Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 65-

1940-11-01 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:65 (urtima riksdagen), Kungl. Maj:ts proposition nr 65-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65-

1

Nr 65.

Kungl. Maj:Is proposition lill riksdagen angående reglering av

vissa arvoden m. ni.; given Stockholms slott den 1 november

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november

19&0.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

I samband med den avlöningsrevision, som den 1 juli 1939 genomfördes

inom civila och militära statsförvaltningarna, företogs jämväl i viss utsträckning

en reglering av arvodesbelopp, å vilka dyrtidstillägg utgått före nämnda

dag. Förslag härom hade framlagts i 1939 års statsverksproposition. Detta

förslag avsåg emellertid icke samtliga med dyrtidstillägg förenade arvoden.

Undantagna vörö dels sådana av Kungl. Maj:t fastställda arvoden, som utgjorde

ersättning för huvudsaklig sysselsättning, dels arvoden till pensionerade

officerare och underofficerare i s. k. arvodesbefattningar, dels expektansarvoden

inom utrikesförvaltningen, dels ock vissa ytterligare arvoden.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 65. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Alltjämt återstå således arvoden inom statsförvaltningen, å vilka dyrtidstillägg

utgår och som alltså kunna sägas vara rörliga i förhållande till levnadskostnadernas

växlingar. I verkligheten har emellertid denna rörlighet

numera upphört. Enligt beslut av årets lagtima riksdag skall nämligen det

tal, som tjänar till grund för bestämmande av dyrtidstillägg å löner (arvoden)

och pensioner under budgetåret 1940/41 utgöra 88, även om levnadskostnadsindex

skulle komma att överstiga 188. Som bekant överskred levnadskostnadsindex

detta tal redan vid kvar talsskiftet juni—juli i år. Samtidigt

uppnådde det enligt civila och militära avlöningsreglementena utgående rörliga

tillägget sitt maximum av 15 procent.

Å arvoden, som på senare tid bestämts, utgå i regel icke dyrtidstillägg.

Såväl löntagare som arvodister, vilka åtnjuta rörligt tillägg eller dyrtidstillägg,

lia, i den mån så följer av de för sådana tillägg gällande bestämmelserna,

kompenserats för levnadskostnadsökningen intill den 1 juli 1940. Någon

kompensation för den därefter inträdande levnadskostnadsökningen är

däremot icke medgiven. I motsats till nyss angivna befattningshavare, har

någon kompensation för den levnadskostnadsökning, som inträdde under sistförflutna

budgetår, icke bex-etts de arvodestagare, vilka icke varit berättigade

åtnjuta dyrtidstillägg.

Från olika håll lia krav framställts på förhöjning av arvodena till sistnämnda

arvodestagare. Jag anhåller att nu få upptaga denna fråga till behandling.

Härvid vill jag till en början understryka, att bestämmandet av arvodesbelopp

i allmänhet icke sker nied samma noggranna avvägning som utmärker

lönebestämningen. Vid arvodesbestämningen har det i regel ytterst

gällt att få fram ett belopp, som i stort sett tett sig skäligt. Ofta är det därför

oberättigat att fästa avseende vid de olika metoder, som tillämpats för beloppets

framräknande. Någon saklig skillnad behöver exempelvis icke föreligga

mellan två lika höga arvodesbelopp, som bestämts, det ena med hänsyn

till lönebeloppet i en viss löneklass och det andra med hänsyn till lönebeloppet

i en lägre löneklass förhöjt med vissa tillägg. De mera summariska

överväganden, som i allmänhet ligga till grund för arvodesbeloppens bestämmande,

tala för att dessa icke göras rörliga med hänsyn till levnadskostnadernas

växlingar. Ändring av arvodesbeloppen synes böra ske endast

när förhållandena så förändrats, att en verklig arvodesreglering anses påkallad.

I och för sig är därför den omständigheten att de statliga löntagarna hittills

erhållit viss kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen

icke tillräcklig anledning att jämväl bereda här ifrågavarande arvodestagare

motsvarande förmån. Visserligen inträdde under det sistförflutna budgetåret

en icke oväsentlig stegring av levnadskostnaderna, men denna medförde

dock knappast en sådan sänkning av arvodenas realvärden att en allmän

arvodesreglering enbart av denna anledning kan anses motiverad. Vid bedömandet

av de krav, som framställts om arvodesförhöjningar, synes man emellertid

icke böra bortse från att en betydande grupp arvodestagare i överens
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

3

stämmelse med de principer, som under liden sedan förra världskriget vunnit

hävd inom statsförvaltningen, erhållit viss kompensation för levnadskostnadsökningen

intill den 1 juli 1940 på grund av att de varit berättigade åtnjuta

dyrtidstillägg. I jämförelse med dessa intaga uppenbarligen de arvodestagare,

som icke varit berättigade till sådant tillägg, en missgynnad ställning.

Att arvodet icke är förenat med dyrtidstillägg beror ofta enbart på att det

tastställts på senare tid; dock förekomma arvoden, som blivit fastställda relativt

nyligen, å vilka dyrtidstillägg utgår. Huruvida den ena eller andra formen

valts, måste ej sällan anses lia berott på en tillfällighet. Under sålunda

föreliggande förhållanden synes man icke utan vidare böra avvisa tanken på

beredande av viss kompensation för levnadskostnadsökningen intill sistnämnda

dag även åt de arvodestagare, som icke åtnjuta dyrtidstillägg.

De föreliggande framställningarna om arvodesförhöjning avse sådana arvodestagare,

för vilka arvodet utgör ersättning för huvudsaklig sysselsättning

eller vederbörandes huvudsakliga förvärvskälla och där arvodet kan

sägas ha i stort sett samma karaktär som lön å tjänst. För närvarande torde

man också böra begränsa sig till frågan om förhöjning av dylika arvoden.

Härigenom uteslutas dels arvoden, som utgöra ersättning för bisysslor, dels

arvoden, som utgöra ersättning för utredningsuppdrag, dels stipendie- och

aspirantarvoden. Uppkommer fråga om höjning av arvode som sålunda icke

här medtages, bör densamma liksom hittills göras till föremål för särskilt

bedömande.

I några undantagsfall har Kungl. Majit fastställt ersättning för extra skrivhjälp

eller för utförande av vaktmästargöromål eller dylikt. I allmänhet ankommer

det på vederbörande verk att bestämma sådana ersättningar. Arvoden

av detta slag äro av naturliga skäl icke stabila utan pläga växla alltefter

arvodestagarens ålder, tjänstetid, personliga kvalifikationer m. m. och böra

lika litet som aspirantarvoden medtagas i förevarande sammanhang.

De arvodesbelopp, som med nu angivna begränsningar skulle kunna ifrågakomma

för förhöjning, motsvara till övervägande del de lägre eller medelhöga

lönebeloppen å den statliga löneplanen för nyreglerade verk. Endast

undantagsvis förekomma arvodesbelopp av samma storleksordning som de

högre lönebeloppen. Då de lägre inkomsttagarna tyngst drabbas av levnadskostnadsstegringar

och en höjning av de högsta arvodesbeloppen måste föregås

av mera ingående undersökningar, synas de sistnämnda böra uteslutas i

förevarande sammanhang. Såsom gräns synes som regel lämpligen böra sättas

arvodesbelopp å 10,000 kronor.

Slutligen förekommer det i några fall, att arvodestagaren äger rätt att jämte

arvodet åtnjuta naturaförmåner eller ersättning enligt taxa eller dylikt.

Även dessa fall böra undantagas.

I fråga örn arvoden, som icke tillhöra de sålunda undantagna grupperna,

anser jag mig kunna förorda, att en viss höjning medgives, dock givetvis i

de olika fallen endast under den förutsättningen att särskilda skäl icke tala

däremot. Vid bedömande av höjningens storlek bör beaktas, att avsikten

med arvodesregleringen icke är att bereda arvodes tagarna en reell löneför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

bättring; uppenbarligen bör en sådan icke ifrågakomma under nu rådande

förhållanden. Avsikten är uteslutande att bereda arvodestagaren viss kompensation

för levnadskostnadernas stegring. Under hösten 1939 utgick rörligt

tillägg med 6 procent samt dyrtidstillägg (enligt § 4 av 1923 års dyrtidstiiläggskungörelse)

med 16—17 procent. Oaktat den stegring av levnadskostnaderna,

som redan då inträtt, och trots förväntad ytterligare stegring av

samma kostnader, ansågos under det då pågående budgetarbetet tillräckliga

skäl icke föreligga att ifrågasätta en allmän reglering av förevarande arvoden.

Gällande arvodesbelopp ansågos alltså godtagbara under de hösten

1939 rådande förhållandena.

Dyrtidstillägg (enligt § 4 i 1923 års dyriidstilläggskungörelse) utgår numera

efter en procentsats av 26; en höjning av 9—10 procent har således skett

sedan hösten 1939. Samtidigt har också det rörliga tillägget höjts med 9 procent.

Det ligger då närmast till hands att i de fall, då en höjning av arvodesbeloppen

anses påkallad, som regel tillämpa en procentuell höjning av omkring

9 procent.

Från nu angivna utgångspunkter ha de av Kungl. Maj :t fastställda, med

dyrtidstillägg icke förenade arvodesbeloppen granskats. De förslag till förhöjningar,

som härvid ansetts böra framställas, framgå av en promemoria,

vilken såsom bilaga torde få bifogas statsrådsprotokollet. I promemorian ha

icke medtagits arvoden, som utgå inom den statliga krisadministrationen.

Dessa ha ansetts falla utom ramen för utredningen. Ej heller omfattar promemorian

vissa arvoden, beträffande vilka av olika anledningar frågan om

arvodesförhöjning ansetts böra underkastas ytterligare utredning.

För egen del får jag tillstyrka de i promemorian framlagda förslagen, som

torde böra genomföras räknat från och med den 1 juli 1940. I kostnadshänseende

innebära förslagen enligt verkställda beräkningar en ökad utgiftsbelastning

för statsverket av omkring 225,000 kronor för år. Kostnaderna för

arvodesförhöjningen till timlärare m. fl. vid det statliga och kommunala

undervisningsväsendet ha därvid approximativt uppskattats till 120,000 kronor.

På förhöjning av löner åt rektorer och lärare vid verkstadsskolor för

viss arbetslös ungdom belöpa 58,000 kronor.

Av de i promemorian upptagna arvodena ha flera vid äskandet av vederbörande

anslag anmälts för riksdagen på sådant sätt, att förhöjning icke

bör ifrågakomma utan att riksdagen beretts tillfälle yttra sig i frågan. I

flera fall utgå arvodena också från av riksdagen maximerade anslagsposter,

vilka, därest förhöjning genomföres, icke torde komma att förslå. Riksdagens

medgivande att i sådana fall överskrida anslagsposterna synes därför

böra inhämtas. Det må påpekas, att i promemorian även upptagits arvoden,

som fastställts och även fortsättningsvis torde böra fastställas av Kungl.

Maj :t utan riksdagens hörande och till vilkas förhöjning tillräckliga medel

stå till Kungl. Maj :ts förfogande.

Vid luftskyddsinspektionen finnas anställda ett flertal ingenjörer med

arvoden, som bestämts av Kungl. Majit. Två av dessa arvoden ha i anslutning

till anslagsberäkningarna anmälts för riksdagen. Det torde få an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5

komma på Kungl. Majit att, i den mån så befinnes påkallat, omreglera såväl

sistnämnda som de övriga ingenjörsarvodena vid luftskyddsinspektionen

med tillämpning av de här förordade principerna.

De arvoden, om vilka i promemorian är fråga, lia, såsom förut angivits,

blivit fastställda av Kungl. Majit. Beträffande arvoden, fastställda av vederbörande

verk, torde dessa ofta avse ersättningar för mera tillfälliga uppdrag,

för aspiranttjänstgöring och dylikt. I sådana fall föreligger i allmänhet

icke skäl till förhöjning. Även i andra fall torde ofta, i likhet nied vad

som visat sig vara fallet med de av Kungl. Majit fastställda arvodesbeloppen,

tillräckliga skäl för arvodesförhöjning saknas. Om emellertid verken anse

sig böra höja hittills gällande arvodesbelopp med anledning av levnadskostnadsökningen,

utgår jag från att höjningen begränsas på sätt här förordats

för de av Kungl. Majit fastställda arvodena, därest ej av särskilda skäl en

mera vittgående omprövning anses böra ske. En förutsättning för att verken

skola kunna vidtaga sådana arvodesförhöjningar är givetvis, att de till verkens

förfogande ställda medlen räcka till. Någon förstärkning av dessa medel

för att möjliggöra arvodesförhöjningar bör icke ifrågakomma.

Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla en av slöjd- och yrkeslärarnas

riksförbund i framställning till Kungl. Majit väckt fråga angående

lärares vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom löneförmåner

vid inkallelse till militär tjänstgöring. Skolöverstyrelsen har i anledning

av framställningen föreslagit, att sådan lärare med minst 20 veckotimmars

undervisningsskyldighet skulle vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring i anledning

av anbefalld förstärkt försvarsberedskap äga att av statsmedel uppbära

hälften av den läraren eljest av statsmedel tillkommande ersättningen,

under förutsättning att läraren sedan ingången av kalenderåret närmast

före värnpliktstjänstgöringens början innehaft sammanhängande anställning

vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet under minst

en termin. Statskontoret har ansett att minimiundervisningsskyldigheten —

med hänsyn till ifrågavarande lärares i förhållande till lärare vid andra

undervisningsanstalter längre tjänstgöring — borde fastställas till 28 veckotimmar.

I övrigt har statskontoret tillstyrkt överstyrelsens förslag.

Även jag anser mig böra tillstyrka överstyrelsens förslag, dock med den

av statskontoret förordade jämkningen. Förslaget bygger på samma principer,

som enligt statsmakternas beslut tillämpas vid andra statsunderstödda

läroanstalter. Motsvarande förmån, som förordats i fråga örn lärarpersonalen,

bör jämväl, med de avvikelser som följa av skiljaktigheter i anställningsvillkor

och tjänstgöringsförhållanden, tillkomma rektorer och fast anställd

kontorspersonal vid ifrågavarande skolor. Med förstärkt försvarsberedskap

bör givetvis jämställas partiell mobilisering. Kungl. Majit torde böra

inhämta riksdagens bemyndigande att meddela närmare bestämmelser i ämnet

att lända till efterrättelse från september 1939.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dels, med godkännande av de i det föregående förordade

principerna för arvo desreglering, medgiva att av riksdagen

maximerade anslagsposter, från vilka här avsedda arvoden

bestridas, må överskridas i den mån sådant överskridande

av Kungl. Maj:t prövas erforderligt för regleringens genomförande,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats, meddela

bestämmelser angående avlöningsförmåner till befattningshavare

vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom vid inkallelse

lill värnpliktstjänstgöring i anledning, av förstärkt

försvarsberedskap eller partiell mobilisering.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

R. Borgström.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

7

Bilaga.

P. M.

angående vissa arvoden.

Femte huvudtiteln.

Lag ptillsynings män.

1 Norrbottens län må enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser under

innevarande budgetår vara anställda sju tillsyningsmän för lapparna.

Av dessa åtnjuter en ett årsarvode av högst 2,400 kronor; envar av de övriga

åtnjuter arvode med 1,800 kronor för år räknat.

Vidare må under innevarande budgetår i Västerbottens län vara anställda

fyra lapptillsyningsmän. Dessa äga uppbära arvoden beräknade efter 1,500

kronor per år.

Samma arvodesbelopp, som sålunda utgå under innevarande budgetår, ufgingo

jämväl under budgetåret 1939/40.

Såsom framgår av 1940 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid.

301, har fråga uppkommit att överföra lapptillsyningsmanstjänsterna på ordinarie

stat med placering i 9:e lönegraden.

Enligt inhämtade uppgifter skulle samtliga ifrågavarande lapptillsyningsmän

ha full sysselsättning i sin tjänst. Arvodena synas i förevarande sammanhang

böra höjas till respektive 2,600, 2,000 och 1,800 kronor. Merkostnaden

skulle vid en sådan arvodesförhöjning uppgå till 2,600 kronor för år.

Biträde åt lappfogden i Jämtlands län.

Hos länsstyrelsen i Norrbottens län finnes anställd en tjänsteman för biträde

vid göromålen rörande lappväsendet i länet. För uppdraget utgår ett

årsarvode av 4,200 kronor, varå dyrtidstillägg må uppbäras enligt för reglerade

verk gällande grunder.

Jämväl i Jämtlands län finnes anställd en tjänsteman med motsvarande

uppgifter. Även här är årsarvodet fastställt till 4,200 kronor, varå likväl

dyrtidstillägg ej må utgå.

I skrivelse den 3 september 1940 har länsstyrelsen i Jämtlands län hemställt,

att dyrtidstillägg å sistnämnda arvode måtte, räknat från och med

den 1 juli 1940, få utgå i enlighet nied de grunder som gälla för befattningshavare

vid oreglerade verk eller, därest detta icke beviljas, i varje fall enligt

grunderna för reglerade verk.

Statskontoret har i utlåtande den 11 september 1940 -— under framhållande

av att spörsmålet örn en arvodesreglering borde upptagas till prövning i

ett större sammanhang och omfatta under samtliga departement hithörande

arvodestagare — avstyrkt bifall till länsstyrelsens hemställan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Det synes skälig*, att ifrågavarande arvodestagare, sora före tillträdet av

arvodestjänsten innehade anställning såsom tillförordnad landsfiskal och i

sådan egenskap ägde åtnjuta dyrtidstillägg enligt de vid oreglerade verk

gällande grunderna, erhåller förhöjning å arvodet. Höjningen torde böra bestämmas

till 400 kronor.

Landsfogdeassistenter.

Enligt kungörelsen den 24 april 1936 (nr 155) skall landsfogdeassistent i

egenskap av befattningshavare, som avses i 35 § kungörelsen den 15 juni

1935 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid

nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen, uppbära arvode, motsvarande

lön enligt 15 löneklassen i den i sistnämnda kungörelse intagna löneplanen

för extra tjänstemän. Efter att under sammanlagt ett och ett halvt

år ha tjänstgjort såsom landsfogdeassistent må vederbörande anställas i extra

ordinarie befattning, därvid han skall hänföras lill 19 lönegraden i den i

1935 års kungörelse intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

Enligt inhämtade uppgifter ha förenämnda bestämmelser så tillämpats

från och med den 1 juli 1939, att landsfogdeassistent till en början erhållit

lön i 15 löneklassen av löneplan Ex jämte rörligt tillägg samt, efter anställning

såsom extra ordinarie tjänsteman, avlöning enligt 2 kap. civila ickeordinariereglementet.

Detta innebär, beträffande första tjänstgöringsperioden,

att assistenten betraktats som extra tjänsteman. Sakligt sett synes anledning

icke finnas att häremot framställa erinran. Tillämpningen står emellertid

icke fullt i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Dessa synas

med hänsyn härtill böra jämkas.

Statspolisassistenten.

Arvodesbeloppet utgör 5,800 kronor för år. Enligt vad som anföres i 1939

års statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 449, är arvodet bestämt i

anslutning till den ersättning, som uppbäres av nyanställd landsfogdeassistent.

Såsom framgår av vad nyss anförts, torde nyanställd landsfogdeassistent

böra uppbära lön enligt 15 löneklassen i löneplan Ex jämte rörligt

tillägg, d. v. s. i nuvarande indexläge drygt 6,100 kronor för år räknat å

I-ort. Statspolisassistentens arvode torde böra höjas till sistnämnda belopp.

Heltidsanställda lärare vid statens polisskola.

Vid statens polisskola äro anställda två heltidslärare med årsarvoden å

9,000 kronor. Såsom framgår av propositionen nr 219 till 1938 års riksdag,

sid. 50, räknade man med att för förordnande borde ifrågakomma väl kvalificerade

överkonstaplar inom framför allt de större städernas poliskårer.

Då tjänstgöringstiden för vecka avsågs bliva ganska avsevärd, 32 timmar, och

det ansågs vara av synnerlig vikt att för befattningarna förvärva väl kvalificerade

innehavare, föreslogs årsarvodet till 9,000 kronor. Det erinrades

därvid, att en läroverksadjunkt i Stockholm då uppbar i begynnelselön 8,706

kronor och i slutlön 10,248 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

9

I skrivelse den 30 augusti 1940 har styrelsen för statens polisskola hemställt,

att ersättning måtte beredas den ene av ifrågavarande heltidslärare

för skillnaden mellan hans löneförmåner såsom kriminalöverkonstapel i

Stockholms stads tjänst och arvodet för tiden från och med den 1 juli 1940.

Den andre läraren åtnjuter ett personligt lönetillägg å 2,000 kronor.

En läroverksadjunkt i Stockholm uppbär vid nuvarande levnadskostnadsindex

i begynnelselön, utan frånräknande av pensionsavdrag, 9,831 kronor

och i slutlön 11,583 kronor. Det synes skäligt, att här ifrågavarande lärares

arvoden i förevarande sammanhang höjas med 800 kronor till 9,800 kronor.

Det till en av lärarna utgående personliga lönetillägget torde emellertid i så

fall böra undergå motsvarande minskning.

Vissa befattningshavare viel statens kriminaltekniska anstalt.

Vid statens kriminaltekniska anstalt äro anställda dels tre förste assistenter

med arvoden å 8,300 kronor för år, dels sju assistenter med arvoden å

7,000 kronor för år, dels ock en laboratorieassistent med arvode å 5,100

kronor för år.

Såsom framgår av propositionen nr 60 till 1939 års lagtima riksdag, sid.

42, har arvodet till förste assistenterna bestämts med hänsyn till de löneförmåner,

som tillkommo överkonstapel i Stockholm, och arvodet till assistenterna

med hänsyn till de löneförmåner, som tillkommo kriminalkonstapel i

Stockholm.

I skrivelse den 23 januari 1940 hemställde styrelsen för anstalten, med

åberopande av den höjning som det rörliga tillägget för befattningshavare

vid Stockholms poliskår undergått, att å ifrågavarande arvoden finge efter

den 1 januari 1940 beräknas rörligt tillägg efter tre procent samt att eventuella

ytterligare höjningar av det rörliga tillägget ävenledes måtte komma

arvodestagarna till del. Överståthållarämbetet tillstyrkte framställningen medan

statskontoret ansåg tillräckliga skäl icke föreligga för bifall till densamma.

Hos anstalten anhöllo härefter vissa av förste assistenterna och assistenterna

dels att erhålla kompensation för redan inträdd löneminskning och dels att

under ny anställningsperiod erhålla de löneförmåner, som tillämpas för överkonstaplar

och kriminalkonstaplar vid Stockholms stad. Med skrivelse den

26 augusti 1940 har styrelsen för anstalten överlämnat nämnda framställning

till Kungl. Maj:t.

I och för sig synas de nu utgående arvodesbeloppen till förste assistenterna

och assistenterna icke —- även örn hänsyn tages till levnadskostnadsstegringen

•— understiga den ersättning, som i betraktande av göromålens beskaffenhet

kan anses skälig. Att höja arvodena så, att de komme att motsvara

de avlöningar som i nuvarande indexläge utgå till överkonstaplar

och kriminalkonstaplar i Stockholm kan icke anses rimligt. För att möjliggöra

en tillfredsställande rekrytering å befattningarna synes det dock nödvändigt

att arvodena undergå viss höjning. Denna höjning torde böra ske

enligt samma normer som i allmänhet tillämpas vid ifrågavarande arvodes
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

reglering. Förste assistenternas arvode bör med denna utgångspunkt höjas

med 800 kronor till 9,100 kronor och assistenternas arvode med 600 kronor

till 7,600 kronor.

Vad slutligen angår laboratorieassistentens arvode synes detsamma böra

höjas med 500 kronor till 5,600 kronor.

Sammanlagt skulle merkostnaden utgöra 7,100 kronor för år räknat.

Sjätte huvudtieln.

Radioingenjör å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsoch

luftfartsbyrå.

Arvodesbeloppet utgör 8,000 kronor för år. Såsom framgår av 1940 års

statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, sid. 16, är arvodet avsett att motsvara

lön enligt 21 löneklassen jämte sex procent rörligt tillägg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse den 22 juni 1940 gjort

framställning om höjning av arvodet, vilket före den 1 juli 1940 utgick med

ett belopp av 8,110 kronor för år.

Arvodet synes böra höjas med 700 kxxmor till 8,700 kronor.

Vägingenjörsassistenter.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 maj 1939 skall helårsanställd assistent de

första två åren anställas såsom tillfällig befattningshavare med lön enligt 15

löneklassen. Därefter må han placeras som extra ordinarie tjänsteman i 17

lönegraden. Assistent med sexmånaderstjänstgöring i två län må anställas såsom

tillfällig befattningshavare med lön enligt 15 löneklassen.

Liksom landsfogdeassistenterna synas vägingenjörsassistenterna böra till

en början anställas, icke såsom tillfälliga befattningshavare utan såsom extra

tjänstemän. De bliva i så fall berättigade uppbära rörligt tillägg.

Lånsschaktmåstare.

Länsschaktmästarbefattningarna inrättades från och med budgetåret

1939/40. Arvodet utgår med högst 5,400 kronor. I skrivelse den 17 juni 1940

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om arvodesförhöjning.

Ifrågavarande arvodens maximibelopp torde i förevarande sammanhang

böra höjas till 5,900 kronor. Merkostnaderna härför uppgå till högst 9,000

kronor.

Vissa tjänstemän avlönade från luftfartsfonden.

Från och med budgetåret 1939/40 övertog staten den lokala flygledning,

som då fanns vid flygplatserna och omhänderhades av vederbörande flygplatsförvaltningar.

Därjämte utökades antalet flygledare vid vissa flygplatser

och inrättades nya flygledartjänster vid andra flygplatser. Ifrågavarande

tjänster avlönas enligt statsmakternas beslut med arvoden i avvaktan på när
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

11

mare erfarenhet. Arvodesbeloppen hava bestämts med utgångspunkt från de

avlöningsförmåner, som gällde vid tiden för förstatligandet av flygledningen.

Nuvarande arvodesbelopp framgå av följande sammanställning:

Arvodesbelopp

Föreståndaren för flygledningen vid Bromma flygplats...... kronor 8,000

Föreståndaren för flygledningen vid Bulltofta flygplats .... » 7,200

1 flygledare ............................................ » 5,900

1 » » 5,800

2 » » 5,400

4 » » 5,000.

Sammanlagt uppgå arvodesbeloppen till 57,700 kronor.

Samma grunder, som tillämpats för bestämmandet av flygledarpersonalens

arvoden, lia jämväl tillämpats beträffande den för förvaltningen av Bulltofta

flygplats erforderliga personalen. Nuvarande arvodesbelopp för sistnämnda

personal framgå av följande sammanställning:

Arvodesbelopp

1 flygplatschef ........................................ kronor 9,000

1 hangarmästare ...................................... » 5,000

1 förste montör ...................................... » 4,200

1 fältförman .......................................... » 3,600

1 kanslibiträde ........................................ » 3,300

1 förste flygplatsvakt .................................. » 3,300

1 maskinist............................................ » 3,000

2 flygplatsvakter ...................................... » 2,700.

Sammanlagt uppgå arvodesbeloppen till 36,800 kronor.

Sedan ifrågavarande arvodesbelopp, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i skrivelse den 29 maj 1940, ursprungligen bestämdes, hade levnadskostnaderna

undergått en avsevärd stegring. Då nu ifrågavarande båda

personalkategoriers avlöningar vore anpassade efter förhållanden rådande för

närmare två år sedan, syntes det skäligt, att personalen från och med ingången

av budgetåret 1940/41 gottgjordes för den minskning i avlöningarna,

som faktiskt ägt rum. Härtill komme den omständigheten, att, därest icke

avlöningarna i rimlig mån kunde anpassas efter levnadskostnaderna, svårigheter

komme att uppstå att behålla och förvärva tillräckligt kvalificerade

befattningshavare. Styrelsen föreslår därför, att civila avlöningsreglementets

bestämmelser om rörligt tillägg måtte tillämpas å de nu utgående arvodesbeloppen.

Det synes skäligt, att arvodesbeloppen höjas i förevarande sammanhang.

Trots begränsningen av den civila luftfarten torde personalens arbete icke

ha minskats, beroende på den ökade militära flygverksamheten. Arvodena

torde i genomsnitt böra höjas med 9 procent. Kostnaden härför kan beräknas

till omkring 8,500 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Sjunde huvudtiteln.

Biträdande överkontrollörer för låskedrgcksbeskattningen.

Arvodesbeloppet, fastställt den 22 december 1939, utgör 6,600 kronor för

år. Det synes i förevarande sammanhang böra höjas till högst 7,200 kronor

med rätt för kontrollstyrelsen att i särskilda fall fastställa lägre .arvodesbelopp.

Revisorer för granskning av systembolagens ekonomiska förvaltning.

Arvodesbeloppet utgör 9,000 kronor för år räknat. I ett fall är dock arvodet

bestämt till 8,100 kronor. Enligt förslag av särskilda sakkunniga, vilket

biträddes av kontrollstyrelsen, skulle ifrågavarande tjänstemän åtnjuta arvode

motsvarande lön till befattningshavare i 24 lönegraden. I förevarande

sammanhang synes arvodesbeloppet böra höjas till högst 9,800 kronor med

rätt för kontrollstyrelsen att i särskilda fall fastställa lägre arvodesbelopp.

Åttonde huvudtiteln.

Fotograf vid statens historiska museum.

Arvodesbeloppet, som utgått från den 1 juli 1938, utgör 5,000 kronor för

år. Beloppet synes i förevarande sammanhang böra höjas till 5,500 kronor.

Assistent vid radiopatologiska forskningsavdelningen av Konung

Gustaf V.w jubileumsklinik.

Befattningen, med vilken är förenad årsarvode av 5,400 kronor, inrättades

från och med den 1 oktober 1937. Då densamma torde få anses utgöra innehavarens

huvudsakliga förvärvskälla, synes arvodet böra höjas till 5,900

kronor.

Föreståndare för folkminnesavdelningen vid landsmålsarkivet i Uppsala.

Arvodesbeloppet utgör sedan år 1928 9,000 kronor. Då anställningen torde

få anses utgöra heltidssyssla, synes beloppet böra höjas till 9,800 kronor.

Timlärare m. fl. vid det statliga och det kommunala undervisningsväsendet.

Med timlärare förstås bär icke-ordinarie lärare, vilka åtnjuta ersättning

med visst belopp för veckotimme (i ett fall undervisningstimme) och läsår.

Vissa timlärare fullgöra full, andra endast partiell tjänstgöring. De timlärargrupper,

som i detta sammanhang komma i betraktande, äro dels timlärare

i läro- och övningsämnen vid statliga läroanstalter (högre lärarinneseminariet,

allmänna läroverk, folk- och småskoleseminarier, blind- och dövstumanstalter

samt tekniska läroverk) ävensom vid högre kommunala läroan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

13

stelter (kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor

och högre folkskolor), dels ock timlärare i läsämne vid folk- och

småskolor.

I fråga om de statliga läroanstalternas timlärare finnas bestämmelser rörande

ersättning meddelade i punkt 2 b) kungörelsen den 21 augusti 1939,

nr 582. De där upptagna ersättningsbeloppen äro — på några undantag när

— bestämda med utgångspunkt från lönebeloppet för en viss löneklass i

den för extra lärare gällande löneplanen Ex, vilket lönebelopp dividerats med

ett mot full tjänstgöringsskyldighet svarande timantal. De nyssnämnda undantagen

avse följande, endast vid navigationsskolorna förekommande ersättningar,

nämligen dels ersättning till timlärare i skeppsbyggeri, elektroteknik

eller maskinlära, dels ock den efter undervisningstimme utgående ersättningen

till timlärare i hälso- och förbandslära; i dessa fall har ersättningen

icke bestämts i relation till visst löneklassbelopp.

De beträffande de allmänna läroverken i kungörelsen 1939: 582 angivna

timlärarersättningarna tillämpas i viss utsträckning även för timlärare i

praktiska läroämnen vid de praktiska realskollinjer, som förekomma vid

vissa av nämnda läroverk.

Ytterligare torde beträffande de statliga läroanstalterna böra framhållas,

att ersättning enligt särskilda grunder förekommer för timlärare i vissa specialämnen

vid högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter,

i ryska vid nya elementarskolan i Stockholm, i trädgårdsskötsel vid folk- eller

småskoleseminarium, i hälsolära vid folkskoleseminarium samt i andra

ämnen än svenska, främmande språk, matematik och gymnastik vid tekniskt

läroverk.

Beträffande de högre kommunala skolorna hava timlärarersättningarna

bestämts i närmaste anslutning till vad som gäller för de allmänna läroverken.

Vad slutligen angår ersättning till timlärare i läsämne vid folk- eller småskola

har även denna bestämts i relation till visst, för icke-ordinarie lärare

med full tjänstgöring gällande löneklassbelopp.

Timlärarersättningarna äro ■—- utom såvitt avser hälso- och förbandslära

vid navigationsskola — till beloppet föränderliga i förhållande till den ortsgrupp,

lärarens stationeringsort tillhör, men oföränderliga i förhållande til!

levnadskostnadernas stegring. För närvarande tillämpas tills vidare de under

vårterminen 1940 gällande ersättningsgrunderna oförändrade. Härvid är

att märka, att enär beträffande vissa grupper av timlärare hittills meddelade

bestämmelser rörande ersättningens storlek angivits skola gälla endast intill

utgången av läsåret 1939/40, Kungl. Maj :t genom cirkulär till skolmyndigheterna

den 13 september 1940, nr 828, meddelat en provisorisk utbetalningsföreskrift

av innebörd, att ersättningen till sådana timlärare skall tills vidare

under läsåret 1940/41, intill dess annorlunda förordnas, utbetalas enligt de

grunder, som varit gällande under vårterminen 1940. De i cirkuläret avsedda

grupperna av timlärare äro dels timlärare i praktiska läroämnen vid praktiska

realskollinjer, dels timlärare vid kommunala flickskolor m. fl. högre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 65.

kommunala skolor, inbegripet timlärare i praktiska läroämnen, dels ock

timlärare i läsämne vid folk- och småskolor.

I särskilda propositioner den 8 mars 1940, nr 154 och 155, framlade

Kungl. Maj:! förslag, avseende hudgetåret 1940/41, angående anslag till avlöningar

vid de allmänna läroverken m. m. respektive angående vissa anslag

till folkskoleväsendet m. m.

I anledning av nämnda propositioner väcktes bland annat följande motioner,

nämligen I: 182 och II: 236 (till propositionen 154) samt I: 183 (till propositionen

155).

I motionen I: 182 hemställdes, att riksdagen ville besluta, att rörligt tilllägg

skulle tillkomma timlärare vid vissa statliga och högre kommunala

skolor, under förutsättning att timlärarens anställning avsåge minst en termin

och att densamma prövades utgöra lärarens huvudsakliga sysselsättning

eller förvärvskälla.

I motionen I: 183 gjordes enahanda hemställan med avseende å timlärare

vid folk- och småskoleseminarier samt timlärare i läsämne vid folkskolor.

Motionen II: 236 slutligen åsyftade, att rörligt tillägg skulle tillkomma timlärare

vid i propositionen nr 154 omliandlade läroanstalter, vilka lärare hade

timläraranställningen som sin huvudsakliga försörjning.

Till stöd för det i motionen I: 182 framförda yrkandet anfördes — efter

framhållande av att rörligt tillägg endast tillkommer lärare, vilka åtnjuta lön

enligt viss löneklass i gällande löneplan — följande:

Emellertid synas under nuvarande förhållanden skäl kunna åberopas för

att taga under övervägande, huruvida icke rätten till rörligt tillägg å lön borde

utsträckas till vissa andra kategorier av icke-ordinarie lärare än de ovannämnda.

De lärargrupper, som då närmast skulle komma i fråga, äro dels

de som avses i punkt 2 a) kungörelsen den 21 augusti 1939 (nr 582), dels ock

de s. k. timlärarna.

Beträffande först de icke-ordinarie lärare, som avses i punkt 2 a) kungörelsen

1939: 582, äro de sådana icke-ordinarie lärare vid statlig läroanstalt,

som anställts för full tjänstgöring i läroämne eller för minst 8 veckotimmars

tjänstgöring i övningsämne men som det oaktat icke kunnat erhålla anställning

som extra lärare, vare sig på grund av att anställningen icke omfattat

hel termin eller därför att de icke uppfylla de för anställning såsom extra

lärare i övrigt uppställda kraven. Det är med andra ord i regel tillfälliga vikarier,

som här avses. Dessa lärare hava icke lön enligt löneplan med rätt

till löneklassuppflyttning efter viss tids tjänstgöring utan åtnjuta ersättning

med belopp motsvarande begynnelselönen för närmast jämförlig extra lärare;

å sådan ersättning utgår icke rörligt tillägg. Frågan huruvida rörligt tillägg

bör tillkomma här avsedda lärare synes tveksam. Då det här är frågan om

mera tillfällig arbetsanställning, som i normala fall tämligen snart avlöses av

extra ordinarie eller extra anställning med rätt till rörligt tillägg å lönen,

synas övervägande skäl tala för att rörligt tillägg alltjämt icke tillerkännes

dessa lärare.

Yad därefter beträffar de s. k. timlärarna, förekomma dessa både vid statens

läroanstalter och vid de ovannämnda högre kommunala skolorna. Det

är här i regel fråga om lärare med partiell tjänstgöring, men även timlärare

med full tjänstgöring förekomma. Dessa lärare åtnjuta ersättning med

visst belopp för veckotimme utan rätt till rörligt tillägg. Inom denna grupp

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

15

kunna först särskiljas sådana lärare, vilka kunna sägas hava timläraranställningen

såsom bisyssla vid sidan av heltidstjänst såsom lärare eller av annan

art. Icke heller i dessa fall synas i allmänhet sådana omständigheter föreligga

som skulle motivera införande av rätt till rörligt tillägg.

Annorlunda ställer sig saken för dem som hava timläraranställningen som

sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla. Även här bör bortses

från anställning av tillfällig karaktär. Men i övriga fall, alltså sådana då

en lärare termin efter termin, läsår efter läsår bestrider anställning såsom

timlärare och väsentligen har sitt uppehälle av sådan anställning, synes

anledning föreligga att överväga, huruvida icke genom införande av rätt til!

rörligt tillägg å timlärarersättningen viss kompensation borde beredas dessa

lärare för den pågående levnadskostnadsökningen.

Riksdagen behandlade först propositionen nr 155, avseende anslag till folkskoleväsendet

m. m., och anförde därvid (skrivelse den 4 maj 1940, nr

216), att det motionsvis väckta spörsmålet utan tvivel vore av sådan vikt,

att det borde närmare uppmärksammas. Goda skäl syntes föreligga för

att kompensation för levnadskostnadsökningen tillerkändes de i motionen

I: 183 avsedda lärarna. Emellertid hänförde sig timlärarna lönetekniskt

sett till den stora grupp befattningshavare, som folie under beteckningen

arvodestagare och tillfälligt anställd personal. Den motionsvis väckta frågan

berörde alltså ej endast skolväsendet, utan tangerade även statsförvaltningen

i dess helhet. Det läte sig därför icke utan närmare utredning avgöra

huruvida även andra personalkategorier funnes, vilka i samma mån

som timlärarna kunde anses böra erhålla den ifrågasatta löneförmånen, ej

heller om lönekompensation borde utgå i form av rörligt tillägg eller måhända

på annat sätt, exempelvis genom omreglering av arvodesbeloppen. Riksdagen

förutsatte, att Kungl. Majit ägnade föreliggande spörsmål sin uppmärksamhet

och vidtoge de åtgärder, som kunde befinnas påkallade för frågans

närmare utredning och belysning.

Vidare anförde riksdagen (skrivelse den 29 maj 1940, nr 264), att då timlärare

vid de i propositionen nr 154 angivna läroanstalterna förekomme i

avsevärt större utsträckning än vid seminarier och folkskolor, motionerna

I: 182 och II: 236 hade en helt annan räckvidd än den tidigare behandlade

motionen I: 183. Det i förstnämnda motioner berörda spörsmålet vore

därför i ännu högre grad än det i motionen I: 183 avhandlade av den vikt, att

det borde närmare uppmärksammas. Riksdagen utginge ifrån, att Kungl.

Majit i samband med frågan örn rörligt tillägg åt timlärare vid seminarier

och folkskolor jämväl upptoge den i motionerna I: 182 och lii 236 väckta

frågan till närmare omprövning. I

I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ställd skrift hava

två timlärare vid navigationsskolan i Malmö hemställt, att erforderliga åtgärder

måtte vidtagas i syfte att bereda dem kompensation för levnadskostnadernas

stegring.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. May.ts proposition nr 65.

Höjning av ersättningarna till ifrågavarande lärare synes böra ifrågasättas

endast för dem, som ha läraranställningen till huvudsaklig sysselsättning

eller förvärvskälla och tillika äro mera fast anknutna till det statliga

eller statsunderstödda undervisningsväsendet. Som ett allmänt undantag

bör gälla, att förhöjning icke skall tillkomma lärare, vilken tillika innehar

anställning med lön eller arvode, varå rörligt tillägg eller dyrtidstillägg

utgår, eller som åtnjuter tjänstepension med dylikt tillägg; dock hör Kungl.

Maj:t äga medgiva att förhöjning må utgå i sådana fall, då en tillämpning

av denna regel skulle framstå såsom uppenbart obillig.

Svårigheter kunna givetvis uppkomma vid bedömningen, huruvida vederbörande

har sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla i läraranställningen

och är att anse såsom mera fast anknuten till det statliga eller

statsunderstödda undervisningsväsendet. Det synes därför nödvändigt att

vissa regler meddelas. Närmast till hands synes härvid ligga att tillämpa i

stort sett samma grunder, som beträffande statsanställda lärare och lärare

vid de högre kommunala läroanstalterna gälla i fråga örn rätt till ersättning

under tid för värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering. I anslutning härtill bör förhöjning tillkomma

lärare, vilka sedan ingången av senast förflutna kalenderår innehaft sammanhängande

anställning1 vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet

under minst en termin. Därjämte synes emellertid böra uppställas

det kravet, att själva den löpande anställningen är av icke alltför tillfällig

art utan omfattar en mera avsevärd del av terminen, förslagsvis minst 60 dagar.

Skillnad synes i förevarande hänseende icke böra göras mellan timlärare

i egentlig mening och sådana lärare som avses i punkt 2 a) kungörelsen 19o9.

582. Uppfyller läraren nyss angivna förutsättningar bör förhöjning ske, om

iäraranställningen är att anse som hans huvudsakliga sysselsättning eliel

förvärvskälla. Sistnämnda krav torde vara uppfyllt om undervisningsskyldigheten

vid en eller flera läroanstalter uppgår till sammanlagt minst 20

veckotimmar. Vid mindre undervisningsskyldighet torde det få ankomma på

vederbörande avlöningsutbetalande myndigheter att pröva örn huvudsaklig

sysselsättning eller förvärvskälla kan anses föreligga. I särskilda fall bör

Kungl. Maj:t äga medgiva, att arvodesförhöjning må tillkomma även lärare,

som icke sedan ingången av senast förflutna kalenderår innehaft sammanhängande

anställning vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet

under minst en termin eller vars anställning icke omfattar minst 60

dagar.

I de fall, där förhöjning sålunda skulle medgivas, bör denna utgöra omkring

nio procent. Frågan huruvida höjningen bör ske i form av särskilt tillläggsarvode

eller genom differentiering av arvodesbeloppen synes icke behöva

behandlas i detta sammanhang. 1

1 Anställningen bör betraktas som sammanhängande även örn anställningstiden på grund av

avbrott i anställning under terminen, anställnings tillträdande efter terminens början eller anställnings

avslutande före terminens slut understiger det för terminen gällande dagantalet med

sammanlagt högst 15 dagar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Lärare vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom.

Till understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom är i gällande

riksstat uppfört ett förslagsanslag av 1,050,000 kronor. Genom beslut den 28

juni 1940 har Kungl. Majit tilldelat dylika skolor understöd med tillhopa

1,009,863 kronor, därav 645,370 kronor till avlöning åt lärarpersonalen.

Avlöningen till ifrågavarande lärarpersonal utgår enligt vissa i 1938 års

statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkt 189, angivna grunder. Enligt

dessa erhåller lärare, som bestrider all såväl praktisk som teoretisk undervisning

i en yrkesavdelning 4,800 kronor för år å A-ort, Å högre dyrort

utgår lönen med 100 kronor större belopp än å närmast lägre.

Slöjd- och yrkesskollärarnas riksförbund har hos Kungl. Majit hemställt,

att å lärarpersonalens löner måtte tilläggas dyrtidstlllägg av enahanda storlek

som statens rörliga tillägg och enligt samma beräkningsgrunder.

Skolöverstyrelsen har i häröver avgivet utlåtande anfört, att ett uppräknande

av nu utgående löner med i allmänhet exempelvis nio procent syntes

skäligt.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket funne vissa skäl tala för att

spörsmålet örn genomförandet under nuvarande förhållanden av någon för’

bättring av löneförmånerna för ifrågavarande lärare upptages till övervägande.

I samband med besluten den 28 juni 1940 har Kungl. Majit förklarat Sig

vilja framdeles meddela beslut i frågan om löneökning för lärarpersonalen.

I anslutning tili skolöverstyrelsens förslag och i överensstämmelse med

huvudregeln för ifrågavarande arvo desreglering synes en höjning av lönerna

med nio procent böra ske efter i huvudsak samma grunder, som i det föregående

förordats beträffande timlärare m. fl. vid det statliga och det kommunala

undervisningsväsendet. Beträffande rektorerna bör det dock ankomma

på Kungl. Majit att i varje särskilt fall meddela beslut, huruvida och i

vad mån löneförbättring må utgå.

Höjning av lönerna medför, att ytterligare understöd av statsmedel till

avlöning åt personalen böra tilldelas verkstadsskolorna.

Nionde huvudtiteln.

Assistent å lantbruksstyrelsen fiskeribyrå.

Arvodet bestämdes år 1938 till 6,700 kronor med utgångspunkt från dåvarande

löneställning för en extra ordinarie befattningshavare i 21 lönegraden.

Arvodesbeloppet torde böra höjas till 7,300 kronor.

Driftsekonom vid Alnarps lantbruksmejeri- och trädgdrdsinstitut.

Arvodet, 7,000 kronor för år, har utgått sedan den 1 juli 1939 och är avsett

att motsvara lön å B-ort enligt 23 löneklassen. Lantbruksstyrelsen har

ifrågasatt arvodesförhöjning. Beloppet torde böra höjas till 7,600 kronor.

Bihang til! urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 65.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Föreståndare för statens veterinärbakteriologiska anstalts

tuberkulosavdelning.

Arvodesbeloppet, fastställt den 1 december 1939, utgör 9,000 kronor. Arvodet

avsågs motsvara nettoaviöning till extra ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden

25 löneklassen. Höjning synes böra ifrågakomma med 800 kronor

till 9,800 kronor.

Lagerhusföreståndare.

Arvodena utgå efter glidande skala alltefter beläggningen av respektive

lagerhus. Maximiarvodet, som för närvarande i regel torde utgå, utgör sedan

år 1939 350 kronor för månad. En höjning med omkring nio procent synes

böra medgivas. Maximiarvodet bör i så fall bestämmas till 380 kronor för

månad. Merkostnaden för år skulle utgöra omkring 2,500 kronor.

Andre assistent å svenska ligdrografisk-biologiska kommissionens

hydrografiska avdelning.

Arvodesbeloppet, 4,200 kronor för år, har utgått sedan den 1 juli 1938.

Det torde i förevarande sammanhang böra höjas med 400 kronor till 4,600

kronor.

Befattningshavare vid statens undersöknings- och bevakningsfartyg

för havsfiskets behov (Skagerak).

Arvodesbeloppen utgöra, för år räknat:

förste styrman.......................................... kronor 4,500

förste maskinist ........................................ » 6,000

trålmästare ............................................ » 4,500

stewart................................................ » 3,300.

Förste styrman åtnjuter dessutom i egenskap av radiotelegrafist särskilt

arvode med 1,200 kronor. Av trålmästarens arvode utgöra 1,150 kronor personligt

arvodestillägg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har gjort framställning om arvodesförhöjning.

I häröver infordrat yttrande har statskontoret anfört, att

ämbetsverket ansåge sig icke kunna tillstyrka länsstyrelsens förslag, enär

statskontoret hyste den uppfattningen att spörsmålet örn en arvodesreglering

borde upptagas till prövning i ett större sammanhang och omfatta under

samtliga departement hörande arvodestagare.

I förevarande sammanhang torde arvodena till förste styrman, förste maskinist

och stewart böra höjas med omkring 9 procent eller alltså till respektive

4,900, 6,500 och 3,600 kronor.

Assistent hos tillsynsmyndigheten till motverkande av skada å fiske genom

vattenförorening.

Arvodesbeloppet utgör 4,800 kronor för år. Lantbruksstyrelsen har tidigare

gjort framställning örn arvodesförhöjning. I förevarande sammanhang

synes arvodet böra höjas till 5,200 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 65.

19

Tionde huvudtiteln.

Timlärare m. fl. vid navigationsskolorna.

Beträffande arvodesförhöjning åt ifrågavarande lärare böra motsvarande

grunder tillämpas, som i det föregående föreslagits i fråga om arvodesförhöjning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:87 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa arvoden m. m. s. 6 i texten