Sök i Ratio Lex

Angående ändring av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566)

1940-10-04 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:44 (urtima riksdagen), Angående ändring av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 44.

1

Xr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring

av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr

566); given Stockholms slott den 4 oktober 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till förordning örn ändrad lydelse av 10 §

2 mom. och 45 § 2 mom. hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 44.

1987 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 44.

Förslag''

till

Förordning

Olli ändrad lydelse av 10 § 2 moni. och 45 § 2 inom. hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 (nr 56G).

Härigenom förordnas, att 10 § 2 morn. oell 45 § 2 mom. hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

2 mom. Mjölk från — — — till annan.

Mjölk, som hålles till salu, får ej vara utspädd med vatten eller bemängd

med främmande ämne, ej heller, där ej Konungen annorlunda förordnat, vara

berövad något av sina naturliga beståndsdelar utan att sådant särskilt angives.

Utan hälsovårdsnämndens---detta hänseende.

Yad i —--och smör.

45 §.

2 mom. Mjölk från--— till annan.

Mjölk, som hålles till salu, får ej vara utspädd med vatten eller bemängd

med främmande ämne, ej heller, där ej Konungen annorlunda förordnat, vara

berövad något av sina naturliga beståndsdelar utan att sådant särskilt angives.

Utan hälsovårdsnämndens---detta hänseende.

Yad i---och smör.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 44.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 oktober 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstobp, "Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist.

Efter gemensam beredning med dref erna för jordbruks- oell folkhushållningsdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I 10 § 2 mom. andra stycket och 45 § 2 morn. andra stycket hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 (nr 566) föreskrives, att mjölk, som hålles till salu,

ej får vara utspädd med vatten eller bemängd med främmande ämne och

ej heller, utan att sådant särskilt angives, vara berövad något av sina naturliga

beståndsdelar.

I skrivelse den 17 maj 1940 har statens livsmedelskommission hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte begära riksdagens förklaring, att riksdagen icke hade

något att erinra mot att Kungl. Maj:t, därest en standardisering av konsumtionsmjölken

av försörjningspolitiska skäl funnes påkallad, meddelade

föreskrift, att berörda stadganden ej skulle tillämpas beträffande mjölk, som

försäljes från mejeri.

Såsom motivering till framställningen har kommissionen anfört i huvudsak

följande:

Fetthalten på konsumtionsmjölken varierar starkt under olika årstider

och inom skilda områden av landet. Enligt den officiella mejeristatistiken

för år 1937 tåg fetthalten hos det övervägande antalet mejerier mellan 3 och

4 procent. Endast ett mejeri hade under 3 procent, medan 8.2 procent av

mejerierna redovisade en högre fetthalt än 3.7 5 procent. Ifrågavarande tal

avse fetthalten hos den vid mejerierna invägda mjölken. Då emellertid

mejerierna vid försäljning av helmjölk till direkt konsumtion icke äga nedbringa

fetthalten, torde procenttalen i stort sett vara representativa även

för sistnämnda slag av mjölk.

Hälsovårdsnämnderna i riket ha i ett stort antal fall meddelat särskilda

föreskrifter rörande konsumtionsmjölkens fettinnehåll. Som regel har man

härvid icke ansett sig böra uppställa högre fordringar på mjölken än att

den skall hålla en fetthalt av lägst 3 procent. Den faktiska fetthalten på

konsumtionsmjölken är således i allmänhet ej oväsentligt högre än den föreskrivna.

För mejerierna har det sedan länge framstått såsom ett önskemål, att en

standardisering av konsumtionsmjölkens fetthalt kunde komma till stånd.

Det har framhållits, att mjölken härigenom skulle inom hela landet kunna betalas

efter sitt näringsvärde och att en sådan ordning skulle vara till fördel

för både producenter och konsumenter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

I nuvarande krissituation har frågan om konsumtionsmjölkens standardisering

en särskild aktualitet. Genom att reglera fetthalten i konsumtionsmjölken

kan man nämligen överföra lämplig del av fettet i konsumtionsmj

olken till smör. I stor utsträckning synes detta kunna ske utan att konsumtionsmjölkens

näringsfysiologiska värde i någon nämnvärd grad nedgår.

För vår försörjning nied matfett kan en standardisering emellertid få mycket

stor betydelse. En allmän nedsättning av fetthalten på den mjölk, som för

direkt konsumtion försäljes från mejeri, till 3 procent torde vid nuvarande

mjölkmängd i runt tal motsvara en ökning i smörtillgången per år räknat

med 7,000 ton.

För närvarande förefinnes i 10 § 2 mom. och 45 § 2 mom. hälsovårdsstadgan

ett visst hinder för en standardisering av konsumtionsmjölken.

Ifrågavarande stadgande förbjuder visserligen icke standardisering av mjölken

men verkar i praktiken i de Hesta fall på ungefär samma sätt. Stadgandet

utgör icke hinder för ett mindre mejeri att sortera upp mjölken efter fetthalt och

försälja den magraste till direkt konsumtion. Däremot äger icke ett större

mejeri, som av praktiska skäl icke kan genomföra en dylik sortering, sänka

den genomsnittliga fetthalten, med mindre detta tydligt angives vid mjölkens

försäljning. Aven på samma konsumtionsort kunna skillnaderna i fetthalt

från olika leverantörer vara högst betydande. Det måste då framstå såsom

egendomligt att försäljning av s. k. helmjölk med en ursprunglig fetthalt av

exempelvis 2.8 procent är fullt tillåten, medan konsumtionsmjölk med 3.5

procent fetthalt ej får säljas såsom helmjölk, örn den ursprungligen haft en

högre fetthalt.

För den händelse det av försörjningspolitiska skäl skulle befinnas påkallat

att föreskriva en enhetlig fetthalt på konsumtionsmjölken, torde ifrågavarande

bestämmelse i hälsovårdsstadgan, såvitt angår mjölk som försäljes

från mejeri, böra suspenderas eller ändras. Den förra utvägen synes vara

att föredraga med hänsyn till att stadgan för närvarande är föremål för

överarbetning av s. k. livsmedelslagstiftningssakkunniga.

Vid livsmedelskommissionens framställning finnes fogad dels en skrivelse

från svenska mejeriernas riksförening u. p. a. till livsmedelslagstiftningssakkunniga

angående önskvärdheten av mjölkens standardisering och

dels en promemoria i ämnet av statskonsulenten H. Hyde.

I sistnämnda promemoria har anförts bland annat:

Fettinnehållet i konsumtionsmjölk regleras i förekommande fall genom

av vederbörande hälsovårdsnämnd meddelade bestämmelser. Det ligger i

sakens natur, att dessa bestämmelser måste vara mycket olika inom skilda

områden. En rundfråga i ämnet den 22 november 1930 till samtliga städer

i riket gav också till resultat, att av de 92 städer, som besvarade frågan,

endast 63 förklarade sig hava meddelat föreskrifter rörande konsumtionsmjölkens

fettinnehåll och därvid fastställt följande minimifordringar, nämligen
-

Antal städer

2 ....

2 ....

12 ....

1 ....

46 ....

Konsumtions
mjölkens
minimifetthalt
2.

5 %

2.7 »

2.8 »

2.9 »

3.o »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

O

Den lägsta minimifetthalten avsåg en stad i Skåne och en i Norrland.

En liknande extrem geografisk spridning förelåg även ifråga om övriga städer

med särskilt låga minimikrav. De städer, som representerade landets mellersta

delar såsom Uppland, Södermanland, Närke och Västmanland hade

däremot i samtliga fall fastställt en minimifetthalt av 3 procent.

Av svaren framgick vidare, att vissa städer hade fastställt olika minimifetthalter

för morgon-, middags- och kvällsmjölk och andima för sommar- och

vintermjölk. Ett par städer i Skåne hade sålunda föreskrivit, att morgonmjölken

måste innehålla 2.5 respektive 2.9 procent fett och biandmjölk samt

middags- och kvällsmjölk lägst 3 procent, under det att en del städer i

Norrland fordrade, att mjölken under juni—september månader skulle innehålla

lägst 3.2 procent och under övriga delar av året lägst 3 procent.

Förut angivna föreskrifter, som i huvudsak alltjämt äro gällande, torde

hava till uppgift att tillförsäkra konsumenterna en mjölk, vars fettinnehåll

icke är lägre än som påkallas av produktionens allmänna läge inom orten.

I anslutning härtill hade man kunnat förvänta sig, att de uppställda fordringarna

skulle stå i visst förhållande till medelfettlialten i den mjölk, som

produceras inom respektive orter. Något dylikt samband har emellertid

icke kunnat påvisas. Att behov av enhetliga föreskrifter i ämnet föreligga,

är dock uppenbart, då mjölkens såväl produktionskostnad som näringsvärde

står i relation till fettinneliållet.

Det förefaller i övrigt naturligt, att priset å konsumtionsmjölk i likhet

med vad fallet är i fråga örn många andra näringsmedel bör stå i visst bestämt

förhållande till varans verkliga värde. Ett enhetligt pris å konsumtionsmjölk

förutsätter sålunda ett något så när enhetligt innehåll av fett,

som utgör mjölkens värdefullaste beståndsdel. I varje fall synes det omotiverat,

att vid samma prisläge i ena fallet fordra en fetthalt av lägst 2.5 —

3 procent och i andra fallet lämna producenten full frihet att själv bestämma

procenttalet ifråga.

Av det sagda torde framgå, att en standardisering av konsumtionsmjölkens

fettinnehåll bör bliva till förmån för såväl konsumenter som producenter.

För att kunna möjliggöra detta, måste hälsovårdsstadgan innehålla sådan

bestämmelse, att mjölk, som hålles till salu, lägst får innehålla viss för riket

i sin helhet bestämd fetthalt, som lämpligen fastställes av Kungl. Majit på

förslag av statens livsmedelskommission eller annat liknande statligt organ,

som äger att handlägga ärenden, vilka beröra mjölkhandelns ordnande.

Nämnda fetthalt måste med hänsyn till nu gällande föreskrifter stå i

sådant förhållande till mjölkens allmänna beskaffenhet, att de, som hålla

mjölk till avsalu också äga förutsättning att åstadkomma tillräckliga mängder

mjölk, som i sitt naturliga tillstånd håller en fetthalt nära sammanfallande

med den för riket fastställda minimihalten. Då mjölkens medelfetthalt är

mycket växlande inom skilda delar av landet är det uppenbart, att endast

låga fettlialtsvärden därvid kunde ifrågakomma. Det torde med andra ord

kunna förutskickas, att den konsumtionsmjölk, som i sitt naturliga tillstånd

håller föreskriven minimifetthalt i regel måste äga ett sämre näringsvärde

än den som genom separering eller uppblandning med skummjölk nedbringats

till samma fetthaltsnivå. Någon anledning att vidmakthålla nu

gällande förbud att saluföra mjölk, som berövats något av sina naturliga

beståndsdelar utan att detta särskilt angives torde sålunda icke föreligga.

Örn dylikt undantag endast medgives ifråga örn mejerierna, torde åtgärden

ifråga ej heller medföra någon ökad svårighet för mjölkkontrollen.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att en minskning av konsumtionsmjölkens

medelfetthalt även kan tillföra landet en icke oväsentlig

mängd smör. Då mejerierna årligen försälja c:a 754,000 ton mjölk till direkt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Majds proposition nr 44.

konsumtion skulle en minskning av fetthalten med,,! procent giva landet ett

årligt tillskott av ungefär 9,000 ton smör per år. Även ur denna synpunkt

sett är en minskning av konsumtionsmjölkens medelfetthalt under nu rådande

förhållanden sålunda att tillråda.

En omarbetning av hälsovårdsstadgan pågår för närvarande inom livsmedelslagstiftningssakkunniga.

Det torde emellertid dröja någon tid, innan

deras förslag i ämnet kan vara att förvänta. Den minskade fodertillgången

kan göra det önskvärt att söka utvinna större smörkvantitet ur den tillgängliga

mjölkmängden, vilket kan ske genom att standardisera fetthalten hos

konsumtionsmjölken. För att icke gällande författningsbestämmelser skola

utgöra hinder för en dylik standardisering, därest sådan skulle påfordras,

synes ändring av förut berörda stadganden i 10 § 2 mom. och 45 § 2 mom.

hälsovårdsstadgan erforderlig. I anledning härav har jag låtit upprätta förslag

till förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. och 45 § 2 mom. hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 (nr 566). Över förslaget torde riksdagens

yttrande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

i proposition till riksdagen anhålla örn riksdagens yttrande över nämnda

författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

• Anders Lundstedt.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:59 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående ändring av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 a1 i texten
  2. 3SärU 1940:15 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 s. 1 i texten