Sök i Ratio Lex

Angående förvärv av vattenrätt i Tännforsén inom Indalsälvens vattensystem

1940-10-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:46 (urtima riksdagen), Angående förvärv av vattenrätt i Tännforsén inom Indalsälvens vattensystem

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående förvärv

av vattenrätt i Tännforsén inom Indalsälvens

vattensystem; given Stockholms slott den 4 oktober

1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergguist.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 oktober 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-B RAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖHLER, SkÖLB, QUENSEL,

Eriksson, Bergquist.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Bergquist:

I skrivelse den 1 augusti 1940 har vattenfallsstyrelsen hemställt örn

Kungl. Majda godkännande av två vid skrivelsen fogade, under förbehåll

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 46. 164S 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 46.

av dylikt godkännande med Ellen Lithander och Erik Selander ingångna

avtal om förvärv för kronans räkning av vattenrätt i Tännforsen inom Indalsälvens

vattensystem.

Vattenfallsstyrelsen anför till en början:

o Tännforsen är belägen mellan sjöarna Tännsjön och Östra Noren inom

Are socken av Jämtlands län. Sjöarna utgöra tillflöden till den s. k. Undersåkersälven,

en källflod till Indalsälven. Fallhöjden i Tännforsen uppgår till

36.5 meter eller, räknat i enkel strand, 73 meter. Tännforsens högra strand

angränsar hemmanet Bodsjöedet l2. Vid verkställd avvittring inom Åre

socken tilldelades hemmanet Bodsjöedet l1 det utanför hemmanets strand

varande vattenområdet i Tännforsen. Vid sedermera skedd ägostyckning av

Bodsjöedet l1 i Bodsjöedet l2 och l3 har vattenområdet tilldelats förstnämnda

ägostyckningsiott. Denna tillhör numera Ellen Lithander. Till

Tännforsens vänstra strand gränsar en vid laga skifte å fyllnadsjorden Gravadalen

för delägarnas gemensamma räkning avsatt samfälld upplags- och fiskeplats.

Fyllnadsjorden Gravadalen tillkommer byarna Björnänge och Viken.

Ä den Ellen Lithander tillhöriga fastigheten Björnänge 2:s belöpa 10.71 procent

i fyllnadsjorden och å de Erik Selander tillhöriga fastigheterna Viken

l15 och Viken l18 en andel däri av 9.3 5 procent.

Genom de för godkännande framlagda förvärven, anför vattenfallsstyrelsen

vidare, komme kronan att bliva ägare till sammanlagt 60,03 procent av den

totala fallhöjden i Tännforsen, varigenom kronans majoritet i detta värdefulla

fallkomplex tryggades. Det pris, för vilket fallandelarna kunde förvärvas,

utgjorde 90,000 kronor för Ellen Lithanders andel och 14,000 kronor

för Erik Selanders andel. Då den till förvärv ifrågasatta vattenkraften

motsvarade omkring 2,000 9-månadershästkrafter, skulle det sammanlagda

priset uppgå till 52 kronor per dylik hästkraft. Detta pris ansåge vattenfallsstyrelsen

skäligt med hänsyn till föreliggande utbyggnads- och regleringsmöjliglieter.

Vissa förbehåll hava gjorts i det med Ellen Lithander ingångna avtalet.

Härom anför vattenfallsstyrelsen:

o Ellen Lithander,. som haft en icke obetydlig inkomst i inträdesavgifter

fran besökande turister, som velat bese vattenfallet, har icke velat avstå

från denna inkomstkälla. Därför har hon i avtalet lämnats rätt att under

30 år framåt i samma omfattning som förut nyttja den försålda fastigheten

i turistsyfte. För att förebygga att vattenfallets värde ur skönhetssynpunkt

under nämnda tid väsentligt förringas, hava vissa utbyggnadsvillkor stipulerats,

som måste följas under nämnda tid. Med undantag av bestämmelsen

örn begränsningen av den vattenmängd, som avledes ur fallet, äro emellertid.

förbehållen av den art, att de under alla förhållanden skulle hava iakttagits

av vattenfallsstyrelsen, som givetvis själv kommer att sörja för att

fallets naturskönhet icke onödigt skadas. Även begränsningen av den under

de närmaste 30 åren uttagbara vattenmängden till 10 kubikmeter i sekunden

är ofarlig, enär fallet med all sannolikhet icke kommer att utbyggas förrän

örn några decennier. Hedan med den angivna vattenmängden av 10 kubikmeter

i sekunden skulle man emellertid kunna tillgodose kraftbehovet för den

närmast liggande sektionen av statsbanorna.

Ehuru förvärven i Tännforsen icke vore nödvändiga för tillgodoseende av

vattenfallsstyrelsens för den närmare framtiden föreliggande behov av vatten
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

kraft, syntes det, fortsätter styrelsen, mycket önskvärt, att vattenfallet ifråga

komme i kronans ägo. Staten ägde de nedanför Tännforsen i Undersåkersälven

belägna omkring 40 meter höga Kistafallen och hade sålunda redan

stora intressen i älven. Tännforsen vore ett mycket gott vattenfall. Även

ur naturskyddssynpunkt finge det anses vara en fördel, att Tännforsen

komme i statens hand, emedan det då funnes större möjlighet att avväga,

i vilken grad naturskydds- respektive produktiva vattenkraftsintressen borde

tillgodoses.

Under åberopande av vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört hemställer

styrelsen, att Kungl. Majit måtte dels godkänna ifrågavarande två avtal örn

förvärv av vattenrätt i Tännforsen, dels av det av riksdagen anvisade anslaget

till inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar

ställa till styrelsens förfogande ett belopp av tillhopa 104,000 kronor

för gäldande av de överenskomna ersättningarna, dels ock förordna, att en

genom avtalet med Ellen Lithander förvärvad avstyckning skulle stå under

vattenfallsstyrelsens förvaltning.

En närmare redogörelse för innehållet i de nu förevarande avtalen utöver

den som här lämnats synes icke erforderlig, utan jag torde därutinnan få

hänvisa till avtalen, vilka komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott.

Länsantikvarien i Jämtlands län Erik Festin har å föreningen Heimbygdas

naturskyddsnämnds vägnar inkommit med en den 10 augusti 1940 dagtecknad

skrift i ämnet. Länsantikvarien har däri bland annat framhållit, att Tännforsen

alltsedan urminnes tider i det jämtländska folkmedvetandet beaktats

som ett allmäntillgängligt natursceneri av sällspord skönhet. Jämtland hade,

uttalas det vidare, varit ett på materiella värden rikt land men tyvärr allt

för ofta exploaterats över hövan. Det vore därför icke något orättmätigt krav,

att Tännforsen med lämpligt område däromkring såsom nationalpark bevarades

och räddades åt landskapet, en fråga som varit på dagordningen tidigare

men ej kunnat ekonomiskt lösas. Nu förelåge emellertid ett synnerligen

lägligt tillfälle för staten att skänka värn och vård åt ett av landets dyrbaraste

och märkligaste naturminnesmärken. För en efterkommande generation vore

det förvisso obestridligt mera värt att bevara detta minnesmärke i sin vildhet

sådant naturen danat detsamma än att låta exploatera fallets vattenkraft.

I anslutning härtill hemställer länsantikvarien, att vattenfallsstyrelsens

framställning icke måtte bifallas utan att i stället en utredning måtte komma

till stånd med syfte att såsom nationalparksområde avsätta Tännforsen med

lämpligt omkringliggande område.

Med anledning av vattenfallsstyrelsens framställning har advokaten Jarl

Hemberg i skrivelse den 25 augusti 1940 å byamännens i Nordhallen, Staa

och Rennberg vägnar yrkat, att Kungl. Majit icke måtte godkänna de mellan

styrelsen samt fru Lithander och advokaten Selander ingångna avtalen. I

skrivelsen göres under åberopande av närmare angivna skäl för byamännens

räkning anspråk gällande på såväl rätt till fisket i Tännforsen som på andel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 46.

i vattenrätten till försen. Gentemot vattenfallsstyrelsens uttalande, att det

genom avtalen preliminärt försålda vattenområdet tillkomme strandfastigheterna,

d. v. s. vad angår forsens högra sida hemmanet Bodsjöedet l2 och

vad angår forsens vänstra sida en samfällighet till fyllnadsjorden Gravadalen

under hemmanen Björnänge och Viken, anföres i skrivelsen, bland annat att vid

avvittringen inom Åre socken sjöarna Tännsjön och Noren inklusive Tännforsen

tilldelats med en sjöareal av 723 tunnland 12 kappland byarna Staa och

Bennberg samt med en sjöareal av 658 tunnland 13 kappland en var av byarna

Nordhallen, Totten samt Björnänge och Viken. Hemmanet Bodsjöedet åter

skulle endast hava erhållit en sjöareal örn 15 tunnland 15 kappland, belägen

på annat håll än vid Tännforsen.

T utlåtande den 26 september 1940 har vattenfallsstyrelsen, som i de av

advokaten Hemberg berörda äganderättsfrågorna verkställt en närmare utredning,

sammanfattad i en vid utlåtandet fogad promemoria, anfört, att styrelsen

icke genom advokaten Hembergs skrivelse i ringaste mån rubbats i

sin övertygelse örn att vattenrätten i Tännforsen jämlikt reglerna i 12 kap. 4 §

jordabalken tillkomme respektive strandfastigheter. Byamännens anspråk på

andel däri ansåge vattenfallsstyrelsen följaktligen fullkomligt obefogade. Vad

anginge fiskerätten i Tännforsen, holle vattenfallsstyrelsen bestämt före, att

denna följde samma regler som rätten till vattnet, samt att anspråken följaktligen

även i denna del saknade grund. Huru med sistnämnda fråga förhölle

sig, torde emellertid vara av föga betydelse för de framlagda köpeavtalens

godkännande.

Ehuru enligt vattenfallsstyrelsens förmenande någon tvekan örn utgången

av en process örn den förvärvade vattenrätten icke behöver föreligga, har styrelsen

med hänsyn till den av advokaten Hembergs huvudmän ådagalagda

avsikten att bringa äganderättsfrågan under domstols prövning, ansett sig

böra taga fasta på ett hos styrelsens fångesmän utverkat erbjudande att ikläda

sig huvudparten av de ekonomiska riskerna för en trots allt ogynnsam utgång

av en rättegång. Enligt mellan parterna träffade överenskommelser befrias

sålunda vattenfallsstyrelsen från skyldighet att på de i avtalen bestämda

tidpunkterna utbetala större del av kontrakterade likvider än vad angår förvärvet

från fru Lithander, trettiotusen kronor och, vad angår förvärvet från

advokaten Selander, niotusen kronor. Återstoden av likviderna får mot en

ränta av 5 procent hos vattenfallsstyrelsen innestå i avbidan på äganderättsfrågans

definitiva lösning, och ersättningarna skola, örn någon del av den

vattenrätt, som antagits åbelöpa fångesmännen, frånvinnes styrelsen, reduceras

i förhållande till uppkommande minskning i förvärvad fallhöjd.

De belopp, som omedelbart skola utbetalas, motsvara den fallhöjd, som,

även örn den av advokaten Hemberg förfäktade fördelningen av Tännforsen

mellan Nordhallens, Vikens och Björnänge samt Bottens byar skulle hava skett,

faller å de fångesmännen tillhöriga fastigheterna i Gravadalen, varjämte för

fru Lithanders vidkommande tillkommer värdet av det markområde vid Tännforsen,

som hon avhänder sig, samt det kapitaliserade nuvärdet av den, efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46. 5

30 år bortfallande inkomst i form av turistavgifter, som fru Lithander eljest

kunnat räkna med.

I överenskommelsen med fru Lithander har jämväl ett förtydligande tilllägg

träffats örn den nyttjanderätt till markområdet vid Tännforsen, som hon

förbehållit sig. Genom tillägget regleras närmare den omfattning, vari anordningar

för turiströrelsen få av ägaren till fastigheten Bodsjöedet l2 utföras.

Under hänvisning till vad sålunda förekommit och under anmärkande, att

tidsfristen för de ifrågavarande avtalens godkännande från Kungl. Maj:ts sida

enligt överenskommelse förlängts till den 1 november 1940, hemställer vattenfallsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte godkänna avtalen med de därtill uppgjorda

tilläggsöverenskommelserna.

Det nu ifrågasatta förvärvet av något mer än hälften av vattenrätten i

Tännforsen inom Indalsälvens vattensystem är icke nödvändigt för att tillgodose

vattenfallsstyrelsens för den närmare framtiden föreliggande behov av

vattenkraft. Styrelsens förslag ingår endast såsom ett led i styrelsens strävanden

att söka förvärva så stor andel som möjligt i de vattendrag, i vilka

kronan förut äger intressen. Såsom styrelsen erinrat örn är kronan ägare till de

nedanför Tännforsen belägna omkring 40 meter höga Kistafallen. Några

planer på en omedelbar utbyggnad av Tännforsen föreligga icke. Att

frågan örn ett förvärv av fallet nu aktualiserats beror bland annat därpå, att

vattenfallsstyrelsen räknat med att fallet skulle kunna komma att förvärvas

av något enskilt intresse, därest kronan avvisade tillfället att nu förvärva

vattenrätten.

Vid en framtida exploatering av vattenfallet ligger det i sakens natur, att

stor hänsyn måste tagas till det förhållandet, att Tännforsen är ett av Sveriges

vackraste och mest kända vattenfall. På grund av sin lättillgängliga belägenhet

besökes också fallet årligen av stora skaror turister. En framtida utbyggnad

av fallet bör därför ske på sådant sätt, att fallets stora skönhetsvärden i

möjligaste mån bevaras. De naturliga förutsättningarna härför äro enligt

vad jag inhämtat ganska goda. Uppenbart är emellertid, att ett tillvaratagande

av dessa möjligheter icke kan ske utan att detta i motsvarande

mån inkräktar på fallets utnyttjande för energiutvinning. Enligt min

mening föreligga dock större garantier för att en rimlig avvägning mellan

naturskydds- och de produktiva vattenkraftsintressena sker, örn utbyggnaden

äger rum i statens hand än i enskilda intressenters.

På grund av nu anförda synpunkter anser jag i likhet med vattenfallsstyrelsen

det önskvärt, att staten, därest villkoren för förvärvet kunna anses

godtagbara, förvärvar den ifrågasatta vattenrätten i Tännforsen.

Vidkommande villkoren för inköpet torde de preliminärt avtalade köpeskillingarna,

tillhopa 104,000 kronor, visserligen kunna anses tämligen höga

med hänsyn till, bland annat, att fallet icke kan i förutsatt omfattning utnyttjas

förrän örn 30 år. Då vattenfallsstyrelsen emellertid anser priset skäligt, vill

jag icke motsätta mig att detsamma godtages.

Mot den i avtalet med fru Lithander medgivna rätten för henne att under

30 år få ekonomiskt utnyttja fallet såsom turistattraktion kunna givetvis ur vissa

Departements
chofen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

synpunkter invändningar resas. Ett förvärv av vattenrätten utan angivna förbehåll

skulle emellertid enligt vad jag inhämtat medföra ett så avsevärt mycket

högre inköpspris, att jag icke anser ett dylikt förvärv försvarligt i nu rådande

statsfinansiella läge. Emellertid torde ett förvärv av vattenrätten på nu föreslagna

villkor icke innebära hinder för att förhandlingar örn nyttjanderättens

upphörande sedermera kunna upptagas, därest statsmakterna så skulle finna

lämpligt.

De övriga i avtalen upptagna villkoren lia ej givit mig anledning till erinran.

Yad angår det från byamännen i Nordhallen, Staa och Rennberg framförda

påståendet, att säljarna icke skulle vara ägare till hela den rätt, som

omfattas av avtalen, synes detta icke böra utgöra hinder för ett godkännande

av avtalen från kronans sida. Såsom av den föregående redogörelsen framgår

ha nämligen genom de särskilda tilläggsavtalen med säljarna skapats

garantier för att kronan icke kommer att löpa någon egentlig ekonomisk risk,

därest mot förmodan domstol i slutligt utslag skulle finna byamännens uppfattning

i rättsfrågan helt eller delvis riktig.

De avtalade köpeskillingarna torde lämpligen böra utgå av anslaget till

inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar. Med

hänsyn till förutsättningarna för anslagets disposition lärer emellertid riksdagens

medgivande böra inhämtas.

Då de föreliggande avtalen äro förfallna, därest de icke godkännas av

Kungl. Maj:t före den 1 november 1940, torde ärendet böra bliva föremål

för skyndsam behandling från riksdagens sida.

Därest förvärven komma till stånd, torde det sedermera få ankomma på

Kungl. Majit att besluta, att den i det föregående nämnda, av kronan förvärvade

avstyckningen skall stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit godkänna de i det föregående

omnämnda två avtalen med därtill hörande tilläggsavtal avseende

förvärv av vattenrätt i Tännforsen inom Indalsälvens

vattensystem;

dels och medgiva, att av anslaget till statens vattenfallsverk

för inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar

må för gäldande av de i avtalen överenskomna

ersättningarna tagas i anspråk ett belopp av 104,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. G. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:56 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förvärv av vattenrätt i Tännforsen inom Indalsälvens vattensystem. s. 10 i texten
  2. 2SärU 1940:38 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående förvärv av vattenrätt i Tännforsén inom Indalsälvens vattensystem. s. 1 i texten