Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till stödjande av linodlingen m. m

1940-10-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:51 (urtima riksdagen), Angående anvisande av medel till stödjande av linodlingen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel till stödjande av linodlingen m. m.; given Stockholms

slott den 11 oktober 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

oktober 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdeparfementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp

:

Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag lämnades ett avsevärt stöd

åt linodlingen. Sålunda medgavs att lån till anläggande av lin- och hampberedningsanstalter

finge beviljas från hemslöjdslånefonden. Till förstärkande

av fonden anvisades för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten ett reservationsanslag

å 300,000 kronor. Riksdagen medgav tillika, att viss garanti finge

lämnas rörande priserna för frö av oljelin. Genom beslut den 24 maj 1940

tillsatte Kungl. Majit sedermera statens linnämnd med uppgift att verka för

linodlingens stödjande. Instruktion för nämnden fastställdes den 31 maj 1940

(nr 448). De ändrade bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden

utfärdades genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 605). Jag torde tillika få

erinra om att under nionde huvudtiteln i riksstaten (punkt 90) för budgetåret

1940/41 anvisats ett anslag å 10,000 kronor till Befrämjande av fröodling

m. m.: Befordrande av inhemsk linodling. Bestämmelserna angående anslagets

disposition finnas upptagna i kungörelsen den 22 december 1919 (nr

Bihang till urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 51. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

784), vilken kungörelse ändrats genom kungörelserna nr 569/1922 och 565/

1937. Ytterligare bestämmelser i ämnet äro utfärdade genom kungörelse nr

183/1938.

I skrivelse den 23 augusti 1940 har statens iinnämnd framlagt ett flertal

förslag till stödjande av linodlingen. Efter remiss ha yttranden avgivits av

statskontoret den 3 september 1940, av lantbruksstyrelsen den 16 i samma

månad och av kommerskollegium den 30 i nämnda månad. Sedermera har

linnämnden i en den 10 oktober 1940 dagtecknad promemoria framställt ytterligare

förslag i ämnet. Jag torde i detta sammanhang jämväl få anmäla

en framställning av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen angående vissa

ändringar i förenämnda kungörelse nr 605/1940, vilken framställning inkommit

till jordbruksdepartementet den 5 oktober 1940.

Statens linnämnds förslag innebär i huvudsak följande.

Ett belopp av 2,500,000 kronor borde anvisas till förstärkning av hemslöjdslånefonden.

Enligt nämndens uppfattning borde tio nya linberedningsanstalter

uppföras. Bestämmelserna i kungörelsen nr 605/1940 angående lån

från fonden borde ändras sålunda att lånen från fonden beviljades av linnämnden.

Tillika borde det i kungörelsen upptagna stadgandet att vederhäftig

borgen skulle ställas för minst en tredjedel av lånebeloppet upphävas.

Möjlighet borde vidare öppnas att bevilja statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

till uppförande av linberedningsanstalter. Bidragen borde kunna

beviljas till 15 procent av den beräknade kostnaden för anstaltens uppförande,

kostnaden för tomten däri ej inberäknad. Sammanlagda beloppet av lån

och bidrag skulle dock icke få överstiga 85 procent av anläggningskostnaderna.

Linnämnden har ifrågasatt att linnämnden jämväl skulle handha fördelningen

av bidrag från förenämnda anslag till linodlingens befrämjande, vilket

enligt gällande bestämmelser fördelas av lantbruksstyrelsen. Ett belopp av

12,000 kronor borde beviljas såsom bidrag till arvode samt rese- och traktamentsersättning

åt en tekniskt utbildad konsulent, som borde anställas hos

Sveriges utsädesförening eller hos nämnden. Därjämte borde hos linodlareföreningarna

på deras bekostnad anställas två konsulenter. Slutligen framlägger

nämnden vissa synpunkter rörande de statliga prisstödåtgärder för lin,

som kunna bliva erforderliga vid mera normala priser på importerat lin än

de nu rådande.

I promemorian den 10 oktober 1940 har linnämnden hemställt, att priset

på linhalm under treårsperioden 1941—43 för kvalitetsklass I skulle garanteras

utgöra 80 procent av inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd,

dock med den begränsning att statligt stöd icke finge utgå med högre belopp

än 200 kronor per hektar spånadslin.

Enligt vad under hand meddelats kommer särskilt förslag örn prisgaranti

för linfrö att framläggas av livsmedelskommissionen i samband med förslag

till prisgaranti för frö av oljelin.

Linnämnden har såsom motivering till förslaget örn förstärkning

av hemslöjdslånefonden och anvisande av medel för

statsbidrag anfört bland annat följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 51.

3

Efter ansökan om lån från hemslöjslånefonden Ilar Hallands läns linodlareförening

påbörjat uppförandet av en linberedningsans tält vid Laholm. Denna

anstalt uppföres för en avverkning av c:a 1,500,000 kilogram linhalm per

år. Uppförandet av för denna anstalt erforderliga byggnader och anskaffandet

av maskinell utrustning till densamma beräknas med nuvarande priser på

material och maskiner draga en kostnad av 350,000 kronor och med eventuell

komplettering med rötnings- och maskinell torkningsanordning, 400,000

kronor. Det kan dock tänkas att. sedan erfarenhet vunnits och erforderliga

maskiner kunna anskaffas inom landet, kostnaderna härför kunna nedbringas.

Vidare planeras en linberedningsanstalt vid Hybo i Gävleborgs län. Här

har ett Iggesunds bruks aktiebolag tillhörigt sågverk, som nedlagts, avgiftsfritt

upplåtits under 10 år till en inom Gävleborgs län under bildning varande

linodlareförening. Upplåtelsen gäller även efter dessa 10 år, dock har ägaren

förbehållit sig rätt att efter nämnda tidrymd uppbära hyra för upplåtelsen

med så stort belopp, som anstalten anser sig kunna erlägga. Denna linberedningsanstalt

planeras ävenledes för en avverkning av 1,500,000 kilogram,

linhalm per år och kalkyleras kosta 220,000 kronor. Dessa två anstalter äro

emellertid icke tillnärmelsevis tillfyllest för beredning av hela den linskörd,

som erfordras för täckande av landets behov av råvaror av lin. Uppförandet

av ytterligare 10 linberedningsanstalter bör därför med det snaraste påbörjas,

så att dessa kunna vara färdiga alt mottaga 1941 och 1942 års skördar av

linbalm. Om kostnaderna för uppförande av och anskaffande av maskinell

utrustning till vardera av dessa anstalter antagas uppgå till samma belopp,

som beräknats för förenämnda anstalt vid Laholm, nämligen 350,000 kronor,

skulle för tillgodoseende av lånebehovet för ifrågavarande ändamål erfordras

en kapitalförstärkning av hemslöjdslånefonden på i runt tal 3,000,000 kronor.

Med hänsyn till att uppförandet av en linberedningsanstalt är förenat med så

dryga kostnader som cirka 350,000 kronor, kan ifrågasättas örn förefintliga

lånemöjligheter äro tillfyllest för att stimulera intresset hos nybildade, ofta

ekonomiskt svaga linodlareföreningar för uppförande av linberedningsanstalt,

så att ett tillräckligt antal dylika anstalter komma att anläggas så snabbt som

önskvärt är. Då det på grund av den knappa tillgången på råvaror av lin

får anses vara ett betydande statsintresse att linberedningsanstalter i tillräcklig

omfattning med det snaraste komma lill stånd, vill linnämnden föreslå,

att jämväl statsbidrag bör kunna utgå till ifrågavarande anläggningar. Linnämnden

vill i detta sammanhang påpeka betydelsen för landet av, att låneoch

bidragsmöjligheter skapats för uppförande av spannmålslagerhus. De av

1933, 1934 och 1935 års riksdagar anvisade anslagen till bidrag för uppförande

av spannmålslagerhus hava med största sannolikhet jämte möjligheterna

att erhålla lån väsentligt bidragit till att erforderliga lagerlokaler för spannmål

snabbt skapats. Samma goda resultat synes kunna förväntas på här ifrågavarande

område, därest bidrag utan återbetalningsskyldighet till uppförande

av linberedningsanstalter ställes till förfogande på i huvudsak samma

villkor, som på sin tid gällde för bidrag till uppförande av spannmålslagerhus.

Om ifrågavarande betydelsefulla byggnadsverksamhet komme till stånd under

den närmaste tiden skulle densamma även utgöra ett led i eventuella åtgärder

i syfte att lindra rådande arbetslöshet bland byggnadsarbetare. Även

denna omständighet synes tala för att statsmakterna böra lämna direkt bidrag

för ifrågavarande ändamål. Ett dylikt bidrag synes böra utgå med högst 15

procent av den beräknade anläggningskostnaden, kostnad för tomt ej inräknad,

dock att sammanlagda beloppet av bidrag och lån icke bör överstiga

85^ procent av förstnämnda kostnad. Nu gällande villkor för erhållande av lån

från hemslöjdslånefonden böra dock fortfarande bibehållas. Efter dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

"runder skulle Tor bidrag lill 10 linberedningsanstalter med en sammanlagd

anläggningskostnad av (10 X 350,000 =) 3,500,000 kronor erfordras anslag

av 525,000 kronor. Då emellertid även förenämnda anstalter i Laholm och

Hybo böra komma i åtnjutande av bidrag synes ett belopp av omkring 600,000

kronor böra anvisas för ifrågavarande ändamål. Därest Kungl. Maj:! och

riksdagen skulle finna gott bifalla detta förslag, kan förstärkningen av hemslöjdslånefonden

begränsas till 2,500,000 kronor. Nämnden förutsätter att bnberedningsanstalter

av olika storlekar böra kunna uppföras med anlitande av

nämnda lane- och bidragsmöjligheter. Likaledes bör förut skisseiade byggnadsplan

kunna begränsas, därest förhållandena senare skulle påkalla ändring

däri.

Rörande de föreslagna ä n d r i n garna i bestäm m elser angående

lån och bidrag har nämnden anfört i huvudsak följande.

Då linnämnden enligt gällande instruktion skall handhava frågor i drande

bland annat beredningen och avsättningen av lin och hampa, synes starka

skäl tala för att nämnden jämväl får handhava beviljandet av lån fran

hemslöjdslånefonden till uppförande av lin- och hampberedningsanstalter,

enär linnämnden genom sin verksamhet torde bliva i tillfälle ad konstatera

på vilka platser inom landet dylika anläggningar hava de största förutsättningarna

att bliva ekonomiskt bärkraftiga. Nämnden kommer givetvis även

att inom för lin- eller hampodling lämpliga områden söka stimulera jordbrukarna

till att organisera sig i föreningar med uppgift att handhava beredning

och avsättning av producerat lin eller hampa. I samband härmed

synes nämnden få möjlighet att närmare avgöra lämpligheten av att lån beviljas

och huru stort lånebelopp, som bör ifrågakomma i de enskilda fallen.

Därest Kungl. Maj:! så skulle anse lämpligt, anser sig statens linnämnd aven

böra åtaga sig fördelningen av det tidigare omnämnda anslaget till befrämjande

av linodling, vilket anslag årligen brukar beviljas och enligt gällande

bestämmelser i kungörelsen den 22 december 1919 (nr 784) för närvarande

fördelas av lantbruksstyrelsen.

Från vissa håll har framhållits, att bestämmelsen i 9 § andra stycket

kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 605) angående lån från hemslöjdslånefonden"

att vederhäftig borgen för minst en tredjedel av samma summa erfordras

i de fall, då såsom säkerhet för lån ställes förlagsinteckning med

bästa förmånsrätt, skulle förorsaka betydande svårigheter, enär medlemmarna

i en linodlareförening ofta icke ha möjlighet att anskaffa dylik godtagbar

borgen. Under sådana förhållanden synes enligt nämndens mening ifrågavarande

bestämmelse böra utgå, enär förlagsinteckning med bästa förmånsrätt

torde vara tillfyllest såsom säkerhet för beviljat lån.

I fråga örn anställandet av konsulenter har lanenämnden yttrat.

Under loppet av en lång följd av år lia försök gjorts att återuppliva linodlingen

och linberedningen i Sverige. Trots aktningsvärda ansträngningar

har resultatet icke motsvarat förväntningarna. Verkställda utredningar ha

emellertid belvst anledningarna till att dessa åtgärder icke i full utsträckning

fått avsedd verkan. Bland dessa orsaker har linnämnden särskilt fäst sig vid,

att de många olika problem, som sammanhänga med denna odling, icke

blivit tillräckligt sakkunnigt och grundligt behandlade. Det kr aves nämligen

först och främst ett vetenskapligt underlag, för att lämpliga linsorter må

kunna komma till användning och även framskapas. I samband därmed böra

de jordbrukstekniska frågorna ävensom propagandaverksamheten för ökad

linodling och undervisning i linodlingsteknik handhavas av häri fullt kvali
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

5

ficerade personer. Slutligen är det nödvändigt, att de linberedningsanstalter,

som komma att uppföras, bliva väl planerade och utförda, varjämte linberedningen

vid desamma bör stå under i alla avseenden väl utbildad ledning. Ett

framgångsrikt arbete vid linberedningsanstalterna är beroende av att resultaten

av vetenskaplig forskning få tillämpning inom beredningen, framför allt

när det gäller rötning, men vidare också att fabrikationen bedrives i alla avseenden

rationellt och på höjden av teknik.

Även de värmetekniska frågorna kräva sakkunnig behandling, och med de

jämförelsevis höga arbetslöner, som äro rådande i vårt land, blir det nödvändigt,

att med tillhjälp av tidsstudier och andra moderna metoder inom

fabrikationen få fram största möjliga effektivisering av de olika arbetsprocesserna.

Det är icke nödvändigt, att en dyrbar ledarekraft anställes för var

och en av landets linberedningsanstalter. En fackkunnig förman vid var och

en av dessa är tillfyllest, men det framgår av vad här förut nämnts, att över

dessa bör finnas en tekniskt utbildad och sakkunnig kontrollant eller konsulent.

Då emellertid de olika linberedningsanstalterna komma att ägas av

olika andelsföreningar, kunna svårigheter beträffande anställningsförhållandena

för den tekniska konsulenten uppstå. Det kan därför tänkas, att han

anställes antingen av Sveriges utsädesförening i Svalöv och knytes till dess

linlaboratorium eller av statens linnämnd, men att de olika andelsföreningarna

bidraga till hans avlöning. Det torde emellertid vara nödvändigt att till

en början lämpligt avvägt bidrag av statsmedel ställes till förfogande till bestridande

av viss del av kostnaderna för arvode samt rese- och traktamentsersättning

åt ifrågavarande konsulent. Då sagda person torde helt böra ägna

sig åt här ifrågavarande uppgifter, och då han bör vara högt kvalificerad,

torde statsbidraget till arvode samt rese- och traktamentsersättning åt honom

böra beräknas till 12,000 kronor per år.

Jämte den tekniskt utbildade konsulenten synes till en början böra anställas

två konsulenter lämpade att meddela undervisning i linodlingsteknik.

Dessa böra dock såväl anställas som avlönas av linodlareföreningarna utan

särskilt bidrag av statsmedel.

Med avseende å de statliga prisstödåtgärderna har linnämnden

bland annat uttalat följande.

Priset på linhalm synes böra fastställas för varje år av statens linnämnd

och beräknas i relation till gällande priser på spannmål och övriga viktigare

jordbruksprodukter. Endast i de fall, då världsmarknadspriset å berett lin

är så lågt, att det icke tillåter linberedningsanstalterna att för linhalm kunna

betala ett pris, som kan anses vara behövligt för jordbrukarna, bör statligt

stöd beräknas komma att åtgå. Dylikt stöd bör vid normalt prisläge enligt

linnämndens mening beräknas per kilogram linhalm men dock begränsas

till högst 200 kronor per hektar. Då den för täckande av det normala årsbehovet

av råvaror av lin erforderliga arealen icke torde överstiga 8,000

hektar, skulle det för ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet under

nämnda förutsättning icke behöva överstiga 1,600,000 kronor per år. I detta

sammanhang kan påpekas, att dylikt stöd åt linodlingen i Holland under senare

år utgått med högst 109 gulden (= c:a 220 kronor) per hektar. Då priset

på utländskt lin för närvarande är speciellt högt och möjligheterna till

import därav staldet begränsade, torde emellertid något bidrag av statsmedel

för detta ändamål icke behöva ifrågakomma under nu rådande förhållanden.

Beträffande priset på lin av 1940 års skörd bör överenskommelse genom

linnämndens förmedling kunna träffas genom kontrakt dels mellan linodlare

och linberedningsanstalter, dels mellan dessa senare och de svenska

linspinnerierna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

I förenämnda promemoria den 10 oktober 1940 har linnämnden rörande

prisstödåtgärderna vidare anfört:

Efter vissa underhandlingar, som linnämnden fört med representanter för

linspinnerierna, ha dessa förklarat sig villiga att för 1940 och 1941 års skördar

betala ett grundpris för rötat och skälnät svenskt lin av 2 kronor 50 öre

per kilogram prima tåga. Beträffande högre och lägre kvaliteter föreslås därjämte

en graderad prisskala i huvudsaklig överensstämmelse med ett inom

linnämnden uppgjort förslag. Linspinneriernas förbindelse gäller under förutsättning

av oförändrade världsmarknadspriser på utländskt lin i motsvarande

kvaliteter och med garanti för prisfall å dessa världsmarknadspriser.

Skulle dessa emellertid stiga, äro spinnerierna villiga betala motsvarande

merkostnad.

Då nämnda förbindelser rörande pris på lintåga emellertid icke utgöra

någon garanti för odlarna under alla förhållanden, synes ett uttalande från

riksdagens sida böra inhämtas örn stöd åt linodlingen för år 1941 och de närmast

därefter följande åren. Att en dylik prisgaranti är nödvändig vid igångsättandet

av en större linodling, torde framgå av inkomna skriftliga och muntliga

förfrågningar från hushållningssällskap, kris tidsstyreiser och enskilda

personer. Dessa förfrågningar ha nämligen i samtliga fall utmynnat i en begäran

örn uppgift rörande priset för linhalm av 1941 års skörd samt fortsatt

prisgaranti.

Linnämnden vill därför hemställa, att åtgärder vidtagas i syfte att utverka

beslut av riksdagen, att priset på svensk linhalm av god kvalitet fastställes i

förhållande till vid samma tidpunkt gällande pris å råg. Detta förhållande bör

enligt linnämndens mening uttryckas så, att priset å linhalm av viss prisklass

(I) sättes lika med 80 % av inlösningspriset å råg av motsvarande års

skörd, dock må eventuellt bidrag till odlarna från statens sida icke överstiga

200 kronor per hektar odlat lin. Det har ansetts lämpligare att anknyta

linhalmspriset till priset å råg än till priset å vårsäd, enär detta senare

vanligen varierar betydligt, under det att brödsädens inlösningspris enligt

nuvarande regleringsbestämmelser fixeras för varje år.

Som exempel kan anföras, att då inlösningspriset för råg av 1940 års

skörd nu fastställts till 25 kronor per 100 kilogram, skulle enligt ovanstående

förslag priset å linhalm av 1940 års skörd för kvalitetsklass I (enligt

av nämnden närmare angiven gradering) till odlarna betalas ett pris av 20

kronor per 100 kilogram frörepad, lufttorr halm vid odlarens gård (vid biltransport)

eller odlarens järnvägsstation, vilket torde kunna betalas av beredningsanstalterna

utan statsbidrag, under förutsättning av att för den av

halmen erhållna tågan ett medelpris av lägst 2 kronor 50 öre per kilogram

utvinnes. För att en tillfredsställande räntabilitet skall kunna erhållas för

linodlingen i konkurrens med övriga grödor erfordras emellertid samtidigt

att för linfröet ett pris av fyra gånger inlösningspriset för råg kan påräknas.

Vid ett så lågt inlösningspris för råg som 15 kronor 50 öre, vilket gällde

år 1936, skulle grundpriset å linhalm enligt nämnda beräkningsgrunder utgöra

12.4 öre per kilogram. De svenska linspinneriernas noteringar för

svenskt, rötat och berett lin ha under åren 1936—1938 i genomsnitt varit

cirka 1 krona 50 öre per kilogram, vilket innebär, att beredningsanstalterna

torde kunnat betala omkring 8 öre per kilogram linhalm. Med ett statligt

prisbidrag av 4.4 öre per kilogram halm — innebärande ett bidrag av 154

kronor per hektar vid en medelskörd av 3,500 kilogram linhalm — skulle

alltså odlaren erhålla 8.0 + 4.4 = 12.4 öre. Örn däremot prissituationen är

sådan, att rågens inlösningspris är 17 kronor 50 öre och alltså linhalmspriset

skulle uppgå till 14 öre per kilogram, under det att priset å lintåga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

7

är 1 krona 50 öre per kilogram, erfordras fullt statsstöd å 200 kronor per

hektar, vilket vid 3,500 kilograms medelskörd motsvarar i det närmaste 6 öre

Per kilogram halm, för att odlarna skola kunna erhålla de beräknade 8 + 6 =

14 öre per kilogram linhalm. Vid beräkningarna har den förutsättningen

gjorts, att ett utbyte av 12 procent tåga och 6 procent blånor kan erhållas

samt vidare att beredningskostnader och frakter tillsammans uppgå till 14.5

öre.

Vid försvårad tillförsel och höga världsmarknadspriser på lin synes man

för tillfället icke behöva räkna med något stöd från statens sida i form av

bidrag till odlarna under år 1941. Skulle däremot ett plötsligt inträdande av

sänkta priser nödvändiggöra statligt stöd, avser linnämnden att i enlighet

med sina instruktioner inkomma med närmare kalkyler rörande linodlingens

räntabilitet under det förändrade läget samt förslag till erforderliga åtgärder.

I yttrandena lia delade meningar kommit till synes beträffande linnämndens

förslag. Samtliga hörda myndigheter lia tillstyrkt en förstärkning av

hemslöjdslånefonden. Statskontoret har icke haft något att erinra mot det

föreslagna beloppet av 2,500,000 kronor. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

lia däremot ansett ett belopp av 1,500,000 kronor tillfyllest. Ämbetsverken

lia uttalat sig för en begränsning av antalet nya linberedningsanstalter

till fem. I fråga örn de föreslagna ändringarna av gällande bestämmelser har

statskontoret funnit förslaget om ändrirfg i föreskrifterna om säkerheten

för lån otillfredsställande. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha däremot

biträtt linnämndens förslag i denna del men däremot motsatt sig den

ifrågasatta överflyttningen av beviljandet av lån och bidrag till linnämnden.

Vissa ytterligare ändringar ha därjämte föreslagits i gällande bestämmelser.

Förslaget örn anvisande av medel till statsbidrag har avstyrkts av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen. Statskontoret har icke haft något att erinra

mot förslaget. Samtliga myndigheter ha biträtt förslaget örn anvisande

av 12,000 kronor till avlöning m. m. åt en konsulent. Lantbruksstyrelsen har

därjämte förordat, att ytterligare ett belopp av 10,000 kronor ställes till förfogande

såsom arvode åt de konsulenter, som enligt linnämndens mening

borde anställas av linodlarföreningarna. Ur yttrandena må i övrigt återgivas

följande.

I fråga om förstärkning av hemslöjdslånefonden och beviljande

av statsbidrag har lantbruksstyrelsen anfört bland annat:

En så starkt forcerad ökning av linodlingen, att landets normala behov

av linråvara skulle kunna helt tillgodoses redan 1942, torde knappast kunna

genomföras. Därest man i allt fall skulle söka framtvinga linodling i så forcerat

tempo, föreligger risk för missräkningar och bakslag, då ninn näppeligen

torde kunna skaffa tillräckligt med kunnigt folk att handleda odlarna.

Enligt lantbruksstyrelsens mening torde man icke kunna räkna med att mera

än ungefärligen halva antalet av linnämnden ifrågasatta linberedningsanstalter

komma att uppföras under den ifrågasatta tiden, varför en medelsanvisning

av 1,500,000 kronor till hemslöjdslånefonden synes tillräcklig.

Lantbruksstyrelsen anser det av principiella skäl vara mindre lämpligt att

med direkt statsbidrag understödja anläggningar av det slag, varom här är

fråga. Stöd genom lån bör i stället komma till användning, varvid lånevill
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

koren böra göras i motsvarande grad gynnsamma. De lån, som beviljas för

uppförande av linberedningsanstalter, äro räntefria till och med tredje året

näst efter det kalenderår, under vilket de till någon del första gången lyftats.

Räknar man med en ränta av 4 procent, innebär sagda räntefrihet — örn

lånet amorteras på 15 år med lika delar årligen — ett statsbidrag av

lägst 11 procent, högst 14 procent av lånebeloppet. Örn anläggningarna därutöver

skulle subventioneras med 15 procent av anläggningskostnaden, föreligger

risk, att de ekonomiska förutsättningarna för uppförande av dylika

anstalter konune att te sig så gynnsamma, att planläggningen icke komme

att ske med den ekonomiska omsorg och det förutseende, som äro nödvändiga

förutsättningar för att verksamheten skall lyckas. Framhållas må även,

att i nuvarande statsfinansiella läge största sparsamhet bör iakttagas med statens

medel. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde dessutom intresset för

linodlingen befrämjas väsentligt mera genom att linodlingen på lämpligt sätt

stödes, så att i jämförelse med andra grödor tillfredsställande priser och lönsamhet

uppnås, samt genom att man sörjer för en effektiv och sakkunnig

upplysnings- och instruktionsverksamhet beträffande såväl odlingen som beredningen.

Lantbruksstyrelsen får sålunda avstyrka förslaget om särskilt

statsbidrag för uppförande av linberedningsanstalter.

Liknande synpunkter lia anförts av kommerskollegium.

Beträffande ändringarna i gällande bestämmelser har kommerskollegium

yttrat i huvudsak följande.

Gällande amorteringsvillkor innebära en viss skärpning av de förut gällande

bestämmelserna, så till vida att linberedningslån — som förut skulle

återbetalas sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen —

numera skola amorteras redan från och med året efter det kalenderår, under

vilket lånet till någon del första gången lyftats. Då det torde kunna förutses,

att lill en början tillverkningen vid en linberedningsanstalt icke kommer

att nå upp till den beräknade produktionskapaciteten, får kollegium

föreslå en sådan ändring av amorteringsvillkoren, att linberedningslån skola

amorteras först sedan det innehafts ett år från och med året efter det kalenderår,

under vilket lånet till någon del första gången lyftats.

Vidkommande av statens linnämnd föreslagen ändring av bestämmelse!- na, att lån från hemslöjdslånefonden skola beviljas^ av statens linnämnd,

får kollegium först erinra örn, att även andra lån än linberedningslån

kunna beviljas från hemslöjdslånefonden, nämligen hampberedningslån och

hemslöjdslån, av vilka åtminstone de sistnämnda knappast kunna sägas beröra

statens linnämnds verksamhetsområde. Även ur principiella synpunkter

torde det få anses mindre lämpligt att till nämnden överflytta sådana rena

förvaltningsuppgifter, som i detta fall alltsedan hemslöjdslanefondens tillkomst

år 1919 åvilat kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt.

De arbetsuppgifter, som enligt gällande instruktion närmast torde ankomma

på linnämnden, synas ej heller motivera en sådan åtgärd. Gällande

bestämmelser synas därför i denna del böra bibehållas.

Av liknande skäl finner kollegium, att det åt lantbruksstyrelsen även i

fortsättningen bör anförtros fördelningen av det anslag, som i regel brukai

anvisas för bland annat premiering av fröodling eller utsädesfrö m. m.

Statskontoret har uttalat:

Statskontoret kan icke finna nämndens förslag beträffande ändring av de

för hemslöjdslånefonden gällande bestämmelserna rörande säkerhetens be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

9

skaffenhet tillfredsställande. Statskontoret är villigt medgiva, att svårigheter

med all sannolikhet skulle komma att möta mot anskaffande av borgen för

belopp av den storleksordning, varom här är fråga. Skulle möjlighet föreligga

för staten att erhålla botteninteckning i företagets fastighet, bör denna

enligt statskontorets mening i första hand utnyttjas såsom säkerhet för linber

edningslånet. Men även örn avsikten varit att för byggnad och tomt erforderliga

medel skola upplånas i allmänna penningmarknaden mot inteckning

i fastigheten, torde dock ett visst övervärde hos denna inteckning kunna

påräknas, och detta övervärde borde i varje fall få utgöra fyllnad i den

säkerhet, som enligt förslaget skulle lämnas.

Rörande bidrag till arvode åt anställandet av konsulenter

har lantbruksstyrelsen — efter att ha tillstyrkt förslaget om anvisande

av 12,000 kronor för ändamålet — vidare anfört:

Linnämnden föreslår även, att tvenne personer måtte av linodlarföreningarna

och på deras bekostnad anställas för att bland odlarna bedriva upplysnings-

och instruktionsverksamhet rörande linodling. Ifrågasättas kan, om

icke statsmedel böra utgå även för de med deras anställning förenade kostnaderna.

Det kan eljest befaras, att nämnda önskemål icke blir uppfyllt.

Linodlarföreningarna torde till en början hava ytterst begränsade möjligheter

att ikläda sig kostnader för sådan verksamhet. Vidare torde ifrågavarande

instruktörer få anledning att bedriva sin verksamhet även där linodlarföreningar

icke ännu hunnit bildas. Till vilken institution eller organisation

ifrågavarande instruktörer böra knytas, är ett spörsmål, vartill lantbruksstyrelsen

icke är beredd att nu taga slutgiltig ställning. På grund av

den korta lid, som stått till förfogande för avgivande av yttrande i föreliggande

ärende, har tillräcklig utredning på denna punkt icke kunnat

medhinnas. Ett omedelbart ställningstagande torde icke heller vara nödvändigt.

Ifrågavarande instruktörer torde icke behöva vara anställda under

hela året, varför det synes tillfyllest, om 10,000 kronor anvisas för täckande

av deras arvodes- och resekostnader. Lantbruksstyrelsen får sålunda

föreslå, att (12,000 + 10,000 =) 22,000 kronor anvisas till upplysning- och

instruktionsverksamhet rörande linodling och linberedning under år 1941.

Medlen torde av Kungl. Majit böra ställas till lantbruksstyrelsens förfogande

för att enligt de närmare grunder, Kungl. Majit finner gott bestämma, användas

för ändamålet.

I förenämnda gemensamma framställning från kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen har föreslagits, att bestämmelserna rörande säkerheten i

kungörelsen angående lån från hemslöjdslånefonden ändrades sålunda, att

såsom säkerhet finge godtagas inteckning med bästa förmånsrätt i linberedningsanstaltens

fastighet samt, där låntagaren icke äger fastigheten, förlagsinteckning

med bästa förmånsrätt i rörelsen tillhörande lös egendom.

Redan vid 1940 års lagtima riksdag beslöts såsom inledningsvis framhållits Departementsvidtagande

av vissa åtgärder för linodlingens stödjande. Sålunda anvisades rhefendå

av riksdagen ett belopp av 300,000 kronor till förstärkande av hemslöjdslånefonden,

varur jämväl lån till anläggning av linberedningsanstalter kunna

beviljas. Den av statens linnämnd nu gjorda framställningen innefattar

ytterligare betydelsefulla förslag på ifrågavarande verksamhetsområde. Av

linnämndens utredning synes framgå att, därest ett tillräckligt antal linbered
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 19i0. i sami. Nr 51.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

ningsanstalter skola komma till stånd, en ny förstärkning av hemslöjdslånefonden

blir nödvändig. Enligt nämndens mening torde man böra räkna med

att ett tiotal nya linberedningsanstalter böra uppföras inom det närmaste

året. I likhet med kommerskollegium och lantbruksstyrelsen anser jag emellertid,

att en dylik hastig expansion av linberedningen i landet icke är tillrådlig.

Innan en sådan utvidgning av verksamheten genomföres, fordras

större erfarenhet rörande förutsättningarna och möjligheterna för en mera

omfattande linberedning inom landet. I överensstämmelse nied vad nyssnämnda

ämbetsverk framhållit torde det vara tillräckligt, att omkring fem

nya linberedningsanstalter uppföras under den närmaste framtiden. Enligt

verkställda beräkningar skulle då för täckande av lånebehovet ett belopp

av 1,500,000 kronor ytterligare behöva anvisas för hemslöjdslånefonden.

Detta belopp torde därför nu böra äskas för ändamålet.

Genom den av mig nu förordade åtgärden kommer ett avsevärt stöd att

lämnas för uppförande av linberedningsanstalter. Ehuru vissa skäl tala för

att därutöver även statsbidrag ställas till förfogande, anser jag mig dock icke

böra förorda linnämndens förslag i denna del. Det är nämligen av vikt att

de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten noggrant övervägas vid

planläggningen av anstalterna. Såväl kommerskollegium som lantbruksstyrelsen

ha också i sina över linnämndens förevarande framställning avgivna yttranden

avstyrkt förslaget rörande statsbidrag.

För underlättande av möjligheterna att anskaffa lån torde de av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen i ämbetsverkens gemensamma skrivelse

föreslagna ändringarna rörande föreskrifterna örn ställande av säkerhet för

lånen böra genomföras. Även det av kommerskollegium i dess yttrande över

linnämndens framställning framförda förslaget örn utsträckt tid för amorteringsfrihet

synes böra vinna tillämpning. Jag torde sedermera ånyo få

anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t. Däremot anser jag icke skäl föreligga

att överflytta beslutanderätten rörande lån och statsbidrag till linnämnden.

Jag förutsätter att de beslutande myndigheterna höra linnämnden

rörande föreliggande ansökningar, varigenom nämnden alltså blir i tillfälle

att framföra sina synpunkter i frågan.

Vad angår frågan örn anvisande av medel till arvoden samt rese-och tråk - tamentsersättning åt förutnämnda konsulenter är jag enig med linnämnden

örn att en tekniskt utbildad konsulent bör anställas för att biträda på ifrågavarande

verksamhetsområde. Arvode och övriga ersättningar åt honom böra

gäldas av statsmedel. Mot det härför äskade beloppet av 12,000 kronor torde

icke något vara att erinra. Jag ställer mig däremot tveksam till lantbruksstyrelsen

förslag om anvisande av medel till arvode åt de två konsulenter, som

böra anställas av linodlarföreningarna. Enligt min mening torde staten i varje

fall icke för närvarande böra påtaga sig kostnaderna härför. Nyssberörda

belopp å 12,000 kronor torde böra anvisas under det av mig inledningsvis

omnämnda anslaget till Befrämjande av fröodling m. m.: Befordrande av

inhemsk linodling.

Linnämnden har i sin skrivelse även berört frågan om prisstödjande åt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

11

gärder åt linodlingen. Enligt linnämndens förslag skulle priset på linhalm

under åren 1941—1943 garanteras till 80 procent av inlösningspriset för råg

av motsvarande års skörd. Det statliga stödet till odlare skulle dock icke få

utgå med högre belopp än 200 kronor per hektar av denne odlat spånadslin.

För min del anser jag, att staten bör ikläda sig en viss garanti för att

odlarna kunna vinna avsättning för sitt lin till priser, som göra linodlingen

ekonomiskt bärande icke endast under nuvarande krissituation utan även

under mera normala förhållanden. Det torde icke kunna förväntas, att jordbrukarna

eljest skulle i tillräckligt stor omfattning taga de risker, som äro

förenade med att övergå till odling av lin på grund av de kostsamma anläggningar,

som fordras härför. Även om priset för närvarande är tillfredsställande,

kan en förändring i krisen, i samband varmed en fri tillförsel utifrån

av råvaror kommer i gång, medföra hastiga försämringar i prisläget å lin.

Man kan icke heller bortse från att vid övergången till odling av nya växtslag

för jordbrukarna besvär och svårigheter merendels uppstå, vilka motverka

en dylik övergång, framförallt om osäkerhet råder i fråga örn avsättningsmöjligheterna.

I viss mån likartade statliga garantier ha medgivits vid

odling av oljeväxter. Det av linnämnden framlagda förslaget örn att den statliga

prisgarantien skulle anknytas till inlösningspriset på råg synes för närvarande

leda till tillfredsställande resultat. Även det av linnämnden fastställda

maximibeloppet för garantien torde kunna godtagas. Jag förordar alltså,

att riksdagens medgivande inhämtas för lämnande av den ifrågasatta

garantien, vilken till en början synes kunna anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med linnämndens förslag. Skulle några större förskjutningar i

krisläget uppstå, torde Kungl. Majit böra få vidtaga erforderliga jämkningar

i prisgarantien. Att nu med någon säkerhet bedöma huruvida och i vad mån

garantien kan medföra utgifter för statsverket låter sig uppenbarligen icke

göra. Med hänsyn till den förhållandevis begränsade omfattning, som linodlingen

kan förväntas få, torde dessa kostnader dock icke komma att bliva

av någon mera betydande storlek.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa
dels

å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till Befrämjande

av fröodlingen m. m.: Befordrande av inhemsk

linodling ett anslag av .................. kronor 12,000;

dels ock å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder

till Hemslöjdslånefanden ett reservationsanslag

av ............................ kronor 1,500,000;

2) bemyndiga Kungl. Majit att. vidtaga åtgärder för stödjande

av priset å linhalm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad förut anförts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

408694. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:67 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel till stödjande av linodlingen m. m. s. 4 i texten
  2. 2SärU 1940:50 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel till stödjande av linodlingen m. m. a1 i texten