Kungl. Maj:ts proposition nr 65-
1940-11-01 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:65 (urtima riksdagen), Kungl. Maj:ts proposition nr 65-
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 65-
1
Nr 65.
Kungl. Maj:Is proposition lill riksdagen angående reglering av
vissa arvoden m. ni.; given Stockholms slott den 1 november
1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november
19&0.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter:
I samband med den avlöningsrevision, som den 1 juli 1939 genomfördes
inom civila och militära statsförvaltningarna, företogs jämväl i viss utsträckning
en reglering av arvodesbelopp, å vilka dyrtidstillägg utgått före nämnda
dag. Förslag härom hade framlagts i 1939 års statsverksproposition. Detta
förslag avsåg emellertid icke samtliga med dyrtidstillägg förenade arvoden.
Undantagna vörö dels sådana av Kungl. Maj:t fastställda arvoden, som utgjorde
ersättning för huvudsaklig sysselsättning, dels arvoden till pensionerade
officerare och underofficerare i s. k. arvodesbefattningar, dels expektansarvoden
inom utrikesförvaltningen, dels ock vissa ytterligare arvoden.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 65. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Alltjämt återstå således arvoden inom statsförvaltningen, å vilka dyrtidstillägg
utgår och som alltså kunna sägas vara rörliga i förhållande till levnadskostnadernas
växlingar. I verkligheten har emellertid denna rörlighet
numera upphört. Enligt beslut av årets lagtima riksdag skall nämligen det
tal, som tjänar till grund för bestämmande av dyrtidstillägg å löner (arvoden)
och pensioner under budgetåret 1940/41 utgöra 88, även om levnadskostnadsindex
skulle komma att överstiga 188. Som bekant överskred levnadskostnadsindex
detta tal redan vid kvar talsskiftet juni—juli i år. Samtidigt
uppnådde det enligt civila och militära avlöningsreglementena utgående rörliga
tillägget sitt maximum av 15 procent.
Å arvoden, som på senare tid bestämts, utgå i regel icke dyrtidstillägg.
Såväl löntagare som arvodister, vilka åtnjuta rörligt tillägg eller dyrtidstillägg,
lia, i den mån så följer av de för sådana tillägg gällande bestämmelserna,
kompenserats för levnadskostnadsökningen intill den 1 juli 1940. Någon
kompensation för den därefter inträdande levnadskostnadsökningen är
däremot icke medgiven. I motsats till nyss angivna befattningshavare, har
någon kompensation för den levnadskostnadsökning, som inträdde under sistförflutna
budgetår, icke bex-etts de arvodestagare, vilka icke varit berättigade
åtnjuta dyrtidstillägg.
Från olika håll lia krav framställts på förhöjning av arvodena till sistnämnda
arvodestagare. Jag anhåller att nu få upptaga denna fråga till behandling.
Härvid vill jag till en början understryka, att bestämmandet av arvodesbelopp
i allmänhet icke sker nied samma noggranna avvägning som utmärker
lönebestämningen. Vid arvodesbestämningen har det i regel ytterst
gällt att få fram ett belopp, som i stort sett tett sig skäligt. Ofta är det därför
oberättigat att fästa avseende vid de olika metoder, som tillämpats för beloppets
framräknande. Någon saklig skillnad behöver exempelvis icke föreligga
mellan två lika höga arvodesbelopp, som bestämts, det ena med hänsyn
till lönebeloppet i en viss löneklass och det andra med hänsyn till lönebeloppet
i en lägre löneklass förhöjt med vissa tillägg. De mera summariska
överväganden, som i allmänhet ligga till grund för arvodesbeloppens bestämmande,
tala för att dessa icke göras rörliga med hänsyn till levnadskostnadernas
växlingar. Ändring av arvodesbeloppen synes böra ske endast
när förhållandena så förändrats, att en verklig arvodesreglering anses påkallad.
I och för sig är därför den omständigheten att de statliga löntagarna hittills
erhållit viss kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen
icke tillräcklig anledning att jämväl bereda här ifrågavarande arvodestagare
motsvarande förmån. Visserligen inträdde under det sistförflutna budgetåret
en icke oväsentlig stegring av levnadskostnaderna, men denna medförde
dock knappast en sådan sänkning av arvodenas realvärden att en allmän
arvodesreglering enbart av denna anledning kan anses motiverad. Vid bedömandet
av de krav, som framställts om arvodesförhöjningar, synes man emellertid
icke böra bortse från att en betydande grupp arvodestagare i överens
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
3
stämmelse med de principer, som under liden sedan förra världskriget vunnit
hävd inom statsförvaltningen, erhållit viss kompensation för levnadskostnadsökningen
intill den 1 juli 1940 på grund av att de varit berättigade åtnjuta
dyrtidstillägg. I jämförelse med dessa intaga uppenbarligen de arvodestagare,
som icke varit berättigade till sådant tillägg, en missgynnad ställning.
Att arvodet icke är förenat med dyrtidstillägg beror ofta enbart på att det
tastställts på senare tid; dock förekomma arvoden, som blivit fastställda relativt
nyligen, å vilka dyrtidstillägg utgår. Huruvida den ena eller andra formen
valts, måste ej sällan anses lia berott på en tillfällighet. Under sålunda
föreliggande förhållanden synes man icke utan vidare böra avvisa tanken på
beredande av viss kompensation för levnadskostnadsökningen intill sistnämnda
dag även åt de arvodestagare, som icke åtnjuta dyrtidstillägg.
De föreliggande framställningarna om arvodesförhöjning avse sådana arvodestagare,
för vilka arvodet utgör ersättning för huvudsaklig sysselsättning
eller vederbörandes huvudsakliga förvärvskälla och där arvodet kan
sägas ha i stort sett samma karaktär som lön å tjänst. För närvarande torde
man också böra begränsa sig till frågan om förhöjning av dylika arvoden.
Härigenom uteslutas dels arvoden, som utgöra ersättning för bisysslor, dels
arvoden, som utgöra ersättning för utredningsuppdrag, dels stipendie- och
aspirantarvoden. Uppkommer fråga om höjning av arvode som sålunda icke
här medtages, bör densamma liksom hittills göras till föremål för särskilt
bedömande.
I några undantagsfall har Kungl. Majit fastställt ersättning för extra skrivhjälp
eller för utförande av vaktmästargöromål eller dylikt. I allmänhet ankommer
det på vederbörande verk att bestämma sådana ersättningar. Arvoden
av detta slag äro av naturliga skäl icke stabila utan pläga växla alltefter
arvodestagarens ålder, tjänstetid, personliga kvalifikationer m. m. och böra
lika litet som aspirantarvoden medtagas i förevarande sammanhang.
De arvodesbelopp, som med nu angivna begränsningar skulle kunna ifrågakomma
för förhöjning, motsvara till övervägande del de lägre eller medelhöga
lönebeloppen å den statliga löneplanen för nyreglerade verk. Endast
undantagsvis förekomma arvodesbelopp av samma storleksordning som de
högre lönebeloppen. Då de lägre inkomsttagarna tyngst drabbas av levnadskostnadsstegringar
och en höjning av de högsta arvodesbeloppen måste föregås
av mera ingående undersökningar, synas de sistnämnda böra uteslutas i
förevarande sammanhang. Såsom gräns synes som regel lämpligen böra sättas
arvodesbelopp å 10,000 kronor.
Slutligen förekommer det i några fall, att arvodestagaren äger rätt att jämte
arvodet åtnjuta naturaförmåner eller ersättning enligt taxa eller dylikt.
Även dessa fall böra undantagas.
I fråga örn arvoden, som icke tillhöra de sålunda undantagna grupperna,
anser jag mig kunna förorda, att en viss höjning medgives, dock givetvis i
de olika fallen endast under den förutsättningen att särskilda skäl icke tala
däremot. Vid bedömande av höjningens storlek bör beaktas, att avsikten
med arvodesregleringen icke är att bereda arvodes tagarna en reell löneför
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
bättring; uppenbarligen bör en sådan icke ifrågakomma under nu rådande
förhållanden. Avsikten är uteslutande att bereda arvodestagaren viss kompensation
för levnadskostnadernas stegring. Under hösten 1939 utgick rörligt
tillägg med 6 procent samt dyrtidstillägg (enligt § 4 av 1923 års dyrtidstiiläggskungörelse)
med 16—17 procent. Oaktat den stegring av levnadskostnaderna,
som redan då inträtt, och trots förväntad ytterligare stegring av
samma kostnader, ansågos under det då pågående budgetarbetet tillräckliga
skäl icke föreligga att ifrågasätta en allmän reglering av förevarande arvoden.
Gällande arvodesbelopp ansågos alltså godtagbara under de hösten
1939 rådande förhållandena.
Dyrtidstillägg (enligt § 4 i 1923 års dyriidstilläggskungörelse) utgår numera
efter en procentsats av 26; en höjning av 9—10 procent har således skett
sedan hösten 1939. Samtidigt har också det rörliga tillägget höjts med 9 procent.
Det ligger då närmast till hands att i de fall, då en höjning av arvodesbeloppen
anses påkallad, som regel tillämpa en procentuell höjning av omkring
9 procent.
Från nu angivna utgångspunkter ha de av Kungl. Maj :t fastställda, med
dyrtidstillägg icke förenade arvodesbeloppen granskats. De förslag till förhöjningar,
som härvid ansetts böra framställas, framgå av en promemoria,
vilken såsom bilaga torde få bifogas statsrådsprotokollet. I promemorian ha
icke medtagits arvoden, som utgå inom den statliga krisadministrationen.
Dessa ha ansetts falla utom ramen för utredningen. Ej heller omfattar promemorian
vissa arvoden, beträffande vilka av olika anledningar frågan om
arvodesförhöjning ansetts böra underkastas ytterligare utredning.
För egen del får jag tillstyrka de i promemorian framlagda förslagen, som
torde böra genomföras räknat från och med den 1 juli 1940. I kostnadshänseende
innebära förslagen enligt verkställda beräkningar en ökad utgiftsbelastning
för statsverket av omkring 225,000 kronor för år. Kostnaderna för
arvodesförhöjningen till timlärare m. fl. vid det statliga och kommunala
undervisningsväsendet ha därvid approximativt uppskattats till 120,000 kronor.
På förhöjning av löner åt rektorer och lärare vid verkstadsskolor för
viss arbetslös ungdom belöpa 58,000 kronor.
Av de i promemorian upptagna arvodena ha flera vid äskandet av vederbörande
anslag anmälts för riksdagen på sådant sätt, att förhöjning icke
bör ifrågakomma utan att riksdagen beretts tillfälle yttra sig i frågan. I
flera fall utgå arvodena också från av riksdagen maximerade anslagsposter,
vilka, därest förhöjning genomföres, icke torde komma att förslå. Riksdagens
medgivande att i sådana fall överskrida anslagsposterna synes därför
böra inhämtas. Det må påpekas, att i promemorian även upptagits arvoden,
som fastställts och även fortsättningsvis torde böra fastställas av Kungl.
Maj :t utan riksdagens hörande och till vilkas förhöjning tillräckliga medel
stå till Kungl. Maj :ts förfogande.
Vid luftskyddsinspektionen finnas anställda ett flertal ingenjörer med
arvoden, som bestämts av Kungl. Majit. Två av dessa arvoden ha i anslutning
till anslagsberäkningarna anmälts för riksdagen. Det torde få an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
5
komma på Kungl. Majit att, i den mån så befinnes påkallat, omreglera såväl
sistnämnda som de övriga ingenjörsarvodena vid luftskyddsinspektionen
med tillämpning av de här förordade principerna.
De arvoden, om vilka i promemorian är fråga, lia, såsom förut angivits,
blivit fastställda av Kungl. Majit. Beträffande arvoden, fastställda av vederbörande
verk, torde dessa ofta avse ersättningar för mera tillfälliga uppdrag,
för aspiranttjänstgöring och dylikt. I sådana fall föreligger i allmänhet
icke skäl till förhöjning. Även i andra fall torde ofta, i likhet nied vad
som visat sig vara fallet med de av Kungl. Majit fastställda arvodesbeloppen,
tillräckliga skäl för arvodesförhöjning saknas. Om emellertid verken anse
sig böra höja hittills gällande arvodesbelopp med anledning av levnadskostnadsökningen,
utgår jag från att höjningen begränsas på sätt här förordats
för de av Kungl. Majit fastställda arvodena, därest ej av särskilda skäl en
mera vittgående omprövning anses böra ske. En förutsättning för att verken
skola kunna vidtaga sådana arvodesförhöjningar är givetvis, att de till verkens
förfogande ställda medlen räcka till. Någon förstärkning av dessa medel
för att möjliggöra arvodesförhöjningar bör icke ifrågakomma.
Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla en av slöjd- och yrkeslärarnas
riksförbund i framställning till Kungl. Majit väckt fråga angående
lärares vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom löneförmåner
vid inkallelse till militär tjänstgöring. Skolöverstyrelsen har i anledning
av framställningen föreslagit, att sådan lärare med minst 20 veckotimmars
undervisningsskyldighet skulle vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring i anledning
av anbefalld förstärkt försvarsberedskap äga att av statsmedel uppbära
hälften av den läraren eljest av statsmedel tillkommande ersättningen,
under förutsättning att läraren sedan ingången av kalenderåret närmast
före värnpliktstjänstgöringens början innehaft sammanhängande anställning
vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet under minst
en termin. Statskontoret har ansett att minimiundervisningsskyldigheten —
med hänsyn till ifrågavarande lärares i förhållande till lärare vid andra
undervisningsanstalter längre tjänstgöring — borde fastställas till 28 veckotimmar.
I övrigt har statskontoret tillstyrkt överstyrelsens förslag.
Även jag anser mig böra tillstyrka överstyrelsens förslag, dock med den
av statskontoret förordade jämkningen. Förslaget bygger på samma principer,
som enligt statsmakternas beslut tillämpas vid andra statsunderstödda
läroanstalter. Motsvarande förmån, som förordats i fråga örn lärarpersonalen,
bör jämväl, med de avvikelser som följa av skiljaktigheter i anställningsvillkor
och tjänstgöringsförhållanden, tillkomma rektorer och fast anställd
kontorspersonal vid ifrågavarande skolor. Med förstärkt försvarsberedskap
bör givetvis jämställas partiell mobilisering. Kungl. Majit torde böra
inhämta riksdagens bemyndigande att meddela närmare bestämmelser i ämnet
att lända till efterrättelse från september 1939.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
dels, med godkännande av de i det föregående förordade
principerna för arvo desreglering, medgiva att av riksdagen
maximerade anslagsposter, från vilka här avsedda arvoden
bestridas, må överskridas i den mån sådant överskridande
av Kungl. Maj:t prövas erforderligt för regleringens genomförande,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats, meddela
bestämmelser angående avlöningsförmåner till befattningshavare
vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom vid inkallelse
lill värnpliktstjänstgöring i anledning, av förstärkt
försvarsberedskap eller partiell mobilisering.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Vid protokollet:
R. Borgström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
7
Bilaga.
P. M.
angående vissa arvoden.
Femte huvudtiteln.
Lag ptillsynings män.
1 Norrbottens län må enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser under
innevarande budgetår vara anställda sju tillsyningsmän för lapparna.
Av dessa åtnjuter en ett årsarvode av högst 2,400 kronor; envar av de övriga
åtnjuter arvode med 1,800 kronor för år räknat.
Vidare må under innevarande budgetår i Västerbottens län vara anställda
fyra lapptillsyningsmän. Dessa äga uppbära arvoden beräknade efter 1,500
kronor per år.
Samma arvodesbelopp, som sålunda utgå under innevarande budgetår, ufgingo
jämväl under budgetåret 1939/40.
Såsom framgår av 1940 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid.
301, har fråga uppkommit att överföra lapptillsyningsmanstjänsterna på ordinarie
stat med placering i 9:e lönegraden.
Enligt inhämtade uppgifter skulle samtliga ifrågavarande lapptillsyningsmän
ha full sysselsättning i sin tjänst. Arvodena synas i förevarande sammanhang
böra höjas till respektive 2,600, 2,000 och 1,800 kronor. Merkostnaden
skulle vid en sådan arvodesförhöjning uppgå till 2,600 kronor för år.
Biträde åt lappfogden i Jämtlands län.
Hos länsstyrelsen i Norrbottens län finnes anställd en tjänsteman för biträde
vid göromålen rörande lappväsendet i länet. För uppdraget utgår ett
årsarvode av 4,200 kronor, varå dyrtidstillägg må uppbäras enligt för reglerade
verk gällande grunder.
Jämväl i Jämtlands län finnes anställd en tjänsteman med motsvarande
uppgifter. Även här är årsarvodet fastställt till 4,200 kronor, varå likväl
dyrtidstillägg ej må utgå.
I skrivelse den 3 september 1940 har länsstyrelsen i Jämtlands län hemställt,
att dyrtidstillägg å sistnämnda arvode måtte, räknat från och med
den 1 juli 1940, få utgå i enlighet nied de grunder som gälla för befattningshavare
vid oreglerade verk eller, därest detta icke beviljas, i varje fall enligt
grunderna för reglerade verk.
Statskontoret har i utlåtande den 11 september 1940 -— under framhållande
av att spörsmålet örn en arvodesreglering borde upptagas till prövning i
ett större sammanhang och omfatta under samtliga departement hithörande
arvodestagare — avstyrkt bifall till länsstyrelsens hemställan.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Det synes skälig*, att ifrågavarande arvodestagare, sora före tillträdet av
arvodestjänsten innehade anställning såsom tillförordnad landsfiskal och i
sådan egenskap ägde åtnjuta dyrtidstillägg enligt de vid oreglerade verk
gällande grunderna, erhåller förhöjning å arvodet. Höjningen torde böra bestämmas
till 400 kronor.
Landsfogdeassistenter.
Enligt kungörelsen den 24 april 1936 (nr 155) skall landsfogdeassistent i
egenskap av befattningshavare, som avses i 35 § kungörelsen den 15 juni
1935 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid
nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen, uppbära arvode, motsvarande
lön enligt 15 löneklassen i den i sistnämnda kungörelse intagna löneplanen
för extra tjänstemän. Efter att under sammanlagt ett och ett halvt
år ha tjänstgjort såsom landsfogdeassistent må vederbörande anställas i extra
ordinarie befattning, därvid han skall hänföras lill 19 lönegraden i den i
1935 års kungörelse intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.
Enligt inhämtade uppgifter ha förenämnda bestämmelser så tillämpats
från och med den 1 juli 1939, att landsfogdeassistent till en början erhållit
lön i 15 löneklassen av löneplan Ex jämte rörligt tillägg samt, efter anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman, avlöning enligt 2 kap. civila ickeordinariereglementet.
Detta innebär, beträffande första tjänstgöringsperioden,
att assistenten betraktats som extra tjänsteman. Sakligt sett synes anledning
icke finnas att häremot framställa erinran. Tillämpningen står emellertid
icke fullt i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Dessa synas
med hänsyn härtill böra jämkas.
Statspolisassistenten.
Arvodesbeloppet utgör 5,800 kronor för år. Enligt vad som anföres i 1939
års statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 449, är arvodet bestämt i
anslutning till den ersättning, som uppbäres av nyanställd landsfogdeassistent.
Såsom framgår av vad nyss anförts, torde nyanställd landsfogdeassistent
böra uppbära lön enligt 15 löneklassen i löneplan Ex jämte rörligt
tillägg, d. v. s. i nuvarande indexläge drygt 6,100 kronor för år räknat å
I-ort. Statspolisassistentens arvode torde böra höjas till sistnämnda belopp.
Heltidsanställda lärare vid statens polisskola.
Vid statens polisskola äro anställda två heltidslärare med årsarvoden å
9,000 kronor. Såsom framgår av propositionen nr 219 till 1938 års riksdag,
sid. 50, räknade man med att för förordnande borde ifrågakomma väl kvalificerade
överkonstaplar inom framför allt de större städernas poliskårer.
Då tjänstgöringstiden för vecka avsågs bliva ganska avsevärd, 32 timmar, och
det ansågs vara av synnerlig vikt att för befattningarna förvärva väl kvalificerade
innehavare, föreslogs årsarvodet till 9,000 kronor. Det erinrades
därvid, att en läroverksadjunkt i Stockholm då uppbar i begynnelselön 8,706
kronor och i slutlön 10,248 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
9
I skrivelse den 30 augusti 1940 har styrelsen för statens polisskola hemställt,
att ersättning måtte beredas den ene av ifrågavarande heltidslärare
för skillnaden mellan hans löneförmåner såsom kriminalöverkonstapel i
Stockholms stads tjänst och arvodet för tiden från och med den 1 juli 1940.
Den andre läraren åtnjuter ett personligt lönetillägg å 2,000 kronor.
En läroverksadjunkt i Stockholm uppbär vid nuvarande levnadskostnadsindex
i begynnelselön, utan frånräknande av pensionsavdrag, 9,831 kronor
och i slutlön 11,583 kronor. Det synes skäligt, att här ifrågavarande lärares
arvoden i förevarande sammanhang höjas med 800 kronor till 9,800 kronor.
Det till en av lärarna utgående personliga lönetillägget torde emellertid i så
fall böra undergå motsvarande minskning.
Vissa befattningshavare viel statens kriminaltekniska anstalt.
Vid statens kriminaltekniska anstalt äro anställda dels tre förste assistenter
med arvoden å 8,300 kronor för år, dels sju assistenter med arvoden å
7,000 kronor för år, dels ock en laboratorieassistent med arvode å 5,100
kronor för år.
Såsom framgår av propositionen nr 60 till 1939 års lagtima riksdag, sid.
42, har arvodet till förste assistenterna bestämts med hänsyn till de löneförmåner,
som tillkommo överkonstapel i Stockholm, och arvodet till assistenterna
med hänsyn till de löneförmåner, som tillkommo kriminalkonstapel i
Stockholm.
I skrivelse den 23 januari 1940 hemställde styrelsen för anstalten, med
åberopande av den höjning som det rörliga tillägget för befattningshavare
vid Stockholms poliskår undergått, att å ifrågavarande arvoden finge efter
den 1 januari 1940 beräknas rörligt tillägg efter tre procent samt att eventuella
ytterligare höjningar av det rörliga tillägget ävenledes måtte komma
arvodestagarna till del. Överståthållarämbetet tillstyrkte framställningen medan
statskontoret ansåg tillräckliga skäl icke föreligga för bifall till densamma.
Hos anstalten anhöllo härefter vissa av förste assistenterna och assistenterna
dels att erhålla kompensation för redan inträdd löneminskning och dels att
under ny anställningsperiod erhålla de löneförmåner, som tillämpas för överkonstaplar
och kriminalkonstaplar vid Stockholms stad. Med skrivelse den
26 augusti 1940 har styrelsen för anstalten överlämnat nämnda framställning
till Kungl. Maj:t.
I och för sig synas de nu utgående arvodesbeloppen till förste assistenterna
och assistenterna icke —- även örn hänsyn tages till levnadskostnadsstegringen
•— understiga den ersättning, som i betraktande av göromålens beskaffenhet
kan anses skälig. Att höja arvodena så, att de komme att motsvara
de avlöningar som i nuvarande indexläge utgå till överkonstaplar
och kriminalkonstaplar i Stockholm kan icke anses rimligt. För att möjliggöra
en tillfredsställande rekrytering å befattningarna synes det dock nödvändigt
att arvodena undergå viss höjning. Denna höjning torde böra ske
enligt samma normer som i allmänhet tillämpas vid ifrågavarande arvodes
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
reglering. Förste assistenternas arvode bör med denna utgångspunkt höjas
med 800 kronor till 9,100 kronor och assistenternas arvode med 600 kronor
till 7,600 kronor.
Vad slutligen angår laboratorieassistentens arvode synes detsamma böra
höjas med 500 kronor till 5,600 kronor.
Sammanlagt skulle merkostnaden utgöra 7,100 kronor för år räknat.
Sjätte huvudtieln.
Radioingenjör å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsoch
luftfartsbyrå.
Arvodesbeloppet utgör 8,000 kronor för år. Såsom framgår av 1940 års
statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, sid. 16, är arvodet avsett att motsvara
lön enligt 21 löneklassen jämte sex procent rörligt tillägg.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse den 22 juni 1940 gjort
framställning om höjning av arvodet, vilket före den 1 juli 1940 utgick med
ett belopp av 8,110 kronor för år.
Arvodet synes böra höjas med 700 kxxmor till 8,700 kronor.
Vägingenjörsassistenter.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 maj 1939 skall helårsanställd assistent de
första två åren anställas såsom tillfällig befattningshavare med lön enligt 15
löneklassen. Därefter må han placeras som extra ordinarie tjänsteman i 17
lönegraden. Assistent med sexmånaderstjänstgöring i två län må anställas såsom
tillfällig befattningshavare med lön enligt 15 löneklassen.
Liksom landsfogdeassistenterna synas vägingenjörsassistenterna böra till
en början anställas, icke såsom tillfälliga befattningshavare utan såsom extra
tjänstemän. De bliva i så fall berättigade uppbära rörligt tillägg.
Lånsschaktmåstare.
Länsschaktmästarbefattningarna inrättades från och med budgetåret
1939/40. Arvodet utgår med högst 5,400 kronor. I skrivelse den 17 juni 1940
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om arvodesförhöjning.
Ifrågavarande arvodens maximibelopp torde i förevarande sammanhang
böra höjas till 5,900 kronor. Merkostnaderna härför uppgå till högst 9,000
kronor.
Vissa tjänstemän avlönade från luftfartsfonden.
Från och med budgetåret 1939/40 övertog staten den lokala flygledning,
som då fanns vid flygplatserna och omhänderhades av vederbörande flygplatsförvaltningar.
Därjämte utökades antalet flygledare vid vissa flygplatser
och inrättades nya flygledartjänster vid andra flygplatser. Ifrågavarande
tjänster avlönas enligt statsmakternas beslut med arvoden i avvaktan på när
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
11
mare erfarenhet. Arvodesbeloppen hava bestämts med utgångspunkt från de
avlöningsförmåner, som gällde vid tiden för förstatligandet av flygledningen.
Nuvarande arvodesbelopp framgå av följande sammanställning:
Arvodesbelopp
Föreståndaren för flygledningen vid Bromma flygplats...... kronor 8,000
Föreståndaren för flygledningen vid Bulltofta flygplats .... » 7,200
1 flygledare ............................................ » 5,900
1 » » 5,800
2 » » 5,400
4 » » 5,000.
Sammanlagt uppgå arvodesbeloppen till 57,700 kronor.
Samma grunder, som tillämpats för bestämmandet av flygledarpersonalens
arvoden, lia jämväl tillämpats beträffande den för förvaltningen av Bulltofta
flygplats erforderliga personalen. Nuvarande arvodesbelopp för sistnämnda
personal framgå av följande sammanställning:
Arvodesbelopp
1 flygplatschef ........................................ kronor 9,000
1 hangarmästare ...................................... » 5,000
1 förste montör ...................................... » 4,200
1 fältförman .......................................... » 3,600
1 kanslibiträde ........................................ » 3,300
1 förste flygplatsvakt .................................. » 3,300
1 maskinist............................................ » 3,000
2 flygplatsvakter ...................................... » 2,700.
Sammanlagt uppgå arvodesbeloppen till 36,800 kronor.
Sedan ifrågavarande arvodesbelopp, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 29 maj 1940, ursprungligen bestämdes, hade levnadskostnaderna
undergått en avsevärd stegring. Då nu ifrågavarande båda
personalkategoriers avlöningar vore anpassade efter förhållanden rådande för
närmare två år sedan, syntes det skäligt, att personalen från och med ingången
av budgetåret 1940/41 gottgjordes för den minskning i avlöningarna,
som faktiskt ägt rum. Härtill komme den omständigheten, att, därest icke
avlöningarna i rimlig mån kunde anpassas efter levnadskostnaderna, svårigheter
komme att uppstå att behålla och förvärva tillräckligt kvalificerade
befattningshavare. Styrelsen föreslår därför, att civila avlöningsreglementets
bestämmelser om rörligt tillägg måtte tillämpas å de nu utgående arvodesbeloppen.
Det synes skäligt, att arvodesbeloppen höjas i förevarande sammanhang.
Trots begränsningen av den civila luftfarten torde personalens arbete icke
ha minskats, beroende på den ökade militära flygverksamheten. Arvodena
torde i genomsnitt böra höjas med 9 procent. Kostnaden härför kan beräknas
till omkring 8,500 kronor.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Sjunde huvudtiteln.
Biträdande överkontrollörer för låskedrgcksbeskattningen.
Arvodesbeloppet, fastställt den 22 december 1939, utgör 6,600 kronor för
år. Det synes i förevarande sammanhang böra höjas till högst 7,200 kronor
med rätt för kontrollstyrelsen att i särskilda fall fastställa lägre .arvodesbelopp.
Revisorer för granskning av systembolagens ekonomiska förvaltning.
Arvodesbeloppet utgör 9,000 kronor för år räknat. I ett fall är dock arvodet
bestämt till 8,100 kronor. Enligt förslag av särskilda sakkunniga, vilket
biträddes av kontrollstyrelsen, skulle ifrågavarande tjänstemän åtnjuta arvode
motsvarande lön till befattningshavare i 24 lönegraden. I förevarande
sammanhang synes arvodesbeloppet böra höjas till högst 9,800 kronor med
rätt för kontrollstyrelsen att i särskilda fall fastställa lägre arvodesbelopp.
Åttonde huvudtiteln.
Fotograf vid statens historiska museum.
Arvodesbeloppet, som utgått från den 1 juli 1938, utgör 5,000 kronor för
år. Beloppet synes i förevarande sammanhang böra höjas till 5,500 kronor.
Assistent vid radiopatologiska forskningsavdelningen av Konung
Gustaf V.w jubileumsklinik.
Befattningen, med vilken är förenad årsarvode av 5,400 kronor, inrättades
från och med den 1 oktober 1937. Då densamma torde få anses utgöra innehavarens
huvudsakliga förvärvskälla, synes arvodet böra höjas till 5,900
kronor.
Föreståndare för folkminnesavdelningen vid landsmålsarkivet i Uppsala.
Arvodesbeloppet utgör sedan år 1928 9,000 kronor. Då anställningen torde
få anses utgöra heltidssyssla, synes beloppet böra höjas till 9,800 kronor.
Timlärare m. fl. vid det statliga och det kommunala undervisningsväsendet.
Med timlärare förstås bär icke-ordinarie lärare, vilka åtnjuta ersättning
med visst belopp för veckotimme (i ett fall undervisningstimme) och läsår.
Vissa timlärare fullgöra full, andra endast partiell tjänstgöring. De timlärargrupper,
som i detta sammanhang komma i betraktande, äro dels timlärare
i läro- och övningsämnen vid statliga läroanstalter (högre lärarinneseminariet,
allmänna läroverk, folk- och småskoleseminarier, blind- och dövstumanstalter
samt tekniska läroverk) ävensom vid högre kommunala läroan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
13
stelter (kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor
och högre folkskolor), dels ock timlärare i läsämne vid folk- och
småskolor.
I fråga om de statliga läroanstalternas timlärare finnas bestämmelser rörande
ersättning meddelade i punkt 2 b) kungörelsen den 21 augusti 1939,
nr 582. De där upptagna ersättningsbeloppen äro — på några undantag när
— bestämda med utgångspunkt från lönebeloppet för en viss löneklass i
den för extra lärare gällande löneplanen Ex, vilket lönebelopp dividerats med
ett mot full tjänstgöringsskyldighet svarande timantal. De nyssnämnda undantagen
avse följande, endast vid navigationsskolorna förekommande ersättningar,
nämligen dels ersättning till timlärare i skeppsbyggeri, elektroteknik
eller maskinlära, dels ock den efter undervisningstimme utgående ersättningen
till timlärare i hälso- och förbandslära; i dessa fall har ersättningen
icke bestämts i relation till visst löneklassbelopp.
De beträffande de allmänna läroverken i kungörelsen 1939: 582 angivna
timlärarersättningarna tillämpas i viss utsträckning även för timlärare i
praktiska läroämnen vid de praktiska realskollinjer, som förekomma vid
vissa av nämnda läroverk.
Ytterligare torde beträffande de statliga läroanstalterna böra framhållas,
att ersättning enligt särskilda grunder förekommer för timlärare i vissa specialämnen
vid högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter,
i ryska vid nya elementarskolan i Stockholm, i trädgårdsskötsel vid folk- eller
småskoleseminarium, i hälsolära vid folkskoleseminarium samt i andra
ämnen än svenska, främmande språk, matematik och gymnastik vid tekniskt
läroverk.
Beträffande de högre kommunala skolorna hava timlärarersättningarna
bestämts i närmaste anslutning till vad som gäller för de allmänna läroverken.
Vad slutligen angår ersättning till timlärare i läsämne vid folk- eller småskola
har även denna bestämts i relation till visst, för icke-ordinarie lärare
med full tjänstgöring gällande löneklassbelopp.
Timlärarersättningarna äro ■—- utom såvitt avser hälso- och förbandslära
vid navigationsskola — till beloppet föränderliga i förhållande till den ortsgrupp,
lärarens stationeringsort tillhör, men oföränderliga i förhållande til!
levnadskostnadernas stegring. För närvarande tillämpas tills vidare de under
vårterminen 1940 gällande ersättningsgrunderna oförändrade. Härvid är
att märka, att enär beträffande vissa grupper av timlärare hittills meddelade
bestämmelser rörande ersättningens storlek angivits skola gälla endast intill
utgången av läsåret 1939/40, Kungl. Maj :t genom cirkulär till skolmyndigheterna
den 13 september 1940, nr 828, meddelat en provisorisk utbetalningsföreskrift
av innebörd, att ersättningen till sådana timlärare skall tills vidare
under läsåret 1940/41, intill dess annorlunda förordnas, utbetalas enligt de
grunder, som varit gällande under vårterminen 1940. De i cirkuläret avsedda
grupperna av timlärare äro dels timlärare i praktiska läroämnen vid praktiska
realskollinjer, dels timlärare vid kommunala flickskolor m. fl. högre
14
Kungl. Majlis proposition nr 65.
kommunala skolor, inbegripet timlärare i praktiska läroämnen, dels ock
timlärare i läsämne vid folk- och småskolor.
I särskilda propositioner den 8 mars 1940, nr 154 och 155, framlade
Kungl. Maj:! förslag, avseende hudgetåret 1940/41, angående anslag till avlöningar
vid de allmänna läroverken m. m. respektive angående vissa anslag
till folkskoleväsendet m. m.
I anledning av nämnda propositioner väcktes bland annat följande motioner,
nämligen I: 182 och II: 236 (till propositionen 154) samt I: 183 (till propositionen
155).
I motionen I: 182 hemställdes, att riksdagen ville besluta, att rörligt tilllägg
skulle tillkomma timlärare vid vissa statliga och högre kommunala
skolor, under förutsättning att timlärarens anställning avsåge minst en termin
och att densamma prövades utgöra lärarens huvudsakliga sysselsättning
eller förvärvskälla.
I motionen I: 183 gjordes enahanda hemställan med avseende å timlärare
vid folk- och småskoleseminarier samt timlärare i läsämne vid folkskolor.
Motionen II: 236 slutligen åsyftade, att rörligt tillägg skulle tillkomma timlärare
vid i propositionen nr 154 omliandlade läroanstalter, vilka lärare hade
timläraranställningen som sin huvudsakliga försörjning.
Till stöd för det i motionen I: 182 framförda yrkandet anfördes — efter
framhållande av att rörligt tillägg endast tillkommer lärare, vilka åtnjuta lön
enligt viss löneklass i gällande löneplan — följande:
Emellertid synas under nuvarande förhållanden skäl kunna åberopas för
att taga under övervägande, huruvida icke rätten till rörligt tillägg å lön borde
utsträckas till vissa andra kategorier av icke-ordinarie lärare än de ovannämnda.
De lärargrupper, som då närmast skulle komma i fråga, äro dels
de som avses i punkt 2 a) kungörelsen den 21 augusti 1939 (nr 582), dels ock
de s. k. timlärarna.
Beträffande först de icke-ordinarie lärare, som avses i punkt 2 a) kungörelsen
1939: 582, äro de sådana icke-ordinarie lärare vid statlig läroanstalt,
som anställts för full tjänstgöring i läroämne eller för minst 8 veckotimmars
tjänstgöring i övningsämne men som det oaktat icke kunnat erhålla anställning
som extra lärare, vare sig på grund av att anställningen icke omfattat
hel termin eller därför att de icke uppfylla de för anställning såsom extra
lärare i övrigt uppställda kraven. Det är med andra ord i regel tillfälliga vikarier,
som här avses. Dessa lärare hava icke lön enligt löneplan med rätt
till löneklassuppflyttning efter viss tids tjänstgöring utan åtnjuta ersättning
med belopp motsvarande begynnelselönen för närmast jämförlig extra lärare;
å sådan ersättning utgår icke rörligt tillägg. Frågan huruvida rörligt tillägg
bör tillkomma här avsedda lärare synes tveksam. Då det här är frågan om
mera tillfällig arbetsanställning, som i normala fall tämligen snart avlöses av
extra ordinarie eller extra anställning med rätt till rörligt tillägg å lönen,
synas övervägande skäl tala för att rörligt tillägg alltjämt icke tillerkännes
dessa lärare.
Yad därefter beträffar de s. k. timlärarna, förekomma dessa både vid statens
läroanstalter och vid de ovannämnda högre kommunala skolorna. Det
är här i regel fråga om lärare med partiell tjänstgöring, men även timlärare
med full tjänstgöring förekomma. Dessa lärare åtnjuta ersättning med
visst belopp för veckotimme utan rätt till rörligt tillägg. Inom denna grupp
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
15
kunna först särskiljas sådana lärare, vilka kunna sägas hava timläraranställningen
såsom bisyssla vid sidan av heltidstjänst såsom lärare eller av annan
art. Icke heller i dessa fall synas i allmänhet sådana omständigheter föreligga
som skulle motivera införande av rätt till rörligt tillägg.
Annorlunda ställer sig saken för dem som hava timläraranställningen som
sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla. Även här bör bortses
från anställning av tillfällig karaktär. Men i övriga fall, alltså sådana då
en lärare termin efter termin, läsår efter läsår bestrider anställning såsom
timlärare och väsentligen har sitt uppehälle av sådan anställning, synes
anledning föreligga att överväga, huruvida icke genom införande av rätt til!
rörligt tillägg å timlärarersättningen viss kompensation borde beredas dessa
lärare för den pågående levnadskostnadsökningen.
Riksdagen behandlade först propositionen nr 155, avseende anslag till folkskoleväsendet
m. m., och anförde därvid (skrivelse den 4 maj 1940, nr
216), att det motionsvis väckta spörsmålet utan tvivel vore av sådan vikt,
att det borde närmare uppmärksammas. Goda skäl syntes föreligga för
att kompensation för levnadskostnadsökningen tillerkändes de i motionen
I: 183 avsedda lärarna. Emellertid hänförde sig timlärarna lönetekniskt
sett till den stora grupp befattningshavare, som folie under beteckningen
arvodestagare och tillfälligt anställd personal. Den motionsvis väckta frågan
berörde alltså ej endast skolväsendet, utan tangerade även statsförvaltningen
i dess helhet. Det läte sig därför icke utan närmare utredning avgöra
huruvida även andra personalkategorier funnes, vilka i samma mån
som timlärarna kunde anses böra erhålla den ifrågasatta löneförmånen, ej
heller om lönekompensation borde utgå i form av rörligt tillägg eller måhända
på annat sätt, exempelvis genom omreglering av arvodesbeloppen. Riksdagen
förutsatte, att Kungl. Majit ägnade föreliggande spörsmål sin uppmärksamhet
och vidtoge de åtgärder, som kunde befinnas påkallade för frågans
närmare utredning och belysning.
Vidare anförde riksdagen (skrivelse den 29 maj 1940, nr 264), att då timlärare
vid de i propositionen nr 154 angivna läroanstalterna förekomme i
avsevärt större utsträckning än vid seminarier och folkskolor, motionerna
I: 182 och II: 236 hade en helt annan räckvidd än den tidigare behandlade
motionen I: 183. Det i förstnämnda motioner berörda spörsmålet vore
därför i ännu högre grad än det i motionen I: 183 avhandlade av den vikt, att
det borde närmare uppmärksammas. Riksdagen utginge ifrån, att Kungl.
Majit i samband med frågan örn rörligt tillägg åt timlärare vid seminarier
och folkskolor jämväl upptoge den i motionerna I: 182 och lii 236 väckta
frågan till närmare omprövning. I
I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ställd skrift hava
två timlärare vid navigationsskolan i Malmö hemställt, att erforderliga åtgärder
måtte vidtagas i syfte att bereda dem kompensation för levnadskostnadernas
stegring.
16 Kungl. May.ts proposition nr 65.
Höjning av ersättningarna till ifrågavarande lärare synes böra ifrågasättas
endast för dem, som ha läraranställningen till huvudsaklig sysselsättning
eller förvärvskälla och tillika äro mera fast anknutna till det statliga
eller statsunderstödda undervisningsväsendet. Som ett allmänt undantag
bör gälla, att förhöjning icke skall tillkomma lärare, vilken tillika innehar
anställning med lön eller arvode, varå rörligt tillägg eller dyrtidstillägg
utgår, eller som åtnjuter tjänstepension med dylikt tillägg; dock hör Kungl.
Maj:t äga medgiva att förhöjning må utgå i sådana fall, då en tillämpning
av denna regel skulle framstå såsom uppenbart obillig.
Svårigheter kunna givetvis uppkomma vid bedömningen, huruvida vederbörande
har sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla i läraranställningen
och är att anse såsom mera fast anknuten till det statliga eller
statsunderstödda undervisningsväsendet. Det synes därför nödvändigt att
vissa regler meddelas. Närmast till hands synes härvid ligga att tillämpa i
stort sett samma grunder, som beträffande statsanställda lärare och lärare
vid de högre kommunala läroanstalterna gälla i fråga örn rätt till ersättning
under tid för värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering. I anslutning härtill bör förhöjning tillkomma
lärare, vilka sedan ingången av senast förflutna kalenderår innehaft sammanhängande
anställning1 vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet
under minst en termin. Därjämte synes emellertid böra uppställas
det kravet, att själva den löpande anställningen är av icke alltför tillfällig
art utan omfattar en mera avsevärd del av terminen, förslagsvis minst 60 dagar.
Skillnad synes i förevarande hänseende icke böra göras mellan timlärare
i egentlig mening och sådana lärare som avses i punkt 2 a) kungörelsen 19o9.
582. Uppfyller läraren nyss angivna förutsättningar bör förhöjning ske, om
iäraranställningen är att anse som hans huvudsakliga sysselsättning eliel
förvärvskälla. Sistnämnda krav torde vara uppfyllt om undervisningsskyldigheten
vid en eller flera läroanstalter uppgår till sammanlagt minst 20
veckotimmar. Vid mindre undervisningsskyldighet torde det få ankomma på
vederbörande avlöningsutbetalande myndigheter att pröva örn huvudsaklig
sysselsättning eller förvärvskälla kan anses föreligga. I särskilda fall bör
Kungl. Maj:t äga medgiva, att arvodesförhöjning må tillkomma även lärare,
som icke sedan ingången av senast förflutna kalenderår innehaft sammanhängande
anställning vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet
under minst en termin eller vars anställning icke omfattar minst 60
dagar.
I de fall, där förhöjning sålunda skulle medgivas, bör denna utgöra omkring
nio procent. Frågan huruvida höjningen bör ske i form av särskilt tillläggsarvode
eller genom differentiering av arvodesbeloppen synes icke behöva
behandlas i detta sammanhang. 1
1 Anställningen bör betraktas som sammanhängande även örn anställningstiden på grund av
avbrott i anställning under terminen, anställnings tillträdande efter terminens början eller anställnings
avslutande före terminens slut understiger det för terminen gällande dagantalet med
sammanlagt högst 15 dagar.
17
Kungl. Majlis proposition nr 65.
Lärare vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom.
Till understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom är i gällande
riksstat uppfört ett förslagsanslag av 1,050,000 kronor. Genom beslut den 28
juni 1940 har Kungl. Majit tilldelat dylika skolor understöd med tillhopa
1,009,863 kronor, därav 645,370 kronor till avlöning åt lärarpersonalen.
Avlöningen till ifrågavarande lärarpersonal utgår enligt vissa i 1938 års
statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkt 189, angivna grunder. Enligt
dessa erhåller lärare, som bestrider all såväl praktisk som teoretisk undervisning
i en yrkesavdelning 4,800 kronor för år å A-ort, Å högre dyrort
utgår lönen med 100 kronor större belopp än å närmast lägre.
Slöjd- och yrkesskollärarnas riksförbund har hos Kungl. Majit hemställt,
att å lärarpersonalens löner måtte tilläggas dyrtidstlllägg av enahanda storlek
som statens rörliga tillägg och enligt samma beräkningsgrunder.
Skolöverstyrelsen har i häröver avgivet utlåtande anfört, att ett uppräknande
av nu utgående löner med i allmänhet exempelvis nio procent syntes
skäligt.
Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket funne vissa skäl tala för att
spörsmålet örn genomförandet under nuvarande förhållanden av någon för’
bättring av löneförmånerna för ifrågavarande lärare upptages till övervägande.
I samband med besluten den 28 juni 1940 har Kungl. Majit förklarat Sig
vilja framdeles meddela beslut i frågan om löneökning för lärarpersonalen.
I anslutning tili skolöverstyrelsens förslag och i överensstämmelse med
huvudregeln för ifrågavarande arvo desreglering synes en höjning av lönerna
med nio procent böra ske efter i huvudsak samma grunder, som i det föregående
förordats beträffande timlärare m. fl. vid det statliga och det kommunala
undervisningsväsendet. Beträffande rektorerna bör det dock ankomma
på Kungl. Majit att i varje särskilt fall meddela beslut, huruvida och i
vad mån löneförbättring må utgå.
Höjning av lönerna medför, att ytterligare understöd av statsmedel till
avlöning åt personalen böra tilldelas verkstadsskolorna.
Nionde huvudtiteln.
Assistent å lantbruksstyrelsen fiskeribyrå.
Arvodet bestämdes år 1938 till 6,700 kronor med utgångspunkt från dåvarande
löneställning för en extra ordinarie befattningshavare i 21 lönegraden.
Arvodesbeloppet torde böra höjas till 7,300 kronor.
Driftsekonom vid Alnarps lantbruksmejeri- och trädgdrdsinstitut.
Arvodet, 7,000 kronor för år, har utgått sedan den 1 juli 1939 och är avsett
att motsvara lön å B-ort enligt 23 löneklassen. Lantbruksstyrelsen har
ifrågasatt arvodesförhöjning. Beloppet torde böra höjas till 7,600 kronor.
Bihang til! urtima riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 65.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Föreståndare för statens veterinärbakteriologiska anstalts
tuberkulosavdelning.
Arvodesbeloppet, fastställt den 1 december 1939, utgör 9,000 kronor. Arvodet
avsågs motsvara nettoaviöning till extra ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden
25 löneklassen. Höjning synes böra ifrågakomma med 800 kronor
till 9,800 kronor.
Lagerhusföreståndare.
Arvodena utgå efter glidande skala alltefter beläggningen av respektive
lagerhus. Maximiarvodet, som för närvarande i regel torde utgå, utgör sedan
år 1939 350 kronor för månad. En höjning med omkring nio procent synes
böra medgivas. Maximiarvodet bör i så fall bestämmas till 380 kronor för
månad. Merkostnaden för år skulle utgöra omkring 2,500 kronor.
Andre assistent å svenska ligdrografisk-biologiska kommissionens
hydrografiska avdelning.
Arvodesbeloppet, 4,200 kronor för år, har utgått sedan den 1 juli 1938.
Det torde i förevarande sammanhang böra höjas med 400 kronor till 4,600
kronor.
Befattningshavare vid statens undersöknings- och bevakningsfartyg
för havsfiskets behov (Skagerak).
Arvodesbeloppen utgöra, för år räknat:
förste styrman.......................................... kronor 4,500
förste maskinist ........................................ » 6,000
trålmästare ............................................ » 4,500
stewart................................................ » 3,300.
Förste styrman åtnjuter dessutom i egenskap av radiotelegrafist särskilt
arvode med 1,200 kronor. Av trålmästarens arvode utgöra 1,150 kronor personligt
arvodestillägg.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har gjort framställning om arvodesförhöjning.
I häröver infordrat yttrande har statskontoret anfört, att
ämbetsverket ansåge sig icke kunna tillstyrka länsstyrelsens förslag, enär
statskontoret hyste den uppfattningen att spörsmålet örn en arvodesreglering
borde upptagas till prövning i ett större sammanhang och omfatta under
samtliga departement hörande arvodestagare.
I förevarande sammanhang torde arvodena till förste styrman, förste maskinist
och stewart böra höjas med omkring 9 procent eller alltså till respektive
4,900, 6,500 och 3,600 kronor.
Assistent hos tillsynsmyndigheten till motverkande av skada å fiske genom
vattenförorening.
Arvodesbeloppet utgör 4,800 kronor för år. Lantbruksstyrelsen har tidigare
gjort framställning örn arvodesförhöjning. I förevarande sammanhang
synes arvodet böra höjas till 5,200 kronor.
Kungl. Majlis proposition nr 65.
19
Tionde huvudtiteln.
Timlärare m. fl. vid navigationsskolorna.
Beträffande arvodesförhöjning åt ifrågavarande lärare böra motsvarande
grunder tillämpas, som i det föregående föreslagits i fråga om arvodesförhöjning
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:87 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa arvoden m. m. s. 6 i texten