Sök i Ratio Lex

Angående reglering av vedproduktionen

1940-11-08 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:72 (urtima riksdagen), Angående reglering av vedproduktionen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

1

Nr 72.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av vedproduktionen;

given Stockholms slott den 8 november

1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 november 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Skolo, Eriksson,

Berquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson:

Sedan 1939 års urtima riksdag (riksdagens skrivelse nr 76) godkänt av

chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för den 14 oktober 1939 uppdragna riktlinjer för reglering av vedproduktionen,

utfärdade Kungl. Majit den 8 december 1939 (nr 843) kungörelse

med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen. I kungörelsen

föreskrevs, i överensstämmelse med förenämnda riktlinjer, att statens

vednämnd -—• vars uppgifter numera övertagits av statens bränslekommission

— äger bevilja till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund ansluten

skogsägareförening lån för förskottering av avverkningskostnad för

ved, som enligt kontrakt skall till föreningen levereras av dess medlemmar

eller andra skogsägare. Ansökan örn lån skall enligt kungörelsen vara åtBihang

tilt urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 72. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

följd av vidimerade avskrifter av de leveranskontrakt, som med låneansökan

avses, ävensom av en över kontrakten upprättad särskild förteckning. Lån

må beviljas till belopp motsvarande högst 60 procent av den köpeskilling,

som skogsägareföreningen enligt leveranskontrakten sammanlagt skall erlägga

för den med kontrakten avsedda, av statsgaranti omfattade veden;

dock att lån ej må i något fall beviljas till högre belopp än som motsvarar

det för veden gällande garantibeloppet. Å lyftat lånebelopp skall föreningen

erlägga ränta efter 4 procent om året från lyftningsdagen till dess betalning

sker eller till dess avräkning i samband med vedens inlösning verkställes.

Då skogsägareförening försålt vedparti, för vilket föreningen av erhållet

lån utlämnat förskott till skogsägare, skall föreningen av länets kapitalbelopp

återbetala så mycket som belöper å det sålda partiet, så ock erlägga

å nämnda delbelopp upplupen ränta. Skogsägareförening, som erhållit lån,

har att därav utlämna förskott till skogsägare, som avses med föreningens

låneansökan. Förskott må ej lämnas med mindre beslut meddelats därom

att den ved, som avses i det med skogsägaren upprättade leveranskontraktet,

skall omfattas av statsgaranti. Förskott må ej, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, uppgå till större belopp än som motsvarar 60

procent av det enligt leveranskontraktet överenskomna priset för veden.

Förskottet må i intet fall överskrida det för veden gällande garantibeloppet.

På skogsägareföreningen ankommer att bestämma, huruvida och i vilken

omfattning skogsägaren skall ställa säkerhet för förskottet. I kungörelsen

stadgas vidare, bland annat, att vedkontor (numera kristidsstyrelse) skall

äga att under av Kungl. Majit bestämda tidsperioder och i den omfattning,

som vednämnden (bränslekommissionen) enligt av Kungl. Majit givna föreskrifter

bestämmer, meddela garanti åt skogsägare att ved, som av honom

för avsalu producerats eller framdeles produceras och som icke finner köpare,

skall av staten inlösas till fastställt pris, garantipris. Garanti må jämväl

beviljas åt skogsägareförening för ved, som enligt kontrakt skall till

föreningen levereras av föreningsmedlem eller annan skogsägare. Kungl.

Majit fastställer de garantipriser, som under varje tidsperiod skola gälla

med avseende å ved av olika kvaliteter, samt den tid, under vilken garantiens

uppfyllande må påkallas, överlåtes ved, för vilken skogsägare åt sig utverkat

statsgaranti, till skogsägareförening, skall garantien därefter gälla för

föreningen. Sker eljest överlåtelse av ved, för vilken garanti meddelats,

upphör garantien att gälla. Inlösning av ved må ske endast i den utsträckning

veden vid inlösningstillfället uppfyller föreskrivna kvalitetsbestämmelser.

Genom särskilda Kungl. Majits brev den 2 februari och den 26 juli 1940

till statens vednämnd respektive till statens bränslekommission hava de

förenämnda, i kungörelsen meddelade bestämmelserna i vissa hänseenden

kompletterats. Genom det förstnämnda brevet föreskrevs sålunda, såvitt

här är i fråga, att lån, varom i kungörelsen förmäles, finge tillsvidare be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

3

viljas jämväl för förskottering av avverkningskostnad för sådan ved, som

innehavare av avverkningsrätt enligt kontrakt skall leverera till skogsägareförening,

som i kungörelsen avses. Genom brevet den 26 juli 1940 förklarade

Kungl. Maj:t, att hinder icke mötte att bevilja skogsägareförening lån

för förskottering av avverkningskostnaden för redan avverkad ved, oaktat

sådant lån söktes först i samband med att veden levererades till föreningen.

För tidigare hälften av avverkningssäsongen 1940/41 har Kungl. Majit

i fråga om meddelande av statsgaranti för ved föreskrivit i huvudsak följande

(S. F. S. 1940:803).

Garanti må meddelas beträffande sådan för bränsleändamål avsedd ved,

som anmäles för garanti under tiden den 31 augusti—den 31 oktober 1940.

Garanti må meddelas å en sammanlagd vedkvantitet av högst 12 miljoner

kubikmeter. Garantien må avse dels redan avverkad ved, dels ock ved som

avses skola avverkas före den 1 januari 1941. Såväl kastved som kolved

och annan långved samt massaved kan vara föremål för garanti. Bränslekommissionen

äger att beträffande områden, där med hänsyn till rådande

transportförhållanden en ökning av vedproduktionen icke är önskvärd, bestämma

om undantag från rätten att erhålla garanti. Garantipriset skall,

såvitt angår kastved, vara för utskottsved 5 kronor, för pannved samt för sekunda

björk- och bokved lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor, för

prima barr- och alved lägst 6 kronor och högst 7 kronor 50 öre samt för

prima björk- och bokved lägst 7 kronor 50 öre och högst 9 kronor. För

massaved skall garantipriset vara, för prima sulfitved lägst 7 kronor 50 öre

och högst 9 kronor, för sekunda sulfitved och prima sulfatved lägst 6 kronor

och högst 7 kronor 50 öre samt för sekunda sulfatved lägst 5 kronor 50 öre

och högst 7 kronor. Dc angivna priserna gälla samtliga per kubikmeter

löst mått. Beträffande kolved och annan långved skall inom Norrbottens,

Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län gälla, att därest veden

upplägges å sådan upplagsplats vid strand, som kan angöras av fartyg i

kustfart, garantipriset skall vara för långved, som uppfyller kvalitetsbestämmelserna

för utskottsved 20 öre, för pannved 24 öre och för prima barrved

26 öre, allt per flottningskubikfot. I övrigt skall, där garantianmäld ved

inlöses såsom långved, inlösningen ske till det pris, som motsvarar det å

orten gällande garantipriset för kastved, minskat med arbetskostnaden för

långvedens upparbetning till kastved. Uppfyllandet av meddelad garanti

må påkallas tidigast den 1 januari 1942 och senast den 28 februari samma år.

I detta sammanhang torde vidare få erinras örn vissa av Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund tidigare framlagda förslag till ändringar av

de för den ifrågavarande låneverksamheten gällande bestämmelserna, vilka

förslag förevoro till behandling i samband med framläggande av proposition

(nr 248) till 1940 års lagtima riksdag angående anslag till statliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. På sätt närmare framgår

av det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden

för den 3 maj 1940 hade riksförbundet hos vednämnden

framfört önskemål örn att de nämnda bestämmelserna skulle jämkas

så, att lån kunde lämnas till föreningarna utan att lånen skulle vara bundna

till vissa angivna personer; riksförbundet hade därjämte uttalat att den

föreskrivna räntan, 4 procent, vore hög och att det kunde ifrågasättas örn

ränta överhuvud borde beräknas. I en skrivelse till vednämnden den 4

april 1940 hade riksförbundet vidare i fråga om låneverksamheten uttalat,

att kreditmedel för förskottering av avverkningskostnad även i fortsättningen

borde stå till förfogande, men att ett förenklande av det tekniska låneförfarandet

vore högeligen önskvärt.

I anledning av vad sålunda förekommit yttrade jag till statsrådsprotokollet,

att jag icke ansåge mig böra förorda någon ändring i den av riksförbundet

föreslagna riktningen, enär därigenom den enda säkerhet, som

staten erhölle från skogsägareföreningarnas sida, nämligen leveranskontrakten,

skulle försvinna. Det syntes för övrigt icke innebära någon större olägenhet

för föreningarna att denna ur statens synpunkt rimliga begäran alltjämt

uppehölles. Ej heller kunde den räntefot, som tillämpades för de ifrågavarande

lånen, med rådande allmänna ränteläge anses vara hög. Räntefoten

syntes sålunda alltjämt böra bibehållas å samma nivå. — Riksdagen

anslöt sig till den ståndpunkt jag sålunda intog (1940 års lagtima riksdags

skrivelse nr 397).

I skrivelse den 9 oktober 1940 har Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

—- med förmälan att förbundet den 3 oktober 1940 avhållit ett sammanträde

med representanter för samtliga till förbundet anslutna skogsägareföreningar

i och för dryftande av föreningarnas engagemang i vedanskaffningen

samt att av den vid sammanträdet förda diskussionen framgått,

att de olika momenten i vedanskaffningen under det gångna året icke

fungerat på ett tillfredsställande sätt — hemställt om vissa ändrade bestämmelser

för den ifrågavarande låneverksamheten m. m.

I skrivelsen anföres härom:

Med ledning av vad som vid mötet framkom av erfarenheter och synpunkter

kom riksförbundet till den uppfattningen att vissa förändringar äro

nödvändiga örn föreningarna i fortsättningen och för den nya säsongen

skola kunna engagera sig i vedfrågan. I anslutning till vad vid sammanträdet

förekom vill riksförbundet framhålla följande:

1) Vid en eventuell statsinlösen är skogsägaren tillförsäkrad garanti för

sina direkta omkostnader för vedframställningen genom gällande garantipriser.

Det bör bemärkas, att föreningarna vid sina inköp måste betala

minst dessa garantipriser. Vid statsinlösning kan därför föreningarna aldrig

räkna med att få sina omkostnader för anskaffning, mätning, lagring etc.

av veden täckta. Om föreningarna skola kunna mera än i normal utsträck
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 72.

5

ning ägna sig åt vedanskaffningen — de hittills vunna erfarenheterna peka

på att denna bör i största möjliga utsträckning läggas på ett fåtal händer

— måste föreningarna säkerställa sig för att dessa omkostnader bliva täckta

och gardera sig mot direkta ekonomiska förluster.

2) Vid en eventuell statlig inlösen till garantipriserna, då en del av veden

är belastad med förskott av statsmedel, synes det skäligt, att befrielse sker

från räntebetalning för den ved, som av staten inlöses.

3) För undvikande av dels extra mätningskostnader och dels de avvikelser,

som alltid äro att räkna med vid ommätning av virkespartier och som

kan innebära risk för förluster, måste föreningarnas inmätningar i huvudsak

kunna ligga till grund vid en eventuell statlig inlösen. Det torde icke

erbjuda alltför stora svårigheter för staten, att genom stickprovsundersökningar

förvissa sig om huruvida de mätningsprinciper som av föreningarna

inom olika delar av landet tillämpas äro godtagbara.

4) Riksförbundet har vid flera tillfällen framhållit att lättnader och ett

smidigare förfaringssätt är nödvändigt beträffande statens kreditgivning för

att det härmed avsedda ändamålet skall kunna uppnås. Denna förenkling

kan enligt riksförbundets åsikt ske, örn föreningarna såsom sådana bliva

låntagare och icke som nu, endast låneförmedlare. I varje fall torde iåneverksamheten

icke kunna omhänderhavas i fortsättningen med mindre än

att föreningarnas omkostnader härför på något sätt kompenseras. Ett tidigare

framfört förslag, innebärande att staten skulle ställa sig som garant

för föreningarnas förbindelser i kreditinrättningar, skulle för föreningarna

även möjliggöra ett avsevärt underlättat och mera effektivt arbete.

De avsevärt utökade avverkningslcvantiteterna och det tvång, som enligt

lagen av den 12 april 1940 kan åläggas skogsägaren, tillika med den alltmera

framträdande penningknappheten kommer att avsevärt skärpa skogsägarens

kreditbehov. Riksförbundet anser därför synnerligen angeläget att

länetörfarandet rationaliseras och förenklas så, att samtliga föreningar anse

sig kunna medverka i kreditgivningen för ernående av bästa möjliga resultat

av denna statliga stödåtgärd för befrämjande av vedavverkningarna.

Även om de ovan nämnda, av riksförbundet tidigare framförda förslagen

ur praktisk arbetssynpunkt äro de enklaste och effektivaste ha de emellertid

av myndigheterna icke beaktats. Ett förfaringssätt inom ramen av de

nuvarande bestämmelserna kan enligt riksförbundets uppfattning, vilken

ytterligare understrykes av föreningarnas vunna erfarenheter, icke så direkt

leda till det avsedda målet för kreditgivningen, som om förbundets förslag

följts och därför har riksförbundet ifrågasatt en förnyad framställning i

ärendet. Då det emellertid är synnerligen angeläget att vedanskaffningen

omedelbart kan med all kraft igångsättas och förutsättningen härför är att

kreditmöjligheterna utan dröjsmål kunna utnyttjas har riksförbundet, med

hänsyn till den tidsutdräkt som en omläggning av hela låneförfarandet

måste komma att medföra, först velat föreslå att ytterligare justeringar

av nu tillämpade förfaringssätt genomföras. Härmed avser riksförbundet

att lånemöjligheter gives intill garantipriset och att föreningarna erhålla

ersättning för det arbete, som faktiskt följer deras omhänderhavande av

låneförmedlingen.

5) Beträffande de statliga garantipriserna har riksförbundet i skrivelser

dels den 5 april 1940 till Statens vednämnd och dels den 22 augusti 1940

till Konungen framhållit vissa synpunkter, till vilka hänsyn anses böra

tagas, så att den frivilliga vedproduktionen får sådan största möjliga örn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mctj:ts proposition nr 72.

fattning, att ett fördyrat statligt ingripande i vedavverkningen blir det

minsta möjliga. Speciellt från de vid sammanträdet närvarande norrlandsrepresentanterna

framhölls en justering av garantiprisen på grund av starkt

ökade avverkningskostnader såsom oundgängligen nödvändig örn vedavverkningarna

skulle igångsättas i önskvärd omfattning.

Riksförbundet har sammanfattningsvis hemställt, att följande punkter

måtte beaktas, såsom varande förutsättningar för skogsägareföreningarnas

fortsatta och eventuellt utökade engagemang i vedanskaffningsfrågan:

1) Skogsägareföreningama tillförsäkras ersättning för sina omkostnader

för de osålda vedlager, som föreningarna inneha vid en eventuell statlig

inlösning till garantipriser, med 50 öre per lm3.

2) För sådan ved, som är belånad och som av staten inlöses, debiteras

icke ränta å uppburet lån.

3) Vid statlig inlösen av vedpartier, skall, om veden redan är inmätt av

skogsägareförening, föreningens inmätning i huvudsak ligga till grund för

inlösningen.

4) Villkoren för statens kreditgivning ändras så, att den på ett smidigare

och effektivare sätt befrämjar det avsedda ändamålet.

5) Statens garantipriser avvägas med aktgivande på de ökade avverkningskostnaderna

så, att den frivilliga vedproduktionen icke äventyras.

Statens bränslekommission har, efter remiss, den 25 oktober 1940 avgivit

yttrande över riksförbundets skrivelse.

Beträffande frågan om ersättning åt skogsägareföreningarna

för omkostnader å ved, som skall inlösas, anför

bränslekommissionen i huvudsak följande:

Då riksförbundet begär att för ved, som icke kan säljas i fria handeln,

utfå en ersättning utöver garantipriset med 50 öre per kubikmeter, torde detta

vara förestavat av nödvändigheten av att åt skogsägareföreningarna skapa

en garanti mot förluster, därest en fredskris skulle inträffa och avsättningsmöjligheterna

för veden därmed väsentligt försämras. För att föreningarna

i önskvärd utsträckning skola våga taga risken av att uppköpa ved — och

därmed stimulera vedproduktionen — i allmänhet och i synnerhet i trakter,

där avsättningen av veden i öppna handeln icke ens nu kan anses säkerställd,

är det enligt kommissionens mening befogat och påkallat, att föreningarna

tillförsäkras en ersättning, som täcker kostnaderna för anskaffning,

mätning, lagring etc. av veden. Det synes sålunda skäligt, att skogsägareföreningarna

för den ved som kan komma att statsinlösas, erhålla ett

merpris utöver gällande garantipris av 50 öre per kubikmeter. Detta bör

dock enligt kommissionens mening begränsas att gälla endast intill viss

kvantitet, vilken kommissionen anser bör fastställas till 2 miljoner kubikmeter.

För rätt att erhålla denna ersättning böra inga andra villkor gälla

än de för inlösen av statsgaranterad ved fastställda bestämmelserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 72.

7

Vad angår förslaget om räntefrihet i v i s sa fall för beviljade

lån yttrar bränslekommissionen, att — under den förutsättningen

att skogsägareföreningarna, i enlighet med vad av kommissionen tillstyrkts,

för den ved som statsinlöses erhålla en ersättning utöver garantipriset av

50 öre per kubikmeter — i denna ersättning bör anses ligga jämväl gottgörelse

för havda ränteutgifter; kommissionen avstyrker med hänsyn härtill

framställningen örn räntefrihet för lån i här ifrågavarande avseende.

Beträffande riksförbundets förslag i fråga örn ordningen för inmätning

av ved, som skall inlösas av staten, anför bränslekommissionen:
Vad

beträffar riksförbundets förslag att vid statlig inlösen av vedpartier

föreningens inmätning skulle i huvudsak ligga till grund för inlösningen,

får kommissionen framhålla, att ett dylikt mot all affärskutym stridande

förfaringssätt icke kan godtagas. Vid inmätningen av den vara, som skall

överlåtas, skola närvara representanter för både säljare och köpare. Även

örn undantag från denna regel i enstaka fall och under särskilda omständigheter

skulle kunna medgivas måste även vid statsinlösen av ved gälla

att staten-köparen representeras vid det mätningsförfarande som skall ligga

till grund för köpesummans bestämmande. Risken för avvikelser vid eventuell

ommätning av virkesparlier synes icke böra inverka på denna frågas

bedömande.

I fråga om de föreslagna ändrade bestämmelserna för statens

kreditgivning anföres i bränslekommissionens utlåtande:

Beträffande villkoren för statens kreditgivning till skogsägareföreningar

na har redan på eif tidigare stadium övervägts möjligheten av vissa ändringar

av desamma för uppnående av större smidighet och effektivitet i låneförfarandet.

De förslag som framlagts i detta hänseende ha dock strandat

på det förhållandet, att inga andra säkerheter kunnat uppbringas än de

mellan skogsägarna och skogsägareföreningarna upprättade leveranskontrakten.

Enligt kommissionens mening äro emellertid åtgärder påkallade,

ägnade att underlätta föreningarnas låneverksamhet. Enligt nuvarande bestämmelser

i hithörande avseende, angivna i Kungl. Maj:ts kungörelse nr

843/1939, medgivas föreningarna icke någon ersättning för det arbete som

är förknippat med förskottsförmedlingsverksamheten. Kommissionen anser,

att sådan ersättning bör utgå, om man i framtiden skall kunna räkna med

föreningarnas bistånd i detta hänseende. Det är dock enligt kommissionens

mening icke påkallat, att nämnda ersättning utgår från ett särskilt för

ändamålet anvisat anslag. Kommissionen får i stället föreslå, att föreningarna

gottgöras för handhavandet av låneverksamheten på så sätt, att de

från den ränta efter 4 procent om året, som de enligt bestämmelserna ha

att erlägga å lyftat lånebelopp, medgivas rätt att som provision avdraga

och behålla en fjärdedel. Som förutsättning för att denna ersättning skall

tillerkännas föreningarna bör dock gälla, att tvivel därefter icke kan uppstå

om föreningarnas skyldighet att förmedla lån till lånesökanden, som

uppfylla de stadgade villkoren.

I kungörelsen nr 843/1939 stadgas vidare, att lån må beviljas till ett belopp

motsvarande högst 60 procent av köpeskillingen; dock att lån ej må

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

i något fall beviljas till högre belopp än som motsvarar det för veden gällande

garantipriset. Då det förhållandet ofta inträffar, att köpeskillingen

överensstämmer med eller obetydligt överstiger garantipriset och sålunda

möjlighet till förskott ofta i praktiken begränsas till endast 60 procent av

garantipriset, anser kommissionen, att en ändring i ifrågavarande bestämmelser

är befogad. Det synes sålunda mest lämpligt och ur arbetssynpunkt

bäst, om förskottets storlek angives endast i relation till garantipriset. Förskottet

bör dock ej få uppgå till fulla garantipriset utan bör viss marginal

förefinnas, som skyddar för sådana förluster som kunna uppkomma till

följd av underskott i måttet eller brister i kvalitetshänseende. En lämplig

avvägning torde därför vara, att förskottet må utgöra högst 80 procent av

garantipriset.

Vad slutligen angår frågan om garantiprisernas avvägning

har bränslekommissionen framhållit, att kommissionen med uppmärksamhet

följde utvecklingen på arbetsmarknaden och förändringar av avverkningskostnaderna

samt att kommissionen avsåge att, då förhållandena det

påkallade, inkomma med förslag till ändrade bestämmelser härutinnan.

Frågan örn utformningen av de bestämmelser, som reglera den statliga

stödverksamheten å förevarande område, sammanhänger med spörsmålet

örn vilken sammanlagd avverkningskvantitet

som från statsmakternas sida anses önskvärd. Det

sistnämnda spörsmålet har av bränslekommissionen upptagits till behandling

i en skrivelse den 29 oktober 1940. I denna skrivelse anmäler kommissionen

— sedan kommissionen erinrat om att statsmakterna godtagit

statens industrikommissions och statens vednämnds förslag att avverkningarna

av ved för avsalu avverkningssäsongen 1940/41 borde planläggas

med utgångspunkt från en beräknad sammanlagd avverkning örn 25 miljoner

kubikmeter — att kommissionen nu upptagit frågan angående vedbehovet

för bränslesäsongen 1941/42 till förnyad prövning; och anför kommissionen

härom vidare:

Sedan industrikommissionen och vednämnden avgåvo sitt förslag om en

avverkningskvantitet av 25 miljoner kubikmeter har krisläget i vissa avseenden

försämrats. Då det emellertid för närvarande ej synes möjligt att

förutse, hur krisen kommer att utveckla sig, och då det synes önskvärt att

avverkningarna så vitt möjligt må kunna fullföljas enligt det uppgjorda

programmet, anser sig kommissionen icke för närvarande böra avgiva förslag

örn höjning av nämnda kvantitet. Kommissionen kommer emellertid

att med uppmärksamhet följa utvecklingen och, om så befinnes nödvändigt,

upptaga ärendet till förnyad prövning.

I den angivna kvantiteten, 25 miljoner kubikmeter, ingår emellertid icke

behovet av ved för träkolsframställning. Kommissionen finner det, med

särskild hänsyn till det starkt stegrade behovet av träkol för gengasdrivna

motorfordon, synnerligen angeläget att vid bestämmandet av skogsägarnas

produktionsskyldighet vederbörlig hänsyn tages till denna i nuvarande

krisläge viktiga försörjningsfråga. Kommissionen har sålunda beräknat att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

9

utöver angivna 25 miljoner kubikmeter erfordras minst 5 miljoner kubikmeter

ved för träkolsframställning. Den sammanlagda kvantitet ved, som

för bränsleändamål bör avverkas under innevarande avverkningssäsong,

uppskattar kommissionen sålunda till 30 miljoner kubikmeter.

Bränslekommissionen åberopar vidare i sin förenämnda skrivelse, till motivering

av förslaget att även för träkolsframställning avsedd ved inbegripes

i avverkningsprogrammet, vissa uttalanden av kommissionen i en tidigare

skrivelse av den 9 augusti 1940. I sistnämnda skrivelse har kommissionen

anfört, såvitt nu är i fråga, följande:

Industrikommissionen och vednämnden ha tillsammans med representanter

för järnbruken behandlat frågan om åtgärder för att säkerställa landets

träkolsförsörjning. Härvid ha järnbrukens representanter förklarat sig icke

kunna lämna garantier för avsättningen av den kolved, som under avverkningssäsongen

1940/41 kommer att produceras. Det måste emellertid anses

vara av synnerlig vikt i nuvarande läge, då träkol i allt mer stegrad omfattning

tages i anspråk för gengasdrift, att produktionen av träkol på allt sätt

stimuleras. Meddelande av statsgaranti för och inrymmande i produktionsplikten

av uteslutande sådan kolved, som är avsedd för bränsleändamål,

skulle, anser bränslekommissionen, snarare motverka kolningsintresset. Avverkning

av kolved för kolning skulle under sådana omständigheter endast

komma i fråga i den mån priset på träkol blir så högt, att det kan tillräckligt

stimulera till avverkning av kolved för kolning vid sidan av och utöver

produktionsskyldigheten. Enligt bränslekommissionens mening kan tillverkningsprogrammet

för träkol icke bygga endast på sådana förutsättningar.

Härtill kommer svårigheten att vid fastställande av produktionsskyldigheten

i varje enskilt fall anpassa denna med hänsyn till befintliga förutsättningar

för kolning. Det kan icke anses lämpligt, att en skogsägare med stor tillgång

på för kolning lämplig skog ålägges upparbetning av en så stor kvantitet

ved för bränsleändamål, att kolningarna måste väsentligt inskränkas

för att avverkningsskyldigheten skall kunna fullgöras.

Jag torde till en början få något beröra frågan om den kvantitet ved. Departementssom

innevarande avverkningssäsong bör avverkas för avsalu. chefen.

I yttrande till statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den

3 maj 1940 (prop. nr 248) anslöt jag mig till den av statens industrikommission

och statens vednämnd i skrivelse den 11 april 1940 uttalade uppfattningen,

att under avverkningssäsongen 1940/41 borde för avsalu avverkas

en sammanlagd kvantitet ved om 25 miljoner kubikmeter; i denna

myckenhet — som icke omfattade ved för träkolsframställning — borde

få inräknas vissa myckenheter massaved och kolved, vilka dock ej utan

särskilt medgivande skulle få användas annat än för bränsleändamål. Jag

framhöll emellertid samtidigt, att för den händelse ändrade förhållanden

skulle inträda och på grund därav andra dispositioner bliva nödvändiga,

möjligheter borde stå öppna att vidtaga ändringar i planläggningen. Efter

det de beräkningar gjordes, som lago till grund för fixerandet av den nyssnämnda

avverkningskvantiteten, har läget i vissa hänseenden förändrats.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Sålunda har, bland annat, behovet av träkol för gengasdrivna motorfordon

stegrats ytterligt starkt. Detta sistnämnda förhållande i förening med, bland

annat, svårigheten att vid beräknande av de enskilda skogsägarnas avverkningskvantiteter

anpassa dessa efter befintliga förutsättningar för kolning

har aktualiserat frågan örn inrymmande i avverkningsprogrammet jämväl

av för träkolsframstäIlning avsedd ved. Självfallet måste, därest jämväl

sådan ved som sist nämnts skall inbegripas i avverkningsprogrammet, en

motsvarande ökning ske av programmets totala omfattning.

I anledning av det förändrade läget har bränslekommissionen verkställt

vissa nya beräkningar av vedbehovet för bränslesäsongen den 1 juli 1941—•

den 30 juni 1942. Dessa beräkningar hava sammanfattats i en till mig överlämnad,

den 1 november 1940 dagtecknad promemoria. I denna beräknar

kommissionen, under förutsättning att importen av kol och koks nästföljande

år fortgår i nuvarande omfattning, behovet av ved för avsalu på följande

sätt: normal förbrukning av kastved för hushåll och industrier 7 miljoner,

ersättningsbränsle för kol, koks och olja 14 miljoner, för framställning av

träkol för järnbrukens behov 4 miljoner samt för tillverkning av gengaskol

och gengasved 8 miljoner eller tillhopa 33 miljoner kubikmeter. Kommissionen

har emellertid icke för det närvarande funnit sig böra föreslå annan

utvidgning av avverkningsprogrammet än att detsamma med hänsyn till behovet

av ved för träkolsframställning utökas med 5 miljoner till sammanlagt

30 miljoner kubikmeter. Kommissionen framhåller härvid att den myckenhet,

som avverkningsprogrammet sålunda skulle avse, understiger det

enligt promemorian beräknade behovet. Därvid vore jämväl att märka, att en

del av den för bränslesäsongen 1941/42 avsedda veden kunde antagas bliva

förbrukad redan under avverkningsåret. Å andra sidan kunde man, enligt

kommissionens uppfattning, räkna med att icke oväsentliga kvantiteter ved

bomme att avverkas och föras i marknaden utöver de kvantiteter, som skogsägarna

ålades producera och för vilka garanti meddelades, detta särskilt

inom de områden av landet, där statsgaranti icke meddelades.

Jag delar bränslekommissionens uppfattning, att jämväl för träkolsframställning

avsedd ved bör för innevarande avverkningssäsong inbegripas i

avverkningsprogrammet. I anledning härav och med hänsyn till det rådande

ovissa läget torde den totala avverkningskvantiteten nu böra avsevärt ökas

utöver de 25 miljoner kubikmeter, med vilka man tidigare räknat. Självfallet

bör, i den mån för träkolsframställning avsedd ved inbegripes i

avverkningsprogrammet, möjlighet beredas avverkarna att erhålla statsgaranti

jämväl för sådan ved. Jag har därför för avsikt att i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att fastställa den totala vedkvantitet, för

vilken statsgaranti innevarande säsong må meddelas, till 30 miljoner kubikmeter.

Skulle den fortsatta händelseutvecklingen kräva en ytterligare utökning

av nämnda kvantitet, torde det ankomma på Kungl. Majit att framdeles

besluta därom. — Jag får i anslutning till det sagda erinra örn att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 72.

11

lagen om skyldighet att avverka ved till avsalu, liksom kungörelsen med

vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen, närmast tillkommit

med tanke på sådan ved, som direkt avses för bränsleändamål. Såsom lagstiftningen

utformats lärer hinder emellertid icke föreligga att tillämpa densamma

jämväl i fråga örn för träkolsframställning avsedd ved.

Uttagandet av en avverkningskvantitet av ovan angiven storlek kommer

att kräva betydande ansträngningar från skogsägarnas sida samt ställa stora

anspråk på tillgången å arbetskraft. Såsom ett yttersta medel att åvägabringa

de erforderliga avverkningarna är den förut nämnda lagen om skyldig

het att avverka ved till avsalu avsedd att tjäna. Uppenbarligen bör man dock,

så långt detta överhuvud är möjligt, undvika tvångsingripanden och i stället

lita till frivilliga åtgärder från skogsägarnas sida. Skall man på frivillighetens

väg kunna uppnå en avverkning av sådana mått, varom nu är fråga, måste

emellertid från statens sida avverkningarna på allt sätt underlättas. Vad

särskilt angår skogsägareföreningarna torde sålunda böra tillses, att bestämmelserna

angående de statliga stödåtgärderna erbjuda tillräckliga förutsättningar

för föreningarnas medverkan i vedanskaffningen. Riksförbundet

har härutinnan anmärkt, bland annat, att skogsägareföreningarna icke

kunde annat än i normal utsträckning ägna sig åt vedanskaffningen med

mindre de blevo säkerställda för omkostnaderna för anskaffning, mätning

och lagring av veden; och har förbundet i sådant hänseende hemställt, att

föreningarna måtte tillförsäkras ersättning för omkostnader å osålda, av

staten inlösta vedpartier med 50 öre per kubikmeter. Denna hemställan har

tillstyrkts av bränslekommissionen, därvid kommissionen dock föreslagit

att ersättningsrätten skall begränsas att gälla endast intill en kvantitet om

2 miljoner kubikmeter. Även jag anser, att skogsägareföreningarna, vilka

kunna förväntas nedlägga ett positivt ax-bete i avverkningsbefrämjande riktning,

böra tillerkännas viss ersättning för sina ifrågavarande omkostnader.

Däremot är jag tveksam i fråga örn den av kommissionen föreslagna kvantitetsbegränsningen,

detta med hänsyn till att en sådan begränsning kan

verka bromsande på föreningarna i deras nyssnämnda arbete. Då ersättningsrätten

tvärtom borde innebära en stimulans för föreningarna till ytterligare

ansträngningar, skulle däremot den begränsningen kunna ifrågasättas,

att ersättningsrätten icke gällde annat än i fråga om de kvantiteter, varmed

föreningarnas vedinköp övei-stego deras normala omsättningsvolym. Då

normalproduktionen under alla förhållanden kan förväntas vinna avsättning

i allmänna marknaden, skulle emellertid en dylik begränsning icke vara av

någon praktisk betydelse, eftersom fråga ju icke uppstår om inlösning av

sådan ved. Jag förordar med hänsyn till det anförda, att skogsägareföreningarna

— på sätt riksförbundet hemställt -— tillerkännas rätt till omkostnadsersättning

för osåld, av staten inlöst ved med 50 öre per kubikmeter

utan kvantitetsbegränsning. Det må dock härvid framhållas, att en

viss begränsning följer redan därav att ersättningsrätten överhuvud icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 72.

skulle gälla annat än i fråga om ved, för vilken garanti meddelats. — Då

påkallande av garantiens uppfyllande kan ske tidigast den 1 januari 1942,

lärer den föreslagna ersättningsrätten icke för närvarande föranleda något

anslagsäskande.

Beträffande härefter riksförbundets hemställan örn räntefrihet i vissa fall

för beviljade lån finner jag, i likhet med bränslekommissionen, tillräckliga

skäl icke föreligga för bifall till denna hemställan.

Vad beträffar frågan örn ordningen för inmätning av ved, som skall inlösas

av staten, lärer det icke kunna ifrågakomma att, såsom riksförbundet

hemställt, som allmän regel föreskriva att den inmätning, som verkställts av

vederbörande förening, skall i huvudsak ligga till grund för inlösningen.

Däremot föreligger givetvis intet hinder för att vederbörande myndighet, i

särskilt fall och då omständigheterna därtill föranleda, godtager den av föreningen

gjorda inmätningen såsom normerande jämväl i fråga örn statens

inlösning av veden.

I fråga örn villkoren för statens kreditgivning har riksförbundet hemställt,

att lån måtte få till vederbörande förening beviljas intill ett belopp, motsvarande

garantipriset å den ved som enligt de i låneansökningen åberopade

kontrakten skall till föreningen levereras. Bränslekommissionen bar för

sin del, under framhållande av att viss marginal bör förefinnas till skydd

mot förluster i anledning av underskott i måttet eller brister i kvalitetshänseende,

föreslagit en begränsning av lånesumman till 80 procent av

garantipriset. Även jag är av den meningen att lånesumman bör bestämmas,

icke såsom nu i relation till den köpeskilling, varom avtal i det enskilda fallet

träffats, utan i förhållande till garantibeloppet. Kommissionens erinran om

bibehållandet av viss säkerhetsmarginal synes emellertid böra beaktas. Vid

övervägande av å ena sidan intresset av effektiva stödåtgärder åt avverkarna,

å andra sidan faran för eventuella förluster för staten har jag emellertid

kommit till uppfattningen, att säkerhetsmarginalen bör begränsas till endast

10 procent. Jag förordar alltså sådan ändring av gällande bestämmelser,

att lån må beviljas intill 90 procent av garantibeloppet för den ved, som

avses med de vid låneansökningen åberopade leveranskontrakten.

I likhet med bränslekommissionen finner jag riksförbundets hemställan

örn gottgörelse till skogsägareföreningarna för besvär med låneförmedlingen

böra bifallas. Däremot ställer jag mig tveksam till den av kommissionen

föreslagna formen för ersättningens beräknande och utbetalande. Det synes

icke riktigt att göra ersättningens storlek beroende av storleken av de lämnade

förskotten; en sådan princip skulle leda till det otillfredsställande

resultatet att en förening med ett fåtal förskottstagare, vilka emellertid var

och en erhållit förskott å mera betydande belopp, skulle erhålla högre ersättning

än den förening, som förmedlat en mängd smärre förskott. Därtill

kommer att den av kommissionen anvisade metoden i själva verket skulle

innebära en generell sänkning av den räntefot, för vilken riksdagen uttalat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 72.

13

sig. Jag förordar därför i stället, att Kungl. Majit medgives rätt att under

innevarande budgetår disponera visst belopp, förslagsvis högst 75 000 kronor,

till ersättningar åt skogsägareföreningarna för besvär nied låneförmedlingen.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av bränslekommissionen

och med hänsyn till låneverksamhetens totala omfattning under

året bestämma hur stor del av nyssnämnda belopp, som skall tagas i anspråk

för ändamålet, så ock att meddela närmare bestämmelser angående

fördelningen mellan de olika föreningarna av det sålunda i anspråk tagna

beloppet. Såsom förutsättning för tillgodonjutande av den föreslagna ersättningen

torde böra gälla, att vederbörande förening skall vara pliktig

förmedla förskott till envar, som uppfyller villkoren för erhållande av sådant

förskott. — Särskilt anslag torde icke behöva anvisas för ändamålet,

utan torde erforderliga medel kunna utgå av det till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved för budgetåret 1940/41 under elfte

huvudtiteln anvisade förslagsanslaget av 2 000 000 kronor.

Riksförbundets hemställan örn viss justering av garantipriserna föranleder

icke för närvarande någon min åtgärd.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de ändringar i riktlinjerna för regleringen

av vedproduktionen, som i det föregående angivits,

dels ock medgiva, att förslagsanslaget till Omkostnader i

samband med inköp och inlösen av ved må disponeras i

enlighet med vad i det föregående anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:99 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vedproduktionen. a1 i texten
  2. 2SärU 1940:67 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vedproduktionen jämte i ämnet väckta motioner. s. 13 i texten