Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till importörer och exportörer för vissa krigsförluster

1940-11-29 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:83 (urtima riksdagen), Angående ersättning till importörer och exportörer för vissa krigsförluster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till

importörer och exportörer för vissa krigsförluster; given

Stockholms slott den 29 november 1940.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 november 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson,

fråga angående ersättning till importörer och exportörer för vissa krigsförluster.

Föredraganden anför:

Vid årets lagtima riksdag framställdes till mig inom första kammaren en

interpellation, huruvida jag ansåge skäligt att genom statsmakternas medverkan

lättnader bereddes varuägare för förluster och kostnader å varor, som

till följd av krigets utbredning till Skandinavien icke kunde nå svensk hamn,

samt om jag i så fall hade för avsikt att föreslå eller vidtaga omedelbara åtgärder

i angivet syfte. I anledning av denna interpellation yttrade jag (första

kammarens protokoll nr 39 för den 18 juni 1940) — efter att hava redogjort

bland annat dels för vissa inkomna framställningar angående ersättning åt

svenska importörer, dels ock för vissa redan vidtagna åtgärder, däribland

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 83. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Kungl. Maj:ts den 10 maj 1940 åt statens krigsförsäkringsnämnd lämnade

uppdrag att handhava de ärenden angående tillvaratagande av svenska varuägares

intressen utomlands, som kunde föranledas av det inträffade avbrottet

i de svenska sjöfartsförbindelserna och som av vederbörande varuägare i

sådant syfte överlämnades till nämnden — att jag icke fann lämpligt att i det

skick, vari ärendet för det dåvarande befann sig, taga ställning till frågan,

huruvida och i vad mån ersättning borde utgå till importörerna för förluster

som enligt krigsförsäkringsnämndens uppfattning icke folio under meddelad

krigsförsäkring.

Sedan viss utredning numera verkställts, torde frågan örn ersättning till

importörer ävensom till exportörer för förluster, varom nyss är sagt, böra

upptagas till behandling. Jag torde därvid till en början få erinra om den

av mig i interpellationssvaret omnämnda, inom krigsförsäkringsnämnden

verkställda överslagsberäkningen angående värdet av de importlaster, varom

fråga är. Enligt denna beräkning, som avser hos nämnden försäkrat gods

och som upprättats på grundval av de uppgifter, som funnos tillgängliga

den 1 juni 1940, skulle försäkringvärdet av de varor, som upplossats i utländska

hamnar, belöpa sig till

70 milj. kronor för

30 » » »

5 » » »

15 » » »

gods liggande i England och Frankrike

» » » Amerikas Förenta Stater

» » » Holland och Belgien

» » » andra länder (huvudsakligen

Fjärran Östern och Brittiska

Indien).

Tillhopa 120 milj. kronor.

Det må i anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna nämnas, att i

tabellen icke upptagits vissa i Danmark och Norge upplossade, till Sverige

destinerade importlaster, vilka förväntades komma att efter hand vidarebefordras

till Sverige; värdet av dessa laster beräknades av nämnden till

cirka 5 milj. kronor.

En kortfattad redogörelse torde härefter få lämnas för vissa i ärendet föreliggande

framställningar och däröver avgivna yttranden.

I särskilda skrivelser den 27 april 1940 hava Sveriges grossistförbund och

svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. hemställt, att genom statsmakternas

försorg åtgärder måtte vidtagas för att i möjligaste mån begränsa

den skada eller förlust, som till följd av krigshändelserna i april 1940 kunde

komma att drabba importörerna, samt att den förlust eller skada, som likväl

uppstode, måtte täckas genom den statliga krigsförsäkringen eller på

annat för statsmakterna lämpligt sätt.

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt Skånes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

3

handelskammare hava vidare i gemensam skrivelse den 4 maj 1940 hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte beträffande sådana för Sverige avsedda laster,

vilka voro flytande den 9 april 1940 men på grund av det ändrade läget i

krigföringen icke kunde förväntas inom en snar framtid nå sin destination,

dels övertaga dessa, i den mån de ankommit eller ankomme till England

med svenska fartyg, mot ersättning genom krigsförsäkringsnämnden till lastägarna

för deras verkliga utgifter å varorna, dels ock efter skyndsam utredning

vidtaga åtgärder för att i största möjliga utsträckning och på för lastägarna

och redarna rimliga villkor genom krigsförsäkringsnämnden hålla

dem skadelösa för kostnader och förluster å övriga laster.

I skrivelse den 10 maj 1940 har Smålands och Blekinge handelskammare

förklarat sig instämma i den genom förenämnda skrivelse den 4 maj 1940

gjorda hemställan.

Över de förenämnda framställningarna hava, efter remiss, yttranden avgivits

av statens krigsförsäkringsnämnd ävensom av statskontoret, kommerskollegium,

statens industrikommission, statens livsmedelskommission,

statens handelskommission och statens sjöfartsnämnd.

Statens krigsförsäkringsnämnd har i sitt yttrande — med bifogande av

en den 25 april 1940 dagtecknad promemoria, däri nämnden på anförda

skäl förklarat sig anse ersättningsskyldighet icke föreligga för förluster i

anledning av att transporter till följd av krigshändelserna måst avbrytas —

anfört i huvudsak följande:

Den åsikt i ersättningsfrågan, som kommit till uttryck i promemorian,

har givetvis grundats på de förhållanden, som förelågo vid tidpunkten för

promemorians utfärdande. Vid denna tidpunkt var situationen den, att lastägarnas

dispositionsrätt över varan icke var på annat sätt begränsad än att

varorna icke kunde vidarebefordras till Sverige eller annat land vid Östersjön,

men att varuägaren i övrigt hade full rätt att antingen försälja eller

lagra varan i England eller att exportera den från England till vilket annat

land som helst, med undantag givetvis för Tyskland eller av tyska krigsmakten

besatta länder. Varuägaren hade alltså en betydande frihet i sin

dispositionsrätt, även örn de engelska åtgärderna i många fall kunde åsamka

lastägaren icke oväsentliga förluster. Sedermera lia "emellertid förhållandena

av kända anledningar hastigt utvecklat sig på ett för lastägarna synnerligen

oförmånligt sätt. Holland och Belgien hava helt försvunnit som

tänkbara marknader för varupartierna i fråga. Transporter av varorna från

England till andra europeiska länder hava blivit i den grad försvårade och

fördyrade, att de äro ekonomiskt sett uteslutna och de varupartier, som

sålunda äro eller bliva lossade i England, torde så länge kriget pågår icke

kunna transporteras därifrån till någon annan marknad. Det återstår sålunda

endast för ägare av dylika varupartier att försälja dem i England

eller eventuellt lagra dem därstädes. Det sistnämnda förfaringssättet torde

endast i undantagsfall kunna praktiseras, då lagerutrymmen i England endast

i ytterst begränsad utsträckning ställas till utländska varuägares disposition,

vartill kommer att kostnaderna bliva avsevärda. Varan har visser
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

ligen icke blivit beslagtagen men en situation Ilar uppkommit, som till sina

konsekvenser närmast motsvarar en rekvisition under annan form än den

sedvanliga. Varuägaren har sålunda praktiskt taget icke någon annan möjlighet

än att låta försälja varan i England och åtnöjas med det pris, som

härvid kan utvinnas. Den förlust, som varuägaren härvid åsamkas, är till

sin natur knappast någon annan än den, som kan inträffa vid rekvisition

av varan, och det synes därför nämnden som om den rimligen borde vara

ersättningsgill under försäkringen.

Vad ovan sagts örn varor, som lossats i England, gäller i stort sett även

beträffande varor som lossats i Frankrike.

Beträffande varor, som blivit lossade i neutrala hamnar, torde förhållandena

icke kunna anses vara likartade. Man får emellertid icke bortse från

att fartygen, särskilt på grund av de under sista tiden inträffade förhållandena,

icke haft oinkränkt frihet att gå till de hamnar, som för varuägarna

kunnat anses mest önskvärda, utan dirigeringen av fartygen har i åtskilliga

fall skett ur andra synpunkter, särskilt för undvikande av allt för stora

risker för fartygens sänkande. I den mån så skett synes det knappast rimligt,

att varuägaren, som icke kunnat utöva någon bestämmanderätt över

fartygens dirigering, bör bära härigenom uppkommande förluster. Det bör

i detta sammanhang framhållas, att förlusterna å dessa varupartier i regel

torde bliva icke oväsentligt större än å de partier, som lossas i England. De

senare partierna falla nämligen under det svensk-engelska avtalet, som ju

möjliggör försäljning av stora partier utan direkta förluster för varuägaren,

i det även erlagda frakter inräknas i köpeskillingen för de varupartier, vilka

bliva övertagna enligt avtalets bestämmelser. För de partier däremot, som

lossas i U. S. A., torde fraktbeloppen endast i undantagsfall kunna bliva

ersatta genom köpeskillingarna och om detta i första hand gäller varor, som

exporterats från U. S. A. i fartyg, som på grund av de inträffade förhållandena

återvänt dit, gäller det även för varor skeppade från Orienten eller

Sydamerika, för vilka frakterna till Sverige givetvis äro betydligt högre än

till U. S. A. Även örn någon juridisk ersättningsrätt på grund av försäkringen

måhända här icke föreligger, synes det rimligt, att nämnden bemyndigades

att ersätta varuägaren dennes direkta förluster. En individuell prövning av

de olika fallen torde likväl böra ske, då man måhända har anledning intaga

en något avvikande position beträffande sådana fall, som kunna beröra ren

lyximport, därest överhuvudtaget några dylika fall skulle visa sig föreligga.

När det gäller varupartier inlastade i danska och norska fartyg förmenar

nämnden, att försäkringstagarna i regel torde vara juridiskt berättigade till

ersättning för uppkomna förluster, men även dessa fall måste behandlas

individuellt, då fallen ingalunda äro likartade.

Då det gäller förluster uppkomna genom avstängningsåtgärderna västerut

har man även att taga hänsyn till de förluster, som uppkommit å i England

intagna kollaster, vilka icke fått avgå till Sverige och för vilka frakterna i

stor utsträckning varit förutbetalda utan återbetalningsskyldighet från rederiernas

sida. I vad mån dessa förlorade frakter äro ersättningsgilla under

försäkringen må anses tveksamt, men det synes orimligt om dessa förluster

helt skulle bäras av importören och detta icke minst därför att kol hört till

de i Sverige prisreglerade varorna. Skulle juridisk ersättningsskyldighet för

nämnden icke föreligga, torde nämnden böra beredas möjlighet att trots

detta förhållande ersätta importörens direkta förluster å dessa laster.

Även exportörer, som haft sina varor inlastade i fartyg, vilka icke kunnat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 83.

5

fullgöra sina resor, lida givetvis icke oväsentliga förluster genom avspärrningsåtgärderna,

förluster, vilka åtminstone i en del fall och i viss utsträckning

torde vara ersättningsgilla.

Sammanfattningsvis anför krigsförsäkringsnämnden: Nämnden har den

uppfattningen, att lastägarna i åtskilliga, men icke i alla fall jämlikt

försäkringsvillkoren äro juridiskt berättigade till ersättning för de förluster,

som uppkomma genom att hos nämnden krigsförsäkrade varor

icke kunnat framföras till destinationsorten, och kommer nämnden att i

vanlig ordning behandla de fall, där ersättningsrätt sålunda anses föreligga.

De varuförsäkringsfall, som nämnden finner juridiskt tveksamma,

komma att hänskjutås till utredning av dispaschör. Skulle dispaschören

finna juridisk ersättningsrätt enligt försäkringsvillkoren icke föreligga och

nämnden likväl anse, att ersättning borde utgå, avser nämnden att hos

Kungl. Majit hemställa dels om bemyndigande att enligt grunder, som efter

utredning av fallen kunna bliva av Kungl. Majit fastställda, utbetala ersättning

och dels om utverkande av det anslag, som för ändamålet kan finnas

erforderligt.

Statskontoret har för sin del avrått från att ersättning av statsmedel beviljades

för uppkommande förluster, vilka icke täcktes av krigsförsäkring; i

varje fall borde ersättning icke utgå efter de generella linjer, som avsågos

i framställningarna. Enligt statskontorets mening skulle ett statsingripande

av tilltänkt innebörd kunna medföra alltför vittgående statsekonomiska konsekvenser.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande:

Skulle försäkringen juridiskt icke anses täcka den ifrågavarande risken,

blir spörsmålet huruvida staten det oaktat bör ingripa. Härvid är till en

början att märka, att såsom i handlingarna är upplyst erbjudande föreligger

från engelsk och fransk sida att övertaga vissa slag av varor till vederbörande

varuägares självkostnad. I de fall, där ett övertagande enligt dylika

grunder kommer till stånd, bortfaller givetvis ersättningsfrågan. Där ett

sådant övertagande icke äger rum, synes kollegium att goda grunder ur

skälighetens synpunkt kunna anföras för att det allmänna ikläder sig ersättning

till de ifrågakommande företagen. Importörerna ha nämligen genom

åtagandet av en betydande risk lojalt lämnat sin medverkan till landets

varuförsörjning, och helt naturligt skulle mera avsevärda förluster på

nu ifrågavarande affärer ej endast komma att avskräcka vederbörande från

att för framtiden åtaga sig några mera riskfyllda engagemang i importens

intresse utan även högst väsentligt förminska importörernas finansiella förmåga

att fortsättningsvis bedriva importaffärer.

En faktor, som givetvis förtjänar att beaktas i detta sammanhang, är den

bundenhet i prishänseende, som importörerna för närvarande äro underkastade

och som förhindrar dem att på andra affärer göra sig betalda för

de förluster, som de kunna komma att lida på den nu ifrågavarande importen.

Det är nämligen givet att, örn större möjligheter härvidlag förelåge,

importörerna vore i tillfälle att på andra affärer taga igen vad som nu

eventuellt förlorats. Denna synpunkt leder emellertid till att i de fall, där

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 83.

från det prisövervakande organets sida dylik frihet givits, någon grund för

ersättning för förlust på den nu förevarande importen ej bör medgivas.

I det av statens industrikommission avgivna utlåtandet anföres:

Vad ersättningsfrågan angår synes krigsförsäkringsnämnden till en början

ha ansett de förluster, varom i ärendet kan bliva fråga, icke vara omfattade

av den av nämnden meddelade krigsriskförsäkringen. Såsom framgår av

nämndens i ärendet avgivna utlåtande, varav industrikommissionen under

hand tagit del, har emellertid nämnden sedermera funnit det efter avspärrningen

följande händelseförloppet hava i vissa hänseenden så förändrat

situationen, att ersättning på grund av försäkringen i åtskilliga fall borde

utgå. Kommissionen, som finner sig sakna såväl anledning som kompetens

att bedöma den rent rättsliga frågan rörande omfattningen av den av nämnden

meddelade försäkringen, vill till utgångspunkt för sitt yttrande taga det

faktum, att nämnden såsom försäkringsgivare dock i åtskilliga fall funnit

försäkringstagarens rätt till ersättning antingen kunna ifrågasättas eller icke

vara för handen. För dessa falls vidkommande uppställer sig då med anledning

av de remitterade framställningarna den fråga, huruvida och i

vad mån staten av billighets- eller lämplighetsskäl bör ersätta försäkringstagarna

deras eventuella förluster.

Vad billighetssynpunkten beträffar torde det vara klart, att staten i princip

icke kan åtaga sig ansvaret för de förluster, som svenska näringsidkare

bli utsatta för med anledning av nu rådande utomordentliga förhållanden.

Det gäller alltså att söka bedöma, om i nu förevarande fall sådana särskilda

omständigheter föreligga, som kunna motivera en avvikelse från denna princip.

Vad härutinnan i ärendet framhållits finner kommissionen åtminstone

i viss mån äga berättigande. I de fall, då importen avsett för krigsmakten

eller folkförsörjningen nödvändiga varor, måste det sålunda anses mindre

tillfredsställande, att de av importörerna påtagna krigsriskerna icke helt

täckts av det genom den statliga krigsförsäkringen upprättade skyddet för

utrikeshandeln. Särskilt gäller detta, därest på grund av statliga prisreglerande

åtgärder importörerna icke kunnat genom pristillägg skaffa sig kompensation

för de krigsrisker, som fallit utanför försäkringen. Att upprätthållandet

av importen av nödvändighetsvaror i nuvarande situation kan

kräva åtgärder icke enbart från de enskilda företagarnas utan i sista hand

jämväl från statens sida, har bl. a. tagit sig uttryck i de bestämmelser i

instruktionerna för industri- och livsmedelskommissionerna, vilka ålägga

dessa kommissioner icke endast att verka för utan jämväl alt enligt Kungl.

Majlis bestämmande själva föranstalta örn behövliga inköp från utlandet

samt de inköpta varornas fraktande till landet. De enskilda företagarna

ha alltså i nu förevarande fall påtagit sig risker, vilka, därest från enskilt

håll initiativ till import uteblivit, kunnat komma att i stället åvila staten.

Vad nu framhållits utgör visserligen icke i och för sig tillräckliga skäl för

industrikommissionen att tillstyrka ett statens frivilliga åtagande att ersätta

genom avspärrningen uppkomna förluster men måste dock anses innebära

ett plus, därest ur lämplighetssynpunkt ett dylikt åtagande anses kunna

ifrågakomma.

Vid frågans bedömande ur sistnämnda synpunkt vill industrikommissionen

åter erinra, att kommissionen enligt sin instruktion bl. a. skall verka

för behövliga inköp från utlandet av råvaror, produkter och förnödenheter

för industriellt bruk samt de inköpta förnödenheternas fraktande till landet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

7

Det ligger därför i kommissionens intresse, att inträffade händelser såvitt

möjligt icke medföra verkningar, vilka kunna avhålla hittillsvarande importörer

av dylika förnödenheter från fortsatt import. Enligt kommissionens

mening kan det icke anses uteslutet, att sådana verkningar skulle uppstå,

därest det enskilda näringslivet nödgades helt bära de genom avspärrningen

uppkomna förlusterna. Dessa synas understundom kunna bliva så stora,

att de skulle innebära ekonomisk katastrof för vederbörande företag. Träder

icke staten hjälpande emellan, är det fara värt, att åtminstone sistnämnda

fall skulle erbjuda så avskräckande exempel på möjligheten av oförutsedda

risker för den enskilda utrikeshandeln under nuvarande oroliga tider, att

denna handel — i den mån den fortfarande kunde uppehållas — komme

att frivilligt inskränkas.

Industrikommissionen ville med hänsyn till det anförda tillstyrka, att av

statsmedel ersättning bereddes varuägare, vilka — ehuru de hos krigsförsäkringsnämnden

haft krigsförsäkring för resa med nödvändighetsvaror från

utlandet till Sverige — icke på grund av försäkringen vore berättigade till

gottgörelse för förluster, som åsamkats dem genom avspärrningen västerut

i samband med krigshändelserna i april 1940. Att ersättningen icke borde

sträckas längre än till den direkta förlusten, och att den således icke jämväl

borde omfatta utebliven vinst, torde vara uppenbart. Överhuvudtaget syntes

det kommissionen med hänsyn till ersättningens karaktär icke obilligt, att

utmätandet av ersättningsbeloppen skedde efter ganska restriktiva principer.

Huru dessa lämpligen borde i detalj utformas, undandroge sig emellertid

kommissionens bedömande, då därför erfordrades tillgång till ett utredningsmaterial,

som icke stått kommissionen till buds.

Statens livsmedelskommission har i en den 30 maj 1940 dagtecknad promemoria

anfört, att kommissionen icke för det dåvarande vore i tillfälle att

avgiva något slutgiltigt utlåtande i ärendet, enär därför erfordrades en ingående

undersökning dels beträffande de myckenheter varor, varom fråga

vore, samt angående de dispositioner, som ur skilda synpunkter vore träffade

eller kunde träffas, dels ock beträffande de försäkringsrättsliga förhållandena.

Kommissionen ville emellertid framhålla, att örn importörerna

måste räkna med sådana risker, som det i april 1940 inträdda läget medfört,

de genom prisförhöjningar å inom landet befintliga varuförråd eller

genom ökad handelsmarginal framdeles komme att söka hålla sig skadeslösa;

ur denna synpunkt kunde det ifrågasättas, huruvida icke staten, som

upprätthölle kontroll över prisbildningen i landet, borde i en eller annan

form reglera berörda risker.

Livsmedelskommissionen har därefter i ett den 1 oktober 1940 dagtecknat

utlåtande anfört i huvudsak följande:

Sedan kommissionens promemoria i ärendet avgavs, har frågan örn beredande

av ersättning för ifrågavarande förluster i väsentliga delar kommit i

ett nytt läge. Krigsförsäkringsnämnden har sålunda förklarat sig anse, att

ett stort antal av förlusterna äro ersättningsgilla under krigsförsäkringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr 83.

Alltjämt kvarstår dock ett betydande antal fall, där nämnden anser ersättningsskyldighet

under försäkringen icke föreligga. Hit höra i främsta rummet

förluster å varupartier, som blivit lossade i neutrala hamnar. Beträffande

dessa fall har nämnden funnit det rimligt, att nämnden bemyndigades

att ersätta varuägaren dennes direkta förluster. En individuell prövning

av de olika fallen syntes likväl enligt nämndens mening böra ske, då

man måhända hade anledning intaga en något avvikande position beträffande

sådana fall, som kunde beröra ren lyximport.

Livsmedelskommissionen delar krigsförsäkringsnämndens uppfattning att

starka skäl tala för att ersättning jämväl bör kunna utgå till importörerna

för förluster på varupartier, som lossats i neutrala hamnar, och detta oberoende

av huruvida dessa förluster kunna anses falla under krigsförsäkringen

eller ej. Ett motsatt förfarande skulle innebära, att i många fall tillfälligheter

bleve avgörande för ersättningsanspråkens bedömande. Med hänsyn

till att juridisk ersättningsskyldighet i sistnämnda fall icke föreligger

finner kommissionen det å andra sidan naturligt att dessa fall behandlas

individuellt. På grund härav och enär de nu nämnda fallen torde vara

under utredning hos krigsförsäkringsnämnden, anser kommissionen det icke

lämpligt att för närvarande ingå på de grunder, efter vilka ersättning bör utgå.

I statens handelskommissions utlåtande anföres, att då ett slutligt avgörande

av frågan dispaschvägen kunde påräknas först efter en avsevärd tid

och då de intressen, som här stodo på spel, voro av en mycket betydande storleksordning,

det syntes handelskommissionen angeläget att så snart ske

kunde till övervägande upptoges frågan, huruvida och i vilken utsträckning

staten — oavsett örn juridisk skyldighet härtill förelåge eller ej — borde

hålla lastägarna skadeslösa för dem åsamkade kostnader och förluster av

här ifrågavarande slag. I utlåtandet framhålles emellertid vidare, att i vad

mån staten borde stå för den slutliga förlusten syntes i viss mån böra göras

beroende av resultatet av den utredning, som inom krigsförsäkringsnämnden

påginge rörande de ifrågavarande varupartierna, bland annat rörande omfattningen

av uppkommande förluster.

I det av statens sjöfartsnämnd avgivna utlåtandet framhålles, att genom

Kungl. Maj :ts förut omnämnda uppdrag åt krigsförsäkringsnämnden ävensom

genom det från engelsk och fransk sida gjorda erbjudandet örn övertagande

av vissa varor garanti åstadkommits för att de befarade förlusterna

i stort sett skulle kunna hållas inom rimliga gränser. Vidare anför nämnden:

Vid bedömande av frågan, huruvida de förluster, som i allt fall äro att

förutse åtminstone för vissa importörer, skäligen och lämpligen böra täckas

av statsmedel synes böra beaktas, att vederbörande importörer icke utan fog

räknat med, att krigsriskförsäkringen skulle täcka även förlustrisk av här

ifrågavarande slag. Denna omständighet synes i sin mån tala för ett tillmötesgående

av ersättningsanspråken. Det bör härvid framhållas, att ersättningsanspråkens

berättigande i högre eller lägre grad måste vara beroende

av den frihet i fråga om prissättningen på olika varor, som föreligger för

importörerna. En importör av en vara, som är underkastad prisreglering,

vilken grundats allenast på en vinst som beräknats utan någon hänsyn till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

9

av den svenska krigsförsäkringen icke täckt krigsrisk, synes sålunda kunna

anses hava större fog för anspråk på ersättning än en importör av vara, för

vilken prisbildningen är helt och hållet fri. Emellertid torde den nu berörda

ersättningsfrågan icke låta sig med någon grad av säkerhet bedömas förrän

fullständig utredning — genom krigsförsäkringsnämndens försorg — föreligger

rörande förlusternas omfattning i de särskilda fallen och totalt samt

beträffande de närmare omständigheterna i de olika fallen. Vidare måste full

klarhet hava vunnits angående den juridiska frågan örn krigsförsäkringsnämndens

ansvarighetsskyldighet i de förevarande fallen.

Frågan om ersättning för krigsförsäkrade exportvaror

i anledning av avbrott i resan har upptagits i en av

aktiebolaget Varjag ingiven, den 23 maj 1940 dagtecknad skrivelse, i vilken

bolaget hemställt, att i samband med utredningen om ersättning till svenska

lastemottagare för i utlandet kvarliggande laster jämväl frågan om ersättning

till ägare av i Sverige försäkrade och bär kvarliggande laster måtte upptagas

till prövning.

Över sistberörda skrivelse har krigsförsäkringsncimnden, efter remiss, avgivit

utlåtande, däri nämnden — under hänvisning till vad nämnden anfört

i sitt förut återgivna remissyttrande — förklarat att ersättningsrätt syntes

föreligga i vissa fall och i viss utsträckning, men att de olika fallen måste

behandlas individuellt då de icke vore likartade; något generellt uttalande i

ersättningsfrågan kunde därför icke lämnas.

Statens krigsförsåkringsnämnd har sedermera i ärendet ingivit dels med

skrivelse den 2 augusti 1940 en inom nämnden utarbetad statistisk utredning

rörande de för Sverige avsedda varupartier, vilka på grund av avstängningsåtgärderna

västerut blivit lossade i olika hamnar, dels ock en den 20

november 1940 dagtecknad promemoria.

I promemorian anföres till en början:

Värdet av de svenska importvaror, vilka genom den i april 1940 uppkomna

spärren västerut blivit kvarhållna och upplossade i andra länder,

har tidigare preliminärt uppgivits. De preliminärt uppgivna siffrorna hava

i stort sett visat sig vara riktiga. De numera kända siffrorna för hos nämnden

krigsförsäkrat gods ställa sig som följer:

Värdet av upplossat gods:

(i avrundade siffror)

Krigsförsäkringsbelopp

I Storbritannien och Frankrike ....................c:a 70 000 000 kr.

I Belgien, Holland, Norge, Danmark och Italien...... » 5 000 000 »

I U. S. A. och andra transatlantiska neutrala länder . . » 25 000 000 »

Summa c:a 100 000 000 kr.

(Härtill kommer hos nämnden icke krigsförsäkrade varupartier med ett

sammanlagt värde av cirka 7 000 000 kronor.)

Det hos nämnden krigsförsäkrade värdet av de svenska exportvarorna,

vilka intill den 20 april blivit inlastade i exportfartyg, som på grund av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 83.

spärren antingen måst återvända eller icke kunnat avgå, har beräknats till

cirka 40 000 000 kronor.

Det ovan angivna beloppet på 40 000 000 kronor fördelar sig på olika

varuslag som följer:

Massa ............................................c:a 15 000 000 kr.

Papper ........................................... » 10 000 000 »

Trävaror .......................................... » 1 000 000 »

Diverse styckegods, huvudsakligen stål o. d........... » 14 000 000 »

Summa c:a 40 000 000 kr.

Beträffande i England, Frankrike och andra krigförande länder upplossade

varupartier har nämnden funnit försäkringsfall föreligga, då dessa

varor varit utsatta för ett faktiskt embargo. Förlusterna å dessa varupartier

hava ■—■ under förutsättning att full likvid ingår för i England försålda

varupartier — visat sig väsentligt understiga de tidigare uppgjorda kalkylerna,

beroende dels därpå att betydande varupartier kunnat hemtransporteras

till Sverige och dels därpå att de engelska myndigheterna under det

s. k. varuavtalet övertagit större del av där upplossade partier än man från

början räknade med. Nämndens totala förlust å i krigförande länder upplossade

partier kan beräknas icke överstiga cirka 20 000 000 kronor.

Vad beträffade importlaster, som blivit upplossade i U. S. A. och andra

neutrala länder, samt exportlaster från Sverige hade — efter vad i promemorian

vidare anföres — frågan om nämndens ersättningsskyldighet i ett par

fall hänskjuta till avgörande av dispaschör. Det hade därvid visat sig,

att de båda svenska dispaschörerna kommit till direkt motsatta resultat.

Dispaschör Hasselrot i Stockholm hade efter utförlig motivering befriat

nämnden från all ersättningsskyldighet, medan dispaschör Pineus i Göteborg

ansett nämnden ersättningsskyldig såsom för totalförlust. Av utlåtandena

framginge, heter det vidare i promemorian, att dispaschör Hasselrot grundade

sin uppfattning på en utredning angående krigsförsäkringens legala

omfattning tillämpad på de av nämnden fastställda försäkringsvillkoren,

medan dispaschör Pineus närmast syntes hava ansett sig bunden av vissa

från förra världskriget härrörande prejudikat. Samma fråga hade varit

föremål för prövning i Danmark och den framstående dispaschören Nils

Tybjerg hade avgivit ett utlåtande, vari han kommit till praktiskt taget samma

resultat som Plasselrot, under det att den kände danske sjörättsjuristen

Höiesteretssagförer Geo K. Schiörring närmast anslutit sig till Pineus’ uppfattning.

En annan framstående dansk sjörätts jurist, Höiesteretssagförer

N. J. Gorrissen hade i sak anslutit sig till Tybjergs uppfattning.

Hasselrots tolkning överensstämde, understryker nämnden, med vad som

varit avsikten hos de jurister hos nämnden, vilka deltogo i försäkringsvillkorens

utformande. Särskilt framhålles att då i försäkringsvillkoren § 1

mom. c 3) nämnden fritagits från skada, förlust eller kostnad genom »mistning

av marknad för godset» så hade därmed avsetts att fritaga nämnden

från ersättningsskyldighet för marknadsförlust av varje slag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 83.

11

I promemorian anföres vidare följande:

Den genom de båda motstridande dispascheutlåtandena uppkomna situationen

är givetvis utomordentligt otillfredsställande såväl för nämnden som

för försäkringstagarna. För frågans lösning föreligger uppenbarligen endast

två alternativ, antingen att hänskjuta avgörandet till domstolarnas prövning

eller att omedelbart söka träffa en kompromiss, som kan tänkas acceptabel

för såväl nämnden som majoriteten av försäkringstagarna.

Ett processförfarande medför bl. a. följande nackdelar:

a) Avgörandet av de till flera lusen uppgående ersättningsfrågorna blir

uppskjutet på avsevärd tid.

b) Ovissheten i ersättningsfrågan medför svårighet och dröjsmål med lastpartiernas

disponerande, vilket särskilt beträffande exportvarorna kan medföra

en värdeförstöring av avsevärd omfattning.

c) Ovissheten örn utgången av högsta domstolens avgörande nödvändiggör

för nämnden att höja premierna för att så långt möjligt vinna täckning

för den maximiförlust, som kan uppstå.

Slutligen kommer härtill att utgången av en process måste betecknas som

oviss.

Nämnden har därför funnit att övervägande skäl tala för att söka uppnå

en uppgörelse med försäkringstagarna kompromissvägen.

Varuägarnas förlust kan uppdelas i två huvudgrupper, nämligen:

1) förlust av utlagda frakter, lossnings- och lastningskostnader, premier

och andra omkostnader m. m.,

2) den förlust, som uppkommer genom att varan måste försäljas på annan

marknad än den ursprungligen avsedda.

Vid övervägande av olika möjligheter har nämnden funnit en lämplig

kompromisslösning vara att ersättning lämnas för förlusterna under 1), medan

däremot ingen ersättning lämnas för marknadsförlusten enligt 2). En

sådan uppgörelse skulle överensstämma med nämndens ovan uttalade uppfattning,

att försäkringsvillkoren under alla förhållanden avsetts att fritaga

nämnden från marknadsförluster. Beträffande exportvarorna skulle kompromissen

medföra, att exportören i stort sett försattes i samma situation

som om han aldrig lastat varorna ombord å exportfartyget. Iian skulle

sålunda icke göra annan förlust å dessa varor än den han gör på sitt övriga

inneliggande lager. Även beträffande importvarorna får en sådan lösning

av ersättningsfrågan betraktas såsom relativt tillfredsställande.

En summarisk undersökning av vad nämndens ersättningsbelopp skulle

bliva, därest dispaschör Pineus’ uppfattning vunne stadfästande av högsta

domstolen och därest kompromissen antages av samtliga försäkringstagare,

visar följande resultat:

Uppskattat ersättningsbelopp

efter

avdrag av influtna

provenyer i händelse

nämnden

betalar totalförlustersättning:
Läster

upplossade i U. S. A. och andra

neutrala transoceana länder........ 8 000 000

Exportlaster ........................ 24 000 000

Uppskattat ersättningsbelopp,

därest

kompromissförslaget

antages av

samtliga försäkringstagare:
5

000 000

7 000 000

Summa kronor 32 000 000

12 000 000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Departements

chefen.

Ovanstående siffror äro endast ungefärliga och det troliga är att de slutliga

siffrorna komma att visa sig vara högre.

Ehuru man måhända icke kan utgå ifrån att samtliga varuägare skulle

vara beredda att antaga ett erbjudande efter ovan angivna riktlinjer har

nämnden dock ansett, att det borde ligga i majoritetens av försäkringstagarna

intresse att träffa en dylik uppgörelse på grund av de stora olägenheter,

som ett uppskjutande av avgörandet måste medföra. Skulle förslaget i större

utsträckning antagas kan nämnden bliva i tillfälle att inom rimlig tid avveckla

motsvarande antal av dessa stora haveriärenden. I de fall där en

uppgörelse icke kan åstadkommas måste ärendena vila intill dess Kungl.

Maj:ts utslag i dispaschemålen föreligger.

Vid krigsförsäkringsnämndens promemoria funnos, i bestyrkta avskrifter,

fogade handlingar rörande dels två av dispaschören i Stockholm meddelade

dispascher, dels ock en av dispaschören i Göteborg meddelad dispasche.

Jag torde till en början få erinra örn att frågan, huruvida transportförsäkring

mot krigsrisk skall anses innefatta även försäkring mot risk att transporten

till följd av krigsåtgärd icke kan fullföljas, behandlats redan i ett tidigare

sammanhang nämligen i Kungl. Maj :ts proposition nr 54 till urtima

riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen örn statlig

krigsförsäkring m. m. Till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för den 11 oktober 1940 anförde

jag, bland annat, att försäkring mot sådan risk kunde täckas genom försäkring

enligt gällande krigsförsäkringslag, men att frågan huruvida redan

meddelade försäkringar skulle anses omfatta risken i fråga bleve beroende

på avfattningen och tolkningen av respektive försäkringskontrakt. I anledning

av krigsförsäkringsnämndens uttalande att nämnden icke ansåge sig böra

utan särskilt medgivande teckna sådan transportförsäkring, där jämväl det

ifrågavarande intresset angivits såsom föremål för försäkringen, anmälde jag

vidare till statsrådsprotokollet min avsikt att föreslå Kungl. Majit att lämna

krigsförsäkringsnämnden sådant medgivande. Sedan riksdagen (skriv, nr 71)

bifallit det genom propositionen framlagda lagförslaget, har Kungl. Majit den

22 november 1940 — i samband med utfärdande av lag angående ändrad

lydelse av 1 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m. — lämnat nämnden

medgivande som nyss är sagt. Krigsförsäkringsnämnden har därefter i skrivelse

den 27 november 1940 anmält, att nämnden fastställt lydelsen av de

villkor, nämnden avsåge att tillämpa vid försäkring mot risk att transport

till följd av krigsåtgärd eller eljest icke kan fullföljas, på sätt framginge

av vid skrivelsen fogat »Tillägg till krigsförsäkringsbrev å varor», att nämnden

hade för avsikt att meddela tilläggsförsäkring av ifrågavarande slag endast

för sådana transporter, som vore äv särskild betydelse för folkförsörjningen

eller för utrikeshandelns vidmakthållande och endast i den mån

sådan tilläggsförsäkring kunde anses erforderlig för dylika transporter, samt

att nämnden fastställt premien för tilläggsförsäkringen att tills vidare utgå

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

13

med en procent. Vad nämnden sålunda anmält har Kungl. Majit genom beslut

förut denna dag lämnat utan erinran.

Genom vad sålunda förekommit har emellertid frågan om de äldre försäkringar,

varom här är tal, icke blivit löst, utan denna fråga är alltjämt

beroende på avfattningen och tolkningen av respektive försäkringskontrakt.

Såsom krigsförsäkringsnämnden i sin promemoria angivit, anser nämnden

numera försäkringsfall föreligga beträffande i England, Frankrike och andra

krigförande länder upplossade varupartier. Dessa varupartier hava nämligen,

enligt nämndens uppfattning, varit utsatta för ett faktiskt embargo. Den totala

förlusten för den statliga krigsförsäkringen i anledning av dessa försäkringsfall

beräknas av nämnden icke överstiga 20 miljoner kronor.

Däremot har nämnden i fråga örn sådana importlaster, som i anledning av

krigshändelserna upplossats i främmande neutrala hamnar, ävensom beträffande

exportlaster från Sverige, vilka till följd av krigshändelserna åter här

upplossats, ansett försäkringsfall icke föreligga. Enligt vad nämnden gör gällande

har det vid utformandet av försäkringsvillkoren icke varit avsett, att under

försäkringen skulle inbegripas förluster i anledning av att en transport blivit

på nyssberört sätt avbruten. Vid beräknandet av försäkringspremierna har

hänsyn sålunda icke tagits till dylika risker. Sedan nämnden beträffande

vissa laster dragit frågan örn nämndens betalningsskyldighet under dispaschör

prövning, har det emellertid visat sig att nämndens ståndpunkt vunnit

gillande allenast av den ene av de båda dispaschörerna i riket, medan den

andre ansett betalningsskyldighet för nämnden föreligga.

Den situation, som uppkommit genom att nämndens mening sålunda vunnit

anslutning från endast den ene av dispaschörerna, är såsom nämnden

framhållit mycket otillfredsställande. Regleringen av de ifrågavarande, till

ett antal av flera tusen uppgående ersättningsfrågorna blir, därest desamma

hänskjutas till rättslig prövning, fördröjd under avsevärd tid. Självfallet

måste detta ur skilda synpunkter innebära olägenhet ej blott för försäkringshavarna

utan även för staten. Nämnden har ansett, att man borde söka att

förlilcningsvägen komma till en uppgörelse med försäkringshavarna. Vad

nämnden anfört till stöd för sin mening härutinnan synes värt beaktande.

Jag anser mig därför böra ansluta mig till förslaget och förordar alltså, att

försäkringshavarna förlikningsvis erbjudas viss ersättning mot det att de i

övrigt avstå från den rätt, som till äventyrs kan tillkomma dem enligt försäkringsk

on trakten.

Beträffande utformningen av förlikningsvillkoren har krigsförsäkringsnämnden

föreslagit, att varuägarna skulle utfå ersättning för utlagda frakter,

lastnings- och lossningskostnader, premier och andra omkostnader m. m.,

medan ersättning däremot icke skulle utgå för förluster i anledning av att

varan måste försäljas på annan marknad än den ursprungligen avsedda.

I fråga örn exportvarorna skulle förlikningen sålunda innebära, att försäkringshavarna

i stort sett försattes i samma läge som örn varorna aldrig lastats

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

K ngl. Maj:ts proposition nr 83.

ombord. Vad åter angår e för import avsedda varupartierna uttalar nämnden,

att även i fråga örn dessa den föreslagna lösningen av ersättningsfrågan

får betraktas såsom relativt tillfredsställande. Vad krigsförsäkringsnämnden

sålunda föreslagit beträffande de huvudsakliga grunder, efter vilka förlikning

bör erbjudas de ifrågavarande försäkringshavarna, synes mig kunna godtagas.

Såsom den statliga krigsförsäkringen är organiserad representerar krigsförsäkringsnämnden

på ett självständigt sätt statsverket. Örn nämnden avvisar

ett anspråk på ersättning i anledning av meddelad försäkring jämlikt

krigsförsäkringslagen, må besvär över beslutet icke föras i administrativ

ordning. Åtnöjes försäkringshavaren icke med nämndens avgörande, har han

att i mån av befogenhet utföra sin talan vid allmän domstol. Icke heller i

det fall att nämnden bifaller ett ersättningsanspråk kan någon ändring av beslutet

företagas i administrativ ordning; och då behörighet icke lärer föreligga

för annan myndighet att för kronans räkning vid domstol föra talan mot

beslutet, blir nämndens avgörande i dylikt fall från statsverkets sida definitivt.

Med den ställning krigsförsäkringsnämnden sålunda intager måste nämnden

anses i allmänhet äga betydande frihet att genom förlikningar bringa uppkommande

tvistefrågor ur världen. Att ange någon allmän regel för huru

långt nämndens behörighet i sådant avseende skall anses gå torde dock

icke vara möjligt. Det lärer få ankomma på nämnden själv att från fall till

fall bedöma detta spörsmål, därvid den avgörande synpunkten bör vara i

vad mån statsverkets intressen komma att gagnas genom en ifrågasatt förlikning.

Vad angår de nu förevarande ersättningsfrågorna synes emellertid

av flera skäl förlikning icke böra erbjudas med mindre riksdagens medgivande

därtill inhämtats. Jag åsyftar därvid i första hand det förhållandet,

att frågan berör ett så stort antal försäkringshavare; därtill kommer emellertid

vidare att innebörden av de ifrågasatta förlikningarna är, att nämnden

skulle utbetala ersättningar för risker, till vilka hänsyn icke tagits vid

beräknandet av försäkringspremierna. — Lämnar riksdagen medgivande som

nyss är sagt, torde det få ankomma på Kungl. Majit att med stöd av detta

medgivande bemyndiga krigsförsäkringsnämnden att ingå förlikningarna.

Därest sådant erbjudande örn förlikning, som av krigsförsäkringsnämnden

föreslagits, göres till de försäkringshavare som här avses, bör det enligt

min mening icke ifrågakomma att därutöver bereda dem ersättning av statsmedel

för de förluster eller det avbräck, som avspärrningen i början av

april detta år må hava förorsakat dem.

Enligt krigsförsäkringsnämndens uppskattning skulle, därest samtliga

ifrågakommande försäkringshavare godkände en förlikning efter de föreslagna

grunderna, ersättningsbeloppen uppgå till 12 miljoner kronor, därav

5 miljoner för i neutrala länder upplossade importvaror och 7 miljoner för i

Sverige upplossade exportvaror. De angivna beloppen äro emellertid endast

ungefärliga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

15

Särskilt anslag bör icke anvisas för gäldande av de ersättningsbelopp, som

krigsförsäkringsnämnden enligt träffade förlikningar må hava att utgiva,

utan torde utgifterna få bestridas av de medel, som stå till nämndens förfogande

för utbetalningar i anledning av meddelade försäkringar.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Majit må lämna statens krigsförsäkringsnämnd

bemyndigande att med försäkringshavare, varom här är

fråga, ingå förlikning efter i huvudsak de grunder, som i

det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:101 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till importörer och exportörer för vissa krigsförluster. s. 9 i texten
  2. 2SärU 1940:76 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till importörer och exportörer för vissa krigsförluster. s. 1 i texten