Rörande bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, m. m
1940-12-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:84 (urtima riksdagen), Rörande bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
1
Nr 84.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande bemyndigande för
Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande
krigskonjunkturskatt, m. m.; given Stockholms
slott den 6 december 1940.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 december
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med cheferna för handels- och folkhushållningsdepartementen:
I
den inom finansdepartementets skatteberedning utarbetade promemorian
rörande krisskatt, som i januari 1940 avlämnades till chefen för finansdepartementet
(propositionen nr 2 till årets urtima riksdag, bilaga 2) ifrågasattes
en föreskrift av följande innehåll:
Där främjande av viss tillverkning framstår såsom ett särskilt betydelsefullt
led i folkförsörjningen, äger Kungl. Maj:t, efter förslag av den i 17 §
omförmälda nämnden eller efter nämndens hörande, förordna att beträffande
företag för dylik tillverkning den uppskattade merinkomsten ej skall
upptagas såsom taxerad merinkomst till den del densamma med sannolika
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 84.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
skäl visas hava uppkommit genom ökad sådan tillverkning. Sådant undantag
skall ej avse merinkomst som uppkommit genom höjning av försäljningsprisen
utöver vad som erfordrats för att täcka ökade omkostnader.
I promemorian diskuterades, bland annat, möjligheten att så utforma den
avsedda beskattningen, att denna komme att träffa allenast prisstegring utöver
den som erfordrades för att täcka ökade omkostnader, en anordning
som kunde anses väl motiverad av näringspolitiska och liknande synpunkter.
Det konstaterades emellertid, att av tekniska skäl en sådan anordning
av beskattningen finge anses utesluten. Därefter yttrades följande:
Härmed är ej sagt att det skulle vara nödvändigt att vid en krigsvinstbeskattning
nu avstå från varje hänsyntagande till näringspolitiska synpunkter
av angiven art. Kan det beträffande visst slag av produktion, som
finnes böra beredas en särställning i beskattningsavseende, visas eller göras
sannolikt att mervinst beror på ökning av effektiviteten i produktionen, bör
det ej vara uteslutet att från konjunkturvinstbeskattning undantaga mervinsten.
I fråga örn företag för produktion kan ofta ur räkenskaperna erhållas
bättre vägledning för bedömande av vinstens karaktär än när det
gäller ren handelsrörelse. Om man nöjer sig med att av den skattskyldige
fordra sannolikhetsbevisning, förefaller det som örn den extra börda, som
genom en dylik tilläggsbestämmelse i särskilda fall skulle åsamkas taxeringsmyndigheterna,
ej borde bliva större än att dessa skäligen borde kunna underkasta
sig densamma.
I specialmotiveringen yttrades vidare följande:
Det torde få lämnas fullständigt öppet, huru dylik bevisning skall åstadkommas.
Det har tidigare framhållits hur omöjligt det i regel är att åstadkomma
exakt bevisning rörande vad som är mervinst på grund av prisstegring
och annan mervinst. Man får därför nöja sig med sannolikhetsbevisning.
Då i detta sammanhang fråga är allenast om vissa slag av tillverkning,
d. v. s. företag för produktion, äro för övrigt bevismöjligheterna något
större än när fråga är örn exempelvis handelsrörelse. Speciell bokföring med
syfte att belysa produktionens bärighet torde nämligen ofta föreligga.
Det kunde ifrågasättas att enligt samma förfaringssätt, som nu föreslås
beträffande viss produktion, gynna även viss omsättningsverksamhet, t. ex.
uppmuntra viss import eller dylikt. Det torde dock kunna dragas i tvivelsmål
om ett dylikt gynnande skulle i nämnvärd mån medföra åsyftad effekt.
Då det dessutom här vanligen skulle bliva fråga örn fall, där betydande
bevissvårigheter kunna göra sig gällande, har detta ansetts utgöra ett ytterligare
skäl mot en bestämmelse med sådant syfte.
I ett par av de över promemorian avgivna yttrandena gjordes uttalanden
beträffande förslaget i denna punkt (propositionen nr 2 sid. 80—81), däri,
bland annat, dels ifrågasattes huruvida stadgandet skulle få den avsedda
effekten, dels framhöllos de praktiska svårigheterna att urskilja i vad mån
uppkommen inkomstökning varit beroende av ökad prismarginal eller annan
omständighet.
Något stadgande motsvarande det föreslagna blev ej upptaget i det förslag
till krigskonjunkturskatt, som förelädes riksdagen. När frågan anmäldes
i statsrådet, yttrade jag, att det syntes kunna vara av visst värde att
möjlighet till sådan befrielse som ifrågasatts stöde Kungl. Maj :t till buds. Det
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
3
syntes emellertid vara uppenbart, att tillämpning av en dylik bestämmelse
beträffande 1940 års taxering knappast kunde bliva av större praktiskt värde,
varför departementschefen funnit den ej böra upptagas i det överarbetade
förslaget.
I sitt utlåtande (nr 1) i anledning av propositionen förklarade sig riksdagens
första särskilda utskott sakna anledning intaga en annan ståndpunkt
än chefen för finansdepartementet. Utskottet funne emellertid för sin del
sannolikt att en bestämmelse som medgåve möjlighet till lättnad i krigskonjunkturskatten
beträffande företag för mera riskfylld men ur det allmännas
synpunkt önskvärd tillverkning, skulle kunna i framtiden vara av visst
värde. Utskottet finge fördenskull framhålla önskvärdheten av att vid beredning
av frågan om krigskonjunkturskatt för påföljande år detta spörsmål
ägnades särskild uppmärksamhet.
I en inom finansdepartementet utarbetad, den 20 november 1940 dagtecknad
promemoria har, under hänvisning till vad sålunda tidigare förekommit,
anförts följande:
Sedan särskilda utskottets utlåtande den 13 augusti detta år avgavs, hava
erfarenheter vunnits, vilka givit vid handen att behov av särskild reglering
av vissa företags framtida krigskonjunkturbeskattning måste anses föreligga.
Det har emellertid också visat sig att enbart en sådan bestämmelse som den
i promemorian rörande krisskatt ifrågasatta knappast kan anses tillfyllest.
Frågan har särskilt aktualiserats i samband med förhandlingar som av staten
förts med olika företag rörande upprätthållande eller igångsättande av i
nuvarande läge särskilt önskvärd verksamhet. I samband med frågan om
åtagande att i olika anläggningar investera kapital har från företagarhåll
framhållits skäligheten av garantier eller eftergifter i avseende å beskattningen,
särskilt krigskonjunkturskatten, såsom kompensation för de risker,
vilka vederbörande skulle åtaga sig.
I första hand har i sådant avseende framhållits behovet av garanti beträffande
rätten att tillgodonjuta tillräckligt långt gående avskrivningar vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt. Härmed torde förhålla sig i huvudsak
så, att lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt särskilt genom sina bestämmelser
örn rätt till avdrag för s. k. överpris och merkostnad beträffande såväl
byggnader som inventarier m. m. i förening med reglerna om s. k. provisorisk
skattepåföring medger möjlighet att å krigskonjunkturens vinster
avskriva all under denna konjunktur inträdande värdeminskning, däri inbegripen
nedgång av nyanläggningarnas bruksvärde i samband med konjunkturens
upphörande. Från företagens sida ha emellertid uttalats farhågor för
att de värderingsfrågor, som i detta sammanhang kunna uppkomma, skola
komma att av beskattningsmyndigh eterna bedömas på ett så ogynnsamt
sätt, att företagen ej våga räkna med att komma i fullt åtnjutande av de
avskrivningar som de anse ur affärssynpunkt påkallade. Avsaknaden av
möjlighet för Kungl. Maj:t att giva bindande utfästelse beträffande dylik
rätt till avskrivningsavdrag torde stundom väsentligen försvåra önskvärda
uppgörelser, även där sådan rätt kan antagas tillkomma vederbörande redan
enligt gällande lagstiftning.
Därutöver har emellertid förekommit att företagen krävt någon verklig
eftergift av statens beskattningsanspråk såsom kompensation för de större
eller mindre risker, som företagen skulle ikläda sig. Dylik eftergift kan tän
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
kas ifrågakomma i olika former. En möjlighet är att företaget erhåller utfästelse
om avskrivningsrätt som eventuellt kan tänkas vara längre gående
än den vartill lagstiftningen i och för sig berättigar. En annan möjlighet till
eftergift är den som upptages i promemorian rörande krisskatt, att endast
merinkomst genom prismarginalens ökning i samband med prisstegring beskattas.
Även andra möjligheter till särskilda grunder för beräkning av beskattningsunderlaget
för krigskonjunkturskatten särskilt lämpade med hänsyn
till omständigheterna i de olika fallen kunna stå till buds. Därtill kommer
slutligen möjligheten till eftergift helt eller delvis av den enligt vanliga
grunder uträknade skatten.
Det torde vara av de säregna förhållanden, med vilka man för närvarande
har att räkna, påkallat att det lägges i Kungl. Maj:ts hand att i särskilda
fall medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt såsom kompensation för gjorda
åtaganden. Skyndsamma avgöranden kunna vara av nöden, och hänskjutande
till riksdagens prövning av uppkommande fall torde stundom av olika
skäl ej kunna ifrågakomma. Möjlighet att överlämna likartade avgöranden
åt Kungl. Maj:t beträffande visst års krisskatt ifrågasattes i promemorian om
krisskatt genom den ovan angivna där föreslagna bestämmelsen, och en föreskrift
med dylik syftning betecknades av riksdagens första särskilda utskott
såsom med sannolikhet önskvärd. Medan då föreslagen undantagsbestämmelse
avsåg endast ett visst års krigskonjunkturskatt och förutsattes anknyta
till redan antagen lagstiftning om sådan skatt, torde det emellertid efter nu
vunna erfarenheter få anses behövligt med eftergifter som avse kommande
krigskonjunkturskatt för längre eller kortare tid. Fråga är alltså om åtgärder
utöver dem som lämpligen böra hava sin plats i själva skattelagstiftningen.
Eftergifter böra för övrigt kunna medgivas även i andra fall och i större utsträckning
än som föreslogs i promemorian.
Det torde böra särskilt framhållas, att det ifrågasatta bemyndigandet för
Kungl. Majit att medgiva eftergifter skulle gälla endast krigskonjunkturbeskattningen.
Denna beskattning är till hela sin läggning sådan, att de administrativa
former, som avpassats för normala förhållanden, ej äro tillfyllest
för dess handhavande. Det synes därför ej behöva möta större betänkligheter
att beträffande denna beskattning tillerkänna Kungl. Majit en vidare rätt än
som kan ifrågasättas beträffande ordinarie skatter.
Vad som nu i första hand erfordras lärer vara rätt för Kungl. Majit att i
särskilda fall medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt enligt den grund, som
i varje fall finnes lämplig. Det lärer kunna förutsättas såsom självklart, att
den ifrågasatta befogenheten ej skall komma att av Kungl. Majit begagnas,
där ej vägande skäl föreligga, och att ej heller utfästelse om skattelindring
eller skattebefrielse kommer att givas större räckvidd än som av omständigheterna
betingas.
Ett bemyndigande sådant som det nu nämnda kan emellertid förmodas ej
onödiggöra en föreskrift som medger Kungl. Majit rätt att beträffande för
folkförsörjningen särskilt betydelsefulla verksamhetsgrenar meddela mera allmänt
hållna föreskrifter om skattelättnader. För en dylik rätt synes dock
böra uppdragas betydligt snävare gränslinjer än när det gäller eftergifter i
särskilda fall. I sådant avseende synes promemorians förslag böra övervägas.
Skall en sådan skattelättnad bliva av verkligt värde, kan det emellertid, såsom
ovan sagts, visa sig lämpligt att den ej begränsas till visst års krigskonjunkturskatt.
Detta förhållande torde utgöra en särskild anledning att upptaga
frågan därom redan nu och ej uppskjuta den tills förslag örn krigskonjunkturskatt
för år 1941 framlägges. Under det att enligt promemorian förordnande
varom nu är fråga skulle kunna meddelas i fall då främjandet av
viss tillverkning framstode såsom ett särskilt betydelsefullt led i folkförsörj
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
5
ningen, synes det nu böra ifrågasättas att låta sådant förordnande avse det
fall att främjande av viss tillverkning framstår såsom särskilt önskvärt med
hänsyn till folkförsörjningen. Medan skattebefrielse enligt promemorians förslag,
där sådan förekomme, alltid skulle avse hela den merinkomst som med
sannolika skäl kunde visas hava uppkommit genom ökad tillverkning av
ifrågavarande slag och ej på ökning av prismarginalen, ifrågasättes vidare
huruvida det ej bör kunna ifrågakomma att inom samma ram medgiva partiell
befrielse.
Beträffande båda de former av undantag från eller lindring i krigskonjunkturbeskattningen
som nu behandlats, bör observeras att man ej kan med
bestämdhet utgå från att en särbeskattning av inkomstökningar just med
den nuvarande krigskonjunkturskattens läggning kommer att bliva bestående.
Detta synes böra beaktas på det sätt, att utfästelser som av Kungl. Maj:t
göras i särskilda fall ej så formuleras att de bliva snävt bundna just av den
utformning som skatten har vid den tidpunkt då medgivandet göres, medan
ett allmänt förordnande som avser allenast viss tillverkning meddelas endast
för visst år eller tills vidare, givetvis med den tysta förutsättningen att, örn
själva skatteformen ändras, befrielse av i sak motsvarande innebörd eventuellt
bör ges även i fortsättningen. Uppenbart är att staten ej bör kunna genom
en så enkel åtgärd som exempelvis utbytande av skattens namn undandraga
sig en skatteeftergift som kommer en utfästelse mycket nära. Å andra sidan
ligger det i sakens natur, att ett sådant bemyndigande för Kungl.
Maj :t, varom här är fråga, ej bör avse all framtid. Begränsningen torde böra
ske på det sätt att bemyndigandet begränsas till att avse krigskonjunkturskatt
eller motsvarande skatt hänförlig till av nu rådande krigskonjunktur
föranledda förhållanden.
Det ifrågasättes alltså, att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens bemyndigande
att beträffande krigskonjunkturskatt eller motsvarande skatt hänförlig
till av rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden
dels i särskilda fall, där bedrivande av viss verksamhet framstår såsom ur
det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt, för visst företag fastställa särskild
grund för utgörande av sådan skatt eller medgiva befrielse från dylik
skatt;
dels, där främjande av viss tillverkning framstår såsom särskilt önskvärt
med hänsyn till folkförsörjningen, efter den centrala krigskonjunkturskattenämndens
hörande förordna att beträffande företag för dylik tillverkning
tillsvidare eller för visst beskattningsår den uppskattade merinkomsten i den
mån densamma med sannolika skäl visas hava uppkommit genom ökad sådan
tillverkning, helt eller delvis ej skall upptagas, såsom taxerad merinkomst,
dock att sådant undantag ej må avse merinkomst som uppkommit genom
höjning av försäljningsprisen utöver vad som erfordrats för att täcka
ökade omkostnader.
Över promemorian hava yttranden inhämtats från industrikommissionen
och från kammarrätten.
Industrikommissionen yttrar i huvudsak följande:
Vid förhandlingar, som av kommissionen förts med olika företagare för
att förmå dessa antingen att utöka redan förhandenvarande eller att igångsätta
ny verksamhet av under nuvarande förhållanden särskilt önskvärd
beskaffenhet, har det ofta från företagarnas sida med skärpa framhållits,
att den belastning, som krigskonjunkturskatten utgjorde, för företagarna
vore en olägenhet av sådan storlek, att utökning av eller nyanläggning för
sådan verksamhet måste anses utesluten. Krigskonjunkturskatten jämte den
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
vanliga beskattningen reducerade nämligen den eventuella vinsten å verksamheten
i sådan grad, att den återstående vinsten icke kunde anses utgöra
skälig ersättning för den risk, som företagaren med hänsyn till rådande synnerligen
osäkra förhållanden måste åtaga sig vid utökning av driften eller
vid nyanläggning. Det torde vara uppenbart, att starka skäl finnas för en
dylik inställning och att krigskonjunkturskatten därför kan verka hämmande
på sådan nyskapande företagsamhet, som i nuvarande läge får anses
vara ur landets synpunkt önskvärd. Kommissionen finner det med hänsyn
till det anförda angeläget, att möjlighet beredes Kungl. Majit att beträffande
verksamhet av förut nämnd beskaffenhet på lämpligt sätt meddela befrielse,
helt eller delvis, från ifrågavarande beskattning. Det framgår därvid såsom
nödvändigt, att Kungl. Maj :ts befogenhet i förevarande avseende får sådan
utformning, att företagaren, redan innan utvidgning eller nyanläggning sker,
kan få besked beträffande eventuell befrielse från krigskonjunkturskatt å
vinst på verksamheten.
Genom det i den remitterade promemorian ifrågasatta bemyndigandet för
Kungl. Majit i förevarande hänseende synas de ovan anförda synpunkterna
hava blivit beaktade. Beträffande den närmare utformningen av bemyndigandet
vill kommissionen emellertid göra följande erinringar.
Under det att första delen av bemyndigandet avser verksamhet, vars bedrivande
framstår såsom ur det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt
och alltså erhållit en så vid avfattning, att därunder torde innefattas verksamhet,
som är av särskild betydelse för rikets försvarsberedskap, så inskränker
sig senare delen av bemyndigandet till att avse endast tillverkning,
som är särskilt önskvärd med hänsyn till folkförsörjningen. Det kan ifrågasättas,
huruvida icke ett generellt förordnande enligt sistnämnda del av
bemyndigandet även borde kunna omfatta tillverkning av särskild betydelse
för försvarsberedskapen och att därför efter ordet holkförsörjningen’ borde
inskjutas orden ’eller rikets försvarsberedskap’. Den i senare delen av bemyndigandet
intagna tidsbegränsningen ''tillsvidare eller för visst beskattningsår’
synes ej vara fullt tillfredsställande. Den omständigheten, att beträffande
företag för viss tillverkning förordnande meddelas, att allenast
tillsvidare eller för visst beskattningsår viss uppskattad merinkomst ej skall
upptagas såsom taxerad merinkomst, torde icke alltid innebära sådan garanti
mot beskattning att främjande i önskvärd grad av tillverkningen därigenom
sker. Det torde därför vara lämpligt, att förordnande av nu avsett
slag skall kunna meddelas att avse även vissa beskattningsår. Orden ''visst
beskattningsår’ synas följaktligen böra utbytas mot orden ''visst eller vissa
beskattningsår’.
Industrikommissionen tillstyrker följaktligen utverkande av sådant bemyndigande
som i departementspromemorian ifrågasatts med de av kommissionen
angivna ändringarna.
Kammarrätten yttrar i huvudsak:
Kammarrätten, som lämnat motsvarande i den tidigare utarbetade promemorian
föreslagna fullmaktslagstiftning utan erinran, vill beträffande den nu
ifrågasatta fullmakten inskränka sig till följande anförande.
För undvikande av misstolkning av fullmaktens första led synes efter ordet
''företag’ böra infogas ''beträffande inkomster, som härflyta från nämnda verksamhet’.
I fråga om fullmaktens andra led torde med hänsyn till de bevisningssvårigheter,
som uppenbarligen kunna föreligga, när fråga är om fastställande
Kungl. Maj.-ts proposition nr 84.
7
av de faktorer, som inverkat på merinkomsten, i viss överensstämmelse med
vad tidigare i samma fullmaktstext förekommer, uttrycket ''som uppkommit’
i ''dock att’ satsen lämpligen utbytas mot förslagsvis ''får antagas hava uppkommit’.
Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om avvikelse från gäl- Departement»- lande beskattningsbestämmelser bör givetvis ej ifrågasättas i andra fall, än Zeferi.
när det gäller en lindring i skattepåföringen som kan ske utan sönderbrytande
av beskattningens enhetlighet. Bemyndigandet blir då blott ett led i bestämningen
av skattskyldighetens omfattning. Krigskonjunkturskatten är till
sin natur väsentligen skild från vanliga skatter. Den innebär i betydande
grad en indragning till det allmänna av inkomster, som endast delvis är motiverad
av finansiella skäl och som drabbar blott inkomstökningar inom viss
verksamhet. Den skiljer sig sålunda väsentligt från de pålagor som skatterna
av normal karaktär innefatta. Att möjlighet öppnas till en lindring i skattepåföringen
synes mig därför för dess del icke behöva väcka betänkligheter.
Av skäl som framgå av den lämnade redogörelsen är det av synnerlig betydelse
att Kungl. Majit erhåller rätt att utan riksdagens hörande giva vissa
bindande utfästelser örn befrielse eller eftergift i fråga örn krigskonjunkturskatt.
Jag anser fördenskull att framställning till riksdagen bör göras om sådant
bemyndigande för Kungl. Majit som i departementspromemorian ifrågasatts.
Vissa formella ändringar i den i promemorian föreslagna avfattningen av
bemyndigandet utan ändring av dess sakliga innebörd torde emellertid böra
vidtagas. Därvid böra de påpekanden iakttagas som gjorts i kammarrättens
och industrikommissionens utlåtanden.
Såsom exempel på produktion, som lämpligen bör bli föremål för skatt.eli
näring med stöd av det förordade bemyndigandet rörande eftergift i beskattningen
för visst företag, må nämnas den tillverkning av hjulaxlar och
viss annan järnvägsmateriel, som är avsedd att ingå såsom ett led i handelsöverenskommelsen
med Sovjetryssland, samt den under statens medverkan
planerade flygplanstillverkningen och produktionen av koppar.
Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att
bemyndiga Kungl. Majit att beträffande krigskonjunkturskatt
eller till syfte likartad skatt, som är hänförlig till av
rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden,
dels, där bedrivande av viss verksamhet framstår såsom ur
det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt, för visst företag
fastställa särskild grund för utgörande av eller medgiva
befrielse från dylik skatt beträffande inkomster, som härflyta
från nämnda verksamhet;
dels, där främjande av viss tillverkning framstår såsom
särskilt betydelsefullt med hänsyn till folkförsörjningen eller
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
rikets försvarsberedskap, efter den centrala krigskonjunkturskattenämndens
hörande, förordna att beträffande företag
för dylik tillverkning tillsvidare eller för visst eller vissa
beskattningsår inkomstökning, i den mån densamma med
sannolika skäl visas hava uppkommit genom ny eller ökad
sådan tillverkning, helt eller delvis ej skall upptagas till beskattning,
dock att sådant undantag ej må avse merinkomst
som får antagas hava uppkommit genom höjning av försäljningsprisen
utöver vad som erfordrats för att täcka ökade
omkostnader.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.
408970. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1940:103 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konung en, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande bemyndigande för Kungl. Majit att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigsTco s. 1 i texten
- 1SärU 1940:11 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, m s. 1 i texten
- 1SärU 1940:13 (urtima riksdagen) Första särskilda utskottets memorial Nr 13 s. 7 i texten