Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg

1940-11-29 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:78 (urtima riksdagen), Angående inrättande av en lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

]

Nr ?8.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för

vissa fartyg; given Stockholms slott den 29 november

194-0.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över han delsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 november 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

I en den 6 augusti 1940 dagtecknad skrift har Dalslands Kanalaktiebolag

gjort framställning i syfte, att statsbidrag till 50 procent av gengasaggregats

inköpspris måtte utgå vid installering av dylikt aggregat å motorfartyg i

kanalfart av mindre nettotonnage än 50 ton, som ägdes och dreves av besättningen.

Till stöd härför har bolaget anfört i huvudsak följande:

Dalslands kanal sträckte sig från Vänern till norska gränsen, därvid den

genomlöpte en rad jämförelsevis stora sjöar i ett starkt kuperat landskap

med ursprungligen klent utvecklat vägnät. Genom rådande knapphet på

brännolja hade betydande svårigheter uppstått såväl för kanalflottan — förutom

ett ångfartyg samt ett antal bogserbåtar ett fyrtiotal motorfartyg med

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 78. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

40—60 hästkrafters 2 takts brännoljemotorer -—- som för befraktare, konsumenter

av vissa stapelvaror och bolaget. Flertalet motorfartyg eller 22

stycken ägdes av besättningen, som bestode av befälhavaren och maskinisten

samt eventuellt en tredje man. För dessa smårederier hade konjunkturerna

länge varit ogunstiga. Alltsedan tillkomsten av de båda järnvägarna Mellerud—Arvika

och Åmål—Årjäng för ett tiotal år sedan hade frakterna pressats

så, att sjöfarten tvingats leva på ett existensminimum. Konkurrensen

hade nödgat rederierna att övergå från användning av ånga till motordrift,

varigenom de åsamkat sig skulder, i vilka de i många fall ännu häftade.

Icke dess mindre hade denna sjöfart en uppgift att fylla, i det att stora

delar av kanalens uppland ej nåddes annat än sjövägen, som erbjöde direkta

och billiga förbindelser med de dalsländska bruken, orter vid Vänern och,

vad som vore viktigast, Göteborg. I nuvarande krisbetonade situation vore

transporten av brännved från de dalsländska sjöarna till Göteborg, Trollhättan

m. fl. orter kanaltonnagets ur allmän och enskild synpunkt angelägnaste

uppgift. Det rörde sig örn betydande kvantiteter ved, som i allmänhet

läge staplade invid sjöstränderna utan vägförbindelser och sålunda oåtkomliga

annat än från sjösidan. Upplästerna vore av växlande slag, dels

förnödenheter för dalslandsbruken, dels ock livsmedel och fodervaror för

hela upplandet. Fodervarorna vore jämte gödningsämnen de kvantitativt

mest betydande.

Av motorfartygen hade cirka 50 procent redan måst lägga upp. Motorbrännoljetilldelning

vore ej att räkna med och de mycket underhaltiga ersättningsoljorna

såsom trätjära o. s. v. vore troligen även de snart ur räkningen.

För kanalfartygen återstode då som enda utväg ur svårigheterna att

övergå till gengasdrift. Men anskaffnings- och installationskostnaderna vore

betydande och för dessa smårederier säkerligen rent prohibitiva, då förtjänsterna

i flera år varit dåliga och de redan droges med äldre skulder.

Under sådana förhållanden syntes statshjälp vara enda räddningen och då

statsmakterna syntes vilja stödja jordbrukarna i deras trångmål genom att

bidraga till anskaffningskostnaderna av gengasaggregat för deras traktorer,

ville man hoppas, att även den hårt beträngda kanalfarten skulle finna hjälp

ur en situation, som ej vore självförvållad utan en följd av det allmänna

kristillståndet.

Såsom redan framhållits vöre emellertid upprätthållandet av kanaltrafiken

ej enbart ett fartygsägareintresse. Stora värden stöde på spel både för

leverantörer och för konsumenter. Befolkningen i jordbrukarbygderna runt

de dalsländska sjöarna råkade även i svårt läge. Även för kanalbolaget vore

det av vital betydelse, att sjöfarten snarast möjligt åter komme i gång i full

utsträckning. Bolagets statistik visade för år 1940 en katastrofal nedgång

för första halvårets kanalavgifter, som från 38,400 kronor år 1939 gått ned

till 12,300 kronor. Det vore då ytterligare att märka, att 1939 års slutsumma

läge 32,000 kronor under tioårsmedeltalet, som hade varit i runt tal

130,000 kronor.

I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hava vissa befälhavare eller

redare för motorfartyg, som trafikera Dalslands kanal, förklarat sig helt instämma

i kanalbolagets framställning.

Över ifrågavarande framställning hava, efter remisser, utlåtanden avgivits

av statens trafikkommission den 26 augusti, av kommerskollegium

den 5 och av statskontoret den 29 oktober samt av statens bränslekommission

den 19 november 1940.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

3

Statens trafikkommission anför, bland annat, följande:

De transporter, som ginge via Dalslands kanal till orterna vid sjöarna i

Dalsland, hade synts kommissionen vara av den art, att särskilda åtgärder

borde vidtagas för upprätthållande av trafiken, även örn icke brännolja stöde

att erhålla. Då enligt kommissionens uppfattning större delen av transporterna

icke syntes kunna överflyttas till annat transportmedel eller ångdrivet

tonnage, vore kommissionen av samma uppfattning som kanalbolaget,

att fartygen på kanalen måste övergå till ersättningsbränsle. Det lämpligaste

torde då vara att övergå till gengasdrift. Anskaffande och montering

av gengasaggregat i motorfartyg eller motorseglare bleve relativt dyrbar

men i förhållande till fartygens värde väsentligt mindre, än då fråga vore

om motsvarande anordning på lastbilar eller traktorer.

Kommissionen framhåller vidare, att, ehuru någi’a mera fixa beräkningar

angående kostnaderna för gengasaggregaten icke förelåge, dessa kostnader

dock icke torde bliva av sådan storleksordning i förhållande till det i rederirörelsen

för varje särskilt fall nedlagda anläggningskapitalet eller till driftskostnaderna

i allmänhet, att statsbidrag med visst belopp till kostnaderna

för aggregats anskaffning och montering vore tillräckligt motiverat. Kommissionen

ansåge däremot riktigt, att lån för ändamålet beviljades efter i

huvudsak samma riktlinjer som i fråga örn lån för anskaffning av aggregat

till ägare av lastautomobiler och traktorer.

I anslutning härtill föreslår kommissionen — under framhållande att något

hinder visserligen icke torde förefinnas för redare för motorfartyg eller motorseglare

att för anskaffning och montering av gengasaggregat å fartygen

redan nu erhålla lån från rederilånefonden — att en särskild lånefond inrättas

för tillgodoseende av lånebehovet för dylika ändamål. Som kapitaltillgång

för den nya fonden skulle enligt kommissionens förslag överföras ett

belopp av 1,500,000 kronor från rederilånefonden.

Kommissionen anför i detta ämne vidare följande:

Enligt gällande bestämmelser rörande lån från rederilånefonden ägde

prövningen av ansökningar om lån rum två gånger örn året, varjämte lånebeloppen

bestämdes av Kungl. Maj:t, sedan kommerskollegium efter hörande

av styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan över ansökningarna

avgivit utlåtande. Beviljade lånebelopp utlämnades av statskontoret, som

bestämde den säkerhet för lånet, som skulle lämnas av låntagaren. Låns löptid

vore i regel 8 år, varav de två första åren vore amorteringsfria. Räntan

utgjorde för närvarande 4 procent.

Därest, såsom kommissionen holle före, lån borde ifrågakomma för anskaffning

och montering av gengasaggregat för motorfartyg och motorseglare,

torde låneförfarandet böra förenklas. Ansökningar örn dylika lån syntes

till en början kunna och böra slutligt prövas av någon central myndighet,

förslagsvis kommerskollegium, som ock torde böra handhava låneverksamheten

i övrigt inklusive prövningen av säkerheterna. Låneansökningar

borde kunna prövas och avgöras alltefter som de inkomme. Lånens löptid

torde böra sättas till förslagsvis hälften av den för vanliga rederilån fastställda

d. v. s. till 4 år, varav det första året amorteringsfritt. Amorteringen

torde efter det amorteringsfria året böra ske halvårsvis. Ur ekonomisk synpunkt

spelade det uppenbarligen för låntagaren vid lån för gengasaggregat,

med hänsyn till dylikt låns jämförelsevis ringa storlek, icke någon nämn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 78.

värd roll, om räntan utginge efter 4 eller 3 procent, men å andra sidan ansåge

kommissionen, att, då lån till gengasaggregat för bilar utlämnades mot

en ränta av 3 procent, denna lägre ränta rättvisligen även borde ifrågakomma

för motsvarande lån för fartyg.

Vad anginge säkerhetens beskaffenhet, då fråga vore örn lån för gengasaggregat

för fartyg, torde såsom rättesnöre böra gälla, att såsom sådan säkerhet

måtte godtagas inteckning i fartyg inom 70 procent av fartygets värde,

då fråga vore om fartyg med högst 10 års ålder, och inom 50 procent av

fartygets värde, då fråga vore om fartyg, som vöre äldre än 10 år. I stället

för inteckning borde kunna godtagas borgen av två personer, som åtminstone

tillsammans vöre vederhäftiga för lånebeloppet.

För närvarande funnes i svenska handelsflottan omkring 300 motorfartyg

och omkring 900 motorseglare om upp till 300 tons bruttodräktighet, därav

ett 10-tal motorfartyg och mellan 40 och 50 motorseglare örn mellan 200 och

300 tons bruttodräktighet. Örn det med utgångspunkt härifrån räknades med

godkännbara anspråk på lån för gengasaggregat till omkring 500 fartyg till

ett beräknat genomsnittspris av omkring 3,000 kronor per aggregat, skulle

en lånefond av 1,500,000 kronor erfordras för tillgodoseende av den låneverksamhet,

varom här vore fråga.

I rederilånefonden hade per den 30 juni 1940, enligt vad kommissionen

inhämtat, funnits ett kapitalbelopp av omkring 8,200,000 kronor disponibelt

för nya lån. Kommissionen föresloge, att härav till en särskild fond för lån

till anskaffning av gengasaggregat för motorfartyg och motorseglare överfördes

ett belopp av tillsvidare förslagsvis 1,500,000 kronor.

Kommerskollegium har förklarat sig dela trafikkommissionens uppfattning,

att de nu rådande svårigheterna att anskaffa brännolja till motorfartyg

motiverade, att åtgärder från statsmakternas sida vidtoges för att underlätta

övergång till ersättningsbränsle å dylika fartyg. Kollegium har därvid

särskilt framhållit, att ett stöd från statens sida i sådant syfte icke endast

syntes påkallat för att bereda redare för motordrivna mindre fartyg och

å sådana fartyg anställda möjlighet till fortsatt utkomst i deras yrke under

nuvarande brydsamma förhållanden utan även vore av betydelse ur allmän

synpunkt såsom ett medel att minska brännoljebehovet och vinna större

förutsättningar för att hålla trafikmedlen i gång. De erforderliga statsåtgärderna

borde, såsom kommissionen avsett, uppenbarligen inriktas på att

skaffa rederiföretag, som vore i behov därav, medel för installerande av gasgeneratorer

å fartyg i den mån detta av tekniska skäl vore lämpligt. Direkta

understöd för ändamålet syntes emellertid icke i första hand böra ifrågakomma,

utan borde bidragen, såsom kommissionen föreslagit, lämnas i form

av lån.

Kollegium anför härefter i huvudsak följande:

Några formella hinder syntes icke möta mot att lånefonden för inköp av

gasgeneratorer för motordrift toges i anspråk även för beviljande av lån för

inköp av gasgeneratorer till far tygsmotorer under de för lån från denna fond

stadgade villkor. Emellertid torde vid beviljandet av anslag till fonden icke

hava räknats med att denna skulle i någon nämnvärd omfattning belastas

med dylika lån. Då därjämte de för lån från fonden gällande villkoren icke

utan vissa modifikationer syntes böra bliva tillämpliga på lån till gasgeneratorer

för fartyg, finge kollegium biträda kommissionens förslag, att en sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 78.

5

skild lånefond inrättades för ändamålet. I fråga om lånefondens storlek vore

det av naturliga skäl vanskligt alf på detta stadium bilda sig en tillförlitlig

uppfattning om lånebehovet. Kommissionen syntes vid sin beräkning endast

hava tagit hänsyn till registrerade fartyg, således i allmänhet fartyg örn

minst 20 tons dräktighet. Därutöver funnes ett förhållandevis betydligt antal

motorfartyg och motorseglare under 20 ton, vilka torde vara särskilt lämpade

för övergång till gengasdrift. Enligt inom fartygsinspektionen verkställd

undersökning hade under de senare åren omkring 1,600 motorfartyg

och 700 segelfartyg med hjälpmaskin eller således cirka 2,300 olika fartyg

under 100 ton varit föremål för inspektionens tillsyn. Med hänsyn därtill

förefölle det sannolikt, att låneefterfrågan kunde komma att bliva betydligt

större än vad kommissionen räknat med. Kollegium hade emellertid i och

för sig intet att erinra mot att de medel, som anvisades för ändamålet, tillsvidare

begränsades till 1,500,000 kronor.

Med hänsyn till att rederilånefondens medel avsåges skola tagas i anspråk

för ändamålet har kollegium ansett den nya låneverksamheten böra

begränsas att avse lån för installerande av gasgeneratorer å sådana mindre

motorfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin, som nyttjades i handelssjöfart.

Motsvarande lånebehov för fiskefartyg och motorfartyg i icke yrkesmässig

trafik borde enligt kollega mening kunna tillgodoses i annan ordning.

Med avseende å trafikkommissionens förslag att lån skulle få lämnas intill

fulla kostnaderna för gengasaggregatens anskaffande och inmontering å

fartygen anför kollegium:

Enligt de för lån från gasgeneratorlånefonden genom kungörelse den 10

november 1939 (nr 804) stadgade villkoren finge lån från denna fond beviljas

med högst 80 procent av den sammanlagda verkliga kostnaden för

anskaffande av gasgenerator med tillbehör, för anordningarnas anbringande

samt för erforderliga ändringsarbeten å fordonet eller motorn, dock högst

med 2,000 kronor. Onekligen kunde vägande synpunkter anföras för en

motsvarande procentuell begränsning av lånebeloppen även vid lån för installation

av gasgeneratorer å fartyg. Möjligheten att erhålla dylik installation

utan egen kontant insats syntes nämligen utgöra en onödigt stark lockelse

för fartygsägare med svag ekonomi att söka övergå till gengasdrift,

medan däremot nödvändigheten av att själv kontant bidraga till kostnaderna

för installationen skulle vara ägnad att mana till en omsorgsfull prövning

huruvida fartyget ägde förutsättningar att bära den ökade ekonomiska

belastning, installationen bomme att medföra. En icke ringa del av de fartygsenheter,

varom här kunde bliva fråga, torde nämligen lämna en så liten

vinstmarginal, att belastningen med amortering av ett gasgeneratorlån på

en förhållandevis kort tidrymd på förhand kunde sägas icke vara ekonomiskt

försvarlig. Därest övergången till gengasdrift utan omedelbar kontant

insats bomme att möjliggöras, måste man därför räkna med en relativt

betydande förlustprocent å lånen. En naturlig utgallring av de ekonomiskt

svagaste elementen skulle däremot vinnas, därest eget kontant bidrag

utgjorde förutsättning för erhållande av lån. För den händelse emellertid

beredskapssynpunkter eller andra hänsyn ansåges överväga de betänkligheter,

som sålunda kunde göras gällande mot att övergången till gengasdrift

i allt för hög grad underlättades, ville kollegium icke motsätta sig

föreskrift därom, att lån för ändamålet finge beviljas med belopp motsvarande

högst fulla kostnaderna för anskaffande och inmontering av gasgenerator

å fartyg samt därav föranledda nödiga ändringsarbeten å fartyget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Vad arninge lånebeloppens storlek finge kollegium framhålla, att man

vid installerande av gasgeneratorer å fartyg hade att räkna med — utöver

de av kommissionen beräknade utgifterna — vissa kostnader för särskilda

anordningar eller omändringar av fartygens ventilationsanordningar för att

undvika gift- och explosionsrisker från gengasen. Med hänsyn därtill torde

det av kommissionen uppskattade genomsnittspriset per aggregat av omkring

3,000 kronor i vart fall icke innebära en över skattning.

Beträffande trafikkommissionens förslag till villkor för lånens åtnjutande

anför kollegium:

I avseende å den säkerhet, som skulle fordras för lånen, kunde kollegium

visserligen i princip ansluta sig till de synpunkter, som torde hava legat

till grund för kommissionens förslag i denna del, nämligen önskemålet att

i den utsträckning, som skäligen kunde ifrågakomma, underlätta möjligheterna

för fartygs förseende med gasgeneratorer. Erinras finge även

därom, att enligt ett av statens bränslekommission framlagt förslag, vilket

underställts 1940 års urtima riksdag genom propositionen nr 21 angående

anslag till lånefonden för inköp av gasgeneratorer till motordrift, skulle,

när skäl därtill förelåge, lån från denna fond få beviljas, utan hinder av

att säkerhet ej ställts. I den mån en motsvarande befrielse från ställande

av säkerhet icke ansåges böra medgivas i avseende å lån till gasgeneratorer

å fartyg, syntes med hänsyn till svårigheten, särskilt då det gällde äldre

fartyg, att erhålla en tillförlitlig uppskattning av fartygsvärdet i första hand

borgen böra ifrågakomma såsom säkerhet för lånen, medan fartygsinleckning

syntes kunna godtagas endast därest en tillfredsställande grundval

för bedömandet av fartygsvärdet förefunnes. I övrigt torde några bestämda

regler för lånesäkerheten icke böra uppställas, utan borde denna prövas

från fall till fall med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter.

Enligt 1939 års kungörelse om lån från gasgeneratorlånefonden hade låneperioden

för lån från denna fond fastställts till 6 år, därav ett amorteringsfritt,

med amortering av lånebeloppet med en tiondel varje halvår under

de återstående 5 åren. Emellertid hade genom förenämnda proposition

nr 21 föreslagits en förkortning av lånetiden till endast 3 år. Även örn löptiden

för gasgeneratorlånen i allmänhet skulle komma att begränsas till 3

år, ansåge kollegium dock icke en kortare låneperiod för lån för gasgeneratorer

för fartyg böra ifrågakomma än vad kommissionen föreslagit eller

4 år. Såsom skäl härför finge framhållas, att livslängden i allmänhet vore

betydligt längre i avseende å fartyg än beträffande exempelvis motorfordon

och att därför amorteringen av lånebeloppet med hjälp av intäkter å trafiken

borde kunna fördela sig över en längre tidsrymd i förra fallet än i

det sistnämnda. Därjämte syntes böra beaktas, att de fartyg, som här

kunde komma i fråga, i stor utsträckning vore upplagda under vintersäsongen,

i följd varav de årliga fraktinkomsterna å desamma begränsade sig

till endast en del av året. Kollegium biträdde således kommissionens förslag

örn en låneperiod för ifrågavarande lån å 4 år.

Emot kommissionens förslag örn fastställande av räntesatsen å ifrågavarande

lån till 3 procent hade kollegium ej funnit anledning till erinran.

Utöver vad sålunda föreslagits i avseende å lånevillkoren syntes det nödvändigt

i syfte att förebygga olyckor, som kunde uppstå till följd av explosion

eller förgiftning genom gengasen, att föreskrift meddelades därom,

att beviljat lån icke finge till fullo lyftas förrän gasgeneratorns installation

å fartyget blivit godkänd av fartygsinspektionen. Därjämte torde i tillämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

liga delar motsvarande bestämmelser för lånen böra meddelas som de vilka

föreskrivits i avseende å lån från gasgeneratorlånefonden.

Vad anninge handhavandet av den avsedda nya låneverksamheten har kollegium

förklarat sig icke vilja motsätta sig kommissionens förslag, att denna

verksamhet skulle anförtros åt kollegium.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret hade för sin del icke något att erinra mot att en lånefond inrättades

för ifrågavarande ändamål och finansierades på det av trafikkommissionen

föreslagna sättet. Beträffande detaljerna i förslaget måste emellertid

ämbetsverket ifrågasätta vissa ändringar.

Ämbetsverket biträdde kommerskollegii uppfattning, att rätten till lån

från fonden begränsades till mindre motorfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin

i handelssjöfart.

Vad beträffade den för lånebeloppen föreslagna maximibestämmelsen ville

det synas ämbetsverket, som örn tillräckliga skäl knappast anförts för frångåendé

av den för gengaslån eljest gällande föreskriften, att lån finge utgå

med högst 80 procent av verkliga kostnaden för aggregatens anskaffande.

Beträffande säkerheten för lånen kunde ämbetsverket i stort sett instämma

i vad kommerskollegium därutinnan anfört. Dock måste ämbetsverket för

sin del ifrågasätta, huruvida de omständigheter, vilka föranlett riksdagens

medgivande att kravet på säkerhet i fråga örn vanliga gasgeneratorlån under

vissa förhållanden finge eftergivas, med samma styrka gjorde sig gällande

beträffande lånen till gasgeneratorer å fartyg.

Ämbetsverket, som i övrigt anslöte sig till vad kommerskollegium i ärendet

anfört, ville slutligen erinra, att, därest räntefoten sattes lägre än 4 procent

och full förräntning av den nya fondens kapital alltså icke komme till stånd,

viss avskrivning torde bliva erforderlig.

Statens bränslekommission anför följande:

De motorer, varom här vöre fråga, framdreves normalt nied motorbrännolja

eller motorfotogen. Utsikterna att under nästkommande år förse dessa

motorer med sådana bränslen vore för närvarande mycket ovissa. Såsom ersättningsbränsle

till motorerna kunde i stort sett endast tjärolja komma i

fråga. Utvinningen av dylik olja inom landet samt fördelningen av denna

hade varit föremål för undersökning och åtgärder från kommissionens sida.

Det kunde emellertid förutses, att den sammanlagda tjäroljeproduktionen

under 1941 komme att förslå till drivmedel endast för en ringa del av de båtmotorer,

som tjänade viktiga ändamål. Kommissionen hade hittills ställt tillgänglig

tjärolja till förfogande huvudsakligen för fisket. I särskild skrivelse

till Kungl. Maj:t den 13 november 1940 i anledning av remiss den 30 oktober

1940 angående föreslagen lånefond för inköp och inmontering av gasgeneratorer

i fiskebåtar hade kommissionen berört försörjningsläget på detta område.

Såsom därvid framhållits måste även fiskebåtarna övergå till gengasdrift

i viss omfattning. För de slag av fartyg, varom nu vore fråga, torde annan

ersättning för de tidigare använda flytande bränslena än gengas knappast

kunna ifrågakomma.

Experiment, som av kommissionen följts, utvisade, att nu ifrågavarande

motortyper — huvudsakligen tvåtaktsmotorer — tekniskt lämpade sig för gasgeneratordrift.

Praktiskt prövad hade denna icke blivit för större motorer än

cirka 50 hästkrafters effekt och större fartyg än cirka 35 tons dräktighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 7S.

Något hinder för gengasanvändningens utsträckning till större motorer och

fartyg syntes dock icke föreligga.

Kostnaderna för driftsomläggningen kunde beräknas till 2,000 kronor för

inköp av aggregat med tillbehör, 500 kronor för nödiga ändringar i tändningssystemet

hos tvåtaktsmotorn och 600 kronor för aggregatets inbyggande i fartyget,

vilka kostnader dock vore starkt växlande särskilt i fråga om deli första

posten för större fartyg och i fråga örn den sista för smärre. Man kunde sålunda

räkna med en normal kostnad av drygt 3,000 kronor per fartyg, som för de

allra största kunde komma att ökas till 4,000 å 5,000 kronor. Härtill komme

från fall till fall olika ytterligare kostnader för anstalter ombord, som i praktiken

kunde komma att visa sig nödiga till förekommande av förgiftningsoch

explosionsfara. Det borde här även anmärkas, att motorns effekt — och

följaktligen i viss mån dess värde — med gengasen som drivmedel sjönke till

cirka 70 procent, örn motorn icke försåges med en särskild kompressor, vilken

tämligen dyrbara anordning icke inkluderats i förut gjorda kostnadsberäkning.

I samband därmed borde emellertid framhållas, att gasgeneratordrift av

här ifrågavarande fartygsmotorer i vissa fall kunde komma att visa sig ekonomiskt

fördelaktigare än användning av flytande bränsle även efter ett upphörande

av nu rådande krisläge.

I avseende å bränsleåtgången ville kommissionen framhålla, att endast ved

torde kunna komma i fråga, emedan träkol icke väl läte sig förvaras ombord

i så torrt skick, som vore nödvändigt för användningen. Anskaffningen av

ved för fartygens gengasverk torde — även örn övergången till gasgeneratordrift

å fartyg bleve av ganska stor omfattning — icke komma att nämnvärt

inverka på det allmänna försörjningsläget för gengasved, och några svårigheter

för redarna eller ägarna att lokalt tillgodose sitt behov av ved torde

knappast behöva befaras.

De synpunkter, som under utredningen anförts, och de förhållanden, för

vilka kommissionen här redogjort, syntes kommissionen tala för genomförande

av trafikkommissionens förslag med de ändringar och tillägg, som kommerskollegium

förordat. Kommissionen ansåge sig dock böra ytterligare understryka

vad kommerskollegium framhållit om lämpligheten av att åtgärder

till reducerande av driftriskerna bleve förknippade med stödverksamheten.

Gasläckage från motorns vevhus innebure nämligen ombord på fartyg

utomordentliga risker, enär fartygsmotorerna merendels voro inbyggda i

slutna rum i skrovet. Betryggande apparater för mätning av koloxidförekomst

stöde för närvarande icke att uppbringa till överkomliga kostnader, och installation

av sådana apparater torde sålunda icke kunna föreskrivas. En

minskning av läckagerisken genom tekniska anordningar hade varit föremål

för experiment, vilka av kommissionen följts, men dessa anordningar — bestående

av ett kompressorsystem — hade visat sig fördyrande till sådan grad,

att icke heller de rimligen torde kunna göras obligatoriska. Det torde i stället

bli nödvändigt att införa ett fortlöpande inspektionsförfarande för gengasverken.

Inspektion av installationen före dess första tagande i bruk kunde

sålunda icke anses tillfyllest, utan borde förnyad inspektion av apparaturen

företagas med icke alltför långa mellanrum. Denna tillsyn borde även i fortsättningen

utövas av fartygsinspektionens organ. Föreskrift om upprepad inspektion

torde böra lämnas från fall till fall av fartygsinspektören i samband

med det första godkännandet. Tjänstemännen vid inspektionen borde erhålla

undervisning i gengastekniska frågor, lämpligen genom en kurs i gengasfrågor,

som borde vara obligatorisk.

Det slag av farkoster det här gällde hade icke närmare definierats av trafikkommissionen,

som emellertid syntes vilja begränsa stödåtgärderna till fartyg,

vilka nyttjades till handelssjöfart eller passageraretrafik, vilka nu fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moy.ts proposition nr 78.

9

dreves med motor eller vöre utrustade med motor som hjälpmaskin och vilka

ägde en dräktighet av minst 20 ton och högst 300 ton. Kommerskollegium

hade påpekat, att fartyg under 20 ton ofta finge anses särskilt lämpade för

gengasdrift och i behov av hjälp för anskaffande av för driftens upprätthållande

nödig gasgeneratorutrustning. Kommerskollegium hade för sin del föreslagit,

att lån skulle utgå endast för handelsfartyg, d. v. s. särskilt för mindre

motorfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin i handelsfart. Enligt bränslekommissionens

mening vore det emellertid sannolikt, att gengasdrift måste

införas för ett stort antal farkoster av växlande slag, bland vilka många, som

fyllde viktiga trafikbehov, icke kunde inordnas i den av kommerskollegium

föreslagna kategori, som skulle kunna bliva föremål för stödverksamhet, och

knappast kunde hänföras ens under den vidare beteckning, som trafikkommissionen

föreslagit. Bränslekommissionen funne för sin del önskvärt, att de

allmänna föreskrifterna örn lån utformades så, att passbåtar eller andra fartyg,

som mer eller mindre tillfälligt utnyttjades i yrkesmässig trafik, icke helt

utestängdes från lånemöjligheterna. Genom meddelande av särskilda anvisningar

om beviljande av lån kunde man skapa garanti för att lånen utnyttjades

endast för de mera angelägna trafikbehoven.

I fråga om storleken av den föreslagna fonden för lån samt villkoren för

dylika lån anslöte sig kommissionen till kommerskollegii förslag i ämnet.

Slutligen ville kommissionen, med påpekande av att inmonterings- och

ändringsarbeten droge längre tid i fråga om fartyg än då det gällde motorfordon,

framhålla såsom önskvärt, att den nu instundande uppläggningssäsongen

i största utsträckning utnyttjades till dylika arbeten.

Jag delar de i ärendet hörda myndigheternas uppfattning, att i nuvarande Departementsläge

staten bör medverka till att inhemska bränslen må kunna användas cheKnsåsom

drivmedel å fartyg. Förslaget att denna medverkan lämnas i form

av lån till anskaffande och installerande av gasgeneratorer finner jag

lämpligt. Vad angår de fartyg, för vilka dylika lån böra ifrågakomma,

tillstyrker jag, att — i anslutning till vad kommerskollegium föreslagit

samt med beaktande av vad bränslekommissionen anfört i ämnet -—- låneverksamheten

begränsas till vissa handelsfartyg, i den mening begreppet

handelsfartyg har enligt gällande sjöfartsförfattningar, nämligen till sådana

motorfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin, som äro avsedda att nyttjas

i handelssjöfart eller för resandes förskaffande eller till ändamål som med

handelssjöfarten äger gemenskap. De av bränslekommissionen anförda synpunkterna

torde härigenom bliva tillgodosedda. Någon maximering av fartygens

storlek synes icke erforderlig; frågan lärer reglera sig själv, enär montering

av gasgeneratorer å större fartyg toi''de vara utesluten av praktiska

skäl.

Nuvarande av staten eller med statens medverkan anordnade lånemöjligheter

för rederinäringen äro icke lämpade för tillgodoseende av det lånebehov,

varom här är fråga. Ej heller synes den i ärendet omförmälda lånefonden för

inköp av gasgeneratorer för motordrift böra tågås i anspråk för en låneverksamhet

av nu förevarande slag. De beträffande nämnda fond gällande bestämmelserna

hava utformats med tanke på lån för anskaffande av gasgeneratorer

till automobiler, traktorer samt liknande transportmedel och torde icke

kunna utan vidare göras tillämpliga jämväl i fråga om fartyg. I likhet med

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 78. 15

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

myndigheterna tillstyrker jag därför, att för nu avsedda ändamål bildas en

särskild lånefond. Erforderligt kapital till denna fond torde, på sätt som

föreslagits, lämpligen kunna erhållas därigenom, att visst belopp överföres

från rederilånefonden, som därtill lämnar tillgång. Jag tillstyrker, att denna

medelsöverföring tillsvidare bestämmes i enlighet med förslaget till

1,500,000 kronor. Den nya fonden torde böra förvaltas av statskontoret.

I överensstämmelse med vad som föreslagits torde låneverksamheten böra

handhavas av kommerskollegium, till vars förfogande statskontoret alltså

har alt ställa för beviljade lån erforderliga belopp. Inflytande räntor och

amorteringar böra av kollegium inlevereras till statskontoret. Någon decentralisering

till kristidsstyrelserna av arbetet med granskningen av låneansökningarna,

på sätt som skett beträffande ansökningar om lån från lånefonden

för inköp av gasgeneratorer för motordrift, bar icke ifrågasatts. Den prövning,

som låneansökningar avseende gasgeneratorer å handelsfartyg måste

underkastas, torde knappast heller vara av den art, att ett dylikt utnyttjande

av kristidsorganen kan med fördel ske.

Beträffande de närmare villkoren för erhållande och tillgodonjutande av

lån från fonden tillstyrker jag, att lån beviljas såväl för anskaffande av gasgeneratorer

med tillbehör som för generatorernas inmontering å fartygen samt

vidtagande av i samband därmed erforderliga ändringarbeten å dessa, exempelvis

till förekommande av förgiftnings- och explosionsolyckor. Liksom beträffande

lån från den nuvarande gasgeneratorlånefonden torde, såsom statskontoret

föreslagit, lån böra kunna beviljas högst till belopp, motsvarande

80 procent av kostnaderna. Då kostnaderna torde komma att växla högst

väsentligt, synes det icke ändamålsenligt att, utöver den begränsning som

ligger i nämnda procenttal, på förhand maximera lånebeloppens storlek. Det

torde få ankomma på kommerskollegium att härutinnan besluta från fall till

fall. I enlighet med kollegii förslag torde såsom en säkerhetsföreskrift böra

meddelas bestämmelse därom att, innan beviljat lån till fullo lyftes, gasgeneratorns

installation å fartyget skall hava godkänts av fartygsinspektionen.

Vad bränslekommissionen anfört angående behovet av tid efter annan återkommande

ytterligare inspektion bör jämväl beaktas.

Vad angår frågan om säkerhet för beviljade lån delar jag kommerskollegii

uppfattning, att jämväl detta spörsmål får bedömas med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet. Jag förbiser icke, att svårigheter kunna föreligga

att anskaffa godtagbar säkerhet. För att icke syftet med låneverksamheten

skall förfelas torde det vara nödvändigt, att anspråken på säkerhet

icke ställas för höga. Finner kollegium med hänsyn till förhållandena önskvärt,

att viss låneansökan beviljas, torde så kunna få ske, även örn den erbjudna

säkerheten ej kan betecknas som fullgod. Att helt avstå från säkerhetskraven

finner jag däremot icke lämpligt.

På skäl, som av kommerskollegium anförts, torde lånen böra få innehavas

under högst fyra år från lyftningsdagen. Första året hör vara amorteringsfritt.

Därefter bör beviljat lån återbetalas med lika delar varje år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

11

Räntan synes, i överensstämmelse med vad som föreslagits, få fastställas

till tre procent om året.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta inrättande av en statens lånefond för anskaffande

av gasgeneratorer för vissa fartyg, från vilken fond

lån må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående angivna riktlinjer,

dels ock förklara, att till statens lånefond för anskaffande

av gasgeneratorer för vissa fartyg skall från rederilånefonden

överföras ett belopp av ................ kronor 1,500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Nils Sehlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:94 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg. a1 i texten
  2. 2SärU 1940:75 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg. s. 9 i texten