Angående nissa åtgärder för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
1940-05-10 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:24 (urtima riksdagen), Angående nissa åtgärder för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
1
Nr 24.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående nissa åtgärder
för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur; given
Solliden den 19 augusti 1940.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Solliden den 19 augusti
1940.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Eriksson,
Bergquist.
Efter gemensam beredning med cheferna för finansdepartementet och folkhushållningsdepartementet
anför föredraganden, statsrådet Bergquist:
Årets lagtima riksdag har till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur för
budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av
1,700,000 kronor.
De bestämmelser, som för närvarande reglera det statsunderstödda bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur, återfinnas till huvudsaklig del dels
i kungörelsen den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande
av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av
tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, dels i två den 30 juni 1934 ut
Bihang
till urtima riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 24.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
färdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur
(ändrad genom kungörelserna nr 836/1937, 687/1938 och 375/1940) samt nr
403 örn åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur
(ändrad genom kungörelsen nr 701/1938), dels ock i förordningen den 10 maj
1940 (nr 373) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom
vissa områden.
Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos
nötkreatur.
Sedan chefen för jordbruksdepartementet under hand anmodat styrelserna
att i samband med, utredningen till undersökning upptaga frågan örn vad
som, i nuvarande läge med begränsad tillgång å foder, från statsmakternas
sida kunde åtgöras för att från nedslaktning spara reaktionsfria och i övrigt
friska, produktionsdugliga nötkreatur, ha styrelserna den 1 augusti 1940 avgivit
utlåtande angående statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning
av tuberkulos inom nötkreatursbesättningar m. m. I fråga örn vissa
delar i förslaget har byråchefen G. R. Ytterborn anmält avvikande mening.
Över styrelsernas utlåtande ha yttranden avgivits av statskontoret och statens
livsmedelskommission.
I sitt utlåtande lia medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen föreslagit, att
— såsom ett led i strävandena att under rådande foderbrist undvika nedslaktning
av friska och produktionsdugliga nötkreatur — statsbidrag skulle
kunna utgå till jordbrukare, huvudsakligen småbrukare, som helt utrensa
tuberkulos i sina besättningar, samt att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens
medgivande att för ändamålet under budgetåret 1940/41 få disponera erforderligt
belopp från förslagsanslaget till Förekommande och hämmande av
smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur.
Styrelserna anföra i utlåtandet inledningsvis följande:
»Den brist å fodermedel, som med all sannolikhet kommer att råda under
innevarande budgetår, lärer göra det nödvändigt för de flesta lantbrukare att
i icke obetydlig omfattning reducera sina nötkreatur sbesättningar. Denna reduktion
torde i möjligaste mån böra omfatta de ur produktionssynpunkt
sämsta djuren. Att den isolerade utgallringen inom varje besättning kommer
att avse sådana djur, torde utan vidare vara klart. Emellertid finnas säkerligen
åtskilliga besättningar med förstklassiga djur, där den nödvändiga reduktionen
måste beröra flera fullt produktionsdugliga och friska djur. Å andra
sidan finnas i landet många besättningar, som av skilda orsaker borde helt utslås.
Vid sådant förhållande skulle betydande vinster för vår husdjursskötsel
kunna ernås, om den nu nödvändiga reduktionen av kreatursstocken ordnades
på sådant sätt, att de sämsta besättningarna helt nedslaktades och
ägarna till dessa i stället finge inköpa friska och produktionsdugliga djur
från andra besättningar.
När det gäller att avgöra vilka besättningar som i första hand böra utslås
torde förekomsten av tuberkulos vara den faktor, man enklast och med
minsta kostnad kan taga hänsyn till. Mer än 60 procent av landets nötkreatur
stå under statlig kontroll med hänsyn till förekomsten av tuberkulos.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 3
Det synes därför alltid vara enkelt att utpeka besättningar, från vilka friska
djur kunna inköpas.
Ovan angivna omständigheter ha föranlett medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att i samband med pågående utredning angående ändrade bestämmelser
rörande det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos
nötkreatur till närmare undersökning upptaga frågan, örn icke reduktionen
av vår nötkreatursstock kunde anordnas så att den främjade tuberkulosbekämpandet.
Det torde sålunda böra prövas, huruvida utslagningen i första
hand kunde komma att omfatta tuberkulösa djur. Självfallet får man härvid
icke ensidigt taga hänsyn till bekämpandet av tuberkulos. Andra viktiga
faktorer som djurets avkastningsförmåga och förekomsten av andra
sjukdomar måste givetvis erforderligen beaktas. Det kan under förhandenvarande
läge icke synas tillfredsställande att ersätta en högmjölkande icke
reaktionsfri besättning med djur, som visserligen äro fria från tuberkulos
men som lämna en avsevärt sämre avkastning.»
Styrelserna ha infordrat viss utredning från sekreterarna i hushållningssällskapen
inom icke tuberkulosfria områden. Dessa sekreterare lia i allmänhet
ansett att en livdjursförmedling bör komma till stånd för att främja
bevarandet av reaktionsfria och eljest friska, produktionsdugliga djur.
I frågan örn förmedlingen bör organiseras av sällskapet eller annan organisation,
exempelvis slakteriföreningarna, ha meningarna varit delade. Redan
nu anordnas inom ett län, Östergötlands län, en livdjursförmedling genom
sällskapets försorg. I andra län ha slakteriföreningarna igångsatt sådan
förmedling. Förvaltningsutskottet i Västmanlands län har uppdragit åt sällskapets
tuberkuloskommitté att i samarbete med slakteriföreningen söka
organisera en livdjursförmedling med här avsett syfte.
I utlåtandet ha styrelserna lämnat en redogörelse för huru man inom
Östergötlands läns hushållningssällskap tänkt sig livdjursförmedlingen organiserad:
Samtliga
innehavare av starkt tuberkulösa besättningar inom länet komma
att tillskrivas med förslag, att de i nuvarande situation böra försälja
hela sin besättning till slakt och i stället inköpa reaktionsfria djur efter
anvisning genom sällskapets livdjursförmedling. Vidare torde annonsering
i lämplig omfattning angående möjligheten för både säljare och köpare av
nötkreatur att anlita sällskapets livdjursförmedling böra införas i länets
tidningar. Samtidigt härmed är det avsikten att genom lämpliga artiklar i
samma tidningar fästa djurägarnas uppmärksamhet på att den reducering
av nötkreatursbesättningarna, som till följd av läget i fråga örn fodermedelsförsörjningen
torde bliva oundgängligen nödvändig, i första hand tager sikte
på tuberkulösa eller eljest mindervärdiga djur. Till innehavare av reaktionsfria
besättningar med minst 10 kor kommer skriftlig förfrågan att göras,
huruvida dessa till följd av läget komma att försälja djur från besättningen.
Är så fallet, ingår i framställningen att uppgift härom skall lämnas å särskild,
bifogad blankett. Sagda djurägare skola anmodas att om möjligt före
den 1 augusti inkomma med uppgift på det antal och slag av nötkreatur,
som de önska försälja såsom livdjur. Härigenom erhåller sällskapet en
överblick på tillgången av reaktionsfria till salu varande livdjur.
För att nötkreatur skall införas i Östergötlands läns hushållningssällskaps
livdjursförteckning fordras:
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
a) att det tillhör besättning inom Östergötlands län;
b) att det är fött bos eller sedan minst tolv månader tillhört den för
vilkens räkning det anmäles;
c) att det tillhör besättning, som är antingen reaktionsfri eller genom hushållningssällskapet
kliniskt undersökt beträffande tuberkulos;
d) att det tillhör besättning, som är ansluten till av hushållningssällskapet
anordnad fullständig eller förenklad ladugårdskontroll;
ej att beträffande tjur denna i fråga om härstamning är eller kan bliva
berättigad att införas i stambok.
Styrelserna förmena att en upplysnings- och propagandaverksamhet
är erforderlig för att från nedslaktning bevara friska och
produktionsdugliga djur. Härom anföra styrelserna följande:
En mera omfattande livdjursförmedling av den beskaffenhet, styrelserna
här åsyfta, är givetvis mycket svår att genomföra. Önskar man giva den
full effektivitet, torde frivilliga åtgärder knappast vara tillfyllest A andra
sidan synes det uteslutet att på detta område rekommendera ett tvångsförfarande.
Det blir alltså nödvändigt att genom en skickligt organiserad och
väl genomförd propaganda söka övertyga djurägarna om det lämpliga och
ändamålsenliga att anordna nedslaktningen av djur i överensstämmelse med
de riktlinjer som här angivits. Härvidlag torde hushållningssällskapets medverkan
vara erforderlig.
En viss central upplysnings- och propagandaverksamhet lärer emellertid
vara erforderlig. Propagandan får givetvis icke inriktas så att den stimulerar
till större nedslaktning än som eljest skulle vidtagas. De begränsade
möjligheterna att avsätta och tillvarataga kött måste noga beaktas. Inom
varje län, där nedslaktning av djur i större omfattning kommer att äga rum,
torde höra anordnas en livdjursförmedling i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslagits från Östergötlands läns hushållningssällskap. Det
torde böra lämnas öppet, örn förmedlingen skall handhavas av sällskapen
eller annan organisation. Härutinnan synes det också möjligt att förfara
olika inom skilda län. De bestämmelser, som vid livdjursförmedling tilllämpas
i Östergötlands län, torde i allt väsentligt kunna gälla jämväl för
ifrågavarande förmedling. Som regel synes dock böra gälla, att endast
reaktionsfria och alltså icke blott kliniskt undersökta djur skola ifrågakomma
för livdjursförmedling. Varje säljare bör självfallet vara skyldig att
lämna upplysningar örn djurens allmänna hälsotillstånd (exempelvis i fråga
om smittsam kastning och juverinflammation). Vid nyanskaffning av djur
synes alltid böra tillses, att dessa i produktionshänseende bliva bättre än
de^ utslagna. Då skördeutfallet torde bliva avsevärt olika inom skilda län,
måste man även tänka sig förmedling av djur från ett hushållningssällskaps
område till annat.
I detta sammanhang må erinras att statens livsmedelskommission beslutat
att igångsätta en upplysnings- och propagandaverksamhet rörande den nedslaktning
av nötkreatur, som i förhandenvarande läge bör genomföras. I
anledning härav ha styrelserna vid sammanträde med representanter för
kommissionen lämnat en redogörelse för styrelsernas önskemål att nedslaktningen
ordnas så att de ur produktions- och sjukdomssynpunkt minst värdefulla
djuren i första hand slås ut. Kommissionen har åtagit sig att vid sin
upplysnings- och propagandaverksamhet jämväl lämna anvisningar rörande
anordnande inom skilda hushållningssällskap av sådan livdjursförmedling,
som föreslagits från Östergötlands läns hushållningssällskap.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
5
Såsom motivering täll förslaget örn statsbidrag till småbrukare
för utslagning av tubcrkulösa nötkreatur anföra
styrelserna:
»För en jordbrukare, som säljer hela sin nötkreatursbesättning till nedslagning
och i stället anskaffar reaktionsfria djur, lärer, även örn han väsentligt
reducerar djurantalet, krävas ett visst tillskott av kapital. Särskilt
beträffande småbrukarna torde detta medföra väsentliga svårigheter. Det har
därför synts styrelserna ligga nära till hands att undersöka, om icke staten
i detta sammanhang borde ekonomiskt något bisträcka vissa jordbrukare
som helt slå ut en tuberkulos besättning. Redan nu lämnar staten, med stöd
av kungörelsen den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande
av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av
tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, bidrag från tuberkulosanslaget
med högst 300 kronor till jordbrukare, som under loppet av de senast förflutna
två åren vidtagit och under minst ett år underhållit ändamålsenliga
åtgärder gentemot tuberkulos i sin besättning. Betydelsen av denna bidragsverksamhet
torde icke ha blivit så stor därigenom att understöd icke kan
utgå förrän avsevärd tid förflutit efter det vederbörande vidkänts de väsentligaste
kostnaderna för sjukdomsbekämpandet. Anmärkningsvärt torde också
vara, att dessa bidrag må utgå till djurägare som äga ända upp till 50
hektar odlad jord. Styrelserna ha under utredningen haft under övervägande
att föreslå denna understödsverksamhets ersättande med en annan, som
bättre skulle främja tuberkulosbekämpandet speciellt i de mindre besättningarna.
Utrensningen av tuberkulos i en mindre och genominfekterad besättning
är i regel svårare att genomföra än i en större besättning. En sådan åtgärd
ställer också betydande ekonomiska krav å djurägaren, krav som äro mera
betungande för småbrukaren än för ägaren till en större besättning. Detta
förhållande sammanhänger med att man i en större besättning med framgång
kan totalt utrensa tuberkulosen genom att anordna en isolerad uppfödning
av ungdjur, något som med hänsyn till stallutrymmet endast undantagsvis
låter sig göra i fråga örn de mindre besättningarna. En småbrukare
med en helt tuberkulos besättning kan alltså i de allra flesta fall icke som
ägaren till en större besättning slå ut de tuberkulösa djuren efter hand samt
ersätta dem med ungdjur av eget pålägg utan måste slå ut besättningen på
en gång och ersätta den genom nyinköpta reaktionsfria djur. Härav torde
framgå, att de åtgärder, staten för närvarande vidtagit för att stimulera det
frivilliga tuberkulosbekämpandet, knappast äro ägnade att gynna småbrukarna
med helt eller till övervägande delen tuberkulösa besättningar. Styrelserna
ha under ifrågavarande utredning ägnat detta spörsmål speciell uppmärksamhet.
Måhända utgör det tuberkulosbekämpandets svåraste problem.
Ett fördelaktigt sätt att främja rekryteringen av reaktionsfria djur för dem
som ej själva kunna anordna isolerad ungdjursuppfödning är att bedriva
denna uppfödning i en kollektiv form. I samband med utredningen lia styrelserna
varit i tillfälle att studera en större anstalt för sådan uppfödning å
Store Vildmose å Jylland i Danmark. Anordnandet av en dylik uppfödning
torde kräva icke obetydliga ekonomiska resurser, varför igångsättandet därav
knappast lärer ske utan statens ekonomiska stöd. Önskar man eljest förse
småbrukarna med reaktionsfria nötkreatur utan att de nödgas vidkännas
alltför betungande utlägg, torde nian lia att lämna deni visst ekonomiskt stöd.
Detta stöd kan lämnas antingen i form av lån eller direkta bidrag. Låneformen
torde emellertid härvidlag knappast vara att förorda. Ett särskilt skäl för
staten att gå in för en viss bidragsverksamhet å detta område är, som redan
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
antytts, att det statliga bekämpandet av tuberkulos, sådant det för närvarande
organiserats, påtagligen mera kommer de större besättningarna lill godo.
Sålunda må erinras, att bekämpandet av tuberkulos enligt den Ostertagska
(kliniska) metoden för närvarande årligen kostar staten över en miljon
kronor. Bekämpandet i denna form anordnas med verklig fördel huvudsakligen
endast i större besättningar. Det synes därför även ur rättvisesynpunkt
väl motiverat, att staten något bidroge till utslagningen av tuberkulösa djur
i mindre besättningar. Önskar man genomföra en total utrensning av tuberkulosen
i landet, torde det bli ofrånkomligt, att staten förr eller senare lämnar
rätt betydande ekonomiskt stöd åt vissa småbrukare för att de skola få
sina besättningar rensade från tuberkulos.
Då en avsevärd utslagning av nötkreatur för närvarande pågår, synes tillfället
vara lämpligt att börja denna bidragsverksamhet till uppmuntran för
småbrukarnas tuberkulosbekämpande. Att stora ekonomiska värden kunna
räddas åt småbrukarna och därigenom åt landet, därest dessa beredas möjligheter
att ersätta sina sjuka djur med friska och i produktionshänseende
bättre djur, ligger i sakens natur. Det torde för staten vara ett gynnsamt tillfälle
att för en tämligen ringa kostnad leda den nödtvungna utslagningen till
att i stor utsträckning avse tuberkulösa djur. Bidragsverksamheten skulle sålunda
komplettera den av statens livsmedelskommission ledda propagandaoch
upplysningsverksamheten rörande utslagning av nötkreatur. Särskilt
torde också i detta sammanhang böra framhållas, att en rätt ledd bidragsverksamhet
av denna beskaffenhet i längden kommer att ställa sig högst
avsevärt billigare för .staten än örn ett större antal småbrukare inom varje
hushållningssällskap anslöte sig till det statsunderstödda bekämpandet av
tuberkulos enligt den Ostertagska metoden. Styrelserna anse sig alltså redan
nu — innan ifrågavarande utredningsarbete helt slutförts — böra föreslå, att
statsbidrag må kunna utgå till jordbrukare, huvudsakligen småbrukare, som
belt utrensa tuberkulos i sina nötkreatursbesättningar. Vid utarbetande av
riktlinjer för ifrågavarande bidragsverksamhet ha styrelserna närmast tagit
sikte å rådande foderbrist. I samband med slutförandet av styrelsernas utredningsuppdrag
rörande det statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen
lia styrelserna för avsikt att till närmare undersökning upptaga
frågan örn lämpligaste sättet att stödja utrensningen av tuberkulos i
mindre nötkreatursbesättningar.»
Vidkommande själva anordnandet av bidragsverksamheten
lia styrelserna andragit följande:
»Det synes styrelserna lämpligast att bidragsverksamheten ledes av de
olika hushållningssällskapen. Då endast begränsade medel lärer kunna anvisas
för ändamålet, torde Kungl. Majit böra ställa visst belopp till förfogande
för de sällskap där utrensning efter ifrågavarande regler lämpligast
bör anordnas. Någon anvisning av medel till sällskapen i de tuberkulosfria
områdena behöver givetvis icke ske. En viss frihet vid användandet av
ifrågavarande medel synes böra lämnas sällskapen. Vissa riktlinjer för
verksamheten torde dock böra uppdragas. Som ett första villkor för erhållande
av statsbidrag synes böra gälla att djurägaren låtit nedslakta samtliga
tuberkulösa djur i besättningen. Skall icke hela besättningen nedslaktas,
torde djuren, innan nya djur insättas i besättningen, böra undersökas
med tuberkulin. Djur som härvid betecknas såsom reaktionsfria må bibehållas
i besättningen. Nu avsedd undersökning torde böra verkställas tidigast
två månader, innan nya djur insättas i besättningen. Vidare måste djurägaren
verkställa nyanskaffningen av djur på sätt sällskapet kan godkänna.
Anordnas inom sällskapets område livdjursförmedling antingen av säll
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
7
skåpet självt eller eljest av någon jordbrukarorganisation, exempelvis slakteriförening,
vilken förmedling godkänts av hushållningssällskapet, skall
denna förmedling anlitas. Härigenom avses att skapa garanti för att endast
fullt produktionsdugliga djur komma att erbjudas djurägarna. Nyinköpta
djur böra vidare härröra från reaktionsfri besättning, som är ansluten
till fullständig eller förenklad ladugårdskontroll (i fråga om utfodring
och avkastning). Slutligen synes djurägaren böra skriftligen förbinda sig
att dels ställa besättningen under statlig kontroll med tuberkulin dels ock
ansluta densamma till fullständig eller förenklad ladugårdskontroll Genom
dessa bestämmelser torde ernås icke blott framsteg i tuberkulosbekämpandet
utan även en viss kontroll över avkastningen i besättningen och därigenom
möjligheter till framtida rationellare utfodring och avelsarbete. Bryter
djurägaren mot vad han förbundit sig att iakttaga — d. v. s. örn han icke
ställer besättningen under statlig kontroll med tuberkulin eller ansluter den
till ladugårdskontroll —- synes han böra bliva skyldig att till statsverket återbetala
erhållna statsbidrag. Dylik påföljd synes däremot skäligen icke böra
inträda, om djurägaren senare skulle utesluta besättningen från någon av
dessa kontroller.
Beträffande storleken av bidraget torde detta böra bestämmas i överensstämmelse
med de principer som gälla inom s. k. tuberkulosfria områden.
Ersättning bör alltså utgå för varje nedslaktat djur med etthundra kronor
eller om djuret är under ett år med femtio kronor. Som styrelserna redan
framhållit, är verksamheten avsedd för småbrukare och ägare till mindre
besättningar. En gränsdragning med hänsyn till högsta innehavda djurantal
eller brukad areal torde vara förenad med åtskilliga olägenheter.
Lämpligare synes i stället vara att angiva att bidrag till en och samma djurägare
icke må utgå med mer än 500 kronor. Det statliga stödet skulle alltså
kunna omfatta bidrag till nedslagning av högst fem djur över ett års
ålder. En småbrukare som har för avsikt att nedslakta exempelvis sju
sådana djur bär alltså att själv helt bekosta utslagningen av två djur. Det
förtjänar att framhållas att verksamheten torde vara avsedd som ett stöd
för utrensning av tuberkulos i mer eller mindre helt genominfekterade småbnrkarbesättningar.
Sålunda synes bidrag i regel icke böra utgå för utslagning
av ett eller annat djur i en besättning där flertalet djur visat sig vara
friska.»
Därest för verksamheten ställes till förfogande ett belopp av exempelvis
500,000 kronor, framhålla styrelserna att densamma komme att avse utslagning
av minst 5,000 tuberkulösa djur och beröra minst 1,000 småbrukarbesättningar.
Självfallet behövde enligt styrelsernas uppfattning för närvarande
icke alla sällskap utanför de tuberkulosfria områdena erhålla del
av anslaget utan torde Kungl. Majit, efter förslag från statens livsmedelskommission
och i samråd med styrelserna, böra ställa medel till förfogande
tor sådana områden, där med hänsyn till rådande foderbrist särskilt behov
av utslagning av djur förelåge och utsikter härjämte förefunnes att därigenom
avsevärt främja tuberkulosbekämpandet.
Byråchefen Ytterborn har föreslagit, att ifrågavarande bidrag icke skulle
utgå för utslagna djur utan för nyanskaffade samt att bidragsbeloppen
skulle bestämmas till sjuttiofem kronor för nvanskaffat djur över två års
ålder och till trettiofem kronor för djur melian ett och två års ålder, medan
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 2-i.
intet bidrag borde utgå för djur under ett års ålder. Vidare har lian framhållit,
att såsom villkor för erhållande av bidrag icke under alla förhållanden
borde gälla, att nyanskaffade djur härrörde från besättning, som vore
ansluten till s. k. ladugårdskontroll, samt att den djurägare som erhölle
bidrag ställde sin besättning under sådan kontroll.
Statskontoret har i sitt yttrande förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget.
Enligt statskontorets mening vore emellertid de synpunkter, som anförts
av reservanten i lantbruksstyrelsen, beaktansvärda. Statskontoret har vidare
anfört bland annat följande.
Statskontoret är av den uppfattningen, att det av styrelserna förordade bidragsbeloppet
per kreatur är väl högt och bör bestämmas till 75 kronor för
djur över två års ålder och 35 kronor för djur i åldern mellan ett och två år.
För djur under ett år bör bidrag icke utgå.
Därest bidraget per kreatur reduceras på föreslaget sätt, torde en jämkning
nedåt böra ske jämväl beträffande det totala bidragsbelopp, som vid företagande
av ifrågavarande åtgärder må komma en och samme djurägare till
del. Enligt förslaget skulle till djurägare kunna utgå högst 500 kronor. Detta
belopp synes böra nedsättas till förslagsvis högst 300 kronor.
Kostnaderna för ifrågavarande bidragsverksamhet torde böra bestridas
från det i riksstaten för innevarande budgetår under nionde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur.
Statens livsmedelskommission, som i sitt yttrande tillstyrkt förslaget, har
anfört i huvudsak föjande.
Livsmedelskommissionen, som med uppmärksamhet följer läget beträffande
fodersituationen, kan vitsorda, att tillgången på för nötkreatur lämpliga
fodermedel är så begränsad, att det — trots särskilda åtgärder från kommissionens
sida att i möjligaste mån motverka foderbristen — torde bliva nödvändigt
vidtaga en ganska kraftig reduktion av nötkreatursbeståndet. Enligt
kommissionens mening komma utan tvivel enskilda jordbrukare att i första
hand låta denna reduktion gå ut över de produktionssvaga och sjuka djuren.
Inom vissa besättningar kommer emellertid den nödvändiga reduktionen med
all sannolikhet att även omfatta fullt produktionskraftiga och friska djur.
Å andra sidan finnas i landet många besättningar, som av skilda orsaker borde
helt utslås. Icke minst gäller detta sådana besättningar, vilka äro smittade
av tuberkulos. Det vore därför otvivelaktigt av stort värde, om åtgärder
i enlighet med det framlagda förslaget nu kunde vidtagas. Detta syfte torde
i viss utsträckning, särskilt i fråga om större besättningar, kunna uppnås genom
en lämplig upplysningsverksamhet i förening med en rationellt ordnad
livdjurshandel. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett ändamålsenligt
utbyte av djur äro emellertid avsevärt sämre i små än i stora besättningar,
varför innehavare av mindre jordbruk synas vara i behov av särskilt
stöd för åtgärdernas genomförande. Livsmedelskommissionen vill därför
instämma i styrelsernas förslag, att innehavare av mindre jordbruk skulle
erhålla statsbidrag för underlättande av en sådan inriktning av utslagningen,
som blir av betydelse för tuberkulosens bekämpande. I likhet med styrelserna
hyser kommissionen den uppfattningen, att sagda bidrag, för att få
betydelse i nuvarande situation och verkligen stimulera de mindre jordbrukarna
att befria besättningen från tuberkulösa djur, bör utgå med visst icke
alltför obetydligt belopp för varje nedslaktat tuberkulöst djur. De betänklig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
9
heter, som i särskild reservation framförts mot att bidraget skulle utgå för
nedslaktade djur och icke för nyinköpta sådana, kunna enligt kommissionens
mening icke i nuvarande situation tillmätas avgörande betydelse.
De ifrågasatta åtgärderna böra enligt livsmedelskommissionens mening i
första hand ifrågakomma inom sådana icke tuberkulosfria områden, där årets
foderskörd på grund av torkan blivit särskilt starkt nedsatt. Till dessa områden
höra närmast Mälarområdet samt vissa delar av södra Kalmar län, framför
allt Öland.
1 den av årets lagtima riksdag godkända propositionen nr 131 framlade
Kungl. Maj:t en plan för det framtida statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur. Enligt denna plan skola olika regler beträffande
sjukdomsbekämpandet gälla inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen.
Landet skall i detta hänseende indelas i tre olika områden: tuberkulosfria
områden, skyddade områden och övriga områden. Beträffande
tuberkulosfria områden gäller, att sjukdomen skall helt utrensas och bekämpandet
alltså ske efter tvingande regler. I fråga om landet i övrigt skall
tuberkulosen bekämpas i huvudsak efter frivillig anslutning från djurägarnas
sida. Gränsdragningen mellan olika områden har icke avsetts att bliva fastlåst
utan utrensningen skall systematiskt fortsätta, till dess landet i sin helhet
är genomgånget. I enlighet med statsmakternas beslut ankommer det på
Kungl. Maj:t att förordna vilka områden som skola hänföras till tuberkulosfria
områden. Chefen för jordbruksdepartementet anförde härom i propositionen,
att vid bestämmande av omfattningen utav de utrensningsaktioner,
som i nuvarande läge borde genomföras, stor hänsyn borde tagas till tillgången
på foder och slaktdjur. I de fall då en utrensning även med hänsyn
till foderbrist eller på grund av efterfrågan på kött ställde sig önskvärd,
borde det i första hand tillses att tuberkulösa djur inom områden som kunde
hänföras till tuberkulosfria bleve medtagna.
Den 10 maj 1940 förordnade Kungl. Maj:t att de sex nordligaste länen och
Gotlands län skulle hänföras till tuberkulosfria områden. På grund av inträffad
foderbrist har Kungl. Majit genom beslut denna dag hänfört jämväl
landskapet Öland till sådant område.
Den kännbara foderbrist som råder på många håll inom vårt land har
framkallat en icke obetydligt ökad nedslaktning av nötkreatur. Av allt att
döma kommer denna ökade nedslaktning att fortgå ytterligare flera månader
framåt. Det är uppenbart att betydande vinster för vår husdjursskötsel
kunde ernås, om den nu nödvändiga reduktionen av kreatursstocken ordnades
på sådant sätt, att de sämsta besättningarna helt nedslaktades och
ägarna till dessa i stället finge inköpa friska och produktionsdugliga djur
från andra besättningar. Det synes mig med andra ord högeligen önskvärt
att vid den nödvändiga nedslaktningen spara de bästa djuren och offra
de sämsta, örn en ägare till fullt friska och produktionsdugliga djur
icke själv på grund av inträffad foderbrist kan behålla djuren böra dessa
överloppsdjur med fördel kunna placeras hos en annan djurägare som har
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 24. 2
Före
draganden.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
en sämre beskaffad besättning, vilken i sin helhet eller till väsentlig del bör
slås ut.
Genom de regler som gälla inom de tuberkulosfria områdena torde man i
viss mån vinna det syfte jag här avsett. De tuberkulösa djuren bliva nämligen
där nedslaktade och ersatta med reaktionsfria djur. Därför kunde
ifrågasättas om icke tidpunkten nu vore lämplig att ytterligare utsträcka de
tuberkulosfria områdena. Med hänsyn till de framsteg som tuberkuloskampen
under den senaste tiden tagit vore en sådan åtgärd tänkbar närmast för
Kronobergs, Kalmar och Blekinge län. Vid den utgallring som jämlikt gällande
bestämmelser vidtages inom tuberkulosfria områden tages endast
hänsyn till djurens beskaffenhet beträffande förekomsten av tuberkulos. Särskilt
i nuvarande läge torde vid utslagningen jämväl i hög grad avseende
böra fästas vid djurens avkastningsförmåga. Vid sådant förhållande anser
jag mig icke, åtminstone för närvarande, böra tillstyrka att till de tuberkulosfria
områdena ytterligare hänföra nya landsdelar. Härvidlag torde också
böra beaktas, att man ännu saknar erfarenhet av tillämpningen av bestämmelserna
för tuberkulosfria områden och därav föranledda kostnader för
statsverket. Det synes mig i stället tillrådligt att söka finna en annan utväg
för att nå det av mig angivna syftet att spara fullt friska och produktionsdugliga
djur.
Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha på anmodan av chefen för
jordbruksdepartementet framlagt ett förslag som i stort sett torde kunna
läggas till grund för lösningen av detta spörsmål. Förslaget har biträtts av
de i ärendet hörda myndigheterna, statskontoret och statens livsmedelskommission.
Enligt styrelsernas uppfattning borde inom de områden där en
större nedslagning kan komma att äga rum anordnas en livdjursförmedling
antingen genom hushållningssällskapets försorg eller eljest genom någon jordbrukarorganisation,
exempelvis slakteriföreningarna. Vid en sådan förmedling
skulle endast utbjudas friska och produktionsdugliga djur. Såsom
styrelserna framhållit torde det bli nödvändigt att genom en skickligt organiserad
och väl genomförd propaganda söka övertyga djurägarna örn det
lämpliga och ändamålsenliga i att anordna nedslaktningen av djur så att
de bästa och friska produktionsdjuren sparas. I utlåtandet har angivits att
denna propaganda skulle ledas av statens livsmedelskommission. Vad styrelserna
i sådant hänseende åsyftat synes mig beaktansvärt, och jag förutsätter
att livsmedelskommissionen kommer att igångsätta denna propaganda.
Givetvis får propagandan icke — såsom styrelserna också framhållit — inriktas
så att den stimulerar till större nedslagning än som eljest skulle
vidtagas. De begränsade möjligheterna att avsätta och tillvarataga kött måste
noga beaktas. Såväl härvid som vid livdjursförmedlingen bör slakteriföreningarnas
medverkan i största möjliga utsträckning anlitas. I detta sammanhang
vill jag också framhålla, att igångsättandet av en livdjursförmedling
genom jordbrukarnas organisationer torde utgöra ett betydelsefullt steg
framåt mot en sådan anordning överhuvud taget för livdjurshandeln, som
ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
11
I utlåtandet ha styrelserna framhållit att för en jordbrukare, som säljer
hela sin icke reaktionsfria nötkreatursbesättning till nedslaktning och i stället
anskaffar reaktionsfria djur, måste, även om han väsentligt reducerar djurantalet,
krävas ett visst tillskott av kapital. Särskilt beträffande småbrukarna
torde detta medföra svårigheter. Det har därför synts styrelserna
ligga nära till hands att staten i detta sammanhang ekonomiskt något
bisträckte vissa jordbrukare som helt slå ut en tuberkulos besättning. Såsom
särskilt skäl för en sådan bidragsverksamhet ha styrelserna angivit,
att utrensningen av tuberkulos i en mindre och genominfekterad besättning
i regel är svårare att genomföra än i en större besättning. En sådan
åtgärd ställer också mera betungande krav å småbrukaren än å ägaren till
en större besättning. Detta förhållande sammanhänger med att man i en
större besättning med framgång kan totalt utrensa tuberkulosen genom att
anordna en isolerad uppfödning av ungdjur, något som med hänsyn till stallutrymmet
endast undantagsvis låter sig göra i fråga om de mindre besättningarna.
En småbrukare med en helt tuberkulos besättning kan alltså i de
allra flesta fall icke som ägaren till en större besättning slå ut de tuberkulösa
djuren efter hand samt ersätta dem med ungdjur av eget pålägg utan måste
slå ut besättningen på en gång och ersätta den genom nyinköpta reaktionsfria
djur. Härav torde framgå, anföra styrelserna vidare, att de åtgärder,
staten för närvarande vidtagit för att stimulera det frivilliga tuberkulosbekämpandet,
knappast äro ägnade att gynna småbrukarna med helt eller
till övervägande delen tuberkulösa besättningar. Sålunda må erinras, att
bekämpandet av tuberkulos enligt den Ostertagska (kliniska) metoden, vilken
för närvarande årligen kostar staten över en miljon kronor, anordnas
med verklig fördel endast i större besättningar. Det syntes därför enligt
styrelsernas uppfattning även ur rättvisesynpunkt väl motiverat, att staten
något bidroge till utslagningen av tuberkulösa djur i mindre besättningar.
önskar man genomföra en total utrensning av tuberkulosen i
landet, förmena styrelserna det bli ofrånkomligt, att staten förr eller senare
lämnar rätt betydande ekonomiskt stöd åt vissa småbrukare för att
de skola få sina besättningar rensade från tuberkulos. Slutligen lia styrelserna
också framhållit, att en rätt ledd bidragsverksamhet av denna
beskaffenhet i längden komme att ställa sig avsevärt billigare för staten
än örn ett större antal småbrukare inom varje hushållningssällskap anslöte
sig till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos enligt den Ostertagska
metoden.
Det synes även mig lämpligt att, i samband med den pågående stora nedslaktningen,
påbörja en bidragsverksamhet till uppmuntran för småbrukarnas
tuberkulosbekämpande. För staten torde det, som styrelserna framhållit,
vara ett gynnsamt tillfälle att för en tämligen ringa kostnad leda den nödtvungna
utslagningen till att i stor utsträckning avse tuberkulösa djur. Enligt
mitt förmenande bör bidragsverksamheten komplettera den propaganda- och
upplysningsverksamhet rörande utslagning av nötkreatur, som efter vad jag
förut anfört bör igångsättas av livsmedelskommissionen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
I fråga om själva anordnandet av bidragsverksamheten kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till styrelsernas förslag. Bidragen synas huvudsakligen
böra utgå till småbrukare och verksamheten torde böra ledas av hushållningssällskapen.
Någon anvisning av medel till sällskapen i de tuberkulosfria områdena
behöver givetvis icke ske. Såsom styrelserna åsyftat torde ej heller
anvisning behöva ske till samtliga övriga sällskap, utan synes det mest lämpligt
att Kungl. Majit ställer visst belopp till förfogande för sådana områden,
där med hänsyn till rådande foderbrist särskilt behov av utslagning av djur
föreligger och utsikter förefinnas att därigenom avsevärt främja tuberkulosbekämpandet.
Genom en sådan anordning lärer man erhålla största
möjliga effekt med för ändamålet anvisade medel. Det torde få ankomma
på livsmedelskommissionen att efter samråd med styrelserna väcka förslag i
detta hänseende.
På sätt styrelserna föreslagit bör såsom villkor för erhållande av statsbidrag
gälla, att djurägaren låtit nedslakta samtliga tuberkulösa djur i besättningen.
Det bör vidare ankomma på djurägaren att låta väl rengöra ladugården
innan nya djur insättas i densamma. Nyanskaffningen av djur skall ske
på sätt hushållningssällskapet kan godkänna. Finnes inom området godkänd
livdjursförmedling anordnad, skall sådan anlitas. Detta villkor finner jag
särskilt betydelsefullt då härigenom torde skapas garanti för att endast fullt
produktionsdugliga djur komma att erbjudas djurägaren. Nyinköpta djur
skola vidare härröra från reaktionsfri besättning. Härvid är det givetvis
önskvärt, att dessa djur komma från besättning som är ansluten till s. k.
ladugårdskontroll (kontrollförening eller provmjölkningsring) eller att djurens
produktionsförmåga blivit på annat sätt fastslagen. Då endast 20 procent
av nötkreaturen för närvarande äro anslutna till sådan kontroll, torde
emellertid försiktigheten bjuda att man härutinnan, liksom i fråga om skyldighet
för en djurägare som erhållit bidrag att ställa sin besättning under
ladugårdskontroll, icke uppställer något bestämt villkor. Beträffande frågan
örn bidrag skall utgå för nedslaktade eller endast för nyanskaffade djur samt
spörsmålet rörande bidragsbeloppens storlek torde Kungl. Maj :t ej böra fatta
ståndpunkt förrän riksdagen haft tillfälle att taga ställning till frågan örn bidragsverksamheten
i dess helhet. Verksamhetens natur torde också kräva,
att den ej från början fastlåses vid alltför detaljerade bestämmelser. Särskilt
gäller detta med hänsyn till att ståndpunkt först senare kan tagas till de åtgärder,
som under kommande skördeår vid sidan av tuberkulosbekämpandet
må erfordras för åstadkommande av en ändamålsenlig anpassning av nötkreatursstammen
efter fodertillgångarna. Jag förutsätter emellertid, att bidrag
under inga förhållanden må utgå till en och samma djurägare med mer
än femhundra kronor och för varje utslaget djur med högre belopp
än etthundra kronor. Självfallet får verksamheten icke givas sådan inriktning
att den stimulerar till anskaffning av större antal djur än som med
hänsyn till en rationellt driven husdjursskötsel under förhandenvarande fodertillgång
kan anses önskvärt.
För ändamålet erforderliga medel torde böra disponeras från förslagsansla
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
13
get till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. Kungl. Majit lärer härtill böra utverka
riksdagens medgivande.
Därest riksdagen bifaller vad jag här föreslagit, torde jag få ånyo anmäla
frågan örn grunderna för ifrågavarande bidragsverksamhet.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att medgiva Kungl. Majit att för det av mig här ovan angivna
ändamål och i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig förordade riktlinjer under budgetåret 1940/41 disponera
erforderliga belopp från förslagsanslaget till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1040. 1 sami. Nr 24.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.