Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

1940-11-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:80 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

given Stockholms slott den 29 november 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och

5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 80.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 80.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 oell 5 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automoMlskatt.

Härigenom förordnas, att 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 om

automobilskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

För automobil----meddelade bestämmelser.

Angående beskattning---nedan stadgas.

Å automobil eller släpvagn, som enligt vad därom är särskilt föreskrivet

skall införas i ett centralt militärt fordonsregister, äger denna förordning

icke tillämpning.

Med automobil — --på skenor.

Uttrycket släpvagn användes i denna förordning i samma betydelse som i

motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936.

5 §■

Skatt utgår---— etthundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1941.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 1932:85 och beträffande 5 § 1939:774.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 november

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss

:

Motorfordon, som drivas med generatorgas av inhemskt ursprung, äro i

skattehänseende gynnsammare ställda än övriga motorfordon. I 5 § sista

stycket förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt stadgas

sålunda, att för automobil — varmed enligt 1 § tredje stycket i förordningen

avses motorfordon i allmänhet — skall utgå halv skatt därest fordonet är

inrättat för och drives med generatorgas framställd av inhemskt bränsle. Enligt

samma stadgande skall halv skatt utgå även för släpvagn, som är inrättad

för och huvudsakligen användes till uppbärande av generator för framställning

av sådan gas. Skattelindringen för motorfordon har till sitt huvudsakliga

innehåll varit gällande sedan år 1932, då den infördes på riksdagens

begäran. För släpvagnar infördes skattelindringen genom en förordning den

31 oktober 1939 (nr 774), sedan den urtima riksdagen samma år bifallit en

proposition i ämnet. Bestämmelsernas syfte är att främja användningen av

gengasdrivna fordon.

Den minskning i statsverkets inkomster av automobilskattemedlen, som de

sålunda gällande skattelindringarna medföra, var ur statsfinansiella synpunkter

av mindre betydelse så länge ett mycket stort antal bensindrivna

motorfordon voro i bruk och automobilskattemedlen i följd därav inflöto till

avsevärda belopp. I detta förhållande har numera en väsentlig förändring inträtt.

Till följd av bensinbristen har bensinskatteinkomsten nedgått till en

obetydlighet. Av samma anledning har flertalet fordon avregistrerats eller

omändrats till gengasdrift, vilket haft till följd att även fordonsskatten visar

en kraftig minskning. Från den 1 nästkommande december genomföres en

ytterligare åtstramning av bensintilldelningen, varigenom inkomsterna av

automobilskattemedlen torde nedgå än mera.

Till belysning av denna utveckling må följande siffror anföras. Under budgetåret

1938/39 inflöto i automobilskatt i runt tal 134.3 miljoner kronor, där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

av i fordonsskatt 43.0 miljoner och i bensinskatt 91.3 miljoner kronor. För

budgetåret 1939/40 voro motsvarande siffror 127.3 respektive 38.2 och 89.1

miljoner kronor. För budgetåret 1940/41 beräknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att inkomsterna av automobilskatten komma att utgöra 19.9 miljoner

kronor, därav 15.9 miljoner i fordonsskatt och 4.0 miljoner i bensinskatt.

Om dessa beräkningar yttrar styrelsen följande:

Under första kvartalet av innevarande budgetår uppgick nettoinkomsten

av bensinskatten (här och i det följande räknas självfallet endast med den

skatt, som enligt gällande bestämmelser är avsedd att finansiera anslagen

för vägväsendet) till i runt tal 11,200,000 kronor. Härav belöpte på september

månad allenast 700,000 kronor. På grund av den pågående avregistreringen

av motorfordon åsamkades fordonsskatiekontot under samma kvartal

nettoutgifter på sammanlagt cirka 3,500,000 kronor. Nettoinkomsten av

automobilskattemedlen blev således i runt tal 7,700,000 kronor.

Med ledning av från statens bränslekommission inhämtade uppgifter angående

bensintilldelning och med beaktande av storleken av för september

månad influtna bensinskattemedel torde bensinskatten under andra kvartalet

kunna uppskattas till 2,000,000 kronor. Flurn avregistreringen kommer att

påverka fordonsskattekontot är omöjligt att förutsäga. En så stor belastning

som under första kvartalet synes man dock, såvitt styrelsen förmår bedöma,

knappast behöva räkna med. Ett antagande att belastningen blir cirka

2.000. 000 kronor, torde få anses relativt väl avvägt. Under andra kvartalet

skulle alltså någon behållning av bilskattemedlen icke uppkomma.

Enligt från bränslekommissionen inhämtade uppgifter skulle bensintilldelningen

för den ransoneringsperiod, som tager sin början den 1 december

1940, överslagsvis kunna uppskattas till 3,500 m3. Örn tilldelningen i fortsättningen

kommer att bliva densamma — vilket självfallet helt undandrager

sig styrelsens bedömande — skulle den sammanlagda förbrukningen under

tredje och fjärde kvartalen kunna uppskattas till i runt tal 22,500 m3, motsvarande

en bensinskatt av cirka 2,700,000 kronor.

För tredje och fjärde kvartalen beräknas fordonsskatten på följande sätt.

Fordonsskatt inflöt under februari, mars, april och maj 1940 med respektive

32.800.000 kronor, 4,400,000 kronor, 777,000 kronor och 417,000 kronor. Av

dessa belopp torde i runt tal 36,000,000 kronor avse fordon, som redan den

1 januari voro registrerade, och av sistnämnda belopp beräknas 1,000,000

kronor belöpa på motorcyklar. Enligt från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

införskaffade uppgifter beräknas det registrerade antalet motorfordon

den 1 januari 1941 komma att uppgå till allenast en tredjedel av

motsvarande antal den 1 januari 1940, vilket skulle innebära att antalet

registrerade motorfordon den 1 januari 1941 skulle uppgå till omkring

80.000. Den under första halvåret 1941 inflytande fox-donsskatten skulle således

— med bortseende från skatten på motorcyklar, vilken torde bliva så

obetydlig, att den i realiteten blir utan betydelse — kunna beräknas till (Vs

X 35,000,000) 11,600,000 kronor. Då emellertid av det registrerade antalet

fordon cirka 30,000 antagas komma att vara gengasdrivna och skatten för

dessa endast utgår med halva beloppet, torde den totala skatten komma att

minskas till 9,500,000 kronor (11,600,000 — 3/s X 1U X 11,600,000).

Enligt ovan gjorda beräkningar — vilka såsom av det anförda framgår i

huvudsak äro mycket approximativa — skulle alltså bilskattemedlen för

budgetåret 1940/41 kunna uppskattas till (7,700,000 + 2,700,000 + 9,500,000)

19.900.000 kronor eller, avrundat, till 20,000,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

5

Denna avsevärda minskning i inkomsten av automobilskattemedlen kan

icke motsvaras av en lika stor minskning av de anslag, som hittills avräknats

mot dessa medel. Sålunda beräknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att kostnaderna för vägunderhåll under år 1940 trots vidtagna åtgärder

för sparsamhet komma att uppgå till i runt tal 56 miljoner kronor. Måhända

kunna vägunderhållskostnaderna under år 1941 ytterligare nedbringas.

Några större belopp torde emellertid härpå icke vara att vinna. Redan till

underhållskostnadernas bestridande måste sålunda väsentligen anlitas andra

medel än automobilskattemedlen, vartill komma övriga vägkostnader till betydande

belopp.

De sålunda anförda omständigheterna synas böra medföra, att frågan om

gengasfordonens beskattning tages under omprövning. De motiv, som ursprungligen

framkallade skattelindringen, föreligga icke längre. I nuvarande

läge, då gengasen är det praktiskt taget enda tillgängliga drivmedlet för motorfordon,

torde någon subvention icke påkallas för denna driftforms utveckling.

Under sådana förhållanden synes icke skäligt att i synnerhet under nu

rådande statsfinansiella läge uppehålla de gällande vittgående skattelindringarna

för dessa fordon.

För att med avseende å fordonsskatten ställa de gengasdrivna fordonen

på i stort sett samma plan som de bensindrivna kunde det synas lämpligt att

i fråga om gengasfordonen föreskriva, att full skatt skulle utgå för själva

fordonet under det att aggregatet vore skattefritt. Enligt vad jag inhämtat

skulle emellertid ett sådant system erbjuda stora svårigheter i den praktiska

tillämpningen, varför det icke torde böra läggas till grund för en ändring av

gällande bestämmelser. Detta gäller även andra metoder att kompensera de

gengasdrivna fordonen för aggregatets vikt. Dessa metoder leda lätt till resultat,

som i särskilda fall kunna vara mindre tillfredsställande. Med hänsyn

härtill och då de gengasdrivna fordonen i beskattningshänseende intaga

en gynnad ställning framför de bensindrivna redan därigenom att skatt icke

utgår å drivmedlet, synes det mig skäligt, att gällande bestämmelser ändras

därhän, att skatt för gengasdrivna fordon skall utgå efter samma grunder

som för andra motorfordon. I konsekvens härmed torde även den gällande

skattelindringen för släpvagnar, som äro inrättade för och huvudsakligen

uppbära gengasaggregat, böra upphävas. De gengasdrivna fordonens särställning

med avseende å fordonsbeskattningen skulle sålunda upphöra.

Därest en sådan lösning genomfördes, skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förut angivna beräkningar statsverket tillföras ytterligare

omkring 2.1 miljoner kronor i fordonsskatt under första halvåret 1941. Rörande

inkomstökningen under nästa budgetår äro hållpunkterna för en beräkning

givetvis mycket osäkra. Med hänsyn till nuvarande produktion av

gengasaggregat torde emellertid antalet gengasdrivna fordon vid årsskiftet

1941/42 kunna uppskattas till omkring 80,000. Vid en genomsnittsskatt av

200 kronor per fordon vid hel fordonsskatt, skulle inkomstökningen genom

skattelindringens bortfallande utgöra 8 miljoner kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Jag anhåller vidare att i detta sammanhang få till behandling upptaga

fråga om beskattning av motorfordon och släpvagnar, som tillhöra krigsmakten.

För militära motorfordon och släpvagnar utgår, liksom för andra staten

tillhöriga fordon av detta slag, automobilskatt efter samma grunder som för

fordon i enskild ägo. Detta förhållande — som ju innebär att staten utgiver

skatt till sig själv — har sin motivering däri, att automobilskattemedlen ingå

i en för särskilda ändamål upprättad specialbudget.

Registrering av militära fordon samt uppbörd och debitering av skatt för

sådana fordon sker ävenledes i samma ordning som för övriga motor- och

släpfordon. Härav föranledes ett omfattande arbete för länsstyrelserna och

de militära myndigheterna. Särskilt i nu rådande läge, då ett mycket stort

antal fordon inköpts för försvarsväsendets räkning, har denna arbetsbörda

i väsentlig mån ökats.

I skrivelse den 5 november 1940 har arméförvaltningens tygdepartement

föreslagit vissa ändringar i fråga om registrering av militära motor- och

släpfordon samt örn debitering och uppbörd av skatt för sådana fordon. I

framställningen, som föranletts av en skrivelse från statens krisrevision och

tillstyrkts av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, anföres bland

annat:

Krigsmaktens (arméns, marinens och flygvapnets) vid mobilisering erforderliga

motor- och släpfordon byta ofta förläggningsort (hemort). Härav

föranledes omregistrering för fordonen från ett län till ett annat. Denna

omregistrering är under nuvarande och därmed jämförliga förhållanden

oftast icke möjlig. Avsevärd oreda beträffande registrerings- och skatteförhållanden

kan därför med nuvarande system icke undvikas. Dessa olägenheter

skulle bland annat bortfalla nied införandet av ett centralt register,

förutsatt att angivna fordon avföras ur länsstyrelsernas bilregister och endast

registreras i det centrala registret — »militärregistret».

Örn fordonsskatt ävenledes framdeles skall utgå för krigsmakten tillhöriga

motorfordon, kunde denna lämpligen beräknas av militärregistret. Skattebelopp

kunde genom arméförvaltningens tygdepartements försorg direkt

överföras från fjärde till sjätte huvudtiteln.

Genom införandet av ett centralt militärt automobilregister skulle en avsevärd

rationalisering kunna vinnas i fråga om registreringen av militära

motor- och släpfordon. De för inrättande av ett sådant register nödvändiga

författningsändringarna äro under utarbetande inom kommunikationsdepartementet.

Det torde kunna förväntas, att registret skall kunna vara färdigställt

inom loppet av första halvåret 1941.

Även förfarandet vid debitering och uppbörd av skatt för militära fordon

skulle kunna väsentligen förenklas, när ett centralt militärt automobilregister

upplagts. Skattens belopp skulle sålunda kunna uträknas av den registerförande

myndigheten, varefter summan kunde från ett på fjärde huvudtiteln

upptaget anslag direkt överföras till automobilskattemedelsfonden. Stor

arbetsbesparing skulle därvid vinnas, därest skatten kunde beräknas lika för

varje motorfordon respektive släpfordon oberoende av fordonets vikt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

7

Den föreslagna ordningen torde böra genomföras sålunda, att i 1 § automobilskatteförordningen

föreskrives, att förordningen icke skall äga tillämpning

å motorfordon och släpvagnar, som äro införda i det militära automobilregistret.

Det torde därefter få ankomma på Kungl. Majit att förelägga

riksdagen förslag om beräkning av skattens belopp samt att äska de för

ändamålet erforderliga medlen. Dessa medel torde böra anvisas såsom ett

särskilt anslag å fjärde huvudtiteln.

Vid en ändring av 1 § automobilskatteförordningen torde härjämte föreskriften

i fjärde stycket av denna paragraf böra omarbetas. I detta stycke

föreskrives, att vad i automobilskatteförordningen stadgas örn släpvagn skall

gälla allenast sådan för stadigvarande bruk avsedd släpvagn, som kopplas

till automobil. Denna föreskrift infogades i automobilskatteförordningen år

1932, då skatteplikt för släpvagn infördes.

I den proposition, vari denna ändring av automobilskatteförordningen föreslogs,

anföres bland annat:

Motorfordonsförordningen (av den 20 juni 1930) skiljer mellan släpvagnar

för stadigvarande bruk och släpvagnar för tillfälligt bruk. De förra utgöras

av sådana släpvagnar, vilka äro avsedda att öka ett motorfordons lastförmåga,

släpvagnar i egentlig mening, under det att den senare kategorien av

släpvagnar, enligt vad av 1927 års motorfordonssakkunnigas betänkande

framgår, ansetts omfatta transportabla maskiner och redskap — såsom tröskverk,

slåttermaskiner och asfaltkokare — vilka tillfälligt framforslas medelst

motorfordon. En släpvagn för stadigvarande bruk lärer följaktligen vara ett

sådant fordon, som konstruerats med uteslutande syfte att kopplas till ett

annat fordon, under det att en släpvagn för tillfälligt bruk, såsom av 1927

års motorfordonssakkunnigas nyss återgivna exempel torde framgå, redan

utan koppling till annat fordon uppfyller ett självständigt syfte.

Föreskriften i 1 § fjärde stycket automobilskatteförordningen avsåg sålunda

att utesluta transportabla maskiner och redskap från skatteplikt.

I 1930 års motorfordonsförordning hade icke upptagits någon definition

på uttrycket släpvagn. Någon sådan definition infogades ej heller i automobilskatteförordningen,

men det förutsattes uppenbarligen, att uttrycket

skulle äga samma betydelse i båda förordningarna. I 1936 års motorfordonsförordning

har däremot en sådan definition införts (se senast SFS 1940:

874). Enligt denna definition, som upptagits i 1 § 1 inom., skall fordonets

karaktär av släpvagn bestämmas av dess tekniska egenskaper och icke av

dess användning. Transportabla maskiner och redskap anses enligt denna

definition icke såsom släpvagnar. Då man fortfarande torde få antaga, att

automobilskatteförordningen använder uttrycket släpvagn i samma mening

som motorfordonsförordningen, har sålunda det läget inträffat, att transportabla

maskiner och redskap oberoende av stadgandet i 1 § fjärde stycket

automobilskatteförordningen, äro skattefria. Detta stadgande har i stället

fått den innebörden, att en släpvagn i egentlig mening, som användes endast

tillfälligtvis, blir skattefri. En sådan utveckling har emellertid icke varit

avsedd.

Stadgandet i 1 § fjärde stycket automobilskatteförordningen torde därför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 80.

böra utgå. I samband härmed torde böra i automobilskatteförordningen klart

uttalas, att förordningen använder uttrycket släpvagn i samma mening som

motorfordonsförordningen.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Förslaget torde böra föreläggas riksdagen

till antagande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte besluta föreslå riksdagen

att antaga omförmälda förslag till förordning om ändrad

lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

örn automobilskatt.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

404049

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:104 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 oell 5 §§ förordningen den 2 juni 192 a1 i texten
  2. 1SärU 1940:12 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 s. 1 i texten