Sök i Ratio Lex

Angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl

1940-11-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:66 (urtima riksdagen), Angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående kristillägg åt

vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.; given

Stockholms slott den 22 november 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 november 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn särskilt kristillägg

åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. och anför därvid följande.

Löne- och pensionsförmånerna för den statligt anställda eller med statsbidrag

avlönade, kommunalt anställda tjänstemannapersonalen äro i regel

i en eller annan form inom vissa gränser automatiskt rörliga med levnadskostnaderna.

Beträffande lönerna erhålles rörligheten i allmänhet genom ett rörligt tilllägg,

utgående efter i stort sett enhetliga grunder angivna i respektive avlöningsreglementen.

Rörligt tillägg åtnjutes av följande huvudgrupper statsanställda,

nämligen befattningshavare underkastade civila och militära avBihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 66.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

löningsreglementena, flertalet tjänstemän med lön enligt civila och militära

icke-ordinariereglementena, beställningshavare underkastade manskapsavlöningsreglementet

och vissa befattningshavare hos riksdagen och dess verk.

Vidare utgår rörligt tillägg till de kommunalt anställda lärare m. fl., för vilka

provisoriska avlöningsbestämmelser gälla, alltså lärare vid folk- och småskolor

m. fl., nomadlärare samt lärare vid vissa högre kommunala skolor.

För sådana grupper av befattningshavare, som icke berörts av de senast

genomförda löneregleringarna, erhålles rörligheten genom dyrtidstillågg å lönen

utgående enligt grunder, som av riksdagen för varje budgetår fastställas.

Detsamma gäller i fråga om vissa av Kungl. Maj:t fastställda arvoden,

som äro förenade med sådant tillägg.

Dyrtidstillågg utgår vidare å pensioner till förutvarande befattningshavare

i statens tjänst m. fl. samt till änkor och barn efter civila befattningshavare

m. fl. För familjepensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet

och enligt familjepensionsreglementena för lärare vid högre kommunala

skolor, för folkskollärare och för arbetare erhålles motsvarande automatiska

rörlighet genom en i familjepensionen ingående rörlig del. Vid de

nya familjepensionerna enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) förekommer

slutligen ett procentuellt tillägg, som har samma funktion.

I korthet kunna bestämmelserna om rörligt tillägg angivas på följande

sätt.

Det rörliga tillägget utgår i visst förhållande till den beräknade ökningen

av de allmänna levnadskostnaderna utöver 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå.

På grundval av beräkningar, som kvartalsvis verkställas av

socialstyrelsen enligt av Kungl. Maj :t meddelade närmare föreskrifter, fastställer

Kungl. Hajd det procenttal, som anger levnadskostnadernas förhållande

till 1935 års nivå (levnadskostnadstalet). Rörligt tillägg utgår då detta

levnadskostnadstal utvisar ökning i förhållande till 1935 års nivå med

4 enheter eller mera, och utgör 3 procent å avlöningen för varje hel mångfald

av 4, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet efter att ha

uppnått sådan ökning åter nedgår, åtnjutes rörligt tillägg dock efter oförändrat

procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av 4. Om emellertid levnadskostnadstalet utvisar en ökning

med mer än 20 enheter, utgår det rörliga tillägget dock icke efter högre

procenttal än 15.

Dyrtidstiiläggen å löner och pensioner ävensom den rörliga delen och det

procentuella tillägget vid familjepensionerna utgå efter olika grunder, men

de bestämmas samtliga i förhållande till den av socialstyrelsen beräknade

levnadskostnadsindexserien med augusti månad 1914 som basperiod.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 286 framlagda förslag har 1940

års lagtima riksdag godkänt en begränsning av dyrtidstiiläggen under budgetåret

1940/41 så till vida, att dessa må utgå högst efter indextalet 188, vilket

motsvarar den övre gränsen för det rörliga tillägget, d. v. s. levnadskostnadstalet

120 i indexserien med år 1935 som basperiod.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66-

3

Den 1 april 1940 fastställdes levnadskostnadstalet i den serie, efter vilken

det rörliga tillägget regleras (1935 = 100), till 119. Talet har sedermera stigit

den 1 juli till 124 och den 1 oktober till 126. Motsvarande indextal i den

serie, efter vilken dyrtidstilläggen regleras (augusti 1914 = 100), bär varit

respektive 186, 193 och 197. Sedan levnadskostnaderna sålunda betydligt

överstigit de gränser, vid vilka de automatiskt rörliga tilläggen äro maximerade,

indextalen 120 och 188, har från de anställdas sida begärts förhandlingar

örn ytterligare kompensation för levnadskostnadsstegringen utöver

nämnda gränstal. Sådana förhandlingar ha ock av mig upptagits med representanter

för tjänstemännen. Jag får nu i anslutning härtill anmäla förslag

om viss kompensation för den fortsatta prisstegringen.

Inledningsvis må först erinras om de synpunkter på det rörliga tillägget,

som lågo till grund för konstruktionen av detta tillägg. Sin nuvarande utformning

erhöll det rörliga tillägget i anslutning till ett av 1936 års lönekommitté

framlagt förslag (Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente,

S. O. U. 1937: 48). Rörande de huvudsakliga motiven för förslaget må hänvisas

till vad kommittén anfört i nämnda betänkande (sid. 29—43). Här

skall endast i korthet erinras om det angivna syftet med tillägget och särskilt

skälen för maximeringen vid ett levnadskostnadstal av 120.

Den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, ansåg kommittén

bäst garanterad med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl

till tjänstemännens naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna

av en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden

som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen

i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens

löneavtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemännen.

Kommittén anslöt sig sålunda varken till »reallöneprincipen» eller till någon

renodlad »marknadslöneprincip». Kommittén betonade särskilt att bevarandet

av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring som

vid prissänkning — icke borde vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en

sådan princip syntes såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser

vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera. Statstjänstemännens

ekonomiska ställning borde — i likhet med vad som gäller andra inkomsttagargrupper

— påverkas av förändringarna i de allmänna reala försörjningsmöjligheterna

i samhället, vilka finge sitt uttryck i förskjutningar i förhållandet

mellan penninginkomster och varupriser. I ett ekonomiskt framåtskridande

samhälle betydde enligt kommitténs uppfattning en konsekvent

tillämpning av denna synpunkt en i längden för tjänstemännen gynnsammare

utveckling än den en följdriktigt tillämpad »reallöneprincip» skulle

medföra.

Kommittén uppställde som ett principiellt önskemål, att anpassningen av

statstjänstemannalönerna skulle genom det rörliga tilläggets konstruktion så

smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löne- och inkomstutvecklingen

under en löneregleringsp eriod, låt vara att möjligheterna att i praktiken realisera

detta önskemål vore begränsade. Hur långt som helst ansågs ett mer

eller mindre automatiskt verkande system för rörligt tillägg dock icke kunna

åstadkomma ett sådant resultat. På lång sikt måste enligt kommitténs uppfattning

anpassningen efter den allmänna sociala standardens förändringar

väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse prisförskjutningar

av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art skulle inträffa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Departementschefen.

förmodade kommittén att extraordinära åtgärder —- innebärande mer eller

mindre provisoriska löneregleringar — skulle tvinga sig fram.

Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet borde därför enligt kommitténs

mening gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den

allmänna levnadskostnadsnivån finge antagas innebära så betydande förändringar

i betingelserna för lönesättningen, att anpassningen till dylika förskjutningar

borde underkastas statsmakternas prövning. Då såsom övre gräns för

det automatiskt rörliga tillägget föreslogs ett indexläge av 20 procent över

1935 års nivå, var kommittén angelägen att betona, att fastställandet av en

dylik gräns framstod såsom en bestämd förutsättning för förslaget att införa

reglerna örn det rörliga tillägget i själva avlöningsreglementet och sålunda

ge denna del av avlöningen samma rättsliga karaktär som den fasta lönen.

Vid ett indextal överstigande 120 borde det, efter vad kommittén anförde,

ankomma på särskilt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen, huruvida och efter

vilka grunder rörligt tillägg skulle utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen.

Den ytterligare kompensation för levnadskostnadsökningen,

som vid en sådan eventualitet skulle ifrågakomma, finge alltså bli beroende

på prövning i samma ordning, som dittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.

Genom den höjning av varupriserna, som inträtt till följd av krigsförhållandena,

har levnadskostnadsindex med år 1935 såsom basperiod höjts över

den nivå av 120, vid vilken det rörliga tillägget enligt de nya avlöningsreglementena

når sitt maximum vid en höjd av 15 procent. Fastän någon rätt

till ytterligare lönetillägg vid fortsatt prisstegring sålunda icke föreligger enligt

dessa avlöningsreglementen, har avsikten givetvis icke varit att tjänstemännen

skulle utan ersättning bära konsekvenserna av varje höjning av levnadskostnaderna

utöver den fastställda maximihöjden. Men man har genom

maximeringen velat bereda möjlighet att ånyo fritt pröva frågan, i vilken

utsträckning en kompensation för stegringen i levnadskostnader vore skälig,

med beaktande av denna stegrings orsaker, av levnadsstandarden inom övriga

samhällsgrupper och av landets ekonomiska förhållanden överhuvud.

I nuvarande ekonomiska läge är det framför allt två omständigheter, som

måste öva inflytande på alla överväganden örn höjda lönetillägg. Den ena

är att stegringen i levnadskostnaderna väsentligen har sin grund i sämre

försörjningsvillkor för folket i dess helhet. Den andra är att en fortgående

höjning av inkomsterna i pengar för den ena eller den andra betydande befolkningsgruppen

under sådana förhållanden får anses innebära risker för

en inflationsartad prisutveckling. Båda dessa omständigheter göra det angeläget,

att de olika gruppernas naturliga strävan efter kompensation genom

höjda inkomster i pengar hålles tillbaka och att en samverkan kommer till

stånd för att under en rimlig avvägning av olika krav ge största möjliga

stadga åt prisutvecklingen. I fråga örn lönetillägg efter levnadskostnadsindex

för de statsanställda får strävandet sålunda inriktas på att förlänga den

tidsperiod, under vilken ett visst tillägg bibehålies oförändrat, och att hålla

tilläggets höjd inom de snävaste gränser som äro förenliga med hänsynen till

inkomstutvecklingen inom samhället i övrigt och med kravet på en rimlig

fördelning av kristidens svårigheter mellan olika medborgargrupper. De svårigheter

som möta varje dylik avvägning äro uppenbara, liksom det mått av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

5

ovisshet och risk som varje särskild samhällsgrupp tager på sig genom att

för sin del vara med örn en dylik avvägning. Under överläggningar med

representanter för de stora organisationerna av statsanställda har det likväl

visat sig möjligt att i fråga om lönetilläggen för en viss tid framåt komma

till ett för såväl det allmänna som de anställda godtagbart resultat. Det innebär,

att viss kompensation för fortsatt prisstegring skall utgå vid en höjning

av levnadskostnaderna på 8 enheter eller mera utöver indextalet 120 i

1935 års levnadskostnadsindex. Kompensationen, vilken lämpligen kan betecknas

såsom kristillägg, skall utgå med ett procenttal motsvarande hälften

av den inträdda prisstegringen på 8 enheter, alltså med 4 procent av de avlöningsförmåner

på vilka rörligt tillägg utgår. Förhöjningen skall tillförsäkras

de ersättningsberättigade för en tid av ett år, under förutsättning att

index under denna tid icke nedgår till eller under 120, och skall utgå från

det kvartalsskifte, vid vilket 1935 års levnadskostnadsindex nått 128.

Vid fortsatt prisstegring utöver 128 skall höjning av kristillägget komma

till stånd först örn levnadskostnaderna undergått en ytterligare höjning motsvarande

8 enheter av 1935 års nivå, dock tidigast vid det kvartalsskifte som

inträffar sex månader efter det vid vilket index nått upp till 128. Förhöjningen

av kristillägget skall utgöra ytterligare 4 procent av lönen, eller 50

procent av de 8 enheterna, och stå fast för återstående del av regleringsperioden.

I annat sammanhang denna dag har Kungl. Maj:t förklarat, att socialstyrelsen

vid beräkning av levnadskostnadsindex må i den utsträckning, försörjningslägets

utveckling det påkallar, göra avsteg från de beräkningsgrunder,

som fastställts av Kungl. Maj:t den 15 juni 1939 (S. F. S. 1939:292),

därvid socialstyrelsen skall ställa sig till efterrättelse de direktiv, som jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande må meddelas av chefen för finansdepartementet.

Kungl. Maj:t har samtidigt bemyndigat nämnde departementschef

att meddela erforderliga direktiv för ifrågakommande modifikationer i gällande

grunder för beräkningen av levnadskostnadsindex samt att tillkalla

en nämnd med högst fem representanter för av indexberäkningarna berörda

intressegrupper att inom socialstyrelsen deltaga i prövningen av frågor rörande

sättet för genomförande av dessa modifikationer. Med avseende å

frågan, huruvida ändring skall ske beträffande skatternas medräknande vid

levnadskostnadstalets bestämmande, har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja

framdeles upptaga denna till prövning. De direktiv jag med stöd av nämnda

bemyndigande meddelat socialstyrelsen ha sammanfattats i en promemoria,

vilken torde få såsom bilaga fogas vid protokollet i detta ärende.

De sålunda fastställda, i viss mån modifierade beräkningsgrunderna för

levnadskostnadsindex skola vinna omedelbar tillämpning. De förändringar

i levnadskostnadsindex, till vilka bestämmelserna örn kristillägget föreslagits

anknutna, skola sålunda fastställas enligt nu meddelade direktiv. När

frågan örn skatternas medräknande i index skjutits på framtiden, innebär

detta, att index kommer att kalkyleras inklusive skatter vid beräkningen av

den indexstegring på 8 enheter utöver 120 (1935 — 100), som är avgörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts proposition nr 66.

för den tidpunkt, från vilken kristillägg skall utgå. Frågan om skatterna

skola medtagas eller ej vid fastställandet av den fortsatta prisstegring på 8

enheter, som är förutsättning för en höjning av kristillägget från 4 till 8

procent, kommer däremot att bli föremål för ytterligare överväganden och

överläggningar.

Det anförda har avseende å löntagare med rätt till rörligt tillägg. Kristillägg

skulle sålunda, enligt vad nu förordats, utgå — för att ange de stora

grupperna — till större delen av personalen vid den allmänna civilförvaltningen

och affärsverken, till lärarna vid folk- och småskolor samt vid högre

kommunala skolor ävensom till de militära beställningshavarna. Såväl ordinarie

som icke-ordinarie personal skulle komma i åtnjutande av tillägget.

Även till löntagare, som åtnjuta dyrtidstiilägg av statsmedel, bör kristillägg

utgå. Det är härvid i främsta rummet fråga om vissa befattningshavargrupper

med oreglerad avlöning (häradshövdingar, häradsskrivare,

landsfiskaler m. fl.) ävensom örn vissa andra befattningsshavare, som antingen

på grund av egen anmälan eller av andra skäl icke kommit att omfattas

av de senast genomförda statliga löneregleringarna. En betydande grupp

utgöres också av befattningshavare vid statsunderstödda undervisningsanstalter

(folkhögskolor, privatläroverk, lantbruksskolor m. fl.). Däremot

torde arvodestagare, även om de hittills åtnjutit dyrtidstiilägg, som regel

icke böra tillerkännas kristillägg. Det bör emellertid framhållas, att gränsen

mellan de båda grupperna löntagare och arvodestagare är flytande

och att avgörande vikt inte alltid kan fästas vid ersättningsbeloppets rubricering

såsom lön eller arvode. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela de närmare bestämmelser i förevarande hänseende, som kunna

befinnas erforderliga.

Kristillägg synes också böra tillkomma tjänstepensionärer, å vilkas pensioner

utgår dyrtidstiilägg av statsmedel. Härunder faller även viss förutvarande

arbetarpersonal. Därjämte bör kristillägg utgå å familjepension

enligt allmänna familjepensionsreglementet, familjepensionsreglementet förarbetare,

familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. eller familjepensionsreglementet

för lärare vid högre kommunala skolor. Slutligen

bör kristillägg tillkomma den, som åtnjuter annan familjepension än nyss

sagts eller därmed jämförligt understöd, varå utgår dyrtidstiilägg eller

procentuellt tillägg av statsmedel.

Kristillägg till här avsedd lön- eller pensionstagare bör, så länge nu gällande

grunder för dyrtidstiilägg bibehållas oförändrade, utgå under samma

förutsättningar och enligt i princip samma regler, som förordats beträffande

kristillägg åt löntagare med rätt till rörligt tillägg. Detta bör föranleda, att

kristillägget skall utgå med 4 respektive 8 procent icke enbart av det belopp,

å vilket dyrtidstiilägg (procentuellt tillägg, rörlig del) beräknas, utan

av detta belopp ökat med det belopp, vartill sist avsedda tillägg uppgår

vid indextalet 156 (1914== 100). I de genom de nyaste statliga avlönings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

7

reglementena bestämda grundlönerna ha nämligen inräknats dyrtidstillägg

svarande mot nämnda indextal.

Kristidstilläggen torde böra bestridas av särskilda anslag under de olika

huvudtitlarna, respektive från särskilda poster i affärsverkens driftkostnadsstater.

Jag torde senare få anmäla förslag om anvisande av anslag

för innevarande budgetårs utgifter för ändamålet å tilläggsstat I till årets

riksstat.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att ett särskilt rörligt kristillägg skall utgå i

den omfattning och enligt de grunder i övrigt som i det föregående

föreslagits,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga

bestämmelser i ämnet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Bilaga.

P. M.

angående den i civila och militära avlöningsreglementena avsedda

beräkningen rörande levnadskostnaderna.

Riktpunkten vid de av försörjningslägets utveckling påkallade modifikationerna

av grunderna för levnadskostnadsberäkningen, sådana dessa grunder

fastställts genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1939, skall vara bibehållandet

av en oförändrad levnadsstandard. I övrigt skola följande regler tilllämpas.

För det fall att en vara, som ingår i hushållsbudgeten, helt försvunnit ur

marknaden, bör, såvitt möjligt, i stället för den försvunna varan insättas en

ersättningsvara av samma standard. Ersättningsvaran bör icke endast ur

näringsfysiologisk synpunkt vara likvärdig med den utbytta varan utan även

i övrigt ligga denna vara så nära som möjligt. Till ledning för valet bör

tjäna den faktiska konsumtionsutvecklingen i landet. Denna bör följas genom

de fortlöpande konsumtionsundersökningarna, vilka böra färdigställas i sådan

tid, att aktuellt material föreligger vid de kvartalsvis återkommande

indexberäkningarna. Vid valet av ersättningsvara bör beaktande skänkas

även åt priset på ifrågakommande varor. Örn en ersättningsvara är gängse

och näringsfysiologiskt likvärdig, böra sålunda kraven på identisk typ och

kvalitet icke få drivas därhän, att ett pris godtages, som konsumenterna vid

god hushållning icke kunna väntas villiga att erlägga. För att godtagas bör

substitutionsvaran vidare finnas i sådan mängd, att ersättningen under föreliggande

försörjningsförhållanden är möjlig att genomföra för hushållen.

Ersättningsvaran skall vid indexberäkningen alltid medräknas i lägst sådana

kvantiteter, som näringsfysiologiskt motsvara den utbytta varan. Örn

den kvantitet av ersättningsvaran, som näringsfysiologiskt motsvarar den

ersatta varukvantiteten, är billigare än denna, bör utbytet vid beräkningstillfället

icke få medföra en sänkning av indextalet, såvida icke ersättningsvaran

är gängse och även ur andra synpunkter än den näringsfysiologiska

är likvärdig med den ersatta varan. Där detta icke är fallet, bör ersättningsvaran

medräknas i sådan mängd, att man når samma utgiftsbelopp, som den

utbytta varan senast representerat, oavsett om detta innebär en höjning av

den näringsfysiologiska standard budgeten representerar. Örn å andra sidan

ersättningsvaran är näringsfysiologiskt dyrare än den utbytta varan och en

oförändrad näringsstandard sålunda icke kan upprätthållas inom den gamla

kostnadsramen, följer av den förut angivna huvudprincipen för substitutionen,

att en indexstegring får bli följden.

Det bör tillses, att varor, som i budgeten representera en hel varugrupp,

icke få förlora sin representativitet. I den mån så blir fallet, böra erforderliga

modifikationer i varuvalet göras.

För det fall att tillgången på en vara skulle starkt minskas (utan att ransonering

tillgripes av statsmakterna) bör substitution jämväl ske, sedan en

sådan statistiskt konstaterad nedgång i den samhälleliga försörjningen in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

9

trätt, att den i indexberäkningen förutsatta förbrukningen icke är möjlig att

upprätthålla. Vid denna substitution böra samma principer tillämpas som

vid substitution för helt försvunnen vara.

Örn substitution enligt förut angivna regler bort ske, men sådan substitution

icke är möjlig, bör varan ifråga vid beräkningen få falla bort utan ersättning.

Samtidigt skall varan i så fall elimineras ur budgeten under basperioden.

Vid en kvalitets försämring på i budgeten representerade varor böra modifikationer,

i den mån så låter sig göra, verkställas efter samma linjer som vid

varubortfall eller minskad varutillgång. I den mån kvalitetsförsämringens

återverkan på levnadsstandarden kan omvärderas i kvantitativ försämring,

bör ersättning alltså införas efter tidigare angivna regler. Där denna utväg

icke står öppen, bör frågan om en revision av index på den berörda punkten

upptagas till avgörande, först sedan erfarenhet vunnits örn den inträdda kvalitetsförsämringens

omfattning och betydelse.

Jämväl vid ransoneringar, som medföra minskning av normalhushållets

konsumtion av de ransonerade varorna, böra de förut angivna reglerna för

indexberäkningarnas anpassning efter minskad varutillgång äga tillämpning;

då varuförknappning med ransonering sålunda avses skola behandlas på

samma sätt som varubrist utan ransonering, förutsättas de penningpolitiska

krav, som eljest motiverat en minskning av de medräknade varukvantiteterna

i anslutning till ransoneringarna, vara tillgodosedda av statsmakterna vid

utformningen av bestämmelserna örn lönekompensationen för stegrade levnadskostnader.

Vid prisdifferentiering å de i budgeten medräknade varorna bör vid indexberäkningen

hänsyn tagas endast till de priser som faktiskt gälla för normalfamiljen.

Vid modifikationer i beräkningssättet med hänsyn till levnadskostnadernas

såsongväxlingar, i enlighet med vad socialstyrelsen i skrivelse den 3 oktober

1940 förordat, bör tillses, att den statistiska utjämningen baseras på den

faktiskt konstaterade inköp sutvecklingen under året och begränsas till områden,

där en utpräglad säsongvariation i inköpen föreligger, samt att vägningen

av priserna verkställes så, att den icke påverkar indextalens nivå

från år till år. Närmare direktiv i denna del meddelas, sedan socialstyrelsen

verkställt den enligt nämnda skrivelse planerade utredningen i ämnet.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 66.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:91 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förmälning set såttningar. s. 5 i texten
  2. 2SärU 1940:71 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kristillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 2SärU 1940:72 (urtima riksdagen) Memorial angående kristillägg åt vissa befattningshavare vid riksdagens verk m. fl. a1 i texten