Angående placering i löne klass av vissa statstjänstemän
1940-09-20 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:39 (urtima riksdagen), Angående placering i löne klass av vissa statstjänstemän
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
1
Nr 39.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående placering i löne
klass av vissa statstjänstemän; given Stockholms
slott den 20 september 1940.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 september
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I 11 § 1 mom. avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, sådant nämnda författningsrum lyder enligt kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 367), stadgas följande:
»Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie
tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å
tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet
av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppfattning
till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken
han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.»
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 39—40. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
I syfte att få denna föreskrifts riktiga tillämpning å tullverkets personal
klarlagd och med hänsyn till av Kungl. Maj:t i cirkulär den 22 december
1922 lämnad anvisning fann generaltullstyrelsen sig böra i tvenne föreliggande
ärenden genom skrivelse till statskontoret den 2 februari 1923
anhålla om detta ämbetsverks yttrande angående huru i dessa ärenden tillgodoräknandet
av vederbörande befattaingshavares anställning rätteligen
borde ske.
Före avlåtandet av sitt svar å denna anhållan begärde statskontoret yttrande
i ärendet från allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Därvid framlade
statskontoret i fråga om sättet för bestämmandet av den tid, de båda
befattningshavarna skulle kunna få tillgodoräkna sig, fyra olika alternativ
till bedömande. I yttrande till statskontoret framhöll lönenämnden, efter
att hava övervägt de olika alternativen, angelägenheten av att tills vidare
den praxis fortfarande följdes, som dittills vunnit tillämpning inom allmänna
civilförvaltningen och som syntes närmast överensstämma med visst
av de framlagda alternativen (det så kallade tredje alternativet). Enligt detta
alternativ skulle av den tid, vederbörande haft anställning vid verket, samtliga
perioder, varunder mot den sedermera tillträdda befattningen svarande
tjänstgöring fullgjorts, sammanläggas oell därefter från den sålunda sammanlagda
tiden dragas tre år samt återstoden räknas vederbörande till godo.
I sin svarsskrivelse till styrelsen den 12 juli 1923 instämde statskontoret därefter
i vad lönenämnden anfört rörande tillämpningen av ifrågavarande författningsrum.
De sålunda givna anvisningarna har generaltullstyrelsen följt i sina därefter
meddelade beslut rörande löneklassplacering. Anställning i en följd
har därvid ansetts föreligga även om under anställningstiden tjänstgöring
fullgjorts allenast periodvis. Den efter anställningsdagen infallande periodvisa
tjänstgöringen har således medräknats.
Med åberopande av ett av kammarrätten den 25 november 1936 meddelat
utslag, som här icke torde behöva närmare beröras, ingåvo över ettusenfemhundra
ordinarie befattningshavare i olika tjänstegrader i tullverket likalydande
ansökningar till generaltullstyrelsen och anhöllo därvid om den
förbättring i löneklassplaceringen, vartill de ansågo sig med tillämpning av
berörda utslag vara berättigade, samt om rektroaktivt utbekommande av
viss skillnadslön.
Av dessa ansökningar upptog styrelsen den 2 maj 1938 ett tiotal, representerande
olika typfall, till prövning, varvid styrelsen fann de prövade ansökningarna
ej föranleda någon styrelsens åtgärd. I sju av dessa fall anfördes
därefter besvär hos kammarrätten.
Genom den 18 och 25 januari samt den 1, 8 och 15 februari 1940 givna
utslag i berörda besvärsmål angav kammarrätten sin ståndpunkt i fråga om
tillgodoräknande av anställningstid enligt förenämnda 11 §. Kammarrätten
fann intet av besvären kunna vinna bifall. Av motiveringen framgår emellertid,
att kammarrätten, såvitt angår icke ordinarie anställning före år
1923 eller anställning såsom extra befattningshavare efter ingången av
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
3
samma år, ansett anställning i en följd föreligga först från den tidpunkt,
efter vilken tjänstgöring mera stadigvarande fullgjorts. Den efter anställningsdagen
infallande allenast periodvisa tjänstgöringen skulle således icke
få medräknas.
Sedan de anliängiggjorda besvärsmålen sålunda avgjorts, upptog generaltullstyrelsen
till behandling de återstående ansökningar, som ännu icke slutligt
handlagts av styrelsen. Därvid fann styrelsen dessa i sitt dåvarande
skick ej böra föranleda någon styrelsens åtgärd; men tillika förklarade styrelsen
det vara obetaget för vederbörande att i mån av befogenhet och med
beaktande jämväl av de principer för löneklassplacering, som gjort sig gällande
i kammarrättens nyssnämnda utslag, hos styrelsen göra förnyad
framställning i ämnet.
I skrivelse den 11 juni 1940 har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak
följande.
Den restriktiva tillämpning av 11 § i 1921 års avlöningsreglemente, som
synes hava kommit till uttryck i motiveringen till vissa av kammarrätten i
januari och februari 1940 meddelade utslag, har föranlett styrelsen att taga
under övervägande, om och i så fall i vilken omfattning utslagen nödvändiggöra
en jämkning i den praxis, som styrelsen vid meddelande av beslut
rörande löneklassplaceringar och löneklassuppflyttningar hitintills följt med
tillämpning av den av statskontoret och allmänna lönenämnden angivna
principen för tillgodoräknande av tjänstgöringstid. Vid detta övervägande
har styrelsen uppmärksammat, att riksdagens senast församlade revisorer,
i anslutning till bland andra de här omhandlade fallen, ifrågasatt, huruvida
icke de vitt skilda uppfattningarna hos olika myndigheter beträffande tilllämpningen
av ifrågavarande tillgodoräkningsbestämmelser borde föranleda
en överflyttning till Kungl. Maj:ts avgörande av frågor angående tillgodoräkning
enligt de före den 1 juli 1939 gällande avlöningsbestämmelserna
(berättelsen del I, § 35) samt att riksdagens statsutskott tillstyrkt skrivelse
till Kungl. Majit om omedelbara åtgärder i sådant syfte (uti. nr 196).
Styrelsen har ock vid övervägandet av förevarande spörsmål beaktat ett av
riksräkenskapsverket den 14 maj 1940 avlåtet svar på en av styrelsen enligt
anvisning i Kungl. Majrts instruktion för riksräkenskapsverket den 22
juni 1939 framställd begäran om uttalande, huruvida och i vad mån kammarrättens
förenämnda utslag enligt ämbetsverkets mening borde påkalla
en omräkning av vederbörande tjänstemäns hittillsvarande löneklassplacering
vid blivande befordringar eller löneklassuppflyttningar.
För egen del har styrelsen kommit till den uppfattningen, att övervägande
skäl tala för att en omprövning av tjänstemännens hittillsvarande löneklassplaceringar
icke bör ske och att en omräkning av deras löneklassplaceringar
vid blivande befordringar eller löneklassuppflyttningar ej heller bör
äga rum, allt för så vitt icke särskild ansökning om sådan omprövning eller
omräkning föreligger. Utöver den omständigheten, att dessa beslut stödja
sig på bestämda anvisningar från myndigheter, som haft i uppdrag att utarbeta
eller på anmodan tolka ifrågavarande avlöningsbestämmelser eller
på utslag, som Kungl. Maj:t meddelat i likartat mål, vilar styrelsens uppfattning
härutinnan på särskilt följande förhållanden.
För den händelse att en dylik omprövning eller omräkning företoges, skulle
denna sannolikt medföra, att befattningshavare i ett stort antal fall komme
att erhålla en sämre ställning i löneturshänseende än den, som de för
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 39.
närvarande innehava och i en del fall bliva placerade i lägre löneklass. En
dylik försämring av lönetur eller nedflyttning i löneklass bleve visserligen
av ekonomisk betydelse för vederbörande tjänsteman först för tid efter den
dag, då förändring i löneklass vidtages på grund av befordran eller eljest.
Det torde nämligen icke böra komma i fråga att på grund av en sådan omprövning
eller omräkning återkräva avlöningsbelopp, som i enlighet med
förut bestämda löneklassplaceringar redan utbetalts till vederbörande tjänstemän.
Emellertid måste även en på detta sätt begränsad konsekvens av en
omprövning eller omräkning av tidigare tillgodoräkningsförfarande framstå
såsom obillig för de därav drabbade tjänstemännen.
En omräkning efter de ändrade principer, som synas hava kommit till
uttryck i motiveringen till vissa av kammarrättens innevarande år meddelade
utslag, skulle vidare medföra ett betydande arbete. I många fall skulle
en dylik omräkning numera icke ens kunna verkställas till följd av omöjligheten
att erhålla tillförlitlig utredning om tjänstgöringen och arten av förekommande
avbrott i tjänstgöringen. Hos styrelsen förvarade handlingar rörande
tjänstemännens tjänstgöring, särskilt för tiden före år 1923, innehålla
nämligen ofta icke uppgifter om de olika tidsperioder, under vilka tjänstgöring
fullgjorts, utan blott om den sammanlagda effektiva tjänstgöringen
under varje år. Vidare saknas merendels upplysningar om, huruvida i tjänstgöringen
förekomna avbrott föranletts av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
permittering på grund av arbetsbrist eller tjänstledighet för enskilda angelägenheter.
Uteslutet är visserligen icke, att i åtskilliga fall tjänstgöringsuppgifterna
kunna kompletteras med stöd av avlöningslistor, vaktböcker och
andra handlingar. Men en fullständig genomgång av alla hithörande, hos
olika tullmyndigheter förvarade handlingar skulle kräva ett synnerligen
tidsödande arbete, utan att likväl fullt tillförlitlig utredning skulle i varje
föreliggande fall kunna åstadkommas.
Slutligen skulle en så genomgripande förändring i principerna för tillgodoräkningsförfarandet
som den, varom här är fråga, med säkerhet komma
att föranleda ett stort antal tolkningstvister, vilka först efter lång tid
kunde förväntas bliva slutgiltigt avgjorda. Det förtjänar i detta sammanhang
uppmärksammas, att genom civila avlöningsreglementets ikraftträdande
den 1 juli 1939 ifrågavarande tillgodoräkningsförfarande sedan snart ett
år tillbaka icke längre förekommer.
Ett beslut i den riktning, att en omprövning eller omräkning, varom här
är fråga, icke behöver företagas, där ansökning härom ej föreligger, kan
förutsättas få den verkan, att statsverket i vissa fall åsamkas större avlöningskostnader
än som skulle bliva fallet, örn de i motiveringen till vissa
av kammarrättens utslag angivna principerna blivit följda.
I anslutning till det sålunda anförda har generaltullstyrelsen hemställt dels
att vid redan verkställda löneutbetalningar, som föranletts av generaltullstyrelsens,
nied tillämpning av statskontorets utlåtande den 12 juli 1923 meddelade
beslut om placeringar i löneklass måtte få bero, dels ock att vid framtida
beslut örn löneklassplaceringar någon omräkning av sådana tidigare beslutade
löneklassplaceringar, som föranletts av statskontorets nyssnämnda
utlåtande, icke måtte i anledning av kammarrättens förberörda, under år 1940
givna utslag behöva vidtagas i annat fall, än där vederbörande tjänsteman
påkalla en sådan omräkning.
Över generaltullstyrelsens ifrågavarande framställning hava utlåtanden av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
5
givits av riksräkenskcipsverket den 5 juli och av statskontoret den 6 juli 1940.
Ämbetsverken hava därvid uttalat sig för bifall till framställningen men
tillika framhållit, att ärendet borde underställas riksdagens prövning.
Statskontoret har därjämte anfört, att då liknande fall kunde förekomma
även på andra håll inom förvaltningen, det syntes lämpligt, att riksdagens
medgivande till frågans lösning på föreslaget sätt gåves generell räckvidd.
Vid tillämpningen av 11 § 1 mom. avlöningsreglementet den 22 juni 1921 Departements
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande chefenden
civila statsförvaltningen, sådant författningsrummet lyder enligt kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 367), har generaltullstyrelsen hittills, i anslutning
till den ståndpunkt statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
intagit i frågan, utgått från, att anställning i en följd föreligger även i
de fall, då tjänstgöring allenast periodvis fullgjorts under anställningstiden.
För tillgodoräkningen ha tjänstgöringsperioderna sammanlagts, varefter tre
år författningsenligt avdragits. Den ställning kammarrätten intagit i de förut
berörda prejudikaten innebär i motsats härtill, så vitt angår tullverket, att
anställning i en följd i vissa fall anses föreligga först från och med den tidpunkt,
efter vilken tjänstgöring mera stadigvarande fullgjorts. Vissa ytterligare
skiljaktigheter torde föreligga mellan kammarrättens ståndpunkt och
av generaltullstyrelsen hittills tillämpad praxis. Anledning att närmare beröra
dessa olikheter föreligger dock icke här; i övervägande antalet fall torde den
metod, kammarrätten godtagit, vara mindre förmånlig ur tjänstemännens
synpunkt.
Med anledning av kammarrättens ifrågavarande prejudikat har generaltullstyrelsen
ansett sig böra överväga, huruvida omprövning nu bör ske av
tjänstemännens nuvarande löneklassplaceringar, eventuellt med återbetalningsskyldighet
för tjänstemännen. I likhet med generaltullstyrelsen och remissmyndigheterna
anser jag en sådan omprövning icke höra ske inom tullverket
och ej heller inom annan gren av statsförvaltningen, där liknande anställningsförhållanden
råda och där samma praxis tillämpats som vid tullverket.
Ej heller bör enligt min mening i anledning av kammarrättens prejudikat
omräkning äga rum vid blivande befordringar eller löneklassuppflyttningar.
Givetvis står det dock vederbörande tjänsteman fritt att påkalla
omprövning av hans löneklassplacering.
Det synes lämpligt, att tillfälle herodes riksdagen att yttra sig i de bär behandlade
frågorna. I den mån så befinnes erforderligt torde det få ankomma
på Kungl. Majit att utfärda särskilda bestämmelser i ämnet. Härtill
bör riksdagens bemyndigande inhämtas.
I anledning av vad generaltullstyrelsen anfört därom, att 1940 års lagtima
riksdag ifrågasatt överflyttning av avgörandet i tillgodoräkningsfrågor till
Kungl. Majit, vill jag erinra att detta spörsmål för närvarande är under utredning
hos allmänna lönenämnden.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
att bemyndiga Kungl. Maji att i anslutning till vad i det
föregående anförts utfärda de bestämmelser angående tilllämpningen
av 11 § 1 mom. avlöningsreglementet den 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, som må
befinnas erforderliga.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maji Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Henrik Klackenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:57 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående placering i löneklass av vissa statstjänstemän. s. 11 i texten
- 2SärU 1940:40 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående placering i löneklass av vissa statstjänstemän. s. 1 i texten