Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1940-05-04 · 55 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:15 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott

den 1 augusti 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 15.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommimalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. samt anvisningarna till 19 och

32 §§ kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

32 §.

3 mom. Såsom intäkt----egna tjänstehästar;

resekostnads- och---avsedda utgifter.

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge

eller patient å hospital, är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma

gäller — — -— sista stycket).

2. Enligt förordningen —- ■—• — för densamma.

till 32 §.

1. Vissa befattningshavare — — — av tjänst.

2. Till skattepliktig -— -—--till 33 §).

3. Såsom intäkt---anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här ne
dan)

.

Angående värdesättningen---därmed minskas.

4. I vissa----enskilda järnvägarna.

5. Med av ---— prästerliga befattningshavare.

6. Värnpliktig för egen del tillkommande naturaförmåner och det under

fredstjänstgöring utgående penningbidraget skola icke upptagas såsom

skattepliktig intäkt. Familjebidrag ävensom under fredstjänstgöring utgående

flygtillägg och sjötjänstbidrag utgöra däremot skattepliktig intäkt.

För tid då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt skall för värnpliktig

terminslön icke räknas till skattepliktig intäkt, dock att vid sjötjänstgöring

eller tjänstgöring i sjöreserv den del av terminslönen, som motsvarar

sjötjänstbidrag, skall vara underkastad skatteplikt. Månadslön skall

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 32 §, se SFS 1932:291.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

3

utgöra skattepliktig intäkt. Vad i detta stycke sägs skall gälla jämväl i

fråga om annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt de för värnpliktiga

gällande grunder.

För annan under krigsavlöningsreglementet hänförlig personal än som i

föregående stycke avses skola under tid, då reglementet är tillämpligt, naturaförmåner

eller ersättning därför ävensom månadslön utgöra skattepliktig

intäkt. Terminslön enligt reglementet upptages däremot såsom intäkt

endast för tid, varunder befattningshavaren kunnat fullgöra tjänstgöringen

utan att lämna den vanliga bostads- eller verksamhetsorten. Vid sjötjänstgöring

eller tjänstgöring i sjöreserv gäller, att såsom intäkt upptages den

del av terminslönen, som motsvarar sjötillägg eller uppbördsersättning.

Den för terminslön medgivna skattefriheten har sin grund däri, att sådan

lön avsetts omfatta ersättning för samtliga de merkostnader, som uppkommit

för den skattskyldige genom att han för fullgörande av militär

tjänstgöring vistats utom den vanliga bostads- eller verksamhetsorten. I

följd härav må för tid, varunder terminslön utgått, nämnda merkostnader

ej avföras såsom utgift, även om terminslönen icke förslår till deras

bestridande.

7. Till ersättning — — — tjänstemän anslaget.

8. Understöd, som----här ovan).

9. Har delägare — —- — inkomst härflutit.

10. Såsom livränta--- — utbetalt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 1 augusti

19 AO.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om beskattningen

av förmåner, utgående till värnpliktiga samt till fast anställd militär personal,

och anför därvid följande:

Under de senaste åren har lönereglering ägt rum för den fast anställda personalen

vid försvarsväsendet. Beträffande officerare och underofficerare och

med dem jämställda gäller sålunda från och med den 1 juli 1939 militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275). Den 21 juni 1940 har utfärdats

nytt manskapsavlöningsreglemente (nr 652) med giltighet från och med

den 1 juli samma år. Under krigstjänstgöring gäller för samtliga nu berörda

kategorier krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278). Krigstjänstgöring

anses enligt sistnämnda reglemente i första hand fullgöras av den som

tillhör mobiliserad del av försvarsväsendet. Enligt senare med stöd av reglementet

utfärdade tillämpningsbestämmelser (kungörelse den 19 januari 1940,

nr 51) skall detsamma, med visst undantag, tillämpas jämväl vid sådana icke

mobiliserade delar av krigsmakten, vilka enligt gällande bestämmelser vid

förstärkt försvarsberedskap organiserats såsom neutralitetsvakt, ävensom beträffande

personal, som inkallats till tjänstgöring i anledning av förstärkt

försvarsberedskap.

Även beträffande de värnpliktigas avlönings- och övriga förmåner ha under

den senaste tiden nya bestämmelser tillkommit. Det nyss berörda krigsavlöningsreglementet

äger sålunda tillämpning å värnpliktiga i samma utsträckning

som beträffande fast anställd personal. Under krigstjänstgöring äro vidare

de värnpliktiga berättigade till familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen

den 17 april 1940 (nr 223). Under tjänstgöring i fredstid gälla

bestämmelserna i fredsfamiljebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422).

Då de nu gällande reglerna för beskattningen av ifrågavarande löne- och

övriga förmåner naturligt nog icke äro anpassade efter de nya förhållandena,

har fråga uppstått örn en omarbetning av skattebestämmelserna. Efter uppdrag

av mig har t. f. underståthållaren, skattedirektören K. G. A. Sandström

inom finansdepartementet verkställt utredning i ämnet. Resultatet av utredningen

har sammanfattats i en den 4 maj 1940 dagtecknad promemoria an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

5

gående beskattning av förmåner, utgående under värnpliktstjänstgöring och

till fast anställd militär personal. Över promemorian, vilken torde såsom

bilaga få fogas vid dagens protokoll, hava efter remiss yttranden avgivits av

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, kammarrätten, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands,

Västernorrlands och Norrbottens län samt styrelserna för svenska stadsförbundet

och svenska landskommunernas förbund.

Promemorian.

Promemorian upptar i sitt första kapitel en utförlig redogörelse

för de förmåner av olika slag, som enligt nu gällande bestämmelser

under fredstjänstgöring respektive krigstjänstgöring utgå till de värnpliktiga

samt till den fast anställda personalen. Jag tillåter mig att härutinnan

hänvisa till nämnda redogörelse och vill här endast till komplettering av uppgifterna

erinra att, såsom förut anförts, nytt manskapsavlöningsreglemente

samt ny fredsfamiljebidragsförordning numera utfärdats.

I andra kapitlet av promemorian behandlas frågan om beskattningen

av ifrågavarande förmåner enligt gällande rätt.

Inledningsvis erinras, att frågan tydligen är att besvara med hänsyn tagen

till gällande bestämmelser rörande beskattning av inkomst av tjänst. Därvid

påpekas, att någon definition å själva begreppet inkomst icke lämnas i skattelagarna.

Författningarna ha ej heller uttömmande angivit omfånget av varje

särskild förvärvskälla, utan lagtexten har avsiktligt givits en sådan avfattning,

att vid lagtillämpningen kunna till intäkt av viss förvärvskälla hänföras

intäkter, vilka till sin natur äro likartade med dem, som i författningstexten

uttryckligen angivas vara hänförliga till förvärvskällan. Å andra sidan har

i särskilda fall uttryckligen angivits, att vissa den skattskyldige tillkommande

förmåner icke skola upptagas till beskattning. Bestämmelserna härom återfinnas

i 19 § kommunalskattelagen med anvisningar samt, såvitt fråga är örn

inkomst av tjänst, i 32 och 33 §§ samma lag med anvisningar. På grund av

generell hänvisning i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

bliva bestämmelserna i kommunalskattelagen tillämpliga jämväl vid

taxeringen till statsskatt.

Jag övergår nu till att lämna en kortfattad redogörelse för nyssnämnda stadganden

i kommunalskattelagen i den mån de kunna ha betydelse i nu förevarande

avseende.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 § äro bland annat natura- och andra

förmåner, som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen, icke

att hänföra till skattepliktig inkomst.

Enligt 32 § 1 mom. hänföras till intäkt av tjänst i första rummet avlöning,

arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller

annat, som utgått för tjänsten. I 3 mom. av samma paragraf angives, att

såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader. Bland de i

författningsrummet anförda exemplen märkas »avlöningsförmåner enligt

särskilda angående avlöning vid armén och marinen på krigsfot meddelade

föreskrifter, i den mån dessa avlöningsförmåner överstiga de för fredstid

gällande» samt »resekostnads- och traktamentsersättning». Uttryckligen stadgas,

att skattskyldig icke äger göra avdrag för underskott, som kan uppkomma

därigenom, att anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed

avsedda utgifter.

Efter vad i 33 § stadgas må från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga

utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten

(såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 §

3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt). Avdrag får i enlighet härmed

ske för, bland annat, förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit

på grund av sin tjänst redovisningsskyldig, kostnad för resor i tjänsten, där

ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad, ävensom

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

tjänstens fullgörande.

Nu anförda stadganden kompletteras genom särskilda anvisningar. I

punkt 1 av anvisningarna till 32 § erinras att i den mån befattningshavare i

statens tjänst utöver de vanliga avlöningsförmånerna äga att åtnjuta särskild

gottgörelse för tjänstgöring under mera krävande eller besvärliga förhållanden

— såsom exempel nämnes bl. a. kallortstillägg, ersättning till

personal vid armén och marinen under flygtjänstgöring och för dykeriarbete

samt sjötillägg till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet — dylik

ersättning är att räkna som avlöningsförmån och såsom sådan att hänföra

till intäkt av tjänst. Enligt punkt 2 räknas till skattepliktig intäkt jämväl

beklädnadsförmån eller ersättning därför samt premie till beställningshavare

vid armén och marinen, som i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning

med materialier och förbrukningsartiklar. Felräkningspenningar

äro likaledes att anse som intäkt i tjänsten, men å andra sidan får avdrag

ske för genom felräkning liden förlust, även örn denna överstiger det såsom

felräkningspenningar uppburna beloppet.

I punkt 4 av anvisningarna till 32 § lämnas uppgift om hur i beskattningshänseende

skall förfaras med särskild ersättning, som i vissa tjänster

är anvisad för sådana med tjänsten förenade kostnader, som av den skattskyldige

måste bestridas. Är fråga om statlig tjänst, skall den anvisade ersättningen

icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de

kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift,

även örn ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande. Vad nu sagts

gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna

i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag

till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom

intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i

den mån de överskjuta ersättningen.

Punkt 5 av anvisningarna till 32 § lämnar upplysning örn vad som avses

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

7

med av staten anvisad resekostnads- och traktamentsersättning (vilken enligt

vad nyss sagts icke är skattepliktig intäkt). Härmed förstås vad som

enligt resereglementet med flera författningar eller särskilt av Kungl. Maj:t

eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår såsom resekostnadsoch

traktamentsersättning för förrättning i statens ärenden å annan ort än

bostads- eller stationsorten. Härunder falla sådana ersättningar som mässpenningar

och servisbidrag till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet.

Enligt 6 punkten räknas till ersättning, som anvisats av staten till

bestridande av viss med tjänsten förenad kostnad och som följaktligen ej är

underkastad skatteplikt, även den till tjänsteman vid förflyttning från en

tjänstgöringsort till en annan utgående ersättning för flyttningskostnad samt

för den ökade utgift som för honom må hava uppstått därigenom, att han

måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten.

Detsamma gäller i fråga örn bidrag till representationskostnader,

som är vissa statens tjänstemän anslaget.

Slutligen stadgas i punkt 3 av anvisningarna till 33 §, att om skattskyldig

i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger han

rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl

för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas

på den grund, att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom

för hotellrum, ökad kostnad för föda o. s. v. Därest av staten anvisats särskild

ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum (jfr punkt 4

av anvisningarna till 32 §).

Utredningsmannen har i promemorian beträffande värjo slag av förmåner

i penningar eller in natura, som tillkommer värnpliktiga eller fast anställd

militär personal, undersökt huruvida skattskyldighet enligt de nu refererade

bestämmelserna i kommunalskattelagen kan anses föreligga eller icke. Jag

vill här inskränka mig till en kort sammanfattning av de resultat, vartill utredningsmannen

kommit, och tillåter mig att i övrigt hänvisa till promemorian.

Samtliga till de värnpliktiga i och för värnpliktstjänstgöringen under såväl

/redstjänstgöring som krigstjänstgöring utgående förmåner, familjebidrag däri

inbegripna, torde enligt gällande rätt få anses skattefria, oberoende av förmånernas

storlek. Det förut anmärkta stadgandet i punkt 1 av anvisningarna till

19 § kommunalskattelagen — enligt vilket natura- och andra förmåner,

som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen, icke äro att hänföra

till skattepliktig inkomst — har nämligen ansetts täcka samtliga ifrågavarande

förmåner.

Vad angår de förmåner, som utgå till den fast anställda personalen under

fredstjänstgöring, gäller följande. Kontant lön, anställningspenning, avskedspremie,

kallortstillägg, uppbördsersättning, ansvarsarvode, sjötillägg, flygtillägg,

ersättning för dykeriarbete och (för personal av manskaps grad) naturaförmåner

ingå i den skattepliktiga intäkten. Tjänstgöringstraktamente,

mässpenningar, representationspenningar, ersättning för flyttningskostnad och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

begravningshjälp äro däremot skattefria. Felräkningspenningar utgöra skattepliktig

inkomst, men avdrag får ske för förlust genom felräkning, även om

förlusten överstiger felräkningspenningarnas belopp. Beträffande ekiperingshjälpen

synes enligt rådande praxis densamma beskattas utan rätt till avdrag

för inköp av persedlar för tjänsten; möjligen föreligger dock enligt utredningsmannens

mening avdragsrätt i fråga om ekiperingskostnader, som ej avse beklädnad.

Det årliga ekiperingsbidraget bör upptagas till beskattning med rätt

för vederbörande att avdraga kostnad för nyanskaffning av annan materiel

än beklädnadspersedlar, därest sådan materiel under tjänsten förstörts eller

skadats.

Vad slutligen angår beskattningen av den fast anställda personalens förmåner

under krigstjänstgöring är utgångspunkten naturligen det förut refererade

stadgandet i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen rörande »avlöningsförmåner

enligt särskilda angående avlöning vid armén och marinen på krigsfot

meddelade föreskrifter». Den skattefrihet, som enligt stadgandet tillkommer

berörda förmåner, i den mån de överstiga de för fredstid gällande, torde,

på sätt i promemorian närmare utredes, vid tillämpning av 1939 års krigsavlöningsreglemente

avse den i krigslönen ingående terminslönen samt naturaförmåner

till personal av högre grad än manskap. Månadslönen samt det

fast anställda manskapets naturaförmåner utgöra däremot skattepliktig inkomst.

Vid sjötjänstgöring, där terminslönen beräknas enligt särskilda regler,

skall viss del av terminslönen tagas till beskattning, nämligen den del därav

som motsvarar sjötillägg och uppbördsersättning. Övriga förmåner beskattas

enligt de vid fredstjänstgöring gällande grunderna; krigsutrustningsbidrag och

stabsbidrag äro skattefria. I

I tredje och fjärde kapitlen i promemorian diskuteras gällande beskattningsregler

på ifrågavarande område ur principiella synpunkter och framlägges

förslag till ändrade bestämmelser. Jag torde här få inskränka

mig till en kort sammanfattning av förslaget och motiveringen för desamma

och tillåter mig i övrigt att hänvisa till promemorian.

Vad angår de värnpliktigas förmåner föreslås till en början, att familjebidragen,

såväl under krigstjänstgöring som under fredst jänstgöring, skola utgöra

skattepliktig inkomst. Såsom motivering härför åberopas, vad särskilt

angår familjebidragen under krigstjänstgöring, att — på sätt chefen för försvarsdepartementet

uttalat vid framläggande av proposition i ärendet — fölen

familj av genomsnittlig storlek det föreslagna familjebidraget jämte den

värnpliktiges krigslön och värdet av hans naturaförmåner i allmänhet icke

syntes komma att avsevärt understiga de löner, som utginge enligt gällande

kollektivavtal inom industrien. Det kunde då ej göras gällande, att billigheten

krävde att skattefrihet skulle, kanske för ett och samma inkomstbelopp, väl

inträda under värnpliktstjänstgöring men icke under civilt arbete. Vidare

framhålles, att viss del av familjebidraget utginge utan varje behovsprövning

och således bomme även den till del som vore ekonomiskt fullt oberoende

eller som under militärtjänstgöringen åtnjöte full lön från sin arbetsgivare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

9

Varje anledning syntes i dylikt fall saknas att åberopa billighetshänsyn såsom

anledning till skattebefrielse i fråga om familjebidraget. Vad näringsbidragen

beträffar erinras, att örn en värnpliktig genom dylikt bidrag sattes i

stånd att i förutvarande omfattning hålla sin rörelse i gång och därmed åtnjuta

samma inkomst av rörelsen, som då han själv dreve densamma, syntes

ej heller rimligen kunna påstås, att billigheten krävde att näringsbidraget bleve

skattefritt. Slutligen påpekas den stora betydelse spörsmålet ägde icke blott ur

statsfinansiell synpunkt utan även för kommunernas finanser. Ett bibehållande

i full utsträckning av nuvarande regler angående skattefrihet för de

värnpliktigas förmåner komme att i många fall nödga till betydande höjningar

av kommunalskatten för de icke värnpliktiga och därmed drabba dessa

på ett sätt, som föga överensstämde med billighetens krav. Väsentligt ökade

krav på skattebidrag från statsmakternas sida till dessa skattetyngda kommuner

skulle därav troligen bliva en följd och detta just i tider, då det statsfinansiella

läget vore mera bekymmersamt än eljest. Anledning syntes icke

föreligga att i beskattningsavseende behandla de familjebidrag, som utginge

under fredstjänstgöring, på annat sätt än bidragen vid krigstjänstgöring.

Beträffande övriga de värnpliktiga tillkommande förmåner föreslår utredningsmannen,

att vid fredstjänstgöring naturaförmåner och penningbidrag

alltjämt skola vara skattefria, under det att sjötjänstbidrag, flygtillägg samt

ersättning till värnpliktiga, som tjänstgöra jämlikt § 27 mom. 3 F värnpliktslagen,

skola utgöra skattepliktig inkomst. Vid krigstjänstgöring skall enligt

förslaget beträffande värnpliktiga, som endast uppbära terminslön, denna icke

upptagas såsom skattepliktig intäkt. För övriga värnpliktiga skall skattefrihet

åtnjutas för det belopp, varmed terminslön enligt högre tariffen överskjuter

terminslön enligt lägre tariffen; terminslönen i övrigt skall tagas till beskattning

endast i den mån den överstiger terminslön enligt lägre tariffen för

menig, som fullgjort soldat-(rekryt-) utbildning. Månadslönen skall i sin

helhet utgöra skattepliktig intäkt.

Såsom utgångspunkt vid den sålunda företagna uppdelningen i skattefri

och skattepliktig inkomst har tagits den allmänna principen vid beskattningen,

att vad staten anvisat för bestridande av särskilda med en tjänst förenade

kostnader icke bör beskattas, varjämte billighetssynpunkter beaktats. I promemorian

framhålles, att värnplikten innebure en tjänstgöring, som principiellt

fullgjordes utan ersättning. För att kunna fullgöra denna tjänst måste

dock de värnpliktiga bekosta eller på annat sätt erhålla kost och husrum och

nödvändig personlig utrustning. Då nu staten tillhandahölle dessa förmåner,

i huvudsak in natura men till mindre del genom penningbidrag, vore dessa

att anse såsom förmåner, vilka utginge i och för tjänstens bestridande, och

desamma borde därför icke upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sist angivna

tankegång läte sig emellertid icke utsträcka att gälla sjötjänstbidragen och

flygtilläggen. I fråga örn beskattningen av de under krigstjänstgöringen utgående

förmånerna hade den höjning av terminslönen, som inträdde enligt högre

tariffen, motiverats av ökade levnadskostnader under tjänstgöring å krigsskådeplats

och i fästning, som förklarats i belägringstillstånd. Denna förhöj
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

ning borde således enligt de allmänna grunderna för inkomstbeskattningen

ej upptagas såsom skattepliktig intäkt. Från den återstående delen av krigslönen

— månadslön och terminslön motsvarande lägre tariffen — borde få

avdragas ett belopp, motsvarande penningbidraget under fredstjänstgöring;

vad återstoden anginge syntes egentlig anledning saknas att medgiva skattefrihet

för ifrågavarande belopp, som icke vore avsedda till bestridande av helt

nödvändiga personliga behov.

Beträffande beskattningen av den fast anställda personalens förmåner under

fredstjänstgöring föreslås i promemorian icke någon annan ändring i

gällande bestämmelser än att uttryckligen stadgas rätt för den som erhållit

ekiperingshjälp eller årligt ekiperingsbidrag att få avdrag för sådana ekiperingskostnader,

som icke avse inköp eller underhåll av klädespersedlar.

I fråga om den fast anställda personalens förmåner under krigstjänstgöring

föreslås upphävande av de föråldrade bestämmelserna i 32 § 3 mom.

kommunalskattelagen. I promemorian anföres härom att nämnda bestämmelser

motsvarade rådande förhållanden, så länge löneökningen under krigstjänstgöringen

— varmed för övrigt före år 1928 endast förstods tjänstgöring

sedan krigstillstånd inträtt — utgick som ersättning för kostnader för det

dagliga underhållet i fält. I och med att även andra synpunkter lagts till

grund för krigsavlöningen syntes beskattningsfrågan här böra bedömas med

hänsyn till sålunda ändrat utgångsläge.

Enligt det i promemorian framlagda förslaget skall av krigslönen månadslönen

liksom nu utgöra skattepliktig intäkt. Till sådan skall i framtiden

hänföras även terminslön enligt lägre tariffen på det förut anförda skäl, att

densamma utgör ersättning'' för tjänstgöring under mera krävande förhållanden.

Däremot skall enligt förslaget det belopp, varmed terminslönen enligt

högre tariffen överstiger samma lön enligt lägre tariffen, vara skattefritt,

enär detta överskjutande belopp utgör gottgörelse för ökade ekonomiska

kostnader. Under sjötjänstgöring skall såsom skattepliktig intäkt

upptagas den del av terminslönen, som motsvarar sjötillägg, sjötjänstbidrag

och uppbördsersättning, däremot icke vad som motsvarar mässpenningar

och representationspenningar. Utgår ytterligare tillägg för att summan avangivna

förmåner skall bliva lika med terminslön efter lägre tariffen, skall

detta tillägg upptagas såsom skattepliktig intäkt. Under sjötjänstgöring med

rörlig föidäggning skall det belopp, som härutöver må utgå för att summan

av förmånerna skall bliva lika med terminslön enligt högre tariffen, icke

upptagas till beskattning. Att krigsutrustningsbidrag och stabsbidrag liksom

enligt gällande rätt bliva skattefria, framgår av de allmänna principerna

för beskattning av inkomst av tjänst.

Vad angår naturaförmånerna under krigstjänstgöring för här avsedd personal

böra enligt utredningsmannens förslag desamma tagas till beskattning

ej blott som nu för personal av manskaps grad utan även för personal i

högre grad (officerare och underofficerare). Såsom motivering för denna

ändring anföres i promemorian, att den nuvarande skattefriheten för den

högre personalen ställer sig särskilt egendomlig beträffande dylik personal i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 15.

11

sjötjänstgöring, som förutom skattefria naturaförmåner även uppbär bl. a.

ett skattefritt belopp, motsvarande mässpenningarna under fredstjänstgöring.

I fråga örn denna grupp befattningshavare syntes därför alla skäl tala

för att naturaförmånerna under krigstjänstgöring borde upptagas till beskattning.

Även beträffande övriga officerare och underofficerare syntes

denna extra förmån under krigstjänstgöring rätteligen böra beskattas; någon

bärande grund för skattefrihet i detta fall syntes icke kunna åberopas.

I fråga örn den tekniska utformningen av författningsförslaget torde jag

få hänvisa till vad härom anföres i fjärde kapitlet av promemorian. .Tåg

vill här endast anmärka att i avseende å beskattningen av de värnpliktigas

förmåner enligt förslaget bestämmelser uttryckligen meddelats endast om

de förmåner, som helt eller delvis skola bliva skattefria. I och med att

stadgandet i punkt 1 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen om

skattefrihet för värnpliktigas förmåner blir upphävt, har det av de allmänna

reglerna om inkomst av tjänst ansetts utan vidare följa, att familjebidrag,

flvgtillägg och andra förmåner, för vilka skattefrihet ej uttryckligen stadgats,

skola tagas till beskattning.

Yttrandena.

I de över promemorian avgivna yttrandena har allmänt vitsordats, att en

omarbetning av beskattningsbestämmelserna på förevarande område är av

behovet påkallad. I detta sammanhang må nämnas, att någon erinran icke

framställts mot den tolkning, utredningsmannen givit gällande bestämmelser

i ämnet.

Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, marinförvaltningen, Överståthållarämbetet,

samtliga sju hörda länsstgrelser samt styrelsen för svenska

landskommunernas förbund lia tillstyrkt eller i allt väsentligt lämnat utan

erinran de i promemorian framlagda förslagen. Styrelsen för svenska stadsförbundet,

vilken inskränkt sig till att yttra sig om beskattningen av familjebidragen,

tillstyrker förslaget i denna del.

Vid refererandet av övriga yttranden torde — i anslutning till den disposition

som kommit till användning i några av de mera utförliga utlåtandena

— först få upptagas frågan om beskattningen av den fast anställda

personalens löne- och övriga förmaner. Olika meningar råda härvid

om beskattningen av krigslön och naturaförmåner under krigstjänstgöring.

Kammarrätten, arméförvaltningen och flygförvaltningen anse att

den i krigslönen ingående terminslönen bör vara helt skattefri, under det

att övriga hörda myndigheter ansluta sig till den i promemorian hävdade

uppfattningen, att terminslönen bör vara skattefri endast i den mån den

överstiger terminslön enligt lägre tariffen. Vad angår naturaförmånerna äro

kammarrätten och fly g förn alt ning en av den uppfattningen, att sagda förmåner

böra beskattas för personal av manskaps grad men vara skattefria

för personal i högre grad. Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter yrkar,

att frågan om beskattningen av naturaförmåner till officerare och un
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

derofficerare underkastas förnyad prövning. Arméförvaltningen hävdar

som sin mening, att naturaförmånerna böra vara skattefria såväl för högre

som lägre personal. Övriga myndigheter tillstyrka utredningsmannens förslag,

enligt vilket ifrågavarande förmåner skola tagas till beskattning i både

det ena och det andra fallet.

De myndigheter, som i förevarande hänseende ha en från promemorian

avvikande uppfattning, hänvisa till stöd för sitt ståndpunkttagande till förarbetena

till 1939 års krigsavlöningsreglemente. Ur desamma skall fördenskull

här återgivas följande.

Försvarsväsendets lönenämnd anförde i sitt den 7 december 1937 avgivna

betänkande med förslag till krigsavlöningsreglemente bland annat, att lönenämnden

med hänsyn till den relativt oerfarna personal, som i vissa fall

måste användas för handläggning av kassa- och avlöningsärenden, söht att

såvitt möjligt undvika förekomsten av traktamentsersättning under krigstjänstgöring.

En förutsättning härför vore emellertid, att krigsavlöningen

utmättes på sådant sätt, att personalen därigenom erhölle kompensation för

den traktamentsersättning, som vid tjänstgöring under motsvarande förhållanden

eljest skulle hava utgått enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser.

I detta syfte föreslogs, att personalen i stället för traktamentsersättning

skulle erhålla dels fri förläggning och förplägnad och dels ett tillägg till lönen,

benämnt terminslön. Den lägre terminslönen bestämdes med utgångspunkt

från den reducerade traktamentsersättning, som enligt då gällande

bestämmelser utginge under vanlig tjänstgöring med trupp utom förläggningsorten,

och den högre terminslönen, som avsågs skola utgå under tjänstgöring

under förhållanden, som i stort sett kunde jämföras med fälttjänstövningar

och viss annan tjänstgöring under fredstid, därvid full traktamentsersättning

atnjötes, bestämdes till dubbla beloppet av den lägre terminslönen.

Såsom motivering för förslaget anförde lönenämnden bland annat (se

prop. 246/1939, sid. 38, 39):

Enligt gällande planer skola truppförbanden vid mobilisering med hänsyn

till risken för flyganfall i regel lämna sina kaserner och intaga fältmässiga

förläggningar. Tjänsten i hemorten kommer under alla förhållanden att

bliva betydligt intensivare och mera krävande än under fredstid. Övningar

måste ofta äga rum utom förläggningsorten eller eljest under fältmässiga

förhållanden av sådan beskaffenhet, att även i fredstid traktamentsersättning

därunder skulle utgå. Särskilda avdelningar måste i stor utsträckning användas

för bevaknings- och luftskyddstjänst å skilda platser o. s. v. Allt

detta gör, att det enligt lönenämndens åsikt är rättvist och billigt, att personalen

under all krigstjänstgöring kommer i åtnjutande av skäligt tillägg till

de avlöningsförmåner, som utgå under fredstjänstgöring, därvid detta tilllägg

synes böra beräknas till högre belopp vid tjänstgöring inom krigsskådeplats

eller inom fästning i belägringstillstånd än i övriga fall. I stort sett

torde tjänstgöringen under först angivna förhållanden kunna jämföras med

fälttjänstövningar under fredstid, därvid full traktamentsersättning enligt

resereglementet åtnjutes, medan krigstjänstgöring i övrigt synes kunna jämföras

med sådan tjänstgöring i fredstid, för vilken reducerat tjänstgörings
traktamente

utgår.---För officerare, underofficerare och likställda

har lönenämnden vid bestämmande av terminslönebeloppen enligt den läg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

13

re tariffen utgått från det enligt 8 kap. 3 § tilläggsbestämmelserna till de

militära fredsavlöningsreglementena vid viss tjänstgöring med egen trupp

utom förläggningsorten utgående reducerade tjänstgöringstraktamentet,

minskat med hänsyn till att krigsportion tillkommer all krigstjänstskyldig

personal.

Föredragande departementschefen anförde bl. a. (prop. 246/1939 sid. 49):

Av vad tidigare anförts rörande förhållandet mellan avlöning till officerare

och underofficerare enligt det föreslagna krigsavlöningsreglementet samt fredsavlöningen

framgår, att terminslön enligt den högre tariffen motsvarar det

lägre tjänstgöringstraktamentet och att sådan lön enligt den lägre tariffen

har sin närmaste motsvarighet i truppövningstraktamentet.

Statsutskottet anförde bl. a. (utlåtande 136/1939 sid. 14):

Det nu föreslagna systemet att uppdela krigslönen i månadslön, som är

avsedd att huvudsakligen motsvara fredslönen för därtill berättigade, och

terminslön, i viss mån motsvarande de för tjänstgöring utom förläggningsorten

i fredstid utgående traktamentena, anser utskottet ändamålsenligt och tillstyrker

detsamma.

Riksdagen godkände statsutskottets utlåtande (skrivelse nr 239).

Kammarrätten anför i sitt nu avgivna yttrande — efter att ha refererat

förarbetena på denna punkt — i huvudsak följande:

Då terminslönen, såsom av det anförda framgår, i huvudsak trätt i stället

för under motsvarande tjänstgöring i fredstid utgående traktamentsersättning,

anser kammarrätten, att icke någon del av terminslönen enligt 6 § krigsavlöningsreglementet

bör upptagas till beskattning. Härför talar även det förhållandet,

att terminslönen skall utbetalas å den ort, där beställningshavaren

befinner sig vid början av varje lönetermin, vadan skyldigheten att lämna

uppgift om terminslönebelopp, som varje termin utbetalas till olika beställningshavare,

skulle medföra en alltför betungande arbetsbelastning för vederbörande

redogörare.

Vad här anförts gäller i tillämpliga delar även beträffande terminslön, som

enligt 7 § krigsavlöningsreglementet åtnjutes under sjötjänstgöring, vilket innebär,

att i sådan terminslön ingående belopp skola upptagas till beskattning

endast till den del, som motsvarar däri ingående sjötillägg (ersättning för

uppbörd) och sjötjänstbidrag.

Enligt kammarrättens mening böra under krigstjänstgöring till här avsedda

personalgrupper utgående naturaförmåner — lika litet som motsvarande

under fredstjänstgöring beställningshavaren tillkommande förmåner, vilka

trätt i stället för en del av tidigare utgående tjänstgöringstraktamente — icke

upptagas till beskattning.

Däremot synas värdet av de naturaförmåner, som enligt manskapsavlöningsreglementet

utgå till annan där avsedd personal än högbåtsmän och

flaggkorpraler, böra beskattas såväl under krigs- som under fredstjänstgöring.

De i promemorian föreslagna reglerna för beskattning av särskilda, under

sjötjänstgöring utgående förmåner synas alltför invecklade för att lämpligen

komma till användning. För att ernå största möjliga överensstämmelse med

vad som föreslagits skola gälla under annan tjänstgöring synes böra föreskrivas,

att den under sjötjänstgöring utgående terminslönen, sådan densamma

bestämts i 7 § av krigsavlöningsreglementet jämlikt dess lydelse enligt kungö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

reisen den 24 november 1939, nr 819, skall upptagas till beskattning i den

mån densamma överstiger, under sjötjänstgöring med rörlig förläggning terminslönen

enligt den i 6 § intagna högre tariffen och eljest den lägre tariffen

enligt samma paragraf.

En ledamot av kammarrätten var skiljaktig och yttrade:

Jag kan icke dela majoritetens åsikt, att de under krigstjänstgöring till fast

anställd personal av officers- och underofficers grad utgående naturaförmånerna

skola vara fria från beskattning. Anledning synes mig saknas att

behandla dessa annorlunda än de naturaförmåner, som utgå till personal av

manskaps grad. Jag biträder alltså härutinnan promemorieförfattarens förslag.

Ej heller synas mig tillräckliga skäl föreligga att från beskattning helt

undantaga det konglomerat av olika slags ersättningar, som benämnes terminslön.

I likhet med promemorians författare håller jag före, att här en

uppdelning bör ske. Då emellertid de förslag, promemorian härutinnan innehålla,

förefalla alltför invecklade, ifrågasätter jag, huruvida icke beträffande

fast anställd personal från skatteplikt borde undantagas allenast så stor del

av terminslönen, som motsvarar vad som utgår såsom tjänstgöringstraktamente

under motsvarande tjänstgöring i fredstid.

Arméförvaltningen finner det av förarbetena till krigsavlöningsreglementet

framgå, att terminslön enligt den högre tariffen till arten närmast motsvarar

vid fälttjänstövningar i fredstid utgående tjänstgöringstraktamenten och enligt

den lägre tariffen dylika traktamenten för deltagande i övningsmarscher och

annan till vanliga vapenövningar och skolor hänförlig tjänstgöring med trupp

utom förläggningsorten.

Ämbetsverket fortsätter i sitt yttrande:

Enligt de av lönenämnden i dess förslag åsyftade fredsbestämmelserna

ägde officerare och underofficerare för deltagande i fälttjänstövningar åtnjuta

tjänstgöringstraktamente med belopp motsvarande traktamentsersättning

enligt resereglementet, medan för deltagande i övningsmarscher utgick

visst reducerat tjänstgöringstraktamente. Härutinnan gälla numera ändrade

bestämmelser. Sålunda åtnjuta officerare och underofficerare för deltagande

i såväl fälttjänstövningar som övningsmarscher fri förplägnad och fri förläggning

samt därjämte visst i förhållande till traktamentsersättning enligt

resereglementet reducerat tjänstgöringstraktamente. (Se härom kungörelsen

den 22 juni 1939, nr 479, med tilläggsbestämmelser tili militära avlöningsreglementet

6 kap. 2 och 3 §§.) De sålunda utgående tjänstgöringstraktamentena

äro så avpassade, att beloppen därav jämte värdet av fri förplägnad och

fri inkvartering i varje fall komma att understiga traktamentsersättning enligt

resereglementet. Då dylik traktamentsersättning icke är att anse såsom skattepliktig

inkomst, lära icke heller de för deltagande i olika slag av övningar

utgående förmåner i kontant och in natura böra beskattas. Med utgångspunkt

härifrån och då, på sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår,

terminslönebeloppen avvägts i förhållande till de för deltagande i angivna

olika slag av övningar utgående tjänstgöringstraktamentena, kan arméförvaltningen

icke finna det rättvist och riktigt, att vare sig terminslön eller de

för krigstjänstgöring utgående naturaförmånerna hänföras till skattepliktig

inkomst.

I syfte att erhålla så enkla och enhetliga skatteregler som möjligt böra

icke heller motsvarande till---fast anställt manskap utgående krigs
avlöningsförmåner

beskattas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

15

Flyg förvaltningen anför i fråga om beskattning av terminslönen liknande

synpunkter som arméförvaltningen. Beträffande förmånen av fri förplägnad

yttrar flygförvaltningen följande:

Terminslönen har---i viss mån ersatt tjänstgöringstraktamentet, men

den täcker icke alla de utgifter, varmed detta traktamente skulle bestridas. Om

kronan icke tillhandahölle även portion, skulle terminslönen i allmänhet helt

åtgå för att bekosta personalens kosthåll. Det måste därför vara principiellt

oriktigt att lägga förplägnad, som tillhandahålles personal, vilken annars

icke uppbär denna förmån, under beskattning.

Erinras må, att enligt sjölagen skall envar av ett fartygs besättning åtnjuta

förplägnad. Å flottans fartyg tillkommer officerare m. fl. i stället för portion

kontant ersättning i form av mässpenningar m. m. Dessa senare förmåner äro

fria från beskattning.

Det ligger i sakens natur, att kronan måste sörja för förplägnaden för krigsmaktens

personal under krigstid. Örn under fred den förmån, som personalen

åtnjuter för att bekosta sin förplägnad under övningar, tjänstgöringstraktameiite,

icke beskattas, så bör rimligen icke heller förplägnad under

krigstid göras till föremål för beskattning.

Beträffande beskatlningen av den fast anställda personalens

förmåner under fredstjänstgöring har i yttrandena endast uppmärksammats

frågan örn den skatterättsliga behandlingen av ekiperingshjälpen

och det årliga ekiperingsbidraget.

Arméförvaltningen anför härom:

Enligt § 2 mom. 1 intendenturmaterielreglementet tillhandahåller kronan

för tjänstebruk åt officerare och underofficerare samt likställda samtlig i vederbörliga

fältutrustningslistor för sådan personal upptagen utrustning med

undantag av beklädnadsmateriel. Sådan utrustning är huvudsakligen att hänföra

till tre olika kategorier 1) utrednings- och remtygsmateriel såsom livremmar,

hjälm, pistolfodral m. m., 2) skidmateriel, 3) materiel för utspisning

(kuntiner) och för förläggning (sovsäck, tält m. m.). Ekiperingshjälpen och

-bidraget torde sålunda i huvudsak få anses avse beklädnadsmateriel.

Avdrag för »instrument och dylikt, som varit nödvändigt för tjänstens fullgörande»

torde få ske enligt bestämmelse i 33 § kommunalskattelagen.

Kammarrätten påpekar, att då enligt numera gällande föreskrifter staten

tillhandahåller officerare och underofficerare samtliga i promemorian upptagna

persedlar o. dyl. med undantag av sabel och sabelhandrem, det föreslagna

undantaget från de allmänna bestämmelserna i 2 punkten av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen knappast torde vara erforderligt.

Överståthållarämbetet uttalar tvekan om, huruvida någon del av ekiperingshjälpen

bör beskattas, och anför därvid:

Ekiperingshjälpen utgör ett engångsbidrag, som icke kan sägas utgöra ersättning

för under året fullgjord tjänst, utan torde hava tillkommit av billighetsskäl.

Visserligen ingår däri ersättning för klädespersedlar, som flera andra

befattningshavare måste för sin tjänstgöring själva bekosta utan att erhålla

avdrag vid beskattningen, men å andra sidan torde för militär personal denna

kostnad till sin omfattning vara i betydande grad högre än eljes. Ekiperingshjälpen

skulle sålunda till större delen kunna betraktas som ersättning för

fördyrade kostnader i samband med tjänsten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida icke från ekiperingshjälp

och årligt ekiperingsbidrag avdrag borde få göras jämväl för visst belopp

motsvarande den merkostnad, som hållandet av uniform väl alltid torde

få innebära i jämförelse med civil beklädnad.

Vad angår beskattningen av de värnpliktigas förmåner har promemorians

förslag, att familjebidragen skola tagas till beskattning,

allmänt tillstyrkts. Endast arméförvaltningen har på denna punkt anmält avvikande

uppfattning. Enligt arméförvaltningens mening äro familjebidragen

ej att anse såsom en den värnpliktiges avlöning — såsom av det följande framgår

godkänner ämbetsverket icke den i promemorian hävdade uppfattningen,

att värnpliktigs förmåner i princip äro att anse såsom inkomst av tjänst —

utan de utgöra ett — i flertalet fall efter behovsprövning utgående — bidrag

av allmänna medel till underhåll av den värnpliktiges familj. Arméförvaltningen

anser det fördenskull tveksamt örn familjebidrag under fredstjänstgöring

böra beskattas. Annorlunda kunde frågan ställa sig beträffande de för

krigstjänstgöring utgående förmånerna. I varje fall syntes dock familjepenningen

böra vara skattefri, medan däremot bostads- och näringsbidrag måhända

borde betraktas såsom skattepliktiga.

De myndigheter, som tillstyrkt förslaget om beskattning av familjebidragen,

ha i allmänhet åberopat de skäl som i promemorian anförts för förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att promemorians ståndpunkt angående

familjebidragens beskattning av sociala skäl möjligen kan väntas bliva

föremål för gensagor. Häremot syntes kunna göras gällande, att beskattningsnämnderna

genom tillämpning av bestämmelserna angående avdrag vid nedsatt

skatteförmåga kunde förhindra, att oskälig beskattning drabbade personer,

som av sociala skäl borde skonas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

lån erinrar, att i en provins, där skattetrycket vore så högt genomsnittligt och

skattekraften under ogynnsamma förhållanden bleve så hastigt reducerad

till ett minimum som i Bohuslän, hänsynen till kommunernas behov av skattekronor

utan tvekan krävde, att dessa tillvaratoges genom att hittillsvarande

skattefrihet för bland annat värnpliktigas familjebidrag upphävdes såväl vid

freds- som krigstjänstgöring.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anför bland annat:

Från olika håll och i skilda sammanhang har med styrka hävdats, att familjebidragen

icke böra betraktas såsom understöd utan som ersättning för

att staten tar den värnpliktiges arbetskraft i anspråk. Staten har därvid sörjt

för att en inkomstmöjlighet beretts honom i stället för den, som militärtjänstgöringen

hindrat honom att själv förskaffa sig. Någon principiell skillnad

ur skattesynpunkt mellan arbetsinkomst från enskild arbetsgivare och inkomst,

som staten ger den värnpliktige till familjen, föreligger med denna uppfattning

näppeligen. Att de båda inkomstslagen böra jämställas framträder väl

fullt klart, om inkomsten i båda fallen blir densamma. Som i promemorian

framhålles torde detta förhållande inträda för betydande samhällsgrupper.

Där inkomsten under militärtjänstgöringen blir mindre, blir skatten också

lägre.

Skäligheten i promemorians ståndpunkt i denna fråga framstår så mycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

17

klarare mot bakgrunden av det förhållandet, att i gällande praxis arbetslöshetsunderstöd

ansetts beskattningsbart. I båda fallen har staten i ett onormalt

läge trätt hjälpande emellan. Arhetslöshetshjälpen skulle väl snarare än familjebidragen

sättas i paritet med fattigvårdshjälp, när det gäller att bedöma

beskattningsfrågan. Med landets nuvarande utrikespolitiska och finansiella

läge torde mången enskild bli hänvisad till ett statens stöd antingen genom

familjebidragen eller genom arbetslöshetshjälp i någon form och de båda

hjälpiformernas särskiljande ur beskattningssynpunkt vore just nu mer än

eljest betänkligt.

För kommunerna måste, såsom i promemorian kraftigt underslrykes, det

bli av stor ekonomisk betydelse under nuvarande förhållanden, örn familjebidragen

alltjämt skulle bli skattefria. En beräkning av skatteförlusten med

den omfattning av militärtjänstgöringen, som för närvarande är den aktuella,

skulle säkerligen visa för kommunerna i gemen avskräckande resultat. Framför

allt för samhällen med betydande industriell verksamhet och med stor

yngre manlig arbetarstam, torde konsekvenserna av en skattefrihet för familjebidragen

bli mycket kännbara. Det ina i detta sammanhang särskilt beaktas,

att man här har att räkna icke blott med familjepenningen utan också

med närings- och bostadsbidrag. Styrelsen har på sin tid bestämt avstyrkt

förslaget, att kommunerna skulle svara för en del av familjebidragen. Statsmakterna

bibehöllo emellertid, örn än med begränsning, denna ansvarighet.

Att kommunerna utöver sin andel i kostnaderna för familjebidragen och

kostnaderna för administrationen av desamma också skulle gå förlustiga

skatteinkomsten av bidragen synes föga skäligt. Även i fråga örn arbetslöshetsunderstödens

beskattande framfördes på sin tid kommunalfinansiella

synpunkter.

Vid ett genomförande av promemorians förslag på nu ifrågavarande punkt

bör givetvis skälig hänsyn icke minst i nuvarande läge visas de värnpliktiga.

Därvid torde uppmärksamheten böra främst inriktas på en undersökning, om

de lättnader i fråga om uppbörd och indrivning av de värnpliktigas skatter,

som redan finnas, kunna behöva utbyggas eller justeras. Det är ett för kommunerna

och de värnpliktiga sammanfallande intresse, att skattebetalningen

underlättas. Men de svårigheter, som i de olika fallen kunna uppstå, synas

icke böra få utgöra någon grund för en generell skattebefrielse för inkomst

av familjebidragens natur. I

I fråga om övriga förmåne r, som i och för tjänstgöringen utgå till

de värnpliktiga, ha från promemorians förslag avvikande meningar kommit

till uttryck endast beträffande beskattningen av den under krigstjänstgöringen

utgående krigslönen. Av denna skulle enligt utredningsmannens förslag, såsom

förut nämnts, månadslönen städse utgöra skattepliktig inkomst, varemot

terminslönen borde tagas till beskattning allenast i den mån densamma, beräknad

enligt lägre tariffen, överstiger sådan terminslön för menig, som fullgjort

soldat-(rekryt-) utbildning. Kammarrätten, arméförvaltningen och flygförvaltningen

yrka i sina yttranden, att terminslönen under alla omständigheter

skall vara skattefri; arméförvaltningen vill utsträcka skattefriheten att

avse även månadslönen.

Kammarrätten hänvisar till stöd för sin ståndpunkt beträffande de värnpliktigas

terminslön, att kammarrätten — på sätt framgår av det föregående

— ansett till personal å aktiv stat enligt krigsavlöningsreglementet utgående

terminslön, såsom i huvudsak utgörande ersättning för under fredstjänstgö
Bihcing

till urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr lö. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

ring utgående tjänstgöringstraktamente, icke böra anses utgöra skattepliktig

intäkt. Kammarrätten anför vidare:

Vid sådant förhållande synes ej heller terminslönen till värnpliktiga under

krigstjänstgöring, vilken utgår med samma belopp som till fast anställd personal

i motsvarande grader, böra till någon del upptagas till beskattning.

Att anse hela det belopp, varmed terminslön enligt den högre tariffen överstiger

terminslön enligt lägre tariffen, böra utgöra ersättning för ökade utgifter

men däremot delvis anlägga annan synpunkt på terminslönen enligt

den lägre tariffen synes icke vara konsekvent. Kammarrätten anser därför

terminslön för värnpliktiga böra helt undantagas från beskattning. Örn

man emellertid i likhet med promemorieförfattaren skulle anse någon del

av terminslönen böra hänföras till skattepliktig inkomst, synes frågan knappast

kunna erhålla en i praktiken godtagbar lösning på annat sätt än att

från beskattning undantagas vissa enhetsbelopp, exempelvis de belopp, som

gälla för 2 krigslöneklassen, eller 10 kronor för lönetermin, då den lägre tariffen

gäller, och 15 kronor, när den högre tariffen tillämpas. Emot beskattning

av viss del av terminslönen, särskilt om detta skulle ske enligt det i

promemorian framställda förslaget, talar även den arbetsbelastning, detta

skulle medföra för vederbörande utbetalande myndighet, som ofta utgöres av

mindre erfaren personal. Enligt gällande bestämmelser skall nämligen såsom

förut nämnts terminslönen utbetalas vid den del av försvarsväsendet, där

löntagaren vid löneterminens början vistas, vilket kan medföra, att uppgifter

rörande en och samma person måste lämnas från ett flertal krigskassaavdelningar.

Enahanda svårigheter föreligga icke beträffande månadslönen,

som i regel utbetalas vid en och samma krigskassaavdelning för hela inkallelsetiden.

Den förut omnämnde skiljaktige ledamoten av kammarrätten anser, att

även för de värnpliktiga terminslönen bör beskattas dock med avdrag för

visst fixt belopp som skäligen kan anses utgöra ersättning för ökade levnadskostnader.

Arméförvaltningen hävdar beträffande värnpliktstjänstgöringen en annan

principiell uppfattning än som kommit till uttryck i promemorian. Härom

anföres bland annat:

I promemorian anföres, att frågan om beskattningen av de förut i promemorian

angivna förmånerna tydligtvis vore att i huvudsak besvara med hänsyn

tagen till gällande bestämmelser rörande beskattning av inkomst av

tjänst.

Vad sålunda anförts kan enligt arméförvaltningens mening uppenbarligen

icke gälla beträffande värnpliktiga.

Den värnpliktiges tjänstgöring i fredstid torde nämligen vara att betrakta

såsom en utbildning av särskilt slag, vilken principiellt ålagts envar manlig

medborgare. De kontanta förmåner, som utgå för dylik tjänstgöring, kunna

ingalunda betraktas såsom en vederbörandes avlöning för det arbete, han

utför för statens räkning. Redan den omständigheten, att den kontanta gottgörelsen

benämnes penningbidrag, ger vid handen, att här icke är fråga om

någon form av avlöning. Att ett fullgörande av värnpliktstjänstgöring icke

är att likställa med mot avlöning utfört arbete i statens tjänst torde bland annat

framgå därav, att värnpliktig ej är att anse såsom arbetare enligt gällande

olycksfallsförsäkringslag. Ersättning åt dem för olycksfall m. m. regleras

— utan att de uttryckligen undantagits från olycksfallslagens bestämmelser

— enligt särskild författning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

19

Enligt promemorian skulle det lägre penningbidrag, som utgår för 180

dagars tjänstgöring, kunna anses såsom en av staten anvisad ersättning för

bestridande av vissa med värnpliktstjänstgöringen förenade kostnader och

på den grund icke upptagas till beskattning. Det betonas emellertid, att

denna tankegång icke kan gälla den förhöjning av penningbidraget, som utgår

vid längre tids tjänstgöring. Arméförvaltningen kan icke dela denna

mening utan vill för sin del, i anslutning till vad ovan anförts, hävda den

uppfattningen, att penningbidraget till värnpliktiga, vare sig det utgår med

högre eller lägre belopp, icke är att betrakta såsom en avlöning för ett åt

staten utfört arbete.

Vad särskilt angår de värnpliktigas terminslön anser ämbetsverket på de

skäl som anförts beträffande samma lön till det fast anställda manskapet, att

densamma icke bör beskattas. I fråga örn de värnpliktigas månadslön syntes

enligt arméförvaltningens mening — även örn vad av ämbetsverket anförts

rörande arten av de för värnpliktstjänstgöring utgående förmåner härvidlag

måhända icke med samma skäl kunde åberopas —■ likväl praktiska

skäl tala för att även månadslön till värnpliktiga undantoges från beskattning.

De belopp, varom här vöre fråga, vore nämligen i det övervägande

flertalet fall så ringa, att anledning syntes saknas att upptaga ifrågavarande

förmån såsom skattepliktig inkomst.

I tekniskt avseende ha vissa erinringar framställts mot förslaget, de flesta

avseende detaljer. Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har ansett

det för vinnande av tydlighet vara erforderligt, att punkt 10 i anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen kompletterades med en uttömmande uppräkning

av de förmåner, som skulle upptagas till beskattning. I

I åtskilliga yttranden har uppmärksamhet fästs vid den ökning av uppgiftsskyldigheten

rörande löner samt övriga förmåner till den militära personalen,

som skulle bliva en följd av förslagets genomförande. Av förut

lämnat referat av kammarrättens yttrande framgår, att kammarrätten uppmärksammat

den arbetsbelastning, som den föreslagna beskattningen av viss

del av de värnpliktigas terminslön skulle medföra för utbetalningsmyndiglieten.

Arméförvaltningen yttrar i detta avseende:

Det må framhållas, att det är uteslutet, att de avlöningsutbetalande organen

vid armén skulle kunna till skattemyndigheterna lämna uppgifter örn

de värnpliktigas avlöning under krigstjänstgöring. Det komme att innebära

en extra arbetsbelastning av sådana mått, att den förvisso icke kunde bemästras.

Av de för dylik tjänstgöring utgående förmånerna utbetalas terminslön

vid den avdelning av krigsmakten, där vederbörande vid löneterminens

början vistas, månadslön i förekommande fall av postgirokontoret efter

anvisningar av krigskassaavdelning vid vederbörlig hemortsdepå samt familjebidrag

av civil myndighet. För fastställande av den värnpliktiges förmåner

skulle alltså krävas uppgifter från minst tre olika håll, sannolikt från

än flera, enär — beroende på vederbörandes tjänstgöringsförhållanden —

terminslön tid efter annan kan komma att utbetalas av skilda krigskassaavdelningar.

Dessa avdelningar hava icke heller i flertalet fall någon mot
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Departements
chefen.

svårighet i fred utan utgöra under krigsförhållanden upprättade organisationer.

På grund av nödvändiga ändringar i vidtagna dispositioner måste man

även räkna med att åtskilliga av dem icke komma att vara i funktion vid

tiden, då avlämnandet av angivna avlöningsuppgifter skall ske. Icke heller

genom central myndighet är det möjligt att tillhandahålla dylika avlöningsuppgifter.

Därest alltså — i olikhet mot vad arméförvaltningen föreslagit

— värnpliktig för krigstjänstgöring tillkommande kontanta förmåner skola

upptagas såsom skattepliktig inkomst, måste i varje fall de avlöningsutbetalande

myndigheterna befrias från eljest bruklig uppgiftsskyldighet till

skattemyndigheterna. Nu anförda förhållanden i fråga om värnpliktiga hava

uppenbarligen samma giltighet i fråga om den vid krigsmakten fast anställda

personalens förmåner under krigstjänstgöring av terminslön samt inkvartering

och förplägnad.

överbefälhavaren föreslår, att tidpunkten för löneuppgifternas inlämnande

framflyttas från den 15 februari till den 15 mars samt att det i 37 § taxeringsförordningen

stadgade sättet för avgivande av uppgifterna förenklas i

den mån det är möjligt. Flygförvaltningen ifrågasätter, huruvida icke lämpligen

särskilda anvisningar, förslagsvis genom centralt för hela försvarsväsendet

fastställda uppgiftsblanketter, borde tillhandahållas de militära kassaförvaltningarna.

Flera av de hörda länsstyrelserna uttala sig i samma riktning

samt understryka önskvärdheten av att formulären göras på en gång

fullständiga och lättfattliga. En länsstyrelse finner det önskvärt, att de militära

myndigheterna och familjebidragsnämnderna åläggas att i god tid före

den 15 februari varje år tillhandahålla envar skattskyldig uppgift angående

det belopp, som av honom bör upptagas i självdeklaration.

Av den föreliggande utredningen framgår klart behovet av en omarbetning

av gällande bestämmelser rörande beskattningen av de värnpliktigas

och den fast anställda militära personalens löne- och övriga förmåner. En

översyn av skattelagstiftningen på detta område har aktualiserats icke blott

genom de nya författningar rörande avlöningsförhållanden och familjebidrag

som tillkommit på senaste tiden utan även därav att vid organiserandet av

neutralitetsvakten under en avsevärd tidrymd tillämpats krigsavlöningsreglementet

med dess för krigsförhållanden närmast avsedda, för personalen

förmånligare bestämmelser.

Enligt gällande rätt äro samtliga till de värnpliktiga utgående förmåner,

såväl under krigs- som fredstjänstgöring, skattefria. En inskränkning av

skattefriheten synes ofrånkomlig, örn också meningarna kunna vara delade

beträffande gränsdragningen.

Vad först angår de värnpliktigas naturaförmåner samt det under fredstjänstgöring

utgående penningbidraget (för närvarande högst en krona för

dag) anser jag i likhet med utredningsmannen och de hörda myndigheterna,

att skattefriheten bör bibehållas. Däremot torde, på sätt i promemorian

föreslagits, till värnpliktiga under fredstjänstgöring i vissa fall utgående

flygtillägg och sjötjänstbidrag böra vara underkastade skatteplikt. Dessa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

21

tillägg utgå nämligen enligt i huvudsak samma regler som för fast anställt

manskap, vilket är skattskyldig! för samma förmåner.

Den mest betydelsefulla utvidgningen av skatteplikten enligt det i promemorian

framlagda förslaget avser familjebidragen. Såsom framgår av det

förut lämnade referatet av yttrandena bar förslaget nästan undantagslöst

tillstyrkts på denna punkt. Själv är jag också av den uppfattningen att —

huru önskvärt det ur social synpunkt än må vara att genom skattefrihet

för familjebidragen lätta bördan för de inkallade — det dock icke kan

undvikas att familjebidragen tagas till beskattning. Icke minst kommunernas

intresse av att skatteunderlaget i tider av vikande konjunkturer icke

ytterligare minskas genom de militära inkallelserna talar starkt för ett

upphävande av den nuvarande skattefriheten, vilken för övrigt knappast

från början varit avsedd att omfatta familjebidrag av den storleksordning

varom nu är fråga. Härtill kommer, såsom i promemorian särskilt understrukits,

att i många fall familjebidraget tillsammans med den värnpliktiges

krigslön och värdet av bans naturaförmåner är nästan lika stort som den

avlöning han åtnjuter i det civila arbetet. Vad nu sagts äger närmast tilllämpning

på de nu utgående familjebidragen under krigstjänstgöring, men

anledning torde saknas att behandla familjebidrag enligt 1''redsfamiljebidragsförordningen

på annat sätt i skattehänseende.

Beträffande beskattningen av de värnpliktigas krigslön (månadslön och

terminslön) ha skilda meningar kommit till uttryck. I promemorian har

föreslagits, att månadslönen — som utgår till värnpliktiga av högre grad

än vicekorpral — alltid skall beskattas, varemot den till alla värnpliktiga

utgående terminslönen endast skall beskattas delvis, nämligen i mån densamma,

beräknad efter lägre tariffen i krigsavlöningsreglementet, överstiger

dylik terminslön för menig, som fullgjort soldat-(rekryt-) utbildning.

Den föreslagna uppdelningen i skattefri och skattepliktig inkomst har, såsom

förut anförts, i huvudsak motiverats med att skattefrihet borde medgivas

endast i den mån lönen tages i anspråk för kostnader, föranledda av

värnpliktstjänstgöringen. I vissa yttranden, icke blott sådana från militärt

håll utan även från kammarrätten, har yrkats att de värnpliktigas terminslön

helt skulle fritagas från beskattning.

Enligt min mening tala goda skäl för en lösning av frågan enligt den sist

antydda linjen, alltså att medgiva fullständig skattefrihet för terminslönen

men beskatta månadslönen. Dessa skäl äro i någon mån av praktisk natur;

en bestämmelse av detta innehåll skulle sålunda för taxeringsmyndigheterna

bliva lättare att tillämpa än den i promemorian föreslagna och uppgiftsskyldigheten

rörande utbetalda löner skulle i hög grad förenklas. Men även

rent sakligt synes mig skattefriheten för terminslönen vara motiverad. För

de inkallade, särskilt äldre sådana och framför allt familjeförsörjare, uppkomma

i samband med beredskapstjänstgöringen, som i regel fullgöres

utom hemorten, merkostnader av olika slag, för vilka terminslönen i huvudsak

är avsedd att utgöra ersättning. Enligt de allmänna principerna för be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 15.

skattningen bör sådan ersättning vara skattefri. Jag vill erinra om att även

enligt utredningsmannens förslag full skattefrihet för terminslönen skulle

föreligga för alla värnpliktiga, som icke nått vicekorprals grad, samt att de

ekonomiska konsekvenserna av skattefrihet beträffande terminslönen jämväl

för övriga värnpliktiga icke kunna anses stora. Oavsett vad nu sagts

torde vid sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv den del av terminslönen,

som motsvarar sjötjänstbidrag under fredstjänstgöring, böra vara

underkastad skatteplikt. Vad de värnpliktigas månadslön beträffar synas de

skäl, som i avseende å terminslönen anförts för skattefrihet, icke kunna

göras gällande nied samma styrka. En jämförelse med den fast anställda

personalens lön ligger här nära. Förslaget örn att månadslönen för de värnpliktiga

skall anses såsom skattepliktig intäkt har också så gott som genomgående

tillstyrkts, och jag finner mig böra förorda detsamma.

Beträffande beskattningen av den fast anställda militära personalens avlöningsförmåner

under fredstjänstgöring har i promemorian icke ifrågasatts

annan ändring i gällande bestämmelser än att uttryckligen borde stadgas

rätt för den som erhållit ekiperingshjälp eller årligt ekiperingsbidrag att

få avdrag för sådana ekiperingskostnader, som icke avse inköp eller underhåll

av klädespersedlar. Då enligt vad som upplysts i arméförvaltningens

yttrande kronan tillhandahåller officerare och underofficerare nödig utrustning

med undantag av beklädnadsmaterial, torde såsom jämväl kammarrätten

framhållit det föreslagna undantaget icke vara erforderligt. Skäl

synas mig icke heller föreligga att, på sätt i några yttranden ifrågasatts,

stadga rätt till avdrag från ekiperingshjälp eller ekiperingsbidrag med visst

belopp, som skulle motsvara merkostnaden på grund av hållandet av uniform.

I fråga örn den fast anställda personalens förmåner under krigstjänstgöring

innebär utredningsmannens förslag att icke blott månadslön, som ju motsvarar

fredslönen, utan även naturaförmåner och terminslön — med undantag

dock, när terminslön utgår enligt högre tariffen, för skillnaden mellan

denna lön och terminslön enligt lägre tariffen — skola tagas till beskattning.

Denna ståndpunkt har, såsom framgår av referatet över yttrandena, blivit

föremål för kritik såväl från militärt håll som från kammarrätten. Skattefrihet

har därvid yrkats för hela terminslönen samt dessutom, beträffande

officerare och underofficerare, för naturaförmåner. Arméförvaltningen har

ansett skattefriheten för naturaförmåner böra utsträckas även till det fast

anställda manskapet, som redan enligt nu gällande regler beskattas för nämnda

förmåner både under freds- och krigstjänstgöring.

För egen del är jag i likhet med utredningsmannen av den uppfattningen,

att under de förhållanden som råda, då krigsavlöningsreglementet är tilllämpligt,

skäl saknas att medgiva skattefrihet beträffande naturaförmåner till

den fast anställda personalen. Det är här nästan undantagslöst fråga örn en

längre tids tjänstgöring i fält, som icke kan jämföras med de övningar i fred,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

23

under vilka traktamentsersättning utgår. Att i detta fall göra någon skillnad

i beskattningshänseende mellan å ena sidan officerare och underofficerare

och å andra sidan fast anställt manskap kan icke ifrågakomma. Den kontantersättning,

som i vissa fall utgår i stället för naturaförmåner, bör givetvis

även beskattas. Beträffande terminslönen är förhållandet ett annat. Den

torde i huvudsak få betraktas såsom en ersättning för merkostnader, som

uppkomma för den skattskyldige genom att han för fullgörande av militär

tjänstgöring måst vistas utom den vanliga bostads- eller verksamhetsorten.

Terminslönen bör därför enligt de allmänna principerna för beskattningen av

inkomst av tjänst vara skattefri, men berörda merkostnader böra ej få avdragas

såsom utgift, även om terminslönen ej skulle förslå till deras bestridande.

Vad nu sagts gäller icke, om befattningshavaren kunnat fullgöra sin

tjänstgöring utan att lämna den vanliga bostads- eller verksamhetsorten. För

den tid så varit fallet bör terminslönen givetvis beskattas, enär den utgör en

förmån som icke motsvaras av några merkostnader. Vid sjötjänstgöring och

tjänstgöring i sjöreserv synas särskilda regler böra gälla; av terminslönen

torde här böra tagas till beskattning den del, som motsvarar sjötillägg eller

uppbördsersättning.

I yttrandena ha uttalats vissa farhågor beträffande möjligheterna för de

militära myndigheterna att lämna de uppgifter rörande löner och övriga

förmåner åt den militära personalen, som skulle bliva en följd av förslagets

genomförande. Enligt stadgandena i 33 § taxeringsförordningen föreligger

skyldighet för arbetsgivaren — i detta fall staten — att till ledning vid taxeringen

lämna uppgift angående den militära personalens förmåner i avlöning,

arvode eller annan ersättning. Skall nödig kontroll å taxeringen erhållas,

kan denna uppgiftsskyldighet icke eftergivas. Genom de ändringar

i utredningsmannens förslag, som jag förordat, särskilt i vad avser bibehållandet

av skattefriheten för de värnpliktigas terminslöner, har emellertid

uppgiftsskyldigheten förenklats. Beträffande familjebidragen kommer den

att åvila civil myndighet. Det lärer icke kunna undvikas att uppgifterna

åtminstone första året komma att bliva ofullständiga och att svårigheter vid

de skattskyldigas identifiering kunna uppstå. Detta synes emellertid icke

kunna åberopas såsom ett avgörande skäl mot de ifrågasatta ändringarna i

fråga örn principerna för beskattningen. Några ändringar i taxeringsförordningen,

vare sig i 33 § eller i 36 § 3 morn. eller 37 § 1 mom. om tid och sätt

för uppgifternas avlämnande, synas icke vara erforderliga. Det torde ankomma

å Kungl. Majit att i administrativ ordning utfärda närmare bestämmelser

rörande vilka myndigheter som ha att fullgöra uppgiftsskyldigheten

samt att fastställa erforderliga formulär för uppgifterna. Det torde möjligen

komma att visa sig praktiskt att fastställa särskilda anvisningar för de värnpliktiga

och övrig personal vid krigsmakten till ledning vid avgivande av

självdeklaration.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

I anledning av de ändringar i utredningsmannens förslag, som av mig här

förordats, har det vid promemorian fogade författningsutkastet underkastats

överarbetning inom finansdepartementet. Beträffande det förslag till lag om

ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

som nu föreligger, torde utöver vad förut anförts följande få framhållas.

Utredningsmannen har i tekniskt avseende löst frågan örn beskattningen

av de värnpliktigas förmåner på det sätt, att i punkt 1 av anvisningarna till

19 § kommunalskattelagen föreslagits skola utgå orden »natura- och andra

förmåner, som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen», varefter

närmare bestämmelser i ämnet lämnats i en ny punkt av anvisningarna

till 32 §. Härvid har förutsatts att, sedan berörda stadgande örn skattefrihet

i anvisningarna till 19 § upphävts, spörsmålet är att bedöma ur de synpunkter

och enligt de regler, som i allmänhet gälla beträffande förvärvskällan

»inkomst av tjänst». Värnpliktstjänstgöringen skulle med andra ord

anses utgöra eller jämställas med vad kommunalskattelagen inbegriper under

uttrycket »tjänst». Emot denna utgångspunkt har jag i huvudsak intet

att erinra. Uttrycket »tjänst» har enligt nämnda lag en vidsträckt betydelse

och innefattar ej allenast inkomster på grund av tjänsteanställning i vanlig

mening. Då de nya bestämmelserna örn skattefrihet beträffande vissa förmåner

för de värnpliktiga avsetts skola intagas i anvisningarna till 32 §, förutsättes

emellertid, att fråga är om en närmare tillämpning av den i själva

paragrafen intagna regeln örn vad som icke är att hänföra till intäkt av

tjänst (32 § 3 morn.), nämligen att såsom intäkt icke skall upptagas vad av

staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag

förenade kostnader. Beträffande naturaförmånerna kan det visserligen

ifrågasättas, om de verkligen kunna anses normalt hänförliga till sistnämnda

kategori av inkomster. Även då värnpliktstjänstgöring icke fullgöres måste

ju vederbörande erhålla kost och husrum. Denna omständighet är uppenbarligen

anledningen till att frågan nu regleras i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen,

vilken paragraf avhandlar vad som principiellt icke är

att hänföra till inkomst i kommunalskattelagens mening, och kunde väl utgöra

ett skäl att alltjämt upptaga frågan om naturaförmånerna i sistnämnda

anvisningar. Då det emellertid ur praktiska synpunkter kan vara lämpligt

att ha samtliga stadganden rörande de värnpliktigas beskattning samlade

på ett ställe, anser jag mig kunna godkänna förslaget, att jämväl bestämmelsen

om skattefrihet för naturaförmåner intages i anvisningarna till

32 §, under framhållande att en analogisk tillämpning av föreskriften på

andra kategorier än dem som stadgandet enligt sin lydelse avser ej bör ifrågakomma.

Stadgandena beträffande beskattningen av såväl de värnpliktigas som den

fast anställda militära personalens förmåner ha i det överarbetade författningsförslaget

sammanförts till en punkt, betecknad 6, av anvisningarna till

32 §. I samband därmed ha de nuvarande punkterna 6—9 fått numren

7—10, varjämte en hänvisning i punkt 3 ändrats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

25

För innehållet i den nya punkten 6 har redogörelse lämnats i det föregående.

Såsom utredningsmannen framhållit, har det icke kunnat undgås att

vissa ur militära reglementen hämtade lönetekniska termer kommit till användning

i författningstexten. Detta kan visserligen anses vara en nackdel

såtillvida att vid blivande omläggningar av det militära avlöningssystemet

motsvarande ändringar måste göras i skatteförfattningarna. Enligt min mening

är det dock på ifrågavarande område nödvändigt att formuleringarna

icke hållas för allmänna utan att genom direkta hänvisningar till termer i

gällande lönebestämmelser all tvekan undanröjes örn bestämmelsernas innebörd.

I promemorian har med avseende å den formella avfattningen av den

nya punkten ansetts tillräckligt att meddela bestämmelser om de förmåner,

som avsetts skola vara helt eller delvis skattefria. Därav skulle utan vidare

följa att övriga förmåner, såsom familjebidrag, flygtillägg etc., örn vilka intet

uttryckligen angåves, skulle tagas till beskattning. Även om denna slutsats

i och för sig torde vara riktig, synes det dock i detta fall för vinnande

av största möjliga klarhet och fullständighet vara lämpligast att i lagrummet

uttryckligen angivas de förmåner, som skola beskattas.

I promemorians författningsförslag har såsom motsats till begreppet »värnpliktiga»

ställts »fast anställd militär personal». Efter påpekande av marinförvaltningen

har för större tydlighets skull sistnämnda uttryck utbytts mot

»annan under krigsavlöningsreglementet hänförlig personal» (än värnpliktiga)

. Till kategorien värnpliktiga bör i förevarande avseende hänföras även

sådan personal vid krigsmakten (frivilliga), som avlönas enligt de för värnpliktiga

gällande grunder.

Enligt § 9 mom. 3 kungörelsen den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning

för rullförings-(sjörullförings-)befäl och värnpliktiga under fredstid m. m.,

sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 14 oktober 1939,

nr 752, erhåller värnpliktig, som jämlikt § 27 mom. 3 F värnpliktslagen

tjänstgör, sedan tiden för den tjänstgöring, till vilken han inkallats, gått till

ända, ersättning för den överskjutande tjänstetiden enligt de i mom. 1 av

samma paragraf angivna grunder (penningbidrag och sjötjänstbidrag), dock

lägst med 1 krona. Det är givet, att å sådan ersättning böra tillämpas de

regler rörande beskattningen, som gälla beträffande penningbidrag respektive

sjötjänstbidrag.

De föreslagna författningsändringarna äro avsedda att träda i kraft den 1

januari 1941. De nya bestämmelserna skulle således komma att första gången

tillämpas vid 1941 års taxering och därvid avse 1940 års inkomster.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till lag örn ändring

i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

27

Bilaga.

Promemoria

angående beskattning av förmåner, utgående under värnpliktstjänstgöring

och till fast anställd militär personal,

jämlikt uppdrag av chefen för finansdepartementet utarbetad av

t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström.

Förmåner, utgående under värnpliktstjänstgöring samt till fast

anställd personal.

Med avseende å hithörande förmåner, måste skillnad göras mellan förmåner,

som utgå under fredstjänstgöring och sådana, som utgå under krigstjänstgöring.

Begreppet krigstjänstgöring bestämmes i krigsavlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (S. F. 278/1939), 1 §. Krigstjänstgöring anses fullgöras

av den, som tillhör mobiliserad del av försvarsväsendet. Sker annorledes

än genom mobilisering inkallelse av personal för ändamål, som omförmäles

i § 28 mom. 1 och § 36 morn. 2 värnpliktslagen (d. v. s. för rikets försvar

eller med hänsyn till dess säkerhet), äger Kungl. Majit föreskriva om och

i vad mån stadgandena i krigsavlöningsreglementet skola gälla i fråga om

tjänstgöring vid icke mobiliserad del av krigsmakten, som beröres av inkallelsen;

och skall därvid å sådan tjänstgöring tillämpas vad i reglementet stadgas

örn krigstjänstgöring.

Tjänstgöring, som icke enligt dessa regler utgör krigstjänstgöring, är att

anse som fredstjänstgöring.

A. Under fredstjänstgöring.

Värnpliktiga erhålla till en början förmåner in natura, nämligen fri förplägnad,

inkvartering, utrustning och sjukvård (Jfr S. F. 60/1926, § 9, 1, i dess

lydelse före S. F. 752/1939).

Härjämte utgå emellertid till de värnpliktiga vissa kontanta belopp enligt

olika grunder. Härvidlag må erinras örn, att det ligger i värnpliktens idé, att

något anspråk på ekonomisk ekvivalent för värnpliktstjänstgöringen från den

värnpliktiges sida icke kan resas.1 Vad särskilt angår den tid, då de värnpliktiga

åtnjuta utbildning för uppfyllande av den försvarsplikt, som åligger medborgaren,

har även uttalats, att de icke borde uppbära avlöning härför i vanlig

mening.2 De kontanta förmåner, som kunde utgå, voro endast avsedda att

sätta den värnpliktige i stånd att bestrida förekommande mindre utgifter

under övningstiden;2 manskapet måste ju självt hålla sig med en del till den

personliga utrustningen hörande smärre persedlar m. m., såsom näsdukar,

borstdon, tvål, putsmedel o. d.3

1 Sociala beredskapskommitténs bet. Del I, Stockholm 1939, sid. 24.

2 Prop. 1906:113, sid. 4.

3 Jfr prop. 1921:350, sid. 43.

KAP 1.

§ 1.

Förmåner, utgående under värnpliktstjänstgöring.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 15.

Från denna principiella ståndpunkt att icke lämna någon ersättning för

själva värnpliktstjänstgöringen, gjordes emellertid ett avsteg redan år 1906,

i det att ett särskilt, låt vara obetydligt penningtillskott tillerkändes värnpliktig

vid specialvapnen under den tid, hans tjänstgöring översteg den eljest

vanliga om 240 dagar. Detta särskilda tillskott fick således karaktären av en

direkt ersättning för den längre tjänstgöringen.1

Denna uppdelning av penningbidraget bibehölls i kungörelsen den 5 mars

1926 angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-) befäl och värnpliktiga

under fredstid m. m. (S. F. 60/1926). Enligt § 9 i sagda kungörelse enligt dess

nuvarande lydelse2 utgår till en början penningbidrag med 50 öre per dag;

detta belopp motsvarar det ursprungliga, för nödvändiga personliga omkostnader

avsedda. Emellertid höjes penningbidraget till 1 krona per dag efter

180 dagars tjänstgöring; det överskjutande beloppet måste här alltfort betraktas

såsom en, låt vara ringa ersättning för den längre tjänstgöringen. Det

högre bidragsbeloppet utgår även under beredskapsövning, landstormsrepetitionsövning,

landstormsbefälsövning och vid tjänstgöring, som anbefalles

enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 vämpliktslagen, d. v. s. vid särskild

inkallelse, då rikets försvar det kräver.

Utöver dessa penningbidrag utgå emellertid även särskilda penningtillskott

i vissa fall enligt S. F. 752/1939:

1) Under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv utgår sjötjänstbidrag

till vissa värnpliktiga:

a) Till å sjömanshus inskriven värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 A c)

vämpliktslagen (d. v. s. som uttagits till linjetjänst och ej tillhör klass B,

vilken klass innefattar studenter, sjökaptener m. m.) utgår dylikt sjötjänstbidrag

efter minst 210 dagars tjänstgöring med 1 krona om dagen.

En motsvarande bestämmelse tillkom i samband med 1939 års riksdagsbeslut

angående utsträckning av övningstiden för dessa värnpliktiga från

200 dagar till 340 dagar och var avsedd som en särskild kompensation för

den ökade börda, som sålunda pålades dessa värnpliktiga.3 Genom den senare

gjorda ändringen utgår ersättning endast under sjötjänstgöring eller tjänstgöring

i sjöreserv, vilken tjänstgöring dessa värnpliktiga dock regelmässigt

fullgöra.

b) Till värnpliktig vid marinen, som inkallats jämlikt § 28 mom. 1 eller

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen (d. v. s. särskild inkallelse, då rikets försvar det

kräver) utgår sjötjänstbidrag enligt samma grunder och med samma belopp,

som tillämpas beträffande sjötillägg till fast anställd personal,4 dock minst

1 krona.

Detta sjötjänstbidrag avser att bereda vederlag för det ökade ansvar och

arbete, som sjötjänstgöringen medför.

2) Under flygtjänstgöring utgår flygtillägg åt värnpliktiga, som tjänstgöra

i vissa befattningar med följande belopp per månad, nämligen

flygförare .......................................... 150 kronor

flygspanare .......................................... 150 »

flygsignalist ........................................ 60 »

1 Prop. 1906:113, sid. 4.

2 Paragrafen har ändrats genom S. F. 444/1936, 224/1939 och senast 752/1939.

3 Prop. 61/1939 B., sid. 4, S. F. 224/1939.

4 Se härom S. F. 567/1921, 6 §. Förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente har godkänts

av riksdagen, men är ännu ej utfärdat; prop. 127/1940.

flygskytt .....

chefsmekaniker

mekaniker

elevtillägg

60

60

30

60

»

»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

29

Närmare bestämmelser härom hava meddelats i Kungl, brev den 1 december

1939.1

3) Värnpliktig, som jämlikt § 27 mom. 3 F värnpliktslagen tjänstgör, sedan

tiden för den tjänstgöring, till vilken han inkallats, gått till ända, erhåller för

den överskjutande tiden ersättning enligt ovan angivna grunder, dock lägst

1 krona per dag. Härmed avses sådana fall, då fartyg, varå den värnpliktige

tjänstgör, hindras att återkomma till station av flottan och att avmönstra

innan tiden gått till ända för den tjänstgöring, för vilken den värnpliktige

inkallats.

4) Till värnpliktiga utgår vidare under vissa förutsättningar familjebidrag.

Rörande hittills gällande bestämmelser härom torde ingen redogörelse erfordras,

då proposition med förslag till nya bestämmelser örn familjebidrag

åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid2 numera godkänts av riksdagen.

Enligt denna proposition skall under landstormsövning och landstormsbefälsövning

utgå 2 kronor för hustru och 50 öre för varje barn under 16 år.

Bidraget utgår utan b ekon sprou ning.

Under annan tjänstgöring utgår familjebidraget enligt följande tariff,

olika för olika ortsgrupper.

Ortsgrupp

I

II

III

För hustru eller, där

bidrag ej utgår för

hustru, annan familjemedlem,

som förestår

den värnpliktiges hem

kronor

2: 50

3:15

3: 75

För annan familjemedlem

över 16 år

än som avses i

kol. 2

kronor

1: —

1: 25

1: 50

För annan familjemedlem

ander 16 år

än som avses i

kol. 2

kronor

0: 70

0: 80

0: 90

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses under vissa angivna förutsättningar

ej blott hustru och barn utan även föräldrar, hustruns barn

samt frånskild hustru ävensom husföreståndarinna.

Av familjebidraget utgår för hustru och bara visst belopp utan behopsprövning,

nämligen 1 krona för hustru och 40 öre för varje barn under 16

år. I övrigt utgår familjebidrag endast i den mån behov därav skäligen

kan antagas föreligga.

B. Under krigstjänstgöring.

Huvudbestämmelserna angående värnpliktigas förmåner under krigstjänstgöring

återfinnas i krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (S. F. 278/

1939) med tillägg den 19 januari 1940 (S. F. 52/1940) samt tillämpningsföreskrifter

den 3 september 1939 (S. F. 655/1939) och tillämpningsbestämmelser

den 19 januari 1940 (S. F. 51/1940).

Liksom under fredstjänstgöring åtnjuta de värnpliktiga förplägnad, inkvartering,

utrustning och sjukvård samt därjämte viss fribrevsrätt (S. F.

278/1939, 4 §, 2).

I övrigt uppbära de värnpliktiga, i stället för penningbidrag, särskild krigslön.

För meniga och värnpliktig vicekorpral utgår denna allenast i form

av s. k. terminslön, för värnpliktiga av högre grad än vicekorpral i form av

såväl månadslön som terminslön. Månadslönen utbetalas månadsvis i efterskott.

I fråga örn terminslön uppdelas månaden i tre terminer och terminslön

utbetalas den 1, den 11 och den 21 i varje månad i förskott; löneterminen

är således i regel tio dagar.

1 T. L. A nr 90/1939, sid. 309.

2 Prop. 1940: 94.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Terminslönen utgår enligt två olika tariffer av vilka som regel den högre

tariffen tillämpas å personal, som befinner sig inom krigsskådeplats eller

inom fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd, ävensom å personal,

beträffande vilken Kungl. Maj:t särskilt förordnat att den högre tariffen

skall gälla, samt den lägre tariffen å övrig personal.

Vid beräknandet av terminslön enligt den lägre tariffen har såsom utgångspunkt

tagits de penningbidrag, som under fredstjänstgöring tillkomma

värnpliktig personal, d. v. s. 50 öre per dag, respektive efter 180 dagars

tjänstgöring, 1 krona per dag. Terminslönen enligt lägre tariffen är således

för meniga 5 kronor, respektive 10 kronor, motsvarande — då varje månad

omfattar tre terminer — ett belopp av 15, respektive 30 kronor per månad.

Emellertid har gränsen mellan dessa båda terminslöner enligt lägre tariffen

ej satts vid 180 dagars tjänstgöring, utan gjorts beroende av om den värnpliktige

fullgjort soldat-(rekryt-) utbildning. Terminslön enligt den högre tariffen

utgår med ett med 5 kronor per termin förhöjt belopp, d. v. s. med

30, respektive 45 kronor per månad.

Någon särskild motivering till det belopp, vartill terminslön enligt lägre

tariffen bestämts, lärer icke vara erforderlig, då densamma motsvarar de

under fredstjänstgöring utgående penningbidragen. Terminslönen enligt

den högre tariffen, som utgår vid tjänstgöring å krigsskådeplats och inom

fästning i belägringstillstånd har motiverats med att ett sådant vederlag

överhuvud taget vore erforderligt om icke den under sådana förhållanden

tjänstgörande personalen skulle ekonomiskt sett bliva sämre ställd än de i

hemorten stationerade.1

Härvid böra dock observeras följande särskilda bestämmelser:

1) Enligt S. F. 51/1940, 2 § 2, skall beträffande värnpliktig, inkallad till

rikets försvar, terminslön utgå efter den högre tariffen fr. o. m. den lönetermin,

som börjar efter 42 dagars dylik tjänstgöring; detta alltså oberoende

av var han tjänstgör.

2) Enligt S. F. 52/1940 skall soldat-(rekryt-) utbildning anses fullgjord efter

en sammanlagd tjänstgöringstid av 100 dagar, däri inbegripet tjänstgöring

enligt § 27 och § 36 mom. 1 värnpliktslagen. Efter denna tid utgår

alltså terminslön efter den lägre tariffen med 10 kronor eller således 30 kronor

i månaden.

Till värnpliktigt befäl av högre grad än vicekorpral utgår såväl månadslön

som terminslön med stigande belopp t. o. m. majors grad.

Med avseende å nu berörda förmåner må åberopas följande sammanställning:
månadslön

terminslön Summa per månad

1) menig, som ej fullgjort soldat- (re-

högre

lägre

i

II

kryt-)utbildning..................

—

10

5

30

15

2) menig, som fullgjort dylik utbildning

—

15

10

45

30

3) vicekorpral......................

—

18

11

54

33

4) korpral, 1. kl., sjöman...........

15

20

12

75

51

5) furir, korpral vid marinen m. fl...

30

25

13

105

69

6) und. off, av 3. graden vid marinen

m. fl............................

35

28

14

119

77

7) sergeant o. jämställda............

45

30

15

135

90

8) fanjunkare, fänrik, underlöjtnant .

60

40

20

180

120

9) löjtnant o. jämställda............

75

50

25

225

150

10) kapten o. jämställda.............

90

60

30

270

180

11) major o. jämställda..............

105

70

35

315

210

1 Prop. 246/1939 A, sid. 48; jfr sid. 37 o. f.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

31

Under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv skall terminslön utgå

med ett belopp motsvarande vad som enligt fredsbestämmelserna skulle

hava utgått till vederbörande i sjötillägg (ersättning för uppbörd), sjötjänstbidrag,

mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar för 10

dagar. Härutöver må värnpliktiga åtnjuta terminslön enligt lägre tariffen.

Under sjötjänstgöring med rörlig förläggning får terminslönen dock icke

understiga vad som skulle utgått enligt den högre tariffen.

Vid flygtjänstgöring, varom särskilda bestämmelser meddelats genom förberörda

Kungl, brev den 1 december 1939,1 utgår flygtillägg enligt samma

grunder som vid fredstjänstgöring men inräknas i månadslönen eller anses,

om sådan lön icke uppbäres, utgöra månadslön. Härutöver utgår terminslön

enligt den lägre tariffen.

Härutöver utgår även familjebidrag åt vissa värnpliktiga. Bestämmelser

örn dylika familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring äro meddelade

i krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940, S. F. 223/1940.

Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag

och sjukbidrag; dock må Kungl. Maj:t föreskriva att familjebidrag

skall helt eller delvis utgå in natura. Bidrag utgår till medlemmarna

av den värnpliktiges familj, vartill under vissa förutsättningar räknas ej

blott hustru och barn utan även föräldrar, hustruns barn samt frånskild

hustru ävensom husföreståndarinna.

Familjepenning utgår med olika belopp för olika ortsgrupper enligt följande

tariff:

Ortsgrupp

I

II

II

För hustru eller, där

bidrag ej utgår för

hustru, annan familjemedlem,

som förestår

den värnpliktiges hem

kronor

1: 75

2: —

2: 25

För annan familjemedlem

över 16 år

än som avses i

kol. 2

kronor

1: —

1:25

1: 50

För annan familjemedlem

under 16 år

som avses i

kol. 2

kronor

0: 70

0: 80

0: 90

Av denna familjepenning utgår för hustru och barn som regel visst

grundbelopp utan be hov sprou ning, nämligen 1 krona för hustru och 40 öre

för barn under 16 år. Detta betyder alltså att grundbeloppet utgår oberoende

av storleken av den värnpliktiges inkomst och förmögenhet. Därutöver

utgår familjepenning endast i den mån behov skäligen kan antagas

föreligga.

Vidare kan även bostadsbidrag utgå örn behov härav föreligger till bestridande

av utgifter för en eller flera familjemedlemmar, med vilka den

värnpliktige vid inkallelsen sammanbodde. Bostadsbidrag får icke överstiga

hyresvärdet för den bostad, den värnpliktige innehade å inställelsedagen,

däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme. — Emellertid

kan bostadsbidrag utgå åt värnpliktig, ändå att detsamma ej avser beredande

av bostad åt familjemedlemmar, som ovan sagts, därest den värnpliktige

är i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad under värnpliktstjänstgöringen

och bostadens avstående skulle för honom medföra

synnerlig olägenhet.

Vidare kan Kungl. Maj:t förordna att till värnpliktiga, vilka driva näring

eller rörelse, må utgå näringsbidrag till avlönande av arbetskraft, som anställts

för verksamhetens uppehållande. Dylikt bidrag skall i regel utgå

allenast, därest den värnpliktige har familj och denna erhåller sitt uppehälle

av näringen eller rörelsen. Emellertid kan näringsbidrag utgå, ändå

1 T. L. A nr 90/1939.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-

att värnpliktig icke har familj, om upphörandet av näringen eller rörelsen

skulle för den värnpliktige medföra synnerlig olägenhet eller vara ur det

allmännas synpunkt till skada. Näringsbidrag må i regel ej överstiga 200

kronor i månaden, men kan uppgå till högst 300 kronor, om verksamhetens

uppehållande är av synnerlig betydelse för det allmänna.

I anledning av familjemedlems sjukdom kan värnpliktig erhålla sjukbidrag

med högst det belopp, vartill kostnaderna för läkare och sjukhusvård

etc. uppgå. Även här förutsättes en ekonomisk behovsprövning.

A. Under fredstjänstgöring.

I fråga örn fast anställt manskap gälla ännu bestämmelserna i avlöningsreglementet

den 11 maj 1928, S. F. 128/1928.1 Förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente

har emellertid av riksdagen godkänts och torde kunna

förväntas inom den närmaste tiden. Fast anställt manskap åtnjuter inkvartering,

beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för dylik

förmån ävensom kontant lön. Särskild ersättning utgår under sjökommendering,

under flygtjänstgöring och under utförande av dykeriarbete ävensom

i vissa andra fall. Därjämte utbetalas anställningspenning, avskedspremie

och begravningshjälp, varjämte i vissa fall skall utgå ekiperingshjälp

och årligt ekiperingsbidrag.

Beträffande officerare och underofficerare och med dem jämställda gäller

militära avlöningsreglementet av den 21 juni 1939 S. F. 275/1939 nied tillhörande

författningar. Förutom lön med fasta lönetillägg och rörligt tillägg

utgå till dessa befattningshavare särskilda ersättningar i vissa fall. Den följande

framställningen anknyter till innehållet i sistberörda författning. De

olika förmånerna äro emellertid, där desamma skola förekomma beträffande

fast anställt manskap, av samma karaktär som i fråga örn officerare och

underofficerare, ehuru beloppen bliva olika. Förmånerna ifråga äro följande:

1) Kallortstiilågg utgår till befattningshavare, som har sin förläggningsort

å plats inom rikets nordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden

och levnadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda

olägenheter i fysiologiskt hänseende. Kallortstillägget utgår med ett årligt

belopp, lägst 90, högst 720 kronor.

2) Sjötillägg- utgår under sjötjänstgöring och tjänstgöring i sjöreserv med

växlande belopp alltefter innehavd tjänst och sjötjänstgöringens beskaffenhet.

Detta sjötillägg, som av ålder utgått, avser att utgöra ersättning för det

ökade ansvar och mera krävande arbete, som åtföljer tjänsten ombord. Sjötillägget

är högre vid tjänstgöring å undervattensbåt mot vid tjänstgöring å

annat fartyg; i båda fallen är dessutom tillägget högre vid rörlig förläggning

mot vid stationär sådan. Beträffande annat fartyg än undervattensbåt är dessutom

tillägget, då fråga är om stationär förläggning, uppdelat i två grupper,

allteftersom förläggningen sker å egen förläggningsort (lägre tillägg) eller å

annan förläggningsort (högre tillägg).

Vid tjänstgöring å undervattensbåt varierar sjötillägget mellan 3 kronor

och 9.75 kronor per dag, respektive 4.50 kronor och 13.75 kronor per dag. Vid

tjänstgöring å annat fartyg äro högsta och lägsta beloppen respektive 0.70—3.20,

1.05—4.80 och 1.80— 8 kronor per dag. Under tjänstgöring i sjöreserv utgår

1 Ändrat genom S. F. 112/1939, 114/1937, 273/1937.

’ Rörande sjötilläggen hänvisas till historiken i 1936 års lönekommittés betänkande angående

militärt avlöningsreglemente, Stockholm 1938 (S. O. U. 1938/55), sid. 381.

§ 2.

Förmåner, utgående till tast anställd personal.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

33

samma tillägg som vid stationär förläggning av annat fartyg än u-båt å främmande

förläggningsort.

Till fartygschef utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget

med lägst 0.40 kronor och högst 1 krona per dag. Tillägget är motiverat med

de maktpåliggande uppgifter och det merendels betydande ansvar, som

åvila beställningshavare under utövande av befattning såsom fartygschef.1

3) Till underofficer vid flottan eller flygvapnet, som under sjötjänstgöring

omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår uppbördsersättning

med 50 öre per dag. Tillkomsten av denna förmån sammanhänger med den

ökade svårigheten att ombord svara för där förekommande förråds- och inventarieuppbörden;

densamma har ansetts vara ett medel till skärpande av

personalens uppmärksamhet och ansvarskänsla vid handhavandet av den

merendels ömtåliga och dyrbara materiel, varom här är fråga.2

4) Under flygtjänstgöring utgår särskilt flygtillägg.3 Detta flygtillägg har

i huvudsak betraktats såsom en riskpremie, men även såsom ett nödvändigt

medel att uppehålla och befordra flygvapnets rekrytering samt såsom en ersättning

för det med flygtjänsten förenade ansvarsfulla arbetet.

Flygtilläggen utgå med följande belopp per månad räknat:

flygförare och flygspanare .................. 210—270

provflygare ................................ 270

kontrollflygare ............................ 210

flygsignalist................................ 150

chefsmekaniker ............................ 60

elevtillägg ................................ 150.

5) Under tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten äger

befattningshavare åtnjuta tjänstgöringstrciktamente. Beloppet härav angives i

kungörelsen den 22 juni 1939 med tilläggsbestämmelser till militära avlöningsreglementet,

S. F. 479/1939, 6 kap.

För deltagande i övningsmarscher och annan till vanliga vapenövningar

eller skolor hänförlig tjänstgöring med trupp utom förläggningsorten äger

vederbörande som regel åtnjuta fri förläggning och fri förplägnad samt, om

för tjänstgöringen tages i anspråk längre tid än 24 timmar, dessutom tjänstgöringstraktamente

enligt viss lägre tariff.

6) Under sjötjänstgöring utgå mässpenningar, vilka äro att jämställa med

traktamentsersättning under tjänstgöring i land.4 Närmare bestämmelser härom

hava meddelats i S. F. 479/1939, 7 kap.

Beträffande mässpenningarnas belopp må åberopas följande kortfattade

översikt, utvisande belopp per dag, som utgå till olika befattningshavare.

a) den som håller kajutbord.................. 7:20 kr.

b) den som mässar vid kajutbord............. 5:75 kr.

c) den som mässar vid gunrumsbord m. fl:

off. 4—4: 70 kr.

und. off. 3: 05—3: 60 kr.

7) Under sjötjänstgöring utgå vidare representationspenningar under rörlig

förläggning. De utgå till befälhavare i kaptens eller högre grad och variera

till beloppet mellan 2 och 10 kronor per dag. S. F. 479/1939, 7 kap., 1 § 2.

8) Ersättning för flyttningskostnad utgår i vissa fall. Närmare bestämmelser

härom återfinnas i kungörelsen den 22 juni 1939 angående ersättning för

flyttningskostnad enligt civila och militära avlöningsreglementena.

1 S. O. U. 1938:55, sid. 199.

2 S. O. U. 1938:55, sid. 200.

8 S. O. U. 1938: 55, sid. 391 o. f.

4 S. O. U. 1938:55, sid. 390.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 15.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

9) Den, som å tjänstens vägnar handhar penninguppbörd eller verkställer

kontant utbetalning av medel, må kunna erhålla felräkning spenningar till belopp,

som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd

eller utbetalning sker och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens

omfattning. Vid en och samma befattning är högsta beloppet av felräkningspenningarna

600 kronor.

10) Till beställningshavare vid armén — dock ej krigskassör — som ej tillhör

intendenturkåren men som förordnas att uppehålla antingen befattning,

varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning eller ock befattning,

vilken är avsedd för förvaltare eller för regementskassör, utgår ansvarsarvode

med 4.50 kronor, respektive 2.25 kronor för dag. Detta arvode avser

att i fall, där dylika befattningar tillfälligtvis uppehållas av personal, som ej

undergått fackutbildning eller genom regelbunden tjänstgöring förvärvat och

uppehållit nödig rutin på förevarande område, bereda ersättning för det ökade

ekonomiska ansvaret.1

11) Begravningshjälp utgår med ett belopp av minst 400 kronor.

12) Den, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform),

äger vid tillträdandet av första ordinarie beställning uppbära elciperingshjälp

med 500 kronor.

13) Nyss angiven befattningshavare äger att för underhåll och förnyelse

av uniformspersedlar, vilka ingå i föreskriven fältutrustning eller vilka det

eljest åligger honom att anskaffa, uppbära årligt ekiperingsbidrag med 180

kronor.

Den särskilda ersättning för dgkeriarbete, som i vissa fall utgår, är tydligtvis

avsedd som gottgörelse för detta arbetes mera krävande art.

B. Under krig stjänstg öring.

Bestämmelserna återfinnas i krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939,

S. F. 278/1939, vilket är tillämpligt å all personal.

Personalen åtnjuter, oberoende av grad, förplägnad, inkvartering, utrustning,

sjukvård samt viss fribrevsrätt. Med fri förplägnad förstås krigsportion,

d. v. s. erforderlig proviant för man och dag.2

Vidare utgår krigslön, uppdelad i månadslön och terminslön. Månadslönen,

som utgår i efterskott, utgör 1/12 av årslönen. Ter minslönen utgår med stigande

belopp alltefter innehavd grad (se 6 §) och utbetalas i förskott för varje

termin den 1, den 11 och den 21 i varje månad. Terminslönen utgår efter två

tariffer, en högre och en lägre, av vilka den högre tillämpas å personal inom

krigsskådeplats eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd ävensom

å personal, beträffande vilken Kungl. Maj:t därom förordnat.

Under sjötjänstgöring skall emellertid terminslönen vara lika med summan

av vad som enligt fredsbestämmelserna skulle hava utgått i sjötillägg (uppbördsersättning),

sjötjänstbidrag, mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar

för tio dagar. Terminslönen må dock vid sjötjänstgöring

med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv icke understiga vad

som enligt vanliga regler örn terminslön skulle hava utgått, och vid sjötjänstgöring

med rörlig förläggning får terminslönen icke understiga den vanliga

terminslönen enligt den högre tariffen.

Beträffande fast anställd personal av manskaps grad, som icke mässar i

underofficer smass, gäller att utöver terminslön, beräknad på först angivet sätt,

skall ytterligare utgå terminslön enligt den lägre tariffen.

Under flygtjänstgöring utgår flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg

med tillägg av terminslön enligt den lägre tariffen.

1 S. O. U. 1938: 55, sid. 216.

2 Kungl, brev den 16 september 1932, T. L., A nr 37.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

35

Vidare utgår krigsutrustningsbidrag med 250 kronor till personal, som är

skyldig att hålla sig med uniformspersedlar; bidraget är avsett till fullständigande

av egen personlig krigsutrustning.

Till högre befälhavare kunna statsbidrag utgå för bestridande av sådana

med tjänsten förenade utgifter, vilka icke lämpligen kunna redovisas i vanlig

ordning, såsom kostnader för förplägnad av tillfälligt besökande, representationskostnader

m. m.

Flyttning ser sättning utgår enligt i fredstid gällande grunder.

Begravningshjälp utgår enligt de i fredstid gällande grunder, därest begravningen

sker genom dödsboets försorg.

KAP. 2.

Beskattningen av ifrågavarande förmåner enligt gällande rätt.

§ 1.

Allmänna principer för beskattningen.

Frågan om beskattningen av förut angivna förmåner är tydligtvis att i huvudsak

besvara med hänsyn tagen till gällande bestämmelser rörande beskattning

av inkomst av tjänst.

Någon definition å själva begreppet inkomst lämnas icke i skattelagarna.

Författningarna hava ej heller uttömmande angivit omfånget av varje särskild

förvärvskälla, utan lagtexten har avsiktligt givits en sådan avfattning,

att vid lagtillämpningen kunna till intäkt av viss förvärvskälla hänföras intäkter,

vilka till sin natur äro likartade med dem, som i författningstexten

uttryckligen angivas vara hänförliga till förvärvskällan.1

Å andra sidan har i särskilda fall uttryckligen angivits, att vissa den

skattskyldige tillkommande förmåner icke skola upptagas till beskattning.

Bestämmelserna härom återfinnas i K.L. 19 § med anvisningar samt, såvitt

fråga är om inkomst av tjänst, K.L. 32 och 33 §§ med anvisningar.

I 1910 års författningar örn inkomst- och förmögenhetsskatt samt örn bevillning

av fast egendom samt av inkomst återfinnas flertalet av de skattefria

förmåner, som nu återgå i K.L. 19 § och 32 § 3 morn., men då sammanförda

i en enda paragraf (8 § i envar av de båda äldre författningarna). Deri vid

1928 års lagstiftning gjorda uppdelningen av de skattefria förmånerna i två

grupper har skett i anslutning till såväl inkomstskattesakkunnigas som

1921 års kommunalskattekommittés förslag.2 Någon motivering härtill återfinnes

icke i kommunalskattekommitténs betänkande, men däremot i det

betänkande, inkomstskattesakkunniga avgåvo. I dessas förslag motsvarar

8 § 1 mom. i huvudsak K. L. 19 §, och de sakkunniga angåvo uttryckligen, att

8 § 1 mom. i förslaget innehöll exempel å intäkter, som »enligt grunderna

för denna förordning» icke voro skattepliktiga; m. a. o., intäkter, som

enligt de mer eller mindre grundläggande principerna för den föreslagna lagstiftningen

icke skulle beskattas. 8 § 2 mom. i förslaget motsvarar K.L.

32 § 3 mom. och angavs innehålla en uttömmande uppräkning av intäkter,

som enligt den föreslagna förordningens grunder väl voro skattepliktiga,

men som ändock av olika skäl undantogos från skatteplikt. Härunder folio

två grupper av intäkter.

1 Prop. 1927:102, sid. 340.

2 Betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt, I, Stockholm 1923 (S. O. U. 1923: 69), sid.

11. Betänkande angående den kommunala beskattningen, I, Stockholm 1924 (S. O. U. 1924: 53),

sid. 12 och 20.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

a) Vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna tjänster

eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning

m. m. Rätteligen skulle dessa särskilda ersättningar hava upptagits såsom

inkomst och avdrag skett för de verkligen havda kostnaderna. Av praktiska skäl

föredrog man att i stället undantaga ersättningarna i fråga från beskattning,

i det man utgick från att ersättningsbeloppen icke voro större än att de

genomgående förbrukades för det avsedda ändamålet.

b) »Natura- och andra förmåner, som utgått till värnpliktig i och för

värnpliktstjänstgöringen; underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital;

fattigunderstöd; begravningshjälp med mera dylikt». Såväl i anvisningarna1

som i motiveringen2 uttalades, såsom nyss erinrats, att genom

bl. a. detta stadgande undantogos från skatteplikt vissa intäkter, som enligt

förordningens grunder (resp. »enligt sin natur») eljest skolat vara skattepliktiga.

1921 års kommunalskattekommitté avvek såtillvida från inkomstskattesakkunnigas

förslag, att i en särskild paragraf under rubriken »skattepliktig

inkomst» upptogos de fall, som av principiella skäl icke ansågos hänförliga

till dylik inkomst (25 §), medan under rubriken »inkomst av tjänst

eller anställning» angavs bl. a. att såsom intäkt icke skulle upptagas vad som

av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag

förenade kostnader. Den ovan under b) angivna gruppen (naturaoch

andra förmåner till värnpliktig etc.) upptogs icke i lagtexten, men val

•— med viss betydelsefull redaktionell ändring — i anvisningarna till 25 §,

vilken ju upptog fall, där av principiella skäl skatteplikt icke förelåg. Den

slutliga lagtexten utformades på motsvarande sätt.

Nu gällande K.L. 19 § torde i förevarande sammanhang sakna betydelse.

Desto större betydelse äger emellertid punkt 1 av anvisningarna därtill. På

sätt föregående framställning torde utvisa, ansågo inkomstskattesakkunniga

däri angivna fall utgöra i princip skattepliktig inkomst, ehuru man, tydligtvis

av billighetsskäl ansåg sig icke böra beskatta dem. Placeringen i anvisningarna

till nu gällande K.L. 19 § synes däremot utmärka, att lagstiftaren

för sin del ansett här vara fråga om förmåner, vilka av principiella

skäl icke voro skattepliktiga.

En närmare undersökning av huru härmed förhåller sig torde vara av

visst intresse för förevarande utrednings syfte.

De olika i punkt 1 av anvisningarna till K.L. 19 § angivna fallen äro

följande:

1) Fattigunderstöd.

Med avseende härå lärer utan vidare vara klart, att dylikt understöd icke

utgör beskattningsbar inkomst, enär detsamma är förenat med återbetalningsskyldighet.

3 Fattigunderstöd är närmast att jämställa med »vad som

erhållits genom upplåning», vilket av inkomstskattesakkunniga hänfördes till

»enligt grunderna för denna förordning icke skattepliktiga intäkter»4. Då

emellertid lagstiftaren följde kommunalskattekommitténs uppfattning, att

icke inrymma bestämmelser örn sådant »som för den allmänna uppfattningen

framstår såsom så självklart, att ett särskilt omnämnande därav skulle

vara ägnat mera att grumla inkomstbegreppet än att reda detsamma»5 borde

näppeligen heller hava särskilt angivits, att fattigunderstöd ej är beskattningsbar

inkomst. I norsk och dansk skattelagstiftning omnämnes icke detta

1 S. 07u7 1923:69, sid. 40.

2 S. O. O. 1923: 69, sid. 110.

8 Jfr R. 1934: ref. 55 och Hedelius, Arbetslöshetsunderstöden, i Svensk skattetidning 1934,

sid. 73.

4 S. O. U. 1923: 69, sid. 4.

6 S. O. U. 1924: 53, sid. 407.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

37

fall, ehuru någon beskattning av fattigunderstöd naturligen icke förekommer;

finsk skattelagstiftning har däremot i denna del, liksom i stor utsträckning

eljest, följt det svenska exemplet.

2) Begravningshjälp.

Beträffande begravningshjälp lärer återigen vara lika klart, att detta är en

i princip skattepliktig inkomst, i vart fall när densamma har samband med

innehavd tjänst. Föreskriften örn skattefrihet härför synes därför, örn nu

densamma anses böra av humanitära skäl bibehållas,1 icke hava sin plats i

anvisningarna till K.L. 19 § utan i stället i K.L. 32 § eller anvisningarna

därtill.

3) Underhåll:, som lämnats fånge eller patient å hospital.

Såsom motivering till skattefriheten i detta fall har på senare tid åberopats

»förmånernas egenskap att utgå utan mottagarens samtycke».2 Denna

förklaring synes svårbegriplig. Vederbörande fånge eller hospitalspatient

har givetvis berövats friheten utan eget samtycke, men därifrån och till

att påstå, att han icke heller samtycker till att mottaga underhåll under

vistelsen å straffanstalt eller hospital är förvisso ett stort steg. Att skatt icke

skall utgå för underhåll av nu angivet slag har säkerligen en annan, närmare

till hands liggande förklaring. Straffet är ett brottslingen av samhället

avsiktligt tillfogat lidande och att beteckna undergåendet härav såsom

likställt med ett tjänsteförhållande vore ju orimligt; det underhåll, som

lämnats fången, är därför icke hänförligt till inkomst av tjänst och naturligtvis

ej heller till någon av de övriga i författningen angivna inkomstkällorna

och följaktligen med nödvändighet ej skattepliktigt.3

Vidkommande underhåll av patient å hospital kan här rimligtvis endast

åsyftas icke betalande patient, som vårdas utan skyldighet att återbetala

vårdkostnaden, enär eljest bestämmelsen om fattigunderstöd är tillämplig.

De enda hithörande fallen torde vara, då tilltalad eller annan intagits för

undersökning av sinnesbeskaffenheten enligt 77 § 3. sinnessjukstadgan (S.F.

328/1929) samt möjligen då fånge intagits å sinnessjukavdelning enligt 48 §

sinnessjuklagen. Härvidlag föreligger emellertid exekverandet av en samhällets

skyddsåtgärd, och även här är varje jämförelse med ett tjänsteförhållande

utesluten.

I övrigt må anmärkas att avfattningen av förevarande stadgande är

mindre lycklig. Såsom icke skattepliktig inkomst angives allenast »underhåll»

åt fånge eller hospitalspatient; de kontant utgående flitpengarna till

vissa fångar skulle med denna formulering närmast vara att anse såsom

skattepliktig inkomst. Så kan dock icke rimligen vara förhållandet ä nyss

angivet skäl, nämligen att inkomsten icke härflyter ur någon av de i författningen

avsedda inkomstkällorna, och någon beskattning av dessa kontanta

förmåner har givetvis aldrig ifrågasatts.

4) Natura- och andra förmåner, som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen.

Någon motivering har icke givits till denna bestämmelses införande. Emellertid

har gjorts gällande, att grunden till dessa förmåners undantagande

kunde sammanhänga med att värnplikten är en skyldighet, som principiellt

fullgöres utan vederlag.4

Den första fråga, som här uppkommer, är givetvis, örn värnplikts t jänst
-

1 Behovet''härav kan möjligen ifrågasättas med hänsyn till de nya bestämmelserna rörande

skattebefrielse för dödsbo samt till den nya lagstiftningen örn understödsföreningar.

2 Svensk skattetidning 1934, sid. 74.

3 Jfr Sandström, Om taxering, Stockholm 1940, sid. 78.

* Svensk skattetidning 1934, sid. 73.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

göring utgör eller kan jämställas med vad skattelagarna inbegripa under uttrycket

»tjänst». Som skäl häremot skulle kunna åberopas, att värnplikten

är en medborgerlig skyldighet, som utkräves tvångsvis och där alltså medborgaren

saknar frihet att själv besluta om han vill fullgöra värnplikten

eller ej. Emellertid torde denna synpunkt icke kunna tillmätas avgörande

betydelse, enär även i andra fall staten kan tvångsvis påkalla arbetsprestationer,

t. ex. enligt tjänstepliktslagen, utan att fördenskull då utgående ersättning

rimligen kunde antagas bliva skattefri.

En annan sak är att den till värnpliktiga utgående ersättningen i penningar

under fredstid som regel är synnerligen blygsam och då som regel endast

avsedd för nödvändiga personliga utgifter. En inkomsts storlek saknar

emellertid betydelse för frågan örn inkomsten till sin art är skattepliktig eller

ej; här ingriper i stället regeln örn skattefritt existensminimum såsom

regulator.

Förklaringen till att ifrågavarande förmåner av lagstiftaren hänförts till

icke skattepliktig inkomst synes i stället vara att billighetshänsyn fått fälla

utslaget. Då staten på detta sätt tager medborgarens arbetskraft i anspråk

utan annan ersättning än vad som fordras för de oundgängliga levnadsbehoven

har man ansett billigheten kräva, att det allmänna icke därutöver

uttager skatt å de lämnade förmånerna. Med denna uppfattning bliva alltså

förmånerna i fråga, på sätt även inkomstskattesakkunniga uttalat, principiellt

sett att hänföra till skattepliktig inkomst, ehuruväl på anförda skäl

ett undantag sedan gjorts för dessa förmåner. Detta undantag har emellertid,

om den angivna utgångspunkten är riktig, icke sin plats i anvisningarna

till K.L. 19 § utan i K.L. 32 § eller anvisningarna därtill.

5) »ju. m. dyl.»

Uppräkningen av nyttigheter, som icke äro att hänföra till skattepliktig

inkomst, avslutas med orden »m. m. dyl.». Dessa tillagda ord, som synas

angiva att den föregående uppräkningen endast är en exemplifiering och att

således åtskilliga andra nyttigheter av liknande slag skulle vara fria från

beskattning, hava vållat mycken ovisshet och orsakat åtskilliga onödiga taxeringsprocesser.

Ursprunget till punkt 1 av anvisningarna till K.L. 19 § är, såsom förut

angivits, att söka i inkomstskattesakkunnigas förslag till förordning örn inkomst-

och förmögenhetsskatt, 8 § 2 mom. Emellertid angavs uttryckligen

i motiveringen till detta stadgande, att »det ligger i sakens natur att denna

uppräkning är avsedd att vara uttömmande».1 Visserligen förekommo även i

detta förslag orden »med mera dylikt», men desämma hänförde sig icke till

hela uppräkningen av förmåner till värnpliktiga, underhåll åt fånge etc. utan

allenast till ordet »begravningshjälp»;2 stadgandet slutade med orden »fattigunderstöd;

begravningshjälp med mera dylikt». Vid den omredigering, som

gjordes av kommunalskattekommittén och som återgår i lagtexten, ändrades

såväl ordningsföljden mellan de uppräknade nyttigheterna som ock interpunkteringen,

men uppräkningen avslutades fortfarande med orden »m. m.

dyl.». Dessa ord kommo således, troligen oavsiktligt, att hänföra sig till hela

ifrågavarande uppräkning i stället för enbart till »begravningshjälp» samt

förvandlade därmed den såsom »uttömmande» avsedda uppräkningen till att

bliva allenast en exemplifiering.

Spörsmålet om de övriga nyttigheter, som med hänsyn till angivna formulering

kunde avses inbegripna under anvisningarna till K.L. 19 § blev på sin

tid särskilt aktuellt i fråga örn arbetslöshetsunderstöden. I vissa län ansågos

1 S. O. U. 1923:69, sid. 107.

2 Jfr den ovan under b) återgivna avfattningen av stadgandet i denna del.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

39

dessa understöd skattefria, i andra beskattades desamma.1 Denna fråga löstes

slutligen genom ett utslag av regeringsrätten,2 3 som fann arbetslöshetsunderstöden

utgöra skattepliktig inkomst.

Vidkommande K.L. 32 och 33 §§ erbjuder tillämpningen föga svårighet,

därest den grundläggande principståndpunkten fasthålles. All inkomst av

tjänst — med de i 19 § jämte anvisningarna därtill angivna undantag — är

principiellt skattepliktig. Avdrag får emellertid ske för alla utgifter, som

äro att anse såsom kostnader för fullgörande av tjänsten; den uppräkning

av dylika avdragsgilla kostnader, som förekommer i 33 §, är på intet sätt uttömmande

utan är, såsom av ordalagen tydligt framgår, allenast en exemplifiering.

Av praktiska skäl har emellertid en förenkling skett beträffande »vad

som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller

uppdrag förenade kostnader». Här skulle rätteligen även dessa förmåner upptagas

såsom inkomst och sedan avdrag få ske med beloppet för de verkligen

havda kostnaderna i fråga. Emellertid presumeras för enkelhetens skull att

de anvisade förmånerna genomgående helt förbrukas för det avsedda ändamålet,

och förmånerna behöva därför enligt K.L. 32 § 3 mom. ej upptagas

såsom intäkt. Skulle utgiften bliva större än den anvisade ersättningen får

återigen icke avdrag ske för det överskjutande beloppet, för såvitt icke den

anvisade ersättningen endast var avsedd som ett mindre bidrag till kostnadernas

bestridande, se punkt 4 av anvisningarna till K.L. 32 §.

Å andra sidan är givet, att av staten anvisade särskilda ersättningar, som

icke äro avsedda att förbrukas till bestridande av med tjänsten förenade

särskilda kostnader utan avse t. ex. att vara gottgörelse för tjänstgöring under

mera krävande eller besvärliga förhållanden, alltid skola upptagas till beskattning.

Detta är även uttryckligen uttalat i punkt 1 av anvisningarna till

K.L. 32 §.

§ 2.

Beskattning av förmåner, utgående under värnpliktstjänstgöring.

Av föreskriften i punkt 1 av anvisningarna till K.L. 19 § framgår omedelbart,

att naturaförmånerna och det kontanta penningbidraget åt värnpliktiga

icke utgöra skattepliktig inkomst.

Tvekan kunde däremot råda beträffande sjötjänstbidrag och flygtillägg,

enär punkt 1 av anvisningarna till K.L. 32 § uttryckligen angiver, att »ersättning

till personal vid armén och marinen under flygtjänstgöring» samt

»sjötillägg till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet» äro att hänföra

till .intäkt av tjänst. Emellertid torde av författningens uppställning få

anses framgå, att K.L. 19 § med anvisningar innehåller den primära huvudregeln

angående skattefrihet samt att följande paragrafer endast reglera beskattningen

inom det område, som ej enligt 19 § undantagits. Ehuru ordvalet

i anvisningarna till 32 § är föga lyckligt — under uttrycket »personal»

inbegripas nämligen ej blott personal på aktiv stat, över stat, på reservstat,

på övergångsstat och i reserven, utan även värnpliktiga och krigsfrivilliga2 —

måste därför anses att även nu angivna förmåner för värnpliktiga icke äro

hänförliga till skattepliktig inkomst. Ett visst stöd härför kan även anses

ligga däri, att vid kommunalskattelagens tillkomst sjötillägg endast utgick till

fast anställd personal samt att författningen i förevarande sammanhang an
-

1 Se härom Svensk skattetidning 1984, sid. 75.

2 R. 1934, ref. 55.

3 Se krigsavlöningsreglementet, 2 §, 1.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

vänder uttrycken »befattningshavare» och »bestäilningshavare» såsom synonyma

med »personal».

Vad ovan sagts angående skattefrihet för förmåner, som utgå till värnpliktiga

under värnpliktstjänstgöring, gäller tydligtvis även vid krigst jänstgöring.

Även där såväl månadslön som terminslön utgå tili värnpliktigt befäl,

måste samtliga förmåner och således även dessa kontanta avlöningsförmåner

vara undandragna beskattning enligt anvisningarna tili K.L. 19 §.

Vad nu sagts har endast avsett frågan örn beskattning av förmåner, som

utgå direkt till den värnpliktige själv. Det återstår att undersöka, i vad mån

samma betraktelsesätt bör anläggas å de såväl under freds- som krigstjänstgöring

utgående familjebidragen.

Så vitt fråga var örn de första bestämmelserna rörande familjeunderstöd,

vilka tillkommo år 1904, gällde att understödet utgick till den värnpliktiges

hushåll och fick lyftas av honom själv, därest han slutat tjänstgöringen vid

understödets utbetalande. Med hänsyn härtill torde näppeligen tvekan kunna

råda därom, att det år 1904 utgående understödet var att betrakta såsom en

förmån, som utgick till den värnpliktige själv i och för värnpliktstjänstgöringen.

Med avseende å de familjeunderstöd, som utgått enligt närmast följande,

1912 och 1931 års författningar, kunde förhållandet däremot synas

mera tveksamt. Som skäl härför har åberopats, att understödet här skulle utbetalas,

icke till den värnpliktige själv, utan till hans hustru eller den, som

eljest hade vårdnaden av barnen.1

Emellertid måste från början fasthållas att frågan, huruvida familjeunderstödet

är en den värnpliktige eller enbart hans hustru och barn tillkommande

förmån, icke har något som helst samband med frågan örn vem, som

har självständig rätt att lyfta bidraget.2 Ett belopp kan naturligtvis vara tillerkänt

en person, medan rätten att lyfta detsamma är tillagd en annan, exempelvis

då en person icke får lyfta viss del av sin lön utan denna skall

utbetalas åt annan; så är ju fallet vid införsel i lön. Detta förhållande hindrar

icke att hela lönen — och alltså även den till annan utbetalade delen —

naturligtvis utgör en den anställdes inkomst.

Bortser man i detta sammanhang från spörsmålet örn lyftningsrätten till

familjeunderstödet, synes man i övrigt kunna anlägga följande synpunkt.

En man är skyldig att utan samhällets betungande försörja sin hustru och

sina minderåriga barn, vare sig desamma äro födda inom eller utom äktenskap.

Såvitt fråga är om försörjningsskyldighet under bestående äktenskap,

är beloppet härav icke till siffran fixerat. I samband med äktenskaps upplösning

sker emellertid ett dylikt fixerande av visst bidragsbelopp, likaså sker

detta numera regelrätt beträffande barn utom äktenskap.

Då försörjningsskyldigheten på detta sätt utkristalliserats i form av vissa

belopp, så innebär ju detta, att den allmänna försörjningsplikten ersatts av

en i kontanta penningar fastställd betalningsskyldighet — en betalningsskyldighet,

som i den mån densamma icke fullgöres, övergår till förfallen skuld

och vilken kan uttagas bl. a. genom införsel. Örn en man, som t. ex. är skyldig

betala 20 kronor i månaden till barn utom äktenskap, inkallas till sex månaders

militärtjänstgöring och då icke kan fullgöra underhållsskyldigheten,

innebär detta, att han under militärtjänstgöringen ådrager sig en skuld på

120 kronor, som han har skyldighet att senare betala. Nu erhåller han emellertid

i stället familjeunderstöd i den form, att till vederbörande barnavårdsman

av statsmedel utbetalas 20 kronor i månaden under militärtjänstgöringens

fullgörande. Detta betyder ej blott, att staten övertagit försörjningsskyl
1

Dock kunde även här fall förekomma, då understödet utbetalades till den värnpliktige själv,

nämligen örn han var änkling eiler frånskild och själv omhänderhade vården av barnen.

2 Jfr S. O. U. 1939: 26, sid. 24.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

41

digheten under tjänstgöringstiden, utan det betyder även, att staten därigenom

befriat den värnpliktige från en eljest uppkommande skuld. Att understödet

i ett. fall som detta måste betraktas såsom en förmån, som utgår till den värnpliktige

i och för värnpliktstjänstgöring — ehuru beloppet utbetalas^ till

annan — synes näppeligen kunna ifrågasättas. På enahanda sätt förhåller

sig ifråga örn underhållsskyldighet under hemskillnad och efter äktenskapsskillnad.

Vad härefter angår familjeförsörjare i bestående äktenskap eller med barn

i egen vårdnad, torde till en början kunna sägas, att örn familjeunderstödet

måste anses såsom en förmån för den värnpliktige själv, då han har harn

utom äktenskap eller är hemskild eller frånskild, måste så vara fallet även

för det fall, att han lever i bestående äktenskap eller har barn under sin egen

vård. Understödets principiella karaktär kan ju icke rimligen förändras allt

efter den värnpliktiges privaträttsliga familjeförhållanden. Härtill kommer,

att även i dessa fall familjeunderstödet i större eller mindre grad befriar den

värnpliktige från att ikläda sig ekonomiska förbindelser, som han eljest

kanske måst ingå för att bereda familjen nödigt underhåll.

Med denna utgångspunkt måste resultatet bliva, att familjeunderstödet är

att anse såsom en sådan förmån för den värnpliktige, som enligt anvisningarna

till 19 § K.L. icke är skattepliktig.

Ett starkt belägg för denna uppfattnings riktighet synes därjämte vara tillfinnandes

i att sociala försvarsberedskapskommittén i det betänkande, som

ligger till grund för de nya författningsförslagen, ansett det riktigast^ att betrakta

familjebidraget såsom en den värnpliktige tillkommande förmån samt

att departementschefen synes hava anslutit sig till kommitténs förslag även i

denna del.1

Denna uppfattning rörande familjebidragens ställning i beskattningshänseende

torde jämväl hava vunnit anslutning bland taxeringsmyndigheterna i

riket.

Sammanfattning. Enligt gällande rätt torde samtliga till värnpliktiga i och

för värnpliktstjänstgöringen utgående förmåner, familjebidrag däri inbegripna,

vara skattefria, oberoende av förmånernas storlek.

§ 3.

Beskattning av förmåner, utgående till fast anställd personal.

A. Under fredstjänstgöring.

De naturaförmåner, som utgå till fast anställd personal av manskaps grad

upptagas regelmässigt till beskattning.2 I Stockholm beräknas sålunda för

manskap vid armén värdet av inkvartering i kasern till 60 kronor, värdet

av fri kost till 450 kronor och värdet av fri beklädnad 140 kronor, allt för

år räknat, medan för manskap vid marinen motsvarande värden äro 60,

420 och 120 kronor, likaledes för år räknat.

Den kontanta avlöningen är givetvis skattepliktig.

Anställningspenning och avskedspremie utgöra likaledes skattepliktig intäkt.

Beträffande övriga särskilda ersättningar gälla i beskattningshänseende

följande bestämmelser, av lika innehåll för manskap samt för officerare

och underofficerare:

1) Kallortstillägg skall beskattas enligt föreskrift i punkt 1 av anvisningarna

till K.L. 32 §.

1 Jfr prop. 93/1940, sid. 21.

2 Jfr R. 1914: not. 122.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

2) Sjötillägg skall likaledes beskattas enligt samma bestämmelse.

3) Enahanda är förhållandet med dykeriersättning.

4) Uppbördsersättning utgör en gottgörelse för den ökade svårigheten att

under sjötjänstgöring svara för föri''åds- och inventarieuppbörd och avser

icke att täcka ökade kostnader vid tjänstens fullgörande. Jämlikt den allmänna

regeln i punkt 1 av anvisningarna till K.L. 32 § skall därför uppbördsersättningen

beskattas; även punkt 2 av anvisningarna kan åberopas

till stöd härför.

5) Flygtillägg skall beskattas enligt uttrycklig bestämmelse i punkt 1 av

anvisningarna till K.L. 32 §.

6) Beträffande tjänstgöringstraktamente gäller stadgandet i K.L. 32 §

3 morn., sjunde stycket, att »resekostnads- och traktamentsersättning» icke

skall upptagas såsom intäkt. Detta gäller även sådan ersättning, som utgår

vid tjänstgöring med trupp utom förläggningsorten.

7) Mässpenningar hava av staten anvisats för bestridande av särskilda

under sjötjänstgöring uppkommande kostnader och äro skattefria; se punkt

5 av anvisningarna till K.L. 32 §.

8) Representationspenningar utgöra likaledes icke skattepliktig inkomst;

se punkt 6, sista stycket, av anvisningarna till K.L. 32 §.

9) Ersättning för flyttningskostnad är skattefri; se punkt 6, första stycket,

av anvisningarna till K.L. 32 §.

10) Felräkning spenningar äro däremot att anse såsom intäkt i tjänsten

och således beskattningsbara, punkt 2 av anvisningarna till K.L. 32 §. Å

andra sidan får avdrag ske för genom felräkning liden förlust, även örn

denna överstiger felräkningspenningarnas belopp; dock får så ej ske, därest

ersättnings- eller återbetalningsskyldighet grundar sig på av den skattskvldige

begången förskingring eller annan »kriminell» handling, punkt 2

av anvisningarna till K.L. 33 §.

11) Ansvarsarvode, som utgör ersättning för ökat ekonomiskt ansvar,

skall beskattas enligt den allmänna regeln i punkt 1 av anvisningarna till

K.L. 32 §.

12) Begravningshjälp är enligt anvisningarna till K.L. 19 § icke att hänföra

till skattepliktig inkomst.

13) Beträffande ekiperingshjälp, som erhålles vid tillträdandet av första

ordinarie beställning, kunde måhända olika uppfattningar råda. I den mån

denna ersättning åtgår till bestridande av beklädnad, skall ersättningsbeloppet

visserligen beskattas enligt uttrycklig bestämmelse i punkt 2 av anvisningarna

till K.L. 32 §. I den mån åter ekiperingshjälpen åtgår för inköp

av vapen, utredningspersedlar såsom kartfodral, kikare o. dyl., eller remtygspersedlar

såsom pistolfodral, sabelkoppel m. m. kunde icke utan fog

göras gällande, att i denna del vore fråga om bestridande av särskilda av

tjänsten föranledda kostnader, vilka icke avsett att fylla något personligt

behov. I vart fall kunde en analogi åberopas med bestämmelsen i 33 §, enligt

vilken från intäkt av tjänst får göras avdrag för kostnad för »instrument

och dylikt, som varit nödvändigt för tjänstens fullgörande».

Föreliggande rättsfall synas dock tala för en motsatt lagtillämpning. Enligt

ett av regeringsrätten år 1928 meddelat utslag1 förvägrades en officer

avdrag bl. a. för underhåll och nyanskaffning av fältutrustningspersedlar

(vid ifrågavarande tidpunkt utgick icke någon ekiperingshjälp). Vid detta

rättsfall behövde dock icke alltför stort avseende fästas, enär någon bestämmelse

rörande rätt till avdrag för »instrument och dylikt» då icke

1 R. 1928: not. 689.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

43

fanns. Emellertid förvägrade regeringsrätten år 19371 en fanjunkare avdrag

för kostnaden för inköp av en sabel i anledning av befordran från

sergeant2 (ej heller i detta fall utgick ekiperingshjälp) och härav kan måhända

slutas, att enligt rådande praxis den numera utgående ekiperingslijälpen

skall beskattas utan rätt tili avdrag för inköp av persedlar för

tjänsten; med full säkerhet kan dock något uttalande härom icke göras,

enär det kan tänkas, att regeringsrätten ansett sabeln vara mera hänförlig

till beklädnad än till annan utrustning.

14) Beträffande årligt ekiperingsbidrag torde förhållandet ställa sig något

annorlunda.

Detta bidrag synes böra upptagas till beskattning, men vissa avdrag därifrån

medgivas. Dock kan, med hänsyn till stadgandet i punkt 2 av anvisningarna

till K.L. 32 §, avdrag icke medgivas för nyanskaffning eller

underhåll av beklädnadspersedlar. Däremot synes hinder icke möta att

avdraga kostnad för nyanskaffning av annan materiel, som under tjänsten

förstörts eller skadats; sålunda medgav regeringsrätten redan år 1928, att

avdrag fick ske för kostnad för inköp av sabel i stället för en sådan, som

under tjänstgöring skadats.3

B. Under krigstjänstgöring.

Såsom exempel å »vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda,

med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader» upptager K.L.

32 § 3 mom. bl. a.:

»avlöningsförmåner enligt särskilda angående avlöning vid armén och

marinen på krigsfot meddelade föreskrifter, i den mån dessa avlöningsförmåner

överstiga de för fredstid gällande».

Här avsedda särskilda avlöningsförmåner hava gamla anor. Alltsedan

år 1635 utgick under krigstjänstgöring dels fredsavlöningen, dels ock därutöver

särskild månadsläning, vilken utgjorde ersättning för ökade levnadskostnader

under fälttåg; denna läning minskades, då proviant lämnades

in natura och utbetalades vanligen var tionde dag. Detta system har

under de följande århundradena kvarstått i huvudsak orubbat och lönesatserna

fastställdes intill 1800-talets början för varje krig i särskilda s. k.

fältavlöningsstater.

I bevillningsförordningarna under 1800-talets första del stadgades i anslutning

härtill befrielse från bevillning för lön, såvitt fråga var örn »fältavlöning

i krig på längre eller kortare tid». Sista gången detta uttryck förekom

var i bevillningsförordningen den 6 april 1858, § 142, mom. 1.

I bevillningsförordningen den 17 maj 1861, § 7, punkt 2, återfinnes motsvarande

stadgande, men avser då »fältavlöning under krigstid». Någon

som helst motivering till denna ändrade formrdering har icke kunnat återfinnas

i förarbetena. Det synes vid sådant förhållande icke obefogat antaga,

att man endast velat förkorta den förutvarande något omständliga avfattningen

och sålunda i stället för uttrycket »i krig på längre eller kortare

tid» använt uttrycket »under krigstid».

Nyssberörda uttryck »fältavlöning under krigstid» kvarstod sedan oförändrat

till 1928 års skattelagstiftning. Under världskriget 1914—1918 var

vid flera tillfällen frågan uppe örn detta uttrycks tolkning, enär under dåvarande

förhållanden s. k. krigsavlöning utgick till viss mobiliserad personal.

Därvid ansåg emellertid regeringsrätten genomgående, att dylik under

mobilisering uppburen krigsavlöning utgjorde skattepliktig inkomst. Moti
1

R. 1937: rot. 22.

2 Fanjunkare bär sabel av officersmodell, som helt skiljer sig från sergeantsabeln.

3 R. 1928: not. 689.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

veringe!! var allenast, att ifrågavarande avlöning icke kunde anses författningsenligt

undantagen från beskattning.1

Tydligtvis har man härvidlag tolkat orden fältavlöning under krigstid såsom

allenast avseende sådan avlöning, som utginge sedan krigstillstånd inträtt.

I 1928 års kommunalskattelag, 32 §, utbyttes emellertid orden »fältavlöning

under krigstid» mot de förut angivna »avlöningsförmåner vid armén och

marinen på krigsfot». Denna ändring skedde på förslag av 1921 års kommunalskattekommitté.

2 Såsom motivering anförde kommunalskattekommittén

följande:

»Såsom intäkt skall enligt gällande författningar icke upptagas, bland annat,

''fältavlöning under krigstid’. Då någon så betecknad avlöningsförmån numera

icke förekommer, har uttrycket i fråga utbytts mot ''avlöningsförmåner

enligt särskilda angående avlöning vid armén och marinen på krigsfot meddelade

föreskrifter’. Örn och i den mån dessa avlöningsförmåner överstiga

vad som kan tillkomma befattningshavare i motsvarande grad under fredstid,

bör enligt kommitténs mening allenast överskottet från beskattning undantagas.

»

Den omformulering av uttrycket, som sålunda ägt rum, anknyter tydligtvis

till två år 1918 utfärdade författningar (nris 505 och 507) nämligen Kungl,

reglementet för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglementet)

och K. F. med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid

marinen på krigsfot. Anmärkas må emellertid, att sistnämnda båda författningar

endast gällde till och med utgången av år 1919 och därefter icke förnyades.

3 När kommunalskattekommittén år 1924 avgav sitt betänkande, var

visserligen sant att uttrycket »fältavlöning under krigstid» då icke längre förekom,

men det fanns ej heller vid denna tidpunkt några särskilda föreskrifter

angående avlöningen vid armén och marinen på krigsfot. Först år 1939 utfärdades

nytt krigsavlöningsreglemente.

Då emellertid är uppenbart, att den lydelse, 32 § K.L. erhöll år 1928, direkt

anknöt till nyssberörda författningar rörande avlöning vid armén och marinen

på krigsfot, lärer uttrycket »på krigsfot» rimligtvis böra tolkas på enahanda

sätt i kommunalskattelagen som i nyssberörda krigsavlöningsreglementen.

Enligt båda dessa författningar gällde, att desamma skulle vara tillämpliga

vid allmän mobilisering och vid partiell mobilisering i den omfattning,

Kungl. Majit bestämde, varjämte föreskrevs, att om personal, som icke var

anställd på aktiv stat, inkallades till tjänstgöring för rikets försvar utan att

mobilisering samtidigt anbefalldes, skulle Kungl. Majit i varje fall föreskriva,

huruvida och i vad mån krigsavlöningsreglementet skulle tillämpas.

Båda dessa avlöningsreglementen avse alltså avlöning, då försvarsmakten

ställts »på krigsfot». Enligt båda författningarna skall avlöning utgå vid allmän

mobilisering samt, under angiven förutsättning, vid partiell mobilisering

samt vid inkallelse av personal, som icke var anställd på aktiv stat, till tjänstgöring

för rikets försvar, även då mobilisering icke ägt rum.

Uttrycket »på krigsfot» i 32 § K.L. måste då rimligen, eftersom detsamma

anknyter till krigsavlöningsreglementena av år 1918, avse avlöning, som enligt

krigsavlöningsreglementena kunde utgå vid tjänstgöring såväl under allmän

som partiell mobilisering, som ock vid annan inkallelse till tjänstgöring för

rikets försvar.

Det nya krigsavlöningsreglementet av den 15 juni 1939 talar emellertid icke

örn avlöning vid armén och marinen »på krigsfot» utan örn avlöning för per
1

Se t. ex. R. Å. 1917, ref. 48.

2 S. O. U. 1924:53, sid. 21.

8 Jfr prop. 246/1939 A, sid. 17 och 19.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-

45

sonal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring. På sätt förut anmärkts,

anses enligt reglementet krigstjänstgöring fullgöras av den, som tillhör mobiliserad

del av försvarsväsendet ävensom, i den mån Konungen så förordnat,

av den som eljest inkallats till rikets försvar.

Någon ändring av 32 § K.L. skedde icke i samband med utfärdandet av nya

krigsavlöningsreglementet. Uppenbarligen måste dock 32 § K.L. nu tolkas såsom

innefattande en hänvisning till det nya krigsavlöningsreglementet. Därav

följer emellertid icke, att stadgandet i 32 § K.L. utan vidare skulle vara tilllämpligt

å alla de tjänstgöringsformer, som krigsavlöningsreglementet avser.

Då emellertid de äldre avlöningsreglementena med tjänstgöring »på krigsfot»

åsyftade enhanda fall av militärtjänstgöring, som nu avses _ i nya krigsavlöningsreglementet,

måste uppenbarligen slutsatsen bliva, att vid all krigstjänstgöring,

som föranleder tillämpning av krigsavlöningsreglementet, jämväl bestämmelserna

i 32 § K.L. äga tillämpning. Därav följer alltså, att de avlöningsförmåner,

som utgå enligt 1939 års krigsavlöningsreglemente och som

överstiga de för fredstid gällande, icke äro skattepliktiga.

Såsom resultat av det ovan anförda torde således följa, att för den, som

fullgör nu omförmäld tjänstgöring, skall för närvarande till beskattning tågås

den utgående månadslönen, men däremot icke terminslön, vare sig enligt

lägre eller högre tariff.

Ett särförhållande inträder emellertid vid sjötjänstgöring, då ju terminslönen

beräknas på särskilt sätt. Här blir tydligtvis resultatet att även viss del

av terminslönen skall upptagas till beskattning, nämligen den, som till beloppet

motsvarar sjötillägg (sjötjänstbidraget) ävensom i förekommande fall

uppbördsersättningen; till dessa delar överstiger icke terminslönen den i fredstid

utgående avlöningsförmånen.

På samma sätt och av samma skäl skall även under krigstid beskattning

ske av flygtillägg. .

Beträffande övriga särskilda ersättningar märkes att det särskilda krigsutrustningsbidraget

tydligtvis blir skattefritt, enär detta innebär en särskild

avlöningsförmån utöver de för fredstid gällande.

Stabsbidrag är tydligtvis skattefritt, likaså av tidigare anförda skäl flyttning

ser sättning och begravningshjälp.

Beträffande personalen tillkommande naturaförmåner av olika slag blir

förhållandet olika beträffande personal av manskaps grad, å ena, och personal

av högre grad, å andra sidan. Personal av manskaps grad åtnjuter redan i

fredstid dessa förmåner, vilka alltså icke vid krigstjänstgöring utgöra en förmån

utöver vad i fredstid gäller. Denna personal måste därför fortfarande

skatta för naturaförmånerna.

I fråga om personal i högre grad äro däremot naturaförmånerna ett tillskott

utöver vad i fredstid utgår och bliva därför skattefria enligt K.L. 32 §

3 mom.

Sammanfattning. Terminslön upptages enligt nuvarande bestämmelser icke

till beskattning, dock med undantag för terminslön vid sjötjänstgöring, som

beskattas till den del densamma motsvarar sjötillägg (sjötjänstbidrag) och

uppbördsersättning.

Övriga avlöningsförmåner beskattas enligt de vid fredstjänstgöring gällande

grunder; krigsutrustningsbidrag och stabsbidrag äro dock skattefria. Naturaförmåner

beskattas beträffande personal i manskaps grad men äro skattefria

i fråga örn personal av högre grad.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

KAP. 3.

Kritik av gällande beskattningsregler samt principdiskussion rörande

ändringar däri.

Vad först angår förmåner utgående till värnpliktiga i och för värnpliktstjänstgöringen

lära väl delade meningar icke råda därom, att naturaförmånerna

och i vart fall det lägre penningbidraget, avsett till oundgänglig personlig

utrustning som icke tillhandahålles in natura, med all rätt böra vara

skattefria. Billighetsskälen göra sig här med styrka gällande, men ståndpunkten

torde även kunna teoretiskt försvaras. Vad staten anvisat för bestridande

av särskilda med en tjänst förenade kostnader skall icke upptagas

till beskattning. Värnplikten innebär en tjänstgöring, som principiellt fullgöres

utan ersättning. För att kunna fullgöra denna tjänst måste dock de

värnpliktiga bekosta eller på annat sätt erhålla kost och husrum och nödvändig

personlig utrustning. Då nu staten tillhandahåller dessa förmåner,

i huvudsak in natura men till mindre del genom penningbidrag, äro dessa

att anse såsom förmåner, vilka utgå i och för tjänstens bestridande, och desamma

skola därför icke upptagas såsom skattepliktig intäkt.

Sist angivna tankegång låter sig emellertid icke utsträcka att gälla den

förhöjning av penningbidraget, som utgår såsom ersättning för längre tids

tjänstgöring, och ännu mindre till sjötjänstbidragen, flygtilläggen och familjebidragen.

Vöre endast fråga om förhöjningen av penningbidragen vid längre tids

tjänstgöring kunde naturligen billighetssynpunkten även bär åberopas; måhända

även beträffande sjötjänstbidragen. Beträffande flygtilläggen, i vart

fall de högre, samt familjebidragen synes detta däremot icke kunna ske.

Vad särskilt angår familjebidragen under krigstjänstgöring synas följande

förhållanden böra uppmärksammas:

a) På sätt departementschefen påpekat,1 torde för en familj av genomsnittlig

storlek det föreslagna familjebidraget jämte den värnpliktiges krigslön

och värdet av hans naturaförmåner i allmänhet icke komma att avsevärt

understiga de löner, som utgå enligt gällande kollektivavtal inom industrien.

En jämförelse med avlöningsförhållandena inom jordbruket torde

måhända utfalla ännu gynnsammare beträffande värdet av de värnpliktigas

angivna förmåner. Vid sådant förhållande kan sägas, att den övervägande

delen av ifrågavarande värnpliktiga under sin tjänstgöring åtnjuter förmåner,

som icke avsevärt understiga vad hans icke inkallade kamrater åtnjuta

— kanske under med stöd av tjänstepliktslagen anbefallt arbete — eller

vad han själv i det civila uppbär. Det lärer då ej kunna göras gällande, att

billigheten kräver att skattefrihet skall, kanske för ett och samma inkomstbelopp

väl inträda under värnpliktstjänstgöring men icke under civilt arbete.

Häremot kan näppeligen invändas, att militär t j änstgöringen på grund av sin

riskfyllda art borde föranleda en särställning vid förmånernas beskattning.

Dylika hänsyn kunna icke tagas och hava icke tagits vid beskattningsväsendets

utformning; tvärtom angives ju uttryckligen, ali den särskilda gottgörelse,

som utgår för tjänstgöring under mera krävande förhållanden, t. ex.

pygtillägg, skall beskattas. För övrigt lärer arbetet i hemorten under ett krig

icke vara mycket mindre riskfyllt än militär t j änstgöringen.

b) Viss del av familjebidraget utgår utan varje behovsprövning och kommer

således även den till del som är ekonomiskt fullt oberoende eller som

under militärtjänstgöringen åtnjuter full lön från sin arbetsgivare. Varje an
-

1 Prop. 1940:93, sid. 33.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

47

ledning torde i dylikt fall saknas att åberopa billighetshänsyn såsom anledning

till skattebefrielse ifråga om familjebidraget.

c) I de fall, där näringsbidrag utgår, innebär detta ett statsunderstöd till

viss näring, vilket i andra fall är beskattningsbart. Om en person genom

dylikt bidrag sättes i stånd att i förutvarande omfattning hålla sin rörelse i

gång och därmed åtnjuta samma inkomst av rörelsen, som då han själv driver

densamma, synes ej helier rimligen kunna påstås, att billigheten kräver

att näringsbidraget blir skattefritt.

d) Spörsmålet har icke blott statsfinansiell betydelse utan är därjämte

redan under nuvarande förhållanden men än mera i händelse av allmän

mobilisering, av synnerlig betydelse för kommunernas finanser. Denna synpunkt

framfördes även under diskussionen örn arbetslöshetsunderstödens beskattning1

och torde icke tarva närmare utveckling. Ett bibehållande i full

utsträckning av nuvarande regler angående skattefrihet för de värnpliktigas

förmåner komme att i många fall nödga till betydande höjningar av kommunalskatten

för de icke värnpliktiga och därmed drabba dessa på ett sätt,

som föga överensstämmer med billighetens krav. Väsentligt ökade krav på

skattebidrag från statsmakternas sida till dessa skattetyngda kommuner skulle

därav troligen bliva en följd och detta just i tider, då det statsfinansiella läget

är mera bekymmersamt än eljest.

Ett övervägande av nu berörda fråga ur olika anförda synpunkter synes

därför närmast böra föranleda till sådana ändrade bestämmelser, att familjebidrag

under krigstjänstgöring hänföres till skattepliktig intäkt.

Inlager man denna ståndpunkt i nu angivet fall synes anledning icke föreligga

att annorledes behandla de familjebidrag, som utgå under fredstjänstgöring.

Även här äro beloppen av sådan storleksordning, att de åtminstone

i åtskilliga fall kunna — beträffande ynglingar under första värnpliktstjänstgöring

— motsvara vad de under civil tjänstgöring uppbära. Även bär gäller

dessutom, att viss del av familjebidraget utgår utan heliovsprövning. Vad

angår familjebidrag under landstormsövning synas näppeligen skäl föreligga

att här bryta mot den allmänna regeln, därest man i övrigt anser

familjebidrag böra utgöra skattepliktig intäkt.

Vidkommande frågan örn beskattningen av värnpliktigas förmåner i övrigt

är denna givetvis ur finansiell synpunkt av mindre betydelse. En sådan

synpunkt kan dock icke läggas till grund för en skattelagstiftning. Fastmera

synes väl därvid, för vinnande av klarhet och överskådlighet och därmed

även ett underlättande av författningens tillämpning, i görlig mån en ledande

princip böra läggas till grund. Någon svårighet härför lärer icke förefinnas

om man godtager den förut framförda uppfattningen, att vissa de

värnpliktigas förmåner av staten anvisats till bestridande av eller träda i

stället för kostnaderna för värnpliktstjänstgöringens fullgörande. Därvid

måste dock tillses, att en lösning å denna grundval icke leder till obilliga

resultat.

Såsom förut anmärkts äro ur angivna synpunkter de utgående naturaförmånerna

samt det lägre penningbidraget utan vidare att anse såsom sådan

intäkt, vilken icke behöver upptagas till beskattning. Denna skattebefrielse

synes även utan erinran kunna utsträckas till det högre penningbidrag, som

utgår efter viss längre tids värnpliktstjänst. Visserligen är denna ökning av

penningbidraget närmast att anse såsom en ersättning för den längre tjänstgöringen,

men förhöjningen är icke större — 50 öre per dag — än att även

detta belopp kan inbegripas under de för oundgängliga levnadsbehov erforderliga

medel. Samma ståndpunkt torde kunna intagas till det i lika måtio

1 Se härom Svensk skattetidning 1934, sid. 74.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

förhöjda penningbidraget under beredskapsövning etc.; här är ju dessutom

fråga om äldre män, för vilka begreppet nödvändiga levnadsomkostnader väl

får anses något mera omfattande.

Däremot skulle, med nu angivna ståndpunkt, såsom skattepliktig intäkt

upptagas sjötjänstbidrag, flygtillägg och ersättning vid tjänstgöring jämlikt

värnpliktslagen § 27 mom. 3 F. Det principiellt riktiga härutinnan synes —•

med den ståndpunkt, K.L. i anvisningarna till 32 § intagit beträffande motsvarande

förmåner till fast anställd personal — knappast kunna ifrågasättas.

Däremot uppkommer, såsom nyss erinrats, spörsmålet örn billigheten

bör föranleda skattefrihet även i nu angivna fall. Beträffande flygtillägg åt

flygförare och flygspanare är detta av sådan storleksordning, att varje skäl

till nuvarande skattebefrielse även för denna förmån lärer saknas. Övriga

ifrågakomna bidrag äro däremot mindre betydande, och här kunde således

med större fog billighetssynpunkter åberopas.

Emellertid bör observeras, att — i och med naturaförmånernas och penningbidragets

undantagande från beskattning — det skattefria ortsavdraget

ingriper reglerande i fråga om mindre inkomster av nu angiven ari. Skulle dessa

inkomster, eventuellt tillsammans med under året uppburen intäkt av civil

verksamhet, lämna beskattningsbart överskott efter gjorda dylika avdrag,

synes näppeligen anledning vara för handen att ändock stipulera skattefrihet.

Givetvis blir härav dock en följd, att kanske i flertalet fall, där familjebidrag

utgår, komma även sjötjänstbidrag o. dyl. att regelmässigt öka det

beskattningsbara beloppet. I dessa fall närma sig dock, såsom förut påpekats,

summan av den värnpliktiges förmåner en industriarbetares lön enligt

kollektivavtalet. Någon anledning att då lämna ytterligare skattebefrielse,

utöver den ej obetydliga, som följer av att naturaförmåner och penningbidrag

undantagas från beskattning, synes icke föreligga.

Beträffande värnpliktigas förmåner under krigstjänstgöring lärer utan

vidare vara uppenbart, att naturaförmånerna, som redan under fredstjänstgöring

äro skattefria, skola vara det även under krigstjänstgöring.

I fråga örn kontanta avlöningsförmåner gäller, att desamma ej längre

utgå såsom penningbidrag utan såsom månadslön och terminslön, respektive

enbart terminslön till meniga och vicekorpraler. I fråga om sistnämnda kategorier

är emellertid terminslönen enligt lägre tariffen lika stor som penningbidragen

under motsvarande tids fredstjänstgöring1 och bör därför å förut

anförda skäl vara skattefri; lönenämnden framhöll jämväl på sin tid2 att

de belopp, som ansetts böra utgå till dessa kategorier värnpliktiga, ej voro

större än att de helt torde behöva tagas i anspråk för personalens egna

behov.

Den höjning av terminslönen, som inträder enligt högre tariffen, har, såsom

förut framhållits, motiverats av ökade levnadskostnader under tjänstgöring

å krigsskådeplats och i fästning, som förklarats i belägringstillstånd.

Denna förhöjning bör således enligt de allmänna grunderna för inkomstbeskattningen

ej upptagas såsom skattepliktig intäkt.

Värnpliktiga i korprals grad och i högre grader uppbära däremot månadslön

och dessutom högre terminslön än nyss omförmälda värnpliktiga. Dessa

förmåner skola utgöra någon ersättning för de ökade skyldigheter och det

större ansvar, som konstituering till högre tjänsteställning medför.2

Ur förut angiven utgångspunkt torde i dessa fall rätteligen böra från summan

av månadslön och terminslön enligt lägre tariffen avdragas ett belopp

1 Att vicekorpral uppbär 3 kronor mera i månaden i terminslön torde saklöst kunna bortses

ifrån.

2 Prop. 1939 A: 246, sid. 25.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

49

om trettio kronor i månaden och återstoden beskattas, medan den merinkomst,

som inträder då terminslön utgår enligt högre tariffen, alltid bör varu

skattefri. Emellertid kunde synas, som om i manskapsgraderna de därefter

återstående beskattningsbara beloppen bleve så ringa, att man av praktiska

skäl borde från beskattning helt undantaga samtliga i dessa grader utgående

förmåner. Här gäller dock fortfarande, att i fall, då ingen annan inkomst

finnes, bestämmelserna om ortsavdrag torde tillfyllest reglera fallen; finnes

åter annan inkomst, ofta naturligen i form av familjebidrag, synes egentlig

anledning saknas att medgiva skattefrihet för ifrågavarande belopp, som

icke äro avsedda till bestridande av helt nödvändiga personliga behov.

Under tjänstgöring vid flygvapnet, då förutom flygtillägget — vilket ingår

i eller anses såsom månadslön — även utgår terminslön, ehuru alltid enligt

lägre tariffen, synes motsvarande avdrag av trettio kronor i månaden böra

äga rum.

Vid ett biträdande av ovan anförda synpunkter skulle man framkomma

till följande resultat: Värnpliktiga tillkommande naturaförmåner skola icke

upptagas såsom skattepliktig intäkt. Beträffande värnpliktiga tillkommande

kontanta ersättningar skall under fredstjänstgöring det s. k. penningbidraget

icke upptagas såsom skattepliktig intäkt men däremot andra kontanta

ersättningar, såsom sjötjänstbidrag, flygtillägg och familjebidrag. Under

krigstjänstgÖring skall beträffande värnpliktiga, som endast uppbära

terminslön, denna icke upptagas såsom skattepliktig intäkt. Beträffande

övriga värnpliktiga skall icke såsom skattepliktig intäkt upptagas det belopp,

varmed utgående terminslön enligt högre tariffen överskjuter terminslön

enligt lägre tariffen, varjämte från övriga kontanta ersättningsbelopp

må för omkostnader avdragas ett belopp, motsvarande terminslön enligt

lägre tariffen för menig, som fullgjort soldat-(rekryt-) utbildning. Några

särbestämmelser synas i detta fall icke påkallade beträffande terminslönen

under sjötjänstgöring.

Beträffande fast anställd personal synes anledning icke föreligga att föreslå

någon egentlig ändring av beskattningsreglerna, såvitt fråga är örn

avlöningsförmånerna under fredstjänstgöring. Dock torde i detta sammanhang

lämpligen böra tagas ståndpunkt till frågan örn beskattningen av ekiperingshjälp

och årligt ekiperingsbidrag. I anslutning till vad tidigare anförts

synes härvidlag böra stadgas, att från beloppet av dessa ersättningar

avdrag må äga rum för'' sådana ekiperingskostnader, som icke avse inköp

eller underhåll av klädespersedlar.

I fråga om avlöningsförmåner åt fast anställd personal under lcrigstjänstgöring

synas nuvarande föråldrade bestämmelser i K.L. 32 § böra utgå.

Dessa bestämmelser motsvarade givetvis rådande förhållandena, så länge

löneökningen under krigstjänstgöringen — varmed för övrigt före år 1928

endast förstods tjänstgöring sedan krigstillstånd inträtt — utgick som ersättning

för kostnader för det dagliga underhållet i fält. I och med att

även andra synpunkter lagts till grund för krigsavlöningen synes beskattningsfragan

här böra bedömas med hänsyn till sålunda ändrat utgångsläge.

Vad först angår de kontanta avlöningsförmånerna är givetvis månadslönen

att hänföra till skattepliktig intäkt. Till sådan intäkt bör även hänföras

terminslön enligt lägre tariffen å det förut anförda skäl, att densamma

utgör ersättning för tjänstgöring under mera krävande förhållanden.

Däremot bör det belopp, varmed terminslönen enligt högre tariffen överstiger

samma lön enligt lägre tariffen, vara skattefritt, enär ju detta överskjutande

belopp utgör gottgörelse för ökade ekonomiska kostnader. Att

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 15-

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 15.

krigsutrustiiingsbidrag och siabsbidrag bliva skattefria, framgår av de allmänna

principerna för beskattning av inkomst av tjänst.

Beträffande terminslönen under sjötjänstgöring uppkomma dock vissa

svårigheter vid bedömandet av dess karaktär ur beskattningssynpunkt med

hänsyn till de särskilda grunderna för dess bestämmande. Närmast till

hands liggande vore kanske att anse den del av terminslönen, som motsvarade

sjötillägg, uppbördsersättning och sjötjänstbidrag, vara beskattningsbar

samt återstående del av terminslönen skattefri. Emellertid får terminslönen,

på förut angivet sätt beräknad, aldrig understiga vad som enligt vanliga

regler om terminslön skulle hava utgått, och vid sjötjänstgöring med

rörlig förläggning får terminslönen icke understiga den vanliga terminslönen

enligt den högre tariffen. Följaktligen kunna olika fall här uppkomma:
I.

Under sjötjänstgöring med stationär förläggning eller i sjöreserv.

a) Summan av sjölillägg, uppbördsersättning, sjötjänstbidrag, mässpenningar

och representationspenningar överstiger terminslönen enligt lägre tariffen.

I detta fall måste tydligtvis beskattning ske allenast av de belopp,

som motsvara sjötillägg, uppbördsersättning och sjötjänstbidrag.

b) Angivna summa understiger terminslönen enligt lägre tariffen. Här

bör till en början gälla samma regel, som under a) angivits, men därjämte

bör det belopp, som ytterligare utgår för att summan skall bliva lika med

den lägre terminslönen, även beskattas, detta med hänsyn till den lägre terminslönens

nyss angivna karaktär.

II. Under sjötjänstgöring med rörlig förläggning.

a) Summan av sjötillägg etc. överstiger terminslönen enligt den högre tariffen.

Här synes samma regel böra bliva tillämplig, som angivits ovan

under I, a).

b) Summan i fråga understiger terminslönen enligt högre tariffen och

skall följaktligen höjas till överensstämmelse därmed. Därest summan av

förut angivna förmåner även understiger terminslönen enligt lägre tariffen,

blir tydligtvis förhöjningen upp till detta belopp beskattningsbar. Förhöjningen

därutöver blir enligt angiven regel skattefri. Överstiger summan av

sjötillägg etc. den lägre terminslönens belopp, blir hela tillskottet skattefritt.

I den mån utöver på förut angivet sätt beräknad terminslön ytterligare

till personal i manskaps grad utgår särskild terminslön enligt lägre tariffen,

bör densamma tydligtvis beskattas.

Särskilt anmärkningsvärt ställer sig för närvarande förhållandet med beskattningen

av naturaförmåner. Under fredstjänstgöring åtnjutas sådana,

såvitt här är i fråga, endast av personal i manskaps grad, som beskattas

för dessa förmåners värde. De skola tydligtvis beskattas därför även under

krigstjänstgöring. Under krigstjänstgöring åtnjutas dylika förmåner

även av personal i officers och underofficers grad, och denna personal blir

fri från beskattning härför jämlikt K.L. 32 § 3 mom. Särdeles egendomligt

ställer sig detta beträffande dylik personal i sjötjänstgöring, som förutom

skattefria naturaförmåner även uppbär bl. a. ett skattefritt belopp,

motsvarande mässpenningarna under fredstjänstgöring. Beträffande denna

grupp befattningshavare synas därför alla skäl tala för att naturaförmånerna

under krigstjänstgöring böra upptagas till beskattning. Även beträffande

övriga officerare och underofficerare synes denna extra förmån

under krigstjänstgöring rätteligen böra beskattas; någon bärande grund för

skattefrihet i detta fall synes icke kunna åberopas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

51

Vad sålunda anförts skulle leda till följande resultat. Beträffande fast

anställd personal skola under fredstjänstgöring utgående avlöningsförmåner

beskattas, i den mån icke förmånerna äro anvisade till bestridande av särskilda

med tjänsten förenade kostnader. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag

skall upptagas till beskattning, men avdrag må därå ske för

inköp och underhåll av annan utrustning än klädespersedlar.

Under krigstjänstgöring skola natura- och andra förmåner upptagas till

beskattning, dock icke, då terminslön utgår enligt högre tariffen, det belopp,

varmed denna lön överstiger terminslön enligt lägre tariffen, samt ej

heller eljest utgående särskilda ersättningar för av krigstjänstgöringen föranledda

ökade kostnader. Under sjötjänstgöring skall såsom skattepliktig

intäkt upptagas den del av terminslönen, som motsvarar sjötillägg, sjötjänstbidrag

och uppbördsersättning, däremot icke vad som motsvarar mässpenningar

och representationspenningar. Utgår ytterligare tillägg för att

summan av angivna förmåner skall bliva lika med terminslön efter lägre

tariffen, skall detta tillägg upptagas såsom skattepliktig intäkt. Under sjötjänstgöring

med rörlig förläggning skall det belopp, som härutöver må utgå

för att summan av förmånerna skall bliva lika med terminslön enligt

högre tariffen, icke upptagas till beskattning.

KAP. 4.

Förslag till ändrade bestämmelser.

Därest den föregående framställningen i huvudsak rätt återgivit nuvarande

beskattningsregler och deras tillämpning, synes näppeligen kunna

frånkommas att behov föreligger av ändrade bestämmelser härutinnan. Det

är emellertid städse en besvärlig åtgärd att i en eller annan punkt ändra

ett sammanhängande författningskomplex. En dylik ändring kan komma

att stå i strid med eljest givna bestämmelser, kan komma att påvex-ka tolkningen

av andra föreskrifter och kan överhuvud taget leda till helt andra

resultat, än som åsyftats. Ej minst vår skattelagstiftning har under århundradenas

lopp burit tydliga vittnesbörd härom.

I sådana fall, då en författningsändring emellertid anses erforderlig, bjuder

därför tydligen försiktigheten att densamma begränsas till det absolut

nödvändiga. Övriga låt vara aldrig så önskvärda ändringar böra anstå

till dess en fullständig överarbetning äger rum av ifrågavarande författningsområde.

Ehuruväl i det föregående framhållits åtskilliga fall, då en ändrad avfattning

av vissa bestämmelser synes motiverad, ej minst av principiella

skäl, framlägges i detta samband intet förslag härutinnan i vidare män

än som direkt påfordras för reglering av beskattningen av de under militärtjänstgöring

utgående förmånerna.

De föreslagna ändringarna, härvid fogade såsom särskild bilaga, avse

K.L. 32 g 3 mom. samt anvisningarna till 19 och 32 §§.

32 § 3 mom.

På förut anförda skäl föreslås att det stycke i sagda moment skall utgå,

som avser »avlöningsförmåner enligt särskilda angående avlöning vid armén

och marinen på krigsfot meddelade föreskrifter, i den mån dessa avlöningsförmåner

överstiga de för fredstid gällande;».

Härefter borde egentligen icke erfordras vidare föreskrift om beskattning
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

en av fast anställd militärpersonals avlöningsförmåner under krigstjänstgöring;

reglerandet härav kan ske genom direkt tillämpning av regeln, att

såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av

särskilda med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader. Emellertid

förutsätter en dylik tillämpning av sagda regler viss kunskap örn det militära

krigsavlöningsreglementet, vilken kunskap icke över lag torde vara tillfinnandes

inom beskattningsnämnderna. Med hänsyn härtill föreslås att

en ny punkt — på anförda skäl eljest obehövlig — införes i anvisningarna

till 32 §, behandlande angivna fråga.

Anvisningar

till 19 §.

I punkt 1 av dessa anvisningar föreslås till en början att orden »naturaoch

andra förmåner som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen»

skola utgå. Närmare bestämmelser rörande beskattningen av

dessa förmåner föreslås skola meddelas i en ny punkt av anvisningarna till

32 §. Dessa bestämmelser föreslås intagna i anvisningarna till 32 § dels

därför att desamma synas direkt hänförliga till reglerna om beskattning av

inkomst av tjänst och dels därför att i anvisningarna till 32 § föreslås motsvarande

stadganden rörande fast anställd militärpersonal under krigstjänstgöring.

Vidare föreslås i detta sammanhang att orden »m. m. dyl.» i punkt 1 av

anvisningarna till 19 § skola utgå. Med avseende å motiveringen härför

hänvisas till den föregående framställningen. Här må endast erinras örn

att den sålunda föreslagna ändringen endast torde utgöra en rättelse av en

tidigare gjord felredigering.

Ehuru åtskilliga erinringar äro att göra mot innehållet i övrigt i punkt 1

av anvisningarna till 19 § föreslås ingen ändring härutinnan. Vid en förestående

allmän omarbetning av K.L. torde dessa erinringar, i den mån de

anses befogade, måhända kunna vinna beaktande.

till 32 §.

2. Här föreslås en ny mening tillagd, enligt vilken avdrag medgives å

ekiperingshjälp och årligt ekiperingshidrag med belopp, som åtgått för

andra ekiperingskostnader än inköp eller underhåll av beklädnad. Då en

allmän revision föreslås av reglerna för beskattningen av förmåner, som

utgå under militär tjänstgöring, synes även denna fråga böra vinna sin

lösning. Med avseende å de närmare skälen till föreslagna tillägget åberopas

den tidigare framställningen.

10. Såsom en ny punkt föreslås att här intagas förut angivna närmare

bestämmelser rörande beskattningen av de förmåner, som utgå till värnpliktiga

under freds- och krigstjänstgöring.

Med avseende å den formella avfattningen har ansetts tillräckligt att

meddela bestämmelser om de förmåner, som helt eller delvis skola vara

skattefria. Därav lärer utan vidare följa att övriga förmåner, såsom familjebidrag,

flygtillägg m. m. skola upptagas till beskattning.

För att icke tynga författningstexten med längre definitioner av begreppen

fredstjänstgöring och krigstjänstgöring bar sistnämnda uttryck undvikits,

i stället föreslås särskilda bestämmelser för sådana fall, då krigslön

utgår. Övrig tjänstgöring blir givetvis att anse såsom fredstjänstgöring.

Givetvis hade varit önskvärt, att överhuvud taget icke behöva i anvisningarna

laborera med termer, hämtade ur krigsavlöningsreglementet. Härav

blir nämligen bl. a. en följd att vid ändringar i sagda reglemente även

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

53

ändringar kunna påkallas i K.L. Emellertid lärer en dylik kombination av

de två författningarna näppeligen kunna undvikas, därest något så när

tydliga bestämmelser i beskattningshänseende skola ernås. Redan i nu gällande

bestämmelser i K.L. förekomma för övrigt dylika ur olika (tidigare)

militära reglementen hämtade, avlöningstekniska uttryck.

11. I denna nya punkt föreslås slutligen vissa regler angående beskattningen

av avlöningsförmånerna under krigstjänstgöring för fast anställd

militär personal. Ovan har redan framhållits, att en dylik bestämmelse

principiellt sett är omotiverad men att densamma av hänsyn till beskattningsnämnderna

här upptagits.

Stockholm den 4 maj 1940.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Bilaga till promemorian.

Förslag

till

Lag

örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att kommunalskattelagen den 28 september 1928

samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse samt att till anvisningarna till 32 § nämnda lag skola

fogas två nya punkter, betecknade 10 och 11, av nedan angiven lydelse.

32 § 3 mom.

Såsom---båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-

och traktamentsersättning;

arvode---utgifter.

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll som lämnats fånge

eller patient å hospital är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma

---stycket).

till 32 §.

2. Till —--33 §). Såsom skattepliktig intäkt räknas vidare eki
peringshjälp

och årligt ekiperingsbidrag men därå må avdrag ske för ekiperingskostnader,

som icke gälla klädespersedlar.

10. Värnpliktig tillkommande naturaförmåner upptagas icke såsom skattepliktig

intäkt.

Det under fredstjänstgöring utgående s. k. penningbidraget upptages ej

heller såsom skattepliktig intäkt.

Beträffande värnpliktig, som uppbär krigslön, skall därav såsom skattepliktig

intäkt upptagas allenast månadslön, där sådan utgår, och terminslön

enligt lägre tariffen i krigsavlöningsreglementet, terminslön dock endast

i den mån densamma överstiger dylik terminslön för menig, som fullgjort

soldat- (rekryt-) utbildning.

11. Beträffande fast anställd militär personal skall, då krigslön utgår,

icke såsom skattepliktig intäkt upptagas det belopp, varmed terminslön enligt

högre tariffen i krigsavlöningsreglementet överstiger terminslön enligt

lägre tariffen. Under sjötjänstgöring skall såsom skattepliktig intäkt upptagas

den del av terminslönen, som motsvarar sjötillägg, sjötjänstbidrag

och uppbördsersättning, däremot icke vad som motsvarar mässpenningar

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

55

och representationspenningar. Utgår ytterligare tillägg för att summan av

angivna förmåner skall bliva lika med terminslön efter lägre tariffen, skall

detta tillägg upptagas såsom skattepliktig intäkt. Under sjötjänstgöring med

rörlig förläggning skall det belopp, som härutöver må utgå för att summan

av förmånerna skall bliva lika med terminslön enligt högre tariffen, icke

upptagas till beskattning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:32 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 38 september 1928 a1 i texten
  2. 1SärU 1940:4 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten