Sök i Ratio Lex

Angående uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter

1940-09-20 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:35 (urtima riksdagen), Angående uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppställningen

av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens

myndigheter; given Stockholms slott den 20 september

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

angående de av föredragande departementschefen förordade grunderna

för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens

myndigheter.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 september

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler, efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga örn ändrade grunder

för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens

myndigheter och anför därvid följande:

Avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter äro uppställda

efter principer som blivit i huvudsak fastslagna vid 1934 års riksdag

(propositionen nr 220, riksdagens skrivelse nr 203). Detaljföreskrifter rörande

staternas tillämpning för befattningshavare å vilka civila avlöningsreglementet

eller civila icke-ordinariereglementet är tillämpligt finnas meddelade

i kungörelse den 22 juni 1939, nr 415.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 35. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Under arbetet för åvägabringande av besparingar inom statsförvaltningen

har anledning givits att taga vissa ändringar i grunderna för statuppställningen

i övervägande. I första hand sammanhänger detta med att större

överskådlighet i avlöningskostnadernas redovisning funnits vara önskvärd

för bedömandet av den ekonomiska innebörden av ändringar i personalorganisationerna.

Därjämte har det ansetts böra undersökas, om ej en omläggning

av statuppställningen på en eller annan punkt även skulle kunna

mera omedelbart främja sparsamhet i personaldispositionerna eller medge

förenkling av myndigheternas redovisningsarbete.

Inom finansdepartementet har i förevarande ämne verkställts utredning,

vilken framlagts i en den 24 juli 1940 dagtecknad promemoria med förslag

rörande vissa ändringar i grunderna för uppställning av avlöningsstaterna

för allmänna civilförvaltningens myndigheter. Över promemorian ha infordrade

utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna

lönenämnden. Därjämte har centrala statsförvaltningens tjänstemannaförening

inkommit med en skrift i anledning av promemorian.

Innan de ifrågavarande förslagen tagas under slutlig prövning, bör riksdagens

yttrande inhämtas. Då det är angeläget, att de ändringar i statuppställningen

som finnas påkallade kunna iakttagas i statsverkspropositionen

till 1941 års riksdag, torde ärendet få föreläggas den nu församlade urtima

riksdagen.

Departementspromemorian.

I avlöningsstaterna ingå i allmänhet dels en anslagspost till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat med förslagsvis angivet belopp och dels en anslagspost

till avlöningar till icke-ordinarie personal uppdelad i en grundavlöningspost,

som med enstaka undantag är upptagen till bestämt belopp, och

en avlöningsförhöjningspost med förslagsvis angivet belopp. Maximeringen

av grundavlöningsposten sammanhänger enligt vad i promemorian framhålles

med att personalförteckning för icke-ordinarie personal och avlöningsbestämmelser

för sådan personal endast i begränsade hänseenden äro

fastställda genom riksdagsbeslut.

Enligt den gällande ordningen bestridas avlöningarna till icke-ordinarie

personal delvis från anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, nämligen såvitt angår avlöning, med undantag av rörligt tillägg, under

vikariat å ordinarie tjänst. I promemorian anföres, att med denna anordning

i förening med förefintligheten av den förslagsvis upptagna avlöningsförhöjningsposten

torde ha varit avsett att — för underlättande av beräkningen

av den maximerade grundavlöningsposten — göra belastningen å

denna oberoende av behovet av ersättare å ordinarie tjänster samt av den

omfattning i vilken löneförhöjningar, avlöning vid vissa slag av ledighet samt

sjukvårdskostnader m. m. förekomma vid icke-ordinarie befattningar.

Mot den nuvarande konstruktionen av avlöningsstaterna i dessa hänseenden

framställas i promemorian följande erinringar:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

3

Den gällande uppdelningen av avlöningskostnaderna laar medfört påtagliga

olägenheter. Bland annat ha vikariatsförordnanden för icke-ordinarie personal

å ordinarie tjänster kommit att anlitas för att minska belastningen å

grundavlöningsposten, oberoende av örn förordnandena varit behövliga för

arbetets gång. Detta har icke blott givit anledning till opraktiska personaldispositioner

utan även orsakat statsverket opåkallade kostnader för vikariatsersättning.

Under den senaste tiden har det funnits erforderligt att vidtaga

åtgärder för begränsning av förordnandena, vilket emellertid i sin tur

medfört att vissa möjligheter till förstärkning av grundavlöningsposterna måst

beredas. Bokföringen av en del avlöningskostnader för icke-ordinarie personal

å posten för ordinarie tjänstemän låter sig vidare icke förena med den

överskådlighet i redovisningen som är önskvärd särskilt då det gäller att undersöka

verkningarna ur kostnadssynpunkt av ändringar i personalorganisationerna.

Därjämte föranleder uppdelningen på de ifrågavarande tre

posterna ett icke obetydligt redovisningsarbete. I sistnämnda båda hänseenden

har frågan örn en omläggning av utgiftsredovisningen i dessa delar

fått särskild aktualitet i samband med det av krisläget föranledda besparingsarbetet.

Härtill kommer att det, enligt vad erfarenheten visat, i allt fall icke är

möjligt att vid anslagsberäkningen förutse behovet av medel å grundavlöningsposterna

i sådan utsträckning att ej förstärkning av medlen å dessa poster

kan bli erforderlig. I åtskilliga fall har därför riksdagens medgivande

att överskrida grundavlöningsposter måst påkallas eller ock förstärkning från

vederbörande huvudtitels anslag till extra utgifter eller från anslaget till

oförutsedda utgifter tillgripas. Beslut ha även fattats örn vissa generella anordningar

för hithörande fall. Som förhållandena härutinnan utvecklat sig

kan den nuvarande konstruktionen av avlöningsstaterna såvitt angår ickeordinarie

personal över huvud icke anses vara av sådant värde för anslagsberäkningen

som kan uppväga de därmed förenade olägenheterna i andra

avseenden.

För vinnande av reda är det enligt promemorian angeläget, att avlöningskostnadernas

uppdelning på ordinarie- och icke-ordinarieposterna i största

möjliga utsträckning göres beroende av huruvida vederbörande befattningshavare

tillhör ena eller andra personalgruppen. I enlighet därmed har ifrågasatts

ändring i avlöningskostnadernas redovisning i första hand sålunda, att

lön och vikariatsersättning till icke-ordinarie personal även vid vikariat å

ordinarie tjänst bestridas från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal. Därjämte har förordats, att den nuvarande uppdelningen av

denna anslagspost borttages.

I promemorian förutsättes vidare, att icke-ordinarieposten skall vara obetecknad

i de fall, då den hittillsvarande grundavlöningsposten varit obetecknad,

men att överskridande skall kunna av Kungl. Maj:t medgivas under

vissa förutsättningar, som skola fastställas av riksdagen. I fråga härom

anföres:

Det torde icke låta sig göra att nu reglera den icke-ordinarie personalens

anställnings- och avlöningsförhållanden genom riksdagsbeslut i den utsträckning

som skulle erfordras för att genomgående upptaga icke-ordinarieposten

med förslagsvis angivet belopp. Erinras må att ett av 1928 års lönekommitté

framställt förslag att upptaga en förslagsvis angiven anslagspost till avlöningar

åt extra ordinarie befattningshavare, vilkas antal och lönegradspla
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 35.

cering i sådant fall på förhand skalle bestämmas av Kungl. Majit, förelåg

till prövning vid 1934 års riksdag men ansågs icke böra komma till genomförande.

Icke minst i nuvarande läge torde man också böra såvitt möjligt

undvika att beträffande den icke-ordinarie personaluppsättningen binda myndigheternas

disposition av anslagsmedlen vid på förhand uppställda planer.

Man torde sålunda böra utgå ifrån att icke-ordinarieposten bör vara maximerad

i de fall. där grundavlöningsposten hittills varit maximerad. Härvid

bör emellertid förutsättas ett bemyndigande för Kungl. Majit att i viss utsträckning

medgiva förstärkning av de under anslagsposten tillgängliga medlen.

Ett dylikt medgivande torde i allmänhet kunna innebära, att anslagsposten

må överskridas med visst belopp. Denna form av förstärkning synes

böra förordas framför överföring av medel från anslaget till oförutsedda utgifter.

De förutsättningar, under vilka överskridande får medges, böra fastställas

av riksdagen. I främsta rummet bör överskridande kunna ifrågakomma,

när icke-ordinarieposten blivit i en icke förutsedd omfattning belastad

med utgifter för avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare som vikarierat

å ordinarie tjänst vars innehavare åtnjutit ledighet för offentligt uppdrag

eller av annan anledning mot avstående av hela lönen. Vad åter angår

sådan mera normal belastning å icke-ordinarieposten som sammanhänger

med att icke-ordinarie ersättare behöver anlitas vid ledighet för sjukdom

eller av därmed jämförlig anledning, torde vid de större och medelstora

verken i regel ej möta någon egentlig svårighet att göra erforderliga förhandsberäkningar

med ledning av uppgifter örn den genomsnittliga ledighetsfrekvensen.

Vid smärre verk däremot kan en längre tids ledighet med helt eller

delvis bibehållen avlöning för någon befattningshavare väsentligt förrycka

belastningssiffrorna. Jämväl i dylika fall bör överskridande av anslagsposten

kunna medgivas.

I propositionen nr 72 till 1939 års urtima riksdag samt i 1940 års statsverksproposition

lia behandlats frågor angående de förstärkningar av i avlöningsstaterna

ingående poster för avlöning åt icke-ordinarie personal, vilka

under budgetåren 1939/40 och 1940/41 kunde påkallas med hänsyn till särskilda

avlöningskostnader för personal, som inkallas till militär tjänstgöring

i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering, samt

på grund av begränsning av vikariatsförordnanden å ordinarie befattningar.

Genom urtima riksdagens skrivelse nr 92 och 1940 års lagtima riksdags skrivelse

nr 24 har Kungl. Majit bemyndigats att i här åsyftade fall besluta om

förstärkning under nämnda budgetår av grundavlöningsposterna från anslaget

till oförutsedda utgifter ävensom att i anslutning till vidtagna besparingsåtgärder

disponera över anvisade anslagsbelopp i viss mån oberoende av avlöningsstaternas

formella uppställning och därtill från riksdagens sida knutna

villkor. Dylika befogenheter böra även i fortsättningen tillkomma Kungl.

Majit, varvid förstärkning av medlen till avlöning av icke-ordinarie personal

bör kunna ske i den form som nyss förordats.

I detta sammanhang omnämnes det spörsmål rörande åtgärder till begränsning

av partiella ledigheter och därav föranledda utgifter för vikarier,

som berörts i riksdagens skrivelser 1930: 175 och 1935: 279 samt därefter

bland annat i 1940 års statsverksproposition under rubriken för flera huvudtitlar

gemensamma frågor. I promemorian erinras, att för åvägabringande

av dylik begränsning ifrågasatts överflyttande till grundavlöningsposten av

vissa avlöningskostnader för tjänstemän som i här avsedda fall förordnas

såsom vikarier. Det framhålles, att den nu förordade ändringen i dispositio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

5

nen av anslagsmedlen får till följd att kostnaderna för lön och vikariatsersättning

åt icke-ordinarie tjänstemän som förordnas som vikarier vid partiella ledigheter

komma att belasta icke-ordinarieposten. Jämväl erinras örn de

föreskrifter till begränsning av partiella ledigheter som meddelats i cirkulär

till statsmyndigheterna den 4 januari 1940, nr 37.

I promemorian ifrågasättes därefter, om ej principen att fördela avlöningsutgifterna

på ordinarie- och icke-ordinarieposterna allteftersom befattningshavaren

tillhör den ordinarie eller icke-ordinarie personalen bör tilllämpas

även å övertidsersättning, vilken ersättning för närvarande i sin helhet

belastar den maximerade grundavlöningsposten för icke-ordinarie personal.

Därvid framhålles, att ganska snäva begränsningar i anlitandet av

övertid numera även under normala förhållanden tillämpas.

Vissa modifikationer i den nyssnämnda principen anses emellertid enligt

promemorian alltjämt böra gälla. Sålunda framhålles såsom lämpligt, att

vikariatslön vid förordnande å ordinarie tjänst liksom nu bestrides från ordinarieposten,

även om den förordnade icke är ordinarie tjänsteman. Vidare

anföres, att den mot vikariatsersättning svarande ersättning, som utgår vid

förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman tillhörande

högre lönegrad, synes fortfarande böra omfattas av riksdagens

maximeringsbeslut och därför böra avföras å icke-ordinarieposten, även då

den utgår till ordinarie tjänstemän.

Beträffande kostnader för sjukvård förordas i promemorian, att ett i tidigare

sammanhang framställt förslag om redovisning av dessa kostnader under

särskild anslagspost nu genomföres. Den ifrågavarande anslagsposten

bör enligt promemorian upptagas med förslagsvis angivet belopp och avse

även ersättningar till verksläkare — för vilka ersättningar nu är anvisat ett

gemensamt anslag under sjunde huvudtiteln — samt begravningshjälp.

I fråga om bestridandet av kostnader för tjänstedräkt innehåller promemorian

följande:

För närvarande finnes icke någon allmän bestämmelse om bestridande

av kostnader enligt gällande avlöningsbestämmelser för tjänstedräkt. Dylika

kostnader avföras i vissa fall å avlöningsstater och i andra fall å omkostnadsstater.

I ett nyligen anhängiggjort ärende har riksräkenskapsverket uttalat

sig för att redovisa kostnaderna för tjänstedräkt i omkostnadsstaterna

å särskild delpost under rubriken övriga utgifter. Statskontoret har i samma

ärende uttalat såsom sin mening att bidrag till utgifter för tjänstedräkt

närmast vore att betrakta såsom en befattningshavaren tillkommande avlöningsförmån.

Ämbetsverket har dock framhållit att ifrågavarande kostnad i

ett flertal fall upptagits å omkostnadsstat. Närmast synes kunna förordas,

att utgifterna för tjänstedräkt redovisas i omkostnadsstaterna, liksom fallet

är med reseersättning, tjänstgöringstraktamente och flyttningskostnad.

Såsom en följd av de förordade ändringarna framhålles i promemorian, att

anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör beräknas efter

den antagna belastningen och icke — såsom nu i de flesta verk sker — schablonmässigt

efter lön i högsta löneklass. Denna ändring i beräkningsgrun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

derna är enligt vad i promemorian uttalas i nuvarande läge jämväl önskvärd

för att man lättare skall kunna överblicka verkningarna ur kostnadssynpunkt

av organisationsändringar.

I enlighet med vad i promemorian blivit ifrågasatt skulle avlöningsstatema

normalt upptaga följande anslagsposter, avsedda för nedan angivna utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) för ordinarie tjänstemän:

lön enligt löneplan,

kallortstillägg,

vikariatsersättning vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst,

felräkningspenningar,

övertidsersättning,

ersättning efter ackord eller beting;

b) för ordinarie och iclce-ordinarie tjänstemän:

vikariatslön vid förordnande å ordinarie t jänst.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t:

utgifter enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal m. m.:

a) för extra ordinarie och extra tjänstemän:

lön enligt löneplan,

kallortstillägg,

vikariatsersättning vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst,

felräkningspenningar,

övertidsersättning,

ersättning efter ackord eller beting;

b) för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

vikariatsersättning motsvarande ersättning vid förordnande att bestrida

göromål, som eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad,

annan ersättning till ordinarie och icke-ordinarie personal, där den ej enligt

särskilda bestämmelser skall bestridas i annan ordning;

c) i övrigt:

kostnad för renskrivning enligt räkning samt för annat tillfälligt arbetsbiträde.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

utgifter enligt särskilda beslut av Kungl. Majit.

5. Rörligt tillägg:

rörligt tillägg.

6. Sjukvård m. m.:

ersättningar åt verksläkare,

annan sjukvårdskostnad,

begravningshjälp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

7

Yttrandena.

Beträffande de i departementspromemorian framställda förslagen har

statskontoret anfört:

Statskontoret måste för sin del finna gällande regler för avlöningsstaternas

uppställning och tillämpning ur principiell synpunkt vara att föredraga

framför de anordningar, som förordats i promemorian. Enligt ämbetsverkets

mening bör det nämligen vara av större värde att ur räkenskaperna kunna

utläsa, å ena sidan, kostnaderna för ämbetsverkets ordinarie stat och, å

andra sidan, kostnaderna för ämbetsverkets icke-ordinarie befattningar än

att därur kunna erhålla uppgift å den lönesumma, som utgått till ordinarie

tjänstemän, respektive icke-ordinarie befattningshavare. Härtill kommer, att

det vill synas ämbetsverket mycket tveksamt, örn den lättnad i arbetet med

avlöningslistornas uppgörande, som ett genomförande av förslaget kan medföra,

uppväger de olägenheter, som säkerligen komma att uppstå vid anslagsbehandlingen

såväl för ämbetsverken som för Kungl. Majit och riksdagen

därigenom, att huvudparten av de svårberäkneliga avlöningsbelopp, vilka tidigare

hänförts till förslagsvis anvisade anslagsposter, enligt förslaget skulle

utgå från den maximerade icke-ordinarieposten.

Ur besparingssynpunkt innebär förslaget emellertid den fördelen, att ämbetsverkens

möjligheter att vid uppkommande ledigheter besätta befintliga

befattningar med vikarier begränsas. Med hänsyn till angelägenheten att i

nuvarande statsfinansiella läge på alla sätt söka nedbringa statsverkets utgifter

böra därför måhända de betänkligheter, åt vilka statskontoret ovan

givit uttryck, få vika. Innan en omläggning av avlöningsstaterna enligt de i

promemorian uppdragna riktlinjerna beslutas, lärer dock noggrant böra övervägas,

om icke önskvärd återhållsamhet i fråga om vikariatsförordnanden

skulle kunna ernås på annan väg, exempelvis — i anslutning till vad redan

skett — genom utfärdande av restriktiva bestämmelser rörande myndigheternas

rätt att förordna vikarier.

Riksråkenskapsverkets utlåtande innehåller i fråga örn redovisningen av

avlöningskostnaderna för icke-ordinarie personal följande allmänna uttalande:
Riksräkenskapsverket

har för sin del funnit, att de skäl, som i promemorian

anförts till förmån för ändrad redovisning av avlöningskostnaderna för

den icke-ordinarie personalen, i stort sett motivera ett genomförande av den

föreslagna omläggningen. Det torde även vara obestridligt, att den nuvarande

uppdelningen av avlöningskostnaderna för den icke-ordinarie personalen

på olika anslagsposter är mycket arbetskrävande samt att förslagets genomförande

kommer att medföra en välbehövlig förenkling av arbetet med uträkning

och bokföring av befattningshavarnas avlöningar.

Enligt den föreslagna statuppställningen skulle anslagsposten till avlöning

åt icke-ordinarie personal maximeras, varvid emellertid förutsättes att

Kungl. Maj :t under vissa av riksdagen angivna förutsättningar skulle kunna

medgiva, att anslagsposten finge överskridas. Överskridandet skulle redovisas

å anslagsposten och icke såsom nu ofta sker täckas genom omföring

från anslagen till extra utgifter och oförutsedda utgifter. I de fall, där anslagsposten

till icke-ordinarie personal redan nu i sin helhet anvisas förslagsvis,

skulle den även enligt de nya reglerna betecknas på samma sätt. Genom

de nu föreslagna reglerna vinnes den i förhållande till nuvarande system av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

gjorda fördelen, att den verkliga kostnaden för avlöning till såväl ordinarie

som icke-ordinarie personal kommer att framgå ur räkenskaperna.

I utlåtandet erinras vidare, att riksräkenskapsverket i tidigare sammanhang

förordat, att kostnader för viss enligt kollektivavtal avlönad personal

skulle upptagas å särskild, förslagsvis beräknad anslagspost, ävensom berört

frågan örn redovisning av lönekostnader enligt kollektivavtal för städningspersonal

å avlöningsanslagen. Med den nu föreslagna uppställningen av

avlöningsstaterna skulle emellertid enligt utlåtandet behovet av särskild anslagspost

för kollektivavlönad personal bortfalla, utom där sådan personalgrupps

storlek motiverade särskild anslagspost. Däremot borde kostnadsökning

på grund av ett av Kungl. Hajd godkänt kollektivavtal medföra rätt

för Kungl. Maj :t att medgiva ett mot kostnadsökningen svarande överskridande

av anslagsposten till icke-ordinarie personal.

Beträffande redovisningen av vikariatsersättningar yttrar ämbetsverket:

Enligt det i promemorian framlagda förslaget skulle vikariatsersättning

till icke-ordinarie personal komma att redovisas å en maximerad anslagspost,

medan vikariatsersättning till ordinarie personal skulle avföras å en förslagsvis

beräknad post, mot att för närvarande huvudparten av vikariatsersättningarna

redovisas å en förslagsvis beräknad anslagspost. I de verk där

det i samma lönegrad finnes såväl ordinarie som icke-ordinarie personal skulle

detta kunna medföra, att i fråga om förordnanden å befattning i högre lönegrad

de ordinarie befattningshavarna erhölle större möjligheter till förordnanden

än de icke-ordinarie tjänstemännen. Detta skulle kunna tala för,

att en särskild anslagspost för vikariatsersättningar kunde bliva behövlig. Då

emellertid detta problem torde hava en mycket begränsad räckvidd och då

anslagsposterna givetvis alltid böra beräknas med hänsyn till behovet av vikariatsförordnanden,

torde de berörda olägenheterna av maximeringen kunna

undanröjas utan att särskild anslagspost för vikariatsersättningar skall

behöva uppföras.

Vad därefter beträffar redovisningen av kostnader för övertidsersättning,

uttalar riksräkenskapsverket sig emot en uppdelning av dessa kostnader på

de olika anslagsposterna. Ämbetsverket yttrar härom:

Såsom i promemorian framhålles, är det med hänsyn till att rätten att utbetala

övertidsersättning är mycket begränsad visserligen icke nödvändigt att

redovisa sådana kostnader under en maximerad anslagspost. Utbetalning av

övertidsersättning måste emellertid anses såsom tillgodoseende av ett personalbehov

utöver det ordinarie personalbehovet, övertidsersättningen redovisas

icke å avlöningslista, utan utbetalas på grund av särskild räkning, varvid

åtskillnad icke behöver göras mellan olika personalkategorier. Någon anledning

att uppdela dylik kostnad å olika personalgrupper finnes icke. Riksräkenskapsverket

får därför av såväl teoretiska som praktiska skäl förorda, att

all kostnad för övertidsersättning utbetalas från anslagsposten till icke-ordinarie

personal.

Med anledning av att i promemorian särskilt framhålles, att den nuvarande

uppdelningen av avlöningskostnaderna medför ett icke obetydligt redovisningsarbete,

erinrar riksräkenskapsverket att redovisningen av avlöningskostnaderna

blir mycket betungande även därigenom, att kostnaderna nu beräknas

med hänsyn till det verkliga antalet dagar i varje månad. En bety
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 35.

9

dande lättnad och en välbehövlig rationalisering av avlöningsb er åkningen

skulle enligt utlåtandet kunna ernås, om avlöningen per dag alltid kunde

beräknas till 1/30 av månadslönen eller Vass av årslönen. Några väsentliga olägenheter

i andra avseenden skulle en dylik reform enligt riksräkenskapsverkets

mening knappast medföra.

Allmänna lönenämnden har anfört, att lönenämnden ur de synpunkter

nämnden syntes ha att anlägga på de i promemorian framförda förslagen

icke funnit anledning till erinran mot desamma. Med hänsyn till att den

föreslagna icke-ordinarieposten under vissa förutsättningar skall kunna

överskridas, ifrågasätter lönenämnden, om icke sagda post borde betecknas

förslagsvis, i vilket fall en anmärkning borde fogas till avlöningsstaten,

att posten icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Departementschefen.

Den förevarande utredningen har, såsom i det föregående omnämnts, i

främsta rummet föranletts av behovet att vinna större överskådlighet i redovisningen

av avlöningskostnaderna inom allmänna civilförvaltningen och

bättre överblick över de ekonomiska verkningarna av ändringar i personalorganisationerna.

Särskilt vid de nu pågående undersökningarna av möjligheterna

till besparingar inom statsförvaltningen har detta behov gjort

sig gällande. Mot de nuvarande redovisningsgrundema har vidare anmärkts,

att de i vissa fall kunna ge anledning till mindre rationella och

onödigt kostsamma personaldispositioner. Ur sistnämnda synpunkt lia ändringsförslag

tidigare framställts, avseende utgifterna för vikariat vid partiella

ledigheter. Även en förenkling i myndigheternas arbete med redovisningen

av ifrågavarande kostnader har funnits behövlig.

Det inom finansdepartementet upprättade förslaget till ändrade grunder

för uppställningen av avlöningsstaterna inom allmänna civilförvaltningen

innebär i huvudsak en ändrad redovisning av avlöningskostnaderna för

icke-ordinarie tjänstemän. Dessa kostnader skola enligt förslaget i princip

bestridas från anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal även

till den del de avse vikariat å ordinarie tjänster. Vidare skall den nuvarande

uppdelningen av icke-ordinarieposten i en vanligen obetecknad grundavlöningspost,

vilken sålunda ej må överskridas, och en förslagsvis angiven avlöningsförhöjningspost

enligt förslaget borttagas. Icke-ordinarieposten är

avsedd att i allmänhet upptagas såsom en obetecknad anslagspost, dock med

rätt för Kungl. Maj:t att enligt vissa av riksdagen fastställda grunder medgiva

överskridande av anslagsposten.

För min del anser jag en omläggning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i promemorian förordats vara ägnad att medföra den önskade större

överskådligheten i avlöningskostnadernas redovisning och låta den ekonomiska

innebörden av ändringar i personalorganisationerna komma till bättre

uttryck i avlöningsstaterna än vad nu är fallet.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 35.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Omläggningen innebär även en reglering av spörsmålet örn ändrade redovisningsföreskrifter

för begränsning av de partiella ledigheterna och därmed

sammanhängande vikariatskostnader. Tidigare har i detta syfte ifrågasatts

att till den regelmässigt obetecknade grundavlöningsposten för ickeordinarie

personal överflytta dels vikariatsersättningen till ordinarie tjänsteman

vid vikariat i anledning av partiell ledighet, dels icke-ordinarie tjänstemans

grundlön och vikariatsersättning vid dylikt vikariat. Enligt det i departementspromemorian

framlagda förslaget komma från icke-ordinarieposten

— som är avsedd att regelmässigt vara i sin helhet obetecknad — att

bestridas lön och vikariatsersättning åt icke-ordinarie tjänsteman i här avsedda

fall, varemot vikariatsersättningen till ordinarie tjänsteman fortfarande

skall belasta ordinarieposten. I såväl ena som andra hänseendet innebär

promemorians förslag en tillämpning av den förordade allmänna regeln

om särskiljande av förmånerna för ordinarie och för icke-ordinarie

personal. Då ett överförande till icke-ordinarieposten av jämväl vikariatsersättningen

åt ordinarie personal icke torde vara av sådan betydelse för

begränsningen av kostnaderna att man för den skull bör frångå nyssnämnda

regel, anser jag att man bör stanna vid promemorians förslag i

denna del.

Genom den enhetligare redovisningen av den icke-ordinarie personalens

avlöningar samt genom borttagandet av den nuvarande uppdelningen av

icke-ordinarieposten vinnes en välbehövlig förenkling av redovisningsarbetet.

Att icke-ordinarieposten i sin helhet maximeras synes icke behöva medföra

några avsevärda olägenheter under förutsättning att Kungl. Majit erhåller

bemyndigande att i vissa fall medgiva överskridande av anslagsposten.

Vad angår förutsättningarna och formerna för dylikt medgivande

ansluter jag mig i princip till det i promemorian framlagda förslaget. Slutlig

ståndpunkt till detaljerna i detta förslag torde emellertid icke behöva

tagas nu utan först då i samband med genomförandet av omläggningen av

kostnadsredovisningen riksdagens bemyndigande att överskrida icke-ordinarieposten

utverkas. Jag torde få återkomma härtill i samband med 1941

års statsverksproposition. I sådant sammanhang torde även riksräkenskapsverkets

förslag i fråga örn överskridande av icke-ordinarieposten vid kostnadsökning

på grund av kollektivavtal böra övervägas.

Med hänsyn till att icke-ordinarieposten under vissa förutsättningar skall

kunna överskridas har allmänna lönenämnden ifrågasatt, om icke posten

borde upptagas i avlöningsstaterna med förslagsvis angivet belopp men med

tillfogande av en anmärkning, att den icke må överskridas utan Kungl.

Majlis medgivande. På detta och liknande sätt äro för närvarande sådana

anslagsposter upptagna, beträffande vilka förbud mot överskridande gäller

enbart på grund av Kungl. Majits beslut. I de fall, då icke-ordinarieposten

maximeras genom riksdagsbeslut, anser jag för min del lämpligast att posten,

till skillnad från de nyss nämnda, upptages såsom en obetecknad anslagspost.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35.

11

En viss ytterligare förenkling utöver vad i promemorian förutsatts synes

kunna vinnas genom att avlöningarna till tjänstemän å övergångs-, indragnings-

och överflyttningsstat redovisas tillsammans med avlöningarna tili

tjänstemän å ordinarie stat. För såväl budgetbehandlingen som räkenskapskontrollen

torde det vara tillräckligt att dessa olika grupper av tjänstemän

särskiljas i personalförteckningarna.

Vad i övrigt angår de i ärendet föreliggande detaljspörsmålen vill jag med

hänsyn till vad riksräkenskapsverket erinrat förorda den redovisningsgrund

för övertidsersättning som närmast överensstämmer med den nuvarande

ordningen, eller sålunda att även övertidsersättning till ordinarie personal

skall belasta icke-ordinarieposten.

I anslutning till promemorian förordar jag, att vikariatslön vid förordnande

å ordinarie tjänst, liksom nu, bestrides från ordinarieposten, även

örn den förordnade är icke-ordinarie tjänsteman, samt att den mot

vikariatsersättning svarande ersättningen vid förordnande att bestrida vissa

göromål, i anslutning till vad som nu tillämpas, avföres från icke-ordinarieposten.

Jämväl tillstyrker jag, att sjukvårdskostnader — ersättningar til!

verksläkare inbegripna — jämte begravningshjälp sammanföras under en

särskild anslagspost med förslagsvis angivet belopp; under ärendets fortsatta

beredning har det likväl visat sig vara av redovisningstekniska skäl

mest lämpligt att med avvikelse från promemorieförslaget låta ifrågavarande

anslagspost ingå i omkostnadsstaterna. Utgifter för tjänstedräkt torde

i regel böra bestridas från omkostnadsstaterna.

I promemorian förutsättes, att avlöningsstaterna liksom nu skola i förekommande

fall upptaga en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, avsedd endast för sådana löneförmåner

som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t skola bestridas därifrån. För

närvarande bestridas från denna anslagspost åtskilliga slag av förmåner,

grundade i specialbestämmelser i avlöningsförfattningarna eller tillkomna

genom särskilda beslut. Med några undantag äro de numera ej av den beskaffenhet

och vikt att de behöva särskiljas i staterna från avlöningar i allmänhet.

Anlitandet av en särskild anslagspost för dessa förmåner bör därför

i förenklingssyfte kunna inskränkas. Sålunda bör t. ex. den avlöningsförstärkning

som enligt de nya avlöningsföreskrifterna utgår vid vissa ordinarie

tjänster överföras till ordinarieposten. En närmare prövning av hithörande

detaljspörsmål bör företagas i samband med 1941 års statsverksproposition.

Såsom i promemorian framhållits bör i samband med omläggningen av

kostnadsredovisningen vidtagas ändring i beräkningen av ordinarieposten

sålunda, att denna genomgående beräknas till vad som kan antagas motsvara

den verkliga belastningen och icke efter lön i högsta löneklass. Denna

ändring blir en följd av ändringarna i redovisningsgrunderna men är också

ägnad att låta verkningarna av organisationsändringar komma till tydligare

uttryck i avlöningsstaterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

De av riksräkenskapsverket berörda spörsmålen om överflyttande till

avlöningsstaterna av kostnader för enligt kollektivavtal anställd städningspersonal

och om löneberäkning efter viss kvotdel av månads- eller årslönen

torde i annat sammanhang böra upptagas till övervägande.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande angående de av

mig i det föregående förordade grunderna för uppställningen av avlöningsstaterna

för allmänna civilförvaltningens myndigheter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Henrik Klackenberg.

408476. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2SärU 1940:37 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter. s. 1 i texten