Angående uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter
1940-09-20 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:35 (urtima riksdagen), Angående uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter
Dokumentets text
Kungl. Majds proposition nr 35.
1
Nr 35.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppställningen
av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens
myndigheter; given Stockholms slott den 20 september
1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
angående de av föredragande departementschefen förordade grunderna
för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens
myndigheter.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 september
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler, efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga örn ändrade grunder
för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens
myndigheter och anför därvid följande:
Avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter äro uppställda
efter principer som blivit i huvudsak fastslagna vid 1934 års riksdag
(propositionen nr 220, riksdagens skrivelse nr 203). Detaljföreskrifter rörande
staternas tillämpning för befattningshavare å vilka civila avlöningsreglementet
eller civila icke-ordinariereglementet är tillämpligt finnas meddelade
i kungörelse den 22 juni 1939, nr 415.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 35. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Under arbetet för åvägabringande av besparingar inom statsförvaltningen
har anledning givits att taga vissa ändringar i grunderna för statuppställningen
i övervägande. I första hand sammanhänger detta med att större
överskådlighet i avlöningskostnadernas redovisning funnits vara önskvärd
för bedömandet av den ekonomiska innebörden av ändringar i personalorganisationerna.
Därjämte har det ansetts böra undersökas, om ej en omläggning
av statuppställningen på en eller annan punkt även skulle kunna
mera omedelbart främja sparsamhet i personaldispositionerna eller medge
förenkling av myndigheternas redovisningsarbete.
Inom finansdepartementet har i förevarande ämne verkställts utredning,
vilken framlagts i en den 24 juli 1940 dagtecknad promemoria med förslag
rörande vissa ändringar i grunderna för uppställning av avlöningsstaterna
för allmänna civilförvaltningens myndigheter. Över promemorian ha infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna
lönenämnden. Därjämte har centrala statsförvaltningens tjänstemannaförening
inkommit med en skrift i anledning av promemorian.
Innan de ifrågavarande förslagen tagas under slutlig prövning, bör riksdagens
yttrande inhämtas. Då det är angeläget, att de ändringar i statuppställningen
som finnas påkallade kunna iakttagas i statsverkspropositionen
till 1941 års riksdag, torde ärendet få föreläggas den nu församlade urtima
riksdagen.
Departementspromemorian.
I avlöningsstaterna ingå i allmänhet dels en anslagspost till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat med förslagsvis angivet belopp och dels en anslagspost
till avlöningar till icke-ordinarie personal uppdelad i en grundavlöningspost,
som med enstaka undantag är upptagen till bestämt belopp, och
en avlöningsförhöjningspost med förslagsvis angivet belopp. Maximeringen
av grundavlöningsposten sammanhänger enligt vad i promemorian framhålles
med att personalförteckning för icke-ordinarie personal och avlöningsbestämmelser
för sådan personal endast i begränsade hänseenden äro
fastställda genom riksdagsbeslut.
Enligt den gällande ordningen bestridas avlöningarna till icke-ordinarie
personal delvis från anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, nämligen såvitt angår avlöning, med undantag av rörligt tillägg, under
vikariat å ordinarie tjänst. I promemorian anföres, att med denna anordning
i förening med förefintligheten av den förslagsvis upptagna avlöningsförhöjningsposten
torde ha varit avsett att — för underlättande av beräkningen
av den maximerade grundavlöningsposten — göra belastningen å
denna oberoende av behovet av ersättare å ordinarie tjänster samt av den
omfattning i vilken löneförhöjningar, avlöning vid vissa slag av ledighet samt
sjukvårdskostnader m. m. förekomma vid icke-ordinarie befattningar.
Mot den nuvarande konstruktionen av avlöningsstaterna i dessa hänseenden
framställas i promemorian följande erinringar:
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
3
Den gällande uppdelningen av avlöningskostnaderna laar medfört påtagliga
olägenheter. Bland annat ha vikariatsförordnanden för icke-ordinarie personal
å ordinarie tjänster kommit att anlitas för att minska belastningen å
grundavlöningsposten, oberoende av örn förordnandena varit behövliga för
arbetets gång. Detta har icke blott givit anledning till opraktiska personaldispositioner
utan även orsakat statsverket opåkallade kostnader för vikariatsersättning.
Under den senaste tiden har det funnits erforderligt att vidtaga
åtgärder för begränsning av förordnandena, vilket emellertid i sin tur
medfört att vissa möjligheter till förstärkning av grundavlöningsposterna måst
beredas. Bokföringen av en del avlöningskostnader för icke-ordinarie personal
å posten för ordinarie tjänstemän låter sig vidare icke förena med den
överskådlighet i redovisningen som är önskvärd särskilt då det gäller att undersöka
verkningarna ur kostnadssynpunkt av ändringar i personalorganisationerna.
Därjämte föranleder uppdelningen på de ifrågavarande tre
posterna ett icke obetydligt redovisningsarbete. I sistnämnda båda hänseenden
har frågan örn en omläggning av utgiftsredovisningen i dessa delar
fått särskild aktualitet i samband med det av krisläget föranledda besparingsarbetet.
Härtill kommer att det, enligt vad erfarenheten visat, i allt fall icke är
möjligt att vid anslagsberäkningen förutse behovet av medel å grundavlöningsposterna
i sådan utsträckning att ej förstärkning av medlen å dessa poster
kan bli erforderlig. I åtskilliga fall har därför riksdagens medgivande
att överskrida grundavlöningsposter måst påkallas eller ock förstärkning från
vederbörande huvudtitels anslag till extra utgifter eller från anslaget till
oförutsedda utgifter tillgripas. Beslut ha även fattats örn vissa generella anordningar
för hithörande fall. Som förhållandena härutinnan utvecklat sig
kan den nuvarande konstruktionen av avlöningsstaterna såvitt angår ickeordinarie
personal över huvud icke anses vara av sådant värde för anslagsberäkningen
som kan uppväga de därmed förenade olägenheterna i andra
avseenden.
För vinnande av reda är det enligt promemorian angeläget, att avlöningskostnadernas
uppdelning på ordinarie- och icke-ordinarieposterna i största
möjliga utsträckning göres beroende av huruvida vederbörande befattningshavare
tillhör ena eller andra personalgruppen. I enlighet därmed har ifrågasatts
ändring i avlöningskostnadernas redovisning i första hand sålunda, att
lön och vikariatsersättning till icke-ordinarie personal även vid vikariat å
ordinarie tjänst bestridas från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal. Därjämte har förordats, att den nuvarande uppdelningen av
denna anslagspost borttages.
I promemorian förutsättes vidare, att icke-ordinarieposten skall vara obetecknad
i de fall, då den hittillsvarande grundavlöningsposten varit obetecknad,
men att överskridande skall kunna av Kungl. Maj:t medgivas under
vissa förutsättningar, som skola fastställas av riksdagen. I fråga härom
anföres:
Det torde icke låta sig göra att nu reglera den icke-ordinarie personalens
anställnings- och avlöningsförhållanden genom riksdagsbeslut i den utsträckning
som skulle erfordras för att genomgående upptaga icke-ordinarieposten
med förslagsvis angivet belopp. Erinras må att ett av 1928 års lönekommitté
framställt förslag att upptaga en förslagsvis angiven anslagspost till avlöningar
åt extra ordinarie befattningshavare, vilkas antal och lönegradspla
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 35.
cering i sådant fall på förhand skalle bestämmas av Kungl. Majit, förelåg
till prövning vid 1934 års riksdag men ansågs icke böra komma till genomförande.
Icke minst i nuvarande läge torde man också böra såvitt möjligt
undvika att beträffande den icke-ordinarie personaluppsättningen binda myndigheternas
disposition av anslagsmedlen vid på förhand uppställda planer.
Man torde sålunda böra utgå ifrån att icke-ordinarieposten bör vara maximerad
i de fall. där grundavlöningsposten hittills varit maximerad. Härvid
bör emellertid förutsättas ett bemyndigande för Kungl. Majit att i viss utsträckning
medgiva förstärkning av de under anslagsposten tillgängliga medlen.
Ett dylikt medgivande torde i allmänhet kunna innebära, att anslagsposten
må överskridas med visst belopp. Denna form av förstärkning synes
böra förordas framför överföring av medel från anslaget till oförutsedda utgifter.
De förutsättningar, under vilka överskridande får medges, böra fastställas
av riksdagen. I främsta rummet bör överskridande kunna ifrågakomma,
när icke-ordinarieposten blivit i en icke förutsedd omfattning belastad
med utgifter för avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare som vikarierat
å ordinarie tjänst vars innehavare åtnjutit ledighet för offentligt uppdrag
eller av annan anledning mot avstående av hela lönen. Vad åter angår
sådan mera normal belastning å icke-ordinarieposten som sammanhänger
med att icke-ordinarie ersättare behöver anlitas vid ledighet för sjukdom
eller av därmed jämförlig anledning, torde vid de större och medelstora
verken i regel ej möta någon egentlig svårighet att göra erforderliga förhandsberäkningar
med ledning av uppgifter örn den genomsnittliga ledighetsfrekvensen.
Vid smärre verk däremot kan en längre tids ledighet med helt eller
delvis bibehållen avlöning för någon befattningshavare väsentligt förrycka
belastningssiffrorna. Jämväl i dylika fall bör överskridande av anslagsposten
kunna medgivas.
I propositionen nr 72 till 1939 års urtima riksdag samt i 1940 års statsverksproposition
lia behandlats frågor angående de förstärkningar av i avlöningsstaterna
ingående poster för avlöning åt icke-ordinarie personal, vilka
under budgetåren 1939/40 och 1940/41 kunde påkallas med hänsyn till särskilda
avlöningskostnader för personal, som inkallas till militär tjänstgöring
i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering, samt
på grund av begränsning av vikariatsförordnanden å ordinarie befattningar.
Genom urtima riksdagens skrivelse nr 92 och 1940 års lagtima riksdags skrivelse
nr 24 har Kungl. Majit bemyndigats att i här åsyftade fall besluta om
förstärkning under nämnda budgetår av grundavlöningsposterna från anslaget
till oförutsedda utgifter ävensom att i anslutning till vidtagna besparingsåtgärder
disponera över anvisade anslagsbelopp i viss mån oberoende av avlöningsstaternas
formella uppställning och därtill från riksdagens sida knutna
villkor. Dylika befogenheter böra även i fortsättningen tillkomma Kungl.
Majit, varvid förstärkning av medlen till avlöning av icke-ordinarie personal
bör kunna ske i den form som nyss förordats.
I detta sammanhang omnämnes det spörsmål rörande åtgärder till begränsning
av partiella ledigheter och därav föranledda utgifter för vikarier,
som berörts i riksdagens skrivelser 1930: 175 och 1935: 279 samt därefter
bland annat i 1940 års statsverksproposition under rubriken för flera huvudtitlar
gemensamma frågor. I promemorian erinras, att för åvägabringande
av dylik begränsning ifrågasatts överflyttande till grundavlöningsposten av
vissa avlöningskostnader för tjänstemän som i här avsedda fall förordnas
såsom vikarier. Det framhålles, att den nu förordade ändringen i dispositio
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
5
nen av anslagsmedlen får till följd att kostnaderna för lön och vikariatsersättning
åt icke-ordinarie tjänstemän som förordnas som vikarier vid partiella ledigheter
komma att belasta icke-ordinarieposten. Jämväl erinras örn de
föreskrifter till begränsning av partiella ledigheter som meddelats i cirkulär
till statsmyndigheterna den 4 januari 1940, nr 37.
I promemorian ifrågasättes därefter, om ej principen att fördela avlöningsutgifterna
på ordinarie- och icke-ordinarieposterna allteftersom befattningshavaren
tillhör den ordinarie eller icke-ordinarie personalen bör tilllämpas
även å övertidsersättning, vilken ersättning för närvarande i sin helhet
belastar den maximerade grundavlöningsposten för icke-ordinarie personal.
Därvid framhålles, att ganska snäva begränsningar i anlitandet av
övertid numera även under normala förhållanden tillämpas.
Vissa modifikationer i den nyssnämnda principen anses emellertid enligt
promemorian alltjämt böra gälla. Sålunda framhålles såsom lämpligt, att
vikariatslön vid förordnande å ordinarie tjänst liksom nu bestrides från ordinarieposten,
även om den förordnade icke är ordinarie tjänsteman. Vidare
anföres, att den mot vikariatsersättning svarande ersättning, som utgår vid
förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman tillhörande
högre lönegrad, synes fortfarande böra omfattas av riksdagens
maximeringsbeslut och därför böra avföras å icke-ordinarieposten, även då
den utgår till ordinarie tjänstemän.
Beträffande kostnader för sjukvård förordas i promemorian, att ett i tidigare
sammanhang framställt förslag om redovisning av dessa kostnader under
särskild anslagspost nu genomföres. Den ifrågavarande anslagsposten
bör enligt promemorian upptagas med förslagsvis angivet belopp och avse
även ersättningar till verksläkare — för vilka ersättningar nu är anvisat ett
gemensamt anslag under sjunde huvudtiteln — samt begravningshjälp.
I fråga om bestridandet av kostnader för tjänstedräkt innehåller promemorian
följande:
För närvarande finnes icke någon allmän bestämmelse om bestridande
av kostnader enligt gällande avlöningsbestämmelser för tjänstedräkt. Dylika
kostnader avföras i vissa fall å avlöningsstater och i andra fall å omkostnadsstater.
I ett nyligen anhängiggjort ärende har riksräkenskapsverket uttalat
sig för att redovisa kostnaderna för tjänstedräkt i omkostnadsstaterna
å särskild delpost under rubriken övriga utgifter. Statskontoret har i samma
ärende uttalat såsom sin mening att bidrag till utgifter för tjänstedräkt
närmast vore att betrakta såsom en befattningshavaren tillkommande avlöningsförmån.
Ämbetsverket har dock framhållit att ifrågavarande kostnad i
ett flertal fall upptagits å omkostnadsstat. Närmast synes kunna förordas,
att utgifterna för tjänstedräkt redovisas i omkostnadsstaterna, liksom fallet
är med reseersättning, tjänstgöringstraktamente och flyttningskostnad.
Såsom en följd av de förordade ändringarna framhålles i promemorian, att
anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör beräknas efter
den antagna belastningen och icke — såsom nu i de flesta verk sker — schablonmässigt
efter lön i högsta löneklass. Denna ändring i beräkningsgrun
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
derna är enligt vad i promemorian uttalas i nuvarande läge jämväl önskvärd
för att man lättare skall kunna överblicka verkningarna ur kostnadssynpunkt
av organisationsändringar.
I enlighet med vad i promemorian blivit ifrågasatt skulle avlöningsstatema
normalt upptaga följande anslagsposter, avsedda för nedan angivna utgifter:
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a) för ordinarie tjänstemän:
lön enligt löneplan,
kallortstillägg,
vikariatsersättning vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst,
felräkningspenningar,
övertidsersättning,
ersättning efter ackord eller beting;
b) för ordinarie och iclce-ordinarie tjänstemän:
vikariatslön vid förordnande å ordinarie t jänst.
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t:
utgifter enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t.
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal m. m.:
a) för extra ordinarie och extra tjänstemän:
lön enligt löneplan,
kallortstillägg,
vikariatsersättning vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst,
felräkningspenningar,
övertidsersättning,
ersättning efter ackord eller beting;
b) för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:
vikariatsersättning motsvarande ersättning vid förordnande att bestrida
göromål, som eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad,
annan ersättning till ordinarie och icke-ordinarie personal, där den ej enligt
särskilda bestämmelser skall bestridas i annan ordning;
c) i övrigt:
kostnad för renskrivning enligt räkning samt för annat tillfälligt arbetsbiträde.
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:
utgifter enligt särskilda beslut av Kungl. Majit.
5. Rörligt tillägg:
rörligt tillägg.
6. Sjukvård m. m.:
ersättningar åt verksläkare,
annan sjukvårdskostnad,
begravningshjälp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
7
Yttrandena.
Beträffande de i departementspromemorian framställda förslagen har
statskontoret anfört:
Statskontoret måste för sin del finna gällande regler för avlöningsstaternas
uppställning och tillämpning ur principiell synpunkt vara att föredraga
framför de anordningar, som förordats i promemorian. Enligt ämbetsverkets
mening bör det nämligen vara av större värde att ur räkenskaperna kunna
utläsa, å ena sidan, kostnaderna för ämbetsverkets ordinarie stat och, å
andra sidan, kostnaderna för ämbetsverkets icke-ordinarie befattningar än
att därur kunna erhålla uppgift å den lönesumma, som utgått till ordinarie
tjänstemän, respektive icke-ordinarie befattningshavare. Härtill kommer, att
det vill synas ämbetsverket mycket tveksamt, örn den lättnad i arbetet med
avlöningslistornas uppgörande, som ett genomförande av förslaget kan medföra,
uppväger de olägenheter, som säkerligen komma att uppstå vid anslagsbehandlingen
såväl för ämbetsverken som för Kungl. Majit och riksdagen
därigenom, att huvudparten av de svårberäkneliga avlöningsbelopp, vilka tidigare
hänförts till förslagsvis anvisade anslagsposter, enligt förslaget skulle
utgå från den maximerade icke-ordinarieposten.
Ur besparingssynpunkt innebär förslaget emellertid den fördelen, att ämbetsverkens
möjligheter att vid uppkommande ledigheter besätta befintliga
befattningar med vikarier begränsas. Med hänsyn till angelägenheten att i
nuvarande statsfinansiella läge på alla sätt söka nedbringa statsverkets utgifter
böra därför måhända de betänkligheter, åt vilka statskontoret ovan
givit uttryck, få vika. Innan en omläggning av avlöningsstaterna enligt de i
promemorian uppdragna riktlinjerna beslutas, lärer dock noggrant böra övervägas,
om icke önskvärd återhållsamhet i fråga om vikariatsförordnanden
skulle kunna ernås på annan väg, exempelvis — i anslutning till vad redan
skett — genom utfärdande av restriktiva bestämmelser rörande myndigheternas
rätt att förordna vikarier.
Riksråkenskapsverkets utlåtande innehåller i fråga örn redovisningen av
avlöningskostnaderna för icke-ordinarie personal följande allmänna uttalande:
Riksräkenskapsverket
har för sin del funnit, att de skäl, som i promemorian
anförts till förmån för ändrad redovisning av avlöningskostnaderna för
den icke-ordinarie personalen, i stort sett motivera ett genomförande av den
föreslagna omläggningen. Det torde även vara obestridligt, att den nuvarande
uppdelningen av avlöningskostnaderna för den icke-ordinarie personalen
på olika anslagsposter är mycket arbetskrävande samt att förslagets genomförande
kommer att medföra en välbehövlig förenkling av arbetet med uträkning
och bokföring av befattningshavarnas avlöningar.
Enligt den föreslagna statuppställningen skulle anslagsposten till avlöning
åt icke-ordinarie personal maximeras, varvid emellertid förutsättes att
Kungl. Maj :t under vissa av riksdagen angivna förutsättningar skulle kunna
medgiva, att anslagsposten finge överskridas. Överskridandet skulle redovisas
å anslagsposten och icke såsom nu ofta sker täckas genom omföring
från anslagen till extra utgifter och oförutsedda utgifter. I de fall, där anslagsposten
till icke-ordinarie personal redan nu i sin helhet anvisas förslagsvis,
skulle den även enligt de nya reglerna betecknas på samma sätt. Genom
de nu föreslagna reglerna vinnes den i förhållande till nuvarande system av
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
gjorda fördelen, att den verkliga kostnaden för avlöning till såväl ordinarie
som icke-ordinarie personal kommer att framgå ur räkenskaperna.
I utlåtandet erinras vidare, att riksräkenskapsverket i tidigare sammanhang
förordat, att kostnader för viss enligt kollektivavtal avlönad personal
skulle upptagas å särskild, förslagsvis beräknad anslagspost, ävensom berört
frågan örn redovisning av lönekostnader enligt kollektivavtal för städningspersonal
å avlöningsanslagen. Med den nu föreslagna uppställningen av
avlöningsstaterna skulle emellertid enligt utlåtandet behovet av särskild anslagspost
för kollektivavlönad personal bortfalla, utom där sådan personalgrupps
storlek motiverade särskild anslagspost. Däremot borde kostnadsökning
på grund av ett av Kungl. Hajd godkänt kollektivavtal medföra rätt
för Kungl. Maj :t att medgiva ett mot kostnadsökningen svarande överskridande
av anslagsposten till icke-ordinarie personal.
Beträffande redovisningen av vikariatsersättningar yttrar ämbetsverket:
Enligt det i promemorian framlagda förslaget skulle vikariatsersättning
till icke-ordinarie personal komma att redovisas å en maximerad anslagspost,
medan vikariatsersättning till ordinarie personal skulle avföras å en förslagsvis
beräknad post, mot att för närvarande huvudparten av vikariatsersättningarna
redovisas å en förslagsvis beräknad anslagspost. I de verk där
det i samma lönegrad finnes såväl ordinarie som icke-ordinarie personal skulle
detta kunna medföra, att i fråga om förordnanden å befattning i högre lönegrad
de ordinarie befattningshavarna erhölle större möjligheter till förordnanden
än de icke-ordinarie tjänstemännen. Detta skulle kunna tala för,
att en särskild anslagspost för vikariatsersättningar kunde bliva behövlig. Då
emellertid detta problem torde hava en mycket begränsad räckvidd och då
anslagsposterna givetvis alltid böra beräknas med hänsyn till behovet av vikariatsförordnanden,
torde de berörda olägenheterna av maximeringen kunna
undanröjas utan att särskild anslagspost för vikariatsersättningar skall
behöva uppföras.
Vad därefter beträffar redovisningen av kostnader för övertidsersättning,
uttalar riksräkenskapsverket sig emot en uppdelning av dessa kostnader på
de olika anslagsposterna. Ämbetsverket yttrar härom:
Såsom i promemorian framhålles, är det med hänsyn till att rätten att utbetala
övertidsersättning är mycket begränsad visserligen icke nödvändigt att
redovisa sådana kostnader under en maximerad anslagspost. Utbetalning av
övertidsersättning måste emellertid anses såsom tillgodoseende av ett personalbehov
utöver det ordinarie personalbehovet, övertidsersättningen redovisas
icke å avlöningslista, utan utbetalas på grund av särskild räkning, varvid
åtskillnad icke behöver göras mellan olika personalkategorier. Någon anledning
att uppdela dylik kostnad å olika personalgrupper finnes icke. Riksräkenskapsverket
får därför av såväl teoretiska som praktiska skäl förorda, att
all kostnad för övertidsersättning utbetalas från anslagsposten till icke-ordinarie
personal.
Med anledning av att i promemorian särskilt framhålles, att den nuvarande
uppdelningen av avlöningskostnaderna medför ett icke obetydligt redovisningsarbete,
erinrar riksräkenskapsverket att redovisningen av avlöningskostnaderna
blir mycket betungande även därigenom, att kostnaderna nu beräknas
med hänsyn till det verkliga antalet dagar i varje månad. En bety
-
Kungl. Majlis proposition nr 35.
9
dande lättnad och en välbehövlig rationalisering av avlöningsb er åkningen
skulle enligt utlåtandet kunna ernås, om avlöningen per dag alltid kunde
beräknas till 1/30 av månadslönen eller Vass av årslönen. Några väsentliga olägenheter
i andra avseenden skulle en dylik reform enligt riksräkenskapsverkets
mening knappast medföra.
Allmänna lönenämnden har anfört, att lönenämnden ur de synpunkter
nämnden syntes ha att anlägga på de i promemorian framförda förslagen
icke funnit anledning till erinran mot desamma. Med hänsyn till att den
föreslagna icke-ordinarieposten under vissa förutsättningar skall kunna
överskridas, ifrågasätter lönenämnden, om icke sagda post borde betecknas
förslagsvis, i vilket fall en anmärkning borde fogas till avlöningsstaten,
att posten icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Departementschefen.
Den förevarande utredningen har, såsom i det föregående omnämnts, i
främsta rummet föranletts av behovet att vinna större överskådlighet i redovisningen
av avlöningskostnaderna inom allmänna civilförvaltningen och
bättre överblick över de ekonomiska verkningarna av ändringar i personalorganisationerna.
Särskilt vid de nu pågående undersökningarna av möjligheterna
till besparingar inom statsförvaltningen har detta behov gjort
sig gällande. Mot de nuvarande redovisningsgrundema har vidare anmärkts,
att de i vissa fall kunna ge anledning till mindre rationella och
onödigt kostsamma personaldispositioner. Ur sistnämnda synpunkt lia ändringsförslag
tidigare framställts, avseende utgifterna för vikariat vid partiella
ledigheter. Även en förenkling i myndigheternas arbete med redovisningen
av ifrågavarande kostnader har funnits behövlig.
Det inom finansdepartementet upprättade förslaget till ändrade grunder
för uppställningen av avlöningsstaterna inom allmänna civilförvaltningen
innebär i huvudsak en ändrad redovisning av avlöningskostnaderna för
icke-ordinarie tjänstemän. Dessa kostnader skola enligt förslaget i princip
bestridas från anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal även
till den del de avse vikariat å ordinarie tjänster. Vidare skall den nuvarande
uppdelningen av icke-ordinarieposten i en vanligen obetecknad grundavlöningspost,
vilken sålunda ej må överskridas, och en förslagsvis angiven avlöningsförhöjningspost
enligt förslaget borttagas. Icke-ordinarieposten är
avsedd att i allmänhet upptagas såsom en obetecknad anslagspost, dock med
rätt för Kungl. Maj:t att enligt vissa av riksdagen fastställda grunder medgiva
överskridande av anslagsposten.
För min del anser jag en omläggning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i promemorian förordats vara ägnad att medföra den önskade större
överskådligheten i avlöningskostnadernas redovisning och låta den ekonomiska
innebörden av ändringar i personalorganisationerna komma till bättre
uttryck i avlöningsstaterna än vad nu är fallet.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 35.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Omläggningen innebär även en reglering av spörsmålet örn ändrade redovisningsföreskrifter
för begränsning av de partiella ledigheterna och därmed
sammanhängande vikariatskostnader. Tidigare har i detta syfte ifrågasatts
att till den regelmässigt obetecknade grundavlöningsposten för ickeordinarie
personal överflytta dels vikariatsersättningen till ordinarie tjänsteman
vid vikariat i anledning av partiell ledighet, dels icke-ordinarie tjänstemans
grundlön och vikariatsersättning vid dylikt vikariat. Enligt det i departementspromemorian
framlagda förslaget komma från icke-ordinarieposten
— som är avsedd att regelmässigt vara i sin helhet obetecknad — att
bestridas lön och vikariatsersättning åt icke-ordinarie tjänsteman i här avsedda
fall, varemot vikariatsersättningen till ordinarie tjänsteman fortfarande
skall belasta ordinarieposten. I såväl ena som andra hänseendet innebär
promemorians förslag en tillämpning av den förordade allmänna regeln
om särskiljande av förmånerna för ordinarie och för icke-ordinarie
personal. Då ett överförande till icke-ordinarieposten av jämväl vikariatsersättningen
åt ordinarie personal icke torde vara av sådan betydelse för
begränsningen av kostnaderna att man för den skull bör frångå nyssnämnda
regel, anser jag att man bör stanna vid promemorians förslag i
denna del.
Genom den enhetligare redovisningen av den icke-ordinarie personalens
avlöningar samt genom borttagandet av den nuvarande uppdelningen av
icke-ordinarieposten vinnes en välbehövlig förenkling av redovisningsarbetet.
Att icke-ordinarieposten i sin helhet maximeras synes icke behöva medföra
några avsevärda olägenheter under förutsättning att Kungl. Majit erhåller
bemyndigande att i vissa fall medgiva överskridande av anslagsposten.
Vad angår förutsättningarna och formerna för dylikt medgivande
ansluter jag mig i princip till det i promemorian framlagda förslaget. Slutlig
ståndpunkt till detaljerna i detta förslag torde emellertid icke behöva
tagas nu utan först då i samband med genomförandet av omläggningen av
kostnadsredovisningen riksdagens bemyndigande att överskrida icke-ordinarieposten
utverkas. Jag torde få återkomma härtill i samband med 1941
års statsverksproposition. I sådant sammanhang torde även riksräkenskapsverkets
förslag i fråga örn överskridande av icke-ordinarieposten vid kostnadsökning
på grund av kollektivavtal böra övervägas.
Med hänsyn till att icke-ordinarieposten under vissa förutsättningar skall
kunna överskridas har allmänna lönenämnden ifrågasatt, om icke posten
borde upptagas i avlöningsstaterna med förslagsvis angivet belopp men med
tillfogande av en anmärkning, att den icke må överskridas utan Kungl.
Majlis medgivande. På detta och liknande sätt äro för närvarande sådana
anslagsposter upptagna, beträffande vilka förbud mot överskridande gäller
enbart på grund av Kungl. Majits beslut. I de fall, då icke-ordinarieposten
maximeras genom riksdagsbeslut, anser jag för min del lämpligast att posten,
till skillnad från de nyss nämnda, upptages såsom en obetecknad anslagspost.
Kungl. Maj.ts proposition nr 35.
11
En viss ytterligare förenkling utöver vad i promemorian förutsatts synes
kunna vinnas genom att avlöningarna till tjänstemän å övergångs-, indragnings-
och överflyttningsstat redovisas tillsammans med avlöningarna tili
tjänstemän å ordinarie stat. För såväl budgetbehandlingen som räkenskapskontrollen
torde det vara tillräckligt att dessa olika grupper av tjänstemän
särskiljas i personalförteckningarna.
Vad i övrigt angår de i ärendet föreliggande detaljspörsmålen vill jag med
hänsyn till vad riksräkenskapsverket erinrat förorda den redovisningsgrund
för övertidsersättning som närmast överensstämmer med den nuvarande
ordningen, eller sålunda att även övertidsersättning till ordinarie personal
skall belasta icke-ordinarieposten.
I anslutning till promemorian förordar jag, att vikariatslön vid förordnande
å ordinarie tjänst, liksom nu, bestrides från ordinarieposten, även
örn den förordnade är icke-ordinarie tjänsteman, samt att den mot
vikariatsersättning svarande ersättningen vid förordnande att bestrida vissa
göromål, i anslutning till vad som nu tillämpas, avföres från icke-ordinarieposten.
Jämväl tillstyrker jag, att sjukvårdskostnader — ersättningar til!
verksläkare inbegripna — jämte begravningshjälp sammanföras under en
särskild anslagspost med förslagsvis angivet belopp; under ärendets fortsatta
beredning har det likväl visat sig vara av redovisningstekniska skäl
mest lämpligt att med avvikelse från promemorieförslaget låta ifrågavarande
anslagspost ingå i omkostnadsstaterna. Utgifter för tjänstedräkt torde
i regel böra bestridas från omkostnadsstaterna.
I promemorian förutsättes, att avlöningsstaterna liksom nu skola i förekommande
fall upptaga en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, avsedd endast för sådana löneförmåner
som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t skola bestridas därifrån. För
närvarande bestridas från denna anslagspost åtskilliga slag av förmåner,
grundade i specialbestämmelser i avlöningsförfattningarna eller tillkomna
genom särskilda beslut. Med några undantag äro de numera ej av den beskaffenhet
och vikt att de behöva särskiljas i staterna från avlöningar i allmänhet.
Anlitandet av en särskild anslagspost för dessa förmåner bör därför
i förenklingssyfte kunna inskränkas. Sålunda bör t. ex. den avlöningsförstärkning
som enligt de nya avlöningsföreskrifterna utgår vid vissa ordinarie
tjänster överföras till ordinarieposten. En närmare prövning av hithörande
detaljspörsmål bör företagas i samband med 1941 års statsverksproposition.
Såsom i promemorian framhållits bör i samband med omläggningen av
kostnadsredovisningen vidtagas ändring i beräkningen av ordinarieposten
sålunda, att denna genomgående beräknas till vad som kan antagas motsvara
den verkliga belastningen och icke efter lön i högsta löneklass. Denna
ändring blir en följd av ändringarna i redovisningsgrunderna men är också
ägnad att låta verkningarna av organisationsändringar komma till tydligare
uttryck i avlöningsstaterna.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
De av riksräkenskapsverket berörda spörsmålen om överflyttande till
avlöningsstaterna av kostnader för enligt kollektivavtal anställd städningspersonal
och om löneberäkning efter viss kvotdel av månads- eller årslönen
torde i annat sammanhang böra upptagas till övervägande.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande angående de av
mig i det föregående förordade grunderna för uppställningen av avlöningsstaterna
för allmänna civilförvaltningens myndigheter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Henrik Klackenberg.
408476. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- 2SärU 1940:37 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter. s. 1 i texten