Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig

1940-08-01 · 71 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 58 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:23 (urtima riksdagen), Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

1

Nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig;

given Solliden den 19 augusti 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.

vid krig.

GUSTAF.

Christian Gunther.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 23.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig.

Härigenom förordnas som följer:

i 8-

Denna lag äger tillämpning å sådan kapital- eller livränteförsäkring för

dödsfall samt invaliditetsförsäkring, som inländskt försäkringsbolag eller

utländsk försäkringsanstalt med verksamhet i Sverige meddelat å svensk

medborgare eller å utlänning med hemvist här i riket; dock att, beträffande

invaliditetsförsäkring, lagen äger tillämpning allenast därest försäkringen avser

premiebefrielse för livförsäkring eller meddelats av inländskt bolag, vars

rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, eller förenats med livränteförsäkring

för livsfall under sådant villkor, att invaliditetsförsäkringen upphör

om livförsäkringen upphör.

Vad i lagen stadgas skall icke gälla återförsäkring samt ej heller försäkring,

vilken meddelats av anstalt, som utom återförsäkring endast meddelar

kollektiv försäkring, eller av anstalt, som avses i 264 § lagen om försäkringsrörelse.

2 §.

I denna lag förstås med

äldre försäkring sådan liv- eller invaliditetsförsäkring, som meddelats före

lagens ikraftträdande eller inom tre månader efter det lagen trätt i kraft,

dock ej livförsäkring enligt de grunder, som Konungen den 29 september

1939 stadfäst,

krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som

av Konungen med avseende å denna lags tillämplighet jämställes med sådant

krig,

krigsdeltcigare sådan försäkrad, vilken lyder under strafflagen för krigsmakten,

krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigstillstånd,

krigsdödsfall sådant dödsfall och krig sino alidit et sådan invaliditet, som

inträffat under krigstillstånd eller som föranletts av krigshandling under tid

då krigstillstånd råder och inträffat inom ett år efter krigstillståndets upphörande,

samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

3

risksumma, vid kapitalförsäkring för dödsfall skillnaden mellan försäkringssumman

och återköpsvärdet och vid annan försäkring ett med hänsyn

till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.

3 §•

Bestämmelserna i 4—14 §§ skola hava avseende allenast å äldre försäkring;

och äger Konungen härvid beträffande invaliditetsförsäkring, som

meddelats av inländskt bolag, och livförsäkring, som meddelats av sådant

inländskt bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, medgiva

avvikelser från vad i dessa paragrafer stadgas. Beträffande äldre invalidi

tetsförsäkring, som meddelats av utländsk anstalt, äger försäkringsinspektionen

medgiva avvikelser, som nu sagts.

Konungen äger i fråga örn försäkring, som meddelats av utländsk anstalt,

förordna, att vad i 4—14 §§ stadgas ej skall äga tillämpning.

4 §•

Har i försäkringsavtal förbehåll träffats, enligt vilket försäkringsgivaren

helt eller delvis kan bliva fri från ansvarighet på den grund, att den försäkrade

under krigstillstånd tjänstgjort vid eller eljest åtföljt svenska krigsmakten,

eller emedan försäkringsfallet har samband med krigstillstånd, må

sådant förbehåll ej åberopas. Det belopp, för vilket förbehållet icke må

åberopas (försäkrings krigsskgddade del), får dock ej överstiga återköpsvärdet

med mer än tvåhundratusen kronor av risksumman. Hava å samma

person flera äldre livförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall, om ej Konungen annorlunda förordnar, för bestämmandet av

försäkringarnas krigsskyddade del deras risksummor sammanläggas; och

skall, där ej annat avtalats, risksumman för denna del fördelas på försäkringarna

i förhållande till dessas risksummor.

5 §.

För varje försäkring skall utöver avtalad premie utgå krigspremie.

6 §.

Försäkringsgivare skall genom tillskott bidraga till täckande av kostnaden

för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, dock ej med större

belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras

eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i anspråk genom

anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt av Konungen meddelade

bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens rörelse samt frigöras

genom nedsättning av utjämningsreserv, vinstfonder, säkerhetsfond

och premieåterbäringsreserv.

Med överskotts- och fondmedel, som nu sagts, skall allenast avses vad som

av dessa medel belöper på äldre försäkringars krigsskyddade del. Där ej Ko
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

nungen annorlunda förordnar, skola tillgängliga och förutberäknade överskottsmedel

tagas i anspråk före fondmedlen och fondmedlen frigöras i den

ordning, som gäller för täckande av förlust.

7 §■

Vid krigsdödsfall eller fall av krigsinvaliditet skall, därest Konungen ej

medgivit förhöjning, å försäkringen i vanlig ordning betalas ett belopp motsvarande

återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman dock högst med

femtiotusen kronor. Hava å samma person flera äldre livförsäkringar meddelats

av en eller flera försäkringsgivare, skall härvid sammanlagda risksumman

avses. Vad sålunda i vanlig ordning betalas av risksumman skall fördelas

på försäkringarna efter risksumman för varje försäkrings krigsskyddade

del.

Återstoden må ej utgivas förr än krigspremien fastställts enligt 9 § första

stycket; och må, om så erfordras, betalningen uppskjutas ytterligare högst

ett år. Å ogulden del skall från det krigspremien fastställts gäldas ränta

efter räntefot, som Konungen bestämmer.

8 §•

Krigspremie skall beräknas å försäkringens krigsskyddade del och må beträffande

samma krigstillstånd icke överstiga en tjugondei av den högsta

risksumma, som för den krigsskyddade delen gällt under krigstillståndet.

Härvid skall vid försäkring å flera personers liv krigspremie beräknas för en

var av dem.

9 §•

Fastställande av krigspremie skall ske efter det krigstillståndet upphört

och vid en tidpunkt, då kostnaden för inträffade krigsdödsfall och fall av

krigsinvaliditet är känd, dock icke senare än två år från upphörandet.

Utan hinder av vad nu sagts må i fråga om försäkring, som före nämnda

tidpunkt helt eller delvis upphör av annan orsak än krigsdödsfall, krigspremien

kunna fastställas vid försäkringens upphörande; dock att beträffande

försäkring, som upphör till viss del, fastställandet, där ej Konungen annorlunda

förordnar, skall avse allenast denna del.

Vid fastställande av krigspremie må utjämning kunna ske mellan försäkringsgivare,

vilka därom träffat avtal.

10 §.

Krigspremie skall erläggas å tid, som Konungen bestämmer; dock att under

ett år icke må fordras betalning, som överstiger vid kapitalförsäkring

för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringens krigsskyddade

del och vid annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt

motsvarande belopp.

I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

5

provisorisk krigspremie kunna uttagas. Vad i första stycket stadgas om bestämmande

av tid för krigspremiens erläggande och örn den högsta årliga

betalning, som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

provisorisk krigspremie.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas skall vid utbetalning på grund

av försäkring och då försäkring nedsättes av annan anledning än i 11 §

första stycket sägs fastställd krigspremie anses vara till betalning förfallen.

11 §•

Erlägges icke krigspremiebelopp i rätt tid och har beloppet ej heller influtit

inom en månad från anfordran, som gjorts efter förfallodagen, må försäkringsgivarens

förpliktelser kunna nedsättas.

Har försäkringsgivaren, innan denna lag trätt i kraft, underrättats om att

panträtt uppkommit i försäkringen, må nedsättning, som sägs i första stycket,

icke föranleda, att pantens värde blir mindre än vid tiden för lagens

ikraftträdande.

12 §.

Krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra sig vid

utbetalning på grund av försäkringen eller genom nedsättning, må ej uttagas.

13 §.

Örn, beträffande försäkringarnas krigsskyddade del, de sammanlagda

risksummorna för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet överstiga

sammanlagda beloppet av de på tiden för krigstillståndet belöpande riskpremier,

som tillkomma försäkringsgivaren, skall skillnaden (överkostnaden)

täckas till hälften genom krigspremier och till återstoden genom det tillskott,

som avses i 6 §.

Förslår icke sammanlagda beloppet av de krigspremier, som kunna enligt

8 § uttagas, till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas

genom att, med iakttagande av de begränsningar, som stadgas i 6 §, försäkringsgivarens

tillskott höjes. På motsvarande sätt skall, om det högsta

belopp, varmed försäkringsgivaren enligt 6 § må bidraga, icke förslår till

täckande av halva överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande

av den i 8 § stadgade begränsningen, krigspremierna höjas.

Förslår icke sammanlagda beloppet av de krigspremier och det tillskott,

som nu sagts, till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden täckas

genom att sådana enligt 7 § innehållna belopp inom försäkringarnas krigsskyddade

del, som avse försäkrade, för vilka försäkringsfallet inträffat under

tid då de varit krigsdeltagare eller föranletts av krigshandling under

dylik tid, nedsättas med belopp, som stå i förhållande till risksummorna för

försäkringarnas krigsskyddade del.

14 §.

Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må till belopp, motsvarande

försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts, vad försäk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

ringsgivaren beräknas skola tillskjuta för inträffade krigsdödsfall och fall

av krigsinvaliditet, redovisas jämväl i tillgångar av annan art än i 215 § lagen

om försäkringsrörelse sägs.

Sådant förutberäknat överskott, som avses i 6 §, må i försäkringsgivarens

balansräkning uppföras som tillgång.

15 §.

Försäkringsavtal, som slutes senare än tre månader efter lagens ikraftträdande,

må ej utan Konungens eller, beträffande utländsk anstalt, försäkringsinspektionens

medgivande innehålla förbehåll för krigstillstånd av sådan

innebörd, att försäkringsgivaren helt eller delvis fritager sig från ansvarighet.

16 §.

Under krigstillstånd och tills krigspremien enligt 9 § första stycket fastställts

må, om ej Konungen för särskilt fall annorlunda bestämmer, beslut

icke fattas om utdelning av vinst eller ränta, härrörande från livförsäkringsrörelse.

Varder utdelning beslutad och verkställd i strid med vad i första stycket

stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära densamma;

och skola de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en, ansvara

för brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

17 §.

För tillämpningen av vad i 4—15 §§ stadgas skola grunder upprättas.

Vad i lagen om försäkringsrörelse stadgas örn grunder skall i tillämpliga

delar gälla inländskt bolags grunder enligt denna lag.

I fråga örn utländsk anstalt skall fastställelse å grunderna sökas hos försäkringsinspektionen.

Inspektionen prövar grundernas överensstämmelse

med denna lag samt om och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver

må erfordras, bland annat rörande skyldighet för anstalten att här i riket

nedsätta tillgångar till säkerhet för fullgörandet av anstaltens förbindelser

enligt grunderna. Å beslut om ändring av fastställda grunder skall ock

sökas inspektionens fastställelse. Då fastställelse å grunder eller å ändring

i grunderna meddelats, skall inspektionen låta i allmänna tidningarna införa

tillkännagivande därom.

18 §.

Sker i fråga om inländskt bolag avvikelse från denna lag eller från vad

Konungen med stöd av lagen förordnat, skall vad i 113, 208 och 228 §§

lagen om försäkringsrörelse stadgas beträffande avvikelse, som där sägs, äga

motsvarande tillämpning.

Vad i 10 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

7

ringsrörelse här i riket stadgas i fråga om där angiven avvikelse skall beträffande

utländsk anstalt gälla jämväl avvikelse från denna lag eller från

däri avsedda grunder.

19 §.

Styrelseledamot eller likvidator, som låter verkställa utdelning i strid med

bestämmelsen i 16 § första stycket, straffes på sätt i 258 § lagen om försäkringsrörelse

sägs.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

augusti 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, fråga angående lagstiftning

om livförsäkring m. m. vid krig samt anför:

Den 20 oktober 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och

avgiva förslag rörande frågan örn ökat försäkringsskydd för krigsdeltagare

m. m. På grund av detta bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen,

statsrådet Möller, den 2 november 1939 såsom sakkunniga direktören

i Svenska Försäkringsbolags Riksförbund K. G. Ewerlöf, direktören i Allmänna

Livförsäkringsbolaget Oden N. J. Ekwall, ledamoten av riksdagens

andra kammare ombudsmannen J. A. Hermansson, Norrköping, direktören

i Lifförsäkrings-Aktiebolaget De Förenade fil. doktorn F. Lundberg och ledamoten

av riksdagens andra kammare tändsticksarbetaren J. A. L. Persson,

Tidaholm. Tillika uppdrogs åt Ewerlöf att såsom ordförande leda de sakkunnigas

arbete.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1939 års liv för säkring skommitté,

hava den 30 mars 1940 avgivit betänkande med förslag till lag med

vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. (stat. off. utr. 1940:7).

Betänkandet är enhälligt; dock har till detsamma fogats ett särskilt uttalande

av ledamoten Persson.

Över förslaget hava i anledning av remiss yttranden avgivits av försäkringsinspektionen,

Svenska livförsäkringsbolags förening och sociala försvarsberedskapskommittén.

Försäkringsinspektionen har bifogat yttranden från

Svenska Personal-Pensionskassan, ömsesidig försäkringsförening (SPP), samt

Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sverige. Svenska livförsäkringsbolags

förening har i anledning av förnyad remiss i ämnet utlåtit sig jämväl över

det av försäkringsinspektionen avgivna yttrandet.

Frågan har härefter underkastats ytterligare beredning inom handelsdepartementet,

varvid försäkringsinspektionen ånyo hörts.

Den av kommittén verkställda utredningen är ytterst föranledd av den

uppdelning av försäkringstagarna i krigsdeltagare och icke krigsdeltagare

(civila), som de s. k. krigsvillkoren i livförsäkringsbolagens försäkringsavtal

innehålla. Härvid förstås med krigsdeltagare personer, vilka i krig såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

9

stridande eller icke stridande tjänstgjort vid eller eljest åtföljt eget lands

krigsmakt. Enligt villkoren gäller i allmänhet — där ej försäkringen kommit

till stånd enligt av Konungen den 29 september 1939 stadfästa nya grunder

för försäkringsbolagen — att, om icke annat avtal träffats, bolagen

äro fria från ansvarighet i anledning av dödsfall, som drabbat krigsdeltagare,

och detta oberoende av om dödsfallet förorsakats av krigshandling

eller icke. Vid dödsfall bland civila utgår däremot alltid försäkringssumman,

även om dödsfallet förorsakats av krigshandling.

En samstämmig mening har sedan länge rått därom, att dessa villkor

måste betraktas såsom otillfredsställande. På grund härav hava bolagen

på basis av nyssnämnda, den 29 september 1939 stadfästa grunder infört

nya villkor för nytecknade försäkringar, enligt vilka även krigsdeltagarnas

dödsrisk täckes. Då emellertid beträffande dessförinnan meddelade försäkringar

motsvarande anordning icke syntes kunna åstadkommas utan ingrepp

i redan gällande försäkringsavtal, hemställde försäkringsinspektionen

i skrivelse till Kungl. Majit den 7 september 1939, att utredning måtte ske

med syfte att få till stånd en lagstiftning i ämnet. I skrivelsen skisserade

försäkringsinspektionen ett förslag till lösning, enligt vilket bolagen skulle

åläggas att utbetala försäkringssumman även för de dödsfall, som enligt de

äldre försäkringsvillkoren äro undantagna, d. v. s. dödsfallen bland krigsdeltagaxma.

Kostnaderna härför, i den mån de överstege underdödlighetsvinsten,

skulle uttagas i form av en särskild tilläggspremie av både krigsdeltagare

och civila. För täckande av de på grund av krigsteknikens utveckling

ökade kostnaderna för dödsfallen bland civila skulle också uttagas en

tilläggspremie, men endast örn detta bleve nödvändigt för att hindra bolagets

likvidation.

Efter anmodan av kommittén hava f. d. justitierådet Arthur Lindhagen och

professorn Ragnar Bergendal, vilka såsom juridiska experter ställts till kommitténs

förfogande, på grundval av försäkringsinspektionens nämnda förslag

yttrat sig om, huruvida betänkligheter av rättslig natur mötte mot en lagstiftning,

som avsåge att ingripa i de bestående försäkringsavtalen. Yttrandet

är intaget i kommitténs betänkande (sid. 25—32).

Experterna hava framhållit, att skälen för och emot en lagstiftning av

förevarande slag måste bedömas med hänsyn till avtalsrättsliga grundsatser

och till naturen av det rättsförhållande, som försäkringen innebure. Två

skilda spörsmål förelåge härvid till avgörande. Den första frågan vore huruvida

försäkringstagare, som tillhörde civilbefolkningen, borde kunna åläggas

att betala en särskild krigspremie med hänsyn till den ökade dödsrisk, som

vid ett krig förelåge för denna grupp av försäkringstagare. Den andra frågan

vore huruvida det borde åläggas försäkringsbolagen att utbetala avtalade

försäkringssummor även vid dödsfall bland krigsdeltagare och huruvida för

möjliggörande härav ett premietillägg borde utgå; bedömandet härav ställde

sig i viss mån olika, allteftersom detta tillägg skulle erläggas av försäkringstagare,

som vore krigsdeltagare, eller som tillhörde civilbefolkningen.

Beträffande förstnämnda fråga hava experterna uttalat, att grundtanken

i försäkringsinspektionens förslag i denna del ägde ett icke obetydligt stöd

i allmänna avtalsrättsliga grundsatser rörande betydelsen av de förutsätt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

ningar, varifrån kontrahenterna utgått vid ett avtalsslut, samt att även en annan

i utlåtandet utvecklad tankegång, som mera omedelbart byggde på försäkringsförhållandets

faktiska innebörd, talade för en jämkning därav på

försäkringstagarens bekostnad. Härtill hava emellertid vissa reservationer

anknutits. Sålunda gäller enligt utlåtandet, att, örn en särskild krigspremie

skulle kunna uttagas av civilbefolkningen på grund av den ökade dödsrisk,

som vid krig förelåge för denna grupp av försäkringstagare, berörda krigspremie

icke finge sättas så högt, att bolagets hela kostnad för riskens ökning

därigenom bleve täckt. Enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser borde

nämligen de belopp, varmed kostnaden för fullgörande av bolagets prestation

hade ökats, fördelas mellan bolaget och försäkringstagarna, därvid möjligheten

att genomföra en sådan belastning av bolaget begränsades av dess för

ändamålet tillgängliga fria fonder.

Enligt 98 § lagen om försäkringsavtal är en försäkringstagare icke pliktig

att hålla sin livförsäkring vid makt genom betalning av premie. Denna regel

borde enligt experternas utlåtande också gälla tilläggspremien. Försäkringstagaren

borde emellertid vara berättigad att behålla försäkringen mot erläggande

allenast av den i avtalet bestämda premien men med nedsättning av

försäkringsbeloppet med så stor del, som beräknades motsvara tilläggspremien.

Beträffande frågan, huruvida man genom lagstiftning kunde tvångsvis genomföra

en dubbelsidig förändring av innehållet i krigsdeltagarnas försäkringsavtal,

gående ut på ett ökat riskåtagande för försäkringsgivaren mot en

ökad premiebetalning från försäkringstagarna, hava de juridiska experterna

uttalat, att lagstiftning härutinnan syntes kunna försvaras, örn man hade

fullgoda skäl för antagande, att endast ett fåtal krigsdeltagare skulle vilja

vidhålla sina försäkringar oförändrade enligt de tidigare villkoren. Men detta

problem berodde åter på vilka villkor för krigsrisken som kunde bjudas.

Kunde bolagen övertaga krigsrisken endast mot sådana uppoffringar från

krigsdeltagarnas sida, som skulle avsevärt förringa försäkringarnas värde i

fråga om den vanliga dödsrisken, hade man anledning att vara försiktig i sina

antaganden.

Vad slutligen angår spörsmålet, huruvida de civila försäkringstagarna kunde

förpliktas att genom förhöjda premier underlätta bolagens möjlighet att

åtaga sig ansvaret för krigsdeltagarnas dödsrisk, hava experterna förklarat,

att enligt deras mening några skäl av rättslig karaktär icke kunde åberopas

till stöd för ett sådant ingrepp i förstnämnda försäkringstagares avtal. Huruvida

den naturliga medkänslan med krigets offer ändock talade för att lägga

en extra börda på de civila försäkringstagarna vore, framhålles det i utlåtandet,

en svårbedömd fråga av politisk natur.

Innebörden av kommitténs förslag.

Kommittén, som ansluter sig till uppfattningen, att de gällande krigsvillkoren

måste anses otillfredsställande, avvisar till en början tanken, att frågan

örn krigsdeltagarnas försäkringsskydd icke borde lösas inom försäkringens

ram, d. v. s. på basis av bolagens och försäkringstagarnas egna insatser, utan

i ett större sammanhang. Det föi''hölle sig visserligen så, yttrar kommittén,

att det här vore fråga om en förmån åt krigsdeltagarna, varför det med hänsyn

härtill kunde te sig naturligt, att förmånen bekostades av staten, d. v. s.

av medborgarna i gemen. Statens understöd till krigsdeltagares efterlevande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

11

borde emellertid i främsta rummet bero just av den omständigheten, att

vederbörande vore krigsdeltagare. Skulle vederbörandes egenskap att vara

försäkrad tjäna som motiv för ett skydd åt honom även som krigsdeltagare,

borde därför konsekvensen bliva den, att detta skydd, örn så vore möjligt,

ordnades just genom försäkring. Ett frivilligt sådant ordnande skulle dock

på grund av ofördelaktigt urval och andra omständigheter ställa sig alltför

kostsamt och läge därför, i vad det stora flertalet försäkrade anginge, utom

möjligheternas gräns. Det återstode då, att, i den mån möjligheter härför

funnes, tvångsvis åvägabringa erforderliga ändringar i det äldre försäkringsbeståndets

avtal.

Kommittén framhåller, att den på grund av de sålunda angivna omständigheterna

och då de juridiska experternas utlåtande givit vid handen, att erforderliga

ändringar i de bestående avtalen — vilka ändringar bland annat

avsåge ökad premiebetalningsskyldighet för försäkringstagarna — under vissa

betingelser kunde åvägabringas, sökt nå fram till en lösning efter försäkringsmässiga

linjer, varvid hänsyn tagits till de synpunkter, varåt experterna givit

uttryck. Ehuru, enligt vad kommittén anför, försäkringsinspektionens förenämnda

förslag till lösning härvid fått tjäna som utgångspunkt, företedde

kommittéförslaget betydande olikheter gentemot försäkringsinspektionens.

Anledningen härtill vore, framhåller kommittén, i första hand just det förhållandet,

att kommittéförslaget anpassats efter de juridiska synpunkter, som

uttalats i frågan.

I överensstämmelse med vad som föreslagits av försäkringsinspektionen innebär

kommitténs förslag i första hand, att sådana förbehåll i försäkringsavtalen

icke få åberopas, som gå ut på att vederbörande bolag kan bliva fritt

från ansvarighet, emedan den försäkrade är krigsdeltagare, eller emedan

hans dödsfall har samband med kriget. Liksom försäkringsinspektionens

förslag innebär kommittéförslaget dessutom, att försäkringstagarna skola

vara skyldiga att erlägga en särskild tilläggspremie (krigspremie) till finansiering

av kostnaden för krigsdödligheten, oaktat någon sådan skyldighet

icke finnes föreskriven i försäkringsavtalet.

Så långt överensstämmer alltså kommittéförslaget med det av inspektionen

framlagda. En väsentlig olikhet råder däremot beträffande reglerna för

krigspremiernas storlek. Enligt försäkringsinspektionens förslag skulle, såsom

förut berörts, kostnaden för krigsdeltagarnas risk i form av krigspremier

fördelas på och uttagas av samtliga försäkringstagare och således även de

civila. På motsvarande sätt skulle enligt inspektionens förslag också kostnaden

för de civilas riskökning uttagas genom krigspremier av alla försäkringstagare.

Uttagandet i sistnämnda fall skulle dock ske allenast örn så

bleve nödvändigt för att hindra bolagets likvidation, d. v. s. först sedan bolagets

egna tillgångar tillfullo utnyttjats. Kommitténs förslag däremot, som

med krigsdeltagare, i överensstämmelse med definitionen i bolagens villkor,

förstår sådana försäkrade, vilka under krig, vari Sverige är invecklat, såsom

stridande eller icke stridande tjänstgjort vid eller eljest åtföljt landets krigsmakt,

stadgar i fråga om lcrigsdödlighetskostnadens täckande, att krigspremien

beträffande vardera av de båda grupperna krigsdeltagare och civila

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

icke får bestämmas högre än vad som svarar mot den av krigshandlingar betingade

risken inom vederbörande grupp. Detta innebär med andra ord, att

någon betalning av den ena gruppen, enkannerligen de civila, till förmån folden

andra, krigsdeltagarna, icke kan komma i fråga. Å andra sidan gäller

enligt kommitténs förslag, att krigspremier för de civilas riskökning skola

uttagas oberoende av den utsträckning, i vilken bolagets tillgångar kommit

till användning. Kommittén framhåller, att anpassningen efter de juridiska

experternas synpunkter sålunda föranlett, att den principen i försäkringsinspektionens

förslag, som innebure, att samtliga försäkringstagare och alltså

även de civila skulle hjälpa till att bestrida kostnaderna för krigsdeltagarnas

ökade skydd, icke kunnat utnyttjas. Det kunde icke förnekas, yttrar kommittén,

att det ur vissa synpunkter skulle hava varit till fördel, om så kunnat

ske. Därigenom skulle nämligen en bredare bas kunnat åstadkommas för

krigsdeltagarriskens täckning genom premier än vad som med kommitténs

förslag bleve fallet. Dessutom gällde, att, ehuru båda förslagen rörde sig

med en i och för sig svårutförd kategoriklyvning mellan krigsdeltagare,

å ena, samt icke krigsdeltagare, å andra sidan, gränsdragningen i fråga

komme att vålla större administrativa svårigheter med kommittéförslaget,

som byggde på olika premier för krigsdeltagare och icke krigsdeltagare,

än med försäkringsinspektionens förslag, som förutsatte lika premier för

alla. Kommittén påpekar emellertid, att vad som med försäkringsinspektionens

förslag vinnes därigenom, att en likvärdig utdebitering får ske på

alla försäkringstagare, med kommitténs förslag i stället ernås genom att en,

vad de civila angår, mindre omfattande utdebitering förenas med ett kraftigt

utnyttjande av bolagens medel.

I sistnämnda hänseende gäller enligt kommittéförslaget, att försäkringsgivaren

skall bestrida hälften av sammanlagda kostnaden för inträffade krigsdödsfall.

Ifrågavarande bestämmelse, som innebär, att bolagens tillgångar

komma alt stå till förfogande icke blott, såsom enligt försäkringsinspektionens

förslag, för de civilas utan även för krigsdeltagarnas krigsdödsfallskostnader,

är emellertid försedd med det tillägget, att bolagstillskottet i intet fall får

utgöra mera än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras

eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i anspråk

genom anlitande av tillgängligt eller förutberäknat överskott å bolagets rörelse

samt genom nedsättning av vissa av bolagets fonder, nämligen utjämningsreserven,

vinstfonderna, säkerhetsfonden och premieåterbäringsreserven.

Utöver förenämnda regel om att krigspremien beträffande vardera av de

båda grupperna krigsdeltagare och civila icke får bestämmas högre än vad

som svarar mot risken inom gruppen, innehåller kommittéförslaget den bestämmelsen,

att krigspremien för en försäkring icke heller i något fall får

överstiga en tiondel av försäkringens risksumma eller med andra ord skillnaden

mellan försäkringssumman och återköpsvärdet. Dessutom gäller enligt

förslaget, att krigspremien, som i princip skall fastställas efter krigets slut

och vid en tidpunkt, då kostnaden för inträffade krigsdödsfall är känd, till

sin storlek icke skall vara beroende av, huruvida försäkringstagarens krigs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

13

deltagande varit mer eller mindre långvarigt. Anledningen härtill vore, yttrar

kommittén, att dödsrisken under ett krig icke kunde anses vara proportionell

mot tiden, eftersom i regel vissa perioder bleve långt mera förlustbringande

än andra. Ej heller vore det enligt kommitténs åsikt praktiskt möjligt att i

efterhand bestämma krigspremien under hänsyntagande till om vederbörande

tjänstgjort under en särskilt förlustbringande period eller icke; förhållandena

härutinnan kunde för övrigt hava varit olika på olika delar av fronten.

Krigspremiema skola enligt kommitténs förslag betalas i rater örn högst

en procent av försäkringssumman för år räknat. Redan från krigets början

kunna provisoriska krigspremier av samma storlek som nyssnämnda årliga

rater uttagas i avräkning på den slutliga krigspremien.

Kommitténs förslag innebär, att vid fastställande av krigspremie utjämning

må kunna ske mellan bolag, vilka därom träffat avtal. Till motivering

av den i sådant hänseende givna bestämmelsen anför kommittén, att det

givetvis vore önskvärt, att ojämnheter med avseende å krigsdödligheten mellan

olika bolag icke verkade förryckande på resultatet i dess helhet genom

att, medan vissa bolag endast bleve obetydligt berörda, andra drabbades av

en vida större krigsdödlighet. Kommittén anför som exempel på dylika

ojämnheter, att krigsdödligheten måste komma att variera, allt eftersom

varje särskilt bolag inom sitt bestånd räknade flera eller färre krigsdeltagare

än andra bolag, och att även andra omständigheter kunde föranleda

en dylik skillnad beträffande krigsdödligheten mellan olika bolag.

Såsom i det föregående nämnts skulle kostnaden för krigsdödligheten enligt

kommittéförslaget finansieras genom krigspremier och tillskott från

bolagen, vilket tillskott skulle utgöra ett belopp, motsvarande hälften av sammanlagda

kostnaden för inträffande krigsdödsfall; med krigsdödsfall förstås

därvid dödsfall, som föranletts av krigshandling under tid då krigstillstånd

råder och som inträffat senast inom ett år efter det krigstillståndet upphört.

Då emellertid tillskottet, även om detsamma principiellt sett borde

utgöra hälften av krigsdödsfallskostnaden, icke skulle uppgå till mer än

vad som kunde frigöras av bolagets medel enligt vissa regler, är det tydligt,

att brist kan komma att uppstå för bolaget exempelvis på den grund,

att bolaget icke förmår att med nyssnämnda medel bestrida hälften av kostnaden.

En sådan brist skall, till den del densamma hänför sig till krigsdeltagarnas

krigsdödlighet, enligt kommittéförslagct utjämnas genom nedsättning

av de försäkringssummor, som avse krigsdeltagarnas krigsdödsfall. De

försäkringssummor däremot, som förfalla till betalning i anledning av dödsfall,

som ej äro krigsdödsfall, skola icke bliva föremål för nedsättning, vare

sig den avlidne varit krigsdeltagare eller ej. Och örn den avlidne icke är

krigsdeltagare, skall nedsättning enligt förevarande bestämmelse ej heller

kunna ske vid krigsdödsfall.

Om en brist skulle uppstå, som hänför sig till de civilas krigsdödsfall, skall

densamma enligt kommittéförslaget icke täckas genom nyssnämnda nedsättningsförfarande.

Följden av en dylik brist, som kan tänkas föreligga

i det fall, att samtliga de civila betalat en krigspremie, uppgående till 10

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

procent å försäkringens risksumma, utan att krigsdödligheten inom de civilas

riskgrupp likväl kunnat utjämnas, blir med förslagets uppläggning i

stället den, att försäkringsbolaget för bristens täckning nödgas utnyttja samtliga

sina tillgångar och i sista hand träda i likvidation eller, om bolaget är

ömsesidigt, vidtaga sådan uttaxering eller nedsättning för framtiden, som

i 139 § lagen om försäkringsrörelse sägs. I ett fall som detta kommer således

icke blott bolagets överskott och de uppräknade fonderna utan även

exempelvis aktie- och garantikapitalet till användning för att uppfylla bolagets

avtalsenliga förbindelser med avseende å de civilas krigsriskskydd.

Den nedsättning av försäkringssummorna vid krigsdeltagares krigsdödsfall,

varom i det föregående talats, skall enligt kommitténs förslag allenast

avse sådana försäkringsbelopp, vilkas utbetalning tidigare uppskjutits. Stadgandet

härom sammanhänger med en bestämmelse i förslaget, enligt vilken

bolagen vid alla krigsdödsfall och således även vid krigsdödsfall, som drabba

de civila, kunna uppskjuta utbetalningen av viss del av försäkringssumman

intill högst två år efter krigets slut. Bestämmelsen härom avser, enligt

vad kommittén framhåller, att såvitt möjligt minska de påfrestningar beträffande

bolagens likviditet, som under ett krig och tiden närmast därefter

till följd av svårigheter att få in premier och räntor samt på grund

av ökade betalningsanspråk sannolikt måste befaras.

Däremot får den del av försäkringssumman, som enligt kommittéförslaget

skall utbetalas i vanlig ordning och alltså utan uppskov, icke nedsättas ens

med avseende å krigsdeltagamas dödsfall. Detta innebär således, att •—

medan i fråga örn de civila vederbörande försäkringssumma efter krigets

slut kommer till utbetalning i sin helhet och alltså utan nedsättning -— krigsdeltagarna

kunna räkna åtminstone med denna icke uppskjutna del såsom

en säker och av bolaget garanterad tillgång. Det belopp, som skall utbetalas

utan uppskov och som sålunda, vad krigsdeltagarna angår, motsvarar vad

som för deras räkning garanteras, utgör enligt kommitténs förslag hälften

av den försäkringssumma, som bolagets betalningsskyldighet avser. Detta

belopp har emellertid icke ansetts tillräckligt i de fall, där försäkringens

återköpsvärde är stort i förhållande till försäkringssumman. På grund härav

föreslår kommittén den kompletterande bestämmelsen, att utbetalningen

ej heller får understiga försäkringens återköpsvärde, ökat med en tredjedel

av skillnaden mellan försäkringssumman och dess återköpsvärde.

Att en garanti — avseende hela försäkringsumman för de civila och förenämnda

minimerade belopp för krigsdeltagarna — sålunda föreslagits, betyder,

att kommittén ansett det möjligt för varje särskilt bolag att med

hjälp av egna medel åstadkomma en dylik betalning, oavsett att den tillläggspremie,

som enligt förslaget skall kunna uttagas, maximerats och att

de civila icke skola vidkännas några bidrag för krigsdeltagarna. Till grand

för kommitténs uppfattning härvidlag ligga dels vissa antaganden örn krigsdödlighetens

och krigspremiernas storlek dels ock undersökningar örn vad

garantin i ekonomiskt hänseende skulle komma att innebära och om bolagens

möjligheter att uppfylla densamma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

15

Såsom ett undantag från kommittéförslagets huvudbestämmelse, att sådant

förbehåll i försäkiångsavtalen icke skall få åberopas, som går ut på att

vederbörande bolag kan bliva fritt från ansvarighet på den grund, att den

försäkrade är krigsdeltagare eller emedan hans dödsfall har samband med

kriget, gäller enligt förslaget, att om, med beaktande av alla försäkringar å

samma persons liv, försäkringssumman skulle överstiga 50,000 kronor, förbehållet

alltjämt får åberopas med avseende å det överstigande beloppet. Detta

undantag motiveras av kommittén därmed, att den anordning, som föreslås för

krigsriskens täckning, i hög grad bygger på bolagens egen ekonomiska medverkan.

Det hade, framhåller kommittén, med hänsyn härtill icke ansetts

rimligt att pålägga bolagen ansvarighet jämväl för dylika högre belopp, i

synnerhet som de sociala skäl, vilka talade för att bolagen normalt sett skulle

hava lika ansvarighet för försäkringssummorna vid krig som under fredliga

förhållanden, icke ägde samma bärkraft i fråga örn höga belopp. Den

gräns, 50,000 kronor, som föreslagits, kunde givetvis, anför kommittén, sägas

vara godtycklig. Ett lägre belopp skulle emellertid kunna vara otillfredsställande

för exempelvis överlevelseräntor, där redan ett relativt obetydligt

terminsbelopp motsvarade ett avsevärt kapitalvärde.

Enligt kommitténs förslag skall lagen äga tillämpning å sådan kapital- eller

livränteförsäkring för dödsfall, som svenskt bolag eller utländskt bolag

med verksamhet här i riket meddelar å svensk medborgares liv. Sjuk- och

invaliditetsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år faller enligt förslaget

icke under lagens bestämmelser, oaktat dessa försäkringsformer i vissa

hänseenden enligt lagen om försäkringsrörelse skola jämställas med livförsäkring.

Kommittén anser det sakligt motiverat att utesluta dessa försäkringsformer

från förevarande lagstiftning, då de i krigsriskhänseende enligt kommitténs

åsikt snarare borde jämställas med vanlig sjuk- och olycksfallsförsäkring

än med livförsäkring i inskränkt bemärkelse.

Om enligt vederbörande livförsäkringsavtal gäller, att premiebefrielse inträder,

där den försäkrade drabbas av invaliditet på grund av sjukdom eller

olycksfall, skola, enligt vad kommittén föreslår, lagens bestämmelser, örn försäkringsgivaren

så önskar, kunna omfatta även premiebefrielsen. Detta innebär

alltså, att vederbörande bolag i sina grunder skulle kunna fastslå, att

den i försäkringsavtalet stadgade premiebefrielsen skall avse jämväl den invaliditet,

som föranletts av krigshandling. Följden härav blir, att kostnaden

för premiebefrielsen skall inräknas i krigsdödsfallskostnaden, varför krigspremierna

i så fall komma att avse jämväl premiebefrielsen. Ett uttryckligt

omnämnande i lagtexten av det förhållandet, att även premiebefrielsen sålunda

kan hänföras under lagen, hade, framhåller kommittén, icke ansetts behövligt,

oaktat premiebefrielsen ur teknisk synpunkt kunde sägas liava karaktären

av en i huvudförsäkringen ingående invaliditetsförsäkring.

Sådana med huvudförsäkringen sammankopplade sjuk- och invaliditetsförsäkringar,

vilka, i motsats till premiebefrielseförsäkringen, i och för sig

kunna utgöra självständiga försäkringar, skola enligt kommittéförslaget icke

falla under lagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Från bestämmelserna om lagens tillämplighet göras i kommitténs förslag

vissa undantag, avseende bland annat återförsäkring och den rörelse, som

bedrives av ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna. Dessutom gäller enligt

förslaget, att Konungen i fråga om bolag, vilkas rörelse i huvudsak omfattar

livränteförsäkring, skall kunna medgiva avvikelser från vad lagen innehåller.

Sistnämnda bestämmelse syftar i främsta rummet på Svenska Personal-Pensionskassan

(SPP), örn vilket bolag kommittén uttalar, att detsamma med

hänsyn till arten av sin rörelse åtminstone i vissa avseenden kunde bliva i behov

av andra bestämmelser i fråga om krigsriskens täckning än dem, som

föresloges för bolagen i gemen.

Ehuru lagen således enligt kommitténs förslag skall gälla i fråga om kapital-

och livränteförsäkringar för dödsfall, som meddelas å svenska medborgares

liv, skola de materiella bestämmelser i lagen, för vilka i det föregående

redogjorts, enligt förslaget allenast äga tillämpning beträffande »äldre» försäkringar.

Detta har sin grund däri, att med den definition, som kommittén

givit begreppet äldre försäkring, det endast är dylika försäkringar, vilka i sina

avtal hava det förbehåll, som förevarande lagstiftning avser att häva. Med

äldre försäkring förstås nämligen enligt förslaget sådan försäkring, som tecknats

före lagens ikraftträdande eller inom tre månader efter det lagen trätt i

kraft; dock ej försäkring enligt de grunder, som Konungen den 29 september

1939 stadfäst. 1 fråga om yngre försäkring, d. v. s. annan försäkring än äldre

sådan, innehåller förslaget i materiellt avseende endast den bestämmelsen, att

i avtal örn yngre försäkring sådant förbehåll för krigstillstånd ej får träffas,

att försäkringsgivarens ansvarighet för dödsfall blir mindre än som enligt vederbörande

myndighets bedömande motsvarar vad i detta hänseende gäller i

fråga om försäkring enligt de nyssnämnda, hösten 1939 tillkomna grunderna.

Kommittén anför i fråga om nämnda bestämmelse, att, därest man genom

lagstiftning beträffande äldre försäkringar ville upphäva ifrågavarande

förbehåll om frihet från ansvarighet för dödsfall, garantier också borde ställas

för att dylika förbehåll icke heller komme att träffas med avseende å

framdeles tecknade försäkringar. En sådan garanti skulle kunna erhållas

genom att bestämmelsen i kommitténs förslag om att förbehållet icke finge

åberopas gjordes tillämplig även på dessa yngre försäkringar. Emellertid vore

att märka, att åtminstone en del av de övriga bestämmelserna i förslaget,

exempelvis de, som rörde bolagens tillskott, icke borde få tillämpning å yngre

försäkringar. Dessutom gällde i fråga om sådana försäkringar, att ansvarigheten

för krigsdödsfall under vissa omständigheter borde kunna begränsas.

Såsom exempel kunde nämnas, anför kommittén, att bolagen, i överensstämmelse

med de hösten 1939 tillkomna villkoren, borde äga möjlighet att fritaga

sig från ansvarighet för krigsdödsfall i fråga om försäkring, som trätt

i kraft inom viss kortare tid före ett krig och vilken därför kunde hava tillkommit

under en av krigsfaran betingad rusning. Kommittén har därför ansett

sig böra föreslå en särskild bestämmelse, avseende krigsriskförhållandena

för yngre försäkringar. Denna bestämmelse, yttrar kommittén, åsyftade emellertid

allenast att utsäga, hur bolagens ansvarighet skulle vara beskaffad, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 23.

17

berörde överhuvud taget icke frågan om krigspremier, varom fortfarande full

avtalsfrihet skulle råda.

Slutligen må nämnas, att kommittén — under erinran om att det enligt direktiven

för densamma borde övervägas, huruvida icke staten skulle i någon

form bidraga vid krigsriskens täckning, och att frågan örn beredande av anstånd

med premiebetalning enligt direktiven borde uppmärksammas — framhållit,

att ett statligt stöd med avseende å livförsäkrade krigsdeltagare vore

önskvärt men att kommittén på grund av vissa angivna förhållanden och då

ytterligare undersökningar funnits erforderliga rörande den form, i vilken sådant

stöd borde lämnas, ansett lämpligt framlägga sitt betänkande oberoende

av den berörda frågans vidare behandling. Kommittén har i likhet med

sociala försvarsberedskapskommittén, med vilken samråd härutinnan ägt

ram, ansett, att nämnda vidare behandling borde ske av båda kommittéerna

gemensamt. Kommittén yttrar vidare, att, då frågan örn beredande av

anstånd med premiebetalning vid krig vore avhängig av det statens stöd

åt livförsäkrade krigsdeltagare, som kunde komma att lämnas, kommittén

icke ansett sig kunna härutinnan föreslå några särskilda åtgärder. Något

behov av lagbestämmelser i detta hänseende, anför kommittén, förelåge

icke heller, då frågan örn respittid, i överensstämmelse med vad som

hittills skett, kunde regleras genom bestämmelser i de av Kungl. Maj:t fastställda

grunderna.

Synpunkter på de allmänna principerna i kommitténs förslag.

Beträffande de grundläggande principerna i kommitténs förslag — vilka,

såsom nämnts, innebära ett bibehållande av en gränsdragning mellan krigsdeltagare

och civila — hava i vissa av de avgivna yttrandena anmärkningar

framställts.

Sålunda har försäkringsinspektionen, under uttalande att kommitténs förslag

rent formellt syntes tillgodose högt ställda anspråk, framhållit, att förslaget,

på grund av den däri gjorda uppdelningen av försäkringstagarna i

krigsdeltagare och civila, vore komplicerat och komme att erbjuda utomordentligt

stora svårigheter i tillämpningen, och att det därför vore ytterst

tveksamt, huruvida förslaget överhuvud kunde anses lämpligt. Inspektionen

anför vidare bland annat.

Såsom redan tidigare framhållits har utgångspunkten för hela den föreliggande

diskussionen varit den i försäkringsvillkoren förekommande uppdelningen

av de försäkrade i krigsdeltagare och civila. Denna uppdelning

är ganska gammal och ger med uttrycket »åtfölja krigsmakten» intryck av

att härröra från en tid, då man närmast tänkt på krigskorrespondenter och

vissa civila tjänare, som åtföljde det högre befälet. Den har bibehållits oförändrad

utan hänsyn vare sig till krigsteknikens utveckling eller till de stora

och genomgripande förändringarna på det försvarsorganisatoriska området.

Med hänsyn till den omvandling, som under de senaste årtiondena och åren

ägt rum i nu berörda avseenden, har inspektionen ansett sig berättigad uppställa

frågan, huruvida uppdelningen av försäkringstagarna på krigsdeltagare

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 23. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

och civila verkligen har någon reell innebörd i dag. Denna fråga hava de

juridiska experterna icke uppställt eller icke ansett sig behöva uppställa.

De lia gått ut från att det finnes en grupp bland försäkringstagarna, som

man i händelse av krig kan beteckna såsom krig sdeltagare, och en annan

från denna klart avskild grupp, de civila. Det är ju också för dessa båda

grupper som försäkringsvillkoren innehålla vissa särskilda bestämmelser.

Skulle förhållandena numera gestalta sig så, att det ofta icke finnes någon

klar gräns mellan de båda grupperna eller att utvecklingen medfört, att de

båda beteckningarnas innehåll och omfång blivit i stor utsträckning annorlunda

än som avsågs vid villkorens ursprungliga utformning, torde hela

frågan om krigsvillkoren och deras tillämpning komma i ett nytt läge, vartill

hänsyn måste tagas vid lagstiftningens utarbetande.

Då försäkringsinspektionen icke förfogar över den sakkunskap, som kräves

för att bedöma nyss berörda fråga, har inspektionen under hand från

militärt håll anhållit örn sådana upplysningar, som kunna vara av betydelse

för frågans bedömande. En överläggning i saken har ägt rum med avdelningschefen

vid arméstabens organisationsavdelning majoren A. C. G. Nordström.

I det följande skall till en början lämnas en redogörelse för de upplysningar,

som erhöllos, med samtidigt angivande av vissa spörsmål, som

aktualiserats genom upplysningarna ifråga.

Vad luftskyddet beträffar framhölls inledningsvis, att detta organisatoriskt

är en civil angelägenhet, som sorterar under civila myndigheter. Det

tillhör över huvud icke försvarsmakten i vanlig mening, men dess intima

sakliga sammanhang med och betydelse för landets försvar äro uppenbara.

I fråga om luftförsvaret äro förhållandena i nu berört avseende något

mera komplicerade. Räknat från periferien komma vid luftbevakningen

först luftbevakningsstationerna och därefter luftbevakningscentraler, som i

sin ordning bl. a. hava att ge order till alarmcentraler. Dessa senare sortera

i regel under den civila luftskyddsmyndigheten, medan luftbevakningsstationerna

och luftbevakningscentralen ingå direkt i försvarsmakten. Luftbevakningsstationerna

betjänas i allmänhet av militär, fastän i en del fall även

civil personal, företrädesvis järnvägsmän, kommer till användning. Huruvida

dylik civil personal, som på egen hand betjänar en luftbevakningsslation

och tidvis fullgör identiskt samma arbete som motsvarande militära

personal, skall enligt försäkringsvillkoren betraktas såsom varande krigsdeltagare

eller icke, är tydligen svårt att avgöra. På luftbevakningscentralerna

finnes huvudsakligen militär personal, fastän även sådan arbetskraft

som telegraftjänstemän, maskinskriverskor och lottor utnyttjas, vilken arbetskraft

i vissa fall enligt vanligt språkbruk är att anse såsom civil.

Det förslag angående inrättande av en hcmvärnsorganisation, som nyss

framlagts och vilket torde kunna förväntas bliva föremål för proposition

till riksdagen inom den närmaste tiden, bygger delvis på en i viss grad frivillig

anordning. Man har tänkt sig, att personer tillhörande den civila befolkningen

skola kunna förbinda sig att, exempelvis i händelse fientliga fallskärmstrupper

sättas ned i vederbörandes hemtrakt, omedelbart på kallelse

lämna sitt arbete, inställa sig på viss angiven plats medförande vapen, som

skall finnas tillgängligt i bostaden, och dessutom vara försedda med ett

tecken (bindel örn armen), utvisande att de för tillfället tillhöra försvarsmakten.

De hava därvid bland annat till uppgift att ordna skallgång efter fallskärmstrupperna

och, sedan de fullgjort sitt uppdrag, återvända till sin

civila gärning. Man kan säga, att dessa personer momentant införlivas med

försvarsmakten.

Här uppstår frågan, huruvida i händelse av krig en person, som frivilligt

förpliktat sig att göra hemvärnstjänst, skall betraktas såsom krigsdeltagare,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

19

eller detta skall bli fallet endast för den händelse fallskärmstrupper skulle

komma att nedsättas i hans hemort eller något annat inträffar, som medför,

att han inkallas för krigstjänstgöring. Därest man skulle anse alla dem’

som frivilligt förbundit sig att i händelse av behov utföra viss tjänstgöring

för krigsmaktens räkning, såsom krigsdeltagare, uppstår frågan, hur de olika

försäkringsbolagen skola få kännedom örn försäkringstagarna bland dessa

personer. Skulle ater först den omständigheten att vederbörande någon gång

varit inkallad vara avgörande för frågan, huruvida han är att anse såsom

krigsdeltagare, måste på något sätt anmälan om inkallelsen ske till det bolag,

där försäkring tilläventyrs är tecknad. I vilket fall som helst uppstå

spörsmål, som komma att vålla mycket stora svårigheter.

Det framhölls vidare, att bakom fronten utföras arbeten för försvarsmaktens

räkning av både militärer och civila. Dessa personalgruppers arbetsuppgifter

kunna gå kontinuerligt över i varandra. Som exempel kan anföras

en järnväg, som delvis administreras militärt. Från en viss punkt kan

den gå över till civil administration. Detta behöver emellertid icke hindra,

att tågpersonal, som icke uttagits för krigstjänst, kan i större eller mindre

utsträckning utnyttjas för genomförande av transporter även på den del av

järnvägen, som administreras militärt. Som ett annat exempel kan nämnas

övergång av vattendrag, där det gäller åstadkommande av pråmar eller

andra hjälpmedel, för vilket ändamål civilbefolkningen kan komma till användning

tillsammans med militären. För utförande av befästningsanläggningar

kunna i vissa fall civila entreprenörer anlitas, vilka med civil arbetskraft

utföra arbetena. Skola i dessa exempel omnämnda civila personer

anses såsom krigsdeltagare?

Under ett modernt mobiliserings för farande gäller det ofta att snabbt kunna

sprida ammunition, materiel och övriga förnödenheter från kaserne!'' och

centrala upplag till olika punkter i omgivningen. För sådant ändamål kunna

tågås i anspråk civila bilförare; skolklasser kunna efter överenskommelse

med rektor lånas för en eller annan dag etc. Särskilt under den första tiden

tågås lollor i anspråk för att sköta köken och kokvagnarna. Med ett ord,

civila personer uttagas för krigsmaktens egna förvaltningsåtgärder och för

utförande av arbetsuppgifter, som försvarsmaktens egen personal icke hinner

med. Lottorna kunna härvid redan i fredstid vara kontraktsanställda för

uppgiften.

Rustningsindustrien är givetvis av utomordentlig betydelse för krigföringen.

Denna industri kan delvis drivas med värnpliktiga, som kanhända

just pa grund härav aldrig bliva inkallade till fronttjänst. Det kan också

inträffa, att de inkallas en eller annan dag för att därefter utsändas till något

industriföretag. Mellan de olika skikten av försvarsmakten i vidare

mening ladel en stark cirkulation, fran männen vid fronten till arbetet för

försvaret lång! bakom frontlinjerna. I stort sett torde gälla, att ju längre

från fronten man kommer, desto större blir frekvensen av civil personal?

Skulle man vilja anlägga risksynpunkter vid gränsdragningen mellan krigsdeltagare

och civila, bör ej förbises, att exempelvis vissa kategorier av landstormsmän

ofta kunna vara utsatta för mycket obetydlig risk för dödsfall

pa grund av krigshandling, medan rustningsindustriens arbetare kunna vara

utsatta för stor risk, betingad av deras speciella uppgifter inom den militära

organisationen.

Som allmän regel gäller i våra dagar, att större eller mindre grupper av

den civila befolkningen tid efter annan pressas in i den militära apparaten

tor kortare eller längre tid. Sålunda kunna vid koncentreringstransporter

civila järnvägsmän användas. För samma ändamål kunna busskolonner

med civila förare utnyttjas. Rekvisitionslagarna medföra rätt att tillfälligt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

vis rekvirera civila personer, som under sitt arbete ofta komma att stå i

direkt beröring med den militära personalen. Frågan, huruvida dessa äro

att anse som krigsdeltagare i för säkrings villkorens mening, är självfallet ytterst

svår om icke omöjlig att besvara. Det kan nämnas, att vederbörande

icke i förväg vet, när han på detta sätt rekvireras. Situationen i dag på

förevarande område synes på ett enkelt sätt kunna karakteriseras genom följande

uttalande: »Medan 16-åringen på grund av tjänstepliktslagen kallas till

fabriken för framställning av krigsförnödenheter, kallas 22-åringen på grund

av värnpliktslagen till fronten.»

Inför de uppgifter, som ovan återgivits rörande vissa förhållanden i fråga

örn organisationen av försvarsberedskapen i vara dagar, torde man vara nödsakad

konstatera, att de gamla gränserna mellan krigsdeltagare och civila

äro sprängda. Det må även framhållas, att den rätt att rekvirera civil arbetskraft

för militära ändamål, som nuvarande lagstiftning ger och som

kan medföra, att rätten till försäkringssumman under vissa förhållanden

äventyras, innebär, alt en av de förutsättningar, under vilka försäkringstagaren

träffat avtal örn försäkring, icke vidare är för handen. Under

sådana omständigheter synes det icke möjligt att i försäkringsavtalen eller

i en lagstiftning, som bär till uppgift att reglera de försäkrades rättsförhållanden

i händelse av krig, anknyta bestämmelserna till en uppdelning av dessa

försäkrade i kategorier, som i betydande utsträckning förlorat sin innebörd.

Att avgöra vilken grupp som varje särskild försäkrad skall anses tillhöra —

och detta är nödvändigt vid tillämpning av den föreslagna lagstiftningen och

särskilt för krigspremiernas fastställande och uppbärande -— kommer att

medföra ett orimligt förvaltningsarbete och dessutom stöta på hart när oövervinneliga

svårigheter. Livförsäkringsbolagen skulle förmodligen bliva nödsakade

att i stor utsträckning låta regleringsfrågorna gå till process för att

icke utsätta sig för klander och efterräkningar. Med hänsyn till nu nämnda

förhållanden ser sig försäkringsinspektionen nödsakad avstyrka, att kommitténs

förslag, i vad det bygger på en gränsdragning mellan krigsdeltagare

och civila, lägges till grund för lagstiftning i frågan.

De omständigheter, som ovan åberopats, innebära enligt försälcringsinspektionens

uppfattning ett ytterligare starkt skäl för åstadkommande av en lagstiftning,

som reglerar hithörande förhållanden. Skulle nämligen inga lagstiftningsåtgärder

vidtagas, bleve följden den, att rätten till försäkringssumman

vid dödsfall under krigstillstånd skulle bestämmas enligt de villkor, som

gällande försäkringsavtal innehålla. Detta medför emellertid •— utoin de

komplikationer som behandlats i det föregående — även en direkt fara såväl

för de försäkrade och deras rättsinnehavare som för livförsäkringsväsendet i

dess helhet.

En tillämpning av villkoret att försäkringsbolagen äro fria från ansvarighet

i förhållande till den försäkrade, om denne i krig såsom stridande eller

icke stridande tjänstgjort vid eller eljest åtföljt eget lands krigsmakt och

avlidit under kriget, medför sålunda bland annat, att varje försäkrad, som

blott tillfälligtvis »åtföljt» krigsmakten, är vid dödsfall under kriget, oberoende

av dödsorsaken, berövad rätten till försäkringssumman. Med hänsyn

till den starka cirkulation, som enligt ovan lämnade uppgifter i våra dagar

förekommer mellan olika skikt av försvarsmakten i vidare mening, och då

civila personer i stor utsträckning kunna väntas bli rekvirerade för att under

militär ledning utföra arbete för militära ändamål, torde nu gällande försäkringsvillkor

med nödvändighet få den effekten, att ett betydande antal

försäkringstagare, som icke tillhöra krigsmakten i vanlig mening, bliva diskvalificerade

i fråga om rätten till utbekommande av försäkringssumman vid

dödsfall under kriget. Skulle, trots nu nämnda förhållanden, dessa personer

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

21

likväl upprätthålla sina försäkringar, kunde detta komma att medföra betydande

vinster för försäkringsbolagen, vilka vinster förmodligen bleve mer än

tillräckliga för täckande av de merkostnader, som kunna väntas uppstå på

grund av den ökade dödsrisken bland de civila. En sådan utveckling skulle

alltså innebära, att krigsdeltagarna i stor utsträckning skulle komma att finansiera

de civilas försäkringar -— en synnerligen olämplig och för rättskänslan

kränkande konsekvens. Sådana fall, där den försäkrade upprätthåller

sin försäkring i förvissning om att han tillhör de civilas kategori och

att försäkringssumman på grund därav kommer att utbetalas, komma självfallet

att föranleda irritation och misstro mot försäkringsväsendet, örn det

senare vid inträffat dödsfall skulle visa sig, att den försäkrade enligt avtalet

varit att anse såsom krigsdeltagare. Med hänsyn till de flytande eller obefintliga

gränserna mellan krigsdeltagare och icke krigsdeltagare i försäkringsvillkorens

mening kunna dylika fall förväntas bliva ganska talrika.

Skulle åter de krigsdeltagare, som äro medvetna örn att risksumman icke

utbetalas, upphöra med premiebetalningen, vilken åtgärd ur försäkringstagarens

synpunkt vöre helt naturlig och även kan väntas bliva tillgripen i

avsevärd utsträckning, bleve detta liktydigt med ett synnerligen allvarligt

avbräck för livförsäkringsverksamheten.

Såvitt inspektionen kan bedöma finnes, med hänsyn till i det föregående

omnämnda förhållanden, blott en väg för lösning av det föreliggande problemet,

nämligen att helt borttaga uppdelningen av försäkringstagarna i s. k.

krigsdeltagare och civila och låta samtliga försäkrade från tidpunkten för

krigsutbrottet tills kriget upphört bilda en enda riskgrupp. Då det icke på

förhand kan med någon grad av visshet avgöras, vilka försäkringstagare, som

komma att bliva krigsdeltagare, synes det rättvist och rimligt att behandla

alla lika, det vill säga förstärka allas försäkringsskydd mot det att alla erlägga

tilläggspremie, beräknad efter samma grund. Från denna utgångspunkt

har inspektionen verkställt en omarbetning av kommitténs förslag.

En sådan omarbetning kommer, såvitt försäkringsinspektionen förstår, icke

i strid med de juridiska experternas yttrande, då det av dessa experter förutsatta

bibehållandet av den äldre gränsdragningen mellan krigsdeltagare

och civila i betydande utsträckning icke längre är möjligt. De förra utgöraicke

längre en begränsad minoritetsgrupp, relativt lätt att hålla isär från

den övriga befolkningen. Den omständigheten att, om man bortser från barn

och åldringar, snart sagt varje medborgare är en potentiell krigsdeltagare,

skulle, i den mån den gamla inskränkningen i livförsäkringsavtalet kvarstår,

kunna sätta livförsäkringen såsom en viktig samhällsfaktor eller dess normala

tillämpning praktiskt taget ur kraft under och närmast efter en krigsperiod.

Här torde även från de juridiska experternas principiella utgångspunkter

föreligga fullgoda skäl för en jämväl i bestående avtal ingripande lagstiftning,

Denna måste då — för att väsentligen använda experternas egna ord — vara

av den art, att de därmed förknippade samhällsekonomiska och sociala frågorna

bli dominerande och de mera rent avtalsrättsliga grundsatserna förlora

i betydelse. Experterna uttala, att det såsom en allmän regel inom avtalsrätten

gäller, att ett avtals innebörd skall bestämmas nied hänsyn till förutsättningarna

vid avtalets ingående. Vid nytillkomna omständigheter av den

art, varom här är fråga, måste även mera privaträttsliga synpunkter kunna

motivera en reglering av avtalet i riktning mot större jämnhet, även om det

för en del försäkrade innebär ett intrång i formellt förvärvade rättigheter.

Det må erinras örn att de flesta av de försäkringstagare, som icke kunna betraktas

ens som potentiella krigsdeltagare, torde återfinnas i de högsta åldersklasserna.

Risksumman för dessa försäkringstagares försäkringar är alltså

relativt liten och örn krigspremien, såsom inspektionen föreslår, beräknas pä

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 23.

risksumman, blir premien ganska obetydlig. Det intrång, som dessa försäkringstagare

skulle lida i sina redan förvärvade rättigheter, skulle därför

också bliva av ringa betydelse.

Rörande omförmälda av försäkringsinspektionen verkställda omarbetning

av kommitténs förslag torde i detta sammanhang ytterligare blott böra nämnas,

att det förslag, som sålunda framkommit, i likhet med kommittéförslaget

förutsätter, att nedsättning av försäkringssummorna under vissa förhållanden

skall kunna ske, varvid emellertid nedsättningen, i överensstämmelse med

inspektionens åsikt att någon uppdelning i krigsdeltagare och civila icke bör

äga rum, skall gälla icke blott i anledning av krigsdeltagarnas utan även i

anledning av de civilas dödsfall.

Svenska livförsäkringsbolags förening har i sitt yttrande över kommitténs

förslag uttalat, att detta i stort sett syntes innebära en god lösning av problemet

med hänsyntagande såväl till de av försäkringsinspektionen föreslagna

riktlinjerna som till de juridiska experternas fordringar på rättvisa och billighet

vid fördelningen av krigskostnaderna. Sedermera har föreningen i

sitt med anledning av inspektionens utlåtande avgivna förnyade yttrande

anfört, att en efter inspektionens princip uppbyggd lagstiftning otvivelaktigt

skulle medföra betydande förenklingar i skilda hänseenden, varför densamma

ur försäkringsgivarens synpunkt måste vara att föredraga. Huruvida de skäl

av juridisk art, som kunde anföras mot den av inspektionen hävdade principen,

uppvägde principens fördelar, syntes, yttrar föreningen, icke böra göras

till föremål för uttalande från föreningens sida.

Sociala försvarsberedskapskommittén har i nu förevarande avseenden icke

framställt någon erinran mot kommitténs förslag. En av sociala försvarsberedskapskommitténs

ledamöter, docenten Elis Håstad, har emellertid i särskilt

yttrande berört den av kommittén föreslagna nedsättningsbestämmelsen,

i vad densamma innebär, att garantin för försäkringssummornas utbetalning

blir mindre i fråga örn krigsdeltagarnas än beträffande de civilas dödsfall.

Han anför härvid i huvudsak följande.

Även om man principiellt delade uppfattningen, att ingångna försäkringsavtal

så vitt möjligt borde vidmakthållas, syntes därav icke med nödvändighet

följa, att ställande av full garanti för de civilas försäkringar oeftergivligt

borde gå före alla andra sociala syften, som man med ifrågavarande

socialt betonade forcemajeurelagstiftning velat vinna. Om en större krigsdödlighet

inträffade, kunde lagförslaget i vissa lägen tänkas få till konsekvens,

att en förhållandevis större andel i fonderna än som svarade mot beståndets

storlek måste tillskjutas de civilas grupp för att fulla försäkringssummor

efter de civila skulle kunna utbetalas. Detta kunde särskilt tänkas bliva fallet,

örn premiebetalningen inom de civilas grupp i högre grad skulle mankera,

medan däremot krigsdeltagarnas premier, till äventyrs tack vare statligt bistånd

vid deras erläggande, skulle inflyta relativt bättre. I stället för att låta

förevarande garanti avse full försäkringssumma för de civila och minst hälften

av försäkringssumman för krigsdeltagarna, kunde nian därför ifrågasätta,

att garantin bestämdes för varje grupp för sig till försäkringarnas värde

jämte riskDremierna och försäkringsgivarnas tillskott. Man skulle med andra

ord fastställa, att försäkringsgivarnas tillskott, i den mån fulla försäkrings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

23

summor över lag icke kunde utbetalas, skulle utgå med ett i förhållande till

de båda gruppernas försäkringssumma lika belopp. Genom en sådan utformning

av garantin skulle man ej råka i kollision med den för kommitténs

förslag grundläggande principen, att de försäkrade icke mer än andra medborgare

skulle svara för krigsdeltagarnas försäkringar, samtidigt som man

kunde förhindra att en större andel i fonderna än som svarade mot gruppens

försäkringssumma till förfång för krigsdeltagama tillfördes de civila.

Vid den beredning inom handelsdepartementet, som förevarande ärende

efter yttrandenas avgivande underkastats, har övervägts den möjligheten att

beträffande premiens storlek, i överensstämmelse med försäkringsinspektionens

förslag därutinnan, borttaga uppdelningen av försäkringstagarna i krigsdeltagare

och civila samt låta samtliga försäkrade under kriget bilda en enda

riskgrupp. Däremot skulle gränslinjen så till vida bibehållas, att den föreslagna

nedsättningen av försäkringssummorna skulle gälla icke de civilas

utan, i enlighet med vad kommittén föreslagit, allenast krigsdeltagarnas

dödsfall. För underlättande av den uppdelning, som i sistnämnda avseende

vid en nedsättning skulle erfordras beträffande sådana försäkringstagare,

vilka i samband med kriget drabbats av dödsfall, skulle krigsdeltagama

definieras såsom försäkrade, vilka lyda under strafflagen för krigsmakten.

Försäkringsinspektionen, som hörts över ett i anslutning till sistberörda

synpunkter utarbetat förslag till lagstiftning i ämnet, bär vidhållit sin tidigare

ståndpunkt samt därvid anfört följande.

Försäkringsinspektionen kan för sin del icke finna något vägande motiv

för uppdelningen. Att de praktiska svårigheterna vid en uppdelning av

denna art äro väsentligt mindre än vid den i kommitténs betänkande förutsatta

uppdelningen av livförsäkringsbeståndet i dess helhet, torde icke kunna

bestridas. Har man emellertid, oavsett formella rättssynpunkter, kommit

till den uppfattningen, att försäkringsavtalens bestämmelser rörande giltigheten

under krig icke böra gälla i sin huvudsakligaste del, synes tillräcklig

anledning icke föreligga att bibehålla avtalen i ett underordnat avseende.

Inspektionen vill för övrigt sätta i fråga, huruvida det icke för

det allmänna rättsmedvetandet måste te sig direkt stötande, att de efterlevande

till en civil försäkrad skola vara berättigade till full ersättning, samtidigt

som de efterlevande till en försäkrad, som offrat livet för landets försvar,

kunna få finna sig i en nedsättning av vad som avsetts för deras försörjning.

Det torde även vara tvivelaktigt om den föreslagna anordningen

skulle kunna påräkna någon förståelse från de civila försäkringstagarna,

i vilkas intresse ändringen i försäkringsinspektionens utkast vidtagits. Inspektionen

vill i detta sammanhang erinra om att i den lagstiftning rörande

^^skadeersättning, som nu står inför slutlig behandling av riksdagen,

varje indelning i riskklasser med hänsyn till krigsskaderisken principiellt

avböjts, ett förhållande, som synes böra beaktas, då det gäller att i fråga

örn livförsäkringen avgöra, huruvida de försäkrade böra indelas i riskklasser

av nu berörd art eller icke.

Vidare må framhållas, att den föreslagna indelningen av de försäkrade

i krigsdeltagare och övriga försäkrade avviker från den uppdelning, som

förekommer i försäkringsvillkoren. Redan nu torde begreppet krigsdelta
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

gare i förslagets mening hava ett vidare omfång än vad som enligt försäkringsvillkoren

ursprungligen avsetts, varigenom sålunda kretsen av dem,

som riskera att icke få fulla försäkringsbelopp, vidgats. I varje fall torde

— såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 301 till innevarande års

riksdag och första lagutskottets däröver avgivna utlåtande nr 55 — bestämmelserna

om vilka som lyda under strafflagen för krigsmakten i en nära

liggande tid få en väsentligt utökad omfattning i förhållande till vad som

för närvarande gäller enligt samma lag. Det är givetvis icke heller uteslutet,

att ifrågavarande bestämmelser framdeles kunna komma att omfatta

allt flera personer. Å andra sidan kunna även exempel anföras på att personer,

som enligt försäkringsvillkoren äro att anse såsom krigsdeltagare,

enligt den nya definitionen icke skulle komma att inrymmas i detta begrepp.

För övrigt måste det starkt ifrågasättas, huruvida det överhuvud kan anses

rimligt att låta strafflagsbestämmelser, som tillkommit för ett helt annat ändamål,

få rättsverkningar beträffande en lagstiftning, som har till uppgift

att reglera civilrättsliga förhållanden. Försäkringsinspektionen måste för

sin del bestämt avstyrka den föreslagna anordningen att vid nedsättning

av försäkringsbeloppet göra åtskillnad mellan krigsdeltagare och övriga

försäkrade.

De^chefenntS'' ^en bestämmelse, enligt vilken försäkringsgivaren skall vara fri från anc

e en'' svårighet i anledning av krigsdeltagares dödsfall, utmönstrades hösten 1939

från livförsäkringsbolagens villkor för nytillkommande försäkringar. Alltjämt

gäller bestämmelsen emellertid i fråga örn försäkringar, som dessförinnan

tecknats. Full enighet torde råda därom, att bestämmelsen numera

jämväl med avseende å sistnämnda försäkringar bör avlösas av ett stadgande,

som lämnar krigsdeltagarna försäkringsskydd. I samband härmed

torde också, såsom 1939 års livförsäkringskommitté föreslagit, åtgärder böra

vidtagas, ägnade att motverka den särskilda förlust, som civilbefolkningens

under ett modernt krig starkt ökade risker kunna väntas medföra för försäkringsgivarna.

Kommitténs ståndpunkt, att ifrågavarande krigsriskförhållanden med lagstiftningens

hjälp böra regleras på basis av försäkringsbolagens och försäkringstagarnas

egna insatser, har icke gjorts till föremål för invändningar i de

avgivna yttrandena. Däremot gå meningarna starkt isär beträffande spörsmålet,

hur denna försäkringsmässiga reglering skall ske. Två åsikter bryta

sig härvid mot varandra. Enligt den ena, som företrädes av kommittén och

följer den av de juridiska experterna uttalade uppfattningen, att en försäkringstagargrupp,

de civila, icke på rättsliga grunder kan förpliktas att betala

för en annan, krigsdeltagarna, skola grupperna noga hållas isär och vidkännas

vardera sina förpliktelser. Den andra åsikten, som förfäktas av försäkringsinspektionen

i dess yttranden i ärendet, utgår från att den gamla gränsen

mellan krigsdeltagare och civila måste anses sprängd och att, om man

bortser från barn och åldringar, snart sagt varje medborgare är en potentiell

krigsdeltagare. Inspektionen anser på grund härav, att en reglering, som baseras

på en dylik gränsdragning mellan försäkringstagarna, icke bör komma

i fråga. I stället bör enligt denna åsikt de försäkrade under kriget bilda en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

25

enda riskgrupp med samma tilläggspremie och samma utsikter att behöva få

sin försäkringssumma nedsatt.

Vad själva huvudprinciperna i förevarande lagstiftning angår ansluter jag

mig helt till kommitténs därvidlag utan erinran lämnade förslag, att krigsriskförhållandena

principiellt sett böra lösas genom en anordning, enligt vilken

förbehåll örn ansvarighetsfrihet för krigsdeltagares dödsfall icke skola få

åberopas och enligt vilken försäkringstagarna skola vara skyldiga att jämte

bolagen bestrida de kostnader, som på grund av förbehållens hävande och

civilbefolkningens starkt ökade krigsrisk komma att uppstå.

Beträffande förhållandena i övrigt och de skilda synpunkter på frågornas

avgörande, vilka under ärendets beredning framkommit, torde av de juridiska

experternas utlåtande framgå att, rent rättsligt sett, ett upphävande av den

i försäkringsavtalen fastställda gränsdragningen mellan krigsdeltagare och civila

knappast är försvarbart. För ett frångående av de allmänna rättsprinciper,

som sålunda få anses gälla, fordras uppenbarligen alldeles särskilda

skäl. Vad försäkringsinspektionen till stöd för sin uppfattning anfört därom,

att en gränsdragning sådan som den nyss nämnda i nuvarande tid icke är

praktiskt möjlig, samt att det förty icke skulle finnas något rättsligt hinder

för att låta samtliga försäkrade bilda en gemensam riskgrupp med samma

förpliktelser, är enligt min mening icke riktigt. En gräns mellan krigsdeltagare

och civila består otvivelaktigt alltjämt, örn än åt densamma numera

måste givas en annan sträckning än tidigare. Redan förhandenvaron av en

särskild strafflag för krigsmakten giver belägg härför. Den alldeles övervägande

delen av befolkningen skulle säkerligen enligt försäkringsvillkorens avfattning

vid krig fortfarande vara att anse såsom icke krigsdeltagare. Den

skillnaden råder visserligen mot tidigare, att, medan det då var en skäligen

enkel sak att avgöra, om i ett särskilt fall vederbörande varit krigsdeltagare

eller ej, ett sådant avgörande, till följd av de ändrade förhållandena på försvarsväsendets

område, såsom försäkringsinspektionen i sitt utlåtande över

kommitténs förslag belyst, numera blivit betydligt svårare. Härvidlag bör

emellertid framhållas, att en sådan brist på hållpunkter för nämnda avgörande

som den, vilken försäkringsinspektionen synes förutsätta, icke torde

vara för handen. Liksom vid tolkningen av andra bestämmelser synes man

nämligen i förevarande fall böra se såväl till bestämmelsens faktiska lydelse

som även och icke minst till det syfte, som bestämmelsen vid sin tillkomst

avsåg att tjäna. Redan det i försäkringsavtalens definition av begreppet

krigsdeltagare använda uttrycket, att vederbörande skall hava »åtföljt»

krigsmakten, vilket rent språkligt antyder en viss varaktighet, innebär en

begränsning av krigsdeltagarbegreppet. På motsvarande sätt torde det

syfte, som lärer ligga till grund för ifrågavarande bestämmelse, nämligen

att de, som vid krigsmakten äro utsatta för samma risk, skola behandlas

lika, böra föranleda, att »åtföljandet» skall avse icke vilken militär inrättning

som helst utan endast stridande förband.

Kommittén, som vid redogörelsen för sitt förslag erinrat örn de med förslå
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

get på grund av gränsdragningen förbundna administrativa svårigheterna,

har icke ansett dessa svårigheter i och för sig motivera ett avsteg från de

rättsliga principer, som befunnits gälla. En sådan ståndpunkt synes riktig.

Härvidlag är också att märka, att, enligt vad förut anförts, kommittéförslaget

liksom även försäkringsinspektionens förslag baseras på att försäkringstagarnas

bidrag skall åstadkommas i första hand genom särskilda premier för

krigsrisken men därjämte också genom nedsättning av vissa försäkringssummor.

Tydligt är emellertid, att även andra linjer kunna komma i fråga. Sålunda

kunde man alldeles avstå från särskilda premier och i likhet med vad

som gjorts på vissa håll i utlandet låta försäkringstagarnas bidrag för krigsrisken

utgå enbart såsom en nedsättning antingen av de försäkringssummor,

vilka avse dödsfall i samband med kriget, eller av försäkringssummorna överhuvud

taget. På motsvarande sätt skulle man utan någon som helst nedsättning

kunna lita till premier enbart. Även dessa alternativa linjer innebära

emellertid, att, om försäkringstagarna behandlas som en enda grupp med

samma premie eller nedsättning för alla, detta i varje fall måste komma att

betyda ett sådant avsteg från rättsliga principer, som i det föregående berörts.

Det är icke heller hänsynen till dessa principer, som föranlett kommittén och

försäkringsinspektionen att med vederbörandes ståndpunkt i gränsdragningsfrågan

följa den linje, vilken enligt vad nyss anförts innebär en kombination

av premier och nedsättning. Andra orsaker hava härvidlag varit

avgörande. Jag torde emellertid icke behöva gå in på dessa, eftersom den

linje, som sålunda valts och som redan i och för sig måste anses lämplig, enligt

min uppfattning leder till ett gynnsamt resultat även vid den lösning av

de olika frågorna, som i det följande föreslås.

Enligt vad jag nu framhållit kunna försäkringsinspektionens motiv för att

ur gällande avtal lagstiftningsvis borttaga uppdelningen på krigsdeltagare

och civila icke anses bärande. Ej heller kunna de administrativa svårigheter,

som otvivelaktigt skulle bliva en följd av uppdelningens vidmakthållande,

i och för sig motivera ett avsteg från allmänna rättsprinciper. Emellertid

kan det tänkas, att, såsom de juridiska experterna antytt, alldeles särskilda

samhälleliga skäl likväl göra ett frångående av dessa principer motiverat.

Ett dylikt skäl kan vara att finna i själva det krav på solidaritet med

krigsdeltagarna, som måste ställas och som medför, att, där krigsdeltagandet

som sådant är förenat med särskilda kostnader och förpliktelser, dessa

såvitt möjligt böra bårås jämväl av andra. Detta krav skulle måhända följdriktigast

leda till, att, i den mån krigsrisken för krigsdeltagarna är större än

för andra, det borde åligga medborgarna i gemen, d. v. s. staten, att bekosta

mellanskillnaden. Emellertid torde en sådan åtgärd som att lägga kostnaden

på staten icke böra tillgripas i ett fall som det förevarande, där kostnaden

avser en förmån, vilken vederbörande skall komma i åtnjutande av på grund

av ett tidigare, frivilligt ingånget avtal. Rent allmänt sett torde det för

övrigt ligga närmare till hands, att försäkringskollektivet självt får bära den

uppkomna bördan. Denna ståndpunkt behöver ej innebära, att statligt stöd

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

27

med avseende å krigsdeltagarnas premiebetalning överhuvud taget skulle

vara uteslutet. Det särskilda spörsmålet härom är emellertid, såsom kommittén

framhållit, icke moget för avgörande och torde därför ej böra upptagas

till behandling nu.

Svaret på frågan, huruvida tillräckligt starka skäl finnas för det avsteg

från allmänna rättsprinciper, som försäkringskollektivets anlitande och de

civila försäkringstagarnas hjälp åt krigsdeltagarna realiter skulle utgöra,

måste, i betraktande av vad här anförts, sålunda bliva skönsmässigt och

torde ytterst bero på den omfattning, som ifrågavarande ingrepp i de civilas

rätt kommer att få. Enligt min uppfattning måste ett mindre dylikt ingrepp

anses berättigat och trots sin karaktär stå i överensstämmelse med vad som

enligt allmänt rättsmedvetande gäller. Såsom ett dylikt mindre ingrepp

torde få anses ett stadgande av innebörd, att de civila, örn försäkringstagarnas

bidrag skola utgå både i form av premier och nedsättning, bliva skyldiga

att betala samma premie som krigsdeltagarna. Det torde rent av kunna sägas,

att för försäkringstagarna i gemen den grundprincipen i försäkringsinspektionens

förslag, enligt vilken alla försäkringstagare i premiehänseende skola

hjälpa alla, särskilt ur allmän solidaritetssynpunkt, ter sig naturligare än

örn premien skulle, såsom enligt kommitténs förslag, differentieras på krigsdeltagare

och icke krigsdeltagare. På grund härav anser jag mig böra biträda

inspektionens förslag, i vad detsamma i premiehänseende låter samtliga

försäkrade under kriget bilda en enda riskgrupp.

Såsom förut framhållits är det emellertid även i ett annat avseende som

gränsdragningen mellan krigsdeltagare och civila av kommittén bibehålies

men av försäkringsinspektionen avvisas. Jag syftar på det förhållandet, att,

om krigspremier och bolagstillskott ej förslå till krigsdödlighetens utjämnande,

försäkringssummorna skola nedsättas. Härvid göres den skillnaden,

att, medan enligt kommitténs förslag försäkringssummorna skola

nedsättas allenast i anledning av sådana dödsfall, som föranletts av krigshandling

och som under kriget eller inom ett år därefter drabbat krigsdeltagare,

inspektionen däremot föreslår, att försäkringssummorna skola kunna

nedsättas för samtliga dödsfall, som inträffat under kriget, och dessutom

för alla sådana dödsfall inom ett år efter krigets slut, som föranletts av krigshandling

under kriget. Inspektionen föreslår med andra ord i motsats till

kommittén, att nedsättningen även skall avse dels krigsdeltagarnas »civila»,

exempelvis av sjukdom föranledda dödsfall, om dessa inträffat under kriget,

och dels icke-krigsdeltagarnas dödsfall, såväl om de föranletts av krigshandling

och inträffat under kriget eller inom ett år efter krigets slut, som även

örn de varit »civila» och inträffat under kriget.

Att, såsom försäkringsinspektionen sålunda gjort, utvidga nedsättningsbestämmelsen

till att även avse krigsdeltagarnas »civila» dödsfall under kriget,

torde få anses berättigat. Det är nämligen att märka, att upphävandet av

bolagens ansvarighetsfrihet innebär en utökning av krigsdeltagarnas förmåner

även vid de »civila» dödsfallen. Det bör då också vara rimligt, att nedsätt
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

ningen eller med andra ord det förhållandet, att utökningen icke blir fullständig,

jämväl kommer att avse dessa »civila» dödsfall. Svenska livförsäkringsbolags

förening har för övrigt i detta hänseende gått ännu längre och

anser, att nedsättningen även borde avse krigsdeltagarnas »civila» dödsfall,

örn de inträffat inom ett år efter krigets slut. Sistnämnda utvidgning torde

emellertid knappast vara befogad. Det må nämligen framhållas, att bolagens

villkor visserligen innehålla den bestämmelsen, att ansvarighetsfrihet kan inträda

även i det fall, att en krigsdeltagare inom ett år efter krigets slut drabbas

av »civilt» dödsfall, men ansvarighetsfriheten härvidlag inträder dock

endast, såframt det icke visas, att dödsfallet varken förorsakats eller påskyndats

av krigsdeltagandet. Har det däremot visats, att någon dylik kausalitet

mellan krigsdeltagandet och det efter kriget inträffade dödsfallet icke föreligger,

skall försäkringssumman utbetalas. I förhållande till ett sådant fall

mäste föreningens linje, enligt vilken lagens nedsättningsbestämmelse skulle

avse krigsdeltagarnas »civila» dödsfall även efter kriget, enligt min mening

innebära en onödig försämring av krigsdeltagarnas rätt.

Den av försäkringsinspektionen hävdade uppfattningen, att nedsättningsbestämmelsen

även bör gälla icke-krigsdeltagarnas dödsfall, kan jag däremot

ej biträda. Såsom förut anförts lärer något rent rättsligt stöd för att låta

samtliga försäkrade, krigsdeltagare och civila, bilda en enda riskgrupp med

samma förpliktelser icke stå att finna. Att jag det oaktat, med avseende å premiens

bestämmande för de båda grupperna, ansett dessa kunna sammanföras

till en gemensam riskgrupp, beror, såsom jag förut utvecklat, därpå, att det,

med hänsyn till kravet på solidaritet med krigsdeltagarna och trots de juridiska

betänkligheterna, synes stå i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet,

att de civilas krigspremie, som på juridisk grund i viss utsträckning

betingas redan av deras egen ökade krigsrisk, skall vara lika med krigsdeltagarnas.

Såsom jag jämväl förut framhållit torde emellertid kravet på

solidaritet med krigsdeltagarna icke kunna motivera några mera långtgående

ingrepp i de civilas rätt. Man får i förevarande sammanhang nämligen icke

glömma den utgångspunkten, att de civila i motsats till krigsdeltagarna redan

genom avtalen hava sin krigsrisk täckt och således tillförsäkrats fulla

försäkringssummor jämväl vid krig. Även om man finner sig kunna ålägga

de civila en tilläggspremie, som dessutom sättes lika med krigsdeltagarnas,

torde det, med hänsyn till nämnda utgångspunkt, icke få anses utan vidare

motiverat att även i andra avseenden sätta likhetstecken mellan de båda

grupperna. Att det, såsom försäkringsinspektionen ifrågasatt, skulle innebära

något för rättskänslan stötande, att de civilas efterlevande kunna bliva

berättigade till fulla försäkringssummor samtidigt som krigsdeltagarnas efterlevande

kunna få finna sig i en nedsättning, kan jag ej finna. En dylik åsikt

måste grunda sig på ett bortseende från den väsentliga omständigheten, att

det här dock är fråga om en reglering av frivilligt ingångna avtal och att

nedsättningen, vad krigsdeltagarna angår, allenast betyder, att dessa, som

genom sina avtal ej äro tillförsäkrade några som helst försäkringssummor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23. 29

vid krig, icke alltid kunna få sin ställning så förbättrad, att den blir lika

med de civilas.

Även docenten Håstad har i sitt yttrande varit inne på den tanken, att försäkringssummorna

skulle kunna nedsättas i fråga om de civila försäkringstagarna,

trots att också enligt hans mening en särskild premie för krigsrisken

skulle uttagas. Utgångspunkten bar emellertid härvid varit en annan än försäkringsinspektionens.

Enligt Håstads förslag skulle nämligen nedsättningen

för de civila komma till användning allenast med avseende å täckningen av

deras egen ökade risk. Att i ett sådant hänseende tänka sig både premier och

nedsättning för de civila innebär något helt annat och torde vara mera på sin

plats än då, såsom enligt försäkringsinspektionens förslag, nedsättningen liksom

premierna också utgör en form för de civilas hjälp åt krigsdeltagarna.

Med den lösning av premiefrågan, som jag i det föregående biträtt, torde

emellertid Håstads förslag av andra orsaker icke böra förenas.

Det är uppenbart, att avgörandet, huruvida vederbörande försäkringstagare

varit lcrigsdeltagare eller ej, i varje särskilt fall blir av stor betydelse

för försäkringstagarens efterlevande, vilka efter ett sådant avgörande antingen

bliva skyldiga att finna sig i en eventuell reduktion av försäkringsbeloppet

eller kunna göra anspråk på fullständig utbetalning. Såsom förut

framhållits kommer detta avgörande mången gång att ställa sig mycket svårt.

Enär emellertid ifrågavarande uppdelning icke behöver vidtagas beträffande

andra försäkringstagare än sådana, som drabbats av dödsfall, kan en avsevärd

lättnad beträffande nämnda avgörande ernås, om nedsättning av försäkringssummorna

sker allenast beträffande sådana dödsfall, som inträffat,

medan vederbörande varit krigsdeltagare, eller ock föranletts av skada, som

inträffat under sådan tid. Jag förordar för min del en lösning enligt denna

linje. Härigenom behöver man icke befatta sig med alla de fall, där det är

tveksamt, om försäkringstagaren vid ett tidigare tillfälle under kriget, än då

dödsfallet eller skadan inträffat, varit krigsdeltagare. Vidare vinnes den fördelen,

att man i samtliga fall, som kunna komma i fråga för nedsättning,

torde förutom rättsägarnas uppgifter även hava vederbörande militärmyndighets

redogörelse att följa beträffande de omständigheter vid dödsfallets eller

skadans inträffande, vilka kunna tjäna till upplysning örn, huruvida ett krigsdeltagande

förelegat. De dödsfall, som genom ifrågavarande begränsning av

nedsättningsbestämmelsen falla utanför denna, skulle alltså bliva dels sådana

»civila» dödsfall, som under kriget drabba krigsdeltagare, sedan deras krigsdeltagande

upphört, och dels dödsfall, föranledda av krigshandling, vilken

inträffat först efter krigsdeltagandet. Då det väl knappast kommer att bliva

vanligt, att personer, som icke skadats under kriget, upphöra med sin krigstjänstgöring,

innan kriget slutat, torde de dödsfall, som sålunda uteslutas

från nedsättningsbestämmelsens tillämpning, icke bliva många. Någon anledning

att befara, att nedsättningen för övriga dödsfall på grund av begränsningen

skulle bliva nämnvärt större än eljest, kan därför icke finnas.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att man för åstadkommande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 23-

större enhetlighet och reda i tillämpningen synes böra företaga viss justering

av försäkringsavtalens och kommitténs definition av begreppet krigsdeltagare.

Jag förordar, att såsom krigsdeltagare betecknas sådan försäkrad, som

lyder under strafflagen för krigsmakten. Sistnämnda lag (se S. F. S. 1938:

167 och 1940: 642) äger tillämpning å 1) krigsmän, d. v. s. såväl fast anställd

militär personal som även värnpliktiga och hemvärnsmän, då de fullgöra

sin tjänstgöringsskyldighet, m. fl.; 2) civil personal, tillhörande fälttygkåren,

fortifikationskåren m. fl. kårer och andra förband m. m.; samt 3) »envar

som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg eller är

tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning

av krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle lyda under lagen».

Ändringen i jämförelse med kommitténs förslag torde i praktiken knappast

innebära annat än ett förtydligande. Huruvida ett dödsfall eller en skada

inträffat, medan vederbörande varit krigsdeltagare, kommer med det av

mig förordade förslaget icke att ställa sig annorlunda eller svårare att avgöra

än det är att enligt strafflagen för krigsmakten bedöma, örn en förseelse

faller under nämnda lag eller ej. Någon olägenhet av att på detta sätt,

såsom försäkringsinspektionen uttryckt saken, låta strafflagsbestämmelser

få rättsverkningar beträffande en lagstiftning, som har till uppgift att reglera

civilrättsliga förhållanden, lärer så mycket mindre kunna föreligga som sannolikheten

talar för att bolagens krigsdeltagarbegrepp från början utformats

efter mönster av vad som då motsvarade förevarande lagbestämmelse och

således just avsett de personer, vilka ur militär synpunkt böra betraktas som

krigsdeltagare.

Lagstiftningens tillämpning på invaliditetsförsäkring.

Kommitténs förslag innebär, såsom förut nämnts, att ifrågavarande lagstiftning

icke skulle gälla invaliditetsförsäkring i vidare mån än att i vederbörande

bolags grunder skulle kunna föreskrivas, att, örn enligt livförsäkringsavtalet

premiebefrielse inträdde, därest den försäkrade drabbades av

invaliditet på grund av sjukdom eller olycksfall, lagens bestämmelser skulle

omfatta jämväl den form av invaliditetsförsäkring, som en dylik premiebefrielse

utgjorde.

Svenska livförsäkringsbolags förening förordar i sitt yttrande över kommittéförslaget,

att premiebefrielseförsäkring, vilken sålunda tecknats såsom

ett komplement till huvudförsäkringen, alltid inbegripes under lagen, i den

mån premiebefrielsen skall gälla vid fullständig och varaktig invaliditet.

Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), som uttalar sin principiella anslutning

till kommitténs förslag i fråga örn dödsfallsförsäkring, anför med

avseende å spörsmålet örn invaliditetsförsäkringens inbegripande under lagen

i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

31

Vid bedömandet av förslagets huvudlinjer bär man för SPP:s vidkommande

att se dem mot bakgrunden av kassans allmänna försälcringsvillkor,

vilka innehålla en bestämmelse angående inskränkningar i rätten till pension

eller kapitalunderstöd i händelse av krig mellan Sverige och annat land.

Bestämmelsen har följande lydelse:

»Därest krig utbryter mellan Sverige och annat land eller inom Sverige inbördes

krig uppstår, må kassan hos den statliga tillsynsmyndigheten göra

framställning örn fastställelse av inskränkningar i rätt till ålders- och invalidpension,

familjepension, kapitalunderstöd eller avgiftsbefrielse vid invaliditets-

eller dödsfall, som ej bevisligen är oberoende av krigsförhållandena,

och skola, därest särskilda regler bliva fastställda för dylika fall, dessa regler

äga tillämpning.»

Försäkringsinspektionen kan enligt dessa villkor på framställning från

kassan fastställa inskränkningar i rätten till försäkringsbelopp vid krig. Det

torde få förutsättas, att inskränkningarna i så fall komma att göras i så

stor utsträckning, som befinnes erforderlig för utjämnande av förlust på

grund av ogynnsamma avvikelser i riskförloppet genom krigsförsäkringsfall,

i den mån detta icke kan ske genom anlitande av överskottsmedel.

För kassans vidkommande är det ej tillräckligt, att frågan örn försäkringsskyddet

vid dödsfallsförsäkring blir löst. En integrerande del av det försäkringsskydd,

kassan ger, representeras nämligen av invaliditetsförsäkring.

Kassan måste med beklagande konstatera, att lagförslaget ej omfattar dylik

försäkring. Det är enligt kassans mening av synnerlig vikt för landets ekonomiska

försvarsberedskap, att frågan om invaliditetsförsälcringens krigsgiltighet

utan någon tidsutdrägt löses, och får kassan härutinnan anföra följande.

För den mycket betydande del av landets befolkning, som har tjänstemannaställning

eller därmed jämförlig ställning i allmän eller i enskild tjänst,

har under de senaste decennierna frågan örn rätt till pension mer och mer

framstått som en kardinalpunkt i anställningsvillkoren: att familjens försörjning

är tryggad, även sedan tjänstemannen avlidit, och att han själv har

sin bärgning, även sedan han blivit invalid, har utgjort en avlöningsförmån,

som säkerligen haft ett mycket gynnsamt inflytande på tjänstemannens trivsel

i arbetet och därigenom bidragit till att sporra honom till goda arbetsresultat.

I nu rådande allvarliga läge kommer helt naturligt den frågan i

förgrunden: utbetalas pension, även örn tjänstemannen som krigsdeltagare

eller som civil på grund av krigshandling avlider eller blir invalid? I pensionsreglementena

för statstjänstemän finnas inga inskränkande bestämmelser

på denna punkt, vare sig vid dödsfall eller invaliditet. Vad beträffar

de privatanställda tjänstemännen hava för närvarande ungefär 40,000 av

dessa, framför allt industritjänstemän, sin pensionering ordnad genom SPP.

Genom lagförslaget synes deras dödsfallsskydd vid krig kunna få en tillfredsställande

lösning. På grund av dessa tjänstemäns betydelsefulla roll,

icke minst under nuvarande förhållanden, är det emellertid också nödvändigt,

att de — liksom statstjänstemännen — få sin pensionering vid krigs - invaliditet ordnad och detta genom uttryckligt stadgande i den här avhandlade

lagen om livförsäkring vid krig. Kommittén motiverar invaliditetsförsäkringens

uteslutande huvudsakligen genom en hänvisning till de den 20

oktober 1939 — i ett mindre allvarligt läge än det nuvarande — beslutade

direktiven för utredningsarbetet, enligt vilka andra arter av försäkring än

livförsäkring åtminstone för det dåvarande icke borde bliva föremål för utredning,

i varje fall icke innan de livförsäkrades problem först något närmare

belysts. Enligt kassans mening är den av kassan bedrivna invalidi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

tetsförsäkringsrörelsen så fast knuten till kassans livförsäkringsrörelse, att

något hinder icke behövde ha mött för densammas medtagande i lagförslaget,

så mycket mindre som kassans gällande, av Kungl. Majit fastställda

grunder för försäkringsverksamheten fullständigt likställa denna invaliditetsförsäkring

med livförsäkring.

I det föregående hava anförts olika skäl av materiell art för invaliditetsförsäkringens

inbegripande i lagen. Ytterligare ett skäl men av annan art

må anföras, nämligen att en olika behandling i förevarande hänseende av

dödsfalls- och invaliditetsförsäkringen skulle nödvändiggöra, att man löser

en mycket svår juridisk fråga —• till vars lösning kommittébetänkandet icke

givit något bidrag — nämligen huru ovannämnda stadgande i kassans allmänna

försäkringsvillkor skall tolkas efter lagens ikraftträdande. Kassan

kan för sin del icke finna någon lösning på detta problem, vilken ej kan befaras

leda till rättstvister med synnerligen oviss utgång.

Kassan får alltså hemställa, att lagförslaget ändras enligt ovan angivna

linjer. Vid avfattning av de grunder, som, sedan lagen trätt i kraft, skola

upprättas, kan det möjligen visa sig motiverat att från rätt till ersättning

principiellt undantaga fall av mera tillfällig invaliditet.

Försåkringsinspektionen, som anser, att premiebefrielseförsäkringen obligatoriskt

bör inbegripas under lagens bestämmelser och alt försäkringstagare,

vilka åtnjuta premiebefrielse beträffande den vanliga premien, principiellt

sett böra vara befriade från skyldighet att erlägga krigspremie, anför bland

annat.

Svenska livförsäkringsbolags förening har föreslagit, att premiebefrielseförsäkring

skulle gälla för krigsdeltagare som drabbas av fullständig och

varaktig invaliditet. Att invaliditeten skall vara varaktig för att premiebefrielseförmån

må åtnjutas anser sig inspektionen kunna förorda. Däremot

bör enligt inspektionens mening såsom villkor icke få uppställas att invaliditeten

skall vara fullständig. Härigenom skulle en anmärkningsvärd diskontinuitet

i tillämpningen uppstå.

I SPP:s skrivelse har kassan anhållit, att kassans invaliditetsförsäkring

måtte inbegripas i lagen. Såsom framgår av skrivelsen har kassan visserligen

möjlighet att enligt de allmänna försäkringsvillkoren med inspektionens

medgivande ordna krigsriskfrågan beträffande invaliditetsförsäkringen

genom att inskränka rätten till invalidpension. Kassan är emellertid betagen

rätten att ordna denna fråga genom uttagande av särskild krigspremie.

Ur denna synpunkt har inspektionen intet att erinra emot att kassans invaliditetsförsäkring

omfattas av lagen.

Inbegripes den av SPP bedrivna invaliditetsförsäkringen, förefaller det

icke vara anledning att utesluta den huvudsakligen av bolagen Eir, Valkyrian

och Salus bedrivna sjukförsäkringen, beträffande vilken stadgandena

om livförsäkring i lagen örn försäkringsrörelse skola äga motsvarande tilllämpning,

även örn dylik försäkring liksom invaliditetsförsäkringen i olika

avseenden företer betydande avvikelser från livförsäkring i vanlig mening

och därför också bör i viss mån behandlas efter andra riktlinjer än denna.

Beträffande innebörden av termen invaliditetsförsäkring inom det enskilda

försäkringsväsendet vill inspektionen framhålla, att densamma undergått en

avsevärd förskjutning. Ursprungligen förstod man med invaliditet förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan, som kunde förutses bliva bestående.

Understundom torde man hava avsett endast sådan arbetsoförmåga, som för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 23.

33

anletts av olycksfall. Så småningom har man i begreppet invaliditet kommit

att inrymma även övergående arbetsoförmåga, vare sig den förorsakats av

olycksfall eller sjukdom. På detta sätt har gränsen mellan invaliditetsförsäkring

och sjukförsäkring kommit att alltmera utplånas.

Dock synes sjukförsäkring med starkt begränsad ersättningstid icke böra

hänföras till invaliditetsförsäkring.

Försäkringsinspektionen, som sålunda anser, att lagen bör omfatta all

invaliditetsförsäkring och däribland också sjukförsäkring för längre tid än

tio år, har även föreslagit, att Konungen beträffande invaliditetsförsäkring

skall kunna medgiva avvikelser från lagens bestämmelser i övrigt.

I sitt senare yttrande anför Svenska livförsäkringsbolags förening beträffande

ifrågavarande försäkringsformers hänförande under lagen i huvudsak

följande.

Inom sjuk- och invaliditetsförsäkring måste man enligt föreningens mening

gå fram med allra största försiktighet, då det gäller att genom lagstiftning

ingripa för ett ökat försäkringsskydd för krigsrisk. I förhållande till premierna

skulle en obetingad ersättningsrätt för genom krigshandling föranledd arbetsoförmåga

eller nedsatt arbetsförmåga kunna medföra enorma kostnader.

De fonder, som belöpa på sjuk- och invaliditetsförsäkring, kunna väntas täcka

endast en ringa del av den ökade kostnaden, varför försäkringen, örn den

icke får parasitera på andra grenar av försäkringsverksamheten, sannolikt

kan göras effektiv endast genom upptagande redan under rådande krigstillstånd

av krigspremier till sådan storlek, att de skulle verka prohibitivt och

föranleda försäkringarnas annotation. Därtill kommer att, redan med hänsyn

till de avtalsenliga förpliktelserna, krig kan väntas medföra en ytterst

stark påfrestning i sjukförsäkring — av helt andra och större dimensioner

än i livförsäkring — genom epidemier, ökning av antalet fall av nerv- och

sinnessjukdomar samt sjukdomar till följd av försämrad hygien, bristande

tillgång på vissa näringsmedel m. m.

Frågan, huruvida sjuk- och invaliditetsförsäkrings giltighet i krig skall

regleras genom lag, har enligt föreningens uppfattning icke något samband

med den olika försäkringsteknik, som enligt lagen örn försäkringsrörelse tilllämpas

allteftersom försäkringsavtalen slutas för högst 10 år eller för längre

tid.

Endast där sjuk- och invaliditetsförsäkring utgör ett komplement och ett

i ekonomiskt hänseende jämförelsevis obetydligt sådant till liv- och livränteförsäkring,

synes det vara ekonomiskt försvarligt att låta lagen gälla. Typiskt

för sådan försäkring är premiebefrielseförsäkringen, vilken ofta inrymts

såsom ett försäkringsvillkor och alltså icke avtalsmässigt givits formen

av en självständig försäkring. Utom premiebefrielseförsäkring kan det vara

motiverat att låta lagen omfatta även annan invaliditets- eller sjukförsäkring,

som är kombinerad med liv- eller livränteförsäkring, nämligen örn en

utpräglad samhörighet mellan de båda försäkringsformerna existerar. Lagen

bör kunna få giltighet oavsett örn sjuk- och invaliditetsförsäkringen

meddelas av livförsäkringsbolaget självt eller av annan försäkringsgivare.

Även örn lagens giltighetsområde begränsas på ovan föreslaget sätt, böra de

för försäkring för dödsfall föreslagna lagbestämmelserna icke obetingat tilllämpas,

utan Kungl. Maj:t bör äga att förordna örn avvikelser från lagbestämmelserna.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 23.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Departements- Enligt vad jag i det föregående tillstyrkt skall ett bolag icke äga rätt att

chefen, fritaga sig från ansvarighet för dödsfall på den grund, att den försäkrade är

krigsdeltagare eller emedan dödsfallet har samband med kriget. Det torde

då vara riktigt, att bolaget ej heller bör få åberopa förbehåll, enligt vilket

premiebefrielse — som eljest skulle gälla enligt försäkringsavtalet, örn den

försäkrade drabbas av invaliditet på grund av sjukdom eller olycksfall —

icke skall inträda, örn invaliditeten äger samband med krigsdeltagandet.

Kommittén har i detta hänseende föreslagit, att det skall vara vederbörande

bolags egen sak att avgöra, i vad mån bolagets premiebefrielseförsäkringar

skola omfattas av lagen. Såtillvida synes detta vara berättigat som vissa premiebefrielseförsäkringar,

nämligen åtminstone de, vilka för sin tillämpning

icke kräva, att invaliditeten är varaktig, lämpligen böra undantagas från lagens

tillämpning. Det torde emellertid vara bättre, att lagen, såsom från olika

håll föreslagits, principiellt sett får gälla även premiebefrielseförsäkring, men

att åt Konungen gives rätt att medgiva de undantag, som kunna erfordras

för särskilda former av sådan försäkring.

Jämväl å vissa andra former av invaliditetsförsäkring än premiebefrielseförsäkring

torde lagen böra göras tillämplig. I sådant hänseende är dock till

en början att mörka, att själva begreppet invaliditetsförsäkring (invalidförsäkring),

som icke förekommer vare sig i lagen örn försäkringsrörelse eller

i lagen om försäkringsavtal, såsom försäkringsinspektionen påpekar, knappast

kan anses entydigt. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att med invaliditetsförsäkring,

d. v. s. försäkring för invaliditetsfall, numera förstås

försäkring för förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, oberoende av örn

invaliditeten föranletts av olycksfall eller av sjukdom. Dock torde sjuk- och

olycksfallsförsäkringar med mycket korta karens- och ersättningstider icke

betraktas som invaliditetsförsäkring.

Den av försäkringsinspektionen hävdade uppfattningen, att all invaliditetsförsäkring

i sålunda angiven bemärkelse bör hänföras under lagen, kan jag

icke dela. Såsom Svenska livförsäkringsbolags förening framhållit skulle

nämligen detta kunna föranleda kostnader av en sådan storleksordning, att

orimligt höga krigspremier sannolikt finge uttagas, om ej invaliditetsförsäkringen

skulle komma att parasitera på andra grenar av försäkringsverksamheten.

Den av försäkringsinspektionen särskilt omnämnda, av bolagen Eir,

Valkyrian och Salus bedrivna sjukförsäkringen för längre tid än tio år synes

därför, trots den med livförsäkringen gemensamma försäkringsteknik, som

kommer till användning å nämnda invaliditetsförsäkringsform, icke böra

omfattas av lagen. Däremot torde Svenska Personal-Pensionskassans invalidi

tetsförsäkringar böra inbegripas med hänsyn till den nära samhörighet,

som råder mellan denna kassas liv- och invaliditetsförsäkringsrörelse. Jämväl

hos andra bolag förekomma invaliditetsförsäkringsformer, vilka äga ett

mer eller mindre fast samband med försäkringstagarens livförsäkring. Det

kan då vara naturligt, att även invaliditetsförsäkringen, oavsett örn denna

tecknas hos samma bolag som livförsäkringen eller ej, hänföres under lagens

bestämmelser. Detta synes dock icke böra ske i alla de fall, där ett dylikt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

35

samband föreligger. Sålunda torde det vara riktigast att, bortsett från premiebefrielseförsäkring,

under lagen icke inbegripa sådan invaliditetsförsäkring,

som förenas med kapitalförsäkring enbart. Vidare bör sambandet mellan

huvud- och komplementsförsäkring, örn lagen skall vara tillämplig, icke få

vara alltför lösligt. Det torde med hänsyn härtill för lagens tillämplighet

böra föreskrivas, alt invaliditetsförsäkringen skall hava förenats med livförsäkringen

under sådant villkor, att invaliditetsförsäkringen upphör om livförsäkringen

upphör.

Genom alt lagen alltså föreslås tillämplig allenast å sådan invaliditetsförsäkring,

som utgör ett komplement till vederbörande livförsäkring, torde

några svårigheter vid tolkningen av begreppet invaliditetsförsäkring ej behöva

uppstå. Det synes nämligen ligga i sakens natur, att sjuk- och olycksfallsförsäkringar

med korta karens- och ersättningstider icke annat än i undantagsfall

bliva förenade med livförsäkringar på det sätt, som lagen sålunda

skulle förutsätta. Såsom en säkerhetsåtgärd härutinnan och för att, om så

i andra fall befinnes lämpligt, kunna från lagen undantaga vissa därunder

eljest hänförliga former av invaliditetsförsäkring, torde emellertid, i enlighet

med vad försäkringsinspektionen föreslagit och såsom förut i fråga om premiebefrielseförsäkringen

berörts, Konungen böra äga möjlighet medgiva, att

förbehåll om ansvarighetsfrihet för invaliditetsfall alltjämt skall få åberopas.

I överensstämmelse med vad försäkringsinspektionen framhållit torde Konungen

på motsvarande sätt också böra erhålla möjlighet alf i övriga hänseenden

beträffande invaliditetsförsäkring medgiva avvikelser från lagens i

första hand för livförsäkring avsedda bestämmelser. Härigenom skulle det

bland annat bliva möjligt att, örn så finnes vara lämpligt, fritaga försäkringstagare,

vilka åtnjuta premiebefrielse beträffande den vanliga premien, från

skyldighet att erlägga krigspremie. Att, såsom försäkringsinspektionen föreslagit,

meddela en särskild bestämmelse om försäkringstagarnas fritagande

från denna skyldighet lärer alltså icke erfordras.

Med beaktande av de synpunkter, till vilka jag i det föregående anslutit

mig, har kommitténs förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring

vid krig m. m. omarbetats inom handelsdepartementet. Jag torde i det följande

få lämna en redogörelse för avvikelserna under de olika paragraferna

mellan departementsförslaget och kommitténs förslag.

Lagförslaget.

1 §•

Rörande kommittéförslagets 1 §, vilken motsvarar 1 § i departementsförslaget,

anförde kommittén bland annat, att lagen borde bliva tillämplig endast

å de försäkringar, som meddelats å svenska medborgare, eftersom de

skäl, som med avseende å krigsdeltagare talade för ifrågavarande lagstiftning,

blott kunde åberopas för dem, vilka i ett svenskt krig tjänstgjorde vid eller

eljest åtföljde Sveriges krigsmakt, d. v. s. just svenska medborgare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Departements ■

chefen.

Svenska livförsäkringsbolags förening, med vilken för säkring sinspektionen

instämt, har framhållit, att här i riket bosatta utländska medborgare visserligen

icke torde bliva krigsdeltagare men att det icke syntes riktigt, att de,

såsom med kommitténs förslag bleve fallet, i sin egenskap av civila skulle

komma i åtnjutande av försäkringsskydd för krigshandlingar utan att i

likhet med svenska medborgare vara skyldiga att erlägga tilläggspremie.

Vad föreningen framhållit synes befogat. I paragrafen har i överensstämmelse

härmed upptagits föreskrift därom att lagen skall äga tillämpning

även å utlänning med hemvist här i riket.

Den omarbetning av paragrafen, som i övrigt skett, har, frånsett redaktionella

ändringar, betingats dels därav, att 17 och 18 §§ i kommitténs förslag

överförts till lagen med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse

vid krig m. m. och lagen med vissa bestämmelser örn utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. m., vilka båda lagar antagits av innevarande

års lagtima riksdag, dels ock därav, att förevarande lag, enligt vad i den

allmänna motiveringen anförts, funnits böra omfatta jämväl invaliditetsförsäkring

i vissa fall. I sistnämnda hänseende har, i anslutning till vad förut

framhållits, förutom premiebefrielseförsäkringarna sådana invaliditetsförsäkringar

hänförts under lagen, vilka antingen meddelats av inländskt bolag,

vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, eller förenats med livränteförsäkring

för livsfall under sådant villkor, att invaliditetsförsäkringen

upphör om livförsäkringen upphör. Att invaliditetsförsäkring, som meddelats

av inländskt bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring,

sålunda alltid kommer att inbegripas under lagen, blir av betydelse icke blott

för (Svenska Personal-Pensionskassan, som bestämmelsen närmast avser,

utan även för de båda övriga pensionsförsäkringsanstalterna i landet, i den

mån invaliditetsförsäkring meddelas av dem. Invaliditetsförsäkring, som förenats

med livränteförsäkring för dödsfall enbart, har, därest den skulle förekomma,

icke ansetts böra omfattas av lagen.

Det i 1 § andra stycket av kommitténs förslag intagna stadgandet örn rätt

för Konungen att undantaga utländsk anstalt från tillämpning av lagens bestämmelser

beträffande äldre försäkringar har överflyttats till 3 § i departementsförslaget.

2 §.

Definitionerna i kommittéförslagets 2 § hava i departementsförslaget, särskilt

på grund av invaliditetsförsäkringarnas hänförande under lagen och

den i visst avseende borttagna gränslinjen mellan krigsdeltagare och civila,

omarbetats.

Beträffande definitionen av äldre försäkring må framhållas, att livförsäkring,

som tecknats enligt de grunder, som Konungen den 29 september 1939

stadfäst, enligt departementsförslaget liksom enligt kommitténs förslag icke

skall anses som äldre försäkring. Däremot innebär definitionen, att en invaliditetsförsäkring,

som före lagens ikraftträdande eller inom tre månader

därefter förenas med en livförsäkring, blir en äldre försäkring, oavsett att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 23.

37

livförsäkringen själv icke utgör en äldre sådan. Detta betyder således bland

annat, att, ehuru bolagens försäkringsvillkor icke innehålla någon bestämmelse

därom, krigspremie skall kunna uttagas jämväl för sådana invaliditetsförsäkringar,

som jämte huvudförsäkringen tillkommit sedan hösten 1939.

Enligt vad kommittén framhållit bliva samtliga försäkringar, som före lagens

ikraftträdande eller inom tre månader därefter tecknats hos det danska

bolaget Hafnia, att anse som äldre försäkringar. Detta gäller således även

de livförsäkringar, som sedan i höstas tillkommit enligt exakt samma villkor

som de svenska bolagens. Med avseende å dessa försäkringar måste alltså,

örn icke lagens för dem mindre lämpliga bestämmelser om äldre livförsäkringar

skola bliva gällande, ett särskilt förordnande med stöd av 3 § sista

stycket meddelas. Detta förordnande bör emellertid, om bolaget liksom de

svenska bolagen skall få rätt att upptaga krigspremier för invaliditetsförsäkringar,

tillhörande dess senaste bestånd, icke omfatta sistnämnda invaliditetsförsäkringar.

Begreppet yngre försäkring har med departementsförslagets avfattning av

15 §, vartill jag vid redogörelsen för sistnämnda paragraf skall återkomma,

ansetts böra utgå. Att definitionen av begreppet krigspremie ändrats innebär

ej i sak någon skillnad mot vad som gäller enligt kommitténs förslag.

För den nya definitionen av begreppet krigsdeltagare har jag i den allmänna

motiveringen redogjort. Även begreppet krigsdödsfall har, i överensstämmelse

med vad tidigare anförts, ändrats, varjämte det motsvarande begreppet

krigsinvaliditet på grund av invaliditetsförsäkringarnas inbegripande

nyinförts. Sistnämnda båda begrepp hava sin huvudsakliga betydelse vid

tillämpningen av 7 §, enligt vilket lagrum, såsom jag senare närmare skall

beröra, försäkringsgivaren vid krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet är

skyldig uppskjuta viss del av sin betalningsskyldighet. Genom att, såsom försäkringsinspektionen

föreslagit, begreppet krigsdödsfall avsevärt utvidgats,

kommer uppskovet att avse långt flera dödsfall än vad som gäller enligt

kommitténs förslag. Medan således, enligt vad i den allmänna motiveringen

omtalas, krigsdödsfall enligt kommitténs förslag är ett dödsfall, som föranletts

av krigshandling under tid då krigstillstånd råder och som inträffat senast

inom ett år efter krigstillståndets upphörande, stadgar departementsförslaget,

att med krigsdödsfall (krigsinvaliditet) skall förstås dödsfall (invaliditet),

som inträffat under krigstillstånd eller som föranletts av krigshandling

under tid då krigstillstånd råder och inträffat inom ett år efter krigstillståndets

upphörande. Till skillnad från kommitténs förslag skola alltså

enligt departementsförslaget samtliga dödsfall under kriget och icke blott

de, som föranletts av krigshandling, anses som krigsdödsfall. Det torde

vara uppenbart, att, om en karenstid fastställts i försäkringsvillkoren, denna

är utan betydelse, då det gäller att avgöra vid vilken tidpunkt invaliditet

skall anses hava inträffat.

En definition av begreppet risksumma, vilket i departementsförslaget förekommer

på betydligt fler ställen än enligt kommitténs förslag, har nyinförts.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij:ts proposition nr 23.

3 §•

Medan i kommitténs förslag lagbestämmelserna hänförts till olika kapitel

örn äldre försäkring och örn yngre försäkring etc., har i departementsförslaget

av redaktionella skäl det tillvägagångssättet valts, att i 3 § förklaras, att

bestämmelserna i vissa uppräknade paragrafer allenast skola avse äldre försäkring.

Dessutom har i denna paragraf, liksom enligt 15 § i kommitténs

förslag, föreskrivits, att Konungen beträffande livförsäkring, som meddelats

av inländskt bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, skall

kunna medgiva avvikelser från lagens materiella bestämmelser. Såsom i den

allmänna motiveringen nämnts har en motsvarande bestämmelse funnits

böra meddelas med avseende å all under lagen hänförlig invaliditetsförsäkring,

varvid beträffande de utländska anstalterna rätten att medgiva avvikelser,

i överensstämmelse med vad som stadgas i 17 § tredje stycket, ansetts

böra anförtros åt försäkringsinspektionen.

Stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf motsvarar 1 § andra

stycket i kommittéförslaget.

4 §•

Denna paragraf motsvarar 3 § i kommitténs förslag.

Omarbetningen av första stycket har i sak föranletts av invaliditetsförsäkringarnas

inbegripande under lagen.

Vad andra stycket beträffar upptager kommittén i sitt förslag ett stadgande,

enligt vilket förbehåll örn ansvarighetsfrihet alltjämt skall få gälla,

i den mån försäkringssumman eller, örn flera försäkringar tecknats å samma

person, den sammanlagda försäkringssumman överstiger 50,000 kronor.

Större försäkringsbelopp kunna således med stöd av detta stadgande uteslutas

från lagens tillämpning. I kommittéförslaget finns ingen föreskrift om

vilket av olika försäkringsbelopp, som — därest flera försäkringar, sammanlagt

överstigande 50,000 kronor, tecknats å samma person — skall anses ligga

innanför respektive utanför denna gräns. En sådan föreskrift lämnas däremot

i det av kommittén såsom ett exempel upprättade förslaget till grunder,

däri det heter, att, om flera försäkringar tecknats, överskjutande försäkringssumma

i första hand skall anses falla å senare tecknad försäkring. Kommittén

har i fråga om 50,000-kronorsgränsen framhållit, att denna skulle

gälla, oavsett örn de å samma person tecknade försäkringarna meddelats av

samma eller av olika bolag.

Svenska livförsäkringsbolags förening anför i sitt yttrande över kommittéförslaget,

att det av lagtexten uttryckligen borde framgå, att maximibeloppet,

50,000 kronor, skulle gälla försäkringstagarnas alla äldre försäkringar,

oavsett om dessa tecknats i ett eller flera bolag, och att det likaledes redan

i lagtexten borde klargöras vilket av olika försäkringsbelopp, som skulle anses

ligga ovanför nämnda gräns. I sistnämnda hänseende yttrar föreningen

bland annat följande.

Av utkastet till grunder framgår, att kommitterade avsett att, om försäkringsbeloppet

överstiger 50,000 kronor, tidigare tecknad försäkring skall om
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23. 39

fatta krigsrisken före senare tecknad. Föreskrift härom ilar emellertid icke

lämnats i lagen.

Då man kan förutsätta, att risksumman vid en tidigare tecknad försäkring

i allmänhet är förhållandevis lägre än vid en senare tecknad, medför

den föreslagna ordningsföljden en minskning av det effektiva försäkringsskyddet.

Detta synes oss i viss mån motverka förslagets syfte. Enligt vårt

förmenande bör försäkringstagaren ha möjlighet att för krigsrisk skydda

just den eller de försäkringar, som ur hans synpunkt bäst behöver ett sådant

skydd. Här kunna sådana frågor inverka som t. ex. förmånstagareförordnande

(vanligt eller oåterkalleligt), pantsättningar och försäkringens art.

Vi föreslå därför, att försäkringstagaren lämnas frihet att inom viss tid,

exempelvis tre månader från krigstillståndets inträdande, meddela försäkringsgivaren

(eventuellt försäkringsgivarna) vilken eller vilka försäkringar

han önskar få krigsskyddade. Skulle dödsfall inträffa utan att dylikt meddelande

lämnats, bör krigsskyddet vara knutet till de äldsta försäkringarna.

Svenska Personal-Pensionskassan framhåller, att med hänsyn till vissa för

denna kassa speciella förhållanden begränsningen till 50,000 kronor för kassans

vidkommande borde verkställas utan hänsyntagande till hos andra bolag

tecknade försäkringar, varvid självfallet motsvarande begränsning för de

andra bolagen borde ske utan medräknande av försäkringar i SPP.

Sociala för svar sbered skapskommittén anför, att det i detta sammanhang,

då fråga ej vore om något stöd från statens sida, icke syntes kunna göras

någon befogad erinran mot förevarande begränsning till 50,000 kronor.

För säkring sinspektionen anför i huvudsak följande.

I enlighet med inspektionens principiella uppfattning, att en uppdelning av

de försäkrade i krigsdeltagare och andra ej kan upprätthållas, blir det nödvändigt

att låta bestämmelsen i kommitténs 3 § första stycket omfatta hela

försäkringsbeståndet, sålunda även försäkringar över 50,000 kronor, för vilka

kommittén enligt andra stycket ansett, att villkoren i avtalet borde gälla

oförändrade. För att denna utvidgning ej skall vålla ökade likviditetssvårigheter

för bolagen föreslår inspektionen i stället en bestämmelse, att av

försäkringsbelopp, som överstiga 50,000 kronor, endast återköpsvärdet eller

däremot svarande belopp skall utbetalas omedelbart vid krigsdödsfall.

Det må framhållas, att genomsnittsåldern för försäkrade med stora försäkringsbelopp

torde vara icke oväsentligt högre än den genomsnittliga åldern

inom försäkringsbeståndet i övrigt. Härav följer, att dessa försäkrade

i mindre grad än övriga kunna väntas komma att tjänstgöra vid fronten och

att de sålunda sannolikt bliva utsatta för mindre risk än övriga försäkrade.

Ett medtagande av dessa höga försäkringsbelopp torde därför komma att

medföra sänkning av krigspremienivån. Däremot kommer medtagandet

självfallet att öka bolagens tillskott.

Försäkringsinspektionen har icke förbisett, att vissa svårigheter kunna

uppstå genom att lagen utsträckes att gälla även de största försäkringarna

icke minst på den grund, att dessa äro och måste vara föremål för återförsäkring.

I återförsäkringsavtalen stadgas i regel, att återförsäkraren skall

följa direktförsäkraren i fråga örn skaderegleringen. Denna bestämmelse

torde emellertid icke kunna åberopas i förevarande fall, då skaderegleringen

på grund av den föreslagna lagen skulle ske i direkt strid mot försäkringsvillkoren.

Resultatet kan alltså bliva, att medan det direkta försäkringsavtalet

regleras enligt lagen, återförsäkringsavtalet regleras enligt avtalets villkor,

i den mån dessa över huvud kunna tillämpas. Beträffande en civil för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

säkrad, som avlider, skulle sålunda direktförsäkraren av återförsäkraren erhålla

full täckning för den återförsäkrade delen av försäkringen utan att

behöva avstå någon del av krigspremien. Avlider däremot en krigsdeltagare,

får direktförsäkraren ensam ansvara för hela beloppet. Man skulle

därför kunna ifrågasätta örn icke lagen borde utsträckas att gälla även återförsäkring.

Då detta emellertid torde vara uteslutet, i den mån återförsäkringsbolagen

äro utländska, och då återförsäkringen inom landet genom frivilliga

överenskommelser mellan bolagen torde kunna anpassas till lagen,

har inspektionen icke ansett anledning föreligga att föreslå återförsäkringens

inbegripande. Då man kan förutsätta, att de svenska livförsäkringsbolagen

ingå sådant krigskonsortieavtal, som avses i lagen, synes en relativt

god utjämning dock kunna uppnås.

I sitt senare yttrande anför Svenska livförsäkringsbolags förening bland

annat.

Inspektionens principståndpunkt att en uppdelning av de försäkrade i

krigsdeltagare och civila icke kan upprätthållas skulle enligt inspektionens

uppfattning nödvändiggöra, att lagen utsträcktes till att gälla hela försäkringsbeståndet,

sålunda även de största försäkringarna. Aven örn det skulle

vara riktigt, att man, då det gäller bolagens hela försäkringsbestånd, icke

kan skilja mellan krigsdeltagare och civila, kan man emellertid därav icke

sluta, att detta skulle vara omöjligt, då det gäller ett begränsat antal risker.

Enligt föreningens uppfattning är det nödvändigt att utesluta de största

försäkringsbeloppen. Något behov av att låta lagstiftningen omfatta även dessa

föreligger icke. Föreningens viktigaste skäl är emellertid återförsäkringsfrågan

och därtill kommer, att för nya försäkringar en begränsning av beloppen

blir nödvändig med hänsyn till den förefintliga risken för moturval.

Av inspektionens utlåtande framgår, att en lagstiftning beträffande krigsrisken,

vilken bleve bindande för de utländska återförsäkringsgivarna, icke

är möjlig. Med hänsyn härtill har inspektionen förutsatt, att mellan försäkringsbolagen

ett konsortieavtal träffas, och förmenat, att härigenom en relativt

god riskutjämning skulle kunna uppnås. Det torde emellertid icke vara

möjligt att få en sådan överenskommelse till stånd, om densamma skulle

omfatta även de allra största försäkringarna. Föreningen anser för sin del,

att en tillfredsställande riskutjämning kan nås, om gränsen sättes vid högst

200,000 kronors risksumma å en och samma persons liv. För överskjutande

belopp, vilka i huvudsak äro återförsäkrade i utländska bolag, skulle de

gamla krigsvillkoren fortfarande komma att gälla.

Inspektionen gör i sin motivering gällande, att ett medtagande av de höga

försäkringsbeloppen skulle till följd av ifrågavarande försäkrades högre

ålder sannolikt komma att till fördel för de försäkrade medföra en sänkning

av krigspremienivån. En inom Aterförsäkringsaktiebolaget Sverige utförd

undersökning rörande bolagens försäkringar med högre försäkringsbelopp

har emellertid givit vid handen, att genomsnittsåldern för dessa försäkrade

icke kan sägas ligga väsentligt högre än inom storförsäkringen i

övrigt.

Genom en begränsning till 200,000 kronors risksumma skulle antalet risker,

som ställas utanför lagens bestämmelser, bliva relativt litet, för hela landet

icke över 500. Den kategoriklyvning, som för dessa risker enligt de

avtalade försäkringsvillkoren alltjämt skulle fortbestå, skulle endast aktualiseras

för under kriget inträffade dödsfall bland dessa försäkrade, och följaktligen

innebära ett problem, som bolagen utan större svårighet kunde bemästra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

41

Försäkringsinspektionen, som under ärendets beredning inom handelsdepartementet

hörts över ett i enlighet med vad Svenska livförsäkringsbolags

förening sålunda anfört utarbetat förslag att från lagens tillämpning

undantaga försäkringar, i den mån desammas risksummor överstege

200,000 kronor, varvid skyldighet att erlägga tilläggspremie icke skulle föreligga

för det överskjutande beloppet, har förklarat, att den med hänsyn

till de svårigheter, som vore förbundna med att låta lagen omfatta även de

högsta försäkringssummorna, icke ville avstyrka ifrågavarande förslag. Förslaget

vore emellertid, framhåller inspektionen, ägnat att ingiva vissa betänkligheter,

då detsamma innebure, att de civila försäkringstagare, som hade

stora försäkringar, bleve gynnsammare behandlade än de, som hade små

försäkringar. Tilläggspremie skulle nämligen icke behöva erläggas för den

del av försäkringsrumman, som överstege 200,000 kronor, trots att denna del,

vad de civila anginge, frånsett att uppskov med utbetalningen bomme att

ske, skulle erhållas oavkortad.

Om ett statligt stöd beträffande krigsdeltagares premiebetalning skulle Departementskomma

i fråga, finge detsamma sannolikt begränsas till att avse allenast reia- chefen.

tivt små försäkringssummor. Delta skulle emellertid kunna ske oberoende

av, om förevarande lag blir tillämplig på alla försäkringsbelopp eller örn bolagen,

i den mån försäkringssummorna överstiga viss i lagen angiven gräns,

alltjämt skola kunna fritaga sig från ansvarighet. Avgörandet om och var

en dylik gräns skall sättas bör således icke påverkas av spörsmålet om detta

statliga stöd. Nämnda avgörande kan emellertid ur andra synpunkter bliva

av betydelse för försäkringsbeståndet i gemen. Om det vore exempelvis så,

att personer i värnpliktsåldrarna, d. v. s. de presumtiva krigsdeltagarna, i

vidare utsträckning än andra försäkringstagare representerade de större försäkringsbeloppen,

skulle en högre gräns normalt sett komma att medföra

en stegring av krigsdödsfalls- och krigsinvaliditetskostnaderna, vilket i sin

tur skulle föranleda en höjning av krigspremienivån. Nu torde emellertid,

örn det överhuvud taget kan anses föreligga någon tendens i förevarande

hänseende, denna peka i motsatt riktning. Sålunda lärer det redan

enligt sakens natur snarare förhålla sig så, att genomsnittsåldern för försäkrade

med stora försäkringsbelopp är åtminstone något högre än inom beståndet

i (ivrigt. Det kan således icke heller ur denna synpunkt innebära

någon nackdel för försäkringstagarna, att den av kommittén föreslagna gränsen,

som satts vid 50,000 kronor, höjes. För bolagen däremot skulle en dylik

höjning normalt sett komma att innebära en ökning av deras tillskott. Att,

såsom försäkringsinspektionen föreslagit, belt och hållet borttaga gränsen torde

på grund härav och med hänsyn i övrigt till de av inspektionen och Svenska

livförsäkringsbolags förening i detta sammanhang berörda återförsäkringsförhållandena

icke böra ske. Däremot torde, såsom föreningen ansett, gränsen

kunna höjas, varvid densamma synes böra bestämmas med hänsyn icke

till försäkringssummans utan till vederbörande risksummas storlek. Det är

nämligen att märka, att storleken av försäkringssummans övriga del, åter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

köpsvärdet, vilket redan enligt försäkringsavtalet utbetalas även vid krigsdeltagares

dödsfall, icke synes böra inverka på spörsmålet, om och i vad mån

krigsriskskydd enligt förevarande lag skall finnas. Föreningen har framhållit,

att gränsen borde kunna sättas vid en risksumma av 200,000 kronor

å samma person. Jag biträder denna uppfattning. Om gränsen sättes så

högt, torde emellertid förbehållet örn ansvarighetsfrihet för krigsdeltagarnas

försäkringsfall med avseende å överskjutande belopp böra gälla obligatoriskt.

Någon möjlighet för bolagen själva att borttaga eller ytterligare höja

gränsen skulle således icke finnas, detta med hänsyn till fördelen av enhetlighet

mellan de olika bolagen.

Beträffande försäkrade — enligt Svenska livförsäkringsbolags förenings

uppgift högst 500 — med dylika högre försäkringsbelopp skulle bolagen vid

vederbörandes dödsfall alltså för varje fall hava att utreda, huruvida den

försäkrade deltagit i kriget eller ej. Härvidlag torde det emellertid icke

vara riktigt att, på motsvarande sätt som vid en eventuell nedsättning av

försäkringssummorna, bland krigsdeltagarnas försäkringsfall medräkna och

låta ansvarighetsfriheten avse allenast de fall, som inträffat, medan vederbörande

varit krigsdeltagare, eller som föranletts av krigshandling under

dylik tid. Vid avgörande av, huruvida ansvarighetsfrihet skall föreligga eller

ej, torde krigsvillkorens bestämmelser i stället böra följas.

I enlighet med vad nu sagts har 4 § i departementsförslaget avfattats.

Härvid har också, såsom föreningen föreslagit, i lagrummet uttryckligen

föreskrivits, att ifrågavarande gräns skall avse sammanlagda risksumman

för alla äldre livförsäkringar å samma person, oavsett om försäkringarna

tecknats hos samma eller olika försäkringsgivare. Det må emellertid erinnas,

att jämlikt 3 § Konungen beträffande livförsäkringar, som meddelats

av inländskt bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, skall

kunna medgiva avvikelser även från detta stadgande. Örn då med stöd av

bestämmelsen i 3 § i enlighet med Svenska Personal-Pensionskassans förut

omförmälda ståndpunkt föreskrives, att begränsningen för SPP:s vidkommande

skall ske utan hänsyntagande till de hos andra bolag tecknade försäkringarna,

torde på motsvarande sätt begränsningen för de övriga bolagens

del böra ske utan att försäkringarna hos SPP medräknas. På grund

härav har det ansetts böra i 4 § införas den generella bestämmelsen, att

Konungen skall kunna förordna, att ifrågavarande gräns icke behöver avse

den sammanlagda risksumman för alla livförsäkringar.

Lagrummet stadgar, såsom nyss nämnts, att gränsen, örn ej Konungen

annorlunda förordnar, skall gälla sammanlagda risksumman för alla äldre

livförsäkringar. Däremot föreskrives ej, att invaliditetsförsäkringarnas risksummor

skola inräknas. Örn livförsäkringarna å en person hava en sammanlagd

risksumma av exempelvis 190,000 kronor och invaliditetsförsäkringarnas

sammanlagda risksumma uppgår till 30,000 kronor, kvarstår ansvarigheten

för samtliga dessa försäkringar i deras helhet, övre gränsen för

det belopp, för vilket förbehåll örn ansvarighetsfrihet icke får åberopas, i

lagförslaget benämnt försäkringarnas krigsskyddade del, har således i detta

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

43

fall ej uppnåtts. För invaliditetsförsäkringarna liksom i fråga om bolag,

vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, kan gränsen för övrigt,

på grund av vad i 3 § stadgas, bestämmas till annat belopp än det,

som i 4 § sägs.

I kommitténs förslag till grunder har, såsom förut berörts, den föreskriften

lämnats, att, örn flera försäkringar meddelats, vilka sammanlagt översliga

den fastställda gränsen, det överskjutande beloppet i första hand skall

anses falla å senare tecknad försäkring. Svenska livförsäkringsbolags förening

har i detta hänseende i stället ansett, att det borde överlämnas åt försäkringsgivaren

och försäkringstagaren själva att träffa avtal om vilket av

olika försäkringsbelopp, som skulle anses ligga innanför respektive utanför

vederbörande gräns, och att en bestämmelse härom borde införas i lagen.

För det fall, att avtal icke träffats, anser föreningen, i motsats till kommittén,

att det överskjutande beloppet bör falla å de försäkringar, som först

tecknats. Jag delar föreningens uppfattning, att parterna själva böra få

träffa överenskommelse örn vilka försäkringar, som i första hand skola vara

krigsskyddade, och att en bestämmelse härom bör införas i lagen. Enär, särskilt

örn det är många bolag, hos vilka försäkringarna tecknats, det kan bliva

svårt att få till stånd en dylik överenskommelse, torde en kompletterande

fördelningsregel därjämte behövas. Denna har jag emellertid ansett böra

få det innehållet, att, då ej annat avtal träffats, risksumman för försäkringarnas

krigsskyddade del skall fördelas på försäkringarna i proportion

till dessas risksummor.

Om den försäkrade icke varit krigsdeltagare, kommer enligt vad här förordats

beträffande försäkringar, vilkas risksumma överstiger 200,000 kronor,

också det överskjutande beloppet till utbetalning. Det skulle med hänsyn

härtill kunna tyckas, att tilläggspremie borde uttagas jämväl för detta

överskjutande belopp. Denna tilläggspremie borde då, eftersom den, i motsats

till vad som eljest gäller beträffande tilläggspremiema, endast skulle

avse den ökade krigsrisken för civilbefolkningen, vara lägre än tilläggspremierna

i övrigt och utkrävas allenast av de civila. Såsom av nästföljande paragraf

framgår har emellertid någon dylik tilläggspremie icke föreslagits.

Det är nämligen att märka, att ifrågavarande höga försäkringsbelopp så gott

som undantagslöst äro återförsäkrade i utlandet, och att de utländska återförsäkringsgivarna

redan enligt vederbörande avtal äro skyldiga att utbetala

fulla försäkringssummor vid de civilas dödsfall. Några ökade förpliktelser,

vilka liksom för de i Sverige verksamma direktförsäkringsbolagen

skulle kunna motivera en rätt till tilläggspremier, torde icke kunna åläggas

de utländska återförsäkringsbolagen.

5 §•

Denna paragraf motsvarar 4 § i kommittéförslaget. Andra stycket är emellertid

nytt och rör det nyss angivna förhållandet, att tilläggspremie icke skall

uttagas, i den mån sammanlagda risksumman överstiger försäkringens

krigsskyddade del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

6 §.

Paragrafen motsvaras av 11 § i kommittéförslaget. Därjämte innehåller

densamma motsvarighet till vissa föreskrifter, som kommittén upptagit i

sitt förslag till grunder.

Sociala försvarsberedskapskommittén har anfört, att det ur sociala synpunkter

måste hälsas med tillfredsställelse, att, såsom 11 § i kommittéförslaget

innebär, en betydande del av krigsrisken skulle komma att bäras av

försäkringsbolagen. Förslagets ståndpunkt, att förmånen av krigsriskens

täckning skulle så att säga lämnas försäkringstagarna till billigast möjliga

pris, syntes försvarsberedskapskommittén erkännansvärd. Försvarsberedskapskommittén

ville dock — närmast av praktiska hänsyn — ifrågasätta,

om icke såsom ett allmänt villkor för uttagande av krigspremie borde gälla,

att de av kriget föranledda försäkringsfallen nått en viss, icke alltför obetydlig

storlek. Under denna gräns skulle således försäkringsbolagen ensamma

svara för krigsrisken. I övrigt funne försvarsberedskapskommittén icke

anledning till erinran mot förslaget i och för sig ur nu förevarande synpunkter.

För säkring sinspektionen har beträffande 11 § i kommittéförslaget anfört

bland annat följande.

Med anledning av kommitténs förslag vill inspektionen erinra om sitt uttalande

på denna punkt i utlåtandet den 7 september 1939. Detta uttalande,

som visserligen endast rörde civilbefolkningen, innebar, att, innan krigspremie

finge uttagas, skulle försäkringsbolagets fria reserver och så stor del av

aktiekapitalet, som enligt lag eller bolagsordning må förloras utan att likvidationsskyldighet

inträder, först vara förbrukade. Även om utgångspunkten

för ifrågavarande lagstiftning förändrats, finner inspektionen det obilligt, att

bolagen alltid skulle helt undgå att anlita aktiekapitalet för täckande av tillskott.

Då aktiekapitalet utgör säkerhet även för det på grund av krigsdödsfall

avgångna försäkringsbeståndet, är det nämligen enligt inspektionens mening

ofrånkomligt, att även aktiekapitalet till en del bör kunna tagas i anspråk

för att öka möjligheten att åstadkomma erforderligt tillskott. Hur

mycket av aktiekapitalet som bör tagas måste regleras även med hänsyn till

syftet att undvika likvidation, vilket syfte är en av anledningarna till att

inspektionen väckt frågan örn förevarande lagstiftning. De normer, efter

vilka tillgångarna skola fördelas mellan det avgångna beståndet och det kvarstående,

kunna icke på förhand bestämmas. I det enskilda fallet har man

i första hand att räkna med storleken av det maximala tillskottet. Hänsyn

bör emellertid också tågås till frågan, om det resterande aktiekapitalet är

tillräckligt för att trygga det kvarvarande försäkringsbeståndet. Då någon

allmängiltig regel härom icke torde kunna givas i lagen, torde enda utvägen

vara att — liksom frågan om koncession för ett stiftat försäkringsbolag prövas

av Kungl. Majit — frågan örn och i vad mån ett försäkringsbolags aktiekapital

må tagas i anspråk för uppnående av det föreslagna tillskottet bör

underställas Kungl. Majlis prövning. Vid denna prövning skall Kungl. Majit

icke vara bunden att verkställa prövningen under hänsynstagande blott till

tryggheten för gällande försäkringsavtal och enskilda försäkringstagares

rätt. Enligt inspektionens mening bör denna prövning utfalla olika, om det

kan påvisas att försäkringsgivarens svårighet att med andra medel än aktiekapitalet

åstadkomma det avsedda tillskottet beror av att dödsfallen huvud
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

45

sakligen avse försäkringar, för vilka han enligt avtalen varit skyldig att

gälda fulla försäkringssummor, eller örn dödsfallen i större utsträckning hänföra

sig till försäkringar, för vilka han, för den händelse denna lag ej tillkommit,

avtalsmässigt varit pliktig att utgiva allenast försäkringarnas återköpsvärde.

Vad ovan anförts om aktiekapital torde i tillämpliga delar böra gälla även

beträffande försäkringsaktiebolags reservfond och utjämningsfond, vilka fonder

städse representera även för annat ändamål än livförsäkring avsett

kapital.

Förutberäknat överskott bör enligt inspektionens mening tagas i anspråk

närmast före utjämningsfond, reservfond och aktiekapital. Denna ordning

har särskild betydelse för de bolag, som jämte livförsäkring meddela annan

försäkring. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skola övriga medel

anlitas i samma ordning som gäller beträffande täckande av förlust.

Vad som sagts beträffande aktiekapital är avsett att äga motsvarande tillämpning

i fråga örn garantikapital.

Svenska livförsäkringsbolags förening, som i sill yttrande över kommittéförslaget

i förevarande avseende allenast framhållit, att av kommittén i

dess förslag till grunder intagen föreskrift, att endast det överskott skulle medtagas,

som kunde beräknas uppkomma under fem räkenskapsår framåt,

syntes böra intagas i själva lagen, har i sitt senare yttrande anfört följande.

Enligt inspektionens förslag skulle även utjämnings- och reservfond samt

aktie- och garantikapital kunna i viss utsträckning tagas i anspråk för att

öka försäkringsgivarens tillskott. Visserligen skulle enligt förslaget Kungl.

Majit ha att bestämma, i vilken utsträckning dessa medel skola anlitas, men

rörande de principer, som skulle vara vägledande för Kungl. Maj:ts beslut,

nämner den föreslagna lagtexten intet. Ej heller ur motiven kunna de härför

avsedda reglerna utläsas med tydlighet.

Av aktieägare och garanter tillskjutna medel böra givetvis få tillgripas i

den mån detta är nödvändigt för fullgörande av försäkringsgivarens avtalsenliga

åtaganden, men också endast i denna utsträckning. Ett utökande genom

lagstiftningsingripande av försäkringsgivarens ansvarighet gent emot

försäkringstagarna bör sålunda principiellt vara kombinerat med skyldighet

för försäkringstagarna att gälda full motprestation — i detta fall krigspremie.

Då såsom i förevarande fall motprestationen av särskilda skäl satts

så låg, att den endast motsvarar cirka hälften av vad som erfordras för fullgörande

av försäkringsgivarens utökade ansvarighet, bör försäkringsgivaren

varken kunna förpliktas eller tillåtas att för detta ändamål utnyttja andra

medel än dem, som avsatts för försäkringstagarnas räkning.

_ Enligt nu gällande försäkringsvillkor för det äldre beståndet har försäkringsgivaren

att under krig utbetala fulla försäkringsbelopp på icke-krigsdeltagares

försäkringar, oavsett om dödsfallet orsakats av krigshandling eller

ej. För fullgörande av sådana försäkringsgivarens åtaganden stå självfallet

samtliga försäkringsgivarens fonder ävensom aktie- och garantikapital

till förfogande. Men man måste inlägga en bestämd gensaga mot tanken att

detsamma skulle gälla även beträffande nya förpliktelser, som i efterhand

påläggas försäkringsgivaren genom lagstiftning.

För bolag med relativt obetydligt aktie- eller garantikapital spelar det för

försäkringstagarna en skäligen underordnad roll, örn även dessa medel få

tillgripas eller ej. De bolag åter, hos vilka utjämnings- och reservfond samt

aktie- eller garantikapital uppgå till mera betydande belopp, torde redan genom

de fonder och överskott, som enligt kommitténs förslag skola tagas i

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

46 Kungl. Maits proposition nr 23.

anspråk, hava en så konsoliderad ställning, att ifrågavarande medel kunna

lämnas ur räkningen.

På grund av vad sålunda anförts mäste föreningen avstyrka den av inspektionen

ifrågasatta avvikelsen från kommitténs förslag i denna del.

I varje fall måste, örn dessa medel skulle anses kunna i något fall tillgripas,

de härför vägledande principerna klart angivas. Sålunda måste tydligt

utsägas, att av utjämningsfond, reservfond, aktiekapital och garantikapital

större belopp icke må anlitas för täckande av försäkringsgivarens genom förevarande

lagstiftning utökade förpliktelser än som enligt hittills gällande

försäkringsvillkor skulle tagits i anspråk för kostnaderna i anledning av inträffade

krigsdödsfall.

Beträffande förslaget om att genom lagen begränsa det föratberäknade

överskottet till vad som beräknas uppkomma under fem år anför försäkringsinspektionen

i huvudsak följande.

En sådan bestämmelse innebär, att det icke kan vara fråga örn ett tekniskt

överskott, vilket framkommer genom en s. k. teknisk balansräkning,

utan endast ett förutberäknat bokföringsmässigt överskott, som kan väntas

uppkomma under fem år framåt. F ör att belysa innebörden härav kan man

exempelvis jämföra två bolag, vilka i realiteten hava lika stark ekonomisk

ställning, men av vilka det ena avsatt sina överskottsmedel till s. k. fria fonder,

medan det andra i stället skapat dolda reserver genom nedskrivning av

värdehandlingar under verkliga värdet. Om de nedskrivna värdehandlingarna

förfalla till betalning senare än efter fem år, skulle dessa dolda reserver

icke komma att tagas i anspråk för tillskottet, medan det förstnämnda

bolaget, vars reserver äro synliga, måste avstå dessa. En sådan olikhet i behandlingen

av två bolag på den grund, att de valt formellt olika sätt för sin

konsolidering, synes icke riktig. För förutberäkning av överskott erfordras

vissa beräkningsgrunder, och avsikten synes vara, att bestämmelserna i kommittéförslagets

16 § skola äga tillämpning beträffande sådana grunder. Man

kan emellertid tänka sig, att ett bolag begär stadfästelse å grunder, vilka

leda till ett alltför lågt förutberäknat överskott, varigenom en större del än

eljest av kostnaden för krigsdödsfall kunde övervältras på de försäkrade. Örn

Konungen blott skall verkställa sådan prövning av ifrågavarande grunder

som avses i lagen örn försäkringsrörelse synes det tveksamt, huruvida Konungen

kan tvinga ett bolag att antaga grunder, vilka medföra ett större

förutberäknat överskott än bolaget självt önskar, då ju detta skulle innebära

en ändring i riktning mot mindre betryggande grunder. Försäkringsinspektionen

vill med hänsyn till det anförda föreslå, att orden »för fem år»

ersättas med uttrycket »enligt av Konungen givna föreskrifter».

, Medan enligt kommitténs förslag försäkringsgivaren har att bestrida hälften

av kostnaden för inträffade krigsdödsfall, har i departementsförslaget upptagits

ett stadgande av innehåll, att försäkringsgivaren skall bidraga till täckande

av kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet. Att bolagets

tillskott icke, såsom enligt kommittéförslaget, maximerats till hälften

av ifrågavarande kostnad, sammanhänger med det sätt, varpå tillskottet,

enligt vad vid redogörelsen för departementsförslagets 13 § skall nämnas,

ansetts böra komma till användning. Även enligt departementsförslaget

gäller emellertid den maximeringsbestämmelsen, att bolagets tillskott

icke skall uppgå till mer än vad som under iakttagande av vissa regler kan

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

47

tagas i anspråk genom anlitande av tillgängligt och förutberäknat överskott

å försäkringsgivarens rörelse samt genom nedsättning av utjämningsreserv,

vinstfonder, säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv. Såsom tidigare berörts

har Svenska livförsäkringsbolags förening, i enlighet med kommitténs

förslag till grunder, funnit det förutberäknade överskottet böra begränsas

till vad som kan beräknas uppkomma under fem räkenskapsår framåt, medan

däremot försäkringsinspektionen ansett, att en dylik bestämmelse i vissa

fall skulle kunna leda till ett alltför lågt förutberäknat överskott och att

det för övrigt borde föreskrivas, att Konungen skall äga meddela bestämmelser

rörande överskottets beräkning. Jag delar inspektionens uppfattning

men anser tillika, att i bolagens intresse en yttersta gräns, förslagsvis tio år,

bör bestämmas med avseende å den tid, för vilken överskottet skall förutberäknas.

Departementsförslaget bar avfattats i enlighet härmed.

Försäkringsinspektionen anser i sitt yttrande över kommitténs förslag, att

icke blott de av kommittén anvisade fonderna utan även aktie- eller garantikapitalet

ävensom i förekommande fall reservfonden och utjämningsfonden

böra tagas i anspråk för åstadkommande av bolagets tillskott. Detta vore

enligt min mening riktigt och ofrånkomligt, om, såsom enligt inspektionens

förslag, försäkringssummorna skulle kunna nedsättas jämväl för de civila.

För fullgörande av ett bolags avtalsenliga förpliktelser måste nämligen utan

tvivel bolagets samtliga tillgångar stå till disposition. Det torde då vara uteslutet

att tänka sig, att de civila försäkringstagarna, vilka redan genom avtalen

tillförsäkrats fulla försäkringssummor även i händelse av krig, skulle

behöva finna sig i en nedsättning av beloppen, innan dessa tillgångar och således

däribland vad som motsvarar de av inspektionen angivna fonderna

tagits i anspråk. Enligt det förslag däremot, som utvecklats i den allmänna

motiveringen, skall liksom enligt kommittéförslaget någon nedsättning icke

ske för de civilas vidkommande. Spörsmålet örn vilka tillgångar, som skola

tagas i anspråk för ifrågavarande tillskott, bör därför utan hänsyntagande

till den särskilda synpunkt, som nu berörts, lösas med beaktande av de omständigheter,

som eljest kunna inverka på saken. I sådant hänseende må

erinras örn att bolagen med det av mig förordade förslaget, i motsats till vad

som gäller enligt det förslag, som försäkringsinspektionen hösten 1939 framlagt,

i betydande utsträckning skola bekosta även krigsdeltagarnas krigsrisk.

Det skulle då icke vara tillfredsställande, örn bolagen för sådant ändamål eller

alltså för att fullgöra förpliktelser, som i efterhand pålagts dem genom

lagstiftning, normalt sett skulle behöva anlita fonder, såsom utjämningsfonden

och reservfonden, vilka avsatts för andra ändamål än livförsäkringsrörelsen,

samt det av utomstående personer på andra villkor tillskjutna aktie- eller

garantikapitalet. På grund härav har jag funnit mig böra i förevarande hänseende

biträda kommitténs förslag.

Såsom försäkringsinspektionen förordat torde en bestämmelse rörande den

ordning, i vilken överskotts- och fondmedel skola tagas i anspråk, böra införas

redan i lagen. Denna bestämmelse har jag ansett böra få det materiella innehåll,

som kommittén i sitt förslag till grunder angivit. Emellertid synes

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Konungen böra kunna föreskriva, att ordningen, där så finnes lämpligt, blir

en annan än den, som sålunda för normala fall stadgas.

Sociala försvarsberedskapskommittén har ifrågasatt en bestämmelse av

innebörd, att tilläggspremie för krigsrisken icke skulle få uttagas, örn försökringsfallen

äro få. Även enligt min mening bör något hinder mot att underlåta

uttagandet, där så med hänsyn till bolagets tillgångar kan ske, icke finnas.

Så torde ej heller vara förhållandet med den lydelse, som kommittéförslaget

i förevarande hänseende givits. Emellertid synes det å andra sidan knappast

vara lämpligt att för vissa fall, där kostnaderna äro ringa, direkt förbjuda,

att tilläggspremier skola få uttagas. Principiellt sett böra således bolagen vara

berättigade att upptaga tilläggspremier, även örn dessa skulle bliva små.

7 §•

Förevarande paragraf motsvaras av 5 § i kommitténs förslag.

Beträffande sistnämnda paragraf har för säkring sinspektionen föreslagit,

att, till den del försäkringssumman å en person hos samma försäkringsgivare

ej överstege 50,000 kronor, vid krigsdödsfall skulle utan uppskov

utbetalas försäkringens återköpsvärde jämte ett i grunderna fastställt ytterligare

belopp, motsvarande minst halva risksumman. Däremot skulle, i den

mån försäkringen överstege 50,000 kronor, allenast återköpsvärdet komma

till utbetalning genast. Till belysning av detta förslag har försäkringsinspektionen

anfört i huvudsak följande.

Den regel, som föreslagits för försäkringsbelopp, understigande 50,000 kronor,

innebär en något större omedelbar minsta utbetalning än som enligt kommitténs

förslag skulle komma ifråga vid krigsdödsfall. Detta framgår av följande

jämförelse.

Återköps
värde
-

kronor

Lägsta belopp, som vid en försäkring

av 1,000 kronor omedelbart utbetalas

vid krigsdödsfall enligt

kommitténs

förslag

kronor

försäkrings
inspektionens
förslag
kronor
-

0 .................. 500 500

200 .................. 500 600

400 .................. 600 700

600 .................. 733 800

800 .................. 867 900

1,000 .................. 1,000 1,000

Vid denna jämförelse är emellertid att märka, att krigsdödsfall enligt kommitténs

definition är ett begrepp av väsentligt mindre omfång än enligt inspektionens,

vilket medför att enligt kommitténs förslag försäkringssummorna

i ett stort antal fall skulle komma att utbetalas med fulla belopp. Påfrestningen

på bolagen i likviditetshänseende blir därför med all sannolikhet ej

större enligt inspektionens förslag än enligt kommitténs förslag.

Medan kommitténs förslag formulerats som en minimibestämmelse och

sålunda icke förhindrar bolagen att omedelbart utbetala hela försäkringsbeloppet,

angiver bestämmelsen enligt inspektionens förslag direkt det belopp,

som skall utbetalas. En dylik anordning är ägnad att förebygga den orättvisa,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

49

som skulle uppstå därigenom, att bolag skulle kunna omedelbart utbetala

fulla försäkringssummor, ehuru nedsättning senare skulle komma att visa

sig erforderlig. En annan anledning till den föreslagna formuleringen är, att

uppskov med utbetalningen ej ansetts böra förekomma annat än i den mån så

kan anses erforderligt med hänsyn till likviditetsvårigheter eller sannolikheten

för nedsättning av försäkringsbeloppen. I det utkast till grunder, vilket inspektionen

upprättat såsom exempel, har stadgats, att försäkringsinspektionen

skall bestämma den del av skillnaden mellan försäkringssumma och återköpsvärde,

som skall omedelbart utbetalas. Denna del bör kunna bestämmas

olika för olika tidsperioder.

I anledning av vad försäkringsinspektionen sålunda yttrat har Svenska livförsäkringsbolags

förening — som föreslagit, att den omedelbara utbetalningsskyldigheten,

oberoende av försäkringssummans storlek, skulle omfatta

återköpsvärdet jämte hälften av den del av försäkringarnas sammanlagda

risksumma, som icke överstiger 100,000 kronor, och att reduktionen till

50,000 kronor, där försäkringarna äro flera, borde ske i proportion till försäkringarnas

risksummor — anfört följande.

Inspektionen förutsätter, att den kvot av risksumman, som omedelbart skall

utbetalas, under krigets lopp successivt skulle kunna ändras genom beslut av

inspektionen. Någon fast hållpunkt för dylikt beslut kan näppeligen vinnas

och förändringarna skulle nog komma att framkalla mera irritation än som

uppvägdes av fördelarna. Föreningen håller före att, örn högre kvot än det

minimum som lagen föreskriver skall utbetalas, bestämmelsen skall — lika

för samtliga försäkringsbolag — fastställas av Kungl. Maj:t i grunderna.

Maximeringen bör enligt föreningens mening tillämpas för alla bolag gemensamt,

så att en försäkringstagare icke utfår högre omedelbar utbetalning

av den anledningen, att han fördelat sina försäkringar på olika försäkringsgivare.

Det sistnämnda bleve fallet enligt inspektionens förslag men är givetvis

olämpligt, då det bör vara ovidkommande, örn försäkring tagits i ett och

samma bolag eller fördelats på flera.

Med den av mig förordade utvidgningen av krigsdödsfallsbegreppet kom- Depanementsmer

uppskovet med utbetalning av en del av försäkringssumman att avse cA«/ej*- bland annat samtliga dödsfall under kriget och således långt flera dödsfall

än förut. Detta blir till fördel för bolagens likviditet. Å andra sidan synes

skäligt att, såsom inspektionen föreslagit, storleken av den första utbetalningen

i fråga örn det stora flertalet försäkringar ökas. Departementsförslaget

har avfattats med beaktande härav, därvid beträffande detaljerna följts

Svenska livförsäkringsbolags förenings nyssnämnda förslag.

Uppskovet, som även avses att gälla vid fall av krigsinvaliditet, torde på

det skäl, försäkringsinspektionen angivit, böra vara obligatoriskt och ske till

en tidpunkt, då tilläggspremierna fastställts och det sålunda blivit utrönt, om

och i vad mån de innehållna försäkringsbeloppen, vad krigsdeltagarna angår,

måste nedsättas enligt 13 §. Att försäkringsinspektionen skulle, såsom

densamma föreslagit, kunna föreskriva en höjning av den i lagen angivna

första utbetalningen, anser jag icke lämpligt. Det torde dock vara

tydligt, att en höjning under vissa förhållanden kan vara motiverad. Initiativet

till denna höjning liksom det primära ansvaret för densamma synes

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 23.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Departements
chefen.

emellertid då böra tillkomma icke tillsynsmyndigheten utan bolagen själva.

Härvid är också att märka, att höjningen bör kunna avse såväl försäkringarna

i gemen som, där detta finnes lämpligt, även enstaka försäkringar.

Särskilt vad krigsdeltagarna angår måste emellertid höjningen föregås av en

noggrann omprövning, eftersom möjligheten att sedermera nedsätta försäkringssummorna

efter dessa försäkringstagare, såsom förut berörts, är beroende

på storleken av de belopp, som innehållits.

Såsom av lagtexten framgår har någon skyldighet för försäkringsgivaren

att gälda ränta å innehållna belopp icke ansetts böra föreskrivas för tiden

före krigspremiens fastställande. Däremot synes det skäligt, att för tiden

därefter erlägges ränta, vilken bör utgå efter av Konungen bestämd räntefot.

8 §•

Denna paragraf motsvarar 6 § i kommitténs förslag.

Försäkringsinspektionen har ansett, att, om samtliga försäkringstagare bilda

en gemensam riskgrupp, den övre gränsen för krigspremien kan och bör

sänkas från av kommittén föreslagna 10 procent till 5 procent av risksumman.

Därest man, yttrar inspektionen, räknar med att ett bolags tillskott

uppgår till 5 procent av sammanlagda risksumman, ett tillskott, som flertalet

bolag torde kunna åstadkomma, skulle en krigspremie av 10 procent av risksumman

innebära en krigsdödlighet, uppgående till 15 procent. En dödlighet

av denna omfattning skulle emellertid, anför inspektionen, innebära en katastrof

för landet av sådana mått, att det måste anses meningslöst att på förhand

lagstifta för en dylik situation.

Med hänsyn till vad jag i den allmänna motiveringen anfört örn att krigspremien

borde vara lika för krigsdeltagare och civila har första punkten i

kommittéförslagets 6 § funnits böra utgå. Även beträffande paragrafen i övrigt

har jag i sak följt försäkringsinspektionen, som jämväl föreslagit, att det

av paragrafen borde framgå, att den premie, som maximeras, icke avser exempelvis

det årliga krigspremiebeloppet utan den totala krigspremien för ett

och samma krigstillstånd. I enlighet med vad i 5 § stadgas därom, att tillläggspremie

icke skall erläggas, i den mån sammanlagda risksumman överstiger

200,000 kronor, avser premiens maximering till 5 procent risksumman

för försäkringens krigsskyddade del. Därest i något fall risksumman

för liv- och invaliditetsförsäkringar å samma person överstiger 200,000 kronor,

skall detta, örn sammanlagda risksumman för livförsäkringarna enbart

ligger inom den krigsskyddade delen, såsom av redogörelsen för 4 § torde

framgå, givetvis icke hindra, att krigspremie kan beräknas jämväl med avseende

å hela det överskjutande beloppet.

9 §•

Förevarande paragraf motsvaras av 7 § i kommittéförslaget.

Försäkringsinspektionen har beträffande andra stycket i sistnämnda paragraf

framhållit, att krigspremie för en försäkring, som nedsattes till fri
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

51

brev, vid dylik nedsättning borde kunna uttagas till den del, som svaraae

mot det bortfallande försäkringsbeloppet, men däremot icke, såsom lagrummet

förutsatte kunna ske, även till den del, som belöpte på kvarstående försäkringssumma,

vilket skulle föranleda, att fribrevet bleve lägre än eljest.

Svenska livförsäkringsbolags förening har i detta hänseende anfört bland

annat följande. yU

Inspektionens förslag innebär i så måtto en realändring i förhållande till

vad kommittén föreslagit, att vid nedsättning av försäkring det omedelbara

fastställandet av krigspremie endast skulle få gälla den upphörande delen av

försäkringssumman. Det är naturligtvis riktigt, att ett förtidsfastställande

av krigspremie bör i görligaste mån undvikas. Emellertid tala starka skäl

för att krigspremie fastställes för hela försäkringen, om försäkringssumman

efter nedsättningen blir obetydlig. Så är ofta fallet vid nedsättning till fribrev.

Att exempelvis vid ett fribrev å 100 kr. — något som ofta förekommer

inom folkförsäkring — först företaga nedsättningen till fribrev och sedan

uttaga krigspremie i rater örn högst en krona örn året samt därefter, om någon

del av premien skulle lämnas obetald, ordna densamma som ett förskott

å försäkringen, skulle för bolagen medföra meningslös förvaltningsbörda och

knappast uppskattas av försäkringstagaren.

Inspektionens uttalande att fribrevet enligt dess förslag blir högre än enligt

kommitténs förslag är visserligen riktigt, men därvid måste beaktas, att

det något högre fribrevet är förbundet med skyldigheten att för detsamma

erlägga en krigspremie, som till sin storlek är likvärdig med kapitalvärdet

av ökningen i fribrevssumman.

För tillgodoseende av de synpunkter, som inspektionen och föreningen så- Departementslunda

framlagt, har i andra stycket av departementsförslagets förevarande cÄe/e».

paragraf stadgats, att krigspremie, som vid nedsättning principiellt sett skall

bestämmas allenast för den upphörande delen av försäkringssumman, enligt

Konungens förordnande likväl skall kunna fastställas jämväl med avseende

å den försäkringssumma, som kvarstår. Tydligt är, att Konungens förordnande

härvidlag bör komma till uttryck redan i grunderna och sålunda icke

meddelas endast från fall till fall.

10 §.

Paragrafen motsvarar 8 § i kommittéförslaget.

Beträffande sistnämnda paragraf har försäkringsinspektionen anfört

bland annat följande.

I 8 § stadgas, att försäkringsgivaren skall äga bestämma tiden för erläggande

av krigspremie. Då ett sådant stadgande, liksom flera andra bestämmelser

i förslaget, är avsett att ersätta ett försälcringsvillkor, varom eljest

skolat mellan parterna träffas avtal, synes det inspektionen icke lämpligt att

helt överlämna åt den ena parten att träffa avgörande i saken. I brist på

möjlighet för parterna att avtala böra myndigheterna hava ett visst inflytande

på valet av krigspremies förfallotid. Det synes ligga närmast till hands

att stadga, att försäkringsgivarens grunder skola innehålla bestämmelser i

ämnet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Svenska livförsäkringsbolags förening har i förevarande hänseende anfört

följande.

Därest frågan om försäkringens giltighet under krigstillstånd kunnat regleras

genom avtal, skulle försäkringsgivarens och försäkringstagarens samtliga

rättigheter och skyldigheter hava ordnats genom bestämmelser i försäkringsbrevet.

Det skulle därvid icke hava mött betänkligheter att i försäkringsbrevet

intaga bestämmelsen, att försäkringsgivaren, i likhet med vad som

gäller i fråga örn förfallodagen för ränta å försäkringslån, ägde att fastställa

förfallodagen för krigspremieraterna. Då nu hithörande förhållanden i stället

ordnas genom lagstiftning, synas försäkringstagarna med rätta kunna

fordra, att lagen göres så fullständig, att samtliga de hithörande bestämmelser,

vilka eljest skulle influtit i försäkringsbrevet, intagas i lagen. Det bör

icke förutsättas att försäkringstagarna skola skaffa sig tillgång till försäkringsgivarens

grunder. Grunderna torde för övrigt i princip endast avse att

upptaga erforderliga regler för försäkringsgivaren, huvudsakligen av försäkringsteknisk

ari, och icke att reglera det privaträttsliga förhållandet mellan

försäkringsgivaren och försäkringstagaren.

Det synes därför riktigast att, i likhet med kommittén, i lagen föreskriva,

att krigspremien skall erläggas å tid, som försäkringsgivaren bestämmer.

Detta utesluter givetvis icke att i grunderna, örn så anses erforderligt, lämnas

föreskrift, som härutinnan begränsar försäkringsgivarens handlingsfrihet.

Någon olägenhet av att försäkringsgivaren lämnas full frihet att utvälja den

för honom och försäkringstagaren lämpligaste tidpunkten torde icke behöva

befaras, i synnerhet som påföljd av underlåten premiebetalning icke kan

inträda förrän en månad efter anfordran.

Någon anledning att här frångå kommittéförslaget synes sålunda icke föreligga.

I likhet med försäkringsinspektionen anser jag det riktigt, att det allmänna

får bestämmanderätt i fråga örn den tidpunkt, då ifrågavarande, i lag stadgade

tilläggspremie skall vara till betalning förfallen. För sådant ändamål

synes böra föreskrivas, att premien skall erläggas å tid, som Konungen — i

vederbörande grunder eller på annat sätt — bestämmer.

Beträffande första stycket i förevarande paragraf må i övrigt nämnas, att

invaliditetsförsäkringarnas inbegripande föranlett, att orden »för dödsfall»

såsom motsats mot »för invaliditetsfall» införts såsom en förtydligande bestämning

till begreppet kapitalförsäkring. Därjämte har den årliga krigspremiens

storlek preciserats i förhållande till försäkringens krigsskyddade

del och ej, såsom enligt kommittéförslaget, i förhållande till försäkringssumman.

Örn ett krigspremiebelopp icke erlägges i rätt tid, kunna enligt vad i

11 § stadgas försäkringsgivarens förpliktelser under vissa betingelser nedsättas.

Det torde emellertid ej vara tillbörligt, att försäkringsgivaren vid

en dylik nedsättning tillgodogör sig mer än just det belopp betalningsförsummelsen

avser. Tredje stycket i departementsförslagets 10 § har i enlighet

härmed fått en från kommittéförslagets motsvarande stadgande avvikande

lydelse, varvid tillika, utan att någon egentlig skillnad avsetts i sak,

bestämmelsen, att försäkringsgivaren vid annan nedsättning och vid utbetalning

på grund av försäkring skall kunna tillgodogöra sig vad som av krigs
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

53

premie återstår oguldet, funnits böra utbytas mot en bestämmelse, enligt vilken

fastställd krigspremie vid dylik nedsättning och utbetalning skall vara

till betalning förfallen.

11 §•

Förevarande paragraf motsvarar 9 § i kommittéförslaget.

F försäkring sinspektionen har därom anfört följande.

I 9 § har föreslagits, att därest krigspremiehelopp icke erlägges i rätt tid

och beloppet ej heller influtit inom respittid, försäkringsgivarens förpliktelser

må kunna nedsättas. Med hänsyn till denna påföljd måste kravet på

erläggande av provisorisk krigspremie för försäkringstagaren te sig synnerligen

hårt, särskilt örn försäkringsgivaren haft täckning för den oguldna

krigspremien i försäkringens återköpsvärde. För att mildra bestämmelsen

vill inspektionen förorda, att nedsättning icke må ske, såvitt försäkringens

återköpsvärde, till den del detsamma icke är utnyttjat genom redan beviljat

förskott å försäkringssumman, förslår till täckande av den oguldna premien.

Då det kan tänkas, att i 9 § andra stycket avsedda panträtter icke anmälts

till försäkringsgivaren före lagens trädande i kraft, synes tillfälle böra beredas

vederbörande att inom viss tid därefter göra sådan anmälan. Inspektionen

vill förorda en tid av tre månader från det lagen trätt i kraft.

Svenska livförsäkringsbolags förening har i förevarande hänseende anfört

i huvudsak följande.

Då inspektionen i motiveringen uttalar, att den av kommittén föreslagna

påföljden av försummelse att erlägga krigspremie är synnerligen hård, torde

detta bero på en feltolkning av bestämmelsens innebörd. Såsom föreningen

uppfattar kommitténs förslag innebär detta tvärtom ett mjukare förfaringssätt

än inspektionens förslag att automatiskt, där så ske kan, uttaga krigspremien

ur återköpsvärdet men i motsatt fall låta försäkringen upphöra.

Täckningen av den oguldna krigspremien sker enligt kommitténs förslag

genom en nedsättning av försäkringssumman, men detta utesluter ingalunda,

att den som så önskar i stället får använda återköpsvärdet (förskott å försäkringen).

Tankegången i kommitténs förslag kan sägas vara, att återköpsvärdet

reduceras med kapitalvärdet av obetalda krigspremier och detta

sedan räknas om i en nedsättning av försäkringssumman. Så långt kunna

de båda anordningarna anses likvärdiga. Företrädet hos kommitténs förslag

ligger däruti, att täckande av krigspremien genom nedsättning kan i

betydande utsträckning tillämpas även då återköpsvärde icke finnes eller

till följd av pantsättning icke är disponibelt. Icke blott för den enskilde försäkringstagaren

får saken betydelse utan även för hela rörelsen, då vid

kommitténs förslag risken för annullationsförluster till följd av obetald krigspremie

är mindre än enligt inspektionens förslag.

Jag har beträffande första stycket i denna paragraf ej funnit skäl frångå Departementskommittéförslaget,

vilket i förevarande hänseende synes böra tolkas på sätt chefen.

Svenska livförsäkringsbolags förening utvecklat. Ej heller synes den ändring

böra vidtagas, som inspektionen föreslagit med avseende å andra stycket.

Principen om försäkringsgivarens underrättande angående den panträtt

i försäkringen, som annan person utfäster, är icke ny, och den omständigheten,

att förevarande lag anknyter vissa rättsverkningar till en dylik

underrättelse, synes därför icke böra föranleda, att någon utsträckt tid för

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

underrättelsen stadgas. Det olika uttryckssätt i förhållande till kommitténs

förslag, som departementsförslaget använder i andra stycket, har tillkommit

i förtydligande syfte och avser icke någon ändring i sak.

12 §.

Paragrafen är lika med 10 § i kommitténs förslag.

13 §.

Förevarande paragraf motsvarar 12 § i kommittéförslaget jämte de bestämmelser,

som kommittén upptagit i §§ 3 och 4 i sitt förslag till grunder.

För säkring sinspektionen har i förevarande hänseenden föreslagit ett stadgande,

som, med användande av departementsförslagets numrering av motsvarande

paragrafer, är av följande lydelse:

»Om sammanlagda risksummorna för försäkringar, som drabbats av krigsdödsfall,

överstiga sammanlagda beloppet av på tiden för krigstillståndet belöpande

riskpremier och de krigspremier, som försäkringsgivaren enligt 9 §

andra stycket äger uppbära, skall av skillnaden (överkostnaden) hälften

täckas genom tillskott av bolaget och hälften genom krigspremier för försäkringar,

som bestå vid den tidpunkt, då krigspremien enligt 9 § första stycket

fastställes. Dock skall, örn sammanlagda beloppet av de högsta krigspremier,

som enligt 8 § må uttagas för sistnämnda försäkringar, ej förslår

till täckande av halva överkostnaden, återstoden täckas genom höjning av

bolagets tillskott. Likaså skall, örn det högsta belopp, som bolaget enligt

6 § må tillskjuta, ej förslår till täckande av halva överkostnaden, återstoden

täckas genom höjning av krigspremierna. Förslår sammanlagda beloppet

av nämnda högsta krigspremier jämte det högsta belopp, som bolaget

må tillskjuta, ej till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden täckas

genom att försäkringsbelopp, vilka enligt 7 § innehållits, nedsättas i förhållande

till storleken av försäkringarnas risksummor.»

Till utveckling av detta förslag har inspektionen anfört bland annat följande

(paragrafnumreringen ändrad till överensstämmelse med departementsförslaget)

.

I kommitténs förslag har huvudparten av dessa bestämmelser placerats i

grunderna, men enligt inspektionens mening böra de införas i lagen.

För att belysa innebörden ay inspektionens förslag i fråga om storleken

av krigspremie, tillskott och eventuell nedsättning må följande två exempel

anföras.

Exempel 1. Maximum för bolagets tillskott enligt 6 § antages utgöra 3 °/o

av bolagets sammanlagda risksumma.

Överkostnad i % av

bolagets sammanlagda

risksumma

4

7

9

Av överkostnaden täckes, räknat i % av

genom krigspremier
-

genom

tillskott

sammanlagda risksumman,

genom nedsättning av

försäkringsbelopp för

krigsdödsfall

2

4

5

2

3

3

1

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 23.

55

Exempel 2. Maximum för bolagets tillskott enligt 6 § antages utgöra 7 %>

av bolagets sammanlagda risksumma.

Överkostnad i % av

bolagets sammanlagda

risksumma

Av överkostnaden täckes, räknat i % av sammanlagda risksumman,

, . genom nedsättning av

ffprmm Irricfc- cfpnnm R ... . ° ...

genom krigspremier
-

genom

tillskott

försäkringsbelopp för

krigsdödsfal!

8

11

13

4

5

5

4

6

7

1

I de fall, då varken sammanlagda krigspremierna eller bolagets tillskott

uppnå sina i 8 och 6 §§ angivna maximum, blir bolagets tillskott enligt inspektionens

förslag sannolikt något mindre än enligt kommitténs förslag, då

man torde kunna räkna med, att överkostnaden kommer att bli mindre än

kostnaden för krigsdödsfall. Skillnaden torde dock icke vara betydande.

Örn däremot halva överkostnaden ej kan täckas genom krigspremier på

grund av bestämmelsen i 8 §, skall enligt inspektionens förslag bolagets tillskott

höjas, varför i detta fall tillskottet kan bli högre än enligt kommitténs

förslag. Härvid är att märka, att detta kan inträffa endast örn bolagets

maximala tillskott enligt 6 § överstiger 5 % av bolagets sammanlagda risksumma

och endast örn överdödligheten under kriget överstiger 10 %. Man

torde kunna förutsätta, att ett krig med så hög överdödlighet som följd även

skulle medföra så genomgripande omvälvningar av ekonomisk art, att det

knappast kan anses rimligt, att bolagen skulle sitta med bibehållna fria fonder

utöver i 6 § angiven gräns, medan försäkringsbeloppen för krigsdödsfall

nedsattes.

Det må framhållas, att regeln för bestämmande av tillskott och krigspremier

kan synas mer komplicerad än enligt kommitténs förslag, vilket emellertid

ingalunda är fallet. I kommitténs förslag återfinnes nämligen den

fullständiga regeln icke i lagtexten utan först i grunderna.

Såvitt förevarande paragraf berör försäkringssummornas nedsättning, har Departementsjag

redan i den allmänna motiveringen redogjort för paragrafens innebörd. chefenHär

må blott tilläggas, att nedsättningen givetvis icke bör avse annat än

försäkringarnas krigsskyddade del. I departementsförslaget har i övrigt

upptagits regler örn krigspremiernas och bolags tillskottets användning, i vilket

avseende jag sålunda anslutit mig till försäkringsinspektionens uppfattning,

att dylika regler böra införas redan i lagen och icke endast komma till

uttryck i bolagens grunder. Reglerna i fråga, vilka bland annat innebära,

att bolagstillskottet under vissa förhållanden kan komma att utgöra mera än

vad som motsvarar halva kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet,

äro i stort sett lika med dem, som upptagits i inspektionens nyss återgivna

förslag. Detta förslag, mot vilket Svenska livförsäkringsbolags förening

i sitt utlåtande icke framställt någon erinran, synes mig innebära en

mera rationell och framför allt enklare lösning än den, som kommittén anvisat

i sitt förslag till grunder. Departementsförslaget innebär emellertid härutinnan,

bortsett från redaktionella jämkningar och den ändring, som föranletts

av invaliditetsfallens inbegripande, i visst avseende en olikhet mot vad

inspektionen föreslagit. Sålunda gäller enligt inspektionens förslag, att överkostnad

skall anses föreligga allenast för det fall, att sammanlagda risk
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

summorna för försäkringar, som drabbats av krigsdödsfall, överstiga riskpremierna

jämte de krigspremier, som enligt 9 § andra stycket på förhand

fastställts. Det bär emellertid för mig synts lämpligare att i stället bestämma

överkostnaden såsom skillnaden mellan risksummorna och riskpremierna

enbart. Härigenom komma de förhandsfastställda lcrigspremiema att inverka

mer sänkande på försäkringstagarnas del i överkostnaden än enligt

inspektionens förslag. Ett exempel åskådliggör detta. Örn krigsdödsfallsoch

krigsinvaliditetskostnaden betecknas med talet 1,000 samt de förhandsfastställda

krigspremierna med talet 100, skulle överkostnaden enligt inspektionens

förslag utgöra 900, varav alltså ytterligare 450 skulle uttagas

genom krigspremier utöver de förhandsfastställda 100. Med det av mig förordade

förslaget däremot blir överkostnaden 1,000, varav 500 med avdrag

för de förhandsfastställda 100 skall uttagas genom krigspremier. Det må

emellertid anmärkas, att bolagstillskottet med det av mig föreslagna överkostnadsbegreppet

under vissa omständigheter, nämligen om redan de förhandsfastställda

krigspremierna utgöra mer än halva överkostnaden, blir i

motsvarande mån mindre än hälften. Någon bestämmelse, innebärande

exempelvis återbäring av krigspremierna, har jag emellertid icke ansett mig

böra föreslå för denna ganska teoretiska eventualitet.

14 §.

Paragrafen motsvarar 13 § i kommittéförslaget.

För säkring sinspektionen har anfört, att bestämmelsen örn att vid beräkning

av premiereserv krigspremie kunde inräknas i reservpremien vore obehövlig.

Enligt inspektionens mening utgjorde nämligen denna bestämmelse

icke något undantag från föreskrifterna i lagen örn försäkringsrörelse örn

beräkning av premiereserv, varför förhållandet lämpligen kunde regleras

genom föreskrift i grunderna, så mycket mer som premiereservens storlek

icke direkt vore av betydelse för förhållandet mellan försäkringsgivaren och

försäkringstagaren. Kommitténs förslag, att premiereserven skulle få minskas

med belopp, motsvarande bolagets tillskott, hade, framhåller inspektionen,

motiverats med de svårigheter vid redovisningen av försäkringsfonden, som

på grund av bestämmelserna i 215 § lagen om försäkringsrörelse kunde uppstå

vid överföring till premiereserven av fria fonder. Enligt inspektionens

mening borde dessa svårigheter icke föranleda mindre avsättning till premiereserv

utan i stället en lättnad i bestämmelserna i sistnämnda paragraf.

Svenska livförsäkringsbolags förening har beträffande kommittéförslagets

13 § anfört i huvudsak föjande.

Inspektionen har ansett, att paragrafen i sin helhet bör utgå, sedan inspektionen

föreslagit vissa lättnader i föreskrifterna för redovisning av försäkringsfond

(215 § lagen om försäkringsrörelse). Att kommittén upptagit en

bestämmelse örn att krigspremie må inräknas i reservpremien har uppenbarligen

sin grund däri, att man vid krigspremiens beräkning icke tagit hänsyn

till omkostnader och följaktligen frångått den bruttometod för premiereservberäkningen,

som föreskrives i 213 § lagen örn försäkringsrörelse. Någon

saklig invändning häremot har inspektionen icke framfört.

Bolagets tillskott består av två delar, nämligen dels vissa fria fonder, dels

ett förutberäknat överskott. Den förra delen av tillskottet torde som regel

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

57

omedelbart kunna frigöras för premiereservavsättning, om de av inspektionen

föreslagna lättnaderna beträffande försäkringsfondens redovisning komma

till stånd, och kan då överhuvud icke ifrågakomma som tillgångspost vid

premiereservberäkningen.

Den del av bolagets tillskott, som utgöres av förutberäknad vinst, framkommer

dels genom modifikation av antagandena rörande räntefot, dödlighet,

omkostnader m. m., dels genom en med hänsyn till beräknad framtida

överränta gjord uppvärdering av tillgångarna. Det är naturligtvis ovidkommande,

huruvida premiereserven räknas brutto och tillskottet uppföres som

tillgång, eller saldering sker på sätt kommittén föreslagit. Av vikt är endast,

att lagen innehåller en klar och uttrycklig föreskrift, som säkerställer bolagens

rätt att i första ordningens grunder tillgodogöra sig den del av tillskottet,

som först senare kan disponeras som inkomst.

En bestämmelse örn att bolagets tillskott, i mån detsamma först längre

fram kan upptagas som inkomst, skall få användas till täckning av kapitalvärdet

av bolagets förpliktelser synes alltså ofrånkomlig.

Det system kommittén föreslagit står i full överensstämmelse med den tek

nili, som sedan flera år tillbaka tillämpas för förstärkning av premiereserven

vid övergång till lägre räntefot. Denna förstärkning är nämligen baserad på

en förutberäkning av överskott. Premiereserven förstärkes härvid icke

hastigare än överskotten bliva disponibla som inkomst i vinst- och förlusträkningen.

Såsom föreningen framhållit, torde det vara ganska betydelselöst, örn Departementspremiereserven

i förevarande sammanhang räknas brutto och bolagets till- .chefen.

skott uppföres som tillgång eller örn i stället en saldering härutinnan sker.

Jag har emellertid i fråga om denna rent tekniska bestämmelse följt ett

förslag, som försäkringsinspektionen framlagt vid ärendets beredning inom

departementet. Härvid har också föreslagits en bestämmelse, vilken saknar

motsvarighet i kommittéförslaget och som utsäger, att försäkringsgivaren får

uppföra sådant förutberäknat överskott å rörelsen, som avses i 6 §, såsom

tillgång i sin balansräkning.

15 §.

Förevarande paragraf motsvaras av 14 § i kommitténs förslag.

Beträffande sistnämnda paragraf har Svenska livförsäkringsbolags förening

i sitt yttrande över kommittéförslaget anfört i huvudsak följande.

Detta stadgande synes oss böra utgå.

Sedan de svenska livbolagen träffat överenskommelse örn likalydande

krigsvilllcor för alla försäkringar fr. o. m. den 1 oktober 1939, varigenom

man på bästa sätt sökt bereda försäkringsskydd jämväl under krig, synes

något ingripande från lagstiftarnas sida härutinnan icke för närvarande

vara av behovet påkallat. Tvärtom anse vi ett ingripande, varigenom försäkringsgivare

och försäkringstagare så att säga fastlåsas vid 1939 års grunder,

direkt olämpligt. Den föreslagna lagen synes därför böra inskränkas till

att uteslutande reglera äldre försäkringars krigsförhållanden.

Vad beträffar 1939 års grunder må i detta sammanhang framhållas, att det

torde vara tvivelaktigt, örn dessa grunder, som tillkommit inför den hotande

krigsfaran under hösten 1939, representera den under alla förhållanden lämpligaste

lösningen av hithörande problem. Andra länder hava gått fram efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

andra linjer, och det synes oss högst sannolikt, att den erfarenhet, som efterhand

vinnes, kan göra vissa modifikationer i 1939 års grunder ofrånkomliga.

Sålunda kunna både utvidgningar och — vad som i nu förevarande hänseende^

av. särskilt intresse — vissa inskränkningar i försäkringsgivarens

ansvarighet i förhållande till 1939 års grunder befinnas ändamålsenliga.

Den i 1939 års grunder tillämpade kategoriklyvningen vid dödsfallsreglering

exempelvis synes icke vara ur alla synpunkter lämplig utan kan behöva

ändras. Enligt av oss föreslagen ändring skulle sålunda bolagens ansvarighet

för krigsdeltagares civildödsfall minskas genom att en del av försäkringssumman

vid dödsfall innehålles. Man skulle å andra sidan också kunna

tänka sig, att krigsdeltagarna av någon anledning ansåges böra beredas

vissa förmåner på de civilas bekostnad. En lagstiftning på sätt kommitterade

föreslagit skulle här kunna lägga hinder i vägen för en sund utveckling.

För säkring sinspektionen har anfört bland annat följande.

Enligt inspektionens åsikt äro icke heller de försäkringsavtal, som träffats

med stöd av de av Kungl. Majit den 29 september 1939 fastställda grunderna,

tillfredsställande. Lagstiftningen bör därför omfatta alla de försäkringar,

som avslutats innan nya enhetliga allmänna försäkringsvillkor beträffande

försäkringsgivarens ansvarighet hunnit genomföras. För att påskynda

införandet av dessa nya villkor föreslår inspektionen därjämte, att

lagen ej skall omfatta försäkring, som tecknats senare än tre månader efter

lagens ikraftträdande.

Inspektionen bär för sin del intet emot att, såsom föreningen föreslagit,

14 § i sin nuvarande avfattning utgår. Konsekvensen av 3 § i kommitténs

förslag fordrar emellertid enligt inspektionens uppfattning, att en uppdelning

av försäkrade på sådana som »tjänstgöra vid eller eljest åtfölja svenska krigsmakten»

och sådana, beträffande vilka detta icke är fallet, icke får ske i avtal

enligt nya villkor.

I sitt senare utlåtande har Svenska livförsåkrigsbolags förening anfört

bland annat följande.

Enligt föreningens uppfattning höra försäkringar, som meddelats enligt

grunderna av den 29 september 1939 och för vilka nya krigsvillkor gälla, icke

omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Även om dessa villkor icke innebära

den under alla omständigheter bästa lösningen, synes det opåkallat att

redan nu genom en tvångslagstiftning sätta dem ur kraft.

Med hänsyn till bristerna i de gamla krigsvillkoren kan det anses motiverat

att i fråga örn de äldre försäkringarna taga i anspråk inom bolaget

uppsamlade medel för nedbringande av kostnaderna för krigsskyddet. När

det däremot gäller utformandet av krigsvillkor för nya försäkringar har man

att taga hänsyn dels till att tidigare uppsamlade medel icke kunna utan

vidare tillgripas för täckande av krigsdödsfallskostnaderna, dels till nödvändigheten

att i görligaste män minska det moturval, för vilket bolagen

kunna utsättas därigenom att stora försäkringar tecknas å personer, särskilt

utsatta för krigsrisk.

Skulle de förnyade överväganden i fråga örn krigsvillkorens utformning,

som väl under den närmaste tiden lära komma att företagas, föranleda ändrade

krigsvillkor för försäkringar, som tecknas efter viss framtida tidpunkt,

kan det naturligtvis sättas i fråga att då modifiera krigsvillkoren för de försäkringar,

som meddelats enligt grunderna av den 29 september 1939.

Såsom framgår av vad föreningen tidigare uttalat anser föreningen, att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

59

man icke för närvarande kan taga ställning till innehållet i de krigsvillkor,

som kunna komma att gälla för nya försäkringar. Något behov av lagstiftning

för reglering av de kommande krigsvillkorens innehåll synes icke föreligga.

Anses lagstiftning emellertid i denna del erforderlig, bör den enligt

föreningens mening så utformas, att de allmänna krigsvillkoren skola intagas

i försäkringsgivarens av Kungl. Majit stadfästa grunder.

I likhet med kommittén anser jag det uppenbart, att, örn ifrågavarande Departementsförbehåll

om ansvarighetsfrihet genom lagen upphäves beträffande äldre för- chefensäkringar,

garantier också måste finnas för att olämpliga förbehåll icke komma

att träffas i fråga örn framdeles tecknade försäkringar. Det allmänna

måste med andra ord kunna kontrollera vad som i dessa avseenden framgent

kommer i fråga. Att lagstiftningen, såsom Svenska livförsäkringsbolags

förening ansett, uteslutande bör taga sikte på äldre försäkringar anser jag

med hänsyn härtill icke vara riktigt. Föreningen har emellertid därjämte invänt,

att, örn en bestämmelse befunnes erforderlig för blivande försäkringar,

det i varje fall syntes olämpligt, att bestämmelsen, på sätt kommittén föreslagit,

fastlåstes vid 1939 års grunder, vilka måhända icke representerade den

bästa lösningen av hithörande problem. Denna invändning torde vara berättigad.

Enligt min mening bör det vara lämpligare att föreskriva, att blivande

försäkringsavtal icke utan vederbörande myndighets medgivande få

innehålla förbehåll för krigstillstånd av sådan innebörd, att försäkringsgivaren

helt eller delvis fritager sig från ansvarighet. Försäkringsinspektionens

uppfattning, att lagens bestämmelser örn krigspremier och bolagstillskott

m. m. böra göras tillämpliga även på de försäkringar, som tillkommit

enligt de hösten 1939 tillkomna grunderna, kan jag icke biträda. Det

torde nämligen knappast vara lämpligt och synes ej heller behövligt att i

förevarande sammanhang sätta dessa helt nyligen tillkomna krigsvillkor ur

kraft. Den av mig nyss förordade bestämmelsen torde därför böra avse

allenast framdeles, senare än tre månader från lagens ikraftträdande meddelade

försäkringar. Bestämmelsen innebär emellertid, att bolagen efter

nämnda tidpunkt icke skola vara berättigade att utan vederbörligt tillstånd

meddela försäkringar enligt de hösten 1939 tillkomna grunderna, enär ju

dessa innebära, att bolagen i vissa avseenden helt eller delvis fritaga sig från

ansvarighet.

16 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i kommittéförslaget, har tillkommit

på initiativ av försäkringsinspeldionen, som framhållit, att, då vinstfonder

och premieåterbäringsreserv kunde behöva tillgripas för bestridande

av bolagens tillskott, dessa fonder under kriget icke borde minskas genom utbetalning,

men att utbetalning borde vara medgiven till försäkringstagare,

vars försäkring upphört före kriget.

Jag bär beträffande förevarande bestämmelse, såsom av densamma fram- Departementsgår,

principiellt sett anslutit mig till försäkringsinspektionens uppfattning. chefenDet

avgörande torde emellertid böra vara, om vinsten tilldelas, d. v. s. be
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Departements

chefen.

slutas, före eller efter krigstillståndets inträdande. Om således vinstutdelning

i vanlig ordning beslutats före krigstillståndets inträde, synes det icke

böra vara något hinder för att detta beslut skall kunna effektueras, även

sedan kriget tagit sin början. Utdelning till aktieägare och garanter synes

i förevarande hänseenden böra jämställas med utdelning till försäkringstagarna.

Det torde vidare vara lämpligt att, såsom i paragrafen föreslagits,

Konungen för särskilt fall skall kunna medgiva dispens från bestämmelsens

innehåll. Då i paragrafen endast talas örn den vinst eller ränta, som härrör

från livförsäkringsrörelsen, avses härmed att från bestämmelsens tillämpning

utesluta motsvarande avkastning från bolagets eventuella brandförsäkringsrörelse

men däremot givetvis icke vad som från finansförvaltningen

tillföres livförsäkringsrörelsen.

Paragrafens andra stycke har sin motsvarighet i tredje stycket av 46

respektive 147 § lagen örn försäkringsrörelse.

17 §.

Denna paragraf motsvarar 16 § i kommitténs förslag.

18 §.

Paragrafen motsvarar 19 § i kommittéförslaget.

Beträffande sistnämnda paragraf har försäkringsinspektionen anfört följande.

Då det kan tänkas, att Kungl. Majit genom föreskrift i försäkringsgivarens

grunder tillägger inspektionen viss befogenhet att meddela föreskrift som angår

lagens tillämpning, torde kunna ifrågasättas, huruvida icke i första stycket

böra efter »med stöd av lagen» inskjutas orden »eller försäkringsinspektionen

på grund av Konungens bemyndigande». Då det vidare kan förekomma,

att i grunder för utländsk försäkringsanstalt bestämts att viss regel skall

tillämpas, där inspektionen ej annorlunda förordnar, synes lämpligt att i

andra stycket uttrycka att jämväl avvikelse från dylikt förordnande skall

kunna medföra samma verkan som eljest avses i förevarande paragraf.

De av försäkringsinspektionen berörda förhållandena torde äga motsvarigheter

i andra grunder än de i denna lag avsedda, utan att någon särskild

bestämmelse för den skull hittills erfordrats. Liksom 228 § lagen om försäkringsrörelse

respektive 10 § lagen om de utländska anstalterna blir tilllämplig

vid avvikelser från grunderna, synes det vara naturligt, att dessa

paragrafer komma att gälla även vid avvikelser från vad som med stöd av

grunderna förordnats. Den av inspektionen förordade ändringen i kommittéförslaget

har jag med hänsyn härtill icke funnit erforderlig.

Däremot har den nyinförda bestämmelsen i 16 § funnits böra föranleda ett

stadgande, enligt vilket vad i 113 och 208 §§ lagen örn försäkringsrörelse sägs

skall gälla även beträffande avvikelse från förevarande lag. I sistnämnda

båda paragrafer stadgas skadeståndsskyldighet i förhållande till tredje man

för styrelseledamöter m. fl., om dessa göra sig skyldiga till överträdelser av

lagen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

61

19 §.

Förevarande paragraf, vilken liksom 16 § ej har någon motsvarighet i

kommittéförslaget, ansluter sig till bestämmelserna i 258 § 5) och 260 § lagen

om försäkringsrörelse.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det i överensstämmelse

med vad sålunda anförts överarbetade förslaget till lag med vissa bestämmelser

örn livförsäkring m. m. vid krig, av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig.

Härigenom förordnas som följer:

Denna lag äger tillämpning å sådan kapital- eller livränteförsäkring för

dödsfall samt invaliditetsförsäkring, som inländskt försäkringsbolag eller

utländsk försäkringsanstalt med verksamhet i Sverige meddelat å svensk

medborgare eller å utlänning med hemvist här i riket; dock att, beträffande

invaliditetsförsäkring, lagen äger tillämpning allenast därest försäkringen avser

premiebefrielse för livförsäkring eller meddelats av inländskt bolag, vars

rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, eller förenats med livränteförsäkring

för livsfall under sådant villkor, att invaliditetsförsäkringen upphör

om livförsäkringen upphör.

Vad i lagen stadgas skall icke gälla återförsäkring samt ej heller försäkring,

vilken meddelats av anstalt, som utom återförsäkring endast meddelar

kollektiv försäkring, eller av anstalt, som avses i 264 § lagen örn försäkringsrörelse.

2 §.

I denna lag förstås med

äldre försäkring sådan liv- eller invaliditetsförsäkring, som meddelats före

lagens ikraftträdande eller inom tre månader efter det lagen trätt i kraft,

dock ej livförsäkring enligt de grunder, som Konungen den 29 september

1939 stadfäst,

krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat sådant tillstånd,

som av Konungen med avseende å denna lags tillämplighet jämställes med

krig,

krigsdeltagare sådan försäkrad, vilken lyder under strafflagen för krigsmakten,

krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigstillstånd,

krigsdödsfall sådant dödsfall och krigsinvaliditet sådan invaliditet, som

inträffat under krigstillstånd eller som föranletts av krigshandling under tid

då krigstillstånd råder och inträffat inom ett år efter krigstillståndets upphörande,

samt

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

63

risksumma, vid kapitalförsäkring för dödsfall skillnaden mellan försäkringssumman

och återköpsvärdet och vid annan försäkring ett med hänsyn

till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.

3 §•

Bestämmelserna i 4—14 §§ skola hava avseende allenast å äldre försäkring;

och äger Konungen härvid beträffande äldre invaliditetsförsäkring, som

meddelats av inländskt bolag, och äldre livförsäkring, som meddelats av sådant

inländskt bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring,

medgiva avvikelser från vad i dessa paragrafer stadgas. Beträffande äldre

invaliditetsförsäkring, som meddelats av utländsk anstalt, äger försäkringsinspektionen

medgiva avvikelser, som nu sagts.

Konungen äger i fråga om försäkring, som meddelats av utländsk anstalt,

förordna, att vad i 4—14 §§ stadgas ej skall äga tillämpning.

4 §•

Har i iörsäkringsavtal förbehåll träffats, enligt vilket försäkringsgivaren

helt eller delvis kan bliva fri från ansvarighet på den grund, att den försäkrade

under krigstillstånd tjänstgjort vid eller eljest åtföljt svenska krigsmakten,

eller emedan försäkringsfallet har samband med krigstillstånd, må

sådant förbehåll ej åberopas.

Utan hinder av vad nu sagts skall dock förbehållet gälla, i den mån försäkringens

risksumma överstiger tvåhundratusen kronor. Hava å samma

person flera äldre livförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall härvid, örn ej Konungen annorlunda förordnar, sammanlagda

risksumman avses; och skall, där ej annat avtal träffats, risksumman för det

belopp, för vilket förbehållet icke får åberopas (försäkringarnas krigsskgddade

del), fördelas på försäkringarna i förhållande till dessas risksummor.

5 §•

Försäkringstagare skall vara skyldig att erlägga krigspremie, ändock att

sådan skyldighet icke åligger honom enligt försäkringsavtalet.

Skyldighet, som nu sagts, skall dock ej föreligga med avseende å det belopp

av försäkringen, som överstiger dennas krigsskyddade del.

6 §•

Försäkringsgivare skall genom tillskott bidraga till täckande av kostnaden

för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, dock ej med större

belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras

eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i anspråk genom

anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt av Konungen meddelade

bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens rörelse samt

frigöras genom nedsättning av utjämningsreserv, vinstfonder, säkerhetsfond

och premieåterbäringsreserv.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 23.

Med överskotts- och fondmedel, som nu sagts, skall allenast avses vad som

av dessa medel belöper på äldre försäkringars krigsskyddade del. Där ej Konungen

annorlunda förordnar, skola tillgängliga och förutberäknade överskottsmedel

tagas i anspråk före fondmedlen och fondmedlen frigöras i den

ordning, som gäller för täckande av förlust.

7 §•

Vid krigsdödsfall eller fall av krigsinvaliditet skall å försäkringen betalning

i vanlig ordning ske till ett belopp, som, därest Konungen ej medgivit förhöjning,

motsvarar försäkringens återköpsvärde, ökat med hälften av den

del av risksumman, som icke överstiger etthundratusen kronor. Hava å samma

person flera äldre livförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall härvid sammanlagda risksumman avses. Å var försäkring skall

i sådant fall betalning i vanlig ordning ske till så stor del av dess risksumma,

som svarar mot risksumman för försäkringens krigsskyddade del.

Återstoden må ej utgivas förr än krigspremien fastställts enligt 9 § första

stycket; och må, örn så erfordras, betalningen uppskjutas ytterligare högst

ett år. Å ogulden del skall från det krigspremien fastställts gäldas ränta

efter räntefot, som Konungen bestämmer.

8 §•

Krigspremien må för samma krigstillstånd icke överstiga en tjugondei av

den högsta risksumma för försäkringens krigsskyddade del, som under krigstillståndet

gällt för försäkringen, varvid med risksumma vid försäkring å

flera personers liv förstås summan av de för en var försäkrad beräknade

risksummorna.

9 §•

Fastställande av krigspremie skall ske efter det krigstillståndet upphört

och vid en tidpunkt, då kostnaden för inträffade krigsdödsfall och fall av

krigsinvaliditet är känd, dock icke senare än två år från upphörandet.

Utan hinder av vad nu sagts må i fråga om försäkring, som före nämnda

tidpunkt helt eller delvis upphör av annan orsak än krigsdödsfall, krigspremien

kunna fastställas vid försäkringens upphörande; dock att beträffande

försäkring, som upphör till viss del, fastställandet, där ej Konungen annorlunda

förordnar, skall avse allenast denna del.

Vid fastställande av krigspremie må utjämning kunna ske mellan försäkringsgivare,

vilka därom träffat avtal.

10 §.

Krigspremie skall erläggas å tid, som Konungen bestämmer; dock att under

ett år icke må fordras betalning, som överstiger vid kapitalförsäkring

för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringens krigsskyddade

del och vid annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt

motsvarande belopp.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

65

I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,

provisorisk krigspremie kunna uttagas. Vad i första stycket stadgas om bestämmande

av tid för krigspremiens erläggande och örn den högsta årliga

betalning, som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

provisorisk krigspremie.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas skall vid utbetalning på grund

av försäkring och då försäkring nedsättes av annan anledning än i 11 § första

stycket sägs fastställd krigspremie vara till betalning förfallen.

11 §•

Erlägges icke krigspremiebelopp i rätt tid och har beloppet ej heller influtit

inom en månad från anfordran, som gjorts efter förfallodagen, må försäkringsgivarens

förpliktelser kunna nedsättas.

Har försäkringsgivaren, innan denna lag trätt i kraft, behörigen underrättats

om att panträtt utfästs i försäkringen, må nedsättning, som sägs i första

stycket, icke föranleda, att pantens värde blir mindre än vid tiden för lagens

ikraftträdande.

12 §.

Krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra sig vid

utbetalning på grund av försäkringen eller genom nedsättning, må ej uttagas.

13 §.

Örn, beträffande försäkringarnas krigsskyddade del, de sammanlagda

risksummorna för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet överstiga

sammanlagda beloppet av de på tiden för krigstillståndet belöpande riskpremier,

som tillkomma försäkringsgivaren, skall skillnaden (överkostnaden)

till hälften täckas genom krigspremier och till återstoden genom det tillskott,

som avses i 6 §.

Förslår icke sammanlagda beloppet av de krigspremier, som kunna enligt

8 § uttagas, till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas

genom att, med iakttagande av de begränsningar, som stadgas i 6 §, försäkringsgivarens

tillskott höjes. På motsvarande sätt skall, om det högsta

belopp, varmed försäkringsgivaren enligt 6 § må bidraga, icke förslår till

täckande av halva överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande

av den i 8 § stadgade begränsningen, krigspremierna höjas.

Förslår icke sammanlagda beloppet av de krigspremier och det tillskott,

som nu sagts, till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden täckas

genom att sådana enligt 7 § innehållna belopp inom försäkringarnas krigsskyddade

del, som avse försäkrade, för vilka försäkringsfallet inträffat under

tid då de varit krigsdeltagare eller föranletts av krigshandling under

dylik tid, nedsättas med belopp, som stå i förhållande till försäkringarnas

risksummor.

14 §.

Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må till belopp motsvarande

försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts, vad försäk
Bihanq

t.ill urtima riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 23.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

ringsgivaren beräknas skola tillskjuta för inträffade krigsdödsfall och fall

av krigsinvaliditet redovisas jämväl i tillgångar av annan art än i 215 § lagen

om försäkringsrörelse sägs.

Sådant förutberäknat överskott, som avses i 6 §, må i försäkringsgivarens

balansräkning uppföras som tillgång.

15 §.

Försäkringsavtal, som slutes senare än tre månader efter lagens ikraftträdande,

må ej utan Konungens eller, beträffande utländsk anstalt, försäkringsinspektionens

medgivande innehålla förbehåll för krigstillstånd av sådan

innebörd, att försäkringsgivaren helt eller delvis fritager sig från ansvarighet.

16 §.

Under krigstillstånd och tills krigspremien enligt 9 § första stycket fastställts

må, örn ej Konungen för särskilt fall annorlunda bestämmer, beslut

icke fattas om utdelning av vinst eller ränta, härrörande från livförsäkringsrörelse.

Varder utdelning beslutad och verkställd i strid med vad i första stycket

stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära densamma;

och skola de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en, ansvara

för brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

17 §.

För tillämpningen av vad i 4—15 §§ stadgas skola grunder upprättas.

Vad i lagen om försäkringsrörelse stadgas örn grunder skall i tillämpliga

delar gälla inländskt bolags grunder enligt denna lag.

I fråga om utländsk anstalt skall fastställelse å grunderna sökas hos försäkringsinspektionen.

Inspektionen prövar grundernas överensstämmelse

med denna lag samt om och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver

må erfordras, bland annat rörande skyldighet för anstalten att här i riket

nedsätta tillgångar till säkerhet för fullgörandet av anstaltens förbindelser

enligt grunderna. Å beslut om ändring av fastställda grunder skall ock

sökas inspektionens fastställelse. Då fastställelse å grunder eller å ändring

i grunderna meddelats, skall inspektionen låta i allmänna tidningarna införa

tillkännagivande därom.

18 §.

Sker i fråga örn inländskt bolag avvikelse från denna lag eller från vad

Konungen med stöd av lagen förordnat, skall vad i 113, 208 och 228 §§

lagen om försäkringsrörelse stadgas beträffande avvikelse, som där sägs, äga

motsvarande tillämpning.

Vad i 10 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäk
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

67

ringsrörelse här i riket stadgas i fråga om där angiven avvikelse skall beträffande

utländsk anstalt gälla jämväl vid avvikelse från denna lag eller

från däri avsedda grunder.

19 §.

Styrelseledamot eller likvida tor, som låter verkställa utdelning i strid med

bestämmelsen i 16 § första stycket, straffes på sätt i 258 § lagen örn försäkringsrörelse

sägs.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16

augusti 1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 8 augusti 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 1

augusti 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid

krig.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Sven Hammarskiöld.

Lagrådet yttrade:

I livförsäkringsavtal som träffats före den 1 oktober 1939 hava försäkringsbolagen

bland annat förbehållit sig att vara fria från ansvarighet om

den, å vars liv försäkringen tagits, i krig såsom stridande eller icke stridande

tjänstgör vid eller eljest åtföljer eget lands krigsmakt och avlider antingen

under kriget eller ock inom ett år efter krigets slut utan att det visas, att

dödsfallet varken förorsakats eller påskyndats av deltagandet i kriget. Enligt

de nya försäkringsvillkor, som numera tillämpas, skola däremot försäkringarnas

risksummor i princip utgå jämväl i anledning av dödsfall, som

föranletts av deltagande i krig, och såsom huvudregel gäller, att vid krigstillstånd

i Sverige en tilläggspremie (krigspremie) utöver den vanliga premien

skall utgå i enlighet med grunder som fastställas av Kungl. Majit. Det till

lagrådet remitterade förslaget innebär att på lagstiftningens väg genomföres

en sådan ändring av villkoren för de äldre försäkringarna, att rättsförhållandet

mellan kontrahenterna i den punkt varom här är fråga kommer att

bliva reglerat i närmare överensstämmelse med vad som numera funnits vara

bäst ägnat att vid krig främja det ändamål som livförsäkringen har att fylla.

Förslaget innefattar därjämte den ändring i äldre försäkringsavtal, att krigspremie

skall utgå även för civilbefolkningens krigsrisk, ehuru försäkrings

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

69

tagarna härutinnan förment icke skola äga större rätt än förut. Att genom

lagstiftning förändra innehållet i ett rättsförhållande, som grundas på ett

före lagens tillkomst ingånget avtal, är visserligen icke konstitutionellt förbjudet

och har också i undantagsfall tidigare förekommit, men en sådan lagstiftning

står icke desto mindre i uppenbar strid med en av de viktigaste principer

på vilka vårt privaträttsliga system är byggt. Ett avsteg från nämnda

princip kan dock här vara befogat med hänsyn till den utomordentliga betydelse

som icke blott ur det allmännas synpunkt utan även i de enskilda

försäkringstagarnas intresse måste tillmätas det förhållandet att försäkringsskyddet

i händelse av krig är ordnat på ett tillfredsställande sätt. Vid en

dylik omreglering måste emellertid den ledande synpunkten bliva, att ifrågavarande

försäkringsvillkor såsom icke längre motsvarande tidens krav ersättas

av bestämmelser, vilka med tillbörligt beaktande av enskild rätt skapa

en ordning som under nu rådande förhållanden bäst överensstämmer med

rättvisa och billighet. Därest det därvid finnes lämpligt att i anslutning till

försäkringsinspektionens förslag i större eller mindre utsträckning likställa

alla försäkringsavtal, synes en sådan behandling icke möta större betänkligheter

av rättslig natur än en kategoriklyvning i enlighet med kommitténs

förslag. Då de krav, som sålunda enligt lagrådets mening böra ställas

på en undantagslagstiftning av ifrågavarande art, i förslaget synas vara

vederbörligen iakttagna, kan lagrådet i princip lämna förslaget utan

erinran.

Innehållet i 5 § andra stycket torde lämpligen böra sammanföras med 8 §,

vari såsom en första punkt då bör stadgas, att krigspremie skall beräknas

å försäkringens krigsskyddade del och må beträffande samma krigstillstånd

icke överstiga en tjugondei av den högsta risksumma, som för den

krigsskyddade delen gällt under krigstillståndet.

Genom andra stycket i 11 § avses att, för sådana fall då en försäkring

intill återköpsvärdet före lagens ikraftträdande med försäkringsgivarens vetskap

är belånad hos annan än denne, skapa garanti för att långivarens säkerhet

i återköpsvärdet icke minskas genom tillämpning av den nya lagen.

Grunden till den undantagsställning som man sålunda velat tillerkänna vissa

panthavare lärer vara att dessa icke kunna få någon som helst fördel av den

nya lagstiftningen. Ehuru regeln å ena sidan icke täcker alla fall då ett skydd

för uppkommen rätt till återköpsvärdet kunde vara påkallat och å andra

sidan kan i vissa fall bliva tillämplig jämväl å panthavare, vars fordran

överstiger försäkringens återköpsvärde, har lagrådet likväl, enär nu berörda

fall praktiskt sett torde vara av jämförelsevis ringa betydelse, ansett att

regeln, som närmast har karaktär av övergångsbestämmelse, kan godtagas.

Uttrycket »behörigen underrättats om att panträtt utfästs i försäkringen»

torde emellertid böra ändras till »underrättats om att panträtt uppkommit i

försäkringen».

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Då i sista stycket av 13 § talas om att innehållna belopp skola nedsättas

med belopp, som stå i förhållande till försäkringarnas risksummor, avses

uppenbarligen med försäkringarnas risksummor dessas krigsskyddade del.

Detta synes emellertid böra uttryckligen angivas.

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

71

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Solliden den 19 augusti

1940.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Eriksson,

Bergquist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

föredraganden, ministern för utrikes ärendena Gunther, lagrådets den 16

augusti 1940 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 augusti 1940 remitterade

förslaget till lag med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.

vid krig.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

»De av lagrådet framförda erinringarna torde böra iakttagas. I enlighet

härmed hava ändringar skett i 5 och 8 §§, 11 § andra stycket och 13 § tredje

stycket. Dessutom hava i förslaget vidtagits vissa jämkningar av redaktionell

art.»

Föredraganden hemställer, att förenämnda, i enlighet med det anförda

överarbetade förslag till lag med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.

vid krig måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga närvarande

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3SärU 1940:9 (urtima riksdagen) Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Majda proposition nr 23 med förslag till lag med vissa bestämmelser örn l a1 i texten