Sök i Ratio Lex

Angående nissa åtgärder för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

1940-05-10 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:24 (urtima riksdagen), Angående nissa åtgärder för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående nissa åtgärder

för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur; given

Solliden den 19 augusti 1940.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Solliden den 19 augusti

1940.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Eriksson,

Bergquist.

Efter gemensam beredning med cheferna för finansdepartementet och folkhushållningsdepartementet

anför föredraganden, statsrådet Bergquist:

Årets lagtima riksdag har till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur för

budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av

1,700,000 kronor.

De bestämmelser, som för närvarande reglera det statsunderstödda bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur, återfinnas till huvudsaklig del dels

i kungörelsen den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande

av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av

tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, dels i två den 30 juni 1934 ut
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 24.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

färdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur

(ändrad genom kungörelserna nr 836/1937, 687/1938 och 375/1940) samt nr

403 örn åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur

(ändrad genom kungörelsen nr 701/1938), dels ock i förordningen den 10 maj

1940 (nr 373) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom

vissa områden.

Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos

nötkreatur.

Sedan chefen för jordbruksdepartementet under hand anmodat styrelserna

att i samband med, utredningen till undersökning upptaga frågan örn vad

som, i nuvarande läge med begränsad tillgång å foder, från statsmakternas

sida kunde åtgöras för att från nedslaktning spara reaktionsfria och i övrigt

friska, produktionsdugliga nötkreatur, ha styrelserna den 1 augusti 1940 avgivit

utlåtande angående statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning

av tuberkulos inom nötkreatursbesättningar m. m. I fråga örn vissa

delar i förslaget har byråchefen G. R. Ytterborn anmält avvikande mening.

Över styrelsernas utlåtande ha yttranden avgivits av statskontoret och statens

livsmedelskommission.

I sitt utlåtande lia medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen föreslagit, att

— såsom ett led i strävandena att under rådande foderbrist undvika nedslaktning

av friska och produktionsdugliga nötkreatur — statsbidrag skulle

kunna utgå till jordbrukare, huvudsakligen småbrukare, som helt utrensa

tuberkulos i sina besättningar, samt att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens

medgivande att för ändamålet under budgetåret 1940/41 få disponera erforderligt

belopp från förslagsanslaget till Förekommande och hämmande av

smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur.

Styrelserna anföra i utlåtandet inledningsvis följande:

»Den brist å fodermedel, som med all sannolikhet kommer att råda under

innevarande budgetår, lärer göra det nödvändigt för de flesta lantbrukare att

i icke obetydlig omfattning reducera sina nötkreatur sbesättningar. Denna reduktion

torde i möjligaste mån böra omfatta de ur produktionssynpunkt

sämsta djuren. Att den isolerade utgallringen inom varje besättning kommer

att avse sådana djur, torde utan vidare vara klart. Emellertid finnas säkerligen

åtskilliga besättningar med förstklassiga djur, där den nödvändiga reduktionen

måste beröra flera fullt produktionsdugliga och friska djur. Å andra

sidan finnas i landet många besättningar, som av skilda orsaker borde helt utslås.

Vid sådant förhållande skulle betydande vinster för vår husdjursskötsel

kunna ernås, om den nu nödvändiga reduktionen av kreatursstocken ordnades

på sådant sätt, att de sämsta besättningarna helt nedslaktades och

ägarna till dessa i stället finge inköpa friska och produktionsdugliga djur

från andra besättningar.

När det gäller att avgöra vilka besättningar som i första hand böra utslås

torde förekomsten av tuberkulos vara den faktor, man enklast och med

minsta kostnad kan taga hänsyn till. Mer än 60 procent av landets nötkreatur

stå under statlig kontroll med hänsyn till förekomsten av tuberkulos.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 3

Det synes därför alltid vara enkelt att utpeka besättningar, från vilka friska

djur kunna inköpas.

Ovan angivna omständigheter ha föranlett medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

att i samband med pågående utredning angående ändrade bestämmelser

rörande det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos

nötkreatur till närmare undersökning upptaga frågan, örn icke reduktionen

av vår nötkreatursstock kunde anordnas så att den främjade tuberkulosbekämpandet.

Det torde sålunda böra prövas, huruvida utslagningen i första

hand kunde komma att omfatta tuberkulösa djur. Självfallet får man härvid

icke ensidigt taga hänsyn till bekämpandet av tuberkulos. Andra viktiga

faktorer som djurets avkastningsförmåga och förekomsten av andra

sjukdomar måste givetvis erforderligen beaktas. Det kan under förhandenvarande

läge icke synas tillfredsställande att ersätta en högmjölkande icke

reaktionsfri besättning med djur, som visserligen äro fria från tuberkulos

men som lämna en avsevärt sämre avkastning.»

Styrelserna ha infordrat viss utredning från sekreterarna i hushållningssällskapen

inom icke tuberkulosfria områden. Dessa sekreterare lia i allmänhet

ansett att en livdjursförmedling bör komma till stånd för att främja

bevarandet av reaktionsfria och eljest friska, produktionsdugliga djur.

I frågan örn förmedlingen bör organiseras av sällskapet eller annan organisation,

exempelvis slakteriföreningarna, ha meningarna varit delade. Redan

nu anordnas inom ett län, Östergötlands län, en livdjursförmedling genom

sällskapets försorg. I andra län ha slakteriföreningarna igångsatt sådan

förmedling. Förvaltningsutskottet i Västmanlands län har uppdragit åt sällskapets

tuberkuloskommitté att i samarbete med slakteriföreningen söka

organisera en livdjursförmedling med här avsett syfte.

I utlåtandet ha styrelserna lämnat en redogörelse för huru man inom

Östergötlands läns hushållningssällskap tänkt sig livdjursförmedlingen organiserad:
Samtliga

innehavare av starkt tuberkulösa besättningar inom länet komma

att tillskrivas med förslag, att de i nuvarande situation böra försälja

hela sin besättning till slakt och i stället inköpa reaktionsfria djur efter

anvisning genom sällskapets livdjursförmedling. Vidare torde annonsering

i lämplig omfattning angående möjligheten för både säljare och köpare av

nötkreatur att anlita sällskapets livdjursförmedling böra införas i länets

tidningar. Samtidigt härmed är det avsikten att genom lämpliga artiklar i

samma tidningar fästa djurägarnas uppmärksamhet på att den reducering

av nötkreatursbesättningarna, som till följd av läget i fråga örn fodermedelsförsörjningen

torde bliva oundgängligen nödvändig, i första hand tager sikte

på tuberkulösa eller eljest mindervärdiga djur. Till innehavare av reaktionsfria

besättningar med minst 10 kor kommer skriftlig förfrågan att göras,

huruvida dessa till följd av läget komma att försälja djur från besättningen.

Är så fallet, ingår i framställningen att uppgift härom skall lämnas å särskild,

bifogad blankett. Sagda djurägare skola anmodas att om möjligt före

den 1 augusti inkomma med uppgift på det antal och slag av nötkreatur,

som de önska försälja såsom livdjur. Härigenom erhåller sällskapet en

överblick på tillgången av reaktionsfria till salu varande livdjur.

För att nötkreatur skall införas i Östergötlands läns hushållningssällskaps

livdjursförteckning fordras:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

a) att det tillhör besättning inom Östergötlands län;

b) att det är fött bos eller sedan minst tolv månader tillhört den för

vilkens räkning det anmäles;

c) att det tillhör besättning, som är antingen reaktionsfri eller genom hushållningssällskapet

kliniskt undersökt beträffande tuberkulos;

d) att det tillhör besättning, som är ansluten till av hushållningssällskapet

anordnad fullständig eller förenklad ladugårdskontroll;

ej att beträffande tjur denna i fråga om härstamning är eller kan bliva

berättigad att införas i stambok.

Styrelserna förmena att en upplysnings- och propagandaverksamhet

är erforderlig för att från nedslaktning bevara friska och

produktionsdugliga djur. Härom anföra styrelserna följande:

En mera omfattande livdjursförmedling av den beskaffenhet, styrelserna

här åsyfta, är givetvis mycket svår att genomföra. Önskar man giva den

full effektivitet, torde frivilliga åtgärder knappast vara tillfyllest A andra

sidan synes det uteslutet att på detta område rekommendera ett tvångsförfarande.

Det blir alltså nödvändigt att genom en skickligt organiserad och

väl genomförd propaganda söka övertyga djurägarna om det lämpliga och

ändamålsenliga att anordna nedslaktningen av djur i överensstämmelse med

de riktlinjer som här angivits. Härvidlag torde hushållningssällskapets medverkan

vara erforderlig.

En viss central upplysnings- och propagandaverksamhet lärer emellertid

vara erforderlig. Propagandan får givetvis icke inriktas så att den stimulerar

till större nedslaktning än som eljest skulle vidtagas. De begränsade

möjligheterna att avsätta och tillvarataga kött måste noga beaktas. Inom

varje län, där nedslaktning av djur i större omfattning kommer att äga rum,

torde höra anordnas en livdjursförmedling i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som föreslagits från Östergötlands läns hushållningssällskap. Det

torde böra lämnas öppet, örn förmedlingen skall handhavas av sällskapen

eller annan organisation. Härutinnan synes det också möjligt att förfara

olika inom skilda län. De bestämmelser, som vid livdjursförmedling tilllämpas

i Östergötlands län, torde i allt väsentligt kunna gälla jämväl för

ifrågavarande förmedling. Som regel synes dock böra gälla, att endast

reaktionsfria och alltså icke blott kliniskt undersökta djur skola ifrågakomma

för livdjursförmedling. Varje säljare bör självfallet vara skyldig att

lämna upplysningar örn djurens allmänna hälsotillstånd (exempelvis i fråga

om smittsam kastning och juverinflammation). Vid nyanskaffning av djur

synes alltid böra tillses, att dessa i produktionshänseende bliva bättre än

de^ utslagna. Då skördeutfallet torde bliva avsevärt olika inom skilda län,

måste man även tänka sig förmedling av djur från ett hushållningssällskaps

område till annat.

I detta sammanhang må erinras att statens livsmedelskommission beslutat

att igångsätta en upplysnings- och propagandaverksamhet rörande den nedslaktning

av nötkreatur, som i förhandenvarande läge bör genomföras. I

anledning härav ha styrelserna vid sammanträde med representanter för

kommissionen lämnat en redogörelse för styrelsernas önskemål att nedslaktningen

ordnas så att de ur produktions- och sjukdomssynpunkt minst värdefulla

djuren i första hand slås ut. Kommissionen har åtagit sig att vid sin

upplysnings- och propagandaverksamhet jämväl lämna anvisningar rörande

anordnande inom skilda hushållningssällskap av sådan livdjursförmedling,

som föreslagits från Östergötlands läns hushållningssällskap.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

5

Såsom motivering täll förslaget örn statsbidrag till småbrukare

för utslagning av tubcrkulösa nötkreatur anföra

styrelserna:

»För en jordbrukare, som säljer hela sin nötkreatursbesättning till nedslagning

och i stället anskaffar reaktionsfria djur, lärer, även örn han väsentligt

reducerar djurantalet, krävas ett visst tillskott av kapital. Särskilt

beträffande småbrukarna torde detta medföra väsentliga svårigheter. Det har

därför synts styrelserna ligga nära till hands att undersöka, om icke staten

i detta sammanhang borde ekonomiskt något bisträcka vissa jordbrukare

som helt slå ut en tuberkulos besättning. Redan nu lämnar staten, med stöd

av kungörelsen den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande

av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av

tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, bidrag från tuberkulosanslaget

med högst 300 kronor till jordbrukare, som under loppet av de senast förflutna

två åren vidtagit och under minst ett år underhållit ändamålsenliga

åtgärder gentemot tuberkulos i sin besättning. Betydelsen av denna bidragsverksamhet

torde icke ha blivit så stor därigenom att understöd icke kan

utgå förrän avsevärd tid förflutit efter det vederbörande vidkänts de väsentligaste

kostnaderna för sjukdomsbekämpandet. Anmärkningsvärt torde också

vara, att dessa bidrag må utgå till djurägare som äga ända upp till 50

hektar odlad jord. Styrelserna ha under utredningen haft under övervägande

att föreslå denna understödsverksamhets ersättande med en annan, som

bättre skulle främja tuberkulosbekämpandet speciellt i de mindre besättningarna.

Utrensningen av tuberkulos i en mindre och genominfekterad besättning

är i regel svårare att genomföra än i en större besättning. En sådan åtgärd

ställer också betydande ekonomiska krav å djurägaren, krav som äro mera

betungande för småbrukaren än för ägaren till en större besättning. Detta

förhållande sammanhänger med att man i en större besättning med framgång

kan totalt utrensa tuberkulosen genom att anordna en isolerad uppfödning

av ungdjur, något som med hänsyn till stallutrymmet endast undantagsvis

låter sig göra i fråga örn de mindre besättningarna. En småbrukare

med en helt tuberkulos besättning kan alltså i de allra flesta fall icke som

ägaren till en större besättning slå ut de tuberkulösa djuren efter hand samt

ersätta dem med ungdjur av eget pålägg utan måste slå ut besättningen på

en gång och ersätta den genom nyinköpta reaktionsfria djur. Härav torde

framgå, att de åtgärder, staten för närvarande vidtagit för att stimulera det

frivilliga tuberkulosbekämpandet, knappast äro ägnade att gynna småbrukarna

med helt eller till övervägande delen tuberkulösa besättningar. Styrelserna

ha under ifrågavarande utredning ägnat detta spörsmål speciell uppmärksamhet.

Måhända utgör det tuberkulosbekämpandets svåraste problem.

Ett fördelaktigt sätt att främja rekryteringen av reaktionsfria djur för dem

som ej själva kunna anordna isolerad ungdjursuppfödning är att bedriva

denna uppfödning i en kollektiv form. I samband med utredningen lia styrelserna

varit i tillfälle att studera en större anstalt för sådan uppfödning å

Store Vildmose å Jylland i Danmark. Anordnandet av en dylik uppfödning

torde kräva icke obetydliga ekonomiska resurser, varför igångsättandet därav

knappast lärer ske utan statens ekonomiska stöd. Önskar man eljest förse

småbrukarna med reaktionsfria nötkreatur utan att de nödgas vidkännas

alltför betungande utlägg, torde nian lia att lämna deni visst ekonomiskt stöd.

Detta stöd kan lämnas antingen i form av lån eller direkta bidrag. Låneformen

torde emellertid härvidlag knappast vara att förorda. Ett särskilt skäl för

staten att gå in för en viss bidragsverksamhet å detta område är, som redan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

antytts, att det statliga bekämpandet av tuberkulos, sådant det för närvarande

organiserats, påtagligen mera kommer de större besättningarna lill godo.

Sålunda må erinras, att bekämpandet av tuberkulos enligt den Ostertagska

(kliniska) metoden för närvarande årligen kostar staten över en miljon

kronor. Bekämpandet i denna form anordnas med verklig fördel huvudsakligen

endast i större besättningar. Det synes därför även ur rättvisesynpunkt

väl motiverat, att staten något bidroge till utslagningen av tuberkulösa djur

i mindre besättningar. Önskar man genomföra en total utrensning av tuberkulosen

i landet, torde det bli ofrånkomligt, att staten förr eller senare lämnar

rätt betydande ekonomiskt stöd åt vissa småbrukare för att de skola få

sina besättningar rensade från tuberkulos.

Då en avsevärd utslagning av nötkreatur för närvarande pågår, synes tillfället

vara lämpligt att börja denna bidragsverksamhet till uppmuntran för

småbrukarnas tuberkulosbekämpande. Att stora ekonomiska värden kunna

räddas åt småbrukarna och därigenom åt landet, därest dessa beredas möjligheter

att ersätta sina sjuka djur med friska och i produktionshänseende

bättre djur, ligger i sakens natur. Det torde för staten vara ett gynnsamt tillfälle

att för en tämligen ringa kostnad leda den nödtvungna utslagningen till

att i stor utsträckning avse tuberkulösa djur. Bidragsverksamheten skulle sålunda

komplettera den av statens livsmedelskommission ledda propagandaoch

upplysningsverksamheten rörande utslagning av nötkreatur. Särskilt

torde också i detta sammanhang böra framhållas, att en rätt ledd bidragsverksamhet

av denna beskaffenhet i längden kommer att ställa sig högst

avsevärt billigare för .staten än örn ett större antal småbrukare inom varje

hushållningssällskap anslöte sig till det statsunderstödda bekämpandet av

tuberkulos enligt den Ostertagska metoden. Styrelserna anse sig alltså redan

nu — innan ifrågavarande utredningsarbete helt slutförts — böra föreslå, att

statsbidrag må kunna utgå till jordbrukare, huvudsakligen småbrukare, som

belt utrensa tuberkulos i sina nötkreatursbesättningar. Vid utarbetande av

riktlinjer för ifrågavarande bidragsverksamhet ha styrelserna närmast tagit

sikte å rådande foderbrist. I samband med slutförandet av styrelsernas utredningsuppdrag

rörande det statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

lia styrelserna för avsikt att till närmare undersökning upptaga

frågan örn lämpligaste sättet att stödja utrensningen av tuberkulos i

mindre nötkreatursbesättningar.»

Vidkommande själva anordnandet av bidragsverksamheten

lia styrelserna andragit följande:

»Det synes styrelserna lämpligast att bidragsverksamheten ledes av de

olika hushållningssällskapen. Då endast begränsade medel lärer kunna anvisas

för ändamålet, torde Kungl. Majit böra ställa visst belopp till förfogande

för de sällskap där utrensning efter ifrågavarande regler lämpligast

bör anordnas. Någon anvisning av medel till sällskapen i de tuberkulosfria

områdena behöver givetvis icke ske. En viss frihet vid användandet av

ifrågavarande medel synes böra lämnas sällskapen. Vissa riktlinjer för

verksamheten torde dock böra uppdragas. Som ett första villkor för erhållande

av statsbidrag synes böra gälla att djurägaren låtit nedslakta samtliga

tuberkulösa djur i besättningen. Skall icke hela besättningen nedslaktas,

torde djuren, innan nya djur insättas i besättningen, böra undersökas

med tuberkulin. Djur som härvid betecknas såsom reaktionsfria må bibehållas

i besättningen. Nu avsedd undersökning torde böra verkställas tidigast

två månader, innan nya djur insättas i besättningen. Vidare måste djurägaren

verkställa nyanskaffningen av djur på sätt sällskapet kan godkänna.

Anordnas inom sällskapets område livdjursförmedling antingen av säll
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

7

skåpet självt eller eljest av någon jordbrukarorganisation, exempelvis slakteriförening,

vilken förmedling godkänts av hushållningssällskapet, skall

denna förmedling anlitas. Härigenom avses att skapa garanti för att endast

fullt produktionsdugliga djur komma att erbjudas djurägarna. Nyinköpta

djur böra vidare härröra från reaktionsfri besättning, som är ansluten

till fullständig eller förenklad ladugårdskontroll (i fråga om utfodring

och avkastning). Slutligen synes djurägaren böra skriftligen förbinda sig

att dels ställa besättningen under statlig kontroll med tuberkulin dels ock

ansluta densamma till fullständig eller förenklad ladugårdskontroll Genom

dessa bestämmelser torde ernås icke blott framsteg i tuberkulosbekämpandet

utan även en viss kontroll över avkastningen i besättningen och därigenom

möjligheter till framtida rationellare utfodring och avelsarbete. Bryter

djurägaren mot vad han förbundit sig att iakttaga — d. v. s. örn han icke

ställer besättningen under statlig kontroll med tuberkulin eller ansluter den

till ladugårdskontroll —- synes han böra bliva skyldig att till statsverket återbetala

erhållna statsbidrag. Dylik påföljd synes däremot skäligen icke böra

inträda, om djurägaren senare skulle utesluta besättningen från någon av

dessa kontroller.

Beträffande storleken av bidraget torde detta böra bestämmas i överensstämmelse

med de principer som gälla inom s. k. tuberkulosfria områden.

Ersättning bör alltså utgå för varje nedslaktat djur med etthundra kronor

eller om djuret är under ett år med femtio kronor. Som styrelserna redan

framhållit, är verksamheten avsedd för småbrukare och ägare till mindre

besättningar. En gränsdragning med hänsyn till högsta innehavda djurantal

eller brukad areal torde vara förenad med åtskilliga olägenheter.

Lämpligare synes i stället vara att angiva att bidrag till en och samma djurägare

icke må utgå med mer än 500 kronor. Det statliga stödet skulle alltså

kunna omfatta bidrag till nedslagning av högst fem djur över ett års

ålder. En småbrukare som har för avsikt att nedslakta exempelvis sju

sådana djur bär alltså att själv helt bekosta utslagningen av två djur. Det

förtjänar att framhållas att verksamheten torde vara avsedd som ett stöd

för utrensning av tuberkulos i mer eller mindre helt genominfekterade småbnrkarbesättningar.

Sålunda synes bidrag i regel icke böra utgå för utslagning

av ett eller annat djur i en besättning där flertalet djur visat sig vara

friska.»

Därest för verksamheten ställes till förfogande ett belopp av exempelvis

500,000 kronor, framhålla styrelserna att densamma komme att avse utslagning

av minst 5,000 tuberkulösa djur och beröra minst 1,000 småbrukarbesättningar.

Självfallet behövde enligt styrelsernas uppfattning för närvarande

icke alla sällskap utanför de tuberkulosfria områdena erhålla del

av anslaget utan torde Kungl. Majit, efter förslag från statens livsmedelskommission

och i samråd med styrelserna, böra ställa medel till förfogande

tor sådana områden, där med hänsyn till rådande foderbrist särskilt behov

av utslagning av djur förelåge och utsikter härjämte förefunnes att därigenom

avsevärt främja tuberkulosbekämpandet.

Byråchefen Ytterborn har föreslagit, att ifrågavarande bidrag icke skulle

utgå för utslagna djur utan för nyanskaffade samt att bidragsbeloppen

skulle bestämmas till sjuttiofem kronor för nvanskaffat djur över två års

ålder och till trettiofem kronor för djur melian ett och två års ålder, medan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-i.

intet bidrag borde utgå för djur under ett års ålder. Vidare har lian framhållit,

att såsom villkor för erhållande av bidrag icke under alla förhållanden

borde gälla, att nyanskaffade djur härrörde från besättning, som vore

ansluten till s. k. ladugårdskontroll, samt att den djurägare som erhölle

bidrag ställde sin besättning under sådan kontroll.

Statskontoret har i sitt yttrande förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget.

Enligt statskontorets mening vore emellertid de synpunkter, som anförts

av reservanten i lantbruksstyrelsen, beaktansvärda. Statskontoret har vidare

anfört bland annat följande.

Statskontoret är av den uppfattningen, att det av styrelserna förordade bidragsbeloppet

per kreatur är väl högt och bör bestämmas till 75 kronor för

djur över två års ålder och 35 kronor för djur i åldern mellan ett och två år.

För djur under ett år bör bidrag icke utgå.

Därest bidraget per kreatur reduceras på föreslaget sätt, torde en jämkning

nedåt böra ske jämväl beträffande det totala bidragsbelopp, som vid företagande

av ifrågavarande åtgärder må komma en och samme djurägare till

del. Enligt förslaget skulle till djurägare kunna utgå högst 500 kronor. Detta

belopp synes böra nedsättas till förslagsvis högst 300 kronor.

Kostnaderna för ifrågavarande bidragsverksamhet torde böra bestridas

från det i riksstaten för innevarande budgetår under nionde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur.

Statens livsmedelskommission, som i sitt yttrande tillstyrkt förslaget, har

anfört i huvudsak föjande.

Livsmedelskommissionen, som med uppmärksamhet följer läget beträffande

fodersituationen, kan vitsorda, att tillgången på för nötkreatur lämpliga

fodermedel är så begränsad, att det — trots särskilda åtgärder från kommissionens

sida att i möjligaste mån motverka foderbristen — torde bliva nödvändigt

vidtaga en ganska kraftig reduktion av nötkreatursbeståndet. Enligt

kommissionens mening komma utan tvivel enskilda jordbrukare att i första

hand låta denna reduktion gå ut över de produktionssvaga och sjuka djuren.

Inom vissa besättningar kommer emellertid den nödvändiga reduktionen med

all sannolikhet att även omfatta fullt produktionskraftiga och friska djur.

Å andra sidan finnas i landet många besättningar, som av skilda orsaker borde

helt utslås. Icke minst gäller detta sådana besättningar, vilka äro smittade

av tuberkulos. Det vore därför otvivelaktigt av stort värde, om åtgärder

i enlighet med det framlagda förslaget nu kunde vidtagas. Detta syfte torde

i viss utsträckning, särskilt i fråga om större besättningar, kunna uppnås genom

en lämplig upplysningsverksamhet i förening med en rationellt ordnad

livdjurshandel. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett ändamålsenligt

utbyte av djur äro emellertid avsevärt sämre i små än i stora besättningar,

varför innehavare av mindre jordbruk synas vara i behov av särskilt

stöd för åtgärdernas genomförande. Livsmedelskommissionen vill därför

instämma i styrelsernas förslag, att innehavare av mindre jordbruk skulle

erhålla statsbidrag för underlättande av en sådan inriktning av utslagningen,

som blir av betydelse för tuberkulosens bekämpande. I likhet med styrelserna

hyser kommissionen den uppfattningen, att sagda bidrag, för att få

betydelse i nuvarande situation och verkligen stimulera de mindre jordbrukarna

att befria besättningen från tuberkulösa djur, bör utgå med visst icke

alltför obetydligt belopp för varje nedslaktat tuberkulöst djur. De betänklig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

9

heter, som i särskild reservation framförts mot att bidraget skulle utgå för

nedslaktade djur och icke för nyinköpta sådana, kunna enligt kommissionens

mening icke i nuvarande situation tillmätas avgörande betydelse.

De ifrågasatta åtgärderna böra enligt livsmedelskommissionens mening i

första hand ifrågakomma inom sådana icke tuberkulosfria områden, där årets

foderskörd på grund av torkan blivit särskilt starkt nedsatt. Till dessa områden

höra närmast Mälarområdet samt vissa delar av södra Kalmar län, framför

allt Öland.

1 den av årets lagtima riksdag godkända propositionen nr 131 framlade

Kungl. Maj:t en plan för det framtida statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur. Enligt denna plan skola olika regler beträffande

sjukdomsbekämpandet gälla inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen.

Landet skall i detta hänseende indelas i tre olika områden: tuberkulosfria

områden, skyddade områden och övriga områden. Beträffande

tuberkulosfria områden gäller, att sjukdomen skall helt utrensas och bekämpandet

alltså ske efter tvingande regler. I fråga om landet i övrigt skall

tuberkulosen bekämpas i huvudsak efter frivillig anslutning från djurägarnas

sida. Gränsdragningen mellan olika områden har icke avsetts att bliva fastlåst

utan utrensningen skall systematiskt fortsätta, till dess landet i sin helhet

är genomgånget. I enlighet med statsmakternas beslut ankommer det på

Kungl. Maj:t att förordna vilka områden som skola hänföras till tuberkulosfria

områden. Chefen för jordbruksdepartementet anförde härom i propositionen,

att vid bestämmande av omfattningen utav de utrensningsaktioner,

som i nuvarande läge borde genomföras, stor hänsyn borde tagas till tillgången

på foder och slaktdjur. I de fall då en utrensning även med hänsyn

till foderbrist eller på grund av efterfrågan på kött ställde sig önskvärd,

borde det i första hand tillses att tuberkulösa djur inom områden som kunde

hänföras till tuberkulosfria bleve medtagna.

Den 10 maj 1940 förordnade Kungl. Maj:t att de sex nordligaste länen och

Gotlands län skulle hänföras till tuberkulosfria områden. På grund av inträffad

foderbrist har Kungl. Majit genom beslut denna dag hänfört jämväl

landskapet Öland till sådant område.

Den kännbara foderbrist som råder på många håll inom vårt land har

framkallat en icke obetydligt ökad nedslaktning av nötkreatur. Av allt att

döma kommer denna ökade nedslaktning att fortgå ytterligare flera månader

framåt. Det är uppenbart att betydande vinster för vår husdjursskötsel

kunde ernås, om den nu nödvändiga reduktionen av kreatursstocken ordnades

på sådant sätt, att de sämsta besättningarna helt nedslaktades och

ägarna till dessa i stället finge inköpa friska och produktionsdugliga djur

från andra besättningar. Det synes mig med andra ord högeligen önskvärt

att vid den nödvändiga nedslaktningen spara de bästa djuren och offra

de sämsta, örn en ägare till fullt friska och produktionsdugliga djur

icke själv på grund av inträffad foderbrist kan behålla djuren böra dessa

överloppsdjur med fördel kunna placeras hos en annan djurägare som har

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 24. 2

Före
draganden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

en sämre beskaffad besättning, vilken i sin helhet eller till väsentlig del bör

slås ut.

Genom de regler som gälla inom de tuberkulosfria områdena torde man i

viss mån vinna det syfte jag här avsett. De tuberkulösa djuren bliva nämligen

där nedslaktade och ersatta med reaktionsfria djur. Därför kunde

ifrågasättas om icke tidpunkten nu vore lämplig att ytterligare utsträcka de

tuberkulosfria områdena. Med hänsyn till de framsteg som tuberkuloskampen

under den senaste tiden tagit vore en sådan åtgärd tänkbar närmast för

Kronobergs, Kalmar och Blekinge län. Vid den utgallring som jämlikt gällande

bestämmelser vidtages inom tuberkulosfria områden tages endast

hänsyn till djurens beskaffenhet beträffande förekomsten av tuberkulos. Särskilt

i nuvarande läge torde vid utslagningen jämväl i hög grad avseende

böra fästas vid djurens avkastningsförmåga. Vid sådant förhållande anser

jag mig icke, åtminstone för närvarande, böra tillstyrka att till de tuberkulosfria

områdena ytterligare hänföra nya landsdelar. Härvidlag torde också

böra beaktas, att man ännu saknar erfarenhet av tillämpningen av bestämmelserna

för tuberkulosfria områden och därav föranledda kostnader för

statsverket. Det synes mig i stället tillrådligt att söka finna en annan utväg

för att nå det av mig angivna syftet att spara fullt friska och produktionsdugliga

djur.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha på anmodan av chefen för

jordbruksdepartementet framlagt ett förslag som i stort sett torde kunna

läggas till grund för lösningen av detta spörsmål. Förslaget har biträtts av

de i ärendet hörda myndigheterna, statskontoret och statens livsmedelskommission.

Enligt styrelsernas uppfattning borde inom de områden där en

större nedslagning kan komma att äga rum anordnas en livdjursförmedling

antingen genom hushållningssällskapets försorg eller eljest genom någon jordbrukarorganisation,

exempelvis slakteriföreningarna. Vid en sådan förmedling

skulle endast utbjudas friska och produktionsdugliga djur. Såsom

styrelserna framhållit torde det bli nödvändigt att genom en skickligt organiserad

och väl genomförd propaganda söka övertyga djurägarna örn det

lämpliga och ändamålsenliga i att anordna nedslaktningen av djur så att

de bästa och friska produktionsdjuren sparas. I utlåtandet har angivits att

denna propaganda skulle ledas av statens livsmedelskommission. Vad styrelserna

i sådant hänseende åsyftat synes mig beaktansvärt, och jag förutsätter

att livsmedelskommissionen kommer att igångsätta denna propaganda.

Givetvis får propagandan icke — såsom styrelserna också framhållit — inriktas

så att den stimulerar till större nedslagning än som eljest skulle

vidtagas. De begränsade möjligheterna att avsätta och tillvarataga kött måste

noga beaktas. Såväl härvid som vid livdjursförmedlingen bör slakteriföreningarnas

medverkan i största möjliga utsträckning anlitas. I detta sammanhang

vill jag också framhålla, att igångsättandet av en livdjursförmedling

genom jordbrukarnas organisationer torde utgöra ett betydelsefullt steg

framåt mot en sådan anordning överhuvud taget för livdjurshandeln, som

ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

11

I utlåtandet ha styrelserna framhållit att för en jordbrukare, som säljer

hela sin icke reaktionsfria nötkreatursbesättning till nedslaktning och i stället

anskaffar reaktionsfria djur, måste, även om han väsentligt reducerar djurantalet,

krävas ett visst tillskott av kapital. Särskilt beträffande småbrukarna

torde detta medföra svårigheter. Det har därför synts styrelserna

ligga nära till hands att staten i detta sammanhang ekonomiskt något

bisträckte vissa jordbrukare som helt slå ut en tuberkulos besättning. Såsom

särskilt skäl för en sådan bidragsverksamhet ha styrelserna angivit,

att utrensningen av tuberkulos i en mindre och genominfekterad besättning

i regel är svårare att genomföra än i en större besättning. En sådan

åtgärd ställer också mera betungande krav å småbrukaren än å ägaren till

en större besättning. Detta förhållande sammanhänger med att man i en

större besättning med framgång kan totalt utrensa tuberkulosen genom att

anordna en isolerad uppfödning av ungdjur, något som med hänsyn till stallutrymmet

endast undantagsvis låter sig göra i fråga om de mindre besättningarna.

En småbrukare med en helt tuberkulos besättning kan alltså i de

allra flesta fall icke som ägaren till en större besättning slå ut de tuberkulösa

djuren efter hand samt ersätta dem med ungdjur av eget pålägg utan måste

slå ut besättningen på en gång och ersätta den genom nyinköpta reaktionsfria

djur. Härav torde framgå, anföra styrelserna vidare, att de åtgärder,

staten för närvarande vidtagit för att stimulera det frivilliga tuberkulosbekämpandet,

knappast äro ägnade att gynna småbrukarna med helt eller

till övervägande delen tuberkulösa besättningar. Sålunda må erinras, att

bekämpandet av tuberkulos enligt den Ostertagska (kliniska) metoden, vilken

för närvarande årligen kostar staten över en miljon kronor, anordnas

med verklig fördel endast i större besättningar. Det syntes därför enligt

styrelsernas uppfattning även ur rättvisesynpunkt väl motiverat, att staten

något bidroge till utslagningen av tuberkulösa djur i mindre besättningar.

önskar man genomföra en total utrensning av tuberkulosen i

landet, förmena styrelserna det bli ofrånkomligt, att staten förr eller senare

lämnar rätt betydande ekonomiskt stöd åt vissa småbrukare för att

de skola få sina besättningar rensade från tuberkulos. Slutligen lia styrelserna

också framhållit, att en rätt ledd bidragsverksamhet av denna

beskaffenhet i längden komme att ställa sig avsevärt billigare för staten

än örn ett större antal småbrukare inom varje hushållningssällskap anslöte

sig till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos enligt den Ostertagska

metoden.

Det synes även mig lämpligt att, i samband med den pågående stora nedslaktningen,

påbörja en bidragsverksamhet till uppmuntran för småbrukarnas

tuberkulosbekämpande. För staten torde det, som styrelserna framhållit,

vara ett gynnsamt tillfälle att för en tämligen ringa kostnad leda den nödtvungna

utslagningen till att i stor utsträckning avse tuberkulösa djur. Enligt

mitt förmenande bör bidragsverksamheten komplettera den propaganda- och

upplysningsverksamhet rörande utslagning av nötkreatur, som efter vad jag

förut anfört bör igångsättas av livsmedelskommissionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

I fråga om själva anordnandet av bidragsverksamheten kan jag i allt väsentligt

ansluta mig till styrelsernas förslag. Bidragen synas huvudsakligen

böra utgå till småbrukare och verksamheten torde böra ledas av hushållningssällskapen.

Någon anvisning av medel till sällskapen i de tuberkulosfria områdena

behöver givetvis icke ske. Såsom styrelserna åsyftat torde ej heller

anvisning behöva ske till samtliga övriga sällskap, utan synes det mest lämpligt

att Kungl. Majit ställer visst belopp till förfogande för sådana områden,

där med hänsyn till rådande foderbrist särskilt behov av utslagning av djur

föreligger och utsikter förefinnas att därigenom avsevärt främja tuberkulosbekämpandet.

Genom en sådan anordning lärer man erhålla största

möjliga effekt med för ändamålet anvisade medel. Det torde få ankomma

på livsmedelskommissionen att efter samråd med styrelserna väcka förslag i

detta hänseende.

På sätt styrelserna föreslagit bör såsom villkor för erhållande av statsbidrag

gälla, att djurägaren låtit nedslakta samtliga tuberkulösa djur i besättningen.

Det bör vidare ankomma på djurägaren att låta väl rengöra ladugården

innan nya djur insättas i densamma. Nyanskaffningen av djur skall ske

på sätt hushållningssällskapet kan godkänna. Finnes inom området godkänd

livdjursförmedling anordnad, skall sådan anlitas. Detta villkor finner jag

särskilt betydelsefullt då härigenom torde skapas garanti för att endast fullt

produktionsdugliga djur komma att erbjudas djurägaren. Nyinköpta djur

skola vidare härröra från reaktionsfri besättning. Härvid är det givetvis

önskvärt, att dessa djur komma från besättning som är ansluten till s. k.

ladugårdskontroll (kontrollförening eller provmjölkningsring) eller att djurens

produktionsförmåga blivit på annat sätt fastslagen. Då endast 20 procent

av nötkreaturen för närvarande äro anslutna till sådan kontroll, torde

emellertid försiktigheten bjuda att man härutinnan, liksom i fråga om skyldighet

för en djurägare som erhållit bidrag att ställa sin besättning under

ladugårdskontroll, icke uppställer något bestämt villkor. Beträffande frågan

örn bidrag skall utgå för nedslaktade eller endast för nyanskaffade djur samt

spörsmålet rörande bidragsbeloppens storlek torde Kungl. Maj :t ej böra fatta

ståndpunkt förrän riksdagen haft tillfälle att taga ställning till frågan örn bidragsverksamheten

i dess helhet. Verksamhetens natur torde också kräva,

att den ej från början fastlåses vid alltför detaljerade bestämmelser. Särskilt

gäller detta med hänsyn till att ståndpunkt först senare kan tagas till de åtgärder,

som under kommande skördeår vid sidan av tuberkulosbekämpandet

må erfordras för åstadkommande av en ändamålsenlig anpassning av nötkreatursstammen

efter fodertillgångarna. Jag förutsätter emellertid, att bidrag

under inga förhållanden må utgå till en och samma djurägare med mer

än femhundra kronor och för varje utslaget djur med högre belopp

än etthundra kronor. Självfallet får verksamheten icke givas sådan inriktning

att den stimulerar till anskaffning av större antal djur än som med

hänsyn till en rationellt driven husdjursskötsel under förhandenvarande fodertillgång

kan anses önskvärt.

För ändamålet erforderliga medel torde böra disponeras från förslagsansla
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

13

get till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. Kungl. Majit lärer härtill böra utverka

riksdagens medgivande.

Därest riksdagen bifaller vad jag här föreslagit, torde jag få ånyo anmäla

frågan örn grunderna för ifrågavarande bidragsverksamhet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva Kungl. Majit att för det av mig här ovan angivna

ändamål och i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig förordade riktlinjer under budgetåret 1940/41 disponera

erforderliga belopp från förslagsanslaget till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1040. 1 sami. Nr 24.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.