Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om värnpliktslån

1940-08-01 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:16 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning om värnpliktslån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om värnpliktslån; given Stockholms slott

den 1 augusti 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om värnpliktslån.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 16.

1600 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 16.

Förslag

till

Förordning om värnpliktslån.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Den, som enligt § 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 värnpliktslagen inkallats

till värnpliktstjänstgöring, må under nedan angivna förutsättningar kunna

erhålla lån av statsmedel (värnpliktslån).

Indrages riket i krig, må värnpliktslån utlämnas allenast efter Kungl. Maj :ts

närmare bestämmande.

2 §•

Yärnpliktslånens förvaltning handhaves under statskontorets överinseende

av länsstyrelserna.

Låneverksamheten i övrigt handhaves å statens vägnar av statens arbetsmarknadskommission

och av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av

de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.

3 §•

Yärnpliktslånenämnd skall finnas i varje län (Stockholms stad) samt bestå

av tre ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t två, därav en tillika ordförande,

ävensom suppleanter för dessa. En ledamot, tillika sekreterare, jämte

suppleant för denne utses av länsstyrelsen.

Ersättning till värnpliktslånenämndernas ledamöter och suppleanter bestämmes

av Kungl. Maj:t.

Örn lånen.

4§-

För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar

gälla, nämligen

att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av

ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad

tjänstgöring vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen

haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning

av hans ekonomi;

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;

samt

att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan det allmännas hjälp

inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Yärnpliktslån må ej utan synnerliga skäl utgå till värnpliktig, vars tjänst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 16.

göring under de senast förflutna tolv månaderna före låneansökans ingivande

understigit sextio dagar.

5 §.

Värnpliktslån bör beviljas för visst ändamål. Ej må lån beviljas för

gäldande av utskylder, som förfallit till betalning å sådan tid, att den värnpliktige

blivit berättigad att åtnjuta anstånd med deras indrivning enligt vad

därom är särskilt stadgat.

6 §•

Värnpliktslån må beviljas med lägst tvåhundra och högst fyratusen kronor.

Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes

högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden

i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda

syftet.

7 §■

Värnpliktslån äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet; ägande dock

den lånebeviljande myndigheten, när omständigheterna därtill giva anledning,

föreskriva, att säkerhet för lånet skall lämnas.

För beviljat lån skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri hans

åtaganden i fråga örn lånets användning och återbetalande jämte övriga lånevillkor

skola angivas. Skuldförbindelsen skall avlämnas till värnpliktslånenämnden.

8 §•

Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från

och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånets utlämnande; dock

må den lånebeviljande myndigheten, där omständigheterna därtill föranleda,

medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid,

högst åtta år, samt föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis.

Om förfarandet i låneärenden m. m.

9 §.

Ansökan örn värnpliktslån skall göras senast tre månader efter det sökanden

avslutat sin värnpliktstjänstgöring eller, därest tjänstgöringen avslutats

före denna förordnings ikraftträdande, senast tre månader därefter; dock att,

där särskilda omständigheter därtill föranleda, lån må beviljas på grund av

senare gjord ansökan.

Ansökan göres enligt fastställt formulär hos familjebidragsnämnden i den

kommun, som enligt 17 § krigsfamiljebidragsförordningen har att pröva ansökan

örn familjebidrag åt sökanden. Då sådan ansökan inkommit, skall

familjebidragsnämnden, efter att hava införskaffat den ytterligare utredning,

som finnes erforderlig, med eget yttrande överlämna ansökan till vederbörande

värnpliktslånenämnd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 16.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Är nämnden

ej enhällig, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor

eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna

understigit sextio dagar, eller medgiver nämnden anstånd med amorteringens

påbörjande eller längre amorteringstid än fem år, skall nämndens

beslut för att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.

I samband med beviljande av lån böra de föreskrifter med avseende å lånebeloppets

användande och utbetalande meddelas, som av förhållandena påkallas.

"Varnpliktslånenämndens beslut i låneärende skall ofördröjligen tillställas

sökanden; och skall sökanden därvid underrättas örn vad han har att

iakttaga, därest han vill föra talan mot beslutet.

10 §.

Är sökande missnöjd med värnpliktslånenämnds beslut, äger han, ändå

att beslutet skall underställas arbetsmarknadskommissionens prövning, söka

ändring i beslutet hos arbetsmarknadskommissionen genom besvär, vilka

skola hava inkommit till värnpliktslånenämndens ordförande sist å tjugonde

dagen från det sökanden erhöll del av beslutet; och åligger det ordföranden

att jämte nämndens yttrande insända besvären till arbetsmarknadskommissionen.

11 §•

Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende

skall utan dröjsmål tillställas klaganden samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.

Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.

12 §.

Hos värnpliktslånenämnd skall föras register över inkomna ansökningar

örn lån, upptagande sökandes namn och adress samt sökta och beviljade lånebelopp.

13 §.

Hå värnpliktslånenämnd genom beslut, som ej skall underställas arbetsmarknadskommissionens

prövning, beviljat lån och sökanden skriftligen förklarat

sig nöjd med nämndens beslut eller ock besvärstiden gått till ända

utan att besvär anförts, skall värnpliktslånenämnden till länsstyrelsen ofördröjligen

översända avskrift av beslutet jämte den av sökanden utfärdade

skuldförbindelsen ävensom, i förekommande fall, tillhörande säkerhetshandlingar.

Länsstyrelsen har att, sedan handlingarna inkommit, utan anfordran

utbetala lånebeloppet i enlighet med beslutet.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då av arbetsmarknadskommissionen

meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall utbetalas,

kommit värnpliktslånenämnden tillhanda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 16.

14 8.

5

Länsstyrelse, som utlämnat värnpliktslån, skall uppbära amorteringar,

övervaka att låntagare fullgör sina skyldigbeter samt i övrigt förvalta lånet.

15 §.

Värnpliktslån må av länsstyrelsen uppsägas till omedelbar betalning, där

låntagaren befinnes hava genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande

eller låntagaren visar försumlighet i fråga örn betalningsskyldighetens fullgörande

eller annorledes bryter mot vad honom enligt skuldförbindelsen

åligger, så ock eljest, därest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med

hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

lånet.

Sker uppsägning av lån enligt vad i första stycket sägs, skall å uppsagt

belopp gäldas ränta efter fyra procent örn året från och med uppsägningsdagen.

16 §.

Finner länsstyrelsen, att med hänsyn till låntagares ekonomiska förhållanden

avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan

därom hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning. Beslutas avskrivning, skall

lånet anses efterskänkt till motsvarande belopp.

17 §•

Ilar någon till stöd för ansökan örn värnpliktslån mot bättre vetande eller

av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Böter tillfalla kronan.

18 §.

De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av

denna förordning, ävensom erforderliga formulär fastställas i vad rör värnpliktslånens

förvaltning av statskontoret och i vad rör låneverksamheten i

övrigt av arbetsmarknadskommissionen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 augusti 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Skole, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för social- och finansdepartementen fråga örn

vidtagande av särskilda åtgärder för ekonomiskt stöd åt vissa värnpliktiga

och anför därvid följande:

Inledning.

I fredstid ha familjeunderstöd utgått enligt förordningen den 12 juni 1931

(nr 257) örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn. Genom

kungörelsen den 8 september 1939 (nr 642) örn tillämpning vid förstärkt försvarsberedskap

och mobilisering av förstnämnda förordning gjordes bestämmelserna

i denna med vissa ändringar tillämpliga jämväl i fråga örn sådana

värnpliktiga, vilka vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering inkallades

till tjänstgöring jämlikt § 27 mom. 2 a, § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen

(inkallelse till beredskapsövning eller då rikets försvar eller dess

säkerhet eljest det kräver). Genom ytterligare en kungörelse den 27 oktober

1939 (nr 793) underkastades förstnämnda kungörelse vissa ändringar. De

bestämmelser, som sålunda gällt för de till förstärkt försvarsberedskap inkallade,

skilja sig från stadgandena i 1931 års förordning bland annat därutinnan,

att understödsbeloppen höjts och att ett särskilt bostadsbidrag införts.

Understödet har enligt den förhöjda taxan utgått med följande belopp per dag:

till arbetsför hustru ............................................................... kr. 1: —

» » » och ett barn under 16 år ........................... » 2:25

» » » » två » » 16 » ........................... » 3: —

» mindre arbetsför hustru ................................................... » 2: —

» » » » och ett barn under 16 år ............... » 2:75

» » » » » två » » 16 » ............... » 3:50

» ett barn under 16 år, om fadern är änkling eller frånskild ...... » 2: 25

» två » » 16 » » » » » » » ...... » 3: —

För varje barn under 16 år utöver två har understödet ökats med 50 öre.

Bostadsbidraget enligt kungörelsen den 8 september 1939 är så konstruerat,

att detsamma alltid skolat utgå i de fall, då sökanden varit berättigad till

familjeunderstöd. Bidraget har graderats efter dyrort enligt den för folkpensioneringen

gällande dyrortsindelningen samt har utgjort per dag 75 öre

i ortsgrupp 1, 1 krona 15 öre i ortsgrupp 2 och 1 krona 50 öre i ortsgrupp 3.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

7

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 februari 1939 inom försvarsdepartementet

tillkallade utredningsmän för biträde med utredning angående

vissa frågor rörande den sociala försvarsberedskapen, den s. k. sociala

försvarsberedskapskommittén1), avgåvo den 3 september 1939 betänkande

angående åtskilliga med den sociala försvarsberedskapen sammanhängande

frågor, innefattande bland annat förslag till lag örn familjebidrag åt

värnpliktiga under krigstjänstgöring (Statens offentl. utredn. 1939:26). Ett

på grundval härav utarbetat förslag till krigsfamiljebidragsförordning hänsköts

av Kungl. Majit genom proposition nr 93 till 1940 års lagtima riksdags

prövning. Sedan andra lagutskottet avgivit utlåtande (nr 18) i ämnet,

antogs förslaget med vissa jämkningar av riksdagen (riksdagens skrivelse

nr 155). Därefter ha följande författningar i ämnet utfärdats, nämligen krigsfamiljebidragsförordningen

den 17 april 1940 (nr 223), kungörelse samma dag

(nr 224) med vissa bestämmelser angående ikraftträdande och tillämpning av

krigsfamiljebidragsförordningen, varigenom denna förordning delvis sattes i

kraft, krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322) samt kungörelsen

samma dag (nr 323) med bestämmelser angående ikraftträdandet av

krigsfamiljebidragsförordningen, genom vilken kungörelse nämnda förordning

i sin helhet sattes i tillämpning.

De nya bestämmelserna örn familjebidrag innebära en väsentlig förbättring

av de tidigare utgående familjeunderstöden. Bidragsformerna utgöras av

familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och sjukbidrag. Familjebidrag

utgår helt eller delvis efter behovsprövning.

Familjepenningen är graderad efter dyrort, därvid den för folkpensioneringen

gällande indelningen i tre särskilda ortsgrupper skall äga tillämpning.

Familj epenningen fastställes särskilt för varje familjemedlem. Bidragsbeloppen

utgöra högst för dag i respektive ortsgrupper: för hustru (annan

familjemedlem över 16 år, som förestår den värnpliktiges hem) 1: 75, 2: •— och

2:25 kronor samt eljest, örn familjemedlemmen uppnått 16 års ålder, 1:—,

1: 25 och 1: 50 kronor och i annat fall 0: 70, 0: 80 och 0: 90 kronor. Av familjepenningen

utgår för hustru samt barn och adoptivbarn under 16 år visst

grundbelopp utan behovsprövning.

Bostadsbidraget är icke maximerat till något visst belopp men må ej

överstiga bostadens hyresvärde.

Näringsbidraget kan tilldelas värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse,

samt avser anställande av arbetskraft för verksamhetens upprätthållande.

Bidragets maximum per månad utgör 200 kronor eller, örn verksamhetens

upprätthållande är av särskild betydelse för det allmänna, 300 kronor. Näringsbidrag

utesluter de övriga bidragsformerna.

Kretsen av bidragsberättigade personer har enligt de nya bestämmelserna

utvidgats till att under vissa förutsättningar omfatta även värnpliktigs barn

och adoptivbarn över 16 år, föräldrar, adoptant, frånskilda hustru, hustrus

barn och adoptivbarn samt husföreståndarinna.

*) Landshövdingen A. N. Thomson, ordförande, direktören A. T. N. Gabrielsson, docenten

E. W. Håstad, ledamöterna av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson, J. A. L.

Persson och N. I. Johansson samt byråinspektören S. A. Skogh.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Frågan i vad mån ytterligare åtgärder böra av statsmakterna vidtagas i

syfte att bereda de inkallade ersättning för ekonomisk skada eller förlust,

som framkallas av värnpliktstjänstgöringen, har i olika sammanhang varit

föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. Sålunda har ledamoten av

andra kammaren E. L. Åqvist i en till statsministern den 3 februari 1940

framställd interpellation framfört tanken på att inrätta en statlig stödlånefond,

varur de värnpliktiga under vissa förutsättningar kunde erhålla bistånd för

gäldande av fasta, periodiskt återkommande större utgifter, såsom försäkringspremier,

räntor och amorteringar m. m. I sitt svar på denna interpellation den 6

mars 1940 uttalade statsministern, att han delade interpellantens uppfattning

örn statens skyldighet att så långt det vore möjligt bistå de inkallade i olika

avseenden, men att han icke för det dåvarande vore beredd att bestämt uttala

sig örn de av interpellanten ifrågasatta åtgärderna. — Förslaget örn inrättande

av en statens lånefond till de värnpliktigas stöd upptogs i likalydande

motioner inom riksdagens båda kamrar (1:152, 11:206). I

motionerna, vilka tillkommit med anledning av propositionen nr 93 angående

krigsfamiljebidrag, hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte begära skyndsam utredning, så att förslag till årets riksdag kunde framläggas

örn åtgärder, exempelvis genom en statlig stödlånefond, i syfte att

möjliggöra för smärre företagare och näringsidkare, vilka till följd av inkallelse

för militärtjänstgöring kommit i ekonomiska svårigheter, att gälda

deras rörelse åvilande fasta och ofrånkomliga utgifter, såsom räntor och

amorteringar, försäkringsavgifter o. s. v.

I anslutning till vad sålunda förekommit upptog jag efter gemensam beredning

med cheferna för social- och finansdepartementen frågan örn ytterligare

åtgärder från statsmakternas sida för att bereda understöd åt inkallade

värnpliktiga till behandling i statsrådet den 15 mars 1940. Efter en redogörelse

för de i det föregående berörda bestämmelserna örn värnpliktigs

ekonomiska förmåner anförde jag därvid bland annat följande:

Det är uppenbart, att även med en effektivt verkande familjebidragsorganisation

åtskilliga fall komma att föreligga, där en längre tids krigstjänstgöring med

bortovaro från den civila förvärvsverksamheten medfört ekonomiska konsekvenser,

vilka icke kunna bliva avhjälpta genom det under tjänstgöringstiden utgående

familjebidraget, där med andra ord den värnpliktiges utkomstmöjligheter genom

inkallelsen blivit så störda, att behov av bistånd föreligger även efter krigstjänstgöringens

slut. Detta torde bland annat kunna tänkas bliva fallet i fråga örn

mindre näringsidkare och yrkesutövare av olika slag, vilka genom inkallelsen måst

helt eller delvis inställa sin rörelse eller nödgats ikläda sig skulder eller avyttra

egendom i sådan omfattning att de ekonomiska förutsättningarna för yrkets vidare

utövande väsentligen rubbats. Även beträffande andra värnpliktiga kunna inkallelserna

hava medfört ett så försämrat ekonomiskt läge att behov av bistånd

uppkommit. Naturligen kan dylikt behov av bistånd föreligga även för värnpliktiga,

vilka icke ägt uppbära familjebidrag.

Där dylika förändringar i en värnpliktigs ekonomi direkt äro att hänföra till

inkallelsen till krigstjänstgöring, lärer det knappast kunna förnekas, att det bör

ankomma å staten att lämna det bistånd som behöves för att möjliggöra återställandet

av en rimlig balans i ekonomin. Huruledes detta bör äga rum, kan

naturligen vara föremål för delade meningar; dock synes det stå klart, att man i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16.

9

största möjliga grad bör söka tillämpa principen hjälp till självhjälp. Det synes

därvid ligga nära till hands att tänka sig inrättandet av en statlig fond, från vilken

understöd må utgå i form av lån på förmånliga villkor eller i särskilt ömmande

fall bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Förutsättningen för anordnande av en dylik stödfond är emellertid uppenbarligen,

att en noggrann behovsprövning kan föregå beloppens utbetalande, en

prövning som naturligen måste vara restriktiv i vad avser kausalsammanhanget

mellan inkallelsen och understödsbehovet. Detta medför, att en fast och effektiv

organisation måste anordnas för utförande av denna prövning. Att därvidlag en

viss decentralisation måste tillämpas torde ligga i sakens natur. Möjligen kan det

befinnas lämpligt att låta prövningen av ansökningar örn understöd av ifrågavarande

slag ske länsvis, därvid prövningen skulle få anförtros antingen åt länsstyrelserna

eller också åt för ändamålet särskilt inrättade organ, eventuellt åt

något redan befintligt för ändamålet lämpat organ. För åstadkommande av likformighet

i behovsprövningen torde det också böra övervägas, huruvida en överinstans

bör finnas för upptagande av besvär över avgjorda ansökningar.

På därom av mig i anslutning till det anförda gjord hemställan uppdrog

Kungl. Maj:t åt sociala försvarsberedskapskommittén att skyndsamt

företaga utredning angående förutsättningarna för inrättande av en statlig

fond, avsedd för lämnande av understöd åt värnpliktiga, vilkas ekonomiska

förhållanden genom inkallelse till krigstjänstgöring blivit väsentligen rubbade,

ävensom att avgiva de förslag, vartill utredningens resultat kunde föranleda.

Med skrivelse den 13 juni 1940 har sociala försvarsberedskapskommittén

avgivit förslag jämte motiv till förordning örn värnpliktslån och till förordning

örn särskilt bostadsbidrag åt vissa värnpliktiga. Över kommitténs förslag

hava efter remiss utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben, arméförvaltningens

civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna.

Kommitténs författningsförslag torde få såsom bilagor (bilaga A och B)

fogas vid statsrådsprotokollet. Förslaget till förordning örn värnpliktslån har

efter remissen undergått viss överarbetning inom försvarsdepartementet. I

det följande kommer jag — i anslutning till en redogörelse för kommittéförslaget

och däremot framställda erinringar — att lämna en redogörelse för det

sålunda utarbetade departementsförslaget.

Allmän motivering’.

Körande förslagets allmänna förutsättningar bär sociala försvarsberedskapskommittén

anfört följande:

Den värnpliktiges kingston utmätes efter andra principer än dem, som tilllämpas

inom civil verksamhet. För. det stora flertalet värnpliktiga blir därför

krigslönen avsevärt lägre än den inkomst, de åtnjutit av sitt civila förvärvsarbete.

För de värnpliktiga, som ha familj, tillkommer som regel, utöver

krigslönen, familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Dessa bidrag

taga emellertid endast i begränsad omfattning — huvudsakligen i fråga örn

bostadsbidragen — hänsyn till den värnpliktiges förutvarande levnadsstandard.

I övrigt äro bidragen beräknade för att blott tillgodose de nödvändigaste

levnadsbehoven. Detta utesluter ej, att bidragen i många fall fullt motsvara

den värnpliktiges tidigare utgifter för sin familj. Emellertid är det uppen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

bart, vare sig fråga är om ensamstående värnpliktiga eller familjeförsörjare,

att värnpliktstjänstgöringen kan föranleda betydande ekonomiska svårigheter

för den inkallade.

När det gäller att söka fastställa arten av de hjälpbehov, som avses skola

tillgodoses genom en utvidgad statlig verksamhet för stöd åt de värnpliktiga,

torde man i första hand böra fästa avseende vid de svårigheter, som kunna

uppkomma genom betalningsförpliktelser av löpande natur, vilka åvila den

värnpliktige, såsom betalning av hyror (i fall, då familjebidrag ej åtnjutes),

skatter, försäkringspremier o. _dyl., i många fall även skuldräntor och amorteringar.

Därest den inkallade icke själv eller med hjälp av honom närstående

förmår fullgöra betalningsförpliktelser av denna art, kommer tjänstgöringstiden

att medföra ett undergrävande av hans ekonomiska ställning —• mera

kännbart ju längre tjänstgöringen varar — som kan menligt inverka på hans

möjligheter att efter inkallelsetidens slut under någorlunda trygga förhållanden

återupptaga sin civila sysselsättning.

Svårigheter av ovan antydd art göra sig med särskild styrka gällande för

dem, som i det civila livet driva egen rörelse, vilken står eller faller med

möjligheterna att förränta det i rörelsen investerade kapitalet. En lantbrukare,

en hantverkare med egen rörelse eller annan liknande företagare

blir genom inkallelsen ställd inför frågan, hur rörelsen under hans frånvaro

skall kunna drivas för att lämna den erforderliga avkastningen. Den

nya förordningen örn krigsfamiljebidrag innefattar såsom nämnt bestämmelser,

varigenom möjlighet öppnas för värnpliktig, som driver näring eller rörelse,

att erhålla näringsbidrag till avlönande av arbetskraft för verksamhetens upprätthållande

under den värnpliktiges frånvaro. Näringsbidrag kunna emellertid

icke alltid bringa åsyftad hjälp — särskilt örn arbetskraft ej stått till buds —

och man har säkerligen anledning att även för framtiden räkna med ett

hjälpbehov av här åsyftat slag. Vidare är att märka, att en motsvarande

bidragsform icke stått till buds för dem, som före krigsfamiljebidragsförordningens

ikraftträdande varit inkallade i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering. Särskilt svårt ha företagarna drabbats

i sådana fall, då rörelsen under tjänstgöringstiden fått läggas ned eller endast

nödtorftigt kunnat upprätthållas av den inkallades familj. I den mån den

värnpliktige icke förfogar över nödiga medel för att bibehålla rörelsen vid

full effektivitet eller att efter avslutad värnpliktstjänstgöring åter uppbringa

rörelsen till lönande omfattning och därmed skapa förutsättning för sin fortsatta

utkomst, föreligger ett hjälpbehov, vars tillgodoseende i många fall

torde vara ett allmänt intresse.

Kommittén, som icke funnit erforderligt att närmare ingå på alla de olika

fall, där hjälp från det allmännas sida kan vara av nöden, har såsom en allmän

princip betonat den ifrågasatta hjälpverksamhetens syfte att inom den

ram, som är ekonomiskt möjlig, stödja den värnpliktige på sådant sätt, att

han icke oförskyllt utsättes för exekutiva åtgärder, och att förhjälpa honom

till ett sadant läge, att han efter slutad tjänstgöring kan vinna sin bärgning

Tinder förhållanden, som äro något så när likartade med dem, under vilka

han levde före inkallelsen.

Efter att hava erinrat, att anledning syntes saknas att beträffande ifrågavarande

fall införa kommunal bidragsskyldighet, har kommittén framhållit,

att för stödverksamhetens ordnande erbjöde sig två olika alternativ, nämligen

dels att understödet utlämnas såsom lån, dels att det gives såsom bidrag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16. 11

utan återbetalningsskyldighet. Dessa båda alternativ kunde även tänkas

kombinerade. I anslutning härtill har kommittén anfört följande:

Vid valet av former för understödsverksamheten har man att beakta synpunkter

av social, administrativ och statsfinansiell natur. Ur sociala synpunkter

synes företräde böra givas bidragsformen, vilken innebär- cn effektivare

a åt de inkallade och en fullständigare utjämning mellan deni och andra

orgare av försvarsberedskapens bördor. Ur administrativ synpunkt bör

framhållas, att ökade administrationskostnader bliva förenade med låneformen

i förhållande till bidragsformen. Fördelningen av bidrag kan äga

rum under jämförelsevis enkla former, medan utlämnande av lån och icke

minst den efterföljande förvaltningen av lånen kräver en större apparat och

större arbete. Det torde emellertid vara ofrånkomligt, att under nuvarande

förhållanden de statsfinansiella synpunkterna måste tilläggas en alldeles särskild

vikt. De synnerligen omfattande inkallelserna av värnpliktiga medföra,

att kostnaderna för familjebidragen komma att uppgå till mycket betydande

belopp. Även ur den synpunkten synes ''en begränsning av den statliga stödverksamheten

på detta område nödvändig, att det i en mängd andra fall

knappast är möjligt för staten att lämna annan hjälp till de av krisen

drabbade än arbetslöshetsunderstöd,.

Kommittén har sålunda funnit de gjorda övervägandena böra föranleda

därtill, att -—- med ett speciellt undantag, som nedan kommer att närmare

behandlas — staten icke bör på annat sätt än genom lån lämna bistånd i de

olikartade hjälpfall, som nu äro i fråga. För ändamålet syntes enligt kommittén

böra inrättas en lånefond, förslagsvis benämnd värnpliJctslånefonden.

De lån, som utlämnades från fonden, s. k. värnplikt slån, syntes böra förenas

med så förmånliga villkor som möjligt. Lånen borde vara räntefria och återbetalningen

ske genom amortering under en skälig tidrymd. I regel syntes

man böra avstå från säkerhet.

Endast i undantagsfall har, såsom ovan antytts, kommittén funnit statligt

bistånd i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet böra ifrågakomma.

Dessa undantagsfall hänföra sig till svårigheter till följd av utgifter, som

den värnpliktige haft att vidkännas för tid innan de nya familjebidragsbestämmelserna

blivit tillämpliga. Härom har kommittén anfört följande:

Den hjälp, som enligt den nya krigsfamiljebidragsförordningen kan lämnas

den värnpliktige för beredande av bostad åt närstående, kan i de särskilda

fallen sträcka sig vida längre än som enligt tidigare gällande

bestämmelser varit möjligt, i det att de äldre bestämmelserna varit

mera restriktiva icke endast i fråga örn beloppets storlek utan även

med avseende å kretsen av de närstående, vilkas bostadsbehov finge komma

i betraktande. Under riksdagsbehandlingen av propositionen örn krigsfamiljebidragsförordning

har uppmärksammats det sämre läge, i vilket tidigare

inkallade värnpliktiga sålunda befunne sig i förhållande till dem, vilka tjänstgjort

under sådan tid, att de nya bestämmelserna bleve tillämpliga. I anslutning

till i denna fråga väckta motioner (1:152 och II: 206) med förslag att

de nya bestämmelserna borde i viss mån givas retroaktiv verkan, har andra

lagutskottet i sitt i denna del av riksdagen godkända utlåtande yttrat, att

utskottet förutsatte, att den i propositionen föreslagna promulgationsbestämmelsen

gåve Kungl. Maj :t rätt att i den utsträckning, som befunnes skälig och

av praktiska hänsyn möjlig, låta de i den nya förordningen stadgade förmånerna

utgå även för tid, som infölle före förordningens utfärdande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Efter att hava erinrat om att Kungl. Maj:t genom kungörelsen den 3 maj

1940 (nr 323) förordnat, att krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser

om bostadsbidrag finge retroaktivt tillämpas från och med den 1 april 1940,

har kommittén framhållit, att en retroaktiv tillämpning av de nja bestämmelserna

örn bostadsbidrag för längre tid tillbaka skulle möta stora praktiska

svårigheter. Kommittén har emellertid funnit det vara möjligt att i begränsad

omfattning tillgodose samma syfte genom införande av ett

särskilt bostadsbidrag för de värnpliktiga familjeförsörjare, som under

tiden den 1 september 1939—den 31 mars 1940 varit inkallade till tjänstgöring

av icke alltför obetydlig omfattning vid neutralitetsvakten. Förutsättningarna

för erhållande av sådant bidrag torde emellertid enligt kommittén få göras

mera restriktiva än förutsättningarna för erhållande av bostadsbidrag enligt

krigsfamiljebidragsförordningen. Förslagsvis borde därvid gälla, att den

värnpliktige för bostad fått vidkännas i förhållande till hans villkor betungande

ekonomiska uppoffringar. Bidraget torde böra maximeras i relation

till tjänstgöringstidens längd. Lika litet som beträffande värnpliktslånen

syntes någon kommunal andel i kostnaderna böra stadgas i fråga örn de särskilda

bostadsbidragen.

I fråga örn organisationen av den ifrågasatta hjälpverksamheten har kommittén

anfört följande:

Organisationen av den föreslagna hjälpverksamheten måste uppbyggas på

sådant sätt, att kostnaderna hållas inom så snäva gränser som möjligt utan

att kravet på nödig grundlighet och omsorg vid den säkerligen ofta grannlaga

prövningen av ärendena eftersättes. Det är ur kostnadssynpunkt önskvärt, att

för verksamhetens bedrivande örn möjligt anlitas redan bestående organ med

näraliggande uppgifter.

Verksamheten torde böra bedrivas under ledning av ett för hela riket

gemensamt centralorgan med biträde av lokala organ. En centralisering av

verksamheten i den meningen, att rätten att besluta i låneärendena helt anförtros

det centrala organet, torde med hänsyn till den relativt stora omfattning,

som låneverksamheten kan väntas få, icke vara möjlig, ehuru givetvis en sådan

anordning av kostnadsskäl och med hänsyn till önskvärdheten av ärendenas

enhetliga behandling vore att föredraga. Det torde således vara ofrånkomligt,

att de lokala organ, som under alla förhållanden måste anlitas för ärendenas

handläggning, även anförtros viss beslutanderätt.

Det synes med hänsyn till vad nu anförts lämpligt, att den organisation,

som avses skola handhava administrationen av familjebidrag åt värnpliktiga

enligt den nya krigsfamiljebidragsförordningen, anlitas även för handläggning

av värnpliktslåneärenden. I enlighet härmed bör ledningen av verksamheten

anförtros åt statens arbetsmarknadskommission, som är tillsynsmyndighet

enligt nämnda förordning. Yad angår familj ebidragsnämnderna böra dessas

sakkunskap och efter hand växande erfarenhet även tillgodoföras den nu

planerade låneverksamheten. Familj ebidragsnämndernas uppgifter härvidlag

torde emellertid böra begränsas till ärendenas utredning och förberedande

handläggning. Det synes däremot ej lämpligt att lägga den beslutanderätt,

som enligt vad ovan sagts till viss del måste anförtros lokala organ, på de för

varje kommun utsedda familj ebidragsnämnderna. Detta skulle säkerligen

medföra en alltför stark splittring, och nödiga krav på enhetlighet vid verksamhetens

bedrivande kunde befaras komma att eftersättas. De lokala beslutande

organen böra därför anordnas med större distrikt, exempelvis ett inom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 16.

varje län. För att de statsfinansiella hänsynen skola vederbörligen beaktas

bör vidare tillses, att statsintresset blir representerat inom de beslutande

organen. Det läge nära till hands att såsom sådana lokala organ anlita länsstyrelserna.

Häremot talar dock, att länsstyrelserna till följd av krisförhållandena

redan pålagts en mycket betydande extra arbetsbörda. Vidare

synes det ur organisatorisk synpunkt vara mindre lämpligt att infoga länsstyrelserna

som mellanled mellan å ena sidan en kristidskommission och å

andra sidan kommunala nämnder. Såsom beslutande organ torde därför böra

tillsättas särskilda länsnämnder, värnpliktslånenämnder, förslagsvis bestående

av tre ledamöter, av vilka ordföranden och ytterligare en ledamot utses av

Kungl. Maj:t och den tredje ledamoten, tillika sekreterare, tillsättes av länsstyrelsen.

Arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika organen torde i stort sett

böra ske efter följande principer.

Familjebidragsnämnderna mottaga ansökningarna, sörja för ärendenas utredning

genom införskaffande av nödiga uppgifter m. m. samt avgiva yttrande

över inkomna ansökningar.

Värnpliktslånenämnderna aro primärt beslutande myndighet i alla förekommande

ärenden. Ärenden, vilka avse lån å större belopp eller giva anledning

till meningsskiljaktighet inom nämnden, skola dock underställas statens

arbetsmarknadskommissions prövning.

Statens arbetsmarknadskommission övervakar och leder verksamheten samt

sörjer för att erforderlig enhetlighet därvid vinnes. Denna myndighet utgör

tillika besvärsinstans och meddelar beslut i besvärsärenden samt rörande

fastställande av länsnämndernas beslut i underställda låneärenden.

Beträffande värnpliktslånef''ondens kamerala förvaltning har kommittén

föreslagit att fondens förvaltning skulle anförtros åt statskontoret och att

bestyret med lånens utbetalande, uppbärande av amorteringar m. m. lades

på länsstyrelserna, i synnerhet som dessa förvaltningsuppgifter kunde kvarstå

lång tid efter det värnpliktslånenämnderna och familjebidragsnämnderna

i övrigt upphört att fungera.

I fråga om finansieringen av den av kommittén förordade verksamheten

har kommittén framhållit, att det icke vore möjligt att finna några säkra utgångspunkter

för bedömande av i vilken grad verksamheten kunde komma

att tagas i anspråk. Faktorer av skilda slag, vilka icke kunde på förhand

överblickas, spelade här in. Med hänsyn därtill syntes anslag till bestridande

av värnpliktslån böra givas karaktären av förslagsanslag. För budgetåret

1940/41 syntes uppskattningsvis anslag böra beräknas för värnpliktslån till

5,000,000 kronor och för särskilda bostadsbidrag till 1,000,000 kronor. För

bestridande av de med verksamheten förenade omkostnaderna syntes ett

belopp av 100,000 kronor vara tillfyllest. För nästkommande budgetår syntes

sistnämnda kostnader kunna bestridas av förslagsanslagen till statens arbetsmarknadskommission

m. m.

I de avgivna yttrandena har nödvändigheten av särskilda ekonomiska

hjälpåtgärder utöver familjebidrag m. m. för beredskapsinkallade värnpliktiga

allmänt vitsordats. Beträffande den närmare utformningen av dessa åtgärder

hava emellertid skilda meningar yppats. Allmänt ha emellertid de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 16.

hörda myndigheterna uttalat sig för den av sociala försvarsberedskapskommittén

förordade lånevägen. På denna punkt har allenast länsstyrelsen i

Malmöhus län anfört en avvikande mening, dock utan att för sin del framföra

något särskilt yrkande. Som länsstyrelsens resonemang äger ett visst

principiellt intresse, må här återgivas följande:

Av statsfinansiella skäl har kommittén, utom vad rör de särskilda bostadsbidragen,

icke ansett sig böra föreslå annan form för hjälpverksamheten än

låneformen. Denna form synes länsstyrelsen helt naturlig, då det gäller inkallade,

som driva näring eller rörelse av något slag och i följd av omständigheter,

som närmare angivas i förslaget, ha kommit i sådan ställning, att

de böra beviljas värnpliktslån.

Den ojämförligt största delen av de inkallade torde emellertid'' vara löntagare

och beträffande dessa kan ifrågasättas huruvida låneformen är att

anse såsom den lämpligaste. Dessa personers inkomster och utgifter balanseras

under normala förhållanden oftast jämnt. Det är därför tämligen naturligt

att inkallande till militärtjänst ganska snart kommer att medföra svårigheter

med avseende å betalning av utgifter utöver de rena levnadskostnaderna,

såsom utgifter för försäkringspremier av skilda slag, sjukkasseavgifter,

räntor och amorteringar å bostadslån hos privatpersoner, avbetalningar å

avbetalningskontrakt avseende de mest skilda slag etc. Enbart de årliga försäkringsavgifterna

för en industriarbetare och dennes familj lära mycket ofta

ligga mellan 150—200 kronor, ej sällan högre och de möjligheter, som under

senare år stått allmänheten till buds, att till ofta ganska betydande belopp

förskaffa sig bland annat ägodelar och husgeråd till bosättning och arbetsredskap

genom avbetalningsköp torde i mycket stor utsträckning ha utnyttjats

just av den samhällsklass, vars ekonomi redan före inkallelsen till militärtjänst

varit svag och genom denna ytterligare försämrats. Familjebidragen

kunna uppenbarligen icke täcka dylika utgifter och i de fall där lång

tjänstgöringstid förekommit kan situationen för många med hänsyn till möjligheten

att framdeles fullgöra sina betalningsförpliktelser, i fall som de nu

angivna, anses mycket mörk.

Örn nu denna kategori av inkallade skall bringas hjälp genom lån, torde

denna hjälp, då möjligheter till besparingar i den normala inkomsten knappast

är för handen, i realiteten icke innebära annat än ett framskjutande av

svårigheterna och detta så mycket mera som den normala inkomsten i många

fall med all sannolikhet kommer att bliva utbytt mot ett snävt avvägt arbetslöshetsunderstöd.

Det är visserligen sant, att genom lagstiftning skydd skapats

för de utkallade i ett flertal avseenden just med hänsyn till förutnämnda

betalningsförpliktelser, men betalningsskyldigheten kvarstår dock och måste

i många fall bli mycket tung kanske ofta omöjlig att fullgöra.

I avseende å de föreslagna värnpliktslånens allmänna konstruktion ha

remissmyndigheterna framställt en del synpunkter och önskemål. Sålunda

anser sig socialstyrelsen icke kunna biträda förslaget örn fullständig räntefrihet

för dylika lån utan förordar en låg räntesats, förslagsvis 2 procent.

Förekomsten av en låt vara obetydlig räntekostnad synes enligt styrelsens

mening ägnad att minska den eljest föreliggande risken för ingivande av

ekonomiskt sett obefogade låneansökningar, varigenom man sannolikt skulle

ernå en viss begränsning av ifrågavarande hjälpverksamhet.

Några myndigheter, bland dem länsstyrelserna i Kalmar och Kristianstads

län, hava förordat, att säkerhet för lånens fullgörande såsom regel borde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 16. 15

fordras. Länsstyrelsen i Värmlands län har å andra sidan uttalat sig för att

den av kommittén föreslagna fakultativa säkerhetsföreskriften borde utgå,

eftersom knappast andra än sa gott som medellösa personer kunde komma

ifråga för erhållande av lån.

Vad härefter angår kommitténs förslag örn särskilt bostadsbidrag för vissa

värnpliktiga, hava flertalet hörda myndigheter funnit inrättande av en dylik

bidragsform pakallat. Salunda uttalar Överståthållarämbetet, att örn behov

funnes att genom särskilda åtgärder ekonomiskt stödja sådana värnpliktiga,

beträffande vilka den nya krigsfamiljebidragsförordningen varit tillämplig,

så gällde detta givetvis i ännu högre grad i fråga örn de värnpliktiga, som

varit inkallade till beredskapstjänst före nämnda förordnings ikraftträdande.

Det föreliggande förslaget, att dessa värnpliktiga — förutom att de i likhet

med övriga värnpliktiga erhölle möjlighet att få understöd i form av värnpliktslån

—■ skulle beredas särskild gottgörelse genom retroaktiva bostadsbidrag,

syntes ämbetet därför synnerligen väl motiverat.

Däremot har socialstyrelsen icke ansett sig kunna biträda försvarsberedskapskommitténs

förslag i denna del. Styrelsen uttalar härom följande:

Med detta förslag åsyftas att för tiden 1 september 1939—31 mars 1940

bereda möjlighet till förstärkning i särskilda fall av de bostadsbidrag, som

ingingo såsom del i de då förekommande familjeunderstöden. En dylik utfyllnad

i efterskott av tidigare utbetalade belopp synes strida mot tillämpade

principer i fråga örn understöd från det allmännas sida. Även ur sparsamhetssynpunkt

kunna skäl anföras häremot.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län har såsom principiellt anmärkningsvärt

framhållit, att åt en ökning av vissa förmåner gåves retroaktiv verkan.

I anslutning härtill har länsstyrelsen anfört följande:

_ Genom kungörelse den 3 maj 1940 hade förordnats, att krigsfamiljebidragsförordningens

bestämmelser örn bostadsbidrag finge retroaktivt tilllämpas

från och med den 1 april 1940, en anordning, som emellertid kunde

anses motiverad med hänsyn till att bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen,

utfärdad den 17 april 1940, ej förr än den 3 maj 1940 helt

sattes i kraft och sålunda till en början hade provisorisk karaktär. Kungl.

Maj:t finge i varje fall anses med ovannämnda beslut örn retroaktiv verkan

hava prövat huru långt tillbaka denna verkan rimligen borde sträckas. Tillräckliga

skäl att nu ytterligare öka denna retroaktiva verkan genom det föreslagna

särskilda bostadsbidraget syntes ej föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har likaledes ställt sig tveksam

till förslaget örn särskilt bostadsbidrag till de under den äldre beredskapstiden

inkallade och därvid anfört följande:

_ Denna tvekan grundas icke därpå, att länsstyrelsen underskattar det behjärtansvärda

i att hjälp utgår i dessa fall. Länsstyrelsen vill emellertid

framhålla, att det vid den tid, då detta bidrag kan komma att utbetalas, förflutit

en avsevärd tid sedan behovet därav yppade sig. De svårigheter med

hyran, som uppstodo under hösten 1939 till följd av otillräckliga hyresbidrag,

kanske numera äro avhjälpta. De hjälpbehov, som föreligga vid tiden för

utbetalningen av bidraget, kunna i många fall hava sin grund i andra, lika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

behjärtansvärda omständigheter som otillräckliga hyresbidrag. Länsstyrelsen

vill ifrågasätta, huruvida icke det särskilda hjälpbehov, som alltjämt kan

kvarstå och ha sin grund i otillräckliga hyresbidrag under denna äldre beredskapstid,

kunde avhjälpas både bättre och billigare genom att bidrag lämnades

av Eikskommitténs medel.

Beträffande själva organisationen för den föreslagna hjälpverksamheten,

sådan denna skisserats av kommittén, hava flera myndigheter framställt erinringar.

Sålunda har riksräkenskapsverket uttalat, att den föreslagna organisationen

måste medföra en mera invecklad procedur och en större splittring av

de olika verksamhetsuppgifterna än vad som kunde anses ändamålsenligt.

Vidare har socialstyrelsen —• under betonande av önskvärdheten av enhetlighet

beträffande familj ebidlagsväsendet och den nu föreslagna understödsverksamheten

— förordat i första hand, att bestyret med låneansökningars

beredning genom nödiga upplysningars inhämtande lades på familj ebidragsnämnderna,

medan beslut i lånefrågan skulle generellt meddelas av statens

arbetsmarknadskommission och att sålunda de föreslagna värnpliktslånenämnderna

helt slopades. Alternativt har socialstyrelsen förordat en anordning,

enligt vilken familj ebidragsnämndema skulle fatta beslut i lånefrågan

och statens arbetsmarknadskommission allenast fungera såsom central tillsyns-

och besvärsmyndighet. I detta senare fall skulle en viss ekonomisk

medansvarighet läggas på kommunerna, avseende förslagsvis det i det föregående

omnämnda räntebeloppet samt 20 procent av icke inbetalat lånebelopp.

— Två ledamöter av socialstyrelsen hava i denna del anfört skiljaktig

mening och uteslutande förordat det av styrelsens majoritet föreslagna

första, alternativet.

Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län har med i huvudsak samma

motivering som socialstyrelsen ifrågasatt en instansordning, motsvarande

den av styrelsen i dess första alternativ föreslagna, därvid länsstyrelserna

helt skulle frikopplas från den föreslagna understödsorganisationen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat sig för att de föreslagna värnpliktslånenämndernas

arbetsuppgifter Övertoges av de redan förefintliga

länsarbetsnämnderna.

Överståthållarämbetet har ansett lämpligast, att länsstyrelserna finge sig

ålagda beslutanderätten i låneärendena med familj ebidragsnämndema såsom

utredningsorgan, arbetsmarknadskommissionen såsom tillsynsmyndighet och

Kungl. Maj:t som besvärsinstans.

I fråga örn den föreslagna värnpliktslånefondens kamerala förvaltning har

statskontoret förklarat sig intet hava att erinra mot vad kommittén därn

tinn an föreslagit. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län borde föreskrifter

meddelas därom att lånen skola ingå i länsstyrelsernas uppbörd.. Sålunda

borde amorteringarna debiteras vid allmänna kronouppbörden och indrivning

av förfallna icke erlagda amorteringsbelopp ske enligt restindrivningsförordningen.

Därigenom kunde ett omständligt och för låntagaren kostsamt dom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

stolsförfarande för indrivning av restförda belopp undvikas, samtidigt som

detta förfarande ur bokföringssynpunkt vore rationellt.

Vad slutligen angår frågan örn finansieringen av den föreslagna hjälp verksamheten

har statskontoret framhållit, att den tillämnade värnpliktslånefondens

budgetmässiga konstruktion icke närmare angivits av kommittén. Man

hade emellertid tänkt sig att det anslag, varmed fonden finansierades, skulle

givas karaktären av förslagsanslag. Under sådana förhållanden och då fondens

uppgift närmast vore att råda bot för tillfälliga missförhållanden, syntes

det statskontoret principiellt riktigast att fonden konstruerades såsom en

diversemedelsfond på sätt skett med den med värnpliktsfonden i vissa avseenden

likartade mod rall] älpsf Olldén.

Å andra sidan har riksräkenskaps verket såsom sin åsikt uttalat, att anslaget

till bestridande av värnpliktslån jämlikt gällande budgetprinciper

måste erhålla karaktären av reservationsanslag samt att anslaget för särskilda

bostadsbidrag ej borde upptagas såsom fristående utan ingå i de medel, som

ställdes till förfogande för övriga krigsfamiljebidrag. — Därest utbetalningar

av värnpliktslån skulle bliva påkallade, innan det visat sig möjligt att

närmare beräkna medelsbehovet i och för uppförande av särskilt anslag för

ändamålet å tilläggsstat, syntes utbetalta belopp böra avföras från det under

kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, upptagna förskottsanslaget

föi försvarsberedskapens stärkande i allmänhet lill I > j Därigenom vunnes

även den fördelen, att man icke för närvarande behövde taga ställning till

den nu svårbedömda frågan, huruvida och till vilket belopp avskrivningsanslag

eventuellt kunde behöva anlitas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har sociala försvarsberedskapskommittén

i anslutning till de av mig i förenämnda anförande till statsrådsprotokollet

den 15 mars 1940 uppdragna riktlinjerna framlagt förslag till

inrättande av en särskild lånefond, benämnd värnpliktslånefonden, ur vilken

s. k. värnpliktslån skulle beredas sådana värnpliktiga, som till följd av längre

tids beredskapsinkallelse fått sin ekonomi väsentligt försvagad. Därjämte har

kommittén föreslagit införande av särskilda, retroaktiva bostadsbidrag för

sådana värnpliktiga, som varit inkallade till tjänstgöring under tiden före det

krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser om bostadsbidrag kunnat tilllämpas,

d. v. s. före den 1 april 1940. Kommitténs förslag hava sammanfattats

i två författningsförslag, det ena avseende förordning örn värnpliktslån, det

andra förordning örn särskilt bostadsbidrag för vissa värnpliktiga.

I fråga örn kommitténs förslag till förordning örn värnpliktslån finner jag

mig liksom de hörda myndigheterna i gemen kunna i princip lämna förslaget

min anslutning, även örn, såsom jag i det följande kommer att närmare utveckla,

vissa modifikationer i detsamma synas vara påkallade.

Beträffande det av kommittén framlagda förslaget rörande särskilt bostadsbidrag

för vissa värnpliktiga hava, såsom av den föregående redogörelsen

framgår, från vissa av de över förslaget hörda myndigheterna erinringar försports,

hänförande sig bland annat till det principiellt oriktiga i att, på sätt

som föreslagits, i efterskott lämna en utfyllnad av redan utbetalade understödsBihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 16. i6oo 40 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 16.

belopp. För egen del har jag vid övervägande av förslaget härutinnan icke

kunnat undgå att finna vissa betänkligheter föreligga mot ett genomförande av

förslaget i denna del. Även örn man icke bör alltför mycket fästa avseende vid

de nyssnämnda principiella invändningarna, vilka dock icke äro utan betydelse,

synas jämväl praktiska och organisatoriska skäl kunna åberopas mot

en anordning sådan som den föreslagna. Sålunda torde redan den avsevärda

tidrymd som skulle uppstå mellan den tid bidraget avser och tidpunkten för

bidragets utbetalande komma att i många fall medföra stora svårigheter för

den prövande myndigheten att på ett tillfredsställande sätt bedöma de ifrågavarande

bostadsutgifternas inverkan på den värnpliktiges nuvarande ekonomiska

ställning. I många fall torde en störning i en värnpliktigs ekonomi,

som varit att hänföra till bostadsutgifter under hösten 1939 eller början av

år 1940, redan hava utjämnats genom den värnpliktiges egna åtgöranden eller

på annat sätt; i dessa fall synes ett efterskottsvis utbetalat bostadsbidrag

knappast kunna anses nu vara påkallat. En av tidigare inkallelser förorsakad

rubbning av ekonomin torde dessutom ofta vara att hänföra till andra omständigheter

än otillräckligt bostadsbidrag; att låta ett retroaktivt kontantbidrag

betingas just av nämnda orsak synes därför kunna medföra icke önskvärda

orättvisor. Påpekas må ock, att det säkerligen skulle bliva förenat med

ett högst betydande arbete för myndigheterna att vid ansökningarnas handläggande

pröva de avdrag som enligt förslaget skola göras för vad den värnpliktiges

familj må hava uppburit i bostadsbidrag enligt äldre bestämmelser.

En ytterligare omständighet som kommer de föreslagna retroaktiva bostadsbidragen

att framstå såsom umbärliga ligger däri, att en på grund av alltför

höga bostadsutgifter under tidigare inkallelser åsamkad störning i en värnpliktigs

ekonomi i de flesta fall torde kunna avhjälpas genom anlitande av

de föreslagna värnpliktslånen, särskilt örn det av de sakkunniga föreslagna

maximibeloppet för dessa lån, på sätt jag i det följande kommer att föreslå,

något höjes. För mera extrema fall torde man dessutom kunna räkna med att

ett alltjämt kvarstående hjälpbehov, som har sin grund i otillräckliga hyresbidrag

under den tidigare beredskapsperioden, skall kunna tillgodoses genom

bidrag från den s. k. rikskommittén.

På grund av de sålunda anförda omständigheterna finner jag mig således

icke böra tillstyrka, att kommitténs förslag till förordning örn särskilt bostadsbidrag

för vissa värnpliktiga lägges till grund för framställning i ämnet till

riksdagen.

Jag övergår härefter till frågan örn införande av särskilda värnpliktslån.

Såsom redan anförts är jag beredd att tillstyrka ett genomförande i princip

av det förslag som härutinnan framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén.

Rörande villkoren för lånens erhållande har jag i stort sett intet att

erinra emot kommitténs förslag. Lånen böra således även enligt min mening

vara räntefria, liksom säkerhet i allmänhet icke torde böra krävas. I fråga örn

lånens storlek, återbetalningsterminer m. m. anser jag mig emellertid böra

föreslå vissa jämkningar i förhållande till kommittéförslaget, till vilka jag

återkommer under den speciella motiveringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

I fråga om värnpliktslåneverksamhetens organisation innebär kommittéförslaget,

såsom förut anförts, att för prövningen av ansökningar örn värnpliktslån

skola inrättas särskilda nämnder, värnpliktslånenämnder, en för varje län.

En förberedande behandling skall ägnas ärendena av de redan befintliga kommunala

familjebidragsnämnderna, vilka jämväl skola hava att till värnpliktslånenämnderna

avgiva yttrande över ansökningarna. Som överinstans skall

fungera statens arbetsmarknadskommission, vilken skall dels vara besvärsmyndighet

dels besluta i vissa ärenden, som enligt förslaget skola underställas

kommissionen. Gentemot den sålunda föreslagna organisationen hava, såsom

av den föregående sammanfattningen framgår, vissa av de hörda myndigheterna

uttalat betänkligheter, vilka främst hänföra sig till förslaget örn införande

av särskilda värnpliktslånenämnder i länen. Även enligt min mening

hade det, icke minst med hänsyn till den redan nu utomordentligt omfattande

krisorganisationen, varit lyckligast örn man kunnat undvika att tillskapa dessa

nya organ och i stället kunnat, såsom socialstyrelsen i sitt yttrande föreslagit,

överlämna beslutanderätten i samtliga värnpliktslåneärenden till arbetsmarknadskommissionen,

vilken ju även enligt förslaget skall hava att besluta

i de viktigare låneärendena. Med hänsyn bland annat till den stora ökning av

kommissionens arbetsbörda som en sådan anordning skulle medföra finner jag

mig emellertid icke böra förorda denna lösning utan ansluter mig till kommittéförslaget

i denna del.

Yad därefter beträffar värnpliktslåneverksamhetens finansiella och kamerala

sida har kommittén såsom förut omnämnts föreslagit inrättande av en

särskild fond för ändamålet, värnpliktslånefonden, vilken skulle förvaltas av

statskontoret med biträde, såvitt rörde de särskilda lånen, av länsstyrelserna.

Erforderliga medel för fonden skulle anvisas över riksstaten i form av förslagsanslag,

som för budgetåret 1940/41 uppskattningsvis beräknats till

5,000,000 kronor. Gentemot detta förslag hava, på sätt av det föregående

framgår, vissa erinringar framförts av såväl statskontoret som riksräkenskapsverket.

För min del vill jag, efter att därutinnan hava samrått med chefen

för finansdepartementet, i anslutning till riksräkenskapsverkets yttrande föreslå,

att utbetalade värnpliktslånebelopp under innevarande budgetår tillsvidare

må avföras från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.,

varefter frågan örn anvisande av ett särskilt anslag för ändamålet å tilläggsstat

kan med säkrare utgångspunkter upptagas vid budgetårets slut; lämpligast

synes vara, att utbetalningarna nu utgå av förskottsanslaget till Eörsvarsväsendet

i allmänhet: Löpande utgifter (IV: G: b). Frågan örn bildande av

en särskild värnplikt.slånefond torde vid sådant förhållande icke böra upptagas

förrän i nämnda sammanhang, varav följer, att statskontoret icke för närvarande

torde behöva påläggas någon egentlig förvaltningsverksamhet med

avseende å värnpliktslånen; denna torde tillsvidare helt kunna omhänderliavas

av länsstyrelserna. Emellertid synes det för enhetlighets vinnande

lämpligt, att länsstyrelsernas förvaltningsverksamhet i förevarande avseende

må äga rum under statskontorets överinseende.

Omkostnaderna för understödsverksamhetens organisation torde i enlighet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl, Maj-.ts proposition nr 16.

med kommitténs förslag under innevarande budgetår få bestridas av förslagsanslagen

till statens arbetsmarknadskommission.

I anslutning till det anförda torde sålunda nu böra till riksdagen göras

framställning allenast i fråga örn det inom försvarsdepartementet överarbetade

förslaget till förordning örn värnpliktslån. Jag övergår nu till den speciella

motiveringen till nämnda förslag.

Speciell motivering.

.....1 §•

Denna paragraf överenstämmer i sak med kommitténs förslag. Med hänsyn

till vad jag i det föregående anfört rörande finansieringen av låneverksamheten,

hava orden »ur värnpliktslånefonden» utbytts mot orden »av statsmedel».

2§-

På grund av vad jag anfört i den allmänna motiveringen örn låneverksamhetens

finansiering har viss jämkning i kommittéförslagets första stycke vidtagits.

3 §■

Kominittéförslaget har här oförändrat upptagits.

4 §•

Beträffande innehållet i förevarande paragraf har kommittén i anslutning

till den första i författningstexten uppställda förutsättningen för:

låns erhållande framhållit, att det är av största vikt, att hjälp av

statsmedel för här avsedda ändamål icke utgår i andra fall än där

orsakssammanhang mellan värnpliktstjänstgöringen och de ekonomiska

svårigheterna kan anses vara konstaterat. Lösningen av spörsmålet örn

kausalsammanhanget blir enligt kommitténs mening i regel beroende av

svaret på frågan, i vad mån svårigheterna kunnat undvikas eller väsentligen

mildras, därest den värnpliktige fått ostörd fullfölja sin civila

verksamhet. I anslutning härtill har kommittén påpekat, att särskilt för näringsidkare

av skilda slag de föreslagna värnpliktslånen kunna vara av betydelse.

Samtidigt understryker emellertid kommittén, att även inom andra

medborgargrupper hjälpbehov kunna förekomma, för vilka värnpliktslånen

kunna vara lämpade.

Vad åter angår kravet, att sökanden gjort vad på honom ankommit för att

avvärja svårigheterna, framhåller kommittén, att det bör kunna krävas av en

värnpliktig, som önskar komma i åtnjutande av understöd, att han och hans

familj under de av inkallelsen föranledda förhållandena underkastat sig

inskränkningar i sin normala livsföring, i den mån detta är möjligt och med

hänsyn till vederbörandes förhållanden påkallat.

Såsom tredje förutsättning för låns erhållande enligt förevarande paragraf

gäller, att sökanden måste vara ur stånd att utan det allmännas hjälp inom

skälig tid övervinna svårigheterna. I anslutning härtill uttalar kommittén, att

behovsprövningen bör taga sikte på sökandens möjligheter att själv klara

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 16.

upp situationen, därvid svårigheternas omfattning och storlek i förhållande

till sökandens eller honom närstående personers resurser måste ägnas uppmärksamhet.

Till de sålunda av kommittén angivna grundsatserna för behovsprövningen

på förevarande område kan jag ansluta mig. I departementsförslaget lia därför

kommitténs formuleringar upptagits oförändrade.

Yad härefter angår den i paragrafens andra stycke upptagna tidsbestämmelsen,

torde denna såsom ett flertal remissmyndigheter påpekat böra anknytas

till tidpunkten för låneansökans ingivande. Stadgande härom har

också influtit i departementsförslaget. I departementsförslaget har också

i anslutning till under remissbehandlingen framställda yrkanden av länsstyrelserna

i Gotlands län och Jämtlands län den som förutsättning för erhållande

av värnpliktslån stipulerade tjänstgöringstidens längd fixerats till

minst sextio dagar i stället för fyrtiofem dagar enligt kommitténs förslag.

Såsom de nämnda myndigheterna framhållit torde en inkallelsetid av allenast

fyrtiofem dagar i flertalet fall ej medföra väsentligare rubbningar i den inkallades

ekonomi.

5 §•

Såsom kommittén i sin motivering till denna paragraf påpekar torde en

låneansökan för att möjliggöra kontroll böra avse lån för visst bestämt ändamål.

Efter påpekande av Överståthållarämbetet har paragrafen undergått viss

jämkning i förtydligande syfte.

6 §•

I anledning av framställda erinringar från Överståthållarämbetet samt

vissa länsstyrelser hava de av kommittén föreslagna minimi- och maximigränserna

för lån ändrats från trehundra respektive tretusen kronor till tvåhundra

respektive fyratusen kronor.

I 6 § andra stycket av kommittéförslaget stadgas att värnpliktslån må,

där ej omständigheterna föranleda till annat, beviljas först sedan den värnpliktiges

tjänstgöring vid krigsmakten upphört och ytterligare inkallelse ej

synes vara att vänta. Häremot hava flera myndigheter invänt, att ett dylikt

stadgande under nu rådande förhållanden i de flesta fall skulle göra den tilltänkta

hjälpverksamheten''illusorisk, en uppfattning, som jag anser ha fog

för sig, varför jag låtit stadgandet i fråga utgå ur departementsförslaget. Det

bör emellertid framhållas, att län till i tjänstgöring varande värnpliktiga böra

beviljas endast i sådana fall, där en klar uppfattning av den sökandes ekonomiska

läge och lånets inverkan härpå kan erhållas.

7 §•

Kommittéförslaget har här oförändrat upptagits.

8 §•

I förhållande till kommitténs förslag har i departementsförslaget införts en

noggrannare bestämning av tidpunkten för amorteringsskyldighetens inträde,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majit» proposition nr 16.

vilket påyrkats av riksräkenskapsverket m. fl. myndigheter. Vidare har, likaledes

på yrkande av några myndigheter, åt den lånebeviljande myndigheten

inrymts befogenhet att medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom

längre amorteringstid, dock högst åtta år, samt halvårs- eller kvartalsamortering.

9 §•

Efter påpekande av marinförvaltningen, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län samt länsstyrelsen i Värmlands län har i ett särskilt första stycke

införts en bestämmelse örn tidsbegränsning för ansökans ingivande, vilken

satts till tre månader efter det sökanden avslutat värnpliktstjänstgöringen

eller, därest tjänstgöringen avslutats före förordningens ikraftträdande, tre

månader därefter, dock med rätt för den lånebeviljande myndigheten att i

särskilda fall dispensera från bestämmelsen.

10-15 §§.

Dessa paragrafer överensstämma helt med kommittéförslaget.

16 §.

Sociala försvarsberedskapskommittén har föreslagit, att fråga örn avskrivning

skulle hänskjutas till statskontorets prövning. Då såsom statskontoret

för sin del framhållit, frågan örn avskrivning av belopp tillhörande

statlig utlåningsfond principiellt bör underställas Kungl. Maj:t, har i denna

paragraf föreskrivits, att avskrivningsfrågor skola underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

17 §.

Beträffande detta stadgande har Överståthållarämbetet framhållit såsom

anmärkningsvärt, att en och samma straffbestämmelse komme till användning

för uppsåtliga brott och brott, som skett av vårdslöshet. Som emellertid motsvarande

stadgande återfinnes i krigsfamiljebidragsförordningen, lärer någon

omredigering av stadgandet icke vara påkallad.

18 §.

Denna paragraf överensstämmer i sak med kommittéförslaget.

Promulgationsbestämmelsen.

Enligt kommittéförslaget skulle förordningen träda i kraft viss bestämd

dag. För egen del finner jag mig böra föreslå, att förordningen träder i kraft

dagen efter det den utkommer av trycket i Svensk författningssamling. Jag

förutsätter härvid, att erforderliga formulär och anvisningar dessförinnan

skola hava färdigställts av arbetsmarknadskommissionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16. 23

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att

antaga det av föredraganden förordade förslaget till förordning

om värnpliktslån.

Yad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Bilaga A.

Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag

till

Förordning om värnpliktslån.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Den, som enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkallats

till värnpliktstjänstgöring, må under nedan angivna förutsättningar kunna

erhålla lån ur värnpliktslånefonden (värnpliktslån).

Indrages riket i krig, må värnpliktslån utlämnas allenast efter Kungl. Maj:ts

närmare bestämmande.

2 §•

Värnpliktslånefonden förvaltas av statskontoret med biträde, såvitt rör de

särskilda lånen, av länsstyrelserna.

Låneverksamheten i Övrigt handbaves å statens vägnar av statens arbetsmarknadskommission

och av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av

de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.

3 §•

Värnpliktslånenämnd skall finnas i varje län samt bestå av tre ledamöter.

Av dessa utser Kungl. Majit två, därav en tillika ordförande, ävensom suppleanter

för dessa. Bn ledamot, tillika sekreterare, jämte suppleant för denne

utses av länsstyrelsen.

Ersättning till värnpliktslånenämndernas ledamöter och suppleanter be

stämmes av Kungl. Majit.

Örn länen.

4 §•

För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar

gälla, nämligen

att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av

ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad

tjänstgöring vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen

haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbningav

hans ekonomi;

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;

samt

att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan det allmännas hjälp

inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Värnpliktslån må ej utan synnerliga skäl utgå till värnpliktig, vars tjänst

goring under de senast förflutna tolv månaderna understigit fyrtiofem dagar.

5 §•

Yärnpliktslån bör beviljas för visst närmare angivet ändamål. Lånet må ej

avse betalning av utskylder, med vilkas indrivning enligt vad därom särskilt

är stadgat anstånd ägt rum.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds proposition nr 16.

6 §■

Värnpliktslån må beviljas med lägst trehundra och högst tretusen kronor.

Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes

högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden

i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda

syftet.

Värnpliktslån må, där ej omständigheterna föranleda till annat, beviljas

först sedan den värnpliktiges tjänstgöring vid krigsmakten upphört och ytterligare

inkallelse ej synes vara att vänta.

7 §•

Värnpliktslån äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet; ägande dock

den lånebeviljande myndigheten, när omständigheterna därtill giva anledning,

föreskriva, att säkerhet för lånet skall avlämnas.

För beviljat lån skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri hans

åtaganden i fråga om lånets användning och återbetalande jämte övriga lånevillkor

skola angivas. Skuldförbindelsen skall avlämnas till värnpliktslånenämnden.

8 §''

Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från

och med andra kalenderåret näst efter det, under vilket lånet utlämnades.

Om förfarandet i låneärenden m. m.

9 §•

Ansökan örn värnpliktslån göres enligt fastställt formulär hos familjebidragsnämnden

i den kommun, som enligt 17 § krigsfamiljebidragsförordningen

har att pröva ansökan örn familjebidrag åt sökanden. Då sådan ansökan

inkommit, skall familjebidragsnämnden, efter att hava införskaffat den ytterligare

utredning, som finnes erforderlig, med eget yttrande överlämna ansökan

till vederbörande värnpliktslånenämnd.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Är nämnden

ej enhällig, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor

eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv

månaderna understigit fyrtiofem dagar, eller medgiver nämnden, att lån må

utbetalas förrän den värnpliktiges tjänstgöring vid krigsmakten upphört och

ytterligare inkallelse ej synes vara att vänta, skall nämndens beslut för att

bliva gällande underställas statens arbetsmarknadskommissions prövning.

I samband med beviljande av lån böra de föreskrifter med avseende å lånebeloppets

användande och utbetalande meddelas, som av förhållandena påkallas.

Värnpliktslånenämndens beslut i låneärende skall ofördröjligen tillställas

sökanden; och skall sökanden därvid underrättas om vad han har att iakttaga,

därest han vill föra talan mot beslutet.

10 §.

Är sökande missnöjd med värnpliktslånenämnds beslut, äger han, ändå

att beslutet skall underställas statens arbetsmarknadskommissions prövning,

söka ändring i beslutet hos arbetsmarknadskommissionen genom besvär, vilka

skola hava inkommit till värnpliktslånenämndens ordförande sist å tjugonde

dagen från det sökanden erhöll del av beslutet; och åligger det ordföranden

att jämte nämndens yttrande insända besvären till arbetsmarknadskommissionen.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 16.

1600 40 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:is proposition nr 16.

11 §.

Statens arbetsmarknadskommissions beslut i underställt eller fullföljt

ärende skall utan dröjsmål tillställas klaganden samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.

Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.

12 §.

Hos värnpliktslånenämnd skall föras register över inkomna ansökningar örn

lån, upptagande sökandes namn och adress samt sökta och beviljade lånebelopp.

13 8.

Då värnpliktslånenämnd genom beslut, som ej skall underställas statens

arbetsmarknadskommissions prövning, beviljat lån och sökanden skriftligen

förklarat sig nöjd med nämndens beslut eller ock besvärstiden gått till

ända utan att besvär anförts, skall värnpliktslånenämnden till länsstyrelsen

ofördröjligen översända avskrift av beslutet jämte den av sökanden utfärdade

skuldförbindelsen ävensom, i förekommande fall, tillhörande säkerhetshandlingar.

Länsstyrelsen har att, sedan handlingarna inkommit, utan anfordran

utbetala lånebeloppet i enlighet med beslutet.

Yad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då av statens

arbetsmarknadskommission meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall

utbetalas, kommit värnpliktslånenämnden tillhanda.

14 §.

Länsstyrelse, som utlämnat värnpliktslån, skall uppbära amorteringar,

övervaka att låntagare fullgör sina skyldigheter samt i övrigt förvalta lånet.

15 §.

Värnpliktslån må av länsstyrelsen uppsägas till omedelbar betalning, där

låntagaren befinnes hava genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande

eller låntagaren visar försumlighet i fråga örn betalningsskyldighetens fullgörande

eller annorledes bryter mot vad honom enligt skuldförbindelsen

åligger, så ock eljest, därest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med

hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

lånet.

Sker uppsägning av lån enligt vad i första stycket sägs, skall å uppsagt

belopp gäldas ränta efter fyra procent om året från och med uppsägningsdagen.

16 §.

Finner länsstyrelsen, att med hänsyn till låntagares ekonomiska förhållanden

avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan

därom hänskjutas till statskontorets prövning. Beslutas avskrivning, skall

lånet anses efterskänkt till motsvarande belopp.

17 §•

Har någon till stöd för ansökan örn värnpliktslån mot bättre vetande eller

av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Böter tillfalla kronan.

18 §.

De ytterligare föreskrifter och de formulär, som finnas erforderliga för tilllämpning

av denna förordning, fastställas i vad rör värnpliktslånens förvaltning

av statskontoret och i vad rör låneverksamheten i övrigt av statens

arbetsmarknadskommission.

Denna förordning träder i kraft den

1940.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16.

27

Bilaga B.

Sociala försvarsberedskapskominittéiis förslagtill
Förordning

om särskilt bostadsbidrag för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

Ilar värnpliktig under tiden från och med den 1 september 1939 till och med

den 31 mars 1940 varit inkallad till tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen under sammanlagt minst fyrtiofem dagar och har

han för bestridande av utgifter för bostad åt en eller flera familjemedlemmar

fått vidkännas ekonomiska uppoffringar, vilka i förhållande till hans villkor

måste anses betungande, må särskilt bostadsbidrag av statsmedel kunna tillerkännas

honom i enlighet med vad nedan stadgas.

Örn vilka som äro att anse såsom värnpliktigs familjemedlemmar gäller

vad därom stadgas i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen.

2 §•

Särskilt bostadsbidrag må ej bestämmas till högre belopp än som motsvarar

den värnpliktiges bostadskostnader för den tid bidraget avser, dock

med avdrag för vad den värnpliktiges familj må hava uppburit i bostadsbidrag

för samma tid enligt kungörelsen den 8 september 1939 (nr 642) örn tillämpning

vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering av förordningen den

12 juni 1931 (nr 257) om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn

(familj eunderstöd), m. m. Under bostadskostnader inbegripes även kostnad

för bostadens uppvärmning.

Särskilt bostadsbidrag må högst utgöra för en tjänstgöringstid ej överstigande

femtio dagar etthundra kronor och för varje därutöver påbörjat tiotal

tjänstgöringsdagar tjugu kronor.

3 §•

Ansökan örn särskilt bostadsbidrag skall göras före den

å fastställt formulär.

4 §■

Ansökningar örn särskilt bostadsbidrag prövas av de i förordningen örn

värnpliktslån avsedda värnpliktslånenämnderna. I fråga örn förfarandet i

sådana ärenden skall vad i 9 § första och sista styckena samt 10—12 §§ nämnda

förordning stadgas äga motsvarande tillämpning.

Då värnpliktslånenämnd bifallit ansökan örn särskilt bostadsbidrag, skall

en avskrift av beslutet översändas till familjebidragsnämnden, som har att

utbetala bidraget till den värnpliktige eller, örn nämnden finner skäl därtill,

till hyresvärd eller kreditanstalt, för vars fordran bidraget är avsett att utgöra

betalning. Medel härför tillhandahållas av länsstyrelsen.

5 §•

Har någon till stöd för ansökan örn särskilt bostadsbidrag mot bättre

vetande eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift eller uppburit bidrag

avseende samma bostad från mer än en familjebidragsnämnd, straffes med

dagsböter eller fängelse.

Böter tillfalla kronan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 16.

6§-

De ytterligare föreskrifter och de formulär, som finnas erforderliga för tillämpning

av denna förordning, fastställas av statens arbetsmarknadskommission.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:29 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Åfaj.-ts proposition med förslag till förordning om värnpliktslån. a1 i texten
  2. 3SärU 1940:6 (urtima riksdagen) Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande tredje särskilda utskottets utlåtande nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med fö s. 1 i texten
  3. 3SärU 1940:5 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till förordning om värnpliktslån. s. 1 i texten