Sök i Ratio Lex

Med förslag till ■förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp, rn. m

1940-04-01 · 171 sidor, varav 151 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 151 av 171 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:5 (urtima riksdagen), Med förslag till ■förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp, rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

1

» 5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

■förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp,

rn. m.; given Stockholms slott den 1 augusti

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni

1937 (nr 339) om mödrahjälp;

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937

(nr 338) örn moderskapspenning;

3) förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. och 4 § lagen den 6 juni

1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5.

78a 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

Förslag

till

Föro r tl n i n g
angående

ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1937

(nr 339) om mödrahjälp.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 7, 8 och 10 §§ förordningen den 11 juni

1937 om mödrahjälp skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Kvinna, som---av statsmedel.

Mödrahjälp lämnas —--trehundra kronor.

Då anledning---— räntefritt lån.

Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten.

Utan hinder av vad sålunda stadgas äger dock socialstyrelsen, när

särskilda skäl därtill äro, medgiva, att hjälpen må avse jämväl sådan tid.

2 §•

Mödrahjälp lämnas---svenska medborgare.

Hjälp enligt denna förordning må dock lämnas jämväl make till kvinna,

som avlidit i samband med förlossning. I sådant fall må hjälpen allenast

avse dels behov, som uppstått i sammanhang med förlossningen och icke

kunna avhjälpas medelst moderskapspenning, dels ock barnets vård under

högst sex månader från dess födelse.

Mödrahjälp må---- stadigvarande försörjning.

4 §•

Ansökan örn mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den kommun,

där kvinnan vistas. Är kvinnan ogift, må ansökan göras av barnavårdsmannen.

Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må

den icke upptagas till prövning.

Yid ansökan---för nedkomsten.

^ §•

Det åligger ---givna föreskrifter.

Medel, vilka barnavårdsnämnden utbetalat i strid mot beslut eller föreskrift,

som i första stycket sägs, vare nämnden skyldig att, i den mån skäl

till eftergift icke föreligga, på föreläggande av länsstyrelse återbetala till

statsverket.

Över länsstyrelses beslut örn återbetalning, varom i andra stycket sägs, må

klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 3

^ ad i denna paragraf sägs om länsstyrelse skall i fråga örn Stockholms

stad gälla statskontoret.

8 §•

Har mödrahjälp lämnats såsom lån, må, där det finnes skäligt, den mödralijälpsnämnd,

som beviljat hjälpen, medgiva uppskov med återbetalningen

intill tio år. På framställning av nämnden må socialstyrelsen, då skäl därtill

äro, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende å hela

återstående lånebeloppet eller del därav.

10 §.

Socialstyrelsen har att med biträde av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter

utöva tillsyn över tillämpningen av denna förordning och med

stöd av densamma meddelade föreskrifter samt äger att i sådant avseende till

ledning för vederbörande mödrahjälps- och barnavårdsnämnder meddela

nödiga råd och anvisningar.

Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt denna förordning

föres hos socialstyrelsen genom besvär före klockan tolv å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Över socialstyrelsens beslut i ärende enligt denna förordning, vilket genom

besvär inkommit till styrelsen, må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1940.

Förslag

till

F ö i* o r ti n i n g’

angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 338)

om moderskapspenning.

Härigenom förorclnas, att 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moderskapspenning

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 6

6 §•

Då ansökan---erhållande därav.

Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.

Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,

att havandeskapet är längre framskridet än i åttonde månaden, må, därest

i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å

denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 5.

i sådant fall ske tili vederbörande barnavårdsnämnd, som bar att tillställa

kvinnan beloppet. Eljest- må moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan

inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och

trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Intyg, som---för nedkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1940.

Förslag

till

Förord ii i n g

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 örn erkända

sjukkassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

32 §.

Centralsjukkassa skall--- — tvåhundrasjuttio dagar.

Moderskapshjälp utgår — — — nyss nämnts.

Centralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för

ansökningen varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar och som genom intyg av läkare eller barnmorska gör

sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i åttonde

månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart

utbetala sextio kronor.

Där till--- — utbekomma beloppet.

Moderskapshjälp må---stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1940.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 3 inom. oell 4 § lagen den 6 juni 1924

(nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. och 4 § barnavårdslagen den 6 juni

19242 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse se SFS 1937: 337.

2 Senaste lydelse av 2 § 3 mom. se 1939: 324.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 5.

2 §■

3 morn. Om vissa på barnavårdsnämnden eller dess ordförande ankommande

åtgärder är stadgat i lagarna örn äktenskaplig börd, örn barn i äktenskap,

örn adoption, örn barn utom äktenskap, örn förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket, örn förmynderskap, örn förskottering av underhållsbidrag

till barn samt örn socialregister ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen,

i lagen örn särskild förundersökning i brottmål samt i förordningarna örn

moderskapspenning och örn mödrahjälp.

4 §•

Provinsial- och---till protokollet.

Yid sammanträde med barnavårdsnämnd äger särskild föredragande i

mödrahjälpsärenden rätt att, även då han ej är ledamot i nämnden, deltaga i

överläggningarna rörande sådana ärenden samt att, där han så begär, få sin

mening antecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1940.

Därest lagen den 22 juni 1939 (nr 324) angående ändring i vissa delar av

lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård och ungdomsskydd

(barnavårdslag) vid förstnämnda tidpunkt ännu icke trätt i kraft, skall, intill

dess så sker, 2 § 3 mom. barnavårdslagen hava följande lydelse:

2 §.

3 mom. Örn vissa på barnavårdsnämnden eller dess ordförande ankommande

åtgärder är stadgat i lagarna örn äktenskaplig börd, örn barn i äktenskap,

örn adoption, örn barn utom äktenskap, örn förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket, örn förmynderskap, örn förskottering av underhållsbidrag

till barn samt örn socialregister ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen,

i lagen innefattande bestämmelser örn förfarandet i brottmål rörande

vissa minderåriga samt i förordningarna örn moderskapspenning och örn

mödrahjälp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 augusti 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn vissa

ändringar i gällande bestämmelser rörande mödrahjälp och moderslcapspenning

m. m. samt anför:

Inledning’.

Gällande författningsbestämmelser lii. lii.

Mö dräll j alp en.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp — vilken

trädde i kraft den 1 januari 1938 — kan kvinna, som i anledning av havandeskap

eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkännas mödrahjälp

av statsmedel (1 § första stycket). Hjälpen lämnas i den form, som för

varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, dock högst till ett

sammanlagt värde av 300 kronor (1 § andra stycket). Då anledning därtill

finnes, kan mödrahjälp helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån (1 § tredje

stycket). Mödrahjälp får ej avse tid, som infaller senare än sex månader efter

nedkomsten (1 § fjärde stycket).

Mödrahjälp lämnas som huvudregel ej till andra än svenska medborgare

(2 § första stycket). Mödrahjälp får icke lämnas till kvinna, vilken är intagen

å straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,

allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna,

sorn av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning (2 § andra

stycket).

För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde

och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas eli mödrahjälpsnämnd,

bestående av en ordförande och två ledamöter (3 §). Ordföranden jämte suppleant

för honom samt en ledamot jämte suppleant för denne förordnas av

Kungl. Hajd. En ledamot jämte en suppleant för honom utses för två år i

sänder av landstinget eller, vad beträffar stad, som ej deltager i landsting,

av stadsfullmäktige. — Ansökan örn mödrahjälp skall emellertid (4 §) ingivas

till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan vistas. Är kvinnan ogift,

får ansökan göras av barnavårdsmannen. Ingives ansökan senare än å sextionde

dagen efter barnsbörden, får den icke upptagas till prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds proposition nr 5.

Det åligger barnavårdsnämnden (5 §) att snarast möjligt till mödrahjälpsnämnden

i orten avgiva yttrande över ansökningen samt därvid översända

handlingarna i ärendet och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av

protokollet. Tillstyrkan av mödrahjälp skall tillika innefatta förslag till lämpliga

hjälpåtgärder. Sedan handlingarna inkommit till mödrahjälpsnämnden,

beslutar nämnden i ärendet (6 §). I beslut, varigenom mödrahjälp beviljas,

skall angivas vilka huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka. Det åligger

(7 §) barnavårdsnämnden att verkställa beslut, varigenom mödrahjälp beviljats,

ävensom att vaka över, att hjälpen kommer till användning i enlighet

med givna föreskrifter. Har mödrahjälp lämnats såsom lån, får (8 §), där så

finnes skäligt, den mödrahjälpsnämnd, som beviljat hjälpen, medgiva uppskov

med återbetalningen intill tio år. På framställning av nämnden ian

Kungl. Majit, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet

med avseende å hela återstående lånebeloppet eller del därav. Rätt

till mödrahjälp kan ej överlåtas och får förty icke tagas i mät för gäld (9 §).

Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt mödrahjälpsförordningen

föres (10 §) hos socialstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Kompletterande bestämmelser rörande mödrahjalpen hava meddelats i en

tillämpningskungörelse samt i en för mödrahjälpsnämnderna utfärdad instruktion.

I kungörelsen den 22 oktober 1937 (nr 848) med tillämpningsföreskrifter

till förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp stadgas, bland

annat, att beslut, varigenom mödrahjälp beviljats, av mödrahjälpsnämnden

ofördröjligen skall delgivas länsstyrelsen, som har att till den barnavårdsnämnd,

på vilken det ankommer att verkställa beslutet, utanordna det belopp,

vartill kostnaderna för hjälpen enligt beslutet högst må uppgå (1 §). Barnavårdsnämnd,

som har att verkställa beslut örn mödrahjälp, skall föra dagbok

över de åtgärder, som i varje ärende av nämnden vidtagas, samt de utbetalningar,

som göras (2 §). Inträffa sådana omständigheter, att mödrahjälp,

varom beslut meddelats, enligt barnavårdsnämndens mening ej bör vidare utgå

eller bör lämnas i annan form eller på andra villkor än i beslutet föreskrivits,

åligger det barnavårdsnämnden att därom lämna meddelande till mödrahjälpsnämnden

för den åtgärd mödrahjälpsnämnden finner påkallad (4 §). Återbetalning

av lån skall (5 §) göras till barnavårdsnämnden; det åligger nämnden

att tillse, att lån inom föreskriven tid återbetalas. Finner barnavårdsnämnd

rättsliga åtgärder i något fall böra vidtagas för indrivning av oguldet

lånebelopp, har nämnden att göra anmälan därom till mödrahjälpsnämnden.

Ansökning av låntagare om uppskov med återbetalning av lånebelopp eller

befrielse från återbetalningsskyldighet bör mottagas av barnavårdsnämnden

och av denna jämte eget yttrande överlämnas till mödrahjälpsnämnden. Barnavårdsnämnd

har (6 §) att årligen före den 1 mars och den 1 september till

länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag ur dagboken över sådana

ärenden, i vilka hjälpverksamheten avslutats under nästföregående

kalenderhalvår. De till länsstyrelsen insända utdragen skola åtföljas av veder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 5.

börliga verifikationer i huvudskrilt. Därest de till barnavårdsnämndens förfogande

för ifrågavarande ärenden ställda medlen icke i sin helhet tagits i

anspråk, skola samtidigt till länsstyrelsen återlevereras sålunda odisponerade

belojjp. Vid avgivande av redovisning skall barnavårdsnämnden jämväl till

länsstyrelsen inleverera belopp, som under kalenderhalvåret återbetalats å utlämnade

lån. Förteckning över de verkställda återbetalningarna skall bifogas

de dagboksutdrag, som tillställas mödrahjälpsnämnden. Yad i kungörelsen

sägs örn länsstyrelse skall i fråga örn Stockholms stad gälla statskontoret (8 §).

I instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna

föreskrives, bland annat, att mödrahjälpsnämnd åligger att lämna barnavårdsnämnderna

råd och anvisningar i avseende å spörsmål, som sammanhänga med

mödrahjälpsverksamheten, att bidraga till spridande av kännedom örn mödrahjälpsförordningens

bestämmelser samt att i övrigt inom nämndens verksamhetsområde

övervaka efterlevnaden av förordningen (1 §). Ansökningar

örn mödrahjälp skola (2 §) av mödrahjälpsnämnd behandlas med största möjliga

skyndsamhet. Nämnden skall sammanträda å bestämd veckodag minst

en gång varje månad. Där göromålens omfattning eller beskaffenhet därtill

föranleder, bör sammanträde hållas jämväl utom sammanträdesordningen.

Mödrahjälpsnämnd äger (4 §) efter inhämtat medgivande av socialstyrelsen

antaga sekreterare. Efter framställning av mödrahjälpsnämnd bestämmer

socialstyrelsen det belopp, som nämnden får för viss tid använda till expenser

(7 §)•

Härutöver har Kungl. Maj:t den 3 december 1937 meddelat vissa ytterligare

bestämmelser rörande ifrågavarande verksamhet. Enligt dessa bestämmelser

äger ordförande i mödrahjälpsnämnd att uppbära ett arvode av 30 kronor

och ledamot i sådan nämnd ett arvode av 20 kronor för varje sammanträdesdag.

Ordförande och ledamöter äga därjämte att för av nämndens sammanträden

föranledda resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

rese- och traktamentsklassen IB i gällande resereglemente. Dessa bestämmelser

gälla — liksom förut omförmälda föreskrifter — från och med ingången

av år 1938.

Moderskapspenningen.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning skall

moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till

kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov

därav (1 §). Huvudregeln är, att moderskapspenning lämnas endast till

svenska medborgare (2 §). Kvinnor, intagna å vissa anstalter, m. fl. äro —

liksom beträffande mödrahjälpen — undantagna i förordningen. Kvinna äger

vidare ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som berättigar henne

till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning

skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga,

örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för

makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 2,500

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5.

kronor (3 §). Intill den 1 juli 1940 var beloppet bestämt till 3,000 kronor. Har

det beskattningsbara beloppet upptagits högre än till 2,500 kronor men äro

med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna särskilt

ömmande, får ock behov av understöd anses vara för handen.

Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av

centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse

med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa (4 §). Kvinna,

som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom

annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Göres ansökan

senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, får den icke upptagas till

prövning. Sjukkassan skall (6 §) skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.

Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,

att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, får, därest

i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å

denna ett belopp av 40 kronor omedelbart utbetalas. Eljest får moderskapspenning

ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat av

läkare, barnmorska eller annan känd och trovärdig person, att kvinnan fött

barn. Örn kvinna erhåller vård å förlossningsanstalt, skall sjukkassa av henne

tillkommande moderskapspenning innehålla belopp, som motsvarar enligt fastställd

taxa utgående ersättning för vården (7 §). Innehållet belopp skall på

begäran tillhandahållas anstalten. Styrker kvinnan, att ersättningen guldits,

får hon utbekomma beloppet. Rätt till moderskapspenning kan ej överlåtas

och får förty icke tågås i mät för gäld (8 §).

Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan samt för utbetalning

av moderskapspenning så ock beträffande tillämpningen i övrigt av denna

förordning meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av

tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen, som

därvid i den omfattning Konungen bestämmer skall samråda nied medicinalstyrelsen

(9 §).

Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan att

månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapspenning

eller eljest rörande tillämpningen av någon i förordningen därom given

bestämmelse får frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor

(10 §). Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke

skett, till prövning upptaga ärende, som nu sagts.

Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 28G) om erkända sjukkassor

skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor

åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten

må centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre

belopp än nyss sagts. Är havandeskapet längre framskridet än i sjunde

månaden, må såsom förskott utbetalas 60 kronor.

Statsbidrag utgår till sjukkassorna med 75 kronor för varje utbetalad

moderskapshjälp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 5.

Beviljade anslag ni. lii.

Den mödrahjälp, som icke utgår i form av lån, ävensom vissa med mödrahjälpsnämndernas

verksamhet förenade kostnader för arvoden, reseersättningar

och expenser bestridas från ett förslagsanslag till Mödrahjälp i jorm av understöd

utan återbetalningsskyldigliet m. m. Utgifterna för mödrahjälp i form

av lån gäldas från särskilt förslagsanslag till Avsättning till fonden för lån

till mödrahjälp. Moderskapspenning utgår från förslagsanslag till Moderskapspenning.

Storleken av hitintills beviljade anslag samt belastningen å desamma framgår

av följande uppställning:

Anslagsrubrik

Budgetår

Förslags-

anslag

Nettoutgifter

Mödrahjälp i form av understöd utan återbetal-

1937/88 (av-

1.000,000 (av-

2,523,367

ningsskyldighet m. m.

såg första

halvåret 1938)

såg även lån)

1938/39

1939/40

1940/41

1.700.000

5.800.000

6.500.000

8,691,633

Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp . .

1938/39

1939/40

1940/41

300.000

150.000

120.000

123,215

Moderskapspenning ........

1937/38 (om- fattade jämväl

moderskaps- understöd)

3,100,000

3,030,224

1938/39

1939/40

1940/41

4.900.000

4.700.000

4.500.000

4,962,816

Beträffande nettoutgifterna under budgetåret 1939/40 må omnämnas

följande:

Utgifterna under anslaget till mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet

m. m. hava för de tre första kvartalen av budgetåret uppgått

till 5,565,999 kronor. Härav faller ett belopp av 4,072,119 kronor å tiden

1 juli—31 december 1939 samt ett belopp av 1,493,880 kronor å tiden 1 januari—

31 mars 1940. De understöd från anslaget, som beslutats under nyssnämnda

tre kvartal, hava tillhopa uppgått till 5,712,795 kronor, därav 4,071,019 kronor

under tiden 1 juli—31 december 1939 och 1,641,776 kronor under tiden 1

januari—31 mars 1940. — Hitintills sammanställda uppgifter rörande nettoutgifterna

å anslaget under innevarande år äro följande: januari 493,950 kronor,

februari 462,849 kronor, mars 537,081 kronor, april 560,889 kronor samt

maj 665,511 kronor.

Utredningar och förslag rörande ändrade bestämmelser ni. lii.

I en av särskild utredningsman inom finansdepartementet under hösten

1939 upprättad promemoria angående vissa anslag å femte huvudtiteln ifrågasattes

en skärpning av behovsprövningen rörande mödrahjälpen för att i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

första hand så vitt möjligt undvika det anslagsöverskridande, som eljest vore

att emotse. Vidare anfördes, att av olika förekommande slag av moderskapshjälp,

den hjälp, som lämnades i form av moderskapspenning, i jämförelsevis

ringa mån syntes vara anpassad efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen

syntes kunna ifrågakomma till indragning.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria angående besparingar

å egentliga statsutgifter under femte huvudtiteln, vilken såsom bilaga 3 fogats

till propositionen den 10 november 1939, nr 79, angående åtgärder för begränsning

av statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m., den s. k. besparingspropositionen,

framhölls, att av inhämtade upplysningar syntes framgå, att

mödrahjälpsförordningen tillämpades ganska olika i olika delar av riket och

att en mera enhetlig praxis därför syntes önskvärd. Dittills föreliggande uppgifter

på området vore -— anfördes det vidare i promemorian — emellertid

icke av den art, att de berättigade till några mera bestämda slutsatser. Åt

socialstyrelsen borde därför uppdragas att skyndsamt verkställa en statistisk

undersökning beträffande ifrågavarande förhållanden, Först sedan sagda

undersökning slutförts, kunde närmare bedömas, i vilken utsträckning på förevarande

område påkallade åtgärder medförde en utgiftsbegränsning.

Vidkommande moderskapspenningen anfördes, att förslaget att indraga

denna hjälpform icke syntes kunna tillrådas men att det däremot borde övervägas

att genomföra viss skärpning av villkoren för erhållande av moderskapspenning

på så sätt, att inkomstgränsen något sänktes.

De i socialdepartementets promemoria sålunda gjorda uttalandena föranledde

icke någon erinran av 1939/40 års urtima riksdag.

Vid sin granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 behandlade riksdagens

revisorer bland annat frågan örn anslagen till mödrahjälp (revisorernas

berättelse, del I, sid. 23—43). I fråga örn revisorernas redogörelse i ämnet

anhåller jag att få hänvisa till berättelsen. Revisorerna avsluta redogörelsen

med följande uttalande:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att under förra halvåret 1939 mödrarna

till 47.5 5 procent av alla levande födda barn erhållit mödrahjälp. Detta

innebär, att mödrarna till i det närmaste hälften av i landet under denna tid

födda barn enligt mödrahjälpsnämndernas uppfattning skulle hava varit i

behov av hjälp från det allmänna trots då rådande goda konjunkturer. Då

emellertid enligt revisorernas uppfattning detta knappast torde stå i god

överensstämmelse med verkliga förhållandet, synes härav följa, att mödrahjälp

på många håll utgått i allt för stor omfattning och i varje fall i en

utsträckning, som tidigare ej varit beräknad. De anförda exemplen giva vid

handen, att orsaken härtill i väsentlig mån är att söka i mödrahjälpsförordningens

allmänt hållna och oklara ävfattning. Den av revisorerna förebragta

utredningen giver också vid handen, att vissa mödrahjälpsnämnder icke

iakttagit tillbörlig urskillning vid beviljandet av mödrahjälp. Revisorerna

finna det därför vara en angelägenhet av största vikt att, för att mödrahjälpen

på rätt sätt skall kunna fylla de viktiga sociala behov, som därmed avsetts,

klara och för nämnderna vägledande regler fastställas för utdelandet av densamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr o.

Det skulle enligt revisorernas mening kunna ifrågasättas, huruvida man

borde frångå den nu tillämpade principen örn oinskränkt individuell behovsprövning

och vid tilldelande av mödrahjälp utgå från, att visst fixerat beskattningsbart

belopp annat än i undantagsfall utesluter hjälp. Erfarenheterna

från de mödrahjälpsnämndsområden, där man tillämpat gränsdragning

hava, såvitt revisorerna kunnat finna, talat för den här föreslagna lösningen.

Revisorerna hava också iakttagit, att mödrahjälp i åtskilliga fall utgått till

uppenbart asociala personer. Det synes nied hänsyn till syftet med mödrahjälpen

självfallet, att omhändertagandet av dylika fall bör tillgodoses i annan

ordning än med mödrahjälpsmedel.

För att mödrahjälpen skall komma till avsedd användning räcker det emellertid

icke med att begränsa klientelet på sätt här ovan föreslagits. Enligt vad

som framgår av revisorernas redogörelse erfordras därutöver regler, vilka såvitt

möjligt inskränka utgifterna till att avse ändamål, som komma modern

och barnet till verklig nytta. Den högst betydande omfattning, i vilken mödrahjälpsmedel

använts till förlossningskostnader och barnets första utrustning,

måste enligt revisorernas mening berättiga till antagandet, att moderskapspenningen

ofta icke använts för dessa ändamål, vilka den likväl är avsedd att i

första hand tillgodose. För att vinna kontroll över moderskapspenningens

användning och därjämte uppnå att densamma närmare anpassas efter behovsprincipen,

synes det revisorerna som örn man borde inarbeta denna

hjälpform i mödrahjälpen.

Hittills har, såsom utredningen visar, mödrahjälp i stor omfattning använts

för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på fattigvården

att avhjälpa. Det ligger visserligen i saken natur, att området för mödrahjälp

och för fattigvård delvis sammanfaller och att en gränsdragning mellan

dessa båda hjälpformer därför är förenad med vanskligheter. En uttrycklig

föreskrift av innebörd, att utrustning och kostförbättring endast må avse

modern och i förstnämnda hänseende även det nyfödda barnet, skulle emellertid

enligt revisorernas åsikt vara ägnad att åstadkomma en väsentligt bättre

ordning än den nuvarande. Jämväl beträffande bidrag till hemhjälp, inackordering

och tandvård synas tydliga och klara bestämmelser erforderliga

för att förebygga missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet

vid beviljandet.

Revisorernas utredning angående den formella handläggningen av mödrahjälpen

synes till en början hava visat behovet av en föreskrift att i beslut,

varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas det belopp, som må användas

för varje huvudsakligt behov, hjälpen avser att täcka. Därutöver framgår av

utredningen, att allvarliga brister vidlåda framförallt övervakningen från

barnavårdsnämndernas sida av medlens användning ävensom dessa nämnders

redovisningar. Att så är fallet torde i första hand bero därpå, att föreskrifter

angående barnavårdsnämndernas skyldigheter i förevarande avseenden

så gott som helt saknas. Ifråga örn övervakningen av mödrahjälpsmedlens

användning synes det icke uteslutet, att det för många barnavårdsnämnder

i deras dubbla egenskap av kommunala organ och förmedlare av

den statliga mödrahjälpen ofta kan uppstå svårigheter att vid tillgodoseende

av statens intressen ifråga örn mödrahjälp alldeles bortse från kommunens

i avseende å fattigvården. Då det gäller redovisningarnas ofta otillfredsställande

skick, torde i viss mån den omständigheten hava medverkat, att kraven

på redovisningars fullständighet och noggrannhet på många håll äro mindre

inom kommunerna än inom statlig verksamhet. Samtliga nu anförda omständigheter

visa enligt revisorernas mening på nödvändigheten att ofördröjligen

utfärda föreskrifter, vilka reglera barnavårdsnämndernas skyldigheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 5.

13

ifråga om mödrahjälp. Därvid bör tydligt klarläggas, att barnavårdsnämnderna

— i likhet med andra kommunala myndigheter med likartade uppgifter

-—- böra vara ansvariga för sådana oriktiga och uppenbart olämpliga åtgärder,

som innefatta ekonomiska förfoganden utanför ramen för bestämmelserna

på området och i strid mot mödrahjälpsnämndens beslut i ärendet.

Yttranden i anledning av riksdagens revisorers berättelse hava, såvitt nu

är i fråga, avgivits av socialstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket

ävensom av Överståthållarämbetet och länsstyrelserna efter hörande av

mödrahjälpsnämnderna. Yttrandena finnas återgivna i revisorernas berättelse,

del II, sid. 3—129, vartill jag anhåller att få hänvisa. Vissa i yttrandena

gjorda uttalanden komma emellertid att återgivas i det följande.

Sedan Kungl. Majit dels den 10 november 1939 uppdragit åt socialstyrelsen

att verkställa den i socialdepartementets förut omnämnda promemoria avsedda

statistiska undersökningen rörande mödrahjälpsverksamheten, dels den

19 januari 1940 anbefallt styrelsen att verkställa granskning beträffande barnavårdsnämndernas

redovisningar i mödrahjälpsärenden, i vilka hjälpverksamheten

avslutats, dels ock den 13 februari 1940 till styrelsen för avgivande av

utlåtande överlämnat en av Stockholms stads barnavårdsnämnd den 6 i

samma månad avgiven framställning angående mödrahjälpsverksamhetens

organisation i Stockholm, har styrelsen den 1 april 1940 inkommit med en

skrivelse, innefattande redogörelse för resultatet av verkställd utredning ävensom

förslag till åtgärder, innefattande bland annat vissa ändringar i mödrahjälpsförordningen,

jämte motiv därtill. Skrivelsen torde såsom bilaga

(Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Yid socialstyrelsens skrivelse funnos fogade fyra bilagor, nämligen:

1) Från mödrahjälpsnämnderna inkomna svar med anledning av en enquéte

angående mödrahjälpen. (Bil. 1);

2) Undersökning rörande mödrahjälpen under första halvåret 1939 (Bil. 2);

3) Av statskontoret och länsstyrelserna lämnade upplysningar angående

granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar av mödrahjälpsmedel

m. m. (Bil. 3); samt

4) Undersökning rörande barnavårdsnämndernas omhänderhavande av

mödrahjälpsmedel (Bil. 4).

Nyssnämnda Bil. 2 torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas till statsrådsprotokollet.

Över socialstyrelsens skrivelse hava efter remiss yttranden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna, mödrahjälpsnämnderna, socialvårdskommittén,

Stockholms stads barnavårdsnämnd, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund. För innehållet i dessa yttranden lämnas redogörelse i det följande.

Genom proposition den 31 maj 1940, nr 289, föreslog Kungl. Majit riksdagen

att dels antaga upprättat förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 3 § förordningen örn moderskapspenning — innefattande sänkning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

av det i 3 § första stycket omförmälda beloppet 3,000 kronor till 2,500 kronor

— dels ock för budgetåret 1940/41 anvisa medel å de i den förut intagna

tabellen upptagna anslagsrubrikerna med där angivna belopp.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anförde jag i egenskap

av föredragande departementschef, blanc! annat, att jag på grund av den långt

framskridna tiden, med hänsyn till ämnets vidlyftighet, icke ville föreslå, att

förslag till ändrade grunder beträffande mödrahjälpen förelädes riksdagen.

Propositionen behandlades, såvitt angick förordningsförslaget av andra lagutskottet

i utlåtande nr 44, samt beträffande anslagsfrågorna av statsutskottet

i utlåtande nr 231. Statsutskottet anförde därvid, bland annat, att hela frågekomplexet

rörande moderskapspenningens och mödrahjälpens ändamålsenliga

utformning, efter verkställda utredningar, vore beroende på Kungl.

Majits prövning, däribland även det av riksdagens revisorer och jämväl

motionsvis upptagna spörsmålet örn sammanslagning av de båda hjälpformerna.

Vid sådant förhållande och då jämväl övriga av revisorerna behandlade,

härmed sammanhängande frågor vore föremål för närmare övervägande

av Kungl. Hajd ansåge utskottet anledning saknas till särskilt uttalande i

ämnet.

I propositionen framlagda förslag godkändes av riksdagen. Den omnämnda

förordningen utfärdades den 21 juni 1940 (nr 552).

I förevarande sammanhang må slutligen omnämnas följande framställningar:
1)

I skrivelse den 4 oktober 1939 har socialstyrelsen hemställt örn upptagande

av frågan rörande fastställande av vissa enhetliga grunder för länsstyrelsernas

och statskontorets skyldighet att granska barnavårdsnämndernas

redovisningar i mödrahjälpsärenden;

2) Överkalix barnavårdsnämnd har i skrivelse den 10 oktober 1939 anhållit,

att Kungl. Majit måtte bevilja sådan dispens från bestämmelserna i mödrahjälpsförordningen,

att beviljade bidrag av mödrahjälp till tandvård skall få

utbetalas, örn tandvården är avslutad inom tolv månader efter nedkomsten,

eller, om dispens ej kunde beviljas, att åtgärder för åstadkommande av ändrade

bestämmelser måtte vidtagas; häröver har socialstyrelsen den 30 november

1939 avgivit utlåtande;

3) I skrivelse den 30 november 1939 har socialstyrelsen hemställt, att förslag

måtte framläggas till riksdagen örn sådan ändring i mödrahjälpsförordningen,

att styrelsen erhölle befogenhet att, när särskilda skäl därtill förefunnes,

på ansökning av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva, att den

tid hjälpen finge avse efter nedkomsten skulle få utsträckas;

4) Socialstyrelsen har vidare i särskild skrivelse den 30 november 1939

hemställt, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande, huruvida icke

understöd av statsmedel till tandvård åt personer, som berörts i den under 3)

upptagna skrivelsen, skulle kunna utgå.

Samtliga handlingar i de under 2)—4) omförmälda ärendena hava remitterats

till medicinalstyrelsen, som avgivit utlåtande däröver den 23 februari 1940.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 5.

5) Med skrivelse den 12 december 1939 har socialstyrelsen överlämnat en

framställning den 6 november 1939 av mödrahjälpsnämnden i Skaraborgs

län örn viss ändring i mödrahjälpsförordningen;

6) Torshälla stads barnavårdsnämnd har i skrivelse den 18 maj 1940 hemställt,

att nämnden måtte berättigas att av statsmedel återbekomma ett belopp

om 80 kronor, utgörande av nämnden anslagna men sedermera till vederbörande

länsstyrelse återbetalade mödrahjälpsmedel, vilka använts till betalning

av tandvård, utförd senare än sex månader efter barnets födelse; samt

7) Sveriges husmodersföreningars riksförbund har i skrivelse den 29 maj

1940 hemställt, att vid revisionen av mödrahjälpen all hänsyn måtte tagas till

behovet av att denna finge kvarstå i oförminskad omfattning samt i en form,

som medgåve tillgodoseende av alla skiftande och ofrånkomliga behov.

Jag övergår nu till närmare behandling av spörsmålen örn revision i vissa

hänseenden av gällande bestämmelser rörande mödrahjälp och moderskapspenning

och börjar därvid med mödrahjälpen.

Mödrahj alpen.

Allmänna uttalanden.

Socialstyrelsen.

Beträffande av socialstyrelsen gjorda uttalanden anhåller jag att få hänvisa

tili styrelsens skrivelse av den 1 april 1940, återgiven i det följande såsom

Bilaga A.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen erinrar örn att mödrahjälpsverksamheten vore en av

de senast vidtagna åtgärder, som genomförts på grundval av befolkningskommissionens

betänkanden. Det vore ännu för tidigt att söka genom studier

av giftermålstal, födelsefrekvens eller abortfrekvens avläsa en eventuell

verkan av mödrahjälpen. Anledning funnes att befara, att rådande förhållanden

skulle kunna med alltmera ökad styrka bidraga till en stegring av abortfrekvensen.

I den mån man hade förhoppning att genom mödrahjälpen tränga

tillbaka aborterna, vore skälen för att ge mödrahjälp i nuvarande läge snarare

starkare än under sistförflutna år. — Efter att ha påpekat, hurusom födelseoch

giftermalstalen under de senaste åren visat en oavbruten stegring och

kulminerat år 1939, förklarar styrelsen, att det ännu vore för tidigt att ingå

på en analys av dessa siffror och att uttala något omdöme örn i vad mån

mödrahjälpen kunde ha medverkat till förbättringen. Man kunde endast säga,

att utvecklingen varit den önskade, och ingen torde kunna bestrida, att mödrahjälpen

kunde ha medverkat därvidlag. Medicinalstyrelsen ville emellertid

understryka, att vid övervägande av hithörande problem uppmärksamhet även

borde ägnas psykologiska förhållanden. Flertalet torde vara ense örn att

befolkningsproblemet till sist bomme att bli ett problem örn det svenska

folkets vilja till barn. Då mödrarna, som dock vore de närmast intresserade,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 5.

genom det stora antalet ansökningar angivit sin oförtydbara mening om i

kuru stor utsträckning de önskade att mödrahjälp utginge, borde man beakta

detta förhållande och göra klart för sig den psykologiska verkan, som skulle

kunna komma genom en alltför kraftig minskning av hjälpens omfattning. —

Yad anginge de anmärkningar, som riktats mot förekommande stora skiljaktigheter

i fråga örn hjälpens art, funne medicinalstyrelsen av socialstyrelsen

anförda fall exemplifiera, att mödrahjälpsnämndernas subjektivt betonade

praxis kunde ha ett objektivt underlag och snarast understryka vikten av att

en enhetlig tillämpning av förordningen, åstadkommen genom råd och anvisningar

från en central myndighet, icke komme att medföra en konstlad likformighet,

som gjorde våld på de skiftande förhållandena i stad och på

land och i olika landsändar. Slutligen framhålles, att man vid ändring

av vad som så nyss beslutats borde framgå med försiktighet. Från

denna synpunkt avstyrker styrelsen, att för närvarande någon annan ändring

i mödrahjälpsförordningens bestämmelser vidtages än vad angår tillsynsmyndighet

och ansökningstid, och anser, att över huvud taget hela frågan örn

understöd i olika former till moderskapsvården icke bör upptagas till någon

mera ingripande omarbetning förrän i samband med socialvårdskommitténs

behandling av hela understödsproblemet.

Statskontoret finner den av socialstyrelsen nu framlagda utredningen

ägnad att ytterligare stärka ämbetsverket i dess tidigare uttalade uppfattning,

att kompletterande föreskrifter borde meddelas i syfte att dels begränsa utgifterna

för mödrahjälpen, dels ock så långt görligt säkerställa en riktig

användning av mödrahjälpsmedlen, varjämte det för att undvika framtida

ansiagsöverskridanden syntes nödvändigt med en skärpning av gällande bestämmelser

på området. I betraktande av de avsevärda krav, som under

rådande förhållanden ställdes på statskassan, framträdde angelägenheten att

genom en rationalisering av mödrahjälpsverksamheten söka begränsa kostnaden

för densamma i särskilt hög grad. Yid bedömandet av frågan örn de

utvägar, som lämpligen borde anvisas för tillgodoseende av nyss angivna

syfte, hade statskontoret utgått från såsom självfallet, att hänsyn måste tagas

till det nuvarande statsfinansiella läget. Härav följde, att statskontoret vid

den granskning ämbetsverket underkastat socialstyrelsens förevarande förslag

icke ansett sig kunna tillstyrka vidtagandet av åtgärder, vilka skulle

medföra ökade utgifter för statsverket, med mindre tillräckliga garantier

kunde anses föreligga för att dessa åtgärder verkligen skulle resultera i en

påtaglig begränsning av kostnaderna för mödrahjälpsverksamheten i dess

helhet.

Mödrahjälpen vore otvivelaktigt, enligt socialvårdskommittén, av mycket

stor betydelse för lindrande av de svårigheter och ekonomiska bekymmer,

som för fattiga och ekonomiskt betryckta mödrar vore förenade med barnsbörden.

Socialstyrelsens undersökningar hade emellertid klarlagt, att verksamheten

vore behäftad med så stora brister i olika avseenden, att åtgärder

för vinnande av rättelse snarast borde vidtagas. I likhet med socialstyrelsen

ansåge kommittén icke lämpligt att nu upptaga organisationsfrågan till en

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

mera ingående granskning. I samband med kommitténs förslag örn rationalisering

och samordnande av socialvårdens olika grenar borde mödrahjälpen

inpassas som ett naturligt led i den allmänna hjälpverksamheten. I detta

sammanhang borde även upptagas till prövning frågan om fördelningen av

kostnaderna mellan staten och kommunerna. Enligt kommitténs mening

kunde beaktansvärda skäl anföras för att även kommunerna skulle bära en

del av kostnaderna för mödrahjälpen. I motsats till vad i reservation inom

socialstyrelsen anförts ansåg dock kommittén för sin del, att några åtgärder

i sådant avseende icke borde vidtagas annat än i samband med en genomgående

revision av fördelningen mellan staten och kommunerna av socialvårdskostnaderna

i allmänhet. Örn någon mera väsentlig del av kostnaden

för lämnad mödrahjälp nu skulle påläggas kommunerna, skulle detta komma

att innebära en icke oväsentligt ökad belastning för de ekonomiskt svaga

kommunerna. — De förslag till begränsning av de med mödrahjälpsverksamheten

förenade kostnaderna, som socialstyrelsen föreslagit, syntes kommittén

i stort sett lämpliga. Örn dessa förslag genomfördes, torde vissa besparingar

kunna göras, utan att de sociala krav, som motiverat mödrahjälpsverksamheten,

behövde eftersättas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller inledningsvis,

att mödrahjälpen visat sig vara en mycket välsignelsebringande och betydelsefull

hjälpform, som inom social vårdskretsar vore högt skattad. I detta avseende

torde full enighet råda. — Att den ifrågavarande verksamheten, såsom

socialstyrelsen i sin skrivelse framhållit, hade vissa brister, skulle emellertid

villigt erkännas. Med hänsyn till att hjälpt ormen vid sin tillkomst var för

vårt land fullkomligt ny och oprövad, syntes detta icke vara något alltför

anmärkningsvärt. Man torde knappast kunna begära, att densamma under

dessa förhållanden skulle redan från första början i alla delar fungera oklanderligt.

— Då det gällde frågan, i vilken ordning de befintliga bristerna borde

avhjälpas, hade inom socialstyrelsen meningarna varit delade. Majoriteten

inom styrelsen hade sålunda — delvis med hänsyn till det uppdrag, som lämnats

åt social vår dskommittén — sett sig förhindrad att nu föreslå några mera

genomgripande förändringar av hjälpverksamhetens art och organisation utan

hade i stället funnit, att vissa åtgärder till avhjälpande av förefintliga brister

redan nu skulle kunna med fördel vidtagas. Minoriteten å sin sida ansåge, att

mödrahjälpens organisationsproblem icke borde lämnas orubbat med en hänvisning

till socialvårdskommitténs arbete, utan att detta problem så fort som

möjligt borde bli föremål för en utredning. Vilken av dessa vägar, som borde

väljas, syntes i huvudsak vara beroende på den tidpunkt, vid vilken socialvårdskommitténs

utredningsresultat kunde förväntas. Läge denna tidpunkt

långt fram i tiden, vilket under nuvarande förhållanden möjligen kunde befaras,

torde det böra ifrågasättas, icke minst för mödrahjälpsverksamhetens

egen skull, örn icke den djupgående utredningen omedelbart borde igångsättas.

Det syntes icke omöjligt, att denna utredning skulle kunna komma

fram till ett förslag örn en tillfredsställande organisation av mödrahjälpen,

som utan alltför stora svårigheter skulle kunna inpassas i ett blivande social
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5.

782 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 5.

vårdssystem. Vore det å andra sidan så, att socialvårdskommitténs förslag

kunde förväntas inom relativt kort tid, syntes man böra tillse, att åtgärder

icke nu vidtoges, som bunde organisationen på sådant sätt, att svårigheter

uppstode att inom en snar framtid inordna verksamheten i det nya systemet.

Då de direkta utgifterna för mödrahjälpen gäldades med statsmedel,

yttrar styrelsen för svenska stadsförbundet, vore förslaget ur dess synpunkt

av intresse främst med hänsyn till de uttalanden socialstyrelsen gjort angående

kommunernas uppgifter inom denna gren av socialvården. Men självfallet

vore det framför allt i tider, då särskilda svårigheter mötte att tillgodose

sociala behov, av stor betydelse även ur kommunal synpunkt, att de medel,

som kunde ställas till förfogande, finge en så effektiv användning som möjligt.

Avvägningen av befolkningspolitiska motiv mot rent statsfinansiella

bleve nu mera maktpåliggande än tidigare. Hur statsmakterna än bedömde

frågan, syntes situationen i vart fall nödvändiggöra den strängaste sparsamhet,

och från kommunalt håll syntes man icke böra undandraga sig en

medverkan i avseende å organisation, kontroll etc., som kunde främja ett

sådant syfte, förutsatt att uppslagen i och för sig befunnes betydelsefulla och

praktiska. — Beträffande de allmänna riktlinjerna anslöte sig styrelsen helt

till uttalandena, att behovsprövningen borde bibehållas. De skäl, som därför

anförts, syntes fullt bärande. I förbigående anmärktes, att för rnoderskapspenning

fastställd inkomstgräns visat sig vara föga ändamålsenlig, då

ofta stor skiljaktighet förelåge mellan taxerad inkomst och den vid hjälpbehovets

inträdande aktuella. -— I fråga slutligen örn tidpunkten för en mera

djupgående reform av mödrahjälpen framhölls, att det rent principiellt syntes

önskvärt, att denna finge ske i samband med en centralisering av kommunernas

socialvård. Men örn i praktiken socialvårdskommitténs förslag borde

avvaktas eller ej, bleve givetvis beroende på ett bedömande av hur långt bort

i tiden detta kunde väntas avgivet. I vart fall ville styrelsen bestämt avråda

från den av ene reservanten förordade åtgärden i en decentraliserande riktning

med en ny kommunal nämnd. Likaså ville styrelsen nu liksom i andra

sammanhang taga avstånd från tanken att kommuns andel i kostnaden skulle

vara en oundviklig förutsättning för att framkalla sparsamhet med understöden.

Det skulle i detta sammanhang också starkt understrykas, att mödrahjälpen

som ett led i en effektiv befolkningspolitik ansetts vara statens sak.

Att man nu i ett icke minst för kommunerna svårt läge skulle vältra över en

del av utgifterna på kommunerna torde svårligen kunna ifrågasättas. De

bure för övrigt redan en betydande del därav genom sina kostnader för

barnavårdsnämndens bestyr med mödrahjälpen.

Bland de på senare tid tillkomna slagen av hjälpåtgärder från det allmännas

sida, vilka toge mera direkt sikte på befolkningsutvecklingen i landet,

torde mödrahjälpen intaga en betydelsefull plats, uttalas av svenska landskommunernas

förbund. Det kunde icke ifrågasättas annat än att mödrahjälpen,

med sitt syfte att göra fattigvården som hjälpform obehövlig, då det

gällde att avhjälpa sådana särskilda hjälpbehov, som föranleddes av havandeskap

och barnsbörd, vore värd det stöd, som samhället kunde skänka.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 5.

Samtidigt läge det emellertid lika mycket vikt uppå att mödrahjälpsverksamheten

vid tillämpningen så handhades, att icke befogad invändning kunde

göras att genom verksamheten ett obehörigt utnyttjande av allmänna medel

möjliggjordes. Det torde vara ofrånkomligt, att i vissa fall de anmärkningar,

som i sådant avseende framkommit, ägde visst fog. — Det föreliggande förslaget

borde icke utan en grundlig omarbetning läggas till grund för lagstiftning

på området.

All erfarenhet visade, att mödrahjälpen såväl praktiskt som ekonomiskt

inneburit ett ovärderligt stöd för de svenska barnaföderskorna, framhåller

Sveriges husmodersföreningars riksförbund (i skrivelsen den 29 maj 1940). Det

trångmål, som ett barns födelse medförde för otaliga fattiga hem, hade under

de år mödrahjälpsinstitutionen fungerat i många fall kunnat ansevärt lindras,

och vetskapen örn att denna hjälp stått till buds i en annars kanske förtvivlad

situation hade för barnaföderskorna betytt en stor hjälp. I en tid som denna,

med de påfrestningar som den ökade försvarsberedskapen medfört för många

familjer och med de ständigt skärpta krav, som även i övrigt måste ställas på

den enskildes motståndskraft och insatser, vore en mödrahjälp, utdelad i tillräcklig

omfattning och med hänsynstagande till olika behov, viktigare än

någonsin. Det vore enligt riksförbundets uppfattning ett ödesdigert misstag

att beskära mödrahjälpen vare sig genom någon avsevärd minskning av anslaget

eller genom snäva direktiv för medlens användning.

Överståthållarämbetet anför, att de av socialstyrelsen verkställda undersökningarna

otvivelaktigt givit vid handen, att ifrågavarande hjälpverksamhet

vore behäftad med brister av sådan beskaffenhet, att de påkallade ändringar

i nu gällande bestämmelser. Då emellertid bristerna i stort sett borde kunna

avhjälpas utan nämnvärd ändring av den nuvarande organisationen, biträdde

ämbetet socialstyrelsens mening, att organisationsfrågan borde upptagas till

en mera ingående granskning i samband med socialvårdskommitténs utredning

örn rationalisering och samordnande av socialvårdens olika grenar.

I sammanhang därmed syntes också frågan örn kommunernas andel i utgifterna

för mödrahjälpen böra upptagas till behandling.

De förslag, som framställts i fråga örn organisationen, föranledde ingen

erinran av mödrahjälpsnämnden i Stockholm. Det syntes lämpligt, att socialstyrelsen

nu uttryckligen gåves ställning såsom tillsynsmyndighet över mödralijälpsverksamheten,

även örn härigenom icke någon reeell ändring gjordes i

vad som redan för närvarande gällde.

Barnavårdsnämnden i Stockholm framhåller, att mödrahjälpen enligt

nämndens mening vore ett värdefullt led i samhällets omvårdnad örn de

mindre bemedlade. Det läte sig visserligen icke statistiskt utreda, i vad mån

mödrahjälpen kunde ha medverkat till den ökning av nativiteten, som ägt

rum de senare åren. Men dess betydelse för mödrarnas och barnens hälsa

läge i öppen dag. Det värdefullaste vore måhända, att många mödrar, som

eljest varit nödsakade att återtaga sitt förvärvsarbete så snart som möjligt

efter barnets födelse, tack vare mödrahjälpen kunnat få odelat ägna sig åt

hemmet och barnet under de första viktiga månaderna. — I likhet med social
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Majus •proposition nr 5.

styrelsen ansåg barnavårdsnämnden den nuvarande organisationen av mödrahjälpsverksamheten

vara mindre tillfredsställande. Behovet av en central tillsynsmyndighet

torde vara ovedersägligt. Den ojämnhet, som komme till synes

i fråga örn understödsbehovets bedömande, och den osäkerhet, som på olika

sätt framträtt, berodde, förutom på bristande stringens hos författningarna,

på avsaknaden av klara direktiv för praxis. Barnavårdsnämnden tillstyrkte

alltså på det livligaste socialstyrelsens förslag i denna del och uttalade i detta

sammanhang önskvärdheten av att de direktiv, som tillsynsmyndigheten kunde

komma att utfärda, icke måtte bli allmänt hållna och svävande utan i möjligaste

mån koncisa, så att de icke lämnade rum för alltför olika tolkning med avseende

på det enskilda fallet. Det vore nämligen av stor betydelse, att den

person, som för barnavårdsnämndens räkning verkställde undersökning och

utredning, med åtminstone någon grad av säkerhet kunde bedöma den sökandes

utsikter att erhålla hjälp i olika avseenden. Därigenom bleve utredningsmannen

bättre i stånd att giva sökanden råd och anvisningar. Under nuvarande

förhållanden hände det stundom, att mödrahjälpsnämnden bedömde

sökandens läge helt annorlunda än utredningsmannen och barnavårdsnämnden.

■— Såsom socialstyrelsen inledningsvis med rätta anmärkt, vore en individuell

behovsprövning svår att genomföra, där prövningen handhades av en

central nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter från kommunala

organ. Ur denna synpunkt kunde man vara böjd att ifrågasätta behovsprövningens

ersättande med en schematisk inkomstprövning. En individuell behovsprövning

uppammade lätteligen en del nya behov, vilka mången gång

endast hade ett mycket svagt samband med barnsbörden. I allmänhetens

ögon innebure vidare själva behovsprövningen något nedsättande. Hjälp,

som mottoges i samband med sådan prövning, bleve därför gärna impopulär. I

sistnämnda avseende rådde det enligt barnavårdsnämndens erfarenhet en betydande

skillnad mellan bidragsförskotten och barnbidragen å ena samt

mödrahjälpen å andra sidan. Mödrahjälpen vore icke sällan, på grund av den

ingående behovsprövningen och de detaljerade föreskrifterna rörande hjälpens

användning, föremål för klander från deras sida, som komme i åtnjutande

av densamma, medan dylikt klander sällan förspordes beträffande

bidragsförskotten. Denna omständighet torde förtjäna ett visst beaktande,

därför att mödrahjälpen ju tillkommit för att främja nativiteten och motverka

aborterna. Det torde icke heller vara säkert, att mödrahjälpen skulle bli till

mindre gagn för mödrarna och barnen, örn den utformades så, att mödrar,

som själva eller tillsammans med sina män hade en inkomst, som understege

vissa med hänsyn till barnantal och dyrort avvägda belopp, kunde erhålla ett

mindre, löpande understöd under senare delen av havandeskapet och barnets

första levnadsmånader, under förutsättning att vederbörande ställde sig och

sitt barn under tillsyn av mödravårds- respektive barnavårdscentral och följde

de anvisningar, som därifrån gåves. Möjligt vore dock, att en så anordnad

mödrahjälp, för att uppnå samma effektivitet som den nuvarande hjälpen,

skulle draga större kostnader. Å andra sidan skulle en schematisk prövning

av understödsbehovet med hänsyn allenast till inkomst, barnantal och dyrort

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

21

innebära en högst väsentlig förenkling av mödrahjälpsverksamheten. Omkostnaderna

för denna skulle därigenom förbilligas. Barnavårdsnämnden vore

emellertid icke beredd att nu förorda ett frångående av den individuella bello

vspr övningen. Nämnden hade endast velat framhålla, att olika synpunkter

kunde anläggas på denna fråga. — Äv nämnden skisserades slutligen ett förslag

till ny organisation för mödrahjälpsverksamheten. Om vederbörande

fattigvårds- och barnavårdskonsulent — i analogi med pensionsstyrelsens

ombud — kunde närvara vid varje barnavårdsnämnds sammanträde, där

mödrahjälpsärenden handlades, och örn konsulenternas befogenhet på lämpligt

sätt avvägdes, torde det med full trygghet kunna anförtros åt barnavårdsnämnderna

att övertaga den befogenhet, som nu tillkomme mödrahjälpsnämnderna,

utan att därmed förenades en sådan fördelning av kostnaderna,

som byråchefen Hagman i sitt särskilda yttrande inom socialstyrelsen ifrågasatt.

Yad en sådan utbyggnad av konsulentorganisationen skulle betyda för

effektiviseringen av barnavårdsnämndernas verksamhet i det hela läge i

öppen dag. Särskilt borde en närmare anknytning av konsulenterna till

barnavårdsnämnderna kunna medföra en uppryckning av barnavårdsmannainstitutionen,

vilken, enligt vad socialstyrelsen påpekat, somligstädes fungerade

på ett otillfredsställande sätt.

I utlåtande den 18 januari 1940 i anledning av vad riksdagens revisorer

anfört om anslagen till mödrahjälp hade länsstyrelsen i Stockholms län

uttalat sig för bibehållandet av individuell behovsprövning vid behandlandet

av mödrahjälpsärenden, men framhållit behovet av anvisningar för denna

prövning i syfte att ernå en enhetligare bedömning av ärendena, varjämte

länsstyrelsen pekat på möjligheten att taga hänsyn till inkomsten för det

löpande året. Länsstyrelsen hade så mycket mindre anledning att frångå

denna ståndpunkt, som det framförda förslaget örn införandet av en central

ledning av verksamheten syntes erbjuda en utväg att ernå en tillfredsställande

prövning efter angivna linjer.

Mödrahjälpsnämnden i Stockholms län framhåller, att det förefölle som örn

diskussionen i förevarande fråga huvudsakligen gällde, att kostnaderna blivit

högre än de för ändamålet beräknade. I viss mån kunde detta vara beroende

av en olika och på sina håll liberal tillämpning av författningen. Dock vore

det uppenbart, att de mödrahjälpsnämnder, vilka vore förtrogna med svensk

fattigvårdslagstiftning och dennas tillämpning, väl borde förstå, när ett fattigvårdsbehov

skulle föreligga och mödrahjälp träda i fattigvårdens ställe med

mindre sträng prövning av behovet. Det finge emellertid icke förbises, att å

ena sidan befolkningskommissionens kalkyler vore teoretiska beräkningar

under det att å andra sidan barnavårds- och mödrahjälpsnämnder ställdes mot

verkligheten. Det borde även beaktas, att flertalet av de taxerade hade en

inkomst, som understege existensminimum. Till sist kunde det starkt ifrågasättas,

frånsett en del fall där på grund av ofullständiga eller oriktiga uppgifter

missbruk förekommit, örn icke mödrahjälpen såsom en hjälp till självhjälp

redan varit och än mera komme att bli av den största betydelse för land

och folk.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 5.

Mödrahjälpsnämnden i Uppsala län delar den av socialstyrelsen uttalade

uppfattningen, att den individuella bekovsprövningen borde bibehållas. Enligt

mödrahjälpsnämndens erfarenhet hade, tack vare denna prövning, det varit

möjligt att åstadkomma en både välbehövlig, effektiv och efter behovet avpassad

hjälp i många av de fall, som nämnden haft att behandla. Mödrahjälpsnämnden

kunde emellertid icke undgå att uttala, att man under nu rådande

förhållanden mäste taga i betraktande den möjligheten, att besparingar bleve

nödvändiga jämväl inom det område, som berördes av mödrahjälpen. Så

mycket angelägnare vore det då, att de medel, som ställdes till förfogande till

hjälp åt havande kvinnor och mödrar, bomme till den bästa möjliga användning.

Efter mödrahjälpsnämndens uppfattning vore detta icke för närvarande

fallet med åtminstone en avsevärd del av de medel, som utginge i form av

moderskapspenning. Det syntes därför önskvärt, att såväl mödrahjälpen som

moderskapspenningen skyndsamt underkastades utredning, varvid mödrahjälpsnämnden

föreställde sig, att individuell prövning borde bli regel för det

understöd, som kunde komma att framgå av utredningen. Då socialvårdskommitténs

arbete icke på åtskilliga år ännu torde kunna lämna något resultat,

syntes dess utredning icke böra avvaktas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som i huvudsak instämt i vad mödrahjälpsnämnden

i länet anfört, ville för sin del särskilt understryka behovet av

att en för samtliga mödrahjälpsnämnder gemensam tillsynsmyndighet tillskapades.

Att åt socialstyrelsen lämnades uppdraget att vara sådan tillsynsmyndighet

funne länsstyrelsen också lämpligt.

Med tillfredsställelse har mödrahjälpsnämnden i Södermanlands län till

en början konstaterat, att socialstyrelsen förordat bibehållande till alla delar

av den individuella behovsprövningen. Beträffande förslaget i övrigt syntes

detta i stort sett vara val ägnat att råda bot för de brister, varmed mödrahjälpsverksamheten

konstaterats ha blivit behäftad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit de föreslagna åtgärderna för

avhjälpande av de allvarligaste bristerna i den hittillsvarande mödrahjälpsverksamheten

ändamålsenliga.

Den av socialstyrelsen verkställda statistiska undersökningen av rnödrahjälpens

handhavande finner mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde

utgöra ett klart belägg för att i första hand erfordrades en tillsynsnämnd

för verksamheten, som genom tydliga anvisningar kunde skapa

stadga och likformighet i tillämpningen. Härigenom torde alltjämt kvarstående

missförhållanden utan vidare kunna i huvudsak avhjälpas. Nämnden konstaterar

med tillfredsställelse, att socialstyrelsen icke velat förorda ett uppgivande

av behovsprövningen, vilken såsom nämnden tidigare framhållit,

måste anses vara den bärande principen vid mödrahjälpsförordningens tilllämpning.

Socialstyrelsens utredning hade bestyrkt det av riksdagens revisorer påvisade

förhållandet, att mödrahjälpsverksamheten icke vore ändamålsenligt

organiserad och planlagd, uttalar länsstyrelsen i Jönköpings län. En genomgripande

revision av ifrågavarande hjälpverksamhet finge sålunda anses på
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

kallad. Såsom socialstyrelsen framhållit, syntes emellertid frågan härom böra

tagas under omprövning i ett vidare sammanhang och i avvaktan på denna

ytterligare utredning de mest påtagliga bristerna snarast avhjälpas. Det av

socialstyrelsen i sådant syfte framlagda förslaget syntes väl avvägt. Särskilt

inrättandet av en central tillsynsmyndighet med inspektions- och direktivrätt

syntes ägnat att avhjälpa de mest påtagliga olägenheterna i nuvarande ordning.

Denna tillsynsmyndighet borde, såsom socialstyrelsen föreslagit, övertaga

bestyret med granskningen av redovisningarna över de avslutade mödrahjälpsärendena.

Att viss granskning av redovisningarna verkställdes av mödrahjälpsnämndema

syntes även ändamålsenligt. Genom denna granskning finge

såväl mödrahjälpsnämnderna som tillsynsmyndigheten erforderlig kännedom

örn det faktiska utfallet av verksamheten.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har funnit socialstyrelsens undersökning

i stort sett bekräfta, att den nuvarande organisationen för mödrahjälpsverksamheten

vore behäftad med vissa svagheter. Dessa sammanhängde emellertid

väsentligen med den splittring i den sociala omvårdnaden, som vore förhanden,

och de missförhållanden i följd därav, för vilkas avhjälpande uppdrag lämnats

åt socialvårdskommittén. Då erfarenheten av nuvarande mödrahjälpsorganisationens

arbete ännu vore jämförelsevis kortvarig och nämnda kommitté

givetvis komme att tillgodogöra sig densamma i rationella större sammanhang

med avseende även på mödrahjälp, syntes det vara naturligt, att i

avvaktan på resultatet av socialvårdskommitténs arbete icke några mera

genomgripande organisatoriska förändringar av mödrahjälpsorganisationen nu,

mer eller mindre provisoriskt, genomfördes.

Såsom en aktuell angelägenhet av vikt kvarstode dock, att klara och vägledande

regler fastställdes för utdelandet av mödrahjälpen och detta icke

minst beträffande barnavårdsnämndernas skyldigheter ifråga örn mödrahjälpsverksamheten.

Mödrahjälpsnämnden i Kronobergs län har framhållit, att tidsläget långt

ifrån att motivera en nedskärning av mödrahjälpen utgjorde ett starkt skäl

för att bibehålla hjälpen i samma omfattning som föregående år. Även örn

samma belopp finge utgå, finge mödrarna realiter vidkännas en sänkning,

eftersom levnadskostnaderna stegrats. — Det hade sagts, att mödrahjälpen i

en del fall varit väl frikostig, men med samma eller större rätt kunde man

framhålla, att mödrahjälpsnämnderna många gånger icke vågat eller kunnat

utanordna de belopp, som behövts för att täcka ett uppenbart behov i samband

med barnsbörd, vilket genom sjukdom eller andra omständigheter blivit

gapande stort.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser en ändring av mödrahjälpens organisation

och grunderna för verksamheten vara av behovet påkallad. Avsaknaden

av närmare bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen örn mödrahjälp

hade gjort, att mödrahjälpsverksamheten icke utformats enhetligt inom

hela landet. Övervakningen av den beviljade mödrahjälpens användning och

barnavårdsnämndernas redovisningar hade på grund av frånvaron av närmare

kontrollföreskrifter varit ofullständig. Länsstyrelsen tillstyrkte för den skull,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Majus proposition nr 5.

att åtgärder vidtoges för avhjälpande av förefintliga brister i mödrahjälpsverksamheten.

I likhet nied socialstyrelsen finna mödrahjälpsnämnderna i Kalmar läns

norra och södra landstingsområden, att en verksamhet av mödrahjälpens art

icke borde göras till föremål för beskärning uteslutande av statsfinansiella

skäl. De förbättrade befolkningssiffror, som kunnat konstateras de sistförflutna

tvenne åren, torde till stor del kunna härledas från de positiva åtgärder,

som av statsmakterna vidtagits till främjande av familjebildning och förbättrande

av mödrars och barns yttre förhållanden. Under nu rådande oroliga tider

torde just den hjälpverksamhet, som avsåge att stimulera viljan till barn och

att skapa trygghet vid moderskap, vara av utomordentlig betydelse för vårt

land och dess framtid. — Att brister vidlådde den nuvarande organisationen

av mödrahjälpen hade från flera håll påtalats. Dessa brister härrörde i synnerhet

från frånvaron av enhetlig ledning av verksamheten. Avsaknaden av

för hela riket enhetliga, närmare föreskrifter rörande sättet för mödrahjälpens

användning ävensom rörande övervakning från barnavårdsnämndernas

sida av medlens användning hade medfört, att hela verksamheten givit intryck

av planlöshet. Som densamma nu fått bedrivas, hade de olika mödrahjälpsnämnderna

var för sig efter bästa förmåga fått pröva sig fram och grundlägga

vissa normer vid tillämpningen av gällande författning. Att stora

variationer därvid blivit rådande vore uppenbart.

Mödrah]älpsnämnden i Gotlands län, vars utlåtande åberopas av länsstyrelsen

i samma län, betonar, att mödrahjälpsverksamheten visat sig vara en av

de socialvårdsfunktioner, som de senaste årens socialpolitik haft största

glädjen av. Denna hjälp hade nämligen icke bara den fördelen med sig, att den

utginge, då ökade omkostnader vid ett barns födelse i mångå fall medförde

stora ekonomiska svårigheter, som till och med avskräckt familjer i små omständigheter

från att skaffa sig barn, utan den gåve även en moder tillfälle

att få kläder eller annan utrustning, som hon icke utan mödrahjälp skulle anse

sig ha råd att skaffa sig själv, enär i första hand hennes omtanke gällde hennes

barns behov. Mödrahjälpsnämnden hade i stort sett ingenting att erinra mot

socialstyrelsens förslag och ansåge, att det i huvudsak skulle vara till nytta för

verksamheten.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför, att enligt de av socialstyrelsen föreslagna

grunderna för mödrahjälpsverksamheten verksamheten såsom hittills

skett helt skulle bekostas av statsmedel samt generella tillämpningsföreskrifter

icke meddelas i författningsform för behovsprövningen och mödrahjälpens

användning. De framlagda förslagen örn inrättandet av en central tillsynsmyndighet

över mödrahjälpsnämnderna samt till omorganisation av verksamheten

i övrigt föranledde under berörda förutsättningar icke till någon erinran

från länsstyrelsens sida. Den betydelse, som: den till inrättande föreslagna

tillsynsmyndigheten och av denna utfärdade enhetliga normerande

föreskrifter otvivelaktigt skulle äga för mödrahjälpsverksamheten, torde emellertid

bli i avsevärd grad beroende av att frågan örn den ekonomiska ansvarigheten

för denna verksamhet även funne en tillfredsställande lösning. Då

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

mödrahjälps- och barnavårdsnämnderna syntes böra erhålla frihet att medgiva

de avvikelser från de normgivande grunderna, vartill förhållandena kunde

giva anledning, tillstyrkes det av socialstyrelsen framlagda förslaget, ehuru

verksamhetens organisation i anslutning till de grunder, som angåves i byråchefen

Hagmans särskilda yttrande, skulle innebära en avsevärd förenkling

av organisationen och kontrollen.

Mot det framlagda förslaget till viss omorganisation av mödrahjälpsverksamheten

i syfte att för denna verksamhet åstadkomma större likformighet

och effektivare kontroll hade mödrahjälpsnämnden i Blekinge län intet att

erinra utan instämde i önskvärdheten av att åtgärder i dessa syften vidtoges.

Hen hittills utövade verksamheten hade karaktäriserats av stark decentralisation,

och det vore då helt naturligt, att olika mödrahjälpsnämnder kunnat anlägga

helt olika synpunkter på såväl hjälpbehovet som på de olika hjälpformerna.

Även örn det vore önskvärt, att större enhetlighet komme till stånd

i fråga om de principer, som borde tillämpas vid beviljande av mödrahjälp,

så vore det lika betydelsefullt, att den hittills tillämpade individuella behovsprövningen

bibehölles. Att rätta mödrahjälpen efter ett fixerat beskattningsbart

belopp vore mindre lyckligt. -—- Hen större likformighet, som måste anses

önskvärd, skulle otvivelaktigt kunna uppnås, örn åt socialstyrelsen uppdroges

att fungera som rådgivande och tillsynsorgan över nämndernas verksamhet.

He i ärendet verkställda utredningarna hade, enligt vad länsstyrelsen i

Kristianstads län yttrar, bekräftat behovet av en tillsynsmyndighet med befogenhet

att giva direktiv beträffande såväl verksamheten som dess omfattning.

Att socialstyrelsen borde anförtros dessa uppgifter vöre självfallet.

Länsstyrelsen hyste den uppfattningen, att med tillsättande av tillsynsmyndighet

med föreslagen befogenhet åtskilliga av de brister i enhetlig behandling

av ärendena i olika nämnder, som nu vidlådde verksamheten, komme att bortfalla.

Länsstyrelsen ansåg starka skäl tala för att individuell prövning av

behovet fortfarande borde äga rum.

Mödrahjälpsnämnden i Kristianstads län har i stort sett anslutit sig till

de synpunkter, som kommit till uttryck i socialstyrelsens yttrande.

Het lär icke kunna bestridas, förmenar länsstyrelsen i Malmöhus län, att

mödrahjälpsverksamheten sådan den hittills bedrivits i många avseenden förfelat

sitt syfte och åsamkat statsverket onödiga utgifter. Het vore länsstyrelsens

uppfattning, att detta till stor del härledde sig ur en bristande organisation

men också i vissa hänseenden ur lagstiftningen på området i övrigt.

Het hade varit önskligt, örn i denna riktlinjerna för verksamheten hade varit

närmare uppdragna. He anmärkningar, som riktats mot mödrahjälpsverksamheten

sådan den hittills bedrivits, syntes länsstyrelsen vara av den art, att de

påkallade en mycket snar revision av gällande bestämmelser. I likhet med

reservanterna inom socialstyrelsen holle länsstyrelsen före, att den härav betingade

utredningen ej borde anstå i avvaktan på att den skulle kunna ingå

i socialvårdskommitténs utredningsarbete. Länsstyrelsen anslöte sig helt till

den av socialstyrelsen intagna ståndpunkten, att endast en behovsprövning

borde vara utslagsgivande för frågan om beviljandet av mödrahjälp. Huru

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

önskvärt det än vore, kunde det väl knappast gå för sig, därest syftet med

mödrahjälpen verkligen skulle kunna ernås, att fixera en viss inkomst, utanför

vilken mödrahjälp skulle vara helt utesluten. Även örn tillbörlig hänsyn skulle

kunna tagas till dyrort, barnantal och andra liknande kända omständigheter,

skulle dock för skapandet av rättvisa förutsättas en ingående prövning av

den sökandes ekonomiska förhållanden i övrigt: skuldsättning, underhållsskyldighet

mot anhörig eller dylikt. Därtill komme, att för det klientel, örn vilket

det här vore fråga, den taxerade inkomsten ofta nog kunde ganska avsevärt avvika

från de inkomstförhållanden, som vid ansökningstillfället vore för handen.

Örn behovsprincipen således enligt länsstyrelsens förmenande borde vara avgörande,

syntes det emellertid ofrånkomligt för att vederbörlig styrsel på

verksamheten skulle kunna ernås, att kommun ålades att i viss mån bidraga

till kostnaderna för utgiven mödrahjälp. Den kvot, varmed kommunen borde

åläggas bidraga, kunde ju lämpligen göras variabel i förhållande till sammanlagda

beloppet av utdebiterade kommunala utskylder, varvid särskilt skattetyngd

kommun borde beredas möjlighet att i form av skatteutjämning bli

gottgjord för havda utlägg. På detta sätt borde kunna skapas den bästa och

billigaste garantien mot missbruk utan att syftemålet med hjälpen behövde

i nämnvärd grad äventyras. I allt fall borde lagligen stadgas skyldighet för

kommun att återbetala oriktigt använt mödrahjälpsbidrag. Under nu antydda

förhållanden torde utan större risk kunna åt barnavårdsnämnderna, åtminstone

i de större städerna, överlåtas att självständigt handha mödrahjälpsverksamheten.

Arbetsbördan för länsmödrahjälpsnämndema skulle härigenom i

ganska stor utsträckning kunna lättas. Länsstyrelsen hade icke möjlighet att för

närvarande tillräckligt överblicka problemet, men det skulle kanske kunna tänkas,

att vissa kommuner sammansloges till ett gemensamt distrikt med gemensam

handläggning av hithörande ärenden och gemensam ansvarighet i förhållande

till förefintliga skatteunderlag för begångna felaktigheter. Det skulle under

sådana förhållanden knappast kunna befaras, att missbruk skulle förekomma.

Därest ett arrangemang sådant som det framkastade läte sig genomföras, borde

jämväl länsmödrahjälpsnämndema i stort sett kunna, avskaffas. Länsstyrelsen

ville i detta sammanhang ha framhållit, att länsstyrelsen ingenting hade

att erinra mot vad socialstyrelsen därutinnan föreslagit, att i mödrahjälpsförordningen

infördes föreskrift, att för mödrahjälpsärenden skulle inom varje

barnavårdsnämnd finnas en särskild föredragande, vilken skulle vara kvinna.

Mödrahjälpsnämnden i Hallands län, vars utlåtande i huvudsak åberopas

av länsstyrelsen i länet, understryker, att vad som måste anses bristfälligt i

den nuvarande organisationen för mödrahjälp vöre framför allt oenhetligheten

vid bedömandet av begreppet »uppenbart behov» samt kontrollen å beviljad

hjälp.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser de missförhållanden, som

påvisats rörande mödrahjälpsverksamheten, i huvudsak ha sin grund i den

hittillsvarande, ej lämpliga organisationen. Socialstyrelsens förslag att granskningen

av barnavårdsnämndernas handhavande av mödrahjälpsverksamheten

skulle överflyttas från länsstyrelserna till mödrahjälpsnämnderna och att åt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 5.

27

socialstyrelsen skulle uppdragas att vara tillsynsmyndighet för hela verksamheten

torde enligt länsstyrelsens förmenande komma att undanröja den

väsentliga grunden för de hittillsvarande missförhållandena.

Mödrahjälpsnämnden i Göteborg framhåller, att oaktat här och var vissa

brister gjort sig gällande i nämndernas sätt att handha den nya sociala hjälpform,

som mödrahjälpen representerade, man likväl i stort sett kommit till

rätta med densamma. Även de mera allmänt givna muntliga råd och anvisningar,

som lämnades vid den konferens med representanter för mödrahjälpsnämnderna

i riket, som hölls i Stockholm den 17 och 18 oktober

1938, hade man åtminstone för Göteborgs mödrahjälpsnämnds vidkommande

sökt att följa. Mödrahjälpsnämnden förmenade vidare, att det

förhållandet, att de beräknade anslagen för mödrahjälpen visat sig vara otillräckliga,

icke utan vidare finge tagas till intäkt för att mödrahjälpsnämnderna

i gemen varit för rnndhänta vid utdelandet av hjälpen. Yad Göteborgs stad

beträffade hade anslagens otillräcklighet helt enkelt berott på att de hjälpbehov,

som mödrahjälpen åsyftade att täcka, varit mycket större än man beräknat.

Länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden i Älvsborgs län hava i huvudsak

intet haft att erinra mot socialstyrelsens synpunkter och förslag.

Vad socialstyrelsen anfört beträffande tillsättandet av en tillsynsmyndighet

med befogenhet, bland annat, att giva råd och anvisningar åt mödrahjälpsnämnderna

finner länsstyrelsen i Skaraborgs län innebära en lämplig komplettering

av nuvarande organisation i syfte att erhålla enhetliga principer vid

verksamhetens utövande.

Mödrahjälpsnämnden i Värmlands län, vars utlåtande åberopas jämväl av

länsstyrelsen i länet, anser, att socialstyrelsen i viss mån överdrivit de olägenheter,

som med hänsyn till den fria behovsprövningen vidlådde nuvarande

organisation. Det kunde icke bestridas, att vissa barnavårdsnämnder hade en

benägenhet att såväl lämna alltför knapphändiga uppgifter angående sökandens

förhållanden som att i sina yttranden över mödrahjälpsansökningar icke

iakttaga erforderlig återhållsamhet i fråga örn föreslagen hjälps omfattning.

Även örn detta förhållande försvårade mödrahjälpsnämndernas arbete och

möjligheten till fullt rättvis behovsprövning, hävdade mödrahjälpsnämnden,

att mödrahjälp härigenom icke beviljats i för stor omfattning. Mödrahjälpsnämnden

hade icke kunnat finna, att någon barnavårdsnämnd lämnat medvetet

felaktiga upplysningar eller sökt framställa moderns belägenhet sämre än den

i verkligheten vore. Många barnavårdsnämnder vöre både samvetsgranna

och omdömesgilla i fråga örn de uppgifter, som lämnades till mödrahjälpsnämnden,

samt sökte på ett lojalt sätt följa av mödrahjälpsnämnden lämnade

direktiv. Det borde i detta sammanhang icke bortglömmas, att inom mödrahjälpsnämndema

funnes omfattande orts- och personkännedom och rik erfarenhet

av olika samhällsgruppers levnadsbetingelser.

I likhet med socialstyrelsen finner mödrahjälpsnämnden i Örebro län —

vars utlåtande åberopas jämväl av länsstyrelsen i länet — det synnerligen

angeläget, att mödrahjälpsnämnderna få råd, anvisningar och direktiv för att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

författningarna skola bli tillämpade med den grad av likformighet, som med

hänsyn till förhållandena i olika landsdelar kunde vara befogad. Socialstyrelsen

hade redan verkat i detta syfte. Mödrahjälpsnämnden erinrade härutinnan

örn hur det varit till stor nytta, att socialstyrelsen bragt till nämndens

kännedom de olika formulär etc., som av andra nämnder använts. Särskilt

kunde framhållas det betydande utbyte för arbetet, som vanns genom den

av socialstyrelsen föranstaltade konferensen mellan mödrahjälpsnämnder och

den sammanfattning av diskussionen, som utarbetades av socialstyrelsen. I

ett cirkulär i juli 1939 gjordes mödrahjälpsnämnderna uppmärksamma å vissa

iörhållanden i avseende å fattigvård och mödrahjälp. Mödrahjälpsnämnden

vore övertygad örn att, därest socialstyrelsen fullföljde det sålunda inledda

arbetet genom utarbetandet av formulär för ansökningar och utredningar samt

råd och anvisningar för tillämpning av olika understödsformer, detta skulle

hälsas med tillfredsställelse och de givna anvisningarna lojalt följas.

Mödrahjälpsnämnden i Västmanlands län finner det obestridligt, att

mödrahjälpsförordningens första paragraf i fråga örn »uppenbart behov av

understöd» givits en alltför ojämn och i vissa avseenden alltför vid tolkning.

Detta syntes dock mera bero av en efter inkomst och barnantal graderad

hjälptilldelning än av en objektivt verkställd behovsprövning. Visserligen

kunde icke heller behovsprövningen undgå att influeras av det allmänna ekonomiska

tillståndet inom en sökandes familj, vilket givetvis vore behovsprövningens

nackdel, men i gengäld anpassade sig behovsprövningen på ett mera

smidigt sätt till de särskilda behov, som uppkommit som en direkt följd av

havandeskap och barnsbörd. I varje fall borde dessa omständigheter icke

motivera vare sig införandet av skärpta bestämmelser för behovsprövning eller

ännu mindre övergång till en schematisering av mödrahjälpen efter bland

annat en graderad inkomstskala. Åsidosättandet av den individuella behovsprövningen

och en övergång till beviljande av mödrahjälp efter på förhand

fastställda grunder skulle enligt nämndens mening beröva hjälpen dess sociala

mening och motivering. Å andra sidan måste i fråga örn behovsprövningen

tydligen mera enhetliga principer åvägabringas, så att begreppet »uppenbart

behov» erhölle en så likformig tolkning som möjligt. Olikhet härutinnan hade

redan visat sig lia olägenheter, i det att personer, som inflyttat från annat

mödrahjälpsområde, ådagalagt missnöje med det lägre mödrahjälpsbelopp,

som inom Västmanlands län tilldelades, trots att barnantalet ökat. Det vore

därför behövligt, att — givetvis med vederbörlig hänsyn till skiftande betingelser

och levnadsstandard inom olika delar av landet •— genom central

myndighet en mera likformig behovsprövning åvägabringades. Härvid borde

ju också självfallet kunna förväntas, att mödrahjälpsnämnderna i mån av

vunnen erfarenhet alltmer närmade sig denna likformighet i behovsprövningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, i likhet med mödrahjälpsnämnden i

länet, funnit, att det framlagda förslaget vore i huvudsak ändamålsenligt och

ägnat att på ett mera tillfredsställande sätt än vad hittills varit fallet främja

de syften, som med mödrahjälpen varit avsedda. Länsstyrelsen förordade så
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 5.

lunda med vissa modifikationer de av socialstyrelsen framförda förslagen såväl

beträffande ändringar i organisationen som rörande åtgärder för bättre

kontroll av hjälpverksamheten. — Ehuruväl — såvitt länsstyrelsen hade sig

bekant — inga grövre missbruk, vad länet anginge, förelegat beträffande

mödrahjälpen, vore dock uppenbart, att en bättre granskning och en starkare

kontroll borde äga rum. Det syntes länsstyrelsen att genom den föreslagna

organisationen, även örn densamma skulle bli en organisation tills vidare och

i avvaktan på de beslut, sorn, beträffande socialvården i dess helhet kunde

vara att förvänta, goda betingelser hade skapats för ett rätt utnyttjande av

den viktiga understödsform, som mödrahjälpen vore.

Mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs läns landstingsområde, vars yttrande

åberopas jämväl av länsstyrelsen i länet, delar socialstyrelsens uppfattning,

att åtgärder otvivelaktigt vore nödvändiga för mödrahjälpsverksamhetens

reformering i vissa avseenden men understryker i likhet med socialstyrelsen,

att dessa reformer icke uteslutande borde grundas på det nuvarande statsfinansiella

läget utan i främsta rummet taga sikte på att få en klarare avgränsning

av klientelet och tydligare bestämmelser rörande hjälpens omfattning och

art, varjämte vissa organisatoriska förändringar av verksamheten måste företagas

i syfte att giva den större enhetlighet. Det vore nämndens förvissning,

att härigenom också åtskilliga, icke föraktliga inbesparingar skulle kunna

göras, samtidigt som hjälpverksamheten kunde få större effektivitet och bättre

tjäna sitt ursprungliga syfte. Beträffande den viktiga frågan örn behovsprövning

eller inkomstprövning vore nämnden fortfarande av samma mening,

som den tidigare hävdat, nämligen att behovsprövningen vore att föredraga.

En inkomstprövning skulle visserligen betydligt underlätta arbetet för såväl

barnavårds- som mödrahjälpsnämnderna men samtidigt giva åt hela verksamheten

en stel schematisering, som icke motsvarade dess egentliga uppgift att

avhjälpa vid tidpunkten för ansökan förefintliga hjälpbehov. Behovsprövningen

däremot gåve den understödsbeviljande myndigheten möjlighet att

taga sikte direkt på den föreliggande situationen och göra det bästa möjliga

av denna. En dylik behovsprövning uteslöte dock icke nödvändigheten av

vissa gemensamma riktlinjer, utfärdade av en tillsynsmyndighet, rörande det

inkomstmaximum, över vilket mödrahjälp icke borde få utgå. Denna maximigräns

kunde dock svårligen göras enhetlig för hela riket. Hänsyn måste nämligen

tagas till ortens allmänna levnadsstandard, barnantal i familjen, skulder

etc. Tiel en månadsinkomst, överstigande 275 å 300 kronor, syntes dock

mödrahjälp över huvud icke böra utgå, försåvitt ej alldeles särskilda förhållanden

i undantagsfall gjorde den berättigad. En av de viktigaste punkterna

i socialstyrelsens betänkande vore, enligt mödrahjälpsnämndens mening, förslaget

örn tillsättande av en tillsynsmyndighet. Det torde kunna anses som

en brist i författningen, att icke bestämmelse örn en dylik tillsynsmyndighet

redan från början infördes. Med den decentralisation, som rådde i fråga örn

mödrahjälpsverksamheten, hade alltför olika praxis kommit att utbilda sig.

Mödrahjälpsnämnderna, som mången gång känt sig tveksamma, särskilt vid

författningens tillämpning i gränsfall, hade visserligen alltid fått välvilliga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 5.

råd, då de vänt sig med förfrågningar till socialstyrelsen, men några bindande

direktiv hade de på grund av nuvarande författningsbestämmelser icke kunnat

få. De flesta av olägenheterna och de påtalade missförhållandena inom mödrahjälpsverksamheten

skulle säkerligen försvinna, örn en särskild tillsynsmyndighet

finge central ledning av det hela. Att därvid ingen annan myndighet

än socialstyrelsen kunde komma i fråga, tedde sig för mödrahjälpsnämnden

självklart.

Vid den befattning länsstyrelsen i Västernorrlands län haft med mödrahjälpsverksamheten

i länet hade länsstyrelsen funnit det vara en väsentlig

brist i den nuvarande organisationen, att en central ledning av verksamheten

saknats. Det föreliggande förslaget att inrätta en tillsynsmyndighet med befogenhet

att lämna råd och anvisningar åt mödrahjälpsnämnderna ville länsstyrelsen

därför livligt förorda.

Det föreliggande förslaget avsåge att genom åtgärder i huvudsak inom

den nuvarande organisationens ram avlägsna vissa brister, som för närvarande

vidlådde mödrahjälpsverksamheten, erinrar länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsstyrelsen finner i likhet med länets mödrahjälpsnämnd de föreslagna åtgärderna

ägnade att åstadkomma ett förbättrat resultat av ifrågavarande verksamhet

och förordar därför, att desamma genomföras utan avvaktan på den

mera djupgående utredning av frågan, som framdeles kunde komma till stånd.

I fråga örn organisationen uttalar mödrahjälpsnämnden i Jämtlands län,

att enligt nämndens uppfattning något tvivel icke rådde därom, att mödrahjälpsnämnderna

komme att ställa sig till efterrättelse de direktiv, som utfärdades

av en tillsynsmyndighet. Härför skulle förvisso icke erfordras, att

tillsynsmyndigheten sände en befattningshavare att närvara vid sammanträde

med nämnden. Vissa direktiv hade redan tidigare lämnats av socialstyrelsen,

bland annat vid en konferens med mödrahjälpsnämndemas ordförande

och sekreterare under hösten 1938. De flesta mödrahjälpsnämnder

torde väl därjämte ha sökt kontakt med styrelsen vid avgörande av vissa

frågor av principiell betydelse. Åtminstone beträffande mödrahjälpsnämnden

i Jämtlands län hade de upplysningar och de direktiv, som erhållits från

socialstyrelsen, lagts till grund för mödrahjälpsverksamheten i dessa delar,

och någon vidlyftig administration i angivna avseenden torde därför icke

kunna anses påkallad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län''yttrar, att de framlagda reformförslagen

syntes i stort sett ägnade att råda bot på de missförhållanden, som vidlådde

mödrahjälpsverksamheten. Särskilt syntes tillskapandet av en statlig central

tillsynsmyndighet för denna verksamhet kunna bli av betydelse. Länsstyrelsen

tillstyrkte, att ändring i den nuvarande lagstiftningen rörande mödrahjälpsverksamheten

skedde i anslutning till de synpunkter och förslag, som framlagts

i socialstyrelsens skrivelse.

Mödrahjälpsnämnden i Västerbottens län tillstyrker de av socialstyrelsen

föreslagna organisatoriska åtgärderna. Nämnden framhåller särskilt betydelsen

av att nämnden genom granskning i sakligt hänseende av barnavårdsnämndernas

redovisningar blir i tillfälle att kontrollera, att mödrahjälpsmedel

icke utbetalas i strid mot mödrahjälpsnämndens beslut.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Mödrahjälpsnämnden i Norrbottens län, med vilken länsstyrelsen i länet

instämt, har funnit utredningen innehålla ganska litet av positiva reformförslag.

I stort sett föresloges ej andra nyheter än att socialstyrelsen skulle vara

central tillsynsmyndighet och att kontrollen över mödrahjälpsmedlen skulle

ordnas på annat sätt än hittills. Utredningen gåve i det hela ett tydligt intryck

av svårigheterna att komma till rätta med problemet.

Departementschefen.

Mödrahj älpsverksamheten har i praktiken fått en väsentligen större omfattning

än som från början beräknats. Eftersom detta uppenbarligen sammanhänger

med att behovet varit vida allmännare än man hade teoretisk anledning

att antaga, kan häremot från statsmakternas sida så mycket mindre

vara att erinra, som det från alla håll vitsordats, att verksamheten varit av

mycket betydande socialhygieniskt och humanitärt värde. Som ett led i det

system av barnavårdande och familjevärnande åtgärder, vilka särskilt under

de senare åren genomförts i vårt land, har mödrahj alpen otvivelaktigt, uttalar

socialstyrelsen, sin betydelse även ur befolkningspolitisk synpunkt. Med rätta

understryker medicinalstyrelsen, att vid övervägande av hithörande problem

uppmärksamhet även bör ägnas psykologiska förhållanden. Flertalet torde

vara ense örn, fortsätter styrelsen, att befolkningsproblemet till sist kommer

att bli ett problem örn det svenska folkets vilja till barn. Då mödrarna genom

det stora antalet ansökningar angivit sin oförtydbara mening örn i huru stor

utsträckning de önska, att mödrahj älpen utgår, bör man, enligt medicinalstyrelsen,

beakta detta förhållande och göra klart för sig den psykologiska

verkan, som skulle kunna föranledas av en alltför kraftig minskning av hjälpens

omfattning. Socialstyrelsen avvisar också bestämt tanken på en beskärning

av mödrahj älpsanslaget ur uteslutande statsfinansiell synpunkt. Inskränkning

av en verksamhet, som kan hava väsentlig betydelse i sammanhang med vår

befolkningsfråga, i syfte att för de närmaste åren minska statens utgifter

måste, hävdar styrelsen, anses som dålig ekonomi.

Jag delar helt denna socialstyrelsens allmänna inställning och vill härtill

endast foga, att just i ett läge som det nuvarande en verksamhet av mödrahjälpens

natur synes mer än någonsin nyttig, ja nödvändig. I likhet med de

omnämnda styrelserna ser jag därför föreliggande fråga örn mödrahjälpens

organisation och grunderna för verksamheten företrädesvis såsom ett socialvårdsproblem,

icke såsom ett problem enbart angående åstadkommande av

besparingar med hänsyn till rådande statsfinansiella läge. En sådan inställning

hindrar naturligtvis icke, att mödrahjälpen, på sätt nu skett, underkastas

en kritisk översyn till utrönande av huruvida verksamheten är behäftad

med svagheter och brister, som påfordra ändringar i organisatoriskt

eller annat hänseende. Socialstyrelsens nu avslutade undersökning visar, att

sådana brister vidlådit och ännu vidlåda verksamheten. Samtidigt som

detta konstateras, synes det mig emellertid angeläget fastslå, att de

vid undersökningen framkomna bristerna icke äro större än dem, vilka

alltid kunna beräknas uppstå, då en delvis helt ny typ av samhällelig

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 5.

stödverksamhet skall närmare utformas och utvecklas efter i stort sett

oprövade linjer. Det synes mig som örn den framförda kritiken mot

mödrahjälpsverksamheten icke tagit tillräcklig hänsyn till detta förhållande.

Man får sålunda icke glömma, när man exempelvis anmärker på bristande

kontroll från barnavårdsnämndernas sida över mödrahjälpsmedlens användning,

att denna kontroll under verksamhetens första skede — till vilket de i

förevarande hänseende anmärkta bristerna i stort sett torde hänföra sig —

var av samma beskaffenhet, som den kontroll, vilken dessa eller andra samhällsorgan

pläga utöva vid annan samhällelig hjälpverksamhet. Man fann

emellertid rätt snart, att just inom denna hjälpverksamhet, på grund av dess

säregna konstruktion och natur, behov förelåg av en kontroll av annan art,

och ansträngningarna från de för mödrahjälpsverksamhetens utformning närmast

ansvariga organen, mödrahjälpsnämnderna, inriktade sig därför tidigt på

att komma till rätta med kontrollproblemet. Dessa strävanden torde numera

även på de flesta håll hava lett till goda resultat, och lösningen har

överallt, såsom socialstyrelsen framhåller, inneburit genomförande av ett

på en mer eller mindre modifierad naturaunderstödsprincip byggande kontrollsystem.

I vad socialstyrelsen i detta sammanhang anfört örn naturaformens

företräden ur kontroll- och vårdsynpunkt kan jag helt instämma. Jag återkommer

senare till de förslag till kontrollens utbyggande och förbättrande,

som socialstyrelsen framlagt.

I den förut omformälda, år 1939 inom socialdepartementet upprättade

promemorian har framhållits, att av inhämtade upplysningar syntes framgå,

att mödrahjälpsförordningen tillämpades ganska olika i olika delar av landet

och att en mera enhetlig praxis därför syntes önskvärd. Socialstyrelsens

undersökning bekräftar, att särskilt avgränsningen av klientelet och bestämmandet

av hjälpens art avsevärt skifta inom de olika mödrahjälpsområdena. I

förstnämnda hänseende har väl betydelsen av framställda, anmärkningar,

grundade på de förut kända rent siffermässiga variationerna mellan

de olika mödrahjälpsområdena, i hög grad reducerats genom den av

styrelsen gjorda analysen av orsakerna härtill. Ojämnheterna i hjälpfrekvensen

kunna sålunda, som styrelsen påvisar, till icke oväsentlig del återföras

på vissa av demografiska förhållanden betingade olikheter i omfattningen

av själva hjälpbehovet ävensom på olikheter i befolkningens levnadsbetingelser

i skilda landsändar. Också med hänsyn tagen härtill kvarstå dock, därom är

jag ense med styrelsen, betydande variationer i hjälpfrekvensen, vilka icke

låta sig förklara på annat sätt än att olika principer för beviljande av hjälp

måste ha tillämpats.

Även beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpens art

framträda, enligt verkställda undersökningar, stora skiljaktigheter, vilka till

väsentlig del måste bero på mödrahjälpsnämndernas olika syn på verksamhetens

rätta bedrivande. Denna subjektivt betonade praxis kan dock, som

medicinalstyrelsen påpekat, även ha ett objektivt underlag.

Det torde icke kunna råda någon meningsskiljaktighet därom, att det är

ett. starkt och befogat önskemål, att en av staten ledd och helt bekostad

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 5.

hjälpverksamhet bedrives efter likartade principer och att särskilt behovsprövningen

äger rum efter möjligast enhetliga grunder. Någon fullständig

enhetlighet i bedömningen av hjälpbehovet lärer väl dock icke stå att vinna,

därest man icke vill släppa kravet på en individuell behovsprövning. Socialstyrelsen

avvisar, med stöd bland annat av en enhällig uppfattning bland

mödrahjälpsnämnderna, bestämt varje tanke på ett frångående av den fria

behovsprövningen, vilken av nämnderna karaktäriseras som en av mödrahjälpens

värdefullaste tillgångar. Jag delar denna uppfattning. Emellertid får man

icke blunda för att även den individuella behovsprövningen är behäftad med

allvarliga brister och svagheter, framförallt den subjektivitet, vilken den

aldrig kan helt gå fri från och som för den utomstående lätt ger prövningen

sken av en viss godtycklighet. Det synes mig därför vara en naturlig och riktig

utveckling, när, enligt mödrahjälpsnämndernas egna utsagor i den av socialstyrelsen

anordnade enquéten, inom de olika mödrahjälpsområdena i allmänhet

utbildat sig en mer eller mindre fast praxis, ur vilken på de flesta håll

utkristalliserat sig vissa normer för prövningen. Tidpunkten torde nu också

vara kommen för ett försök att med ledning av vunna erfarenheter och den

på olika håll utbildade praxis centralt uppdraga vissa allmängiltiga riktlinjer

lör behovsprövningen i syfte att främja en i och för sig önskvärd enhetlighet

vid verksamhetens bedrivande. Jag förutsätter därvid, med instämmande i

vad medicinalstyrelsen därom anfört, att en dylik mera enhetlig tillämpning,

åstadkommen genom råd och anvisningar från en central myndighet, icke

kommer att medföra en konstlad likformighet, som gör våld på de skiftande

förhållandena i stad och på land och i olika landsändar.

I sin skrivelse av den 1 april 1940 har socialstyrelsen även berört vad den

kallar en grundväsentlig brist i den nuvarande organisationen av mödrahjälpen.

En individuell behovsprövning vore, enligt styrelsens bestämda uppfattning,

icke lämplig i en hjälpform, där prövningen handhades av en central

nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter från kommunala organ, i

synnerhet örn primärkommunerna ej alls skulle bära något ekonomiskt ansvar

för hjälpen. Styrelsen fann det emellertid knappast möjligt att råda bot på

denna grundväsentliga brist, innan socialvårdskommittén fått överväga frågan

och inpassa mödrahjälpen i det blivande socialvårdssystemet, och förklarade

sig i vart fall icke vara för det närvarande beredd att förorda en delaktighet

från kommunernas sida i den ekonomiska bördan av mödrahjälpen.

Uppmärksamheten har från början varit inriktad på att genom olika åtgärder

från i främsta rummet mödrahjälpsnämnderna sida — kraftig upplysningsoch

instruktionsverksamhet med råd och anvisningar till ledning för bland

annat barnavårdsnämndernas utredningsarbete och uppgörande av förslag till

hjälp, ävensom i görligaste mån kontroll över lämnade uppgifter — motverka

de skadliga verkningarna av nyss berörda förhållande. I samma riktning gå

flera av de partiella reformförslag, som nu framlagts och som i det följande

skola upptagas till granskning. Längre synes man knappast kunna komma utan

ett sönderbrytande av hela den nuvarande organisationen. Ett sådant sönderbrytande

kan jag icke förorda. I likhet meP socialstyrelsen anser jag det

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 io 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 5.

därför icke lämpligt att nu upptaga organisationsfrågan till en mera ingående

granskning. Den i sammanhang härmed stående frågan örn fördelningen av

kostnaderna för mödrahjälpen mellan staten och kommunerna kan icke gärna

lösas annat än i samband med en genomgående revision av fördelningen mellan

staten och kommunerna av socialvårdskostnaderna i allmänhet. Örn någon

mera väsentlig del av kostnaderna för lämnad mödrahjälp nu skulle påläggas

kommunerna, skulle detta, framhåller bland andra socialvårdskommittén,

komma att innebära en icke oväsentligt ökad belastning för de ekonomiskt

svagare kommunerna — eller, vill jag tillägga, en väsentlig försämring av

den nu utgående hjälpen. Det bör ej heller förbises, att, såsom styrelsen

för svenska stadsförbundet erinrar, kommunerna redan nu bära en betydande

kostnadsandel genom sina kostnader för barnavårdsnämndernas bestyr med

mödrahjälpen. Genom vad i det följande föreslås till befordrande av bättre

utredningar och starkare kontroll i mödrahjälpsärenden komma dessa kostnader

ytterligare att på många håll ökas.

Med den uppfattning, åt vilken jag här givit uttryck, kan jag icke, såsom

en ledamot av socialstyrelsen yrkat, föreslå, att mödrahjälpens organisationsproblem

göres till föremål för särskild utredning. Det torde få behandlas i

sitt sammanhang med frågan örn hela socialvårdens organisation.

I det följande behandlas punkt för punkt de i socialstyrelsens skrivelse

den 1 april 1940 framlagda förslagen.

Organisationen.

Behovet av tillsynsmyndighet.

Socialstyrelsen.

Styrelsens uttalanden återfinnas i Bilaga A, sid. 102—104.

Yttranden.

Behovet av en central ledning av mödrahjälpsverksamheten har vitsordats

av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar. Förslaget att göra

socialstyrelsen till tillsynsmyndighet med befogenhet att giva råd och anvisningar

åt mödrahjälpsnämnderna har —- såsom framgått av de i det föregående

återgivna yttrandena —- vunnit allmän tillstyrkan.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker förslaget, erinrar örn att i den föregående

diskussionen medicinalstyrelsen från något håll ifrågasatts såsom tillsynsmyndighet.

I själva verket ginge enligt den verkställda utredningen mer

än en tredjedel av mödrahjälpen till kostförbättring och tandvård, således för

ändamål, som hade ett utpräglat hälsovårdsintresse. I fråga örn kostförbättringen

sysslade ett flertal av uttalandena med frågan örn den roll, som mödraoch

barnavårdsorgan, centraler och stationer, redan spelade och i fortsättningen

borde spela. I fråga örn tandvården gällde det samarbetet med folktandvårdsorganisationen.

Både den förebyggande mödra- och barnavården och

folktandvården hörde till medicinalstyrelsens verksamhetsområde. Det syntes

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majlis proposition nr 5.

därför lämpligt, framhåller medicinalstyrelsen, att i en förordning örn att

socialstyrelsen skulle vara tillsynsmyndighet i hithörande frågor gjordes det

tillägget, att socialstyrelsen i ärenden, som rörde kostförbättring och tandvård,

samt övriga frågor av utpräglad sjukvårdande eller hälsovårdande karaktär,

framförallt då det gällde att utfärda generella anvisningar härom till mödrahjälpsnämnderna,

skulle samråda med medicinalstyrelsen. Örn så skedde borde

socialstyrelsens linje kunna accepteras, enligt vilken de närmare bestämmelserna

rörande de olika ändamålen icke fixerades i lag eller förordning utan

reglerades genom råd och anvisningar från tillsynsmyndigheten. I de frågor,

som främst intresserade medicinalstyrelsen, syntes detta så mycket mera

lämpligt som såväl den förebyggande mödra- och barnavården som också folktandvården

för närvarande befunne sig under utbyggnad och anvisningar därför

måste givas alternativa.

Departementschefen.

Från skilda håll har framhållits, att mödrahjälpsverksamheten borde vara

underställd en central ledning, som hade att utöva erforderlig tillsyn och som

ägde befogenhet att giva bindande direktiv. Med anledning härav må emellertid

erinras därom, att en viss tillsyn över mödrahjälpsverksamhet för närvarande

utövas av socialstyrelsen. Denna styrelse har varit besvärsmyndighet

i mödrahjälpsärenden, den har, på sätt mödrahjälpsnämnden i Örebro

län påpekat, tagit vissa goda initiativ på förevarande område och den har i

avsevärd utsträckning utövat rådgivande verksamhet. I sådant hänseende må

erinras bland annat därom, att socialstyrelsen föranstaltat örn den konferens,

som i oktober 1938 hölls i Stockholm mellan representanter för mödrahjälpsnämnderna

i riket, och utarbetat sammanfattning av den vid konferensen förda

diskussionen samt att styrelsen genom cirkulär till mödrahjälpsnämnderna

gjort dem uppmärksamma på vissa förhållanden med avseende å fattigvård

och mödrahjälp.

Med hänsyn till hittills gjorda erfarenheter på mödrahjälpsverksamhetens

område synes det lämpligt, att uttryckliga föreskrifter örn en central ledning

intagas i mödrahjälpsförordningen. Däri synes sålunda böra föreskrivas, att

socialstyrelsen har att utöva tillsyn över tillämpningen av förordningen och

med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt att styrelsen i sådant avseende

äger att till ledning för vederbörande mödrahjälps- och barnavårdsnämnder

meddela nödiga råd och anvisningar. Då det synes kunna förväntas,

att nämnderna skola bemöda sig örn att på ett lojalt sätt tillämpa de direktiv

av allmän eller speciell natur, vilka må givas av tillsynsmyndigheten — detta

så mycket hellre som från nämndernas egen sida starka önskemål kommit

till uttryck därom, att de måtte få ej endast råd och anvisningar utan även

verkliga direktiv, varigenom den osäkerhetskänsla, som på sina håll vidlåtit

arbetet, skulle kunna försvinna — finner jag, i likhet med socialstyrelsen

själv, icke nödigt och för övrigt ej heller lämpligt att utrusta styrelsen med

några särskilda befogenheter till framtvingande av respekt för givna direktiv.

Att i mödrahjälpsförordningen föreskriva skyldighet för socialstyrelsen att

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 5.

rörande vissa spörsmål samråda med medicinalstyrelsen synes icke erforderligt.

Sådant samråd torde ändock komma att äga rum.

: En inskränkning i den nuvarande besvärsrätten i mödrahjälpsärenden

föreslås i detta sammanhang av socialstyrelsen. Jag delar styrelsens uppfattning,

att det med hänsyn till arten av den ifrågavarande verksamheten

torde vara fullt tillräckligt, att det finnes rätt för den hjälpsökande att anföra

besvär över mödrahjälpsnämnds beslut hos socialstyrelsen. Jag föreslår

i enlighet härmed den ändring i nuvarande förordning örn mödrahjälp, att

klagan över socialstyrelsens beslut i ärende enligt mödrahjälpsförordningen,

vilket genom besvär inkommit till styrelsen, icke skall få föras.

Ehuru en i viss man ökad arbetsbörda lägges på socialstyrelsen därigenom,

att styrelsen göres till tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten, finner

jag denna ökning dock icke vara av den storleksordning att den för närvarande

kan anses böra, pa sätt styrelsen föreslagit, föranleda förstärkning av styrelsens

arbetskrafter.

Mödrahjälpsnämnderna.

Framställning av barnavårdsnämnden i

Stockholm.

I sin skrivelse den 6 februari 1940 har barnavårdsnämnden i Stochholm

föreslagit viss förenkling av mödrahjälpsorganisationen genom bemyndigande

för barnavårdsnämnden i Stockholm och eventuellt även i vissa andra större

städer att fungera såsom mödrahjälpsnämnd.

Barnavårdsnämndens skrivelse har, såsom förut omnämnts, den 13 februari

1940 överlämnats till socialstyrelsen, som efter att hava hört mödrahjälpsnämnden

i Stockholm i ärendet avgivit yttrande över skrivelsen i sin skrivelse

av den 1 april 1940.

Visst ändringsförslag av statskontoret.

Statskontoret har i sitt yttrande i anledning av riksdagens revisorers berättelse

väckt förslag örn indragning av de särskilda mödrahjälpsnämnderna

i Norrköping, Malmö, Hälsingborg och Gävle och överflyttning av de på

dessa nämnder för närvarande ankommande ärendena på nämnderna i vederbörande

landstingsområden, varjämte ifrågasattes sammanförande av mödrahjälpsnämnderna

i Kalmar läns norra och i Kalmar läns södra landstingsområden

till en nämnd. En dylik sammanslagning skulle, utom det att den

verkade kostnadsbesparande, enligt statskontorets mening utgöra ett steg i

riktning mot astadkommande av större enhetlighet vid handläggningen av

mödrahjälpsärenden.

Över detta förslag har socialstyrelsen ävenledes yttrat sig i skrivelsen den

1 april 1940.

Socialstyrelsen.

Beträffande vad socialstyrelsen anfört i förevarande hänseende hänvisas

till Bilaga A, sid. 104—106.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

37

Yttranden.

I sitt yttrande över barnavårdsnämndens i Stockholm nyss omförmälda

förslag hade mödrahjälpsnämnden i samma stad anmärkt, bland annat, att

den av barnavårdsnämnden föreslagna organisationsförändringen skulle kunna

komma att innebära en reform i riktning mot ökad medelsanvisning. Mot en

sådan tolkning av barnavårdsnämndens initiativ förklarar sig barnavårdsnämnden

i Stockholm vilja inlägga en bestämd gensaga. Mödrahjälpsnämnden

hade betonat, att medverkan och kontroll från statens sida vore påkallad, därför

att mödrahjälpen utginge av statsmedel. Barnavårdsnämnden ansåg det

emellertid icke böra tillkomma nämnden att närmare ingå på frågan örn det

sätt, varpå denna medverkan och kontroll borde anordnas. Nämnden nöjde sig

med att antyda, att olika utvägar därvidlag vore tänkbara. Eftersom socialstyrelsen

emellertid särskilt anmärkt, att dessa utvägar icke närmare angivits,

ville nämnden nu upplysa örn att nämnden i första hand tänkt sig, att barnavårdsnämnden

eller —• vad Stockholm anginge — den delegation inom densamma,

som handlade mödrahjälpsärenden, vid behandling av sådana ärenden

skulle förstärkas med en av Kungl. Majit eller Kungl. Maj:ts befallningshavande

utsedd ledamot. En liknande anordning förekomma redan i fråga örn

pensionsnämnderna, där ordföranden utsåges av länsstyrelsen. En annan utväg

vore, att statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter deltoge i barnavårdsnämndernas

behandling av mödrahjälpsärenden, vilket åtminstone i Stockholm,

Göteborg och Malmö lätt kunde ske, eftersom vederbörande konsulenter

vore bosatta i dessa städer. Barnavårdsnämnden skulle icke heller för sin

del ha något att erinra mot att statens representant erhölle vetorätt i någon

form, till exempel så, att beslut, som fattats i strid mot hans yrkande, skulle

underställas socialstyrelsens prövning. Det vore nämligen för barnavårdsnämnden

alls icke fråga örn att vinna ökat inflytande på mödrahjälpsärendenas

handläggning. Yad nämnden åsyftat med sitt förslag vore förenkling

av organisationen och minskning av administrationskostnaderna samt större

smidighet och mindre tidsutdräkt vid mödrahjälpsärendenas handläggning.

Mödrahjälpsnämnden hade för sin del ansett, att den här berörda frågan vore

av ringa betydelse. Denna åsikt kunde barnavårdsnämnden icke dela. Yad

kostnadsfrågan anginge, ville nämnden särskilt framhålla, att en omorganisation

i enlighet nied nämndens förslag icke blott skulle medföra minskade

administrationskostnader för statsverket; även stadens omkostnader skulle

kunna nedbringas icke så obetydligt, örn man sluppe ifrån den omfattande

och kostsamma skriftväxlingen med mödrahjälpsnämnden. Det för barnavårdsnämnden

avgörande vore emellertid den minskade tidsutdräkten och

den ökade smidigheten i fråga örn ärendenas handläggning. Enligt nämndens

mening vore det en onödig omgång att exempelvis en ansökning att få utbyta

den beviljade barnvagnen mot en barnsäng, därför att modern fått låna en

barnvagn, skulle behandlas av två instanser.

För nedbringande av de totala organisationskostnaderna hade föreslagits,

dels att antalet sammanträden med mödrahjälpsnämnd skulle minskas, dels

ock att ersättningsbeloppen skulle nedsättas. Yad det förra förslaget be
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

träffade, kunde behovet av snabbt avgörande av ärendena, vilket framhållits

som skäl för det relativt stora antalet sammanträden, avhjälpas genom att ansökningarna

på ett tidigare stadium ingåves till mödrahjälpsnämnden, framhåller

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Yad ersättningsbeloppen beträffade,

syntes åtminstone rese- och traktamentsersättningarna böra sänkas till

IID. Huruvida även arvodena skulle reduceras torde kunna bero på örn

ändrade föreskrifter lämnades örn sammanträdesintensiteten; en maximering

av dagarvodessumman för år räknat kunde ju tänkas verkställd i förhållande

till antalet behandlade ärenden för året.

Därest nya bestämmelser utfärdades, mera ägnade att befrämja en noggrann,

enhetlig och konsekvent lagtillämpning, borde även organisationen

kunna väsentligt förenklas till avsevärda besparingar för statsverket, framhåller

länsstyrelsen i Skaraborgs län. Man borde kunna utgå från att länsstyrelserna

under socialstyrelsens tillsyn skulle vara väl skickade att -med

ledning av barnavårdsnämndernas personalkännedom övertaga de arbetsuppgifter,

som avsetts för mödrahjälpsnämnderna. Länsstyrelsen ansåg sig därför

böra ifrågasätta, örn icke lämpligen mödrahjälpsnämnderna borde indragas

och deras verksamhet överflyttas på länsstyrelserna.

Yad beträffar ersättningen till ledamöter i mödrahjälpsnämnd, tillstyrker

mödrahjälpsnämnden i Örebro län livligt, att denna beräknas icke för sammanträde

utan efter antalet behandlade ansökningar. Detta skulle medföra

ett snabbare avgörande av inkomna ansökningar, då man icke såsom nu hade

att taga hänsyn till den kostnad, som ett särskilt sammanträde droge. Enligt

nämndens erfarenhet örn den tid, som åtginge för läsning och prövning av

ansökningarna, ävensom, vad ordföranden beträffade, för kontroll och underskrift

m. m, funne nämnden en ersättning för varje ansökan av 30 öre för

ledamot och 40 öre för ordförande skälig. Nämnden framhåller vidare, att,

därest landshövdingen gjordes till självskriven ordförande, detta liksom i

prövningsnämnd bleve ett tjänsteåliggande, för vilket ingen särskild ersättning

behövde utgå. Någon anledning att nedsätta ersättningen för sekreterarsysslan

fann nämnden icke föreligga.

Även mödrahjälpsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter, örn det icke

vore rättvist, att ifrågavarande arvoden i likhet med sekreterararvodet utginge

i förhållande till antalet behandlade ansökningar.

Departementschefen.

Av skäl som förut angivits är jag, i likhet med socialstjuelsen, icke för

närvarande beredd att förorda någon mera genomgripande ändring av mödrahjälpens

organisation. Statskontorets förslag örn inskränkning av antalet

mödrahjälpsnämnder skulle väl, såsom framhållits, medföra någon kostnadsbesparing

men även vissa av socialstyrelsen anmärkta olägenheter. Jag finner

därför icke tillräckliga skäl att föreslå någon ändring i nu berörda avseende.

Yad härefter angår Stockholms stads barnavårdsnämnds framställning

rörande mödrahjälpens organisation särskilt i Stockholm, synes mig mycket

tala för att organisationen i städer utom landsting av praktiska skäl på något

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 5.

sätt förenklas. Frågan tarvar emellertid närmare överväganden ifrån olika

synpunkter och lärer icke kunna lösas utan föregående utredning, som lämpligen

bör ske i samband med socialvårdskommitténs utredning rörande socialvårdens

organisation över huvud.

Med anledning därav att förslag framställts örn begränsning av antalet

sammanträden med mödrahjälpsnämnderna, vill jag betona vikten av att

mödrahjälpsnämnderna kunna hålla sammanträden så ofta, att hjälpen utan

för mycken tidsutdräkt kommer den behövande tillhanda. Denna uppfattning

har även kommit till uttryck i den gällande instruktionen för mödrahjälpsnämnderna,

där det heter, att ansökningar om mödrahjälp skola av mödrahjälpsnämnd

behandlas med största möjliga skyndsamhet ävensom att mödrahjälpsnämnd

skall sammanträda regelbundet minst en gång varje månad

(d. v. s. oberoende av ärendenas antal). Det inskärpes än ytterligare i samma

instruktion, att sammanträde bör hållas jämväl utom sammanträdesordningen,

där göromålens omfattning eller beskaffenhet därtill föranleder.

Någon ändring i denna stadgade praxis kan jag icke förorda. — Till det av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berörda spörsmålet örn ett tidigare

ingivande av ansökningar i mödrahjälpsärenden återkommer jag i det

följande.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse även upptagit frågan örn nedsättning av

nu utgående ersättningar till ordförande och ledamöter i mödrahjälpsnämnd

och för sin del funnit »någon nedsättning» skälig. Statskontoret och riksräkenskapsverket

biträda denna uppfattning.

Från ett par håll har ifrågasatts, att arvodet skulle bestämmas, i likhet

med sekreterarnas, i förhållande till antalet behandlade ärenden. Detta

skulle, framhåller exempelvis mödrahjälpsnämnden i Örebro län, medföra ett

snabbare avgörande av inkomna ansökningar, då man icke såsom nu hade att

taga hänsyn till den kostnad, som ett särskilt sammanträde droge. Resonemanget

håller väl endast helt streck under förutsättning, att nämndens ledamöter

och sekreterare äro bosatta på sammanträdesorten, vilket ingalunda

alltid är fallet, men synes mig likväl beaktansvärt. Berörda nämnd har även

framlagt förslag till arvodesberäkning efter den förordade linjen. Med hänsyn

till att förhållandena i flera avseenden gestalta sig olika inom olika

mödrahjälpsområden, är det icke möjligt att på grundval av detta förslag

fastställa några enhetliga bestämmelser, gällande för samtliga mödrahjälpsnämnder.

Frågan synes mig emellertid förtjänt av ytterligare övervägande

av den blivande tillsynsmyndigheten, som även torde böra inhämta mödrahjälpsnämndernas

uppfattning i saken.

För innevarande budgetår synes själva den nuvarande grunden för arvodesberäkningen

i vart fall få bibehållas. I likhet med såväl socialstyrelsen som

statskontoret och riksräkenskapsverket anser jag likväl någon nedsättning i

nu utgående ersättningar skälig. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl.

Majit, att dagarvodet i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordat fastställes

till 25 kronor för ordförande och 15 kronor för ledamot. Vid resa

synes ersättning böra utgå enligt rese- och traktamentsklass II D i gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr o.

allmänna resereglemente. Vad angår ersättningen till sekreterare i mödrahjälpsnämnd

har statskontoret framfört yrkande örn begränsning även härav.

Socialstyrelsen har, med instämmande av riksräkenskapsverket, icke ansett

sig kunna föreslå någon sådan nedsättning. Härvid hava emellertid ämbetsverken

utgått från att sekreterarnas arbetsbörda komme att icke oväsentligt

ökas, örn, såsom socialstyrelsen föreslagit, åt mödrahjälpsnämnd överlämnades

arbetet med den sakliga granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar.

Då jag icke upptagit detta förslag, synes frågan örn sekreterararvodenas

skäliga storlek böra upptagas till förnyad prövning av tillsynsmyndigheten.

För att bereda möjlighet till personlig kontakt mellan mödrahjälpsnämnd

och barnavårdsnämnd för instruktion och upplysning har socialstyrelsen förordat,

att ett anslag, förslagsvis a 8,000 kronor, måtte ställas till styrelsens

förfogande att för sagda ändamål av styrelsen fördelas mellan mödrahjälpsnämnderna.

Förslaget, som av kostnadsskäl avstyrkts av statskontoret, har

däremot tillstyrkts av bland andra svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Ehuru jag finner, att det skulle vara av viss betydelse, att möjlighet

funnes till ett personligt samarbete mellan mödrahjälpsnämnd och barnavårdsnämnderna,

har jag i nuvarande läge icke ansett mig böra förorda anslag

för ändamålet.

Barnavård snämnderna.

Socialstyrelsen.

Styrelsen uttalanden härom ''återfinnas i Bilaga A, sid. 106—109.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen finner synnerligen lämpligt, att, såsom socialstyrelsen

rekommenderat,, inom barnavårdsnämnd funnes en kvinnlig föredragande för

mödrahjälpsärenden, vilken skulle åligga att göra alla utredningar i dessa

frågor samt giva förslag örn hjälpens användande, kontrollera att den använts

i enlighet med föreskrifterna etc. Styrelsen påpekar i detta sammanhang,

att det skulle vara av väsentlig vikt, örn ett intimare samband kunde knytas

mellan de sociala och medicinska arbetarna på mödra- och barnavårdens område.

Det skulle således vara synnerligen ändamålsenligt, örn det föreskreves,

att alla mödrar, som erhölle mödrahjälp, skulle, såvida yttre förhållanden det

medgåve, stå under mödra- och barnavårdscentralernas och -stationernas kontroll.

Den ovannämnda föredraganden i mödrahjälpsärenden inom barnavårdsnämnden

borde då på ett intimt sätt knytas till centralerna och stationerna.

Sköterskan och läkaren på dessa hälsovårdsorgan ägde en god kännedom örn

befolkningen i distriktet, och genom överläggningar med dem kunde vederbörande

sociala funktionär från barnavårdsnämnden få många värdefulla upplysningar

örn behovet av hjälp och örn lämpliga sättet för mödrahjälpens användande.

Statskontoret hade icke blivit övertygat örn nödvändigheten av att genomföra

ett system med en för flera barnavårdsnämnder gemensam föredragande

i mödrahjälpsärenden. Men även örn det skulle befinnas lämpligt att införa

ett dylikt system, syntes i vart fall anledning saknas för statsverket att ikläda

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

sig kostnaderna härför. Såvitt statskontoret kunde finna, borde det närmast

ligga i kommunernas eget intresse, att den utredande och verkställande befattningen

med mödrahjälpsärendena handhades på det mest ändamålsenliga

sättet. Det torde fördenskull böra ankomma på kommunerna att bestrida

kostnaderna för ändamålet. Vid sådant förhållande och i anslutning till vad

statskontoret inledningsvis anfört ansåg sig ämbetsverket böra avstyrka, att

anslag anvisades för gäldande av de kostnader, örn vilka här vore fråga.

Socialvårdskommittén delar den av socialstyrelsen uttalade meningen, att

barnavårdsnämnderna borde utse en särskild föredragande för handläggande

av mödrahjälpsärendena. Men kommittén hade icke kunnat ansluta sig till

styrelsens förslag, att i mödrahjälpsförordningen skulle införas en föreskrift

örn att den särskilda föredraganden skulle vara kvinna. Syftet med förslaget

syntes kommittén värt synnerligt beaktande. Omvårdnad örn hjälpbehövande

barnaföderskor och späda barn vore en verksamhet, vartill kvinnor i allmänhet

vore väl skickade, men kommittén kunde icke finna, att en kvinna under alla

omständigheter vore lämpligare till föredragande i barnavårdsnämnd än en

man. Förhållandena kunde vara sådana inom vissa kommuner, att en för

uppdraget lämplig kvinna, som hade tid eller vore villig åtaga sig uppdraget,

icke funnes. Det kunde även vara så, att barnavårdsnämndens ordförande

eller annan ledamot under den hittillsvarande verksamhetstiden med nit och

intresse på ett sakkunnigt sätt handhaft verksamheten. Det vore icke utan

vidare givet, att ett utbyte av föredragande i sådana fall skulle vara till gagn

för verksamheten. Enligt kommitténs mening borde i mödrahjälpsförordningen

införas en föreskrift örn att till föredragande borde utses en för uppdraget

lämplig person, vilken företrädesvis borde vara kvinna. — En ledamot

i kommittén tillstyrker socialstyrelsens förslag, att den särskilda föredraganden

skall vara kvinna; en annan ledamot anser, att i mödrahjälpsförordningen

endast borde utsägas, att till särskild föredragande borde utses en för uppdraget

lämplig och intresserad person. -—- Socialstyrelsens förslag örn utseende

av en gemensam föredragande för ett flertal små kommuner torde,

heter det vidare i socialvårdskommitténs yttrande, komma att medföra vissa

betänkligheter hos vederbörande kommuner. En sådan nyordning syntes likväl

medföra så beaktansvärda fördelar, att dessa betänkligheter icke borde

tillmätas någon avgörande betydelse. Den omständigheten att denna föredragande

utsåges av länsstyrelsen syntes dock icke böra medföra, att resor

och andra kostnader, som för övriga föredragande måste bekostas av kommunen,

i dessa speciella fall skulle bestridas av staten. Såvitt kommittén

kunde finna, borde ersättningsfrågan lämpligen kunna ordnas genom att länsstyrelsen,

samtidigt med utfärdande av föreskrift örn att för vissa barnavårdsnämnder

skulle utses gemensam föredragande, även bestämde den ersättning,

som av kommunala medel skulle utgå till bestridande av kostnaderna. Av

synnerlig vikt vore, att ansökningar örn mödrahjälp bleve omsorgsfullt

granskade och prövade av barnavårdsnämnderna och att föredraganden vid

utredning av ärendena besökte sökandenas hem. I större kommuner med

långa avstånd medförde besök i hemmen förutom tidsspillan även resekost
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

nader. För att besök i hemmen icke skulle eftersättas, borde nödvändiga resekostnader

bestridas av vederbörande kommun. Då det vöre tveksamt, örn kommunerna

i allmänhet anslagit medel för detta ändamål, syntes det lämpligt,

att i mödrahjälpsförordningen infördes en föreskrift örn att föredragande för

erforderliga resor borde erhålla gottgörelse av kommunen.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet finner socialstyrelsens

förslag örn särskild föredragande väl motiverat. Då man emellertid måste

förutsätta, att behov av flera föredragande skulle förefinnas i de stora

städerna, torde det böra få ankomma på barnavårdsnämnderna själva att besluta,

huruvida en eller flera föredragande skulle utses. -— Däremot kunde

förbundet icke lika oreserverat tillstyrka styrelsens förslag, att föredragande

alltid skulle vara kvinna. Möjligheten att i varje kommun finna en kvinna,

fullt kvalificerad för detta uppdrag torde icke vara given, något som, enligt

vad förbundet inhämtat, torde bestyrkts genom den erfarenhet, som vunnits

av de från barnavårdsnämnderna insända utredningarna vid ansökningar örn

mödrahjälp. Därtill komme, att i många barnavårdsnämnder manliga utredare

och föredragande nu funnes, vilka förvärvat goda kvalifikationer för uppdraget.

Genomfördes en bestämmelse, att endast kvinnor skulle få vara föredragande,

måste nyssnämnda manliga föredragande, som redan vore inne i

arbetet, upphöra med detta och nytt folk sätta sig in i dessa frågor, vilket

åtminstone under övergångstiden skulle bereda stora svårigheter. — Ett påpekande

av tillsynsmyndigheten att föredragande lämpligen borde vara kvinna

strede givetvis icke mot dessa synpunkter och förordades. —- Förslaget att

för flera intill varandra liggande kommuner få en gemensam föredragande,

som för sitt arbete skulle erhålla statlig ersättning, tillstyrkes livligt. Därest

detta förslag realiserades, torde man våga hysa den förhoppningen, att därigenom

ett visst samarbete även i övrigt mellan barnavårdsnämnderna inom

småkommunerna skulle kunna ske, exempelvis såsom socialstyrelsen framhållit,

genom att kommunerna förenade sig att utse den föredragande till

gemensam barnavårdsman. Härigenom skulle otvivelaktigt ett stort steg vara

taget för undanröjande av nu befintliga svårigheter för barnavården i dessa

kommuner. Med hänsyn till intresset av att inskränkning icke gjordes i kommunernas

självbestämmanderätt inom föreliggande område, kunde förbundet

icke utan vidare tillstyrka, att länsstyrelse skulle få befogenhet att ensam

utse dylik föredragande. I samband härmed ville förbundet påpeka lämpligheten

av att den föredragande i mödrahjälpsärenden komme att stå i intimt

samarbete med landets mödra- och barnavårdscentraler. Yarje barn, som erhölle

statligt understöd i forin av mödrahjälp, skulle, där så vore möjligt,

enligt förbundets mening stå under barnavårdscentrals eller barnavårdsstations

tillsyn. Genom samarbetet mellan läkare och sköterska på centralen samt den

föredragande torde mycket stå att vinna.

Mot det föreliggande förslaget, som syntes väl tillgodose barnavårdsnämndernas

intressen, syntes ingen invändning vara att göra från kommunalt håll,

uttalar styrelsen för svenska stadsförbundet. Mot förslaget örn gemensam

föredragande för flera kommuner torde från städernas sida så mycket mindre

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majus proposition nr 5.

vara att erinra, som det skulle kunna tvångsvis genomföras endast för kommuner

med mindre än 2,000 invånare. I olikhet med tidigare förslag om

obligatoriskt arvode, vilket förslag styrelsen motsatte sig, skulle det nu

vara fritt för kommunen att betala ersättning till egen föredragande, medan

gemensam föredragande skulle ersättas av statsmedel. Örn anordningen med

gemensam föredragande kunde leda till en utveckling av barnavårdsmannainstitutionen

i de mindre kommunerna, vore detta synnerligen beaktansvärt.

Svenska landskommunernas förband erinrar örn att redan nu enligt

barnavårdslagen minst en av nämndens ledamöter skulle vara kvinna.

De speciella synpunkter, vilka kunde ligga till grund för socialstyrelsens förslag

i denna del, syntes således redan nu vara i viss mån tillgodosedda. Örn

man, såsom socialstyrelsen förutsatte, genomförde en central översyn över

verksamheten och till de lokala organens förfogande ställde utförliga och

vägledande direktiv, så torde det kunna ifrågasättas, örn man därjämte nödvändigtvis

måste slå in på do för kommunalförvaltningen främmande vägar,

vilka av styrelsen föreslagits, då den förordade införandet av speciell av

statlig myndighet utsedd föredragande.

Även örn det i många fall kunde anses lämpligt att uppdraga utredningen

i mödrahjälpsärenden åt en särskild person inom eller utom barnavårdsnämnden

ansåg sig Överståthållarämbetet dock icke kunna tillstyrka, att en

dylik anordning gjordes obligatorisk. Detta skulle enligt ämbetets förmenande

i åtskilliga fall allenast medföra, att ersättning komine att utgå till

personer för arbete, som de nu utan ersättning utförde av socialt intresse. —

Socialstyrelsen torde som tillsynsmyndighet ha möjlighet att påverka kommunerna

att, i fall av behov, vidtaga sådana åtgärder. —- Överståthållarämbetet

uttalade vidare den uppfattningen, att en eventuell föredragande

icke nödvändigtvis borde vara kvinna ävensom att den föreslagna anordningen

med gemensam föredragande för vissa mindre kommuner visserligen

vore ägnad att medföra fördelar i fråga örn handläggningen av mödrahjälpsärenden,

men å andra sidan kunde medföra nackdelar genom att i en del

kommuner de personer, som handhade utredningen i andra barnavårdsärenden,

icke bomme att taga befattning med mödrahjälpsärenden. — Ersättningen

till de personer, vilka förordnades som föredragande, torde för ledamot

av barnavårdsnämnd böra utgå enligt de grunder, som funnes angivna

i 25 § 2 mom. lagen örn kommunalstyrelse på landet och däremot svarande

lagrum i lagen örn kommunalstyrelse i stad. -—■ Socialstyrelsens förslag, att

ledamot av mödrahjälpsnämnd eller någon dess tjänsteman skall äga rätt att

närvara vid ärendenas behandling hos barnavårdsnämnd tillstyrkes av Överståthållarämbetet.

Emellertid syntes en sådan rätt förutsätta ett tillägg till

4 § i lagen örn samhällets barnavård, vilket även torde vara fallet, örn, såsom

styrelsen föreslagit, särskild föredragande, som icke tillhörde barnavårdsnämnden,

skulle äga rätt att deltaga i överläggningarna och få sin mening

antecknad till protokollet.

Förslaget örn barnavårdsnämndernas utrustande med särskilda föredragande

för utredning i mödrahjälpsärenden syntes länsstyrelsen i Stock
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 5.

holms län ändamålsenligt. Emellertid delade länsstyrelsen icke socialstyrelsens

uppfattning örn att föredraganden under alla förhållanden skulle vara

kvinna. Även en för uppgiften lämpad man syntes böra kunna betros med

densamma. Än mera tveksam ställde sig länsstyrelsen till tanken att så att

säga tvångsförse flera intill varandra liggande mindre kommuner med gemensam

föredragande, vilken skulle utses av vederbörande länsstyrelse. I betraktande

komme härvid även, att förslaget innebure, att statsverket för

ändamalet skulle belastas med särskilda kostnader, vilka av socialstyrelsen

approximativt beräknats till 50,000 å 60,000 kronor per år. Bortsett från att

statsverket principiellt ej borde ikläda sig ekonomiskt ansvar för kommunernas

administration, syntes en dylik åtgärd te sig föga lämplig i nuvarande

finansiella läge.

Beträffande ärendenas behandling hos barnavårdsnämnd vore det självklart

av synnerlig betydelse, att detta skedde i överensstämmelse med lagstiftningens

grunder, yttrar mödrahjälpsnämnden i Stockholms län. De av

socialstyrelsen framlagda förslagen torde dock icke leda till målet. Kvinna

såsom utredningsman och »föredragande» vore icke frågans lösning. Lämpligast

vore att alltjämt överlåta åt envar barnavårdsnämnd att själv ombesörja

utredningsarbetet, vare sig det vore en lämplig kvinna eller en lämplig

man, som utförde detsamma. Där det läte sig göra borde i första hand kvinna

anlitas för ifrågavarande arbetsuppgifter. Begreppet »föredragande» vore

icke detsamma i en kommunal styrelse som i ett statens ämbetsverk och hade

i detta sammanhang ringa betydelse. Det viktigaste vore att lämplig person

hjälpte de sökande till rätta enligt lag, och sådana funnes i en del nämnder

flera än en eller eventuellt två, som skulle få titeln föredragande. Gemensam

utredningsman — föredragande — för två eller flera kommuner avstyrktes.

Detta bleve signal till många tvister. En eventuell befogenhet för länsstyrelsen

att utse gemensam utredningsman eller föredragande för flera

mindre kommuner komme ej att grundas på personkännedom. Jämförande

borde nämnas, att, när länsstyrelsen utsåge ordförande i pensionsnämnd,

pensionsstyrelsens ombud framlagt motiverat förslag i ärendet, grundat på

personlig kännedom. Något motsvarande kunde ej ifrågakomma här. — Förslaget

att schablonmässigt bestämma ersättning för rese- och andra omkostnader

vid utredningar i andra än den egna kommunen torde ej vara genomtänkt

och passade i varje fall icke för Stockholms läns många bebodda skärgårdsöar.

Vad barnavårdsnämndernas arbete anginge hade mödrahjälpsnämnden i

Uppsala län tidigare haft anledning påtala vissa svagheter i dessa nämnders

utredningar och redovisningar. Genom mödrahjälpsnämndens upplysningsverksamhet

hade en avsevärd förbättring i utredningarna åstadkommits på

många håll. Likväl saknade utredningarna alltjämt understundom den fullständighet

i avseende å sökandens personliga och ekonomiska förhållanden,

som fordrades för att mödrahjälpsnämnden skulle kunna bedöma fallet med

önskvärd säkerhet. Ofta verkställdes utredningarna av barnavårdsnämndernas

ordförande eller särskilda barnavårdsmän, understundom av någon sökanden

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

närboende ledamot av barnavårdsnämnden. I Uppsala stad skedde utredningen

i allmänhet genom kvinnlig tjänsteman hos barnavårdsnämnden. I

övrigt förekomma kvinnliga undersökningsförrättare regelbundet och med

lyckligt resultat i några kommuner, men vore eljest mindre vanliga. Anledningen

därtill vore säkerligen i främsta rummet, att ordförande i barnavårdsnämnderna

allenast i två kommuner inom länet vore kvinna. Sådana som förhållandena

i verkligheten vore på landsbygden, läte det sig knappast göra

att, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, föreskriva, att i varje barnavårdsnämnd

en kvinna skulle vara föredragande i mödrahjälpsärenden. Över huvud syntes

socialstyrelsen hava underskattat svårigheterna i de små kommunerna att

erhålla lämpliga kvinnliga undersökningsförrättare. Det torde i själva verket

hava varit dessa omständigheter, som föranlett*att icke befolkningskommissionens

förslag örn kvinnlig föredragande fullföljts. Bristerna i utredningen

från barnavårdsnämnder med otillräcklig erfarenhet vore påtagliga men

kunde i många fall avhjälpas genom kompletterande undersökning av barnavårdsombudet.

-— Det vore emellertid icke endast inom mödrahjälpsnämndens

verksamhetsområde, som svårigheter uppstode i de små kommunerna,

utan samma iakttagelse kunde göras, då det gällde andra mera komplicerade

barnavårdsärenden, exempelvis sådana frågor som upprättande av tillfredsställande

avtal med barnafäderna, användning av förskottsbidragsbestämmelser

m. m. Följden härav hade blivit, att i många fall på mödrahjälpen

överflyttats utgifter, som bort bestridas av de försörjningspliktiga. Liknande

svårigheter visade sig, då det gällde att omhändertaga och placera barn för

samhällsvård eller skyddsuppfostran. Svårigheterna löstes icke på det sätt

socialstyrelsen ifrågasatt. Mödrahjälpsnämnden ville i stället förorda, att i

samband med den av nämnden förordade allmänna utredningen även frågan

örn obligatorisk samverkan mellan småkommunerna beträffande barnavården

upptoges till behandling. Det torde därvid visa sig nödvändigt att ge länsstyrelsen

befogenhet att förordna om sådan samverkan. Den av socialstyrelsen

föreslagna gränsen, 2,000 invånare, syntes dock vara väl hög i betraktande

av befolkningssiffrorna på landsbygden.

Enligt förslaget skulle gemensam föredragande i mödrahjälpsärenden

kunna utses för flera mindre intill varandra liggande kommuner. Dylik

gemensam föredragande skulle utses av länsstyrelsen. Vidare skulle det

läggas i länsstyrelsens hand att avgöra, huruvida en barnavårdsnämnd skall

få själv utse sin föredragande eller örn länsstyrelsen skall utse en med annan

barnavårdsnämnd gemensam föredragande. Då länsstyrelsen enligt förslaget

skulle bli praktiskt taget avkopplad från mödrahjälpsverksamheten i övrigt,

syntes, enligt uttalande av mödrahjälpsnämnden i Södermanlands län, lämpligheten

av att lägga just denna detalj i länsstyrelsens hand kunna ifrågasättas.

Då frågan örn en barnavårdsnämnd skulle få ha egen föredragande i

mödrahjälpsärenden väl i första hand borde vara beroende av vederbörandes

förmåga att rätt handhava mödrahjälpsverksamheten, syntes lämpligare, att

den myndighet, som skulle hava hand om granskningen av och tillsynen över

verksamheten, alltså enligt förslaget socialstyrelsen, tillädes avgörandet i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

denna fråga, för de fall då vederbörande barnavårdsnämnder icke själva beslutade

om utseende av gemensam föredragande. Skulle av någon anledning

denna detalj ändock anses böra läggas i länsstyrelsens band, borde väl mödralrjälpsnämnden

höras icke endast, såsom föreslagits, ifråga örn personvalet

utan även därom, huruvida en barnavårdsnämnd skulle få utse egen föredragande.

— Beträffande ersättning till föredragande ifrågasatte mödrahjälpsnämnden,

huruvida anledning funnes att göra skillnad mellan föredragande,

som utsetts för en kommun, och föredragande, som utsetts gemensamt för

flera kommuner. Kostnaderna för resor m. m. torde bliva i stort sett desamma

i ett verksamhetsområde, som utgjordes av en stor kommun, som i ett verksamhetsområde,

som utgjordes av flera små kommuner. Ansåges kostnaderna

i förra fallet böra stanna på kommunen, borde väl lika stort fog få anses föreligga

för att låta de kommuner, som hade gemensam föredragande, svara för

dennas kostnader i anledning av uppdraget.

Socialstyrelsens förslag örn särskild föredragande inom barnavårdsnämnderna

förordas av mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde.

Nämnden anslöte sig även — örn än med stor tvekan — till planerna på gemensam

föredragande för flera mindre kommuner. Dock hade nämnden icke kunnat

finna det rimligt, att föredragandena i sådana fall skulle avlönas med statsmedel

men helt avlönas av kommunerna, så snart deras verksamhetsområden omfattade

endast en kommun, även örn denna vore så stor, att gemenskap med

annan ej kunde ifrågakomma. — Införandet av en särskild föredragande

onödiggjorde ingalunda det samarbete mellan mödrahjälpsnämnden och

barnavårdsnämnderna — i och för utredningarnas fullständigande och enhetlighet

— som nu utövades genom mödrahjälpsnämndens ledamöter och sekreterare

och i all synnerhet genom barnavårdsombudet. Ökad möjlighet till

sådan samverkan ansåg nämnden vara bästa sättet att avhjälpa den brist på

erfarenhet och säkerhet, som självfallet ännu funnes kvar på sina håll. Nämnden

hade också fått talrika bevis på att ett sådant samarbete uppskattades av

barnavårdsnämnderna själva.

Kravet på att inom varje barnavårdsnämnd skulle finnas lämplig kvinna,

som utredde och verkställde mödrahjälpsärendena, understödjes livligt av

mödrahjälpsnämnden i Gotlands län. På Gotland vore det redan nu, sedan

mödrahjälpsnämnden i cirkulär framfört denna sin önskan, vanligt, att barnavårdsnämndens

kvinnliga ledamot eller, där flera funnes, en av dem erhållit

detta uppdrag. I dessa små kommuner med ett fåtal ansökningar per år bleve

den vunna erfarenheten ej så stor, men den uppvägdes delvis av den kännedom

örn sökandens verkliga ekonomi, som en utanför kommunen boende

oftast ej ägde. För vinnande av större erfarenhet skulle enligt förslaget för

flera kommuner utses en gemensam föredragande. Mödrahjälpsnämnden

hade i princip ingenting att invända däremot. Man kunde möjligtvis befara,

att de kommuner och barnavårdsnämnder, där denna föredragande ej blev

bosatt inom kommunen, komme att känna detta inkräkta på sin självbestämmanderätt.

De försök, som i länet gjorts med gemensam bärna vårdsman

för flera kommuner, hade hittills i endast två fall blivit verklighet. Kunde

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majus proposition nr 5.

kommunerna i större utsträckning förmås att sammansluta sig i kommunalförbund,

skulle båda anordningarna lösas tillfredsställande.

Mot förslaget att föredragande i fråga örn mödrahjälpsärenden i barnavårdsnämnderna

ovillkorligen skulle vara kvinna ställer sig även mödrahjälpsnämnden

i Blekinge län skeptisk. Erfarenheten från nämndens verksamhetsområde

talade för, att män kunde fylla denna uppgift lika bra som

kvinnor, varför likställighet borde råda. Hur skulle en barnavårdsnämnd

förfara, örn för uppdraget lämplig kvinna icke funnes att tillgå? Att flera små

kommuner finge en gemensam utredningsman i mödrahjälpsärenden kunde

enligt nämndens mening visserligen medföra vissa fördelar på så sätt, att

vederbörande utredningsman finge större erfarenhet, men att en sådan anordning

även kunde medföra nackdelar torde vara säkert, inte minst därför att

en utredningsman från annan kommun icke ägde den för den nöjaktiga utredningen

behövliga personkännedomen.

Förslaget att föredragande i barnavårdsnämnd i dessa ärenden skulle vara

kvinna tillstyrkes av länsstyrelsen i Kristianstads län. Däremot kunde länsstyrelsen

i likhet med länets mödrahjälpsnämnd icke biträda förslaget örn

gemensam föredragande för flera barnavårdsnämnder. Denna i och för sig

riktiga tanke borde icke förverkligas, förrän erfarenhet vunnits angående den

nya organisationen.

Mödrahjälpsnämnden i Kristianstads län ansluter sig helt till förslaget

att såsom föredragande i mödrahjälpsärenden för varje barnavårdsnämnd utses

en kvinna, som också skulle kontrollera medlens användning och bistå

modem vid inköp och dylikt. — Då enligt föreliggande förslag endast kvinnor

kunde utses till föredragande i mödrahjälpsärenden, skulle ett sådant system

för dessa grupper medföra uteslutande kvinnliga barnavårdsmän — något

som många gånger kunde vara önskvärt •— men möjlighet borde ju dock stå

öppen att välja den för posten mest lämpade. För en barnavårdsman vore

rutin synnerligen viktig. För en föredragande i mödrahjälpsärenden, som

även skulle bistå mödrarna vid anskaffning av kläder m. m., vore det viktigare

att vederbörande hade ingående lokal- och personkännedom och vore lätt tillgänglig.

Både hjälp och övervakning bleve avsevärt försvårade med ökade

avstånd och dyrbarare resor. Här fordrades dock ej annan kompetens än

vad en klok och vidsynt husmor besutte. En särskild föredragande för varje

socken vore därför att föredraga.

Mot socialstyrelsens förslag, att åt den särskilda föredraganden i mödrahjälpsärenden

även skulle uppdragas utrednings-, förslags- och kontrolluppgifter,

anmärker mödrahjälpsnämnden i Malmö, att nämnden icke ville bestrida,

att en dylik bestämmelse kunde vara av värde för landsbygdens barnavårdsnämnder

— d. v. s. mindre nämnder — men nämnden kunde däremot

icke finna något som helst försvar för en dylik föreskrift att gälla städerna

eller i allt fall de större av dessa. Framför allt de större städerna hade ju

måst tillsätta särskilda tjänstemän för mödrahjälpsverksamheten, vilken blivit

av mycket stor omfattning och otänkbart skulle kunna anförtros åt ledamot

hos barnavårdsnämnden. Mödrahjälpsnämnden förutsatte alltså, att den före
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

slagna anordningen lämnade i allt fall de större städerna utanför. På grund

av den formulering socialstyrelsens förslag erhållit syntes man visserligen

vara berättigad draga den slutsatsen, att föredraganden — oavsett om vederbörande

vore ledamot i nämnden eller icke •—• skulle hava till uppgift att

verkställa undersökningar och dylikt, och i så fall skulle den tjänsteman, som

närmast hade att svara för mödrahjälpsvensamheten kunna bli föredragande,

verkställa undersökningar och dylikt. Även örn denna tolkning befunnes vara

riktig, ansåg nämnden dock — i vad det avsåge de större städerna — att

själva undersökningsarbetet m. m. borde vara anförtrott härför utsedda och

lämpliga tjänstemän och att alltså absolut föreskrift icke lämnades därom, att

föredraganden alltid tillika måste verkställa arbetet med undersökningar,

kontroll och dylikt.

Förslaget örn vissa föredragande i barnavårdsnämnderna bygger tydligen

på en i praktiken redan förefintlig organisationsform, som under den korta

verksamhetstiden vuxit fram spontant, framhåller länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län. Tanken att vissa smärre kommuner kunde förenas örn en föredragande

torde också hava fog för sig. Länsstyrelsen ifrågasatte emellertid

starkt det lämpliga i att sådan föredragande erhölle ersättning av statsmedel

för sin verksamhet. Dels talade statsfinansiella skäl häremot, dels syntes

det i princip oriktigt att med en sådan kommunal befattning, även örn den

vore gemensam för flera kommuner, förenades rätt till ersättning av statsmedel.

Beträffande förslaget att länsstyrelsen skulle äga utse särskild föredragande

uttalar mödrahjälpsnämnden i Göteborg, att den icke finner en

sådan anordning vara nödvändig och knappast önskvärd. Det vore ägnat att

ingiva betänkligheter att härigenom öka de redan förut ansenliga utredningskostnaderna

för mödrahjälpsärenden. Socialstyrelsen hade beräknat, att

denna anordning skulle medföra en kostnad för år beräknat av 50,000 å 60,000

kronor. I varje fall vore en dylik anordning icke erforderlig för Göteborgs

stads mödrahjälpsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ansluter sig till förslaget om särskilda föredragande

av mödrahjälpsärenden i barnavårdsnämnderna — föredragande,

vilka även borde utföra nödiga utredningar. I flertalet fall torde kvinnor

vara lämpligast för detta uppdrag, men det syntes dock länsstyrelsen tvivelaktigt,

örn ett stadgande i denna riktning borde göras obligatoriskt. En rekommendation

av kvinnliga föredragande torde vara tillräcklig. Uppdraget

syntes böra vara avlönat och arvodet utgå av kommunala medel. Förslaget

att arvode skulle vara obligatoriskt och utgå av statsmedel, endast örn föredraganden

vore gemensam för flera kommuner, kunde länsstyrelsen icke tillstyrka.

Kommunerna torde hava sådana fördelar av mödrahjälpen, att det

vore skäligt, att ifrågavarande omkostnader betalades av kommunerna själva.

Vid gemensam föredragande kunde länsstyrelserna efter grunder, som borde

fastställas, fördela arvodesbeloppet mellan kommunerna.

Förslaget örn tillsättandet av särskild föredragande för mödrahjälpsärenden

inom de kommunala myndigheterna finner länsstyrelsen i Skaraborgs län

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

värt beaktande, dock med den ändringen, att nämnda föredragande icke med

nödvändighet borde vara kvinna. Länsstyrelsen anslöte sig till vad mödrahjäipsnämnden

i sitt yttrande härutinnan anfört.

Mödrahjälpsnämnden i Skaraborgs län framhåller, att mödrahjälpsnämnden

för sitt bedömande av en sökandes behov av mödrahjälp i allmänhet vore

helt hänvisad till den av barnavårdsnämnden företagna utredningen i ärendet.

Det vore därför av största vikt, att denna utredning bleve så fullständig

och klarläggande som möjligt. Socialstyrelsens förslag örn gemensam föredragande

i mödrahjälpsärenden för flera mindre kommuner torde vara ägnat

att befrämja denna angelägenhet och tillstyrktes därför av mödrahjälpsnämnden,

som tillika ville erinra örn att speciellt i Skaraborgs län ett stort

antal små kommuner funnes. Ehuru det ofta torde vara lämpligast, att föredraganden

vore kvinna, syntes det dock icke tillrådligt att utesluta möjligheten

att tillsätta manlig föredragande. Särskilt i kommuner, där socialvårdssyssloman

eller annan på området lämplig manlig kraft funnes att tillgå,

torde denne kunna vara väl skickad för ett sådant uppdrag.

Mödrahjälpsnämnden i Värmlands län anser det både principiellt och

praktiskt riktigt, att den utredande och verkställande befattningen med mödrahjälpsärendena

inom barnavårdsnämnderna uppdrages åt någon härför lämplig

kvinna. Kvinnorna syntes också hittills i alltför få fall hava tagits i anspråk

för dessa uppgifter. Mödrahjälpsnämnden vore dock icke beredd tillstyrka,

att föreskrift infördes i mödrahjälpsförordningen att föredragande i

mödrahjälpsärenden måste vara kvinna. Svårigheter kunde mångenstädes

uppstå att erhålla en kvinna lämplig och villig åtaga sig detta uppdrag. Inom

nämndens verksamhetsområde funnes många män, som på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt handhaft dessa ärenden. Mödrahjälpsnämnden kunde icke

finna det för hjälpverksamheten lyckligt, örn dessa nu helt hastigt skulle avkopplas

från all befattning med mödrahjälpen. Förslaget, att till föredragande

i mödrahjälpsärenden skulle kunna utses person utanför barnavårdsnämnden,

ansåg sig mödrahjälpsnämnden kunna tillstyrka endast under förutsättning,

att något tvivel icke behövde råda örn att föredraganden i sitt

handlande vore underkastad tjänstemannaansvar. Då föredraganden bland

annat skulle vaka över mödrahjälpens rätta användning, borde denne även

kunna göras ansvarig gentemot kommunen för försummelser i detta hänseende.

Mot socialstyrelsens förslag att gemensam föredragande i mödrahjälpsärenden

skulle kunna utses för flera barnavårdsnämnder hade mödrahjälpsnämnden

intet att erinra. Inom mödrahjälpsnämndens verksamhetsområde

vore det dock endast ett fåtal kommuner, som med hänsyn till geografisk utsträckning

och vägförbindelser lämpade sig för att ha sådan föredragande.

Mödrahjälpsnämnden i örebro län säger sig kunna av erfarenhet betyga,

att utredningen i hög grad vunne på att barnavårdsnämnd för densamma hade

kompetent person till förfogande. Mödrahjälpsnämnden tillstyrkte fördenskull

livligt såväl socialstyrelsens förslag örn föreskrift i mödrahjälpsförordningen,

att för mödrahjälpsärenden skulle inom varje barnavårdsnämnd

finnas en särskild föredragande, vilken skulle vara kvinna, som ock vad styrel
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 ro 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

sen i samband därmed föreslagit örn utseende av oell arbetsuppgifter för

dylik föredragande. Däremot ställde sig mödrahjälpsnämnden mycket tveksam

örn lämpligheten av förslaget att länsstyrelse skulle äga att för mindre kommuner

förordna gemensam föredragande. Yäl vore det uppenbart, att det

skulle för utredningens resultat vara fördelaktigt med gemensam föredragande

i flera små kommuner, och mödrahjälpsnämnden insåge tillfullo det gagn

detta skulle innebära för en bättre ordning i fråga örn barnavårdsmannainstitutionen.

Mödrahjälpsnämndens tvekan hade sin grund i den hos befolkningen

starkt rotade månheten örn att bevara den kommunala självbestämningsrätten.

Varje försök att beskära denna mottoges med misstroende, och

mödrahjälpsnämnden kände sig övertygad örn att ett genomförande av socialstyrelsens

förslag skulle kunna leda till att de kommunerna påtvingade föredragandena

skulle i sitt arbete röna ovilja eller i allt fall sakna erforderligt

stöd för sitt arbete inom kommunerna. Mödrahjälpsnämnden avstyrkte fördenskull,

att länsstyrelse skulle äga utse föredragande för flera kommuner.

I samband med föreskriften örn särskild föredragande borde emellertid framhållas

lämpligheten av att små närliggande kommuner förenade sig örn

gemensam föredragande samt att härigenom samtidigt kunde för dessa kommuner

vinnas en god lösning av barnavårdsmannainstitutionen.

Till förslaget örn att i mödrahjälpsförordningen infördes föreskrift örn att för

mödrahjälpsärenden skulle inom varje barnavårdsnämnd finnas en särskild

föredragande, vilken skulle vara kvinna, lämnar länsstyrelsen i Västmanlands

län sin anslutning. Likaså finner länsstyrelsen lämpligt att, såsom föreslagits,

gemensam föredragande förordnas av länsstyrelse, för närliggande

kommuner med ringa invånarantal. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang

endast påpeka det faktum, att, örn Norrland och Kopparbergs län undantoges,

det alldeles övervägande antalet kommuner, omkring 1,725 av omkring 2,125,

hade så få invånare, att det enligt förslaget skulle åligga länsstyrelserna att

avgöra, huruvida en barnavårdsnämnd skulle få själv utse sin föredragande

eller icke.

I likhet med socialstyrelsen understryker mödrahjälpsnämnden i Kopparbergs

län, med instämmande av länsstyrelsen i länet, alldeles särskilt lämpligheten

av att för mödrahjälpens effektiva utnyttjande såväl utredning av

den hjälpsökandes behov som rådgivning verkställdes av en för detta ändamål

inom eller utom barnavårdsnämnden tillsatt kvinna. Som det emellertid kunde

antagas, att för uppdraget lämplig kvinna icke alltid funnes att tillgå, borde ej

ett stadgande i nu nämnda hänseende göras ovillkorligt. Beträffande den för

flera barnavårdsnämnder gemensamma föredraganden hade socialstyrelsen

föreslagit, att denne skulle för de med uppdraget förenade direkta kostnaderna

åtnjuta ersättning av statsmedel med visst fastställt belopp för varje ansökan.

En föredragande, vars verksamhetsområde vore begränsat till den egna.

kommunen, skulle däremot äga för sina kostnader erhålla gottgörelse av

kommunen allenast därest denna så funne för gott. Mödrahjälpsnämnden fann

en sådan anordning icke vara fullt tillfredsställande. De uppgifter av utredande,

verkställande och rådgivande art, vilka vore avsedda att av mödra
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 5.

hjälpsnämnden anförtros föredragandena, komme givetvis att med verksamhetens

nuvarande omfattning i icke ringa utsträckning taga vederbörandes tid

och krafter i anspråk, i ali synnerhet som föredragandena enligt den föreslagna

anordningen genom bland annat besök i hemmen skulle verka för och åstadkomma

ett intensivare samarbete mellan barnavårdsnämnderna och de hjälpsökande

mödrarna. Uppenbart torde vara, att såsom regel vissa, många gånger

icke obetydliga kostnader komma att bliva förenade med föredragandenas

verksamhet, sådan densamma utformats av socialstyrelsen, vilka kostnader

icke rimligtvis kunde bäras av vederbörande föredragande. Enär barnavårdsnämnderna

icke torde hava anslagit medel till täckande av förutnämnda utgifter,

fann mödrahjälpsnämnden det angeläget, att i mödrahjälpsförordningen

intoges en bestämmelse av innehåll, att föredragandena, oavsett huruvida de

vore knutna till en eller flera kommuner, tillförsäkrades rätt till ersättning av

kommunen för med verksamheten förenade kostnader, exempelvis i form av

en lämpligt avvägd rese- och traktamentsersättning.

Behovet av särskild föredragande vitsordas av mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs

läns landstingsområde. I detta län hade redan i de flesta kommuner sådan

anordning vidtagits. Nämnden kunde likväl icke finna det praktiskt, att varje

barnavårdsnämnd endast skulle få ha en dylik föredragande, allra helst örn denne

samtidigt skulle vaka över att de beviljade medlen komme till rätt användning.

I de stora norrlandssocknarna med dess vida avstånd mellan de olika bygderna

skulle en sådan föredragande få ett så pass tungrott arbete, att effektiviteten

därav säkerligen komme att försvåras. Det borde därför få ankomma

på barnavårdsnämnderna själva att bestämma antalet föredragande inom

respektive nämnd. Förslaget örn att endast kvinnor skulle få vara föredragande

i mödrahjälpsärenden inom barnavårdsnämnderna kunde mödrahjälpsnämnden

icke tillstyrka. Det torde nämligen icke vara möjligt att på landsbygden

kunna uppbringa kvinnor inom varje kommun (eller grupp av småkommuner),

som över huvud skulle vilja åtaga sig detta uppdrag. Icke heller torde man

kunna anse, att kvinnorna alltid presterade ett bättre arbete på detta område

än männen. Detta hade mödrahjälpsnämnden fått bestyrkt genom den

erfarenhet, som vunnits av de från barnavårdsnämnderna insända utredningarna

vid ansökan örn mödrahjälp. Dessa utredningar gjordes i vissa

kommuner mestadels av kvinnor, i andra åter av män. Man kunde därvid

göra den iakttagelsen, att, med några enstaka undantagsfall, de utredande

kvinnorna gjorde sin sak förträffligt, under det att andra — och även sådana

i direkt socialt arbete stående — presterade ytterst magra och torftiga utredningar.

Och detsamma gällde de manliga utredarna. Med det sagda

hade mödrahjälpsnämnden icke velat förneka, att det vore lyckligast, örn kvinnliga

föredragande alltid stöde att erhålla. Det lage i sakens natur, att dessa

bäst borde förstå en nödställd kvinna i hennes belägenhet. Men, såsom förhållandena

faktiskt vore på landsbygden, skulle det säkerligen vara olyckligt

för hela mödrahjälpsverksamlieten, örn denna fastlåstes vid idel kvinnliga

föredragande i alla barnavårdsnämnder. Detta bleve helt säkert i många

kommuner en stadga på papperet, så till vida, att den kvinnliga »föredra
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 5.

gander!» skreve sitt namn under handlingen och någon av nämndens manliga

ledamöter — i regel ordförande eller sekreterare — bleve den faktiskt föredragande.

Och detta kunde ju icke vara till båtnad för verksamheten. — Socialstyrelsens

förslag örn gemensam föredragande, då det gällde småkommuner,

syntes beaktansvärt örn än kanske ganska svårt att på sina håll realisera.

Mödrahjälpsnämnaen vore icke övertygad örn att det föreslagna sättet för

deras utseende vore det lyckligaste. Berättigade invändningar komme också

att resas från en mängd kommuner mot förslaget, att de för flera kommuner

gemensamma föredragandena erhölle arvode av statsmedel för sitt uppdrag,

under det att andra kommuner vore nödsakade att avlöna motsvarande arbetskraft

själva. Det vore icke alltid säkert, att en liten kommun på några

hundra invånare hade sämre ekonomisk ställning än en kommun med ett

eller annat tusental. Mödrahjälpsnämnden ifrågasatte, om det ej vore enklare,

att författningen endast medgåve rätt till anställande av för flera kommuner

gemensam föredragande, där så kunde anses lämpligt, samt att denna fråga

sedan i varje särskilt fall finge ordnas såsom en angelägenhet mellan vederbörande

mödrahjälpsnämnd och berörda barnavårdsnämnder. Förmodligen

skulle knappast någon barnavårdsnämnd ha någon invändning att göra, örn

den för en kostnad av några kronor erhölle mödrahjälpsutredningar kompetent

utförda av därför kvalificerad kraft. Tanken att låta de för flera kommuner

gemensamma föredragandena samtidigt vara barnavårdsmän syntes i och för

sig mycket tilltalande, örn man nämligen icke låste fast sig vid uteslutande

kvinnor såsom föredragande. I sistnämnda fall bleve nämligen hela bestämmelsen

praktiskt taget ganska värdelös av den anledningen, att kvinnor på

landsbygden aldrig annat än i sällsynta undantagsfall kunde förmås att åtaga

sig barnavårdsmannauppdrag.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ej något att invända mot att

särskild kvinnlig föredragande i mödrahjälpsärenden utsåges i barnavårdsnämnd.

Däremot ställer sig länsstyrelsen synnerligen tveksam till förslaget

örn inrättande av gemensam föredragande för flera kommuner i mödrahjälpsärenden.

Tillsättandet av dylika föredragande genom länsstyrelsens försorg

syntes innebära ett avsteg från den kommunala självbestämmanderätt, som

eljest ansetts böra förefinnas i hithörande ärenden. I allt fall torde inom länet

med hänsyn till de ofta stora avstånden mellan orter i olika kommuner det

föreslagna systemet knappast kunna ifrågakomma, örn ej ersättningen bestämdes

väsentligt högre än enligt förslaget. Därest uppslaget örn gemensamma

föredragande med hänsyn till de geografiska och kommunala förhållandena

inom andra delar av riket ansåges böra bli föremål för närmare

övervägande, syntes frågan härom böra upptagas till prövning i ett större

sammanhang, avseende organisatoriska förändringar av den sociala hjälpverksamheten

över huvud.

Förslaget att barnavårdsnämnderna skulle förstärkas med en särskild

kvinnlig föredragande för mödrahjälpsärenden med uppgift även att verkställa

utredningar i sådana ärenden och övervaka hjälpens användning kunde, anser

mödrahjälpsnämnden i Västernorrlands län, vara särskilt värdefullt, därest

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 5.

53

valet folie på lämplig person. Mödrakjälpsnämnden hade den erfarenheten,

att stora brister vidlådde utredningarna och att detta hade sin grund i att

barnavårdsnämnderna i de flesta fall saknade för ändamålet lämplig arbetskraft.

Några av barnavårdsnämnderna inom nämndens verksamhetsområde

hade kvinnliga befattningshavare för mödrahjälpsverksamheten, och utredningarna

i dessa barnavårdsnämnders ärenden vore avsevärt bättre än i de

övrigas. Genom att en sådan befattningshavare tillsattes, bomme även handläggningen

av ärendena att kunna ske skyndsammare än hittills. Det förekomme

ofta, då från mödrahjälpsnämnden kompletterande uppgifter till utredningarna

begärdes, att man från barnavårdsnämnderna svarade, att det

vore omöjligt att hinna med att skaffa alla erforderliga uppgifter. Ett sådant

förhållande måste ju inverka menligt på verksamhetens effektivitet och ändamålsenlighet.

Förutsättningen för att ett mödrahjälpsärende skulle kunna

prövas riktigt måste vara en allsidig utredning, vilken innehölle upplysning

örn alla omständigheter, som kunde vara av betydelse för hjälpbehovets

bedömande. Mödrahjälpsnämnden hade ju i regel ingen som helst kännedom

örn sökandenas förhållanden, utan den hade endast att hålla sig till utredningarna.

Vore dessa ofullständiga, komme behovsprövningen icke att leda

till ett riktigt resultat. En följd av bristfälliga utredningar bleve även, att

de förslag till hjälpåtgärder, som barnavårdsnämnderna uppgjorde, bleve

schablonmässiga, och man bibringades den känslan, att förslagen vore gjorda

på en höft. Örn en särskild sakkunnig föredragande tillsattes i varje barnavårdsnämnd,

komme dessa missförhållanden att avhjälpas. Även som

kontrollerande organ och som rådgivare åt mödrarna skulle en sådan föredragande

vara till stor nytta.

Det kunde givetvis tänkas, anmärker mödrahjälpsnämnden i Jämtlands län,

att i vissa fall mödrahjälpsnämnden genom systemet med särskild föredragande

skulle kunna erhålla en fullständigare och mera korrekt bild av

sökandens förhållanden än vad nu vore fallet. Inom Jämtlands län vore det

tämligen vanligt, att barnmorska eller sjuksköterska ombesörjde utredning i

mödrahjälpsärenden. I åtskilliga kommuner verkställde barnavårdsnämndens

ordförande den erforderliga utredningen, och i andra fall anförtroddes utredningen

åt den ledamot i nämnden, som lättast kunde komma i kontakt med

sökanden. Vilkendera utvägen som än anlitades, bleve utredningens resultat

naturligtvis i sista hand beroende av utredarens personliga kvalifikationer och

intresse. Mödrahjälpsnämnden trodde emellertid icke, att det vore lämpligt

med tvingande bestämmelser angående kvinnlig föredragande på sätt socialstyrelsen

ifrågasatt. Däremot kunde en anvisning till barnavårdsnämnderna örn

huru de kunde ordna utredningen i mödrahjälpsärenden vara lämplig.

Systemet med en för flera små kommuner gemensam föredragande, förordnad

av länsstyrelsen, torde knappast vara lämpat för de många gånger till invånarantalet

obetydliga men till omfånget stora kommunerna i Norrland. Det

bleve dock alltid i sista hand mödrahjälpsnämnden, som finge söka åstadkomma

tilldelning av mödrahjälp efter så rättvisa och enhetliga regler som möjligt,

och viktigaste förutsättningen härför vore, att uppgifterna i utrednings
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majda proposition nr 5.

protokollet gjordes fullständiga. Mödrahjälpsnämnden ville därför för sin

del föreslå, att den av socialstyrelsen ifrågasatta organisationen nied särskild

föredragande icke måtte göras obligatorisk, utan att allenast möjlighet till en

sådan organisation lämnades öppen för de kommuner, som ansåge sig betjänta

därav. Vad beträffade det föreslagna sättet att avlöna sådan föredragande,

syntes detta icke vara så lyckligt valt.

Förslaget örn föredragande i barnavårdsnämnderna tillstyrkes av mödrahjälpsnämnderna

i Jönköpings och i Norrbottens län. I Norrbottens län

kunde det emellertid ej komma i fråga att tillsätta gemensam föredragande i

flera barnavårdsnämnder, påpekar nämnden i detta län.

Departementschefen.

Yad socialstyrelsen, med instämmande av bland andra svenska landskommunernas

förbund, yttrar örn barnavårdsnämndernas ställning i organisationen

och behovet av en förstärkning av dessas kompetens synes i hög grad beaktansvärt.

Spörsmålet kan förutsättas bliva föremål för ingående överväganden

inom socialvårdskommittén, som även torde komma att ägna den av

svenska landskommunernas förbund berörda, för socialvårdens framtida

organisation grundläggande frågan örn kommunindelningen synnerlig uppmärksamhet.

I syfte att göra barnavårdsnämnderna bättre skickade att fullgöra de ansvarsfulla

och ömtåliga uppgifter, som anförtrotts dem i samband med mödrahjälpen,

har socialstyrelsen bland annat framlagt förslag, som avse att lägga

dessa uppgifter i en därtill lämpad och kvalificerad kvinnas hand. I varje

barnavårdsnämnd skulle för mödrahjälpsärenden finnas en särskild föredragande,

vilken skulle vara kvinna. I mera vidsträckta kommuner skulle

dock mer än en föredragande kunna utses. För barnavårdsnämnd i kommun

med mindre än 2,000 invånare skulle länsstyrelsen äga förordna föredragande

gemensam med annan barnavårdsnämnd.

Förslagen hava på alla håll väckt intresse. Ej minst har förslaget örn

särskild föredragande i mödrahjälpsärenden väckt nästan allmän anklang och

torde böra lagfästas. Mot dess närmare utformning i socialstyrelsens förslag

har dock befogad kritik framkommit. Allmänt vitsordas väl, att uppgiften som

föredragande — i den mening, varom här är fråga — får anses ligga särskilt

väl till för kvinnor och att den därför som regel bör anförtros någon för uppdraget

lämplig kvinna. Ett obligatoriskt lagstadgande härom har emellertid

på skäl, som jag finner övertygande, avstyrkts av flertalet hörda myndigheter.

Att mer än en föredragande inom en barnavårdsnämnd bör kunna utses ej

endast då kommunens vidsträckthet utan även då andra förhållanden (t. ex.

stort invånarantal) så påfordra, synes uppenbart.

Mot förslaget om en för flera mindre kommuner gemensam föredragande,

utsedd av länsstyrelse, ha framförts invändningar från skilda håll. För en

föredragande, som även skulle bistå mödrarna med råd och dåd (t. ex. vid anskaffning

av kläder m. m.) vore det viktigare, har det sålunda anmärkts, att

besitta ingående lokal- och personkännedom samt vara lätt tillgänglig än att

hava förvärvat speciell rutin i handläggningen av hithörande ärenden. Både

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

hjälp och övervakning bleve avsevärt försvårade med ökade avstånd och dyrbara

resor. För de ej sällan till invånarantalet obetydliga men till omfånget

stora kommunerna i Norrland lämpade sig ej den föreslagna ordningen.

Osannolikt vore ej heller att, såsom även påpekats, de kommunerna påtvingade

föredragandena kunde komma att i sitt arbete röna ovilja eller i allt fall

sakna erforderligt stöd för sitt arbete inom kommunerna. Tanken på att den

för flera barnavårdsnämnder gemensamme föredraganden skulle kunna fungera

som barnavårdsman för hela området har mötts av den anmärkningen, att

flertalet barnavårdsmän för närvarande vore män, att det icke utan vidare vore

givet, att kvinnor för denna samhällsuppgift vore att föredraga framför lämpliga

män samt att det särskilt på landsbygden visat sig svårt och mångenstädes

rent av omöjligt att förmå kvinnor att åtaga sig barnavårdsmannauppdrag.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning örn behovet av en förstärkning

av barnavårdsnämndernas kompetens, vilken fråga naturligen är av särskild

vikt i många av de smärre kommunerna. Jag är emellertid synnerligen

tveksam örn några åtgärder i denna riktning tvångsvis böra genomföras

annat än i ett större sammanhang. Med hänsyn även till vad som från

flera håll anförts mot det nu föreliggande förslaget på denna punkt och som

synes mig kräva beaktande, torde annan författningsändring icke böra genomföras

än att föreskrift införes i tillämpningskungörelsen, att för mödrahjälpsärenden

skall av barnavårdsnämnd utses en eller, där omständigheterna därtill

föranleda, flera föredragande med de befogenheter, som av socialstyrelsen angivits.

Till föredragande bör utses för uppdraget lämplig och intresserad

person, vilken företrädesvis bör vara kvinna.

På grund av ett påpekande av mödrahjälpsnämnden i Malmö vill jag framhålla,

att det givetvis icke möter något hinder att till föredragande i mödrahjälpsärenden

utse lämplig person utanför barnavårdsnämnden, t. ex. hos

densamma eller kommunen i övrigt anställd tjänsteman. I allmänhet torde

den föreslagna ordningen, innebärande att föredraganden även bör företaga

erforderliga utredningar och biträda vid verkställighet och kontroll, vara

lämplig och ändamålsenlig; föreskriften härom synes emellertid icke behöva ha

en absolut karaktär utan bör kunna möjliggöra modifikationer i olika riktningar.

Från flera håll — bland annat socialvårdskommittén — har starkt understrukits

vikten av goda utredningar ävensom att föredraganden vid utredning

av ärendena besöker sökandenas hem. För att besök i hemmen icke skulle

eftersättas, borde, framhålles det, nödvändiga resekostnader bestridas av

vederbörande kommun. Någon garanti för att medel till detta ändamål stå

till förfogande finnes icke för närvarande. Då jag delar den uttalade uppfattningen

örn betydelsen att för erhållande av tillförlitliga utredningar besök

i stor utsträckning göres i sökandes hem ävensom att gottgörelse för erforderliga

resor bör lämnas av kommunen, synes en föreskrift i sistnämnda avseende

böra införas i tillämpningskungörelsen.

I annat sammanhang har jag förutsatt visst samråd mellan medicinalstyrelsen

och tillsynsmyndigheten i mödrahjälpsfrågor av mera utpräglat sjukvårdande

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 5.

eller hälsovårdande karaktär. Det synes lämpligt, att ett intimare samarbete

äger rum mellan organen för mödrahjälpsverksamheten och organen för särskilt

den förebyggande mödra- och barnavården samt att den föredragande i mödrahjälpsärenden

upprätthåller en nära kontakt med läkare och sköterska på

mödra- och barnavårdscentraler, respektive -stationer, där sådana finnas.

Något hinder föreligger givetvis icke för mödrahjälpsnämnd att i beslutet

örn beviljad hjälp föreskriva, att moder och barn skola, där så kan

ske, stå under tillsyn vid dylik central eller station. Så har redan i stor

utsträckning skett och synes mig även i många fall lämpligt. Spörsmålet

torde böra göras till föremål för närmare överväganden av tillsyningsmyndigheten

i samråd med medicinalstyrelsen i syfte att finna en mera enhetlig

reglering.

Att i barnavårdslagen införa stadgande örn rätt för ledamot av mödrahjälpsnämnd

eller någon dess tjänsteman att närvara i barnavårdsnämnd vid behandling

av mödrahjälpsärenden har icke synts erforderligt.

Kontrollen.

Socialstyrelsen.

Styrelsen har under nyssnämnda rubrik gjort uttalanden å sid. 109 o. följ.

i Bilaga A.

Yttranden.

Statskontoret anser knappast skäl föreligga för ett genomförande av

styrelsens förslag, att den siffermässiga kontrollen av barnavårdsnämndernas

redovisningar skulle åvila socialstyrelsen. Frånsett den omständigheten, att

ett förläggande av denna kontroll till socialstyrelsen skulle medföra en ökning

av styrelsens personalkostnader, vilket sjävfallet borde undvikas i nuvarande

tidsläge, syntes den nu tillämpade ordningen med statskontoret, respektive

länsstyrelserna såsom granskande myndigheter innebära säkerhet för att

nämnda kontroll fulllgjordes på ett fullt betryggande sätt. —- Därest den

siffermässiga kontrollen av barnavårdsnämndernas redovisningar befunnes

även i fortsättningen böra ankomma på statskontoret och länsstyrelserna,

torde det icke vara lämpligt att —- såsom socialstyrelsen ifrågasatt — överflytta

den sakliga granskningen av dessa redovisningar på mödrahjälpsnämnderna.

De svårigheter, som enligt styrelsens mening skulle föreligga för en

länsstyrelse att avgöra, örn mödrahjälpsnämnds beslut blivit rätt tillämpat

eller ej, syntes nämligen kunna undanröjas genom att tillfredsställande

direktiv och anvisningar meddelades till ledning för mödrahjälpsnämnderna

och barnavårdsnämnderna. Örn i mödrahjälpsnämnds beslut klart angåves,

på vilket sätt och i vilken omfattning mödrahjälp skulle utgå, torde det näppeligen

behöva möta något större hinder för en länsstyrelse att konstatera, örn

hjälpen disponerats i överensstämmelse med nämndens beslut eller ej. En

uppdelning av granskningsskyldigheten på föreslaget sätt förefölle dessutom

olämplig med hänsyn till den bristande enhetlighet, som otvivelaktigt skulle

bliva en följd av en dylik uppdelning. Statskontoret ansåge fördenskull, att

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

det nuvarande systemet med avseende å granskningen borde bibehållas oförändrat

och avstyrkte förty styrelsens förslag på denna punkt. — Med hänsyn

till vad sålunda anförts kunde statskontoret icke tillstyrka, att medel — av

styrelsen beräknade till 8,000 kronor — anvisades för bestridande av kostnaderna

för den instruktions- och upplysningsverksamhet, som enligt styrelsens

förslag skulle ankomma på mödrahjälpsnämnderna.

Beträffande granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar fann

riksräkenskapsverket det av socialstyrelsen framlagda förslaget, att den

sakliga granskningen av dessa redovisningar skulle anförtros åt mödrahjälpsnämnden

vara välbetänkt. Härigenom skulle mödrahjälpsnämnden

beredas tillfälle att kontrollera, huruvida barnavårdsnämnderna utdelat

hjälpen i enlighet med mödrahjälpsnämndens beslut. Yad anginge den

siffermässiga granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar ansåg

riksräkenskapsverket, att samma myndighet, som hade att utbetala mödrahjälpsmedlen

till barnavårdsnämnderna och från dessa mottaga alla återlevereringar

av sådana medel, även borde ombesörja den siffermässiga granskningen

av redovisningarna i fråga. Såsom framginge av den förebragta utredningen

hade också länsstyrelserna hittills verkställt sådan granskning. Flera

länsstyrelser hade därjämte företagit granskning i sakligt hänseende av redovisningarna.

Enär länsstyrelsens hittillsvarande uppgifter beträffande utbetalning

och återleverering av mödrahjälpsmedel enligt socialstyrelsens förslag

skulle kvarstå oförändrade •— vilket riksräkenskapsverket i frågans nuvarande

läge ville förorda — borde länsstyrelsen jämväl verkställa den siffermässiga

granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar. I enlighet

härmed skulle alltså mödrahjälpsnämnden efter fullgjord granskning i sakligt

hänseende av redovisningarna översända handlingarna tillika med eventuella

anmärkningspromemorior till länsstyrelsen, som hade att vidtaga de åtgärder,

vartill mödrahjälpsnämndens anmärkningspromemorior och länsstyrelsens

egen granskning i såväl sakligt som siffermässigt hänseende kunde föranleda.

Över länsstyrelsens beslut angående återleverering av mödrahjälpsmedel

skulle barnavårdsnämnderna äga rätt att föra talan hos Kungl. Maj:t. Därest

granskningsarbetet ordnades på sätt riksräkenskapsverket föreslagit, komme

den ifrågasatta ökningen av socialstyrelsens personal med tre extra ordinarie

kanslibiträden att bli obehövlig.

Endast det av mödrahjälpsnämnderna redan nu nästan undantagslöst

praktiserade naturaunderstödssystemet torde — understryker svenska fattigvårds-

och harnavårdsförhundet — lämna garanti för att hjälpen kommer till

en riktig och ändamålsenlig användning. Att en kommun skulle vara skyldig

att till statsverket återbetala utanordnade medel, som använts i strid mot

mödrahjälpsnämndens beslut och mödrahjälpsförordningens föreskrifter,

torde icke behöva möta invändning under förutsättning att bestämmelsen

icke komme att tillgripas annat än i mera uppenbara fall, då tredska eller

försummelse i större omfattning hos en barnavårdsnämnd förelegat. Bestämmelsen

örn återbetalningsskyldighet, örn användning skett i strid mot mödrahjälpsförordningens

föreskrifter, kunde emellertid möjligen giva rum för

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

olika tolkningar. Givetvis skulle härunder inrymmas det fall, att hjälpen

mot bestämmelsen i 1 § i förordningen avsett tid, som infallit senare än sex

månader efter nedkomsten. För undvikande av sådan hjälp tilldelning syntes

det lämpligt att i mödrahjälpsnämndens beslut intoges särskild erinran örn

förordningens bestämmelse i detta fall. I en del mödrahjälpsnämnder skedde

detta redan nu. I bestämmelsen torde även inrymmas det fall, att en kvinna,

som beviljats mödrahjälp, intagits å sådan anstalt eller sådant hem, som i

2 § 2 stycket i förordningen avses, eller av fattigvården mottagits till stadigvarande

försörjning, innan hjälpen kommit henne tillhanda. Däremot torde

väl knappast barnavårdsnämnds underlåtenhet att lämna sådant meddelande,

som omnämnes i 4 § i kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till förordningen

örn mödrahjälp, med den lydelse det föreslagna tillägget i 7 § i förordningen

skulle erhålla, utan vidare kunna föranleda återbetalningsskyldighet.

Möjligheten av återbetalningsskyldighet i detta fall syntes kunna

medföra långt gående konsekvenser. Den skulle bland annat kunna leda till

att en barnavårdsnämnd för att vara på den säkra sidan måste före varje utbetalning

undersöka, om uppenbart behov av mödrahjälp fortfarande förelåge.

Tillägget till 7 § i mödrahjälpsförordningen syntes böra givas sådan

formulering, att tveksamhet rörande dess rätta tolkning undanröjdes. — Mot

socialstyrelsens förslag att granskningen av barnavårdsnämndernas specificerade

redovisningar skulle anförtros åt mödrahjälpsnämnderna syntes intet

vara att erinra. I varje fall skulle detta föranleda en ökad kontakt mellan

beslutande och verkställande organ. Viss kontroll torde även böra ske av

tillsynsmyndigheten.

På tal örn kontrollen hade socialstyrelsen särskilt framhållit naturaunderstödets

företräden. För ett specialunderstöd av här föreliggande slag torde

understödsformen i fråga vara att rekommendera, yttrar styrelsen för svenska

stadsförbundet, och detta framför allt därför, att den föredragande, som

skulle övervaka understödets användande, därigenom finge en naturlig kontakt

med hemmet. Möjligheterna för barnavårdsnämndens representant att

påverka »en hälsogagnande konsumtion» torde däremot icke böra överskattas.

De större krav på redovisningarna från barnavårdsnämnderna socialstyrelsen

ville ställa torde få anses välgrundade. Däremot kunde styrelsen för sin del

icke tillstyrka förslaget, att kommunerna, ej barnavårdsnämnderna, skulle

svara för återbetalning av medel, som använts i strid mot mödrahjälpsförordningens

föreskrifter eller mödrahjälpsnämndens beslut. Inom åtskilliga

förvaltningsgrenar disponerade kommunala organ, t. ex. arbetslöshetskommittéerna,

över statsmedel till betydande belopp i enlighet med i allmänna

författningar givna regler, utan att man därför ansett sig böra göra kommunerna

själva, i stället för respektive förvaltningsnämnder, ansvariga för oriktigt

handhavande av medlen. Det syntes icke föreligga något bärande skäl

att för detta fall slå in på en ny linje. Det vore här icke fråga örn en verksamhet

i samarbete mellan stat och kommun, som kommunen givits rätt att

utforma. Den anslagsbeviljande myndigheten kunde icke utöva något inflytande

på barnavårdsnämndens beslut. Örn man avkopplade nämndens an
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

svar för besluten, måste detta väl därför snarast verka i en riktning rakt motsatt

den avsedda. Från statsrevisorernas sida hade heller icke ifrågasatts

annat än ett ansvar för barnavårdsnämnderna. Mot ett sådant torde ingen

principiell erinran vara att göra. Då uppfattningen örn länsstyrelsernas befogenhet

redan med gällande lagstiftning därvidlag syntes vara något växlande,

torde en klar författningsföreskrift här vara på sin plats. — För ett

förläggande av granskningen till mödrahjälpsnämnderna i stället för till länsstyrelserna

syntes bärande skäl anförda. Mera tveksamt syntes vara om

.granskningen borde uppdelas så, att siffergranskningen överlämnades till

socialstyrelsen. En bestämd gräns mellan de båda granskningsmomenten

torde vara svår att dra. Siffergranskningen hos socialstyrelsen kunde lätt

draga med sig en granskning av verksamheten, som redan utförts på annat

håll. Behövde tillsynsmyndighetens ställning stärkas, syntes detta böra ske

i annan ordning. Det föreslagna förfaringssättet för kontrollen syntes väl

invecklat och tungrott, varför möjligheterna för en förenkling syntes böra

undersökas. Tanken att ett statligt centralt verk skulle kunna ålägga kommunerna

återbetalning av genom barnavårdsnämnderna utanordnade medel

innebure också en avvikelse från vanlig praxis, för vilken tillräcklig motivering

knappast förebragts. Med det förut påtalade förslaget örn kommunens

ansvar för av barnavårdsnämnd »felaktigt utbetalat belopp» skulle följa, att

nämnden skulle sakna besvärsrätt. — Ett utnyttjande även av barnavårdskonsulenternas

erfarenhet kunde visserligen vara önskvärt men borde ordnas

i former, som icke ytterligare tyngde organisationen. Icke minst mot bakgrunden

av de uttalanden, som socialstyrelsen själv gjort örn en måhända

överdriven kritik av verksamheten tidigare, torde det vara på sin plats att

noga tillse, att man nu icke läte eventuella luckor i organisationen ge till

resultat en överorganisation.

Socialstyrelsen hade ansett en reglering nödvändig beträffande barnavårdsnämnds

redovisningsskyldighet, varigenom en effektiv kontroll över

verksamheten skulle möjliggöras. Svenska landskommunernas förbund har

icke någonting att erinra emot att för sådant ändamål en mera utförlig

specifikation av verifikationerna påbjudes. Däremot ställer sig förbundet

betänksamt emot förslaget att en på denna anordning byggd kontroll

förbundes med en ekonomisk ansvarighet från kommunens sida för verksamheten.

Denna vore ju uppenbarligen av statlig karaktär. I nu förevarande

angelägenheter handlade barnavårdsnämnden som ett statens organ,

och den redovisade också för sin förvaltning inför statlig myndighet. Barnavårdsnämndens

ansvarighet för oriktiga utbetalningar vore i praxis fastslagen.

Att i lag stadga ett borgensansvar för kommunen i detta avseende kunde

enligt förbundets mening icke anses lämpligt. I synnerhet skulle en

sådan anordning framstå såsom synnerligen olämplig, då det gällde kommuner,

vilka av länsstyrelsen tilldelats en gemensam kvinnlig föredragande i

mödralijälpsfrågor. Denna föredragande skulle ju enligt förslaget å nämndens

vägnar vaka över att hjälpen komme till användning i enlighet med

givna föreskrifter, hon vore utrustad med befogenhet att i händelse av skilj
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 5.

aktighet få sin mening antecknad till protokollet och hon vore såväl därigenom

som genom sin ställning i övrigt utrustad med sådan auktoritet, att

hennes mening väl bleve av avgörande betydelse vid nämndens beslut. Denna

föredragande finge i dessa fall betraktas såsom en statens tjänsteman. Det

kunde därför med fog göras gällande, att kommunen icke rimligen borde

åläggas skadeståndsskyldighet för åtgärder, som kanske i icke ringa mån berodde

av hennes föredragning eller handhavande av de henne tillagda uppgifterna.

Gentemot förslagen rörande kontrollen har mödrahjälpsnämnden i Stockholm

i princip intet att erinra. Därest statsmakterna ansåge en så ingående

kontroll i de enskilda fallen erforderlig, varom nu syntes vara fråga, torde

någon annan väg icke stå till buds än att lämna all hjälp in natura, — Mödrahjälpsnämnden

ställde sig något tveksam till förslaget angående omläggning

av redovisningssystemet. Förslaget innebure, att icke mindre än tre olika

myndigheter skulle tagas i anspråk för skilda delar av redovisningen: mödrahjälpsnämnderna

skulle ha den materiella prövningen och socialstyrelsen

den siffermässiga, medan länsstyrelserna skulle handha in- och utbetalningarna

av de kontanta medlen. Därest ingen av de myndigheter, som engagerats

för själva prövningen av redovisningarna, handhade in- och utbetalningarna

av de medel, redovisningarna avsåge, måste man räkna med att

kontrollarbetet kunde bli rätt tungrott. De kontrollerande myndigheterna

måste ha bevis från länsstyrelserna örn de in- och utbetalningar, som

gjorts, skriftväxlingar bli erforderliga, risk förefinnas för missförstånd

i fråga örn vad insända belopp avsåge. Ifrågasättas kunde därför om

det ej vore ändamålsenligare, att mödrahjälpsnämnderna handhade den materiella

prövningen och länsstyrelserna den siffermässiga kontrollen tillika

med in- och utbetalningarna av medel. Efter slutförd prövning borde redovisningarna

översändas till socialstyrelsen för fortlöpande statistisk bearbetning

och sådan eftergranskning, som i särskilda fall ansåges påkallad.

Därest emellertid socialstyrelsens förslag ansåges kunna utan olägenhet

genomföras, torde den nuvarande bestämmelsen örn skyldighet för mödrahjälpsnämnd

att expediera avskrift av varje beslut till länsstyrelsen ej längre

vara erforderlig, då länsstyrelsen i sådant fall icke syntes kunna ha något

intresse av de särskilda besluten. I stället torde det vara tillräckligt med ett

meddelande från mödrahjälpsnämnden örn de bidrags- och lånebelopp, som

skulle utbetalas till de olika barnavårdsnämnderna, I många fall torde det

visserligen vara enklast att giva sådant meddelande i form av avskrift av

beslutet. För större orter borde emellertid någon förenkling och kostnadsminskning

kunna vinnas, örn ifrågavarande skyldighet upphävdes. Som

exempel kunde nämnas, att mödrahjälpsnämnden i Stockholm hade att

expediera omkring 300 beslutsavskrifter i månaden, vilka skulle kunna ersättas

med 2 skrivelser.

Mot den föreslagna bestämmelsen rörande verifikationernas beskaffenhet

hade Stockholms stads barnavårdsnämnd så mycket mindre anledning till invändning,

som nämnden redan förfore på sätt som föresloges. Det ifrågavarande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majus proposition nr 5.

tillägget till 7 § mödrahjälpsförordningen ansåg barnavårdsnämnden däremot

vara obehövligt, eftersom det genom av Kungl. Majit meddelade utslag finge

anses vara fastslaget, att barnavårdsnämnderna redan enligt gällande bestämmelser

kunde förpliktas att återbetala oriktigt utgivna belopp. Den föreslagna

uppdelningen av granskningsarbetet mellan mödrahjälpsnämnden och

socialstyrelsen funne barnavårdsnämnden mindre ändamålsenlig. Nämnden

ifrågasatte örn det icke skulle vara fördelaktigare, att hela granskningen förlädes

till socialstyrelsen. I detta sammanhang ville barnavårdsnämnden

emellertid påtala en annan bestämmelse, som enligt nämndens erfarenhet behövde

förändras. Nämnden avsåge föreskriften i 6 § kungörelsen med tilllämpningsföreskrifter,

att barnavårdsnämnden årligen skulle före den 1 mars

och den 1 september till länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag

ur dagboken över sådana ärenden, i vilka hjälpverksamheten avslutats

under närmast föregående kalenderhalvår. Den för redovisningen sålunda

utmätta tiden vore enligt nämndens mening alldeles för kort. För de större

kommunernas barnavårdsnämnder torde det helt enkelt vara omöjligt att

avlämna dagboksutdragen inom den föreskrivna tiden utan anställande av

tillfälliga arbetskrafter. Nämnden hemställde örn sådan ändring av ifrågavarande

bestämmelse, att tiden för redovisningens avlämnande bestämdes

till 1 maj, respektive 1 november.

Länsstyrelsen i Uppsala län anmärker beträffande den tekniska granskningen,

att en sådan granskning av användningen av statsmedel på flera områden

utövades genom landskontoren, vilka för detta ändamål hade särskilt

utbildad personal. Med de kommunala myndigheterna stöde denna personal

i ständig förbindelse. Kompletteringar eller förklaringar infordrades genom

telefon eller direkta brev till vederbörande. Upplysningar lämnades vid besök,

rättelser åstadkommes effektivt och utan omgång. Det förefölle länsstyrelsen

uppenbart, att en central myndighet med primärkontroll över hela

rikets kommuner icke skulle kunna verka på detta sätt. Säkerligen måste den

bli hänvisad till skriftväxling, en form, som just för de kommunala myndigheterna

särskilt på landsbygden vore mycket betungande, då de oftast saknade

skrivbiträden och tekniska hjälpmedel. Att övergå till en sådan anordning

för närvarande skulle vara särskilt olämpligt av den anledningen, att alla

inom kommunerna verksamma krafter nu vore pressade till det yttersta

genom de anspråk, som kristiden redan ställt på dem. Det torde också böra

framhållas, att länsstyrelsens arbete med granskning av mödrahjälpsmedlens

användning icke föranlett ökning av dess personal, därför att denna speciella

uppgift kunde infogas i annat löpande arbete med medelsförvaltningen. Skulle

anmärkningar från den centrala tillsynsmyndighetens sida påkalla utredningar

genom länsstyrelsen, vilket väl understundom måste ske, komme en del av

arbetet att kvarstå hos länsstyrelsen. Därjämte syntes det vara oundvikligt

att, såsom också socialstyrelsen framhållit, överflyttningen av granskningen

skulle påkalla utbyggnad av styrelsens kamerala organisation. Vad härefter

anginge själva sakkontrollen instämde länsstyrelsen i mödrahjälpsnämndens

uttalande. Förfaringssättet skulle således närma sig det i Gävleborgs län

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 5.

redan praktiserade. Dock borde följande förenkling kunna vidtagas för att

minska arbetet för inödralijälpsnämnden och dess sekreterare. Därvid utginge

länsstyrelsen från att specifikation av de belopp, som anvisades till varje särskilt

ändamål, alltid gjordes i mödrahjälpsnämndens protokoll samt att protokollsutdrag

för varje sökande överlämnades till landskontoret såsom hittills

skett vid länsstyrelsen. Med ledning härav kunde i många fall sakkontroll

verkställas av landskontoret. Örn till exempel ett viss belopp per månad anvisats

till kost eller till kostförbättring med eller utan angivande av särskilda

skyddsfödoämnen och barnavårdsnämnden därefter redovisade med kvitterade

räkningar eller örn ett belopp per månad anslagits till inackordering under

viss tid och på viss plats eller örn mödrahjälp beviljats till tandvård enligt ett

av mödrahjälpsnämnden godkänt förslag och kvitto från vederbörande leverantör,

inackorderingsvärd eller tandläkare företeddes, torde även sakgranskningen

kunna utföras av landskontoret. Annorlunda förhölle det sig, örn

barnavårdsnämnden allenast företedde kvitto från barnamodern eller hennes

man eller örn det eljest vore oklart, huruvida penningarna använts till de godkända

ändamålen. I sådant fall borde utredning införskaffas genom direkt

kontakt med barnavårdsnämnden. Denna utredning skedde lämpligast genom

mödrahjälpsnämndens sekreterare. Uppstode därvid tvekan, huruvida användningen

streöe mot mödrahjälpsnämndens beslut, borde frågan underkastas

mödrahjälpsnämndens avgörande och eventuellt åläggande örn återbetalning

beslutas av länsstyrelsen. — Det torde vara uppenbart, att den här skisserade

granskningen bleve enklare för såväl de kommunala myndigheterna som med

avseende å själva sakkontrollen än förslaget om centralisering. Den invändningen

kvarstode då, att socialstyrelsen fortfarande skulle komma att sakna

den intima kännedom örn mödrahjälpsverksamheten, som för närvarande vore

en brist hos tillsynsmyndigheten. Denna brist torde dock såsom mödrahjälpsnämnden

anmärkt kunna botas utan att själva masskontrollen överflyttades

till socialstyrelsen. Det mest effektiva sättet torde vara, att mödrahjälpsnämnderna

till tillsynsmyndigheten årligen lämnade mera detaljerade arbetsredogörelser

och att socialstyrelsen relativt ofta anordnade överläggningar

med mödrahjälpsnämnderna angående den praktiska verksamheten.

Beträffande frågan örn naturaunderstöd hade mödrahjälpsnämnden i

Uppsala län i mycket stor utsträckning använt sig av denna hjälpform.

Effekten därav berodde dock till stor del på övervakningen från barnavårdsnämnderna.

— Vad redovisningen och kontrollen över mödrahjälpens användning

angår Itomme, att döma av nämndens erfarenheter, barnavårdsnämnderna

så gott som alltid att specificera utbetalningarna, örn mödrahjälpsnämnden

såsom där alltid skett i sitt beslut uppdelade mödrahjälpen i poster

för de särskilda behoven. Svagheten i redovisningen läge emellertid däri,

att man icke alltid kunde förvissa sig örn, huruvida de i barnavårdsnämndens

bokföring uppdelade beloppen i verkligheten använts till de uppgivna ändamålen.

Örn, såsom ofta skedde, barnavårdsnämnden allenast redovisade nied

kvitto från modern på respektive belopp, förelåge alltid osäkerhet. Mödrahjälpsnämnden

ansåge, att det skulle bidraga till en effektivare redovisning,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

om denna underkastades granskning av mödrahjälpsnämnden, i lörsta liand

dess sekreterare, som lättare än annan myndighet kunde bedöma, örn i realiteten

avvikelse förelåge från mödrahjälpsnämndens beslut. I detta sammanhang

ville mödrahjälpsnämnden ock påpeka, att nämnden ansett sig oförhindrad

att på särskild framställning av sökanden eller barnavårdsnämnden

ändra sitt beslut, örn detta visat sig icke lämpligen kunna genomföras eller

örn nya upplysningar lämnades angående läget. — Ansvar för kommun borde

ej stadgas för annat fall, än då barnavårdsnämnd handlat i strid mot mödrahjälpsnämndens

beslut. — Beträffande frågan örn vilken statlig myndighet,

som skulle handhava kontrollen, ville mödrahjälpsnämnden allenast framhålla,

att det för barnavårdsnämnderna vore en väsentlig lättnad att kunna vända

sig till länsstyrelsen, med vilken de i så många avseenden stöde i förbindelse

och hos vilken de vore vana att erhålla omedelbara upplysningar

och anvisningar. Frågor örn återbetalning av mödrahjälpsmedel från kommun

torde böra prövas av länsstyrelse med besvärsrätt till Kungl. Majit. Att

förlägga redovisningen och granskningen till socialstyrelsen torde oundvikligen

draga med sig en omständlig, tidsödande och tyngande skriftväxling.

Den erforderliga kontrollen från socialstyrelsens sida över mödrahjälpsnämndernas

och barnavårdsnämndernas verksamhet torde på ett mera praktiskt

sätt kunna utövas genom överläggningar mellan styrelsen och nämnderna

samt genom att mödrahjälpsnämnderna årligen avgåve sammandrag över

medelsanvändningen för olika ändamål.

I fråga örn kontrollen över barnavårdsnämndernas användning av de beviljade

mödrahjälpsmedlen, d.v. s. verkställandet av mödrahjälpsnämndens beslut,

anslöte sig mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde

helt till socialstyrelsens förslag. Nämnden hade från verksamhetens början praktiskt

taget helt tillämpat naturaprincipen i syfte att erhålla sådan kontroll i

största möjliga utsträckning och hade även haft tillfredsställelsen konstatera,

att metoden lett till eliminerande av missbruk, om man bortsåge från verksamhetens

allra första tid, innan kontrollen hunnit träda i verksam utövning.

Såsom socialstyrelsen också anmärkt, torde de av riksdagens revisorer påtalade

missförhållandena just härröra från denna tid. Uppdelningen av kontrollen

mellan mödrahjälpsnämnden och socialstyrelsen förefölle nämnden

lämplig, ehuruväl nämndens arbetsbörda därigenom komrne att betydligt ökas.

Detta ökade arbete bomme givetvis att i huvudsak läggas på nämndernas

sekreterare och en föreslagen ökning av expensanslaget torde för ändamålet

bli ofrånkomlig. — Ehuruväl Kungl. Majit ansett sig kunna fastställa länsstyrelses

beslut att ålägga, barnavårdsnämnd aterbetalningsskyldighet av

medel, som icke disponerats i enlighet med mödrahjälpsnämnds beslut, torde

ett uttryckligt stadgande härom i förordningen vara erforderligt och då lämpligen

av innehåll, att sådan återbetalningsskyldighet skall åligga kommunen.

Eif sådant stadgande torde snart nog råda bot, på barnavårdsnämndernas

självrådighet i vissa fall vid verkställigheten av mödrahjälpsnämndemas beslut.

Nämnden ifrågasatte, örn ej redan tillskapad praxis kunde lagfästas,

så att det överlätes på länsstyrelsen att efter anmälan från mödrahjälps
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

nämnd ålägga kommun återbetalningsskyldighet. Genom den av socialstyrelsen

föreslagna ordningen skulle emellertid vinnas önskvärd likformighet i behandlingen

av ifrågavarande ärenden.

Mödrahjälpsnämnderna i Kalmar läns norra och södra landstingsområden

anmälde tveksamhet örn fördelarna med socialstyrelsens förslag örn överflyttande

av den rent siffermässiga kontrollen från länsstyrelserna till socialstyrelsen.

Att skilja den materiella prövningen rörande hjälpens användning

från den siffermässiga kontrollen torde komma att innebära vissa olägenheter.

Önskvärt vore väl, att båda granskningarna kunde ske ungefär samtidigt och

att barnavårdsnämnderna, då skäl till anmärkning förelåge, vid samma tillfälle

erhölle uppgift örn anmärkningar såväl i ena som andra avseendet. Detta

torde knappast kunna åvägabringas, örn icke siffergranskningen verkställdes

genom länsstyrelserna och den övriga granskningen skedde i samråd med

mödrahjälpsnämnderna. En sådan ordning vore så mycket mera naturlig som

de flesta nämnderna hade sina sammanträden förlagda till residensstäderna

och sekreterarna vore bosatta på samma orter.

Då, såsom förslaget förutsatte, allenast normerande föreskrifter för behovsprövningen

och mödrahjälpens användning skulle utfärdas, kunde enligt

länsstyrelsen i Blekinge län tvekan råda örn lämpligheten av att möjlighet

skapades att genom tillsyningsmyndigheten och i viss mån även genom annan

administrativ myndighet ålägga återbetalningsskyldighet. I allt fall torde icke

kommunerna böra göras ansvariga för av barnavårdsnämnderna vidtagna

oriktiga dispositioner. En viss garanti mot missbruk finge ju under alla förhållanden

anses ligga däri, att, örn de beslutande myndigheterna gjorde sig

skyldiga till uppenbar vårdslöshet, åtal för tjänstefel och talan örn återbäring

kunde i vanlig ordning anställas.

Yad anginge barnavårdsnämndernas ansvar vid utbetalande av mödrahjälp

syntes det mödrahjälpsnämnden i Kristianstads län olämpligt, att barnavårdsnämnderna

skulle kunna åläggas att återbetala belopp, som de utgivit »i strid

mot gällande bestämmelser», även örn detta skett i enlighet med mödrahjälpsnämndens

beslut. Denna formulering skulle innebära ett åläggande för barnavårdsnämnderna

att i varje särskilt fall före medlens utbetalning kontrollera,

att mödrahjälpsnämnden förfarit i enlighet med gällande bestämmelser. Detta

kunde dock knappast vara ett uttryck för socialstyrelsens mening.

Därest, såsom länsstyrelsen i Malmöhus län förordat, kommun ålades att

med visst belopp bidraga till kostnaderna för mödrahjälpen, skulle kontrollen

över verksamheten sannolikt i hög grad underlättas och borde utan vidare

såväl siffermässigt som sakligt kunna överlämnas åt länsstyrelsen. Det vore

nämligen att förvänta, att barnavårdsnämnderna under angivna förhållanden

skulle visa ett helt annat intresse för att övervaka, att medlen verkligen komme

till användning för det ändamål, vartill de avsetts. Även örn det emellertid

icke skulle synas lämpligt att införa bidragsskyldighet från kommunernas sida,

skulle enligt länsstyrelsens förmenande en fullt betryggande och effektiv kontroll

kunna åstadkommas, därest verifikationerna jämte dagboksutdrag först

överlämnades till mödrahjälpsnämnderna för saklig granskning och därefter

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 5.

65

jämte promemoria över framställda anmärkningar vidarebefordrades till länsstyrelsen

för verkställande av den rent siffermässiga kontrollen. Därest, såsom

länsstyrelsen förutsatte, det under alla förhållanden komme att stadgas

skyldighet för kommun att återbetala oriktigt använda belopp, borde det

ankomma på länsstyrelse att efter mödrahjälpsnämndens hörande fastställa

storleken av sådant belopp och därefter hos vederbörande kommun framställa

krav örn återbetalning. Över länsstyrelsens beslut i hithörande frågor borde

kommunen äga rätt anföra besvär exempelvis hos kammarrätten, över vars

beslut dock vidare klagan icke borde få föras. Då den kontrollerande verksamheten,

vad angår länsstyrelsens del däri, borde kunna utövas utan någon

personalutökning, torde denna organisationsform vara att föredraga framför

den av socialstyrelsen ifrågasatta. En decentralisering torde även ur undersöknings-

och utredningssynpunkt vara under alla förhållanden att föredraga.

Därest socialstyrelsen för att tillfredsställande kunna utöva sin tillsynsverksamhet

skulle vara i behov av barnavårdsnämndernas redovisningar, kunde ju

dessa lätteligen rekvireras från länsstyrelserna.

Mödrahjälpsnämnden i Malmöhus läns landstingsområde hade i ett tidigare

yttrande föreslagit, att länsstyrelsen endast skulle handhava den rent formella

granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar, under det att en särskilt

utsedd person, helst med tidigare erfarenhet från socialt understödsarbete, t. ex.

ett barnavårdsombud med bokföringskunnighet, skulle genom revision på platsen

granska redovisningarna ur saklig synpunkt. Härigenom skulle man inte

endast uppdaga de fel, som barnavårdsnämnderna begått, utan också få ett

medel att effektivt hjälpa barnavårdsnämnderna till rätta vid deras handhavande

av mödrahjälpsärendena i övrigt. Denne revisor borde givetvis även

ha tillträde till mödrahjälpsnämndernas sammanträden. En överflyttning i

enlighet med socialstyrelsens förslag av den formella granskningen — som ej

torde böra vara endast uteslutande siffermässig — från länsstyrelserna till

centralmyndigheten torde vara mycket lämplig. Den sakliga kontrollen kunde

givetvis handhavas av mödrahjälpsnämnderna, därest dessa sattes i tillfälle

att genom någon ledamots eller tjänstemans besök hos barnavårdsnämnderna

få den personliga kontakt och kontroll, som mödrahjälpsnämndens nyssnämnda

förslag åsyftat att åstadkomma. Däremot torde det kunna starkt ifrågasättas,

örn ej en sådan organisation bleve kostbarare och mer tungrodd än örn en

tjänsteman, som ändock nästan ständigt vore på resor med kontakt med

barnavårdsnämnderna, finge denna uppgift. Ett samarbete mellan t. ex.

barnavårdsombud och mödrahjälpsnämnd i och för den sakliga kontrollen av

barnavårdsnämndernas handhavande av mödrahjälpsärenden syntes därför

vara synnerligen lämpligt, ex. på så sätt, att mödrahjälpsnämnd, eventuellt

mot ett visst årligt arvode, kunde uppdraga åt barnavårdsombudet att å

nämndens vägnar hos barnavårdsnämnderna göra en revision och därvid giva

råd och upplysningar, under det att de årliga redovisningarna allt fortfarande

insändes till mödrahjälpsnämnden. — I en detaljfråga framställde mödrahjälpsnämnden

en avvikande mening mot socialstyrelsens förslag i vad det

gällde redovisningarna. Styrelsen föresloge, att verifikationerna i original

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majda proposition nr 5.

skulle översändas till mödrahjälpsnämnderna och. av dessa vidarebefordras

till socialstyrelsen. De mödrahjälpsnämnder, vars sekreterare vore tjänstemän

hos länsstyrelser, torde ha möjlighet att förvara originalverifikationer på

ett även ur brandsynpunkt betryggande sätt, en omständighet, som i nuvarande

tider ej kunde anses alldeles oviktig. För den mödrahjälpsnämnd, som ej

tack vare sekreterarens tjänsteställning hos annan myndighet hade tillgång

till sådana expeditionslokaler, ställde sig saken annorlunda. Nämnden ville

därför föreslå, att barnavårdsnämnderna ålades att antingen anskaffa

dubbletter av verifikationerna, varav det ena exemplaret skulle översändas

direkt till socialstyrelsen och det andra till mödrahjälpsnämnden, eller också

att insända en bestyrkt avskrift av verifikationerna till mödrahjälpsnämnden

under det att originalet ginge till socialstyrelsen.

Yad angår frågan örn ändrad kontroll å verksamheten har mödrahjälpsnämnden

i Hallands län själv föreslagit, att granskningen av barnavårdsnämndernas

redovisningar skulle överflyttas från länsstyrelsen till respektive

mödrahjälpsnämnd och kunde därför endast med tillfredsställelse se, att

denna tankegång upptagits. Nämnden anslöte sig ävenledes till förslaget

därom, att socialstyrelsen skulle utöva den siffermässiga kontrollen å verksamheten.

Emellertid ville nämnden föreslå, att skyldigheten för barnavårdsnämnd

att avgiva redovisning ändrades såtillvida, att redovisningsplikt utkrävdes

för varje kvartal, varigenom större effektivitet i kontrollen torde kunna

vinnas och den utan tvivel väsentliga ökning i arbetet, som ålades nämnderna

och särdeles dessas sekreterare, bliva mera kontinuerligt fördelad på året i

dess helhet. — Ytterligare i ett avseende anmälde nämnden avvikande

mening emot socialstyrelsens förslag, nämligen beträffande den ifrågasatta

befogenheten för socialstyrelsen att ålägga kommun återbetala felaktigt använda

mödrahjälpsmedel. Enligt nämndens mening borde på rent principiella

och av styrelsen själv i skrivelsen berörda grunder dylik befogenhet icke tilldelas

styrelsen utan denna befogenhet i stället jämlikt allmänna regler för

administrativ domsrätt på anmälan av socialstyrelsen utövas av länsstyrelserna.

Då mödrahjälpen närmast torde verka som ett tillskott till övriga inkomster,

bleve varje reglering av användningen av den delinkomst, som

mödrahjälpen utgjorde, ofta ineffektiv, anmärker mödrahjälpsnämnden i

Skaraborgs län. Det torde i praktiken knappast vara hållbart att införa ett

dylikt förmynderskap över ett visst delområde av en familjs hushållning, och

givetvis vore det helt uteslutet att kontrollera familjens hela livsföring. Det

med mödrahjälpen avsedda syftet att trygga moderns i följd av barnsbörden

eller havandeskapet ökade behov av hjälp kunde, då kontrollen endast berörde

det avsnitt av till familjens förfogande stående medel, som utgått såsom

mödrahjälp, ändock av en icke skötsam familj omintetgöras genom att övriga

medel helt eller i större utsträckning än förut undandroges modern och barnet

och innehölles av mannen. Med utgångspunkt härifrån hade mödrahjälpsnämnden

ansett och ansåge fortfarande nyttan av detaljerade och ingående

föreskrifter örn medlens användning vara av tvivelaktigt värde och hade

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

därför också funnit sig, där så ansetts för sökanden lämpligast, kunna bevilja

mödrahjälpen såsom kontantunderstöd, liksom mödrabjälpsnämnden ej

heller ansett nödigt fixera det belopp, som skulle användas för varje särskilt

hjälpbehov. Missbruk till följd av denna nämndens inställning till förevarande

spörsmål hade nämnden ej kunnat konstatera, ehuru det naturligtvis ej vore

uteslutet att fall nämnden ovetande förekommit, där användningen ej varit

helt den avsedda. Men i en hjälpverksamhet som denna, liksom i all annan

hjälpverksamhet, kunde aldrig uteslutas, att missbruk i vissa fall inträffade.

För kontroll å riktig användning av mödrahjälpsmedel vore det av yttersta

vikt, att mödrahjälpsnämnd i beslut örn bidrag lämnade uttrycklig föreskrift

örn vad barnavårdsnämnd beträffande varje slag av bidrag hade att iakttaga

för att detta skulle komma till riktig användning, yttrar mödrahjälpsnämnden

i Örebro län. De av statsrevisorerna påtalade missbruken skulle ha kunnat

undvikas, örn så i allmänhet skett. — Därest dylika föreskrifter för barnavårdsnämndernas

tillsyn å mödrahjälpsmedels användning lämnades, bleve

kontrollen å riktig användning lätt. Mödrahjälpsnämnden kunde icke gilla

förslaget, att mödrahjälpsnämnd själv skulle kontrollera rätt användning av

mödrahjälpsmedel. Såsom nämnden anfört, vore riktig användning ofta beroende

å fullständigheten av möarahjälpsnämnds beslut i ärendet. Redan av

denna anledning borde kontrollen ligga å annan myndighet. Därtill komme,

att vetskapen örn att barnavårdsnämnds handhavande av mödrahjälpsmedel

bleve föremål för granskning å länets landskontor tvivelsutan skulle skärpa

nämndernas intresse för angelägenheten att förfara på sådant sätt, att anmärkning

ej kunde ske. —• En annan sak vore, att vid länsstyrelses granskning

av nämndernas redovisning samarbete borde ske med mödrahjälpsnämnden.

Sålunda hade i Örebro län alla fall, som vid granskning å landskontoret

befunnits tveksamma, underställts nämnden för yttrande. Länsstyrelsen

borde, som redan i åtskilliga fall skett i Örebro län, ålägga barnavårdsnämnd

återbetalningsskyldighet, när mödrahjälpsmedel oriktigt använts.

— Det av socialstyrelsen föreslagna systemet med redovisning från

barnavårdsnämnd till länsstyrelse, sakgranskning av mödrahjälpsnämnd, underställning

med promemoria till socialstyrelsen, siffergranskning där och föreläggande

av återbetalningsskyldighet av Kungl. Majit efter ny underställning

dit, syntes mödrahjälpsnämnden så invecklat och tidsödande att det icke

borde komma i fråga till genomförande. Yad särskilt gällde föreläggande örn

återbetalningsskyldighet torde det på skäl, som socialstyrelsen själv anfört,

ej böra komma i fråga, att sådan befogenhet gåves socialstyrelsen. — Däremot

ville nämnden tillstyrka förslaget örn förtydligande av andra punkten första

stycket i 6 § av tillämpningskungörelsen ävensom sådant tillägg till 7 § mödrahjälpsförordningen,

att ansvarigheten för oriktigt utbetalande av mödrahjälpsmedel

bleve uttryckligen lagfäst.

Rörande kontrollen över beviljad mödrahjälp torde det svårligen kunna

införas någon sådan som, särskilt i fråga örn den gifta kvinnan, helt garanterade

modern och det nyfödda barnet ensamrätten till den beviljade hjälpen,

men åtskilligt skulle härutinnan kunna vinnas genom införande av in natura
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

formen, uttalar mödrahjälpsnämnden i Västmanlands län. Nämnden kunde

av erfarenhet vitsorda, att hjälp i denna form icke endast i betydande grad

befrämjade detta önskemål, utan jämväl underlättade kontrollen över att

den erhållna hjälpen använts i enlighet med förordningens bestämmelser och

mödrahjälpsnämndens beslut. Något missnöje häröver från hjälptagarnas sida

hade icke försports, vilket bland annat torde förklaras därav, att nämnden

konsekvent tillämpat denna princip från början. En övergång till enbart in

natura-formen kunde därför ur flera synpunkter förordas. Särskilda bestämmelser

härom i mödrahjälpsförordningen syntes dock icke erforderliga

eller ens önskvärda, utan torde åtgärd härutinnan böra bero av tillsynsmyndighetens

prövning och beslut.

Beträffande formen för hjälpens utlämnande ansluter sig mödrahjälpsnämnden

i Västernorrlands län till fullo till socialstyrelsens uppfattning, att

naturahjälpen vore lämpligast. Målet för mödrahjälpsverksamheten vore ju,

att modern och det nyfödda barnet skulle erhålla erforderlig hjälp, och naturahjälpen

erbjöde enligt mödrahjälpsnämndens erfarenhet de bästa garantier för

att så bleve fallet. Kontant hjälp kunde lätt komma att användas så, att det

i huvudsak bleve de övriga familjemedlemmarna, som tillgodogjorde sig

hjälpen, och detta måste såvitt möjligt förhindras.

Departementschefen.

Till vad socialstyrelsen under denna rubrik anfört i sin skrivelse kan jag

i princip ge min anslutning. Kravet på att de ansenliga medel, som

samhället genom denna hjälpform ställer till förfogande för åvägabringande

av gynnsammare levnadsbetingelser för väntande och nyförlösta

mödrar och därmed även för de nyfödda barnen, verkligen skola komma

de avsedda ändamålen till godo och icke uppsugas i den allmänna

familjebudgeten bör i görligaste mån upprätthållas. Den kontroll över de

beviljade medlens användning, som utifrån en dylik inställning ter sig ofrånkomlig,

torde knappast med betryggande resultat kunna utövas annat än på

grundval av vad socialstyrelsen betecknar som en mer eller mindre modifierad

naturaunderstödsprincip. Icke endast ur kontroll- utan även ur vårdsynpunkt

har denna obestridliga fördelar. Samtidigt må emellertid även

sägas, att principen icke bör drivas för långt, utan att hänsyn alltid måste

tagas till hjälptagarnas rimliga önskningar. I fråga örn exempelvis medel

till kostförbättring synes det skäligen meningslöst att upprätthålla kravet

på en rigorös kontroll; huvudvikten bör här i stället, såsom från flera håll

påpekats, läggas vid en verksam näringsfysiologisk propaganda, varigenom

man, under samverkan med bland annat mödra- och barnavårdscentralerna

samt -stationerna, söker upplysa mödrarna örn angelägenheten av att ej endast

mödrahjälpsmedlen utan alla de belopp, som modern över huvudtaget disponerar

för hushållskostnader, användas så, att de bliva till största möjliga

gagn.

Riksdagens revisorer hava efter sin granskning av mödrahjalpsverksamheten

förklarat, att allvarliga brister vidlådde framförallt övervakningen från

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majus proposition nr 5.

barnavårdsnämndernas sida av medlens användning ävensom dessa nämnders

redovisningar, samt framhållit nödvändigheten, att föreskrifter ofördröjligen

utfärdades, vilka reglerade barnavårdsnämndernas skyldigheter i fråga örn

mödrahjälp. I sin skrivelse har socialstyrelsen vitsordat behovet av en

kontroll över barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet och uttalat, att

denna kontroll lämpligen kunde knytas till granskning av redovisningarna.

Framställning i sådant hänseende hade av styrelsen avlåtits till Kungl. Majit

redan den 4 oktober 1939. Styrelsen säger sig i berörda skrivelse ha inhämtat,

att den granskning av barnavårdsnämndernas redovisningar, som ägde rum i

vederbörande länsstyrelse eller i statskontoret, företoges efter olika principer.

Skiljaktigheter vid denna granskning hade särskilt kommit fram i fråga örn

kravet på specifikation av hjälpens användning och verifikationernas beskaffenhet.

Socialstyrelsen, som förklarade sig finna det önskvärt, att granskningen

gjordes sådan, att en verklig kontroll över mödrahjälpens användning

därigenom erhölles, hemställde, att frågan örn fastställande av vissa enhetliga

grunder för berörda granskningsskyldighet måtte upptagas till behandling.

I likhet med socialstyrelsen och riksdagens revisorer anser jag en kontroll

över barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet erforderlig. Denna kontroll

synes lämpligen kunna knytas till granskningen av barnavårdsnämndernas

redovisningar. För att granskningen skall kunna bli ur kontrollsynpunkt

effektiv måste emellertid, såsom socialstyrelsen påpekar, verifikationerna vara

så specificerade, att av desamma framgår, när och till vem hjälpen utbetalats

samt att hjälpen använts till av mödrahjälpsnämnden anvisat ändamål. För

sådant ändamål synes ett klargörande tillägg böra göras till andra punkten

första stycket i 6 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen.

— I detta sammanhang må ock omnämnas, att det ur

kontrollsynpunkt från ett par håll rekommenderats, att i besluten skulle angivas

de belopp, som finge användas för varje i beslutet omförmält ändamål,

ävensom lämnas uttrycklig föreskrift om vad barnavårdsnämnd beträffande

varje slag av bidrag hade att iakttaga för att det skulle komma till riktig användning.

Jämväl har framhållits lämpligheten att i besluten örn beviljad

mödrahjälp erinra örn att hjälpen enligt 1 § fjärde stycket mödrahjälpsförordningen

ej får avse tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten.

Yad här nu senast berörts angående innehållet av besluten synes

förtjänt av närmare övervägande av tillsynsmyndigheten och torde böra

regleras genom direktiv av denna.

Riksdagens revisorer hava jämväl uttalat sig för ett sådant klarläggande,

att barnavårdsnämnderna — i likhet med andra kommunala myndigheter med

likartade uppgifter — uttryckligen gjordes ansvariga för sådana oriktiga och

uppenbart olämpliga åtgärder, som innefattade ekonomiska förfoganden utanför

ramen av bestämmelserna på området och i strid mot mödrahjälpsnämndens

beslut i ärendet. Socialstyrelsen har i detta hänseende föreslagit

ett tillägg till 7 § mödrahjälpsförordningen av innehåll, att kommun (ej

barnavårdsnämnd) skulle vara skyldig att till statsverket återbetala utanordnade

medel, som använts i strid mot mödrahjälpsförordningens föreskrifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

eller mödrahjälpsnämndens beslut. Mot förslaget att ansvarigheten skulle

åvila kommunen i stället för barnavårdsnämnden ha invändningar gjorts

framförallt av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Jag har funnit dessa invändningar bärande och anser i likhet med

sagda förbund, att den ifrågavarande ansvarigheten bör åvila barnavårdsnämnden,

som det för övrigt redan enligt gällande bestämmelser åligger att

vaka över att hjälpen kommer till avsedd användning. Bestämmelse härom

synes böra intagas i 7 § mödrahjälpsförordningen. Jag förutsätter emellertid,

i anslutning till ett uttalande av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

att bestämmelsen icke skall komma till användning annat

än i mera uppenbara fall, då tredska eller försummelse i större omfattning

eller av allvarligare beskaffenhet hos barnavårdsnämnd förelegat.

Frågan örn åt vilken myndighet eller eventuellt vilka myndigheter skyldigheten

att granska barnavårdsnämndernas redovisningar lämpligen bör anförtros

har även varit föremål för utredning av socialstyrelsen. Denna fråga är,

på sätt styrelsen framhåller, viktig, örn man med en sådan granskning åsyftar

att erhålla en kontinuerlig kontroll över hela mödrahjälpsverksamhetens

praktiska bedrivande ute i kommunerna. Emellertid kan jag icke förorda det

förslag till kontrollens handhavande, som socialstyrelsen framlagt till genomförande.

Beaktansvärda skäl för att mödrahjälpsnämnderna och tillsynsmyndigheten

böra erhålla möjligheter att kontinuerligt följa verksamheten ute i

kommunerna hava otvivelaktigt anförts och böra örn möjligt tillgodoses, ehuru

icke på det sätt som socialstyrelsen föreslagit.

Yad först den siffermässiga granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar

angår, anser jag i likhet med bland andra riksräkenskapsverket

riktigast, att samma myndighet, som har att utbetala mödrahjälpsmedlen till

barnavårdsnämnderna och från dessa mottaga alla återlevereringar av sådana

medel, bör ombesörja den siffermässiga granskningen av redovisningarna

i fråga. Enär länsstyrelsens hittillsvarande uppgifter beträffande utbetalning

och återleverering av mödrahjälpsmedel enligt socialstyrelsens förslag skulle

kvarstå oförändrade — vilket i frågans nuvarande läge förordas av riksräkenskapsverket

— bör länsstyrelsen jämväl verkställa den siffermässiga granskningen

ay barnavårdsnämndernas redovisningar.

Vid sådant förhållande finner jag icke tillräckliga skäl föreligga att föreslå,

att granskningen i sakligt hänseende anförtros åt mödrahjälpsnämnderna. En

uppdelning av granskningsskyldigheten på av socialstyrelsen föreslaget sätt

synes, såsom anmärkes av bland andra statskontoret, olämplig med hänsyn till

den bristande enhetlighet, som skulle bli en följd av en dylik uppdelning. Att

fullständigt skilja den materiella prövningen rörande hjälpens användning

från den siffermässiga kontrollen torde knappast låta sig göra och måste i

vart fall medföra åtskilligt dubbelarbete. Det torde även, såsom från flera

håll påpekats, komma att innebära vissa praktiska olägenheter. Någon

svårighet för länsstyrelse att avgöra, örn mödrahjälpsmedlen använts i enlighet

med mödrahjälpsnämndens beslut, synes icke annat än undantagsvis behöva

föreligga, därest i beslutet angivas de belopp, som få användas för varje i be
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majds proposition nr 5.

slutet omförmält ändamål, ävensom noggranna föreskrifter lämnas angående

sättet för hjälpens utbetalande. I tveksamma fall — och givetvis även i övrigt

i den utsträckning så kan befinnas erforderligt eller lämpligt — bör samråd

äga rum med vederbörande mödrahjälpsnämnd samt, beträffande frågor av

mera principiell natur, med tillsynsmyndigheten. Länsstyrelse bör ock på

lämpligt sätt hålla mödrahjälpsnämnd underkunnig örn resultatet av sin

granskning och de observationer av intresse för verksamhetens fortsatta bedrivande

och utformning, som därvid kunnat göras. Mödrahjälpsnämnd bör

också äga rätt att hos länsstyrelsen taga del av barnavårdsnämndernas redovisningar.

Med denna lösning av det här föreliggande organisationsproblemet bortfaller

spörsmålet örn eventuellt bemyndigande för tillsynsmyndigheten att ålägga

barnavårdsnämnd återbetalningsskyldighet för felaktigt utgiven mödrahjälp.

Det bör liksom hittills ankomma på länsstyrelse att vidtaga de åtgärder, vartill

dess granskning eller i övrigt för densamma kända förhållanden kunna föranleda.

Över länsstyrelses beslut angående återleverering av mödrahjälpsmedel

böra barnavårdsnämnderna äga rätt att föra talan hos Kungl. Majit.

Föreskrift härom har upptagits i 7 §. Då enligt hittills gällande bestämmelser

— 8 § tillämpningskungörelsen — statskontoret såvitt angår Stockholm

utövar länsstyrelses funktioner, har synts erforderligt att även i förordningen

införa en uttrycklig föreskrift härom.

Med hänsyn till den kontroll av barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet,

som enligt det föregående skall utföras av länsstyrelserna och, för

Stockholms vidkommande, av statskontoret, synes, såsom riksräkenskapsverket

påpekat, någon ytterligare granskning av barnavårdsnämndernas redovisningar

över denna verksamhet från statlig myndighets sida knappast vara

av behovet påkallad.

För att tillmötesgå önskemålet från socialstyrelsens sida örn att tillsynsmyndigheten

skall kunna kontinuerligt följa verksamheten och bilda sig en

uppfattning örn såväl mödrahjälpsnämndernas som barnavårdsnämndernas

sätt att handha sina uppgifter kunde exempelvis efter inom länsstyrelserna

slutförd prövning redovisningarna jämte protokollsutdrag rörande besluten

örn mödrahjälp på rekvisition översändas till socialstyrelsen för sådan eftergranskning,

som i särskilda fall kunde anses påkallad. I övrigt torde tillsynsmyndigheten

få möjlighet att följa verksamheten genom infordrande av

statistiska och andra uppgifter i olika avseenden samt besök hos mödrahjälpsnämnderna

och även, genom inspektören för fattigvård och barnavård eller

dennes assistent samt genom konsulenterna, hos barnavårdsnämnderna.

Socialstyrelsens önskemål örn medverkan vid kontroll å och inspektion av

barnavårdsnämndernas befattning med mödrahjälpen av statens fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenter synes mig böra tillmötesgås. Erforderlig författningsbestämmelse

härom torde böra införas i 10 §. I närvarande statsfinansiella

läge anser jag mig icke kunna förorda någon höjning av anslaget till

skrivhjälp och telefon för konsulenterna.

Med anledning av ett påpekande av barnavårdsnämnden i Stockholm, att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Majlis proposition nr 5.

den nu stadgade tiden för ingivande av barnavårdsnämndernas redovisningar

— före den 1 mars och den 1 september —• vore alldeles för kort särskilt för

de större kommunernas barnavårdsnämnder, synes sådan ändring av 6 § kungörelsen

med tillämplighetsföreskrifter böra vidtagas, att tiden för redovisningens

avlämnande framflyttas till den 1 april, respektive den 1 oktober.

Verksamheten i övrigt.

Prövningen av det ekonomiska helio vet m. m.

Socialstyrelsen.

Styrelsens uttalanden återfinnas å sid. 115, 116, 119 samt 121—123 i

Bilaga A.

Yttranden.

Då mödrahjälpen bland annat tillkommit ur befolkningspolitisk synpunkt,

synes det svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet icke tilltalande, att

staten tilldelade mödrahjälp till uppenbart asociala personer. Att emellertid

såsom socialstyrelsen föreslagit, lämna mödrahjälpsnämnderna frihet att med

stöd av viss vägledning från tillsynsmyndighets sida under prövning från fall

till fall avgöra, huruvida mödrahjälp skulle lämnas sådana personer eller icke,

syntes icke fullt tillfredsställande. Därest man skulle utesluta vissa personer,

som annars på grund av sina förhållanden skulle vara berättigade till mödrahjälp,

från möjligheten att erhålla sådan hjälp, borde av principiella skäl författningsbestämmelse

härom helst finnas på samma sätt som bestämmelsen i

2 § andra stycket i mödrahjälpsförordningen nu uteslöte vissa å anstalter

intagna kvinnor. —• Förbundet delade till fullo socialstyrelsens uppfattning,

att hjälpen till tandvård fyllt ett stört och mycket viktigt socialhygieniskt behov

samt otvivelaktigt varit till gagn för folkhälsan. En alltför stark begränsning

i möjligheterna att bevilja mödrahjälp i form av tandvård syntes förbundet

med hänsyn härtill icke böra ifrågakomma. Det syntes föga rationellt

att exempelvis skaffa en moder förbättring i kosten, örn hon på grund av tandskador

icke kunde till fullo tillgodogöra sig födan. En reglering av hjälpbeviljandet

efter de linjer, som av statskontoret i yttrande över riksdagens

revisorers berättelse rekommenderats till övervägande, skulle såvitt

förbundet kunde finna, gå väl långt i inskränkande syfte. Att en

moder, som beviljats mödrahjälp i form av tandvård, borde få möjlighet

att under vissa förhållanden få vården utförd även å tid, som infölle

senare än sex månader efter barnsbörden, syntes förbundet riktigt. —•

Då mödrahjälp beviljades i form av kostförbättring, vore det — såsom socialstyrelsen

även framhållit •— av stor vikt att tillse, att de beviljade medlen

användes till inköp av sådana fördoämnen, som vore värdefulla för modern.

Detta torde kunna ske genom vissa föreskrifter och genom anvisningar på

vissa bestämda födoämnen. — Beträffande hemhjälp och inackordering ville

förbundet instämma i socialstyrelsens yttrande, att tydliga och klara bestämmelser

vore erforderliga i de vägledande direktiven för att förebygga miss
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ts proposition nr 5.

bruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet. Örn mödrahjälp

skulle utgå i form av inackorderingsavgift för moder och barn, borde, där

modem själv finge välja inackorderingshem, i direktiven framhållas nödvändigheten

av att vid utredningen hemmets lämplighet undersöktes. Då en ogift

moder med sitt barn inackorderats å ett spädbarnshem, borde barnafaderns

underhållsbidrag för barnet eller utgående bidragsförskott, i den mån bidrag

eller förskott belöpte å vårdtiden, i första hand användas till betalning av

vårdkostnaden och mödrahjälp endast täcka återstoden av densamma.

Slutligen villo förbundet framhålla ytterligare en synpunkt beträffande

mödrahjälpen, som icke berörts i socialstyrelsens skrivelse. Enligt vad förbundet

erfarit, hade ofta från mödrahjälpsnämnderna klagats över att ansökningar

örn mödrahjälp inkommc så sent, att nämnderna saknade möjlighet att

bestämma hjälpen på sådant sätt och på sådana villkor, att densamma komme

till största nytta både för moder och barn. Därest en ogift moder och hennes

barn exempelvis skulle ha största nyttan av att mödrahjälpen utginge i foim

av vård å ett spädbarnshem, omöjliggjordes den lämpligaste användningen av

hjälpen givetvis ofta, örn ansökningen örn mödrahjälp inkomme först någon

månad efter barnets födelse. Detsamma gällde hjälp i form av kostförbättring,

där modern redan upphört att amma barnet. Såsom socialstyrelsen påpekat

satte flera mödrahjälpsnämnder som uttryckligt villkor för erhållande av

mödrahjälp, att vederbörande förbunde sig att ställa sig och sitt barn under

tillsyn å en barnavårdscentral eller barnavårdsstation. Villkoret bleve tydligen

icke lika mycket värt, därest det av mödrahjälpsnämnden uppställdes en eller

ett par månader efter barnets födelse. Exemplen kunde mångfaldigas. Då det

gällde att här söka åstadkomma en bättre ordning, räckte det givetvis icke att

uppmana barnavårdsnämnderna att påskynda utredningar och att icke förhala

ärendenas behandling. Det som föranledde missförhållandet vore, att modern

ingåve sin ansökan till en nämnd vid alltför sen tidpunkt, och häröver varken

kunde eller borde nämnden — annat än i enstaka fall — inverka.

Mödrahjälpsnämnden i Stockholm betonar, att hjälpen till förstföderskor

icke — i motsats till vad socialstyrelsen uttalat — saknade befolkningspolitisk

betydelse, även örn man endast såge till befolkningspolitikens kvantitativa sida,

ty avsikten med hjälpen till de ogifta — vilka praktiskt taget alla vore förstföderskor

— hade främst varit att minska antalet aborter och därmed öka antalet

födelser. Toge man även hänsyn till befolkningspolitikens kvalitativa

sida, vilket man givetvis avsåge att göra, så vore hjälpen även till gifta förstföderskor

ofta befolkningspolitiskt betydelsefull. Det vore därför beklagligt,

örn förstföderskorna nu i princip skulle behöva ställas utanför hjälpverksamheten.

— Den föreslagna begränsningen syntes innebära en fara ur den synpunkten,

att den torde komma att inverka fördröjande på äktenskapsbildningen,

minska äktenskapsfrekvensen och uppmuntra till sammanboende, så

snart det blivit mera allmänt känt, att det vore förmånligt att vara ogift vid

sökande av mödrahjälp. Eörslaget tedde sig så mycket anmärkningsvärdare,

som det innebure ett klart avsteg från det syfte samhället sedan länge eftersträvat

vid ett flertal reformer - t. ex. barnavårdslagstiftningen, bosättnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majus proposition nr 5.

låneverksamheten, skattelagstiftningen ■— nämligen att uppmuntra till äktenskap.

— Därest den ifrågasatta begränsningen likväl ansåges böra genomföras,

borde åtminstone såsom synnerligt skäl för undantag gälla icke blott att

modern vore ensamstående utan även, där lion vore gift, att familjen exempelvis

genom sjukdom eller arbetslöshet eller hustruns egenskap av familjeförsörjare

hade ett kvalificerat behov av hjälp. Mödrahjälpsnämnden förutsatte

vidare, att, örn förslaget förverkligades, avsikten icke vore att gå så långt, att

t. ex. den mödrahjälp, som beviljats en ogift moder men icke till fullo utbetalats,

skulle upphöra att utgå, därest hon gifte sig. En gång beviljad mödrahjälp

torde böra utgå utan hinder av senare äktenskap.

Mödrahjälpsnämnden i Stochholms län instämmer, i överensstämmelse

med sin tillämpning av förordningen i detta avseende, däri, att mödrahjälp till

förstföderskor borde utgå allenast där synnerliga skäl talade därför. Sådana

fall funnes dock i viss utsträckning. Att uppenbart asociala personer borde

uteslutas från mödrahjälp funne nämnden naturligt. Här vore emellertid icke

alltid möjligt att uppdraga en klar gräns. Moderskapspenningen borde inarbetas

i mödrahjälpen samt villkoren skärpas. Sjukkassornas verkställande

tjänstemän saknade nog i regel kännedom örn de andra grunder än 3,000- kronorgränsen, som borde utesluta rätt till moderskapspenning, varför prövning

i dessa fall borde överflyttas till barnavårdsnämnd. — Beträffande mödrahjälp

till tandvård hade nämnden redan från början ansett det hava stor betydelse

för modern, att detta behov bleve tillgodosett och hade därför beviljat

ansökan örn sådan hjälp där villkoren i övrigt för erhållande av mödrahjälp

varit för handen. Att strikt följa en regel att sagda behov skulle lia uppstått

på grund av havandeskap, varför mödrahjälp söktes, torde icke vara möjligt.

Att begränsa hjälpen till det mest oundgängliga betydde ofta kostnader, som

ej tjänade något nyttigt ändamål. Mödrahjälpsnämnden, som hade god kontakt

med landstingets distriktsvårdsstyrelse, hade räknat med att folktandvården

snart skulle bli genomförd i Stockholms län och i den ordning så skedde upphöra

med anslag till tandvård. Det nuvarande tidsläget syntes medföra, att

folktandvårdens genomförande i stort sett ställdes på framtiden. Den uppgjorda

och av medicinalstyrelsen godkända planen härför kunde blott komma

till verkställighet med kanske allenast en enda tandvårdspoliklinik under de

närmaste åren. Vid sådant förhållande borde alltjämt tandvård vara inbegripen

bland de ändamål, för vilka mödrahjälp finge beviljas. — Mot vad

socialstyrelsen anfört rörande mödrahjälp till kostförbättring, inackordering

och hemhjälp hade nämnden intet att erinra. Detsamma gällde i stort sett

föreslagna ändringar beträffande mödrahjälp i form av lån, ehuru även här

mödrahjälpsnämnderna pålades ett ökat arbete.

I fråga örn kostförbättring, hemhjälp och inackordering har mödrahjälpsnämnden

i Vppsala län icke något att erinra mot socialstyrelsens uttalanden.

Dock ville nämnden framhålla, att bidragen till inackordering i sökandens

hem kunde vara motiverade, icke endast för ogift sökande utan understundom

även för gift barnamoder, då hon och hennes man icke ännu hunnit eller förmått

att bilda eget hem. Jämväl det fall, då sökandens ohälsa vållade sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

skilda kostnader, borde uppmärksammas. Äv sistnämnda anledning hade

mödrahjälpsnämnden understundom beviljat bidrag efter olika skalor för närmaste

tiden efter barnsbörden och för senare tid.

I fråga örn behovsprövningen ansluter sig mödrahjälpsnämnden i Östergötlands

läns landstingsområde i huvudsak till styrelsens förslag, men ville dock

beträffande förstföderskorna erinra följande. Med hänsyn till de befolkningssynpunkter,

som anlagts på mödrahjälpen, syntes det nämnden knappast följdriktigt

att utan vidare utestänga gift förstföderska från möjlighet till bidrag.

Även med den strängaste behovsprövning torde en viss hjälp till nybildade

familjer med svag ekonomi vara fullt motiverad. Liksom styrelsen ansåge

nämnden, att asociala mödrar borde uteslutas från bidrag av mödrahjälpsmedel,

men nämnden ifrågasatte, örn ej ett uttryckligt stadgande därom vore

erforderligt.

Beträffande den synnerligen viktiga frågan örn prövning av det ekonomiska

behovet har mödrahjälpsnämnden i Göteborg bestämt avrått från att de direktiv

och regler, som kunde komma att utfärdas, erhölle en sådan gestaltning, att

mödrahjälpsinstitutionens karaktär, manifesterad i den fria behovsprövningen,

ginge förlorad. I principen om den fria behovsprövningen läge nämligen enligt

nämndens förmenande själva styrkan och smidigheten i mödrahjälpsinstitutionens

praktiska utformning. Nämnden hade i sin verksamhet funnit det synnerligen

värdefullt att kunna behandla ansökningarna individuellt med oinskränkt

hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet. Mödrahjälpsnämnden

anslöte sig till socialstyrelsens mening örn fasthållande vid terminologien

i 1 § mödrahjälpsförordningen »uppenbart behov» såsom allmän förutsättning

för erhållande av mödrahjälp. Beträffande förslaget örn begränsning av

hjälp till förstföderskor ville mödrahjälpsnämnden bestämt avstyrka därifrån.

Nämnden hade i sin verksamhet funnit, att ofta ett utpräglat behov förelegat

till hjälp även av denna kategori mödrar. — Regler av inskränkande natur för

lämnande av hjälp till asociala individer funne nämnden icke önskvärda. Man

finge hålla i minnet, att den hjälp, som lämnades — ehuru visserligen tillkommande

modern — dock vore avsedd att lända barnet till godo. Vid lämnande

av mödrahjälp till en moder, som måhända kunde rubriceras som

asocial, hade mödrahjälpsnämnden möjlighet att genom föreskrifter örn barnets

vårdnad, anmälan till barnavårdscentral m. m. sörja för att barnet kunde

lämnas en efter förhållandena god start i livet. Skulle bestämmelser örn inskränkningar

härutinnan göras för hjälpens lämnande, syntes dessa böra bli

av vägledande karaktär men med bibehållen rätt för mödrahjälpsnämnden att

efter prövning av det enskilda fallet besluta örn hjälps lämnande.

Departementschefen.

Av vad jag redan i det föregående yttrat örn mödrahjälpens betydelse ej

minst i nuvarande läge framgår, att jag icke, såsom statskontoret i yttrande

över riksdagens revisorers berättelse yrkat, är villig att av statsfinansiella

skäl föreslå någon generell skärpning av regeln för behovsprövningen. Förslag

härom har bestämt avstyrkts av bland andra socialstyrelsen, som för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition nr 5.

klarat, att exempelvis en övergång från uttrycket »uppenbart behov» till

»trängande behov» kunde befaras få verkningar på mödrahjälpsnämndernas

prövning, som skulle kunna motverka mödrahj alpens syfte. Där behovsprövningen

till äventyrs verkställdes efter alltför generösa principer och följaktligen

en skärpning vore på sin plats, syntes denna kunna genomföras genom

direktivgivning från den blivande tillsynsmyndighetens sida.

Socialstyrelsens förslag, att mödrahjälpen borde begränsas till i huvudsak

mödrar, som tidigare hade ett eller flera barn, har tillstyrkts av statskontoret

men avstyrkts av medicinalstyrelsen, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt flertalet mödrahj älpsnämnder. Jag kan icke finna det motiverat

att på förhand utestänga de gifta förstföderskorna från att få sitt hjälpbehov

prövat efter samma regler, som gälla barnaföderskorna över huvud. Befinnas de

vara i uppenbart behov av hjälp, kan det icke vara rimligt att förvägra dem

sådan. En annan sak är, att vid behovsprövningen särskild hänsyn, som väl

ock redan sker, bör tagas till förekomsten av tidigare födda barn.

I likhet med vad socialstyrelsen under rubriken »annan begränsning av

klientelet» anfört finner jag det varken erforderligt eller lämpligt att i förordningen

intaga särskilda stadganden rörande behandlingen av ansökningar

från mödrar, som kunna betecknas såsom asociala. Jämväl i sådana fall synas

mödrahjälpsnämnderna böra företaga fri prövning av föreliggande omständigheter.

Vad socialstyrelsen anfört under rubrikerna »mödrahjälp och fattigvård»,

»mödrahjälp till kostförbättring» samt »hemhjälp och inackordering»

föranleder icke i detta sammanhang något särskilt yttrande från

min sida.

Beträffande mödrahjälp till tandvård delar jag socialstyrelsens uppfattning,

att denna hjälp fyllt ett stort och mycket viktigt socialhygieniskt behov

samt otvivelaktigt varit till gagn för folkhälsan. Det synes emellertid lämpligt,

att socialstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen med det snaraste

upptar spörsmålet örn en reglering av hjälpbeviljandet på detta område.

Utsträckning av (leii i 1 § fjärde stycket mödrahj älpstörordningen

angivna tiden.

Framställningar i ämnet och avgivna

yttranden.

I detta sammanhang anhåller jag att till behandling få upptaga två av de

i det föregående omförmälda framställningarna örn vissa ändringar av förordningen

örn mödrahjälp, nämligen de, som avgivits av barnavårdsnämnden

i Överkalix socken den 10 oktober 1939 och av socialstyrelsen den 30

november 1939.

Barnavårdsnämnden i Överkalix socken framhåller, att barnaföderskor i

sådana bygder som Överkalix icke kunde komma i åtnjutande av behövligt bidrag

till tandvård av den anledningen, att tandvården icke kunde utföras inom

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majus proposition nr 5.

i förordningen om mödrahjälp stadgad tid. Inom Överkalix kommun funnes

icke stationär tandläkare. Folkmängden uppginge till mer än 8,000 invånare.

Enda möjligheten till tandvård erbjöds befolkningen i orten genom tillfälliga

besök på platsen av en tandläkare från Kalix, vilken fyra gånger örn året hade

mottagning å Överkalix kyrkoplats 2—5 dagar varje gång. Närmaste stationära

tandläkare funnes i Kalix, dit avståndet vore 74 km. Till följd härav kunde

icke någon regelbunden tandvård förekomma, vilket hade till följd, att tandvård,

som kunde ifrågasättas åt sökande av mödrahjälp, mest bestode i protes

i under- eller överkäk eller båda käkarna. Barnavårdsnämnden anhölle i första

hand örn dispens för nämnden från gällande bestämmelser eller, därest sådan

dispens icke kunde beviljas, att åtgärder måtte vidtagas till åstadkommande

av ändrade författningsbestämmelser.

Socialstyrelsen vitsordar, att den i 1 § fjärde stycket förordningen örn

mödrahjälp intagna bestämmelsen, att mödrahjälp ej finge avse tid, som infölle

senare än sex månader efter nedkomsten, medfört, att svårigheter för

mödrarna i vissa fall uppstått att utfå beviljad mödrahjälp till tandvårdsändamål,

enär erforderlig tandvård ofta icke hunne avslutas inom föreskriven tid.

Styrelsen föreslog för den skull sådan ändring i förordningen, att socialstyrelsen

skulle tillerkännas befogenhet att, när särskilda skäl därtill funnes, på

ansökning av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva, att den tid hjälpen

finge avse efter nedkomsten kunde utsträckas.

Som motivering till den föreslagna ändringen har socialstyrelsen anfört

bland annat följande.

Under verksamhetens gång hade framkommit, att svårigheter nppstått fölen

del mödrar, särskilt vid sjukdom eller lång och i andra avseenden besvärlig

väg till tandläkare, att få tandvården avslutad inom sex månader efter nedkomsten.

Framställningar hade med anledning härav gjorts hos styrelsen från

såväl mödrahjälpsnämnder som enskilda i syfte dels att i de särskilda fallen

erhålla dispens från bestämmelsen i 1 § fjärde stycket förordningen örn mödrahjälp

och dels att styrelsen måtte antingen medgiva sådan tolkning av sagda

bestämmelse, att hjälp till tandvård finge utgå under villkor att behandlingen

påbörjats inom den stadgade tidsfristen, eller, örn detta ej läte sig göra, medverka

till sådan ändring av bestämmelsen, att en dylik tolkning blev möjlig.

Styrelsen hade icke ansett sig kunna på annat sätt tillmötesgå framställningarna

än att styrelsen ställt i utsikt, att styrelsen skulle taga under övervägande

ett initiativ till viss uppmjukning av författningsbestämmelsen i fråga,

Styrelsen ansåge sig icke kunna förorda någon generell utsträckning av den

tidrymd — högst 15 månader — inom vilken mödrahjälpen hade att enligt den

gällande förordningen fylla sin uppgift. De skäl, som i förarbetena till förslaget

örn mödrahjälp anförts till förmån för de gällande tidsgränserna — tidpunkten

för havandeskapets fastställande och den dag då sex månader förflutit

från nedkomsten — syntes styrelsen alltjämt äga giltighet. Uppenbart vöre

ock, att sambandet mellan hjälpbehovet och barnsbörden,. som ju utgjorde

själva grundvalen för hela denna verksamhet, bleve svagare ju längre tid som

förflutit sedan nedkomsten. Ett utsträckande av den tid mödrahjälpen finge

avse skulle dessutom med största sannolikhet komma att medföra en ganska

betydande ökning av statsverkets kostnader för mödrahjälpen.

Styrelsen funne på anförda principiella och statsfinansiella skäl, att en

generell utsträckning av den tid, mödrahjälpen finge avse, icke borde komma

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

i fråga. Då det emellertid ej sällan förekomme, att fattiga mödrar på grund

av omständigheter, varöver de icke själva rådde, ej vore i tillfälle att inom

föreskriven tid utnyttja för tandvård beviljad mödrahjälp, syntes möjligheten

att dispensvägen rätta till uppenbara obilligheter i sagda hänseende böra

hållas öppen. Att i förordningen uttryckligen knyta en sådan dispensmöjlighet

enbart till tandvård torde emellertid ej vara lämpligt, då därigenom denna

hjälpform skulle på ett alltför markant sätt framhävas. I praktiken torde för

övrigt några godtagbara skäl för en utsträckning av tiden för mödrahjälpens

utnyttjande i andra fall än som avsåge tandvård knappast kunna ifrågakomma.

Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis vid avgörandet av hithörande

ärenden syntes uppdraget att bevilja dispens böra anförtros åt socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen, som hörts över det av socialstyrelsen framställda förslaget,

uttalar till en början sin fulla anslutning till den av socialstyrelsen

framförda tanken, att dispens borde beviljas efter särskild prövning av varje

enskilt fall. Då emellertid, enligt vad socialstyrelsen vidare anfört, den ifrågasatta

författningsändringen påkallades endast i fråga örn tandvård, syntes det

medicinalstyrelsen rimligt, att dylik dispens skulle avse endast meddelande

av tandbehandling.

Därutöver anförde medicinalstyrelsen:

Socialstyrelsen hade i sin skrivelse inledningsvis fäst uppmärksamheten

vid förhållandet mellan mödrahjälpsverksamheten och folktandvårdsorganisationen.

Därvid ville medicinalstyrelsen särskilt framhålla, att, sedan folktandvårdsorganisationen

utbyggts, all tandvård, som meddelades enligt förordningen

örn mödrahjälp, borde ske under den betryggande kontrollen å folktandvårdspoliklinik

enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Även där tandvård,

under den tid då folktandvårdsorganisationen vore under utbyggnad, måste

meddelas av enskild tandläkare, kunde ifrågasättas, örn icke statens bidrag

för varje behandling borde begränsas till de belopp, som angåves i folktandvårdstaxan.

Därjämte borde även vid dylikt förhållande vissa av de allmänna

principer följas, vilka inom folktandvården tillämpades ifråga örn patientregistrering,

behandling m. m. Med hänsyn därtill syntes det önskvärt, att

åt medicinalstyrelsen, som innehade den centrala ledningen av folktandvårdsorganisationen,

inrymdes möjlighet att utöva medicinsk-odontologisk kontroll

av ifrågavarande verksamhet, på sätt Kungl. Majit funne lämpligt. Sistnämnda

synpunkt framstode såsom särskilt betydelsefull i betraktande av den synnerligen

stora omfattningen av ifrågavarande form av hjälpverksamhet.

Mödrahjälpsnämnden i Uppsala län har meddelat, att i ett stort antal fall

proteser även för unga mödrar befunnits nödvändiga. Då kostnaderna därför

icke torde ingå bland de behandlingssätt, till vilka bidrag utginge enligt förordningen

örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader

m. m., skulle enligt socialstyrelsens förslag dessa vara uteslutna från

mödrahjälp. Örn, såsom mödrahjälpsnämnden ansåge, det vore väl motiverat

att använda mödrahjälp till tandvård på grund av den för moder och barn betydelsefulla

förbättringen i nutritionen, som kunde åstadkommas genom tandvården,

förefölle den föreslagna begränsningen alltför snäv. Under numera

inträdda förhållanden torde folktandvårdens spridning icke heller gå så snabbt

som förut antagits.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

79

Däremot ville mödrahjälpsnänmden instämma i socialstyrelsens förslag att

tandvård under viss förutsättning borde kunna utföras även efter nu föreskriven

tid. Dylika fall hade just förekommit inom mödrahjälpsnämndens

praxis. Befogenheten att lämna tillstånd härtill borde överlämnas åt mödrahjälpsnämnderna.

Departementschefen.

På av socialstyrelsen anförda skäl är jag icke villig att förorda någon generell

utsträckning av den tidrymd, inom vilken mödrahjälpen enligt gällande

förordning har att fylla sin uppgift. Däremot synes det riktigt att öppna en

möjlighet att dispensvägen rätta till uppenbara obilligheter. Denna dispensrätt,

som lämpligen bör utövas av socialstyrelsen, synes böra avse huvudsakligen

sådana av styrelsen åsyftade fall, då behövande mödrar på grund av

omständigheter, varö ver de icke själva kunnat råda, ej varit i tillfälle att

inom föreskriven tid utnyttja för tandvård beviljad mödrahjälp. Då jag i

likhet med socialstyrelsen anser det olämpligt att på ett alltför markant sätt

i författningen framhäva någon speciell hjälpform — som dessutom i mån

av folktandvårdens genomförande kan komma att ställas på avskrivning —

torde dispensmöjligheten böra konstrueras i överensstämmelse med vad

socialstyrelsen härom föreslagit.

Beträffande redan inträffade fall, å vilka en dispensbestämmelse av nyss

angivet innehåll kan tänkas hava varit tillämplig, därest dylik dispensmöjlighet

funnits inskriven i gällande förordning, synes åt Kungl. Maj:t böra inrymmas

befogenhet att utgiva ersättning av statsmedel. Därest riksdagen icke

uttalar sig däremot, torde sådan ersättning få utgå från det förutnämnda anslaget

till mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m.

Mödrahjälp i form av lån.

Socialstyrelsen.

Yad styrelsen anfört rörande mödrahjälp i form av lån återfinnes å sid.

123—126 i Bilaga A.

Yttranden.

Flertalet möclrahjälpsnämnder, som yttrat sig rörande förevarande spörsmål,

bekräfta ett antagande av socialstyrelsen, att vetskapen därom, att varje

ärende örn efterskänkande av lån, även örn det rörde sig örn endast några

tiotal kronor, måste föranleda framställning till Kungl. Maj:t med de krav på

handlingarnas fullständighet och utformning, som ansåges följa därmed,

otvivelaktigt verkat återhållande på mödrahjälpsnämndemas benägenhet att

välja låneformen. Meningarna örn lämpligheten av själva låneformen inom

denna verksamhet äro emellertid delade. Medan några mödrahjälpsnämnder

anse, att denna hjälpform borde tillämpas i större utsträckning, säga sig andra

ha gjort nedslående erfarenheter av densamma och begagna densamma endast

i undantagsfall.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Statskontoret erinrar i anledning av vad som i utredningen anförts rörande

mödrahjälpslånen, att till ämbetsverket remitterats en mängd framställningar

örn efterskänkande av dylika lån. Därvid bade ämbetsverket kunnat konstatera,

att i många fall föreskrivits, att vederbörande sökande hade skyldighet

att återbetala det bidrag barnets fader enligt 5 § lagen örn barn utom äktenskap

kunde komma att ådömas. I vissa fall skulle återbetalningsskyldighet

inträda, när fadern fullgjort honom enligt nämnda § åliggande skyldighet.

Statskontoret anser icke det sätt, på vilket låneförhållandet i dylika fall

konstruerats och lånets belopp angivits, tillfredsställande. Med nyss angivna

formuleringar, som uteslutande toge sikte på faderns betalningsförmåga,

kunde det faktiskt inträffa, säger ämbetsverket, att förutsättningarna för återbetalningsskyldighet

aldrig inträdde, även örn modern av en eller annan anledning

skulle få det relativt väl ställt för sig. Utredningen i de remitterade

ärendena hade genomgående varit synnerligen ofullständig, och ämbetsverket

hade genom dessa remisser bibringats intrycket, att de beslutande och verkställande

organen icke i tillräcklig grad beaktade hjälpens lånekaraktär. Det

vore önskligt, att den myndighet, som komme att ha tillsyn över mödrahjälpen,

meddelade direktiv för formerna för denna låneverksamhet på sådant

sätt, att den verkligen komme att motsvara sitt syfte, nämligen att bistå sådana

mödrar, vilka skäligen borde kunna på kortare tid återbetala erhållen hjälp.

Yad slutligen beträffade frågan örn beslutanderätten i ärende, som avsåge

efterskänkande av utlämnat lån, hade socialstyrelsen på anförda skäl ifrågasatt,

örn icke denna rätt skulle kunna delegeras på mödrahjälpsnämnderna.

Med anledning av hittillsvarande praxis kunde det förefalla, som örn ett bibehållande

av beslutanderätten hos Kungl. Maj :t visserligen icke skulle ha någon

större praktisk innebörd, bland annat av den anledningen, att framställningar

örn befrielse från återbetalning hittills så gott som undantagslöst plägat bifallas.

Av principiella skäl ansåge sig statskontoret dock icke böra tillstyrka

styrelsens förslag härutinnan.

Att låneformen kommit till en ännu mera begränsad användning än som

från början förutsetts, syntes icke på något sätt överraskande, förklarar

svenska fattigvårds''- och barnavårdsförbundet. Huruvida denna utveckling

vore mindre tillfredsställande, därom torde emellertid meningarna vara delade.

Givetvis skulle en ökad användning av låneformen vara fördelaktig ur statsfinansiell

synpunkt, men frågan vore örn en moder, vare sig hon vore gift eller

ensamstående, som vore i uppenbart behov av mödrahjälp, i någon större utsträckning

vore i stånd att återbetala den beviljade hjälpen utan att hennes

eller familjens ekonomi bleve lidande därpå. Då det gällde barnrika familjer

torde detta i regel vara uteslutet. För en ogift moder kunde skyldigheten att

återbetala bekommen hjälp medföra, att hon tidigare dreves ut i förvärvsarbete,

varigenom det betydelsefulla sambandet mellan mor och barn äventyrades.

Enligt förbundets mening syntes låneformen fortfarande endast böra komma

till användning, då kvinnans ekonomiska förhållanden verkligen befunnes vara

sådana, att hon skäligen borde kunna på kortare tid återbetala erhållen hjälp.

Förbundet hade för sin del givetvis intet att erinra mot den föreslagna ord
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

81

ningen för prövning av frågan örn lånens efterskänkande. -— Att ökad kontroll

över barnavårdsnämnders återkravsverksamhet infördes, torde vara i sin

ordning.

Mödrahjälpsnämnden i örebro län är ense med socialstyrelsen örn att vid

mödrahjälp låneformen borde mera tillämpas och att så även skulle ske, örn

ej befrielse från återbetalningsskyldighet behövde underställas Kungl. Maj:t.

Därest, på sätt socialstyrelsen anfört, av förvaltningsrättsliga skäl ett efterskänkande

av en kronans fordran ej kunde uppdragas åt mödrahjälpsnämnd,

torde samma resultat kunna nås därigenom, att i författningen infördes befogenhet

för mödrahjälpsnämnd att, så snart det icke vore fullt klart, att

återbetalningsskyldighet ej kunde komma i fråga, förskottera erforderlig hjälp

under förklarande att nämnden skulle efter exempelvis ett år pröva örn hjälpen

skulle anses såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet eller såsom lån.

Barnavårdsnämnd borde för sådant fall föreläggas att i god tid före årets utgång

inkomma med utredning och därpå grundat förslag örn återbetalning

skulle, och så fall inom vilken tid, föreläggas. — Nämnden delade även styrelsens

uppfattning örn behovet av ytterligare bestämmelser för kontroll å

återbetalning av beviljade lån och hade intet att erinra mot styrelsens förslag

i sådant avseende. Nämnden ville emellertid såsom tillägg därtill föreslå, att

mödrahjälpsnämnd skulle äga hos länsstyrelse påkalla biträde med krav å

fullgörande av försummad återbetalning. En erinran från länsstyrelse att

fullgöra återbetalningsskyldighet hade givetvis kraftigare verkan än örn sådan

skulle göras av mödrahjälpsnämnd. Måste rättsliga åtgärder vidtagas, borde

talan, efter det nämnden därom fattat beslut, överlämnas till länsstyrelse för

utförande.

Den återhållsamhet vid beviljandet av mödrahjälp, som mödrahjälpsnämnden

i Norrbottens län iakttagit, hade medfört, att låneformen endast kunnat

komma till användning i få undantagsfall. Då sökandens ekonomiska omständigheter

varit sådana, att återbetalningsskyldighet kunnat ifrågasättas, hade

mödrahjälpsnämnden nämligen ansett behov av mödrahjälp ej föreligga. Återbetalningsskyldighet

hade föreskrivits praktiskt taget endast beträffande

ogifta mödrar, då de haft att vänta underhållsbidrag från barnafadern. Erfarenheten

av låneformen hade för övrigt varit nedslående. I många fall hade

befrielse från återbetalningsskyldighet sökts och beviljats. Mödrahjälpsnämnden

trodde ej, att överflyttande av ärenden örn sådan befrielse från Kungl.

Maj:t till underordnad myndighet komme att stimulera användningen av denna

form. Mödrahjälpsnämnden ville dock ej avstyrka detta.

Departementschefen.

I propositionen till 1937 års riksdag med förslag till förordning örn moderskapspenning

m. m. förklarade jag mig intet ha att erinra gentemot förslaget,

att mödrahjälp skulle kunna lämnas även i form av lån, utan ansåg fastmera en

dylik hjälpform erbjuda åtskilliga fördelar. Såsom en av dessa angavs möjligheten

att vid prövning av de ogifta kvinnornas behov av hjälp, där förhållandena

nödvändiggjorde, att hjälp beviljades utan hänsynstagande till barna
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

faderns ekonomiska förhallanden, utnyttja låneformen vid hjälpens beviljande.

Mödrahjälpsnämnderna kunde därvid föreskriva, påpekades det i propositionen,

att hjälpen eller viss del därav, motsvarande faderns beräknade bidrag,

skulle utgå såsom lån. Yisade det sig sedan, att fadern ej kunde utgiva beräknat

bidrag, borde lånet eller motsvarande del därav efterskänkas. Erfarenheten

synes Ira givit vid; handen, att hela låneformen inom denna hjälpverksamhet

är behäftad med svagheter, som göra den mindre användbar. Möjligheterna

för en vare sig gift eller ogift kvinna i små omständigheter att kunna

återbetala dessa lån utan att på nytt komma i svårigheter torde i allmänhet

icke vara stora. Låneformen synes därför i huvudsak böra reserveras för

kvinnor i mera tillfälliga trångmål i samband med havandeskap eller barnsbörd

men normalt i sådana omständigheter, att de skäligen böra kunna på

kortare tid återbetala hjälpen. Däremot bör givetvis alltfort vid beviljande

av mödrahjälp hänsyn tagas till de underhållsbidrag, som med sannolikhet

kunna påräknas för såväl moder som barn från barnafadern.

jaS sålunda icke är böjd att förorda några åtgärder endast på den

grund, att de kunde förutsättas stimulera till en ökad användning av låneformen,

finner jag likväl skäl tala för en författningsändring, som underlättar

handläggningen av hithörande ärenden. Enklast vore givetvis, såsom socialstyrelsen

föreslår, att delegera rätten att efterskänka lånen på mödrahjälpsnämnderna.

Häremot talar å andra sidan kravet på central kontroll över en

dylik verksamhet-, som eljest lätt kunde utveckla sig efter olika principer och

föra med sig en olika behandling av låntagare i olika delar av landet. Jag har

därför stannat för att föreslå rätt för socialstyrelsen att på framställning av

mödrahjälpsnämnd, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från ifrågavarande

återbetalningsskyldighet.

Mot socialstyrelsens förslag syftande till ökad kontroll å återbetalningen

av beviljade lån hava erinringar icke gjorts. Det av mödrahjälpsnämnden i

Örebro län föreslagna tillägget, att mödrahjälpsnämnd skulle hos länsstyrelse

äga påkalla biträde med krav å fullgörande av försummad återbetalning, synes

även ändamålsenligt, och torde böra införas i tillämpningskungörelsen. Jag

vill emellertid erinra örn vad som i propositionen till 1937 års riksdag uttalades

i samband med frågan örn regressrätt mot den gifta kvinnans make örn det

föga tilltalande i att staten för att återfå utgiven mödrahjälp skulle anhängiggöra

talan vid domstol mot denne. Rättsliga åtgärder synas över huvud icke

böra komma i fråga annat än i fall av uppenbar tredska.

Fråga om hjälp till vid barnsbörden avliden kvinnas familj.

Framställning i ämnet m. m.

I fall, där kvinnan avlidit vid barnsbörden eller kort därefter, har fråga

uppkommit, örn icke mödrahjälp kunde beviljas den avlidnas familj. Socialstyrelsen

har i anledning av en från en mödrahjälpsnämnd framställd förfrågan,

under hänvisning till innehållet i 1 § mödrahjälpsförordningen,,

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition nr 5.

uttalat såsom sin uppfattning, att varken mödrahjälpsförordningens bokstav

eller anda syntes i dylikt fall medgiva, att hjälp beviljades. Detta

vore alldeles särskilt fallet, örn någon ansökan av kvinnan över huvud

icke förelåge, men syntes böra gälla även där ansökan väl gjorts av

kvinnan men icke före hennes död hunnit avgöras av mödrahjälpsnämnden.

Skulle däremot mödrahjälp redan ha beviljats och även utgått för

vissa i samband med havandeskapet eller bamsbörden stående ändamål,

vore givetvis däråt intet att göra; hade mödrahjälp beviljats men ännu

icke utbetalats, hade barnavårdsnämnden att förfara på sätt som i 4 § kungörelsen

med tillämplighetsföreskrifter sägs, varvid mödrahjälpsnämnden

närmast vore ställd inför samma situation, som förelåge, då kvinnan avlidit

innan ansökningen hunnit avgöras.

I den förut omnämnda framställningen av den 14 december 1939 har Skaraborgs

läns mödrahjälpsnämnd i anslutning till ett då aktuellt, ömmande fall

av nu berörd art, ifrågasatt sådan ändring i mödrahjälpsförordningen, som

möjliggjorde, att, även örn kvinnan avlidit, mödrahjälp skulle i fall av uppenbart

behov kunna beviljas för täckande av utav barnsbörden eller havandeskapet

föranledda utgifter och för vård av det nyfödda barnet.

I yttrande över framställningen förklarar sig socialstyrelsen i likhet med

mödrahjälpsnämnden finna, att goda skäl kunde anföras för en utsträckning

av samhällets hjälpmöjligheter till en nödsituation, som i framställningen avsåges.

Sett ur synpunkten av det nyfödda barnets intresse finge hjälpbehovet

anses bli inte mindre utan större vid moderns bortgång än örn hon levat. Den

härigenom inträdda nödsituationen vore ju ock obestridligen förorsakad av

barnsbörden, och ett avvärjande av denna ekonomiska nöd skulle såtillvida

icke falla utanför syftet för en hjälpverksamhet av mödrahjälpens karaktär. Då

socialstyrelsen likväl icke ansåge sig kunna tillstyrka framställningen, berodde

detta ej endast på hänsynen till det allmänna statsfinansiella läget, vilket påbjöde

yttersta försiktighet vid väckande av nya anslagskrav, utan även på

överväganden av mera principiell art. Styrelsen ville nämligen över huvud

icke under pågående socialvårdsutredning utan tvingande skäl förorda ytterligare

utbrytningar ur det nuvarande socialvårdssystemet. Inom mödrahjälpsförordningens

ram syntes en lösning av det föreliggande spörsmålet icke stå

att finna, och en lösning därav i särskild ordning syntes icke böra åke utan

att samtidigt övervägdes, i vad mån och på vad sätt andra, likartade hjälpbehov

för barn, som mistat sin moder, skulle avhjälpas. Ett sådant övervägande

syntes emellertid lämpligen böra ske i samband med den förutnämnda socialvårdsutr

edningen.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att regeringsrätten (Regeringsrättens

årsbok 1940 sid. 62) i utslag på de besvär, Östergötlands erkända

centralsjukkassa anfört över visst pensionsstyrelsens beslut i fråga örn ersättning

av statsmedel m. m., förklarat, att det förhållandet, att vederbörande

kvinna avlidit, innan ansökning örn moderskapspenning för henne inkommit

till vederbörande sjukkassa, med hänsyn till föreliggande omständigheter och

grunderna för 5 § förordningen örn moderskapspenning, icke kunde anses

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

utgöra hinder för utgivande av moderskapspenning till hennes rättsinnehavare.

Departementschefen.

Jag finner de av socialstyrelsen anförda skälen för en utvidgning av mödrahjälpsverksamheten

övertygande. De betänkligheter, som socialstyrelsen anfört,

torde icke böra stå hindrande i vägen för en ändring av gällande lagstiftning,

särskilt som det här rör sig örn endast ett ytterst begränsat antal fall av speciell

karaktär, varför en lösning av detta spörsmål på intet sätt behöver bli prejudicerande

för lösningen av andra, väsentligen olikartade vårdproblem. I enlighet

härmed synes sådant tillägg böra göras till mödrahjälpsförordningens bestämmelser,

att, där kvinna i samband med förlossningen avlidit, hjälp enligt förordningen

skall kunna beviljas på ansökan av hennes make. Sådan hjälp torde

dock böra få avse allenast behov, som uppstått i samband med förlossningen

och icke kunna avhjälpas med moderskapspenningen, ävensom det nyfödda

barnets vård under högst sex månader från dess födelse.

I detta sammanhang torde till behandling även få upptagas vissa spörsmål

rörande tidpunkten för ingivande av ansökning örn mödrahjälp.

Ansökningstider.

Departementschefen.

Det är ett allvarligt missförhållande örn, såsom i vissa yttranden uppgives,

mödrahjälpen icke kan rationellt och effektivt utnyttjas, därför att ansökningarna

från de hjälpbehövande i stor utsträckning komma mödrahjälpsnämnderna

för sent till handa. Såsom huvudorsak till detta missförhållande

har angivits, att mödrarna alltför sent ingiva sina ansökningar till barnavårdsnämnderna.

Örn en kvinna till sista stund — sextionde dagen efter

barnsbörden — uppskjuter att ansöka örn mödrahjälp, torde i många

fall åtgå ytterligare omkring en månad, innan barnavårdsnämnden hunnit

utreda ärendet och sammanträtt för att avgiva förslag däri ävensom expedierat

detsamma. Mödrahjälpsnämnden skall därefter sammanträda för att besluta

i ärendet; beslutet skall därefter, skriftligen avfattat, ofördröjligen i två

exemplar översändas till barnavårdsnämndens ordförande, som har att snarast

möjligt därefter tillställa sökanden det ena exemplaret. Vid den tidpunkt,

då hjälpen i här antagna fall — som icke torde vara alldeles ensamstående

— skulle kunna komma den hjälpbehövande till handa, torde minst halva

den tid, under vilken mödrahjälp får utgå efter barnsbörden, ha förflutit.

Men även i mera normala fall, där ansökan hos barnavårdsnämnden göres

fjorton dagar eller en månad efter nedkomsten, måste med det gällande

förfarandet ej sällan ett par månader — och därtill de för moder och barn

mest kritiska — förflyta, utan att mödrahjälp kan utgå. Anföres besvär över

mödrahjälpsnämndens beslut hos socialstyrelsen, vilka besvär pläga kom
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majlis proposition nr 5.

municeras med mödrahjälpsnämnderna och stundom även barnavårdsnämnderna,

kan det inträffa, att hela understödsperioden gått till ända, och

det är ingalunda ovanligt, enligt vad som upplyses, att endast en kortare

del, en å två månader, återstår av sagda period.

Då mödrahjälpsärendena, enligt vad jag inhämtat, som regel torde få den

möjligast skyndsamma behandling inom mödrahjälpsnämnderna, synas orsakerna

till det påtalade och förut närmare belysta missförhållandet vara att

söka på annat håll. Ehuru fall förekommit, då barnavårdsnämnd onekligen

utan giltigt skäl fördröjt handläggningen av hithörande ärenden -— varje

onödigt dröjsmål kan på sätt och vis sägas innebära en rättsförlust för

den sökande — torde barnavårdsnämnderna i allmänhet, och detta gäller

givetvis främst de med administrativ personal utrustade, ha gjort allt som

rimligen kan begäras för att påskynda ärendenas handläggning. Man kan

förvänta, att mödrahjälpsnämnderna hava sin uppmärksamhet riktad på detta

förhållande och energiskt påtala förefintliga brister i anmärkta hänseende.

Emellertid är det uppenbart, att det även med en möjligast snabb handläggning

i alla instanser kommer att förflyta en jämförelsevis lång tid, innan

ansökningsärendet hinner att slutbehandlas och verkställighet kan ske, vilket,

enligt vad redan sagts, måste innebära en allvarlig olägenhet i de fall, då

ansökningen ingives på ett sent stadium och över huvud efter barnsbörden.

Vill man komma till rätta med detta missförhållande synes det därför nödvändigt

att vidtaga åtgärder för att få in ansökningarna till barnavårdsnämnderna

på ett tidigare stadium. Enligt nu gällande ordning kan ansökan

ingivas i princip när som helst under havandeskapet och efter barnsbörden

till och med sextionde dagen därefter. Med upplysningsverksamhet rörande

önskvärdheten av att ansökningarna ingivas före barnsbörden torde en förbättring

av förhållandena kunna vara att påräkna. Skäl synas mig emellertid

föreligga att inskärpa denna önskvärdhet genom att i mödrahjälpsförordningen

föreskriva, att mödrahjälp skall, där så kan ske, sökas i god tid före den

väntade barnsbörden.

Jag övergår härefter till behandling av vissa spörsmål beträffande moderskapspenningen.

Motlerskapspemiingen.

Riksdagens revisorers yttrande lii. ni.

Såsom förut nämnts anförde riksdagens revisorer i samband med granskningen

av mödrahjälpsverksamheten för tiden 1 juli 1938—30 juni 1939, att

mödrahjälpsmedel i »högst betydande omfattning» använts till förlossningskostnader

och barnets första utrustning, ett förhållande som revisorerna

funno berättiga till antagandet, att moderskapspenningen ofta icke använts

för dessa ändamål, vilka den likväl vore avsedd att i första hand tillgodose.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majus proposition nr 5.

Revisorerna ifrågasatte därför, om man icke, för att vinna kontroll över

moderskapspenningens användning ock därjämte uppnå, att densamma närmare

anpassades efter behovsprincipen, borde inarbeta denna kjälpform i

mödrahjälpen.

Det av revisorerna sålunda anmärkta förhållandet vitsordades allmänt av

mödrahjälpsnämnderna i deras över revisorernas uttalande avgivna yttranden.

Flertalet hörda myndigheter — däribland flera länsstyrelser och många mödrahjälpsnämnder

— hade intet att erinra mot eller, såsom statskontoret, tillstyrkte

bestämt förslaget att inarbeta moderskapspenningen i mödrahjälpen.

I yttrande i anledning av revisorernas uttalande medgav socialstyrelsen, att

tveksamhet kunde råda örn den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer

av de behov, som uppkomme i samband med barnsbörd, vore lämplig.

Den vore emellertid betecknande för den nuvarande splittringen i socialvården.

Såvitt styrelsen för det dåvarande kunde bedöma, torde man dock

böra överlåta prövningen av en förändring eller sammanslagning av de båda

hjälpformerna på förevarande område till socialvårdskommittén.

Socialstyrelsens skrivelse den 1 april

1940.

Styrelsens uttalanden beträffande förhållandet mellan moderskapspenning

och mödrahjälp återfinnas å sid. 116—119 i Bilaga A.

I samma bilaga återgivas å sid. 116 vissa ytterligare uttalanden av styrelsen

rörande frågan örn klientelets avgränsning.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse

den 1 april 1940.

Medicinalstyrelsen finner, att överhuvudtaget hela frågan örn understöd i

olika former till moderskapsvården icke bör upptagas till någon mera ingripande

omarbetning förrän i samband med socialvårdskommitténs behandling

av hela understödsproblemet. Statskontoret anmärker i anledning av

vad socialstyrelsen yttrat rörande dess tidigare framställda förslag örn

moderskapspenningens inarbetande i mödrahjälpen, att förverkligandet av

detta reformförslag i avvaktan på resultatet av socialvårdskommitténs utredningsarbete

skulle ställa den ifrågasatta reformen på alltför oviss framtid.

Pensionsstyrelsen känner sig visserligen icke på grundval av hittills framlagt

utredningsmaterial kunna dela den i socialstyrelsens skrivelse framträdande

uppfattningen rörande betydelsen i ekonomiskt avseende av möjligen

förekommande missbruk av moderskapspenningen men har likväl samma

mening som socialstyrelsen därom, att även i fråga örn moderskapspenningen

ordningen för utbetalningen av understödet bör modifieras för att i möjligaste

mån säkerställa, att detsamma användes till avsedda ändamål.

Styrelsen anser emellertid en viss brist i socialstyrelsens förut nämnda

förslag vara, att detsamma icke vore ägnat förebygga missbruk i fråga om

andra än dem, som erhölle både moderskapspenning och mödrahjälp. Visserligen

kunde invändas, att kvinnor, som erhölle dubbelt understöd, till antalet

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

utgjorde den större delen av samtliga, som åtnjöte moderskapspenning, och

att därför åtgärden skulle undanrödja större delen av de påtalade bristerna,

och vidare kunde givetvis göras gällande, att risken för en icke avsedd användning

av moderskapspenningen vore störst bland mödrahjälpens klientel,

där levnadsstandarden vore lägre än bland dem, som åtnjöte enbart moderskapspenning,

vilket i viss mån kunde motivera en skärpt övervakning. Även

med hänsynstagande härtill måste det emellertid, framhåller pensionsstyrelsen,

framför allt ur likställighetssynpunkt framstå såsom önskvärt, att den ifrågasatta

skärpningen träffade all utbetald moderskapspenning. Till dess slutlig

ståndpunkt kunnat tagas till frågan, huru samhällets hjälpåtgärder vid havandeskap

och barnsbörd borde vara anordnade, syntes man böra undvika

sådana ändringar, som rubbade moderskapspenningens hittillsvarande karaktär.

Detta syntes, utan att det för mödrahjälpen tillämpade övervakningssystemet

genomgående komme till användning, kunna ske genom begränsning

av den tid, under vilken förskott på moderskapspenningen kunde erhållas,

så att utbetalningen av förskottet gjordes först då de i samband med

nedkomsten framträdande behoven började göra sig gällande. De mera

sekundära behov, som hänförde sig till tidigare skeden av havandeskapet,

skulle kvinnan alltså få tillgodose med egna medel eller i annan ordning,

varigenom risken för en mindre ändamålsenlig användning av moderskapspenningen

till väsentlig del skulle bortfalla.

Enligt nu gällande bestämmelser stöde möjligheten att erhålla förskott

normalt öppen under de tre sista havandeskapsmånaderna, d. v. s. från och

med den tidpunkt, då fostret kunde beräknas ha utvecklats till livsduglighet.

Förmodligen, säger pensionsstyrelsen, hade flertalet kvinnor, som kommit i

åtnjutande av mödrahjälp, dessförinnan uttagit förskott på moderskapspenningen,

varigenom det vid nedkomsten utfallande beloppet av sistnämnda

understöd kommit att utgöra endast återstående 35 kronor. Klart torde vara

att denna summa i många fall måste befinnas otillräcklig för täckande av de

behov, som uppträdde i samband med förlossningen eller under tiden därefter,

varvid i motsvarande mån mödrahjälpen kunde komma att tagas i anspråk

för utgifter av samma slag, för vilka moderskapspenningen vore avsedd.

Pensionsstyrelsen förordade därför, att den nu gällande gränsdragningen

frånginges och tidpunkten för erhållande av förskott förskötes emot tiden

för nedkomsten så långt som kunde ske utan åsidosättande av hänsynen till

de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten såsom resor, hemhjälp och

personlig utrustning. Styrelsen föreslog, att tidpunkten bestämdes till en

månad före nedkomsten. Kvinnan skulle alltså, för att kunna ifrågakomma till

erhållande av förskott, göra sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet

än i nionde havandeskapsmånaden, därvid varje havandeskapsmånad

räknades omfatta fyra veckor. Vid bifall till pensionsstyrelsens förslag syntes

ett genomförande av socialstyrelsens förslag till förebyggande av missbruk av

moderskapspenningen icke, enligt pensionsstyrelsens mening, erforderligt.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden skulle nämligen medföra, dels

att förskott komme att begäras i ett betydligt mindre antal fall än för när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

varande, varvid moderskapspenningens hela belopp bomme att utbetalas först

efter nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större del av detsamma

komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore

fallet. Ekonomiskt skulle därför socialstyrelsens förslag icke längre hava så

stor betydelse. Emot förslaget syntes därjämte — förutom att det, såsom

nyss nämnts, icke berörde alla fall av moderskapspenning — kunna invändas,

att den ifrågasatta handläggningen av ärendena såväl hos sjukkassa som

hos barnavårdsnämnd organisatoriskt sett vore föga praktisk. Det kunde icke

betraktas som ändamålsenligt att, såsom här skulle bli fallet, införa dubbel

handläggning för huvudparten — närmare bestämt omkring 2/s — av ärendena.

Även såtillvida vore förslaget mindre rationellt, att det komme att bero

huvudsakligen på sökandens egna uppgifter, örn ärendet skulle överföras

till barnavårdsnämnden eller icke.

Vidkommande socialstyrelsens förslag till förebyggande av att moderskapspenning

utgåves till notoriskt asociala kvinnor, sinnesslöa m. fl., framhåller

pensionsstyrelsen med biträdande av förslagets syfte, att det torde var mycket

svårt att finna utvägar till en effektiv avstängning av ifrågavarande kvinnor

från tillgången till understödet. Endast de mest flagranta fallen torde kunna

nås genom lagstiftningsåtgärder utan att godtycke vid tillämpningen riskerades.

Då emellertid i sådana fall beviljandet av understöd kunde komma att

te sig särskilt stötande, förordade pensionsstyrelsen, att åtgärd i angivet

syfte vidtoges. Därvid borde erforderliga bestämmelser införas i förordningen

örn moderskapspenning. Vid ifrågavarande, säkerligen ganska få fall syntes

någon annan ordning knappast möjlig än att, på sätt socialstyrelsen föreslagit,

vederbörande barnavårdsnämnd biträdde sjukkassan med handläggningen

av ärendena. Dock borde sjukkassa äga möjlighet att även i andra fall

än då framställning skett från barnavårdsnämnd underlåta utbetala moderskapspenningen

direkt till barnaföderska, varom här vore fråga. I dylika fall

borde emellertid barnavårdsnämndens yttrande inhämtas. Därjämte borde

stadgas skyldighet för sjukkassa att innehålla moderskapspenningen ävensom

att tillställa barnavårdsnämnden denna, i den mån nämnden styrkte sig hava

bestritt sådana utgifter för kvinnan, som moderskapspenningen vore avsedd

att täcka.

En omständighet, som i samband med förenämnda olika förslag måste

beröras, vore, yttrar pensionsstyrelsen vidare, att förslagen indirekt även inverkade

på villkoren för utbetalning av moderskapshjälp i de erkända centralsjukkassorna

till kassornas egna medlemmar. Genomfördes pensionsstyrelsens

förslag till inskränkning i tiden för beviljande av förskott på moderskapspenningen,

torde även motsvarande bestämmelse rörande moderskapshjälpen

böra ändras. Däremot ifrågasatte pensionsstyrelsen lämpligheten av att

beträffande moderskapshjälpen samma kontrollföreskrifter infördes, vilka

föreslagits i fråga örn moderskapspenningen. I varje fall syntes detta spörsmål

böra upptagas i ett vidare sammanhang.

Socialvårdskommittén anser det icke kunna bestridas, att den nuvarande

ordningen, då bidrag utginge samtidigt från båda dessa hjälpformer, bunde

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majus proposition nr 5.

giva anledning till befogade erinringar. Ett genomförande av statsrevisorernas

förslag att moderskapspenningen inarbetades i mödrahjälpen fann sig kommittén

dock icke kunna tillråda. Därigenom skulle en väsentlig del av de

barnaföderskor, som nu redde sig med moderskapspenningen, föras över till

mödrahjälpsklientelet, och det vore tveksamt, örn någon besparing skulle uppstå.

Frågan om ett sammanförande av dessa båda hjälpformer borde, enligt

kommitténs mening, utredas i samband med frågan örn samordnande även av

andra närbesläktade grenar av socialvården.

Mot vad socialstyrelsen föreslagit beträffande att moderskapspenning i

vissa fall skulle utbetalas till barnavårdsnämnden har kommittén intet haft

att erinra.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet finner socialstyrelsens förslag

i detta avseende icke giva full garanti mot missbruk. I de fall, då önskan

att erhålla moderskapspenningen kontant för användning till icke avsedda

ändamål vore stark och vederbörande icke ville finna sig i barnavårdsnämndens

dispositioner, fordrades endast ett förnekande av att vederbörande vore i

behov av ytterligare hjälp för att målet skulle nås. Sedermera torde vederbörande

ändock kunna inkomma med en ansökan örn mödrahjälp samt därvid

göra gällande, att hon i det längsta sökt reda sig utan ytterligare hjälp. Ansökningen

örn mödrahjälp torde i sådant fall få prövas i vanlig ordning.

Förslaget att moderskapspenningen skulle utbetalas genom barnavårdsnämnden

i de fall, då även mödrahjälp söktes, vore behjärtansvärt i så måtto,

att moderskapspenningen otvivelaktigt i alltför många fall användes för andra

ändamål än dem, för vilka den vore avsedd, anför mödrahjälpsnämnden i

Stochholm. Förslaget erbjöde dock åtskilliga svagheter och syntes svårt att

konstruera på ett fullt tillfredsställande sätt. En svaghet vore, att bestämmelsen

ej komme att omfatta dem, som vid sökandet av moderskapspenning

icke deklarerat något behov av mödrahjälp men sedermera likväl sökte sådan

hjälp, vare sig detta nu hade sin grund i avsiktligt vilseledande eller sedermera

inträdda ändrade förhållanden. En annan grupp fall, som icke omfattades

av förslaget men kunde föras in under bestämmelsen, därest denna

gåves en lämplig formulering, utgjordes av dem, som redan beviljats mödrahjälp,

innan de ansökt örn moderskapspenning. Därest dessa icke medtoges,

kunde de i förnyad ansökan söka mödrahjälp för barnets utrustning under

åberopande av att de nödgats använda moderskapspenningen för andra ändamål.

Oegentligt vore slutligen, att kontrollen ej komme att drabba dem, som

genom medlemskap i sjukkassa erhölle moderskapshjälp. Önskvärt vore, att

även dessa omfattades av bestämmelsen, åtminstone såvitt avsåge de 75 kronor

av moderskapshjälpen, som utgjorde statens bidrag.

Utöver nu angivna svagheter, som hänförde sig till förslagets konstruktion,

måste man räkna med, att förslaget komme att bereda barnavårdsnämnderna

åtskilliga svårigheter och en betydligt ökad arbetsbörda. I viss mån bleve

emellertid dessa svårigheters storlek beroende på vilka befogenheter barnavårdsnämnderna

gåves beträffande moderskapspenningens disposition. Mödrahjälpsnämnden

ansåge för sin del, att principen borde vara, att mödrarna

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 5.

skulle äga största möjliga frihet att inom de gränser, som angåves av författningens

ord »med barnsbörd förenade kostnader», själva välja de ändamål,

de önskade få tillgodosedda. Barnavårdsnämndernas uppgift borde sålunda

väsentligen bliva att pröva, att de olika ändamålen folio inom de angivna

gränserna. Över barnavårdsnämnds beslut i ärenden av detta slag torde besvärsrätt

böra medgivas. Med hänsyn till det nu anförda ville mödrahjälpsnämnden

för sin del förorda, att man åtminstone i första hand sökte komma

till rätta med frågan efter en annan linje. Därvid ville nämnden framhålla,

att en väsentlig anledning till att moderskapspenningen användes för ovidkommande

ändamål vore att söka i förskottssystemet. Det vore förskottet,

som i särskilt stor utsträckning användes för icke avsedda syften, och detta

berodde givetvis därpå, att förskottet utfinges vid en tidpunkt, då barnets

behov icke med samma styrka gjorde sig gällande som efter nedkomsten.

Örn möjligheten att erhålla förskott över huvud taget borde bibehållas, borde

förskottets storlek strängt begränsas till kostnaden för inköp av det nödvändigaste

för en första utrustning åt barnet. Mödrahjälpsnämnden ville

därför föreslå, att förskottet å moderskapspenningen antingen nedsattes till

hälften eller 20 kronor — motsvarande belopp för moderskapslijälpen alltså

30 kronor — eller också helt borttoges. Denna ändring borde kombineras

med vissa bestämmelser rörande utbetalningen av moderskapspenning. Varje

moder, som beviljades moderskapspenning, borde sålunda erhålla ett tryckt

meddelande, innehållande dels anvisning örn för vilka ändamål moderskapspenningen

vore avsedd, och dels upplysning örn att mödrahjälp ej kunde påräknas

för dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen ej

varit tillräcklig för tillgodoseende av de angivna ändamålen.

Barnavårdsnämnden i Stochholm vitsordar, att moderskapspenningen

tyvärr alltför ofta helt eller delvis användes till andra ändamål än de därmed

avsedda. Nämnden kunde däremot icke ansluta sig till socialstyrelsens förslag

örn åtgärder till motverkande härav. På grund av de osäkra förhållanden,

under vilka de befolkningskategorier, varom här vore fråga, levde, torde det

i många fall vara omöjligt för den, som anmälde sig till erhållande av moderskapspenning,

att besvara frågan, örn hon under amningstiden komme att bli

i behov av ytterligare hjälp. Enligt nämndens erfarenhet vore det framförallt

det förskott, som kunde utbetalas på moderskapspenningen — liksom på

moderskapshjälpen — som komme till oriktig användning. Nämnden skulle

därför närmast vara benägen föreslå, att möjligheten att erhålla förskott upphävdes.

Det vore emellertid uppenbart, att fall kunde förekomma, där ett

förskott vore oundgängligen nödvändigt i och för anskaffande av t. ex. spädbarnsutrustning.

Barnavårdsnämnden föreslår därför, att förskott å moderskapspenning

alltid skall utbetalas genom barnavårdsnämnden, som har att

övervaka, att det förskotterade beloppet användes för därmed avsett ändamål,

samt att barnavårdsnämnden, på sätt socialstyrelsen förordat, bemyndigas

att, när anledning därtill föreligger, hos sjukkassan begära att få hela moderskapspenningen

utbetalad till sig.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Mödrahjälpsnämnden i Uppsala län framhåller, att moderskapspenningen

för närvarande vore helt och hållet undandragen kontroll och icke sällan användes

för andra ändamål än som därmed avsetts. Moderskapspenningen

hade således icke, såvitt nämnden kunde bedöma av sin erfarenhet, fyllt det

syfte, som man velat vinna därmed, under det att mödrahjälpen, trots sina

brister, visat sig vara till verkligt gagn för många lijälpbehövande mödrar.

Verklig rättelse beträffande moderskapspenningen torde knappast kunna

åstadkommas med mindre även moderskapspenningen underkastades behovsprövning

och kontroll. Den i stället för behovsprövningen tillämpade principen

örn viss beskattningsbar inkomst ledde understundom till att moderskapspenning

lämnades till sådana, som icke behövde understöd, men kunde

också föranleda, att moderskapspenningen uteslötes i verkliga behovsfall,

särskilt då familjens ekonomi undergått stark försämring sedan den tid, som

vore avgörande för det beskattningsbara beloppet. Då hjälpen icke heller

utginge in natura, vore det också påtagligt, att moderskapspenningen lätt

användes till andra ändamål än som därmed avsetts. Mödrahjälpsnämnden

hade därför ofta fått pröva samma behov, som bort fyllas genom moderskapspenningen,

men för vilka denna icke använts. En verklig avvägning av behovet

torde icke kunna ske annat än i ett sammanhang. Eörelåge flera önskemål

från moderns sida, torde det också vara svårt för barnavårdsnämnderna

att bestämma till vad utbetalningar finge göras, innan mödrahjälpsnämnden

prövat behovet. Socialstyrelsens förslag torde således framkalla ansökningar

örn mödrahjälp och i övrigt icke kunna säkerställa en rationell användning

av moderskapspenningen. Härför torde erfordras dels individuell prövning,

dels naturahjälp. Mödrahjälpsnämnden förordade därför en genomgripande

utredning angående moderskapspenningen.

Mödrahjälpsnämnden i Södermanlands län finner tveksamt, huruvida de

föreslagna åtgärderna äro tillräckliga för vinnande av det uppgivna syftet.

En mera effektiv kontroll skulle man enligt nämndens uppfattning uppnå,

örn beviljad moderskapspenning i samtliga fall av sjukkassan tillställdes

barnavårdsnämnden i sökandens vistelsekommun, som i regel bättre än sjukkassan

kände till sökandens förhållanden och därför med ledning härav och

sin kännedom örn praxis i fråga örn beviljande av mödrahjälp i de flesta fall

lätt kunde bedöma, örn sökanden hade utsikter att erhålla mödrahjälp. Endast

i sådana fall, där barnavårdsnämnden prövade sannolikt, att en eventuell

ansökan örn mödrahjälp skulle lämnas utan bifall, skulle nämnden äga utbetala

moderskapspenningen kontant. T alla övriga fall skulle den av sjukkassan

beviljade hjälpen lämnas under samma betryggande former, som borde

gälla för mödrahjälpsverksamheten.

Socialstyrelsens förslag till undvikande av missbruk vid moderskapspenningens

användning synes mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns

landstingsområde vara att förorda såsom ett provisorium i avbidan på ny

lagstiftning på området. En sådan borde enligt nämndens mening bibehålla

den kostnadsfria förlossningshjälpen, under det att moderskapspenningen i

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

i övrigt, som närmast framstode såsom en okontrollerad mödrahjälp, borde

försvinna eller inarbetas i den nuvarande mödralijälpen.

Mödrahjälpsnämnden i Blekinge län uttalar den uppfattningen, att någon

effektiv kontroll över moderskapspenningen icke kan uppnås annat än genom

densammas inarbetande i mödrahjälpen. Den av socialstyrelsen föreslagna

anordningen torde icke kunna förhindra sökande att först utfå moderskapspenning

och därefter ansöka örn mödrahjälp. Ej heller torde sättet för den

av styrelsen föreslagna »värdighetsprövningen» kunna medföra ökad effekt.

Socialstyrelsens förslag avstyrkes med liknande motivering jämväl av

mödrahjälpsnämnderna i Kristianstads, Värmlands och Norrbottens län.

Mödrahjälpsnämnden i Malmö anser, att moderskapspenningen på ett eller

annat sätt bör inarbetas i mödrahjälpen, varigenom icke oväsentliga bespalingar

skulle kunna åstadkommas. Att såsom socialstyrelsen föreslagit överlåta

lösningen av detta spörsmål till socialvårdskommittén torde få anses

innebära en lösning, som icke fyllde det aktuella behovet. Då det från sjukkassa

utgående förskottet av moderskapspenningen i regel utbetalades innan

ansökan örn mödrahjälp behandlats, syntes en partiell lösning vara tänkbar

jämväl på så sätt, att storleken av förskottet nedsattes till exempelvis en

tredjedel av hela moderskapshjälpen eller sålunda tjugofem kronor mot nuvarande

fyrtio kronor. Ytterligare en möjlighet till förekommande av missbruk

syntes vara tänkbar, vilken lösning förefölle att stå i god överensstämmelse

med socialstyrelsens egen uppfattning örn förhållandet mellan kontantoch

naturahjälp. Denna lösning skulle innebära, att förskottet endast finge

utgå i form av naturahjälp till täckande av de speciella ändamål, för vilka

hjälpen vore avsedd. För den händelse det skulle göras gällande, att dessa

av nämnden nu antydda lösningar icke vore praktiskt genomförbara, måste

enligt nämndens förmenande i allt fall ett intimare samarbete etableras mellan

sjukkassorna och mödrahjälpsnämnderna.

Mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs läns landstingsområde anser icke den

nu förefintliga uppdelningen av understöd vid barnsbörd i tvenne hjälpformer

särskilt lycklig. De hjälpsökande hade själva ofta svårt att skilja på de båda

formerna. De finge gå till en myndighet för att söka hjälp av det ena slaget, till en

annan för att få den andra hjälpen. Härvid vore att märka, att det gällde kvinnor,

vilka genom sitt arbete vore till stor del bundna vid hemmet och hade svårt

att få tid till anmälningar örn hjälpbehov m. m. På av socialstyrelsen anfört

skäl ville nämnden dock icke tillstyrka någon omedelbar sammanslagning av

understödsformerna. — Mot det av socialstyrelsen föreslagna tillvägagångssättet

för vinnande av ökad kontroll över användningen av moderskapspenningen

anmärker mödrahjälpsnämnden, att den icke kände sig fullt övertygad

örn att detta tillvägagångssätt vore det bästa. Dels kunde det nämligen

mycket väl låta tänka sig, att den sökande, som först uppgivit sig icke

ämna söka mödrahjälp och för den skull fått moderskapspenningen utbetalad

kontant till sig, förbrukade denna på utgifter, som icke stöde i samband med

havandeskapet eller barnsbörden, och sedan sökte mödrahjälp. Hon kunde

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

då icke avvisas enbart på den grund att hon redan erhållit moderskapspenningen,

och därmed hade kontrollen mistats över moderskapspenningens användning.

Dels kunde det också för mången verka stötande, örn en uppdelning

skedde av moderskapspenningsklientelet i ett ekonomiskt lyckligare

lottat, som finge självt handha användningen av beloppet, och ett sämre

ställt, där samhället vakade över deras inköp. I avbidan på socialvårdskommitténs

utredning och förslag ifrågasatte därför mödrahjälpsnämnden, huruvida

det ej kunde bestämmas, att en viss del av moderskapspenningen, t. ex.

40 kronor, alltid skulle få utgå in natura och resten utbetalas kontant till

sökanden. Då icke rätt gärna kunde tänkas, att sjukkassorna skulle handha

denna in-natura-verksamhet, vore kanske lämpligast, örn förvaltningen av

moderskapspenningen finge överlämnas till barnavårdsnämnderna, som ju

ändå alltmer tenderade att bli »mödra- och barnavårdsnämnder». Utbetalningen

av medlen kunde dock såsom hittills ske av sjukkassorna, som tillställde

vederbörande barnavårdsnämnd antingen hela beloppet för varje

sökande eller också in-natura-delen samt i senare fallet sände den sökande

direkt kontantbeloppet. Att samma förfaringssätt torde tillämpas även i

fråga örn moderskapshjälpen torde vara riktigast.

Departementschefen.

I likhet med socialstyrelsen är jag icke beredd att förorda någon sådan

ändring, som skulle rubba själva grunderna för det nuvarande hjälpsystemet

vid havandeskap och barnsbörd. Skäligheten av att det allmänna, såsom

redan moderskapsunderstödssakkunniga på sin tid anförde, bispringer dem,

som ej blott med stora personliga besvärligheter och risker utan även med

ekonomiska uppoffringar sörja för samhällets bestånd, har av statsmakterna

i flera sammanhang oförbehållsamt erkänts, och det föreligger i detta nu

icke mindre anledning för samhället att bereda ekonomiskt stöd till bestridande

av de med barnsbörd förenade kostnaderna. Huruvida den nuvarande

uppdelningen på olika hjälpformer av de behov, som uppkomma i samband

med havandeskap och barnsbörd, är fullt rationell och ändamålsenlig har

dragits i tvivelsmål av åtskilliga av de hörda myndigheterna och lärer få

bliva föremål för närmare överväganden vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.

Örn jag sålunda i detta sammanhang ansett mig böra avvisa

tanken på en indragning av moderskapspenningen, har jag likväl ansett mig

böra undersöka, örn icke vissa ändringar inom det nuvarande hjälpsystemets

ram skulle kunna genomföras i syfte att vinna ökad effektivitet åt hjälpformen.

Vad då först angår frågan örn erhållande av en bättre kontroll över moderskapspenningens

användning, finner jag behovet av åtgärder i detta syfte

styrkt av de uttalanden, som gjorts av de på hithörande område verksamma

samhälleliga hjälporganen, främst mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder,

och som även vitsordats av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har

tagit särskilt sikte på det förhållandet, att moderskapspenningen av de

mödrar, som sökt mödrahjälp, i stor utsträckning synes hava förbrukats för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majus proposition nr 5.

att tillgodose andra behov än sådana, för vilka den avsetts, varför dessa

behov, örn de ej skolat lämnas ohjälpta, måst täckas av mödrahjälp. Med utgångspunkt

härifrån har styrelsen föreslagit, att sökande av moderskapspenning

skulle avfordras en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov av

ytterligare hjälp och på grand härav hade för avsikt att ansöka örn mödrahjälp,

i vilket fall moderskapspenningens belopp skulle tillställas barnavårdsnämnden

i sökandens vistelsekommun för att av denna under betryggande

kontroll lämnas sökanden. Mot detta förslag hava övertygande skäl av principiell

och praktisk art anförts, varför jag anser mig förhindrad att tillstyrka

detsamma. Framförallt ur likställighetssynpunkt måste det, på sätt pensionsstyrelsen

anmärker, framstå sorn, önskvärt, att den ifrågasatta skärpningen

träffar all utbetald moderskapspenning. Ur denna men även ur andra synpunkter

synes mig den av pensionsstyrelsen föreslagna lösningen avgjort

vara att föredraga. Därigenom att tidpunkten för erhållande av förskott på

moderskapspenningen förskjutes emot tiden för nedkomsten skulle, såsom

pensionsstyrelsen utvecklar, risken för en mindre ändamålsenlig användning

till väsentlig del bortfalla. Åtgärden kan nämligen otvivelaktigt antagas

medföra, dels att förskott komnre att begäras i ett betydligt mindre antal

fall än för närvarande, varvid moderskapspenningens hela belopp komnre att

utbetalas först efter nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större

del av detsamma komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten

än nu vore fallet. Någon fullständig garanti mot missbruk av moderskapspenningen

erbjuder väl icke heller detta förslag, men det innebär en

påtaglig förbättring, som vinnes utan att några nämnvärda olägenheter av

organisatorisk eller annan art uppstå. Med hänsyn till att möjlighet bör

förefinnas för kvinnan att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste

behoven omedelbart före nedkomsten, såsom resor, hemhjälp och personlig

utrustning, synes det val avvägt att på sätt pensionsstyrelsen föreslagit

fastställa tidpunkten för erhållande av förskott till månaden före. nedkomsten.

— Vid bifall till detta förslag torde även motsvarande bestämmelse

rörande moderskapshjälpen böra ändras. Denna bestämmelse finnes upptagen

i 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor.

Det synes mig emellertid som man icke borde stanna vid denna reform

utan kunde gå ett steg vidare i riktning mot en ytterligare förbättrad ordning

på detta område. Det har allmänt vitsordats, att det framförallt vore beträffande

förskottet å moderskapspenningen, som risken för en oriktig användning

förelåge. Då möjlighet, efter vad förut sagts, bör förefinnas för kvinnan

att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart

före nedkomsten, måste den från ett par håll framkastade tanken att helt

enkelt indraga rätten att erhålla förskott avvisas. Däremot synes det icke

kunna möta betänkligheter att föreskriva, att förskott å moderskapspenning

alltid skall utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan

vistas; nämnden skulle därefter hava att tillställa kvinnan förskottet. Nämnden

kunde därvid övervaka, att det förskotterade beloppet användes för

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 5. 95

de ändamål, som angivits i ansökningen om förskott och för vilkas tillgodoseende

förskottet beviljats. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens

mening föreslås icke nu motsvarande kontrollföreskrifter beträffande moderskapshjälpen.

Lämpligt torde även vara att, i enlighet med av mödrahjälpsnämnden

i Stockholm framställt förslag, varje moder, som beviljas moderskapspenning,

erhåller ett tryckt meddelande med anvisning på de ändamål,

för vilka moderskapspenningen är avsedd, och upplysning örn att mödrahjälp

ej kan påräknas för dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen

ej varit tillräcklig för tillgodoseende av desamma.

Socialstyrelsen har jämväl i sin skrivelse upptagit frågan örn en avgränsning

av moderska.pspenningens klientel med särskild hänsyn till vissa notoriskt

asociala, sinnesslöa m. fl. Styrelsen har icke velat föreslå sådan ändring

i förordningen, att åsyftade kategorier kvinnor skulle uteslutas från

rätten till moderskapspenning, utan nöjt sig med att förorda en tillämpningsföreskrift

av innehåll, att utbetalning av moderskapspenning i åsyftade

fall icke skulle få ske kontant genom den erkända sjukkassan utan in natura

eller eljest under betryggande kontroll av barnavårdsnämnden i den kommun,

där kvinnan vistas, efter framställning därom till kassan från nämnden.

För egen del anser jag mig icke böra i nu förevarande sammanhang föreslå

annan åtgärd, än att föreskrift utfärdas av sådan innebörd, att utbetalningen

av moderskapspenningen i berörda fall — då vederbörande barnavårdsnämnd

därom gjort framställning eller så eljest av särskilda skäl befinnes lämpligt —

skall ske till barnavårdsnämnden, som därefter har att på lämpligt sätt tillställa

kvinnan utbetalat belopp. En sådan föreskrift synes lämpligen kunna

utfärdas i administrativ ordning.

Departementschefens författningsförslag

och hemställan.

Yad i det föregående anförts föranleder förslag till ändringar -— förutom

i vissa administrativa författningar — i förordningarna örn moderskapspenning,

mödrahjälp och erkända sjukkassor ävensom i barnavårdslagen.

Såvitt angår ändringarna i de tre förordningarna lärer redogörelse för

deras innebörd, utöver vad tidigare anförts, icke vara erforderlig. I barnavårdslagen

torde böra dels i 2 § 3 mom. hänvisning göras till förordningen

örn moderskapspenning, dels ock i 4 § intagas bestämmelse örn rätt för särskild

föredragande i mödrahjälpsärenden att, även då han ej är ledamot i

barnavårdsnämnden, deltaga i dess överläggningar samt att, där han så begär,

få sin mening antecknad till protokollet.

Inom socialdepartementet hava upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni

1937 (nr 339) om mödrahjälp;

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni

1937 (nr 338) om moderskapspenning;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-As proposition nr 5.

3) förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erhända sjukkassor; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. och 4 § lagen den 6 juni

1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

förelägga riksdagen nämnda fyra författningsförslag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

97

Bilaga A.

Bilaga 1.

Stockholm den 1 april 1940.

Till Konungen.

Mödrahjälpsverksamheten har otvivelaktigt i fråga om sin omfattning men

även i viss mån i fråga örn sin art utvecklats på ett helt annat sätt än från

början beräknats. Socialstyrelsen, som med uppmärksamhet följt utvecklingen

på detta område, har därför funnit angeläget att, sedan verksamheten fortgått

så länge, att densamma hunnit antaga fastare arbetsformer och tillräckliga

erfarenheter i skilda hänseenden vunnits, göra densamma till föremål för en

översyn. Under sommaren och hösten 1939 uppgjordes sålunda inom styrelsen

plan till en djupgående statistisk undersökning av mödrahjälpen. Den 10

november 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen, på av densamma

gjord framställning, att verkställa ifrågavarande undersökning.

Undersökningen, som nu slutförts, har omfattat dels en enquéte hos samtliga

mödrahjälpsnämnder angående vilka principer de tillämpat i sin verksamhet

och vilka erfarenheter de ha av densamma (Bil. 1) dels en på individuella

uppgifter grundad representativ undersökning rörande ekonomiska och andra

villkor bland de hjälpsökande, såväl dem vilkas ansökningar avslagits som

dem vilka erhållit understöd (Bil. 2). Även understödens belopp och form ha

varit föremål för undersökning. Den representativa undersökningen har omfattat

var tredje ansökning av de av mödrahjälpsnämnderna under första halvåret

1939 avgjorda ansökningarna. Undersökningsmaterialet har omfattat cirka

8,000 ansökningar.

Styrelsen har vidare införskaffat vissa uppgifter örn handläggningen av

ärenden örn mödrahjälp, i den mån dessa ärenden falla inom statskontorets

och länsstyrelsernas verksamhetsområde (Bil. 3).

Än vidare har styrelsen jämlikt av Kungl. Majit den 19 januari 1940 lämnat

uppdrag låtit verkställa granskning beträffande barnavårdsnämndernas redovisningar

i ärenden, i vilka hjälpverksamheten avslutats (Bil. 4).

Socialstyrelsen har jämväl i detta sammanhang beaktat vad riksdagens

revisorer i sin berättelse örn den år 1939 av dem verkställda granskning av

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 anfört beträffande mödrahjälpen, i anledning

varav socialstyrelsen den 17 januari 1940 avgivit yttrande. Därjämte ha

yttranden avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom av samtliga

länsstyrelser och mödrahjälpsnämnder, av vilka yttranden socialstyrelsen

tagit del.

Genom särskild remiss den 13 februari 1940 har socialstyrelsen anbefallts

avgiva utlåtande över en av Stockholms stads barnavårdsnämnd till Konungen

ingiven framställning angående mödrahjälpsverksamhetens organisation i

Stockholm. Styrelsen, som över framställningen hört mödrahjälpsnämnden

i Stockholm, har funnit skäl behandla denna fråga här nedan i samband med

frågan örn mödrahjälpsverksamhetens organisation i dess helhet. Remisshandlingarna

återgå.

Med överlämnande av uppgjorda tabeller och andra sammanställningar får

socialstyrelsen anföra följande.

Syftet med de av styrelsen nu verkställda undersökningarna har varit att

erhålla en bild av det faktiska läget för att därigenom skapa möjlighet att

bedöma i vad män den hittillsvarande utvecklingen av mödrahjälpsverksam
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

heten kan anses vara av önskvärd art eller ej. Styrelsen Ilar sålunda sett frågan

företrädesvis såsom ett rent socialvårdsproblem, icke såsom ett problem angående

åstadkommande av besparingar med hänsyn till rådande statsfinansiella

läge. Denna grundsyn på det föreliggande problemet har styrelsen

funnit helt överensstämma med den, vilken kommit till uttryck i vad som i

den för innevarande års riksdag framlagda statsverkspropositionen under

femte huvudtiteln yttras angående mödrahjälpen. Departementschefen förklarar

där, att han, i avvaktan på resultatet av den åt socialstyrelsen uppdragna

statistiska undersökningen, icke kan företaga någon säker uppskattning

av anslagsbehovet för mödrahjälpen för nästa budgetår. Enligt departementschefens

mening vore det emellertid sannolikt, att man, sedan genom

utredningen erforderligt material för frågans närmare bedömande erhållits,

skulle kunna — utan eftersättande av de sociala krav och synpunkter, vilka

motiverat tillkomsten av ifrågavarande hjälpform —• vidtaga vissa åtgärder i

syfte att begränsa de med denna hjälp förenade kostnaderna. Med hänsyn

härtill fann departementschefen det motiverat, att anslaget till mödrahjälp i

form av understöd utan återbetalningsskyldighet i trots av den höga belastningssiffran

— för budgetåret 1938/39 ej mindre än 8,691,633 kronor — tills

vidare upptoges till samma belopp, vartill anslaget beräknats i gällande riksstat,

eller 5,800,000 kronor.

De resultat, vartill socialstyrelsen genom sina undersökningar kommit, och

de förslag, som på grundval därav ävensom med stöd av andra erfarenheter

och överväganden i det följande göras, ge ock grundade förhoppningar örn att

icke oväsentliga besparingar kunna vinnas — såsom socialministern uttalat —

utan att eftersätta de sociala krav och synpunkter, vilka motiverat tillkomsten

av ifrågavarande hjälpform. Den rådande statsfinansiella situationen utgör

givetvis ytterligare skäl för ett snabbt förverkligande av styrelsens förslag,

men styrelsen är angelägen understryka, att dessa förslag genomgående äro

av den art, att de — oavsett det beträngda ekonomiska läget — snarast böra

förverkligas.

o När styrelsen sålunda icke tagit det rådande statsfinansiella läget till utgångspunkt

för sina förslag, har detta berott på att styrelsen ansett, att en

verksamhet av mödrahjälpens art icke bör göras till föremål för beskärning

uteslutande av statsfinansiella skäl. Som ett led i det system av barnavårdande

och familjevärnande åtgärder, vilka särskilt under de senare åren genomförts

i vårt land, har mödrahjälpen otvivelaktigt sin betydelse ur befolkningspolitisk

synpunkt. Inskränkning av en verksamhet, som kan ha väsentlig betydelse

i dylikt sammanhang, i syfte att för de närmaste åren minska statens

utgifter, måste anses som dålig ekonomi. Man kan även befara, att befolkningskrisen,

som ingalunda är övervunnen hos oss, tvärtom kan komma att

skärpas genom den starka politiska oron i världen. — En helt annan sak är,

att det i fråga örn mödrahjälpen liksom i fråga örn andra grenar av socialvården

finnas gränser, vilka icke kunna överskridas utan ett åsidosättande av

vad som ur socialekonomisk och socialvårdssynpunkt är sunt.

De av styrelsen verkställda undersökningarna ha, såsom närmare redovisas

i de vid denna skrivelse fogade bilagorna, utvisat, att mödrahjälpsverksamheten

närmast på grund av verksamhetens organisatoriska utformning —

blivit behäftad med brister av sådan art och omfattning, att åtgärder för

vinnande av rättelse snarast böra vidtagas.

Avgränsningen av klientelet och bestämmandet av hjälpens omfattning och

art skifta avsevärt inom de olika mödrahjälpsområdena, något som beträffande

en decentraliserad hjälpverksamhet är mycket förklarligt. Variationerna i fråga

örn hjälpfrekvensen mellan de olika mödrahjälpsområdena äro starka; högsta

frekvensen visar Västerbottens län med 84.4 procent och lägsta Örebro län

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

med 21.8 procent. Nu har visserligen denna betydande ojämnhet delvis sin

förklaring i omständigheter, som icke ha någonting att göra med olika principer

för verksamhetens bedrivande. Såsom framgår av bilaga 2, kunna ojämnheterna

i hjälpfrekvensen till icke oväsentlig del återföras på vissa av demografiska

förhållanden betingade olikheter i omfattningen av själva hjälpbehovet.

Olikheter i befolkningens levnadsbetingelser i skilda landsändar

torde även bidraga till ojämnheter i hjälpbehovet. Även örn man tager hänsyn

härtill, kvarstå dock betydande variationer i hjälpfrekvensen, vilka icke låta

sig förklara på annat sätt än att olika principer för beviljandet av hjälp måste

ha tillämpats. Att så varit fallet har bekräftats genom införskaffade uppgifter

örn mannen årsinkomst (Bil. 2 sid. 156—157) samt genom mödrahjälpsnämndernas

svar på enquéten (Bil. 1). Dessa svar utvisa, att många nämnder var

för sig uppställt vissa normer att ligga till grund för prövningen i det enskilda

fallet, och att dessa normer variera från den ena nämnden till den andra i så

hög grad, att variationerna måste innebära betydande ojämnheter i bedömningen

av hjälpbehovet. Sålunda beviljas i Stockholms stad hjälp till mödrar,

vilka förut icke ha något barn, vid en månadsinkomst av ända upp till 260

kronor (vid särskilda omständigheter även vid högre inkomst), och i Malmö

är motsvarande ungefärliga gräns 40 å 50 kronor i veckan, d. v. s. 180 å 200

kronor i månaden. På andra håll beviljas över huvud icke mödrahjälp vid

första barnets födelse, där fadern har mera fast plats och avtalsenlig ion eller

motsvarande ekonomiska ställning (Älvsborgs län), eller man beviljar ej hjälp

ens örn det finns ett eller två barn förut, såvida arbetsinkomsten ligger i vad

man kan beteckna med normal nivå inom den grupp sökanden tillhör (Västmanlands

län). Värderingen av den ökade påfrestningen på ekonomien, som

ett högre barnantal medför, växlar betydligt. I Malmö höjas inkomstnormerna

för varje barn med 260 kronor per år, i Halland är samma siffra cirka 100

kronor och i Göteborgs och Bohus län 350 kronor. De gränser, utöver vilka

mödrahjälp ej alls anses böra kunna utgå, skifta synnerligen kraftigt. I Stockholm

ligger denna gräns mellan 4,000 och 5,000 kronor per år för en familj

med fyra barn (350 å 400 kronor i månaden), i Gävle och Gävleborgs län

ligger gränsen vid 3,000 kronor, i Norrbottens vid 3,500 kronor, i Kalmar läns

båda områden vid 2,000 kronor i fråga örn stad och vid 1,500 kronor i fråga

örn landsbygd. Dessa synnerligen kraftiga variationer låta sig uppenbarligen

icke förklara ur skiftningarna i levnadskostnaderna.

Det får sålunda anses uppenbart, att det förefinnes stora variationer i fråga

om klientelets avgränsning med hänsyn till vederbörandes ekonomiska ställning,

vilka ej kunna förklaras på annat sätt än att familjer med samma reella

hjälpbehov behandlas olika inom olika områden. Begreppet »uppenbart

behov» har sålunda fått en starkt skiftande innebörd inom skilda områden.

På samma gång som undersökningen sålunda bestyrkt bristen på enhetlighet,

har den även visat, att på sina håll mödrahjälpsnämnderna vid avgränsningen

av klientelet i här ifrågavarande avseende, d. v. s. vid tolkningen av

begreppet uppenbart behov, gått betydligt längre än vad socialstyrelsen för

sin del kan finna motiverat av syftet med denna hjälpverksamhet. De samhälleliga

åtgärderna för bistånd vid havandeskap åt kvinnor, som icke äro

medlemmar i erkänd sjukkassa, äro ju av principiellt två olika slag, nämligen

dels den efter en enkel inkomstprövning till den stora massan utgående moderskapspenningen,

dels den efter individuell behovsprövning utgående mödrahjälpen.

Denna uppdelning av samhällets hjälpåtgärder förlorar helt sin

mening, därest den individuella behovsprövningen i praktiken får en sådan

innebörd, att den stora massan erhåller även mödrahjälp. Redan det förhållandet,

att hjälpfrekvensen inom vissa områden uppgår till 80 å 90 procent

pekar därför bestämt på att behovsprövningen verkställts efter alltför generösa

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

principer. Detta bekräftas även av vissa mödrabjälpsnämnders uppgifter om

tillämpade normer, av vilka några ovan återgivits.

Även beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpens art

framträda stora skiljaktigheter. Av de totala beloppen, vartill mödrahjälpen

uppgått under undersökningsperioden, användes något över en fjärdedel (på

landsbygden 25 procent, i städerna 33 procent) till kostförbättring. Motsvarande

siffror för varje område för sig variera emellertid i betydlig grad

(för Södermanland och Östergötland 16 procent, Norrköping 78 procent).

Även i fråga örn tandvård äro vissa områden diametralt motsatta varandra.

Exempelvis har i Stockholms län cirka en femtedel av hjälpen gått till tandvård,

i Jönköpings län cirka en femtiondedel.

Självfallet är, att behovet av hjälp av det ena eller det andra slaget skiftar

från område till annat, men dessa skiftningar kunna icke tillnärmelsevis förklara

de starka variationer i mödrahjälpsmedlens användning, på vilka här

endast lämnats några exempel. Ett studium av särskilt bilaga 2 torde bekräfta

intrycket av att starkt skiftande principer för beviljande av hjälp av det ena

eller det andra slaget måste förefinnas.

Beträffande verkställigheten av mödrahjälpsnämndernas beslut, alltså beträffande

den hjälp, som faktiskt utgått, kan en statistisk undersökning givetvis

endast grundas på de företedda verifikationerna på utbetalningarna. Den

i dylikt avseende utförda undersökningen (Bil. 4) har därför sitt egentliga

värde därutinnan, att den klart visar, hur starkt möjligheterna att kunna få en

uppfattning örn mödrahjälpsmedlens faktiska användning skifta från det ena

området till det andra. En jämförelse mellan denna undersökning och

enquéten till mödrahjälpsnämnderna (Bil. 1) utvisar, att formuleringen av

mödrahjälpsnämndernas beslut därvidlag är av mycket stor betydelse. Vidare

utvisa de från statskontoret och länsstyrelserna införskaffade uppgifterna örn

dessa myndigheters handläggning av ärenden örn mödrahjälp (Bil. 3), att de

krav, som resas på barnavårdsnämndernas redovisningar, äro synnerligen

skiftande, något som även väl stämmer med resultatet av den i bilaga 4 redovisade

undersökningen.

Som en sammanfattning av i föregående stycke omförmälda förhållanden

kan sägas, att man för närvarande i mycket stor utsträckning saknar kännedom

örn den användning, som de såsom mödrahjälp beviljade medlen faktiskt

erhållit.

Av enquéten till mödrahjälpsnämnderna (Bil. 1) liksom i yttrandena över

riksdagens revisorers berättelse framträder starkt, att mödrahjälpsnämnderna

liksom även länsstyrelserna i stor utsträckning anse den nuvarande organisationen

vara behäftad med betydande svagheter. Den kritik, som sålunda utövas,

tager framför allt sikte på nödvändigheten av organisatoriska åtgärder,

ägnade att främja en enhetlig tillämpning av förordningen. På flera håll framträder

en stark osäkerhet och man understryker behovet av råd och anvisningar

från en central myndighet. Vidare understrykes behovet av klara föreskrifter

i fråga örn kontrollens utförande. Till de organisatoriska brister, som

sålunda kommit till synes, återkommer styrelsen närmare i det följande.

Samma gäller örn övriga ovan berörda spörsmål. Med det ovan anförda har

styrelsen endast velat giva en kort sammanfattning av de viktigaste resultat,

som vunnits med de verkställda undersökningarna.

Organisationen.

Såsom styrelsen redan antytt, bottnar bristen på enhetlighet ytterst i verksamhetens

decentraliserade karaktär och är sålunda av närmast organisatorisk

art. I sitt yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

mödrahjälpen anförde styrelsen bland annat, att den icke tvekade att för sin

del uttala, att den nuvarande organisationen av mödrahjälpen vore felaktig.

Därvid syftade styrelsen närmast på en annan, grundväsentlig brist av mera

principiell natur. En individuell behovsprövning vore, enligt styrelsens bestämda

uppfattning, icke lämplig i en hjälpform där prövningen handhades

av en central nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter från kommunala

organ, i synnerhet örn primärkommunerna ej alls skulle bära något

ekonomiskt ansvar för hjälpen; denna omständighet måste för de kommunala

organen verka såsom en faktor av betydelse vid bedömandet av hjälpbehovet.

Styrelsen fann det emellertid knappast möjligt att råda bot på denna grundväsentliga

brist, innan socialvårdskommittén fått överväga frågan och inpassa

mödrahjälpen i det blivande socialvårdssystemet, samt förklarade sig i vart

fall icke vara för det närvarande beredd att förorda en delaktighet från kommunernas

sida i den ekonomiska bördan av mödrahjälpen. Ej heller ville

styrelsen förorda en övergång från behovsprövning till inkomstprövning. Till

denna senare fråga återkommer styrelsen nu.

Det är givetvis ett starkt och befogat önskemål, att en av staten ledd och

helt bekostad hjälpverksamhet bedrives efter likartade principer, och att

särskilt behovsprövningen äger rum efter en möjligast enhetlig måttstock.

Att brister i detta avseende förefinnas liksom även att på en del håll behovsprövningen

skett efter alltför generösa principer är såsom av det tidigare

anförda framgår numera uppenbart. Någon fullständig enhetlighet i bedömningen

av hjälpbehovet lärer emellertid icke, såsom styrelsen redan i sitt

tidigare yttrande anmärkt, stå att vinna, därest man icke vill släppa kravet på

en individuell behovsprövning. En övergång från behovsprövning till inkomstprövning,

något som åtminstone så till vida ifrågasatts av riksdagens revisorer,

att ett fixerat beskattningsbart belopp skulle utesluta hjälp annat än

i undantagsfall, kan styrelsen fortfarande icke förorda. Denna tanke har även

enstämmigt avvisats av mödrahjälpsnämnderna, vilka framhålla den individuella

behovsprövningen som en av mödrahjälpens värdefullaste tillgångar.

Ett avskaffande eller för kraftigt beskärande av densamma betecknas som

olyckligt och ägnat att i betänklig grad ej blott minska mödrahjälpsnämndernas

intresse för sitt arbete utan framförallt äventyra hela hjälpformens

effektivitet. Inom områden, där hem finnas av så olika struktur som skuldsatta

småbrukare, statare, jordbruks- och industriarbetare m. fl., måste också,

framhålles det, den fria behovsprövningen utgöra en långt säkrare garanti

för en i stort sett rättvis prövning än örn man t. ex. skulle lägga en under

förfluten tid deklarerad inkomst till grund för bedömningen. Med hänsyn

till de stora skiljaktigheter i livsbetingelser och levnadsstandard, som äro

tillfinnandes inom olika delar av landet, har det även ansetts möta oöverstigliga

svårigheter att fastställa en efter dessa skiftande förhållanden anpassad

för hela riket tillämplig siffermässigt bestämd gräns för tilldelningav

mödrahjälp. Det må även nämnas, att det dragits i tvivelsmål örn ett

dylikt bindande av behovsprövningen till viss inkomstgräns skulle ens ur

besparingssynpunkt vara till någon fördel; en sådan fastslagen inkomstgräns

—• har det sagts — skulle kunna leda till att barnavårdsnämnderna —- samt

även mödrarna — skulle anse mödrahjälp alltid böra utgå för de fall, som

ligga inom gränsen, en inställning, som skulle kunna försvåra en rationell

prövning. — Å andra sidan framgår av de till styrelsen avgivna enquétesvaren,

att det inom de olika mödrahjälpsområdena i allmänhet utbildat sig

en mer eller mindre fast praxis vid bedömande av hjälpbehovet och att därur

på de flesta håll utkristalliserat sig vissa normer för prövningen. Från flera

mödrahjälpsnämnder har också givits uttryck för en önskan, att vissa allmänt

hållna riktlinjer uppdroges för behovsprövningen, därvid kunde anges vissa

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

ungefärliga inkomstgränser, differentierade med hänsyn till barnantal, dyrort,

landsbygd och stad m. fl. å behovet inverkande omständigheter. Ett påpekande

från en central myndighet till de enskilda mödrahjälpsnämnderna om

i .vilka avseenden av nämnden följd praxis bör ändras har av andra mödrahjälpsnämnder

ansetts tillfyllest för uppnående av en eftersträvansvärd större

enhetlighet. Härtill återkommer styrelsen nedan.

Beträffande frågan örn lämpligheten av att övergå från behovsprövning till

inkomstprövning har styrelsen sålunda icke funnit anledning att revidera

sin uppfattning utan har tvärtom fått denna ytterligare stärkt och får styrelsen

sålunda förorda, att den individuella behovsprövningen till alla delar

bibehålies.

Även örn socialstyrelsen sålunda —- delvis med hänsyn till det uppdrag,

som lämnats åt socialvårdskommittén — ser sig förhindrad att nu föreslå

några mera genomgripande förändringar av hjälpverksamhetens art och organisation,

har styrelsen likväl funnit, att vissa åtgärder till avhjälpande av förefintliga

brister redan nu skulle kunna med fördel vidtagas.

Behovet av en tillsynsmyndighet.

Därvid uppställer sig i främsta rummet spörsmålet örn en central ledning

av mödrahjälpsverksamheten.

I sitt förutnämnda yttrande framhöll socialstyrelsen hurusom ett direkt

inskridande från styrelsens sida gentemot mödrahjälpsnämnderna icke varit

möjligt med nuvarande organisation, då styrelsen icke, såsom revisorerna antagit,

vore centralmyndighet för mödrahjälpen, i vart fall icke med den befogenhet,

som tillkommer en tillsyningsmyndighet, och då styrelsen icke alls

ägt inspektionsrätt i detta avseende gentemot barnavårdsnämnderna. Efter

att ha närmare redogjort för sin författningsenligt tillkommande befattning

med mödrahjälpsärenden förklarade styrelsen sig kunna instämma i av revisorerna

gjorda uttalanden, att det vore en angelägenhet av största vikt att,

för att mödrahjälpen på rätt sätt skulle kunna fylla de viktiga behov som

därmed avsetts, klara och för nämnderna vägledande bestämmelser fastställdes

för utdelandet av densamma men framhöll tillika, att det med nu gällande

bestämmelser icke tillkommit socialstyrelsen och ej heller varit för styrelsen

möjligt att leda utvecklingen. Det vöre emellertid, hette det vidare i yttrandet,

för socialstyrelsen redan i dåvarande läge, då alltså de statistiska undersökningarna

ännu icke voro slutförda, fullt klart, att man för en central ledning

av mödrahjälpsverksamheten borde tillskapa en gemensam tillsynsmyndighet

med befogenhet att giva råd och anvisningar åt mödrahjälpsnämnderna. Någon

annan lämplig myndighet än socialstyrelsen syntes icke finnas för detta ändamål.

De numera avslutade utredningarna ha på ett påtagligt sätt bekräftat behovet

av en tillsyningsmyndighet med befogenhet att giva direktiv beträffande

såväl verksamhetens art som omfattning. Styrelsen har inledningsvis

pekat på att dessa utredningar framhävt bristen på enhetlighet i verksamhetens

handhavande i skilda delar av landet. Särskilt i enquéten till mödrahjälpsnämnderna

finner man på ett ingående sätt belyst, att nämnderna i

väsentliga avseenden följa olika riktlinjer. Man finner där också i mycket

stor omfattning uttalanden från mödrahjälpsnämndernas egen sida örn det

angelägna i att nämnderna erhålla icke endast råd och anvisningar utan även

verkliga direktiv, varigenom den osäkerhetskänsla, som i flera avseenden vidlåder

arbetet, skulle kunna försvinna.

Skall emellertid tillsynsmyndigheten kunna utöva en verklig ledning av

verksamheten, kan det ifrågasättas, att den skulle behöva möjligheter att

framtvinga, att givna direktiv efterföljas. För närvarande har socialstyrelsen

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

befogenhet att ändra mödrahjälpsnämnds beslut endast efter besvär av

sökanden, d. v. s. endast i sådana fall, då mödrahjälpsnämnden i något avseende

icke bifallit ansökningen. Styrelsen har övervägt huruvida man icke

från början borde utrusta tillsynsmyndigheten med befogenhet att ändra

mödrahjälpsnämnds beslut även när sökanden själv ej finner anledning till

besvär, förslagsvis när beslutet befinnes strida mot av tillsynsmyndigheten

utfärdade direktiv eller eljest vara uppenbart olämpligt. Styrelsen har även

diskuterat olika alternativ för en lösning av berörda problem. Som det enda

praktiskt genomförbara av dessa har styrelsen därvid skisserat en ordning,

enligt vilken tillsynsmyndigheten skulle äga sända en sin befattningshavare

att närvara vid mödrahjälpsnämnds sammanträde. Befattningshavaren skulle

kunna låta till nämndens protokoll anteckna ett yrkande, att visst beslut

skulle underställas tillsynsmyndighetens prövning. Det borde då åligga

mödrahjälpsnämnden att verkställa dylik underställning, och skulle i avvaktan

på tillsynsmyndighetens besked det fattade beslutet ej få verkställas.

Emellertid är styrelsen icke för närvarande beredd att framlägga något

förslag i detta avseende. Styrelsen anser sig ha skäl räkna med, att sådan

befogenhet för tillsynsmyndigheten att korrigerande ingripa beträffande

särskilda understödsbeslut av mödrahjälpsnämnd ej skall visa sig erforderlig.

Det torde helt säkert kunna förväntas, att mödrahjälpsnämpderna skola

bemöda sig örn att på ett lojalt sätt tillämpa de direktiv av allmän eller

speciell natur, som av tillsynsmyndigheten kunna komma att givas. Skulle

mot förmodan tendenser i annan riktning komma att spåras, vilka ej utan

särskilda befogenheter för tillsynsmyndigheten kunna bemästras, får spörsmålet

tagas under förnyat övervägande.

I detta sammanhang har styrelsen till behandling upptagit frågan örn

besvärsrätten. Med hänsyn till arten av den här ifrågavarande verksamheten

torde det vara fullt tillräckligt, att det finnes rätt att anföra besvär hos

socialstyrelsen. Enskilda böra sålunda icke äga att föra klagan över styrelsens

beslut i ärende enligt mödrahjälpsförordningen. Ej heller synes sådan

besvärsrätt böra tillerkännas något offentligt organ. Uteslutet torde detta

i varje fall vara beträffande mödrahjälpsnämnd, som är ett statligt organ i

instansordningen. Yad beträffar barnavårdsnämnd så kan denna visserligen

stundom på sin kommuns vägnar ha ett ekonomiskt intresse i att mödrahjälp

beviljas, varigenom kommunen befrias från att, som eljest kunde ha blivit

nödvändigt, lämna hjälp av kommunala medel. Något rättsligt intresse kan

emellertid här icke anses föreligga. Enligt den praxis, som styrelsen hittills

tillämpat, ha ej heller besvär över mödrahjälpsnämnds beslut enligt mödrahjälpsförordningen,

anförda av barnavårdsnämnd, upptagits till prövning. —- En annan sak är att besvärsrätt givetvis bör tillerkännas kommun, därest,

som styrelsen i det följande ifrågasätter, socialstyrelsen erhåller befogenhet

att ålägga kommun skyldighet att återbetala utanordnade mödrahjälpsmedel,

vilka utbetalats i strid mot gällande bestämmelser eller mödrahjälpsnämndens

beslut.

Därest socialstyrelsen skall kunna handhava uppgiften att vara tillsynsmyndighet

för mödrahjälpsverksamhet, kräves oundgängligen en förstärkning

av styrelsens arbetskrafter. Mödrahjälpsärendena handläggas å styrelsens

andra byrå, fattigvårdsbyrån, och där närmast å den allmänna avdelningen,

som står under byråchefens direkta ledning. Denna avdelning är

redan nied hittillsvarande arbetsuppgifter för svagt utrustad med arbetskrafter

av mera kvalificerad art. I sina petita för budgetåret 1940/41 _ föreslog

styrelsen också en förstärkning av avdelningen med en extra ordinarie

notarietjänst. Styrelsen betecknade behovet av en sådan förstärkning såsom

trängande. Självfallet är, att ett uppdrag för styrelsen att vara tillsynsmyn
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

dighet för mödrahjälpsverksamheten skulle än mer skärpa behovet av ytterligare

arbetskraft å fattigvårdsbyråns allmänna avdelning. Styrelsen anser

sig likväl för närvarande böra inskränka sig till en hemställan örn att i samband

med att ett dylikt uppdrag lämnas en notarietjänst å extra ordinarie

stat inrättas å styrelsens fattigvårdsbyrå.

I detta sammanhang torde emellertid böra omnämnas det förslag till omläggning

av kontrollen av barnavårdsnämndernas redovisningar, som framlägges

i det följande och enligt vilket kontrollen i stor utsträckning skulle

komma att åvila socialstyrelsen. Ledningen av detta kontrollarbete torde

böra läggas å den nyinrättade notarietjänsten. Någon ytterligare förstärkning

av personal i ledande ställning ifrågasättes alltså icke för kontrollarbetet.

Däremot föreslår styrelsen, att tills vidare tre kanslibiträdestjänster å extra

ordinarie stat inrättas för detta arbete.

Mödrahjälpsnämnderna.

Socialstyrelsen, som icke ifrågasätter någon mera väsentlig ändring av

mö dräll jälpsnämndernas organisation, har likväl tagit under övervägande

huruvida ej organisationen skulle kunna förenklas och kostnaderna därigenom

nedbringas. Därvid har styrelsen beaktat det av statskontoret väckta förslaget

örn indragning av de särskilda mödrahjälpsnämnderna i Norrköping,

Malmö, Hälsingborg och Gävle och överflyttning av de på dessa nämnder

för närvarande ankommande ärenden på nämnderna i vederbörande landstingsområden.

Statskontoret ifrågasatte jämväl sammanförande av mödrahjälpsnämnderna

i Kalmar läns norra och i Kalmar läns södra landstingsområden

till en nämnd.

Beaktansvärda skäl kunna helt visst anföras såväl för som emot detta

förslag. Ett genomförande av detsamma skulle kunna innebära en viss besparing

för statsverket. Å andra sidan skulle arbetet i dessa nämnder bli

mera tungrott, samarbetet med barnavårdsnämnden i icke-landstingsstaden

försvåras, den mera personliga kännedomen om stadsklientelets förhållanden

förloras och hela hjälpverksamheten härigenom ytterst bli lidande. Olägenheterna

synas visserligen vara mindre framträdande vid en sammanslagning

av mödrahjälpsnämnderna i dels Gävle stad och Gävleborgs läns landstingsområde,

dels Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden

än i fråga örn övriga. Sagda nämnder ha redan nu gemensam ordförande och

sekreterare och sammanträda å samma ort (Gävle respektive Kalmar). Socialstyrelsen

har emellertid ej funnit skäl ansluta sig till statskontorets förslag.

I detta sammanhang har styrelsen även funnit lämpligt behandla det förslag

till förenkling av organisationen, som av Stockholms stads barnavårdsnämnd

genom särskild skrivelse bragts under Kungl. Maj:ts prövning, nämligen

att barnavårdsnämnden i Stockholm och eventuellt även i vissa andra

städer skulle bemyndigas att fungera såsom mödrahjälpsnämnd.

Till förmån för det av barnavårdsnämnden i Stockholm framförda förslaget

har av nämnden huvudsakligen anförts, att dettas genomförande skulle

avsevärt nedbringa de särskilt i Stockholm avsevärda administrationskostnaderna.

Det skulle vidare göra den mycket omfattande och kostsamma

skriftväxling överflödig, som nu måste äga rum mellan barnavårdsnämnden

och mödrahjälpsnämnden i varje särskilt ärende, samt, till fördel för de

hjälpsökande, göra handläggningen av ärendena snabbare och smidigare. För

den medverkan och kontroll från statens sida, som kunde befinnas önskvärd

med hänsyn till att mödrahjälpen utginge av statsmedel, vore olika utvägar

tänkbara. Dessa angåvos dock icke närmare i skrivelsen.

I till socialstyrelsen över framställningen avgivet yttrande av mödrahjälpsnämnden

i Stockholm framhåller denna, att verksamhetens organisa
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

tion icke på något sätt vore mindre tillfredsställande i Stockholm än i riket

i övrigt. Ur synpunkten av de hjälpsökandes intresse av en snabb handläggning

vore förhållandet det motsatta. Ej heller syntes organisationen vara

för statsverket kostsammare än i övriga delar av riket. Härtill komme överväganden

av mera principiell art. Det torde inom statsförvaltningen vara

vedertaget och överensstämmande med sunda ekonomiska principer att icke

vid en verksamhet av förevarande slag låta kommunala organ förfoga över

anslag, som till hundra procent utgjordes av statsmedel. Då mödrahjälpen

icke ens till någon del bestriddes av kommunala medel, vore det all anledning

antaga, att den besparing i administrationskostnaderna, som kunde

göras genom mödrahjälpsnämndens indragande, mer än väl skulle uppvägas

av den rundhäntare medelsanvisning, som skulle följa av att ett kommunalt

organ anförtroddes beslutanderätten i mödrahjälpsärendena. Till belysning

härav omnämndes, att beträffande de under andra halvåret 1939 handlagda

ärendena de av mödrahjälpsnämnden såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet

beviljade beloppen, i runt tal 191,000 kronor, understego de av

barnavårdsnämnden i sådant hänseende förordade med omkring 34,000

kronor. På anförda skäl avstyrkte mödrahjälpsnämnden barnavårdsnämndens

förslag men ifrågasatte, örn icke huvudsyftet därmed skulle kunna nås på

annat sätt, nämligen därigenom att barnavårdsnämnden befriades från

skyldigheten att avgiva yttranden över ansökningarna örn mödrahjälp. Den

vinst, som härigenom skulle göras, bestode däri, att ärendena icke behövde

föredragas i barnavårdsnämnden, utan att utredningarna överlämnades direkt

till mödrahjälpsnämnden. Tidsvinsten bleve dock vid bifall till vare sig

detta eller barnavårdsnämndens förslag icke av någon större omfattning.

Socialstyrelsen vill icke bestrida, att den funnit barnavårdsnämndens förslag

innebära en administrativ förenkling, som, frånsett kostnadsbesparingen,

kunde erbjuda vissa obestridliga fördelar. Örn styrelsen likväl måste avstyrka

förslaget, sker detta uteslutande på de principiella skäl, som av

mödrahjälpsnämnden anförts och som synas böra tillmätas avgörande betydelse.

Ur besparingssynpunkt viktigare torde de förslag vara, som framkommit

från skilda håll örn dels färre antal sammanträden med mödrahjälpsnämnderna

och dels sänkning av nu utgående arvoden och traktamentsersättningar

till mödrahjälpsnämndernas ledamöter ävensom av sekreterararvodena. Förstnämnda

förslag kan socialstyrelsen icke tillstyrka. Styrelsen finner det

tvärtom för hela hjälpverksamhetens effektivitet av stor betydelse, att

mödrahjälpsnämnderna kunna hålla sammanträden så ofta, att hjälpen utan

för mycken tidsutdräkt kommer den behövande tillhanda.

Däremot synes frågan örn sänkning av arvoden och traktamentsersättningar

till ordförande och ledamöter samt sekreterare i mödrahjälpsnämnd i

nuvarande läge böra tågås under övervägande. Yacl ersättningen till ordförande

och ledamöter beträffar är först att omnämna ett uppslag, som framkommit

från mödrahjälpsnämnden i Hälsingborg, vilken i sitt enquétesvar

framhållit, att nämndens ledamöter skulle anse det lämpligare och angenämare,

örn deras arvoden icke bestämdes efter sådana grunder, att de ökades

vid ökning av antalet sammanträden. Man skulle i sådant hänseende kunna

tänka sig att ersättningen till ordförande och ledamöter utginge i form av

årsarvoden i förhållande till under året avgjorda ärenden. Även en sådan

arvodesberäkning skulle emellertid vara förenad med vissa olägenheter, och

styrelsen finner icke tillräckliga skäl för en så väsentlig ändring i de nuvarande

grunderna för ersättningen. Däremot synes arvodets belopp (för

ordförande 30 kronor och för ledamot 20 kronor per sammanträdesdag)

liksom även rese- och traktamentsersättningar (enligt rese- och traktamenfs
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Majda proposition nr 5 (Bilagor).

klassen IB i gällande allmänna resereglemente) ligga väl högt. Från flera

håll har föreslagits, att ersättningen till ledamöterna av mödrahjälpsnämnd

skulle bestämmas att utgå efter i huvudsak samma grunder som gälla för

ledamöter av prövningsnämnd, d. v. s. enligt rese- och traktamentsklass IID

med ett arvode för sammanträdesdag å tolv kronor. Socialstyrelsen finner

för sin del någon nedsättning av till ordförande och ledamöter nu utgående

arvode samt rese- och traktamentsersättningar skälig.

I det följande föreslår socialstyrelsen överflyttning från länsstyrelse till

mödrahjälpsnämnd, respektive till viss del till socialstyrelsen, av den länsstyrelse

nu åliggande skyldighet att granska barnavårdsnämndernas redovisningar

i avslutade mödrahjälpsärenden. Överflyttningen torde, som

styrelsen påpekat, komma att medföra ett ganska avsevärt merarbete för

nämndernas sekreterare. Örn styrelsen likväl icke föreslagit någon höjning

av sekreterararvodena, beror detta på att styrelsen eljest övervägt att med

hänsyn till den stabilisering, verksamheten på nu förevarande område vunnit,

föreslå ändrade grunder för dessa arvoden, varigenom en arvodessänkning

skulle ha inträtt. Däremot torde man få räkna med något ökade expenskostnader.

Flera mödrahjälpsnämnder lia framhållit önskvärdheten av att nämndens

ordförande eller någon dess ledamot eller tjänsteman kunde beredas tillfälle

att i vissa fall närvara vid ärendenas behandling i barnavårdsnämnderna

för att därvid personligen lämna råd och anvisningar. Styrelsen finner önskemålet

behjärtansvärt. I de mödrahjälpsnämnder, som till sekreterare antagit

barnavårdsombudet hos länets barnavårdsförbund, lärer det redan nu vara

möjligt att, såsom påpekats av mödrahjälpsnämnden i Örebro läns landstingsområde,

genom ombudet upprätthålla ett personligt samarbete med barnavårdsnämnderna;

genom tillmötesgående från direktionen över allmänna

barnhuset stå även i övrigt barnavårdsombuden till mödrahjälpsnämndernas

förfogande för utredningsarbete. Emellertid bör möjlighet till personlig

kontakt med barnavårdsnämnderna för instruktion och upplysning finnas

även för ledamot av mödrahjälpsnämnd ävensom för tjänsteman hos nämnden,

som icke är barnavårdsombud. Styrelsen får därför tillstyrka, att ett anslag,

förslagsvis på 8,000 kronor, ställes till socialstyrelsens förfogande att för

nu sagda ändamål av styrelsen fördelas mellan mödrahjälpsnämnderna. Det

torde vara skäligt, att för dessa resor sätta traktamentsersättningen något

lägre än enligt det allmänna resereglemente!

Barnavårdsnämnderna.

Styrelsen har därvid i första hand upptagit spörsmålet örn barnavårdsnämndernas

ställning i organisationen. På barnavårdsnämnderna ha under

de senaste åren lagts en rad nya arbetskrävande uppgifter utöver de ursprungliga

barnavårdande, och socialstyrelsen vill icke underlåta att framhålla

att frågan örn en förstärkning av det samhälleliga barnavårdsorganets

kompetens särskilt i många av småkommunerna över huvud starkt tränger till

en lösning. Styrelsen erinrar örn att skyddshemsinspektören i sin för år

1936 avgivna berättelse framhållit behovet särskilt för de mindre kommunernas

vidkommande av ett effektivt bistånd åt barnavårdsnämnderna

vid handläggande av frågor rörande skyddsuppfostran i sådana fall, som

avses i barnavårdslagens 22 § c) och d). I sitt utlåtande över betänkande

med förslag till lag örn villkorlig frigivning m. m. betonade socialstyrelsen

även ungdomsvårdens synnerliga behov av ett hjälporgan av ett eller annat

slag för tillgodoseende av de uppgifter, som skulle tillfalla de av de sakkunniga

föreslagna skyddskonsulenterna. Icke minst enligt mödrahjälpsförordningen

ha åt barnavårdsnämnderna anförtrotts utomordentligt betydelsefulla

uppgifter av för hela verksamhetens utformning och effekt grund
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl, Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

läggande oell avgörande art. Barnavårdsnämnd skall sålunda mottaga ansökningar

örn mödrahjälp oell efter utredning avgiva yttrande örn behovet

samt, örn ansökningen tillstyrkes, avgiva förslag till lämpliga hjälpåtgärder.

För ett riktigt beslut av mödrahjälpsnämnden är det en oeftergivlig förutsättning,

att dessa utredningar äro av den beskaffenhet, att de ge en

möjligast fullständig och korrekt bild av sökandens förhållanden, ävensom

att barnavårdsnämndens eventuella förslag är väl och sakkunnigt avvägt. Det

åligger också barnavårdsnämnd att verkställa beslut, varigenom mödrahjälp

beviljats, ävensom att vaka över att hjälpen kommer till användning i enlighet

med givna föreskrifter. Det behöver icke närmare utvecklas hur ej minst

detta senare åliggande ställer mycket stora krav på omdöme, takt och dessutom

verklig sakkunskap i hithörande ting.

I ett stort antal barnavårdsnämnder har den utredande och verkställande

befattningen med mödrahjälpsärendena uppdragits åt någon härför lämplig

kvinna inom oller utanför nämnden, och erfarenheterna av denna ordning

ha enstämmigt vitsordats vara gynnsamma. Socialstyrelsen finner en sådan

ordning, som även föreslogs av befolkningskommissionen i dess betänkande

angående moderskapspenning och mödrahjälp, vara den enda naturliga och

är för sin del beredd tillstyrka, att densamma allmänt genomföres. Styrelsen

får därför föreslå, att i mödrahjälpsförordningen införes föreskrift örn att

för mödrahjälpsärenden skall inom varje barnavårdsnämnd finnas en särskild

föredragande, vilken skall vara kvinna. Till föredragande bör kunna utses

ledamot av barnavårdsnämnden eller annan lämplig kvinna. Utses annan än

ledamot till föredragande, bör denna äga deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten, varjämte hon bör äga rätt att till protokollet låta anteckna

från nämndens beslut avvikande mening. Åt föredraganden skall uppdragas

att företaga erforderliga utredningar rörande ansökningar örn mödrahjälp,

som regel i samband med besök i sökandens hem, att till nämnden inkomma

med yttrande och förslag till lämpliga hjälpåtgärder samt att vid verkställighet

av beslut, varigenom mödrahjälp beviljats, å nämndens vägnar vaka

över att hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter

och därvid gå den hjälptagande till handa med råd och dåd. Barnavårdsnämnd

bör ock äga uppdraga åt föredragande att å nämndens vägnar mottaga

ansökan örn mödrahjälp, sökanden dock obetaget att, örn hon så önskar, ingiva

ansökan till nämndens ordförande. Föredraganden bör utses av barnavårdsnämnden.

På sina håll, särskilt i Norrland, äro kommunerna under stundom så vidsträckta,

att det för undvikande av för stora resekostnader och tidsspillan i

samband därmed torde vara nödvändigt ha mer än en föredragande i en och

samma kommun, något varom erinrats i yttrande från mödrahjälpsnämnden

i Västerbottens läns landstingsområde. Ehuru detta ur andra synpunkter är

mindre lämpligt, torde det därför vara nödvändigt att medgiva utseendet av

mer än en föredragande i samma kommun.

Å andra sidan kan styrelsen i detta sammanhang icke underlåta att rikta

uppmärksamheten på de kända svårigheter för en rätt skötsel av socialvården

i dess helhet, som följa därav, att vårt land i så stor utsträckning är uppdelat

i mycket små kommuner med ett ringa invånarantal. Detta förhållande alstrar

svårigheter av mångahanda slag, och en lösning av problemet är icke tänkbar

annat än i ett större sammanhang. När det som här dock gäller en hjälpverksamhet,

helt bekostad av statsmedel, har styrelsen övervägt möjligheterna

för någon anordning för att mera provisoriskt komma till rätta med ifrågavarande

svårighet er. En föredragande, vars uppgift är begränsad till en dylik

liten kommuns område, får över huvud taget aldrig tillfälle förvärva någon

egentlig erfarenhet vid handläggning av hithörande ärenden. I en kommun

med cirka 1,000 invånare torde endast i undantagsfall det årliga antalet an
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

sökningar om mödrahjälp vara så högt som 10; i de minsta kommunerna torde

endast en eller annan ansökan förekomma per år. Dessa småkommuners antal

är högst betydande. Synnerligen önskvärt är att för den, som inom en dylik

liten kommun närmast omhänderhar mödrahjälpen, skapa möjlighet till större

erfarenhet och vana genom att utvidga hennes verksamhetsområde. Detta

skulle kunna ske på så sätt, att en gemensam föredragande utsåges för flera

intill varandra liggande kommuner. För att en dylik anordning skall bliva

verklighet torde det vara nödvändigt, att utseende av dylik gemensam föredragande

överlämnas åt länsstyrelsen. Barnavårdsnämnderna i de berörda

kommunerna böra beredas tillfälle inkomma med förslag, och mödrahjälpsnämnden

inom landstingsområdet bör höras. Vid prövning av frågan huruvida

kommuner skola ha gemensam föredragande bör samråd äga rum nied socialstyrelsen,

som för övrigt givetvis bör kunna taga initiativet till dylik prövning.

Det måste läggas i länsstyrelsens hand att avgöra, huruvida en barnavårdsnämnd

skall få själv utse sin föredragande eller örn länsstyrelsen skall utse en

med annan barnavårdsnämnd gemensam föredragande. Lokala förhållanden

måste härvidlag tillmätas betydelse. Fm viss gräns, utöver vilken länsstyrelse

icke skall äga dylik befogenhet, måste dock fastslås. Styrelsen vill föreslå,

att dylik befogenhet skall tillkomma länsstyrelsen beträffande barnavårdsnämnd

i kommun med mindre än 2,000 invånare.

En föredragande, som utsetts av barnavårdsnämnd och vilkens verksamhetsområde

sålunda är begränsat till den egna kommunen, äger att åtnjuta ersättning

endast i den mån kommunen av sina egna medel lämnar dylik. En för

flera barnavårdsnämnder gemensam föredragande, som utses av länsstyrelsen,

får i motsats härtill anses ha berättigade anspråk på en viss ersättning av

statsmedel. Förslagsvis bör dylik ersättning utgå med 5 kronor för varje

ansökan; ersättningen utgör närmast bidrag tili de med uppdraget förenade

direkta kostnaderna för resor m. m.

Det är svårt att beräkna, vilka utgifter som härigenom komma att vållas staten.

Beräknas antalet barnavårdsfall i kommuner med under 2,000 invånare till

cirka 11,000 per år samt antages att systemet med gemensam föredragande i

barnavårdsnämnd blir någorlunda allmänt genomfört inom denna kommungrupp,

kommer man till ett kostnadsbelopp av 50,000 å 60,000 kronor örn året.

Framhållas må emellertid, att det här rör sig örn en approximation på delvis

mycket lösa grunder.

Styrelsen är för sin del övertygad örn att en anordning sådan som den här

beträffande småkommunerna ifrågasatta kommer att väsentligt bidraga till

förbättrade utredningar och en bättre kontroll, varigenom betydande besparingar

böra kunna vinnas. Den ökade administrationskostnad, som anordningen

medför, bör därför icke verka avskräckande.

Styrelsen vill även rikta uppmärksamheten på att den ifrågasatta anordningen

borde kunna innebära vissa möjligheter för skapandet av en bättre

ordning på ett annat socialvårdsområde, nämligen i fråga örn barnavårdsmannainstitutionen.

Äv alldeles samma skäl som här anförts beträffande

mödrahjälpen fungerar nämligen denna institution inom småkommunerna på

ett synnerligen otillfredsställande sätt. Styrelsen har hittills förgäves sökt

på frivillighetens väg förmå små kommuner att förena sig örn en gemensam

barnavårdsman. Därest kommunerna nu på här föreslaget sätt vande sig vid

att beträffande mödrahjälpen ha en gemensam föredragande, borde det finnas

möjligheter att förmå dem att utse samma person att även vara barnavårdsman

—• mot något litet av kommunen bestritt arvode. — En liknande tankegång

kommer till synes i ett yttrande av mödrahjälpsnämnden i Jönköpings läns

landstingsområde i anledning av riksdagens revisorers berättelse — och bör

här omnämnas. Nämnden framhåller hurusom det såväl för erhållande av en

verkligt fullständig och tillförlitlig utredning som för åstadkommande av en

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

effektiv kontroll över den beviljade hjälpens användning vore mycket önskvärt

om närliggande kommuner kunde förmås att för handhavande av den

verksamhet, som nu ankommer på barnavårdsnämnderna, sammansluta sig till

kommunalförbund, eller åtminstone anställa en gemensam barnavårdsman,

som även kunde handlägga mödrahjälpsärendena.

Kontrollen.

I sin förutberörda berättelse ha riksdagens revisorer uttalat, att allvarliga

brister vidlåda framförallt övervakningen från barnavårdsnämndernas sida

av medlens användning ävensom dessa nämnders redovisningar. Revisorerna

betona nödvändigheten att ofördröjligen utfärda föreskrifter, vilka reglera

barnavårdsnämndernas skyldigheter i fråga örn mödrahjälp. Därvid borde

tydligt klarläggas, att barnavårdsnämnderna — i likhet med andra kommunala

myndigheter med likartade uppgifter — vore ansvariga för sådana oriktiga

och uppenbart olämpliga åtgärder, som innefattade ekonomiska förfoganden

utanför ramen för bestämmelserna på området och i strid med mödrahjälpsnämndens

beslut i ärendet.

I sitt yttrande i anledning av revisorernas uttalande på denna punkt fann

socialstyrelsen det genom revisorernas stickprovsvis gjorda undersökningtydligt,

att kontrollen från barnavårdsnämndernas sida i fråga om mödrahjälpsmediens

användning i många fall varit bristfällig ävensom att barnavårdsnämndernas

redovisningar i många fall lidit av ofullständighet och

oklarhet. Emellertid fann styrelsen det icke möjligt att då slutgiltigt bedöma,

hur stor allmän räckvidd som man måste tillmäta revisorernas anmärkningar

i dessa hänseenden. Först genom de mera fullständiga statistiska undersökningar,

som socialstyrelsen igångsatt, torde man, betonade styrelsen, kunna

erhålla ett tillräckligt omfattande material för bedömande av denna fråga.

Genom vad som i övrigt framkommit under verksamhetens bedrivande hade

emellertid styrelsen erhållit den uppfattningen, att de flesta barnavårdsnämnder

samvetsgrant fullgjort vad som ålegat dem enligt gällande bestämmelser.

Härutöver får styrelsen nu anföra.

De brister i övervakningen från barnavårdsnämndernas sida av medlens

användning, varpå revisorerna i sin berättelse gåvo en del drastiska exempel,

torde ha härrört sig från verksamhetens första år. Vid den av socialstyrelsen

enligt särskilt uppdrag verkställda granskningen beträffande barnavårdsnämndernas

redovisningar i ärenden, som avslutats under förra halvåret 1939

och som redan ovan i korthet berörts, ha i allmänhet icke observerats några

inköp av den karaktär riksdagens revisorer i sin berättelse relaterat, utan ha

inköpen i stort sett hållit sig inom fastställd ram. Emellertid är härmed icke

sagt, att allt numera är väl beställt i fråga örn kontrollen av mödrahjälpens

användning. Resultatet av en undersökning av denna art har i själva verket

ett ytterst begränsat bevisvärde, beroende framförallt på att redovisningarna

från barnavårdsnämnderna äro av så olika beskaffenhet. Den omständigheten,

att någon felaktig användning av mödrahjälpsmedel icke vid granskningen

konstaterats behöver endast innebära, att redovisningshandlingarna formellt

äro i sin ordning men i övrigt så ofullständiga att någon materiell prövning

icke kan äga rum. Såsom i den sammanfattande redogörelsen framhållits visar

undersökningen, att stora brister i fråga örn fullständigheten föreligga.

Styrelsen framlägger därför i det följande förslag till sådan reglering av

barnavårdsnämnds redovisningsskyldighet, att en effektiv efterkontroll möjliggöres.

I detta sammanhang är frågan örn hjälpen bör lämnas kontant eller in natura

av avgörande betydelse.

Från mödrahjälpsnämndernas sida har man nästan från verksamhetens början

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

haft sin uppmärksamhet riktad på kontrollproblemet och sökt finna en sådan

form för hjälpmeddelandet, att missbruk i görligaste mån förebyggdes. Härvid

har man i allmänhet prövat sig fram till kontrollsystem, vilka i huvudsak

bygga på en mer eller mindre modifierad naturaunderstödsprincip. Örn hit hänföres

även det starkt dirigerade kontantunderstödet — barnaföderskan får

t. ex. självständigt handla och betala viss vara eller visst varuslag mot redovisning

till barnavårdsnämnd med kvitterad och specificerad räkning — torde

man numera inom de olika mödrahjälpsområdena nästan undantagslöst praktisera

ett dylikt naturaunderstödssystem. Mödrahjälpsnämnderna vitsorda

allmänt de fördelar ur kontroll- och vårdsynpunkt, som härigenom vinnas.

Det framhålles även av en mödrahjälpsnämnd (i Jämtlands län), att såvitt

nämnden kunnat bedöma har förfarandet att konsekvent •— d. v. s. utan något

försök att sortera de hjälpsökande och indela dem i »värdiga» och »ovärdiga»

—■ tillämpa in natura-principen icke av de hjälpsökande missuppfattats eller

tagits såsom någon form av »förmynderskap».

Socialstyrelsen delar helt denna uppfattning örn naturaunderstödets företräden.

Endast naturaformen — i ovan angivna bemärkelse — kan lämna

garanti för att hjälpen kommer till en riktig och ändamålsenlig användning.

I varje fall förenklas övervakningen. Bemärkas bör nämligen, att mödrahjälpen

utgör ett specialunderstöd uteslutande inriktat på att tillgodose

moderns och det väntade eller nyfödda barnets behov. I en fattig familj, där

de otillfredsställda behoven äro av mångahanda slag, måste det för en

hustru och moder ligga så nära till att använda understödet även till täckande

av andra i och för sig fullt legitima behov — t. ex. övriga familjemedlemmars

— att samhället i hennes eget intresse måste sörja för att den för henne

avsedda hjälpen verkligen kommer henne till godo. Detta lärer i allmänhet

icke kunna ske med ett kontantbidrag, som lätt suges upp i den allmänna

familjebudgeten. Vidare kan — såsom befolkningskommissionen i sitt betänkande

örn barnbeklädnadsbidrag m. m. framhöll — en socialpolitisk nathali

julp, örn den anordnas rationellt, innebära ett synnerligen viktigt moment

till en hälsogagnande konsumtion, varjämte behoven kunna tillgodoses mera

ekonomiskt och ändamålsenligt medelst anskaffande eller tillhandahållande

genom samhällets försorg eller under dess kontroll av de erforderliga nyttigheterna.

Brån mödrahjälpsnämnderna har också som en särskild förtjänst

hos denna hjälpform framhållits just att barnavårdsnämnderna därigenom

komma i bättre kontakt med hemmen och många gånger kunna hjälpa sökandena

till en mera ändamålsenlig användning av understöden, än som eljest

blivit fallet. Denna kontakt bör bli ännu större och allmännare, örn styrelsens

förslag örn tillsättande av en särskild kvinnlig föredragande för mödrahjälpsärenden

inom barnavårdsnämnd vinner bifall.

Därest socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten

Ilar styrelsen för avsikt att genom direktiv till mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder

verka för en ordning på detta hjälpområde, som står i överensstämmelse

med de principer för vilka här redogjorts. Styrelsen anser det

emellertid icke erforderligt och ej heller lämpligt att i förordningen intaga

några stadganden i berörda hänseende.

Barnavårdsnämnds redovisningsskyldighet

och kommuns ekonomiska ansvarighet

för mödrahjälpsverksamheten.

Vad barnavårdsnämnds redovisningsskyldighet angår finnes därom nu

stadgat, att nämnden har att årligen före den 1 mars och den 1 september till

länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag ur dagboken över de

under nästföregående kalenderhalvår avslutade ärendena, kompletterat med

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

föreskriften, att de till länsstyrelsen insända utdragen skola åtföljas av vederbörliga

verifikationer i huvudskrift. Om vad som skall anses som vederbörliga

verifikationer ha emellertid meningarna såväl bland barnavårdsnämnder som

länsstyrelser varit synnerligen delade. Medan en del länsstyrelser nöjt sig

med en formell granskning av att utanordnade mödrahjälpsmedel blivit av

barnavårdsnämnden till modern utbetalade — och såsom vederbörlig verifikation

sålunda godtagit moderns kvitto å kontant utbetalade belopp — lia andra

länsstyrelser ingått på en verklig saklig granskning av barnavårdsnämndernas

verksamhet och härför av dessa krävt specificerad redovisning.

Det synes styrelsen uppenbart, att kontroll över barnavårdsnämndernas

mödrahjälpsverksamhet måste finnas, örn man över huvud önskar någon

garanti för en riktig användning av mödrahjälpsmedlen. Denna kontroll kan

lämpligen knytas till granskningen av redovisningarna. För att granskningen

skall kunna bli ur kontrollsynpunkt effektiv måste emellertid verifikationerna

vara så specificerade, att av desamma framgår när och till vem hjälpen utbetalats

samt att hjälpen använts till av mödrahjälpsnämnden anvisat ändamål.

Ett tillägg av denna klargörande innebörd till 2 punkten, 1 stycket i 6 § kungörelsen

med tillämplighetsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen synes

härför erforderligt.

Även en på detta sätt anordnad kontroll över barnavårdsnämnderna blir

emellertid föga effektiv, örn icke därmed förbindes en ekonomisk ansvarighet

från kommunens sida för verksamheten. I 7 § mödrahjälpsförordningen finnes

för närvarande stadgad skyldighet för barnavårdsnämnd att övervaka, att

hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter. Innebörden

i detta stadgande synes oklar och har i praktiken varit föremål för olika tolkningar.

Medan flera länsstyrelser, med beklagande av att några tvångsmedel

mot barnavårdsnämnderna icke stöde till deras förfogande, hävdat, att de

icke utan särskilda föreskrifter torde kunna hos barnavårdsnämnd utkräva

belopp,_ som av nämnden felaktigt disponerats, ha andra länsstyrelser, vilka

ingått i saklig granskning av de inkomna redovisningarna, i fall, där barnavårdsnämnd

vid sådan granskning funnits ha utbetalat mödrahjälpsmedel i

strid mot gällande bestämmelser eller mot mödrahjälpsnämndens beslut, ålagt

barnavårdsnämnden att till länsstyrelsen återbetala oriktigt utbetalat belopp.

I tre av sådana fall har barnavårdsnämnd, enligt vad som kommit till socialstyrelsens

kännedom, klagat till Kungl. Majit, som emellertid ogillat besvären.

Ehuru barnavårdsnämnds ansvarighet för oriktiga utbetalningar härigenom

väl får anses fastslagen, synes med hänsyn till den tvekan, som kan råda

rörande exigibiliteten av ett dylikt åläggande, lämpligt att uttryckligen lagfästa

denna ansvarighet. I detta hänseende ha riksdagens revisorer också

förordat sådant klarläggande, att barnavårdsnämnderna — i likhet med andra

kommunala myndigheter med likartade uppgifter — borde vara ansvariga för

sådana oriktiga och uppenbart olämpliga åtgärder som innefattade ekonomiska

förfoganden utanför ramen för bestämmelserna på området och i strid mot

mödrahjälpsnämndens beslut i ärendet. Enligt socialstyrelsens mening bör

emellertid ansvarigheten icke åvila barnavårdsnämnden som sådan utan vederbörande

kommun. Socialstyrelsen får sålunda föreslå ett tillägg till 7 § mödrahjälpsförordningen

av innehåll, att kommun skall vara skyldig att till statsverket

återbetala utanordnade medel, som använts i strid mot mödrahjälpsförordningens

föreskrifter eller mödrahjälpsnämndens beslut.

Återstår i detta sammanhang frågan om åt vilken myndighet skyldigheten

att granska barnavårdsnämndernas redovisningar lämpligen bör anförtros.

Frågan är viktig, örn man, som här föreslagits, med en sådan granskning

åsyftar att erhålla en kontinuerlig kontroll över hela mödrahjälpsverksamhetens

praktiska bedrivande ute i kommunerna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Det har redan omnämnts, att olika uppfattningar gjort sig gällande örn hur

långt länsstyrelses granskningsskyldighet och clärpå grundade befogenheter

sträcka sig. Å ena sidan har man hävdat att det skulle ankomma på länsstyrelserna

att övervaka, att barnavårdsnämnderna rätt handhava mödrahjälpsmedlen

samt avgiva tillfredsställande redovisningar, ävensom att verka

för en riktig utveckling av barnavårdsnämndernas verksamhet i dessa avseenden

genom att ingripa mot begångna felaktigheter. Å andra sidan göres,

såsom förut omtalats, gällande att länsstyrelse icke har annan granskningsskyldighet

än att tillse att utanordnade mödrahjälpsmedel blivit av barnavårdsnämnden

till modern utbetalade. Till stöd för denna senare uppfattning

åberopas, förutom avsaknaden av närmare direktiv för länsstyrelserna, även

stadgandet i 1 § moment e) i instruktionen för mödrahjälpsnämnderna, enligt

vilket moment det åligger mödrahjälpsnämnd att i övrigt inom nämndens verksamhetsområde

övervaka efterlevnaden av nyssnämnda förordning.

Från flera mödrahjälpsnämnder har, med instämmande från ett stort antal

länsstyrelser, ifrågasatts örn icke granskningen av barnavårdsnämndernas

redovisningar över användningen av de till dessa nämnders förfogande ställda

mödrahjälpsmedlen borde anförtros åt vederbörande mödrahjälpsnämnd. För

mödrahjälpsnämnderna skulle en sådan ordning, framhålles det, vara en stor

fördel. Den beslutande myndigheten skulle då kunna i detalj tillse hur besluten

verkställdes och kunna bilda sig en uppfattning örn de olika barnavårdsnämndernas

sätt att handha verksamheten. Ett effektivt stödjande och tillrättaläggande

av barnavårdsnämndernas arbete vid verkställighet av beslut i

mödrahjälpsärenden skulle möjliggöras. Samarbetet mellan mödrahjälpsnämnd

och barnavårdsnämnd skulle helt visst vinna härpå. Någon granskning

från länsstyrelses sida skulle i så fall icke vara behövlig. För länsstyrelserna

skulle överflyttningen av granskningsskyldigheten givetvis innebära en lättnad.

Svårigheter möta även i sak, såsom en länsstyrelse framhållit, för en

länsstyrelse att avgöra örn mödrahjälpsnämnds beslut blivit rätt tillämpat.

I mångå fall ha medlen använts på sådant sätt att endast mödrahjälpsnämnden

själv torde kunna avgöra örn det varit i enlighet nied beslutet. I andra fall

åter kanske medlen använts på annat sätt än mödrahjälpsnämnden avsett men

dock så att nämnden skulle kunna sanktionera användningen. De anmärkningar,

som i sådana fall måste bli en följd av granskningen hos länsstyrelsen,

skulle såsom sakligt omotiverade kunna undvikas örn granskningen verkställdes

av mödrahjälpsnämnden.

Det förtjänar här omnämnas, att i ett län (Gävleborgs) redan nu etablerats

ett samarbete beträffande granskningen av barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet

mellan länsstyrelse och mödrahjälpsnämnder, varigenom en

ordning uppnåtts, som nära överensstämmer med den ovan föreslagna. Sedan

de till länsstyrelsen insända dagboksutdragen och räkenskaperna där underkastats

en första granskning och sifferkontroll skett samt det tillsetts, att icke

lörbrukade medel återredovisats, ha samtliga handlingar översänts till mödrahjälpsnämndens

sekreterare. Denne har därefter i samband med mödrahjälpsnämndens

egen granskning genomgått varje räkning och annan verifikation

och tillsett, att de beviljade medlen helt använts i enlighet med mödrahjälpsnämndens

direktiv. Alla fall, som kunnat godkännas, ha försetts med stämpel,

utvisande dylikt godkännande; beträffande de övriga har en kort promemoria

upprättats, och har av länsstyrelsen sedan förklaring infordrats, varefter rättelser

skett.

Socialstyrelsen finner de anförda skälen för att länsstyrelserna befrias från

den dem nu åligande granskningsskyldigheten övertygande. För den materiella

prövningen om mödrahjälpen skall anses lia kommit till rätt användning i enlighet

med förordningen och mödrahjälpsnämndens beslut synas mödrahjälps
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

nämnderna äga den största sakliga kompetensen. Även av övriga åberopade

skäl böra mödrahjälpsnämnderna otvivelaktigt medverka i kontrollen över

barnavårdsnämndernas verksamhet.

Emellertid synes även tillsynsmyndigheten behöva inkopplas i kontrollsystemet.

Den rent siffermässiga kontrollen torde knappast kunna på ett betryggande

sätt fullgöras av mödrahjälpsnämnderna utan en förstärkning av

deras nuvarande administrationsapparat. Detta bör örn möjligt undvikas. Den

siffermässiga kontrollen bör för övrigt helst skötas centralt. Styrelsen vill

därför föreslå, att den rent siffermässiga kontrollen av verksamheten förlägges

till socialstyrelsen. Denna har dessutom behov av att kunna kontinuerligt följa

mödrahjälpsverksamheten och bilda sig en uppfattning örn såväl mödrahjälpsnämndernas

som barnavårdsnämndernas sätt att handha verksamheten. En

dylik intim och fortlöpande kontakt med arbetet på fältet synes rent av utgöra

en nödvändig förutsättning för fullgörande av en ledande och direktivgivande

funktion på området.

Med upphörande av länsstyrelses granskningsskyldighet beträffande mödrahjälpsärenden

torde följa, att ej heller prövningen örn kommun skall åläggas

återbetalningsskyldighet för felaktigt utgiven mödrahjälp längre bör åvila

länsstyrelse. Uppenbart är, att en dylik befogenhet ej kan tillerkännas de

olika mödrahjälpsnämnderna. Med hittillsvarande administrativ praxis har

emellertid ej heller ansetts förenligt, att ett centralt ämbetsverk av socialstyrelsens

typ skulle äga ålägga kommun att återbetala felaktigt använda statsmedel.

Frågan härom torde därför i varje särskilt fall få hänskjutas till Kungl.

Majit. Man lärer emellertid kunna förutsätta, att fråga örn dylik återbetalningsskyldighet

kan komma att uppstå i ett stort antal fall samtidigt som det

i dessa torde komma att röra sig örn ett i det särskilda fallet tämligen obetydligt

belopp. Med hänsyn härtill vill styrelsen ifrågasätta örn man ej skulle

kunna göra det avsteg från hittillsvarande praxis att socialstyrelsen tilldelades

ifrågavarande befogenhet, med rätt i så fall för kommun, vilken ålagts återbetalningsskyldighet,

att hos Kungl. Majit föra klagan över beslutet.

I detta sammanhang vill socialstyrelsen erinra örn att styrelsen i sin skrivelse

angående anslag för budgetåret 1940/41 behandlat frågan örn en centralisering

av skyddshemmens ekonomiska förvaltning och i samband därmed föreslagit

en utbyggnad av styrelsens kamerala organisation, vilket förslag emellertid

icke föranlett någon Kungl. Majlis åtgärd. Vid ett förverkligande av

sagda förslag torde även länsstyrelsernas befattning med utbetalning och återbetalning

av mödrahjälpsmedel lämpligen böra överflyttas till socialstyrelsen.

För utförande av det granskningsarbete, som enligt vad nu föreslagits

komme att åligga styrelsen, blir, såsom redan anförts i samband med behandlingen

av organisationsfrågan, en förstärkning av styrelsens arbetskrafter erforderlig.

Granskningsarbetet kan för närvarande beräknas kräva en personal

på tre personer, vilka med hänsyn till arbetets självständiga art böra vara

kanslibiträden, tills vidare å extra ordinarie stat. Ledningen av granskningsarbetet

skulle anförtros åt den notarie, som närmast skulle biträda byråchefen

med mödrahjälpsärenden. Å andra sidan besparas länsstyrelserna såväl den

formella som den sakliga granskningen, i sin helhet utan tvivel mycket arbetskrävande.

Därest sifferkontrollen förlägges till socialstyrelsen, torde överflyttningen

av den rent sakliga granskningen på mödrahjälpsnämnderna icke behöva

medföra någon förhöjning av nu utgående sekreterararvoden men möjligen

någon förstärkning av expensanslaget.

För kontrollen av barnavårdsnämndernas redovisningar skulle alltså enligt

styrelsens nu framlagda förslag gälla följande ordning.

Barnavårdsnämnd skulle, i likhet med nu, årligen före den 1 mars och den

1 september till länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag ur

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 (Bilagor).

dagboken över sådana ärenden, i vilka m ö d rah j älps v e rk s amfi e te n avslutats

under nästföregående kalenderhalvår. Därest de till barnavårdsnämndens förfogande

för ifrågavarande ärenden ställda medlen icke i sin helhet tagits i

anspråk, skulle samtidigt till länsstyrelsen återlevereras sålunda odisponerade

belopp.

Vid avgivande av redovisning, som nu sagts, skulle barnavårdsnämnden

jämväl till länsstyrelsen inleverera belopp, som under kalenderhalvåret återbetalats

å utlämnade lån. Förteckning över de verkställda återbetalningarna

ävensom de till länsstyrelsen inlevererade odisponerade beloppen borde bifogas

de dagboksutdrag, som tillställdes mödrahjälpsnämnden. De till mödrahjälpsnämnden

insända utdragen skulle jämväl åtföljas av vederbörliga verifikationer

i huvudskrift, vilka borde vara så beskaffade att därav framginge

huruvida de utanordnade medlen använts i enlighet med mödrahjälpsförordningens

bestämmelser och mödrahjälpsnämndens beslut. Mödrahjälpsnämnden

skulle därefter verkställa granskning i sakligt hänseende av redovisningarna.

Funnes vid granskningen, att mödrahjälpsmedel utbetalats i strid mot

gällande bestämmelser eller mödrahjälpsnämndens beslut, hade mödrahjälpsnämnden,

sedan barnavårdsnämnden berette tillfälle inkomma med förklaring,

att, därest mödrahjälpsnämnden icke funne skäligt godkänna de gjorda avvikelserna,

upprätta en kort promemoria i ärendet. Efter avslutad granskning

skulle dagboksutdragen med åtföljande verifikationer, förteckningar över till

länsstyrelsen återlevererade odisponerade belopp samt över å lån verkställda

återbetalningar ävensom eventuella anmärkningspromemorior med därtill

hörande handlingar översändas till socialstyrelsen, som skulle utföra den rent

siffermässiga granskningen. Skulle styrelsen vid sin granskning finna, att

sådant förhållande vore för handen, att kommun borde åläggas att återbetala

utanordnade mödrahjälpsmedel, hade styrelsen antingen att med eget yttrande

överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande eller, därest styrelsen tillerkänts

befogenhet att själv avgöra hithörande ärenden, att besluta i ärendet.

I detta sammanhang vill styrelsen även erinra örn vad styrelsen i sitt

yttrande i anledning av riksdagens revisorers berättelse anfört örn önskvärdheten

av kontroll å och inspektion av barnavårdsnämndernas befattning med

mödrahjälpen genom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter. För

socialstyrelsen som tillsynsmyndighet skulle det vara av stor betydelse att

härvid få påräkna konsulenternas medverkan. Detta bör komma till uttryck i

mödrahjälpsförordningen i samband med eventuellt stadgande örn socialstyrelsen

som tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten genom en bestämmelse,

att socialstyrelsen därvid biträdes av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.

1 § i instruktionen den 8 maj 1925 för statens fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenter, vilken paragraf reglerar konsulenternas inspektionsrätt-,

synes på samma gång böra kompletteras med föreskrift örn att konsulent

har att å socialstyrelsens vägnar utöva uppsikt över kommunernas

mödrahjälpsverksamhet, i vilket avseende konsulenterna givetvis böra vara

underställda socialstyrelsen. I 2 § 2 stycket instruktionen för mödrahjälpsnämnderna

bör vidare stadgas åläggande för mödrahjälpsnämnd att underrätta,

förutom barnavårdsnämnderna, socialstyrelsen och vederbörande statens konsulent

för fattigvård och barnavård örn den bestämda sammanträdesordningen.

Styrelsen har i sitt nyssberörda yttrande erinrat örn nödvändigheten att utbygga

konsulentorganisationen och har styrelsen ock anledning att i detta sammanhang

på nytt understryka detta, särskilt som konsulenternas redan nu

stora arbetsbörda genom den föreslagna befattningen med mödrahjälpsverksamheten

komme att än ytterligare okas. I vart fall borde de tämligen obetydliga

kostnader, som den i styrelsens budgetskrivelse föreslagna skri vhjälpen

och rätten att per telefon hålla sig i kontakt med fattigvårdsstyrelser och

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Majis proposition nr 5 (Bilagor).

barnavårdsnämnder i de stora distrikten skulle draga, icke ens i nuvarande

ansträngda st-atsfinansiella läge få förhindra att konsulentorganisationen effektivt

förstärkes på föreslaget sätt.

Verksamheten i övrigt.

Med de nu framlagda förslagen rörande organisationen och kontrollen torde

några av de allvarligaste bristerna, i den hittillsvarande mödrahjälpsverksamheten

komma att avhjälpas. Socialstyrelsen har emellertid vid sin allmänna

översyn av verksamheten givetvis också ägnat sin uppmärksamhet åt andra

praktiska och principiella problem, av vilka flera berörts av riksdagens revisorer

i deras berättelse eller av ole däröver hörda myndigheterna.

Prövningen av det ekonomiska behovet.

I syfte att begränsa de med mödrahjälpsverksamheten förenade kostnaderna

har från några håll ifrågasatts en generell skärpning av behovsprövningen. Sålunda

har statskontoret förordat, att uttrycket »uppenbart behov» i 1 § mödrahjälpsförordningen

såsom allmän förutsättning för erhållande av hjälp ersättes

med det av befolkningskommissionen ursprungligen föreslagna »trängande

behov».

Socialstyrelsen får avstyrka detta förslag. Själva ordvalet vid definitionen

på den behovsprövning, som skall äga rum, torde i och för sig icke vara av

någon avgörande betydelse, även om en viss psykologisk inverkan kan förekomma

och otvivelaktigt har förekommit. En övergång till termen »trängande

behov» kan befaras få verkningar på mödrahjälpsnämndernas prövning, som

kan bli ödesdiger för verksamhetens syften. De inskränkningar, som styrelsen

enligt vad ovan anförts åsyftar, böra kunna smidigare och riskfriare vinnas

utan förändring av terminologin, nämligen örn statsmakterna godkänna den

inställning till detta problem, som socialstyrelsen i det föregående givit

uttryck åt och som styrelsen här ytterligare vill understryka.

De verkställda undersökningarna ha visat, att mödrahjälp på sina håll

regelmässigt lämnats till mödrar i befolkningskretsar som knappast böra

anses vara i uppenbart behov av understöd från samhällets sida. I dylika fall

ar en skärpning av behovsprövningen otvivelaktigt på sin plats och torde

kunna genomföras genom den direktivgivning, som kan förväntas från styrelsens

sida, därest styrelsen blir tillsynsmyndighet.

Styrelsen har emellertid även vid granskning av det genom den statistiska

undersökningen erhållna materialet uppmärksammat, att mödrahjälp i en utsträckning,

som knappast kan ur befolkningssynpunkt anses vara motiverad

eller i nuvarande statsfinansiella läge försvarlig, beviljats till barnfattiga

familjer, till stor del förstföderskor.

Att hjälp utgått till ogifta mödrar, som ej tidigare haft barn — förstföderskorna

utgöra 75 procent inom gruppen ogifta och förut gifta mödrar —

torde ej vara något att säga örn utan är sannolikt endast i sin ordning, enär

mödrahjälpens tillkomst över huvud i hög grad motiverades med hänsyn till

hjälpbehovet hos detta klientel. Anmärkningsvärt är däremot, att bland samtliga

gifta h järnmottagare i riket förstföderskorna utgöra nära 30 procent (29.s).

Ur befolkningspolitisk synpunkt torde, såsom redan antytts, mödrahjälp till

förstföderskor över huvud icke ha någon egentlig effekt. Man torde också i

dessa fall kunna räkna med som regel, att familjens ekonomi är mindre ansträngd

än där barn förut finnas. Socialstyrelsen anser därför, att mödrahj

alpen bör begränsas till i huvudsak mödrar, som tidigare ha ett eller flera

barn. Mödrahjälp till förstföderskor skulle i så fall få utgå allenast, där synnerligt

skäl därtill förelåge — som synnerligt skäl finge bland annat anses, att

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

barnaföderskan vore ogift eller eljest ensamstående. — Det förtjänar anmärkas,

att den nuvarande hjälpen till de gifta förstföderskorna är av en icke föraktlig

storleksklass; den utgör omkring 18 procent av hela mödrahjälpen och torde

draga en kostnad av betydligt mer än en och en halv miljon kronor örn året.

Annan begränsning av klientelet.

Mödrahjälp får icke lämnas till kvinna, vilken är intagen å straffanstalt

eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän

uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna, som

av fattigvården mottagfts till stadigvarande försörjning ( 2 § 2 stycket förordningen

örn mödrahjälp).

Denna begränsning av klientelet måste visserligen, yttrade redan befolkningskommissionen

i sitt betänkande angående moderskapspenning och

mödrahjälp, under nuvarande förhållanden såtillvida anses mindre tillfredsställande,

som den icke uteslöte, att mödrahjälp kunde få åtnjutas även av

kvinnor, vilkas moderskap .ur samhällets synpunkt icke vöre önskvärt.

Kommissionen hade emellertid utgått från att den ytterligare begränsning,

som ur denna synpunkt väl vore påkallad, ej lämpligen borde ske genom

särskilda stadganden i detta sammanhang.

Riksdagens revisorer säga sig vid sin granskning ha iakttagit, att mödrahjälp

i åtskilliga fall utgått till uppenbart asociala personer och förklara med

anledning härav, att det med hänsyn till syftet med mödrahjälpen synes självfallet,

att omhändertagandet av dylika fall borde tillgodoses i annan ordning

än med mödrahjälpsmedel. Uttalandet har vunnit instämmande från många

av de över revisorernas berättelse hörda myndigheterna.

I denna liksom i åtskilliga andra delar av verksamheten har mödrahjälpsnämndernas

praxis gestaltat sig olika. Icke så få mödrahjälpsnämnder lia alltsedan

verksamhetens början avslagit ansökningar örn mödrahjälp från personer,

som karakteriserats som asociala (eller sinnesslöa), och där besvär

häröver anförts hos socialstyrelsen ha skälen för mödrahjälpsnämndernas avslag

alltid godtagits samt besvären ogillats. Ändra mödrahjälpsnämnder ha

i avsaknad av föreskrifter i ämnet icke ansett sig ha befogenhet att utesluta

ens notoriskt asociala från tilldelning av mödrahjälp, där uppenbart behov i

övrigt konstaterats.

Socialstyrelsen finner det, i likhet med befolkningskommissionen, ej

erfoderligt och icke ens lämpligt med några särskilda stadganden i detta

sammanhang. Mödrahjälpsnämnderna böra i detta som i andra avseenden äga

företaga en fri prövning av de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna

samt, örn de därvid finna, att visserligen uppenbart behov av understöd

föreligger men att detta behov lämpligen bör tillgodoses i annan ordning

än genom mödrahjälpsmedel, i överensstämmelse med denna sin uppfattning

kunna avslå ansökningen, med rätt för sökanden att få sin sak överprövad

genom besvär hos socialstyrelsen. Socialstyrelsen har för avsikt att, därest

styrelsen göres till tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten, söka tillmötesgå

de önskemål, som av flera mödrahjälpsnämnder uttalats örn att

nämnderna måtte erhålla viss vägledning för prövning av hithörande ärenden.

Moderskapspenning och mödrahjälp.

Socialstyrelsen har härefter övervägt huruvida det skulle vara möjligt att

begränsa de ändamål, till vilka mödrahjälp må utgå.

Riksdagens revisorer anmärkte i sin berättelse på den högst betydande

omfattning, i vilken mödrahjälp använts till förlossningskostnader och barnets

första utrustning samt funno detta berättiga till antagandet, att moderskaps
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

penningen ofta icke använts för dessa ändamål, vilka den likväl vore avsedd

att i första liand tillgodose. Revisorerna ifrågasatte örn man icke, för att

vinna kontroll över moderskapspenningens användning och därjämte uppnå

att densamma närmare anpassades efter behovsprincipen, borde inarbeta

denna hjälpform i mödrahjälpen.

Mödrahjälpsnämnderna vitsorda allmänt det av revisorerna anmärkta förhållandet,

att moderskapspenningen av de mödrar, som sökt hjälp hos nämnderna,

i största utsträckning förbrukas till andra ändamål än sådana för vilka

den avsetts, varför dessa behov, örn de ej skola lämnas ohjälpta, måste täckas

av mödrahjälp. Vid förekommande utredningar rörande behov av mödrahjälp

har det konstaterats — heter det sålunda i en av mödrahjälpsnämnden i

Göteborg till statens inspektör för fattigvård och barnavård överlämnad

promemoria av avdelningschefen för Göteborgs barnavårdsnämnds mödrahjälpsbyrå

— att förskott av moderskapspenningen i regel utbetalats innan

mödrahjälp beviljats ävensom att moderskapspenningen i många fall icke

användes till hjälp för moder och barn utan fastmer till bestridande av löpande

utgifter för vederbörandes familj och hushåll. Flertalet hörda myndigheter

— däribland statskontoret, åtskilliga länsstyrelser och många mödrahjälpsnämnder

— ha intet att erinra mot eller rent av tillstyrka förslaget att inarbeta

moderskapspenningen i mödrahjälpen.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande i anledning av revisorernas berättelse

medgivit, att tveksamhet kunde råda, örn den nuvarande uppdelningen på

olika hjälpformer av de behov, som uppkomma i samband med barnsbörd,

vore lämplig. Den vore emellertid betecknande för den nuvarande splittringen

i socialvården. Det påstående örn de faktiska förhållandena, som revisorerna

gjort angående mödrahjälpsmedlens användande för ändamål, som borde tillgodoses

genom moderskapspenningen, hoppades styrelsen få belyst genom de

pågående statistiska undersökningarna. Det syntes därför då icke vara möjligt

att slutgiltigt yttra sig i denna fråga. Så vitt socialstyrelsen för det dåvarande

kunde bedöma, torde man dock böra överlåta prövningen av en förändring

eller sammanslagning av de olika hjälpformerna på förevarande område till

socialvårdskommittén.

Det bör här även erinras örn att i en av särskild utredningsman inom

finansdepartementet under hösten 1939 upprättad promemoria anförts, att

av olika förekommande slag av moderskapshjälp den hjälp, som lämnades i

form av moderskapspenning, syntes i jämförelsevis ringa mån vara anpassad

efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen syntes kunna

ifrågakomma till indragning.

Med anledning härav uttalades i en inom socialdepartementet upprättad

promemoria, vilken såsom bilaga fogades till besparingspropositionen vid

1939 års urtima riksdag, att förslaget att indraga förevarande hjälpform icke

syntes kunna tillrådas men att däremot borde övervägas att genomföra en

viss skärpning av villkoren för erhållande av moderskapspenning på så sätt,

att inkomstgränsen sattes något lägre än för närvarande. Det erinrades i

promemorian, att de bestämmelser rörande det beskattningsbara beloppet,

vilka gällde vid utfärdandet av förordningen örn moderskapspenning, ändrats

genom förordningen den 17 juni 1938 (nr 369) och att ändringarna innebure,

att för familjer med barn medgivits väsentligt större ortsavdrag än tidigare.

Det syntes böra undersökas, huruvida icke inkomstgränsen borde fixeras så,

att allenast de grupper, som åsyftats med 1937 års beslut, bleve bidragsberättigade.

De sålunda i socialdepartementets promemoria gjorda uttalandena föranledde

icke någon erinran av 1939 års urtima riksdag.

I 1940 års statsverksproposition uttalar föredragande departementschefen,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

att den undersökning, som avsetts i socialdepartementets berörda promemoria,

utan dröjsmål syntes böra komma till stånd. I avvaktan på resultatet av

undersökningen har det för nästa budgetår behövliga anslaget till moderskapspenning

upptagits till ett preliminärt beräknat belopp.

Styrelsen är fortfarande icke beredd att förorda någon sådan ändring, som

skulle rubba själva grunderna för det nuvarande hjälpsystemet vid havandeskap

och barnsbörd. Mot själva principen, att samhället vid behov bidrager

tili täckande av de med barnsbörden förenade normala extrakostnaderna,

synes icke kunna vara något att invända. Ej heller däremot, att detta bidrag

åtminstone regelmässigt utgår som kontantbelopp. Socialstyrelsen får därför

i avbidan på socialvårdskommitténs arbete avstyrka förslaget örn moderskapspenningens

inarbetande i mödrahjälpen. Emellertid kan det ej anses tillfredsställande

att, såsom upplysts, de behov moderskapspenningen avser att täcka

i stor utsträckning icke bli tillgodosedda eller måste avhjälpas med mödrahjälp.

Att helt enkelt stadga förbud mot att bevilja mödrahjälp för ändamål,

som borde lia tillgodosetts med moderskapspenningen, kan icke gärna komma

i fråga. Styrelsen har i stället sökt finna en lösning, som örn möjligt förebygger

faran för missbruk. Därvid har styrelsen utgått från att det’ av naturliga

skäl torde vara framförallt i de minst bemedlade hemmen, som det ligger

nära till hands att förbruka moderskapspenningens kontantbelopp till bestridande

av löpande utgifter för hushållsändamål. Dessa mödrar äro i de flesta

fall i uppenbart behov av samhällshjälp utöver moderskapspenningen. En

tänkbar lösning vore därför, att vid ansökan örn moderskapspenning vederbörande

sökande finge avgiva en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov

av ytterligare hjälp och på grund härav hade för avsikt att jämväl ansöka örn

mödrahjälp. I händelse så vore fallet borde moderskapspenningens belopp,

örn ansökningen beviljades, av den erkända sjukkassan tillställas barnavårdsnämnden

i sökandens vistelsekommun och sökanden hänvisas dit för utbekommande

av den beviljade hjälpen, vilken av barnavårdsnämnden skulle

lämnas under samma betryggande kontroll som bör gälla för mödrahjälpsverksamheten.

Socialstyrelsen får för sin del tillstyrka en sådan ordning.

I detta sammanhang vill styrelsen jämväl beröra det problem, som i föregående

avdelning behandlats i samband med frågan örn mödrahjälpsklientelets

avgränsning och som givetvis även uppstår beträffande moderskapspenningen.

Uteslutna från rätten till moderskapspenningen äro enligt förordningen samma

kategorier av kvinnor, som äro undantagna från möjligheten att erhålla mödrahjälp.

Frånvaron av bestämmelser rörande de utanför anstalt vistande sinnesslöa,

asociala m. fl. innebär emellertid här på grund av moderskapspenningens

rättsliga karaktär ,att de icke kunna förvägras att utbekomma moderskapspenning.

Någon fri prövning ur lämplighetssynpunkter, såsom alltid skall ske

vid beviljande av mödrahjälp, får icke här företagas.

Socialstyrelsen vill icke föreslå någon sådan ändring i förordningen örn

moderskapspenning, att åsyftade kategorier kvinnor skulle uteslutas från

rätten till moderskapspenning. På grund av gällande bestämmelser måste

emellertid fall ej sällan förekomma, då moderskapspenning kontant utbetalas

till notoriskt asociala kvinnor, sinnesslöa m. fl. Detta kan icke vara rationellt

och måste stundom te sig grovt stötande. Styrelsen vill därför förorda, att

Kungl. Majit måtte utfärda en tillämplighetsföreskrift till förordningen örn

moderskapspenning av innehåll, att utbetalning av moderskapspenning i

åsyftade fall icke får ske kontant genom den erkända sjukkassan utan in

natura, eller eljest under betryggande kontroll av barnavårdsnämnden i den

kommun, där kvinnan vistas. Då det emellertid knappast kan begäras, att sjuk
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

kassan ex officio skall ingå på en värdighetsprövning av denna ömtåliga och

ingalunda lätta art, synes prövningen och även initiativet till en dylik prövning

böra överlämnas till det samhälleliga organ, som får antagas besitta både

den största personkännedomen och erfarenheten i hithörande ting, d. v. s.

barnavårdsnämnden. En sådan föreskrift skulle icke innebära, att barnavårdsnämnden

i alla fall skulle höras över inkomna ansökningar örn moderskapspenning

utan endast en rätt för barnavårdsnämnden att, där den genom barnavårdsmannen

eller eljest hade anledning antaga, att moderskapspenning

komme att sökas av kvinna, som icke skäligen kunde förväntas använda moderskapspenningens

kontantbelopp till därmed avsedda ändamål, efter framställning

till den erkända sjukkassan få det beviljade beloppet utbetalat till sig

och sedan därmed förfara på sätt som förut sagts.

Mot en sänkning av inkomstgränsen för erhållande av moderskapspenning

enligt vad som i socialdepartementets berörda promemoria ifrågasatts synes

icke vara något att erinra ur de synpunkter, socialstyrelsen har att företräda.

Mödrahjälp oell fattigvård.

Riksdagens revisorer ha anmärkt, att mödrahjälp i stor omfattning använts

för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på fattigvården att

avhjälpa. Revisorerna yttrade, att en gränsdragning mellan dessa båda hjälpformer

vore förenad med vanskligheter, men föreslogs dock en uttrycklig föreskrift

av innebörd, att utrustning och kostförbättring endast finge avse modern

och i förstnämnda avseende även det nyfödda barnet.

I sitt yttrande häröver framhöll socialstyrelsen, att det icke torde vara möjligt

att genomföra en fullständig gränsdragning mellan fattigvården och mödrahjälpen,

så till vida att mödrahjälpen icke skulle kunna användas för något

ändamål, som enligt gällande bestämmelser borde täckas av fattigvården. Att

detta icke kunde vara möjligt läge redan i det förhållandet, att man här hade

att göra med två hjälpfÖrmer, vilka båda vore grundade på individuell behovsprövning

men som avsåge att giva hjälp efter en olika standard. Yad som här

erfordrades vore icke så mycket nya bestämmelser som en bättre kontroll från

barnavårdsnämndernas sida.

Härutöver vill socialstyrelsen endast ytterligare erinra örn att styrelsen i

cirkulärskrivelse den 5 juli 1939 till mödrahjälpsnämnderna, under hänvisning

till en av statens inspektör för fattigvård och barnavård i nr 76 av meddelanden

från styrelsens fattigvårdsbyrå intagen uppsats rörande fattigvård och

mödrahjälp, fäst nämndernas uppmärksamhet på att de vid beviljande av

mödrahjälp hade att taga hänsyn till alla de omständigheter, som inverkade

på behovet av detta särskilda understöd, sålunda även till den fattigvård, som

utginge. Vid beviljande av mödrahjälp åt kvinna, som åtnjöte fattigvård, borde

mödrahjälpsnämnd därför som regel räkna med — och kunde även, örn detta

skulle visa sig erforderligt, uppställa som villkor —■ att redan utgående fattigvårdsunderstöd

icke finge indragas eller minskas i anledning av den beviljade

mödrahjälpen, enär denna ju hädanefter endast borde avse att täcka de speciella

behov eller merbehov, som uppstode genom havandeskapet eller barnsbörden.

Mödrahjälp och folktandvård.

Beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpen till tandvård

lia riksdagens revisorer uppmärksammat, att sådan hjälp beviljats i högst skiftande

omfattning, ävensom, utan att närmare ingå på ämnet, uttalat, att tydliga

och klara bestämmelser beträffande bland annat bidrag till tandvård syntes

erforderliga för att förebygga missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet

vid beviljandet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Socialstyrelsen anslöt sig i sitt yttrande häröver till denna ståndpunkt, varjämte

styrelsen erinrade örn att den redan tidigare haft sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga och i cirkulärskrivelse den 29 april 1939 till mödrahjälpsnämnderna

betonat, att nämnderna vid beviljande av hjälp till en i och

för sig önskvärd tandvård borde noga överväga, att denna hjälp icke inkräktade

på möjligheten att tillgodose andra mera trängande hjälpbehov, varjämte även

uppenbart understödsbehov alltid måste ha konstaterats. Styrelsen fäste jämväl

uppmärksamheten på att det, i den mån folktandvårdsorganisationen

genomfördes och vederbörande kommuner ställde medel till förfogande för

tandvård åt obemedlade och mindre bemedlade, kunde ifrågasättas, örn mödrahjälp

för tandvård över huvud borde utgå, och att i vart fall hänsyn till sådant

förhållande måste tagas vid mödrahjälpsverksamheten.

I yttrande i anledning av revisorernas uttalande örn mödrahjälpen har

statskontoret anfört, att ämbetsverket vid den granskning, som inom statskontoret

verkställts av barnavårdsnämndens i Stockholm redovisningar, hade

funnit, att i en del fall praktiskt taget hela mödrahjälpen tagits i anspråk

för gäldande av tandvårdskostnader. Statskontoret sade sig för sin del ha

mycket svårt att föreställa sig, att avsikten med mödrahjälpen varit att täcka

dylika kostnader i sådan omfattning, som här skett. Därtill komme, att

statsmakterna efter mödrahjälpsförordningens tillkomst anvisat särskilda

vägar för att tillgodose de obemedlades och mindre bemedlades tandvård

och med allmänna medel bidraga till bestridande av kostnaderna för densamma.

Det syntes ämbetsverket för den skull vara förtjänt att tagas under

övervägande, huruvida icke stadgande borde meddelas av den innebörd, att

mödrahjälp i form av tandvård icke finge utgå till kvinna i kommun, där

bidrag till tandvård lämnades i enlighet med föreskrifterna i förordningen den

3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader.

Beträffande kvinnor i andra kommuner borde hjälpen under

alla omständigheter begränsas till att avse allenast vårdbehov, som täcktes

av berörda förordning.

De av styrelsen verkställda undersökningarna bekräfta, att ej minst på

detta område vitt skilda principer för hjälpbeviljandet tillämpats. Medan

i genomsnitt för hela riket till tandvård anslagits 8 procent av totalbeloppet

har inom vissa mödrahjälpsområden omkring 20 procent av detta belopp

beviljats till tandvård (Stockholms stad och län, Malmö stad samt Uppsala

län); inom åter andra områden har dylik användning av mödrahjälpen förekommit

endast i obetydlig omfattning, nämligen mindre än 5 procent av

totalbeloppet (så i Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Kopparbergs och Västerbottens län). I de av mödrahjälpsnämnderna

avgivna yttrandena och enquétesvaren framträder även en

mycket olika inställning från nämndernas sida till denna hjälpgren.

Socialstyrelsen, som är av den uppfattningen, att hjälpen till tandvård

fyllt ett stort och mycket viktigt socialhygieniskt behov samt otvivelaktigt

varit till gagn för folkhälsan, ämnar, därest styrelsen blir tillsynsmyndighet

för mödrahjälpsverksamheten, med det snaraste upptaga spörsmålet örn en

reglering av hjälpbeviljandet på detta område i det syfte, riksdagens revisorer

angivit och efter de linjer, som av statskontoret rekommenderats till

övervägande.

Styrelsen får i detta sammanhang även erinra örn sin underdåniga skrivelse

den 30 november 1939 med förslag till sådan ändring i förordningen

örn mödrahjälp, att styrelsen skulle erhålla befogenhet att, när särskilda

skäl därtill funnes, på ansökning av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva

att den lid, hjälpen får avse efter nedkomsten (nu högst sex månader),

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

skulle kunna få utsträckas. Styrelsen avsåg med detta sitt förslag att möjliggöra

för mödrar, som beviljats mödrahjälp till tandvård, att få denna tandvård

utförd även i sådana fall där detta på grund av omständigheter, varöver

de ej själva kunnat råda, icke låtit sig göra inom nu föreskriven tid.

Framställningen är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Mödrahjälp till kostförbättring-.

Socialstyrelsen har i sitt redan tidigare återgivna uttalande i anledning

av vad riksdagens revisorer anmärkt därom att mödrahjälp i stor omfattning

använts för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på

fattigvården att avhjälpa, framhållit, att det icke torde vara möjligt att genomföra

en fullständig gränsdragning mellan mödrahjälp och fattigvård. Detta

gällde i alldeles särskilt hög grad kostförbättringen. Örn kostförbättring beviljades

till modern, exempelvis i form av grönsaker eller andra skyddsfödoämnen,

torde det vara omöjligt att förhindra att familjens övriga medlemmar

skulle jämte modern få del av dessa livsmedel. Det enda som man härvidlag

kunde uppnå vore, att medel, som beviljats för kostförbättring, endast finge

utgå in natura och i form av lämpliga livsmedel.

Härutöver får socialstyrelsen anföra.

Bidrag till kostförbättring har, enligt vad den statistiska undersökningen

visat, beviljats i stor ehuru även i detta hänseende växlande omfattning. Av

det totala belopp, vartill mödrahjälpen uppgått under undersökningsperioden,

användes något över V* (på landsbygden 25 procent, i städerna 33 procent) till

kostförbättring. Variationerna rörde sig mellan 16 procent (Södermanlands

och Östergötlands län) och 78 procent (Norrköping).

Socialstyrelsen är väl av den uppfattningen, att behovet av kostförbättring

för havande och ammande kvinnor, i likhet med dessas tandvårdsbehov,

principiellt bör tillgodoses i annan ordning än genom mödrahjälp. Det nuvarande

systemet är ej heller ur praktisk synpunkt alldeles tillfredsställande.

Mödrahjälpen för kostförbättring kan enligt sakens natur icke bli stort annat

än ett understöd för att förbättra familjens ekonomi, i bästa fall dess diet.

Någon kontroll över att hjälpen i detta avseende kommer uteslutande modem

till godo är här otänkbar. Emellertid är det uppenbart, att kostbidragen

trots den anmärkta bristen på kontroll likväl i ej så ringa utsträckning medfört

en verklig förbättring av kosten för kvinnan själv under den synnerligen

påfrestande havandeskaps- och amningstiden och därför knappast under

nuvarande förhållanden ■—■ i avvaktan på att en rationell nutritionspolitik

genomföres i vårt land — kunna helt undvaras. Det skall härvid ej heller

förbises, att den upplysningsverksamhet, som i samband med bidragsbeviljandet

till kostförbättring energiskt bedrives av åtskilliga mödrahjälpsnämnder

—- och som naturligtvis bör bedrivas av alla ■—- till förmån för

inköp av för havande och ammande kvinnor ur näringssynpunkt särskilt

värdefull kost utgör ett betydelsefullt led i det svenska folkets uppfostran

till en hälsogagnande konsumtion. Anmärkas bör också, att mödrahjälpsverksamheten

i sin mån sökt stödja den förebyggande hygieniska mödraoch

barnavården genom att hänvisa dem, som söka mödrahjälp, till mödravårds-

och barnavårdscentraler, respektive -stationer, där sådana finnas.

Flera mödrahjälpsnämnder sätta till och med som uttryckligt villkor för

erhållande av mödrahjälp, att vederbörande förbinder sig att ställa sig och

sitt barn under dylik hygienisk tillsyn.

Styrelsen finner här för närvarande inga andra åtgärder erforderliga än

vissa reglerande anvisningar från en tillsynsmyndighet.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Hemhjälp och inackordering.

I sin berättelse anförde riksdagen revisorer, att de beträffande kostnaderna

för hemhjälp iakttagit, att dessa ej alltför sällan utgått till modern själv —

i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst och i ett fall såsom »sylön».

I en socken i Norrbotten hade ersättningarna för hemhjälp så gott som genomgående

gått till mannen. I hela landet förekomme ofta, att sådan ersättning

utginge till moderns systrar eller mor. Yad anginge inackorderingskostnaderna,

så hade dessa i stor omfattning — på vissa håll och då det gällt ogifta mödrar

nästan som regel — betalats till den hjälpberättigades föräldrar eller andra

anhöriga. Revisorerna funno tydliga och klara bestämmelser erforderliga även

beträffande bidrag till hemhjälp och inackordering för att förebygga missbruk

och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet.

I yttrande häröver anslöt sig socialstyrelsen till yrkandet på tydliga och

klara bestämmelser i berörda avseenden. Styrelsen betecknade det såsom ett

missbruk av mödrahjälpen, örn belopp till hemhjälp utbetalades till vare sig

familjefadern eller modern såsom ersättning för av dem utfört arbete.

Med anledning av revisorernas uttalande, att kostnaderna för hemhjälp ej

alltför sällan utgått till modern själv och i en socken i Norrbotten så gott som

genomgående utgått till mannen, har mödrahjälpsnämnden i Norrbottens läns

landstingsområde framhållit, att sådant förhållande endast behövde innebära,

att hjälpen utlämnats kontant. Barnavårdsnämnden i den socken, som av

revisorerna åsyftats, har vidare upplyst, att hemhjälpsersättning visserligen i

många fall utanordnats till sökandens man. Detta berodde emellertid på att

det för hustrun av naturliga skäl mött svårigheter att själv inställa sig för att

avhämta beloppet. Innan utbetalning skett hade dock i görligaste mån kontrollerats,

att hemhjälp anställts.

Flera mödrahjälpsnämnder (i Uppsala, Örebro och Kopparbergs län)

finna, det naturligt, att bidrag till hemhjälp utgått till sökandens systrar eller

mor i de fall, där denna hemhjälp själv haft en avlönad plats och lämnar

denna eller avstår från annat inkomstbringande arbete för att biträda i sökandens

hem. Det erkännes emellertid, att mödrahjälpen i en del dylika fall torde

ha missbrukats, varför det kunde vara erforderligt med en mera ingående

prövning och starkare kontroll. — En annan mödrahjälpsnämnd (i Malmöhus

län) vill — för den händelse man får fatta revisorernas yttrande örn ersättning

för förlorad arbetsförtjänst som ett klander — påpeka, att det i vissa fall kan

vara den bästa hjälpformen för att uppehålla det naturliga sambandet mellan

mor och barn.

Beträffande inackorderingskostnaderna betonas av mödrahjälpsnämnden i

Kopparbergs län, att frågan om vården av ogifta mödrar här och var vållat

barnavårds- och mödrahjälpsnämnder vissa svårigheter. Mödrahjälpsnämnden

har, då hjälpen avsett ogifta mödrar utan föräldrar, eller mödrar från hem,

där lämplig vård icke kunnat erhållas, så långt utrymmet räckt lämnat bidrag

för inackordering å länets spädbarnshem. Örn icke plats kunnat beredas på

detta hem, har föreskrivits, att barnavårdsnämnden skulle skaffa vård i lämpligt

enskilt hem. I de flesta fall hade dock de ogifta mödrarna lämpliga föräldrahem

och föräldrarna hade förklarat sig villiga mottaga dottern. Då den

ogifta barnaföderskan förut försörjt sig nied arbete utom föräldrahemmet och

föräldrarna vore fattiga eller hade en mycket svag ekonomisk ställning, förelåge,

enligt nämndens mening, bärande skäl för att inackorderingsbidrag utginge

av mödrahjälpsmedel till föräldrarna. -— En liknande tankegång utvecklas

även av mödrahjälpsnämnderna i Uppsala och Örebro län. För att

inackorderingsavgift för sökandes vistelse i föräldrahem skall kunna beviljas,

har mödrahjälpsnämnden i Örebro län fordrat i första hand, heter det i nämn
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

dens yttrande, att hemmet icke varit så ekonomiskt situerat, att hjälp avgiftsfritt

bort lämnas, och än vidare att sökanden antingen haft egen bostad å annat

håll, som hon på grund av havandeskapet lämnat, eller ock att hon väl förut

bott i föräldrahemmet men betalat inackorderingsavgift, som hon på grund

av havandeskapet och därmed förlorad anställning icke vidare förmått betala.

Kostnaderna för hemhjälp och inackordering uppgå, enligt vad de statistiska

undersökningarna visa, till ganska betydande belopp. Det för hemhjälp

beviljade beloppet uppgår till 13 procent av totalsumman (på landsbygden

16 procent, i städerna 13 procent). Något över 2lh procent ha anslagits

till vistelse på vårdhem (på landsbygden knappa 2 procent, i städerna 6

procent). För inackordering hos anhöriga ha såväl på landsbygden som i

städerna ungefär 5 procent av totalbeloppet anslagits och för inackordering

hos andra än sökandens anhöriga omkring IVa procent. Såsom kunde förväntas

visar det sig, att det huvudsakligen är de gifta mödrarna som erhållit

hemhjälp (17 procent av hjälpbehovet mot något över 2 procent för de

ogifta), medan de ogifta och förut gifta mödrarna fått huvudparten av bidragen

till inackordering (34 procent av hjälpbeloppet mot mindre än 1 procent för

de gifta).

Socialstyrelsen vill fortfarande beteckna det som ett missbruk av mödrahjälpen

örn bidrag till hemhjälp verkligen på något håll skulle utgått till vare

sig familjefadern eller modern såsom ersättning för av dem utfört arbete.

En annan sak är naturligen, såsom mödrahjälpsnämnden i Malmöhus län påpekat,

att mödrahjälp i annan ordning kan vara motiverad såsom ersättning

för förlorad arbetsförtjänst. I likhet med mödrahjälpsnämnderna i Uppsala,

Örebro och Kopparbergs län finner styrelsen det naturligt att ersättning av

mödrahjälp skall kunna utgå till barnaföderskans syster eller moder, där denna

avstått från annat inkomstbringande arbete för att biträda i barnaföderskans

hem. Styrelsen anser det dock sannolikt, att missbruk på denna punkt förekommit

och ersättning utbetalats även i fall där icke ovan angivna förutsättning

förelegat. En mera ingående prövning och strängare kontroll är otvivelaktigt

här av nöden, något som styrelsen avsett att vinna med ovan framförda

förslag.

Yad angår mödrahjälp till inackordering kan socialstyrelsen helt ansluta

sig till de principer för hjälpbe vil jandet som tillämpats av mödrahjälpsnämnderna

i Örebro och Kopparbergs län. Tydliga och klara bestämmelser

äro även här, såsom styrelsen redan vitsordat, erforderliga för att förebygga

missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet. Styrelsen

har för avsikt att, därest styrelsen blir tillsynsmyndighet, söka fastställa

sådana reglerande bestämmelser.

Mödrahjälp i forin av lån.

Mödrahjälp får, då anledning därtill finnes, helt eller delvis lämnas såsom

räntefritt lån (1 § tredje stycket mödrahjälpsförordningen). Mödrahjälpsnämnd,

som lämnat mödrahjälp såsom räntefritt lån, kan, där så finnes skäligt,

medgiva uppskov med återbetalningen av lånet intill tio år. Kungl. Maj:t

kan på framställning av nämnden, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från

återbetalningsskyldighet med avseende å hela återstående lånebeloppet eller

del därav (8 § mödrahjälpsförordnitagen). Barnavårdsnämnden skall vid utlämnande

av mödrahjälp, som beviljats i form av lån, tillse, att vederbörlig

skuldförbindelse och, där så föreskrivits, säkerhetshandling avlämnas. Sådan

lånehandling skall av barnavårdsnämnden på betryggande sätt förvaras, till

dess lånet blivit återbetalat (3 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter

till mödrahjälpsförordningen). Återbetalning av lån skall göras till barnavårdsnämnden.

Det åligger nämnden att tillse, att lån inom föreskriven tid

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

återbetalas. Nämnden bar att, om nämnden finner att rättsliga åtgärder i

något fall böra vidtagas för indrivning av oguldet lånebelopp, göra anmälan

därom till mödrahjälpsnämnden. Låntagares ansökning örn uppskov med återbetalning

av lånebelopp eller befrielse från återbetalningsskyldighet bör mottagas

av barnavårdsnämnden och av nämnden jämte eget yttrande överlämnas

till mödrahjälpsnämnden (5 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till

mödrahjälpsförordningen). I samband med redovisningen av ärenden, i vilka

hjälpverksamheten avslutats under föregående kalenderhalvår, skall barnavårdsnämnden

till länsstyrelsen (i Stockholm statskontoret) inleverera belopp,

som under kalenderhalvåret återbetalats å utlämnade lån. Förteckning över

de verkställda återbetalningarna skall bifogas de dagboksutdrag, som tillställas

mödrahjälpsnämnden (6 § andra stycket kungörelsen med tillämpningsföreskrifter

till mödrahjälpsförordningen). Det åligger mödrahjälpsnämnd att

utföra och bevaka kronans talan i mål och ärenden rörande mödrahjälp, som

lämnats i form av lån (1 § instruktionen för mödrahjälpsnämnderna).

Mödrahjälpens huvudform är enligt såväl lagstiftarens intentioner som

verksamhetens faktiska utformning understöd utan återbetalningsskyldighet.

Emellertid kan mödrahjälp även, såsom redan påpekats, helt eller delvis

lämnas såsom räntefritt lån, »då anledning därtill finnes». Sådan anledning

torde enligt de till grund för stadgandet liggande motiven få anses föreligga,

då kvinnans ekonomiska förhållanden befinnas vara sådana, att hon skäligen

bör kunna på kortare tid återbetala erhållen hjälp. Låneformen är sålunda i

främsta rummet avsedd att komma till användning för kvinnor, vilkas hjälpbehov

är av utpräglat tillfällig natur. Då denna kategori av kvinnor endast

undantagsvis skulle kunna anses berättigad till hjälp i form av understöd,

möjliggjorde sålunda, framhöll befolkningskommissionen i sin motivering för

förslaget, förekomsten av låneformen, att kretsen av dem, som kunde ifrågakomma

till hjälp, kunde väsentligt utvidgas. Med hänsyn till mödrahjälpens

syfte att motverka aborterna vore detta av särskild betydelse, eftersom de

abortsökande kvinnorna till icke ringa del vöre att söka inom nu angivna

kategori. Endast genom tillvaron av en sådan hjälpform som lån funnes för

övrigt möjlighet att bisträcka även de kvinnor, som aldrig skulle vilja mottaga

något understöd av samhället, även örn detta ej hade karaktären av fattigvård.

I propositionen med förslag till förordning örn moderskapspenning

m. m. förklarade sig departementschefen icke ha något att erinra mot förslaget,

att hjälp skulle kunna lämnas även i form av lån utan ansåg fastmera

en dylik hjälpform kunna erbjuda åtskilliga fördelar. Exempelvis kunde, där

hjälp till en ogift moder måste beviljas utan hänsynstagande till barnafaderns

ekonomiska förhållanden (då barnafadern vägrade att utgiva bidrag eller ej

kunde anträffas elier faderskapet vore Dristigt), i nämndens beslut föreskrivas,

att hjälpen eller viss del därav, motsvarande faderns beräknade

bidrag, skulle utgå såsom lån. Yisade det sig sedan, att fadern ej kunde

utgiva beräknat bidrag borde lånet eller motsvarande del därav efterskänkas

av Kungl. Majit på anmälan av vederbörande mödrahjälpsnämnd. Barnavårdsmännen,

genom vilka mödrahjälpen i dessa fall kunde antagas komma

att gå, borde ock ha viss möjlighet att kontrollera, att faderns bidrag i förekommande

fall komme till användning för hjälpens återgäldande. Med denna

ordning borde, enligt departementschefens åsikt, statens ersättningsanspråk

kunna i tillräcklig omfattning tillgodoses.

Det visar sig nu, att låneformen i verkligheten kommit till en ännu mera

begränsad användning än som från början förutsetts. Av anslaget, avsett för

gäldande av de understöd, som utgå såsom lån och rubricerat avsättning till

fonden för lån till mödrahjälp, vilket anslag för budgetåret 1938/39 upptogs

till 300,000 kronor, utnyttjades endast omkring 145,000 kronor för detta ända
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

mål. Anslaget hav till följd härav nedsatts till 150,000 kronor för innevarande

budgetår. Enligt hittills tillgängliga uppgifter synes den iakttagna tendensen

till minskad användning av låneformen ytterligare ha förstärkts. Under tiden

1 juli 1939—29 februari 1940 utlämnades nämligen i lån allenast 42,360

kronor. — Under budgetåret 1938/39 lia i återbetalning av beviljade lån influtit

22,768 kronor.

Styrelsen har sökt finna en förklaring till att låneformen kommit till så

förhållandevis ringa användning och har därvid blivit övertygad örn att en

bidragande orsak härtill varit den ordning, som nu gäller för prövning av

frågan om lånens efterskänkande. Yetskapen örn att varje sådant ärende,

även örn det rör sig örn endast några tiotal kronor, mäste föranleda framställning

till Kungl. Majit med de krav på handlingarnas fullständighet och utformning,

som anses därmed följa, har otvivelaktigt verkat återhållande på

mödrahjälpsnämndernas benägenhet att välja låneformen. Styrelsen har där

för övervägt örn det icke skulle kunna tillrådas att överlämna beslutanderätten

beträffande efterskänkande av lån till mödrahjälpsnämnderna. Dessa

äga ju redan nu genom sina beslut förfoga över statsmedel i betydande omfattning

och kunna även genom sin frihet att välja mellan understödsformen

och låneformen sätta den senare helt ur kraft. De statistiska uppgifter angående

mödrahjälpen för kalenderåret 1938 och förra halvåret 1939, som

socialstyrelsen tidigare meddelat och som återgivits av riksdagens revisorer

i deras berättelse, giva också vid handen, att flera mödrahjälpsnämnder över

huvud icke under endera av dessa tidsperioder beviljat mödrahjälp i form

av lån samt att andra väl beviljat sådana lån men med^ försvinnande ringa

belopp (så t. ex. i Norrbottens iän, där under förra halvåret 1939 beviljades

391,310 kronor i understöd utan återbetalningsskyldighet och 150 kronor såsom

lån). Styrelsen är övertygad örn att en rätt för mödrahjälpsnämnd att

efterskänka av densamma beviljat lån skulle befordra en tillämpning av mödrahjälpsförordningens

hithörande stadganden i bättre överensstämmelse med

det bakomliggande syftet. Skulle emellertid förvaltningsrättsliga skäl anses

tala emot en sådan ordning, vill styrelsen icke ifrågasätta ett genomförande

av densamma.

I detta sammanhang har styrelsen jämväl undersökt, huruvida, den gällande

ordningen för återkrav av beviljade lån kan anses ur effektivitetssynpunkt

tillfredsställande. Tillsynen att lånen inom föreskriven tid återbetalas åligger,

såsom av redogörelsen framgår, barnavårdsnämnden. Någon föreskrift örn

hur denna tillsyn skall ske har icke givits. Det har vidare lämnats till

nämndens fria beprövande, huruvida frågan örn vidtagande av rättsliga åtgärder

för indrivning av oguldet lånebelopp över huvud skall hänskiutas till

mödrahjälpsnämnden. Någon kontroll över hur barnavårdsnämnderna fullgöra

sina skyldigheter i nu berörda hänseende finnes icke stadgad.

Socialstyrelsen kan icke finna det tillfredsställande, att bevakandet av

statens rätt på hithörande område helt och hållet överlämnats till ett rent

kommunalt organ, vars intresse för en dylik uppgift icke utan vidare kan

anses garantera en effektiv övervakning och indrivning. Å andra sidan är

barnavårdsnämndens fortsatta medverkan här som eljest i fråga örn mödrahjälpsverksamheten

oumbärlig för vinnande av ett gott resultat. Styrelsen

vill därför inskränka sig till att föreslå allenast sådan ändring i den nuvarande

ordningen, att kontroll över barnavårdsnämndens återkravsverksamhet

erhålles. Denna kontroll bör, i konsekvens med vad styrelsen i det föregående

föreslagit örn överflyttning av granskningen av barnavårdsnämndernas

redovisningar från länsstyrelserna, utövas av mödrahjälpsnämnderna. Dessa

få kännedom örn verkställda återbetalningar genom den förteckning häröver,

som enligt gällande bestämmelser skall bifogas de till mödrahjälpsnämnd

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

ingivna dagboksutdragen. Det torde härutöver böra åläggas barnavårdsnämnd

att i berörda förteckning upptaga jämväl sådana låneärenden, beträffande

vilka lånet förfallit till betalning utan att återbetalning skett, med en kortfattad

redogörelse för vad nämnden åtgjort i ärendet samt förslag till åtgärder

(uppskov för fortsatt övervakning och indrivning av nämnden, vidtagande av

rättsliga åtgärder för indrivning genom mödrahjälpsnämnden eller framställning

örn befrielse från återbetalnmgsskyldighet). Mödrahjälpsnämnden skall

tillse, att sådan redogörelse inkommer till nämnden samt på grundval av i

densamma lämnade uppgifter eller vad nämnden eljest kan ha sig bekant

besluta i ärendet.

Under åberopande av vad ovan anförts får socialstyrelsen hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte i anslutning till de synpunkter och förslag, som framlagts,

till prövning upptaga frågorna örn mödrahjälpens organisation och grunderna

för verksamheten ävensom vidtaga de åtgärder för ändring av gällande författningar

i ämnet, som vid denna prövning kunna befinnas erforderliga.

I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit byråcheferna

Bergström, Hagman, Bexelius och Nyström samt t. f. byråchefen

Johansson.

Utdrag ur styrelsens protokoll, utvisande särskilda yttranden av byråcheferna

Bergström och Hagman, bifogas.

Underdånigst

Karl J. Höjer.

Otto R. Wangson.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

127

Tillhör bilaga 1.

Utdrag ur protokoll, hållet hos Kungl.

Socialstyrelsen den 1 april 1940.

Sedan socialstyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa vissa

statistiska och andra undersökningar beträffande mö drahjälpsverksamheten

upptogos nu, efter det att undersökningarna slutförts, frågorna örn mödrahjälpens

organisation och grunderna för verksamheten och beslöts skrivelse

av det innehåll registraturet utvisar.

Vid ärendets behandling avgåvos särskilda yttranden av byråcheferna Bergström

och Hagman.

Byråchefen Hagman anförde:

Redan i sitt yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående

mödrahjälpen den 17 januari innevarande år anförde styrelsen bland

annat, att den icke tvekade att för sin del uttala, att den nuvarande organisationen

av mödrahjälpen vore felaktig. Härmed säger sig styrelsen åsyfta, att

en individuell behovsprövning icke vore lämplig i en hjälpform, där prövningen

handhades av en central nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter

från kommunala organ, i synnerhet örn primärkommunerna ej alls skulle

bära något ekonomiskt ansvar för hjälpen. — Styrelsen fann det emellertid

knappast möjligt att råda bot på denna grundväsentliga brist, innan socialvårdskommittén

fått överväga frågan och inpassa mödrahjälpen i det blivande

socialvårdssystemet.

När det nu emellertid gäller att anvisa utvägar för den närmaste framtiden,

som kunna vara ägnade att medföra ett bättre totalresultat än hittills beträffande

denna betydelsefulla verksamhet som mödrahjälpen innebär, synes

det mig, att man knappast kan lämna den hittillsvarande organisationen

orubbad med en hänvisning till socialvårdskommitténs arbete. He arbetsuppgifter,

som handläggas av socialvårdskommittén, äro både omfattande och

svårlösta, och många år torde förgå, innan några positiva beslut av denna

kommittés arbete komma att bliva genomförda.

Det synes mig därför vara att förorda, att mödrahjälpens organisationsproblem

så fort som möjligt blir föremål för en utredning, ty all erfarenhet

säger, att styrelsens kritik mot den nuvarande organisationen är både befogad

och riktig. En kommunal nämnd, möjligen med en av Kungl. Maj:t tillsatt

ordförande, bör anförtros de lokala arbetsuppgifterna. En viss mindre del av

de utanordnade understödsbeloppen bör gäldas av vederbörande kommun.

Det statliga bidraget kan med hänsyn till kommunernas växlande ekonomiska

ställning göras variabelt. Tillsammans med övriga, av styrelsen framförda

reformförslag — framför allt den statliga centrala tillsynsmyndigheten —■

skulle härigenom kunna åstadkommas en behövlig understödsverksamhet, som

ej gav fog för erinringar av det slag och den omfattning, vilka föreligga mot

den hittills bedrivna understödsverksamheten på detta område.

Byråchefen Bergström anförde:

I så måtto biträder jag herr Hagmans reservation, att jag anser, att den

mera djupgående utredning på förevarande område, som lärer vara påkallad,

ej bör anstå i avvaktan på att den skulle kunna infogas såsom ett led i socialvårdskommitténs

utredningsarbete. Ett sådant anstånd skulle ställa den påkallade

reformen på alltför oviss, kanske avlägsen framtid.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Bilaga B.

Bilaga 2.

Undersökning rörande mödrahjälpen under första halvåret 1939.

Undersökningens syfte och planläggning. Primärmaterialets representativitet

m. m. Genom beslut av Kungl. Maut den 10 november 1939 erhöll

socialstyrelsen i uppdrag att utföra en statistisk undersökning rörande mödrahjälpen

enligt en av styrelsen utarbetad plan. Undersökningens syfte skulle

enligt denna plan vara att fastställa, vilka principer som tillämpas av mödrahjälpsnämnderna

vid tilldelningen av mödrahjälp med avseende på: a) de

ekonomiska villkor eller övriga förhållanden som anses motivera understöd,

b) de belopp som beviljas, och de former i vilka mödrahjälpsnämnderna föreskriva

att hjälpen skall utgå. Undersökningen skulle grundas på individuella

uppgifter rörande Vs av de mödrar som under förra halvåret 1939 ansökt örn

mödrahjälp.

Undersökningens primärmaterial utgöres dels av mödrarnas ansökningar

jämte de utredningshandlingar, som barnavårdsnämnderna i varje särskilt fall

upprätta för att utröna behovet av mödrahjälp, dels av mödrahjälpsnämndernas

beslut. Mödrahjälpsnämnderna ha enligt socialstyrelsens anvisningar utvalt

var tredje av de ansökningar örn mödrahjälp, som inkommo under förra halvåret

1939, i den ordning de blivit diarieförda. Dessa ansökningar med tillhörande

handlingar ha insänts till socialstyrelsen för statistisk bearbetning.

Hela antalet för undersökningen utnyttjade ansökningar utgör 8,456. Därav

ha 7,760 beviljats och 696 avslagits. Tab. 1 utvisar, hur de bearbetade ansökningarna

fördela sig på olika mödrahjälpsområden.

De till socialstyrelsen insända handlingarna äro försedda med diarienummer,

och det är därigenom lätt att konstatera, att var tredje ansökning utplockats.

Avvikelser från denna regel ha i överensstämmelse med socialstyrelsens

anvisningar företagits endast då ett eller annat diarienummer avsett

ny ansökning med anledning av en nedkomst, för vilken mödrahjälp redan tidigare

sökts. Nya ansökningar ha bifogats de tidigare, örn dessa återfunnits

bland de utplockade ansökningarna. Vid bearbetningen ha de icke räknats som

särskilda ansökningar, varför antalet här redovisade ansökningar är lika med

antalet sökande1).

Även örn den tillämpade urvalsmetoden utgör en tämligen säker garanti

för att undersökningens primärmaterial icke erhållit någon ensidig prägel,

kan det vara av intresse att, såsom skett i tab. 2, sammanställa vissa data,

hämtade från det utplockade materialet, med uppgifter som socialstyrelsen

tidigare införskaffat rörande mödrahjälpsnämndernas verksamhet under förra

halvåret 1939. Fastän man ej kan vänta sig att överensstämmelsen skall vara

fullständig, eftersom sistnämnda uppgifter avse ansökningar, vilka mödrahjälpsnämnderna

tagit upp till avgörande under förra halvåret 1939, medan

den representativa undersökningen avser ansökningar som inkommit under

samma tid (även sådana som blivit avgjorda efter halvårsskiftet), framträda

på det hela taget inga anmärkningsvärda skillnader. Så t. ex. ligga differen
P

Nya ansökningar föranledas av att vederbörande önskar erhålla ytterligare understöd

eller önskar disponera det beviljade beloppet på annat sätt än mödrah jälpsnämnden föreskrivit.

I den mån nya uppgifter rörande den sökandes ekonomiska villkor eller övriga förhållanden

framkommit i samband med förnyad ansökning, har man vid bearbetningen tagit

hänsyn till dessa uppgifter. Vid redovisningen av den beviljade hjälpen och föreskrifterna

för dess användning har likaledes hänsyn tagits till eventuella ändringsbeslut. Sammanlagt

uppgår antalet nya ansökningar till omkring 200.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

129

Tab. 1. Översikt av undersökningens primärmaterial. Hela antalet sökande ecb

antalet sökande som erhållit hjälp, inom de särskilda mödralijälpsområdena,

med fördelning på landsbygd och städer.

Mödrahj älpsoniråden

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Hela

antalet

sökande

Sökande

som er- hållit hjälp

Hela

antalet

sökande

Sökande

som er- hållit hjälp

Hela

antalet

sökande

Sökande

som er- hållit hjälp

Stockholm..................

—

—

457

437

457

437

Stockholms län..........

b 214

2)205

46

40

260

245

Uppsala län................

119

113

23

20

142

133

Södermanlands län..........

14(1

128

59

44

205

172

Ostergötlands län ..........

207

191

35

29

242

220

Norrköping ................

—

—

61

50

61

50

Jönköpings län ............

197

177

67

61

264

238

Kronobergs län ............

137

123

13

10

150

133

Kalmar läns norra..........

108

101

11

11

119

112

Kalmar läns södra..........

142

133

44

36

186

169

Gotlands län................

76

74

9

9

85

83

Blekinge län................

211

204

52

46

263

250

Kristianstads län............

332

290

31

26

363

816

Malmöhus län..............

285

271

68

58

353

329

Malmö .....................

—

—

127

106

127

106

Hälsingborg................

—

—

62

52

62

52

Hallands län ..............

108

99

36

25

144

124

Göteborgs och Bolins län . .

243

208

52

43

295

251

Göteborg ..................

—

—

288

265

288

265

Alvsborgs län..............

242

234

67

60

309

294

Skaraborgs län ............

339

317

76

65

415

382

Värmlands län..............

386

358

59

45

445

403

Örebro län ................

134

100

25

17

159

117

Västmanlands län ..........

118

98

24

22

142

120

Kopparbergs län............

227

207

19

15

246

222

Gävleborgs län ............

406

381

23

22

429

403

Gävle......................

_

_

30

30

30

30

Västernorrlands län ........

576

539

47

40

623

579

Jämtlands län..............

276

257

17

11

293

268

Västerbottens län ..........

629

605

29

24

658

629

Norrbottens län ............

606

593

35

35

641

628

Hela riket

6,464

6,006

1,992

1,754

8,450

7,760

Anni''. Från oell med tali. 10 lia Spånga, Solna, Stocksund, Nacka och Huddinge räknats

till städerna.

serna i fråga om det genomsnittliga beloppet av beviljad mödrahjälp i allmänhet

inom gränserna för de slumpvariationer som detta medeltal, uträknat på

grundval av det representativa materialet, kan väntas vara underkastat. Bepresentativiteten

hos detta material måste sålunda anses fullt tillfredsställande

såväl för landet i dess helhet som för de särskilda mödrahjälpsområdena (med l

l) Därav 57 i Spånga, Solna, Stocksund, Nacka och Huddinge.

» 54 » » »> » » » »

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majlis proposition nr o (Bilagor),

Tab. 2. Sammanställning av vissa resultat från den representativa undersökningen

nied uppgifter som socialstyrelsen tidigare införskaffat rörande

inödralijälpsnämndernas verksamhet under förra halvåret 1939.

Mödrahj älpsområden

Under förra halvåret 1939 avgjorda

ansökningar

Under förra halvåret 1939 inkomna

ansökningar, enligt den repre- sentativa undersökningen

Hela

antalet

Bevil- jade

ansök- ningar

i % av

samtliga

ansök- ningar

Bevil- jade

ansök- ningar

från

ogifta

i % av

samtliga

beviljade

Beviljat

belopp i

medeltal

(kr.)

Hela

antalet*)

Bevil- jade

ansök- ningar

i % av

samtliga

ansök- ningar

Bevil- jade

ansök- ningar

från

ogifta

i % av

samtliga

beviljade

Beviljat

belopp i

medeltal

(kr.)

Stockholm ............

1,331

95.3

39.2

203

1,371

95.6

36.4

195

Stockholms län........

772

93.1

24.2

208

780

94.2

24.i

200

Uppsala län ..........

431

91.6

25.3

171

426

93.7

25.6

164

Södermanlands län ....

655

87.8

22.3

182

615

83.9

20.9

180

Ostergötlands län......

718

92.5

22.4

157

726

90.9

25.9

156

Norrköping............

177

80.2

21.i

254

183

82.0

22.o

251

Jönköpings län........

798

90.4

15.1

185

792

90.2

14.3

179

Kronobergs län........

446

90.1

13.2

172

450

88.7

13.5

169

Kalmar läns norra ....

384

87.8

13.i

195

357

94.1

17.0

204

Kalmar läns södra ....

602

85.9

17.2

204

558

90.9

18.9

209

Gotlands län ..........

253

98.o

19.4

206

255

97.6

18.1

214

Blekinge län ..........

800

94.o

20.1

177

789

95.1

22.8

177

Kristianstads län......

1,093

89.3

25.5

149

1,089

87.1

29.i

149

Malmöhus län ........

1,056

94.3

24.9

197

1,059

93.2

21.3

191

Malmö................

393

85.2

34.9

174

381

83.5

33.0

192

Hälsingborg ..........

206

86.9

35.8

134

186

83.9

30.8

149

Hallands län ..........

412

87.6

16.1

179

432

86.1

14.5

174

Göteborgs och Bohus län

884

85.9

13.3

178

885

85.1

11.6

179

Göteborg..............

957

85.4

31.7

205

864

92.0

28.7

210

Alvsborgs län ........

1,091

94.2

14.8

172

927

95.1

15.3

173

Skaraborgs län........

1,186

92.7

13.9

179

1,245

92.0

11.0

174

Värmlands län ........

1,286

91.6

23.0

209

1,335

90.6

25.3

206

Örebro län............

485

76.3

28.9

191

477

73.6

35.o

199

Västmanlands län......

441

83.0

30.9

185

426

84.5

28s

191

Kopparbergs län......

774

91.0

33.7

222

738

90.2

33.3

222

Gävleborgs län........

1,290

95 5

34.3

212

1,287

93.9

32.3

214

Gävle ................

88

98.9

31.o

187

90

100. o

23.3

154

Västernorrlands län....

1,894

93.7

25.6

201

1,869

92.9

26.1

205

Jämtlands län ........

874

90.o

33.3

174

879

91.5

32.1

173

Västerbottens län......

1,897

96,i

12.8

223

1,974

95.6

12.4

225

Norrbottens län........

1,938

94.4

10.4

214

1,923

98.0

9.9

208

Hela riket

25,612

91.6

22.6

194

25,368

91.8

22.2

194

0 Antalet för den representativa undersökningen utnyttjade ansökningar, multiplicerat

med 3.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor). 131

undantag för Gävle, där emellertid liela antalet för den representativa undersökningen

utnyttjade uppgifter uppgår till endast 30).

Ehuru på det hela taget inga anmärkningar torde kunna göras mot primärmaterialets

representativitet, är antalet uppgifter från de mindre mödrahjälpsområdena

i knappaste laget och i vissa fall otillräckligt för en mera ingående

analys. Detsamma gäller ibland även de större mödrahjälpsområdena i fråga

örn vissa grupper av sökande, t. ex. ogifta (och förut gifta) mödrar. Vid bearbetningen

har vederbörlig hänsyn tagits härtill.

Primäruppgifternas innehåll och beskaffenhet. För moderns ansökning

samt barnavårdsnämndens utredning användas i de flesta distrikten blanketter

som tillhandahållas av Svenska Fattigvårds- och Barnavårdsförbundet, men

även andra blanketter med ungefär samma innehåll men något skiljaktig uppställning

komma till användning, så t. ex. i Stockholm, där de använda formulären

äro något utförligare, och i Malmö, där utredningsformuläret tvärtom

är mera summariskt. Oavsett dessa skiljaktigheter är det i huvudsak samma

uppgifter som införskaffas rörande de hjälpsökande mödrarna. Emellertid

återfinnas dessa uppgifter ofta icke på avsedd plats i formulären utan på olika

ställen, emellanåt i särskilda skrivelser. Granskningsarbetet har härigenom

blivit ganska tidsödande. Efter preliminär genomgång av fyra- å femhundra

formulär från olika distrikt systematiserades de i allmänhet tillgängliga och

för undersökningen relevanta uppgifterna på följande sätt:

Moderns ålder och civilstånd.

Beträffande ogifta (och förut gifta) moderns bostad (sammanboende med

barnafadern, boende hos föräldrar eller andra anhöriga, boende i arbetsgivarens

hem, med egen bostad).

Antal barn under 16 år som makarna (modern) hade tidigare.

Beträffande gifta samt beträffande ogifta eller förut gifta för vilkas barn

faderskapet erkänts, mannens yrke, anställning, inkomst under de senaste 12

månaderna samt inkomst under den senaste månaden.

Moderns förvärvsarbete och inkomst under de senaste 12 månaderna.

Makarnas (moderns) tillgångar och skulder.

Understöd som makarna (modern) uppburit under de senaste 12 månaderna

(fattigvård, A. K.-understöd, barnbidrag, bidragsförskott, pension etc.). Antal

av barnavårdsnämnden omhändertagna barn.

Moderskapshjälp eller moderskapspenning med anledning av nedkomsten.

Beträffande ogifta (och förut gifta) barnafaderns förhållande till modern

och barnet (faderskapet erkänt eller icke, underhållsbidrag fastställt eller icke);

uppgift örn moderns föräldrar och dessas ekonomiska ställning.

Moderns hälsotillstånd.

Även örn alla dessa uppgifter i regel återfinnas i utredningshandlingarna,

är innebörden av de föreliggande uppgifterna i vissa punkter icke alltid fullt

klar. Närmare upplysningar härom lämnas i do olika avdelningarna av följande

berättelse.1)

Uppgift örn mödrahjälpsnämndens beslut har lämnats antingen på de blanketter

som mödrahjälpsnämnderna själva använda för att meddela barnavårdsnämnden

och sökanden vad de beslutat, eller på ett av socialstyrelsen utsänt

formulär, vari begärdes specifikation av de belopp som beviljats i form av

lån eller bidrag utan återbetalningsskyldighet, och av de belopp som beviljats

för olika ändamål.

Antal mödrar som ansökt örn. respektive erhållit mödrahjälp, i förhållande

till hela antalet barnaföderskor. De i tab. 3 återgivna procenttalen utvisa, dels

för landet i dess helhet, dels för varje särskilt mödrahjälpsområde (med för- *)

*) Endast vissa av de ovan angivna uppgifterna, nämligen sådana som ansetts vara

av mera omedelbar betydelse för bedömandet av mödrahjälpens omfattning och inriktning,

redovisas i denna berättelse.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 3. Antal sökande över huvud och antal sökande som erhållit hjälp, i förhållande

till antalet under förra halvåret 1939 levande födda.

Mödrahjälpsområden

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

levando

födda *)

Därav utgör

i %, antalet

Antal

levande

födda *)

Därav utgör

i %, antalet

Antal

levande

födda x)

Därav utgör

i %, antalet

sö-

kande

över

huvud* 2)

sö-

kande

som

erhållit

hjälp2)

sö-

kande

över

huvud2)

sö-

kande

som

erhållit

hjälp»)

sö-

kande

över

huvud2)

sö-

kande

som

erhållit

hjälpt

Stockholm..............

—

—

—

3,638

37.7

B6.o

3,638

37.7

36.0

Stockholms län ........

1,685

38.i

36.5

402

34.3

29.9

2,087

37.4

35.2

Uppsala län............

746

47.9

45.4

317

21.8

18.9

1,063

40.1

37.5

Södermanlands län......

907

48.3

42.3

500

35.4

26.4

1,407

43.7

36.7

Ostergötlands län ......

1,488

41.7

38.6

404

26.o

21.5

1,892

38.4

34.9

Norrköping ............

—

—

—

514

35.6

29.2

514

35.6

29.2

Jönköpings län ........

1.223

48.3

43.4

623

32.3

29.4

1,846

42.9

38.7

Kronobergs län ........

1.020

40.3

36.2

108

36.1

27.8

1,128

39.9

35.4

Kalmar läns norra......

640

50.6

47.3

132

25.0

25.o

772

46.2

43.5

Kalmar läns södra......

773

55.1

51.6

301

43.9

35.9

1,074

52.o

47.2

Gotlands län ..........

405

56.3

54.8

106

25.5

25.5

511

49.9

48.7

Blekinge län............

826

76.6

74.1

359

43.5

38.4

1.185

66.6

63.s

Kristianstads län ......

1,828

54.6

47.e

233

39.9

33.5

2,061

52.8

46.o

Malmöhus län..........

1,747

48.9

46.5

659

31.0

26.4

2,406

44.o

41.o

Malmö ................

—

—

—

1.134

33.c

28.o

1,134

33.6

28.o

Hälsingborg............

—

—

—

450

41.3

34.7

450

41.3

34.7

Hallands län............

796

40.7

37.3

370

29.2

20.3

1.166

37.o

31.9

Göteborgs och Bohus län

1,128

64.6

55.3

341

45.7

37.8

1,469

60.2

51.3

Göteborg ..............

—

• -

—

2,185

39.5

36.4

2,185

39.5

36.4

Alvsborgs län..........

1,745

41.6

40.2

716

28.1

25.1

2,461

37.7

35.8

Skaraborgs län ........

1,482

68.6

64.2

388

58.8

50.3

1,870

66.6

61.3

Värmlands län..........

1,577

73.4

68.1

372

47.6

36.8

1,949

68.5

62,o

Örebro län ............

1,217

33.0

24.7

391

19.2

13.0

1,608

29.7

21.8

Västmanlands län ......

890

39.8

33.0

428

16.8

15.4

1,318

32.3

27.3

Kopparbergs län........

1,552

43.9

40.o

251

22.7

17.9

1,803

40.9

36.9

Gävleborgs län ........

1,695

71.9

67.4

112

61.6

58.9

1,807

71.2

66.9

Gävle..................

—

—

_

272

33.1

33,i

272

33.1

33.1

Västernorrlands län ....

2,023

85.4

79.9

328

43.0

36.6

2,351

79.5

73.9

Jämtlands län..........

1,062

78.0

72.6

119

42.9

27.7

1,181

74.4

68.1

Västerbottens län ......

2,028

93.0

89.6

207

42.0

34.8

2,235

88.3

84.4

Norrbottens län ........

2,248

80.9

79.i

217

48.4

48.4

2,465

78.0

76.4

Hela riket

32,731

59.2

55.0

16,577

36.0

31.7

49,308

51.4

47.2 |

delning på landsbygd och städer), hur mångå mödrar som ansökt örn mödrahjälp

och hur många mödrar som erhållit dylik hjälp i förhållande till antalet

under förra halvåret 1939 levande födda. Eftersom antalet levande födda i det

närmaste motsvarar antalet barnaföderskor, utgöra dessa procenttal ett ungefärligt

mått på den relativa omfattning, i vilken barnaföderskorna efterfrågat

respektive erhållit mödrahjälp.

'') Preliminära tal, meddelade av statistiska centralbyrån.

2) Enligt den representativa undersökningen, sedan det absoluta antalet sökande (respektive

sökande som erhållit hjälp), vilka beröras av denna undersökning, multiplicerats med 3.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Under förra halvåret 1939 ansökte drygt hälften (51 procent) av alla barnaföderskor

i riket om mödrahjälp, och nära hälften (47 procent) erhöllo dylik

hjälp, i det att det stora flertalet (92 procent) av ansökningarna beviljades.

På landsbygden var det relativa antalet sökande betydligt större än i städerna

(59 procent mot 36 procent), och det samma gäller det relativa antalet barnår

föderskor som kommo i åtnjutande av mödrahjälp (55 procent mot 32 procent).

Mellan de olika mödrahjälpsdistrikten föreligga stora skillnader med avseende

på det relativa antalet av såväl sökande mödrar över huvud som mödrar

vilka erhållit hjälp. I Örebro län inkommo ansökningar från mindre än Vs av

samtliga barnaföderskor, och endast något mer än Vs av samtliga kom i åtnjutande

av mödrahjälp, medan i Västerbottens län motsvarande relativtal uppgå

till nära 9/io och betydligt över 4/s. Hur de övriga distrikten fördela sig mellan

dessa båda ytterligheter framgår även av diagrammet på sid. 135.

I södra och mellersta Sverige gruppera sig flertalet distrikt omkring relativtalet

Vs för antalet sökande och i närheten av eller något över Vä för antalet

mödrar som erhållit hjälp; endast Örebro län ligger på en avsevärt lägre nivå,

medan däremot Skaraborgs, Värmlands och Blekinge län, med relativtal som

överstiga 2/s för samtliga sökande och 3/s för barnaföderskor som erhållit hjälp,

inta en särställning gentemot de andra syd- och mellansvenska distrikten. Även

Göteborgs och Bohus län företer jämförelsevis höga siffror (3/s respektive V2).

De norrländska distrikten ligga, med undantag för Gävle stad, på en avsevärt

högre nivå: Gävleborgs och Jämtlands län vid närmare 3U i fråga örn

antalet sökande och vid i fråga örn antalet mödrar som erhållit hjälp, Västernorrlands

och Norrbottens län vid 4/s respektive SU, medan de ovan anförda

relativtalen för Västerbottens län beteckna maximum.

I de städer, som utgöra särskilda mödrahjälpsområden, varierar det relativa

antalet sökande barnaföderskor mellan Va och drygt 2/s, medan det relativa

antalet barnaföderskor som erhållit mödrahjälp utgör lägst något över 1U och

högst något över Vs. Även för städerna i övrigt hålla sig relativtalen i stort

sett på denna jämförelsevis låga nivå.

I själva verket synes den omfattning mödrahjälpen erhållit på landsbygden

vara bestämmande för de proportioner, som denna hjälpverksamhet antagit

inom de olika distrikten. Sålunda är antalet barnaföderskor, som sökt respektive

erhållit hjälp, icke endast avsevärt större på landsbygden än i städerna

utan företer också betydligt starkare variation, från V3 respektive 1U (i Örebro

län) till över 9/io respektive ej fullt °/io (i Västerbottens län).

Åv nedanstående tablå framgår, i vilken omfattning ansökningarna beviljats

inom de olika distrikten:

Antal beviljade ansökningar i procent av hela antalet ansökningar.1)

Mödrahjälpsområden

%

Mödrahjälpsområden

%

Stockholm ...............

............... 96

Kalmar läns norra ...

............... 94

Stockholms län.........

............... 94

» » södra ...

................ 91

Uppsala län ............

............... 94

Gotlands län ............

............... (98)

Södermanlands län ...

............... 84

Blekinge län ............

................ 95

Östergötlands län ...

............... 91

Kristianstads län ...

................ 87

Norrköping ............

............... (82)

Malmöhus län .........

................ 93

Jönköpings län ......

............... 90

Malmö ..................

................ 83

Kronobergs län ......

............... 89

Hälsingborg ...........

................ (84)

P Med punkt angives

att hela antalet ansökningar understiger 50,

varvid något pro-

eenttal icke beräknats. Parentes anger att antalet ansökningar utgör minst 50 men understiger

100.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mödrahjälpsområden %

Hallands län ........................... 86

Göteborgs och Bohus län ............ 85

Göteborg ................................. 92

Älvsborgs län ........................... 95

Skaraborgs län ........................ 92

Värmlands län ........................... 91

Örebro län .............................. 74

Västmanlands län ..................... 85

Mödrahj älpsområden

%

Kopparbergs län ..............

.......... 90

Gävleborgs län ...............

.......... 94

Gävle ..............................

Västernorrlands län .........

.......... 93

Jämtlands län ..................

.......... 92

Västerbottens län ............

.......... 96

Norrbottens län ...............

.......... 98

Hela riket........................

......... 92

I flertalet distrikt ha 85 å 95 procent av samtliga ansökningar beviljats.

Endast Örebro län företer en väsentligt lägre siffra, nämligen 74 procent. De

olikheter som i detta hänseende föreligga mellan de skilda mödrahjälpsområdena,

äro så pass små, att de rent siffermässigt icke ha något nämnvärt

att betyda för den relativa omfattning, i vilken mödrahjälp tilldelats barnaföderskorna

i respektive distrikt. (Jfr även diagrammet på sid. 135.) Det är

i stället ansökningsfrekvensen som härvidlag är avgörande. På sid. 169 o. f.

redogöres för vissa beräkningar som företagits i syfte att förklara de variationer,

som ansökningsfrekvensen uppvisar från det ena distriktet till det

andra.

Mödrarnas civilstånd. I tab. 4 meddelas, i absoluta tal, hur å ena sidan

samtliga sökande, å andra sidan de mödrar som erhållit hjälp, fördelade sig

efter civilstånd. Änkor och frånskilda äro så fåtaligt företrädda (i hela materialet

102, varav 93 erhållit hjälp), att man funnit det lämpligast redovisa dem

tillsammans med de ogifta. I tab. 5 meddelas, hur många procent de ogifta

(och förut gifta) utgjorde bland barnaföderskor som sökt, respektive erhållit

mödrahjälp. För jämförelse angivas motsvarande procenttal för samtliga

barnaföderskor år 1937, enligt preliminära uppgifter, meddelade av statistiska

centralbyrån.

Av dessa sammanställningar framgår, att i hela riket de ogifta (och förut

gifta) mödrarna utgjorde över Vs såväl av antalet sökande över huvud som

av antalet mödrar vilka erhållit hjälp. I städerna var deras andel avsevärt

större än på landsbygden (närmare Vs mot drygt Vs). År 1937 utgjorde de

ogifta (och förut gifta) ungefär 13 procent av samtliga barnaföderskor, varav

synes framgå, att denna grupp är betydligt större, relativt sett, bland de barnaföderskor

som ansöka örn, respektive erhålla mödrahjälp, än bland barnaföderskorna

över huvud. Sannolikt är skillnaden ännu mera betydande än vad''

de i tab. 5 angivna siffrorna utvisa. De senaste årens relativt starka stegring

av nativiteten synes nämligen i främsta rummet ha varit orsakad av att äktenskapsfrekvensen

ökats; det relativa antalet ogifta och förut gifta barnaföderskor

har på grund härav kommit att förete nedgång och torde för år 1939

ligga lägre än de i tabellen återgivna jämförelsetalen, vilka hänföra sig till

1937. Senare uppgifter äro emellertid icke tillgängliga.

De regionala olikheterna i barnaföderskornas fördelning efter civilstånd

återspeglas med vissa undantag rätt väl i de talserier som ange det relativa

antalet ogifta (och förut gifta) bland de barnaföderskor, som sökt mödrahjälp,

åtminstone vad landsbygden beträffar. Detta antal är lågt bland annat

i Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och

Skaraborgs län, däremot högt bland annat i Gävleborgs och Jämtlands län,

och på nytt ganska lågt i de nordligaste distrikten.1) I fråga örn städerna är

en sådan jämförelse vansklig att göra, dels på grund av det föreliggande

materialets knapphet, dels av den anledningen att ovannämnda stegring av

äktenskapsfrekvens och nativitet gjort sig gällande framför allt i städerna.

1 På sid. 169 o. f. diskuteras sambandet mellan det relativa antalet ogifta (och förut

gifta) och ansökningsfrekvensen i respektive distrikt.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Pro

90

80

70

00

50

40

30

20

10

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor),

135

lelativa antalet mödrar, som ansöM om respeMive erhållit mödrahjälp, i de

olilia mödrahjälpsområdena.

Bilt sökande i förhållande till

samtliga barnaföderskor

Västerbotten

Procent mödrar, som erhållit hjälp, i förhållande

till samtliga barnaföderskor

90

Västerbotten

_ Västernorrland

Norrbotten

80

Jämtland

Norrbotten

Västernorrland

Gävleborg

Värmland

Blekinge, Skaraborg

70

Jämtland

Gävleborg

Göteborg och Bohus

60

Blekinge

Värmland

Skaraborg

Kristianstad

Kalmar södra

Gotland 50

Kalmar norra

Södermanland, Malmöhus

Jönköping

Hälsingborg, Kopparberg

_ Uppsala, Kronobergs, Göteborg 40

Stockholm, Östergötland, Älvsborg

Stockholms län, Halland

Norrköping

Malmö

Gävle

Västmanland

— Örebro 30

20

Göteborg och Bohus

Gotland

Kalmar södra

Kristianstad

Kalmar norra

Malmöhus

Jönköping

Uppsala

Södermanland, Kopparberg

Stockholm, Göteborg, Älvsborg

Stockholms län, Österg., Kronob., Hälsingborg

Gävle

Halland

Norrköping

Malmö

Västmanland

Örebro

10

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl, Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tal). 4. Samtliga sökande och sökande som erhållit hjälp, fördelade

efter civilstånd.

Mödrahj äl p sornrå den

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Gifta

Ogifta

och förut

gifta

Gifta

Ogifta

och förut

gifta

Gifta

Ogifta

och förut

gifta

Tillhopa

Stockholm.

Samtliga sökande ........

—

—

286

171

286

171

457

Sökande som fått hjälp . .

—

—

269

168

269

168

437

Stockholms län.

Samtliga sökande ........

165

49

28

18

193

67

260

Sökande som fått hjälp . .

156

49

23

17

179

66

245

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

96

23

11

12

107

35

142

Sökande som fått hjälp ..

90

23

8

12

98

35

133

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

124

22

42

17

166

39

205

Sökande som fått hjälp ..

108

20

28

16

136

36

172

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

158

49

21

14

179

63

242

Sökande som fått hjälp . .

147

44

16

13

163

57

220

Norrköping.

Samtliga sökande ........

—

—

48

13

48

13

61

Sökande som fått hjälp . .

—

—

38

12

38

12

50

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

171

26

56

11

227

37

264

Sökande som fått hjälp . .

153

24

50

11

203

35

238

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

122

15

7

6

129

21

150

Sökande som fått hjälp . .

109

14

4

6

113

20

133

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

89

19

8

3

97

22

119

Sökande som fått hjälp ..

84

17

8

3

92

20

112

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

115

27

37

7

152

34

186

Sökande som fått hjälp . .

106

27

29

7

135

34

169

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

60

16

7

2

67

18

85

Sökande som fått hjälp . .

58

16

7

2

65

18

83

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

164

47

41

11

205

58

263

Sökande som fått hjälp . .

157

47

35

11

192

58

250

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

248

84

17

14

265

98

363

Sökande som fått hjälp . .

207

83

13

13

220

96

316

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

220

65

54

14

274

79

353

Sökande som fått hjälp . .

208

63

45

13

253

76

329

Malmö.

Samtliga sökande ........

—

—

88

39

88

39

127

Sökande som fått hjälp . .

—

—

69

37

69

37

106

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

—

—

45

17

45

17

62

Sökande som fått hjälp . .

—

—

36

16

36

16

52

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

137

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Mödrahjälpsområden

G itta

Ogifta

och förut

gifta

Gifta

Ogifta

och förut

gifta

Gifta

Ogifta

och förut

gifta

Tillhopa

Hallands län.

Samtliga sökande ........

98

10

26

10

124

20

144

Sökande som fått hjälp ..

90

9

16

9

106

18

124

Göteborgs och Bolms län.

295

Samtliga sökande ........

217

26

41

11

258

37

Sökande som fått hjälp . .

183

25

34

9

217

34

251

Göteborg.

81

288

Samtliga sökande ........

—

—

207

81

207

Sökande som fått hjälp ..

—

—

185

80

185

80

265

Älvsborgs län.

15

47

309

Samtliga sökande ........

210

32

52

262

Sökande som fått hjälp ..

202

32

45

15

247

47

294

Skaraborgs län.

415

Samtliga sökande ........

297

42

69

7

366

49

Sökande som fått hjälp . .

281

36

58

7

339

43

382

Värmlands län.

Samtliga sökande ........

299

87

38

21

337

108

445

Sökande som fått hjälp ..

272

86

26

19

298

105

403

örebro län.

Samtliga sökande ........

93

41

13

12

106

53

159

Sökande som fått hjälp . .

66

34

7

10

73

44

117

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

83

35

16

8

99

43

142

Sökande som fått hjälp . .

68

30

15

7

83

37

120

Kopparbergs län.

76

14

165

81

246

Samtliga sökande ........

151

5

Sökande som fått hjälp ..

133

74

11

4

144

78

222

Gävleborgs län.

143

429

Samtliga sökande ........

270

136

16

7

286

Sökande som fått hjälp . .

Gävle.

251

130

16

6

267

136

403

Samtliga sökande ........

—

—

23

7

23

7

30

Sökande som fått hjälp ..

-

—

23

7

23

7

30

Västernorrlands län.

Samtliga sökande ........

413

163

37

10

450

173

623

Sökande som fått hjälp ..

383

156

31

9

414

165

579

Jämtlands län.

Samtliga sökande ........

187

89

12

5

199

94

293

Sökande som fått hjälp . .

174

83

6

5

180

88

268

Västerbottens län.

Samtliga sökande ........

549

80

24

5

573

85

658

Sökande som fått hjälp ..

526

79

19

5

545

84

629

Norrbottens län.

641

Samtliga sökande ........

544

62

29

6

573

68

Sökande som fått hjälp . .

531

62

29

6

560

68

628

Hela riket.

Samtliga sökande ........

5,143

1,321

1,413

579

6,556

1,900

8,456

Sökande som fått hjälp . .

4,743

1,263

1,199

555

5,942

1,818

7,760

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor)

Tab. 5. Belativa antalet ogifta och förut gifta bland samtliga barnaföderskor * 1,

bland samtliga sökande och bland sökande som erhållit hjälp.s)

Mödrahjälpsområden

Ogifta

och förut

gifta

i % av

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1^

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Stockholm ..........

—

—

—

14.1

37

.4

38.4

14.i

37.4

38.4

Stockholms län......

12.1

22.9

23.9

11.7

12.0

25.8

26.9

Uppsala län ........

17.0

19 a

20.4

16.6

16.9

24.6

26-3

Södermanlands län . .

10.2

15.1

15.6

12.4

(28

.8)

10.9

19.o

20.9

Ostergötlands län. . . .

11.8

23.7

23.0

15.1

12.4

26,o

25.9

Norrköping..........

—

—

—

15.9

(21

s)

(21.0)

15.9

(21.3)

(24.0)

Jönköpings län......

6.6

13.2

13.6

lO.o

(16

4)

(18.0)

7.8

14.o

14.7

Kronobergs län......

8.5

10.9

11.4

9.2

8.6

14.0

15.o

Kalmar läns norra..^

Kalmar läns södra . . |

10.1

18.4

18.8

11.4

(18

2)

10.4

18.4

19.2

Gotlands lätt.......

16.5

(21.1)

(21.6)

9.2

15.1

(21.2)

(21.7)

Blekinge län ........

14.4

22.3

23.o

13.o

(21

2)

14.0

22.1

23.2

Kristianstads län ....

14.3

25.3

28.6

14.8

14.3

27.o

30.4

Malmöhus län ......

14.8

22.s

23.2

14.9

(20

6)

(22.4)

14.8

22.4

23.1

Malmö..............

—

—

—

13.5

30

7

34.9

13.5

30.7

34.9

Hälsingborg ........

—

— ''

14.2

(27

4)

(30.8)

14.2

(27.4)

(30.8)

Hallands län........

7.7

9.3

(9.1)

9.4

8.2

13.9

14.5

Göteborgs o. Bohus län

6.1

10.7

12.o

13.7

(21

2)

7.7

12.5

13.6

Göteborg............

—

—

—

12.9

28

1

30.2

12.9

28.1

30.2

Alvsborgs län ......

7.5

13.2

13.7

14.3

(22

4)

(25.o)

9.5

15.2

16.o

Skaraborgs län ......

9.5

12.4

11.4

12.1

(9

2)

(10-8)

10. o

11.8

11.3

Värmlands län ......

14.o

22.5

24.o

15.5

(35

6)

14.3

24.3

26.i

Örebro län..........

12.2

30.6

34.o

10.8

11.9

33.3

37.6

Västmanlands län. . . .

15.9

29.7

(30.6)

13.3

15.o

30.3

30.8

Kopparbergs län ....

15.4

33.5

35.7

13.8

15.2

32.9

35.1

Gävleborgs län......

23.6

33.5

34.1

16.7

23.2

33.3

33.7

Gävle ..............

_

_

_

16.4

16.4

Västernorrlands län..

19.7

28.3

28.9

16.4

19.3

27.8

28.5

Jämtlands län ......

24s

32.2

32.3

21.8

24.5

32.i

32.8

Västerbottens län....

10.5

12.7

13.i

8.2

10.3

12.9

13.4

Norrbottens län......

8.1

10.2

10.5

10.9

8.3

10.6

10.8

Hela riket

12 9

20.4

21.o

135

29.

1

31.6

13.1

225

23 4

*) Ar 1937 Jfr texten.

2) Med punkt angives att hela antalet sökande respektive sökande som fått hjälp understiger

50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter,

i förhållande till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Man finner vidare, att det relativa antalet ogifta (och förut gifta) nästan

genomgående är något högre bland sökande som erhållit hjälp än bland samtliga

sökande, vilket tyder på, att ogifta och förut gifta erhållit hjälp i något

större omfattning än gifta, såsom även nedanstående tablå utvisar:

Hela riket.

Landsbygden .................. 5,143

Städerna ........................ 1,413

Samtliga orter ............

Mödrarnas ålder. Tab. 6 utvisar fördelningen efter ålder dels bland samtliga

sökande, dels bland sökande som fått hjälp, inom varje särskilt distrikt.

I nedanstående tablå meddelas det relativa antalet mödrar i olika åldersgrupper

på landsbygden och i städerna:

Antal

Därav, i %,

Antal ogifta

Därav, i %,

gifta

sökande som

och förut gifta

sökande som

sökande

fått hjälp

sökande

fått hjälp

. 5,143

92.2

1,321

95.6

. 1,413

84.9

579

95.9

. 6,556

90.6

1,900

95.7

Därav, i i åld

e r n

licia

antalet

mödrar

under

20 —

25 —

30 —

35—

40 år och

20 år

25 år

30 år

35 år

40 år

däröver

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande ........

6,464

9.1

26.2

25.4

19.o

13.4

6.9

Sökande som fått hjälp . .

6,006

9.2

26.o

25.2

19o

13.5

7.1

Städerna.

1,992

1,754

9.i

30.6

28.4

19.2

9.5

3.2

Sökande som. fått hjälp . .

9.6

31.0

28.2

19.o

9.i

3.i

Samtliga orter.

Samtliga sökande ........

8,456

9.1

27.3

26.1

19.0

12.5

6.0

Sökande som fått hjälp . .

7,760

9.3

27.2

25.9

19.o

12.5

6.1

Mellan samtliga sökande och sökande som fått hjälp framträder i åldershänseende

ingen nämnvärd skillnad, varken i städerna eller på landsbygden.

Däremot finner man att åldersgrupperna 20—25 år samt 25—30 år äro något

mera talrikt företrädda i städerna än på landsbygden, medan förhållandet är

det motsatta i fråga örn åldersgrupperna 35—40 år samt 40 år och däröver.

Denna olikhet beror åtminstone till en del på att de ogifta mödrarna, relativt

sett, äro talrikare i städerna.

I tab. 7 meddelas hur många procent antalet mödrar under 25 år utgjorde

inom varje särskilt distrikt dels bland samtliga sökande, dels bland sökande

som erhållit hjälp. För jämförelse angivas motsvarande procenttal för samtliga

barnaföderskor år 1937 enligt preliminära, av statistiska centralbyrån

meddelade uppgifter. Man finner härav, att de mödrar, som ännu ej fyllt

25 år, äro icke obetydligt flera, relativt taget, bland de barnaföderskor, som

ansökt örn mödrahjälp, än bland samtliga barnaföderskor (ungefär 36 procent

mot ungefär 29 procent för samtliga barnaföderskor år 1937; av samma orsaker

som ovan angivits i fråga örn proportionen av ogifta (och förut gifta), torde

motsvarande procenttal för år 1939 vara ännu något lägre). Yad beträffar

det relativa antalet sökande under 25 år inom de olika distrikten, finner man,

att de olikheter som framträda i detta avseende, tämligen väl återspegla de

verkliga förhållandena.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 6. Samtliga sökande och sökande som erhållit hjälp, fördelade

efter levnadsålder.

Mödrahjälpsområden

Å

1 d 6

r s å

r

Summa

Intill 20

20—25

25—30

30—35

35—40

40 och

däröver

sökando

Stockholm.

Samtliga sökande ........

36

152

126

94

36

13

457

Sökande som fått hjälp . .

35

148

121

88

33

12

437

Stockholms län.

Samtliga sökande ........

27

79

70

40

28

16

260

Sökande som fått hjälp ..

26

74

62

39

28

16

245

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

9

51

34

25

16

7

142

Sökande som fått hjälp . .

9

47

32

25

13

7

133

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

22

47

62

46

19

9

205

Sökande som fått hjälp . .

19

36

52

39

19

7

172

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

28

65

56

39

39

15

242

Sökande som fått hjälp . .

27

59

50

35

35

14

220

Norrköping.

Samtliga sökande ........

4

21

15

16

5

—

61

Sökande som fått hjälp ..

4

17

12

14

3

—

50 !

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

19

56

76

55

37

21

264

Sökande som fått hjälp ..

16

51

66

52

34

19

238

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

9

36

37

40

22

6

1

150

Sökande som fått hjälp . .

8

33

32

35

19

6

133

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

12

33

26

19

15

14

119

Sökande som fått hjälp . .

11

32

23

19

14

13

112

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

26

52

51

26

20

11

186

Sökande som fått hjälp . .

25

47

43

26

17

11

169

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

8

31

18

13

9

6

85

Sökande som fått hjälp . .

8

31

17

13

8

6

83

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

32

69

63

51

32

16

263

Sökande som fått hjälp . .

32

68

58

48

29

15

250

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

34

lil

88

67

40

23

363

Sökande som fått hjälp . .

31

95

79

56

32

23

316

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

38

106

87

57

46

19

353

Sökande som fått hjälp . .

37

99

79

53

43

18

329

Malmö.

Samtliga sökande ........

15

37

34

28

11

2

127

Sökande som fått hjälp . .

13

33

29

23

7

1

106

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

5

20

17

15

5

—

62

Sökande som fått hjälp ..

5

17

13

12

5

—

52

Hallands län.

Samtliga sökande ........

13

40

36

25

15

15

144

Sökande som fått hjälp . .

13

32

33

20

13

13

124

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor)

141

Mödrahjälpsområden

1

1 d e

r 8 å

r

Summa

Intill 20

20—25

25—30

30—35

36—40

40 och

däröver

sökande

Göteborgs och Bohus län.

Samtliga sökande ........

19

77

65

65

50

19

295

Sökande som fått hjälp ..

17

68

57

48

45

16

251

Göteborg.

Samtliga sökande ........

28

85

86

52

32

5

288

Sökande som fått hjälp . .

Älvsborgs län.

27

78

78

48

29

5

265

29

66

77

66

41

30

309

Sökande som fått hjälp . .

29

61

73

62

39

30

294

Skaraborgs län.

Samtliga sökande ........

31

106

112

83

54

29

415

Sökande som fått hjälp ..

28

100

100

75

52

27

382

Värmlands län.

56

104

124

75

65

21

445

Sökande som fått hjälp . .

54

94

110

68

59

18

403

örebro län.

Samtliga sökande ........

18

47

42

23

20

9

159

Sökande som fått hjälp . .

14

29

31

18

16

9

117

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

18

37

35

24

23

5

142

Sökande som fått hjälp ..

14

26

31

22

22

5

120

Kopparbergs län.

Samtliga sökande ........

32

63

55

38

38

20

246

Sökande som fått hjälp . .

29

56

50

32

36

19

222

Gävleborgs län.

Samtliga sökande ........

42

117

109

92

45

24

429

Sökande som fått hjälp . .

36

110

101

90

43

23

403

Gävle.

Samtliga sökande ........

1

9

10

6

3

1

30

Sökande som fått hjälp ..

1

9

10

6

3

1

30

Västernorrlands län.

Samtliga sökande ........

59

176

162

112

72

42

623

Sökande som fått hjälp . .

58

164

147

105

68

37

579

Jämtlands län.

24

79

91

52

29

18

293

Sökande som fått hjälp ..

20

70

85

49

27

17

268

Västerbottens län.

42

178

167

143

77

51

658

Sökande som fått hjälp ..

42

169

157

138

73

50

629

Norrbottens län.

34

160

177

121

108

41

641

Sökande som fått hjälp . .

34

155

176

118

105

40

628

Hela riket.

Landsbygden.

589

1,700

1,563

1,642

1,513

1,225

864

444

6.464

Sökande som fått hjälp . .

554

1,143

809

424

6;006

Städerna.

181

610

566

383

188

64

1,992

Sökande som fått hjälp ..

168

545

494

333

160

54

1,754

Samtliga orter.

770

2,310

2,108

2,208

2,007

1,608

1,476

1,052

969

508

8,456

7,760

Sökande som fått hjälp . .

722

478

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majds proposition nr 5 (Bilagor)

Tab. 7. Relativa antalet barnaföderskor under 25 år bland samtliga barnaföderskor* 1),

bland samtliga sökande oell bland sökande som erhållit hjälp 2).

Barnaföderskor under 25 år i % av

Mödrahjälpsområdcn

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

Landsbygdon

Städerna

Samtliga orter

Stockholm ..........

—

—

—

23.7

41.1

41.9

23.7

41.1

41.9

Stockholms län......

26.(1

38.8

39.o

26.o

26.5

40.8

40.8

Uppsala län ........

34.9

41.2

39.8

29.8

33.4

42.s

42.1

Södermanlands län . .

28.4

30-8

28.1

31.o

(40.7)

29.3

33.7

32.o

Östergötlands län....

28.1

37.2

37.7

29.o

28.3

38.4

39.i

Norrköping..........

—

—

—

29.7

(41.0)

(42.0)

29.7

(41.o)

(42,o)

Jönköpings län......

22.5

28.4

27.7

27.6

(28.4)

(29.5)

24.2

28.4

28.2

Kronobergs län......

24.o

30.7

30.9

24.6

24.1

30. o

30.8

Kalmar läns norra . . (

Kalmar läns södra . . f

26.8

39.6

40.6

28.1

(43.6)

27.1

40.3

40.9

Gotlands län........

36.9

(43,i)

(44.6)

31.5

35.9

(45.9)

(47.0)

Blekinge län ........

32.t

40.3

41.2

31.6

(30.8)

32.0

38.4

40.o

Kristianstads län ....

30.6

38.8

39.o

32.2

30.8

39.9

39.9

Malmöhus län ......

31.5

40.7

41.3

30.7

(41.2)

(41.4)

31 3

40.8

41.3

Malmö..............

—

—

—

30.9

40.9

43.4

30.9

40.9

43.4

Hälsingborg ........

—

—

31.2

(40.3)

(42.3)

31.2

(40.3)

(42.3)

Hallands län ........

23.4

30.6

(31.3)

30.2

25.6

36.8

36.3

Göteborgs o. Bohuslän

23.4

32.1

33.2

32.5

(34.e)

25.3

32.5

33.9

Göteborg............

—

—

—

26.4

39.2

39.0

26.4

39.2

39.6

Älvsborgs län ......

24.9

28.9

28.2

28.«

(37.8)

(40. o)

26.1

30.7

30.6

Skaraborgs län......

27.5

33.9

34.1

25.7

(28.9)

(30.8)

27.1

33.0

33.5

Värmlands län ......

29.1

35.8

36.3

34.3

(37.8)

30.1

36.o

36.7

Örebro län..........

29.1

38.8

34.0

27.5

28.7

40.9

36.8

Västmanlands län. . . .

35.7

40.7

(34.7)

33.5

35.0

38.7

33. s

Kopparbergs län ....

30.4

39.2

39.1

29.2

30 3

38.6

38.3

Gävleborgs län......

33.2

38.7

37.8

31.7

33.1

37.1

36.2

Gävle ..............

_

_

—

27.8

27.8

Västernorrlands län . .

31.8

37.5

38.o

30.9

31.7

37.7

38.3

Jämtlands län ......

30.6

34.4

33.1

28.9

30.5

35.2

33.6

Västerbottens län....

27.7

33.1

33.1

28.1

27.8

38.4

33.5

Norrbottens län. .....

28.o

29.4

29.2

29.7

28.1

30.3

30.1

Hela riket

28.8

35.4

35.2

28.1

39.7

40.6

28.6

30.4

86.5

*) År 1937. Jfr texten.

2) Med punkt angives att liela antalet sökande respektive sökande som fått hjälp understiger

50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter,

i förhållande till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 5 (Bilagor). 143

Nedanstående tablå belyser sammanfattningsvis, i vilken omfattning mödrahjälp

tilldelats sökande i olika ålder:

Åldersår

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

sora fått

hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

som fått

hjälp

Antal

sökande

Därav,

i

sökande

som fått

hjälp

Intill 20..........................

589

94.i

181

92.s

770

93.»

20—25............................

1,700

91.9

610

89.3

2,310

91.3

25—30............................

1,642

92,1

566

87.3

2,208

90.9

30—35............................

1,225

93. s

383

86.9

1,608

91.8

35—40............................

864

93.6

188

85.1

1.052

92.1

40 och däröver ..................

444

95.5

64

84.4

508

94.1

Samtliga

6,404

92.9

992

88.1

8,456

91.8

Medan i städerna procenttalet för mödrar, vilkas ansökningar beviljats,

sjunker med stigande ålder, uppvisar motsvarande procenttal för landsbygden

en nedgång från gruppen av sökande under 20 år till gruppen av sökande i

åldern 20—25 år och därefter en uppgång. Sannolikt beror sistnämnda variation

på att de yngsta mödrarna i allmänhet äro ogifta och därför erhålla hjälp i

större omfattning än de övriga, medan de äldre, vanligen gifta mödrarna

erhålla hjälp desto oftare, ju flera barn de ha tidigare. I städerna gör sig

denna tendens icke märkbar, förmodligen därför att de barnrika mödrarna

där äro relativt fåtaliga. På det hela taget är det likväl fråga örn ganska små

variationer i frekvensen av beviljade ansökningar.

Antal barn som mödrarna hade tidigare. I den till mödrarnas ansökningar

fogade utredningen meddelas, hur många barn makarna (modern) hade tidigare.

Tyvärr framgår det icke alltid med önskvärd tydlighet, vilka barn det

här är fråga örn. I allmänhet synas, i fråga örn gift kvinna, alla barn som

endera eller båda makarna hade tidigare, vara redovisade på utredningsblanketten,

men detta framgår i regel icke direkt av uppgifterna. Vanligen

finnes ej heller angivet, örn de redovisade barnen äro hemmavarande eller

vistas på annan ort. Vid bearbetningen har man för det första bortsett från

barn över 16 år och likaså, där det varit möjligt, från mannens barn i tidigare

äktenskap eller utom äktenskapet, såvida icke uppgifterna givit tydligt vid

handen, att dessa vistades i hemmet.1 * *)

Av tablån överst på sid. 144 framgår, hur enligt de föreliggande uppgifterna

å ena sidan de gifta, å andra sidan de ogifta (och förut gifta) mödrarna fördelade

sig efter antalet barn (under 16 år), som de hade tidigare.

Bland samtliga gifta sökande utgöra de, som förut icke hade några barn

under 16 år, omkring Vs. Bland gifta (och förut gifta) uppgå de till ej mindre

än 4/ö. I båda fallen är ifrågavarande andel icke obetydligt större i städerna

än på landsbygden.

Nästan utan undantag äro de, som ej hade några barn under 16 år, förstfödersMor.

Så kommer denna grupp också att benämnas i fortsättningen,

ehuru på grund av vad ovan meddelats rörande redovisningen av mannens

barn utom äktenskapet eller i tidigare äktenskap, ett mindre antal först
-

1) Då det meddelats, att mannen betalar försörjningsbidrag för barn i tidigare äktenskap

eller utom äktenskapet, vilka vistas utom hemmet, har bidragsbeloppet frånräknats mannens

inkomst.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Gifta mödrar

Ogifta och förut gifta mödrar

Hela

Därav i %

med

Hela

Däray i %

med

Hela riket.

antalet

1 0. 2

3 0. fl.

antalet

1 0. 2

3 0. fl.

Landsbygden.

barn

barn

barn

barn

Samtliga sökande................

5,143

30. s

40.4

29.3

1,321

78.1

I8.1

3.8

Sökande som fått hjälp..........

4,743

28.1

40.9

31.o

1,263

77.8

18.4

3.8

Städerna.

Samtliga sökande................

1,413

38.g

43.9

17.6

579

84. s

14.8

i.*

Sökande som fått hjälp..........

1,199

36.8

44.0

19.2

555

84.o

14.6

1.4

Samtliga orter.

Samtliga sökande................

6,556

32.1

41.i

26.8

1,900

80.0

16.9

3.1

Sökande som fått hjälp..........

5,942

29.8

41.6

28.6

1,818

79.6

17.8

3.1

föderskor kommit att räknas bland mödrar, vilka uppgivas lia haft barn

tidigare.

Av ovanstående tablå framgår vidare, att omkring 2/s av de gifta mödrarna

förut hade ett eller två barn, medan något över Vi (på landsbygden närmare V3,

i städerna mindre än Vs) förut hade tre eller flera barn.

I fråga örn de ogifta (eller förut gifta) mödrarna föreligger knappast någon

skillnad, med avseende på antalet barn, mellan samtliga sökande och sökande

som fått hjälp. Däremot kan det konstateras, att bland de gifta mödrar vilkas

ansökningar beviljats, förstföderskorna äro något färre, de barnrika mödrarna

(med 3 eller flera barn förut) något flera (relativt taget) än bland samtliga

gifta sökande. I vilken omfattning mödrar med olika antal barn fått sina

ansökningar beviljade, framgår närmare av följande tablå:

Landsbygden

Städerna

Samtlig

a orter

Därav,

Därav,

Därav,

Antal

sökande

i %,

sökande

Antal

sökande

i %,

sökande

Antal

sökande

i %,

sökande

som fått

som fått

som fått

Gifta.

hjälp

hjälp

hjälp

Utan barn förut..................

1,557

85.5

546

80.1

2,103

84.3

Med 1 och 2 barn förut ..........

2,077

93.5

620

85.2

2,697

91.5

Med 3 eller flera barn förut......

1,509

97.4

247

93.1

1,756

96.8

Samtliga

5.143

92 2

1,413

84.»

C,556

90.6

Ogifta och förut gifta.

Utan barn förut..................

1,032

95.2

488

95.5

1,520

95.3

Med 1 och 2 barn förut ..........

239

97.5

83

97.6

322

97.5

Med 3 eller flera barn förut......

50

(96.o)

8

58

(96.6)

Samtliga

1,321

95,6

579

95.9

1,900

95.7

Av de gifta förstföderskorna ha alltså 84 procent fått sina ansökningar

beviljade. Bland gifta mödrar med ett eller två barn tidigare utgör motsvarande

andel 91 procent och bland mödrar med tre eller flera barn tidigare

97 procent. För de ogifta och förut gifta mödrarna spelar barnantalet tydligen

mindre roll, i det att förstföderskorna inom denna grupp fått sina ansök
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (liilågor). 145

Tab. 8. Gifta mödrar. Samtliga sökande och sökande som erhållit hjälp, fördelade

efter antalet barn under 16 år som de hade tidigare.

Absoluta tal

Procenttal

Mödrahjälpsområden

Utan

Med

1 eller 2

barn

Med

3 eller

Till-

Utan

Med

1 eller 2

barn

Med

3 eller

Till-

barn

flera

barn

hopa

barn

flera

barn

hopa

Stockholm.

Samtliga sökande................

133

122

31

286

46.5

42.7

10.8

100. o

Sökande som fått hjälp..........

121

117

31

269

45.0

43.5

11.5

lOO.o

Stockholms län.

72

79

42

193

179

37.3

34.6

40.9

41.9

21.8

23.5

100. o

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

62

75

42

Uppsala län.

Samtliga sökande................

34

39

34

107

31.8

36.4

31.8

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

28

36

34

98

(28.6)

(36.7)

(34.7)

lOO.o

Södermanlands län.

Samtliga sökande................

43

87

36

166

25.9

52.4

21.7

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

25

77

34

136

18.4

56.6

25.o

lOO.o

Östergöttands län.

Samtliga sökande................

32

71

76

179

17.9

39.7

42.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

27

63

73

lt>3

16.6

38.6

44.8

lOO.o

Norrköping.

Samtliga sökande................

11

26

11

48

Sökande som fått hjälp..........

Jönköpings län.

9

20

9

38

Samtliga sökande................

80

87

60

227

35.3

38.s

26.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

63

84

56

203

31.o

41.4

27.6

lOO.o

Kronobergs län.

Samtliga sökande................

44

51

34

129

34.i

S9.c

26.3

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

38

42

33

113

33.6

37.2

29.2

lOO.o

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande................

31

35

31

97

(32.0)

(36.0)

(32.o)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

27

34

31

92

(29.3)

(37.o)

(33.7)

lOO.o

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande................

42

69

41

152

27.6

45.4

27.0

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

33

64

38

135

24.4

47.4

28.2

lOO.o

Gotlands län.

Samtliga sökande................

19

26

22

67

(28.4)

(38.8)

(32.8)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

18

25

22

65

(27.7)

(38.5)

(33.8)

lOO.o

Blekinge län.

Samtliga sökande................

60

90

55

205

29.3

43.9

26.8

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

54

85

53

192

28.1

44.3

27.6

lOO.o

Kristianstads län.

Samtliga sökande................

72

ilo

83

265

27.2

41.5

31.3

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

53

93

74

220

24.1

42.3

33.6

lOO.o

Malmöhus län.

Samtliga sökande................

71

118

85

274

25.9

43.i

31.o

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

62

109

82

253

24.5

43.1

32.4

lOO.o

Malmö.

Samtliga sökande................

29

40

19

88

(33.o)

(45.4)

(21.6)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

22

30

17

69

(31.9)

(43.5)

(24.6)

lOO.o

Hälsingborg.

Samtliga sökande................

16

25

4

45

Sökande som fått hjälp..........

12

20

4

36

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor),

Absoluta tal

Procenttal

Mödrahjälpsområden

Utan

barn

Med

leiler 2

barn

Med

3 eller

flera

barn

Till-

hopa

Utan

barn

Med

1 eller 2

barn

Med

3 eller

flera

barn

Till-

hopa

Hallands län.

Samtliga sökande................

41

43

40

124

33.0

34.7

32.3

100.o

Sökande som fått hjälp..........

32

36

38

106

30.2

34.0

35.8

100. o

Göteborgs och Bohus län.

Samtliga sökande................

87

109

62

258

33.7

42.3

24.o

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

65

92

60

217

30. o

42.4

27.6

lOO.o

Göteborg.

lOO.o

86

87

34

207

41.5

42.0

16.5

75

76

34

185

40.5

41.i

18.4

lOO.o

Älvsborgs län.

26.o

lOO.o

Samtliga sökande................

83

lil

68

262

31.7

42.3

Sökande som fått hjälp..........

75

106

66

247

30.4

42.9

26.7

lOO.o

Skaraborgs län.

24.3

100 o

Samtliga sökande................

117

160

89

366

32.0

43.7

Sökande som fått hjälp..........

103

151

85

339

30.4

44.5

25.1

lOO.o

Värmlands län.

Samtliga sökande................

129

133

75

337

38.3

39.5

22.2

lOO.o

107

116

75

298

35.9

38.9

25.2

lOO.o

Örebro län.

Samtliga sökande................

39

39

28

106

36.8

36.8

26.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

15

32

26

73

20.5

43.9

35.6

lOO.o

Västmanlands län.

Samtliga sökande................

19

37

43

99

(19.2)

(37.4)

(43.4)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

10

31

42

83

(12.1)

(37.3)

(50.6)

lOO.o

Kopparbergs län.

45.4

28.5

lOO.o

Samtliga sökande................

43

75

47

165

26.1

Sökande som fått hjälp..........

31

67

46

144

21.6

46.5

31.9

lOO.o

Gävleborgs län.

29.7

lOO.o

Samtliga sökande................

79

122

85

286

27.6

42.7

Sökande som fått hjälp..........

65

118

84

267

24.3

44.2

31.5

lOO.o

Gävle.

Samtliga sökande................

11

9

3

23

•

Sökande som fått hjälp..........

11

9

3

23

Västernorrlands län.

Samtliga sökande................

153

192

105

450

34.0

42.7

23.3

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

137

176

101

414

33.i

42.5

24.4

lOO.o

Jämtlands län.

Samtliga sökande................

60

82

57

199

30.2

41.2

28.6

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

50

74

56

180

27.8

41.1

31.1

lOO.o

Västerbottens län.

Samtliga sökande................

207

226

140

573

36.2

39.4

24.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

191

217

137

545

35.1

39.8

25.1

lOO.o

Norrbottens län.

Samtliga sökande................

160

197

216

573

27.9

34.4

37.7

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

152

194

214

560

27.1

34.7

38.2

lOO.o

Hela riket

Samtliga sökande................

2.103

2,697

1,756

6,556

32.1

41.1

26.8

100 o

Sökande som fått hjälp..........

1,773

2,469

1,700

5,942

29.8

41.6

28.6

lOOo

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor). 147

ningar beviljade i nära nog samma omfattning som de vilka tidigare hade ett

eller flera barn.

I tab. 8 meddelas för varje särskilt mödrahjälpsområde absoluta och relativa

tal, utvisande de gifta mödrarnas fördelning efter antalet barn under

16 år. Utom i Stockholm och Göteborg, där förstföderskorna utgjorde närmare

hälften respektive 2/s av samtliga gifta sökande, var det relativa antalet gifta

sökande, vilka icke hade några barn förut, jämförelsevis högt även i Stockholms,

Värmlands, Örebro och Västerbottens län (36 å 38 procent), däremot

ganska lågt bland annat i Södermanlands, Malmöhus och Kopparbergs län

(ungefär 26 procent) samt i Östergötlands och Västmanlands län (18 respektive

19 procent). Frekvensen av gifta sökande med ett eller två barn tidigare

håller sig genomgående vid omkring 2/s; endast Södermanlands län uppvisar

ett betydligt högre relativtal (över V2), medan i Hallands och Norrbottens län

motsvarande andel uppgår till endast något över Vs. Vad beträffar de barnrika

mödrarna (med 3 eller flera barn tidigare) ha i främsta rummet Stockholm

och Göteborg att uppvisa jämförelsevis låga relativtal (11 respektive

17 procent); deras antal är relativt lågt även i Stockholms, Södermanlands

och Värmlands län (omkring 22 procent), relativt högt däremot i Östergötlands,

Västmanlands och Norrbottens län (38 å 43 procent).

Bland gifta sökande som erhållit hjälp, är i flertalet mödrahjälpsområden

fördelningen efter antalet barn under 16 år ungefär densamma som bland

samtliga gifta sökande, likväl med någon förskjutning till de barnrika mödrarnas

förmån på bekostnad av förstföderskorna. Avsevärt större än i de

övriga distrikten är denna förskjutning i Södermanlands, Örebro och Västmanlands

län, beroende på att i dessa distrikt de gifta förstföderskornas ansökningar

i rätt stor omfattning icke beviljats.

Då det synes vara av speciellt intresse att undersöka, i vad mån gifta förstföderskor

omfattas av mödrahjälpen, angives i tab. 9 det procentuella antalet

gifta mödrar utan barn tidigare dels bland samtliga sökande, dels bland

sökande som erhållit hjälp, på landsbygden och i städerna inom respektive

mödrahjälpsområden. I relation till antalet sökande över huvud utgjorde de

gifta förstföderskorna på landsbygden 24 procent, i städerna 28 procent. Bland

sökande som erhållit hjälp utgjorde deras andel på landsbygden 22 procent,

i städerna 26 procent. Begränsas jämförelsen mellan distrikten till landsbygden,

finner man att bland samtliga sökande de gifta förstföderskornas

andel varierar från 11 å 12 procent, i Västmanlands och Östergötlands län,

till 30 procent eller något mer, i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens

län. Bland sökande som erhållit hjälp äro de gifta förstföderskorna

relativt fåtaliga i Västmanlands län (6 procent) samt i Östergötlands, Örebro

och Södermanlands län (10 å 13 procent). Relativt talrika äro de däremot i

Älvsborgs, Värmlands, Kronobergs och Västerbottens län (28 å 30 procent).

Örn man i stället undersöker frekvensen av barnrika mödrar (med 3 eller

flera barn tidigare), finner man att en avsevärd skillnad föreligger mellan

städer och landsbygd men att i övrigt, vad landsbygden beträffar, deras relativa

antal varierar betydligt mindre än förstföderskornas. Antalet gifta mödrar

med 3 eller flera barn tidigare utgjorde sålunda i städerna 12 procent, på

landsbygden 23 procent av samtliga sökande barnaföderskor. Bland sökande

som erhållit hjälp var deras relativa antal obetydligt högre. I fråga örn landsbygden

finner man, att i så gott som samtliga distrikt de gifta, barnrika

mödrarna utgjorde Vs å V4 såväl bland samtliga sökande som bland sökande

vilka erhållit hjälp. Endast i Östergötlands, Hallands, Västmanlands och

Norrbottens län uppgick deras andel till omkring Vs.

De ovan anförda olikheterna mellan skilda mödrahjälpsområden med av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 9. Procentuella antalet gifta förstföderskor dels bland samtliga sökande,

dels bland sökande som erhållit hjälp, på landsbygden och i städerna

inom respektive niödralijälpsområden. * l<

Procentuella antalet gifta mödrar utan barn tidigare bland

Mödrahj äl psområden

samtliga

sökande

sökande

som fått

samtliga

sökande

sökande

som fått

samtliga

sökande

sökande

som fått

hjälp

hjälp

hjälp

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Stockholm..................

—

—

29.1

27.7

29.i

27.7

Stockholms län ............

27.1

24.9

27.7

25.3

Uppsala län................

23.5

21.2

23.9

21.1

17.8

13.3

(28.8)

21.0

14''5

Ostergötlands län ..........

ll.i

10.5

13.2

12.3

Norrköping ................

—

—

(18.0)

(18.o)

(18.o)

(18.0)

Jönköpings län ............

Kronobergs län ............

Kalmar läns norra..........

Kalmar läns södra..........

28.9

30.7

26.9

18.3

(23.7)

23.2

24.9

30.1

24.8

17.3

(23.0)

21.6

(34.3)

(31.1)

30.3

29.3

26.1

22.6

(22.4)

22.8

26.5

28.6

24.1

19.5

(21.7)

21.6

Blekinge län ..............

(21.2)

Kristianstads län ..........

19.9

16.6

19.8

16.8

Malmöhus län..............

18.6

17.7

(26.5)

(24.1)

20.i

18.8

_

22.8

20.8

22.8

20.8

(25.8)

(23.1)

(25.8)

(23.1)

Hallands län ..............

24.i

(23.2)

25.5

28.5

25.8

Göteborgs och Bohus län . .

30. o

(26.9)

29.5

25.9

Göteborg ..................

—

—

29.9

28.3

29.9

28.3

Älvsborgs län..............

28.9

27.8

(19.4)

(16.7)

26.9

25.5

Skaraborgs län ............

26.8

25.9

(34.2)

(32.3)

28.2

27.o

Värmlands län ............

29.8

27.7

(23.7)

29.0

26.6

Örebro län ................

23.9

12.o

24.5

12.8

Västmanlands län ..........

11.9

(6.1)

13.4

8.3

Kopparbergs län............

17.6

14.5

17.5

14.0

Gävleborgs län ............

19.2

16.8

18.4

16.1

Gävle......................

Västernorrlands län ........

24.1

23.2

24.6

23.7

Jämtlands län..............

20.3

19.1

20.5

18.7

Västerbottens län ..........

31.5

30-4

31.5

30.4

Norrbottens län............

24.8

23.9

25.0

24.2

Hela riket

23.9

22.0

28.0

25.8

24.9

22.8

seende på mödrarnas fördelning efter antalet barn, sammanhänga dels med

demografiska förhållanden, dels med ansökningsfrekvensen. Detta samband

belyses närmare på sid. 169 o. f.

De gifta mödrarnas fördelning efter mannens yrke och anställning. I tab. 10

meddelas, i absoluta tal, hur de gifta mödrar som ansökt örn, respektive

0 Med punkt angives att liela antalet sökande respektive sökande som fått hjälp, understiger

50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter

i förhållande till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

149

Tali. 10'')• Gifta mödrar, som ansökt örn respektive erhållit mödrahjälp,

fördelade efter mannens yrke.

Mannens

yrke

Mödrahjälpsområden

Företagare

Arbetare och tjänste- män i

Allm.

tjänst

och

fria

yrken

Yrke

Till-

Jord-

brukare

Övriga

jord-

bruk

in-

dustri

bandel,

trans-

port

etc.

ej

upp-

givet

hopa

Stockholm-

Samtliga sökande................

14

140

101

28

3

286

Sökande som fått hjälp..........

—

14

—

131

94

27

3

269

Stockholms län.

Samtliga sökande................

20

6

37

96

25

9

193

Sökande som fått hjälp..........

20

5

35

86

24

9

—

179

Uppsala län.

Samtliga sökande................

16

5

41

35

8

2

107

Sökande som fått hjälp..........

15

4

41

29

7

2

—

98

Södermanlands län.

Samtliga sökande................

20

5

59

66

11

5

166

Sökande som fått hjälp ..........

18

5

49

51

9

4

—

136

Östergötlands län.

Samtliga sökande................

27

7

70

59

11

5

179

Sökande som fått hjälp..........

23

7

70

51

8

4

—

163

Norrköping.

Samtliga sökande................

2

3

28

11

4

48

Sökande som fått hjälp..........

—

2

3

21

8

4

—

38

Jönköpings län.

Samtliga sökande................

54

18

19

115

13

7

1

227

Sökande som fått hjälp..........

46

16

18

103

12

7

1

203

Kronobergs län.

Samtliga sökande . .''..............

40

9

12

49

14

4

1

129

Sökande som fått hjälp..........

35

9

10

42

12

4

1

113

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande...............

18

8

25

35

7

3

1

97

Sökande som fått hjälp..........

17

8

25

31

7

3

1

92

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande................

25

8

43

57

11

6

2

152

Sökande som fått hjälp..........

18

7

43

49

11

5

2

135

Gotlands jan.

Samtliga sökande................

16

5

16

23

2

5

67

Sökande som fått hjälp..........

15

5

16

23

1

5

—

65

Blekinge län.

Samtliga sökande................

47

23

15

96

19

5

205

Sökande som fått hjälp..........

46

22

15

87

19

3

—

192

Kristianstads län.

Samtliga sökande................

49

22

59

113

15

6

1

265

Sökande som fått hjälp..........

44

19

54

83

13

6

1

220

Malmöhus län.

Samtliga sökande................

39

13

95

98

24

4

1

274

Sökande som fått hjälp..........

34

13

93

90

18

4

1

253

Malmö.

Samtliga sökande............

2

6

5

53

17

5

88

Sökande som fått hjälp..........

2

5

5

41

13

3

—

69

Hälsingborg.

Samtliga sökande..............

4

6

24

7

4

45

Sökande som fått hjälp.........

—

2

5

19

6

4

—

36

Hallands län.

Samtliga sökande..............

34

11

25

42

8

4

124

Sökande som fått hjälp........

34

10

22

32

4

4

—

106

9 Från och. med tab. 10 hava Spånga, Solna, Stocksund, Nacka och Huddinge i Stockholms

län räknats till städerna.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mannens

yrke

Mödrahj äl psområden

Företagare

Arbetare och tjänste- män i

Allm.

tjänst

och

fria

yrken

Yrke

Till-

Jord-

brukare

Övriga

jord-

bruk

in-

dustri

handel,

trans-

port

etc.

ej

upp-

givet

hopa

Göteborgs och Bohus län.

Samtliga sökande................

84

22

12

118

14

8

—

258

Sökande som fått hjälp..........

72

18

12

95

14

6

—

217

Göteborg.

Samtliga sökande................

—

11

2

152

30

11

1

207

Sökande som fått hjälp..........

—

11

2

135

26

10

1

185

Älvsborgs län.

Samtliga sökande................

71

13

23

129

20

5

1

262

Sökande som fått hjälp..........

70

13

22

117

19

5

1

247

Skaraborgs län.

Samtliga sökande................

110

28

66

127

25

9

1

366

Sökande som fått hjälp..........

105

24

65

115

20

9

1

339

Värmlands län.

Samtliga sökande................

53

18

94

137

28

6

2

337

Sökande som fått hjälp..........

47

16

91

117

20

5

2

298

örebro län.

Samtliga sökande......

13

4

34

43

7

5

106

Sökande som fått hjälp..........

10

3

30

22

4

4

—

73

Västmanlands län.

Samtliga sökande.......

12

5

37

37

5

3

—

99

Sökande som fått hjälp..........

10

4

33

29

4

3

—

83

Kopparbergs län.

Samtliga sökande........

20

5

56

73

5

6

—

165

Sökande som fått hjälp..........

20

5

53

56

4

6

—

144

Gävleborgs län.

Samtliga sökande................

36

15

100

106

19

9

1

286

Sökande som fått hjälp..........

35

13

96

94

19

9

1

267

Gävle.

Samtliga sökande................

—

1

1

16

4

1

—

23

Sökande som fått hjälp..........

—

1

1

16

4

1

—

23

Västernorrlands län.

Samtliga sökande................

85

25

91

199

29

18

. 3

450

Sökande som fått hjälp..........

77

23

90

183

25

13

3

414

Jämtlands län.

Samtliga sökande................

42

5

73

57

17

5

—

199

Sökande som fått hjälp..........

40

4

69

51

13

3

—

180

Västerbottens län.

Samtliga sökande................

227

28

80

196

25

14

3

573

Sökande som fått hjälp..........

216

27

78

187

20

14

3

545

Norrbottens län.

Samtliga sökande................

167

28

149

180

23

23

3

573

Sökande som fått hjälp..........

166

28

148

174

22

20

2

560

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande................

1,310

283

1,304

1,791

276

118

18

5,100

Sökande som fått hjälp..........

1,222

261

1,253

1,607

236

107

17

4,703

Städerna-

Samtliga sökande................

16

91

44

908

279

lil

7

1,456

Sökande som fått hjälp..........

13

82

41

753

244

99

7

1,239

Samtliga orter.

Samtliga sökande................

1,326

374

1,348

2,699

555

229

25

6,556

Sökande som fått hjälp..........

1,235

343

1,294

2,360

480

206

24

5,942

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Majds proposition nr 5 (Bilagor).

erhållit mödrahjälp, fördela sig efter mannens yrke eller huvudsakliga sysselsättning.

Nedanstående tablå utvisar den procentuella fördelningen på olika

näringsgrenar jämte motsvarande siffror för alla manliga yrkesutövare i riket

enligt 1930 års folkräkning:

i

Jordbruk

%

Industri

%

Handel

och sam- färdsel

%

Allmän

tjänst

och fria

yrken etc.

%

Yrke ej

angivet

%

Tillhopa

%

Mödrahjälpsundersökningen.

(Männen till gifta mödrar.)

Landsbygden.

Samtliga sökande ..........

51.2

38.2

7.9

2.3

0.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp ....

52.6

37.2

7.5

2.3

0.4

100.0

Städerna.

Samtliga sökande ..........

4.i

65.9

21.9

7.6

0.5

100.O

Sökande som fått hjälp ....

4.4

64.4

22.7

7.9

0.6

lOO.o

Hela riket.

Samtliga sökande ..........

40.8

44.3

11.0

3.5

0.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp ....

42.6

42.8

10.7

3.5

0.4

lOO.o

Folkräkningen 1930.

Manliga yrkesutövare ......

40.4

37.5

17.3

4.8

—

lOO.o

På landsbygden är jordbruket med binäringar representerat av mer än

hälften av samtliga män till gifta sökande, industri och hantverk av ej fullt 2/s;

i städerna representeras industrin och hantverket av närmare 2/s samt handel

och samfärdsel av drygt Vs. För landet i dess helhet är fördelningen följande:

jordbruk med binäringar ungefär 2/s, industri och hantverk något över 2/s,

handel och samfärdsel drygt Vio, vartill kommer ungefär V20, representerande

övriga yrkesgrupper (främst allmän tjänst och fria yrken). Denna fördelning,

vilken i fråga örn mödrar som erhållit hjälp undergår en helt obetydlig förskjutning

till jordbrukets förmån, överensstämmer ganska väl med fördelningen

av alla manliga yrkesutövare enligt 1930 års folkräkning. Den enda

skillnaden är att gruppen industri och hantverk företer ett något högre

procenttal, grupperna handel och samfärdsel samt allmän tjänst och fria yrken

däremot något lägre procenttal än enligt folkräkningen.

Inom gruppen jordbruk med binäringar utgjordes ungefär halva antalet av

småbrukare, arrendatorer, fiskare, trädgårdsodlare och dylika. Inom grupperna

industri och hantverk samt handel och samfärdsel uppgingo de självständiga

näringsidkare sammanlagt till ungefär V10. Tillsammans uppgingo de egna

företagarna inom samtliga yrkesgrupper till drygt 1U av hela antalet män till

gifta sökande; endast 2 procent voro privatanställda funktionärer, medan

arbetarna utgjorde omkring 70 procent.

Tab. 11 utvisar antalet gifta mödrar, vilkas män hade fast eller tillfällig

anställning eller voro utan anställning vid det tillfälle, då ansökan örn mödrahjälp

gjordes. I tabellen redovisas endast sådana yrkesutövare, för vilka

anställning kan ifrågakomma, d. v. s. funktionärer, arbetare m. fl., däremot

icke jordbrukare, självständiga näringsidkare och dylika. Sammanfattningsvis

meddelas i följande tablå de gifta mödrarnas procentuella fördelning efter

mannens anställning:

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

Hela riket.

Landsbygden.

Med anställning;

Utan anställning på grund ay

An- ställning

ej upp- given

%

Tillhopa

%

fast

%

tillfälligt

%

arbets-

löshet

%

sjukdom

%

värnpl.

o. dyl.

%

Samtliga sökande ........

53.2

22.9

18.8

3.o

0.3

1.8

100. o

Sökande som fått hjälp ..

50.5

24.0

20.1

3.2

0.3

1.9

100. o

Städerna.

Samtliga sökande ........

60.1

16.7

18.4

3.4

0.6

0.8

100. o

Sökande som fått hjälp . .

55.1

18.4

21.0

4.o

0.8

0.9

lOO.o

Samtliga orter.

Samtliga sökande ........

55.1

21.2

18.7

3.1

0.4

1.5

lOO.o

Sökande som fått hjälp . .

51.7

22.6

20.3

3.4

0.4

1.6

lOO.o

Det framgår härav, att på landsbygden drygt hälften, i städerna 3/r> av

männen till ifrågavarande mödrar hade fast anställning, medan de som endast

hade tillfällig anställning utgjorde något över Vs på landsbygden och ungefär

Ve i städerna. Som fast anställda har man härvidlag räknat alla dem beträffande

vilka det icke särskilt uppgivits, att deras anställning var tillfällig.

Följaktligen behöver i detta sammanhang fast anställning icke betyda annat

än en något så när stadig sysselsättning, örn vilken det icke förutses, att den

inom kort kommer att upphöra. Det framgår vidare av de i tablån anförda

procenttalen, att såväl på landsbygden som i städerna drygt Vs av männen voro

utan anställning, det stora flertalet på grund av arbetsbrist, men en icke obetydlig

del på grund av sjukdom.

I vilken omfattning mannens anställningsförhållanden inverkat på bevil-*

jandet av mödrahjälp utvisas av följande tablå:

Gifta mödrar vilkas män voro:

Fast anställda..................

Tillfälligt anställda ............

Utan anställning''1)..............

Samtliga

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

som fått

hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

som fått

hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

som fått

hjälp

1,856

798

835

3,489

87.2

96.4

97.6

91.8

807

224

311

1,842

77.6

93.s

97.i

84.7

2,663

1,022

1,146

4,831

84.3

95.7

97.5

89.8

I tab. 11 a angives det procentuella antalet gifta mödrar, vilkas män voro

utan anställning, dels bland samtliga gifta sökande, dels bland gifta sökande

som erhållit hjälp (exklusive hustrur till jordbrukare, självständiga näringsidkare

och dylika, för vilka anställning icke ifrågakom). Tabellen visar att

stora skillnader föreligga mellan de olika mödrahjälpsområdena. Det procentuella

antalet arbetslösa är avsevärt högre i de norrländska distrikten än i

övriga delar av landet. Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län,

Kalmar läns norra distrikt samt Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län

uppvisa däremot betydligt lägre siffror än de syd- och mellansvenska distrikten

i övrigt.

*) Inklusive utan uppgiven anställning.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tal). 11. Gifta mödrar som ansökt örn, respektive erhållit mödrahjälp, fördelade

efter mannens anställning''.

Mödrahjälpsområden

Mannens anställning

Tillhopa

Med anställning

Utan anställning på grand av

Ej upp- given

fast

tillfällig

arbets-

löshet

sjukdom

värnpl.

o. dyl.

Stockholm.

Samtliga sökande ........

149

55

48

ii

2

4

269

Sökande som fått hjälp. . ..

134

54

47

n

2

4

252

Stochholms län.

Samtliga sökande ........

101

25

32

6

1

2

167

Sökande som fått hjälp . .

89

25

31

6

1

2

154

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

62

8

12

2

—

2

86

Sökande som fått hjälp . .

56

8

11

2

—

2

79

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

112

15

6

5

2

1

141

Sökande som fått hjälp ..

87

14

5

5

1

1

113

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

107

20

12

2

—

4

145

Sökande som fått hjälp ..

96

20

11

2

—

4

133

Norrköping.

Samtliga sökande ........

30

1

13

2

—

—

46

Sökande som fått hjälp . .

20

1

13

2

—

—

36

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

134

8

8

2

1

1

154

Sökande som fått hjälp . .

120

8

8

2

1

1

140

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

41

26

10

2

—

—

79

Sökande som fått hjälp ..

33

24

9

2

—

—

68

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

46

18

3

3

—

—

70

Sökande som fått hjälp . .

42

18

3

3

—

—

66

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

69

30

16

1

—

1

117

Sökande som fått hjälp . .

60

30

16

1

—

1

108

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

27

7

8

1

1

2

46

Sökande som fått hjälp . .

26

7

8

1

1

2

45

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

96

17

19

2

—

1

135

Sökande som fått hjälp . .

85

17

19

2

—

1

124

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

141

19

28

4

—

1

193

Sökande som fått hjälp . .

108

18

26

3

■ —

1

156

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

144

36

34

4

1

2

221

Sökande som fått hjälp . .

130

35

33

4

1

2

205

Malmö.

Samtliga sökande ........

43

20

14

1

2

—

80

Sökande som fått hjälp . .

26

19

14

1

2

—

62

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

22

11

8

—

—

—

41

Sökande som fått hjälp . .

15

11

8

—

—

—

34

Hallands län.

Samtliga sökande ........

49

17

11

1

—

1

79

1 Sökande som fått hjälp . .

35

16

1 10

1

—

—

62

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor),

Mannens anställning

Mödrahjälpsområden

Med anställning

Utan anställning på grund av

Ej upp-

Tillhopa

fast

tillfällig

arbets-

löshet

sjukdom

värnpl.

o. dyl.

given

Göteborgs och Bohus län.

Samtliga sökande ........

76

40

32

3

i

152

Sökande som fått hjälp . .

57

36

30

3

—

i

127

Göteborg.

Samtliga sökande ........

121

23

36

11

1

3

195

Sökande som fått'' hjälp . .

101

21

36

11

1

3

173

Älvsborgs län.

Samtliga sökande ......

ilo

29

29

6

3

177

Sökande som fått hjälp . .

99

28

29

5

—

2

163

Skaraborgs län.

Samtliga sökande ........

164

43

10

5

5

227

Sökande som fått hjälp . .

150

40

10

5

—

4

209

Värmlands län.

Samtliga sökande ........

145

52

54

9

5

265

Sökande som fått hjälp ..

118

48

53

9

—

5

233

örebro län.

Samtliga sökande ........

71

12

4

1

i

89

Sökande som fått hjälp ..

47

7

4

1

1

—

60

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

65

8

5

3

1

82

Sökande som fått hjälp ..

53

7

5

3

—

1

69

Kopparbergs län.

Samtliga sökande ........

58

46

24

10

1

1

140

Sökande som fått hjälp . .

40

43

24

10

1

1

119

Gävleborgs län.

Samtliga sökande ........

98

61

58

13

2

2

234

Sökande som fått hjälp ..

85

60

56

13

2

2

218

Gävle.

Samtliga sökande ........

14

2

6

22

Sökande som fått hjälp . .

14

2

6

—

—

—

22

Västernorrlands län.

Samtliga sökande ........

113

95

lil

13

5

337

Sökande som fått hjälp , .

97

88

108

13

—

5

311

Jämtlands län.

Samtliga sökande ........

50

46

41

4

1

10

152

Sökande som fått hjälp ..

38

43

40

4

1

10

136

Västerbottens län.

Samtliga sökande ........

124

91

86

10

4

315

Sökande som fått hjälp . .

112

90

83

10

—

4

299

Norrbottens län.

Samtliga sökande ........

81

141

127

13

2

11

375

Sökande som fått hjälp . .

72

140

126

13

2

11

364

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande ........

1,856

798

658

104

10

63

3,489

Sökande som fått hjälp . .

1,619

769

643

102

10

60

3,203

Städerna.

Samtliga sökande ........

807

224

247

46

8

10

1,342

Sökande som fått hjälp . .

Samtliga orter.

626

209

239

46

7

10

1,137

Samtliga sökande ........

2,663

1,022

905

150

18

73

4,831

Sökande som fått hjälp . .

2,245

978

882

148

17

70

4,340

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

155

Tab. 11 a. Procentuella antalet gifta mödrar, vilkas män voro utan anställning, dels

bland samtliga gifta sökande, dels bland gifta sökande som erhållit hjälp.1)2).

Mödrahjälpsområden

Procentuella antalet gifta mödrar, vilkas män voro utan

anställning, bland

samtliga

gifta

sökande *)

gifta

sökande

som fått

hjälp ‘)

samtliga

gifta

sökande *)

gifta

sökande

som fått

hjälp b

samtliga

gifta

sökande *)

gifta

sökande

som fått

hjälp b

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

—

—

22.7

23.8

22.7

23.8

19.o

(20.o)

(29.9)

(32.2)

23.8

24.7

(14.7)

(14.1)

•

(16.3)

(16.5)

8.7

(10.1)

•

9.2

9-7

7.3

6.3

:

9.7

9.8

5.8

(6.3)

(16.9)

(9.8)

.

7.1

7.9

(14.9)

(15.2)

(16.2)

(6.2)

(6.7)

8.6

9.1

(18.1)

(13.3)

14.5

15.7

15.7

(16.5)

15.6

16-9

17.o

18.9

16.6

18.6

13.5

14.2

(31.4)

17.6

18.5

—

—

(21.3)

(27.4)

21.3

27.4

(10.9)

(15.2)

(17.8)

21.7

(25.o)

23.o

26.o

_

—

24.6

27.7

24.6

27.7

19.6

20.7

19.8

20.8

4.9

5.i

ll.i

13.4

6.6

7.2

26.o

28.i

23.8

26.6

(3.9)

(5.7)

(6.7)

(lO.o)

(7-5)

(9.1)

(9.8)

(11.6)

25-o

29.1

17.8

21.0

31.9

33.5

31.2

32.6

38.7

40.7

36.8

38.9

31.7

33.6

30.8

33.1

30. o

30.3

30.5

31.1

37.1

38.0

37.9

38.8

22.1

236

22.1

25.6

22.2

24.1

Stockholm.

Stockholms läll . . .

Uppsala län.......

Södermanlands län.

Östergötlands län .

Norrköping .......

Jönköping län.....

Kronobergs län ...

Kalmar läns norra.

» » södra.

Gotlands län.......

Blekinge län.....

Kristianstads län

Malmöhus län . . .

M almö .........

Hälsingborg.....

Hallands län.............

Göteborgs och Bohus län

Göteborg ...............

Alvsborgs län ...........

Skaraborgs län .........

Värmlands län.. . .

Örebro län ......

Västmanlands län

Kopparbergs län..

Gävleborgs län ..

Gävle ..............

Västernorrlands län

Jämtlands län ......

Västerbottens län ..

Norrbottens län

Hela riket

De gifta mödrarnas fördelning efter mannens årsinkomst. De uppgifter

rörande inkomsten, som lämnas i den till mödrarnas ansökningar fogade, av

barnavårdsnämnden verkställda utredningen, äro emellanåt ganska obestämda,

framför allt i fråga örn lantbrukarna. Vid den statistiska bearbetningen har

Ö Exklusive hustrur till jordbrukare, självständiga näringsidkare och dylika, för vilka

anställning icke ifrågakom.

2) Punkt anger att antalet sökande, respektive sökande som erhållit hjälp, understiger

50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal, i förhållande

till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 12. Samtliga gifta sökande oell gifta sökande som fått hjälp,

fördelade efter mannens årsinkomst.

Mannens

1 r 8 i n

komet

Mödrahjälpsområden

Mindre

än

1,000 kr

1,000 —

2,000 kr

2,000—

3,000 kr

3,000 —

4,000 kr

4,000 kr

och

däröver

Ej upp- giyen

Tillhopa

Stockholm.

Samtliga sökande ........

30

48

99

94

,

14

i

286

Sökande som fått hjälp . .

30

48

97

81

12

i

269

Stockholms län.

Samtliga sökande ........

24

89

58

20

2

193

Sökande som fått hjälp ..

24

84

54

15

2

—

179

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

17

72

15

3

107

Sökande som fått hjälp ..

17

68

12

1

—

—

98

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

16

95

38

15

1

i

166

Sökande som fått hjälp ..

14

84

28

9

—

i

136

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

28

119

25

5

2

179

Sökande som fått hjälp . .

27

113

20

3

—

—

163

Norrköping.

Samtliga sökande ........

4

18

21

5

48

Sökande som fått hjälp . .

4

18

12

4

—

—

38

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

35

128

56

5

_

3

227

Sökande som fått hjälp ..

33

117

47

4

—

2

203

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

48

71

9

1

129

Sökande som fått hjälp ..

46

61

6

—

—

—

113

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

34

57

6

_

_

_

97

Sökande som fått hjälp . .

33

54

5

—

—

—

92

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

43

94

12

3

_

_

152

Sökande som fått hjälp: ..

38

88

7

2

—

—

135

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

28

32

7

67

Sökande som fått hjälp . .

28

31

6

—

—

—

65

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

61

95

41

7

1

_

205

Sökande som fått hjälp ..

61

93

36

2

—

—

192

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

62

161

38

3

1

265

Sökande som fått hjälp ..

62

142

14

1

—

1

220

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

34

172

61

5

2

274

Sökande som fått hjälp . .

33

166

50

2

—

2

253

Malmö.

Samtliga sökande ........

6

30

39

10

1

2

88

Sökande som fått hjälp ..

6

29

28

4

2

69

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

11

15

15

3

1

45

Sökande som fått hjälp ..

11

13

10

2

- 1

36

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor),

157

Mann

ens å

rein

£ o m s t

Mödrahjälpsområden

Mindre

än

1,000 kr.

1,000—

2,000 kr.

2,000—

3,000 kr.

3,000—

4,000 kr.

4,000 kr.

och

däröver

Ej upp- given

Tillhopa

Hallands län.

Samtliga sökande ........

45

59

16

1

—

3

124

Sökande som fått hjälp ..

44

52

7

- ''

—

3

106

Göteborgs och Bohus län.

258

Samtliga sökande ........

71

119

55

13

—

—

Sökande som fått hjälp ..

67

104

40

6

—

—

217

Göteborg.

72

12

207

Samtliga sökande ........

18

42

63

—

Sökande som fått hjälp ..

18

41

63

54

9

—

185

Älvsborgs län.

16

262

Samtliga sökande ........

61

117

65

1

2

Sökande som fått hjälp ..

60

114

61

10

—

2

247 1

i

Skaraborgs län.

366 1

Samtliga sökande ........

61

214

79

11

1

—

Sökande som fått hjälp . .

58

205

70

6

—

—

339

Värmlands län.

Samtliga sökande ........

105

157

66

7

1

1

337

Sökande som fått hjälp . .

101

150

42

4

—

1

298

örebro län.

Samtliga sökande ........

18

59

23

3

1

2

106

Sökande som fått hjälp ..

14

43

13

2

—

1

73

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

13

55

27

4

—

—

99

Sökande som fått hjälp ..

12

50

19

2

—

—

83

Kopparbergs län.

165

Samtliga sökande ........

43

87

28

6

—

1

Sökande som fått hjälp . .

42

79

17

5

—

1

144

Gävleborgs län.

286

Samtliga sökande ........

53

154

71

7

1

—

Sökande som fått hjälp . .

53

145

65

3

1

—

267

Gävle.

Samtliga sökande ........

4

7

8

4

—

—

23

Sökande som fått hjälp . .

4

7

8

4

—

—

23

Västernorrlands län.

Samtliga sökande ........

121

220

83

23

1

2

450

Sökande som fått hjälp . .

116

212

72

11

1

2

414

Jämtlands län.

Samtliga sökande ........

64

110

21

3

1

—

199

Sökande som fått hjälp ..

64

101

13

2

—

—

180

Västerbottens län.

Samtliga sökande ........

175

292

91

13

2

—

573

Sökande som fått hjälp . .

172

283

82

7

1

—

545

Norrbottens län.

Samtliga sökande ........

192

284

76

16

2

3

573

Sökande som fått hjälp . .

190

283

72

10

2

3

560

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande ........

1,363

2,851

758

100

7

21

5,100

Sökande som fått hjälp ..

1,323

2,682

618

56

5

19

4,703

Städerna.

Samtliga sökande ........

162

421

554

278

38

3

1,456

Sökande som fått hjälp . .

159

396

458

200

23

3

1,239

Samtliga orter.

6,556

Samtliga sökande ........

1,525

3,272

1,312

378

45

24

Sökande som fått hjälp ..

1,482

3,078

1.076

256

28

22

5,942

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

man därför i åtskilliga fall nödgats uppskatta inkomsten på grundval av tillgängliga

uppgifter örn t. ex. naturaförmåner, jordbrukets storlek, den taxerade

inkomsten under föregående år, varaktigheten av viss arbetsanställning

o. s. v. Av denna anledning är bearbetningsresultatet, vad inkomstuppgifterna

beträffar, delvis rätt osäkert. Emellertid har man till ledning vid uppskattningen

av inkomstbeloppet på det hela taget haft flera och noggrannare uppgifter

än vad som är vanligt vid undersökningar av detta slag. I flertalet fall

ha barnavårdsnämnderna själva företagit dylika uppskattningar, där det varit

nödvändigt. Resultatet av bearbetningen torde därför icke kunna betraktas

som direkt missvisande1).

Tab. 12 utvisar hur de gifta mödrarna fördelade sig efter mannens inkomst

under de senaste 12 månaderna inom varje särskilt mödrahjälpsområde. I

nedanstående tablå meddelas därjämte den procentuella fördelningen i hela

riket:

Mannens årsinkomst

Mindre

1,000—

2,000 —

3,000—

4,000

Ej

uppgiven

Tillhopa

Hela riket.

än

1,000kr.

2,000

kr.

3,000

kr.

4,000

kr.

kr. och

däröver

Landsbygden.

Samtliga sökande................

%

%

%

%

%

%

%

26.7

55.9

14.9

2.o

0.1

0.4

100.o

Sökande som fått hjälp..........

28.1

57.o

13.2

1.2

0.1

0.4

100.o

Städerna.

Samtliga sökande................

ll.i

28.9

38.i

19.1

2.6

0.2

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

12.8

32.o

37.o

16.1

1.9

0.2

100. o

Samtliga orter.

Samtliga sökande................

23.3

49.9

20.o

5.7

0.7

0.4

108.o

Sökande som fått hjälp..........

24.9

51.8

18.i

4.3

0.5

0.4

lOO.o

Mannens årsinkomst utgjorde sålunda för ej fullt XU av samtliga gifta

sökande mindre än 1,000 kronor, för ungefär halva antalet gifta sökande 1,000

å 2,000 kronor, för Vs 2,000 å 3,000 kronor och för återstoden (6 å 7 procent av

samtliga) 4,000 kronor eller mer. På landsbygden uppgick mannens årsinkomst

i över hälften av samtliga fall till 1,000 å 2,000 kronor; därjämte var

den lägsta inkomstgruppen representerad av över Vi och inkomstgruppen 2,000

å 3,000 kronor av något mer än 1h. Över 3,000 kronors inkomst förekom på

landsbygden endast i undantagsfall. I städerna var en inkomst av 2,000 å

3,000 kronor vanligast; denna grupp representerades av närmare 2/s av samtliga

gifta sökande i städerna. Närmast kommer gruppen 1,000 å 2,000 kronor

med över 1h, samt gruppen 3,000 å 4,000 kronor med knappt Vs. Den lägsta

inkomstgruppen företräddes i städerna av drygt Vio. I undantagsfall förekom

en inkomst av 4,000 kronor och däröver.

Bland gifta sökande som erhållit hjälp, äro inkomstgrupperna under 2,000

kronor företrädda i något större omfattning, inkomstgrupperna över 2,000

kronor däremot i något mindre omfattning än bland samtliga gifta sökande.

I vad mån mannens inkomst inverkat på beviljandet av mödrahjälp, framgår

närmare av följande tablå:

0 En. fråga för sig, vilken här icke skall närmare diskuteras, är i vad mån de sökande

vinnlägga sig om att så fullständigt som möjligt uppge sina inkomster, och i vad mån

dessa uppgifter kontrolleras av barnavårdsnämnderna.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

159

Hela riket.

Gifta mödrar.

Mannens årsinkomst:

Mindre än 1,000 kr. (inkl. ej

uppgiven inkomst)........

1.000— 2,000 kr.............

2.000— 3,000 kr.............

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

som fått

hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %»

sökande

som fått

hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande

som fått

hjälp

1,384

2.851

758

107

5100

97.0

94.0

81.5

57.0

922

165

421

554

316

1,456

98.2

94.1

82.7

70.6

85.1

1.549

3,272

1,312

423

6.556

97.1

94.1

82.0

67.1

90.6

3,000 kr. och. däröver ......

Samtliga

I tab. 13 redovisas medelinkomsten bland gifta sökande som ansökt om,

respektive erhållit hjälp, såväl på landsbygden som i städerna i de olika

distrikten samt i hela riket. Man finner därav bland annat, att i medeltal för

samtliga gifta sökande mannens inkomst under de senaste 12 månaderna utgjorde

på landsbygden ej fullt 1,400 kronor och i städerna ej fullt 2,200 kronor.

Med avseende på gifta mödrar som erhållit hjälp, utgöra motsvarande medeltal

drygt 1,300 kronor och något över 2,000 kronor. Till jämförelse kan nämnas,

att år 1938 den genomsnittliga årslönen för kördrängar med stat utgjorde drygt

1,500 kronor och den genomsnittliga årslönen för fullt sysselsatta industriarbetare

i den lägsta dyrortsgruppen ungefär 2,300 kronor, i den mittersta

dyrortsgruppen omkring 3,000 kronor och i den högsta dyrortsgruppen 3,900^

kronor. Inkomstnivån bland de gifta mödrar som ansökt örn respektive erhållit

mödrahjälp synes alltså på det hela taget vara ganska låg.

En jämförelse mellan de olika distrikten utvisar i fråga örn landsbygden,,

att medelinkomsten för gifta mödrar som ansökt örn respektive erhållit mödrahjälp

varierar från 1,100 respektive något över 1,000 kronor, i Hallands län,

till omkring 1,650 kronor i Stockholms län. I städerna är variationen betydligt

större. De lägsta medeltalen uppvisar Hälsingborg (omkring 1,700 respektive

1,500 kronor), de högsta återfinnas i Göteborg (omkring 2,600 respektive 2,500''

kronor), medan Stockholm kommer näst högst på skalan (något över respektive

under 2,400 kronor).

Man har vid ett närmare studium av de föreliggande uppgifterna funnit, att

mödrahjälpsnämnderna vid behandlingen av de gifta mödrarnas ansökningar i

främsta rummet synas fästa avseende dels vid mannens årsinkomst, dels vid

det antal barn som den sökande hade tidigare. Hur dessa båda faktorer tillsammans

inverka på beviljandet av mödrahjälp, belyses av sammanställningen

överst på sid. 161.

Man finner härav, att för förstföderskor det relativa antalet beviljade ansökningar

sjunker avsevärt starkare med stigande inkomst än för sökande vilka

förut hade ett barn, och för de sistnämnda något starkare än för sökande med

2 eller flera barn. Medan den lägsta inkomstgruppen företer ungefär samma

bifallsfrekvens, oavsett hur många barn de sökande hade tidigare, utgör det

relativa antalet beviljade ansökningar för förstföderskor tillhörande inkomstgruppen

1,000—2,000 kronor 88 å 89 procent, mot 94 procent och däröver för

sökande med ett eller flera barn. Förstföderskor med en inkomst av 2,000—

3,000 kronor ha på landsbygden fått sina ansökningar beviljade till ungefär

62 procent, i städerna till ungefär 75 procent; för sökande med ett barn tidigare

utgör motsvarande relativtal 81 å 82 procent och för sökande med 2 eller flera

barn 92 å 95 procent.

Ett närmare studium av motsvarande fördelningstabeller för de särskilda

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 13. Gifta mödrar som ansökt örn respektive erhållit mödrakjälp.

Mannens årsinkomst i medeltal.1)

Mödrahjälpsområden

M

a n n e n s

irsinkoinst i medeltal (kr.)

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Samtliga

sökande

Sökande

som er- hållit hjälp

Samtliga

sökande

Sökande

som er- hållit hjälp

Samtliga

sökande

Sökande

som er- hållit hjälp

Stockholm..................

—

—

2,438

2,376

2,438

2,376

Stockholms län ............

1,664

1,651

2,226

2,117

1,871

1,815

Uppsala län................

1.378

1,351

(2,320)

1,475

1,405

Södermanlands län..........

1,582

1.551

2,369

2,125

1,783

1,670

Ostergötlands län ..........

1,443

1,391

(2,020)

(1,794)

1,511

1,431

Norrköping ................

—

—

1,995

1,839

1,995

1,839

Jönköpings län ............

1,440

1,417

1.931

1,872

1,563

1,530

Kronobergs län ............

1,195

1,140

1,197

1,132

Kalmar läns norra..........

1,156

1,135

1,150

1,129

Kalmar läns södra..........

1.153

1,170

1,830

1,696

1,319

1.283

Gotlands län................

1,129

1,100

1,214

1,190

Blekinge län................

1,347

1,291

1,931

1,718

1,461

1,367

Kristianstads län ..........

1,382

1,256

(1,778)

(1,726)

1,408

1,284

Malmöhus län..............

1,502

1,485

1,882

1,714

1,578

1,526

Malmö ....................

—

—

2,040

1,780

2,040

1,780

Hälsingborg................

—

—

1,676

1,481

1,676

1,481

Hallands län................

1.106

1,047

1,781

(1,530)

1,251

1,122

Göteborgs och Bohus län . .

1,474

1,375

1,996

1,814

1,557

1,443

Göteborg ..................

—

—

2,596

2,467

2,596

2,467

Alvsborgs län..............

1,456

1.414

2,262

2,168

1.617

1,553

Skaraborgs län ............

1,438

1,412

2,076

1,979

1,558

1,462

Värmlands län..............

1,288

1,217

2,314

2,107

1,404

1,295

Orebro län ................

L,566

1,548

(1,807)

1,594

1,502

Västmanlands län ..........

1,621

1,548

(1,914)

(1,861)

3.669

1,604

Kopparbergs län............

1,399

1,326

(1,855)

(1,665)

1.438

1,353

Gävleborgs län ............

1,492

1,446

(1,862)

(1,862)

1,512

1,470

Gävle......................

—

—

(2,064)

(2,064)

(2,064)

(2,064)

Västernorrlands län ........

1,451

1,390

1,816

1,623

1,480

1,407

Jämtlands län..............

1,183

1.117

(2,214)

1,245

1,151

Västerbottens län ..........

1,302

1,277

(2,522)

(2,042)

1,353

1,303

Norrbottens län............

1,304

1,275

1,679

1,679

1,323

1,296

Hela riket

1,379

1,332

2,175

2.053

1,556

1,479

mödrahjälpsområdena* 2) synes visa, att man åtminstone i en del distrikt tilllämpar

vissa mer eller mindre fixa maximigränser för inkomsten vid beviljandet

av mödrakjälp. I Kalmar södra och norra distrikt samt i Kristianstads

län är det påtagligt att man icke beviljar mödrahjälp åt gifta barnaföderskor,

då mannens årsinkomst överstiger 2,000 kronor, annat än undantagsvis. 1

Malmöhus län synes man, åtminstone vad landsbygden beträffar, begränsa

hjälpen till sådana fall, där mannens årsinkomst understiger 2,500 kronor.

I vissa fall tillämpas tydligen en dylik begränsning främst med avseende på

förstföderskor, så t. ex. i Stockholms stad, där inkomststrecket för först
P

Med punkt angives, att antalet sökande understiger 10, varvid någon medelinkomst

icke beräknats. Parentes anger, att det antal uppgifter, som ligger till grund för medeltalsberäkningen,

understiger 25.

2) Av utrymmesskäl kunna dessa tabeller icke bifogas denna redogörelse.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

161

Landsbygden.

Mannens årsinkomst:

Mindre än 1,000 kr. (inkl. ej

angiven) ........

1.000— 2,000 kr.......

2.000- 3,000»......

3,000 kr. o. däröver......

Samtliga

Städerna.

Mannens årsinkomst:

Mindre än 1,000 kr. (inkl. ej

angiven) .....

1.000- 2,000 kr. . . .

2.000- 3,000 » ...........)

3,000 kr. och däröver......

G

i f t a sö

kan

i e

Utan barn

Med 1 barn

Med 2 eller flera barn

Samt-

Därav sökande

Samt-

Därav sökande

Samt-

liga

SÖ-

sorn fått hjälp

liga

som fått hjälp

liga

sorn fått hjälp

kande

Antal

%

bande

Antal

%

kande

Antal

%

475

453

95.4

349

338

96''8

560

551

98.4

822

725

88.2

690

650

94.2

1,339

1,307

97.6

228

141

61.8

191

155

81.2

339

322

95.o

21

4

21

11

65

46

(70.8)

1,546

1,323

85.0

1,251

1,154

92.2

2,303

2,226

96.7

66

65

(98.5)

45

45

(lOO.o)

54

52

.96.3)

193

172

89.1

127

124

97.6

101

100

99.0

215

162

75s

159

130

81.8

180

166

92.2

83

51

(61.4)

91

56

(61.5)

142

116

81.7

557

450

S0.8

422

ii5o

84.1

477

434

91.0

Samtliga

foderskor utgör 4,000 kronor, i Gävleborgs län (2,500 kronor), i Kopparbergs

och Uppsala an beträffande landsbygden (2,000 kronor), i Västmanlands och

Hallands Ian likaledes beträffande landsbygden (1,500 kronor). Det är möjligt,

att, man även i andra distrikt tillämpar en liknande praxis, ehuru »undantagstallen»

aro så talrika i förhållande till hela antalet sökande, att nian i det föreliggande

materialet icke kan bestämt urskilja, huruvida så är förhållandet

Storleken av de beviljade mödrahjälpsbeloppen. I tab. 14 meddelas hur

de mödrar vilkas ansökningar beviljats, fördela sig efter storleken av det

belopp de erhållit. .Därjämte angives det genomsnittliga beloppet av beviljad

mo dra hjälp mom de olika distrikten. Nedanstående tablå utvisar för riket i

dess helhet samt för landsbygden och städerna de gifta respektive ogifta (och

förut gifta) mödrarnas procentuella fördelning med avseende på det beviljade

beloppets storlek: J

Hela riket.

Landsbygden.

Gifta.............

Övriga...........

Samtliga

Städerna.

Gifta

Övriga . .

Procentuella antalet mödrar som i mödrahjälp erhållit (kr.)

1—74

Samtliga

Samtliga orter.

Gifta..........

Övriga........

Samtliga

6.9

3.2

6.2

10.3

5.9

8.0

7.6

4.i

0 8

75-124

13.6

10.5

12.9

19.2

13.9

17.5

14.8

11.5

14.o

125-174 175-224

226-274

275-299

19.9

16.c

19.2

18.o

17.8

17.9

19.5

16.9

18.9

22.3

23-s

18.o

17.8

18.o

21.4

21.9

215

300

16.7

25.0

18.4

13.2

19.5

15.2

15.9

23.3

17.7

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5.

4.2

4.7

4 3

9.3

6.9

4.5

6.2

4.9

16-4

16.2

164

15.6

15.8

15.0

16.3

16.1

16.2

782 40

Tillhopa

100. o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

På landsbygden ha drygt Vs, i städerna knappt Vs av mödrarna erhållit omkring

200 kronor i mödrahjälp, vilket är det vanligaste beloppet1). Därjämte

ha emellertid på landsbygden belopp på omkring 150 kronor samt 250 kronor,

i städerna belopp på omkring 100 kronor samt 150 kronor utdelats i nära nog

samma relativa omfattning. Ganska vanligt är också högsta beloppet (300

kronor), vilket tilldelats nära Ve av mödrarna såväl på landsbygden som i städerna.

De ogifta (och förut gifta) mödrarna ha oftare erhållit omkring 250

än 200 kronor.

Medeltalet beviljad mödrahjälp utgjorde på landsbygden 195 kronor, i städerna

188 kronor. Icke obetydliga skillnader förekomma mellan de olika

distrikten. För landsbygdens vidkommande har sålunda Västerbottens län att

uppvisa ett genomsnittligt belopp på 227 kronor, det lägsta beloppet återfinner

man i Kristianstads län (150 kronor).

Emellertid karakteriseras mödrahjälpsnämndernas politik vid fastställandet

av de beviljade beloppen icke entydigt av ovan anförda medeltal. För ett något

närmare studium av den praxis de tillämpa hänvisas dels till de i tab. 14 redovisade

fördelningstalen, dels till den i tab. 15 företagna sammanställningen

av avslagsfrekvensen, det vanligaste beloppet, genomsnittsbeloppet samt frekvensen

av högsta beloppet. Vad landsbygden beträffar utgör det vanligaste

beloppet i en del distrikt 150 kronor (i Östergötlands län 100 kronor), i andra

distrikt däremot 200 eller 250 kronor. I flera distrikt är maximibeloppet vanligast,

så t. ex. i Jönköpings, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. I

andra distrikt är det däremot rätt sällan som högsta beloppet beviljas; i

Kristianstads län synes högsta beloppet utgå endast i rena undantagsfall.

Såsom redan nämnts, synas mödrahjälpsnämnderna vid handläggningen av

de gifta mödrarnas ansökningar i främsta rummet fästa avseende vid mannens

årsinkomst och det antal barn som den sökande hade tidigare. Detta tar sig

uttryck även däri, att det synes råda ett tämligen regelbundet samband mellan

dessa båda faktorer och storleken av det i varje särskilt fall beviljade mödrahjälpsbeloppet,

ett samband som framträder tydligt i sådana distrikt, där

antalet sökande är tillräckligt stort för att man på statistisk väg skall kunna

närmare undersöka den praxis som utbildat sig2).

Mödrahjälpens totala belopp och dess fördelning på olika ändamål. I tab. 16

meddelas, i tusental kronor, det totala belopp som utbetalats i mödrahjälp

inom de olika distrikten till mödrar som beröras av denna undersökning. Dessutom

angives, hur stora belopp som anslagits till olika ändamål enligt mödrahjälpsnämndernas

beslut. Specifikationen av dessa ändamål är icke överallt

lika, varför det vid bearbetningen av ifrågavarande uppgifter blivit nödvändigt

företaga vissa sammanslagningar och förenklingar. Så t. ex. ha de belopp

som beviljats för säng och sängutrustning åt modern och (eller) barnet eller

för gångkläder åt modern sammanslagits under en rubrik. Under rubriken

diverse, vilken omfattar utgifter i samband med förlossningen, hyra m. m., ha

förts vissa belopp, vilkas användning ej närmare specificerats. I Skaraborgs

län angives icke i mödrahjälpsnämndernas beslut, hur mycket som skall användas

till vart och ett av de olika ändamål för vilka hjälpen beviljats. Detsamma

förekommer i viss utsträckning även på andra håll, men då vanligen

med hänvisning till det förslag, som barnavårdsnämnden framställt. Yid bearbetningen

har i sådana fall det beviljade beloppet fördelats i enlighet

härmed.

i) Man kan iaktta, att de beviljade summorna i viss utsträckning koncentrera sig till

de jämna beloppen 100, 150, 200 oell 250 kronor.

P Studiet av detta samband är ännu icke helt avslutat. Det kommer att kompletteras

med en undersökning av de särskilda orsaker, som föranleda avvikelser från praxis.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

163

Tab. 14. Sökande sora erhållit mödrahjälp, fördelade efter mödrahjåJpsbeloppets

storlek.

Mod ra hjälpt områd en

Antal sökande som i mödrahjälp erhållit (kr.)

1—74

75—

124

125—

174

175 —

224

225—

274

275 —

299

300

Summa

sö
kande
som
erhållit
hjälp
-

Beril

jat

belopp

i

medel
tal
kr.

Stockholm..................

Stockholms län ............

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Uppsala län ..............

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Södermanlands län ........

Därav på landsbygden ....

•• i städerna..........

Östergötlands län ..........

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Norrköping................

Jönköpings län ............

Därav på landsbygden ....

» i städerna ..........

Kronobergs län ............

Därav på landsbygden ....

» i städerna ..........

Kalmar läns norra ........

Därav på landsbygden . . .i

» i städerna ..........

Kalmar läns södra ........

Därav på landsbygden ....

» i städerna .........-..

Gotlands län ..............

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Blekinge län ..............

Därav på landsbygden ....

o i städerna..........

Kristianstads län ..........

Därav på landsbygden ....

» i städerna ..........

Malmöhus län ............

Därav på landsbygden ....

» i städerna ..........

Malmö....................

Hälsingborg................

Hallands län..............

Därav på landsbygden

» i städerna ..........

35

72

76

65

74 ;

16

26

64

61

17

12

17

37

35

11

4

8

17

26

6

9

35

38

19

21

8

27

34

15

20

1

8

4

4

1

14

27

35

44

28

9

18

29

36

21

5

9

6

8

7

33

61

42

29

22

26

48

39

27

19

7

13

3

2

3 t

1

3

4

3

11

31

46

41

34

27

23

31

32

27

20

8

15

9

7

7

12

24

36

32

11

11

23

31

30

11

1

1

5

2

—

2

13

25

27

14

1

12

23

25

13

1

1

2

2

1

4

13

39

41

36

2

9

32

31

29

2

4

7

10

7

3

10

14

14

12

3

7

14

14

10

—

3

—

—

2

27

40

52

68

33

20

27

43

57

31

7

13

9

11

2

42

72

83

81

33

37

66

77

74

31

5

6

6

7

2

22

49

62

72

71

18

33

50

62

60

4

16

12

10

11

18

12

14

17

18

7

6

26

10

2

7

29

26

26

23

6

21

22

19

22

1

8

4

7

1

58

57

437

195

4

68

245

200

2

37

151

193

2

31

94

213

4

7

133

164

3

6

113

165

1

1

20

160

6

18

172

180

4

11

128

ISO

2

7

44

179

10

23

220

156

10

22

191

161

—

1

29

121

13

15

50

251

4

55

238

179

4

40

177

180

—

15

61

177

8

10

133

169

7

10

123

170

1

—

10

154

7

24

112

204

5

22

101

204

2

2

11

201

11

25

169

209

8

22

133

212

3

3

36

197

10

20

83

214

8

18

74

214

2

2

9

217

2

28

250

177

1

25

204

183

1

3

46

151

4

1

316

149

4

1

290

150

—

—

26

138

7

46

329

191

6

42

271

195

1

4

58

170

7

20

160

192

1

—

52

149

3

10

124

174

2

7

99

174

1

3

25

175

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl, Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mödrahjälpsområden

Antal sökande som i mödrahjälp

erhållit (kr.)

Summ

sö-

kande

som

erhålli

hjälp

Be- siljat |

belopp |

i

medel-

tal

kr.

1—74

75 —

124

125—

174

175—

224

225—

274

275—

299

300

Göteborgs och Bohus län ...

16

48

57

63

31

3

33

251

170

Därav på landsbygden . . .

14

37

47

55

24

3

28

208

180

» i städerna..........

2

11

10

8

7

5

43

174

Göteborg .............

14

33

28

54

60

14

62

265

210

Älvsborgs län............

24

66

58

67

36

11

32

294

173

Därav på landsbygden . . . .

19

48

44

60

27

11

25

234

176

» i städerna ..........

5

18

14

7

9

7

60

161

Skaraborgs län .........

21

52

104

132

39

7

27

382

174

Därav på landsbygden .. . .

13

32

87

119

34

7

25

317

181 i

» i städerna ..........

8

20

17

13

5

2

65

141 i

Värmlands län ........

24

50

70

72

74

11

102

403

206

Därav på landsbygden . . . .

15

43

60

66

73

10

91

358

211

» i städerna ..........

9

7

10

6

1

1

11

45

171

Örebro län ...........

12

14

15

24

24

11

17

117

199

Därav på landsbygden . . . .

11

13

12

19

19

9

17

100

198

» i städerna..........

1

1

3

5

5

2

17

199

Västmanlands län......

14

16

20

25

16

8

21

120

191

Därav på landsbygden .. .

12

14

16

19

14

7

16

98

188

» i städerna .........

2

2

4

6

2

1

5

22

201

Kopparbergs län..........

12

23

32

34

30

4

87

222

222

Därav på landsbygden ....

11

21

30

31

28

4

82

207

223

» i städerna..........

1

2

2

3

2

5

15

210

Gävleborgs län .......

18

43

61

80

78

23

102

403

214

Därav på landsbygden ....

« i städerna.........

18

43

57

4

76

4

76

21

2

90

12

381

22

211

255

Gävle ................

4

8

5

7

5

1

—

30

154

Västernorrlands län......

24

64

90

129

140

45

87

579

205

Därav på landsbygden ....

22

60

77

121

130

44

85

539

206

» i städerna .........

2

4

13

8

10

1

2

40

183 j

Jämtlands län .......

Därav på landsbygden ....

» i städerna ........

13

12

1

53

50

3

81

77

4

57

54

3

31

31

10

10

23

23

268

257

11

173 ;

175 |

137 !

Västerbottens län .....

Därav på landsbygden ....

» i städerna ........

27

24

3

44

39

5

58

58

114

106

8

186

180

6

23

23

177

175

2

629

605

24

225 |

227

174

Norrbottens län........

21

35

122

169

170

50

61

628

208

Därav på landsbygden ....

» i städerna.......

19

2

30

5

116

6

167

2

163

7

43

7

55

6

593

35

208

211

Hela riket . .

•)527

1,086

1.468

1,670

1.371

380

1.258

7,760

194

Därav på landsbygden:

gifta ..........

326

638

937

1,048

784

197

773

4,703

192

övriga ..........

40

131

207

297

313

59

202

1,249

208

samtliga .......

Därav i städerna:

366

769

1,144

1,345

1,097

256

975

5,952

195

gifta....................

127

238

223

224

163

71

193

1,239

182

övriga ...........

34

79

101

101

lil

53

90

569

202

samtliga .........

161 1

317 1

324

325 1

274

124

283

1,808

188

r) Därav 15 som i mödrahjälp erhållit mindre än 25 kronor.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

165

Tab. 15. Avslagsprocent, vanligaste mödrahjälpsbelopp, genomsnittligt mödrahjälpsbelopp

saint frekvensen av högsta beloppet inom olika mödrahjälpsområden.

Mödrahjälpsområden

Lands

bygden

Städerna

Avslag

i % av

samtliga

ansökn.1,

Vanli-

gaste

belopp

kr.2 *)

Genom-

snittl.

belopp

kr.8)

Procent

sökande

som fåtl

300 kr.4)

Avslag

i % av

samtliga

an sokn.1)

Vanli-

gaste

belopp

kr.2)

Genom-

snittl.

belopp

kr.8)

Procent

sökande

som fått

300 kr.4)

Stockholm ..............

—

—

—

—

4.4

195

13.o

Stockholms län..........

4.2

150

193

24.5

(13.o)

200

213

(33.o)

Uppsala län ............

5.o

150

165

5.3

(160)

.Södermanlands län......

12.3

200

180

8.6

(25.4)

179''

Ostergötlands län........

7.7

100

161

11.5

121

Norrköping..............

—

—

~

—

(18.o)

275

251

(30. o)

Jönköpings län..........

10.2

180

22.6

(9.o)

100

177

(24.6)

Kronobergs län..........

10.2

150

170

8.i

(154)

Kalmar läns norra ......

6-5

200

204

21.8

(201)

Kalmar läns södra ......

6.3

150

212

16.5

197''

Gotlands län............

(2.6)

214

(24.3)

Blekinge län ............

3.3

200

183

12.2

(11.5)

151

Kristianstads län........

13.7

150

150

0.3

138

Malmöhus län ..........

4.9

200

195

15.5

(14.7)

100

170

(6.9)

Malmö..................

—

—

—

—

16.5

192

18.8

Hälsingborg ............

—

—

—

—

(16.1)

150

149

(-)

Hallands län ............

8.3

(150 o.l

\ 250 /

174

(7.1)

175

Göteborgs och Bohus län

14.i

200 ''

180

13.5

(17.3)

174

Göteborg................

—

—

—

—

8.o

250

210

23.4

Alvsborgs län ..........

3.3

200

176

10.7

(10.4)

100

161

(11.7)

Skaraborgs län..........

6.5

200

181

7.9

(14.5)

100

141

''(3.1)

Värmlands län ..........

7.3

250

211

25.4

(23.7)

171

Örebro län..............

25.4

198

17.0

(199)

Västmanlands län........

16.9

188

(16.3)

(201)

Kopparbergs län ........

8.8

223

40. o

(210)

Gävleborgs län..........

6.2

250

211

23.n

(255)

Gävle ............

_

154

Västernorrlands län......

6.4

250

206

15.7

183

Jämtlands län ..........

6.9

150

175

9.o

(137)

Västerbottens län........

3.8

250

227

28.9

(174)

Norrbottens län..........

2.1

200

208

9.3

•

211

Hela riket ..............!

7.1

200

195

16.4

11.9

200

188

15.6

l) Med punkt angives att hela antalet sökande understiger 50, varvid något procenttal

icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter, i förhållande till vilket procenttalet

beräknats, understiger 100.

a) Oavsett frekvensen av högsta beloppet (300 kronor). Det vanligaste beloppet angives

endast, därest minst ‘/s av samtliga sökande som fått hjälp erhållit detta belopp och därest

hela antalet sökande som fått hjälp uppgår till minst 50.

s) Med punkt angives att antalet sökande som fått hjälp, understiger 10, varvid något

medeltal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter, som ligger till grund för

medeltalsberäkningen, understiger 25.

4) I förhållande till antalet sökande som fått hjälp. Punkt betecknar att detta antal

understiger 50, parentes att det utgör minst 50 men understiger 100.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl, Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

I nedanstående tablå angives för landsbygden, städerna och samtliga orter

samt för gifta och ogifta, det totala mödrahjälpsbeloppets procentuella fördelning

på olika ändamål (procenttalen äro beräknade med uteslutande av det i

Skaraborgs län beviljade mödrahjälpsbeloppet):

För nedanstående

ändamål beviljad mödrahjälp i %

av det totala beloppet

Personlig

utrustning

Kost-

förbättring

Tand-

vård

Hem-

hjälp

Inackordering

Hela riket.

Landsbygden.

på vård- hem

hos an- höriga

hos

andra

Diverse

Tillhopa

Gifta ..........

42.6

27.3

6.9

19.7

0.2

0.4

0.1

2.8

lOO.o

Övriga.......

39.7

17.4

4.8

2.9

6.4

20.9

5.1

2.8

100.0

Samtliga.....

42.0

25.0

6.4

15.8

1.0

5.1

1.8

2.8

100.O

Städerna.

Gifta ........

35.9

38.o

16.3

6.8

0.4

0.6

0.2

1.8

lOO.o

Övriga.......

28.2

23.o

7.7

0.7

16-4

13.9

4.5

5.6

lOO.o

Samtliga ....

38.8

32.8

13.4

4.7

o.o

5.1

1.7

8.1

lOO.o

Samtliga orter.

Gifta ........

41.3

29.5

8.8

17.o

0-2

0.4

0.2

2.6

lOO.o

Övriga.......

36.1

19.1

5.7

2.3

9.5

18.8

4.8

3.7

lOO.o

Samtliga.....

39.9

26 s

8.0

13.8

2.6

5.1

1.4

2.9

lOO.o

Av det totala belopp vartill mödrahjälpen uppgick, skulle enligt mödrahjälpsnämndernas

anvisningar 2!r, (på landsbygden 42 procent, i städerna 33

procent) användas till personlig utrustning åt moder och barn, något över lU

(på landsbygden 25 procent, i städerna 33 procent) till kostförbättring. Till

tandvård har anslagits 8 procent av totalbeloppet (på landsbygden 6 procent,

i städerna 13 procent). Det för hemhjälp beviljade beloppet uppgår till 13

procent av totalsumman (på landsbygden 16 procent, i städerna däremot endast

5 procent). Något över procent ha anslagits till vistelse på vårdhem; i

detta fall uppvisa städerna den högsta siffran, nämligen 6 procent, mot landsbygdens

knappa 2 procent. För inackordering hos anhöriga har såväl på landsbygden

som i städerna ungefär 5 procent av totalbeloppet anslagits, och för

inackordering hos andra än sökandens anhöriga omkring IV2 procent. Slutligen

tillkommer för diverse ändamål på landsbygden ej fullt 3 procent, i städerna

något över 3 procent.

De ogifta mödrarna ha i större utsträckning än de gifta erhållit hjälp till

vistelse på vårdhem, till inackordering hos anhöriga eller hos andra. Av det

totala belopp, som de ogifta (och förut gifta) erhållit, lia närmare 10 procent

respektive 19 procent och 5 procent anslagits till dessa ändamål, medan motsvarande

andelar för de gifta mödrarna sammanlagt uppgå till mindre än 1

procent. Däremot har understöd för hemhjälp beviljats de gifta mödrarna i

större omfattning än de ogifta (17 procent mot något över 2 procent). Eftersom

de ogifta mödrarna relativt sett äro betydligt talrikare i städerna än på

landsbygden, bidrar detta till att förklara de ovan angivna skillnaderna mellan

landsbygden och städerna med avseende på mödrahj alpens användning.

Mellan de skilda mödrahj älpsområdena förekomma också vissa olikheter.

I Stockholms stad och län, i Malmö samt i Uppsala län ha relativt stora belopp

(cirka Vs av totalsumman) anslagits till tandvård, medan däremot i åtskilliga

distrikt dylik användning av mödrahjälpen synes förekomma endast i obetydlig

omfattning, så t. ex. i Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 (Bilagor).

1’ab. 16. Det totala beloppet beviljad mödralijälp inom olika mödrahjälpsområden,

och dess fördelning på olika ändamål, i tusental kronor.

167

Mödrahjälpsområden

Person-

lig

utrust- ning åt

moder

och

barn

1,000

kr.

Kost- för- b alt- rin g

1,000

kr.

Tand-

yård

1,000

kr.

Inackordering

)iverse

1,000

kr.

junima

mödra-

hjälp

1,000

kr.

Hem-

hjälp

1,000

kr.

på

vård-

hem

1,000

kr.

hos

anhö-

riga

1,000

kr.

I

hos

andra

1,000

kr.

26.0

22.6

16.8

2.0

6.5

5.7

2.0

3.6

85.2

16.2

16.2

12.7

1.9

0.2

0.6

0.1

0.9

48.8

9.8

6.4

4.i

O.i

6.3

5.1

1.9

2.7

36.4

18.1

11.3

10.8

4.0

1.2

1.0

0.5

2.2

49.1

.13-8

8.8

8.6

4.0

—

0-3

—

1.5

37.0

4.3

2.6

2.2

O.o

1.2

0.7

0.5

0.7

12.1

3.5

7.8

4.0

3.5

0-3

1.9

0.4

0.4

21.8

2.9

6.8

3.6

3.3

— .

0.2

—

0.8

17.1

0.6

1.0

0.4

0.2

0.3

1.7

0.4

0.1

4.7

17.1

5.0

3.8

2.5

1.3

0.4

0.4

1.0

31.0

13.4

4.2

3.0

2.4

—

0.1

—

0.2

23.3

3.7

0.8

0.3

0.1

1.3

0.3

0.4

0.8

7.7

15.4

5.4

2.1

4.0

4.5

1.6

0.3

1.0

34. s

13.4

5.2

1.9

4.o

0.1

0.1

0.1

0.6

25.4

2.o

0.2

0.2

O.o

4.4

1.5

0.2

0.4

8.9

1.7

9.6

0.6

0.4

0.1

—

—

0.1

12.5

1.3

7.6

0.6

0.4

—

—

—

O.i

10.o

. 0.4

2.o

—

—

O.i

—

—

—

2-5

. 20.8

13.8

0.8

2.3

1.2

i.i

O.i

2.5

42.6

. 17.8

11.7

0.7

2.3

—

—

O.i

2.4

35.0

3.o

2.1

O.i

—

1.2

i.i

—

O.i

7.6

8.5

6.s

1.2

3.0

1.7

0.9

—

0’2

22.4

. 7.6

6.2

1.0

3.6

0.2

—

—

0.1

18.7

. 0.9

O.i

0.2

—

1.5

0.9

—

0.1

3.7

8.3

5.7

1.5

4.4

0.8

1.0

0.6

0.6

22.8

3.G

5.o

1.3

4.3

O.i

—

0.1

0.5

17.9

1.7

0.7

0.2

O.i

0.7

1.0

0.4

O.i

4.9

. 13.9

8.2

2.9

5.8

1.0

1.2

0.9

1.4

35.3

. 11.2

6.6

2.6

5.7

0.2

—

0.3

0.8

27.4

2.7

1.6

0.3

0.1

0.8

1.2

0.6

0.6

7.9

8.5

3.8

0.2

3.3

0.5

1.0

—

0.5

17.8

. 6.8

3.3

0.1

3.o

O.i

0.2

—

0.4

13.9

1.7

0.5

O.i

0.3

0.4

0.8

0.1

3.9

. 23.1

8.7

4.8

2.9

0.8

3.3

—

0.7

! 44.3

. 18.0

7.2

4.6

2.9

—

0.2

—

0.2

33.0

. 5.i

1.6

0.3

O.o

0.8

3.1

—

0.5

11.3

. 23.9

9.2

0.6

6.1

0.4

6.0

0.9

0.9

47.0

. 16.4

7.7

0.4

5.9

—

O.i

—

0.2

30-7

7.5

1.5

0.2

0.2

0.4

4.9

0.9

0.7

16.8

. 21.5

26.5

3.5

2.7

0.8

5.9

0.7

1.2

62.8

. 16.2

23 4

3.2

2.7

0.3

—

—

1.0

46.8

5.3

3.1

0.3

O.o

0.5

5.9

0.7

0.2

16.o

8.4

7.4

4.3

—

0.3

—

—

—

20.4

. . 5.8

3.7

3.0

—

—

—

—

—

13.1

2.6

3.7

0.7

—

0.3

—

—

—

7.3

2.5

4.7

0.1

—

0.4

—

—

0.1

7.8

1.8

3.3

O.i

—

—

—

—

0.1

5.3

0.7

1.4

—

-■

0.4

—

—

O.o

2.5

10.9

4.3

0.4

3.0

0.4

1.8

—

0.8

21.6

. . 9.4

4.0

0.4

3.0

0.8

—

0.5

17.6

. . 1.6

0.8

—

—

0.4

1*6

—

0.3

4.0

Stockholm........

Gifta...............

Övriga.............

Stockholms län .....

Gifta...............

Övriga.............

Uppsala län ......

Gifta..............

Övriga............

Södermanlands län

Gifta..............

Övriga.............

Östergötlands län ..

Gifta..............

Övriga............

Norrköping........

Gifta..............

Övriga............

Jönköpings län

Gifta..............

Övriga............

Kronobergs län

Gifta..............

Övriga............

Kalmar läns norra

Gifta..............

Övriga............

Kalmar läns södra

Gifta..............

Övriga............

Gotlands län ......

Gifta''..............

Övriga............

Blekinge län ......

Gifta.............

Övriga...........

Kristianstads län .

Gifta.............

Övriga...........

Malmöhus län ...

Gifta.............

Övriga...........

Malmö...........

Gifta.............

Övriga...........

Hälsingborg.......

Gifta.............

Övriga...........

Hallands län.....

Gifta.............

Övriga...........

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mödrahjälpsområdon

Göteborgs och Bohus län

Gifta..................

Övriga................

Göteborg ..............

Gifta..................

Övriga................

Älvsborgs län..........

Gifta...............

Övriga................

Skaraborgs län .........

Gifta...................

Övriga.................

Värmlands län .........

Gifta...................

Övriga.................

örebro län .............

Gifta...................

Övriga .................

Västmanlands län.......

Gifta...................

Övriga.................

Kopparbergs län .......

Gifta ...................

Övriga.................

Gävleborgs län .........

Gifta...................

Övriga.................

Gävle .................

Gifta...................

Övriga.................

j Västernorrlands län.....

j Gifta...................

Övriga..................

Jämtlands län ..........

Gifta....................

Övriga..................

I Västerbottens län ........

Gifta....................

Övriga..................

Norrbottens län..........

Gifta....................

Övriga..................

Hela riket.1)

Landsbygden ............

Gifta....................

Övriga..................

Städerna ................

Gifta....................

Övriga..................

Samtliga orter ..........

Gifta....................

Övriga ..................

Persen

Hg

utrus

Kosl- , för- bätt- ring

1,000

kr.

Tand-

vård

1,000

kr.

Hem-

hjälp

1,00C

kr.

Inackordering

ning

moder

och

barn

1,000

kr.

på

vård-

hem

1,000

kr.

hos

anhö-

riga

],000

kr.

hos

andra

1,000

kr.

Divers

1,000

kr.

e mödra- hjälp

1,000

kr.

. . 14.9

23.8

0.9

2.3

0.3

0.1

0.7

1.9

44.9

12.5

19.9

0.7

2.3

—

O.i

—

1.9

37.4

2.4

3.9

0.2

—

0.3

—

0.7

7.5

21.4

18.6

5.4

1.2

3.7

3.0

i.i

1.4

55.8

15.c

15.2

4.8

1.2

0.2

0.2

0.2

1.0

38.4

5.s

3.4

0.6

O.o

3.5

2.8

0.9

0.4

17.4

13.9

20.6

1.4

8.8

0 2

2.5

1.5

2.0

50.91

11.2

17.9

1.4

8.6

O.i

0.8

0.1

1.6

41.*|

2.7

2.7

O.o

0.2

O.i

2.2

1.4

0.4

TJ\

66.7

58.9

7.8

34.7

23.8

ö.o

11.9

2.4

4.2

0.8

0.3

83.1

24.9

18.1

3.6

11.4

O.i

0.5

0.3

58.9

. | 9.8

5.7

1.4

0.5

2.3

3.7

0.8

O.o

24.2

11.0

4.0

1.1

2.3

1.8

2.4

_

0.6

23.2

7.o

2.5

0.9

2.2

0.2

0.2

—

0.3

13.8

4.o

1.5

0.2

O.i

1.6

2.2

—

0.8

9.9;

9.5

5.8

1.7

1.9

1.5

2.0

0.4

0.1

22.9

7.6

4.8

1.4

1.9

0.2

0.1

—

0.1

16.i

1.9

1.0

0.3

.—

1.3

1.9

0.4

—

6.8|

20.3

12.6

1.4

7.1

0.3

4.8

_

2.3

48.8!

12.5

8.8

1.0

6.7

—

0.2

—

1.5

30.7!

7.8

3.8

0.4

0.4

0.3

4.6

0.8

18.1!

38.1

15.7

11.7

13.o

1.4

3.6

0.9

2.0

86.4

24.5

11.6

8.3

11.5

0.3

0.4

O.i

0.9

57. el

13.6

4.i

3.4

1.5

1.1

3.2

0.8

1.1

28.8!

1.2

2.5

0.2

0.4

- ''

0.3

_

0.8

2.o

0.2

0.4

_

_

3.4

1.2

0.4

0.5

—

O.o

—

0.3

—

—

36.2

38.4

10.6

18.3

1.2

8.2

4.4

1.3

118.6

24.8

31.4

8.i

16.7

—

0.1

_

0.8

81.9

11.4

7.0

2.5

1.6

1.2

8.1

4.4

0.5

36.7

19.8

12.7

2.7

5.8

1.0

2.6

1.0

0.7 i

46.3

lo. G

9.9

1.9

5.3

—

O.o

0.1

0.4

33.2

4.2

2.8

0.8

0.5

1.0

2.6

0.9

0.3

13.1

66.4

20.7

4.0

34.9

0.7

5.6

1.1

7.8

141.2

57.g

19.2

3.7

31.o

—

0.2

0.4

6.1

121.2

8.8

1.5

0.3

0.9

0.7

5-4

0.7

1.7 1

20. o

54.4

25.]

11.2

31.9

0.4

2.s

1.0

4.2

130 5

48.!

22.7

10.o

30.6

O.i

—

0.2

3.4

115.1

6.3

2.4

1.2

1.3

0.3

2.3

0.8

0.8

15.4

463.7

276.4

71.0

175.0

17.5

56.2

14.1

31.o

1,162.4

902.9

363.4

232.5

58.8

167.6

1.4

3.2

1.3

23 9

100.3

43.9

12.2

7.4

16.1

53.o

12.8

7.i

259.5

110.2

108.6

44.2

15 5

19.0

17.0

5 5

10 4

340.2

7S.2

82.5

35.4

14.7

0.9

1.2

0.4

4.o

225.4

32.o

26.1

8.8

0.8

18.7

15.8

5.i

6.4

114.8

573.0

385.0

115.2

190.5

37.1

73.2

19.6

41 4 1

,502.6

,128.3

441.5

315.o

94.2

182.3

2.3

4.4

1.8

27.9 1

132.4

70.o

21,o

8.2

34.8

68.8

17.8

13.5

374.3

l> I totalsummorna (kolumnen längst till .höger) ingår

även

Skaraborgs län,

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Majda proposition nr 5 (Bilagor).

Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs och Västerbottens län (mindre än 5 procent

av totalbeloppet; i Jönköpings län utgör det för tandvård beviljade, särskilt

specificerade beloppet endast 2 procent, men därtill kommer ett obestämt,

mindre belopp som ingår under olika beteckningar, t. ex. tandvård och hemhjälp

och dylikt). I Västerbottens och Norrbottens län har närmare 1U av

totalbeloppet anslagits till hemhjälp, medan — bortsett från de städer som

utgöra egna distrikt — motsvarande andel utgör mindre än 10 procent i Stockholms,

Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands

län. I fråga örn posten personlig utrustning förekomma variationer,

från 16 procent (Uppsala län) upp till 55 procent (Södermanlands län) och i

fråga örn posten kostförbättring variationer från likaledes 16 procent (Södermanlands

län och Östergötlands län) upp till 53 å 54 procent (Göteborgs och

Bohus län samt Gävle), 62 procent (Hälsingborg) och till och med 78 procent

(Norrköping).

Ordalier till ansöknings frekvensens variationer. Såsom ovan framhållits är

det åtminstone ur rent siffermässig synpunkt ansökningsfrekvensen som är avgörande

för den omfattning mödrahjälpen erhållit inom olika distrikt. Att

barnaföderskorna ansökt örn mödrahjälp i sä olika omfattning som de i det

föregående anförda relativtalen utvisa, torde i viss grad sammanhänga med

att hjälpbehovet är olika inom olika distrikt. Bland de faktorer som bestämma

hjälpbehovets omfattning, bör särskilt avseende fästas dels vid det relativa

antalet ogifta (och förut gifta] mödrar, dels vid barnfrekvensen över huvud

inom de olika distrikten. I tab. 17 meddelas vissa uppgifter, ägnade att belysa

dessa förhållanden.

Det torde kunna antagas att de ogifta och förut gifta mödrarna i större utsträckning

än de gifta äro i behov av mödrahjälp. Såsom förut visats äro de

också betydligt fler, relativt sett, bland barnaföderskor som ansökt örn mödrahjälp

än bland samtliga barnaföderskor (22 procent mot högst 13 procent) och

deras ansökningar ha beviljats i något större omfattning än de gifta mödrarnas

(96 procent mot 91 procent). I Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län synes den relativt höga ansökningsfrekvensen i någon mån bero på att

ogifta och förut gifta mödrar över huvud taget äro jämförelsevis talrika i dessa

distrikt (20 å 25 procent av samtliga barnaföderskor år 1937). Däremot uppvisa

t. ex. Jönköpings, Kronobergs, Hallands och Älvsborgs län ett relativt

lågt antal ogifta och förut gifta barnaföderskor (8 å 10 procent år 1937), vilket

torde hjälpa till att hålla ansökningsfrekvensen nere i dessa distrikt.

Vidare föreligger ett tydligt samband mellan ansökningsfrekvensen i

respektive distrikt och medeltalet barn i sådana bestående äktenskap, i vilka

moderns ålder icke överstiger 45 år, beräknat på grundval av vissa uppgifter i

1936 års partiella folkräkning. Detta bidrar i första hand till att förklara den

låga ansökningsfrekvensen i de städer som utgöra särskilda mödrahjälpsområden.

Medeltalet barn per bestående äktenskap är nämligen här betydligt

lägre än i de övriga distrikten (mindre än 2.o). Detsamma gäller, så vitt man

kan döma, även för övriga städer. I fråga örn landsbygden utmärkas särskilt

Örebro och Stockholms län av ett lågt medeltal barn per bestående äktenskap

(2.o) och likaledes av en låg ansökningsfrekvens (33 respektive 38 procent).

Däremot förete Västerbottens, Jämtlands, Blekinge och Norrbottens län relativt

höga siffror för medeltalet barn i de bestående äktenskapen (2.5 å 2.8)

och ävenledes hög ansökningsfrekvens (77 å 93 procent). Även i övrigt är

sambandet mellan barnantalet i de bestående äktenskapen och ansökningsfrekvensen

ganska tydligt.

Genom s. k. partialkorrelation har man i fråga örn landsbygden beräknat,

att i genomsnitt procenttalet sökande barnaföderskor ökas respektive minskas

med 1.2 för varje enhet, varmed procenttalet ogifta och förut gifta bland samt
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. May.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 17. Ansökningsfrekvens, procentuellt antal gifta och förut gifta bland

samtliga barnaföderskor, medeltal barn i bestående äktenskap och bland

gifta sökande samt korrigerad ansökningsfrekyens för landsbygden

i olika mödrabjälpsområden.

Landsbygden i

Procent

sökande bland

samtliga barna- föderskor

Procent

gifta och förut

gifta bland

samtliga barna- föderskor x)

Medeltal

barn i

bestående

äktenskap 1 2 *)

Korrigerad

ansöknings- frekvens

(procent) s)

Medeltal

barn per gift

sökande 4)

38

13

2.02

59

2.61

Uppsala län...........

48

17

2.33

46

3.ii

Södermanlands län ....

48

13

2.26

55

2.71

Ostergötlands län......

42

14

2.28

46

3.56

Jönköpings län........

48

7

2.38

55

2.75

Kronobergs län........

40

9

2.39

44

2.68

Kalmar län............

53

10

2.4 3

53

2.82

Gotlands län..........

56

15

2.40

52

2.82

Blekinge län ..........

77

15

2.66

57

2.82

Kristanstads län ......

55

15

2.42

50

3.04

Malmöhus län ........

49

16

2.42

43

3.oi

Hallands län..........

41

8

2.48

41

3.17

Göteborgs och Bohus län

65

7

2.34

74

2.71

Alvsborgs län..........

42

8

2.33

51

2.80

Skaraborgs län.........

69

10

2.39

72

2.82

Värmlands län ........

73

15

2.22

80

2.45

Örebro län............

33

15

1.98

54

2.96

Västmanlands län......

40

17

2''35

37

3.45

Kopparbergs län ......

44

16

2.18

52

2.83

Gävleborgs län........

72

25

2.22

67

2.82

Västernorrlands län. ...

85

20

2.30

81

2.62

Jämtlands län ........

78

25

2.54

54

2.75

Västerbottens län......

93

10

2.55

86

2.73

Norrbottens län........

81

9

2.76

63

3.33

liga barnaföderskor ökas respektive minskas, och med 6.o för varje ökning

respektive minskning med 0.1 av medeltalet barn per bestående äktenskap.

Med användning av dessa koefficienter ha de iakttagna procenttalen för ansökningsfrekvensen

på landsbygden i respektive distrikt korrigerats på sådant

sätt, att de ge uttryck åt den sannolika ansökningsfrekvensen, därest det relativa

antalet ogifta och förut gifta samt medeltalet barn per bestående äktenskap

överallt vore lika. Det visar sig att den starka variation som de iakttagna

procenttalen förete, härigenom avsevärt reduceras. För flertalet distrikt uppgår

den under nyssnämnda förutsättning beräknade, sannolika ansökningsfrekvensen

till 45 å 65 procent, med en tydlig koncentration omkring genomsnittsfrekvensen

för samtliga distrikt (57 procent, ovägt medeltal för landsbygden).

I några fall, så t. ex. för Göteborgs och Bohus län, ökas emellertid

avståndet från genomsnittsfrekvensen. Avsevärt under denna ligger endast

Västmanlands län (37 procent), medan däremot Skaraborgs, Göteborgs och

1) I medeltal åren. 1934—1937.

2) På grundval av folkräkningen 1936 beräknade tal för bestående äktenskap (med barn)

i vilka moderns ålder icke överstiger 45 år.

s) Jfr texten.

4) Det barn, för vilket ansökan örn hjälp gjordes, medräknat.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län förete relativt höga

siffror (72 å 86 procent). Det förtjänar särskilt framhållas, att skillnaden

mellan Norrlandslänen och flertalet övriga län icke längre ter sig så stor, och

att Blekinge län som befann sig högst på skalan bland de syd- och mellansvenska

distrikten, samt Örebro län, som intog den lägsta positionen, icke

längre utvisa någon större avvikelse från genomsnittet.

Man synes av det ovan anförda kunna sluta sig till att de skillnader som

ansökningsfrekvensen företer i de skilda mödrahjälpsområdena, i ganska hög

grad sammanhänger med vissa av demografiska förhållanden betingade olikheter

i hjälpbehovets omfattning. De kvarstående olikheterna äro dock rätt

betydande. I någon mån torde de kunna förklaras av olikheter i befolkningens

levnadsbetingelser. Härpå tyda de i det föregående anförda uppgifterna

rörande det relativa antalet arbetslösa bland männen till gifta sökande inom

de olika distrikten.

Det är av intresse att sammanställa medeltalet barn per bestående äktenskap

i de olika distrikten med det antal barn som redovisas i de gifta mödrarnas

ansökningshandlingar. Fullt jämförbara äro dessa uppgifter icke, enär

sistnämnda barnantal såsom förut nämnts torde innefatta även barn i tidigare

äktenskap och utom äktenskapet (understundom även mannens barn i tidigare

äktenskap eller utom äktenskapet). Å andra sidan har man vid bearbetningen

av materialet bortsett från barn över 16 år. Medräknas det barn, för vilket

mödrahjälp söktes, finner man att de sökande gifta mödrarna i medeltal hade

lägst 2.4 barn, i Värmlands län, högst 3.6 barn, i Östergötlands län. I flertalet

distrikt utgör detta medeltal 2.6 å 2.9. Genomgående äro dessa siffror icke

obetydligt högre än de förut anförda medeltalen för barn i bestående äktenskap,

men de förete i viss utsträckning en likartad variation. I den mån så

icke är förhållandet, beror detta på att medeltalet barn bland sökande gifta

mödrar röner inflytande av ansökningsfrekvensen. Där denna är låg, såsom

i Västmanlands län (37 procent, korrigerat procenttal, jfr ovan) är medeltalet

barn bland gifta sökande jämförelsevis högt (3.4), ehuru Västmanlands län

icke är särskilt barnrikt. Däremot företer Västerbottens län jämsides med en

hög ansökningsfrekvens (86 procent) ett ganska lågt medeltal barn bland gifta

sökande (2.7), detta trots att Västerbottens län hör till de bamrika- provinserna.

Sistnämnda förhållande har tydligen sin grund däri, att i län med hög ansökningsfrekvens

barnaföderskor med endast ett barn eller utan barn tidigare

på det hela taget äro mera talrikt företrädda bland de sökande än vad fallet

är i län med låg ansökningsfrekvens, såsom en jämförelse med tab. 9 utvisar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:27 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 193 s. 1 i texten
  2. 3SärU 1940:2 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1937 s. 1 i texten