Sök i Ratio Lex

Rörande bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, m. m

1940-12-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:84 (urtima riksdagen), Rörande bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande bemyndigande för

Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande

krigskonjunkturskatt, m. m.; given Stockholms

slott den 6 december 1940.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 december

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med cheferna för handels- och folkhushållningsdepartementen:
I

den inom finansdepartementets skatteberedning utarbetade promemorian

rörande krisskatt, som i januari 1940 avlämnades till chefen för finansdepartementet

(propositionen nr 2 till årets urtima riksdag, bilaga 2) ifrågasattes

en föreskrift av följande innehåll:

Där främjande av viss tillverkning framstår såsom ett särskilt betydelsefullt

led i folkförsörjningen, äger Kungl. Maj:t, efter förslag av den i 17 §

omförmälda nämnden eller efter nämndens hörande, förordna att beträffande

företag för dylik tillverkning den uppskattade merinkomsten ej skall

upptagas såsom taxerad merinkomst till den del densamma med sannolika

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 84.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

skäl visas hava uppkommit genom ökad sådan tillverkning. Sådant undantag

skall ej avse merinkomst som uppkommit genom höjning av försäljningsprisen

utöver vad som erfordrats för att täcka ökade omkostnader.

I promemorian diskuterades, bland annat, möjligheten att så utforma den

avsedda beskattningen, att denna komme att träffa allenast prisstegring utöver

den som erfordrades för att täcka ökade omkostnader, en anordning

som kunde anses väl motiverad av näringspolitiska och liknande synpunkter.

Det konstaterades emellertid, att av tekniska skäl en sådan anordning

av beskattningen finge anses utesluten. Därefter yttrades följande:

Härmed är ej sagt att det skulle vara nödvändigt att vid en krigsvinstbeskattning

nu avstå från varje hänsyntagande till näringspolitiska synpunkter

av angiven art. Kan det beträffande visst slag av produktion, som

finnes böra beredas en särställning i beskattningsavseende, visas eller göras

sannolikt att mervinst beror på ökning av effektiviteten i produktionen, bör

det ej vara uteslutet att från konjunkturvinstbeskattning undantaga mervinsten.

I fråga örn företag för produktion kan ofta ur räkenskaperna erhållas

bättre vägledning för bedömande av vinstens karaktär än när det

gäller ren handelsrörelse. Om man nöjer sig med att av den skattskyldige

fordra sannolikhetsbevisning, förefaller det som örn den extra börda, som

genom en dylik tilläggsbestämmelse i särskilda fall skulle åsamkas taxeringsmyndigheterna,

ej borde bliva större än att dessa skäligen borde kunna underkasta

sig densamma.

I specialmotiveringen yttrades vidare följande:

Det torde få lämnas fullständigt öppet, huru dylik bevisning skall åstadkommas.

Det har tidigare framhållits hur omöjligt det i regel är att åstadkomma

exakt bevisning rörande vad som är mervinst på grund av prisstegring

och annan mervinst. Man får därför nöja sig med sannolikhetsbevisning.

Då i detta sammanhang fråga är allenast om vissa slag av tillverkning,

d. v. s. företag för produktion, äro för övrigt bevismöjligheterna något

större än när fråga är örn exempelvis handelsrörelse. Speciell bokföring med

syfte att belysa produktionens bärighet torde nämligen ofta föreligga.

Det kunde ifrågasättas att enligt samma förfaringssätt, som nu föreslås

beträffande viss produktion, gynna även viss omsättningsverksamhet, t. ex.

uppmuntra viss import eller dylikt. Det torde dock kunna dragas i tvivelsmål

om ett dylikt gynnande skulle i nämnvärd mån medföra åsyftad effekt.

Då det dessutom här vanligen skulle bliva fråga örn fall, där betydande

bevissvårigheter kunna göra sig gällande, har detta ansetts utgöra ett ytterligare

skäl mot en bestämmelse med sådant syfte.

I ett par av de över promemorian avgivna yttrandena gjordes uttalanden

beträffande förslaget i denna punkt (propositionen nr 2 sid. 80—81), däri,

bland annat, dels ifrågasattes huruvida stadgandet skulle få den avsedda

effekten, dels framhöllos de praktiska svårigheterna att urskilja i vad mån

uppkommen inkomstökning varit beroende av ökad prismarginal eller annan

omständighet.

Något stadgande motsvarande det föreslagna blev ej upptaget i det förslag

till krigskonjunkturskatt, som förelädes riksdagen. När frågan anmäldes

i statsrådet, yttrade jag, att det syntes kunna vara av visst värde att

möjlighet till sådan befrielse som ifrågasatts stöde Kungl. Maj :t till buds. Det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

3

syntes emellertid vara uppenbart, att tillämpning av en dylik bestämmelse

beträffande 1940 års taxering knappast kunde bliva av större praktiskt värde,

varför departementschefen funnit den ej böra upptagas i det överarbetade

förslaget.

I sitt utlåtande (nr 1) i anledning av propositionen förklarade sig riksdagens

första särskilda utskott sakna anledning intaga en annan ståndpunkt

än chefen för finansdepartementet. Utskottet funne emellertid för sin del

sannolikt att en bestämmelse som medgåve möjlighet till lättnad i krigskonjunkturskatten

beträffande företag för mera riskfylld men ur det allmännas

synpunkt önskvärd tillverkning, skulle kunna i framtiden vara av visst

värde. Utskottet finge fördenskull framhålla önskvärdheten av att vid beredning

av frågan om krigskonjunkturskatt för påföljande år detta spörsmål

ägnades särskild uppmärksamhet.

I en inom finansdepartementet utarbetad, den 20 november 1940 dagtecknad

promemoria har, under hänvisning till vad sålunda tidigare förekommit,

anförts följande:

Sedan särskilda utskottets utlåtande den 13 augusti detta år avgavs, hava

erfarenheter vunnits, vilka givit vid handen att behov av särskild reglering

av vissa företags framtida krigskonjunkturbeskattning måste anses föreligga.

Det har emellertid också visat sig att enbart en sådan bestämmelse som den

i promemorian rörande krisskatt ifrågasatta knappast kan anses tillfyllest.

Frågan har särskilt aktualiserats i samband med förhandlingar som av staten

förts med olika företag rörande upprätthållande eller igångsättande av i

nuvarande läge särskilt önskvärd verksamhet. I samband med frågan om

åtagande att i olika anläggningar investera kapital har från företagarhåll

framhållits skäligheten av garantier eller eftergifter i avseende å beskattningen,

särskilt krigskonjunkturskatten, såsom kompensation för de risker,

vilka vederbörande skulle åtaga sig.

I första hand har i sådant avseende framhållits behovet av garanti beträffande

rätten att tillgodonjuta tillräckligt långt gående avskrivningar vid

taxeringen till krigskonjunkturskatt. Härmed torde förhålla sig i huvudsak

så, att lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt särskilt genom sina bestämmelser

örn rätt till avdrag för s. k. överpris och merkostnad beträffande såväl

byggnader som inventarier m. m. i förening med reglerna om s. k. provisorisk

skattepåföring medger möjlighet att å krigskonjunkturens vinster

avskriva all under denna konjunktur inträdande värdeminskning, däri inbegripen

nedgång av nyanläggningarnas bruksvärde i samband med konjunkturens

upphörande. Från företagens sida ha emellertid uttalats farhågor för

att de värderingsfrågor, som i detta sammanhang kunna uppkomma, skola

komma att av beskattningsmyndigh eterna bedömas på ett så ogynnsamt

sätt, att företagen ej våga räkna med att komma i fullt åtnjutande av de

avskrivningar som de anse ur affärssynpunkt påkallade. Avsaknaden av

möjlighet för Kungl. Maj:t att giva bindande utfästelse beträffande dylik

rätt till avskrivningsavdrag torde stundom väsentligen försvåra önskvärda

uppgörelser, även där sådan rätt kan antagas tillkomma vederbörande redan

enligt gällande lagstiftning.

Därutöver har emellertid förekommit att företagen krävt någon verklig

eftergift av statens beskattningsanspråk såsom kompensation för de större

eller mindre risker, som företagen skulle ikläda sig. Dylik eftergift kan tän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

kas ifrågakomma i olika former. En möjlighet är att företaget erhåller utfästelse

om avskrivningsrätt som eventuellt kan tänkas vara längre gående

än den vartill lagstiftningen i och för sig berättigar. En annan möjlighet till

eftergift är den som upptages i promemorian rörande krisskatt, att endast

merinkomst genom prismarginalens ökning i samband med prisstegring beskattas.

Även andra möjligheter till särskilda grunder för beräkning av beskattningsunderlaget

för krigskonjunkturskatten särskilt lämpade med hänsyn

till omständigheterna i de olika fallen kunna stå till buds. Därtill kommer

slutligen möjligheten till eftergift helt eller delvis av den enligt vanliga

grunder uträknade skatten.

Det torde vara av de säregna förhållanden, med vilka man för närvarande

har att räkna, påkallat att det lägges i Kungl. Maj:ts hand att i särskilda

fall medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt såsom kompensation för gjorda

åtaganden. Skyndsamma avgöranden kunna vara av nöden, och hänskjutande

till riksdagens prövning av uppkommande fall torde stundom av olika

skäl ej kunna ifrågakomma. Möjlighet att överlämna likartade avgöranden

åt Kungl. Maj:t beträffande visst års krisskatt ifrågasattes i promemorian om

krisskatt genom den ovan angivna där föreslagna bestämmelsen, och en föreskrift

med dylik syftning betecknades av riksdagens första särskilda utskott

såsom med sannolikhet önskvärd. Medan då föreslagen undantagsbestämmelse

avsåg endast ett visst års krigskonjunkturskatt och förutsattes anknyta

till redan antagen lagstiftning om sådan skatt, torde det emellertid efter nu

vunna erfarenheter få anses behövligt med eftergifter som avse kommande

krigskonjunkturskatt för längre eller kortare tid. Fråga är alltså om åtgärder

utöver dem som lämpligen böra hava sin plats i själva skattelagstiftningen.

Eftergifter böra för övrigt kunna medgivas även i andra fall och i större utsträckning

än som föreslogs i promemorian.

Det torde böra särskilt framhållas, att det ifrågasatta bemyndigandet för

Kungl. Majit att medgiva eftergifter skulle gälla endast krigskonjunkturbeskattningen.

Denna beskattning är till hela sin läggning sådan, att de administrativa

former, som avpassats för normala förhållanden, ej äro tillfyllest

för dess handhavande. Det synes därför ej behöva möta större betänkligheter

att beträffande denna beskattning tillerkänna Kungl. Majit en vidare rätt än

som kan ifrågasättas beträffande ordinarie skatter.

Vad som nu i första hand erfordras lärer vara rätt för Kungl. Majit att i

särskilda fall medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt enligt den grund, som

i varje fall finnes lämplig. Det lärer kunna förutsättas såsom självklart, att

den ifrågasatta befogenheten ej skall komma att av Kungl. Majit begagnas,

där ej vägande skäl föreligga, och att ej heller utfästelse om skattelindring

eller skattebefrielse kommer att givas större räckvidd än som av omständigheterna

betingas.

Ett bemyndigande sådant som det nu nämnda kan emellertid förmodas ej

onödiggöra en föreskrift som medger Kungl. Majit rätt att beträffande för

folkförsörjningen särskilt betydelsefulla verksamhetsgrenar meddela mera allmänt

hållna föreskrifter om skattelättnader. För en dylik rätt synes dock

böra uppdragas betydligt snävare gränslinjer än när det gäller eftergifter i

särskilda fall. I sådant avseende synes promemorians förslag böra övervägas.

Skall en sådan skattelättnad bliva av verkligt värde, kan det emellertid, såsom

ovan sagts, visa sig lämpligt att den ej begränsas till visst års krigskonjunkturskatt.

Detta förhållande torde utgöra en särskild anledning att upptaga

frågan därom redan nu och ej uppskjuta den tills förslag örn krigskonjunkturskatt

för år 1941 framlägges. Under det att enligt promemorian förordnande

varom nu är fråga skulle kunna meddelas i fall då främjandet av

viss tillverkning framstode såsom ett särskilt betydelsefullt led i folkförsörj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

5

ningen, synes det nu böra ifrågasättas att låta sådant förordnande avse det

fall att främjande av viss tillverkning framstår såsom särskilt önskvärt med

hänsyn till folkförsörjningen. Medan skattebefrielse enligt promemorians förslag,

där sådan förekomme, alltid skulle avse hela den merinkomst som med

sannolika skäl kunde visas hava uppkommit genom ökad tillverkning av

ifrågavarande slag och ej på ökning av prismarginalen, ifrågasättes vidare

huruvida det ej bör kunna ifrågakomma att inom samma ram medgiva partiell

befrielse.

Beträffande båda de former av undantag från eller lindring i krigskonjunkturbeskattningen

som nu behandlats, bör observeras att man ej kan med

bestämdhet utgå från att en särbeskattning av inkomstökningar just med

den nuvarande krigskonjunkturskattens läggning kommer att bliva bestående.

Detta synes böra beaktas på det sätt, att utfästelser som av Kungl. Maj:t

göras i särskilda fall ej så formuleras att de bliva snävt bundna just av den

utformning som skatten har vid den tidpunkt då medgivandet göres, medan

ett allmänt förordnande som avser allenast viss tillverkning meddelas endast

för visst år eller tills vidare, givetvis med den tysta förutsättningen att, örn

själva skatteformen ändras, befrielse av i sak motsvarande innebörd eventuellt

bör ges även i fortsättningen. Uppenbart är att staten ej bör kunna genom

en så enkel åtgärd som exempelvis utbytande av skattens namn undandraga

sig en skatteeftergift som kommer en utfästelse mycket nära. Å andra sidan

ligger det i sakens natur, att ett sådant bemyndigande för Kungl.

Maj :t, varom här är fråga, ej bör avse all framtid. Begränsningen torde böra

ske på det sätt att bemyndigandet begränsas till att avse krigskonjunkturskatt

eller motsvarande skatt hänförlig till av nu rådande krigskonjunktur

föranledda förhållanden.

Det ifrågasättes alltså, att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens bemyndigande

att beträffande krigskonjunkturskatt eller motsvarande skatt hänförlig

till av rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden

dels i särskilda fall, där bedrivande av viss verksamhet framstår såsom ur

det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt, för visst företag fastställa särskild

grund för utgörande av sådan skatt eller medgiva befrielse från dylik

skatt;

dels, där främjande av viss tillverkning framstår såsom särskilt önskvärt

med hänsyn till folkförsörjningen, efter den centrala krigskonjunkturskattenämndens

hörande förordna att beträffande företag för dylik tillverkning

tillsvidare eller för visst beskattningsår den uppskattade merinkomsten i den

mån densamma med sannolika skäl visas hava uppkommit genom ökad sådan

tillverkning, helt eller delvis ej skall upptagas, såsom taxerad merinkomst,

dock att sådant undantag ej må avse merinkomst som uppkommit genom

höjning av försäljningsprisen utöver vad som erfordrats för att täcka

ökade omkostnader.

Över promemorian hava yttranden inhämtats från industrikommissionen

och från kammarrätten.

Industrikommissionen yttrar i huvudsak följande:

Vid förhandlingar, som av kommissionen förts med olika företagare för

att förmå dessa antingen att utöka redan förhandenvarande eller att igångsätta

ny verksamhet av under nuvarande förhållanden särskilt önskvärd

beskaffenhet, har det ofta från företagarnas sida med skärpa framhållits,

att den belastning, som krigskonjunkturskatten utgjorde, för företagarna

vore en olägenhet av sådan storlek, att utökning av eller nyanläggning för

sådan verksamhet måste anses utesluten. Krigskonjunkturskatten jämte den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

vanliga beskattningen reducerade nämligen den eventuella vinsten å verksamheten

i sådan grad, att den återstående vinsten icke kunde anses utgöra

skälig ersättning för den risk, som företagaren med hänsyn till rådande synnerligen

osäkra förhållanden måste åtaga sig vid utökning av driften eller

vid nyanläggning. Det torde vara uppenbart, att starka skäl finnas för en

dylik inställning och att krigskonjunkturskatten därför kan verka hämmande

på sådan nyskapande företagsamhet, som i nuvarande läge får anses

vara ur landets synpunkt önskvärd. Kommissionen finner det med hänsyn

till det anförda angeläget, att möjlighet beredes Kungl. Majit att beträffande

verksamhet av förut nämnd beskaffenhet på lämpligt sätt meddela befrielse,

helt eller delvis, från ifrågavarande beskattning. Det framgår därvid såsom

nödvändigt, att Kungl. Maj :ts befogenhet i förevarande avseende får sådan

utformning, att företagaren, redan innan utvidgning eller nyanläggning sker,

kan få besked beträffande eventuell befrielse från krigskonjunkturskatt å

vinst på verksamheten.

Genom det i den remitterade promemorian ifrågasatta bemyndigandet för

Kungl. Majit i förevarande hänseende synas de ovan anförda synpunkterna

hava blivit beaktade. Beträffande den närmare utformningen av bemyndigandet

vill kommissionen emellertid göra följande erinringar.

Under det att första delen av bemyndigandet avser verksamhet, vars bedrivande

framstår såsom ur det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt

och alltså erhållit en så vid avfattning, att därunder torde innefattas verksamhet,

som är av särskild betydelse för rikets försvarsberedskap, så inskränker

sig senare delen av bemyndigandet till att avse endast tillverkning,

som är särskilt önskvärd med hänsyn till folkförsörjningen. Det kan ifrågasättas,

huruvida icke ett generellt förordnande enligt sistnämnda del av

bemyndigandet även borde kunna omfatta tillverkning av särskild betydelse

för försvarsberedskapen och att därför efter ordet holkförsörjningen’ borde

inskjutas orden ’eller rikets försvarsberedskap’. Den i senare delen av bemyndigandet

intagna tidsbegränsningen ''tillsvidare eller för visst beskattningsår’

synes ej vara fullt tillfredsställande. Den omständigheten, att beträffande

företag för viss tillverkning förordnande meddelas, att allenast

tillsvidare eller för visst beskattningsår viss uppskattad merinkomst ej skall

upptagas såsom taxerad merinkomst, torde icke alltid innebära sådan garanti

mot beskattning att främjande i önskvärd grad av tillverkningen därigenom

sker. Det torde därför vara lämpligt, att förordnande av nu avsett

slag skall kunna meddelas att avse även vissa beskattningsår. Orden ''visst

beskattningsår’ synas följaktligen böra utbytas mot orden ''visst eller vissa

beskattningsår’.

Industrikommissionen tillstyrker följaktligen utverkande av sådant bemyndigande

som i departementspromemorian ifrågasatts med de av kommissionen

angivna ändringarna.

Kammarrätten yttrar i huvudsak:

Kammarrätten, som lämnat motsvarande i den tidigare utarbetade promemorian

föreslagna fullmaktslagstiftning utan erinran, vill beträffande den nu

ifrågasatta fullmakten inskränka sig till följande anförande.

För undvikande av misstolkning av fullmaktens första led synes efter ordet

''företag’ böra infogas ''beträffande inkomster, som härflyta från nämnda verksamhet’.

I fråga om fullmaktens andra led torde med hänsyn till de bevisningssvårigheter,

som uppenbarligen kunna föreligga, när fråga är om fastställande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 84.

7

av de faktorer, som inverkat på merinkomsten, i viss överensstämmelse med

vad tidigare i samma fullmaktstext förekommer, uttrycket ''som uppkommit’

i ''dock att’ satsen lämpligen utbytas mot förslagsvis ''får antagas hava uppkommit’.

Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om avvikelse från gäl- Departement»- lande beskattningsbestämmelser bör givetvis ej ifrågasättas i andra fall, än Zeferi.

när det gäller en lindring i skattepåföringen som kan ske utan sönderbrytande

av beskattningens enhetlighet. Bemyndigandet blir då blott ett led i bestämningen

av skattskyldighetens omfattning. Krigskonjunkturskatten är till

sin natur väsentligen skild från vanliga skatter. Den innebär i betydande

grad en indragning till det allmänna av inkomster, som endast delvis är motiverad

av finansiella skäl och som drabbar blott inkomstökningar inom viss

verksamhet. Den skiljer sig sålunda väsentligt från de pålagor som skatterna

av normal karaktär innefatta. Att möjlighet öppnas till en lindring i skattepåföringen

synes mig därför för dess del icke behöva väcka betänkligheter.

Av skäl som framgå av den lämnade redogörelsen är det av synnerlig betydelse

att Kungl. Majit erhåller rätt att utan riksdagens hörande giva vissa

bindande utfästelser örn befrielse eller eftergift i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Jag anser fördenskull att framställning till riksdagen bör göras om sådant

bemyndigande för Kungl. Majit som i departementspromemorian ifrågasatts.

Vissa formella ändringar i den i promemorian föreslagna avfattningen av

bemyndigandet utan ändring av dess sakliga innebörd torde emellertid böra

vidtagas. Därvid böra de påpekanden iakttagas som gjorts i kammarrättens

och industrikommissionens utlåtanden.

Såsom exempel på produktion, som lämpligen bör bli föremål för skatt.eli

näring med stöd av det förordade bemyndigandet rörande eftergift i beskattningen

för visst företag, må nämnas den tillverkning av hjulaxlar och

viss annan järnvägsmateriel, som är avsedd att ingå såsom ett led i handelsöverenskommelsen

med Sovjetryssland, samt den under statens medverkan

planerade flygplanstillverkningen och produktionen av koppar.

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att

bemyndiga Kungl. Majit att beträffande krigskonjunkturskatt

eller till syfte likartad skatt, som är hänförlig till av

rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden,

dels, där bedrivande av viss verksamhet framstår såsom ur

det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt, för visst företag

fastställa särskild grund för utgörande av eller medgiva

befrielse från dylik skatt beträffande inkomster, som härflyta

från nämnda verksamhet;

dels, där främjande av viss tillverkning framstår såsom

särskilt betydelsefullt med hänsyn till folkförsörjningen eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

rikets försvarsberedskap, efter den centrala krigskonjunkturskattenämndens

hörande, förordna att beträffande företag

för dylik tillverkning tillsvidare eller för visst eller vissa

beskattningsår inkomstökning, i den mån densamma med

sannolika skäl visas hava uppkommit genom ny eller ökad

sådan tillverkning, helt eller delvis ej skall upptagas till beskattning,

dock att sådant undantag ej må avse merinkomst

som får antagas hava uppkommit genom höjning av försäljningsprisen

utöver vad som erfordrats för att täcka ökade

omkostnader.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

408970. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:103 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konung en, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande bemyndigande för Kungl. Majit att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigsTco s. 1 i texten
  2. 1SärU 1940:11 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, m s. 1 i texten
  3. 1SärU 1940:13 (urtima riksdagen) Första särskilda utskottets memorial Nr 13 s. 7 i texten