Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m. m

1940-08-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:8 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8-

1

Nr 8.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt, m. m.; given

Stockholms slott den 1 augusti 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om rätt att använda försvarsobligation

såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 8.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Förslag

till

förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt, m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 {försvarsobligation)

skall till nominella kapitalbeloppet gälla såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt, dock högst för det belopp vartill skatten

av myndighet, som verkställer stämpelbeläggning eller eljest uppbär arvsskatt,

beräknas uppgå. Betalning medelst försvarsobligation må ej ske, då

arvsskatt uttages i exekutiv ordning.

Med försvarsobligation skall, i den mån Kungl. Majit därom förordnar, i

förevarande hänseende likställas av riksgäldskontoret utfärdat certifikat över

inskrivning i statsskuldboken, avseende nyssnämnda lån.

Försvarsobligation skall för att kunna mottagas såsom likvid vara försedd

med samtliga till betalning icke förfallna räntekuponger. Ingivaren av obligationen

gottgöres i särskild ordning upplupen ränta till dagen för ingivandet,

dock ej när nämnda ränta understiger 25 öre. Räntan må lyftas utan avlämnande

av sådan uppgift varom förmäles i 42 § 3 mom. taxeringsförordningen.

2 §•

Har vid inbetalning av arvsskatt denna beräknats för högt eller skall på

grund av domstols eller annan myndighets beslut arvsskatt återbäras, skall

även i fall då försvarsobligation mottagits såsom likvid vid skattens erläggande

återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i reda penningar.

3 §•

Har försvarsobligation använts såsom betalningsmedel vid erläggande av

arvsskatt, skall belopp, varmed obligationens inköpspris må hava understigit

nominella värdet, icke vid taxering till kommunal inkomstskatt eller statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt anses utgöra skattepliktig inkomst.

4 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av

Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1940.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 augusti

194-0.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om användande

av försvarsobligationer såsom betalningsmedel vid erläggande av

arvsskatt och anför därvid:

Enligt villkoren för svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 skall

lånet, som löper med 4 °/o ränta, återbetalas den 1 november 1945. Obligationerna

(i det följande kallade försvarsobligationer) säljas till parikurs i valörerna

50, 100, 500, 1,000, 5,000 och 10,000 kronor. Ränteförfallodagar äro

den 1 maj och den 1 november.

I samband med lånets framläggande har jag funnit mig böra undersöka

möjligheterna av en sådan anordning, att arvsskatt skulle få erläggas med

försvarsobligationer. Resultatet av utredningen har sammanfattats i en inom

finansdepartementet utarbetad, den 25 maj 1940 dagtecknad promemoria.

I promemorian framliålles inledningsvis, att det finge anses ur olika synpunkter

lämpligt, att försvarsobligationer skulle få till nominella värdet användas

såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt. Vid en sådan statlig

förmögenhetsbeskattning av engångsnatur, som arvsskatten utgjorde, syntes

det nämligen väl motiverat att dödsboet skulle kunna påfordra förtidsinlösen

av försvarsobligationerna, så mycket mera som man torde kunna räkna med

att dessa skulle finnas bland tillgångarna i ett stort antal dödsbon, även där

större tillgång på likvida medel i övrigt till arvsskattens gäldande saknades.

De dödsbon, bland vilkas tillgångar icke funnes några försvarsobligationer

eller där i boet befintliga försvarsobligationer icke försloge till arvsskatten,

skulle, därest försvarsobligationer noterades under parikurs, finna med sin

fördel förenligt att söka förvärva sådana för att använda dem vid skattens

erläggande. Genom denna efterfrågan, som kunde väntas bliva ganska stor

— arvsskatten utgjorde under åren 1936—1938 respektive c:a 27, 34 och 24

miljoner kronor — skulle kursen å försvarsobligationer kunna få ett avsevärt

stöd. Ur statens synpunkt skulle förtidsinlösningen av de till arvsskatt använda

obligationerna icke innebära större olägenhet. Vad anginge gåvoskatten

syntes de skäl, som anförts beträffande arvsskatten, icke göra sig gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

med samma styrka. Förmånen att få använda försvarsobligationer som betalningsmedel

torde därför icke böra utsträckas till gåvoskatten.

I promemorian lämnas därefter en kort redogörelse för arvsskatteförordningens

bestämmelser rörande sättet för erläggande av arvsskatt.

Arvsskatt erlägges i allmänhet genom stämpelbeläggning av den handling,

som ligger till grund för skattens beräkning. I det vanligaste fallet, inregistrering

av bouppteckning, sker stämpelbeläggningen vid allmän underrätt; så är

ock fallet då arvsskatt skall utgå på grund av testamente, som bevakats efter

bouppteckningens inregistrering, eller beträffande fast egendom av fideikommissnatur.

Är bouppteckning eller fideikommissbrev icke vid ingivandet åtföljt

av penningar till stämpeln och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse

det felande beloppet, må handlingen ej mottagas. I de fall då deklarationsplikt

föreligger — det viktigaste av dessa är då arvfallen eller testamenterad

egendom utgöres av kvarlåtenskap efter utlänning -— uttages arvsskatten

av vederbörande länsstyrelse genom stämpelbeläggning av deklarationen.

Är deklaration icke vid ingivandet till länsstyrelsen åtföljd av penningar till

stämpeln, äger länsstyrelsen förordna örn uttagande av skattebeloppet i den

ordning, som örn uttagande av oguldna kronoutskylder är stadgad. Vid stämpelbeläggning

användas dubbla beläggningsstämplar, inköpta hos den ämbetseller

tjänsteman, som har att å tjänstens vägnar mottaga handlingen. Medel,

som influtit för dubbel beläggningsstämpel, skola av stämpelförsäljaren insättas

å dennes tjänstepostgirokonto senast sjätte söckendagen efter inbetalningsdagen.

Stämplarna tillhandahållas av generalpoststyrelsen, till vilken influtna

stämpelmedel redovisas.

Därest advokatfiskal i hovrätt efter granskning av bouppteckningsprotokoll

från häradshövding, rådhusrätt eller enskild skattskyldig infordrar felande

arvsskattebelopp, sker stämpelbeläggning av handlingen antingen hos stärnpelförsäljai''en

vid underrätten eller — örn beloppet insändes till advokatfiskalen

i penningar — hos advokatfiskal. Bifaller hovrätt eller högsta domstolen

av advokatfiskal anhängiggjord talan örn utfående av felande arvsskatt,

äger stämpelbeläggning rum hos advokatfiskalen, sedan denne anmodat

den skattskyldige att till honom inbetala beloppet. Därest i undantagsfall

utdömd arvsskatt icke erlägges frivilligt, indrives den i vanlig ordning genom

de exekutiva myndigheternas försorg.

I ett fall uttages icke arvsskatt genom stämpelbeläggning. Då jämlikt 47 §

arvsskatteförordningen anstånd medgivits med skattens erläggande, verkställas

nämligen de årliga inbetalningarna hos länsstyrelsen utan att stämpelbeläggning

därvid äger rum. Arvsskattebeloppet insättes å statsverkets checkräkning

i riksbanken och ingår direkt i länsstyrelsens räkenskaper, där det redovisas

som stämpelmedel.

Beträffande sättet för användande av försvarsobligationer såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt anföres i promemorian, att det synts

enklast, att obligationerna direkt ingivas till vederbörande tjänsteman, som

har att verkställa stämpelbeläggningen (respektive till länsstyrelsen i anståndsfallen).

Obligationerna skulle alltså till sitt nominella belopp få gälla såsom

reda penningar. I promemorian anföres vidare:

Att låta även upplupen ränta avräknas å skatten skulle göra anordningen

alltför besvärlig för domstolarna och länsstyrelserna. Särskilt i domsagorna,

där vid tingen ett mycket stort antal bouppteckningar bruka inlämnas på en

dag, skulle den tidsödande ränteuträkningen fördröja expeditionsarbetet, var
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Nöjds proposition nr 8.

5

jämte viss risk för felräkning skulle uppkomma. Örn man däremot begränsar

rätten att använda försvarsobligationer som likvid till kapitalbeloppet,

inskränker sig arbetet till en sammanräkning av obligationernas belopp

samt kontroll av att samtliga icke förfallna räntekuponger medfölja obligationerna.

Då meningen givetvis icke är, att ett dödsbo skall — utöver förmånen

att kunna använda eventuellt till underkurs inköpta försvarsobligationer

vid likvid av arvsskatten — göra ytterligare vinst på anordningen,

synes del uttryckligen böra föreskrivas, att obligationerna icke skola få gälla

såsom betalningsmedel utöver det belopp vartill skatten beräknas uppgå.

Det skulle eljest kunna lili lönande att betala ett mindre skattebelopp med en

obligation av högre valör för alf få mellanskillnaden utbetalad i kontanter.

Av den föreslagna bestämmelsen följer att, så snart arvsskatten understiger

50 kronor, försvarsobligation icke skall kunna mottagas som likvid. Rätten

att erlägga arvsskatt medelst försvarsobligation synes icke böra gälla det

fall alt skatten måste uttagas i exekutiv ordning. Det exekutiva förfarandet

bör nämligen ej tyngas genom en dylik anordning.

Det kan synas naturligt, att i det hänseende, varom här är fråga, med själva

obligationen likställes av riksgäldskontoret utfärdat bevis (certifikat) örn

inskrivning i statsskuldboken av eli mot obligationen svarande belopp. Att

obligationer skola behöva uttagas från riksgäldskontoret för att ingivas vid

arvsskattens erläggande och därefter gå tillbaka till riksgäldskontoret kan

lyckas innebära onödig omgång. Härvid är emellertid att märka, att så

snart obligation av dödsbo förvärvas i allmänna handeln för att användas

till arvsskattebetalning, enligt praxis själva obligationen alltid utbekommes.

För det fall däremot, att certifikatet är från början utställt å den avlidne

eller å honom överlåtet — med transporten godkänd av riksgäldskontoret —

kan det av praktiska skäl vara önskvärt, att certifikatet får användas i stället

för obligation. Granskningen av certifikatets riktighet får i så fall anförtros

åt stämpelförsäljaren. Det synes lämpligt att överlåta åt Kungl. Majit

att i administrativ ordning bestämma i vilken utsträckning certifikat bör

godtagas.

Återbetalning av för mycket erlagd arvsskatt förekommer dels vid underdomstol

eller länsstyrelse, då vid den slutliga beräkningen av stämpeln skatten

befinnes uppgå till lägre belopp än vad som förskottsvis inbetalats, dels

ock då domstol eller annan myndighet med stöd av 49 § arvsskatteförordningen

meddelat beslut om restitution av arvsskatt. Av rent praktiska skäl

synes det lämpligt att när i dessa fall försvarsobligation mottagits såsom likvid

vid skattens erläggande, återbetalning av för mycket erlagd skatt skall ske

i reda penningar.

För stämpelförsäljare, som emottagit försvarsobligationer vid erläggande

av arvsskatt, torde stadgas skyldighet att inom viss lid, förslagsvis senast å

sjätte söckendagen, efter mottagandet till generalpoststyrelsen inleverera mottagna

obligationer. Vid redovisning för stämpelförskott får stämpelförsäljaren

därefter i vanlig ordning tillgodoföra sig obligationernas nominella värde.

Å det kvitto, som lämnas å inbetalt stämpelbelopp och varav ett exemplar

insändes till generalpoststyrelsen, torde böra antecknas det belopp, som erlagts

medelst obligationer. Generalpoststyrelsen uträknar upplupen ränta till

betalningsdagen samt översänder räntan till den person, som ingivit obligationerna,

alltså den å vilken nyssnämnda kvitto utfärdats. Då det ofta torde

möta svårigheter för stämpelförsäljaren att avgöra, örn obligation tillhör

dödsboet eller viss skattskyldig (t. ex. legatarie) eller måhända boutredningsman,

som förskjutit skatten, synes det nämligen riktigast, att den som

ingivit obligationerna och alltså faktiskt var innehavare av dem vid inlösningen,

får uppbära räntan. Namn oell adress på den sålunda betalningsbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

rättigade torde för möjliggörande av ränteutbetalningen böra av stämpelförsäljaren

antecknas å varje obligation. Har inlämnaren lämnat fullmakt

för viss person att lyfta räntan, bör fullmakten medfölja obligationen till

generalpoststyrelsen. — Generalpoststyrelsen överlämnar månadsvis samtliga

mottagna obligationer till riksgäldskontoret och gottskrives obligationernas

nominella kapitalvärde samt utbetald ränta. I anståndsfallen, då stämpelbeläggning

ej äger rum, översändas obligationerna av länsstyrelsen direkt

till riksgäldskontoret, som utbetalar ränta till den skattskyldige och gottskriver

statsverkets checkräkning kapitalbeloppet under titeln stämpelmedel.

I promemorian ifrågasättes vidare såsom en följd av förslagets genomförande

några tilläggsbestämmelser avseende inkomstbeskattningen. Härom

anf öres:

Därest dödsbo köper försvarsobligationer till underkurs för att använda

dem till nominella värdet vid inbetalning av arvsskatt, torde enligt gällande

rätt förutsättningar finnas för tillämpning av bestämmelserna örn realisationsvinst.

Det synes emellertid med syftet med den ifrågasatta lagstiftningen

mest förenligt, att skillnaden mellan det nominella beloppet, varmed

förtidsinlösen i detta fall faktiskt äger rum, samt inköpspriset icke skall

utgöra skattepliktig inkomst. Undantag bör dock göras beträffande obligationer,

för vilka vid återbetalning av för mycket erlagd skatt erhållits reda

penningar. I detta fall uppkommer en realisationsvinst, som bör beskattas

på samma sätt som örn försäljning till parikurs på vanligt sätt ägt rum.

Enligt 42 § 3 mom. taxeringsförordningen är envar, som här i riket mot

avlämnande av kupong eller kvitto utbekommit ränta å bl. a. obligation, skyldig

att till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet vid mottagandet

av räntan avgiva särskild uppgift härom. Uppgiften skall avfattas

enligt fastställt formulär och avlämnas till den som utbetalar räntan. Denne

bör tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker. Uppgifterna skola

vidarebefordras till taxeringsmyndigheterna endast i den mån Kungl. Maj:t

så förordnar. I nu avsedda fall, då ränta utbetalas i samband med förtidsinlösen

av försvarsobligation, synes det av praktiska skäl lämpligt att —

liksom skett beträffande i statsskuldboken inskrivna obligationer — eftergiva

uppgiftsskyldigheten. Därest särskild kontroll anses böra vidtagas beträffande

förevarande obligationsräntor, torde jämlikt 42 § 5 mom. taxeringsförordningen

riksgäldskontoret kunna av Kungl. Maj:t åläggas lämna

uppgift örn utbetalade räntebelopp.

Vid promemorian fanns fogat ett i överensstämmelse med det nu anförda

upprättat utkast till förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom

betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt m. m. Enligt utkastet, som torde

få fogas såsom bilaga vid dagens protokoll, skulle förordningen träda i kraft

den 1 november 1940, då likvid för tecknade försvarsobligationer senast skall

äga rum. Förordningen avsågs att kompletteras med administrativa föreskrifter

av innehåll som antytts i promemorian.

över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret,

samtliga hovrätter, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, Stockholms rådhusrätt samt styrelserna för föreningen

Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdomare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

7

Förslaget har i princip tillstyrkts elior lämnats ulan erinran i samtliga avgivna

yttranden. Göta hovrätt, statskontoret och Överståthållarämbetet ifrågasätta

dock huruvida icke möjligheten för ett dödsbo att gälda arvsskatt med

försvarsobligationer bör begränsas att avse obligationer, som linnas bland

dödsboets tillgångar. Överståthållarämbetet anför i detta avseende:

Ämbetet finner förslagets till synes huvudsakligaste innebörd märklig, att

av arvlåtaren icke direkt tecknade utan av dödsboet i fria marknaden till

underpris förvärvade försvarsobligationer skulle vid erläggande av arvsskatten

tillerkännas samma värde. Den föreslagna åtgärden torde mera märkbart

endast beröra större stärbhus. I många av dessa fall, där tillgångarna bestå

av fastigheter och aktier, torde dödsbodelägarna hava föredragit att i stället

för att försälja dessa måhända förmånliga tillgångar belåna desamma och

med på så sätt bekomna medel erlägga arvsskatten. Dessa upplånade medel

skulle nu i stället användas till uppköp av försvarsobligationer till underpris,

vilka obligationer skulle vid arvsskattens erläggande förtidsinlösas till sitt

fulla värde. Någon direkt nytta har försvarslånet icke härav, utan i stället

dödsbodelägarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår, att jämväl gåvoskatt skall

få erläggas med försvarsobligationer, och anför till stöd härför bland annat

följande:

Eftersom statsverket är beroende av arvs- och gåvoskatterna som inkomstkällor

i riksstaten, torde åtgärder, som äro ägnade att öka dessa skatters s. k.

avkastning, vara ur statens synpunkt fördelaktiga, åtminstone under en brydsam

statsfinansiell situation och under förutsättning att en ökad avkastning

av dessa skatter icke föranleder en motsvarande minskning i andra skatter.

Arvsskatten är ju i fråga om antalet skattskyldiga begränsad och betingad av

inträffade dödsfall. Med gåvoskatten lärer det väl däremot förhålla sig så,

att möjligheter otvivelaktigt finnas att animera till gåvor. Ett exempel härpå

utgör ju — visserligen i helt annat syfte —- den för gåva enligt 32 § av

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva stadgade skattefriheten; då

arvsskatt skall för motsvarande kapitalöverflyttning vid dödsfall utgå, lärer

här få utläsas önskan att främja gåvor inter vivos. På liknande sätt kan det

väl tänkas att avsikten att lämna viss gåva kan tänkas påverkbar genom undanröjandet

av den svårighet, som ofta ligger i att uppbringa kontant kapital

till gåvoskattens betalning; ett stadgande om rätt att betala även denna skatt

med användande av försvarsobligationer finge säkerligen praktisk betydelse.

Det är icke heller otänkbart att försvarsobligationer kunde visa sig mycket

användbara som gåva i händelse gåvoskatten kan direkt därav utgå. Om arvsoch

gåvoskatten dessutom skulle, i likhet med andra skatter, komma att höjas,

bleve säkerligen en utsträckt användning av försvarsobligationer som betalningsmedel

av mycket stor vikt. För en blivande engångsskatt å förmögenhet

torde dessutom sådan betalningsform få antagas behöva med nödvändighet

föreskrivas. En sålunda vidgad användning för försvarsobligationerna som

betalningsmedel mot staten för just dessa nu nämnda skatter, torde måhända

siven i sin tur vara av viss betydelse för vinnande av ökad avsättning för

dessa försvarsobligationer.

Rörande olika detaljer i förslaget lia i yttrandena framställts vissa erinringar.

I den mån dessa avse de tillämpningsföreskrifter, som vid elt genomförande

av förslaget skulle bliva erforderliga, torde en redogörelse nu icke vara erforderlig.

Det bör framhållas, att mot det i promemorian föreslagna förfäran
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

det vid arvsskattens erläggande medelst obligationer samt utbetalande av

ränta ävensom redovisningen av obligationerna såsom stämpelmedel ingen

anmärkning förekommit. I övrigt har i yttrandena anförts i huvudsak följande.

I avseende å den i promemorian antydda möjligheten att i stället för själva

obligationerna skulle för ändamålet få användas certifikat över inskrivning

i statsskuldboken ha fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, att det av

praktiska skäl, betingade av anordningarna för utbetalning från riksgäldskontoret

av kupongräntor, måste till förhindrande av dubbelbetalning såsom

villkor uppställas krav på att certifikatet kommer riksgäldskontoret tillhanda

senast sju dagar före den ränteförfallodag, som inträffar närmast efter cei''tifikatets

ingivande till stämpelförsäljaren.

Med anledning av den i 1 § av författningsutkastet intagna bestämmelsen

att försvarsobligation skall gälla såsom betalningsmedel vid erläggande av

arvsskatt högst för det belopp, vartill skatten av myndighet, som verkställer

stämpelbeläggning eller eljest uppbär arvsskatt, beräknas uppgå, har Stockholms

rådhusrätt anfört:

Enligt vad av promemorian framgår skulle anledningen till bestämmelsen

vara den, att det, därest sådan föreskrift icke funnes, skulle kunna bliva lönande

att betala ett mindre skattebelopp med en obligation av högre valör

för att få mellanskillnaden utbetalad i kontanter. Med anledning härav må

påpekas, att bestämmelsen ifråga möjligen skulle kunna kringgås av sådana

bouppteckningsingivare, vilka avse att ernå en favör av angivet slag. Det

torde nämligen ställa sig svårt för mottagaren av en för inregistrering ingiven

bouppteckning, att, för den händelse ingivaren förfäktar att arvsskatten bör

beräknas på visst sätt, som sedermera vid närmare prövning visar sig medföra

högre arvsskatt än det riktiga, och förklarar sig vilja erlägga den av honom

beräknade arvsskatten, motsätta sig detta.

Beträffande 2 § i utkastet har kammarrätten funnit, att ordet »restitueras»

bör ersättas med annat lämpligare uttryck. Ordet »restitution» användes

nämligen i arvsskatteförordningen i en särskild teknisk betydelse (49 §). Då

i förevarande 2 § talades om, alt arvsskatt »restitueras», torde emellertid därvid

åsyftas icke allenast de fall, som omtalades i 49 § nämnda förordning,

utan jämväl andra omständigheter, som föranledde skatteåterbäring (beslut

av Konungen enligt 30 § berörda förordning, eftergift av skatt jämlikt 48 § i

samma författning och befrielse från skattskyldighet enligt avtal mellan Sverige

och utländska stater för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt).

Rörande det i 3 § i förordningen upptagna stadgandet örn undantag från

realisationsvinstbeskattning i fall då försvarsobligationen använts såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt anför kammarrätten:

Kammarrätten anser sig icke kunna bestrida riktigheten av den i promemorian

uttalade uppfattningen att vinst, som för dödsbo skulle uppkomma,

om det erlade arvsskatt med av dödsboet till underkurs inköpt försvarsobligation,

kunde betraktas som realisationsvinst i kommunalskattelagens mening.

Obligationens mottagande såsom likvid för arvsskatten innebär ju en

förtidsinlösen av obligationen, därvid denna av dödsboet föryttras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ti.

9

I anslulning till i promemorian framförda synpunkter kan kammarrätten

emellertid biträda förslaget, att dylik vinst principiellt göres skattefri.

Däremot ifrågasätter kammarrätten lämpligheten av att beskatta vinsten,

när det gäller obligationer, för vilka vid återbetalning av för mycket erlagd

skatt erhållits reda penningar, enär detta undantag från skattefrihetsbestämmelsen

knappast kan försvaras från teoretisk synpunkt och icke torde hava

stor praktisk betydelse samt jämväl är ägnat att föranleda svårigheter vid

tillämpningen. Till belysning härav får kammarrätten framhålla följande.

Den tidpunkt, då realisationsvinst i förevarande fall kan anses förvärvad,

är utan tvivel det tillfälle, då obligationen användes lill inbetalning av arvsskatten,

och om skattskyldighet för sådan vinst föreligger, bör i överensstämmelse

med allmänna regler beskattningen ske under närmast påföljande

år. Enligt förslaget skall emellertid sådan vinst i allmänhet vara skattefri;

den egendomliga anordningen föreslås dock, att skattskyldighet uppkommer,

om det inträffar ytterligare ett rättsfaktum, som i sig själv icke Ivar

något sammanhang med vinstens förvärvande, nämligen restitutionen. Denna

konstruktion torde ock komma att medföra deli anmärkningsvärda konsekvensen,

att taxeringsåret förskjutes till året efter restitutionen — ehuru i

motiveringen och författningstexten intet antydes om denna avvikelse från

eljest gällande föreskrifter angående beskattningsåret. Hur det går med

skattskyldigheten, om arvsskatt gäldas inom fem år efter obligationens förvärvande,

men restitutionen sker först efter det femårsperioden förflutit,

framgår ej heller av utkastets föreskrifter; antagligen är det meningen, att

skattepliktig realisationsvinst i allt fall föreligger.

Vad därefter angår förevarande stadgandes praktiska betydelse framhålles,

att då staten anser sig kunna avstå från skatt å realisationsvinst i alla

de fall, då ifrågavarande obligationer utnyttjas till betalande av arvsskatt,

staten även torde kunna avstå från att återtaga beskattningsrätten i de efter

vad det kan förmodas jämförelsevis fåtaliga fall, varom här är fråga.

Till belysande av svårigheterna vid den praktiska tillämpningen av den

föreslagna lagstiftningen bör framhållas, att viss tvekan kan vara tänkbar

i fråga örn hur stor del av ett under angiven förutsättning restituerat arvsskattebelopp,

som skall anses skattepliktigt. Då till exempel 100 kronor restitulionsvis

återbekommits av arvsskatt, som erlagts med en för 800 kronor

inköpt obligation å nominellt 1,000 kronor, uppkommer frågan, örn hela det

restituerade beloppet eller blott 20 kronor därav skall tagas till beskattning.

Vidare kunna komplikationer uppstå i fall, då vid gäldande av arvsskatt,

varå återbetalning av skatt följt, betalning erlagts med dels kontanter och

dels obligationer.

Skulle emellertid den föreslagna beskattningen av realisationsvinst vid

fall av restitution anses böra komma till stånd, torde i ovanberörda 3 § böra

stadgas, att om återbetalning skett av arvsskatt, skall oberoende av lid, som

intill återbetalningen förflutit från obligationens förvärvande, under de i

35 § kommunalskattelagen i övrigt stadgade förutsättningar för beskattning

av realisationsvinst, såsom skattepliktig inkomst anses så stor del av skillnadsbeloppet

mellan obligationens inköpspris och nominella värde, som belöper

å det återbetalade beloppet.

Generalpoststyrelsen hemställer av praktiska skäl, att å försvarsobligationer,

som använts vid erläggande av arvsskatt, ränta understigande förslagsvis

25 öre icke skall utbetalas. Styrelsen påpekar, att en dylik begränsning gäller

beträffande ränta til! den 1 november 1940 å försvarsobligationer, som

likvideras före nämnda dag.

Bihang till urtima riksdagens protokoll toto. 1 sami. Nr S. ''i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

Departementschefen.

Stockholms rådhusrätt ifrågasätter huruvida ej, då betalning av arvsskatt

sker medelst försvarsobligationer, de obligationer, som sålunda komma till

användning, böra i bouppteckningen upptagas till nominella värdet, oavsett

det vid dödsfallet gällande kursvärdet.

Med hänsyn till den stora spridning, som försvarsobligationerna vunnit

hos allmänheten, torde det vara berättigat antaga, att de komma att finnas

bland tillgångarna i flertalet av de dödsbon, i vilka arvsskatt utgår. I

många av dessa dödsbon torde försvarsobligationerna utgöra en förhållandevis

stor del av de likvida tillgångarna. För delägarna skulle det därför

vara av stor betydelse att få betala arvsskatten, helt eller delvis, med försvarsobligationer,

om dessa därvid finge gälla för nominella värdet, vartill

de ju i regel inköpts. Det förslag, som i delta syfte framlagts i departementspromemorian,

har vunnit allmän tillslutning. För egen del finner jag

en sådan förtidsinlösning av obligationerna, varom här är fråga, naturlig

och förordar förslaget härom.

I promemorian har förutsatts, att rätten att använda försvarsobligationer

till nominella värdet vid erläggande av arvsskatt icke skall begränsas att

avse obligationer, som finnas i dödsboet, utan att betalning skall få ske även

med obligationer, som av delägarna uppköpts från annat håll, eventuellt

till underkurs. Häremot har invänts, att detta skulle innebära en oförtjänt

förmån för dödsbodelägarna i sådana fall, där den avlidne underlåtit att

teckna försvarsobligationer. Jag vill ej bestrida, att anmärkningen äger

visst fog. Å andra sidan finner jag det skäl som i promemorian anförts

till stöd för den föreslagna rätten att använda även inköpta obligationer

till arvsskatten — nämligen att kursen å obligationerna därigenom kan väntas

få ett avsevärt stöd — vara av sådan betydelse, när det gäller ett lån

med så stor spridning bland små inkomsttagare och förmögenhetsägare,

som försvarslånet erhållit, att jag vill tillstyrka förslaget även i denna del.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, att jämväl gåvoskatt

skulle få betalas med försvarsobligationer. Vad länsstyrelsen anfört

till stöd härför synes mig emellertid icke motivera ett frångående av promemorians

ståndpunkt i detta avseende. Gåvoskatten är statsfinansiellt av

relativt underordnad betydelse, och det allmänna värdet av en rätt att erlägga

skatten med försvarsobligationer blir i motsvarande mån ringa.

Det i promemorian förordade förfarandet vid arvsskattens erläggande med

försvarsobligationer synes mig enkelt och praktiskt. Obligationer skola ingivas

direkt till den tjänsteman, som verkställer stämpelbeläggningen, och

av denne översändas till generalpoststyrelsen i avräkning på erhållet stämpelförskott.

Räntan utbetalas därefter av generalpoststyrelsen, som månadsvis

överlämnar mottagna obligationer till riksgäldskontoret, därvid obligationernas

kapitalvärde samt utbetald ränta goltskrivas styrelsen. Det synes

mig vara av betydelse att med den föreslagna anordningen domstolarnas arbetsbörda

icke ökas i nämnvärd mån.

Av utredningen synes framgå, att certifikat över inskrivning i statsskuld
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

11

boken i det hänseende varom här är fråga kan i viss utsträckning ersätta

själva obligationerna. Det torde få ankomma å Kungl. Majit att meddela

särskilda bestämmelser härom, liksom ock erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Från domstolshåll ha uttalats farhågor för att den i promemorian föreslagna

rätten för dödsbo att få arvsskatt, som erlagts med obligationer men

vid den slutliga stämpelbeläggningen befunnits lia beräknats för högt, återbetald

i reda penningar skulle kunna föranleda missbruk, i det att dödsboet

skulle försöka få erlägga så stor arvsskatt som möjligt för att göra en

vinst vid återbetalningen. Det förefaller mig som om risken för ett sådant

tillvägagångssätt icke skulle vara alltför stor. Domstolarna torde säkerligen

finna det särskilt angeläget att i de fall då obligationer erbjudas som likvid

verkställa en så noggrann uträkning som möjligt av arvsskatten innan obligationerna

mottagas.

I ett yttrande har ifrågasatts, att de obligationer, som äro avsedda att användas

till arvsskatt, i bouppteckningen skola upptagas till nominella värdet,

oavsett det vid dödsfallet gällande kursvärdet. Jag kan för min del

icke finna anledning att i detta fall frångå den eljest gällande värderingsgrunden,

enligt vilken börsvärdet vid dödsfallet är avgörande. Frånsett de

praktiska svårigheter, som skulle uppstå vid bouppteckningens upprättande

— värdet av en obligationspost skulle bero på hur många obligationer som

åtginge för skatten, men skattens storlek beror i sin tur på tillgångarnas

värde — synes nämligen den ifrågasatta beräkningsgrunden sakligt sett innebära

ett missgynnande av de dödsbon, som räkna försvarsobligationer

bland tillgångarna, i jämförelse med dem som eventuellt inköpa obligationer

till underkurs för skattens gäldande.

I promemorian har anförts, att därest dödsbo köper försvarsobligationer

till underkurs och därefter använder dem till nominella värdet vid inbetalning

av arvsskatt, förutsättningar enligt gällande rätt torde finnas för tilllämpning

av bestämmelserna om realisationsvinst. I detta uttalande har

kammarrätten instämt. Emot förslaget att göra undantag i detta fall och

alltså låta skillnaden mellan det nominella värdet och inköpspriset bliva

obeskattat har jag i likhet med kammarrätten intet att erinra. På de skäl

kammarrätten anfört och med hänsyn till den ringa ekonomiska betydelsen

vill jag tillstyrka, att befrielsen skal! omfatta även det fall då skatten återbetalats

i reda penningar.

I det remitterade författningsförslaget har — utöver vad som följer av

det sist anförda —- vidtagits några smärre ändringar. I 1 § har, i anledning

av påpekande från generalpoststyrelsen, intagits bestämmelse örn att

ränta, som understiger 25 öre, icke skall utbetalas. Det har vidare ansetts

lämpligt att i paragrafen uttryckligen angives, att räntan skall utbetalas

till ingivaren av obligationen. I 2 § har ordet »restitueras» utbytts mot

»återbäras». Härigenom skulle de av kammarrätten anmärkta fallen, som

icke direkt äro att hänföra till restitution, komma att inrymmas under stadgandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till förordning

om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande

av arvsskatt, m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 8.

13

Bilaga.

Utkast

till

förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt m. m.

Obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940

(försvarsobligation) skall till nominella kapitalbeloppet gälla såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt, dock högst för det belopp vartill

.skatten av myndighet, som verkställer stämpelbeläggning eller eljest uppbär

arvsskatt, beräknas uppgå. Betalning medelst försvarsobligation må ej ske,

då arvsskatt uttages i exekutiv ordning.

Med försvarsobligation skall, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar, i

förevarande hänseende likställas av riksgäldskontoret utfärdat certifikat över

inskrivning i statsskuldboken, avseende nyssnämnda lån.

Försvarsobligation skall för att kunna mottagas såsom likvid vara försedd

med samtliga till betalning icke förfallna räntekuponger. Ränta till betalningsdagen

gottgöres i särskild ordning och må lyftas utan avlämnande av

sådan uppgift varom förmäles i 42 § 3 mom. taxeringsförordningen.

2 §.

Har vid inbetalning av arvsskatt denna beräknats för högt eller skall på

grund av domstols eller annan myndighets beslut arvsskatt restitueras, skall

även i fall då försvarsobligation mottagits såsom likvid vid skattens erläggande

återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i reda penningar.

3 §.

Har försvarsobligation använts såsom betalningsmedel vid erläggande av

arvsskatt, skall, där ej skatten på grund av stadgandet i 2 § återbetalats,

belopp, varmed obligationens inköpspris må hava understigit nominella värdet,

icke vid taxering till kommunal inkomstskatt eller statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt anses utgöra skattepliktig inkomst.

4 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av

Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1940.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 8.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:3 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid e a1 i texten
  2. 1SärU 1940:2 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av a s. 1 i texten