid Karolinska sjukhuset. Det syntes kollegiet angeläget, att de
iedigblivna lokalerna kunde utnyttjas i avvaktan på det planerade förflyttandet
av de teoretiska institutionerna, varigenom en lättnad kunde beredas i
det svåra nödläge, som under en mycket lång följd av år blivit framvisat.
De medicinsk-kemiska och rättsmedicinska institutionerna vore sedan
länge i starkt behov av omedelbar utvidgning. Detta behov av lättnad i den
medicinsk-kemiska institutionens trångboddhet framginge av den planerade
utvidgningen genom nybyggnad på Norrbacka-området. Härvid skulle förutom
en välbehövlig modernisering erhållas en utvidgning i effektivt utrymme
från 850 kvm. till 2,000 kvm., varjämte en avlastning skulle komma till
stånd genom att det i den kemiska avdelningen inhysta medicinska Nobelinstitutet
finge egna lokaler med omkring 700 kvm. Då den kemiska avdelningen
och Nobelinstitutet liksom hittills i full utsträckning utnyttjade varandras
i avsevärd grad genom donationer tillkomna apparatutrustning, vore
de beroende av varandra och kunde icke utan stora kostnader med bibehållen
effektivitet skiljas.
En omedelbar utvidgning av den kemiska institutionen inom den förefintliga
byggnaden skulle i synnerhet få stor betydelse för undervisningen.
Denna hade att kämpa med så stora svårigheter att ett verkligt nödläge förelåge.
Omkring 260 studerande undervisades där årligen, och för 180 av dessa
måste plats beredas för eget laborationsarbete, vilket påginge dagligen under
terminerna, uppdelat på fyra kurser (docentkurser ej inräknade). Dylika la
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
67
borationskurser krävde utrymme och handledning. Det bristande utrymmet
medförde, att inga av de fyra kurserna kunde bedrivas samtidigt. De måste
därför koncentreras, vilket vore till men för resultatet, ty det hade visat sig,
att många studerande hade svårt att tillgodogöra sig en sådan alltför starkt
koncentrerad undervisning. Utrymmesbristen inverkade också på många
sätt direkt ofördelaktigt på undervisningens kvalitet. Svårigheterna att handleda
praktiskt laborationsarbete växte med antalet studerande på helt annat
sätt än vid enbart demonstrationer och katedrala föreläsningar, och antalet
laboranter vöre för stort i förhållande till utrymme och personal. Vid kursen
i allmän kemi undervisades som vanligt 50 elever mot (höstterminen 1939)
25 i Lund och 28 i Uppsala.
Det utrymme, som kunde vinnas, örn den nuvarande patologisk-anatomiska
institutionens lokaler finge disponeras i erforderlig utsträckning, skulle helt
användas för undervisning. De nödvändiga omändringarna innefattade uppförandet
av en spiraltrappa, dragandet av ledningar för vatten och avlopp
samt gas och i mindre omfattning för elektricitet med armatur samt anskaffandet
av laborationsbord. De senare kunde få ett enkelt utförande eller alternativt
byggas för framtida bruk i den planerade nybyggnaden på Norrbacka-området.
Reparations- och bättringsarbeten torde endast behövas i
ringa omfattning.
Ej mindre trängande vore behovet av utvidgade lokaler för den rättsmedicinska
institutionen. Denna institutions byggnad, vilken på sin tid uppfördes
endast såsom ett rent provisorium i avvaktan på karolinska institutets
planerade förflyttning från tomten vid Hantverkargatan och blott för täckande;
av det då mest omedelbara lokalbehovet, innehölle ej mer än en föreläsningssal,
ett litet laborationsrum, två mindre rum samt på vinden ett
museirum, allt med en sammanlagd golvyta av 166 kvm. Någon obduktionslokal
funnes ej i institutionsbyggnaden och föreläsningssalen vöre numera
alldeles för liten för att kunna användas för sitt ändamål. Obduktionerna och
den i samband med dessa bedrivna undervisningen hade därför hittills måst
försiggå å den patologiska institutionen samt de katedrala föreläsningarna
dels å denna institution och dels å den histologiska institutionen. Endast genom
att cheferna å dessa institutioner välvilligt ställt lokaler till förfogande,
bade sådana kunnat erhållas för undervisningen i rätts- och statsmedicin.
När nu den patologiska institutionen avflyttade, måste den rättsmedicinska
institutionen, om undervisningen i rätts- och statsmedicin skulle kunna fortgå,
i erforderlig utsträckning få disponera dess föreläsningssal och obduktionslokaler
jämte förberedelserum och för obduktionsverksamheten nödig
expeditionslokal. Då den rättsmedicinska institutionen saknade läsrum för
de studerande samt särskilt arbetsrum för amanuenser och för å institutionen
tillfälligt arbetande forskare, någonting som berett stora svårigheter i
arbetet, måste institutionen även få till sin disposition erforderligt antal rum
för dessa ändamål. Slutligen vore i den rättsmedicinska institutionsbyggnaden
det nuvarande laboratorieutrymmet alldeles otillräckligt. Institutionens
laboratorium hade nämligen en golvyta, som icke uppginge till 13 kvm. Genom
att i samband med övertagandet av de omtalade lokalerna i den nuvarande
patologiska institutionsbyggnaden vissa ändringsarbeten bleve utförda
å den rättsmedicinska institutionsbyggnadens föreläsningssal skulle ett avsevärt
utökat laboratorieutrymme för en jämförelsevis ringa kostnad kunna
vinnas.
Av handlingarna i ärendet inhämtas ytterligare, att föreståndaren för den
kemiska institutionen, professorn Einar Hammarsten, beträffande behovet
av nya undervisningslokaler yttrat följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
26 anställda personer arbetade för närvarande inom institutionen. Laborationsutrymme
skulle beredas för omkring 200 studerande per år. Lokalerna
kunde icke ventileras på annat sätt än genom att öppna fönster
och dörrar. De lufttrummor, som funnes för dragskåp, kunde ej bringas
att fungera i önskvärd riktning på annat sätt än genom att insätta fläktar
i trummorna. Så hade även skett i viss utsträckning för att avvärja eldfaran
i någon mån. Ytterkläder och laborationsroclcar måste till övervägande
del upphängas i rum, där laborationer påginge, vilket hindrade rörelsefriheten.
Kursrum och läsrum samt skriv- och mottagningsrum saknades.
Nödvändiga skrivbord vore uppställda mellan laborationsborden.
En del av vattenledningarna vore så igengrodda, att tillräckligt vattentryck
icke kunde erhållas, vilket utgjorde ett dagligen återkommande hinder för
vissa arbeten.
Genom bidrag från The Rockefeller Foundation hade det blivit möjligt att
anskaffa en stor och dyrbar apparatutrustning, vilkens utnyttjande och
vård krävde lämpliga lokaler. Eldfaran hade år 1938 fått en bjärt belysning,
då apparaturen genom eldsvåda blev skadad. Ett senare tillbud till
eldsvåda hade avvärjts men kunde lätt orsakat en omfattande skadegörelse.
Förefintligheten på flera ställen inom institutionen av spänningar på mellan
fem- och tiotusen volt utgjorde en ständig fara med hänsyn till den ytterliga
koncentreringen av apparaturen. Apparaterna störde i hög grad varandra,
och härför liksom för eldfaran bure lokalernas oerhörda belastning
största skulden.
I yttrande den 7 mars 1940 har byggnadsstyrelsen meddelat, att karolinska
institutets patologisk-anatomiska institution den 1 februari 1940 flyttat till
karolinska sjukhuset å Norrbacka samt vitsordat, att de nuvarande lokalerna
för de kemiska och rättsmedicinska institutionerna vore mycket otidsenliga.
På styrelsens begäran hade representanter för institutets lärarkollegium
och serafimerlasarettets direktion överlämnat ett program för utnyttjande
av den patologisk-anatomiska institutionens lokaler vid Hantverkargatan.
Detaljerna i programmet hade utformats av professorn Einar Hammarsten
och föreståndaren för den rättsmedicinska institutionen, professorn Wilhelm
Bosaeus.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle serafimerlasarettets patologiska avdelning
fortfarande disponera vissa lokaler inom den förutvarande patologisk-anatomiska
institutionen. Andra lokaler skulle disponeras av såväl
den patologiska som den rättsmedicinska avdelningen. Övriga utrymmen
skulle fördelas mellan den kemiska och den rättsmedicinska institutionen.
Kostnaderna för de ifrågasatta ändrings- och inredningsarbetena beräknas
av byggnadsstyrelsen till 143,000 kronor.
Kostnaderna för ändringsarbetena inom den rättsmedicinska institutionen,
vilka arbeten huvudsakligen avsåge omändring av föreläsningssalen till laboratorium,
beräknas av byggnadsstyrelsen till 4,000 kronor.
Beträffande arbetenas art och omfattning i övrigt hänvisas till handlingarna.
Byggnadsstyrelsen har framhållit, att ändringsarbetena omfattade relativt
små byggnadsarbeten men rätt omfattande inredningsarbeten. Vidare har
styrelsen anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
69
Då nybyggnad för den kemiska institutionen vore avsedd att uppföras
å Norrbackaområdet, skulle de ifrågasatta ändringarna endast avse en tillfällig
lösning av institutionens lokalfråga. På grund härav och då icke
nu kunde avgöras i vad mån en blivande stadsplaneändring för området
kunde påverka byggnaden, ställde sig styrelsen, trots att de föreslagna arbetena
skulle medföra förbättring av institutionens nuvarande dåliga lokalförhållanden,
tveksam, örn det kunde anses lämpligt att vidtaga så omfattande
och dyrbara inredningsarbeten som ifrågasatts.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anbefalldes byggnadsstyrelsen att efter
samråd med vederbörande professorer inkomma med förslag till sådana provisoriska
ombyggnads- och inredningsarbeten inom ifrågavarande lokaler, som
befunnes oundgängligen nödvändiga för tillgodoseende av undervisningens
behov.
I anledning härav har professorn Hammarsten uppgjort förslag till nedskärningar
i den tidigare uppgjorda planen till utvidgning av den kemiska
institutionen. Av dennes utredning inhämtas, att allt arbete, som icke ansetts
oundgängligen nödvändigt för undervisningen, slopats, varvid även bortsetts
från lokalernas utseende. Bland annat ifrågasättes ej någon ändring av golvbeklädnaden
eller några målningsarbeten; gardiner för fönstren skulle ej
uppsättas och förbättringsarbeten i vissa lokaler ha helt slopats. Vad som
återstår är väsentligen arbeten för iordningställande av laboratorier.
Professorn Bosaeus har meddelat, att någon nedskärning av förslaget angående
den rättsmedicinska institutionen icke varit möjlig.
Kostnaderna för de nu ifrågasatta arbetena ha inom byggnadsstyrelsen
beräknats till 70,000 kronor enligt följande fördelning:
Inredningsarbeten m. m. för kemiska institutionen........... kronor 53,500
Reparation och inredningsarbeten för rättsmedicinska institutionen
.................................................. » 5,500
Iordningställande av kemiska institutionens gamla föreläsningssal
till laborationsändamål............................. » 7,000
Ändringsarbeten inom rättsmedicinska institutionens gamla föreläsningssal
.............................................. »_4,000
Summa kronor 70,000.
Byggnadsstyrelsen har framhållit, att kostnaderna för målningsarbeten inom
lokaler för den kemiska institutionen icke ingå i kostnadssumman på
70,000 kronor. Styrelsen har emellertid ansett målnings- och förbättringsarbeten
vara ofrånkomliga, om övriga av professor Hammarsten föreslagna
arbeten skola utföras, och har beräknat kostnaderna härför till 6,000 kronor.
Den sammanlagda kostnaden skulle därigenom uppgå till 76,000 kronor.
Av handlingarna inhämtas, att föreståndaren för biokemiska avdelningen
vid det medicinska Nobelinstitutet och hans medarbetare alltsedan avdelningens
inrättande år 1936, i avbidan på lösningen av dess lokalfråga, medgivits
att såsom gäster arbeta vid karolinska institutets kemiska institution. Vidare
framgår av handlingarna, att de ifrågasatta arbetena icke betingats av
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Deyxirtements
chefen.
den biokemiska avdelningens behov utan av nödvändigheten att överhuvud
taget förbättra arbetsförhållandena inom den kemiska institutionen.
Den i ärendet framlagda utredningen ger vid handen, att de kemiska och
rättsmedicinska institutionernas lokalförhållanden äro mycket otillfredsställande.
Särskilt vill jag framhålla den påtagliga brandrisk, som framkallas
av den kemiska institutionens trångboddhet. Genom en utvidgning av institutionens
lokaler skulle denna risk minskas. Vid besök på ort och ställe
har jag kunnat konstatera, att trångboddheten i hög grad försvårar icke
blott den vetenskapliga forskningen utan också undervisningen i den kemiska
institutionen. Men även den rättsmedicinska institutionen är i trängande
behov av utökade lokaler.
En lösning av dessa lokalfrågor skulle kunna ernås genom att redan nu
överflytta de kemiska och rättsmedicinska institutionerna till Norrbackaområdet,
där enligt det föregående tomter reserverats för dessa och de övriga
teoretiska institutionerna vid karolinska institutet. Kostnaderna för de
byggnadsföretag, som i så fall skulle erfordras, uppgå enligt nu föreliggande
kostnadsberäkningar till över 2 miljoner kronor. Under nuvarande förhållanden
kan jag icke tillstyrka en sådan lösning av frågan.
Ett annat alternativ är att för de kemiska och rättsmedicinska institutionerna
utnyttja de lokaler i karolinska institutets nuvarande byggnad, som
använts för patologisk-anatomiska institutionen men som blivit lediga genom
att patologiska avdelningen vid karolinska sjukhuset tagits i bruk.
Kostnaderna för de önskvärda ändringsarbetena i dessa lokaler ha av byggnadsstyrelsen
ursprungligen beräknats till 147,000 kronor. Enligt min mening
är det icke tillrådligt att utföra så kostsamma ändringsarbeten i lokaler,
som örn några år av allt att döma skola disponeras för andra ändamål.
Jag vill erinra, att riksdagen enligt skrivelse nr 344/1940 godkänt avtal mellan
Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor
m. m. i Stockholm, enligt vilket institutets nuvarande fastighet skall av kronan
överlåtas till staden senast den 1 januari 1948. Byggnadsstyrelsen har
anmodats förenkla byggnadsprogrammet och kostnaderna ha härigenom
nedbringats till 76,000 kronor. I det reviderade byggnadsprogrammet ha
medtagits endast sådana provisoriska ombyggnads- och inredningsarbeten,
som äro oundgängligen nödvändiga för tillgodoseende av undervisningens
behov. Med hänsyn till de betydande fördelar för undervisningen och arbetet
vid de kemiska och rättsmedicinska institutionerna, som vinnas genom
de föreslagna arbetena, synes mig denna kostnadssumma kunna godtagas.
Jag anser mig därför böra förorda, att dessa institutioners lokalfråga
provisoriskt ordnas på föreslaget sätt och inom denna kostnadsram. Det bör
påpekas, att — örn det av mig tillstyrkta alternativet accepteras — det icke
är nödvändigt att så snart som eljest skulle vara behövligt utföra de mycket
kostnadskrävande byggnadsarbetena å Norrbackaområdet för de ifrågavarande
institutionerna, något som under nuvarande förhållanden är av be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
71
lydelse i statsfinansiellt hänseende. Det medicinska Nobelinstitutet synes icke
böra deltaga i kostnaderna för de av mig tillstyrkta arbetena.
Då det är angeläget, att de kemiska och rättsmedicinska institutionerna
med det snaraste erhålla drägliga lokalförhållanden, torde anslag för ändamålet
böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1940/41 under
statens allmänna fastighetsfond.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Byggnads- och inredningsarbeten vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av......................................kronor 76,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
73
Bilaga 13.
Kapitalinvesteringar.
Handelsdepartementet.
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 augusti 1940.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler härefter under
handelsdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 samt anför
därvid följande.
Statens utlåningsfonder.
[1.] 18. Statens sekundärlånefond för rederinäringen, reservationsan
slag.
I den av Kungl. Maj:t i propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag
angående åtgärder för begränsning av statsutgifterna under budgetåret
1939/40 framlagda redogörelsen för planerade och verkställda besparingsåtgärder
m. m. avsågs, bland annat, att av de å statens sekundärlånefond för
rederinäringen för det dåvarande till ett belopp av 1,587,000 kronor för utlåning
disponibla kapitaltillgångarna 1,000,000 kronor skulle återlevereras
till riksgäldskontoret. Sedan riksdagen i skrivelsen nr 97 lämnat den sålunda
ifrågasatta besparingsåtgärden utan erinran, meddelade Kungl. Majit den
30 december 1939 beslut i ämnet.
I skrivelse den 27 juni 1940 har nämnden för statens sekundärlånefond för
rederinäringen hemställt, att det belopp å 1,000,000 kronor, som återlevererats
till riksgäldskontoret, måtte ånyo tillföras nämnda fond. Till motivering
för förslaget har nämnden anfört följande:
Innan förenämnda proposition avläts till riksdagen, hade nämnden på därom
gjord förfrågan meddelat att, såvitt nämnden då kunde bedöma lånebehovet,
ifrågavarande belopp å 1,000,000 kronor icke syntes vara för fondens
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Departements
chefen.
verksamhet behövligt. Nämnden hade emellertid därvid samtidigt förklarat
sig förutsätta att, därest lånebehovet skulle okas, fonden skulle återställas
till sin ursprungliga storlek.
På grund av omständigheter, som icke tidigare kunnat förutses, hade lånebehovet
nu hastigt ökats och nämnden hade som följd därav i princip beviljat
två lån å respektive 920,000 kronor och 36,000 kronor. Fondens för närvarande
för utlåning disponibla kapital utgjorde emellertid endast 715,000
kronor.
Över berörda framställning hava fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret
yttrat sig.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört i huvudsak följande:
Enligt Kungl. Maj :ts förordnande i brev den 30 december 1939 hade ett belopp
å 1,000,000 kronor av nämnda fonds kapitaltillgångar under budgetåret
1939/40 tagits i anspråk såsom besparing å riksgäldsfonden. Vid sådant förhållande
kunde beloppet ifråga ej ställas till förfogande för fonden.
Därest nämnden ansåge sig bunden av sina beslut att i princip bevilja vissa
lån, torde nämnden böra hos Kungl. Majit anhålla om anvisande å kapitalbudgeten
av erforderliga nya medel till fonden. En dylik anhållan syntes
emellertid böra begränsas att avse ett belopp av (920,000 + 36,000 —
715,000=) 241,000 kronor.
Statskontoret har framhållit, att, därest det befunnes nödvändigt att utlämna
de i ärendet omförmälda nya lånen, annan utväg för dessas finansiering
icke stöde till buds än avlåtande av framställning till riksdagen om anvisande
av medel å kapitalbudgeten.
För att nämndens för statens sekundärlånefond för rederinäringen beslut
örn beviljande av ifrågavarande båda nya lån skall kunna fullföljas -—- vilket
jag anser mig böra tillstyrka — är det tydligt, att en höjning av fondens kapital
är erforderlig. Jag förordar, i anslutning till fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag, att den nya medelsanvisningen begränsas till i runt tal
250,000 kronor. Anslaget torde böra såsom kapitalinvestering under statens
utlåningsfonder anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1940/41.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Statens sekundårlånefond för rederinäringen å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 250,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
75
Bilaga 14.
Kapitalinvesteringar.
Folkhushållning sdepartementet.
Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler
härefter under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 samt anför därvid följande.
Fonden lör förlag till statsverket.
[1.] 11. Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget, reservationsan
slag.
Enligt skrivelse den 14 juni 1940, nr 391, har 1940 års lagtima
riksdag bifallit Kungl. Maj:ts i proposition nr 250 gjorda förslag om bildande
under statens medverkan av ett särskilt bolag, benämnt Svenska gengasaktiebolaget,
vars verksamhet skulle inriktas på att bedriva dels en
planmässig tillverkning av gengasaggregat, dels ock förmedling och inköp,
eventuellt även beredning av för gengasdrift lämpligt bränsle. Riksdagen
har därjämte medgivit, att aktiekapitalet i bolaget finge tecknas av staten
och bestämmas till 500,000 kronor. Samtidigt har riksdagen anvisat dels
till Teckning av aktier i Svenska gengasaktiebolaget såsom kapitalinvestering
i fonden för statens aktier ett reservationsanslag av 500,000 kronor,
dels ock till Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget såsom kapitalinvestering
i fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor.
Stiftelseurkund för Svenska gengasaktiebolaget har utfärdats den 14 juni
1940. Samma dag har Kungl. Maj:t uppdragit åt chefen för folkhushåll
Bihang
till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 1. 7
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
ningsdepartementet att till ett nominellt belopp av 499,500 kronor teckna
aktier i bolaget. Sedan dylik teckning ägt rum och å konstituerande sammanträde
den 21 juni 1940 med aktieägarna i bolaget enhälligt beslutats,
att bolaget skulle komma till stånd, har inom folkhushållningsdepartementet
i syfte att reglera samarbetet mellan staten och bolaget upprättats följande
förslag till avtal mellan staten och bolaget:
»1 §•
Bolaget åtager sig att verka för en planmässig, inhemsk tillverkning av
gengasaggregat ävensom för en ändamålsenlig reglering av försörjningen
med bränsle till dylika aggregat.
Bolaget åtager sig att fullgöra de särskilda uppgifter, som av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av statens bränslekommission uppdragas
åt bolaget.
2 §•
Staten åtager sig att på anfordran ställa erforderliga rörelsemedel till
förfogande för bolagets under 1 § andra stycket angivna verksamhet ävensom
att bestrida kostnaderna för nämnda verksamhet med belopp, som
Kungl. Maj:t bestämmer.
3 §■
Det åligger bolaget i avseende å dess verksamhet enligt detta avtal
att ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som chefen för folkhushållningsdepartementet
må komma att meddela;
att så förfara att enskilt intresse icke obehörigen gynnas eller skadas;
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna,
handhava rörelsen på det mest rationella och effektiva sätt.
4 §.
Bolaget förbinder sig att i enlighet med de närmare bestämmelser, bränslekommissionen
meddelar, lämna av kommissionen begärda uppgifter rörande
bolagets verksamhet.
Bolaget är skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers
sida, som Kungl. Maj:t må föreskriva.
5 §.
Finner bolaget någon på Kungl. Maj:t ankommande åtgärd påkallad till
främjande av ändamålsenlig utveckling av gengasdriften, har bolaget att,
med förebringande av erforderlig utredning, göra anmälan örn förhållandet
hos Kungl. Maj:t.
6 §''
Detta avtal träder i kraft så snart det undertecknats av båda de avtalsslutande
parterna samt gäller till dess detsamma från statens sida uppsäges.
»
På hemställan av chefen för folkhushållningsdepartementet har Kungl.
Majit den 28 juni 1940 bemyndigat departementschefen att å statens vägnar
underteckna förevarande avtal.
I skrivelse till folkhushållningsdepartementet den 18 juni 1940 har statens
livsmedelskommission anhållit, att uppdrag måtte lämnas Svenska gengas
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
77
aktiebolaget att snarast möjligt anskaffa gasgeneratorer till jordbruksdrift.
Vidare har Svenska gengasaktiebolaget den 12 juli 1940 hos Kungl. Maj:t
hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt bolaget att inköpa
visst antal gengasverk för jordbrukstraktorer och lastbilar ävensom
ställa medel till förfogande för detta ändamål. Till motivering för denna
hemställan bär bolaget i huvudsak anfört följande:
Bolaget hade omedelbart efter sitt bildande tagit itu med frågan örn anskaffning
av gengasverk för jordbrukstraktorer och lastbilar. Lämpliga
typer för traktorer hade redan fastställts. Själva gengasverken skulle bli
sådana, att de valfritt kunde användas vid jordbrukstraktorer — med undantag
för vissa Fordsontraktorer — eller lastbilar. Beträffande andra delar
såsom fläkt, kylare och rörförbindelser kunde det däremot bli nödvändigt
att använda delvis skilda typer.
Med hänsyn till bristen på motorfotogen och bensin vore det enligt de
uppgifter, som lämnats av bränslekommissionen, livsmedelskommissionen
och transportkommissionen, oundgängligen nödvändigt att utan tidsutdräkt
beställa ett stort antal gengasverk. Tiden hade emellertid icke medgivit, att
man från ägare av vare sig jordbrukstraktorer eller lastbilar kunnat insamla
beställningar på gengasverk. Man finge därför räkna med den risken
att en del verk kunde bli osålda, om olja och bensin åter bleve tillgängliga.
Svårigheten att bedöma den rätta fördelningen av gengasverk på
traktorer och lastbilar kunde medföra förlust på restlager av tillbehör.
Bolaget ämnade begränsa risken härför genom att utverka rätt till avbeställning
samt genom att till en början beställa tillbehör endast till ett begränsat
antal jordbrukstraktorer. Kompletterande beställningar av dylika
tillbehör skulle sedan kunna göras utan förlängning av den totala leveranstiden.
Lastbilägarna torde ofta kunna själva ombesörja montage och motorändring.
Bolaget förutsatte, att detsamma icke behövde befatta sig med eller
finansiera dessa åtgärder.
Däremot ansåges bolaget få organisera och finansiera montage och motorändring
vid jordbrukstraktorerna. Kostnaden därför hade ännu icke kunnat
fastställas med hänsyn till det stora antalet olika typer, som förekomme,
men uppskattades till 2 å 2.B miljoner kronor.
För närvarande vore det ovisst, i vad mån betalningen för gengasverken
hunne inflyta till den tid, då likvid skulle lämnas av bolaget. Bolaget ansåge
emellertid, att ett förlagskapital av 6 miljoner kronor erfordrades för de föreslagna
beställningarna.
Genom beslut den 12 juli 1940 har Kungl. Maj:t uppdragit åt Svenska gengasaktiebolaget
att snarast möjligt anskaffa visst antal gengasaggregat för
jordbrukstraktorer och lastautomobiler att av bolaget försäljas under iakttagande
av de särskilda föreskrifter, som Kungl. Majit kunde komma att meddela.
Samtidigt har Kungl. Majit medgivit, att det tidigare omnämnda reservationsanslaget
å 3,000,000 kronor till Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget
finge tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande
anskaffning. Därjämte har Kungl. Majit hemställt till fullmäktige i
riksgäldskontoret att från det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. för
budgetåret 1940/41 under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket,
uppförda förskottsanslaget till Försvarsberedskap ens stärkande i allmänhet
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Departements
chefen.
(b) till bolaget, efter rekvisition i mån av behov, utbetala ett belopp av
3.000. 000 kronor för enahanda ändamål.
Den knappa tillgång på drivmedel för jordbrakstraktorer, som nu är för
handen, lärer, därest import av brännolja icke skulle kunna åstadkommas
under den närmaste tiden, komma att medföra, att jordbrukets maskinpark
endast i begränsad omfattning kan hållas i gång. I syfte att i görligaste mån
undanröja dessa olägenheter har Kungl. Maj:t uppdragit åt Svenska gengasaktiebolaget
att snarast vidtaga åtgärder för tillverkning och försäljning till
jordbrukare av högst 5,000 gasgenerator aggregat. Även den samhällsviktiga
lastbilstrafiken har ansetts böra tillgodoses i viss utsträckning. För dessa
ändamål har Kungl. Majit, såsom tidigare nämnts, från förskottsstat anvisat
medel till Svenska gengasaktiebolaget utöver det anslag, som av riksdagen
redan anvisats till förlagskapital åt bolaget. Ifrågavarande från förskottsstat
anvisade medel synas böra täckas genom ett särskilt reservationsanslag
å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.
Under hänvisning jämväl till vad chefen för jordbruksdepartementet tidigare
i dag anfört i samband med förslag om äskande av anslag under nionde
huvudtiteln till bidrag till anskaffande av gasgeneratorer för jordbrukstraktorer,
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av ................ kronor 3,000,000.
[2.] 12. Statlig krigsförsäkring, reservationsanslag. För täckande av
de med den statliga krigsförsäkringsverksamheten förenade utgifterna användas
i första hand inflytande premier. För att i fall av behov tagas i anspråk
för uppfyllande av de förpliktelser, som komme att åvila statens krigsförsäkringsnämnd,
har riksdagen emellertid å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 till Statlig krigsförsäkring anvisat ett reservationsanslag av
50.000. 000 kronor.
I skrivelse till folkhushållningsdepartementet den 19 juli 1940 har statens
krigsförsäkringsnämnd meddelat, att det för närvarande icke vore möjligt att
överblicka hur stort anslag, som kunde vara erforderligt utöver sålunda anvisat
anslag av 50,000,000 kronor. Ehuru det ännu icke vore möjligt att
ens tillnärmelsevis fastställa hur stor förlusten bleve genom avstängningsåtgärderna
västerut och den mängd varor, som i samband härmed utlossats i
olika hamnar, hade man enligt nämndens uppfattning all anledning räkna
med, att ovannämnda anslag av 50,000,000 kronor härigenom, åtminstone i
huvudsak, komme att förbrukas. Såväl risken för ytterligare förluster som
bärkraftigheten av i utlandet meddelade återförsäkringar vöre omöjliga att
bedöma. Försiktigheten bjöde emellertid, att ett ytterligare belopp av omkring
50,000,000 kronor uppfördes å tilläggsstat för att tagas i användning,
därest så skulle visa sig erforderligt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
79
Såsom krigsförsäkringsnämnden anfört är det för närvarande ytterst svårt Departemenisatt
bedöma, om eller i vilken utsträckning ytterligare medel erfordras för ch^m''
täckande av kostnaderna för den statliga krigsförsäkringen. Jag biträder
nämndens förslag, att ytterligare medel ställas till förfogande för att i fall av
behov tagas i anspråk. Mot det för ändamålet beräknade anslagsbeloppet,
50,000,000 kronor, har jag icke något att erinra.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Statlig krigsförsäkring å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................kronor 50,000,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sven Persson.
Bihang till urtima riksdagens protokoll Idig. 1 sami. Nr 1,
8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar.
- 2SärU 1940:78 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts förslag dels om anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar å tilläggsstat I för budgetåret 1940/41, dels ock i s. 1 i texten
- 2SärU 1940:39 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande å tilläggsstat I för budgetåret 1940/41 av vissa ytterligare anslagsmedel för olika försva a9 i texten
- Rskr. 1940:45 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående vissa anläggningar vid flottans skiffcroljeverk å Kinnekulle. s. 8 i texten
- 2SärU 1940:33 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående vissa anläggningar vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle. s. 1 i texten
- Rskr. 1940:10 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillåggsstat 1 för budgetåret 1940141, i vad propositionen avser sjunde huv a1 i texten