Sök i Ratio Lex

Angående anslag till skifferoljeverk

1940-11-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:63 (urtima riksdagen), Angående anslag till skifferoljeverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63-

1

Nr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till skifferoljeverk;

given Stockholms slott den 8 november

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

november 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö:

I skrivelse den 25 oktober 1940 har statens bränslekommission hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för bildande av ett statligt aktiebolag

med uppdrag att idka verksamhet för utvinning av brännoljor ur skiffer

och att till detta bolags disposition måtte ställas ett belopp av 15 miljoner

kronor.

Innan jag redogör närmare för denna framställning må erinras om vissa

av staten under senare år vidtagna åtgärder för att främja utvinningen av olja

ur de svenska skiffertillgångarna.

Vid 1932 års riksdag (prop. nr 177; r. skr. nr 244) beslöts att av besparade

medel å flottans förrådstitlar för kol samt motor- och pannbrännolja finge

användas 368,500 kronor för inköp och iordningställande för fortsatt drift

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 63.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

av en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning för oljeskifferdestillation

å Kinnekulle. I yttrande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl.

Majrts beslut om proposition i ärendet framhöll föredragande departementschefen,

att förslaget i första hand avsåge att möjliggöra ett säkerställande

av marinens behov av flytande bränsle under tider, då import av denna vara

av en eller annan anledning icke kunde äga rum. Ifrågasatta åtgärder vore

således närmast att anse såsom beredskapsåtgärder och de krav, som borde

uppställas beträffande företagets bärighet i ekonomiskt avseende, måste följaktligen

i viss mån modifieras med hänsyn därtill. Kinnekulleanläggningen

vore avsedd att vara en försöksstation, där möjligheterna för drift i större

skala skulle närmare undersökas och åtgärderna för övergång till sådan drift

skulle förberedas.

Vid riksdagarna 1937 (IV H. T. punkt 108; r. skr. nr 4, sid. 25) och 1938

(IV H. T. punkt 103; r. skr. nr 4, sid. 23) beviljades vissa mindre anslag

för en del kompletteringsarbeten å Kinnekulleanläggningen. För utbyggnad

av samma anläggning har därefter 1939 års urtima riksdag (prop. nr 19

punkt 4; r. skr. nr 43) anvisat ett anslag å 5,500,000 kronor. Sistnämnda

medelsanvisning motiverades enligt vad som framgår av det vid Kungl. Maj:ts

proposition i ämnet fogade utdraget av statsrådsprotokollet bland annat därmed,

att det i den inträdda situationen syntes ändamålsenligt att söka utnyttja

den möjlighet för oljeförsörjning, som inom landet stöde till buds,

även örn det måste te sig ovisst, huruvida den för ändamålet erforderliga

kapitalinvesteringen ur uteslutande ekonomisk synpunkt kunde vara berättigad.

Sedermera har 1940 års urtima riksdag (prop. nr 1, bil. 9 punkt 1; r. skr.

nr 45) till vissa anläggningar vid skifferoljeverket å Kinnekulle anvisat ytterligare

2,200,000 kronor.

Vid sidan av den vid Kinnekulleverket bedrivna försöksverksamheten har

en inom ingenjörs vetenskap sakademien tillsatt kommitté utfört vissa undersökningar

beträffande tillgodogörandet av landets oljeskiffertillgångar. I anslutning

till dessa undersökningar framhöll ingenjörsvetenskapsakademien i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 april 1940 önskvärdheten av fortsatta arbeten

i syfte att få underlag för en detaljplan för upprättandet av ett större

skifferoljeverk i Närke samt hemställde, att 151,000 kronor måtte för ändamålet

ställas till akademiens förfogande. I utlåtanden över denna framställning

tillstyrkte kommerskollegium och statens industrikommission i princip

akademiens förslag men förordade, att medelsanvisningen begränsades till i

runt tal 130,000 kronor.

I skrivelse den 10 maj 1940 anförde därefter ingenjörsvetenskapsakademien,

att — ehuru det varit önskvärt örn man innan ett större skifferoljeverk

anlades kunnat få tid att i detalj lösa vissa tekniska problem samt

planlägga möjligheterna att ur fredsekonomisk synpunkt förbättra anläggningens

räntabilitet — i nuvarande läge beslut syntes böra omedelbart fattas

örn uppförande av åtminstone en destillationsenhet i full skala, samtidigt som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

3

geologiska undersökningar och övriga forskningsarbeten forcerades, så att

deras resultat kunde tillgodogöras vid anläggningens iordningställande. Vid

skrivelsen var fogad en sammanställning, upptagande vissa ekonomiska beräkningar

rörande anläggande av ett skifferoljeverk i Närke för framställning

av cirka 9,300 ton råolja om året. Anläggningskostnaden uppskattades

till 2,500,000 å 2,700,000 kronor, och driftskostnaden beräknades till cirka

6 kronor per ton destillerat skiffer. Då det icke vore att förvänta, att det

enskilda kapitalet skulle lia intresse för uppförande av det ifrågasatta skifferdestillationsverket,

ansåge akademien det nödvändigt att staten ingrepe.

Verkamheten borde drivas i form av ett statligt aktiebolag och aktiekapitalet

borde sättas till lägst 3 miljoner kronor.

Sedan kommerskollegium och statens industrikommission avgivit utlåtanden

jämväl över ingenjörsvetenskapsakademiens senast omförmälda skrivelse,

anmälde jag ärendet inför Kungl. Majit den 24 maj 1940. Jag framhöll

därvid bland annat, att jag i likhet med kommerskollegium och industrikommissionen

tillstyrkte, att fortsatta åtgärder för tillgodogörande av våra

oljeskiffertillgångar snarast möjligt vidtoges. Jag förordade alltså de av

ingenjörsvetenskapsakademien föreslagna undersökningarna i syfte att fastställa

lämplig plats för anläggning av ett skifferoljeverk i Närke samt anordnande

i samband därmed av en försöksanläggning. Vad angick förslaget

att samtidigt med en försöksanläggning bygga ett skifferoljeverk i full skala

samt att för ändamålet bilda ett statligt aktiebolag uttalade jag, att det

givetvis vore angeläget, att i nuvarande läge möjligheterna att tillvarataga de

inhemska bränsletillgångarna utnyttjades med största skyndsamhet. Innan

en anläggning av här ifrågavarande slag igångsattes, torde emellertid viss

ytterligare utredning bliva nödvändig. För den utredning, som sålunda påkallades,

borde särskilda sakkunniga tillkallas inom handelsdepartementet.

Då ifrågavarande utredning delvis sammanfölle med den undersöknings- och

försöksverksamhet, som avsåges i ingenjörsvetenskapsakademiens skrivelse

den 1 april 1940, vore det lämpligt att jämväl denna verksamhet omhänderhades

av de sakkunniga. Det för ändamålet avsedda beloppet, 130,000 kronor,

borde på grund härav ställas till de sakkunnigas förfogande.

Vad jag sålunda föreslagit bifölls av Kungl. Maj:t, som genom beslut samma

dag, den 24 maj 1940, bland annat förordnade, att till förfogande för de sakkunniga

skulle ställas ett belopp av 130,000 kronor att på rekvisition i mån

av behov utbetalas från reservationsanslaget till undersökningar avseende

utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut tillkallade jag därefter den 30 maj 1940

fyra personer att verkställa den föreslagna undersöknings- och försöksverksamheten

på oljeskifferområdet. De sakkunniga, vilka omedelbart påbörjade

sitt arbete, hava antagit benämningen 1940 års skifferoljesakkunniga.

I sin skrivelse den 25 oktober 1940 har statens bränslekommission, som,

enligt vad den upplyst, i ärendet samrått med 1940 års skifferoljesakkunniga,

inledningsvis erinrat örn behovet i landet av olika flytande bränslen även
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 63-

som om för närvarande förefintliga möjligheter att här framställa dylikt

bränsle. Av bränslekommissionen lämnade närmare uppgifter i dessa hänseenden

torde få tillhandahållas i annan ordning. Under framhållande av

att den lättast framkomliga vägen att inom landet tillgodose ifrågavarande

bränslebehov såvitt nu kunde bedömas vore genom utvinning av råolja ur

skiffer, har kommissionen närmare undersökt två vägar, nämligen dels bearbetning

av de inhemska oljeskiffertillgångarna dels ock import. Kommissionen

anför härutinnan i huvudsak följande:

Örn man bortsåge från det aktuella tvångsläget och sökte bilda sig en

uppfattning om det berättigade i att skapa en svensk skifferoljeindustri, som

gjorde landet självförsörjande med avseende på de oundgängligaste behoven

av flytande bränsle, så måste kostnaderna för framställningen bliva en

faktor av största betydelse. Man kunde då som alternativ till den inhemska

tillverkningen uppställa import och lagring på betryggande sätt av behovet

för lämpligt antal år. Verkställda beräkningar visade, att en sådan import i

förening med lagring i bombsäkra depåer — åtminstone på skifferoljeindustriens

nuvarande utvecklingsstadium och med normalt gällande importpriser

för oljor — ställde sig väsentligt billigare än oljeframställning ur inhemsk

skiffer. Ä andra sidan finge man icke förbise att, därest betingelser

skapades för skifferoljeindustriens vidare utveckling, driftsekonomien kunde

komma att avsevärt förbättras bland annat genom tillvaratagande i betydligt

större utsträckning än för närvarande kunde ske av de biprodukter,

som kunde erhållas vid tillverkningen. Detta underlättades, om byggnadsprogrammet

genomfördes successivt, så att det bleve möjligt att tillgodogöra de

tekniska erfarenheterna från de först anlagda verken. Den slutledning, som

kunde dragas av här anförda synpunkter, vore, att skifferoljeindustriens

utbyggnad som beredskapsåtgärd under tider med normala handelsförbindelser

borde bedrivas som en planmässig försöksverksamhet i fullstor skala.

Under sådana förhållanden skulle de för marinens räkning anlagda skifferoljeverken

vara tillfyllest som en första etapp, givetvis under förutsättning

att driften verkligen planlades som ett led i det allmänna utbyggnadsprogrammet

och att där bedreves forsknings- och experimentverksamhet i avsikt

att utarbeta metoder för framställning av även andra skifferprodukter än

pannbrännolja såsom bensin, motorbrännoljor, komprimerade gaser, svavel,

kalisalter, aluminiumoxid etc.

Ytterligare en synpunkt förtjänade att framhållas, då fråga vore örn det

berättigade i att under fredliga förhållanden uppbygga en inhemsk skifferoljeindustri.

Kommissionen syftade på de handelspolitiska fördelar en ökning

av den svaga självförsörjningen på detta område kunde medföra. Dessa

fördelar borde emellertid i och för sig knappast föranleda till snabbare utbyggnad

av skifferoljeindustrien än som kunde anses driftsekonomiskt berättigat.

I nuvarande stund måste emellertid frågan örn upprättande av en inhemsk

oljeindustri betraktas ur en helt annan synvinkel. Med hänsyn till det aktuella

försörjningsläget vore det för närvarande en angelägenhet av yttersta

vikt att öka landets tillgångar av flytande bränslen, och detta kunde tillsvidare

endast i mycket otillräcklig omfattning ske genom import. Landets

egna produktionsmöjligheter borde då utnyttjas så snabbt och i så stor omfattning,

som förhållandena tilläte. Det skulle även ur arbetsmarknadssynpunkt

vara fördelaktigt, om stora industrianläggningar kunde komma till

utförande under den tid av sjunkande sysselsättning inom industrien, som

nu emotsåges. Men även örn dessa utgångspunkter valdes, anmälde sig be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

5

tänkligheter mot en hastig utbyggnad av skifferoljeverk i stor skala. Omfattande

anläggningar måste utföras för drift enligt metoder, som icke kunde

anses fullt utprovade. Byggnadstiden vore lång, och förändringar i det

labila utrikespolitiska läget kunde göra utbyggnadsprogrammet inaktuellt,

innan det ännu nalkades fullbordan. Även om dessa betänkligheter till stor

del måste vika inför det faktum, att man icke visste om och när en tillfredsställande

import av flytande bränslen åter kunde förverkligas, framhävde

de likväl betydelsen av ett nyktert bedömande av skifferoljeindustriens

möjligheter.

Med hänsynstagande till de sålunda anförda olika synpunkterna ansåge

bränslekommissionen, att åtgärder omedelbart borde vidtagas för en fortsatt

uppbyggnad inom landet av en skifferoljeindustri.

Angående de åtgärder, som för förverkligande av detta förslag lämpligen

borde vidtagas, anför bränslekommissionen närmare följande:

Skifferoljeindustrien borde givas central organisation, i vilken vid lämplig

tidpunkt borde inordnas jämväl marinförvaltningens båda anläggningar vid

Kinnekulle, vilka kunde betraktas som en första etapp av verksamheten.

Vidare borde nu enligt kommissionens mening omedelbart påbörjas anläggandet

av ett större verk, varvid samtidigt borde vidtagas förberedande

åtgärder för uppförande snarast av ytterligare ett antal verk. Den fullständiga

utbyggnadsplanen borde inriktas på en årlig produktion av den kvantitet

råolja, som erfordrades för fyllande av landets årliga minimibehov avflytande

bränslen.

De metoder för skifferoljeframställning, som vid den första utbyggnaden

närmast kunde komma ifråga, vore den vid Kinnekulleverlcet använda, som

utexperimenterats av bergsingenjören Sven V. Bergh, och den, som utarbetats

av aktiebolaget Industrimetoder och under åtskilliga år kommit till användning

vid anläggningar i Estland. Vid valet mellan dessa båda system måste

hänsyn tagas till det förhållandet, att ritningar till Berghs konstruktion redan

funnes och att detta system, till skillnad från aktiebolaget Industrimetoders,

genom industriell drift prövats på svensk skiffer. Ett verk enligt

Berghs metod kunde komma i drift på betydligt kortare tid än ett verk av

aktiebolaget Industrimetoders konstruktion. Tidsskillnaden torde kunna uppskattas

till 4 å 6 månader. De ekonomiska resultaten av drift enligt respektive

metoder undandroge sig för närvarande ett säkert bedömande. Även om

emellertid Berghs metod i drift möjligen kunde komma att kosta något mera

än aktiebolaget Industrimetoders, torde den på grund av nyss antydda fördelar

få anses vara att föredraga i dagens situation. Enligt kommissionens

mening torde därför i nuvarande läge starka skäl tala för att det nya verk,

som först borde komma till uppförande, utfördes enligt Berghs metod.

Verket ifråga torde lämpligen böra göras något större än det, som för

närvarande uppfördes vid Kinnekulle — dock ej för större årsproduktion än

omkring 15,000 ton råolja — och borde förläggas till Närke, där de oljerikaste

skiffrarna funnes. Närmare plats torde inom kort kunna utses med

ledning av pågående geologiska undersökningar. Det borde framhållas, att

ifrågavarande storleksordning vore sådan, att en ytterligare ökning icke

kunde förväntas medföra billigare produktionskostnader. En ökning kunde

tvärtom bereda svårigheter, då det gällde avsättning för biprodukter, disposition

av skifferaskan, vattenförsörjningen och anskaffningen av arbetskraft.

Bleve verket alltför stort, ökades därmed risken för skadegörelse på växtligheten

genom de svavelhaltiga rökgaserna. Det kunde också vara av en viss

betydelse av försvarshänsyn att anläggningarna spredes.

Nu nämnda synpunkter borde givetvis även beaktas vid utbyggnadspro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

grammets fullföljande. Allt syntes tala för lämpligheten av en uppdelning

på ett flertal anläggningar av nyss angiven storleksordning, utspridda å olika

platser. I detta sammanhang ville bränslekommissionen framhålla, att den såsom

självfallet utginge från att valet av system för de ytterligare verk, som

borde uppföras, bleve beroende såväl av driftsresultaten vid Kinnekulleverket

och de pågående försöken med aktiebolaget Industrimetoders konstruktioner

som ock av de andra undersökningar och resultat, som kunde framkomma

på ifrågavarande område. Det torde icke få anses osannolikt, att en centralt

organiserad skiffeoljeindustri funné sig böra driva anläggningar efter flera

olika metoder. Under alla omständigheter borde erforderliga försök fullföljas

med största skyndsamhet.

Med ledning av tillgängliga uppgifter från Kinnekulleverket, vilka överarbetats

inom bränslekommissionen, har kommissionen upprättat en överslagskalkyl

för anläggnings- och driftskostnader för det av kommissionen

förordade nya skifferoljeverket. Kalkylen avser ett verk, som årligen skulle

ur 330,000 ton destillerat skiffer framställa cirka 13,000 ton råolja. Härvid

hava beräknats anläggningskostnaderna till 12 miljoner kronor och driftskostnaderna

till 75 kronor per ton olja, exklusive ränta och amortering, samt

190 kronor per ton olja, inklusive nämnda kostnader, om 13 procent av anläggningskostnaderna

årligen amorteras.

Beträffande organisationen av den föreslagna verksamheten anför bränslekommissionen:
Handhavandet

av den här föreslagna oljeindustrien vore en verksamhet av

utpräglat industri ekonomisk och affärsmässig natur. Ur denna synpunkt sett

läge uppgiften väl till för enskild företagsamhet. Enär den föreslagna driften

emellertid, så snart import på nytt bleve möjlig, icke kunde förväntas bliva

ur privatekonomisk synpunkt lönande, torde enskilt kapital knappast kunna

intresseras för företaget. Med hänsyn härjämte till vikten av projektets

snabba realiserande hade denna utväg icke ansetts böra närmare undersökas.

Tillskapandet av en enskild industri med statliga hjälpåtgärder kunde icke

heller förordas. Då helt eller delvis nya industrimetoder skulle komma till

användning under förutsättningar, som icke tidigare förelegat, hade man

nämligen att räkna med att avsevärda förbättringar i driftstekniken kunde

genomföras möjligen ganska snart och sedermera tid efter annan i väsentligt

större omfattning än inom industrier, vilka utnyttjade tidigare bearbetade

råvarutillgångar och använde mera beprövade metoder. Avvägningen av

stödåtgärderna erbjöde därför stora svårigheter, vartill komme att företaget

måste bedriva en ganska stort upplagd experimentell verksamhet i syfte att

förbättra tekniken, tillgodogöra sig biprodukterna och överhuvud taget rationalisera

fabriksdriften, som påbörjades under förhållandevis osäkra ekonomiska

betingelser.

Den föreslagna skifferoljeindustrien borde på grund härav enligt kommissionens

mening helt omhändertagas av staten. Den kunde emellertid med

hänsyn till sin företagsekonomiska natur icke lämpligen handhavas av ett

statligt verk. Den företagsform, som syntes bäst lämpad för den nu föreslagna

verksamheten, vore enligt kommissionens mening ett statligt bolag av

samma typ som aktiebolaget Svensk torvförädling och Svenska gengasaktiebolaget,

av vilka särskilt det förra tjänade syften, som vore jämförbara med

de här ifrågavarande.

Bränslekommissionen föresloge sålunda, att ett statligt aktiebolag bildades

med uppgift att bedriva verksamhet för utvinning av oljor ur skiffer jämte

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

7

annan därmed förenlig verksamhet av teknisk, industriell eller kommersiell

natur. I detta bolag, förslagsvis benämnt Svenska skifferoljeaktiebolaget,

borde staten inträda såsom aktieägare i den utsträckning lagen medgåve.

Till bolagets förfogande borde nu lämpligen ställas kapital i den omfattning,

som enligt vad förut sagts erfordrades för den första anläggningens bekostande

och drivande, samt för vidtagande av erforderliga förberedelseåtgärder

för ytterligare anläggningars uppförande ävensom för forskningsarbeten

särskilt i fråga om biprodukternas tillgodogörande. Detta kapitalbehov kunde

för närvarande uppskattas till 15 miljoner kronor, som sålunda lämpligen

borde kunna utgöra bolagets aktiekapital. I den mån bolaget behövde ytterligare

medel för de nya anläggningarna, syntes sådana böra av staten ställas

till förfogande på annat sätt än i form av aktiekapital. Bolagets styrelse

syntes böra bestå av högst sju personer.

Över bränslekommissionens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

dels av kommerskollegium efter hörande av statens industrikommission, dels

ock av marinförvaltningen.

Statens industrikommission anför, att kommissionen, vars kemiska avdelning

haft tillfälle att i viss utsträckning följa bränslekommissionens utredning

i skifferoljefrågan, i princip tillstyrkte förslaget med understrykande av

den stora betydelse, som ett rationellt utnyttjande av biprodukterna vid skifferoljeverket

hade för skifferoljeprodukternas förbilligande.

Kommerskollegium tillstyrker likaledes förslaget samt anför:

Med den stora betydelse, som flytande bränslen erhållit under de senaste

årtiondena, hade den av kriget förorsakade avstängningen av den fria importen

vållat mycket betydande svårigheter inom skilda delar av samfundslivet,

vilka endast delvis kunde övervinnas genom tillgripande av mer eller

mindre användbara ersättningsmedel. De oljehaltiga skiffrarna inom vissa

svenska silurområden erbjöde en råvara, ur vilken betydande mängder olja

kunde framställas, ehuru till sådana kostnader, att, så snart import av oljor på

nytt bleve möjlig, driften icke kunde förväntas bliva ur privatekonomisk synpunkt

lönande. Med hänsyn till att anläggningar för oljedestillation av skiffer

krävde mycket kapital och att möjligheten att amortera dem syntes skäligen

oviss, torde man knappast kunna påräkna att enskilt kapital komme att

riskeras för åstadkommande av dylika anläggningar. Då det nu emellertid

gällde att täcka ett oavvisligt behov och det av bränslekommissionens utredning

framginge, att skifferoljan med hänsyn till framställningskostnaden

vore att föredraga framför andra möjliga flytande ersättningsbränslen, tvekade

kollegium icke att tillstyrka bränslekommissionens förslag till upptagande

av en statlig skifferoljeframställning.

o Kollegium ansåge sig även kunna tillstyrka förslaget i vad detsamma avsåge

formerna för företagets bedrivande och medelsbehovet.

Marinförvaltningen anför följande:

Marinförvaltningen instämde livligt i önskemålet av en omedelbar utbyggnad

av skifferoljeindustrien, men ville vad beträffade flottans skifferoljeverk

å Kinnekulle på det bestämdaste framhålla, att någon ändring i dess ledning

nu ej borde ifrågakomma.

Flottans skifferoljeverk å Kinnekulle bade ju tillkommit uteslutande för

att tillgodose marinens behov av brännoljor och torde marinens intressen

bäst befordras, om verken nu dreves i marinförvaltningens egen regi. En inordning

av verken vid Kinnekulle i en allmän organisation vore på intet sätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Departementschefen.

nödvändig för uppbyggande av den skifferoljeframställning, som planerades

i Närke. Driften av det snart färdiga oljeverket vid Kinnekulle torde för övrigt

ur organisatoriska och affärstekniska synpunkter ej erbjuda sådana svårigheter,

att de icke kunde bemästras av marinförvaltningen. Under marinförvaltningens

ledning dreves ett flertal industrier såväl för nytillverkning

som för reparationer. Marinförvaltningen hade dessutom beträffande den

svavelutvinningsanläggning, som vore under uppförande vid det nya skifferoljeverket

å Kinnekulle och som även vore av synnerlig betydelse för oljeverkets

ekonomi, träffat avtal med vederbörande utländska företag av sådant

innehåll, att ett överlåtande av anläggningen på ett — låt vara statligt •—

bolag ej utan särskild överenskommelse läte sig göra.

Det finge vidare framhållas, att det vore marinförvaltningen, som här i

landet först till fullo insett och framhållit betydelsen av inhemsk oljeframställning

ur svensk skiffer och som sedan ett tiotal år tillbaka nedlagt ett

betydande arbete för att en dylik tillverkning skulle komma till stånd. Härutöver

vore att tillägga, att ämbetsverket för närvarande disponerade över

den ovedersägligen största sakkunskapen rörande den svenska skifferns behandling

för att ur densamma till rimligt pris erhålla för flottan användbara

oljeprodukter.

Under alla omständigheter ansåge marinförvaltningen det självfallet att

frågan örn oljeverkets drivande genom annat organ än marinförvaltningen

upptoges till prövning först då det under uppförande varande oljeverket blivit

fullt färdigställt och utprovat i kontinuerlig drift. Det nya statliga bolaget

torde då även hunnit stabiliseras, varför frågan om ett eventuellt överförande

dit av marinens anläggningar då bättre kunde bedömas.

Marinförvaltningen vöre givetvis villig att med den erfarenhet, som funnes

representerad inom ämbetsverket, vara behjälplig beträffande nu planerade

anläggningar i Närke och ville särskilt framhålla, att det i nuvarande

belägenhet vore välbetänkt att, såsom bränslekommissionen även syntes hava

förutsatt, uppföra oljeverk efter fullt utprövad metod.

Betydelsen av att vårt lands bränsleförsörjning säkerställes behöver icke

närmare utvecklas. Här må allenast erinras om den under åren före kriget

alltmera ökade användningen av utländska bränslen i Sverige. Bland dessa

bränslen intaga de flytande bränslena ett betydande rum. Ansträngningar

hava icke saknats, syftande att i händelse av försvårad tillförsel utifrån

trygga landets bränslebehov. Åtgärder hava sålunda vidtagits dels för uppläggande

inom landet av vissa reservlager dels ock för ökat tillgodogörande

av våra inhemska bränsletillgångar. I den del sistberörda åtgärder avsett att

ersätta utländskt kol- och koksbränsle med vedbränsle hava de lett till icke

oväsentliga praktiska resultat. Då det gäller utbyte av flytande utländska

bränslen mot inhemska av motsvarande slag, äro svårigheterna avsevärt

större. Ett av de största hindren är prisfrågan; de utländska bränslena hava

kunnat anskaffas för betydligt billigare kostnad än som varit förenad med

framställningen av flytande bränslen inom landet.

Klart är, att de ekonomiska faktorerna måste tillmätas stor vikt. I ett

läge, sådant som det nuvarande, då det gäller anskaffandet av för landets

försörjning oundgängliga råvaror, få dessa faktorer likväl icke skjutas alltför

mycket i förgrunden. Det blir nödvändigt att taga ekonomiska uppoffringar

och risker, som eljest skulle ansetts uteslutna. Värdet av att, om im
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63-

9

portmöjligheterna upphöra, i varje fall vårt minimibehov av flytande bränsle

kan tillgodoses på annan väg ligger i öppen dag.

De undersökningar, som vidtagits, synas visa, att goda tekniska förutsättningar

finnas för framställning av råolja ur svensk skiffer. Sveriges skiffertillgångar

äro stora. Ur dessa synpunkter torde alltså bränslekommissionens

förslag örn utbyggande av en oljeindustri inom landet icke behöva möta några

betänkligheter. Vad lönsamheten beträffar kan en dylik industri icke konkurrera

med importen. Enligt bränslekommissionens beräkningar skulle kostnaden

per ton råolja, örn amortering och förräntning av anläggningskapitalet

medräknas, efter viss kreditering för biprodukter utgöra 190 kronor. Priset

På importerad råolja, eif svensk hamn, uppgick i juli 1939 till 42 kronor

per Ion och vid ingången av 1940 till 00 kronor per ton. Ehuru prisskillnaden

sålunda är avsevärd, torde den likväl icke få stå hindrande i vägen för skapande

av en inhemsk oljeindustri. I händelse att tillförseln utifrån ånyo blir

fri, uppstår givetvis ett avsättningsproblem. Svårigheterna härvid borde dock

kunna bemästras och synas i varje fall väga lättare än de fördelar, som en

inhemsk oljeindustri skulle erbjuda ur beredskapssynpunkt. Härtill kommer

att, såsom bränslekommissionen framhållit, man i den mån utvecklingen fortskrider

torde kunna räkna med att driften alltmera förbättras tekniskt och att

det ekonomiska resultatet därigenom påverkas i gynnsam riktning. Bland annat

kan det antagas, att de biprodukter, vilka erhållas vid oljeframställningen,

komma att kunna tillvaratagas i avsevärt större utsträckning än för närvarande

kan ske. Förutsättningarna för ett i ekonomiskt hänseende mera tillfredsställande

resultat kunna således beräknas bliva större.

Med utgångspunkt från vad här anförts tillstyrker jag, liksom de i ärendet

hörda myndigheterna, att åtgärder vidtagas i det av bränslekommissionen

föreslagna syftet. Enligt kommissionens förslag skulle utbyggnadsplanen

inriktas på en årsproduktion motsvarande vårt minimibehov. Emellertid

torde det vara lämpligt att, såsom kommissionen förordat, den första

utbyggnaden begränsas till en anläggning med en årlig produktion av 13,000

å 15,000 ton. Då de oljerikaste alunskiffertillgångarna finnas i Närke, synes

det riktigt att, på sätt som föreslagits, ifrågavarande anläggning förlägges

dit. Likaledes tillstyrker jag, att den tillverkningsmetod, som kommit

till användning vid Kinnekuileverket, begagnas även vid den nya anläggningen.

Huruvida vid de ytterligare verk, som senare kunna komma till

utförande, samma eller annan metod bör användas, får bliva beroende av

erfarenheten, icke minst vid den försöksverksamhet, som bedrives av 1940

års skifferoljesakkunniga och vilken jag förutsätter skola fortgå med största

skyndsamhet.

På de av bränslekommissionen anförda skälen torde för omhänderhavandet

av den föreslagna skifferoljeindustrien böra bildas ett särskilt statligt

bolag. Tanken att åt detta bolag anförtro även liandhavandet av Kinnekulleverket

torde böra närmare övervägas. Tydligt torde i varje fall vara, att ett

nära samarbete bör bedrivas mellan ledningen för sistnämnda företag och

det här förordade bolaget. Av riksdagen i dess skrivelse den 23 oktober 1940,

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 63. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 63.

nr 45, angående ytterligare anslag till anläggningar vid Kinnekulleverket

gjorda uttalanden om samordnande av de krafter, vilka arbeta på nyttiggörandet

av oljeskiffertillgångarna, böra i detta sammanhang beaktas. Fråga

om inordnande av de för marinens räkning drivna anläggningarna vid Kinnekulle

under en för övriga anläggningar gemensam statlig oljecentral torde

emellertid icke behöva lösas nu omedelbart.

Mot det av bränslekommissionen beräknade medelsbehovet för omförmälda

bolag, av kommissionen förslagsvis benämnt Svenska skifferoljeaktiebolaget,

har jag ej något att erinra. Beloppet i fråga, 15,000,000 kronor,

torde, i överensstämmelse med förslaget, lämpligen böra såsom aktiekapital

tillföras bolaget. Beloppet motsvarar de beräknade anläggningskostnaderna

jämte erforderligt förlagskapital för det skifferoljeverk, som nu

är föreslaget till utförande. Huruvida de medel, som vid en utbyggnad av

bolagets verksamhet ytterligare måste anvisas, böra ställas till förfogande såsom

aktiekapital eller i annan form, torde icke nu behöva avgöras. Med hänsyn

till angelägenheten av att verksamheten skyndsamt kommer i gång, torde

det föreslagna beloppet böra upptagas å tilläggsstat till den löpande riksstaten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Teckning av aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 under

kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag

av .................. kronor 15,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

408817. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:81 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag till skifferoljeverk. s. 7 i texten
  2. 2SärU 1940:59 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skifferoljeverk. s. 1 i texten