Angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl
1940-11-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:66 (urtima riksdagen), Angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående kristillägg åt
vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.; given
Stockholms slott den 22 november 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 november 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn särskilt kristillägg
åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. och anför därvid följande.
Löne- och pensionsförmånerna för den statligt anställda eller med statsbidrag
avlönade, kommunalt anställda tjänstemannapersonalen äro i regel
i en eller annan form inom vissa gränser automatiskt rörliga med levnadskostnaderna.
Beträffande lönerna erhålles rörligheten i allmänhet genom ett rörligt tilllägg,
utgående efter i stort sett enhetliga grunder angivna i respektive avlöningsreglementen.
Rörligt tillägg åtnjutes av följande huvudgrupper statsanställda,
nämligen befattningshavare underkastade civila och militära avBihang
till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 66.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
löningsreglementena, flertalet tjänstemän med lön enligt civila och militära
icke-ordinariereglementena, beställningshavare underkastade manskapsavlöningsreglementet
och vissa befattningshavare hos riksdagen och dess verk.
Vidare utgår rörligt tillägg till de kommunalt anställda lärare m. fl., för vilka
provisoriska avlöningsbestämmelser gälla, alltså lärare vid folk- och småskolor
m. fl., nomadlärare samt lärare vid vissa högre kommunala skolor.
För sådana grupper av befattningshavare, som icke berörts av de senast
genomförda löneregleringarna, erhålles rörligheten genom dyrtidstillågg å lönen
utgående enligt grunder, som av riksdagen för varje budgetår fastställas.
Detsamma gäller i fråga om vissa av Kungl. Maj:t fastställda arvoden,
som äro förenade med sådant tillägg.
Dyrtidstillågg utgår vidare å pensioner till förutvarande befattningshavare
i statens tjänst m. fl. samt till änkor och barn efter civila befattningshavare
m. fl. För familjepensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet
och enligt familjepensionsreglementena för lärare vid högre kommunala
skolor, för folkskollärare och för arbetare erhålles motsvarande automatiska
rörlighet genom en i familjepensionen ingående rörlig del. Vid de
nya familjepensionerna enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) förekommer
slutligen ett procentuellt tillägg, som har samma funktion.
I korthet kunna bestämmelserna om rörligt tillägg angivas på följande
sätt.
Det rörliga tillägget utgår i visst förhållande till den beräknade ökningen
av de allmänna levnadskostnaderna utöver 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå.
På grundval av beräkningar, som kvartalsvis verkställas av
socialstyrelsen enligt av Kungl. Maj :t meddelade närmare föreskrifter, fastställer
Kungl. Hajd det procenttal, som anger levnadskostnadernas förhållande
till 1935 års nivå (levnadskostnadstalet). Rörligt tillägg utgår då detta
levnadskostnadstal utvisar ökning i förhållande till 1935 års nivå med
4 enheter eller mera, och utgör 3 procent å avlöningen för varje hel mångfald
av 4, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet efter att ha
uppnått sådan ökning åter nedgår, åtnjutes rörligt tillägg dock efter oförändrat
procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av 4. Om emellertid levnadskostnadstalet utvisar en ökning
med mer än 20 enheter, utgår det rörliga tillägget dock icke efter högre
procenttal än 15.
Dyrtidstiiläggen å löner och pensioner ävensom den rörliga delen och det
procentuella tillägget vid familjepensionerna utgå efter olika grunder, men
de bestämmas samtliga i förhållande till den av socialstyrelsen beräknade
levnadskostnadsindexserien med augusti månad 1914 som basperiod.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 286 framlagda förslag har 1940
års lagtima riksdag godkänt en begränsning av dyrtidstiiläggen under budgetåret
1940/41 så till vida, att dessa må utgå högst efter indextalet 188, vilket
motsvarar den övre gränsen för det rörliga tillägget, d. v. s. levnadskostnadstalet
120 i indexserien med år 1935 som basperiod.
Kungl. Maj:ts proposition nr 66-
3
Den 1 april 1940 fastställdes levnadskostnadstalet i den serie, efter vilken
det rörliga tillägget regleras (1935 = 100), till 119. Talet har sedermera stigit
den 1 juli till 124 och den 1 oktober till 126. Motsvarande indextal i den
serie, efter vilken dyrtidstilläggen regleras (augusti 1914 = 100), bär varit
respektive 186, 193 och 197. Sedan levnadskostnaderna sålunda betydligt
överstigit de gränser, vid vilka de automatiskt rörliga tilläggen äro maximerade,
indextalen 120 och 188, har från de anställdas sida begärts förhandlingar
örn ytterligare kompensation för levnadskostnadsstegringen utöver
nämnda gränstal. Sådana förhandlingar ha ock av mig upptagits med representanter
för tjänstemännen. Jag får nu i anslutning härtill anmäla förslag
om viss kompensation för den fortsatta prisstegringen.
Inledningsvis må först erinras om de synpunkter på det rörliga tillägget,
som lågo till grund för konstruktionen av detta tillägg. Sin nuvarande utformning
erhöll det rörliga tillägget i anslutning till ett av 1936 års lönekommitté
framlagt förslag (Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente,
S. O. U. 1937: 48). Rörande de huvudsakliga motiven för förslaget må hänvisas
till vad kommittén anfört i nämnda betänkande (sid. 29—43). Här
skall endast i korthet erinras om det angivna syftet med tillägget och särskilt
skälen för maximeringen vid ett levnadskostnadstal av 120.
Den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, ansåg kommittén
bäst garanterad med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl
till tjänstemännens naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna
av en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden
som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen
i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens
löneavtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemännen.
Kommittén anslöt sig sålunda varken till »reallöneprincipen» eller till någon
renodlad »marknadslöneprincip». Kommittén betonade särskilt att bevarandet
av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring som
vid prissänkning — icke borde vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en
sådan princip syntes såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser
vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera. Statstjänstemännens
ekonomiska ställning borde — i likhet med vad som gäller andra inkomsttagargrupper
— påverkas av förändringarna i de allmänna reala försörjningsmöjligheterna
i samhället, vilka finge sitt uttryck i förskjutningar i förhållandet
mellan penninginkomster och varupriser. I ett ekonomiskt framåtskridande
samhälle betydde enligt kommitténs uppfattning en konsekvent
tillämpning av denna synpunkt en i längden för tjänstemännen gynnsammare
utveckling än den en följdriktigt tillämpad »reallöneprincip» skulle
medföra.
Kommittén uppställde som ett principiellt önskemål, att anpassningen av
statstjänstemannalönerna skulle genom det rörliga tilläggets konstruktion så
smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löne- och inkomstutvecklingen
under en löneregleringsp eriod, låt vara att möjligheterna att i praktiken realisera
detta önskemål vore begränsade. Hur långt som helst ansågs ett mer
eller mindre automatiskt verkande system för rörligt tillägg dock icke kunna
åstadkomma ett sådant resultat. På lång sikt måste enligt kommitténs uppfattning
anpassningen efter den allmänna sociala standardens förändringar
väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse prisförskjutningar
av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art skulle inträffa,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Departementschefen.
förmodade kommittén att extraordinära åtgärder —- innebärande mer eller
mindre provisoriska löneregleringar — skulle tvinga sig fram.
Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet borde därför enligt kommitténs
mening gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den
allmänna levnadskostnadsnivån finge antagas innebära så betydande förändringar
i betingelserna för lönesättningen, att anpassningen till dylika förskjutningar
borde underkastas statsmakternas prövning. Då såsom övre gräns för
det automatiskt rörliga tillägget föreslogs ett indexläge av 20 procent över
1935 års nivå, var kommittén angelägen att betona, att fastställandet av en
dylik gräns framstod såsom en bestämd förutsättning för förslaget att införa
reglerna örn det rörliga tillägget i själva avlöningsreglementet och sålunda
ge denna del av avlöningen samma rättsliga karaktär som den fasta lönen.
Vid ett indextal överstigande 120 borde det, efter vad kommittén anförde,
ankomma på särskilt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen, huruvida och efter
vilka grunder rörligt tillägg skulle utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen.
Den ytterligare kompensation för levnadskostnadsökningen,
som vid en sådan eventualitet skulle ifrågakomma, finge alltså bli beroende
på prövning i samma ordning, som dittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.
Genom den höjning av varupriserna, som inträtt till följd av krigsförhållandena,
har levnadskostnadsindex med år 1935 såsom basperiod höjts över
den nivå av 120, vid vilken det rörliga tillägget enligt de nya avlöningsreglementena
når sitt maximum vid en höjd av 15 procent. Fastän någon rätt
till ytterligare lönetillägg vid fortsatt prisstegring sålunda icke föreligger enligt
dessa avlöningsreglementen, har avsikten givetvis icke varit att tjänstemännen
skulle utan ersättning bära konsekvenserna av varje höjning av levnadskostnaderna
utöver den fastställda maximihöjden. Men man har genom
maximeringen velat bereda möjlighet att ånyo fritt pröva frågan, i vilken
utsträckning en kompensation för stegringen i levnadskostnader vore skälig,
med beaktande av denna stegrings orsaker, av levnadsstandarden inom övriga
samhällsgrupper och av landets ekonomiska förhållanden överhuvud.
I nuvarande ekonomiska läge är det framför allt två omständigheter, som
måste öva inflytande på alla överväganden örn höjda lönetillägg. Den ena
är att stegringen i levnadskostnaderna väsentligen har sin grund i sämre
försörjningsvillkor för folket i dess helhet. Den andra är att en fortgående
höjning av inkomsterna i pengar för den ena eller den andra betydande befolkningsgruppen
under sådana förhållanden får anses innebära risker för
en inflationsartad prisutveckling. Båda dessa omständigheter göra det angeläget,
att de olika gruppernas naturliga strävan efter kompensation genom
höjda inkomster i pengar hålles tillbaka och att en samverkan kommer till
stånd för att under en rimlig avvägning av olika krav ge största möjliga
stadga åt prisutvecklingen. I fråga örn lönetillägg efter levnadskostnadsindex
för de statsanställda får strävandet sålunda inriktas på att förlänga den
tidsperiod, under vilken ett visst tillägg bibehålies oförändrat, och att hålla
tilläggets höjd inom de snävaste gränser som äro förenliga med hänsynen till
inkomstutvecklingen inom samhället i övrigt och med kravet på en rimlig
fördelning av kristidens svårigheter mellan olika medborgargrupper. De svårigheter
som möta varje dylik avvägning äro uppenbara, liksom det mått av
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
5
ovisshet och risk som varje särskild samhällsgrupp tager på sig genom att
för sin del vara med örn en dylik avvägning. Under överläggningar med
representanter för de stora organisationerna av statsanställda har det likväl
visat sig möjligt att i fråga om lönetilläggen för en viss tid framåt komma
till ett för såväl det allmänna som de anställda godtagbart resultat. Det innebär,
att viss kompensation för fortsatt prisstegring skall utgå vid en höjning
av levnadskostnaderna på 8 enheter eller mera utöver indextalet 120 i
1935 års levnadskostnadsindex. Kompensationen, vilken lämpligen kan betecknas
såsom kristillägg, skall utgå med ett procenttal motsvarande hälften
av den inträdda prisstegringen på 8 enheter, alltså med 4 procent av de avlöningsförmåner
på vilka rörligt tillägg utgår. Förhöjningen skall tillförsäkras
de ersättningsberättigade för en tid av ett år, under förutsättning att
index under denna tid icke nedgår till eller under 120, och skall utgå från
det kvartalsskifte, vid vilket 1935 års levnadskostnadsindex nått 128.
Vid fortsatt prisstegring utöver 128 skall höjning av kristillägget komma
till stånd först örn levnadskostnaderna undergått en ytterligare höjning motsvarande
8 enheter av 1935 års nivå, dock tidigast vid det kvartalsskifte som
inträffar sex månader efter det vid vilket index nått upp till 128. Förhöjningen
av kristillägget skall utgöra ytterligare 4 procent av lönen, eller 50
procent av de 8 enheterna, och stå fast för återstående del av regleringsperioden.
I annat sammanhang denna dag har Kungl. Maj:t förklarat, att socialstyrelsen
vid beräkning av levnadskostnadsindex må i den utsträckning, försörjningslägets
utveckling det påkallar, göra avsteg från de beräkningsgrunder,
som fastställts av Kungl. Maj:t den 15 juni 1939 (S. F. S. 1939:292),
därvid socialstyrelsen skall ställa sig till efterrättelse de direktiv, som jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande må meddelas av chefen för finansdepartementet.
Kungl. Maj:t har samtidigt bemyndigat nämnde departementschef
att meddela erforderliga direktiv för ifrågakommande modifikationer i gällande
grunder för beräkningen av levnadskostnadsindex samt att tillkalla
en nämnd med högst fem representanter för av indexberäkningarna berörda
intressegrupper att inom socialstyrelsen deltaga i prövningen av frågor rörande
sättet för genomförande av dessa modifikationer. Med avseende å
frågan, huruvida ändring skall ske beträffande skatternas medräknande vid
levnadskostnadstalets bestämmande, har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja
framdeles upptaga denna till prövning. De direktiv jag med stöd av nämnda
bemyndigande meddelat socialstyrelsen ha sammanfattats i en promemoria,
vilken torde få såsom bilaga fogas vid protokollet i detta ärende.
De sålunda fastställda, i viss mån modifierade beräkningsgrunderna för
levnadskostnadsindex skola vinna omedelbar tillämpning. De förändringar
i levnadskostnadsindex, till vilka bestämmelserna örn kristillägget föreslagits
anknutna, skola sålunda fastställas enligt nu meddelade direktiv. När
frågan örn skatternas medräknande i index skjutits på framtiden, innebär
detta, att index kommer att kalkyleras inklusive skatter vid beräkningen av
den indexstegring på 8 enheter utöver 120 (1935 — 100), som är avgörande
6
Kungl Maj:ts proposition nr 66.
för den tidpunkt, från vilken kristillägg skall utgå. Frågan om skatterna
skola medtagas eller ej vid fastställandet av den fortsatta prisstegring på 8
enheter, som är förutsättning för en höjning av kristillägget från 4 till 8
procent, kommer däremot att bli föremål för ytterligare överväganden och
överläggningar.
Det anförda har avseende å löntagare med rätt till rörligt tillägg. Kristillägg
skulle sålunda, enligt vad nu förordats, utgå — för att ange de stora
grupperna — till större delen av personalen vid den allmänna civilförvaltningen
och affärsverken, till lärarna vid folk- och småskolor samt vid högre
kommunala skolor ävensom till de militära beställningshavarna. Såväl ordinarie
som icke-ordinarie personal skulle komma i åtnjutande av tillägget.
Även till löntagare, som åtnjuta dyrtidstiilägg av statsmedel, bör kristillägg
utgå. Det är härvid i främsta rummet fråga om vissa befattningshavargrupper
med oreglerad avlöning (häradshövdingar, häradsskrivare,
landsfiskaler m. fl.) ävensom örn vissa andra befattningsshavare, som antingen
på grund av egen anmälan eller av andra skäl icke kommit att omfattas
av de senast genomförda statliga löneregleringarna. En betydande grupp
utgöres också av befattningshavare vid statsunderstödda undervisningsanstalter
(folkhögskolor, privatläroverk, lantbruksskolor m. fl.). Däremot
torde arvodestagare, även om de hittills åtnjutit dyrtidstiilägg, som regel
icke böra tillerkännas kristillägg. Det bör emellertid framhållas, att gränsen
mellan de båda grupperna löntagare och arvodestagare är flytande
och att avgörande vikt inte alltid kan fästas vid ersättningsbeloppets rubricering
såsom lön eller arvode. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela de närmare bestämmelser i förevarande hänseende, som kunna
befinnas erforderliga.
Kristillägg synes också böra tillkomma tjänstepensionärer, å vilkas pensioner
utgår dyrtidstiilägg av statsmedel. Härunder faller även viss förutvarande
arbetarpersonal. Därjämte bör kristillägg utgå å familjepension
enligt allmänna familjepensionsreglementet, familjepensionsreglementet förarbetare,
familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. eller familjepensionsreglementet
för lärare vid högre kommunala skolor. Slutligen
bör kristillägg tillkomma den, som åtnjuter annan familjepension än nyss
sagts eller därmed jämförligt understöd, varå utgår dyrtidstiilägg eller
procentuellt tillägg av statsmedel.
Kristillägg till här avsedd lön- eller pensionstagare bör, så länge nu gällande
grunder för dyrtidstiilägg bibehållas oförändrade, utgå under samma
förutsättningar och enligt i princip samma regler, som förordats beträffande
kristillägg åt löntagare med rätt till rörligt tillägg. Detta bör föranleda, att
kristillägget skall utgå med 4 respektive 8 procent icke enbart av det belopp,
å vilket dyrtidstiilägg (procentuellt tillägg, rörlig del) beräknas, utan
av detta belopp ökat med det belopp, vartill sist avsedda tillägg uppgår
vid indextalet 156 (1914== 100). I de genom de nyaste statliga avlönings
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
7
reglementena bestämda grundlönerna ha nämligen inräknats dyrtidstillägg
svarande mot nämnda indextal.
Kristidstilläggen torde böra bestridas av särskilda anslag under de olika
huvudtitlarna, respektive från särskilda poster i affärsverkens driftkostnadsstater.
Jag torde senare få anmäla förslag om anvisande av anslag
för innevarande budgetårs utgifter för ändamålet å tilläggsstat I till årets
riksstat.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels besluta, att ett särskilt rörligt kristillägg skall utgå i
den omfattning och enligt de grunder i övrigt som i det föregående
föreslagits,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga
bestämmelser i ämnet.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Bilaga.
P. M.
angående den i civila och militära avlöningsreglementena avsedda
beräkningen rörande levnadskostnaderna.
Riktpunkten vid de av försörjningslägets utveckling påkallade modifikationerna
av grunderna för levnadskostnadsberäkningen, sådana dessa grunder
fastställts genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1939, skall vara bibehållandet
av en oförändrad levnadsstandard. I övrigt skola följande regler tilllämpas.
För det fall att en vara, som ingår i hushållsbudgeten, helt försvunnit ur
marknaden, bör, såvitt möjligt, i stället för den försvunna varan insättas en
ersättningsvara av samma standard. Ersättningsvaran bör icke endast ur
näringsfysiologisk synpunkt vara likvärdig med den utbytta varan utan även
i övrigt ligga denna vara så nära som möjligt. Till ledning för valet bör
tjäna den faktiska konsumtionsutvecklingen i landet. Denna bör följas genom
de fortlöpande konsumtionsundersökningarna, vilka böra färdigställas i sådan
tid, att aktuellt material föreligger vid de kvartalsvis återkommande
indexberäkningarna. Vid valet av ersättningsvara bör beaktande skänkas
även åt priset på ifrågakommande varor. Örn en ersättningsvara är gängse
och näringsfysiologiskt likvärdig, böra sålunda kraven på identisk typ och
kvalitet icke få drivas därhän, att ett pris godtages, som konsumenterna vid
god hushållning icke kunna väntas villiga att erlägga. För att godtagas bör
substitutionsvaran vidare finnas i sådan mängd, att ersättningen under föreliggande
försörjningsförhållanden är möjlig att genomföra för hushållen.
Ersättningsvaran skall vid indexberäkningen alltid medräknas i lägst sådana
kvantiteter, som näringsfysiologiskt motsvara den utbytta varan. Örn
den kvantitet av ersättningsvaran, som näringsfysiologiskt motsvarar den
ersatta varukvantiteten, är billigare än denna, bör utbytet vid beräkningstillfället
icke få medföra en sänkning av indextalet, såvida icke ersättningsvaran
är gängse och även ur andra synpunkter än den näringsfysiologiska
är likvärdig med den ersatta varan. Där detta icke är fallet, bör ersättningsvaran
medräknas i sådan mängd, att man når samma utgiftsbelopp, som den
utbytta varan senast representerat, oavsett om detta innebär en höjning av
den näringsfysiologiska standard budgeten representerar. Örn å andra sidan
ersättningsvaran är näringsfysiologiskt dyrare än den utbytta varan och en
oförändrad näringsstandard sålunda icke kan upprätthållas inom den gamla
kostnadsramen, följer av den förut angivna huvudprincipen för substitutionen,
att en indexstegring får bli följden.
Det bör tillses, att varor, som i budgeten representera en hel varugrupp,
icke få förlora sin representativitet. I den mån så blir fallet, böra erforderliga
modifikationer i varuvalet göras.
För det fall att tillgången på en vara skulle starkt minskas (utan att ransonering
tillgripes av statsmakterna) bör substitution jämväl ske, sedan en
sådan statistiskt konstaterad nedgång i den samhälleliga försörjningen in
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
9
trätt, att den i indexberäkningen förutsatta förbrukningen icke är möjlig att
upprätthålla. Vid denna substitution böra samma principer tillämpas som
vid substitution för helt försvunnen vara.
Örn substitution enligt förut angivna regler bort ske, men sådan substitution
icke är möjlig, bör varan ifråga vid beräkningen få falla bort utan ersättning.
Samtidigt skall varan i så fall elimineras ur budgeten under basperioden.
Vid en kvalitets försämring på i budgeten representerade varor böra modifikationer,
i den mån så låter sig göra, verkställas efter samma linjer som vid
varubortfall eller minskad varutillgång. I den mån kvalitetsförsämringens
återverkan på levnadsstandarden kan omvärderas i kvantitativ försämring,
bör ersättning alltså införas efter tidigare angivna regler. Där denna utväg
icke står öppen, bör frågan om en revision av index på den berörda punkten
upptagas till avgörande, först sedan erfarenhet vunnits örn den inträdda kvalitetsförsämringens
omfattning och betydelse.
Jämväl vid ransoneringar, som medföra minskning av normalhushållets
konsumtion av de ransonerade varorna, böra de förut angivna reglerna för
indexberäkningarnas anpassning efter minskad varutillgång äga tillämpning;
då varuförknappning med ransonering sålunda avses skola behandlas på
samma sätt som varubrist utan ransonering, förutsättas de penningpolitiska
krav, som eljest motiverat en minskning av de medräknade varukvantiteterna
i anslutning till ransoneringarna, vara tillgodosedda av statsmakterna vid
utformningen av bestämmelserna örn lönekompensationen för stegrade levnadskostnader.
Vid prisdifferentiering å de i budgeten medräknade varorna bör vid indexberäkningen
hänsyn tagas endast till de priser som faktiskt gälla för normalfamiljen.
Vid modifikationer i beräkningssättet med hänsyn till levnadskostnadernas
såsongväxlingar, i enlighet med vad socialstyrelsen i skrivelse den 3 oktober
1940 förordat, bör tillses, att den statistiska utjämningen baseras på den
faktiskt konstaterade inköp sutvecklingen under året och begränsas till områden,
där en utpräglad säsongvariation i inköpen föreligger, samt att vägningen
av priserna verkställes så, att den icke påverkar indextalens nivå
från år till år. Närmare direktiv i denna del meddelas, sedan socialstyrelsen
verkställt den enligt nämnda skrivelse planerade utredningen i ämnet.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 66.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1940:91 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förmälning set såttningar. s. 5 i texten
- 2SärU 1940:71 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- 2SärU 1940:72 (urtima riksdagen) Memorial angående kristillägg åt vissa befattningshavare vid riksdagens verk m. fl. a1 i texten