Sök i Ratio Lex

Angående särskild portoavgift för debetsedelsförsändelser

1940-09-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:37 (urtima riksdagen), Angående särskild portoavgift för debetsedelsförsändelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

1

tfr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskild

portoavgift för debetsedelsförsändelser; given

Stockholms slott den 27 september 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 september 1940.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp,

Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Genom kungörelse den 13 september 1940 (nr 822) har Kungl. Majit funnit

gott förordna, att kronodebetsedlarna för år 1940 skola vid försändande eller

utdelning vara inneslutna i kuvert eller på annat sätt tillslutna, så att å debetsedlarna

upptagna belopp icke kunna läsas utan att brytande av försegling

dessförinnan sker.

Genom de sålunda utfärdade föreskrifterna har frågan om särskilda bestämmelser

beträffande postbefordran av försändelser innehållande debetsedlar

blivit aktuell.

Utsändandet av debetsedlar å kronoutskylder sker beträffande landsbygden

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 37. i909 «

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

jämte fögderistäderna genom postverket. Därjämte anlitar Stockholms stad

jämte vissa magistratsstäder postverket för distribution av såväl krono- som

kommunaldebetsedlar. Till grund för bestämmandet av den del av postverkets

ersättning för bestyret med kronouppbörden å landsbygden, som avser debetsedlarnas

distribution, har lagts det för trycksaksförsändelser i allmänhet

fastställda lägsta portobeloppet, för närvarande 5 öre per försändelse. Jämväl

de debetsedlar, som distribueras för Stockholms stads räkning, ha taxerats

såsom trycksaker men med tillämpning av de särskilda bestämmelser, som

gälla beträffande masskorsband. Portot för dessa debetsedlar utgör sålunda

för närvarande 4 öre per försändelse. Avgiftsberäkningen förutsätter i båda

fallen, att försändelserna skola avlämnas öppna.

Örn de för postförsändelser i allmänhet gällande taxebestämmelserna även

framdeles skola läggas till grund för ersättningsberäkningen, skulle den utfärdade

föreskriften örn debetsedlarnas inläggning i kuvert respektive tillslutning

medföra, att brevporto finge erläggas.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 20 september

1940 upptagit frågan örn portoavgiften för debetsedel å krono- eller kommunalutskylder.

Styrelsen erinrar till en början örn att styrelsen tidigare i skrivelse

till 1936 års uppbördskommitté samt i yttrande över det av nämnda

kommitté avgivna förslaget till organisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen

m. m. uttalat sig för att en särskild befordringsavgift skulle fastställas

för debetsedelsförsändelser. Genom att göra debetsedlarna till ett särskilt

försändelseslag erhölle man möjlighet att beträffande dem tillämpa särskilda

bestämmelser i fråga örn taxering och behandling i övrigt, utan att

grunderna för taxering och behandling av postförsändelser i allmänhet behövde

rubbas.

Vidkommande storleken av en särskild befordringsavgift för debetsedelsförsändelserna

har generalpoststyrelsen anfört följande:

I sin skrivelse till 1936 års uppbördskommitté och yttrande över dess förslag

uttalade sig styrelsen för att befordringsavgiften för en debetsedel skulle

sättas till 4 öre. Detta belopp ansågs vid den tidpunkt, då yttrandet avgavs,

täcka postverkets självkostnader för en distribution av den omfattning och

organiserad på det sätt, som uppbördskommittén föreslagit. Sedan yttrandet

avgavs, ha postverkets driftkostnader ej oväsentligt ökats. Med hänsyn härtill

och med kännedom om det avsevärda arbete, som distributionen av debetsedlarna

avseende kronouppbörden å landsbygden vållar postanstalterna, vore

det enligt styrelsens förmenande sakligt berättigat att för dessa debetsedlar

bibehålla den nuvarande ersättningen, 5 öre för varje debetsedel. Detta skulle

emellertid medföra, antingen att man finge höja portot för debetsedlarna i

Stockholm och de övriga magistratsstäder, som eventuellt önska anlita postverket

för debetsedlarnas distribution, från 4 öre till 5 öre, eller också, att

man finge beräkna en högre ersättning, då staten skulle vidkännas kostnaderna,

än då dessa erlades av magistratsstad.

I och för sig kunde det visserligen finnas vissa skäl för att en något högre

ersättning utginge för distributionen av de kronodebetsedlar, som avse landsbygden,

än för debetsedlar i magistratsstäderna, enär för landsbygden i flertalet

fall en försändning från inlämnings- till adresspostanstalten tillkommer

samt, såsom förut nämnts, erfarenheten visat, att förstnämnda debetsedlar av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 37.

skilda orsaker vålla mera arbete för postanstalterna. Generalpoststyrelsen

anser sig dock icke böra föreslå, att ersättningen utgår efter olika grunder

för skilda slag av debetsedlar. Avgiften för det nya försändelseslaget torde

därför nu böra fastställas till 4 öre per försändelse och postverkets ersättning

för kronouppbörden på landsbygden även böra beräknas på grundval av denna

avgift.

Beträffande de närmare villkor, som borde gälla för att en försändelse

skulle få mottagas till befordran såsom debetsedelsförsändelse, har generalpoststyrelsen

anfört:

Försändelserna böra inlämnas av statlig eller kommunal myndighet samt

icke innehålla annat än debetsedel, avseende egentliga krono- eller kommunalutskylder.

Meddelanden örn debitering av avgifter för exempelvis vatten,

gas och elektricitet, renhållning eller dylikt böra icke få befordras såsom

debetsedelsförsändelser liksom ej heller debetsedlar å hundskatt. För övervakande

av att i debetsedelsförsändelse icke inneslutes annat än debetsedel

avseende krono- eller kommunalutskylder bör postfunktionär äga att vid försändelsernas

mottagande påfordra, att en eller annan försändelse av avsändaren

öppnas. Vidare bör fordras, att ett visst antal försändelser avlämnas

på en gång för att taxan för debetsedelsförsändelser skall få tillämpas. En

förutsättning för att postverket skall kunna åtaga sig befordringen för ett så

lågt porto som 4 öre per försändelse, måste nämligen vara, att försändelserna

icke skola förses med frimärken eller avstämplas. Vad beträffar försändelser,

som inlämnas av kommunal myndighet, blir det därför nödvändigt att tillämpa

samma redovisningssätt som för masskorsbandsförsändelser. Detta innebär,

att kvitto å erlagda postavgifter utskrives vid inlämningen, varvid samtidigt

beloppet debiteras i en journal medelst kopiering. Detta system är ekonomiskt

fördelaktigt endast försåvitt fråga är örn ett större antal försändelser.

Det måste även anses riktigt, att om en kommun begagnar sig av möjligheten

att få sina debetsedlar utdelade genom postverket mot en så låg avgift som

den föreslagna, utdelningen som regel kommer att omfatta samtliga debetsedlar

och ej endast ett mindre antal, exempelvis till sådana skattskjddiga,

som äro bosatta å annan ort eller eljest äro svåra att anträffa. För att icke

ställa mindre kommuner i en ogynnsam ställning torde emellertid minimiantalet

icke böra sättas högre än till 100 försändelser. Slutligen måste fordras,

att av försändelse tydligt skall framgå, att innehållet utgöres av debetsedel,

avseende krono- eller kommunalutskylder. I flertalet fall torde fönsterkuvert

komma att användas. Härvid bör den genomskinliga delen av kuvertet vara

så stor och placerad på sådant sätt, att beteckningen debetsedel å kronorespektive

kommunalutskylder framträder genom denna. Örn detta icke är

fallet eller annat kuvert användes, bör beteckningen »debetsedelsförsändelse»

vara angiven i tryck å kuvertet. Då det till äventyrs framdeles kan bli erforderligt

att jämka på antalet försändelser, som skola på en gång avlämnas till

postbefordran för att det föreslagna portot skall tillämpas, eller på andra

detalj föreskrifter för detta nya försändelseslag, synes det lämpligt att bestämmelser

härom utfärdas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,

att postavgiften för inrikes försändelse, som endast innehåller debetsedel

å krono- eller kommunalutskylder och som under villkor, som Kungl. Majit

bestämmer, avlämnas till postbefordran av statlig eller kommunal myndighet,

skall utgöra 4 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 37.

De nyligen utfärdade bestämmelserna om sättet för försändandet av

kronodebetsedlarna för år 1940 medföra, att brevporto måste erläggas för

desamma, örn de för postförsändelser i allmänhet gällande taxebestämmelserna

skola läggas till grund för beräkningen av postverkets ersättning. En

höjning av de nu utgående postavgifterna för debetsedlarnas distribution,

vilka nu utgå med 4 respektive 5 öre beroende på örn de försändas såsom

masskorsband eller vanlig trycksak, synes mig emellertid böra undvikas. I dylikt

syfte synes såsom generalpoststyrelsen föreslagit kronodebetsedlarna i postalt

hänseende böra göras till ett särskilt försändelseslag, varigenom möjlighet

erhålles att beträffande dem tillämpa särskilda bestämmelser i fråga örn

taxering och behandling i övrigt, utan att grunderna för taxering och behandling

av postförsändelser i allmänhet behöva rubbas. Befordringsavgiften

synes böra fastställas till 4 öre eller samma avgift som nu utgår för debetsedel,

som distribueras för Stockholms stads räkning.

Generalpoststyrelsen har förutsatt, att för debetsedlar avseende kommunalutskylder

skulle gälla samma bestämmelser som för kronodebetsedlar. Häremot

synes mig icke vara något att erinra. Såsom förutsättning härför bör

emellertid, såsom generalpoststyrelsen framhållit, bland annat gälla, att befordringen

endast avser verkliga kommunalskattesedlar och sålunda icke

meddelanden örn till exempel avgifter för vatten, gas, elektricitet eller renhållning

liksom ej heller hundskatt.

Frågan örn införandet av en särskild befordringsavgift för här ifrågavarande

försändelser är av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. På Kungl.

Maj:t torde det däremot få ankomma att, sedan riksdagen meddelat sitt beslut

i nu förevarande ärende, fastställa de särskilda bestämmelser, som böra uppställas

för rätt att försända krono- och kommunalskattesedlar mot det föreslagna

särskilda portot. Bestämmelserna synas mig i stort sett kunna ansluta

sig till de av generalpoststyrelsen förordade.

För att den här ifrågasatta särskilda portoavgiften örn möjligt skall kunna

tillämpas å de kronodebetsedlar för år 1940, vilka ännu ej distribuerats, torde

ärendet böra bliva föremål för skjmdsam behandling från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att postavgiften för inrikes försändelse, som endast innehåller

debetsedel å krono- eller kommunalutskylder och som under

villkor, som Kungl. Maj :t bestämmer, avlämnas till postbefordran

av statlig eller kommunal myndighet, skall utgöra 4 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:41 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbetalning av tull för viss spritinförsel m. m. a1 i texten
  2. 1SärU 1940:7 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild portoavgift för debetsedels försändelser. s. 4 i texten