Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m

1940-03-01 · 94 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 93 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:100, Angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av

mark från vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms

slott den 1 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna l:o—29:o.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet beträffande

ärendet under 5:o här nedan anhåller chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Pehrsson-Bramstorp, att få underställa Kungl. Maj:ts prövning

vissa ärenden angående försäljning av mark från kronoegendomar

m. m., vilka ärenden synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt

anför härom följande.

1 :o.

Kronoparken Lovö i Stockholms län.

I en den 18 november 1938 dagtecknad skrift anhöll K. F. U. M:s scoutkår

i Bromma hos domänstyrelsen att få med äganderätt förvärva ett område

örn omkring 1,800 kvadratmeter av kronoparken Lovö i Lovö socken av

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 100. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Stockholms län, vars läge framgick av en framställningen bifogad kartskiss.

Området, som var beläget i närheten av en kronan tillhörig, av scoutkåren

sedan år 1930 arrenderad tomt, å vilken fanns en kåren tillhörig sportstuga,

avsågs att av kåren bebyggas och användas för scoutändamål.

Efter att ha inhämtat yttranden över framställningen från vederbörande

jägmästare och Överjägmästare, vilka avstyrkte bifall till densamma, meddelade

domänstyrelsen scoutkåren i skrivelse den 1 december 1938, att kronoparken

Lovö utgjorde ett i Stockholms omedelbara närhet beläget naturområde,

som borde bevaras för sådant allmänt ändamål, som det i framtiden

kunde anses böra tjäna, att av denna anledning försäljning av mark från

kronoparken hittills icke skett, och nya upplåtelser med nyttjanderätt icke

heller medgivits under senare år, samt att styrelsen ansåge önskvärt, att

kronoparken alltjämt bibehölles helt obeskuren i kronans hand. Med hänsyn

till det ändamål, för vilket upplåtelse nu ifrågasatts, vore styrelsen emellertid

villig att till scoutkåren mot nyttjanderätt under längre tid, förslagsvis

30 år, upplåta det område, som avsåges i ansökningen, mot en i förhållande

till övriga arrendeavgälder å Lovön reducerad årlig avgäld.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 februari 1939 dagtecknad skrift, som

överlämnades av domänstyrelsen med utlåtande den 13 februari 1939, anhöll

härefter scoutkåren, med instämmande av Kristliga föreningen av unge män

i Bromma, att Kungl. Majit måtte förordna om försäljning av området till

kåren eller föreningen. I framställningen och en vid densamma fogad promemoria

anfördes i huvudsak följande.

Då det värdefullaste scoutarbetet vanligen kunde bedrivas under friluftsliv

i samband med gemensamma övernattningar, vore det för kåren av utomordentligt

stor vikt att för sin verksamhet ha tillgång till en stuga med

lämpligt läge. Frågan om den planerade stugans förläggning hade ingående

prövats från utgångspunkten att den skulle ligga å fri och egen grund, då lån

i så fall eventuellt skulle kunna erhållas till högre belopp än köpeskillingen,

varigenom det bleve möjligt att göra stugan bättre och möjligen större än

eljest. Förläggningen å Lovö kronopark hade befunnits vara snart sagt

den enda, som kunde ifrågakomma, därest stugan skall tjäna sitt syfte; å ena

sidan finge platsen ej vara alltför avlägsen från Bromma och å andra sidan

borde den kunna utgöra centrum för ett verkligt friluftsliv under alla årstider

för hundratals pojkar. Man hade därför vågat ifrågasätta, huruvida

ej här ett allmänt intresse av sådan valör kunde anses föreligga, att en

upplåtelse med äganderätt å Lovön vore möjlig.

En dylik förläggning skulle kunna direkt tjäna skogsvården å Lovön, då

scoutregeln örn naturens skyddande otvivelaktigt skulle kunna omsättas i ett

direkt positivt intresse för skogen och dess vård —- innefattande även viss

tillsyn och kontroll å området och förhindrande av andras skadegörelse —

därest domänstyrelsen en eller annan gång ville ställa till förfogande någon

yngre skogstjänsteman för att meddela instruktioner och anvisningar rörande

skogsvårdens enklare begrepp. Någon risk för att kåren skulle spekulera

i en eventuell jordvärdestegring funnes ej, då stugan skulle bli inredd

för sitt särskilda syfte och få mindre värde för annat ändamål.

Då det syntes vara tvivelaktigt, huruvida scoutkåren vore att anse som

juridisk person, borde föreningen Kristliga föreningen av unge män i Bromma,

vilken otvivelaktigt vore juridisk person, stå såsom områdets köpare och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

3

framtida ägare. Detta syntes innebära garanti för att tomten allt framgent

användes för det avsedda ändamålet. Det hade även ifrågasatts, att i

förevarande sammanhang föreningen skulle i förhållande till den stiftelse,

som ägde de medel, varmed inköpet skulle bekostas, förbinda sig att allt

framgent ha tomten med därå uppförd stuga upplåten endast för scoutändamål.

Domänstyrelsen anförde i sitt utlåtande i huvudsak följande.

Styrelsen inser, att förvärv av ifrågavarande tomt med äganderätt kan i

vissa avseenden för scoutkåren vara fördelaktigare än upplåtelse med nyttjanderätt,

men är tveksam, huruvida fördelarna för scoutkåren kunna vara

av den betydelse för föreningens verksamhet, att de, ur allmän synpunkt

sett, böra föranleda avsteg i vidare mån än styrelsen ifrågasatt från det restriktiva

upplåtelseförfarande, styrelsen av anförda skäl ansett böra tillämpas

för Lovön. Ur de synpunkter, styrelsen närmast har att företräda, synes upplåtelsen

lämpligen böra ske med nyttjanderätt. Därest Kungl. Maj:t skulle

finna skäl förordna örn åtgärder för försäljning av området, synes böra övervägas,

huruvida icke försäljningen med hänsyn till de föreliggande förhållandena

lämpligen bör ske med återköpsrätt.

Kungl. Maj:t anbefallde den 24 mars 1939 domänstyrelsen att på föreningens

bekostnad vidtaga åtgärder för kartläggning och värdering av berörda

område, varvid borde undersökas örn den angivna avgränsningen av

detsamma vore lämplig vid en försäljning. Bland köpevillkoren skulle uppställas

att försäljningen skedde med ständig återköpsrätt för kronan.

Efter det att saluvärdering av ifrågavarande område numera verkställts av

extra ordinarie skogstaxator S. Hilde, har domänstyrelsen med överlämnande

av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande

handlingar och en av Hilde år 1939 upprättad karta, varå området betecknats

A—B—C—D—A, ånyo underställt ärendet Kungl. Majrts prövning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Området är beläget vid Mälaren, 25 kilometer från Stockholm, 10 kilometer

fran Lovö kyrka och 2 kilometer från allmän väg. Utfartsväg saknas.

Det utgöres av skogsmark och lämpar sig väl för tomtändamål. Virkesförrådet

har uppskattats till omkring 30 kubikmeter äldre barrskog av god beskaffenhet.

Området är obebyggt.

Förrättningsmannen, som inhämtat, att Kristliga föreningen av unge män i

Bromma, vilken sedan flera år bedrivit scoutövningar å Lovön, hade

för avsikt att i huvudsak för friluftsändamål å området uppföra kårbyggnad

för föreningens scouter, har ansett detsamma vara för nämnda ändamål

lämpligt och så beläget, att den planerade bebyggelsen icke komme att inverka

störande på omgivande natur. Området Ilar åsatts ett saluvärde av

2,050 kronor. Någon nedsättning av saluvärdet på grund av att försäljningen

skulle förbindas med villkor örn återköpsrätt har ej ansetts böra ifrågakomma.

Vissa närmare angivna villkor borde iakttagas vid eventuell försäljning

av området.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia icke haft något att erinra

mot saluvärderingen.

överlantmätaren har anfört, att området vore beläget å oskiftad mark samfälld

för Norrby 1\ 21 och 31 samt att hinder icke syntes möta för områdets

avstyckning.

Föreningen har förklarat sig önska inköpa området på föreslagna villkor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

För egen del har domänstyrelsen anfört följande.

Styrelsen har icke något att erinra emot det området åsätta saluvärdet och

övriga försäljningsvillkor. Styrelsen har denna dag avkrävt föreningen kostnaderna

för värderingen, utgörande 50 kronor. I sitt utlåtande den 13 februari

1939 yttrade styrelsen, att styrelsen, ur de synpunkter styrelsen närmast

hade att företräda, funne att ifrågavarande upplåtelse lämpligen borde

ske med nyttjanderätt. Därest Kungl. Majit likväl anser att området bör

försäljas till föreningen, synes ärendet — med hänsyn till föreslaget villkor

om ständig återköpsrätt — vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras utan

riksdagens medverkan.

Departement- Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka, att

chefen. Kristliga föreningen av unge män i Bromma beredes tillfälle att med äganderätt

förvärva ifrågavarande för scoutkårens verksamhet behövliga område

av kronoparken Lovön. Försäljningen bör emellertid ske under villkor örn

skyldighet för innehavaren att använda området för scoutverksamhet samt

med förbehåll om rätt för kronan att köpa området åter enligt lagen om

återköpsrätt. Mot de av domänstyrelsen föreslagna närmare villkoren för

försäljningen har jag intet att erinra. Därest försäljningsförslaget bifalles,

har föreningen att i vanlig ordning ansöka om tillstånd att förvärva området.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av oskiftad mark samfälld för kronohemmanen Norrby

1\ 21 och 31 under kronoparken Lovö i Lovö socken av Stockholms

län ett område om omkring 1,800 kvadratmeter,

som å en av extra ordinarie skogstaxatorn S. Hilde år

1939 upprättad karta betecknats med A—B—C—D—A, må

för en köpeskilling av 2,050 kronor försäljas till Kristliga

föreningen av unge män, Bromma, under villkor, att området

må tillträdas i befintligt skick vid köpets avslutande,

då köpeskillingen kontant skall erläggas till länsstyrelsen i

länet, som har att utfärda köpebrev å området, att köparen

är skyldig att dels omedelbart efter köpets avslutande föranstalta

om avstyckning av området, dels ensam vidkännas

kostnaderna för nämnda avstyckning ävensom för lagfart å

fånget och andra med köpet förenade utgifter, dels ock tåla

de jämkningar i områdets gränser och eljest, vilka kunna

komma att bestämmas vid berörda avstyckning, att med området

följer rätt att såsom utfartsväg nyttja befintliga vägar

över stamfastigheten eller de vägar, som framdeles kunna

komma att ersätta dessa, att köparen ensam svarar för alla

å området efter tillträdesdagen belöpande onera och utskylder,

samt att försäljningen sker under villkor örn skyldighet

för innehavaren att använda området för scoutverksamhet

och med förbehåll örn rätt för kronan att köpa området åter

enligt lagen örn återköpsrätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

5

2:o.

Vallby nr 1 och 2 i Uppsala län.

Kronoegendomen Vallby nr 1 litt. B och nr 2 litt. C (Vallby l1 och 21) om

tillsammans 1 mantal i Viksta socken av Uppsala län är genom domänstyrelsens

den 18 juli 1930 upprättade kontrakt utarrenderad för tiden 14 mars

1931—14 mars 1941 mot en årlig avgäld av 1,700 kronor. Uppskattningsförrättning

å egendomen har i vederbörlig ordning hållits under åren 1938

och 1939. Förstnämnda år verkställdes värdering av egendomens inägor,

och under år 1939 värderades den egendomen tillhörande skogsmarken med

skog.

Av det vid 1938 års uppskattning förda instrumentet med därtill hörande

handlingar samt en år 1929 av distriktslantmätaren S. von Otter över egendomen

upprättad karta med beskrivning inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 30 kilometer från Uppsala, har en areal av

cirka 101.289 hektar, därav 51.285 hektar tomt och åker, 1.685 hektar äng

och 48.319 hektar avrösningsjord. Egendomen är förlagd i två skiften. Å

egendomen finnas inga torp eller lägenheter.

Åkerjorden består till hälften av lerjord och till hälften av svartmylla

och är av god beskaffenhet. Den lättare jorden är delvis i behov av avdikning.

Skogen å utskiftet har under senare år genomhuggits, varför kvarvarande

skog till större delen utgöres av synnerligen värdefulla och utvecklingsbara

träd. Egendomen har del i Norunda häradsallmänning.

Därest egendomen skall bibehållas i kronans ägo för fortsatt utarrendering,

tarvas ny- eller ombyggnad av manbyggnaden samt nybyggnad av

mjölkrum, vedbod, svinhus och gödselstadsbotten med urinbrunn.

Egendomen är taxeringsvärderad till 42,300 kronor, därav 35,200 kronor

utgöra jordbruksvärde och 7,100 kronor skogsvärde.

Uppskatt ning snämnden har föreslagit, att egendomen skulle försäljas i en

lott. Under förutsättning, att egendomen överlåtes i befintligt skick, har

nämnden värderat inägorna till 39,137 kronor samt — med begagnande av

dels en av vederbörande revirförvaltare verkställd preliminär uppskattning

av skogs- och skogsmarksvärdet, i vilken detta upptagits till 20,000 kronor,

och dels av revirförvaltaren beräknat värde å egendomens andel i häradsallmänningen,

2,500 kronor — åsatt egendomen ett saluvärde av 61,637

kronor. Nämnden har förordat, att egendomen skulle till nämnda värde,

avrundat till 61,600 kronor, hembjudas nuvarande arrendatorn av egendomen,

Daniel Johansson, vilken innehaft arrendet från 1914 och under hela

sin arrendetid väl hävdat egendomen.

Vid sedermera under år 1939 i vederbörlig ordning verkställd värdering

å egendomens skog och skogsmark har värdet därå beräknats till 25,300

kronor.

Överjägmästaren har ansett, att skogen och skogsmarken borde värderas

till 28,500 kronor.

I skrivelse den 16 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majlis prövning och därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen anser, att egendomen bör avyttras, då bibehållande av densamma

i kronans ägo för vidare utarrendering nödvändiggör en kostnadskrä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

Departements
chefen.

vande komplettering av dess byggnadsbestånd och då någon sådan förhöjning

av arrendeavgälden icke torde kunna påräknas, att byggnadskostnaderna

därigenom kunna på ett tillfredsställande sätt amorteras och förräntas.

Efter granskning av de utförda beräkningarna av värdet av egendomens

skogsmark och skog har styrelsen ansett sig böra biträda överjägmästarens

uppskattning, till följd varav totalvärdet av egendomen kommer att uppgå

till 70,137 kronor eller i runt tal 70,000 kronor.

Arrendatorn Johansson har i skrivelse den 8 januari 1940 förklarat sig

vilja inköpa egendomen för 60,000 kronor men den 12 januari 1940 återtagit

sitt anbud och samtidigt meddelat, att han avsade sig eventuell hembudsrätt

till egendomen. Styrelsen anser vid detta förhållande hinder icke

böra möta att utbjuda egendomen i allmänna marknaden.

Styrelsen tillstyrker sålunda, att egendomen utbjudes under hand till ett

saluvärde av 70,000 kronor. Egendomen bör överlåtas med full och oinskränkt

äganderätt och med tillträde i befintligt skick den 14 mars 1941.

Köparen bör tillförbindas att gälda vad kronan eventuellt kommer att utgiva

till egendomens arrendator dels för av denne å egendomen verkställd höstplöjning,

trädesbruk och sådd, dels ock för å egendomen befintlig, arrendatorn

tillhörig elektrisk installation.

Ifrågavarande kronoegendom torde enligt vad jag under hand inhämtat

hos egnahemsstyrelsen icke vara lämplig att upplåtas för arrendeegnahemsändamål.

Då jag ej heller i övrigt funnit någon anledning till erinran mot

domänstyrelsens''förslag och då arrendatorn icke ens reflekterar på egendomen

till det av honom själv angivna lägre priset, anser jag mig böra tillstyrka

bifall till förslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Vallby nr 1 litt. B och nr 2 litt. C

(Vallby l1 och 21) örn tillhopa 1 mantal i Viksta socken av

Uppsala län må mot ett saluvärde av 70,000 kronor utbjudas

under hand enligt 15 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m., under villkor i övrigt, att egendomen försäljes i befintligt

skick med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1941,

att i försäljningen ingå endast kronan tillhöriga byggnader

och anläggningar, att därest kronan nödgas till egendomens

arrendator utgiva ersättning dels för av denne å egendomen

verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd, dels ock

för å egendomen varande, arrendatorn tillhörig elektrisk

anläggning, egendomens köpare skall tillförbindas gottgöra

kronan för vad kronan i berörda hänseenden erlagt, samt att

innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd

framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna

kvarstående och nyttja desamma utan rätt för

egendomens köpare till annan ersättning än av ledningarnas

innehavare för skada till följd av reparation, förändring

eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada som förorsakas

å kreatur.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

7

3:o.

Etle nr 1 i Södermanlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Ede nr 1 i Västra Vingåkers socken av Södermanlands

län är enligt särskilda kontrakt utarrenderad till Anders Corneliusson

för tiden till den 14 mars 1940 i två lotter, den ena omfattande huvudgården

och den andra torpet Strömsnäs, vilket är beläget å den under domänstyrelsens

skogsförvaltning ställda delen av egendomen. För arrendeåret

14 mars 1938—14 mars 1939 uppgick avgälden för huvudgården till 1,231

kronor 85 öre och för torpet till 85 kronor. Domänstyrelsen har vidtagit

åtgärder för lotternas utarrendering till den 14 mars 1941.

Uppskattningsförrättning har under år 1936 hållits å egendomen. Av det

vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar

samt en av förste lantmätaren A. W. Lodén år 1895 över egendomens

inägor upprättad karla med beskrivningar inhämtas bland annat följande.

Egendomen är naturskönt belägen vid sjön Kolsnaren cirka 2 kilometer

från allmänna landsvägen Katrineholm—Österåker, 14 kilometer från Vingåkers

järnvägsstation och 16 kilometer från Katrineholm. Den har en areal

av cirka 159 hektar, varav omkring 36 hektar inägor och 123 hektar utmark.

Åkern, som ej är täckdikad, består huvudsakligast av lermylla. Skogsmarken

är god. Egendomen har del i Oppunda häradsallmänning. Årliga utdelningen

därifrån bär uppgått till 40 kronor.

Vid huvudgården utgöras kronans hus av ett nyare och ett äldre boningshus

samt av nödiga ekonomibyggnader. Vid torpet äger kronan en stuga

med uthus. Fyra mindre byggnader å egendomen, med ett brandförsäkringsvärde

av 1,280 kronor, tillhöra arrendatorn av egendomen, A. Corneliusson.

Enligt uppgift av domänintendenten äro dessa byggnader icke av den beskaffenhet

att de kunna förordas till inlösen.

Egendomen är elektrifierad. Anläggningen äges av Corneliusson. Telegrafstyrelsen

och Gropptorpsortens elektriska distributionsförening u. p. a.

ha elektriska ledningar framdragna över egendomen. Jakten är medelgod.

Fisket i Kolsnaren är av Corneliusson utarrenderat mot en årlig avgäld av

cirka 20 kronor. Egendomen är delaktig i Kolsnaren—Virens regleringsföretag,

men häftar icke i skuld till företaget.

Taxeringsvärdet utgör å huvudgården 29,400 kronor och å torpet 2,000

kronor, allt jordbruksvärde.

Uppskattningsnämnden har förordat försäljning av egendomens inägor,

däribland torpet Strömsnäs, med viss av vederbörande överlantmätare föreslagen

skogsmarkstilldelning; salulotten är å förut omförmälda karta utmärkt

medelst röda kritlinjer. Nämnden har åsatt salulotten ett saluvärde av

50,200 kronor, därav 25,520 kronor för inägorna, 23,800 kronor för skogen

och skogsmarken — som i areal beräknats innehålla cirka 26.49 hektar -—

300 kronor såsom kapitaliserat värde av fisket samt 600 kronor såsom dylikt

värde av utdelningen från allmänningen. Under framhållande att arrendatorn

Corneliusson väl hävdat egendomen, bär nämnden förordat förköpsrätt

för denne vid lottens försäljning, oaktat han innehaft egendomen endast

sedan den 14 mars 1935. För den händelse emellertid Corneliusson icke

skulle önska inköpa lotten, bär nämnden förordat lottens utbjudande till

salu enligt 15 § i försäljningsförordningen av den 6 juni 1929.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements - chefen.

Vederbörande Överjägmästare har förklarat sig icke ha något att erinra mot

lottens försäljning till det av nämnden föreslagna priset.

I skrivelse den 25 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag att försälja egendomen

med behållande i kronans ägo av större delen av skogsmarken och har ej

funnit anledning till erinran mot den av nämnden verkställda saluvärderingen.

Då arrendatorn endast brukat egendomen sedan år 1935, äger han

icke hembudsrätt enligt 1929 års försäljningsförordning; styrelsen har emellertid

icke något att erinra mot att arrendatorn mot det uppskattade saluvärdet

medgives rätt förvärva lotten utan konkurrens med andra, sedan lotten

genom avstyckning frånskilts egendomen. Vid förda underhandlingar med

arrendatorn i detta hänseende vid dennes besök hos styrelsen under december

1939 har arrendatorn emellertid förklarat sig icke vilja erlägga det uppskattade

saluvärdet; därefter har han icke skriftligen låtit sig avhöra. Då

det uppskattade värdet med hänsyn till egendomens belägenhet och förhållandena

i övrigt måste anses fullt skäligt och spekulanter helt säkert vid ett

utbjudande av lotten skulle komma att uppträda, anser sig styrelsen böra

förorda, att lotten utbjudes till salu. För den händelse arrendatorn under den

närmaste tiden emellertid skulle komma till ändrad uppfattning, bör enligt

styrelsens mening hinder icke möta mot att anstånd till den 1 april 1940

medgives honom med att lämna besked, huruvida han vill förvärva lotten

till fastställt pris; styrelsen har delgivit arrendatorn denna sin mening genom

att tillställa honom en avskrift av förevarande skrivelse. För att möjliggöra

att lotten försäljes direkt till arrendatorn torde Kungl. Maj:t sålunda jämväl

böra utverka riksdagens bemyndigande att medgiva lottens försäljning till

arrendatorn samt att fastställa villkoren härför.

I fråga om de arrendatorn tillhöriga byggnaderna och anläggningarna vid

egendomen är att märka, att jordägaren är skyldig inlösa den elektriska anläggningen.

Såsom förut antytts äro de arrendatorn tillhöriga byggnaderna

icke av sådan beskaffenhet, att de böra göras till föremål för inlösen. Enligt

av domänintendenten under hand lämnad uppgift har arrendatorn icke

utfört sådana förbättringsarbeten vid egendomen, att han skäligen bör erhålla

särskild ersättning härför av kronan.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag, vilket synes behörigen tillgodose arrendatorns

intressen, har jag icke något att erinra. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

ej mindre att — sedan den lott av kronoegendomen 1

mantal Ede nr 1 i Västra Vingåkers socken av Södermanlands

län, som å en av förste lantmätaren A. W. Lodén år

1895 över egendomen upprättad karta utmärkts inom röda

kritlinjer, blivit genom avstyckning skild från egendomen

—- lotten må med ett saluvärde av 50,200 kronor utbjudas till

salu under hand enligt 15 § i förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m., under villkor, att lotten försäljes i befintligt skick

med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1941, att endast

kronan tillhöriga hus och anläggningar ingå i försäljningen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

9

att förbehåll göres för de jämkningar i gränser och areal,

som kunna befinnas erforderliga vid salulottens avskiljande

från stamfastigheten, att köpare tillförbindes att övertaga

allt ansvar för egendomens delaktighet i Kolsnaren—Virens

regleringsföretag, att, därest kronan nödgas till egendomens

arrendator utgiva ersättning för av denne å egendomen utförd

elektrisk anläggning samt verkställd höstplöjning, trädesbruk

och sådd, köparen skall gottgöra kronan vad kronan

i sådant hänseende erlagt, att innehavare av över lotten framdragna

elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna

kvarstående och nyttja desamma utan rätt för köparen

till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada

till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur, samt att kronan

förbehålles rätt att uppbära den husröteersättning, som

må påsynas egendomen vid avträdet,

än även att Kungl. Maj:t må, för den händelse arrendatorn

A. Corneliusson före den 1 april 1940 skulle förklara

sig villig förvärva lotten till angivna saluvärde, medgiva

lottens försäljning till Corneliusson och fastställa villkoren

härför.

4:o.

Alboga nr 2 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 V2 mantal Alboga nr 1 med de därunder lydande fastigheterna

Finnlyckan l1, Kalvtäppan 1\ Klockaretäppan 1\ Kvarntäppan 1\

Ladugårdstorpet l1, Ladugårdstäppan 1\ Stenhagstorpet Lilla l1 och Stenhagstorpet

21 i Drothems socken av Östergötlands län är för tiden intill den

14 mars 1941 utarrenderad till Östergötlands läns sinnesslöanstalt i två

arrendelotter, nämligen dels huvudgårdslotten mot en årlig avgäld av 3,050

kronor och dels en från egendomen genom en den 1 juli 1931 fastställd

lantmäteriförrättning avstyckad lott Alboga l3 (Långelöt) mot en årlig avgäld

av 250 kronor. Efter vederbörliga sammanläggningar redovisas för

närvarande kronoegendomen i dess helhet i jordregistret under beteckningen

1 V2 mantal Alboga 21.

Med hänvisning till det alltmer framträdande behovet för sinnesslöanstalten

att för framtiden kunna disponera över egendomen har Östergötlands

läns landstings förvaltningsutskott i skrivelse till vederbörande domänintendent

den 29 september 1936 förhört sig angående möjligheterna för landstinget

att få förvärva egendomen med äganderätt. Med anledning härav

förordnade domänstyrelsen — efter hörande av styrelsens lokalförvaltning

— om saluvärdering av egendomen på landstingets bekostnad. Uppskatt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ningsförrättning å egendomen Ilar i vederbörlig ordning hållits den 9 juli

1937. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet

hörande handlingar inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen cirka 3 kilometer från Söderköping, har enligt

ett av lantmäterikontoret den 18 januari 1940 utfärdat jordregisterutdrag

i areal 218.140 hektar, därav 60.760 hektar utgöra tomt och åker, 0.285

hektar äng och 157.089 hektar avrösningsjord. Åkerjorden består av dels

lerjord och dels dungjord. Ängen utgöres av dikesrenar och gärdesbackar.

Betes- och skogsmarken lämnar tillräckligt bete.

Av de kronan tillhöriga byggnaderna å egendomen är en arbetarbostad

för två familjer nybyggd. Arrendatorsbostaden och magasinet äro i medelgott

stånd. Ladugården, logen och övriga byggnader äro gamla samt i behov

av om- eller nybyggnad. En del anläggningar å egendomen tillhöra

sinnesslöanstalten. Egendomen äger andel i Hammarkinds häradsallmänning.

Enligt särskilda bestämmelser i det för egendomen gällande arrendeavtalet

har C. W. Svensson förbehållits rätt bruka och bebo lägenheten Stenhagen

mot erläggande till arrendatorn av egendomen av en årlig avgäld av 10

kronor. Byggnaderna å lägenheten, boningshus och uthus, tillhöra Svensson.

Taxeringsvärdet å egendomen utgör 92,800 kronor, därav 70,000 kronor

utgöra jordbruksvärde och 22,800 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnämnden har föreslagit egendomens försäljning i två lotter,

av vilka den ena ungefärligen motsvarar lägenheten Stenhagen och

den andra återstoden av egendomen. Sedan bemälde Svensson hos nämnden

gjort framställning örn tillstånd att friköpa lägenheten Stenhagen, har uppskattningsnämnden,

som ansett framställningen böra bifallas, föranstaltat

om erforderlig avstyckning från egendomen, varefter lägenheten vid lantmäteriförrättning

den 19 januari 1940, som handlagts av distriktslantmätaren

N. Rasmuson, för bostadsändamål avstyckats från egendomen. Styckningslotten,

vars läge och gränser närmare framgå av en av Rasmuson

år 1937 upprättad avstyckningskarta, har en areal av 0.2521 hektar tomt och

åker. Lotten har av uppskattningsnämnden saiuvärderats till 285 kronor.

Egendomen i övrigt har uppskattningsnämnden i sitt slutliga förslag i ärendet

ansett böra försäljas i en salulott till Östergötlands läns landsting. Lotten,

som har en areal av cirka 2 1 7.8879 hektar, därav 60.5139 hektar tomt

och åker, 0.285 hektar äng och 157.089 hektar avrösningsjord, har av uppskattningsnämnden

saiuvärderats till 120,000 kronor, varav för skogsmark

med växande skog 61,300 kronor. Arrendevärdet av till lotten hörande inägor

har av nämnden under förutsättning av att erforderliga byggnadsarbeten

bomme till utförande beräknats till 3,170 kronor.

Svensson har förklarat sig villig att förvärva styckningslotten mot det

föreslagna saluvärdet.

Sedan domänstyrelsen i skrivelse till landstinget den 4 september 1939

förhandsvis lämnat landstinget tillfälle inkomma med yttrande över den av

uppskattningsnämnden framlagda saluvärderingen av egendomen, har landstinget,

som av formella skäl vore förhindrat omedelbart bevilja de för förvärv

av egendomen erforderliga medlen, vid sammanträde den 7 september

1939 beslutat bemyndiga förvaltningsutskottet att med kronan träffa preliminär

överenskommelse örn köp av egendomen inom ramen av de av uppskattningsnämnden

för egendomens försäljning föreslagna villkoren. Vid

underhandlingar, som i anslutning härtill förts med representant för landstinget,

har landstinget förklarat sig villigt att förvärva egendomen med

undantag av lägenheten Stenhagen på de av uppskattningsnämnden före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IVO.

11

slagna villkoren samt hemställt, att åtgärder måtte vidtagas av domänstyrelsen

för köpets avslutande snarast möjligt.

Sedan sinnesslöanstalten i skrivelse till landstinget den 4 juli 1939 framhållit,

att iordningställande av den gamla ladugården å egendomen i sådant

skick, att den motsvarade numera uppställda hygieniska krav, icke syntes

vara möjligt samt att det ur ekonomisk synpunkt vore av största vikt för

landstinget att anstalten fortfarande finge utan hinder från hälsovårdsmyndigheternas

9ida fullgöra de avsevärda mjölkleveranser till landstinget, som

för närvarande ägde rum från egendomen, har landstinget anslagit 30,000

kronor av lånemedel att disponeras för uppförande av ny ladugård å egendomen.

Härefter har sinnesslöanstalten i framställning till domänstyrelsen

den 19 december 1939 under åberopande av att uppgörelse förhandsvis

kunnat träffas örn landstingets förvärv av egendomen hemställt, att domänstyrelsen

måtte snarast möjligt medgiva utsyning från egendomens skogsmark

av för uppförande av ladugårdsbyggnaden erforderligt virke, så att

byggnadsarbetena kunde igångsättas under år 1940.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser styrelsen egendomen böra

försäljas på sätt av uppskattningsnämnden föreslagits. De beräknade saluvärdena

för bostadslägenheten Stenhagen och egendomen i övrigt kunna av

styrelsen lämnas utan erinran. Då riksdagens medverkan torde vara erforderlig

för genomförande av försäljningen till landstinget, synes försäljningsärendet

lämpligen böra i ett sammanhang avgöras av statsmakterna. Styrelsen

får meddela, att styrelsen medgivit landstinget att i avvaktan på försäljningens

genomförande erhålla utsyning från egendomens skogsmark för

uppförande av den nya ladugårdsbyggnaden å egendomen intill 1,200 kubikmeter,

rotstående skog, under förutsättning att landstinget, därest försäljning

av egendomen på föreslagna villkor icke skulle komma till stånd, ersätter

kronan värdet av de utsynade virkeskvantitetema.

Domänstyrelsen har sedermera överlämnat ett utdrag av landstingets förvaltningsutskotts

protokoll, varav inhämtas att förvaltningsutskottet den 22

januari 1940 beslutat för landstingets del godkänna det med domänstyrelsen

preliminärt träffade försäljningsavtalet. Vidare har styrelsen överlämnat en

av distriktslantmätaren Rasmuson upprättad karta över förut omförmälda

styckningslott, enligt vilken denna har en areal av 0.2521 hektar samt införts

i jordregistret under beteckningen Alboga 22.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag har jag ingen anledning till erinran. DepartementsJag

hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronoegendomen 1 V2 mantal Alboga nr 2 i Drothems

socken av Östergötlands län må i befintligt skick med tillträdesrätt

för köpare räknat från den 14 mars 1940 försäljas

i följande två lotter, nämligen

dels jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. den

från egendomen avstyckade fastigheten Alboga 22 (Stenhagen)

örn 0.2521 hektar mot ett saluvärde av 285 kronor, var
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

av 35 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckningskostnader,

med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för Carl

Wiktor Svensson,

dels ock egendomen i övrigt mot ett saluvärde av 120,000

kronor till Östergötlands läns landsting, för vilken försäljning

i övrigt skola gälla följande villkor, nämligen att endast

kronan tillhöriga å salulotten befintliga byggnader och anläggningar

ingå i försäljningen, att, därest -— i enlighet med

av domänstyrelsen lämnat medgivande — utsyning av för

uppförande av ny ladugård å egendomen erforderligt virke

erhållits av landstinget från egendomens skogsmark,

nämnda virkesparti skall ingå i försäljningen, att det mellan

kronan och Östergötlands läns sinnesslöanstalt gällande

arrendeavtalet om egendomen skall upphöra att gälla från

och med tillträdesdagen, därvid samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn,

med undantag för eventuella anspråk på oguldna

arrendeavgälder och skatter, skola anses vara reglerade

genom försäljningen, att köpeskillingen må av landstinget

erläggas enligt bestämmelserna i 21 § och 22 § B i

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176), att i övrigt föreskrifterna

i samma förordning i tillämpliga delar skola gälla vid

försäljningen, samt att köparen såsom ägare av den försålda

fastigheten medgiver vattenfallsstyrelsen för Kungl. Majit

och kronan såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs 22

rätt att dels kostnadsfritt för all framtid bibehålla en över

den försålda fastigheten framdragen högspänningsledning,

dels borttaga för ledningen hinderliga för ledningens säkerhet

farliga träd och buskar med skyldighet för vattenfallsstyrelsen

att ersätta därvid uppkommande skada och intrång, dels

ock för vattenfallsstyrelsens personal erhålla obehindrat tillträde

till den försålda fastigheten för ledningens tillsyn och

underhåll samt reparation av densamma, därvid möjligen

uppkommande skada skall av vattenfallsstyrelsen ersättas;

skolande i fråga om sagda rättigheter vidare gälla, alt de träd

och buskar, som fällas för ledningens bibehållande, skola

tillhöra ägaren av den försålda fastigheten och få av denne

tillvaratagas, att till säkerhet för nämnda upplåtelse inteckning

må meddelas i den försålda fastigheten, ävensom att,

innan sådan inteckning meddelats, ägaren av den försålda

fastigheten är skyldig att vid överlåtelse av fastigheten eller

del därav alltid göra förbehåll om beståndet härav och

förbinda ny ägare att vid överlåtelse även göra enahanda

förbehåll.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

13

5:o.

Stadsägorna nr 1705 och 2225 i Linköpings stad.

Förutvarande hospitalslägenheten Tredje jordskiftet, numera motsvarande

stadsägorna nr 1795 och 2225, i Linköpings stad är utarrenderad till den 14

mars 1943 mot en avgäld, som för arrendeåret 14 mars 1938—14 mars 1939

uppgick till 1,914 kronor 33 öre.

Sedan drätselkammaren i Linköping förhört sig hos domänstyrelsen rörande

möjligheten att få inköpa lägenheten samt jämväl dennas arrendator

sedan den 14 mars 1919, G. Arfelt, hos styrelsen anhållit att efter taxeringsvärdet

få förvärva lägenheten i dess helhet eller ock ett område om cirka 1

hektar av densamma, har lägenheten på domänstyrelsens föranstaltande saluvärderats

av vederbörande uppskattningsnämnd den 23 maj 1939. Av det

vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar

ävensom en av extra lantmätaren J. Stånggren år 1915 över lägenheten

upprättad karta med åtecknad arealbeskrivning inhämtas bland annat

följande.

Lägenheten har efter expropriation från densamma av mark till statens

järnvägar för framdragande av ett dubbelspår en areal av 21.1188 hektar, huvudsakligen

åker. Åkerjorden är täckdikad samt befinner sig i god växtkraft.

Kronan äger icke några byggnader å lägenheten. Arrendatorn Arfelt äger

å lägenheten följande hus, nämligen ladugård, loge, redskapshus med vagnbod

med mera, hemlighus och vedbod, samtliga i gott stånd. Brandförsäkringsvärdet

å byggnaderna utgör 24,000 kronor.

Lägenheten är åsatt ett taxeringsvärde av 70,000 kronor, därav 40,000 kronor

jordbruksvärde samt 30,000 kronor tomt- och industrivärde.

Uppskattningsnåmnden har föreslagit, att lägenheten i sin helhet försåldes

till Linköpings stad. Nämnden har därvid åsatt lägenheten ett saluvärde av

370.000 kronor, i runt tal motsvarande ett pris av 1 krona 75 öre per kvadratmeter,

samt ansett skäligt att, därest lägenheten bleve försåld till staden,

kronan gottgjorde arrendatorn Arfelt med 5,000 kronor för en av honom å

lägenheten upptagen vattenbrunn samt för verkställd täckdikning, brytning

och bortforsling av sten ävensom för det till följd av arrendets upphörande

minskade värdet av Arfelts byggnader å lägenheten.

Sedan domänstyrelsen i skrivelse till drätselkammaren i Linköping den 19

augusti 1939 tillkännagivit, att styrelsen vöre villig dels att förhandla med

Arfelt angående ersättning till denne i de av nämnden uppräknade hänseendena

och att själv bestrida härav föranledda utgifter, dels ock att hos statsmakterna

hemställa om försäljning av lägenheten till staden för en köpeskilling

av 370.000 kronor och på vissa i skrivelsen angivna villkor i övrigt, lia

stadsfullmäktige i Linköping vid sammanträde den 31 oktober 1939 godtagit

de av styrelsen föreslagna försäljningsvillkoren.

I ett mellan vederbörande domänintendent och Arfelt under förutsättning

av domänstyrelsens godkännande träffat avtal har Arfelt — mot det att han

vid arrendetidens slut den 14 mars 1943 skulle av styrelsen äga bekomma

5.000 kronor — avsagt sig rätten att gentemot styrelsen eller staden framställa

anspråk på ytterligare ersättning i av uppskattningsnämnden berörda

hänseenden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

I skrivelse den 20 december 1939 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid hemställt om medgivande att försälja

lägenheten till Linköpings stad på i huvudsak förut angivna villkor.

Med anledning av att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse

till Kungl. Ma,j:t den 5 december 1939 ifrågasatt, att för kronans räkning

skulle för utvidgning av Svea trängkårs kasernområde i Linköping förvärvas

viss del av den staden tillhöriga stadsägan nr 2122 för ett pris beräknat efter

2 kronor 50 öre per kvadratmeter, har domänstyrelsen sedermera med skrivelse

den 13 februari 1940 överlämnat en till styrelsen den 9 februari 1940

inkommen handling, varav framgår, att drätselkammaren i Linköping beslutat

föreslå stadsfullmäktige i staden att till kronan försälja ifrågavarande

markområde för nämnda pris. Under hänvisning härtill har domänstyrelsen

icke ansett hinder mota mot bifall till en av fortifikationsstyrelsen gjord

hemställan, att stadens godkännande av berörda försäljning till kronan föreskreves

såsom villkor vid försäljning till staden av stadsägorna nr 1795 och

2225.

Departements - chefen.

Mot den av domänstyrelsen föreslagna försäljningen till Linköpings stad

av stadsägorna nr 1795 och 2225 i staden har jag intet att erinra. Att till

försäljningen knyta ett särskilt villkor rörande det ifrågasatta markförvärvet

i Linköpings stad för kronans räkning anser jag icke erforderligt. Jag förutsätter

emellertid, att nämnda markförvärv låter sig genomföras enligt de

grunder, som föreslagits av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och som

tillstyrkts av drätselkammaren i staden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förutvarande hospitalslägenheten Tredje jordskiftet,

numera motsvarande stadsägorna nr 1795 och 2225, i Linköpings

stad må försäljas till staden för en köpeskilling av

370,000 kronor samt under villkor i övrigt, att lägenheten

överlåtes i befintligt skick med tillträdesrätt den 14 mars

1943 eller den tidigare dag, varom överenskommelse kan

träffas mellan staden och lägenhetens arrendator, att köpeskillingen

vid tillträdet kontant erlägges till vederbörande

länsstyrelse, som har att utfärda köpebrev å lägenheten, att

staden genom köpet inträder i kronans rättigheter och skyldigheter

gentemot vederbörande nyttjanderättshavare, dock

att staden fritages från skyldighet att till egendomens arrendator,

G. Arfelt, utgiva ersättning för en av honom å lägenheten

upptagen vattenbrunn samt för täckdikning, brytning

och bortforsling av sten ävensom för det till följd av arrendets

upphörande minskade värdet av Arfelt tillhöriga byggnader

å lägenheten, att staden ansvarar för alla på lägen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

15

heten efter tillträdesdagen belöpande onera och utskylder,

samt att staden ensam skall vidkännas kostnaderna för lagfart

å fånget och andra med köpet förenade utgifter.

6:o.

Stadsägorna nr 2272—2274 m. m. i Linköpings stad.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt Kungl.

Maj:ts prövning uppkommen fråga angående ordnandet av vissa rättsförhållanden

mellan kronan och Linköpings stad med avseende å ett antal områden

i staden. På uppdrag av Linköpings stad har distriktslantmätaren

S. Wolke verkställt viss utredning i ärendet, vars resultat sammanfattats i

en den 4 maj 1934 dagtecknad »Utredning rörande äganderätten till stadsägorna

n:ris 2271, 2272, 2273, 2274 och 2275, s. k. vederlagsjordar, inom

kvarteren Egypten och Eddan inom Domkyrkoförsamlingen i Linköpings

stad», över utredningen ha yttranden avgivits till domänstyrelsen av andre

domänfiskalen i tjänstememorial den 8 augusti 1938 och av kammarkollegiet

den 29 december samma år. Kammarkollegiet har bland annat åberopat

ett av kollegiets arkiv avgivet tjänstememorial.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

På av magistraten i Linköpings stad i skrivelse den 29 juli 1850 gjord ansökan

fastställde Kungl. Majit den 21 augusti 1850 ny stadsplan för staden i

enlighet med en av förste lantmätaren C. Wiman år 1850 upprättad plankarta.

För stadsplanens genomförande erfordrades utbyte av åtskilliga områden

mellan staden och vederbörande tomtägare. En betydande del av den

jord, som enligt den nya stadsplanen skulle utgöra tomter, gator och torg,

tillhörde Linköpings hospital. Omfattningen av hospitalets mark framgår

emellertid icke av den av Wiman upprättade beskrivningen till plankartan.

Kammarkollegiets arkiv har angående omfattningen av hospitalets markområden

upplyst följande.

Då klostren vid reformationstiden indrogos till kronan, blevo i många fall

deras fasta egendom och inkomster av tionde anslagna till hospitalen. I Linköping

hade redan omkring år 1300 funnits ett hospital. Dettas räkenskaper

från 1570- och början av 1600-talet upptaga såsom »spetalen ägor» vissa

markområden, vilka emellertid äro oklart angivna, exempelvis såsom »9 åkrar

i Munkgärdet»; ej heller med ledning av äldre kartor är det möjligt att klart

utsäga, vilka ägor som tillhörde hospitalet. Under tidernas lopp lära en del

ägor ha frångått och andra tillkommit hospitalet. En den 21 juli 1809

upprättad uppgift å hospitalets ägor finnes tillgänglig, vilken hänför sig till

en karta, som upprättats i samband med .storskifte åren 1773—1779 å Linköpings

stadsjord. Nämnda karta låg till grund även för den extra båtsmansroteringen

å privilegierad jord inom stadens rågång. Vid denna upptogs

arealen av hospitalsjorden till 141 tunnland 29 V2 kappland, därav 46

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

tunnland 6 V2 kappland åker, 35 tunnland 14 kappland äng och 60 tunnland

9 kappland hagmark.

Förrättning, avseende »reglering, så väl av vederlagsrätten för utvidgning

och anläggning av gator och allmänna platser i enlighet med nådigst fastställda

plankarta, som indelning av tomter på den genom samma karta bestämda

nya stadsdelen», påbörjades efter vederbörligt förordnande den 21

november 1854 av Wiman samt fortgick med åtskilliga avbrott under en följd

av år. Härunder träffades avtal såväl mellan staden och vederbörande tomtägare

som mellan dessa inbördes om utbyte av jord för stadsplanens genomförande.

Beträffande ordnandet av rättsförhållandet mellan staden och

hospitalet framgår av handlingarna i ärendet i huvudsak följande.

För att bereda staden mark till ett mindre torg och till vissa gator

samt lör att giva hospitalets nya tomter mera regelbundna områden framlade

Wiman vid ett sammanträde den 24 januari 1860 förslag om vissa jordbyten

mellan staden och hospitalet. Enligt förslaget skulle å ena sidan hospitalet

till staden avstå de lotter, som å en av Wiman åren 1854 och 1855 upprättad

karta med beskrivning funnos upptagna under litt. t, u, x, y och z och som

hade en sammanlagd areal av 18,628 kvadratalnar, och å andra sidan staden

till hospitalet överlämna de å samma karta med litt. ae, bc, ce, hb och de

betecknade lotterna, hela nya tomten nr 79 i S:ct Kors kvarter och en del av

tomten nr 64 i samma kvarter, eller tillhopa 19,628 kvadratalnar; tomten

nr 64 ingick visserligen även tidigare bland hospitalets ägor, men besittningsrätten

till densamma hade under form av stadfästad äganderätt tillhört enskilda

personer mot erläggande av tomtören och i samband med stadsplanens

genomförande exproprierats av staden. Genom att stadens bytesområden

hade en 1,000 kvadratalnar större areal än hospitalets skulle staden

anses ha erlagt såväl löseskilling för befrielse från erläggande av den årliga

tomtöresavgiften för tomten nr 64, en RD 40 öre RMt, som full ersättning för

att några smärre tomt- och gatudelar icke genast utan först i mån av nya

gators öppnande och gamla byggnaders undanröjande kunde få tillträdas

av hospitalet. I händelse förslaget genomfördes skulle hospitalet bland annat

komma att äga 10 tomter, nr 70—79, om tillhopa 66,220 kvadratalnar

eller 4 tunnland 23 9/25 kappland. Förslaget godkändes för Linköpings stads

vidkommande av magistraten i staden den 8 februari 1860. Härefter underställdes

detsamma för hospitalets räkning Kungl. Maj.ts prövning, därvid

hospitalssysslomannen, med vilken serafimerordensgillet instämde, tillika föreslog

att, då med tomtinnehavet enligt stadens byggnadsordning följde skyldighet

att stensätta de nya gatorna och att ha de nya tomterna bebyggda

inom viss tid samt fullgörandet av dessa skyldigheter syntes bli förenat med

stora kostnader för hospilalsfonden, tomterna skulle försäljas på offentlig

auktion under full äganderätt, men mot skyldighet för ägarna att i all framtid

till hospitalsfonden erlägga två kappar säd årligen, hälften råg och hälften

korn, för varje 1,000 kvadratalnar i areal samt för större eller mindre

delar i förhållande därtill. Sedan yttrande över förslaget inhämtats från

domkapitlet — som endast påyrkade sådan ändring i detsamma, att den årliga

spannmålsavgiften skulle lösas efter medelmarkegångspris för länet —

biföll Kungl. Majit den 13 mars 1863 förslaget med den av domkapitlet förordade

ändringen.

Wiman erhöll jämväl vederbörligt förordnande att beträffande vissa äldre,

på hospitalets grund belägna gårdstomter dels å marken utvisa de gräns
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maits proposition nr 100.

17

regleringar, som dessa tomter behövde undergå så snart vissa i den nya

stadsplanen förutsatta gatuföretag komme till utförande, dels ock utvisa och

rörlägga de vederlagsdelar, som gårdarna eventuellt kunde få tillträda genast

för att underlätta gränsregleringarnas genomförande. Vid ett inför Wiman

nied anledning härav den 7 december 1863 hållet sammanträde förklarade

hospitalssysslomannen, att hinder icke mötte för ägarna av gårdarna

nr 10, 11, 13, 20—23 och 61—63 att omedelbart den 1 januari 1864 tillträda

vissa angivna vederlags- eller tillskottsområden till deras gårdar, varvid det

skulle åligga dem att, intill dess tomtregleringarna fullbordats, »provisionel»

inbetala vissa tomtören årligen till hospitalskassan.

I detta sammanhang må anmärkas, att de till Kungl. Maj:ts beslut den 13

mars 1863 hörande handlingarna oaktat vidtagna efterforskningar i riksarkivet,

Vadstena landsarkiv, domänstyrelsens arkiv och Linköpings läns

centrallasaretts arkiv icke kunnat påträffas.

Linköpings hospital tillhöriga fastigheter ha från 1876 års utgång indragits

till statsverket. Från vissa av vederlagsjordarna utgöras fortfarande

tomtören. Vid fastighetstaxeringarna har domänverket påförts skatt

Iliand annat för vederlagsjordarna.

För att tjäna till ledning vid en definitiv reglering av rättsförhållandena

mellan kronan och staden beträffande ifrågavarande områden har distriktslantmätaren

Wolke vidtagit utredning rörande verkställigheten av de i Kungl.

Maj.ts beslut den 13 mars 1863 samt lantmäteriprotokollet den 7 december

1863 avsedda åtgärderna. Av utredningen i denna del framgår bland annat

följande.

De mellan staden och hospitalet avtalade jordbytena ha i allmänhet blivit

verkställda, varefter de hospitalet tillfallna tomterna försålts. Hospitalet har

likväl icke tillträtt området litt. ce örn 166.0 kvadratmeter, motsvarande en

del av stadsägan nr 2271, Ej heller har staden tillträtt lotterna litt. x och z

i deras helhet, sålunda icke vare sig ett område litt. xc örn 330.0 kvadratmeter

av tomterna nr 22, 23 och 61 eller en del örn 209.3 kvadratmeter av

området litt. zb, vilket område motsvarar forna tomten nr 9 inom S:ct Kors

kvarter. Wolke har ansett skäligt att staden beredes ersättning av statsverket

för den areal, varmed de av staden icke tillträdda områdena överstiger arealen

av det av hospitalet icke tillträdda området, eller alltså för (| 330.0 +

209.3 =] 539.8 — 166.0 =) 373.3 kvadratmeter, enär statsverket sedan hospitalsjordens

indragning förfogat över ifrågavarande areal och alltjämt uppbär

tomtöresavgifter för densamma. Wolke bar vidare meddelat, att området litt.

xb av föreslagna Södra Kyrkogatan, motsvarande stadsägan nr 2275, åtminstone

sedan år 1881 nyttjats av ägare till tomten nr 23 men icke veterligen

av staden försålts eller upplåtits under nyttjanderätt till denne.

Beträffande omförmälda vederlags- och tillskottsområden av hospitalsjord

till vissa gårdar har Wolke ansett, att den av hospitalssysslomannen vid sammanträdet

den 7 december 1863 avgivna förklaringen, att desamma skulle

överlåtas på vederbörande gårdsägare utan annan ersättning än tomtören,

uppenbarligen förutsatte, att 1850 års stadsplan skulle genomföras och att

gårdsägarna bland annat i fråga örn bebyggelsen skulle underkasta sig det

omak, som tomtregleringen medförde. Stadsplanen hade emellertid ändrats

innan tomtregleringen genomförts eller åtgärder därför vidtagits av gårdsägarna.

Sålunda hade tomterna nr 23, 62 och 63 icke reglerats i överensstämmelse

med det därom uppgjorda förslaget. På grund härav och då

Wildnu till riksdagens protokoll Wiil). 1 sami. Nr 100. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

hospitalssysslomannens förklaring för övrigt icke syntes ha varit föremål för

myndighets stadfästelse, syntes de nuvarande ägarna av gårdarna nr 23, 62

och 63 icke vara tillförsäkrade vare sig äganderätt eller ständig besittningsrätt

till respektive områden, utan dessa syntes fortfarande höra till hospitalsjorden

eller alltså numera statsverket. Ifrågavarande vederlagsjordar hade

arealer av respektive 1,842, 523 och 1,070 kvadratalnar och motsvarade numera

respektive stadsägorna nr 2274, 2273 och 2272.

Gårdarna nr 23, 62 och 63 motsvaras nu av respektive tomterna nr 2, 4 och

5 i kvarteret Eddan vilka samtliga ägas av Linköpings stad. Enligt nyare

arealuppgifter ha stadsägorna nr 2274, 2273 och 2272 arealer av respektive

682, 184 och 386 kvadratmeter.

Beträffande ordnandet av ifrågavarande rättsförhållanden mellan kronan

och Linköpings stad har kammarkollegiet bland annat anfört, att hinder

icke syntes finnas att genom nytt avtal såväl ändra jordbytena som genomföra

en reglering enligt nu gällande stadsplan av de oreglerade tomterna.

Inom domänstyrelsen har härefter upprättats ett förslag till avtal mellan

kronan och staden, i vilket — efter en sammanfattning av det här ovan återgivna

händelseförloppet rörande utbytet av jord mellan hospitalet och staden

(punkterna 1 och 2 i förslaget) — förutsättningarna för och innehållet i

överenskommelsen angivas sålunda:

»3.

Med hänsyn till dels den omständigheten att 1850 års stadsplan blivit

ändrad, innan tomtregleringen genomförts, och dels önskvärdheten att

bringa klarhet i rättsförhållandena med avseende å de vederlagsområden,

som beröras av nu erforderlig bebyggelse, skall överenskommelsen mellan

Kronan och Staden omfatta följande sålunda beskrivna områden:

Stadsägan nr 2271, omfattande dels ett område av tomten nr 69, som

skulle ingå i Järntorgsgatan, dels ett tresidigt område emellan denna gata

och Djurgårdsgatan, som ingått i bytet mellan staden och hospitalet, området

litt. ce,

stadsägan nr 2272, motsvarande vederlagsjord örn 1,070 kvadratalnar till

gården nr 63,

stadsägan nr 2273 motsvarande vederlagsjord om 523 kvadratalnar till

gården nr 62,

stadsägan nr 2274 motsvarande vederlagsjorden om 1,842 kvadratalnar

till gården 23,

stadsägan nr 2275 motsvarande området litt. xb av föreslagna Södra

Kyrkogatan.

Enligt en av dåvarande distriktslantmätaren S. Wolke verkställd, den 4

maj 1934 dagtecknad utredning har fastställts

att staden och statsverket äga vissa bestämda områden av stadsägan nr

2271,

att statsverket äger stadsägorna n:ris 2272, 2273 och 2274 samt visst område

av Djurgårdsgatan emellan stadsägorna n:ris 2271 och 2272,

att staden äger stadsägan nr 2275 samt

att staden av statsverket har fordran för ej bekomna 330 kvadratmeter av

tomterna n:ris 22, 23 och 61 och 209.3 kvadratmeter av forna tomten nr 9

inom S:ct Kors kvarter, samt statsverket av staden för 166 kvadratmeter,

område litt. ce.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

4.

Kronan överlåter till Staden med den rätt Kronan därtill äger följande

områden, vilka från och med 1876 års ingång innehafts och alltjämt innehavas

av statsverket, nämligen stadsägorna n:ris 2272, 2273 och 2274 för en

köpeskilling, motsvarande de å dessa stadsägor satta taxeringsvärden, respektive

7,700, 3,700 och 10,200 kronor, tillhopa 21,600 kronor.

Därjämte förklara Kronan och Staden å ömse sidor

dels att de icke påfordra genomförande av det ursprungligen avsedda

jordabytet beträffande områdena litt. ce inom stadsägan 2271 och litt. xb,

motsvarande stadsägan 2275, dels att ifrågavarande båda områden skola

helt tillträdas av staden, dels ock att staden såsom gottgörelse för icke bekomna

områdena litt. xc, motsvarande 330 kvadratmeter av tomterna nr 22,

23 och 61, samt litt. zb, motsvarande 209.3 kvadratmeter av forna tomten nr

9 i S:ct Kors kvarter, vilken tomt redan år 1873 av Serafimerordensgillet

försåldes, erhåller jämkning i förenämnda köpeskilling med 6,600 kronor,

så att det belopp, som staden skall till kronan kontant gälda, kommer att

utgöra femtontusen (15,000) kronor.

5.

Staden äger tillträda dessa områden den 1 juli 1940, från vilken dag statsverkets

rätt till tomtören skall upphöra och staden skall vara skyldig gälda på

områdena belöpande fastighetsskatt.»

Domänstyrelsen har i sin skrivelse, under förmälan att styrelsen hemställt

om stadsfullmäktiges i Linköping yttrande över avtalsförslaget, hemställt

om bemyndigande att med staden träffa avtal angående ordnandet av ifrågakomma

rättsförhållanden i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda

förslaget. Härför syntes erfordras riksdagens medverkan.

Med skrivelse den 8 februari 1940 har domänstyrelsen härefter överlämnat

utdrag av stadsfullmäktiges i Linköping protokoll den 30 januari 1940. Av

protokollsutdraget inhämtas, att stadsfullmäktige godkänt omförmälda förslag

till avtal mellan kronan och staden.

Även jag finner det önskvärt, att ifrågavarande tämligen oklara rättsförhållanden

mellan kronan och Linköpings stad med det snaraste regleras.

Detta torde, såsom domänstyrelsen och jämväl kammarkollegiet förutsatt,

kunna ske genom nytt avtal, jämväl i den mån ändring härigenom göres i

det mellan Linköpings hospital och staden tidigare ingångna och av Kungl.

Majit den 13 mars 1863 fastställda bytesavtalet. Den av domänstyrelsen förordade

regleringen innebär, att å ena sidan staden skulle erhålla äganderätt

till området litt. ce av stadsägan nr 2271, vilken lill återstående delen redan

äges av staden, ävensom till stadsägorna nr 2272—2274, vilka utgöra vederlagsjordar

till staden tillhöriga tomterna nr 2, 4 och 5 i kvarteret Eddan,

medan å andra sidan staden skulle behålla området litt. xb, som motsvarar

stadsägan nr 2275. Då förslagets genomförande synes mig ägnat att befordra

ordning i fastighetsförhållandena samt jag icke har någon anledning till

erinran vare sig mot den föreslagna köpeskillingen för stadsägorna nr 2272—

2274 eller mot det belopp, varmed staden på anförda skäl skulle erhålla

Departementschef''en.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

jämkning i densamma, anser jag mig böra tillstyrka, att rättsförhållandena

ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad domänstyrelsen föreslagit.

Med hänsyn till osäkerheten i fråga örn rättsförhållandena vill jag förorda,

att i köpeavtalet intagas uttryckliga förbehåll dels att, därest lagfart å vederlagsjordama

för staden icke skulle kunna beviljas, denna omständighet

icke må åberopas såsom grund för talan örn åläggande för kronan att tillhandahålla

åtkomsthandlingar till desamma samt ej heller för talan om

återgång av köpet, avdrag å köpeskillingen eller skadestånd i annan form,

dels ock att kronan i övrigt icke ikläder sig annan hemulsskyldighet än återbäring

av köpeskillingen. För ärendets avgörande torde, såsom domänstyrelsen

förutsatt, erfordras riksdagens medverkan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att ett ordnande av rättsförhållandena mellan kronan och

Linköpings stad med avseende å vissa Linköpings hospital

förut tillhöriga och numera till kronan indragna områden i

Linköpings stad må ske i huvudsaklig överensstämmelse

med omförmälda, av domänstyrelsen uppgjorda avtalsförslag

med däri av mig förordade tillägg.

7 :o.

Mjärdevi Berggård nr 12 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Mjärdevi Berggård 12l i Högstads socken av

Östergötlands län är utarrenderad för tiden från den 14 mars 1932 till den

14 mars 1952 mot en årlig avgäld av 2,480 kronor.

I framställning till domänstyrelsen den 7 mars 1939 anhöll egendomens

arrendator, Carl Johansson, att få inköpa egendomen. Sedan domänintendenten

i länet i avgivet yttrande över framställningen tillstyrkt densamma,

bland annat enär ny ladugård måste uppföras å egendomen, anmodade domänstyrelsen

den 5 april 1939 domänintendenten att föranstalta örn uppskattningsförrättning

i vederbörlig ordning för framläggande av fullständigt

förslag till försäljning av egendomen till arrendatorn. Dylik förrättning har

därefter hållits å egendomen den 16 juni 1939. Av det därvid förda protokollet

jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av kommissionslantmätaren

G. W. Muntzing år 1908 över egendomen upprättad karta inhämtas

i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Skänninge och 3 kilometer

från Högstads järnvägsstation och vars ägor äro utlagda i fyra skiften, har enligt

uppskattningsprotokollet, med undantag av försålda lägenheten Hagtorpet

nr 1 (Mjärdevi Berggård 122), en areal av 59.5060 hektar, varav 35.7980 hektar

tomt, trädgård och åker, 0.0150 hektar äng, 22.0710 hektar avrösningsjord

samt 1.6220 hektar impediment. Åkerjorden, som är fullständigt täckdikad,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100-

21

utgöres av dels lermylla, dels vattensjuk mulljord och dels mager sandjord.

Såsom framgår av arealuppgiften är ängsmarken obetydlig. Betesmarken

är delvis bevuxen med skog. Egendomens skogsmark ingår i arrendeupplåtelsen.

Av den årliga skogsavkastningen erhåller arrendatorn för egendomens

behov en utsyning av 20 m3 fast mått årligen. Egendomen äger del i

häradsallmänning. A de i arrendet ingående delarna av egendomen finnas

icke några torp eller lägenheter.

Av kronan tillhöriga byggnader å egendomen är den gamla längan av det

i vinkel uppförda boningshuset i behov av ombyggnad, varjämte ny ladugård

måste uppföras å egendomen. Övriga kronan tillhöriga byggnader äro i

gott Stånd. Den nya längan av boningshuset jämte ytterligare fyra byggnader

och tre hönsgårdar tillhöra arrendatorn. Den elektriska anläggningen

å egendomen tillhör likaledes arrendatorn. Vattentillgången är god. Egendomen,

som är väl hävdad, har del i »Mjärdevids dikningsföretag av år

1934».

Taxeringsvärdet är 51,900 kronor, varav 48,200 kronor jordbruksvärde och

3.700 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat egendomen till 63,400 kronor,

varav ett belopp av 12,000 kronor utgör värdet av skogsmark och växande

skog enligt vederbörande jägmästares värdering. Nämnden har tillstyrkt, att

egendomen försåldes med liembudsrätt för nuvarande arrendatorn.

Domänstyrelsen har den 13 oktober 1939 icke funnit något att erinra emot

berörda av jägmästaren verkställda värdering, vari icke ingår ett å styrelsens

skogskarta över egendomen med III betecknat skogsskifte.

Arrendatorn Johansson har den 30 november 1939 skriftligen förklarat sig

villig inköpa egendomen för 63,400 kronor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha i därefter avgivna yttranden

icke haft något att erinra emot saluvärderingen. Enligt jägmästaren

borde berörda med III betecknade skogsskifte i förra sockenallmänningen

Gullstigen bibehållas i kronans ägo för att i framtiden ingå i ett större sammanhängande

skogsområde.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag om egendomens

försäljning. Vid ett bibehållande av egendomen i kronans ägo måste nämligen

betydande kostnader nedläggas flir ny- och ombyggnad av egendomens

ladugård och boningshus. Vid försäljningen bör emellertid ifrågavarande

skogsskifte, vilket å den av Muntzing upprättade kartan är betecknat med

ägofigurerna nr 32 och 33, undantagas; styrelsen har under hand från domänintendenten

inhämtat, att nämnda i arrendet ingående skogsskifte jämväl

enligt nämndens förslag vore avsett att undantagas vid försäljningen samt

att arrendatorns skriftligen avgivna förklaring att inköpa egendomen avsåge

egendomen med undantag av skogsskiftet. Styrelsen har vidare uppmärksammat,

att nämnden vid uppgivandet av egendomens areal icke avdragit

arealen av ett från arrendet undantaget område örn 596 kvadratmeter,

som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 februari 1924 upplåtits till Göstrings

härads väghållningsskyldige för vägomläggning. Enär nämnda område enligt

kartan utgöres av avrösningsjord och, i likhet med skogsskiftet, icke ingått

i den av jägmästaren verkställda värderingen, har styrelsen emellertid

icke något att erinra emot det egendomen i övrigt åsätta saluvärdet.

Med hänsyn till den årliga arrendeavgiftens storlek samt den omständigheten,

att arrendatorn Johansson endast innehaft egendomen sedan den 14

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements
chefen.

mars 1932, torde hembud, såsom nämnden föreslagit, i författningsenlig ordning

icke kunna beredas arrendatorn. Styrelsen har dock icke något att

erinra emot att egendomen med undantag av skogsskiftet försäljes direkt till

arrendatorn, vilken väl hävdat densamma. För försäljningens genomförande

torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Jag biträder domänstyrelsens försäljningsförslag och hemställer alltså, att

Kungl. Majt måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen 1 mantal Mjärdevi Berggård

121 i Högstads socken av Östergötlands län genom avstyckning

frånskilts ett skogsskifte, vilket å en av kommissionslantmätaren

G. W. Muntzing år 1908 över egendomen

upprättad karta är betecknat med ägofigurerna nr 32 och 33,

egendomen i övrigt må för 63,400 kronor försäljas till egendomens

arrendator, Carl Johansson, på följande villkor, nämligen

att egendomen försäljes med tillträdesrätt för köpare å

dag, som bestämmes av domänstyrelsen, och i det skick, vari

egendomen vid tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga

hus och anläggningar ingå i försäljningen, att, därest

Johansson kommer att förvärva egendomen, samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan honom och

kronan, med undantag av eventuella anspråk på oguldna

arrendeavgälder och skatter, skola i och genom försäljningen

anses vara reglerade, att köpare ansvarar för de annuiteter

och övriga kostnader för egendomen berörande vattenavlednings-

och dikningsföretag, vilka belöpa å egendomen för tiden

efter tillträdesdagen, samt att bestämmelserna i förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom m. m. skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

8:o.

Mörby Kronogård nr 4 i Östergötlands län.

Kronoegendomen V2 mantal Mörby Kronogård 41 i Högstads socken av

Östergötlands län är utarrenderad för tiden till den 14 mars 1955 mot ett

årligt arrende, som för tiden till den 14 mars 1940 utgår med dels 18 hektoliter

vete, 55 hektoliter havre och 42 kilogram smör att lösas med penningar

efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa^ och dels

därutöver 665 kronor.

I skrivelse till domänstyrelsen den 8 augusti 1939 har egendomens arrendator,

Helge Svensson, anhållit att få utföra vissa byggnadsarbeten å egen
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 100.

23

domen eller att — därest styrelsen ansåge det vara förmånligare att försälja

egendomen — få inköpa densamma till i orten gängse pris. Sedan domänstyrelsen

med anledning härav — efter hörande av domänintendenten i

länet och vederbörande skogsstatstjänstemän — den 17 oktober 1939 anmodat

domänintendenten att föranstalta örn uppskattningsförrättning å egendomen

för framläggande av förslag till försäljning av densamma till arrendatorn,

har dylik förrättning i vederbörlig ordning hållits den 17 november

1939. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet

hörande handlingar samt en av extra lantmätaren J. Stånggren år 1910

över egendomen upprättad karta inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 8 kilometer från Mjölby, 12 kilometer från

Skänninge och 3 kilometer från Högstads järnvägsstation, har — sedan från

densamma försålts dels lägenheten Hagalund nr 1 (Mörby Kronogård 42) och

dels ett område för sammanläggning med lägenheten Fridensborg l1 — enligt

beskrivningen till nämnda karta en areal av 49.5196 hektar, varav 26.9426

hektar utgöra tomt och åker, 1.4610 hektar äng, 20.1960 hektar avrösningsjord

och 0.9200 hektar impediment. Egendomens ägor äro förlagda i två skiften,

hemskiftet och det 5 kilometer därifrån belägna s. k. allmänningsskiftet. Åkerjorden,

som består av stenbunden sandmylla på dels sand- och dels örbotten,

är täckdikad enligt plan. Ängen utgöres av gärdesbackar, vilka delvis uppodlats.

Av egendomens skogsmark har ett område om 10.63 hektar utlagts till

betesmark. Återstoden av skogsmarken, däribland allmänningsskiftet, är undantagen

från arrendeupplåtelsen. Arrendatorn äger för egendomens behov

erhålla utsyning av 10 kubikmeter fast mått årligen. Egendomen äger del i

häradsallmänning.

Egendomens byggnader, vilka tillhöra kronan, äro i medelgott stånd. Boningshuset,

som efter Mörby bys skifte uppfördes av gammalt virke, kan

emellertid icke sägas motsvara nutida fordringar; grunden till detsamma

har sjunkit på ena gaveln, och byggnaden behöver ombonas. Beträffande arrendatorns

begäran om uppförande av en arbetarbostad må framhållas, att

fastighetens inägor endast omfatta omkring 27 hektar. Egendomen är ej

elektrifierad.

Taxeringsvärdet är 34,600 kronor, varav 31,900 kronor jordbruksvärde

och 2,700 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnåmnden har tillstyrkt försäljning av egendomen med undantag

av allmänningsskiftet till arrendatorn Svensson, vilken väl hävdat densamma.

Nämnden har saluvärderat egendomen till 43,700 kronor, varav

9,400 kronor utgör värdet av skogsmark och växande skog enligt vederbörande

jägmästares värdering.

Domänstyrelsen har den 3 januari 1940 lämnat berörda av jägmästaren

verkställda värdering utan erinran. Allmänningsskiftet, vilket icke ingår i

värderingen, vore avsett att bibehållas i kronans ägo för att ingå i ett blivande

större skogskomplex.

Arrendatorn Svensson har skriftligen förklarat sig villig att inköpa egendomen

för 43,700 kronor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia i yttranden den 8 och

9 februari 1940 icke haft något alt erinra emot nämndens försäljningslorslag.

I skrivelse den 15 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Departements
chefen.

Styrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag om försäljning av egendomen

med undantag av allmänningsskiftet, som å kartan betecknats med

ägofiguren nr 56 och har en areal av 2.23 hektar. Därest egendomen skulle

bibehållas i kronans ägo, torde det bliva nödvändigt att nedlägga betydande

kostnader för modernisering av dess byggnader. Det åsätta saluvärdet kan

av styrelsen lämnas utan erinran. Styrelsen har icke heller något att erinra

emot egendomens försäljning med hembudsrätt enligt 1929 års försäljningsförordning

för arrendatorn Svensson, vilken innehaft egendomen sedan år

1924, före vilken tid egendomen alltsedan år 1894 brukats av Svenssons fader

och broder. Med hänsyn till arrendeavgiftens storlek torde riksdagens

medverkan vara erforderlig för försäljningens genomförande.

Med biträdande av domänstyrelsens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att — sedan från kronoegendomen % mantal Mörby Kronogård

41 i Högstads socken av Östergötlands län avstyckats ett

skogsskifte, vilket å en av extra lantmätaren J. Stånggren år

1910 över egendomen upprättad karta betecknats med ägofiguren

nr 56 -— egendomen i övrigt må med ett saluvärde

av 43,700 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni

1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m., med hembudsrätt jämlikt 9 § i förordningen

för egendomens arrendator, Helge Svensson, samt under villkor

i övrigt, att egendomen försäljes med tillträdesrätt å dag,

som bestämmes av domänstyrelsen, och i det skick, vari

egendomen vid tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga

hus och anläggningar ingå i försäljningen, att, därest

Svensson kommer att förvärva egendomen, samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan honom och

kronan, med undantag av eventuella anspråk på oguldna arrendeavgälder

och skatter, skola i och genom försäljningen

anses vara reglerade, samt att köparen ansvarar för å egendomen

för tiden efter tillträdesdagen belöpande annuiteter

och övriga kostnader för egendomen rörande torrläggningsföretag.

9:o.

Olovstorp nr 1 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Olovstorp nr 1 i Viby socken av Östergötlands

län är för -tiden intill den 14 mars 1956 utarrenderad till Carl Orest mot en

arrendeavgift, som utgår med dels 18 hektoliter vete, 50 hektoliter havre

och 107 kilogram smör att lösas med penningar efter senast för länet fastställda

pris enligt litt. A i markegångstaxan och dels därutöver 655 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 100.

25

1 skrivelse till domänstyrelsen den 12 augusti 1939 har arrendatorn av

egendomen dels anmält, att med hänsyn till numera gällande bestämmelser

för lantarbetare omedelbart erfordrades tillbyggnad till den nuvarande arbetarbostaden

å egendomen jämte uppförande av nytt uthus till bostaden,

ävensom att nytt hönshus för arrendatorns behov behövde uppföras, dels ock

framhållit angelägenheten av att åtgärder vidtoges för tillfredsställande torrläggning

av egendomens åkermark. Arrendatorn har tillika — under framhållande

av att egendomen under mer än 50 år arrenderats av honom och hans

fader — meddelat, att han vore spekulant å egendomen, därest domänstyrelsen

vid angivna förhållanden ansåge försäljning av egendomen böra ske.

Sedan domänstyrelsen inhämtat yttranden över berörda framställning från

styrelsens lokalförvaltning, förordnade domänstyrelsen i skrivelse till vederbörande

domänintendent den 2 september 1939 om uppskattningsförrättning

å egendomen, därvid förslag till dennas försäljning till arrendatorn skulle

framläggas. Den 17 november 1939 har dylik förrättning i vederbörlig ordning

hållits å egendomen. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte

övriga till ärendet hörande handlingar samt en av extra lantmätaren J.

Stånggren år 1914 över egendomen upprättad karta inhämtas i huvudsak

följande.

Egendomen är belägen omkring 15 kilometer från Skänninge och 3 kilometer

från Mantorps järnvägsstation. Efter det att från kronoegendomen

försålts lägenheterna Sjöhall (Olovstorp nr 3), Lilla Rödja och Karlstorp,

har densamma en areal av 37.671 hektar, därav 25.739 hektar utgöra tomt

och åker, 0.393 hektar äng, 9.82 hektar betesmark, 1.55 hektar skogsmark

och 0.169 hektar impediment. Åkerjorden består delvis av sandmylla på syrsandsbotten

och delvis av lerblandad sandjord på sandbotten. Ängen utgöres

av gärdesbackar. Skogsmarken betas. Skog finnes endast i ringa mängd.

Av kronans byggnader å egendomen äro magasinet och redskapshuset

byggda år 1939, boningshuset i gott och övriga byggnader i medelgott stånd.

Kronans byggnader äro brandförsäkrade för tillhopa 77,800 kronor. Ett

flertal byggnader ävensom den elektriska anläggningen å egendomen tillhöra

arrendatorn.

Egendomen besväras av odlingslån. Torp eller lägenheter finnas icke å

egendomen.

Egendomens taxeringsvärde utgör 35,200 kronor, därav 34,900 kronor utgöra

jordbruksvärde och 300 kronor värde av skogsmark med växande skog.

Uppskattningsniimnden har i anslutning till av domänstyrelsen meddelade

försäljningsdirektiv saluvärderat egendomen till 42,900 kronor, därav 350

kronor motsvarade värdet av skogsmark nied växande skog. Nämnden har,

under framhållande av att arrendatorn Carl Orest alltid hävdat egendomen

väl, tillstyrkt, att hans framställning örn tillstånd att förvärva egendomen

måtte tillmötesgås.

Arrendatorn Orest har skriftligen förklarat sig villig att för egendomen

erlägga den av nämnden föreslagna köpeskillingen.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia i avgivna yttranden i

ärendet förklarat sig kunna lämna det av uppskattningsnämnden framlagda

förslaget örn försäljning av egendomen utan erinran.

I .skrivelse den 15 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid förklarat, att styrelsen i likhet med upp
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Departementschefen.

skattningsnämnden ansåge, att egendomen borde försäljas med hembudsrätt

för egendomens nuvarande arrendator. För försäljningens genomförande

vore riksdagens medverkan erforderlig.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag har jag intet att erinra och hemställer

alltså,

att kronoegendomen 1 mantal Olovstorp nr 1 i Viby socken

av Östergötlands län må med ett saluvärde av 42,900

kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.,

med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens

arrendator, Carl Orest, samt under villkor i övrigt, att egendomen

försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt å dag, som

domänstyrelsen bestämmer, därvid det för egendomen löpande

arrendeavtalet skall upphöra att gälla från och med tillträdesdagen,

att endast kronan tillhöriga hus och anläggningar

ingå i försäljningen, att kronan och arrendatorn icke

äga rätt att efter tillträdesdagen framställa ersättningsanspråk

mot varandra på grund av arrendekontraktet, med undantag

dock beträffande eventuellt oguldna arrendeavgälder

och skatter för egendomen, att köparen ansvarar för å egendomen

för tiden efter tillträdesdagen belöpande utgifter för

torrläggningsföretag, samt att innehavare av elektriska ledningar,

som med vederbörligt tillstånd framdragits över egendomen,

äger rätt att bibehålla desamma utan rätt för köpare

till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada

till följd av föl-ändring, reparation eller tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

10 :o.

Stratomta nr 2 Norrgård i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Stratomta nr 2 Norrgård i Törnevalla socken

av Östergötlands län är för tiden till den 14 mars 1950 utarrenderad till Svea

Johansson mot en arrendeavgift, som för närvarande utgår med 2,560 kronor.

Sedan arrendatorn i framställning till domänstyrelsen den 12 juni 1937

framställt yrkande örn dels nybyggnad av manbyggnaden dels ock reparation

och modernisering av ladugårds- och logbyggnaderna å egendomen,

framförde domänintendenten i yttrande i ärendet vissa betänkligheter mot

nedläggande av de betydande kostnader, som ett utförande genom kronan av

berörda byggnadsarbeten skulle draga, samt föreslog, under förmälan att arrendatorn

förklarat sig vara spekulant å egendomen i befintligt skick, att

egendomen borde försäljas till arrendatorn. I anslutning härtill förordnade

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

27

domänstyrelsen den 31 januari 1938 om saluvärdering av egendomen. Uppskattningsförrättning

å egendomen har i vederbörlig ordning hållits den 19

augusti 1938. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till

ärendet hörande handlingar samt en av distriktslantmätare!! E. C. Blombergsson

år 1922 över egendomen upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen cirka 12 kilometer från Linköping och 2 kilometer

från Linghems järnvägsstation och vars ägor äro förlagda i två skiften,

har en areal av 84.886 hektar, därav 45.318 hektar åker, 2.498 hektar äng, 35.86

hektar avrösningsjord och 1.21 hektar impediment. Åkerjorden utgöres av

dels lermylla och dels sandmylla på ör- och grusbotten. Den är täckdikad

dåligt och utan plan. Ängs- och skogsmarken betas. Torp eller lägenheter

saknas å egendomen.

Ny manbyggnad erfordras å egendomen, varjämte den byggnad, som inrymmer

ladugård och lada, behöver moderniseras. Övriga byggnader å egendomen

äro i medelgott stånd. Byggnaderna, vilka tillhöra kronan, äro brandförsäkrade

för tillhopa 44,000 kronor.

Den elektriska anläggningen å egendomen tillhör arrendatorn.

Egendomens taxeringsvärde utgör 59,200 kronor, därav 51,100 kronor jordbruksvärde

och 8,100 kronor skogsvärde.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 juni 1907 har till Stratomta sanatorium

från egendomen avsöndrats och försålts ett område, lägenheten Björkliden,

omfattande å den av Blombergsson år 1922 över egendomen upprättade

kartan ägofigurerna nr 41 och 42 med en areal av 1.15 hektar. Därjämte

disponerar Östergötlands läns landsting — vilket driver sanatoriet

för obemedlade tuberkulossjuka — ett område av egendomen, som å kartan

omfattar ägofigurerna nr 38—40 och 43—50 med en areal av 2.787 hektar och

som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1922 upplåtits till landstinget,

så länge området användes för sjukhusets behov. Enligt särskilda

bestämmelser i gällande arrendeavtal för egendomen har dels sanatoriet för

sjukhusets behov förbehållits rätt att nyttja en å egendomen befintlig brunn

jämte vatten- och avloppsledningar, dels ock patienterna vid sjukhuset under

angivna villkor tillförsäkrats tillträde till egendomens skog. Enligt ett

av vederbörande jägmästare träffat avtal är ett område å utmarken till egendomen

om cirka 0.3 hektar intill den 14 mars 1940 upplåtet till Linghems

sportklubb för anläggning av bandybana mot en årlig avgäld av 15 kronor.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat vart och ett av egendomens båda

skiften för sig. Skiftet nr 1 eller hemskiftet har saluvärderats till 48,595 kronor,

därav för skogsmark med växande skog 5,850 kronor, samt skiftet nr 2

eller södra skiftet till 19,772 kronor, därav för skogsmark nied växande skog

9,810 kronor; saluvärdet för egendomen i dess helhet har av nämnden upptagits

till 68,370 kronor. Egendomen hade besiktigats av en representant

för statens jordnämnd, vilken härefter i skrivelse till domänintendenten förordat

överförande av skiftet nr 2 eller södra skiftet lill arrendeegnahemsfonden

under förutsättning, bland annat, att det hos fonden bokförda värdet av

skiftet finge upptagas lill ett belopp av högst 12,000 kronor. Arrendatorn

Svea Johansson hade emellertid i skrivelse till domänintendenten den 8 november

1938 framhållit, att hon av såväl praktiska som ekonomiska skäl icke

vore spekidant å egendomen i styckat skick, utan påyrkade att, därest hennes

framställning att få köpa egendomen i dess helhet icke kunde tillmötesgås,

få arrendera egendomen intill löpande arrendeperiods utgång, samt att

byggnadsbeståndet å egendomen snarast möjligt iordningställdes genom lero
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 100■

Departements
chefen.

nans försorg. Med hänsyn till å ena sidan de villkor, som av jordnämnden

uppställts för ett övertagande av skiftet nr 2, och å andra sidan att arrendatorn

förklarat sig villig att förvärva egendomen för det föreslagna saluvärdet,

ansåge nämnden en försäljning av egendomen i dess helhet till

arrendatorn vara ekonomiskt fördelaktigast för kronan och tillstyrkte därför

bifall till arrendatorns ansökning. Vederbörande köpare borde tillförbindas

att respektera de rättigheter, vilka tillförsäkrats Stratomta sanatorium.

I skrivelse till domänstyrelsen den 24 november 1939 har domänintendenten

framhållit önskvärdheten av att, därest egendomen skulle försäljas, överlåtelse

till sanatoriet samtidigt komme till stånd av det område, som enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1922 tillsvidare finge disponeras av

landstinget såsom utvidgning av sjukhusområdet.

Efter underhandlingar mellan domänstyrelsen och landstinget har detta

i skrivelse till styrelsen den 11 december 1939 inkommit med köpeanbud

å ifrågavarande område, lydande å 500 kronor.

Domänintendenten har härefter med hänsyn till föreliggande omständigheter

tillstyrkt, att området försåldes till landstinget mot angivna köpeskilling.

Samtidigt har domänintendenten meddelat, att enligt inhämtade uppgifter

från vederbörande förrättningslantmätare hinder enligt jorddelningslagen

icke syntes möta mot områdets avstyckning.

Vederbörande jägmästare har i yttranden i ärendet med instämmande av

överjägmästaren vitsordat de av arrendatorn anförda motiven mot en uppstyckning

av egendomen samt förordat försäljningen av egendomen i dess

helhet till arrendatorn på sätt av uppskattningsnämnden föreslagits. Vid försäljningen

borde förbehåll göras örn rätt för köparen av ett av kronan utstämplat

och försålt virkesparti (auktionspost nr 88/1938) att intill den 1 juni

1941 avverka och bortföra virkespartiet.

I skrivelse den 18 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

För egen del anser domänstyrelsen, att egendomen bör försäljas. I samband

därmed synes Stratomta sanatoriums behov av det till utvidgning av

sjukhusområdet jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1922 tillsvidare

upplåtna området av egendomen böra för framtiden säkerställas, vilket

med hänsyn till vad i ärendet förekommit lämpligen bör ske genom områdets

försäljning till landstinget mot den för området erbjudna köpeskillingen.

I likhet med uppskattningsnämnden finner styrelsen nuvarande arrendatorn

Svea Johansson, som sedan år 1932 arrenderat egendomen, och vilkens boskilde

make Birger Johansson dessförinnan sedan 1923 brukat densamma, i

enlighet med sin framställning i ärendet böra beredas möjlighet att förvärva

egendomen i övrigt med äganderätt. För genomförande av en dylik försäljning

i anslutning till bestämmelserna i 9 § i förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. lärer riksdagens

medverkan vara erforderlig.

Ehuru det synts önskvärt, att en del av ifrågavarande kronoegendom funnit

användning för upplåtelser till arrendeegnahem, vill jag med hänsyn till

byggnadsfrågans läge och vad i övrigt förekommit i ärendet icke motsätta

mig bifall till ifrågavarande försäljningsförslag. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

29

att kronoegendomen 1 mantal Stratomta nr 2 Norrgård i

Törnevalla socken av Östergötlands län må i befintligt skick

med tillträdesrätt räknat från den 14 mars 1940 försäljas i

två lotter, nämligen

dels till Östergötlands läns landsting mot en köpeskilling

av 500 kronor ett till landstinget jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

den 1 september 1922 tillsvidare upplåtet område om

cirka 2,787 hektar, vilket är närmare utmärkt inom röda

gränslinjer å en av distriktslantmätaren E. C. Blombergsson

år 1922 över egendomen upprättad karta samt omfattar ägofigurerna

nr 38—40 och 43—50 å kartan, under villkor i övrigt,

att köpeskillingen för området skall vid tillträdet kontant

erläggas till länsstyrelsen i länet, som har att utfärda köpebrev

å detsamma, att förbehåll göres för de jämkningar i

områdets gränser och areal, som må föranledas av avstyckningsförrättning,

saint att landstinget skall svara för kostnaderna

för områdets avskiljande genom avstyckning, lagfart

och övriga med köpet förenade utgifter,

dels ock egendomen i övrigt jämlikt förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. mot ett saluvärde av 68,370 kronor och med

hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens arrendator,

Svea Johansson, för vilken försäljning skola

gälla följande villkor i övrigt, nämligen att endast kronan

tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i densamma, att,

därest egendomen förvärvas av Svea Johansson, det mellan

kronan och henne gällande arrendeavtalet skall upphöra att

gälla från och med tillträdesdagen, därvid samtliga å arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan kronan och henne,

med undantag av eventuella anspråk på oguldna arrendeavgifter

och skatter, skola anses vara reglerade genom försäljningen,

att Stratomta sanatorium såsom innehavare av

den från egendomen avsöndrade lägenheten Björkliden jämte

utvidgning förbehålles rätt att nyttja en å egendomen befintlig

brunn jämte vatten- och avloppsledningar, utan rätt

för köparen till annan ersättning än för skada å mark eller

gröda, som föranledes genom framtida reparation å brunnen

eller ledningarna, att patienterna vid sanatoriet med iakttagande

av de ordningsföreskrifter, örn vilka överenskommelse

kan träffas mellan sanatoriet och köparen, tillförsäkras

rätt till tillträde lill egendomens skog, samt att köparen av

ett av kronan å egendomen utstämpla! och försålt virkesparti

(auktionspost nr 88/1938) förbehålles rätt att intill den

1 juni 1941 avverka och från egendomen bortföra virkespartict.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

11 :o.

Örminge Hovslagaregård nr 2 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Örminge Hovslagaregård 21 i Vårdsbergs socken

av Östergötlands län är utarrenderad för tiden till den 14 mars 1941 mot

en årlig avgäld av 1,370 kronor.

Arrende- och saluvärderingsförrättning har med anledning av den förestående

arrendeledigheten hållits å egendomen den 1 september 1938. Av

det därvid förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar

samt en av förste lantmätaren J. E. Linder år 1908 över egendomen upprättad

karta inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 11 kilometer från Linköping och 5 kilometer

från Vårdsbergs järnvägsstation och vars ägor äro förlagda i två skiften, har,

da arealen av dels den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1909 försålda

lägenheten Karlslund nr 1 och dels med vågrätt i anspråk tagen mark

icke medräknas, en areal av 53.2580 hektar, varav 28.5310 hektar åker och

tomt, 3.3950 hektar äng, 20.3980 hektar avrösningsjord samt 0.9340 hektar

impediment. Åkerjorden, som till större delen är täckdikad, utgöres av styv

ler- eller dungjord på lerbotten. Ängsmarken utgöres av s. k. sidvallsäng,

som betas. Av avrösningsjorden ha 6.97 hektar natur av betesmark. Å egendomen

finnes skog, av vars avkastning arrendatorn för egendomens behov

erhåller utsyning av 20 m3 fast mått årligen. Egendomen har icke del i allmänning.

Ä kvarvarande delar av egendomen finnas icke några torp eller

lägenheter.

Av åbyggnaderna är boningshuset gammalt och motsvarar ej nutida fordringar.

Övriga åbyggnader äro i medelgott stånd. Den elektriska anläggningen

å egendomen tillhör arrendatorn. Egendomen, som är väl hävdad, är delaktig

i Vårdsbergsåns regleringsföretag av år 1931.

Taxeringsvärdet är 42,400 kronor, varav 39,400 kronor jordbruksvärde

och 3,000 kronor skogsvärde.

Upp skattning snämnden har ansett att egendomen borde försäljas. Vid förnyad

utarrendering av egendomen syntes det nämligen bliva nödvändigt att

uppföra ny arrendatorsbostad å densamma. Nämnden åsatte egendomen ett

saluvärde av 50,000 kronor, varav 11,600 kronor för skogsmark och växande

skog enligt vederbörande jägmästares värdering. Arrendevärdet uppskattades

till 1,960 kronor. Framställning örn förvärvande av eget hem å egendomen

hade icke gjorts, och nämnden ansåge den ej heller lämplig för sådana

upplåtelser. Då nuvarande arrendatorn, Einar Isaksson, hävdat egendomen

väl, borde densamma försäljas med hembudsrätt för honom.

Genom beslut den 21 september 1939 har domänstyrelsen lämnat berörda

av jägmästaren verkställda värdering av skog och skogsmark utan erinran.

Vederbörande skogsstatstjänstemän ha i likhet med uppskattningsnämnden

ansett, att egendomen bör försäljas.

Arrendatorn Isaksson har skriftligen förklarat sig villig inköpa egendomen

för en köpeskilling, motsvarande det åsätta saluvärdet.

I skrivelse den 23 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

31

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag om egendomens

försäljning. Mot det åsätta saluvärdet synes icke vara något att erinra. Arrenderätten

till egendomen har den 15 mars 1932 överlåtits å nuvarande arrendatorn

Isaksson. Ehuru denne vid arrendeperiodens utgång den 14 mars

1941 icke innehaft egendomen mer än 9 år i följd och hembud i författningsenlig

ordning sålunda icke torde kunna beredas honom, har styrelsen icke

något att erinra emot att egendomen försäljes direkt till Isaksson, vilken väl

hävdat densamma. Med hänsyn såväl härtill som till storleken av egendomens

arrendevärde torde riksdagens medverkan vara erforderlig för försäljningens

genomförande.

Med biträdande av det föreliggande försäljningsförslaget hemställer jag, Departementsatt

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronoegendomen 1 mantal Örminge Hovslagaregård 21

i Vårdsbergs socken av Östergötlands län må för 50,000 kronor

försäljas till egendomens arrendator, Einar Isaksson, under

följande villkor, nämligen att egendomen försäljes med tillträdesrätt

för köpare den 14 mars 1941 i det skick, vari den viel

tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga hus och anläggningar

å egendomen ingå i försäljningen, att, därest arrendatorn

Isaksson kommer att förvärva egendomen, samtliga

på arrendekontraktet grundade rättsanspråk mellan honom

och kronan, med undantag av eventuella anspråk på

oguldna arrendeavgälder och skatter, skola i och genom försäljningen

anses vara reglerade, att, därest egendomen kommer

att förvärvas av annan än Isaksson samt kronan nödgas

till arrendatorn utgiva ersättning för av denne å egendomen

utförd elektrisk anläggning eller verkställd höstplöjning,

trädesberedning och sådd, egendomens köpare skall vara

skyldig gottgöra kronan, vad kronan i sådant hänseende utgivit,

att köpare ansvarar för å egendomen för tiden efter

tillträdesdagen belöpande annuiteter och övriga kostnader för

egendomen berörande vattenavledningsföretag, att innehavare

av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna

elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna

kvarstående å egendomen och nyttja desamma utan rätt för

köpare till annan ersättning än av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av

ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur,

samt att bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

12 :o.

Holmesberg nr 1 med Enaboda nr 1 i Jönköpings län.

Kronoegendomen 3/4 mantal Holmesberg l1 med utjorden Enaboda l1 i

Vetlanda socken av Jönköpings län är utarrenderad till den 14 mars 1940

mot en årlig avgäld av dels 18 hektoliter råg och 94 kilogram smör att lösas

med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa^

dels ock därutöver 375 kronor. För arrendeåret 14 mars 1939—

14 mars 1940 utgör arrendet 888 kronor 86 öre.

Kronojordstyckningssakkunniga förordade i utlåtande den 31 december

1930, att, då någon särskild anledning att behålla egendomen med dess jämförelsevis

obetydliga jordbruk i kronans hand icke syntes föreligga, inägorna

med lämplig tilldelning av jord skulle försäljas. Vid uppskattningsförrättning

å egendomen den 16 november 1932 föreslog emellertid uppskattningsnämnden,

att då egendomens arrendator, Remond Fredriksson, icke

såge sig i stånd att inköpa egendomen, egendomen ånyo utarrenderades till

Fredriksson. Med anledning härav har egendomen utarrenderats till den 14

mars 1940.

På uppdrag av domänstyrelsen har domänintendenten i länet föranstaltat

om ny uppskattningsförrättning, som hållits den 22 november 1937. Av protokollet

över förrättningen jämte övriga till ärendet hörande handlingar inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 9 kilometer från Vetlanda, har en areal av

103.192 hektar, varav 21.715 hektar tomt och åker, 6.953 hektar äng, 73.374

hektar avrösningsjord och 1.15 hektar impediment. Åkerjorden består av cirka

13 hektar fullt medelgod, delvis stenbunden sandmylla på alv- eller jetterbotten

och närmare 9 hektar mossodlingar, som delvis äro svåra att avdika och

delvis äro avlägset belägna. Ängen är knappt medelgod. Betesmarken lämnar

icke nämnvärt bete. Skogsmarken är god. Smålands Kraftaktiebolag

har elektriska högspänningsledningar framdragna över egendomen.

Taxeringsvärdet för inägorna uppgår till 24,800 kronor. Utmarken är samtaxerad

med annan fastighet.

Genom en den 17 augusti 1939 fastställd avstyckning har från Holmesberg

l1 avskilts ett område om 34.3 hektar, bestående huvudsakligen av skogsmark.

Den avstyckade fastigheten har åsatts jordregisterbeteckningen Holmesberg

l3.

Uppskattningsnämnden har ansett, att kronoegendomen med undantag av

fastigheten Holmesberg l3 borde försäljas. Salulotten hade en areal av

68.892 hektar, varav 21.715 hektar tomt och åker, 6.846 hektar äng och odlingsmark,

39.181 hektar avrösningsjord samt 1.15 hektar vägmark. Nämnden

har åsatt lotten ett saluvärde av 40,100 kronor, varav 17,000 kronor för

skogsmark och växande skog, samt ett arrendevärde av 815 kronor. Då

Fredriksson brukat egendomen som underarrendator sedan år 1923 och som

arrendator sedan år 1932 och alltid skött densamma väl — under arrendetiden

hade Fredriksson verkställt stenbrytning av åkern i stor omfattning

utan ersättning — tillstyrkte nämnden hembudsrätt för Fredriksson jämlikt

9 § första stycket i 1929 års försäljningsförordning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

33

Över jägmästaren och jägmästaren lia icke haft något att erinra mot uppskattningsnämndens

förslag.

Arrendatorn Fredriksson har förklarat sig önska inköpa salulotten för det

föreslagna saluvärdet.

I skrivelse den 21 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört, att styrelsen i likhet

med uppskattningsnämnden ansåge, att huvudgården borde för det föreslagna

saluvärdet försäljas till egendomens arrendator, Remond Fredriksson.

Då denne arrenderat egendomen av kronan endast sedan år 1932, syntes

riksdagens medverkan erfordras för försäljning direkt till honom. Kostnaderna

för avstyckningen utgjorde 185 kronor.

Med biträdande av domänstyrelsens förslag hemställer jag, att Kungl. Dep®j^£nts~

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 3/4 mantal Holmesberg l1 med utjorden

Enaboda l1 i Vetlanda socken av Jönköpings län, numera

omfattande 68.892 hektar, må försäljas enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom m. m. för en köpeskilling av 40,285

kronor, varav 185 kronor utgöra avstyckningskostnader,

med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens

arrendator, Remond Fredriksson, samt under villkor i övrigt,

att egendomen försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt

räknat från den 14 mars 1940, att köparen utöver köpeskillingen

skall erlägga ett belopp, motsvarande 4 procent å

densamma från den 14 mars 1940 till dess köpekontrakt undertecknas,

att endast kronoegendomen tillhöriga hus och anläggningar

ingå i försäljningen, att kronan och Fredriksson

ej äga att efter tillträdesdagen framställa ersättningsanspråk

mot varandra på grund av arrendeavtalet, med undantag dock

för eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter för egendomen,

samt att innehavare av elektriska ledningar, som med

vederbörligt tillstånd framdragits över egendomen, förbehålles

rätt att lia ledningarna kvar över egendomen och nyttja

desamma utan rätt för köpare till annan ersättning än av

ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,

reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada,

som förorsakas å kreatur.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 100.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

13:o.

Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 inom Jönköpings län.

Kronolägenheterna Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 i Jönköpings

stad äro utarrenderade till den 14 mars 1940 mot viss årlig arrendeavgäld,

som för arrendeåret 14 mars 1939—14 mars 1940 utgör 7,525 kronor 86 öre.

Med anledning av egendomens förestående arrendeledighet infordrade domänstyrelsen

år 1935 från domänintendenten och länets hushållningssällskaps

egnahemsnämnd upplysningar angående egendomens lämplighet till

upplåtelse i egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan

å dylika lägenheter funnes i orten, varefter vederbörande jägmästare

och Överjägmästare utläto sig över domänintendentens och egnahemsnämndens

förslag. Av de sålunda inkomna yttrandena inhämtas följande.

Domänintendenten har framhållit, att egendomen vore den ojämförligt

bästa i distriktet, belägen inom Jönköpings stad intill landsvägen Jönköping—Huskvarna.

Då egendomen hade goda byggnader och värdet ständigt

ökades borde den bibehållas i kronans ägo. I sammanhang med blivande

värdering borde förslag till upplåtelse av byggnadstomter upprättas

beträffande vissa delar av egendomen.

Egnahemsnämnden har förordat egendomens bibehållande i kronans ägo

till dess Jönköpings stad kunde inköpa densamma.

Jägmästaren i Jönköpings revir har framhållit, att egendomen ej nu måtte

försäljas, då den säkerligen komme att bliva begärlig framdeles för bebyggelse.

överjägmästaren i Västra distriktet har anfört följande. Lägenheterna

borde i sin helhet med hänsyn till läge och värde för framtiden behållas

i kronans ägo. Då Jönköpings stad tills vidare torde hava tillräckligt med

mark för tomtupplåtelse, borde icke någon dylik för närvarande ske från

egendomen. I

I anslutning till de avgivna yttrandena uppdrog domänstyrelsen åt domänintendenten

att föranstalta om uppskattningsförrättning för egendomens

arrendevärdering, därvid dock förslag om försäljning i lämplig omfattning

av byggnadstomter borde upprättas och därav betingade saluvärderingar

verkställas. Sedan drätselkammaren i Jönköping i en av domänintendenten

med skrivelse den 31 mars 1938 till domänstyrelsen överlämnad

skrift meddelat, att drätselkammaren vore villig att träda i underhandling

angående förvärv av vissa av domänintendenten till försäljning föreslagna

delar av egendomen, samt ifrågasatt huruvida icke förhandling kunde

föras angående förvärv av hela egendomen, därest staden skulle finna

det vara förenligt med dess intresse att förvärva egendomen, uppdrog styrelsen

åt domänintendenten att vid uppskattningsförrättning saluvärdera

hela egendomen. Med anledning av de domänintendenten sålunda lämnade

uppdragen har uppskattningsförrättning hållits å egendomen den 21

november 1938 samt i juli 1939. Av instrument över dessa förrättningar

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

35

ävensom av övriga ärendet tillhörande handlingar och kartor med beskrivningar

inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen i Jönköpings stad, har en areal av omkring

165 hektar, varav 115 hektar åker, 4 hektar äng, 42 hektar betesmark och

4 hektar impediment.

Elektriska hög- och lågspänningsledningar finnas framdragna över egendomen,

varjämte vattenfallsstyrelsen har en omformarstation inom egendomens

område.

Taxeringsvärdet utgör 202,800 kronor jordbruksvärde och 10,100 kronor

för skogsmark med växande skog.

Under arrendetiden har arrendatorn täckdikat omkring 40 hektar, vartill

erforderliga rör erhållits av styrelsen. Dessutom har arrendatorn på egen

bekostnad verkställt täckdikning i betydlig omfattning.

Uppskattningsnämnden har anfört i huvudsak följande.

Vid bedömandet av egendomens värde bör hänsyn tagas till dels den blivande

sträckningen av vägen Jönköping—Nässjö och genomfartsvägen mellan

Stockholm och sydligaste delarna av landet, då båda dessa vägar torde

komma att framgå över egendomen, dels att stora områden av egendomen

— på grund av densammas storlek och områdenas belägenhet ganska långt

från allmän väg — icke med fog kunna beräknas bliva föremål för livlig

bebyggelse under överskådlig tid.

Nämnden framhåller vidare, att, innan försäljning av egendomen komme

till stånd, kronan borde inlösa vissa arrendatorn tillhöriga byggnader och

anläggningar m. m. för ett sammanlagt belopp av 21,675 kronor. Vidare

borde arrendatorn erhålla ersättning med 3,000 kronor för verkställd täckdikning,

varför han icke kunnat tillgodogöra sig mot arbetskostnaden svarande

nytta vid arrendetidens slut den 14 mars 1940.

Med hänsyntagande till ovan angivna synpunkter angiver nämnden saluvärdet

å egendomen till 1,340,000 kronor, varav 41,800 kronor för växande

skog. Köpesumman bör erläggas kontant vid tillträdet. Egendomen arrendevärderas

till 7,500 kronor. Nämnden framhåller att, då nuvarande arrendatorn,

David Werthén. skött egendomen på ett utomordentligt förtjänstfullt

sätt och dessutom nedlagt betydliga kostnader på jordbruket i avsikt att

öka avkastningen på lång sikt, arrendatorn — oavsett försäljningsfrågan

— borde erhålla nytt arrende under tio år. Vid ett dylikt arrende borde

dock fästas sådana förbehåll, att Jönköpings stad efter förvärvande av

egendomen icke förhindrades att disponera de delar av densamma, som

staden kunde finna önskvärda för väg- och gatuanläggningar, tomtupplåtelser

och dylikt.

Överjägmästaren har i sak ej något att erinra mot försäljningen, men

framhåller att, därest icke lägst ett å-pris av 1 krona 25 öre per kvadratmeter

kunde erhållas, endast inägojorden borde försäljas. Skogsmarken skulle då

tills vidare behållas i kronans ägo.

På föranstaltande av domänstyrelsen har länsarkitekten i Kronobergs

och Blekinge länsarkitektsdistrikt, Olof Lundgren, avgivit yttrande rörande

egendomens saluvärde den 19 januari 1940. Av detta yttrande inhämtas,

att Lundgren saluvärderat egendomen till 1,393,200 kronor, exklusive värdet

av växande skog, samt att Lundgren vid åsättandet av detta värde tagit

hänsyn särskilt till bland annat egendomens läge, vägnätet över densamma,

terrängen, avloppsförhållandena, utvecklingsriktningarna för bebyggelsen

inom Jönköpings stad, stadsplanen samt taxeringsvärdena å marken för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements
chefen.

omkringliggande fastigheter. Med det av skogsstatstjänstemännen föreslagna

saluvärdet å den växande skogen, 41,800 kronor, skulle egendomens saluvärde

komma att utgöra 1,435,000 kronor.

Med skrivelse den 9 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Då Jönköpings stad för sin utveckling torde vara i behov av att äga

ifrågavarande egendom eller delar av densamma anser styrelsen, att kronan

ej bör ställa sig avvisande häremot. Beträffande saluvärdet anser styrelsen

det av länsarkitekten Lundgren föreslagna, starkt motiverade saluvärdet

böra läggas till grund för underhandlingarna rörande egendomens försäljning

till staden. Därest staden ej önskar förvärva hela egendomen för

detta värde, böra arkitekten Lundgrens saluvärden tjäna som utgångspunkt

vid uppgörelse om försäljning av delar av egendomen.

Nu löpande arrendeperiod utgår den 14 mars 1940. Något beslut örn

försäljning med tillträdesrätt den 14 mars 1940 torde ej kunna föreligga före

sistnämnda dag. På grund härav har styrelsen uppdragit åt domänintendenten

att föranstalta om utarrendering av egendomen till den 14 mars

1941. Uppskattningsnämndens förslag, att egendomen skulle oavsett försäljningsfrågan

utarrenderas till nuvarande arrendatorn under 10 år, torde,

för den händelse staden förvärvar egendomen, kunna genomföras endast i

den utsträckning staden lämnar medgivande härtill. Beträffande förslaget

att kronan före försäljningen skulle inlösa arrendatorn tillhöriga byggnader

och anläggningar, anser styrelsen, att det bör åligga staden att inlösa dessa

byggnader av arrendatorn med det beräknade beloppet, 21,675 kronor, eller,

därest arrendatorn ej är villig godtaga detta anbud, med belopp, vilket i

händelse av tvist bestämmes i den ordning, som stadgas i 2 kap. 8 § i lagen

örn nyttjanderätt till fast egendom.

Styrelsen ifrågasätter huruvida ej Kungl. Majit ville söka inhämta riksdagens

medgivande till försäljning av egendomen eller delar av densamma

till Jönköpings stad samt därvid utverka bemyndigande att slutligen fastställa

köpeskilling ävensom övriga villkor vid försäljningen.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronolägenheterna Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 i Jönköpings

stad skola försäljas antingen i deras helhet eller ock till viss del till Jönköpings

stad mot köpeskilling och under villkor, vilka bestämmas av Kungl.

Majit.

Med hänsyn till det intresse Jönköpings stad synes hava att förvärva ifrågavarande

kronolägenheter eller åtminstone delar därav har jag icke något

att erinra mot domänstyrelsens förslag, att lägenheterna eller delar därav

skola försäljas till staden. För att undvika att försäljningsärendets avgörande

uppskjutes förordar jag, att ärendet underställes riksdagens prövning,

oaktat förslag till försäljningsvillkor nu ej kunna framläggas. Därest riksdagen

lämnar bifall till den föreslagna försäljningen, torde det få ankomma

på Kungl. Majit att, efter förslag av domänstyrelsen, fastställa köpeskilling

och övriga försäljningsvillkor. I enlighet med vad domänstyrelsen föreslagit

torde såsom utgångspunkt vid bestämmandet av köpeskillingen böra

tjäna det av länsarkitekten Lundgren angivna saluvärdet. Senast i samband

med försäljningen torde även frågan örn ersättning till nuvarande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

37

arrendatorn Werthén för vissa byggnader och anläggningar böra regleras.

Jag utgår vidare från att staden, i den utsträckning densamma ej anser sig

böra omedelbart exploatera förvärvad egendom, beaktar den företrädesrätt

till nytt arrende, som må tillkomma arrendatorn.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronolägenheterna Mellanängen nr 1 och Österängen

nr 2 inom Jönköpings stad må försäljas antingen i deras

helhet eller ock till viss del till Jönköpings stad mot köpeskilling

samt på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t efter

förslag av domänstyrelsen bestämmer.

14:o.

Nelhammar nr 1 i Kalmar län.

Landsfiskalsbostället 3A mantal Nelhammar nr 1 i Ukna socken av Kalmar

län har genom kammarkollegii och statskontorets gemensamma beslut indragits

till statsverket från den 14 mars 1937. Med anledning härav har

domänstyrelsen föranstaltat om uppskattningsförrättning å egendomen, vilken

emellertid av styrelsen utarrenderats till den 14 mars 1940 mot en årlig

avgäld av 1,400 kronor. Av instrumentet över förrättningen, vilken hållits

den 11 juli 1938, ävensom av övriga till ärendet hörande handlingar samt en

av distriktslantmätaren G. Sundblad år 1938 över egendomen upprättad

karta med beskrivning inhämtas bl. a. följande.

Egendomen, som är belägen 30 kilometer från Valdemarsvik samt 1 kilometer

från Nelhammars järnvägsstation, har en areal av 114.3975 hektar,

varav 33.6143 hektar åker och 80.7832 hektar avrösningsjord.

Åkerjorden består huvudsakligen av lermylla och i övrigt av dyjord eller

sandmylla. Den lägst belägna åkerjorden översvämmas vid högt vattenstånd.

Hävden är medelmåttig.

Egendomen har ej andel i allmänning.

De kronan tillhöriga byggnadernas allmänna tillstånd är, ehuru byggnaderna

äro nöjaktigt underhållna, knappt medelgott. Undantagas bostadsutrymmena,

som äro mycket otillräckliga, äro byggnaderna emellertid tillräckliga

för egendomens behov. Arrendatorn äger ett större boningshus,

källare invid boningshuset, hönshus, två garagebyggnader m. m.

Elektriska högspänningsledningar, vilka tillhöra abonnenter i Nelhammar,

finnas framdragna över egendomens skogsmark. Dessutom finnas lågspänningsledningar

tillhöriga förre landsfiskalen A. G. Högsell.

Taxeringsvärdet utgör för inägoma 32,300 kronor och för skogsmarken

9,600 kronor.

Egendomen har ej andel i avdikningslån.

Å egendomen finnas tre bebyggda lägenheter, belägna vid järnvägsstationen,

nämligen Skönaro, som brukats av förre banvakten A. G. Lindberg,

Mejeritomten, som innehas av Nelhammars mejeriförening, och en tomt, som

innehas av handlanden J. Vidén. Dessutom finnas vid ladugården ett boningshus

tillhörigt V. Davidssons stärbhus och en rävgård, kallad Opphem.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Uppskcittningsnämnden, som till en början antecknat, att någon framställning

om förvärvande av jord från kronoegendomen till förstärkning av närbeläget

jordbruk icke gjorts, har verkställt saluvärdering av egendomen

från följande utgångspunkter. Hela egendomen borde försäljas, då egendomens

skogsmark vore av relativt ringa omfattning och de byggnader, som

tillhörde egendomen, med undantag av ladugården vore i mindre gott skick.

Härvid borde de tre bebyggda lägenheter, som innehades av A. G. Lindberg,

Nelhammars mejeriförening och J. Vidén, försäljas till innehavarna. Däremot

vöre det icke lämpligt att avstycka rävfarmsområdet, som vore beläget

inuti egendomen. För övrigt utginge icke någon avgäld för området.

Nämnden hade även prövat frågan örn reserverande av ytterligare mark

för tomtändamål men kommit till det resultatet, att avstyckning för sådant

ändamål icke borde förekomma i detta fall, då Nelhammars stationssamhälle

saknade industri eller andra inrättningar, som skulle kunna bereda arbetstillfälle

åt ökad befolkning, samt då bebyggelse med sommarbostäder icke

kunde påräknas.

Med ledning härav har nämnden saluvärderat egendomen i följande

lotter:

1. Huvudgården med trädgårdsområdet vilken lott omfattar ägofigurerna

nr 1—134 samt 144—152 med en areal av 113.361 hektar, därav 33.026 hektar

tomt och åker samt 80.335 hektar avrösningsjord. Lotten har åsatts ett saluvärde

av 48,200 kronor, varav 17,000 kronor belöpa å skogsmark med växande

skog, samt ett arrendevärde av 1,440 kronor.

Nuvarande arrendatorn av egendomen, A. G. Högsell, hade innehaft densamma

som löneboställe under åren 1913—1937, varvid han på grund av

sin skyldighet såsom indelningshavare byggt ladugård å egendomen; sedan

1937 hade han arrenderat densamma. Han ägde huvudbyggnaden därstädes

och önskade förvärva egendomen. Då Högsell alltid skött egendomen på

nöjaktigt sätt, tillstyrkte nämnden i första hand, att huvudgårdslotten med

tillämpning av 9 § första stycket i 1929 års försäljningsförordning försåldes

med hembudsrätt för Högsell. Köpeskillingen för lotten borde erläggas enligt

21 § och 22 § B i förordningen. Örn emellertid detta förslag icke kunde

vinna bifall, borde Högsell hembjudas det trädgårdsområde, där hans boningshus

vore beläget. Detta område omfattade ägofigurerna nr 148—152

och hade en areal av 1.145 hektar, varav 0.628 hektar tomt och 0.517 hektar

avrösningsjord. Saluvärdet utgjorde 5,000 kronor, arrendevärdet 200

kronor. Högsell, som delgivits nämndens båda förslag, hade förklarat sig

önska inköpa hela huvudgårdslotten för det föreslagna saluvärdet.

2. J. Vidéns tomt, vilken omfattar ägofigurerna nr 135—137 med en areal

av 4,450 kvadratmeter. Saluvärdet hade uppskattats till 2,670 kronor, arrendevärdet

till 125 kronor. Tomten vore bebyggd med en handelslägenhet, tillhörig

J. Vidén.

3. Mejeritomten, vilken omfattar ägofigurerna nr 138—141 med en areal

av 3,400 kvadratmeter. Saluvärdet utgjorde 1,700 kronor, arrendevärdet 100

kronor. Tomten vore bebyggd med en mejerianläggning tillhörande Nelhammars

mejeriförening.

A. Skönaro, vilken lott motsvarar ägofigurerna nr 142 och 143 med en

areal av 2,515 kvadratmeter. Saluvärdet utgjorde 1,006 kronor och arrendevärdet

50 kronor. Tomten vore bebyggd med boningshus och uthus, tillhöriga

A. G. Lindberg.

De under 2—4 angivna lotterna borde för de föreslagna saluvärdena hembjudas

innehavarna, vilka förklarat sig villiga inköpa dem på dessa villkor.

Köpeskillingarna borde erläggas kontant.

Nämnden hade icke funnit skäl att beträffande någon av de fyra lotterna

föreslå särskilda villkor angående lottens användning samt återköpsrätt. Örn

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

39

föreskrift härutinnan likväl skulle anses böra meddelas, borde saluvärdet

nedsättas med tio procent.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha tillstyrkt uppskattningsnämndens

förslag.

I skrivelse den 11 november 1939 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen har ej något att erinra mot uppskattningsnämndens förslag om

egendomens försäljning i angivna fyra lotter, nämligen huvudgårdslotten och

tre tomter. Beträffande huvudgårdslotten vill styrelsen — ehuru med viss

tvekan, då förre boställshavaren och nuvarande arrendatorn A. G. Högsell

enligt vad handlingarna upplysa endast nöjaktigt men ej väl hävdat egendomen

— tillstyrka hembud för arrendatorn vid huvudgårdens försäljning.

Styrelsen har härvid tagit hänsyn till dels att Högsell innehaft egendomen så

lång tid som 27 år, dels att Högsell äger det boningshus å egendomen, som

kan av köpare användas som mangårdsbyggnad. Då det ej torde vara uteslutet

att tomter inom en ej alltför avlägsen framtid kunde komma att försäljas

från egendomen, anser styrelsen likväl för sin del, att förbehåll örn

återköpsrätt, därest köparen använder huvudgården för annat ändamål än

jordbruk, bör föreskrivas. Någon nedsättning av köpeskillingen bör ej äga

rum med anledning härav. Mot de föreslagna saluvärdena har styrelsen ej

något att erinra. Högsell bör emellertid medgivas att erlägga köpeskillingen

enligt bestämmelserna i 21 § och 22 § A i 1929 års försäljningsförordning.

Köparna av tomterna borde erlägga köpeskillingarna enligt 21 § och 22 § B

i förordningen. Beträffande det i ärendet omnämnda boningshus, som tillhör

Verner Davidssons stärbhus, har styrelsen inhämtat, dels att detsamma

är beläget mellan egendomens boningshus och ladugården, varför det ej vöre

lämpligt att försälja den tomt, varå det är beläget, dels ock att änkan Davidsson

ej själv bebor huset utan har detsamma uthyrt. Domänintendenten har

förordat, att förbehåll göres örn rätt för änkan att lia huset kvarstående under

hennes livstid. Å andra sidan har Högsell förklarat sig villig att, därest

han komme att förvärva huvudgården, inköpa byggnaden för 1,400 kronor.

För egen del biträder styrelsen domänintendentens förslag.

Slutligen får domänstyrelsen meddela, att styrelsen gått i författning om

egendomens utarrendering för tiden till den 14 mars 1941, då tomtområdena

ännu ej avstyckats och statsmakternas försäljningsbeslut icke synes kunna

föreligga före den 14 mars 1940.

Efter övervägande av olika i ärendet framkomna förslag har jag funnit Departements
CrltTGTb
mig

kunna tillstyrka försäljning av ifrågavarande kronoegendom på det sätt

och mot de villkor, som av domänstyrelsen föreslagits. Därest den föreslagna

försäljningen till Nelhammars mejeriförening bifalles, har föreningen

att i vanlig ordning ansöka örn tillstånd till förvärvet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

alt kronoegendomen 3/4 mantal Nelhammar nr 1 i Ukna

socken av Kalmar län må, sedan avstyckning i vederbörlig

ordning genomförts, försäljas i fyra lotter, nämligen

huvudgårdslotten, motsvarande å en av distriktslantmätaren

G. Sundblad år 1938 över egendomen upprättad karta

ägofigurerna nr 1—134 samt 144—152, jämlikt förordningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. för en köpeskilling av 48,200 kronor

med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för A. G. Högsell

samt med förbehåll örn skyldighet för köparen att använda

egendomen såsom självständigt jordbruk och om rätt för

kronan att under en tid av tio år från tillträdet köpa egendomen

åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom,

en lott om 2,515 kvadratmeter, motsvarande å samma karta

ägofigurerna nr 142 och 143, för en köpeskilling av 1,006

kronor med hembudsrätt för A. G. Lindberg enligt 10 § i

nämnda förordning nr 176/1929,

en lott örn 4,450 kvadratmeter, motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 135—137, för en köpeskilling av 2,670 kronor

till J. Vidén, samt

en lott örn 3,400 kvadratmeter, motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 138—141, för en köpeskilling av 1,700 kronor

till Nelhammars mejeriförening;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas, beträffande

samtliga lotter, att desamma försäljas med

tillträdesrätt den 14 mars 1941, att endast kronoegendomen

tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,

att lotterna försäljas i befintligt skick, samt att innehavare

av över lotterna med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna kvarstående

och desamma nyttja utan rätt för köpare till annan

ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd

av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur, beträffande

huvudgårdslotten, att kronan och Högsell icke skola

äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på grund av

arrendekontraktet med undantag för till äventyrs oguldna arrendeavgifter

och skatter, samt att änkan Davidsson, därest

icke annan uppgörelse träffas med ägaren till huvudgårdslotten,

förbehålles rätt att under sin livstid ha ett stärbhuset

efter hennes avlidne man tillhörigt boningshus kvarstående

å lotten utan ersättning till köparen, beträffande

lotten örn 4,450 kvadratmeter, alf köpeskillingen

skall erläggas på sätt stadgas i 21 § och 22 § B i förordningen

nr 176/1929, samt att i övrigt bestämmelserna i denna

skola gälla i tillämpliga delar, ävensom, beträffande

lotten om 3,400 kvadratmeter, likaledes att köpeskillingen

skall erläggas på sätt stadgas i 21 § och 22 § B i

förordningen nr 176/1929 samt att i övrigt bestämmelserna i

denna skola gälla i tillämpliga delar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

41

15:o.

Sandshult nr 5 i Kalmar län.

Jämlikt beslut den 9 mars 1934 förordnade Kungl. Majit med riksdagen

(prop. nr 92, punkt 4, R. skr. nr 64), att av kronoegendomen Sandshult

51 i Döderhults socken av Kalmar län finge försäljas bland annat lotten

litt. N (Skorpetorps huvudgård) med en areal av 167.596 hektar och ett saluvärde

av 42,000 kronor, enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt enligt

9 § förordningen för arrendatorn Filip Brundin. Därjämte föreskrev Kungl.

Majit, att, därest Filip Brundin icke begagnade sig av honom medgiven

hembudsrätt till lotten, denna skulle utbjudas till salu å offentlig auktion

enligt bestämmelserna i 15 § i förordningen. Såsom villkor vid försäljningen

skulle bland annat gälla, att köparen skulle ensam svara för samtliga Skorpetorp

nr 1 åvilande kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.

Lotten har härefter icke försålts. Sedan Brundin avlidit, övertogs

arrendet av dennes hustru, som emellertid överlåtit arrendet å Ernfrid

Fingal från den 14 mars 1935.

Vid avstyckningsförrättning å egendomen har lottens areal angivits till

168.282 hektar, varav 68.626 hektar åker, 6.637 hektar äng och 93.019 hektar

avrösningsjord.

I skrivelse till domänstyrelsen den 13 april 1937 anhöll Ernfrid Fingal

att få inköpa egendomen för ett pris, motsvarande det åsätta saluvärdet.

Såsom skäl för bifall till ansökningen anförde Fingal följande.

Fingals fader hade innehaft egendomen från år 1916 intill 1928, då han

på grund av framskriden ålder och dödsfall inom familjen velat överlåta

den på sonen, som dock vid den tiden på grund av annan verksamhet varit

förhindrad övertaga densamma. Först år 1935 hade Ernfrid Fingal fått

övertaga arrendet efter änkan Brundin och därvid inköpt inventarierna å

egendomen samt iklätt sig därav följande förbindelser. Vid övertagandet

hade den största och bästa delen av egendomens åkerjord varit försumpad

varjämte diken och åkertegar varit beväxta med lövskog, vass och säv. Till

följd därav hade Fingal måst gräva nya diken (omkring 1,000 m. täckdiken)

samt taga upp den igenvuxna åkern (cirka 20 hektar), på grund varav

nu mer än V3 av den förut obrukade åkern vore under kultur. Någon ersättning

härför i form av ökade skördar hade Fingal ännu ej kommit i åtnjutande

av, då det toge minst 2 år innan dylik försumpad jord lämnade

nöjaktig skörd. Förutom dessa förbättringsarbeten hade Fingal verkställt

ganska omfattande underhållsarbeten å egendomens hus och gärdesgård^-.

Sedan domänstyrelsen genom beslut den 11 juni 1937 funnit förenämnda

ansökning icke kunna bifallas, har Fingal i en till jordbruksdepartementet

inkommen skrift den 7 juli 1937 — vilken skrift därefter överlämnats till

domänstyrelsen — förnyat sin hemställan alt få inköpa ifrågavarande egendom.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Landsfiskalen i Oskarshamns distrikt Ilar i avgivet yttrande — under vitsordande

av Fingals uppgifter rörande av honom verkställda förbättringsarbeten

samt under framhållande av att Fingal vore en synnerligen skötsam,

redbar och ordentlig man — tillstyrkt hembudsrätt för Fingal vid egendomens

försäljning.

Med skrivelse den 31 december 1937 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen hemställer, att egendomen måtte försäljas med hembudsrätt enligt

9 § i 1929 års försäljningsförordning för arrendatorn Fingal. Riksdagens

medverkan därtill torde dock vara erforderlig. Beträffande saluvärdet

bör detta, med hänsyn till den ökade åkerareal lotten genom avstyckning

erhållit samt till kostnaderna för lottens avstyckning, bestämmas till 43,000

kronor, varav 728 kronor 12 öre för avstyckningskostnaderna.

Vidare torde jag få anmäla, att arbetsstyrelsen för Skorpetorp-Skrika

dikningsföretag av år 1929 i Fliseryds och Döderhults socknar av Kalmar

län i skrivelse den 31 januari 1938 anhållit att såsom villkor vid

försäljningen av ifrågavarande egendom måtte föreskrivas skyldighet för

köparen att till företaget utbetala 59.208 procent av vid företagets utförande

uppkommen merkostnad om 27,612 kronor 84 öre eller sålunda 15,980

kronor 26 öre eller att företaget måtte beviljas erforderligt anslag för täckande

av nämnda del av samma merkostnad. Till stöd för ansökningen har

anförts i huvudsak följande.

Efter vederbörligt förordnande förrättades av statens lantbruksingenjör i

Kalmar län laga syneförrättning rörande sänkning av marker tillhöriga

Skorpetorp, Skrika m. fl. hemman i Döderhults och Fliseryds socknar. Förrättningen

avslutades den 10 juni 1929. Företaget benämndes Skorpetorp—

Skrika torrläggningsföretag. Den för företaget tillsatta arbetsstyrelsen antog

sedermera entreprenör för företagets genomförande och entreprenadsumman

bestämdes till 64,400 kronor. Under arbetets gång visade det sig,

att lantbruksingenjörens kostnadsberäkningar voro felaktiga, då den mark

där kanalen drogs fram, i stor omfattning bestod av berg och jordarter av

mera svårarbetad beskaffenhet än lantbruksingenjörerna beräknat. Entreprenören

begärde därför ytterligare ersättning för sitt arbete och tvisten

blev hänskjuten till skiljenämnd, som genom beslut den 14 september 1933

tillerkände entreprenören ett belopp av 14,630 kronor. Sedan företaget slutförts

och alla kostnader för detsamma kunnat exakt angivas, hade det nu

visat sig, att en merkostnad utöver båtnadsvärdet uppkommit till ett belopp

av 27,612 kronor 84 öre. Sökande till företaget voro en del småbrukare

och lägenhetsägare med en i kostnadsförslaget upptagen sammanlagd delaktighet

i kostnaderna av 27.269 procent. Staten, som tvångsvis inginge i

företaget, skulle deltaga i kostnaderna med 59.208 procent, men kunde icke

avkrävas större belopp än som motsvarade båtnaden. 59.208 procent av

merkostnaden utgjorde 15,980 kronor 26 öre, vilket belopp alltså skulle

fördelas på de småbrukare och lägenhetsägare, som stöde såsom sökande

till företaget. Om arbetsstyrelsen avkrävde dessa sökande deras andel i sistnämnda

belopp, komme detta att medföra ekonomisk ruin för de flesta

av dem.

I ansökningen framhålles vidare, att kronoegendomen Skorpetorp genom

företaget vunnit en ökning i åkerarealen av 80 tunnland. Denna nya åker,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

43

som förut var fullkomligt oduglig, vattendränkt sjöbotten, vore av prima

beskaffenhet. Gårdens åkerareal hade genom företaget tredubblats. Den

merkostnad intressenterna i avdikningsföretaget hade att ikläda sig procentuellt

enligt kostnadsfördelningslängden utgjorde en oberäknad belastning.

Skulle på dessa intressenter även fördelas den merkostnad, som procentuellt

skulle falla på kronoegendomen Skorpetorp eller 15,980 kronor,

bleve det som förut anförts för dessa ekonomiskt oöverkomligt.

Efter remiss har domänstyrelsen den 9 februari 1938 avgivit utlåtande i

ärendet, därvid emellertid hemställts, att förevarande av arbetsstyrelsen för

Skorpetorp—Skrika dikningsföretag gjorda hemställan, i vad den avsåge

ett överflyttande å salulotten Skorpetorp av berörda merkostnad örn 15,980

kronor 26 öre, icke måtte föranleda någon vidare åtgärd. Styrelsen anför

vidare bland annat följande.

I yttrande till Kungl. Maj:t den 20 december 1935 över en framställning

av arbetsstyrelsen för berörda dikningsföretag om anslag av statsmedel till

ett belopp av 14,630 kronor för täckande av vissa kostnader, som företaget

genom skiljedom ålagts att utbetala till entreprenören, hade domänstyrelsen

motsatt sig bifall till sökandens hemställan, att Skorpetorp l1 skulle deltaga

i täckandet av berörda merkostnader. Styrelsen hade emellertid tilllika

förklarat, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna, att merkostnaderna

borde på av sökanden anförda skäl täckas av statsmedel, styrelsen ej hade

något att erinx-a häremot under förutsättning att särskilt anslag härför beviljades.

Genom beslut den 21 februari 1936 hade Kungl. Majit funnit ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Styrelsen vidhåller helt sitt yttrande av den 20 december 1935 såväl beträffande

det ifrågasatta överflyttandet å salulotten Skorpetorp av merkostnaderna

för företaget som rörande dessa kostnaders gäldande genom särskilt

anslag av statsmedel.

Angående kostnaderna för ifrågavarande dikningsföretag vore att märka,

att domänstyrelsen hos Söderbygdens vattendomstol yrkat, att företaget icke

måtte komma till stånd, att vattendomstolen genom utslag den 30 juni 1930

ogillat detta yrkande, att vattendomstolen, som genom samma utslag funnit

de beräknade förbättringsvärdena för höga, nedsatt desamma med 20 procent

samt fastslagit, att klagandena, bland dem kronan, icke vore pliktiga

att vidkännas större bidrag till kostnaden för företaget än som svarade mot

värdet av båtnaden, samt att den reducerade båtnaden för kronans del beräknats

till 38,696 kronor 20 öre.

Beträffande Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 21 febi-uari 1936 angående

ifrågasatt ytterligare statsunderstöd till omförmälda dikningsföretag må

i detta sammanhang nämnas, att till den i dikningsföretaget ingående kronoegendomen

Skorpetorp l1 utgått statsunderstöd med belopp, motsvarande

den genom företaget uppkomna båtnaden å kronoegendomen tillhörig

mark, vilket statsunderstöd till lika stora delar bestått av statsbidrag från

avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden. Vidare hade 1934

års riksdag avslagit väckta motioner örn ytterligare statsunderstöd till ifrågavarande

företag (se 1934: motion 1:267 och 11:470; jordbr, utså. uti.

nr 74).

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Med skrivelse den 28 februari 1938 har härefter domänstyrelsen överlämnat

en till styrelsen ställd framställning av Esaias Bengtsson, Påskallavik,

däri denne anmält sig som spekulant å salulotten samt erbjudit sig att

för densamma betala 52,000 kronor samt att därutöver ansvara för egendomen

åvilande andel i odlingslånet till Skorpetorp-Skrika dikningsföretag,

under förutsättning att av köpeskillingen till dikningsföretaget utbetalades

9,000 kronor såsom bidrag till gäldande av den merkostnad, företaget dragit

utöver båtnadsvärdet. Domänstyrelsen har härjämte överlämnat yttrande

av domänintendenten. Denne har anfört i huvudsak följande.

Bengtsson har alltsedan ifrågavarande dikningsföretags tillkomst varit

ordförande i arbetsstyrelsen för företaget och i denna egenskap nedlagt ett

beaktansvärt arbete för företagets rationella bedrivande samt för att förhjälpa

sökandena till företaget ur en oförskyllt iråkad ekonomiskt svår situation,

uppkommen därigenom, att företaget vid grävningarnas utförande

stött på betydande bergmassor, som icke medräknats i det för företaget ursprungligen

upprättade kostnadsförslag^.

Kronan har i detta fall tillskyndats en betydligt större nytta av företaget

än det vid saluvärderingen av egendomen år 1932 varit möjligt att uppskatta,

varför saluvärdet för egendomen kommit väl mycket i underkant.

Man torde kunna fastslå, att det verkliga värdet håller sig omkring 52,000

kronor.

Då Bengtsson icke förut är ägare till jordbruk eller annan fastighet och

då han i övrigt torde vara väl skickad att handha och bruka ifrågavarande

fastighet, anser domänintendenten sig böra tillstyrka antagande av det av

honom avgivna anbudet. Skulle egendomens arrendator Ernfrid Fingal

emellertid vara villig att friköpa egendomen i enlighet med det anbud,

Bengtsson avgivit, bör företrädesrätt till förvärvet tillerkännas Fingal.

Skulle egendomen mot förmodan komma att försäljas för 43,000 kronor

bör kronan förbehållas återköpsrätt till egendomen under tio år.

Domänstyrelsen har anfört bland annat följande.

Då av det avgivna anbudet samt domänintendentens yttrande torde framgå,

att det lotten åsätta saluvärdet, 43,000 kronor, är för lågt med hänsyn

till den förbättring, egendomen undergått genom berörda torrläggningsföretag,

anser styrelsen sig icke längre kunna tillstyrka egendomens försäljning

till Fingal för 43,000 kronor, utan förmenar, att egendomen bör ånyo saluvärderas

samt därefter hembjudas Fingal för det saluvärde, som kan komma

att bestämmas.

Beträffande förslaget, att en del av köpeskillingen skulle utbetalas till

torrläggningsföretaget såsom bidrag till gäldande av den merkostnad företaget

dragit utöver båtnadsvärdet, får styrelsen avstyrka detsamma, då

markinköpsfonden givetvis bör bekomma den köpeskilling för egendomen,

som motsvarar dess nuvarande värde.

Sedan domänstyrelsen härefter i skrivelse den 30 april 1938 anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn ny uppskattningsförrättning å ifrågavarande

salulott (lotten N, Skorpetorps huvudgård), har Kungl. Majit den

14 maj 1938 anbefallt domänstyrelsen att — efter det förnyad saluvärdering

av egendomen ägt rum — ånyo avgiva utlåtande i ärendet.

Med anledning härav har domänstyrelsen med skrivelse den 17 februari

1939 överlämnat protokoll över en den 21 juli 1938 verkställd uppskatt
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

45

ningsförrättning å salulotten jämte övriga ärendet tillhörande handlingar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Kronan tillhöriga byggnader å egendomen äro i mindre gott skick men

nöjaktigt underhållna och tillräckliga för egendomens behov.

Åkerjorden består till största delen av lätt tämligen oförmultnad mossjord

samt i övrigt av sandjord. Betesmarken är dålig, skogsmarken bergbunden

men i övrigt god. Dikningsförliållandena äro för närvarande tillfredsställande,

men de stora oförmultnade mossodlingarna komma snart

att sjunka, varigenom avloppet försämras.

Taxeringsvärdet utgör för inägorna 59,300 kronor.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat lotten till 73,558 kronor 1 öre,

i vilket belopp ingår värdet av den båtnad, som uppkommit för kronoegendomen

genom utförandet av det i ärendet omförmälda dikningsföretaget.

Som köparen av lotten skulle svara för egendomen åvilande kostnader på

grund av odlingslån till dikningsföretaget, borde för bestämmande av köpeskilling

för lotten saluvärdet minskas med odlingslånets kapitalbelopp, vilket

upptagits till beräknat maximibelopp, 38,696 kronor 20 öre, eller värdet

av den båtnad, som genom företagets utförande tillskyndats egendomen.

Köpeskillingen har därför beräknats till (73,558 — 38,696 =) i runt tal

34,900 kronor.

Uppskattningsnämnden har vidare uttalat, att den ojämförligt största delen

av egendomens åkerjord uppkommit genom det egendomen berörande

dikningsföretaget. Den vunna åkerjorden vore emellertid av sådan beskaffenhet,

att den komme att undergå en mycket snabb förmultning och sjunkning

efter torrläggningen, varav följde att torrläggningsförhållandena försämrades

och jordfasta stenar i det övre jordlagret komme att framträda och

försvåra brukningen. Då därtill komme, att blivande ägare måste vidkännas

kostnaden för kanalens undei’hå!l i den mån denna belöpte på egendomen,

ansåge uppskattningsnämnden, att den för egendomen uppkomna båtnaden

beräknats för högt.

Vederbörande jägmästare har hemställt om åtgärders vidtagande för fridlysning

jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande

av 14 st. ekar, växande å områden, avsedda att försäljas från kronoegendomen

Skorpetorp och närmare angivna å en av jägmästaren upprättad

kartskiss.

Överjägmästaren har tillstyrkt jägmästarens framställning och angående

ifrågavarande ekar anfört följande. Ekarna äro på grund av sin grovlek

och kronans vackra utformning att anse såsom prydnadsträd. De äro, på ett

undantag när, oskadade och livskraftiga och kunna därför under långa tider

framåt förväntas bibehålla sin karaktär av prydnadsträd. Sedan den del av

gamla kustlandsvägen från Kalmar till Oskarshamn, invid vilken 13 st. av

träden växte, numera erhållit en annan sträckning, är förstnämnda vägsträcka

ej längre huvudled, varför något hinder för trädens bibehållande ur

trafiksynpunkt knappast torde kunna påvisas.

Domänstyrelsen har anfört följande.

Styrelsen har från lantbruksstyrelsen inhämtat, att arrendatorn Fingal

ansökt örn och erhållit del såväl i avdikningslån som i statsbidrag till förberörda

torrläggningsföretag. För salulottens del hade avdikningslånet utgått

med 19,347 kronor 27 öre och statsbidraget med 19,343 kronor 25 öre.

1938 års uppskattningsnämnd har saluvärderat egendomen till 73,500 kronor.

Då köparen skall svara för annuiteterna å avdikningslånet, bör salu
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

värdet minskas med 19,350 kronor till 54,150 kronor, vilket saluvärde styrelsen

anser skäligt.

Av berörda ekar växa de å jägmästarens skiss med nr 1, 4 och 6—14 betecknade

ekarna å nu ifrågavarande salulott, eken nr 2 å en försåld lott och

ekarna nr 3 och 5 å salulotten litt O, Sjöändan. Då styrelsen har för avsikt

att vidtaga åtgärder för fridlysning av berörda i kronans ägo kvarvarande

ekar, böra ekarna nr 1, 4 och 6—14, som ej äro medtagna vid senaste

uppskattningen av virkesförrådet, undantagas från försäljningen.

Domänstyrelsen har gått i författning om salulottens utarrendering till den

14 mars 1940, varför lotten bör försäljas med tillträdesrätt denna dag.

I skrivelse den 18 november 1939 har domänstyrelsen vidare anfört följande.

Enligt till domänstyrelsen inkommet yttrande har Fingal nu beslutat

sig för att till det föreslagna priset, 54,150 kronor, inköpa ifrågavarande

fastighet. Dock har Fingal hemställt, att en till försäljning bestämd byggnadstomt

av förevarande kronoegendom, litt. Th, finge utan förhöjning av

köpeskillingen ingå i köpet. Beträffande denna tomt, som vore sankt belägen

och ej lämpade sig till byggnadstomt, har Kungl. Maj:t jämlikt brev

den 9 mars 1934 förordnat att densamma skulle med ett saluvärde av 500

kronor försäljas under hand enligt 13 § i försäljningsförordningen, utan att

den därefter funnit någon köpare. Med hänsyn till tomtens belägenhet i hagmarken

till salulotten samt då ej mindre än elva obebyggda tomter ännu äro

osålda, har styrelsen ej något att erinra mot att lotten litt. Th må ingå i köpet

utan förhöjning av köpeskillingen.

Lantbruksstyrelsen, som härefter yttrat sig i ärendet i vad detsamma avser

frågan om ytterligare statsbidrag till Skorpetorp—Skrika dikningsföretag,

har i utlåtande den 15 februari 1940 anfört följande.

Med hänsyn till statsmakternas beslut i anledning av vid 1934 års riksdag

väckta motioner (1:267 och 11:470) och av företagets arbetsstyrelse

samma år gjord framställning om ytterligare statsbidrag till företaget finner

lantbruksstyrelsen sig icke kunna taga slutgiltig ställning till nu föreliggande

framställning i samma syfte, med mindre möjlighet beredes styrelsen

att göra ett bedömande av företagets verkningar på delägarnas ekonomiska

ställning. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra hos vederbörande

länsstyrelse hemställa örn införskaffande av uppgifter i nämnda avseende.

Detta kommer emellertid oundvikligen att medföra ett avsevärt försenande

av behandlingen av jämväl övriga i framställningen upptagna frågor. Med

anledning härav och då frågan örn ytterligare statsbidrag till företaget torde

vara helt oberoende av övriga i ärendet omförmälda spörsmål, hemställer

lantbruksstyrelsen, att behandlingen av bidragsfrågan måtte tillsvidare uppskjutas.

Därest denna hemställan bifalles, torde lantbruksstyrelsen få bliva

i tillfälle att framdeles till fortsatt behandling upptaga den av arbetsstyrelsen

gjorda framställningen i nämnda del.

Jag är icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan, huruvida ytterligare

statsbidrag bör utgå till Skorpetorp—Skrika dikningsföretag av år 1929 för

täckande av vissa vid företagets utförande uppkomna merkostnader. Lösningen

av denna fråga torde böra anstå i avbidan på ytterligare utredning

rörande ifrågavarande företags verkningar på delägarnas ekonomiska ställning

samt rörande storleken av den båtnad, som genom dikningsföretagets

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 100.

47

utförande verkligen uppkommit för kronoegendomen Skorpetorp. Nu angivna

spörsmål torde jag alltså senare få ånyo anmäla för Kungl. Maj:t.

Emellertid synes det — för undvikande av att själva försäljningsärendets

avgörande onödigtvis fördröjes — lämpligt, att ärendet i denna del nu underställes

statsmakternas prövning. I detta avseende förordar jag, att salulotterna

i fråga (Skorpetorps huvudgårdslott och obebyggda styckningslotten

litt Th) försäljas såsom en lott med hembudsrätt enligt 9 § försäljningsförordningen

för arrendatorn Fingal. Beträffande saluvärdet synes

detta med hänsyn till den senast hållna uppskattningsförrättningen samt till

den omständigheten att köparen skall svara för annuiteterna å kronoegendomen

berörande avdikningslån böra bestämmas till av domänstyrelsen föreslaget

belopp, 54,150 kronor.

Vad beträffar å salulotten befintliga ekar, vilka enligt vad i ärendet anförts

synas böra skyddas genom fridlysning, torde det böra ankomma på

domänstyrelsen att före försäljningen av salulotten vidtaga för fridlysningens

genomförande erforderliga åtgärder.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen Sandshult 51 i Döderhults socken

av Kalmar län lotterna litt. N (Skorpetorps huvudgård) och

litt. Th må försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m.

m. för en köpeskilling av 54,150 kronor, varav 728 kronor

12 öre för avstyckningskostnader, med hembudsrätt enligt

9 § i förordningen för Emfrid Fingal, under villkor att

lotterna försäljas i befintligt skick med tillträdesrätt räknat

från den 14 mars 1940, att endast kronan tillhöriga byggnader

och anläggningar ingå i försäljningen, att köparen skall

ensam ansvara för samtliga Skorpetorp nr 1 åvilande kostnader

för egendomen berörande torrläggningsföretag, att, därest

lotterna komma att försäljas till Fingal, varken denne eller

kronan skall äga framställa ersättningsanspråk mot varandra

på grund av arrendekontraktet rörande huvudgårdslotten

med undantag för tilläventyrs oguldna arrendeavgälder

och skatter, samt att innehavare av över lotterna med

vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles

rätt att hava ledningarna kvarstående och nyttja

desamma utan rätt för köparen till annan ersättning än av

ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,

reparation eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada,

som förorsakas å kreatur.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

16:o.

Vickleby Lilla nr 1—3 i Kalmar län.

I skrivelse den 28 februari 1939 underställde domänstyrelsen Kungl. Maj :ts

prövning frågan om dispositionen för tiden efter den 14 mars 1939 av kronoegendomen

3/4 mantal Vickleby Lilla nr 1—3 i Vickleby socken av Kalmar

län. Egendomen var intill nämnda tid utarrenderad mot ett årligt arrende

av dels 17 hektoliter vete, 18 hektoliter korn och 243 kilogram smör att lösas

med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa^

dels ock därutöver 1,200 kronor; för arrendeåret 14 mars 1938—

14 mars 1939 utgick arrendet med 2,276 kronor 92 öre. Med anledning av

egendomens förestående arrendeledighet hade domänstyrelsen från domänintendenten

och länets hushållningssällskaps egnahemsnämnd infordrat upplysningar

angående egendomens lämplighet till upplåtelse i egnahemslägenheter

eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika lägenheter funnes

i orten. Vidare hade över jägmästaren i Södra distriktet avgivit yttrande

rörande egendomens disposition. Egnahemsnämnden hade icke inkommit

med yttrande. Beträffande de från domänintendenten och överjägmästaren

inkomna yttrandena må nämnas följande.

Domänintendenten anförde, att egendomen hade över medelgoda byggnader

efter Ölandsförhållanden; år 1935 hade arrendatorn av egendomen gjort

framställning hos domänstyrelsen om att få å densamma uppföra ny sädeslada

och svinstallbyggnad mot en ersättning av 14,776 kronor, men domänstyrelsen

hade avslagit ansökningen. Till egendomen hörde endast 16.5

hektar skogsmark, men då åkern vöre av yppersta beskaffenhet, syntes egendomen

kunna försäljas i befintligt skick till ett jämförelsevis gott pris. Egendomen

borde försäljas med hembudsrätt för arrendatorn, Ejnar Johansson.

Över jägmästaren tillstyrkte, att egendomen försåldes odelad.

Sedan domänstyrelsen härefter uppdragit åt domänintendenten att i egenskap

av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd föranstalta örn

egendomens saluvärdering, hade uppskattningsförrättning å egendomen hållits

den 28 juli 1938. Av det med domänstyrelsens skrivelse överlämnade

protokollet över förrättningen jämte övriga till ärendet hörande handlingar

samt dels en av distriktslantmätaren P. O. Willén år 1925 upprättad karta

över inägoma till egendomen och dels kopia av en av distriktslantmätaren

C. E. Sjödell år 1937 upprättad avstyckningskarta över två med litt. A 1 och

A 2 betecknade områden av egendomen framgick i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 42 kilometer från Borgholms stad, 25 kilometer

från Vickleby järnvägsstation och 15 kilometer från Färjestadens

hamn, har enligt den år 1925 upprättade kartan en areal av 85.533 hektar,

varav 54.323 hektar tomt och åker, 4.079 hektar äng- och odlingsmark, 26.072

hektar avrösningsjord och 1.059 hektar impediment; härtill komma 303 hektar

alvarmark av vid utmarksdelning avsatt utmark. Åkerjorden består av tre

något olika markslag, nämligen dels omkring 36 hektar lermylla, dels 8 hektar

svartmylla —- i håda fallen vilande på lerbotten och utan ovanjordiska ste
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 100.

49

nar samt av bästa beskaffenhet — och dels omkring 10 hektar sandjord,

som är av mindervärdig beskaffenhet och huvudsakligen utlagd till bete.

Ängen är av medelgod beskaffenhet och består dels av högt belägna betesmarker

å landborgssluttningen och dels av åker- och betesrenar av hårdvallsnatur;

ängsmarken användes endast till bete. Egendomens del av alvarmarken

skulle i och för sig kunna lämna torftigt bete för cirka 30 hästar och

ungdjur men är för närvarande i sitt oskiftade skick av betydligt mindre

värde. Skogsmarken, som å nämnda karta är betecknad med nr 41, 48 och

60, är beväxt med äldre ekskog, insprängd med ask, men en överhandtagande

undervegetation av hagtorn och hassel m. m. hindrar i hög grad skogens

tillväxt. Hävden är god och jordbruket skötes på ett tidsenligt sätt. Dikningsförhållandena

äro knappast fullt tillfredsställande; en del av den bästa

åkerjorden är icke systematiskt täckdikad.

Byggnaderna äro genomgående av bättre beskaffenhet än vad i allmänhet

är fallet beträffande Ölandsgårdar. De tre viktigaste husen, boningshuset,

ekonomihuset samt stallet och ladugården äro nyuppförda och tidsenliga.

Övriga byggnader äro ungefär medelgoda med undantag av två gamla och

otidsenliga kalkstenshus, av vilka det ena innehåller loge och 2 lador samt

det andra svinhus och vagnbod.

Taxeringsvärdet å egendomen utgjorde enligt 1933 års fastighetstaxering

65,000 kronor men är numera höjt till 72,000 kronor.

Domänstyrelsen förordnade ursprungligen om saluvärdering av egendomen

i dess helhet. Emellertid anhöll i en till styrelsen överlämnad framställning

lektorn Rikard Sterner, Göteborg, att vid försäljning av egendomen de till

densamma hörande lövängsbestånd, vilka vore belägna väster och nordväst

om gården på båda sidor om järnvägslinjen, måtte undantagas och avsättas

såsom ett naturskyddsområde under vetenskapsakademiens naturskyddskommittés

vård; till stöd för framställningen framhölls bland annat, att ifrågavarande

skog vid Lilla Vickleby utgjorde enda återstoden av en stor lövskog,

vilken fordom utbredde sig mellan Vickleby och Mörbylånga, att lövängarna

i vårt land hörde till sällsyntheterna, att ifrågavarande löväng vore

av stort skogshistoriskt intresse, då den utgjorde ett levande dokument från

den postglaciala värmetiden samt att densamma vore av annan art än naturparken

Borga hage och de ännu vidsträckta lövskogarna på det s. k. Mittlandet.

Härefter förklarade domänstyrelsen, att saluvärderingen endast skulle

avse egendomens inägor.

Uppskattningsnämmlen avstyrkte efter samråd med vederbörande boställsnämndsordförande

bifall till vissa ansökningar av byamän i Frö lilla i Resmo

socken att få inköpa 250 eller åtminstone 100 hektar av den alvarmark örn

635 hektar, som enligt 1811 års utmarksdelningskarta tillhörde kronoegendomen

gemensamt med ecklesiastika lönebostället Vickleby nr 1. Genom att

lövängsområdena fridlystes berövades kronoegendomen en del av den bästa

betesmarken, och den återstående betesmarken erfordrades för den kreatursstock,

som kunde vinterfödas å egendomen. Beträffande framställningen om

förvärv av 100 hektar av alvarmarken borde beaktas, å ena sidan att gängse

värde å likartad alvarmark vore 25 kronor per hektar eller alltså 2,500 kronor

för 100 hektar och alt hägnadskostnaden för den över 5 kilometer långa

sträckan skulle draga en kostnad av minst 5,000 kronor, och å andra sidan

att å sökandenas samtliga 12 hemman, vartdera örn 7, mantal, bedreves

kreaturslöst lantbruk med enbart lök- och fröodlingar, vilka lämnade betydligt

högre avkastning än vanlig jordbruksdrift, och att sökandena alltså endast

vore i behov av ett eller annat unghästbete. Vidare borde uppmärksammas,

att sökandena vid olika tillfällen av arrendatorerna på Vieklebygårdar
liihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 100. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

na erbjudits att mot en lega av 10 kronor per djur och år få bete på alvaret

för ett begränsat antal djur, men icke antagit erbjudandet. Nämnden hade

även undersökt möjligheterna att genomföra ett förslag, att ett mitt för sökandenas

ägor i norr beläget område om cirka 55 hektar av alvarmarken

skulle säljas med lika andel till varje ägare, men avstyrkte även detta. En

sådan anordning skulle nämligen betinga en kostnad av 1,375 kronor för

marken och minst 1,350 kronor för nyhägnaden och likväl endast medföra

ett betestillskott av knappt ett halvt djur per fastighet. Beträffande samtliga

alternativen gällde slutligen, att ifrågavarande alvarmark icke lämpligen

kunde sammanläggas med Lilla Frös oskiftade alvarmark, då andelen utgjordes

av mantalet, utan skulle avstyckas till en särskild betesfastighet, men

att en dylik avstyckning enligt vad som inhämtats icke kunde genomföras,

då området icke kunde brukas ensamt för sig. Boställsnämndsordföranden

hade förklarat sig helt dela nämndens uppfattning.

Däremot ville nämnden beakta syftet med en av B. Jönsson och sju andra

hemmansägare i byarna Frö stora och Frö lilla gjord anhållan att, innan Iövängsområdena

fridlystes, uthuggning måtte ske i sådan utsträckning, att sökandenas

ägor icke komme att överskuggas av skogen å områdena; i detta

syfte borde enligt nämndens mening en 5 meter bred remsa runt de fridlysta

skogsskiftena hållas fri från större träd, så att beskuggning och oskälig utsugning

av närmast angränsande åkerjord undvekes, dock under förutsättning

att grannarna själva först holle sin egen mark odlad och alldeles fri från

träd samt att skriftligt avtal därom före fridlysningen upprättades mellan

parterna. Beträffande upplåtelsen av naturparksområdena borde i övrigt

stipuleras, att omkring områdena skulle utan stamfastighetens betungande

hållas laggillt stängsel i gränserna mot densamma samt att med upplåtelsen

icke skulle följa delaktighet i alvarmark.

Nämnden åsatte egendomen med undantag av lövängsområdena ett saluvärde

av 68,742 kronor 78 öre eller i runt tal 69,000 kronor, varav 57,961

kronor 50 öre beräknats för åkern, 1,223 kronor 70 öre för ängen, 1,976 kronor

40 öre för avrösningsjorden, 6,081 kronor 18 öre för impediment och alvarmark,

500 kronor för jakten, 500 kronor för ett grustag samt 500 kronor

för ståndskogen; arrendevärdet utgjorde 2,800 kronor. Egendomen borde

försäljas med hembudsrätt för den nuvarande arrendatorn, Ejnar Johansson,

vilken brukat densamma sedan år 1928 och vars fader och farfader dessförinnan

innehaft den sedan år 1888, under vilken tid egendomen alltid skötts

väl. Saluvärdet hade beräknats något under i orten gängse pris samt med

utgångspunkt från att egendomen skulle försäljas den 14 mars 1939 i då befintligt

skick, att köparen skulle gälda alla kostnader för fånget, att köpeskillingen

skulle erläggas enligt 21 § och 22 § A i 1929 års försäljningsförordning

och att vederbörande innehavare av naturskyddsområdena — nr 41,

48 och 60 å kartan —- skulle tillförsäkras rätt att begagna utfartsvägarna nr

4, 8 och 37 antingen genom gården eller omedelbart norr om densamma.

Därest arrendatorn icke önskade förvärva egendomen mot det åsätta saluvärdet,

borde densamma försäljas enligt anbudsgivning till lägst detta värde.

Nämnden ifrågasatte icke förbehåll rörande egendomens användning och

örn återköpsrätt; skulle dylikt förbehåll göras, borde saluvärdet minskas

med 5 procent till 65,500 kronor. Arrendatorn Johanssons fader, Johan Nikolaus

Johansson, som ägde en mindre stuga mitt för gården å ägofigur nr

15, borde vid egendomens försäljning tillförsäkras avgäldsfri nyttjanderätt

till plan och stuga under sin livstid.

Arrendatorn Johansson förklarade sig önska förvärva egendomen med

äganderätt men till ett pris av högst 59,000 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

51

Över jägmästaren förklarade sig anse, att den ifrågasatta avverkningen i

lövängarnas kantområden icke borde medgivas under några förhållanden;

däremot syntes det för bevarande av områdenas karaktär av löväng framdeles

bli nödvändigt att företaga röjningar för gräs- och örtvegetationens bevarande

samt att upplåta områdena till betesmark.

I övrigt tillstyrkte överjägmästaren uppskattningsnämndens förslag om

egendomens försäljning och hade icke något att erinra mot det föreslagna

saluvärdet. Med hänsyn till att egendomen brukats av den nuvarande arrendatorn

och hans förfäder alltsedan år 1888 borde emellertid arrendatorn erbjudas

förnyat arrende av densamma för en tid av högst 5 år, därest han

icke ville förvärva egendomen för 69,000 kronor.

I en till domänstyrelsen inkommen skrift anhöll lektor Sterner örn meddelande,

huruvida det vore möjligt att vid egendomens försäljning antingen

skapa ett servitut, varigenom ägarna av gården för all framtid ålades att i

viss mindre utsträckning efter naturskyddsmyndighets anvisningar utföra beståndsvårdande

arbeten i form av slåtter och gallring i de avsatta naturskyddsområdena,

eller ock tillförsäkra ägarna av gården att efter anvisningar

nyttja skogarna för slåtter och avverkning i mindre skala. Dylika

stadganden skulle innebära en god lösning på de svåra problem, som

brukade möta, då man önskade bevara en löväng med dess parkartade karaktär,

sedan den genom naturskyddsbestämmelser avstängts från alla kulturinflytelser;

lövängen kunde i motsatt fall snabbt växa igen till ett tätt

lundbestånd, i vilket ett flertal av lövängens buskslag och örter dödades av

beskuggningen, och där lövängens väsentliga skönhetsvärden ginge förlorade.

Domänstyrelsen meddelade vidare i sin skrivelse, att styrelsen, särskilt

med hänsyn till att arrendatorn förklarat sig icke kunna inköpa egendomen

för det åsätta saluvärdet, anmodat nuvarande domänintendenten i länet,

Bernhard Nilsson i Landeryd, att avgiva yttrande i ärendet. Denne hade i

skrivelse den 27 februari 1939 till domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Arrendatorn hade påstått, att någon sädeslada ej funnes å gården, därför

att den förut befintliga vore »nedrasad». Vidare hade han sagt sig ha under

de tre eller fyra sista åren använt och bekostat dräneringsrör för mellan

4,000 och 5,000 kronor. Även om byggnaderna å gården jämväl efter domänintendent

Nilssons mening linnde betecknas såsom i genomsnitt mer än

medelgoda, syntes det vara nödvändigt, att sädeslada och logebyggnad nybyggdes,

så fort ske kunde, vilket komme att medföra stora kostnader, särskilt

därför att å egendomen icke funnes någon skog. Av handlingarna

framginge icke, att arrendatorn bekostat täckdikningen. Då emellertid arrendatorn

icke under så kort tid som tre eller fyra år kunnat tillgodogöra sig

någon nämnvärd fördel av dräneringen, finge såsom hans kostnader för

denna beräknas en icke obetydlig del av arbetslönen för diskesgrävningen,

rörens nedläggande och dikenas igenfyllning, och dessa kostnader vore sannolikt

mycket större än inköpskostnaden för rören. Vid försäljning av egendomen

till arrendatorn borde med hänsyn härtill till grund för saluvärderingen

läggas åkerjordens beskaffenhet före täckdikningen. litt pris av 1,200

kronor per hektar för 44 hektar åker syntes under denna förutsättning vara

för högt.

Vid bedömandet av egendomens värde borde även beaktas att praktiskt

taget ingen skog funnes å densamma. Härav föranleddes dels betydligt ökade

kostnader för nybyggnad och dels en årligen återkommande relativt stor

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

utgiftspost för anskaffande av bränsle för gårdens och arbetsfolkets behov

samt husbehovsvirke i övrigt. Medan å gårdar, där skog funnes, kunde till

vedbrand och delvis till husbehovsvirke användas huvudsakligen avfallsvirke

och värdelös skog, som utan särskilda kostnader vintertid upparbetats av gårdens

folk, påverkades här egendomens värde icke obetydligt av kapitalvärdet

av kostnaden för anskaffande av bränsle och årligt husbehovsvirke.

På grund av vad han sålunda anfört hade domänintendenten Nilsson ansett,

att det föreslagna saluvärdet av 69,000 kronor vore för högt, medan å

andra sidan det av arrendatorn erbjudna beloppet av 59,000 kronor vore för

lågt, särskilt örn det ytterligare minskades med ett belopp av mellan 4,000

och 5,000 kronor, motsvarande kostnaden för dräneringsrör. Sedan domänintendenten

fördenskull uppmanat arrendatorn Johansson att höja sitt anbud,

hade denne skriftligen höjt detsamma till 64,000 kronor, med villkor örn

rätt till avdrag å köpeskillingen med belopp, motsvarande kostnaderna för

dräneringsrör, som han nedlagt »efter dräneringsplan under 3—4 sista åren

för en beräknad kostnad av mellan 4—5,000 kronor». Domänintendent Nilsson

har tillstyrkt antagande av ifrågavarande anbud; då dräneringsrören vore

nedlagda efter plan, som torde vara utarbetad av utomstående sakkunnig

person, borde inköpssummans storlek lätt kunna bestämmas.

För egen del anförde domänstyrelsen i huvudsak, att styrelsen icke hade

något att erinra mot uppskattningsnämndens förslag att vissa avstyckade områden

skulle ställas under vetenskapsakademiens naturskyddskommittés vård

samt egendomen i övrigt försäljas med hembudsrätt för arrendatorn Johansson.

Den ifrågasatta uthuggningen å lövängsområdena borde icke ifrågakomma,

liksom ej heller någon hägnadsskyldighet omkring desamma. För

övrigt borde frågan om dessa områdens avsättande till naturskyddsområden

upptagas till behandling först sedan försäljningsbeslutet fattats; därvid kunde

även beaktas vad Sterner anfört i sin senare skrivelse. Beträffande köpeskillingen

för själva egendomen borde det av arrendatorn under viss förutsättning

avgivna köpeanbudet antagas; därest egendomen sålunda komme

att försäljas till arrendatorn, hade styrelsen för avsikt att medgiva honom ersättning

för vad han med verifikationer kunde styrka sig ha utgivit för täckdikesrör.

Emellertid anhöll Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1939, som av domänstyrelsen

överlämnades med utlåtande den 19 maj 1939, att få förvärva ifrågavarande

egendom i dess helhet. Såsom skäl härför anfördes, att under senare

år från olika håll framhållits önskvärdheten av att en allmän institution

disponerade ett för försöksändamål lämpligt jordbruk å Öland samt att

ifrågavarande egendom ansåges lämplig såsom försöksgård med hänsyn till

sitt läge och jordens beskaffenhet. Domänstyrelsen förklarade sig anse,

att det ändamål, vartill egendomen enligt hushållningssällskapets mening

skulle användas, vore av så allmän vikt, att hushållningssällskapet borde

framför arrendatorn medgivas rätt att förvärva densamma. Styrelsen hemställde,

att Kungl. Majit måtte anbefalla styrelsen att uppgöra och till Kungl.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

53

Maj:t avgiva förslag till egendomens försäljning till hushållningssällskapet

med tillträdesrätt den 14 mars 1940. Styrelsen hade föranstaltat örn egendomens

utarrendering för tiden 14 mars 1939—14 mars 1940.

Med anledning av vad sålunda förekommit överlämnades ärendet till domänstyrelsen

för fortsatt handläggning.

I skrivelse den 19 december 1939 har domänstyrelsen ånyo underställt

ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Av skrivelsen framgår, att styrelsen uppdragit

åt domänintendenten Bernhard Nilsson att i egenskap av ordförande

i vederbörande uppskattningsnämnd föranstalta örn ny förrättning för saluvärdering

av såväl huvudgården som de båda lövängsområdena, vilka blivit

avstyckade såsom en lägenhet, vilken införts i jordregistret under beteckningen

Vickleby Lilla 41. Av det vid denna uppskattningsförrättning, som

hållits den 13 november 1939, förda protokollet inhämtas bland annat följande.

Efter avstyckningen av Vickleby 41 utgör återstående egendomens areal

372.343 hektar, som — sedan viss åker utlagts till bete och nyodling verkställts

— fördela sig med 49.018 hektar å tomt och åker, 10.38 hektar å

äng och odlingsmark, 8.886 hektar å avrösningsjord och 304.069 hektar å

alvarmark. Lotten Vickleby 41 har en areal av 16.19 hektar skogsmark.

Uppskattning snämnden har endast värderat huvudgårdslotten då nämnden

under hand inhämtat, att hushållningssällskapet ej längre önskade förvärva

egendomen. Nämnden har åsatt huvudgården ett saluvärde av 74,100

kronor inklusive skogsvärdet, nämligen 60,060 kronor för åker och tomt,

5,190 kronor för äng, 1,770 kronor för avrösningsjord, 6,080 kronor för

alvarjord och impediment samt 1,000 kronor för jakträtten. Enligt företedda

intyg av täckdikningsförman hade arrendatorn Johansson verkställt

täckdikning för en beräknad kostnad av för rör 5,123 kronor 91 öre och

för arbete 4,512 kronor 48 öre, eller sammanlagt 9,636 kronor 39 öre.

Arrendatorn hade dessutom under den sista arrendeperioden odlat 0.996

hektar. Då arrendatorn vid arrendetidens slut icke kunnat tillgodogöra sig

en mot hans utlägg svarande nytta samt huvudgården värderats med hänsyn

till det förbättrade skick, vari den nu befunne sig, borde vid hembud

av huvudgården till arrendatorn det beräknade saluvärdet nedsättas med

8,700 kronor till 65,400 kronor. Värderingen vore verkställd under förutsättning

att lotten beträffande byggnader och hävd överlätes i det skick,

vari den på grund av bestämmelserna i nu gällande arrendekontrakt skulle

av arrendatorn å egendomen överlämnas, samt beträffande täckdikningen

i nu befintligt skick.

I en till Kungl. Majit ställd, till domänstyrelsen inkommen skrivelse Ilar

hushållningssällskapet anhållit att få återtaga sitt köpeanbud.

Arrendatorn Johansson har förklarat sig villig att inköpa huvudgårdslotten

för en köpeskilling av 65,400 kronor.

För egen del bär domänstyrelsen anfört följande.

Det nu föreslagna saluvärdet överstiger del värde, som styrelsen tillstyrkte

i sin skrivelse den 28 februari 1939, varjämte något avdrag å köpeskillingen

nu ej skall göras för täckdikningsrör. Då arrendatorn önskar förvärva

egendomen med tillträdesrätt flen 14 mars 1940, men köpeavtal ej torde

hinna avslutas förrän elter denna dag, hör likvid tillträdesdagen räknas

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements
chefen.

från den 14 mars 1940 med skyldighet för köparen att erlägga 4 procent

ränta å köpeskillingen från sistnämnda dag intill dagen för köpebrevets

utfärdande.

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit anser jag mig böra biträda

domänstyrelsens slutliga förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 3/« mantal Vickleby Lilla nr 1—3 i

Vickleby socken av Kalmar län må med undantag av därifrån

avstyckade fastigheten Vickleby Lilla 41 örn 16.19 hektar

försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

för en köpeskilling av 65,400 kronor, med hembudsrätt enligt

9 § i förordningen för egendomens arrendator, Ejnar

Johansson, samt under villkor i övrigt att egendomen försäljes

i befintligt skick med tillträdesrätt räknat från den

14 mars 1940, att köparen skall erlägga ränta efter 4 procent

å köpeskillingen från den 14 mars 1940 intill dagen för

köpebrevs utfärdande, att endast kronoegendomen tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningen, att,

därest egendomen kommer att försäljas till arrendatorn Johansson,

denne och kronan icke skola äga framställa ersättningsanspråk

mot varandra på grund av arrendekontraktet,

med undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder och

skatter, att arrendatorns fader, Johan Nikolaus Johansson,

skall äga att under sin återstående livstid ha en honom tillhörig

stuga avgiftsfritt kvarstående å egendomen med rätt

att nyttja densamma jämte lämplig plan utanför stugan,

samt att innehavare av över egendomen med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att

ha ledningarna kvarstående och nyttja desamma utan rätt

för köpare till annan ersättning än av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn

av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å

kreatur.

Åkeryd nr 2—5 i Kalmar län.

Av kronoegendomen lV8 mantal Åkeryd 2\ 3\ 41 och 51 i Mörlunda socken

av Kalmar län är huvudgården jämte det s. k. Sandtorpet utarrenderad

till den 14 mars 1940 mot en arrendeavgäld, som för arrendeåret 14 mars

1939—14 mars 1940 utgör 2,579 kronor 40 öre. Vidare äro de till egendomen

hörande torpen Rosendal med Sunemo, Albohult och Johannesberg

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

55

saint lägenheterna Kristinelund och Bodal var för sig utarrenderade till den

14 mars 1940 mot avgälder av respektive 230, 100, 90, 62 och 60 kronor.

Med anledning av egendomens förestående arrendeledighet har domänstyrelsen

från vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd och domänintendent

infordrat upplysning angående egendomens lämplighet till

upplåtelse i egnahemslägenheter och åbolägenheter samt huruvida efterfrågan

å sådana lägenheter funnes i orten. Egnahemsnämnden har ej inkommit

med begärd utredning, över domänintendentens förslag angående egendomens

disposition ha yttranden avgivits av vederbörande jägmästare och

Överjägmästare.

I anslutning till vad i nämnda yttranden anförts uppdrog styrelsen åt domänintendenten

att i egenskap av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd

föranstalta om saluvärdering av egendomens huvudgård samt av torp

och lägenheter å densamma. På grund härav har å egendomen hållits uppskattningsförrättning

den 27 juli 1938. Av instrumentet över denna förrättning

jämte övriga till ärendet hörande handlingar ävensom en av distriktslantmätaren

O. E. Johansson år 1917 kopierad karta över egendomen med

beskrivning av den 22 januari 1918 och sex av extra lantmätaren N. Westergren

år 1939 upprättade kartor och beskrivningar inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 50 kilometer från Oskarshamn och 5 kilometer

från Mörlunda järnvägsstation, har enligt den år 1918 upprättade beskrivningen

en inägoareal av 132.748 hektar, varav 84.048 hektar utgöra tomt och

åker, 18.272 hektar äng, 28.874 hektar avrösningsjord och 1.554 hektar impediment.

Huvudgårdens åkerjord består till större delen av lerblandad

sandmylla och till en mindre del av dyjord på lerbotten. Äng finnes ej och

betesmarken användes icke för sådant ändamål. Skogsmarken är god.

Jorden å Sandtorpet är i huvudsak lik huvudgårdens, men utgöres i övrigt

av medelgod sandmylla på jätterbotten. Rosendal är mycket stenbundet och

svårbrukat. Albohult och Johannesberg äro dåliga skogstorp.

Byggnadernas allmänna tillstånd är vid huvudgården gott, vid Rosendal

fullt medelgott, vid Albohult medelgott och i övrigt bristfälligt. Byggnaderna

äro tillräckliga för behovet, utom beträffande Sandtorpet, som måste nästan

helt nybyggas. Å huvudgården tillhöra arrendatorn visthusbod, elektriska

ledningar och innanfönster samt vid Sandtorpet en visthusbod.

Sydsvenska Kraftaktiebolaget bär elektriska högspänningsledningar framdragna

över egendomen. Egendomen besväras av avdikningslån för »Tigerstads

kanals sänkningsföretag av år 1935».

Taxeringsvärdet för inägorna utgör 65,700 kronor. Skogsmarken med

växande skog är samtaxerad med andra kronan tillhöriga skogsfastigheter

inom kommunen.

Från egendomen lia i enlighet med av domänstyrelsen lämnade direktiv

avstyckats vissa lotter.

Uppskattningsnämnden har salu- och arrendevärderat lotterna på följande

sätt.

1. Å k e r g d 1 31 (Huvudgården litt. Aa) med en areal av 105.73 hektar,

varav 46.838 hektar utgöra tomt och åker, 4.583 hektar äng samt 54.309 hektar

avrösningsjord, har åsatts ett saluvärde av 55,010 kronor — därav 6,600

kronor för skogsmark med växande skog — samt ett arrendevärde av 2,220

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kronor. Nämnden bär framhållit, att egendomens arrendator, Johan Oskar

Pettersson, brukat egendomen sedan år 1928 och att hans fader före honom

under många år innehaft egendomen; under hela denna tid hade egendomen

städse skötts väl.

2. Åkeryd 1 21 (Sandtorpet) med en areal av 34.49 hektar, varav

15.883 hektar utgöra tomt och åker, 2,008 hektar äng och 16,599 hektar avrösningsjord,

har åsatts ett saluvärde av 12,230 kronor — därav 2,300 kronor

för skogsmark med växande skog — samt ett arrendevärde av 535 kronor.

Nämnden har framhållit, att nuvarande innehavaren, Gottfrid Carlsson,

som^ är son till förre arrendatorn av huvudgården, har brukat torpet

under många år och därunder skött detsamma mycket väl.

3. Åkeryd 1 A1 (Rosendal med Sunemo) med en areal av 36,35 hektar,

varav 5.421 hektar utgöra tomt och åker, 5.957 hektar äng och 24.972 hektar

avrösningsjord, har åsatts ett saluvärde av 10,650 kronor — därav 7,150

kronor för avrösningsjord med växande skog — samt ett arrendevärde av

200 kronor. Nämnden har meddelat, att nuvarande arrendatorn, Edvin Johansson,

brukat torpet under 21 år, samt ansett att torpet skötts väl, då hänsyn

toges till åkerjordens svårbrukade och ovanligt dåliga beskaffenhet.

4. Åkeryd ll1 (Albohult) med en areal av 20.265 hektar, varav 2.145

hektar utgöra åker, 2.321 hektar äng och 15.799 hektar avrösningsjord, har

åsatts ett saluvärde av 10,900 kronor — därav 7,900 kronor för växande

skog — samt ett arrendevärde av 125 kronor. Nämnden har upplyst, att

denna lott för närvarande brukades av arrendatorn av det till egendomen

hörande torpet Långevik — vilket avses skola behållas i kronans ägo —- Adrian Erlandsson; arrendatorn Erlandssons son, Karl Albert Erlandsson,

som vore 30 år, arbetade tillsammans med fadern vid brukandet av båda

torpen.

5. Å k e r y d 81 (Johannesberg) med en areal av 9.45 hektar, varav 1.928

hektar utgöra tomt och åker, 1.035 hektar äng och 6.487 hektar avrösningsjord,

har åsatts salu- och arrendevärden av 1,850 respektive 75 kronor. Nuvarande

arrendatorn, Ester Olsson, som jämte sin man brukat lotten under

många år, är änka sedan 4 år och har 6 barn, vilka jämte modern önska

bli ägare av torpet.

6. Åkeryd 91 (Kristinelund) med en areal av 0.728 hektar, varav 0.177

hektar åker, 0.2755 hektar äng och 0.2755 hektar avrösningsjord, har åsatts

salu- och arrendevärden av 350 respektive 30 kronor. Innehavaren, Oskar

Johansson, som äger boningshus och uthus å fastigheten, önskade inköpa

densamma.

7. Åkeryd 1 01 (Bodal) med en areal av 0.574 hektar, varav 0.0025

hektar utgöra åker, 0.222 hektar äng och 0.3495 hektar avrösningsjord, har

åsatts ett saluvärde av 175 kroner och ett arrendevärde av 25 kronor. Karl

Eriksson, som äger boningshus och uthus å fastigheten, har förklarat sig villig

att inköpa densamma.

Uppskattningsnämnden har föreslagit, att ifrågavarande fastigheter borde

försäljas för de angivna saluvärdena med hembudsrätt för respektive innehavare,

dock med undantag för Åkeryd ll1, som borde försäljas till Karl

Albert Erlandsson. Johan Oskar Pettersson, Gottfrid Carlsson, Oskar Johansson

och Karl Eriksson hade förklarat sig önska inköpa Åkeryd 13\ 12\

91 respektive 101 för de föreslagna saluvärdena. Däremot hade Edvin Johansson

och Adrian Erlandsson förklarat sig anse de föreslagna saluvärdena

för höga, varför de icke önskade inköpa Åkeryd 141 respektive ll1. Ester

Olsson hade icke inkommit med meddelande huruvida hon önskade förvärva

Åkeryd 81 för saluvärdet; det vore emellertid troligt att hon önskade köpa,

då köpesumman icke vore högre än att hon borde kunna finansiera köpet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

57

Uppskattningsnämnden har beträffande saluvärdena å Åkeryd 131 och 121

framhållit, att dessa borde nedsättas med fastigheternas andel i avdikningslån,

som anvisats till utförande av »Tigerstads kanals sänkningsföretag av år

1935». Statens lantbruksingenjör i länet hade meddelat, att, därest avstyckningarna

Åkeryd 121 och 131 varit fastställda vid beviljande av nämnda lån,

skulle å Åkeryd 121 ha belöpt 1,717 kronor 59 öre och å Åkeryd 131 7,950

kronor 87 öre. Den årliga återbetalningen skulle lia börjat 1943 och slutliga

inbetalningen lia verkställts år 1968.

I skrivelse den 25 januari 1940 har domänintendenten föreslagit, att av kronan

från sänkningsföretaget tillkommande ersättning med 1,150 kronor 50

öre för breddning av dike samt för bortförande av jordupplag, som uppkommit

vid grävning av kanal i samband med berörda sänkningsföretag, 467

kronor 79 öre skulle anses utgöra full ersättning till arrendatorn för arbete

nied den del av jordupplaget, som av honom bortförts eller utplanerats före

värderingstillfället, samt att kronan skulle äga tillgodogöra sig ersättning med

skillnaden mellan dessa belopp, eller 682 kronor 71 öre; sistnämnda belopp

hade redan inbetalts till styrelsen.

Arrendatorn Pettersson har den 27 januari 1940 godkänt detta förslag till

fördelning av ersättningsbeloppet.

Jägmästaren i Vimmerby revir har ej haft något att erinra mot försäljning

av fastigheterna Åkeryd 13\ 121, 9\ 101 och 81 på föreslagna villkor.

Åkeryd 141 och lll borde, då arrendatorerna ej önskade förvärva fastigheterna

för de åsätta saluvärdena, bibehållas under domänstyrelsens skogsförvaltning.

Överjägmästaren har tillstyrkt jägmästarens förslag.

I skrivelse den 13 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen har ej något att erinra mot uppskattningsnämndens förslag till

egendomens disposition eller mot de föreslagna saluvärdena. Ehuru det

föreslagna arrendevärdet av Åkeryd 131 överstiger 2,000 kronor, synes fastigheten

likväl böra hembjudas arrendatorn, som arrenderat egendomen sedan

år 1928 och vilkens fader dessförinnan arrenderat egendomen sedan år 1906,

under vilken tid egendomen skötts väl. Även örn innehavarna av Åkeryd

141 och Åkeryd ll1 förklarat, att de ej önskade inköpa fastigheterna för de

föreslagna saluvärdena, samt innehavaren av Åkeryd 81 ej inkommit med

meddelande, huruvida hon önskade förvärva denna fastighet, synes det styrelsen

lämpligt, att fastigheterna hembjudas innehavarna till de föreslagna

saluvärdena. Därest arrendatorerna ej vilja förvärva fastigheterna, böra

dessa utarrenderas genom skogsstatens försorg.

Avdikningslånet »Tigerstads kanals sänkningsföretag av år 1935» synes

visserligen endast beröra fastigheterna Åkeryd 121 och 13\ men då avdikningslånet

beviljats innan nu ifrågavarande fastigheter avstyckats från Åkeryd

2\ 31, 41 och 5\ torde någon fördelning av lånet å avstyckningsfastigheterna

ej komma att verkställas. Det torde därför vara lämpligast att domänstyrelsen

inbetalar det å kronoegendomen Åkeryd 21—51 belöpande lånet

samt alt köparna av avstyckade fastigheter befrias från gäldandet av

annuiteter å lånet. Domänintendentens av arrendatorn biträdda förslag till

ordnandet av frågan örn ersättning för jordupplag biträdes av styrelsen.

Kostnaderna för avstyckning av förberörda fastigheter, vilka uppgå till

sammanlagt 1,310 kronor 15 öre, böra fördelas sålunda, att 650 kronor belöpa

å Åkeryd 13\ 200 kronor å vardera av Åkeryd 121 och Åkeryd 141,

130 kronor å Åkeryd ll1, 60 kronor å Åkeryd 81 samt 35 kronor å vardera

av Åkeryd 91 och 10''.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

Departement)-

chefen.

Mot det föreliggande försäljningsförslaget har jag ingen anledning att framställa

någon erinran. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att de från kronoegendomen Åkeryd 21—51 i Mörlunda

socken av Kalmar län avstyckade fastigheterna Åkeryd 131

(Huvudgården), Åkeryd 121 (Sandtorpet), Åkeryd 141 (Rosendal

med Sunemo), Åkeryd ll1 (Albohult), Åkeryd 81 (Johannesberg),

Åkeryd 91 (Kristinelund) och Åkeryd 101 (Bodal)

må försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

för köpeskillingar av respektive 55,660, 12,430, 10,850, 11,030,

1,910, 385 och 210 kronor, av vilka belopp respektive 650,

200, 200, 130, 60, 35 och 35 kronor motsvara avstyckningskostnader,

med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för

Johan Oskar Pettersson till Åkeryd 131, för Gottfrid Carlsson

till Åkeryd 12\ för Edvin Johansson till Åkeryd 141, för

Adrian Erlandsson till Åkeryd ll1 eller om denne ej önskar

förvärva fastigheten för Karl Albert Erlandsson, för Ester

Olsson till Åkeryd 81 samt enligt 10 § i förordningen för Oskar

Johansson till Åkeryd 91 och för Karl Eriksson till Åkeryd 101;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas beträffande

samtliga fastigheter, att de försäljas med

tillträdesrätt räknat från den 14 mars 1940, med skyldighet

för köpare att erlägga ränta å köpeskillingen efter 4 procent

från sistnämnda dag till tillträdesdagen, att fastigheterna

försäljas i befintligt skick, att endast kronoegendomen

tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,

att kronan skall gälda å fastigheterna belöpande annuiteter

å lån från avdikningslånefonden, vilket anvisats till utförande

av »Tigerstads kanals sänkningsföretag av år 1935»,

samt att innehavare av över fastigheterna med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att

ha ledningarna kvarstående och nyttja desamma, utan rätt

för köpare till annan ersättning än av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn

av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur,

beträffande Åkeryd 1 31, att, därest fastigheten

kommer att försäljes till arrendatorn Johan Oskar Pettersson,

dels denne och kronan icke skola äga framställa ersättningsanspråk

mot varandra på grund av arrendekontraktet, i

vad det avser Åkeryd 131, dock med undantag för eventuellt

oguldna arrendeavgifter och skatter för hela egendomen, och

dels mellanhavandet mellan Pettersson och kronan på grund

av jordupplag m. m. för nämnda sänkningsföretag skall an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100. 69

ses vara reglerat genom det av Pettersson till kronan inbetalade

beloppet 682 kronor 71 öre, ävensom beträffande

Åkeryd 81—1 21 samt 1 att köpare skall vara skyldig

att gälda vad kronan på grund av gällande arrendekontrakt

kan få komma att utgiva till egendomens arrendator

för trädesbruk, höstplöjning samt året före avträdandet verkställd

sådd.

18:o.

Stora Mölleberga nr 4 i Malmöhus län.

Kronoegendomen 1/3 mantal Stora Mölleberga nr 4 i Mölleberga socken av

Malmöhus län har varit utarrenderad till den 14 mars 1937. Därefter har

egendomen varit utarrenderad dels för tiden 14 mars 1937—14 mars 1939 och

dels för tiden 14 mars 1939—14 mars 1940. Arrendet, som sedan år 1932 utgått

med dels vissa persedlar att lösas med penningar efter senast för länet

fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan och dels därutöver 750 kronor,

uppgick för arrendeåret 14 mars 1938—14 mars 1939 till 1,090 kronor 53 öre.

Sedan domänintendenten och länets hushållningssällskaps egnahemsnämnd

yttrat sig i anledning av egendomens arrendeledighet den 14 mars 1937 och

därvid framhållit, att någon starkare efterfrågan på jord för bildande av egnahems-

eller åbolägenheter icke förmärkts inom länet, uppdrog domänstyrelsen

åt domänintendenten att i egenskap av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd

föranstalta örn uppskattningsförrättning för egendomens förnyade

utarrendering. Med anledning härav har uppskattningsförrättning å

egendomen hållits den 27 september 1935. Av det vid förrättningen förda

protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av extra

lantmätaren I. Elson Erichs år 1917 upprättad karta över egendomen inhämtas

i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 13 kilometer från Lund och 5 kilometer från

Staffanstorps järnvägsstation, har en areal av 23.771 hektar, varav 20.679 hektar

utgöra tomt och åker, 2.96 hektar äng och 0.132 hektar impediment. Åkerjorden

består till övervägande del av lermylla på lerbotten; å ett område om

ungefär 2 hektar förekommer grus och sand i mylla och alv. Ägofiguren

är mycket långsträckt och byggnadernas belägenhet försvårar driften.

Byggnaderna å egendomen, som äro brandförsäkrade för 27,500 kronor,

äro gamla, svaga och otidsenliga.

Egendomens taxeringsvärde utgör 44,000 kronor.

IJppskattningsnämnden har framhållit, att uthusen å egendomen vore i så

dåligt skick, att det vore omöjligt att reparera dem, medan däremot boningshuset

kunde ifrågakomma till fortsatt användning under en ny arrendeperiod.

Nämnden hade haft under övervägande ett förslag, vilket vunnit arrendatorns

anslutning, att å egendomen uppföra en stall- och logebyggnad, i vilket fall

egendomen skulle kunna utarrenderas under ännu en arrendeperiod utan att

nytt boningshus skulle behöva uppföras. Då emellertid å ena sidan byggnaderna

läge inklämda i ett hörn av egendomen och utrymmet icke med
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 100.

gåve någon praktisk lösning av nybyggnadsfrågan på den nuvarande byggnadsplatsen,

och å andra sidan boningshuset borde kunna inredas till en

ganska god bostad, hade nämnden i stället ansett, att det med de nuvarande

byggnaderna försedda området, som å kartan motsvarades av ägofigurerna

nr 1—13 och som hade en areal av 1.914 hektar, lämpligen borde avskiljas

från egendomen i övrigt och med byggnaderna försäljas för bildande av ett

arbetarsmabruk; den materiel, som befunnes användbar vid nedrivning av

uthusen, såsom tegel m. m., skulle kunna finna användning vid uppförande

av ekonomibyggnader för småbruket. Området jämte byggnader åsattes ett

saluvärde av 6,000 kronor. Vidare borde det s. k. Ramsmosseskiftet avskiljas

från egendomen och förenas med fastigheterna Mölleberga nr 6 och 8.

Återstoden av egendomen, å vilken skulle nybyggas såväl boningshus som

uthus, borde ånyo utarrenderas under en 20-årsperiod samt arrendevärderades

till 1,850 kronor. Egendomens nuvarande arrendator, Anders Nilsson,

som väl hävdat egendomen, borde komma i åtnjutande av optionsrätt vid

utarrenderingen.

överlantmätaren har meddelat, att mot uppskattningsnämndens förslag

icke syntes vara något att erinra ur lantmäterisynpunkt, under förutsättning

att Ramsmosseskiftet avstyckades för sammanläggning med fastigheterna

Mölleberga nr 6 och 8.

Ritningar till de ifrågasatta nybyggnaderna å egendomen samt kostnadsberäkningar

till desamma ha på domänstyrelsens föranstaltande upprättats

av Lantmännens byggnadsförening u. p. a. Enligt beräkningarna skulle kostnaderna

för boningshus, stall- och logebyggnad samt vagn- och redskapshus

uppgå till sammanlagt 48,436 kronor.

I skrivelse den 9 oktober 1939 har domänstyrelsen underställt frågan om

egendomens fortsatta disposition Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen har därvid

redogjort för framkomna alternativa förslag till disposition av egendomen.

Med hänsyn till de avsevärda kostnaderna för nybyggnaderna å egendomen

har styrelsen undersökt lämpligheten av att överflytta egendomen till arrendeegnahemsfonden

för utläggande av densamma i två lotter. För detta ändamål

har styrelsen efterhört, huruvida arrendatorn Nilsson vore villig att avstå

från den honom vid egendomens förnyade utarrendering tillkommande optionsrätten.

Nilsson har emellertid förklarat, att han icke vore villig härtill

utan önskade inköpa egendomen.

Domänstyrelsen uppdrog härefter åt domänintendenten att föranstalta om

saluvärdering av egendomen. I skrivelse den 8 september 1939 meddelade

domänintendenten, att Nilsson förklarat, att han icke kunde betala högre

köpeskilling för egendomen än 35,000 kronor, samt att Nilsson, sedan han

erhållit meddelande om att uppskattningsnämnden torde komma att föreslå

ett saluvärde, som överstege taxeringsvärdet, sedermera skriftligen avstått

från såväl optionsrätten som den ersättning för arbete med trädesbruk samt

höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd och för utsäde, vartill han kontraktsenligt

kunde vara berättigad, under förutsättning att han fritoges från

skyldighet att bota å egendomen och dess byggnader befintliga brister eller

att utgiva ersättning för desamma.

Med anledning av utav domänstyrelsen gjord förfrågan har egnahemsstyrelsen

i skrivelse den 25 september 1939 meddelat, att styrelsen efter verkställd

undersökning funnit egendomen passa för arrendeegnahemsändamål.

Under förutsättning att arbetet med att uppföra byggnader å egendomen

kunde igångsättas före utgången av oktober månad 1939 förordade egnahems
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

61

styrelsen, att egendomen från den 14 mars 1940 överfördes till arrendeegnahemsfonden.

Styrelsen räknade härvid med ett bokfört värde för egendomen

av högst 37,000 kronor.

Domänstyrelsen har hemställt örn Kungl. Maj:ts förordnande, att egendomen

skall från och med den 14 mars 1940 överflyttas till arrendeegnahemsfonden.

Till stöd för sin hemställan har styrelsen anfört, att egendomen

lämpade sig väl för uppförande av två arrendeegnahem samt att arrendatorn

Nilsson, som vore gammal och sjuklig, icke kunde förvärva egendomen,

i synnerhet som den vore i behov av nästan fullständig ombyggnad.

Enligt vad styrelsen inhämtat hade Nilsson ej velat för egen del förvärva eller

arrendera egendomen, utan detta skulle ha skett för en av hans söners räkning;

även för denne skulle det emellertid ha mött svårigheter att övertaga

egendomen i befintligt skick. Nilssons bemälde son syntes enligt vad domänstyrelsen

erfarit från egnahemsstyrelsen komma att beredas tillfälle att

få arrendera det ena av arrendeegnahemmen, ehuru någon utfästelse härutinnan

ej kunde göras.

Arrendatorn Nilsson har sedermera i en den 25 oktober 1939 dagtecknad

handling, som av domänstyrelsen överlämnats med skrivelse den 27 januari

1940, förklarat sig villig att för en köpeskilling av 38,000 kronor förvärva

ifrågavarande kronoegendom med undantag av ett ängsskifte om 4 tunnland

i Slevere. Domänstyrelsen har i sistnämnda skrivelse anfört, att vid försäljning

av egendomen borde förutom nämnda andel i skiftet i Slevere även

undantagas egendomens andel i Ramsmosse, vilken senare borde förenas

med fastigheterna Mölleberga nr 6 och 8; därest Kungl. Majit skulle anse,

att försäljning borde komma till stånd, borde densamma ske under vissa

i skrivelsen närmare angivna villkor.

Av de olika förslag rörande den framtida dispositionen av kronoegendo-Departementmen

Va mantal Stora Mölleberga nr 4, vilka varit under övervägande i före- CÄe^en''

varande ärende, anser jag mig böra giva min anslutning åt det, enligt vilket

egendomen med av domänst yreisen angivna undantag bör försäljas med

hembudsrätt för egendomens nuvarande arrendator, Anders Nilsson. Jag

vilt därvid tillstyrka, att försäljningen sker mot den bjudna köpeskillingen

av 38,000 kronor samt under de villkor i övrigt, vartill domänstyrelsen

framlagt förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen x/3 mantal Stora Mölleberga nr 4 i

Mölleberga socken av Malmöhus län må med undantag av

egendomens andel i ängsskiftet i Slevere och i skiftet i Ramsmosse

försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176j

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. för

en köpeskilling av 38,000 kronor, med hembudsrätt enligt

9 § i förordningen för Anders Nilsson samt under villkor i

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr 100.

övrigt, att egendomen försäljes med tillträdesrätt räknat från

den 14 mars 1940, att köparen skall erlägga 4 procent ränta

å köpeskillingen från sistnämnda dag till köpekontraktets

undertecknande, att egendomen försäljes i befintligt skick,

att endast kronoegendomen tillhöriga byggnader och anläggningar

ingå i försäljningen, att kronan och Nilsson icke skola

äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på grund

av arrendekontraktet, med undantag för eventuellt oguldna

arrendeavgifter och skatter, samt att innehavare av över

egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar förbehålles rätt att lia ledningarna kvarstående

och nyttja desamma utan rätt för köparen till annan ersättning

än av ledningarnas innehavare för skada till följd av

förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur.

19:o.

Kövlinge nr 1 i Hallands län.

Kronoegendomen Kövlinge nr 1 i Ysby socken av Hallands län är belägen

mellan Laholms stad och Vallberga station å Västkustbanan, vilken liksom

riksvägen Göteborg—Hälsingborg genomkorsar densamma. Egendomen består

av nio arrendelotter, litt. A—I, av vilka lotterna litt. G, H och I äro belägna

öster om rikshuvudvägen, under det att — om man undantar en mindre

betesfålla till litt. F — de övriga lotternas jord ligger väster örn denna.

I särskilda skrivelser den 16 januari 1940 har domänstyrelsen underställt

Kungl. Maj:ts prövning uppkommen fråga om den fortsatta dispositionen

av dels lotten litt. F och dels lotterna litt. G, H och I.

A. Arrendelotten Kövlinge nr 1 litt. F.

Arrendelotten Kövlinge nr 1 litt. F är utarrenderad för tiden till den 14

mars 1945 mot ett årligt arrende, som för arrendeåret 14 mars 1938—14

mars 1939 utgick med 1,707 kronor 18 öre. Nuvarande arrendatorn av lotten

är G. Appelbergs stärbhus.

Sedan fråga uppstått om nybyggnad av vissa byggnader å arrendelotten

samt arrendatorn förklarat sig önska inköpa densamma, har domänstyrelsen

föranstaltat om saluvärdering av lotten. Uppskattningsförrättning å lotten

har hållits den 16 november 1939. Av protokollet vid denna förrättning

jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av distriktslantmätaren

Å. Hassellund år 1938 över arrendelottema litt. F, G, H och I inom Kövlinge

l1 upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Lotten litt. F är belägen cirka 2 kilometer från Vallberga station och 4

kilometer från Laholms stad. Enligt beskrivningen till kartan har lotten en

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

63

areal av 43.227 hektar, varav 41.624 hektar åker, 1.172 hektar äng och 0.431

hektar avrösningsjord. Härtill komma 1.947 hektar skogsmark, som stå

under styrelsens skogsförvaltning, samt viss vägmark. Jorden är i allmänhet

av lätt natur; i södra delen av lotten är jorden dock lerhaltig och av

bättre kvalitet. Hävden är mycket god. Lotten är icke planmässigt dikad

men svackorna äro försvarligt dränerade. Sydsvenska Kraft Aktiebolaget

har elektriska högspänningsledningar framdragna över lotten.

Vid fastighetstaxeringen år 1938 föreslog beredningsnämnden ett taxeringsvärde

å lotten förutom skogsmark och växande skog av 56,500 kronor; det

föregående taxeringsvärdet hade varit 52,000 kronor. 1938 års taxeringsnämnd

höjde emellertid värdet till 59,500 kronor i samband med en procentuell

förhöjning av taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter inom Ysby

socken. Hos prövningsnämnden anförda besvär över denna höjning föranledde

ej ändring i taxeringsvärdet.

U ppskatt ning snämnden har meddelat, att till nämnden överlämnats en ansökning

av Hilding Nilsson, Klägstorp, Ysby, att få inköpa ett område örn

cirka 5,000 kvadratmeter jord av arrendelotten för uppförande av ett boningshus.

Lottens arrendator hade förklarat, att han icke önskade att någon

tomt upplätes från egendomen. För egen del ansåge nämnden, att en tomt

möjligen skulle kunna anordnas i skogsbacken intill rikshuvudvägen, men

att detta vore olämpligt, enär platsen vore mycket använd som väntplats

för vägfarande. Då i varje fall en tomt om 5,000 kvadratmeter vore väl stor

och skulle innebära ett visst intrång i fastigheten, avstyrkte nämnden bifall

till ansökningen. Nämnden åsatte lotten ett saluvärde av 51,800 kronor,

därav 1,800 kronor för skogsmark med växande skog. Värderingen hade

skett under förutsättning, att lotten vore i sådant skick, som arrendatorn vid

kontraktets slut hade att avlämna den. Då G. Appelbergs stärbhus under

17 år innehaft arrendelotten och ständigt hävdat den mycket väl, vore stärbhuset

hembudsberättigat, därest försäljning skulle medgivas. Vid försäljningen

borde bland annat föreskrivas, att köparen skulle äga rätt att hämta

grus i kronans grustag invid arrendelotten litt. E intill den 14 mars 1945,

att alla nu stämplade träd å skogsmarken ej inginge i försäljningen, att kronan

förbehölles ett års avforslingstid för bortförande av dessa träd, samt att

tillträdet finge ske den 14 mars 1940.

Över jägmäst arén har tillstyrkt försäljning av lotten till arrendatorn för

det föreslagna saluvärdet.

Arrendatorn har förklarat sig villig att inköpa lotten för det föreslagna

saluvärdet.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot den ifrågasatta

försäljningen eller mot saluvärdet; den föreslagna bestämmelsen om

rätt till grustäkt syntes emellertid icke böra intagas bland försäljningsvillkoren.

Hilding Nilssons ansökan att få inköpa ett område borde icke föranleda

någon åtgärd, då någon rätt för Nilsson att inköpa området icke förelåge

och några särskilda skäl, som kunde motivera en försäljning direkt till

Nilsson, ej heller förebragts.

B. Arrendelotterna Kävlinge nr 1 litt. G, II och I.

Arrendelotterna Kävlinge nr 1 litt. G, litt. II och litt. I äro utarrenderade till

den 14 mars 1945 mot årliga arrenden, som för arrendeåret 14 mars 1938—

14 mars 1939 utgingo med respektive 1,517 kronor 46 öre, 711 kronor 16

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

öre och 664 kronor 30 öre. Lotterna arrenderas för närvarande av Anton

Jönsson, Nils Alfred Nilsson respektive Leander Åkesson.

Sedan fråga uppstått om nybyggnad av vissa byggnader å arrendelotterna

litt. G och H har domänstyrelsen föranstaltat örn saluvärdering av desamma.

Med anledning härav har uppskattningsförrättning hållits den 12

november 1938 och den 25 januari 1939. Av protokollet vid denna förrättning

jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av distriktslantmätaren

Å. Hassellund år 1938 över arrendelotterna litt. F, G, H och I inom

Kövlinge l1 upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Ehuru domänstyrelsen föranstaltat örn saluvärdering av endast lotterna

litt. G och H, har uppskattningsnämnden saluvärderat jämväl lotten litt. I,

då denna lott med sin norr örn Ysby vägen belägna del är insprängd mellan

litt. G och H och vidare alla byggnader utom ett bonings- och ekonomihus

å lotten litt. I tillhöra arrendatorn av densamma.

Lotterna litt. G, H och I äro belägna omkring 4 kilometer från Laholms

stad och cirka 1 kilometer från Vallberga station. Skolor ligga gräns i gräns

med lotten litt. G, varjämte mejeri, kvarnar samt handelsaffärer ligga i omedelbar

närhet av denna lott.

Lotten litt. G har enligt den år 1938 upprättade kartan en areal av

35.371 hektar, varav 1.326 hektar tomt, trädgård och park, 33.28 hektar åker,

0.061 hektar äng, 0.397 hektar ägovägar och 0.307 hektar diken och märgelgravar.

Härtill komma 2.367 hektar skogsmark. Av åbyggnaderna å lotten

äger kronan arrendatorsbostad, magasin, loglänga, stallbyggnad och hemlighus,

samt arrendatorn gödselhus, hönshus, stathus och redskapsbod. Av

kronans hus äro boningshuset och magasinet av utmärkt, samt stall och loge

av god beskaffenhet. Taxeringsvärdet utgör 55,900 kronor.

Lotten litt. H har enligt nämnda karta en areal av 20.83 hektar, varav

0.547 hektar tomt och trädgård, 19.293 hektar åker, 0.413 hektar äng, 0.405

hektar ägovägar samt 0.172 hektar diken, bäck m. m. Samtliga åbyggnader

å arrendelotten tillhöra kronan. Av dessa är arrendatorsbostaden av

mycket svag beskaffenhet, loglängan, stallängan med körloge samt sädesgolvet

och svinhuset goda, brygghuset mycket gott och hönshuset medelgott.

Taxeringsvärdet utgör 27,300 kronor.

Lotten litt. I har enligt kartan en areal av 28.81 hektar, varav 0.58

hektar tomt och trädgård, 24.944 hektar åker, 1.238 hektar äng, 1.378 hektar

odlingsmark, 0.483 hektar ägovägar samt 0.187 hektar diken, bäck m. m.

Byggnaderna å denna lott tillhöra samtliga arrendatorn, utom ett år 1923

uppfört bonings- och ekonomihus, som inrymmer tre bostadsrum, brygghus

och bakstuga. Arrendatorns byggnader utgöras av boningshus, stallbyggnad

och loglänga. Stallbyggnaden är nyrestaurerad, men de övriga husen äro

svaga. Taxeringsvärdet utgör 24,400 kronor.

Elektrisk högspänningsledning framgår över arrendelotterna. Vallberga

mejeri har vattenledning framdragen över dem. Till samtliga hemman i

Kövlinge hör ett grustag, beläget intill lotten litt. E. Ä lotten litt. I finns en

torvmosse, som tidigare utgjort gemensam torvtäkt för Kövlingehemmanen;

i mossen har icke på många år skurits någon torv.

Vppskattningsnämnclen har åsatt lotterna följande saluvärden, nämligen

lotten litt. G 59,800 kronor — därav 1,200 kronor för skogsmark med växande

skog —- lotten litt. H 28,500 kronor samt lotten litt. I 24,300 kronor. Värderingen

hade skett med hänsyn till det skick, vari arrendatorerna hade att

avlämna lotterna vid arrendetidens slut. Då byggnaderna å lotten litt. G läge

alldeles intill västra gränsen av litt. I, borde av sistnämnda lott ägofigurerna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

65

n:ris 66 och 67 å kartan med en sammanlagd areal av 0.41 hektar och ett

värde av 372 kronor läggas till lotten litt. G, samt saluvärdet av lotten litt. G

ökas och av lotten litt. I minskas med detta värde. Skulle arrendatorn

av lotten litt. I ej nu vilja köpa den av honom arrenderade lotten, kunde

ändring ej ske förrän vid kontraktstidens utgång den 14 mars 1945, men i

så fall borde frågan då upptagas till behandling. Torvmossen å litt. I borde

upphöra att vara byallmänning och i stället helt läggas till denna lott.

Vallberga mejeriförening borde medgivas servitutsrätt att ha berörda vattenledning

framdragen över egendomarna. Beträffande rätten till grus i

grustaget invid litt. E borde i händelse lotterna försåldes till respektive arrendatorer

grustäkt medgivas endast till den 14 mars 1945 eller så länge

samtliga lotter å kronoegendomen Kövlinge nr 1 vore utarrenderade. Ägaren

av fastigheten Hov 321, Anna Fagerholm, hade anhållit att, örn förenämnda

egendomar skulle försäljas, få inköpa mark lill utfartsväg från

Hov 321 till Göteborgsvägen. Nämnden avstyrkte ansökningen, men Anna

Fagerholm borde hänvisas att på sätt lagen föreskriver söka sig rätt till utfartsväg.

Donuinstgrclsen har anfört följande.

Styrelsen har infordrat förklaringar från arrendatorerna av lotterna, huruvida

de önskade förvärva desamma för de föreslagna saluvärdena. Arrendatorn

av lotten litt. G, Anlon Jönsson, har förklarat sig villig att inköpa

denna för saluvärdet, 59,800 kronor, men samtidigt anhållit att få inköpa

egendomen den 14 mars 1940 i stället för den 14 mars 1941, då han önskade

snarast möjligt påbörja vissa byggnadsarbeten å lotten. Vidare har Nils

Alfred Nilsson meddelat, att han önskade förvärva lotten litt. H för 28,500

kronor. Arrendatorn av lotten litt. I, Leander Äkesson, har däremot på anförda

grunder anhållit, att köpeskillingen för denna lott måtte nedsättas till

ett belopp, som icke överstege 20,000 kronor. Domänintendenten har i skrivelse

den 8 januari 1940 hemställt, att Åkessons skrivelse måtte lämnas utan

avseende.

Styrelsen tillstyrker för sin del, att lotterna litt. G och II försäljas mot de

föreslagna saluvärdena med hcmbudsrätt för respektive arrendator, men anser,

att frågan örn försäljning av lotten litt. I bör förfalla, då arrendatorn av

denna lott ej vill inköpa densamma för det uppskattade värdet; den ifrågasatta

gränsregleringen mellan lotterna litt. G och I bör då ej ifrågakomma.

Ansökningen örn rätt till väg från Hov 321 bör ej föranleda någon åtgärd.

Sökanden äger göra framställning enligt lagen om enskilda vägar.

Vid försäljning av lotterna litt. G och H bör Vallberga mejeriförening medgivas

rätt att utan ersättning ha vattenledningen framdragen över lotterna.

Köparnas eventuella rätt till grustäkt bör icke inskränkas genom några villkor

i försäljningsbeslutet. Sydsvenska kraftaktiebolaget har elektriska högspänningsledningar

framdragna över egendomarna och bör bibehållas vid

denna rätt.

Efter granskning av de av domänstyrelsen framlagda förslagen till dispo - Depå* temznissition

av arrendelotterna litt. F—I av kronoegendomen Kövlinge nr 1 har

jag funnit mig kunna biträda desamma. Jag hemställer alltså, alt Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen Kövlinge nr 1 i Ysby socken av

Hallands län arrendclottcrna litt. F, litt. G och litt H må, se
-

Dihang lill riksdagens protokoll 1910. 1 sami. Nr 100.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

dan de i vederbörlig ordning avstyckats från stamfastigheten,

var för sig försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m.

m. för köpeskillingar av respektive 51,800, 59,800 och 28,500

kronor, med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för G. Appelbergs

stärbhus till lotten litt. F, för Anton Jönsson till

lotten litt. G och för Nils Alfred Nilsson till lotten litt. H samt

under villkor i övrigt, beträffande samtliga lottern

a, att lotterna må tillträdas omedelbart, att köparna skola

erlägga den del av arrendeavgiften för tiden 14 mars 1940—

14 mars 1941, som belöper å tiden efter den 14 mars 1940 till

dess köpekontrakt utfärdas, att lotterna försäljas i befintligt

skick, att endast kronoegendomarna tillhöriga byggnader och

anläggningar ingå i försäljningarna, att, därest lotterna komma

att försäljas till respektive arrendator, kronan och arrendatorema

ej skola äga framställa ersättningsanspråk mot varandra

på grund av arrendekontraktet, med undantag för tilläventyrs

oguldna arrendeavgifter och skatter, samt att innehavare

av över lotterna med vederbörligt tillstånd framdragna

ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna kvarstående

och nyttja desamma utan rätt för köpare till annan

ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd

av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur, beträffande

lotten litt. F, att i köpet ej ingå redan stämplade träd,

samt att kronan eller dess rättsinnehavare förbehålles rätt att

avverka och bortforsla dessa träd till den 1 juli 1941 utan

rätt för köparen till ersättning härför, ävensom beträffande

lotterna litt. G o c h H, att Vallberga mejeriförening

medgives rätt att ha vattenledning framdragen

över lotterna i den sträckning, vari den nu finnes framdragen,

utan rätt för köparna till annan ersättning härför än som

förut angivits beträffande elektriska ledningar.

20:o.

Trönninge nr 13 i Hallands län.

Kronoegendomen Trönninge nr 13 i Trönninge socken av Hallands län är

utarrenderad till den 14 mars 1952 mot ett årligt arrende av 2,114 kronor.

Den 23 september 1939 nedbrunno av egendomens byggnader dels norra

längan, inredd till port, vagnbod, svinhus med 3 kättar, loge med stengolv,

rotfruktshus och mjölkrum, dels ladugård och loge, och dels ett svinhus. Då

därefter egendomens arrendator förklarat sig eventuellt önska inköpa egen
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

67

domen, uppdrog domänstyrelsen åt domänintendenten i länet att i egenskap

av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd föranstalta om uppskattningsförrättning

för egendomens saluvärdering. Med anledning härav har

uppskattningsförrättning hållits å egendomen den 30 september 1939. Av

instrumentet över denna förrättning jämte övriga till ärendet hörande handlingar

samt en av t. f. distriktslantmätare!! E. Stigman år 1922 kompletterad

karta över egendomen inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 1 kilometer från Trönninge järnvägsstation och

8 kilometer från Halmstad, har en areal av 30.491 hektar, varav 29.432

hektar tomt och åker samt 1.059 hektar äng m. m. Åkerjorden är av tämligen

enhetlig beskaffenhet och utgöres av sandmylla, delvis av ganska fuktig

natur.

Å egendomen finnas efter branden följande kronan tillhöriga byggnader:

1) Boningshus av timmer med reveterad brädklädsel, under eternittak på

brädbotten, inrett till 6 boningsrum och kök med skafferi samt förstuga.

Å södra sidan finnes en arrendatorn tillhörig veranda. På vinden har arrendatorn

i frontespis mot söder på egen bekostnad inrett tre boningsrum. Centralvärmeledning

har arrendatorn jämväl på egen bekostnad anordnat från

panna i köket till 10 radiatorer. Byggnaden är i utmärkt skick.

2) Östra längan av resvirke, täckt med eternit, inredd till dels bryggstuga

med cementgolv, spismur med bakugn och inmurad gryta, dels bakstuga med

trägolv, dels vedbod och dels materialbod. Magasinsloft finnes över samtliga

dessa lokaler.

3) Stathus av plank under slamfärgad brädklädsel, på hög betongsockel

under eternittak, inrett till två lägenheter örn vardera två rum och kök, spiskammare,

garderober och källare samt med två gavelrum å vinden.

4) Ekonomihus av trä under eternittak, inrett till brygg- och bakstuga,

vedbodar och hemlighus samt svinhus.

Egendomen har andel i Trönninge—Påarps dikningsföretag av 1932. Elektrisk

ledning är framdragen till gården och ledningar för ljus och motorer inmonterade

i husen.

Taxeringsvärdet utgör 52,200 kronor.

Uppskattningsnämnd en har meddelat, att de efter branden befintliga byggnaderna

å egendomen äro åsätta ett brandförsäkringsvärde av 35,500 kronor

och äro i utmärkt skick. Brandskadeersättningen för de brunna byggnaderna

är ännu icke slutgiltigt fastställd, men torde röra sig örn cirka 21,000 kronor,

i vilket belopp ingår ersättning för skador, som förorsakats å boningshus

med brygghus. Med beaktande av dessa omständigheter och med skäligt

hänsynstagande till de förbättringar i form av hårda tak m. m., som arrendatorn

vidtagit utan att kunna få framtida nytta av, har nämnden saluvärderat

egendomen till 36,420 kronor. Då värderingen avsåge egendomen i

befintligt skick men arrendatorn hade alt svara för återbetalningen av beviljat

avdikningslån, borde från sagda saluvärde avgå ifrågavarande lånebelopp;

storleken av detta hade icke kunnat utrönas, men lånet torde icke

överstiga 800 kronor. Saluvärdet borde bestämmas till 36,420 kronor,

minskat med nämnda lånebelopp, därvid utfallande brandskadeersättningar

förutsatts skola tillkomma kronan.

I skrivelse den 23 januari 1910 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majds prövning och därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen anser lämpligast att egendomen nied hänsyn till nu föreliggande

omständigheter försäljes. Uppskattningsnämnden har föreslagit saluvärdet

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departementschefen.

till 36,420 kronor minskat med kapitalbeloppet för berörda avdikningslån,

i vad del avsåge egendomen, under förutsättning att kronan skulle bekomma

utfallande brandskadeersättningsbelopp. Enligt länsstyrelsens i Hallands län

utslag den 7 september 1935, varigenom ett jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

6 oktober 1933 från statens avdikningslånefond beviljat låneunderstöd å

2,450 kronor för torrläggning av mark inom Trönninge och Påarps byar i

Trönninge socken fördelats, har ifrågavarande kronoegendom påförts ett

oguldet kapitalbelopp av 527 kronor 83 öre, att gäldas genom inbetalningar

av 31 kronor 67 öre för vart och ett av åren 1940—1964 samt slutlig inbetalning

år 1965 av 28 kronor 77 öre. Beträffande ersättningen för de brunna

byggnaderna har domänstyrelsen dels för skador å boningshuset uppburit

ett belopp av 840 kronor från allmänna brandförsäkringsverket för byggnader

på landet, och dels godkänt av Hallands läns ömsesidiga brandförsäkringsbolag

föreslagen ersättning för de brunna byggnaderna med 19,500

kronor. Sistnämnda belopp fördelar sig med 10,800 kronor för byggnaden

nr 3 (en väster örn gården belägen uthusbyggnad, som var brandförsäkrad för

12,000 kronor), med 5,000 kronor för byggnaden nr 5 (en norr om gården

belägen uthusbyggnad, som var brandförsäkrad för detta belopp) samt med

3,700 kronor för byggnaden nr 6 (en norr örn gården belägen uthusbyggnad,

som var brandförsäkrad för 4,000 kronor); ersättningsbeloppen för byggnaderna

nr 3 och 6 hade reducerats med 1,200 respektive 300 kronor med

hänsyn till att en del av murarna till dessa byggnader voro användbara vid

byggnadernas nyuppförande. Beträffande den brandskadade byggnaden nr 4

hade uppdragits åt byggmästaren P. Andersson i Tönnersjö att avhjälpa

bristerna å denna samt därefter inkomma med räkning till bolaget.

Saluvärdet å egendomen skulle sålunda utgöra omkring (36,420—530 =)

35,890 kronor. Arrendatorn av egendomen, Emil A. Jönsson, har i skrivelse

den 3 oktober 1939 förklarat, att han vore villig att inköpa egendomen för

en köpeskilling av 32,200 kronor under vissa i skrivelsen närmare angivna

villkor. Under hand har domänintendenten förklarat sig tillstyrka det av

Jönsson avgivna anbudet. Jämväl styrelsen tillstyrker anbudet under framhållande,

dels att anbudssumman jämte brandskadeersättningen överstiger

det nuvarande taxeringsvärdet, dels att kronan måste nedlägga avsevärda

kostnader å egendomen, därest kronan skulle behålla densamma i sin ägo.

Även jag anser fördelaktigast, att ifrågavarande kronoegendom försäljes.

De föreslagna villkoren synas mig antagbara. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Trönninge nr 13 i Trönninge socken

av Hallands län må försäljas enligt förordningen den 6 juni

1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. lii. för en köpeskilling av 32,200 kronor, med

hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens arrendator,

Emil A. Jönsson, samt under villkor i övrigt, att egendomen

försäljes i befintligt skick nied tillträdesrätt räknat

från den 14 mars 1940, därvid det gällande arrendekontraktet

skall upphöra att gälla, att Jönsson skall erlägga 4 procent

ränta å köpeskillingen från den 14 mars 1940 till dess köpekontrakt

utfärdas, att utfallande brandskadeersättning med

19,500 kronor från Hallands läns ömsesidiga brandförsäk
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

69

ringsbolag samt med 840 kronor från allmänna brandförsäkringsverket

för byggnader på landet skall tillkomma

kronan, att endast kronoegendomen tillhöriga byggnader och

anläggningar ingå i försäljningen, att i försäljningen icke

ingår kronans andel för egendomen i ett område örn 1,250

kvadratmeter av till långtäkt avsatt allmänning inom Trönninge

bys skifteslag — beträffande vilket område Kungl.

Maj:t den 31 augusti 1939 bemyndigat länsstyrelsen i länet

att godkänna försäljning av detsamma — att Jönsson skall

gälda egendomen åvilande andel i avdikningslån för företaget

»torrläggning av mark inom Trönninge och Påarps byar

i Trönninge socken», att Jönsson och kronan i övrigt ej

skola äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på

grund av gällande arrendekontrakt rörande egendomen, med

undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter,

saint att innehavare av över egendomen med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska stark- och svagströmsledningar

förbehålles rätt att bibehålla över egendomen framdragna

ledningar samt nyttja desamma utan rätt för Jönsson till

annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada

till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

21 :o.

Kedum Stommen nr 3 i Skaraborgs län.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1931 och den 10 september

1936 har domänstyrelsen av kronoegendomen 1/2 mantal Kedum Stommen

nr 3 i Södra Kedums socken av Skaraborgs län försålt dels till fabrikören T.

Kindström ett område örn 1.2 hektar, att disponeras såsom grustag och byggnadsplats,

dels ock till C. O. Gustafsson en salulott litt. öq med en areal av

0.1476 hektar. Kindström och Gustafsson bedriva å respektive områden tillverkning

av cementvaror.

I framställningar till domänintendenten har Kindström, som i sin fabriksrörelse

för närvarande sysselsätter nio arbetare, framhållit, att han inom sitt

nuvarande område (Kedum Stommen 320) saknade tillräcklig tillgång till

grus och sand, samt med anledning härav hemställt att för fortsättande

av rörelsen få inköpa ytterligare ett grusförande område om cirka 4,455

kvadratmeter av angränsande del av kronoegendomen. Vid framställningarna

har fogats en av distriktslantmätaren G. Linde år 1934 vid avstyckningsförrättning

å egendomen upprättad karta, vilken utvisar såväl Kindströms

nuvarande fastighet som det lill inköp ifrågasatta området av egen
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements
chefen.

domen. Vidare har Gustafsson i framställning till domänstyrelsen den 7

mars 1939 anhållit om tillstånd att för erhållande av tillräckliga mängder

grus få inköpa ett område om cirka 2,000 kvadratmeter av egendomen, vilket

gränsar till den av honom tidigare inköpta salulotten litt. Öq (Kedum Stommen

322) och som av honom utmärkts å en av Linde vid avstyckning å egendomen

år 1937 upprättad karta. Skaraborgs läns västra vägdistrikt har för

erhållande av lämpligt grus för vägändamål anmält sig som spekulant å

samma område, som Kindström önskade förvärva, men sedermera på anförda

skäl återkallat sin framställning.

I yttranden över framställningarna har domänintendenten tillstyrkt bifall

till desamma, då sökandena Kindström och Gustafsson i sin verksamhet vore

i behov av tillgång till lämplig sand- och grustäkt. Den ifrågasatta utökningslotten

till fastigheten Kedum Stommen 320 har av domänintendenten

saluvärderats till 1 krona för kvadratmeter, medan saluvärdet för den föreslagna

utvidgningslotten till fastigheten Kedum Stommen 322 upptagits till

90 öre för kvadratmeter.

Kindström och Gustafsson ha förklarat sig villiga att för respektive områden

erlägga av domänintendenten föreslagna köpeskillingar.

Arrendatorn av egendomen, J. A. Johansson, i vars arrendelott ifrågavarande

områden ingå, har genom en den 27 november 1939 dagtecknad handling

i förhållande till domänstyrelsen förklarat sig villig att intill löpande

arrendeperiods utgång den 14 mars 1952 avstå från nyttjanderätten till de

båda områdena mot en årlig avkortning å arrendet med 55 kronor.

överlantmätaren, vars yttranden i försäljningsärendena inhämtats, har

meddelat, att hinder enligt jorddelningslagen icke syntes föreligga för avstyckning

av ifrågavarande områden för sammanläggning med respektive

Kedum Stommen 320 och 322.

I skrivelse den 18 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Därest den av sökandena å egendomen bedrivna cementvarutillverkningen

skall kunna uppehållas i nuvarande omfattning, synes det önskvärt att de

beredas möjlighet att förvärva ytterligare för grus- och sandtäkt lämpliga

områden av egendomen. Sökandenas föreliggande framställningar synas med

anledning härav böra tillmötesgås. De av domänintendenten för respektive

områden föreslagna köpeskillingarna kunna av styrelsen lämnas utan erinran.

Likaledes finner styrelsen icke skäl till erinran mot den av arrendatorn

av egendomen för avstående av nyttjanderätten till områdena under återstående

del av löpande arrendeperiod betingade ersättningen. Med hänsyn

till det beräknade saluvärdet för det till försäljning till Kindström avsedda

området lärer rikdagens medverkan till försäljning av denna lott vara erforderlig.

Försäljningsärendena synas emellertid lämpligen böra avgöras i ett

sammanhang.

Jag har intet att erinra mot bifall till domänstyrelsens förslag och hemställer

alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 100.

71

att av kronoegendomen 1j2 mantal Kedum Stommen nr 3

i Södra Kedums socken av Skaraborgs län må försäljas följande

två områden, nämligen

dels ett område örn cirka 0.4455 hektar, vilket är närmare

angivet å en av distriktslantmätaren G. Linde år 1934 över

fastigheten Kedum Stommen 320 upprättad karta, till ägaren

av sistnämnda fastighet, T. Kindström, Vara, för sammanläggning

med denna fastighet mot en köpeskilling, beräknad

efter 1 krona för kvadratmeter,

dels ock ett område örn cirka 0.2000 hektar, vilket är närmare

utmärkt å en av Linde år 1937 över fastigheten Kedum

Stommen 322 upprättad karta, till ägaren av sistnämnda fastighet,

C. O. Gustafsson, Arentorp, för sammanläggning med

denna fastighet mot en köpeskilling, beräknad efter 90 öre

för kvadratmeter;

skolande för försäljningarna i övrigt gälla följande villkor,

nämligen att områdena försäljas i befintligt skick med tillträdesrätt

för köpare räknat från den 14 mars 1940 med rätt

för arrendatorn av egendomen att, därest försäljning av områdena

kommer till stånd, under återstående del av löpande

arrendeperiod bekomma ersättning av kronan genom arrendeavkortning

med ett årligt belopp av 55 kronor, att köpeskillingarna

för områdena må erläggas enligt bestämmelserna

i 21 § och 22 § B i förordningen den 5 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., att i

övrigt i tillämpliga delar skola gälla bestämmelserna i samma

förordning, samt att förbehåll göres för de jämkningar i områdenas

gränser och areal, som må föranledas av avstyck - ningsf örrättningarna.

22 :o.

Kleven nr 1 i Skaraborgs län.

I en den 20 januari 1933 dagtecknad proposition, nr 65, föreslog Kungl.

Majit under punkten 5:o riksdagen medgiva, att av kronoegendomen V2 mantal

Kleven nr 1 i Bredviks socken av Skaraborgs län två å en av distriktslantmätaren

S. Lindström år 1930 upprättad karta med litt. Ai och A2 betecknade

områden om tillhopa 81.43 hektar finge enligt förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

försäljas med ett saluvärde av 47,200 kronor, med hembudsrätt jämlikt 9 §

första stycket förordningen för egendomens arrendator C. A. Pettersson

samt under vissa i propositionen angivna villkor i övrigt. Beträffande innehållet

i propositionen må erinras örn följande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kronoegendomen V2 mantal Kleven nr 1 är belägen cirka 23 kilometer

från Hjo stad och cirka 3 kilometer från Mölltorps station. Iden har en

areal av 168.735 hektar, varav 45.975 hektar åker och tomt, 0.765 hektar odlingsmark,

120.55 hektar avrösningsjord och 1.445 hektar impediment. Åkerjorden

är av naturen av mindre god beskaffenhet men genom intensivt bruk,

djupkultur och stark gödsling i hög växtkraft. Byggnaderna äro i gott skick,

men ekonomihusen äro på grund av egendomens högt uppdrivna avkastning

otillräckliga. Egendomen har andel i häradsallmänningen V. Stöpen, som

hittills ej lämnat någon avkastning. Elektrisk ledning finnes ej framdragen

över egendomen. Taxeringsvärdet utgör 54,900 kronor för jordbruksfastigheten

och 9,000 kronor för skogsmarken och växande skog.

Vid på domänstyrelsens föranstaltande hållen uppskattningsförrättning

den 19 november 1931 hade vederbörande uppskattningsnämnd framhållit,

att egendomen, då densamma år 1896 övertogs av Pettersson, födde 3 hästar

och 15 nöt, varav 5 kor, hade dåliga åbyggnader samt var vattensjuk, mager

och i dålig hävd, men att Pettersson »genom en sällspord energi, ovanlig arbetsamhet,

mycket god beräkning och klart omdöme samt en väl avvägd och

framgångsrik tillämpning av egna och andras rön» skapat ett avkastningsrikt

mönsterjordbruk av den svaga egendomen. Avkastningen av egendomen

hade därigenom stigit i så hög grad, att egendomens ekonomibyggnader blint

otillräckliga. Pettersson hade därför begärt att få nybygga ekonomihus,

men då befintliga byggnader ännu vore i gott skick och i vanliga fall varit

tillräckliga för egendomen, fast vid den intensiva driften för små, hade det

ansetts lämpligare att egendomen med husbehovsskog försåldes till Pettersson,

som i så fall kunde fortsätta sin gagnande verksamhet under tryggare

former. Med hänsyn till värdet av de Pettersson tillhöriga, å egendomen befintliga

anläggningarna och hans å fastigheten nedlagda kostnader hade huvudgården

med viss tilldelning av skogsmark — å 1930 års karta litt. A± och

A2 — med en areal av 81.43 hektar, varav 45.975 hektar åker, 0.765 hektar

odlingsmark, 33.245 hektar avrösningsjord och 1.445 hektar impediment, av

nämnden saluvärderats till 47,200 kronor, varav 12,600 kronor för avrösningsjord

med växande skog och 500 kronor för kapitaliserat värde för andel

i allmänning. Den återstående delen av egendomens skogsmark, utgörande

en del av kronoparken Kleven, hade nämnden ansett böra behållas

i kronans ägo.

Arrendatorn Pettersson hade förklarat sig villig att inköpa egendomen

för det åsätta saluvärdet.

Kronojordstyckningssakkunniga hade icke haft något att erinra mot egendomens

försäljning till innehavaren. Överlantmätaren hade meddelat, att

ur jorddelnings- och fastighetsbildningssynpunkt intet hinder syntes möta

mot att genom avstyckning avskilja huvudgårdslotten från egendomen i

övrigt; härvid borde dock egendomens hela andel i häradsallmänningen V.

Stöpen försäljas tillsammans med den till försäljning föreslagna lotten, vilken

vid avstyckningsförrättning borde bli stamfastighet med bibehållande

av egendomens mantal. Överjägmästaren hade anslutit sig till försäljningslörslaget

men beträffande värderingen anmärkt, att värdet å avrösningsmark

med växande skog finge anses vara väl högt, varjämte det upptagna

värdet av egendomens andel i allmänning i varje fall icke kunde anses vara

för lågt.

Domänstyrelsen, som i skrivelse den 30 september 1932 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning, hade biträtt uppskattningsnämndens förslag

till egendomens försäljning och icke haft något att erinra mot saluvärderingen.

Enligt domänstyrelsens mening hurde arrendatorn örn han så önskade

få tillträda egendomen den 14 mars 1933.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

73

I skrivelse den 24 februari 1933, nr 69, anmälde riksdagen, under åberopande

av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 17, att

riksdagen lämnat det begärda medgivandet. Genom brev den 10 mars 1933

meddelade Kungl. Maj:t domänstyrelsen statsmakternas belut i ämnet.

I skrivelse den 6 februari 1940 har domänstyrelsen meddelat, att ifrågavarande

försäljning icke genomförts, då Pettersson sedermera förklarat sig

icke vilja förvärva salulotten på de av statsmakterna fastställda villkoren,

samt underställt frågan örn egendomens disposition för tiden efter den 14

mars 1940 Kungl. Majlis prövning. Av skrivelsen jämte övriga till ärendet

hörande handlingar inhämtas i huvudsak följande.

I anledning av det år 1933 lämnade medgivandet hembjöds Pettersson

egendomens huvudgårdslott genom länsstyrelsens förmedling. Pettersson meddelade

emellertid i skrivelse till länsstyrelsen den 12 maj -1933, att han med

hänsyn till då rådande konjunkturläge ävensom de betydande kapitalinsatser,

han för egen del nedlagt å egendomen, icke kunde erbjuda högre köpeskilling

för salulotten än 35,000 kronor; efter underhandlingar med domänintendenten

höjde Pettersson sedermera nämnda anbud till 40,000 kronor.

I skrivelse till länsstyrelsen den 29 december 1933 förklarade domänstyrelsen,

att, därest Pettersson icke önskade förvärva huvudgårdslotten på de av

statsmakterna fastställda villkoren, försäljningsfrågan måste anses förfallen.

Pettersson fortfor härefter med brukningen av egendomen enligt det då gällande

20-åriga arrendekontraktet intill den 14 mars 1938. Sedermera har

kontraktet prolongerats att gälla ytterligare två år intill den 14 mars 1940.

Sedan domänstyrelsens lokalförvaltning förhandsvis yttrat sig angående

egendomens framtida disposition, därvid försäljning av egendomen ifrågasatts

på nyssberörda tidigare fastställda villkor, har domänstyrelsen den 3

januari 1935 förordnat örn ny uppskattningsförrättning å egendomen. Dylik

förrättning har hållits den 30 november 1939. 1 det vid uppskattningen

upprättade protokollet har beträffande egendomens läge, arealer, byggnadsbestånd

och dylikt lämnats enahanda uppgifter som i uppskattningsprotokollet

för uppskattningsnämndens sammanträde den 19 november 1931.

Egendomens taxeringsvärde utgör för närvarande 54,100 kronor jordbruksvärde;

i angivna taxeringsvärde torde ingå värdet av ett flertal arrendatorn

enskilt tillhöriga byggnader och anläggningar å egendomen. Å de delar av

egendomen, som för närvarande äro upplåtna under arrende, tillkommer

därjämte ett taxeringsvärde för skogsmark med växande skog av 3,900 kronor.

Särskilt taxeringsvärde finnes åsatt de delar av egendomen, som förvaltas

under domänverkets skogsförvaltning under benämningen kronoparken

Kleven.

Uppskattningsnämnden har framhållit, att egendomen hävdats sällsynt väl

och måste betraktas som länets mest välskötta. Beträffande det nuvarande,

kronan tillhöriga byggnadsbeståndet å egendomen har uppskattningsnämnden

framhållit, att detsamma finge anses som i stort sett gott samt mycket

väl underhållet, dock att ekonomibyggnaderna med hänsyn till den intensiva

driften av jordbruket å egendomen finge anses otillräckliga. Under

framhållande av att arrendatorn vid försäljningstillfället år 1933 med hänsyn

till då rådande osäkra jordbruksförhållanden icke ansett sig vara i stånd

att fullfölja köpet av huvudgårdslotten å egendomen (lotterna A, oell A2) mot

det fastställda saluvärdet av 47,200 kronor bar uppskattningsnämnden vid

ny saluvärdering av samma huvudgårdslott, med hänsyn tagen till värdet av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements
chefen.

arrendatorn tillhöriga byggnader och anläggningar å egendomen, åsatt lotten

ett saluvärde av 50,000 kronor, därav för skogsmark med växande skog

17,200 kronor. Arrendevärdet för lotten har av uppskattningsnämnden, under

förutsättning att inlösen till kronan av arrendatorn tillhöriga byggnader

och anläggningar å egendomen icke korame till stånd, uppskattats till

1,400 kronor. Nämnden bär föreslagit, att huvudgårdslotten försåldes med

hembudsrätt för arrendatorn.

Arrendatorn Pettersson har förklarat, att han önskade förvärva salulotten

mot det föreslagna saluvärdet.

Domänstyrelsen har i likhet med uppskattningsnämnden ansett, att den av

nämnden föreslagna salulotten, omfattande till egendomen hörande inägor

jämte erforderlig skogstilldelning, borde försäljas till arrendatorn, vilken enligt

gällande försäljningsbestämmelser vore hembudsberättigad vid försäljningen,

samt framhållit, att i förhållande till den under år 1931 verkställda

saluvärderingen av salulotten andra jämkningar icke av uppskattningsnämnden

nu företagits, än att saluvärdet för tomt- och åkermark sänkts

nied 40 kronor per hektar från tillhopa 34,021 kronor 50 öre till 32,182

kronor 50 öre, medan saluvärdet av skogsmark med växande skog höjts

från 12,600 till 17,200 kronor. Den sålunda företagna värderingen kunde

av styrelsen lämnas utan erinran. För genomförande av försäljningen

syntes riksdagens medverkan vara erforderlig.

Med biträdande av det nu framlagda försäljningsförslaget hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen a/2 mantal Eleven nr 1 i

Bredviks socken av Skaraborgs län i anslutning till ett av

distriktslantmätaren S. Lindström den 30 augusti 1930 upprättat

styckningsförslag med tillhörande karta genom avstyckning

frånskilts en med litt. A (Ax -f- A2) betecknad salulott

om tillhopa omkring 81.43 hektar, nämnda lott må mot ett saluvärde

av 50,000 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni

1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. med hembudsrätt jämlikt 9 § första stycket i förordningen

för egendomens arrendator, C. A. Pettersson, och

med bemyndigande för domänstyrelsen att, därest genom avstyckningsförrättningen

ändring i salulottens gränser och areal

kommer till stånd, fastställa härav föranledd jämkning i

saluvärdet för salulotten; skolande för försäljningen gälla

följande villkor i övrigt, nämligen att salulotten försäljes

i befintligt skick med tillträdesrätt den 14 mars 1941, att endast

kronan tillhöriga, å salulotten befintliga byggnader och

anläggningar ingå i försäljningen, att kronan och arrendatorn

efter tillträdesdagen icke skola äga framställa ersättningsanspråk

gentemot varandra på grund av det för egendomen

gällande arrendeavtalet, dock med undantag för tilläventyrs

oguldna arrendeavgälder och skatter, samt att kostnaderna

för förenämnda avstyckning skola fördelas lika mellan

kronan och köparen av salulotten.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

75

23:o.

Led Arvid Ersgården nr 2 i Skaraborgs län.

Kronoegendoraen 5/s mantal Led Arvid Ersgården 21 i Gösslunda socken

av Skaraborgs län är utarrenderad för tiden till den 14 mars 1940 mot en

årlig avgäld, som från och med den 14 mars 1934 utgår med dels 25 hektoliter

spannmål, hälften råg och hälften korn, samt 102 kilogram smör att lösas

med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,

och dels därutöver 500 kronor.

Sedan domänstyrelsen med anledning av egendomens förestående arrendeledighet

inhämtat yttranden från styrelsens lokalförvaltning angående egendomens

framtida disposition, anmodade styrelsen den 5 november 1937 domänintendenten

i länet att föranstalta om uppskattningsförrättning för framläggande

av förslag till försäljning av egendomens inägojord med erforderlig

skogstilldelning. Den 18 december 1939 har dylik förrättning i vederbörlig

ordning hållits å egendomen. Av det därvid förda protokollet jämte övriga

till ärendet hörande handlingar och två kartor, den ena upprättad år 1927 av

distriktslantmätaren O. Söderpalm och den andra år 1939 av distriktslantmätaren

E. Törnegren, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 9 kilometer från Lidköping, har vid laga

skifte år 1869 erhållit sina ägor förlagda i sex skiften. Till egendomen hör

bland annat vattenområden i sjön Vänern samt andel i fisket däri. Egendomen

har enligt beskrivningen till den av Söderpalm upprättade kartan,

sedan lägenheterna Arvidstorp nr 1 (Led Arvid Ersgården 22) och Hejderidaretorpet

nr 1 (Led Arvid Ersgården 23) frånsålts densamma, en areal av

58.837 hektar, varav 28.663 hektar tomt och åker, 29.870 hektar avrösningsjord

samt 0.304 hektar impediment. Åkerjorden utgöres av lermylla å lerbotten

av god beskaffenhet samt av madjord av medelgod beskaffenhet, vilken

senare trots invallning är beroende av stark nederbörd. Skogsmarken är

godartad. Av skogen, som ingår i arrendet, har arrendatorn erhållit utsyning

av 20 kubikmeter fast mått årligen. Egendomen har icke del i allmänning

eller därmed likställd samfällighet.

Kronan tillhöriga byggnader å egendomen behöva nybyggas och moderniseras

för att kunna motsvara nutida anspråk. Ett antal hus och tillbyggnader

jämte brunn och vattenledning tillhöra arrendatorn. Å egendomen

finnas därjämte några mindre hus, som tillhört en tidigare arrendator av

egendomen, men sorn, enär de icke bortförts från egendomen inom föreskriven

tid, anses ha tillfallit kronan. Den elektriska anläggningen tillhör

kronan. Egendomen, som är väl hävdad, är delaktig i »Sunnersbergs invallningsföretag

av år 1929».

Taxeringsvärdet å egendomen är 40,100 kronor, varav 26,400 kronor utgöra

jordbruksvärde, 1,500 kronor skogsmarksvärde och 12,200 kronor skogsvärde.

Vid en den 26 juni 1939 påbörjad och den 7 december samma år avslutad

avstyckningsförrättning ha från egendomen avstyckats två ägolotter, nämligen

lotten litt. A, bestående av skiftena litt. A 1 och A 2, samt lotten litt. B,

vilka äro närmare angivna å den av Törnegren upprättade kartan. Fastställelse

har ännu icke meddelats å avstyckningsförrättningen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Departements

chefen.

Uppskatt ning snämnden har föreslagit försäljning av dels huvudgårdslotten,

motsvarande egendomen med undantag av lotterna litt. A och litt. B, till

egendomens nuvarande arrendator, Sven Nilsson, dels ock skiftet litt. A 1 av

styckningslotten litt. A till innehavaren av skiftet, Oskar Redman, för sammanläggning

med den honom tillhöriga lägenheten Olofstorp (Led Hans

Larsgården l12), enligt uppgift innehållande omkring 1.5 hektar åker.

Huvudgårdslotten har efter avstyckningarna en areal av omkring

38.8 hektar, varav 26.1 hektar utgöra åker och tomt, 2.3 hektar äng, 10.0

hektar avrösningsjord samt 0.4 hektar impediment. Nämnden har åsatt densamma

ett saluvärde av 29,200 kronor — därav 8,700 kronor för skogsmark

och växande skog enligt vederbörande jägmästares värdering samt 500 kronor

för tomtvärde i skogsmarken — samt ett arrendevärde i nuvarande skick

av 800 kronor.

Skiftet litt. A 1, som innehåller omkring 2.06 hektar, varav 0.32 hektar

utgöra åker och 1.74 hektar avrösningsjord, har i enlighet med en av vederbörande

jägmästare verkställd okuläruppskattning åsatts ett saluvärde av

440 kronor. Arrendevärdet har uppskattats till 15 kronor.

Skiftet litt. A 2 samt ägolotten litt. B vore avsedda att tills vidare bibehållas

i kronans ägo.

Arrendatorn Nilsson, vilken arrenderat egendomen i sju år samt därunder

förbättrat och väl brukat densamma, har skriftligen förklarat sig önska inköpa

huvudgårdslotten för en köpeskilling av 29,200 kronor.

Redman, vilken en lång följd av år brukat skiftet litt. A 1, har skriftligen

anhållit att få inköpa detsamma för den föreslagna köpeskillingen av 440

kronor.

I skrivelse den 8 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majlis prövning och därvid anfört följande.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag örn egendomens

disposition. Ägolotten litt. B, vilken är bebyggd med ett flertal sommarvillor

och sportstugor, bör tills vidare behållas i kronans ägo för att sedermera

uppdelas i enlighet med blivande styckningsplan. Vidare bör skiftet

litt. A 2 bibehållas i kronans ägo och lyda under domänverkets skogsförvaltning.

Återstoden av egendomen bör försäljas på sätt uppskattningsnämnden

föreslagit. De åsätta saluvärdena kunna av styrelsen lämnas utan erinran.

Då riksdagens medverkan torde vara erforderlig för försäljningen av

huvudgårdslotten bör frågan om försäljningen av skiftet litt. A 1 lämpligen

avgöras i samband därmed.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag har jag intet att erinra. Vad särskilt

gäller försäljningen av skiftet litt. A 1 av styckningslotten litt. A för

sammanläggning med lägenheten Led Hans Larsgården l12, har domänstyrelsen

under hand meddelat, att hinder för den ifrågasatta sammanläggningen

enligt vad vederbörande förrättningslantmätare meddelat icke syntes

föreligga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen 7S mantal Led Arvid Ersgården

21 i Gösslunda socken av Skaraborgs län såsom avstyckningar

fastställts två med litt. A och B betecknade ägo
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100-

77

lotter, av vilka förstnämnda lott består av två såsom litt.

A 1 och litt. A 2 betecknade skiften, på sätt närmare framgår

av en av distriktslantmätaren E. Törnegren år 1939 över lotterna

upprättad karta, försäljning må ske av följande delar avegendomen,

nämligen

dels huvudgårdslotten med en areal av omkring 38.80 hektar

— motsvarande egendomen med undantag av angivna styck - ningslotter — för 29,200 kronor till egendomens arrendator,

Sven Nilsson,

dels ock skiftet litt. A 1 örn 2.06 hektar av styckningslotten

litt. A enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. för 440 kronor

och med hembudsrätt jämlikt 11 § i förordningen för Oskar

Redman för skiftets sammanläggning med lägenheten Led

Hans Larsgården l12;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas beträffande

huvudgårdslotten, att endast kronan tillhöriga

hus och anläggningar ingå i försäljningen, att, därest arrendatorn

Nilsson kommer att förvärva lotten, samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan honom och

kronan, med undantag av eventuella anspråk på oguldna

arrendeavgälder och skatter, skola anses vara reglerade i och

genom försäljningen, att, därest lotten kommer att förvärvas

av annan än Nilsson samt kronan nödgas till arrendatorn utgiva

ersättning för av denne å egendomen utförda anläggningar

samt verkställd höstplöjning, trädesberedning och sådd.

lottens köpare skall vara pliktig gottgöra kronan, vad kronan i

sådant hänseende utgivit, att köpare ansvarar för å egendomen

för tiden efter tillträdesdagen belöpande annuiteter och

övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag,

sand att bestämmelserna i förenämnda förordning den 6

juni 1929 skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

ävensom beträffande huvudgårdslotten och

skiftet litt. A 1, att desamma försäljas i befintligt skick

med tillträdesrätt för köpare, räknat från den 14 mars 1940,

samt (dt innehavare av över dem med vederbörligt tillstånd

framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att lia ledningarna

kvarstående och nyttja desamma utan rätt för köpare

till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

24:o.

Odensberg nr 2 i Skaraborgs län.

Förra landsfiskalsbostället kronoegendomen %e mantal Odensberg nr 1

med 3/is mantal Kullen nr 1 i Edsvära socken av Skaraborgs län indrogs

från och med den 14 mars 1934 till statsverket. I samband härmed lämnade

domänstyrelsen vederbörande domänintendent ävensom hushållningssällskapets

egnahemsnämnd tillfälle att inkomma med yttrande rörande

egendomens framtida disposition. I avgivna yttranden förklarade domänintendenten

och egnahemsnämnden, att egendomen syntes väl lämpa sig för

uppdelning i tre salulotter för försäljning till innehavarna av respektive

huvudgården, torpet Kullen och ett tomtområde.

Sedan härefter domänstyrelsen i skrivelse till vederbörande domänintendent

den 17 februari 1934 förordnat örn uppskattningsförrättning å egendomen,

därvid förslag skulle framläggas till egendomens försäljning i anslutning

till vad sålunda ifrågasatts, har uppskattningsförrättning å egendomen

i vederbörlig ordning hållits den 19 september 1939. Av det vid förrättningen

förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar

ävensom en av distriktslantmätare!! T. Hjertquist år 1934 över egendomen

upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Fastigheterna Odensberg nr 1 och Kullen nr 1 ha numera sammanlagts

till en fastighet, benämnd Odensberg nr 2. Egendomen är belägen cirka

25 kilometer från Skara och 9 kilometer från Stora Hovs järnvägsstation

samt har enligt en av Hjertquist åren 1934 och 1935 upprättad beskrivning

en areal av 76.77 hektar, därav 21.05 hektar åker, 12.02 hektar äng och 43.7

hektar avrösningsjord. Egendomens ägor äro förlagda i fem skiften, hemskiftet,

torvmosseskiftena I och II, skiftet Gryten och allmänningsskiftet.

Åkerjorden består av sandjord på grusbotten och mossjord samt är av svag

beskaffenhet och belägen i mindre och oregelbundna figurer. Ängs- och

betesmarken är beväxt med lövskog och buskar samt lämnar ett svagt bete.

Skogsmarken är av medelgod beskaffenhet. Hävden är god.

Inlösen till kronan har skett av förre boställshavaren, landsfiskalen K. A.

Friberg, tillhöriga byggnader å egendomen. Arrendatorn äger inga byggnader

å densamma. Å ägofigurerna nr 174 och 175 å förenämnda av Hjertquist

upprättade karta finnes en ensittarlägenhet, vilken intill helt nyligen

innehafts av förre sergeanten K. Friberg och hans hustru; byggnaderna å

lägenheten, boningshus och uthus i dåligt skick, ägas numera, sedan Friberg

avlidit, av stärbhuset.

Det under egendomen lydande torpet Kullen, vilket tidigare innehafts av

särskild innehavare, står för närvarande öde och brukas till huvudgården.

Egendomen är icke elektrifierad. Odlingslån besvärar densamma.

Taxeringsvärdet utgör 25,700 kronor, därav 12,400 kronor jordbruksvärde

och 13,300 kronor värde av skogsmark med växande skog.

Uppskattningsnämnden har i anslutning till de av domänstyrelsen lämnade

försäljningsdirektiven föranstaltat om erforderliga avstyckningsförrättningar

å egendomen. Enligt två särskilda av distriktslantmätaren Hjertquist

samtidigt handlagda förrättningar ha från egendomen avstyckats tre med

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

79

litt. Aa, Ab och Ac betecknade lotter, vilka numera, sedan förrättningarna

vederbörligen fastställts, i jordregistret finnas upptagna under fastighetsbeteckningarna

respektive Odensberg 22, 23 och 24. Före avstyckningsförrättningarnas

avslutande lia de verkställda styckningarna godkänts av domänstyrelsen.

Styckningslotterna litt. Aa och Ab ävensom den samtidigt i avstyckningshandlingarna

redovisade stamfastigheten, motsvarande lotten litt.

A (Al + A2 + A3 + A4) finnas angivna å en av Hjertquist år 1938 upprättad

avstyckningskarta. Styckningslotten litt. Ac, omfattande skogsskiftet

Gryten i dess helhet om 8.03 hektar, som avstyckats för att bibehållas under

domänverkets skogsförvaltning, finnes närmare utmärkt å särskild av Hjertquist

år 1938 upprättad avstyckningskarta.

Uppskattningsnämnden har ansett, att, då innehavaren av den för bostadsändamål

avstyckade lotten litt. Ab, förre sergeanten K. Friberg, numera

avlidit, och hans efterlämnade änka, som intagits på ålderdomshem,

förklarat sig icke önska förvärva styckningslotten, denna bör disponeras till

stamfastigheten. Uppskattningsnämnden har sålunda, då styckningslotten

litt. Ac (Gryten) ansetts böra bibehållas i kronans ägo under domänverkets

skogsförvaltning, föreslagit att återstoden av egendomen bör försäljas i två

lotter, i uppskattningsprotokollet redovisade såsom salulotterna litt. A + Ab

och litt. Aa. För underlättande av försäljningarna har i enlighet nied direktiv,

som lämnats av domänstyrelsen, före verkställande av saluvärderingarna

mogen skog i lämplig omfattning uttagits å egendomen.

Salulotten litt. A + Ab omfattar stamfastigheten, Odensberg 21,

jämte styckningslotten Odensberg 23. Den har enligt avstyckningsbeskrivningen

en areal av 49.264 hektar, därav 14.645 hektar åker, 7.273 hektar äng

och betesmark samt 27.346 hektar avrösningsjord. Nämnden har åsatt lotten

ett saluvärde av 23,600 kronor, därav för skogsmark med växande skog

13,900 kronor, samt ett arrendevärde av 450 kronor.

Salu lotten litt. Aa motsvarar den under samma litterabeteckning

avstyckade och för ägor tillhörande förra torpet Kullen utlagda ägolotten,

jordregisterbetecknad Odensberg 22. Enligt avstyckningsbeskrivningen

har salulotten en areal av 19.476 hektar, därav 6.405 hektar åker, 5.096 hektar

äng och 7.975 hektar avrösningsjord. Lotten har av nämnden saluvärderats

till 6,600 kronor, därav för skogsmark med växande skog 2,300 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 150 kronor.

Nämnden har beträffande genomförandet av försäljningarna framhållit,

att nuvarande arrendatorn, Anders Gustafsson, av kronan arrenderat egendomen

sedan år 1934 samt att den direkta skötseln av det underlydande

torpet Kullen, sedan förutvarande innehavaren avflyttat från egendomen,

numera jämväl handhades av Gustafsson. Gustafsson, som hade stor familj

— 9 hemmavarande barn, varav del äldsta 17 år gammalt -—- bade, bland

annat för att kunna bereda arbete åt barnen i hemmet, hos uppskattningsnämnden

anhållit att få inköpa bägge salulotterna. Nämnden har, under

vitsordande av önskvärdheten alt möjligheter skapades för den sparsamma

och duktiga familjen att så vilt möjligt arbeta gemensamt, varmt tillstyrkt

Gustafssons framställning. Gustafsson har i yttranden över saluvärderingarna

den 5 september 1939 förklarat sig villig att erlägga de för en var av

lotterna av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärdena oell bär samtidigt

hemställt att få erlägga köpeskillingarna för de båda salulotterna å s. k.

egnahem svillkor.

Vederbörande jägmästare bar förklarat sig kunna lämna de verkstiillda

skogsvärderingarna utan erinran.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Departements
chefen.

Över jägmästaren har däremot i yttrande i ärendet framhållit, att saluvärdet

för till salulotten litt. A + Ab hörande skog och skogsmark borde

höjas till lägst 15,200 kronor.

I skrivelse den 6 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Styrelsen biträder i anslutning till vad i ärendet förekommit uppskattningsnämndens

förslag örn försäljning av såväl salulotten litt. A + Ab som

ock salulotten litt. Aa till egendomens nuvarande arrendator Anders Gustafsson.

De av nämnden föreslagna saluvärdena för lotterna kunna av styrelsen

lämnas utan erinran. För genomförande av försäljningarna i anslutning

till bestämmelserna i 9 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. lärer riksdagens medverkan

vara erforderlig.

Jag biträder ifrågavarande försäljningsförslag och hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1A mantal Odensberg nr 2 (Odensberg

21) i Edsvära socken av Skaraborgs län jämte därifrån

avstyckade områdena Odensberg 22 och 23, vilka fastigheter

äro närmare angivna å två av distriktslantmätaren

T. Hjertquist år 1938 upprättade avstyckningskartor samt

därå betecknade med respektive litt. A, Aa och Ab, må försäljas

i två salulotter jämlikt förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m., med hembudsrätt beträffande båda lotterna enligt

9 § i förordningen för egendomens arrendator Anders Gustafsson,

nämligen dels salulotten litt. A i~ Ab (Odensberg 21

och Odensberg 23) om tillhopa 49.264 hektar mot ett saluvärde

av 23,635 kronor, därav 35 kronor utgöra å lotten belöpande

avstyckningskostnader, och dels salulotten litt. Aa

(Odensberg 22), benämnd Kullen, örn 19.476 hektar mot ett

saluvärde av 6,723 kronor, därav 123 kronor utgöra å lotten

belöpande avstyckningskostnader; skolande för försäljningarna

gälla följande villkor i övrigt, nämligen att salulotterna

försäljas i befintligt skick med tillträdesrätt för köpare räknat

från den 14 mars 1940, att endast kronan tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna, att kronan

och arrendatorn efter tillträdesdagen icke skola äga

framställa ersättningsanspråk gentemot varandra på grund

av det gällande arrendekontraktet med undantag dock för

eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter, samt att

köparen av salulotten litt. A + Ab ansvarar för å egendomen

för tiden efter tillträdesdagen belöpande utgifter för

torrläggningsföretag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

81

25:o.

Orrevalla nr 1 i Skaraborgs län.

Den 13 juni 1930 förordnade Kungl. Majit med riksdagen (prop. nr 251 p.

23:o; jordbr, utsk. uti. nr 79; R. skr. nr 341), att, sedan kronoegendomen 1

mantal Orrevalla nr 1 i Lavads socken av Skaraborgs län blivit uppdelad i

lotterna litt. A—G, lotterna litt. A—F skulle mot angivna saluvärden samt under

vissa villkor i övrigt utbjudas till försäljning, lotterna litt. A—E med hemhudsrätt

vid försäljning för vissa angivna personer samt lotten litt. F enligt

13 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall

av kronoegendom m. m. Sedan det visat sig omöjligt att genomföra de

ifrågasatta försäljningarna, bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 14

augusti 1931 domänstyrelsen att föranstalta om utarrendering av lotterna litt.

A—F under ytterligare tio år. I anslutning härtill är egendomen för närvarande

utarrenderad till Sven Nilsson för tiden intill den 14 mars 1940 mot

en arrendeavgift, som utgår med dels 68 hektoliter spannmål, 1j3 råg och

2/3 korn, och 303 kilogram smör att lösas med penningar efter senast för länet

fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan, dels därutöver 1,250 kronor.

Sedan domänstyrelsen år 1935 lämnat lokalförvaltningen samt hushållningssällskapets

egnahemsnämnd tillfälle inkomma med förslag till egendomens

framtida disposition, uttalade sig såväl domänintendenten och överjägmästaren

som egnahemsnämnden för en styckning och försäljning av egendomen i

anslutning till den tidigare härför uppgjorda planen. Den 29 november 1935

förordnade domänstyrelsen om ny uppskattningsförrättning å egendomen,

som därefter förrättats den 7 augusti 1939. Vidare har enligt en av distriktslantmätaren

E. Törnegren år 1938 handlagd förrättning från egendomen avstyckats

fem med litt. B—F betecknade lotter, vilka numera, sedan avstyckningarna

fastställts, införts i jordregistret under beteckningarna Orrevalla

l2—i6. Av det över uppskattningsförrättningen upprättade protokollet jämte

övriga till ärendet hörande handlingar inhämtas följande.

Ifrågavarande kronoegendom, som är belägen cirka 22 kilometer från Lidköping

och 3 kilometer från Tådene järnvägsstation, innehåller i areal

231.555 hektar, varav 133.474 hektar tomt och åker, 8.053 hektar äng, 84.535

hektar skogsmark och 5.493 hektar impediment.

Egendomens åkerjord består av lera och lermylla samt cirka 5 hektar sandjord,

allt av medelgod beskaffenhet och i sin helhet odränerad. Ängs- och

betesmarken består av bäckstränder, gärdesbackar, renar m. m., varav bäckstränderna

lämna ett medelgott bete. Dikningsförhållandena äro otillfredsställande,

då den genom egendomen rinnande bäcken vid stark nederbörd

svämmar över.

Jämlikt resolution den 7 oktober 1921 har vattenfallsstyrelsen medgivits

rätt att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen.

Enligt det för egendomen gällande arrendekontraktet finnas särskilda bestämmelser

meddelade rörande innehavet av de under egendomen lydande torpen

Rödjorna, Myggebo och Slätten, bebyggda med i huvudsak kronans hus.

Bihang lill riksdagens protokoll 19t0. 1 sami. Nr 100. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Därjämte brukas under egendomen en lägenhet Kvarnbotten med arrendatorn

tillhöriga åbyggnader.

Egendomens taxeringsvärde utgör 134,600 kronor, därav 106,800 kronor

jordbruksvärde och 27,800 kronor värdet av skogsmark med växande skog.

Uppskattningsnämnden anser, att av egendomen bör försäljas dels huvudgårdslotten

(litt. A), dels de genom avstyckning bildade lotterna litt. B—E.

Återstoden av egendomen eller lotten litt. F, innehållande skogsmark, anses

böra bibehållas i kronans ägo under domänverkets skogsförvaltning. Uppskattningsnämnden

framhåller, att saluvärderingarna av styckningslotterna

verkställts under förutsättning att före genomförandet av försäljningarna inlösen

till kronan komme till stånd av vissa arrendatorn av kronoegendomen

enskilt tillhöriga byggnader å de mindre styckningslotterna.

Salulotten litt. A (huvudgården). Areal 137.2250 hektar, därav 97.5970 hektar

tomt och åker, 6.4785 hektar äng och 33.1495 hektar avrösningsjord. Lotten

saluvärderas av nämnden till 87,000 kronor, varav för skogsmark med

växande skog beräknats 17,700 kronor. Arrendevärde 1,800 kronor. Nämnden

framhåller, att nuvarande arrendatorn Sven Nilsson arrenderat egendomen

i åtta år efter fadern och dennes stärblius, vilka brukat den sedan år

1864. Nilsson bär förklarat sig villig förvärva salulotten mot det föreslagna

saluvärdet; detta anbud tillstyrkes av nämnden.

Salulotten litt. B, motsvarande den av ägor tillhörande torpet Rödjorna

bildade lägenheten Orrevalla l2, innehåller en areal av 4.5100 hektar, därav

2.5400 hektar åker, 0.1465 hektar äng och 1.8235 hektar avrösningsjord. Lotten

saluvärderas av nämnden till 4,750 kronor, varav för skogsmark med

växande skog beräknats 950 kronor. Arrendevärde 200 kronor. Lotten brukas

sedan 2 år tillbaka av Karl Sjöstedt, vilken tidigare under 8 år haft anställning

som arbetare vid huvudgården. Sjöstedt har anhållit att få inköpa

lotten mot det föreslagna saluvärdet, vilken ansökan tillstyrkes av nämnden.

Under hand har domänintendenten framhållit, att lotten med dess utmärkta

belägenhet invid vägskälet för vägarna från Lidköping till Tranum och

Grästorp betraktas såsom ett typiskt arbetarsmåbruk.

Salulotten litt. C, motsvarande lägenheten Orrevalla 1\ benämnd Kvarnbotten,

har en areal av 17.5800 hektar, därav 10.6420 hektar tomt och åker,

0.0780 hektar äng och 6.8600 hektar avrösningsjord. Nämnden saluvärderar

lotten till 10,000 kronor, varav för skogsmark med växande skog beräknats

2,700 kronor. Arrendevärde 400 kronor. Nuvarande innehavaren av torplägenheten

Kvarnbotten, Edvin Karlsson, har meddelat sig icke vara spekulant

å lotten. Arrendatorn av huvudgården Sven Nilsson har emellertid

anhållit att få inköpa lotten till det föreslagna saluvärdet för att där uppföra

en bostad för sin ålderdom. Denna ansökning tillstyrkes av uppskattningsnämnden.

Salulotten litt. D, motsvarande lägenheten Orrevalla l4 med ägor tillhörande

bland annat torpet Myggebo, innehåller i areal 22.8200 hektar, därav

15.2350 hektar tomt och åker, 0.1350 hektar äng och 7.4500 hektar avrösningsjord.

Lottens saluvärde beräknas av nämnden till 12,000 kronor, därav för

skogsmark med växande skog upptagits 2,900 kronor. Arrendevärde 400

kronor. A salulotten, som på grund av sitt dåliga husbestånd sista året stått

obebodd, bär ingen köpare anmält sig. Nämnden föreslår, att lotten utbjudes

till försäljning.

Salulotten litt. E, motsvarande lägenheten Orrevalla ls, omfattar för torpet

Slätten utlagda ägor. Areal 17.8500 hektar, därav 7.4600 hektar tomt och åker.

I. 2150 hektar äng och 9.1750 hektar avrösningsjord. Lotten saluvärderas till

II, 400 kronor, därav för skogsmark med växande skog beräknats 6,400 kronor.

Arrendevärde 250 kronor. Nuvarande innehavaren av torpet Slätten,

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

83

Gustav Andersson, vilken brukat torpet i 24 år, har gjort framställning om

tillstånd att inköpa salulotten. För möjliggörande härav har han emellertid

hemställt, att 200 kubikmeter skog från lottens skogsmark omedelbart

måtte få utstämplas och försäljas samt att inflytande försäljningssumma

måtte få avräknas å köpeskillingen. Uppskattningsnämnden framhåller, att

jämväl efter ett dylikt skogsuttag tillräckligt med skog torde återstå för salulottens

behov, samt tillstyrker framställningen.

Med skrivelse den 27 februari 1940, har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag till disposition av

egendomen. För genomförande av försäljningsförslaget, som synes böra avgöras

i ett sammanhang, lärer riksdagens medverkan vara erforderlig. I anslutning

till den av innehavaren av torpet Slätten, Gustav Andersson, gjorda

framställningen om uttag av 200 kubikmeter rotstående skog från salulotten

litt. E kan styrelsen vitsorda, att ett dylikt skogsuttag, som lämpligen bör ske

genom styrelsen, kan äga rum utan olägenhet för salulottens fortsatta brukande.

Styrelsen har med anledning härav uppdragit åt jägmästaren att föranstalta

örn utstämpling och försäljning av 200 kubikmeter skog från salulotten;

och synes domänstyrelsen böra bemyndigas att vidtaga den jämkning

i det av uppskattningsnämnden för salulotten i fråga beräknade saluvärdet,

som må anses motiverad på grund av att sagda virkesparti icke skall ingå

i försäljningen av salulotten.

Jag har icke något att erinra mot bifall till det av domänstyrelsen fram- Departementlagda

förslaget till disposition av ifrågavarande kronoegendom och hemstäl- chefenler

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1 mantal Orrevalla nr 1 i Lavads

socken av Skaraborgs län, följande lotter må försäljas jämlikt

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m., nämligen

lotten litt. A (huvudgården) örn 137.225 hektar mot ett saluvärde

av 87,000 kronor samt lotten litt. C (Orrevalla ls) mot

ett saluvärde av 10,111 kronor, därav lil kronor utgöra å

lotten belöpande avstyckningskostnader, med hembudsrätt

beträffande båda lotterna enligt 9 § i förordningen för egendomens

arrendator, Sven Nilsson,

lotten litt. B (Orrevalla l2) mot ett saluvärde av 4,785 kronor,

därav 35 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckningskostnader,

med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för

Karl Sjöstedt,

lotten litt. D (Orrevalla 1*), mot ett saluvärde av 12,144

kronor, därav 144 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckningskostnader,

genom utbud under hand enligt 13 § i förordningen,

lotten litt. K (Orrevalla V"), mot ett saluvärde av 11,512

kronor, därav 112 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckkostnader,

med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Gustav Andersson, med bemyndigande för domänstyrelsen

att, sedan försäljningsvärdet för ett från försäljning av lotten

undantaget virkesparti om 200 kubikmeter bestämts, fastställa

den jämkning i det för lotten bestämda saluvärdet, som

må finnas påkallad;

skolande för försäljningarna i övrigt gälla, att lotterna försäljas

i befintligt skick med tillträdesrätt för köpare å dag,

som domänstyrelsen bestämmer, att endast kronan tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna, dock att

vid försäljningarna av lotterna litt. B—E ingå vissa till inlösen

av kronan avsedda byggnader i enlighet med en med

arrendatorn Nilsson den 18 januari 1940 träffad uppgörelse,

att efter försäljningen av lotten litt. A varken kronan eller

arrendatorn efter tillträdesdagen skall äga framställa ersättningsanspråk

gentemot varandra på grund av det för egendomen

gällande arrendekontraktet med undantag dock för

tilläventyrs oguldna arrendeavgifter och skatter, att därest

kronan nödgas till egendomens arrendator utgiva ersättning

för av denne å lotterna litt. B—E eventuellt verkställd höstplöjning

m. m., köparna av nämnda lotter ha att ersätta kronan

vad kronan i angivna hänseende erlagt, att vid försäljning

av salulotten litt. E icke ingår ett å lotten utstämpla!

och till försäljning avsett virkesparti om 200 kubikmeter, att

köparen till nämnda virkesparti förbehålles rätt att avverka

och avforsla detsamma från egendomen inom av domänstyrelsen

föreskriven tid, att köpare av lotterna i den mån de

därav beröras, medgiva vattenfallsstyrelsen för Kungl. Maj:t

och kronan såsom ägare av en strömfallsfastighet i Trollhättans

stad rätt att dels kostnadsfritt för all framtid bibehålla

en över den försålda fastigheten framdragen högspänningsledning,

dels borttaga för ledningen hinderliga och för

dess säkerhet farliga träd och buskar med skyldighet för vattenfallsstyrelsen

att ersätta därvid uppkommande skada och

intrång, dels ock för styrelsens personal att erhålla obehindrat

tillträde till den försålda fastigheten för ledningens tillsyn

och underhåll samt reparation av densamma, därvid möjligen

uppkommande skada skall av styrelsen ersättas; skolande

i fråga om sagda rättigheter vidare gälla, att de träd

och buskar, som fällas för ledningens bibehållande, skola tillhöra

ägaren till respektive fastighet och av denne tillvaratagas,

att till säkerhet för nämnda upplåtelse inteckning må

meddelas i de försålda fastigheterna, och att, innan sådan inteckning

meddelats, ägaren av försåld fastighet skall vara

skyldig att vid överlåtelse av fastigheten eller del därav göra

förbehåll örn beståndet härav och förbinda ny ägare att vid

överlåtelse göra enahanda förbehåll.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

85

26:o.

Kronoparken Garphyttan i örebro län.

Sedan fråga uppkommit om försäljning av arrendelägenheten Södra

Ånnaboda och förra kronojägarebostället Södra Ånnaboda under kronoparken

Garphyttan i Tysslinge socken av Örebro län, har på domänstyrelsens

föranstaltande uppskattningsförrättning hållits den 13 juni 1939. Av det

vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar

och två av distriktslantmätaren A. Torvald åren 1936—1939 och

1938—1939 upprättade kartor inhämtas i huvudsak följande.

Lägenheterna, som bilda ett sammanhängande område, äro belägna i Kilsbergen,

23 kilometer från Örebo, 8 kilometer från Latorps järnvägsstation

och 3.5 kilometer från allmän väg. Utfartsväg finnes.

Lägenheterna ha numera avstyckats. De ha i jordregistret betecknats

Ånnaboda 22 (förra kronojägarebostället Södra Ånnaboda) och Ånnaboda

23 (arrendelägenheten Södra Ånnaboda).

Arealerna omfatta:

Lägenhet

Åker m. m.

hektar

Äng

hektar

Skogsmark

hektar

Impediment

hektar

Summa areal

hektar

22

23

Summa

1,175

13,529

1,246

4,851

23,449

0,414

3,224

6,440

41,448

14,704

1,246

28,300

3,638

47,888

Virkesförråd, saluvärden och arrendevärden ha uppskattats till:

Härav förskot-

Virkesförråd

Saluvärde

terad kostnad

Arrendevärde

Lägenhet

för avstyckning

ms

kr.

kr.

kr.

22

312

8,000

77.60

300

2»

1,677

15,500

389.72

450

Summa

1,989

23,500

467.22

750

Å lägenheterna finnas kronan tillhöriga byggnader, vilka äro för respektive

lägenheters behov tillräckliga.

Arrendelägenheten Södra Ånnaboda är för tiden till den 14 mars 1J40

utarrenderad till Edvin Gustavsson mot en årlig avgift av 425 kronor. Arrendet

omfattar huvudsakliga delen av den lotterna tillagda inägojorden.

Gustavsson har innehaft arrendet sedan år 1936.

Den å förra kronojägarebostället Södra Ånnaboda belägna manbyggnaden

är enligt kontrakt den 31 december 1938 för en tid av ett år från den

1 januari 1939 till den 1 januari 1940 uthyrd till Skidfrämjandets lokalkommitté

i örebro mot en hyresavgift av 300 kronor med bestämmelse, att kontraktet

förlänges med tre månader i sänder, därest ej uppsägning sker inom

tre månader före hyrestidens utgång.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Skid)rämjandets lokalkommitté i Örebro, en underavdelning av Föreningen

för Skidlöpningens Främjande i Sverige, har i skrivelse till domänstyrelsen

den 12 januari 1938 anmält sig som spekulant å förra kronojägarebostället

Södra Annaboda under framhallande att terrängen i Kilsbergen vöre lämplig

för skidutflykter, att kommittén för anordnande av sådana utflykter

vore i behov av en fast replipunkt samt att högplatån vid Södra Ånnaboda

skulle erbjuda en idealisk lösning av frågan. Kommittén har sedermera

anhållit att få förvärva jämväl arrendelägenheten Södra Ånnaboda. Med

hänsyn till att skolbarn beräknades komma att i stor utsträckning använda

den tilltänkta sportplatsen skulle det vara av stort värde för föreningen

att få disponera även de i sluttning liggande inägorna å sistnämnda lägenhet.

Uppskattning snämnden har anfört, att lägenheten Ånnaboda 23 kunde

anses lämplig att bilda en jordbruksegnahemslägenhet. Emellertid ville

nämnden med hänsyn till den gagneliga verksamhet Skidfrämjandets lokalkommitté

i Örebro utövade för stadens befolkning och då nuvarande

arrendatorn av lägenheten, vilken skött lägenheten på ett mindre tillfredsställande

sätt, icke kunde anses berättigad till hembud därå, föreslå

att lägenheten försåldes till nämnda lokalkommitté. Även lägenheten Ånnaboda

22 borde försäljas till lokalkommittén. Den sammanlagda köpeskillingen

borde utgöra 23,500 kronor och tillträdet av lägenheten ske den 14

mars 1940. Anledning förelåge icke att vid försäljningen föreskriva särskilda

villkor angående lägenheternas användning samt återköpsrätt.

Skidfrämjandets lokalkommitté i Örebro har förklarat sig villig att inköpa

lägenheterna på föreslagna villkor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia tillstyrkt försäljningsförslaget.

Med skrivelse den 15 november 1939 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning och därvid anfört att styrelsen för egen del icke

hade något annat att erinra mot uppskattningsnämndens förslag än att lägenheterna

borde försäljas såsom en lott med ett saluvärde av 23,500 kronor

samt att ärendet icke torde kunna avgöras utan riksdagens medverkan.

Härefter har kronoarrendatorn Edvin Gustavsson, S. Ånnaboda, i en till

jordbruksdepartementet ställd skrift den 29 november 1939 hemställt örn

företagande av ytterligare utredning i ämnet, innan försäljningsärendet genom

proposition framlades för riksdagen. Gustavsson har därvid anfört

i huvudsak följande:

År 1936 hade Gustavsson arrenderat lägenheten Södra Ånnaboda för en

tid av tre år till den 14 mars 1939, då lägenheten skulle försäljas. Vid avtalets

ingående hade han erhållit löfte att i första hand bli hembjuden att

köpa den. Vid arrendeavtalets förlängning den 14 mars 1939 hade han tillfrågats

om han fortfarande vore spekulant, vilket han bejakat för det fall

att priset på lägenheten bleve rimligt. Han hade nu erhållit en direkt uppmaning

att avflytta och stöde inför utsikten att bli ställd på bar backe med

hela sin familj (hustru, föräldrar och fem minderåriga barn), oaktat han

innehade tillräckligt med djur och inventarier för egendomens bruk. Ifrågavarande

lägenhet, som vid Gustavssons tillträde varit synnerligen dåligt hävdad,

hade av honom upparbetats, så att den nu lämnade minst 75 procent

bättre skörd än tidigare.^ Vid utförandet av reparationsarbeten å lägenheten

hade han med^ tanke på framtida nytta genom arbete och kontanta utlägg

bidragit med lågt räknat 300 kronor. Gustavsson kunde icke tänka sig, att

den största, bärkraftigaste och enda stenfria egendomen i hela bevaknings
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 100.

87

trakten skulle utläggas på föreslaget sätt, då det funnes andra ställen i närheten,

som bättre lämpade sig för sportändamål. Örn vid den föreslagna

affären förbehåll gjordes, att jordbruket ej finge läggas ned och Gustavsson

fortfarande finge kvarsitta som arrendator på oförändrade eller rimliga

arrendevillkor, hade han ej velat framställa någon anmärkning, enär sporten

mycket väl kunde förenas med jordbruket, om ömsesidig hänsyn toges.

Hade Gustavsson av domänverket erbjudits annat jordbruk, skulle han

ej heller haft skäl till anmärkning. På grund av sin ekonomiska ställning

skulle det erbjuda svårigheter för honom att inköpa lägenheten till det pris

som uppgivits för honom. Att märka vore att han till alla delar fullgjort

sina förpliktelser till domänverket enligt gällande arrendekontrakt, vilket

med syn när som helst kunde med lätthet bevisas.

I anledning härav har domänstyrelsen — med överlämnande av yttranden

av vederbörande jägmästare och Överjägmästare samt ordföranden i Skidfrämjandets

lokalkommitté i Örebro — den 11 januari 1940 avgivit förnyat

utlåtande i ärendet.

Jägmästaren har föreslagit, att intet avseende måtte fästas vid Gustavssons

skrift samt vidare anfört följande. Ifrågavarande lägenhet utarrenderades

till Gustavsson från den 14 mars 1936 för endast 3 år med anledning av att

den skulle bli föremål för avstyckning och försäljning. För Gustavsson

klargjordes redan då att han ej vid försäljningen kunde få någon hembudsrätt

eller förhandsrätt till köp. Då avstyckningen ej blev färdig så att försäljning

kunde ske från den 14 mars 1939, förlängdes Gustavssons kontrakt

på 1 år till den 14 mars 1940, detta dock efter stor tvekan från revirförvaltningens

sida, enär Gustavsson ej fullgjort sina arrendebetalningar enligt

kontraktet. Av arrendeavgiften för tiden 14 mars 1938—14 mars 1939, som

förföll till betalning den 15 mars 1938, betalades sista delen, 200 kronor, så

sent som 17 mars 1939, och först därefter blev kontraktet förlängt.

Gustavsson har haft mycket god tid att förbereda sin avflyttning från

lägenheten. Dels har han redan från tillträdet av arrendet haft klart för

sig, att det endast gällde några få år, dels har förvaltaren i hans ännu pågående

konkurs i skrivelse den 29 juli 1939 uppsagt arrendekontraktet från

den 14 mars 1940, dels har Gustavsson i skrivelse den 20 november 1939

erhållit meddelande, att lägenheten sannolikt komme att försäljas från den

14 mars 1940 och att Gustavsson därför borde göra sig beredd att avflytta

från lägenheten vid nämnda tidpunkt.

För de reparationer, som Gustavsson utfört å lägenheten, har han erhållit

full ersättning.

Då skidfrämjandet under föregående vinter förhyrde och som raststuga

öppnade f. kronojägarbostaden Ånnaboda, som ligger i rå med den av

Gustavsson arrenderade lägenheten, förbjöd han de skidåkare, som i rätt

stora skaror drogos däråt, att åka å de av honom disponerade ägorna.

Det har framgått av yttranden från Gustavsson i denna sak, att hans avsikt

är att söka fördröja försäljningen ännu ett år. Gustavsson har, örn han

skulle få ännu ett års förlängning, arrenderat lägenheten i 5 år, och han

tror sig då kunna få hembudsrätt och därigenom lättare kunna få inköpa

egendomen. Hans avsikt torde vara att sedan i så stor utsträckning som

möjligt avstycka och frånsälja småtomter till sportstugor.

Överjägmästaren har, under framhållande att Gustavsson vore olämplig

såsom arrendator, avstyrkt dennes framställning.

Ordföranden i skid främjandets lokalkommitté i Örebro, G. Strandell har

anfört följande. Under nuvarande omständigheter är det kommitténs av
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Departements
chefen.

sikt att fortsätta brukandet av i varje fall viss del av jorden genom utarrendera

åt grannar eller på annat sätt, som kan befinnas lämpligt. Den till

arrendelägenheten hörande mangårdsbyggnaden ämnar kommittén ta i anspråk

för sin verksamhet. När projektet örn en större anläggning av friluftsgårds

karaktär kan komma till utförande torde en stor del av åkerarealen

behöva förvandlas till ängsmark för att kunna begagnas till lekoch

övningsplatser. I detta sammanhang må påpekas, att skidfrämjandet

driver sin verksamhet året runt med en sund utveckling av friluftslivet som

riktlinjen för sitt arbete.

Domänstyrelsen har hemställt, att Gustavssons framställning icke måtte

föranleda någon åtgärd.

I skrivelse till jordbruksdepartementet den 20 februari 1940 har vederbörande

jägmästare meddelat, att arrendatorn Gustavsson, som förvärvat

fastighet å annan ort, inom kort kommc att avflytta från Ånnaboda.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig böra biträda det

av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget, innebärande att de båda

lägenheterna Ånnaboda 22 och 23 försäljas till Skidfrämjandets lokalkommitté

i Örebro för en sammanlagd köpeskilling av 23,500 kronor.

Jag förutsätter, att de ersättningsanspråk på grund av utförda förbättringsarbeten,

som av nuvarande arrendatorn till arrendelotten Södra Ånnaboda

Edvin Gustavsson må framställas mot Kungl. Majit och kronan, bliva

vederbörligen beaktade i samband med avträdandet av arrendelotten. Vid

bifall till försäljningsförslaget torde lokalkommittén ha att i vanlig ordning

söka tillstånd till förvärv av ifrågakomna fastigheter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att av kronoparken Garphyttan i Tysslinge socken av örebro

län lägenheterna Ånnaboda 22 (förra kronojägarebostället

Södra Ånnaboda) och Ånnaboda 23 (arrendelägenheten

Södra Ånnaboda) må såsom en lott försäljas till Skidfrämjandets

lokalkommitté i örebro för en köpeskilling av 23,500

kronor och med tillträdesrätt för köparen räknat från den 14

mars 1940 samt under villkor i övrigt, att köpeskillingen erlägges

kontant till länsstyrelsen i länet, som har att utfärda

köpebrev å lotten, att lotten överlåtes i det skick, vari den

vid tillträdet befinnes, att i köpet ingå endast kronan tillhöriga,

å lotten befintliga byggnader och anläggningar, att

kommittén svarar för alla å lotten efter tillträdesdagen belöpande

onera och utskylder, samt att kommittén ensam vidkännes

kostnad för lagfart å fånget och andra med köpet förenade

utgifter.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

89

27:o.

Kronoparken Karlsdal i örebro län.

Enligt beslut av Karlskoga kyrkofullmäktige anhöll Karlskoga kyrkoråd i

skrivelse till domänstyrelsen den 10 november 1939, att Karlsdals kapell

jämte omkringliggande område av kronoparken Karlsdal i numera Karlskoga

stad av örebro län måtte avgiftsfritt överlåtas till Karlskoga församling.

Med anledning härav har på domänstyrelsens föranstaltande extra

jägmästaren F. Carlbom verkställt utredning rörande villkoren för eventuell

överlåtelse till församlingen av berörda kapell m. m. Av de till ärendet

hörande handlingarna samt en av Carlbom år 1939 upprättad karta inhämtas

följande.

Överlåtelse till församlingen har ifrågasatts beträffande ett å kartan med

A—B—C—D—A utmärkt område, vilket är beläget 18 kilometer från Karlskoga

järnvägsstation och 0.3 kilometer från allmän väg samt har en areal

av omkring 0.41 hektar, varav 0.34 hektar kyrkogård (ägofigur 1), 0.007

hektar tomt (ägofigur 2) och 0.063 hektar skogsmark (ägofigur 3). Den å

ägofigur 1, som begränsas av en 3 meter hög granhäck, befintliga kapellbyggnaden

tillhör kronan; byggnaden, som sannolikt uppförts i mitten av

1800-talet, är av trä på stensockel, reveterad och i medelgott skick. Den del

av området, som motsvarar ägofigur nr 2 enligt kartan, ingår i hyreslägenheten

Montörsbostaden, som upplåtits tillsvidare enligt muntligt avtal. A

ägofigur 3 finnes omkring 3 kubikmeter skog. Området tillhör fastigheten

Karlsdal l1, som av kronan förvärvats i samband med år 1934 verkställt inköp

av det s. k. Karlsdalskomplexet. Kapellbyggnaden och kyrkogårdsområdet

ha såväl före som efter kronans förvärv av ifrågavarande komplex

avgiftsfritt disponerats av Karlskoga församling.

Förrätt ning smannen har uppskattat områdets värde till 6,230 kronor, varav

1,230 kronor belöpa å marken och 5,000 kronor å kapellbyggnaden. Förrättningsmannen

har emellertid framhållit, att byggnaden syntes sakna

egentligt försäljningsvärde. Förrättningsmannen har tillstyrkt, att området

och kapellbyggnaden måtte avgiftsfritt överlåtas å församlingen, att tillträdas

den 1 juli 1941, samt föreslagit vissa villkor i övrigt för överlåtelsen.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha tillstyrkt kyrkorådets

framställning.

överlantmätaren har meddelat, att hinder ej syntes möta mot områdets

avstyckning.

Församlingen har förklarat sig villig att bekosta ifrågavarande avstyckning.

I skrivelse den 13 februari 1940 har domänstgrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört, alt styrelsen för egen del icke

hade något annat att erinra mot förrättningsmannens förslag än att området

borde tillträdas vid överlåtelsehandlingens upprättande. Ärendet syntes icke

kunna avgöras utan riksdagens medverkan.

Det synes även mig lämpligt, att äganderätten till ifrågavarande kapell Departementsmed

tillhörande markområde överlåtes till Karlskoga församling. Mot do- c e]en''

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 100. 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

mänstyrelsens förslag, att överlåtelsen skall ske utan vederlag för kronan,

har jag icke något att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av fastigheten Karlsdal l1 under kronoparken Karlsdal

i Karlskoga stad av Örebro län ett å en av extra jägmästaren

F. Carlbom år 1939 upprättad karta med A—B—C—

D—A betecknat område örn omkring 0.41 hektar må jämte å

området befintlig kapellbyggnad genom domänstyrelsens

försorg avgiftsfritt överlåtas till Karlskoga församling under

villkor, att området och kapellbyggnaden tillträdas i befintligt

skick vid överlåtelsehandlingens upprättande, att församlingen

är skyldig att dels ombesörja och ensam bekosta

avstyckning av området samt den hägnad i rågången mot

angränsande kronopark, som vederbörande jägmästare kan

finna erforderlig, dels ock tåla de mindre jämkningar beträffande

områdets areal, gränser och eljest, vilka kunna komma

att bestämmas vid nämnda avstyckning, att vid avstyckningen

området tillförsäkras rätt till nödig utfartsväg fram

till allmän väg samt att församlingen svarar för å området

efter tillträdesdagen belöpande skatter och onera.

28-.o.

Ybby nr 1 i örebro län.

Kronoegendomen 1 mantal Ybby nr 1 litt. A i Viby socken av Örebro län

bär genom domänstyrelsens den 5 augusti 1927 upprättade kontrakt varit

utarrenderad för tiden 14 mars 1928—14 mars 1938 mot en årlig avgäld,

utgående med dels 12 hektoliter vete, 31 hektoliter havre och 147 kilogram

smör att lösas med penningar enligt senast för länet fastställda markegångstaxa

litt. A och dels 850 kronor. .Sedermera har egendomen mot samma avgäld

utarrenderats till den 14 mars 1940.

Uppskattningsförrättning har hållits å egendomen under år 1938. Av det vid

förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar

samt en av förste lantmätaren O. Tengvall vid laga skifte år 1889 upprättad

karta över inägorna till 2 mantal Ybby inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 6 kilometer från Vretstorps och 3 kilometer

från Östansjö järnvägsstation, har en areal av 110.5260 hektar, därav 30.4310

hektar åker och tomt, 1.0960 hektar äng, 3.7290 hektar odlingsmark, 75.2340

hektar skogsmark och 0.0360 hektar impediment. Åkerjorden består av godartad

lermylla, sandmylla och sandjord. Ängen utgöres av bäckdalar samt

ängsbackar i åkern. Betesmarken är delvis skogbevuxen men av god beskaffenhet.

Skogsmarken, av vilken rätteligen ej mindre än 26.27 hektar

böra redovisas såsom impediment, är god. Egendomen har del i Grimstens

häradsallmänning. Å egendomen finnas två torp, Yberget och Klintom,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

91

vilka numera brukas under huvudgården; å torpen befintliga boningshus

användas såsom arbetarbostäder. Egendomen är taxeringsvärderad till

38,400 kronor, därav 28,300 kronor för jordbruk och 10,100 kronor för

skog och skogsmark.

Byggnaderna å egendomen äro väl underhållna och i gott eller medelgott

skick. Byggnadsbeståndet är emellertid delvis otillräckligt. Sålunda

äro de å förutvarande torpet Yberget befintliga uthusen förstörda genom

brand och behöva vid fortsatt utarrendering av egendomen nybyggas. Egendomens

arbetarbostäder äro trånga och gammalmodiga samt behöva grundligt

justeras och utvidgas. Vidare erfordras ökat utrymme i egendomens

ladugård, vilket kan åstadkommas genom ominredning av det med ladugården

sammanbyggda häststallet; i så fall påkallas nybyggnad av stall

Därjämte tarvas gödselstad med urinbrunn. Slutligen erfordras anläggande

av vatten- och avloppsledningar till egendomens manbyggnad och arbetarbostäder

ävensom av brunn för dricksvatten.

Uppskattningsnämnden har med hänsyn till den jämförelsevis betydande

byggnadskostnaden, vilken nämnden beräknat till sammanlagt 15,500 kronor

— för kostnadens bestridande funnos visserligen tillgängliga brandstodsmedel

å 2,000 kronor — föreslagit försäljning av egendomen. Denna har av nämnden

saluvärderats till 58,927 kronor, vilket belopp innefattar det av vederbörande

revirförvaltare uppskattade värdet av skog och skogsmark, 24,200

kronor, ävensom kapitalvärdet av egendomens andel i häradsallmänning,

beräknat till 6,500 kronor. Egendomen borde till angivna saluvärde, avrundat

uppåt till 59,000 kronor, hembjudas nuvarande arrendatorn, Levi Larsson,

som innehaft egendomen sedan år 1922 och skött densamma på ett tillfredsställande

sätt. Härvid skulle egendomen överlåtas i befintligt skick och

utan avträdessyn. Särskilda villkor för egendomens användning eller om

återköpsrätt syntes icke nödvändiga; skulle sådana villkor likväl anses böra

uppställas, borde saluvärdet nedsättas med tio procent.

Arrendatorn Larsson har förklarat sig villig att förvärva egendomen mot

det föreslagna saluvärdet av 59.000 kronor.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört, att styrelsen delade nämndens

uppfattning, att det för statsverket vöre förmånligast att få egendomen försåld,

men att styrelsen icke funnit sig kunna godkänna det av uppskattningsnämnden

föreslagna saluvärdet. Styrelsen beräknade för sin del värdet av

andelen i häradsallmänningen till 7,600 kronor och ansåge att saluvärdet

med hänsyn därtill borde höjas till 60,027 kronor eller i runt tal 60,000 kronor.

Då arrendatorn Larsson efter förda förhandlingar numera förklarat

sig höja anbudet å egendomen till nämnda belopp, tillstyrkte styrelsen att

egendomen hembjödes honom.

Mot domänstyrelsens förslag har jag icke något att erinra och hemställerx)e/)/Wemen/«- alllså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, f/ie/e"''

att kronoegendomen 1 mantal Ybby nr 1 litt. A i Viby socken

av örebro län må med ett saluvärde av 60.000 kronor

försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m„ med hembudsrätt

jämlikt 9 8 i förordningen för arrendatorn av egen
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

domen, Levi Larsson, och under villkor i övrigt, att egendomen

försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt för köpare räknat

från den 14 mars 1940, att endast kronan tillhöriga hus

och anläggningar ingå i försäljningen, att såväl kronan såsom

ägare av egendomen Ybby nr 2 litt. B som ägaren av ifrågavarande

egendom Ybby nr 1 litt. A äga rätt att för tillträde till

respektive egendom tillhörande skogsskiften begagna den väg,

som leder till dessa över de till Ybby nr 1 respektive Ybby nr

2 hörande skiftena, att, därest Levi Larsson kommer att förvärva

egendomen, samtliga på arrendekontrakt om egendomen

grundade rättsanspråk mellan honom och kronan med

undantag av eventuella anspråk på oguldna arrendeavgälder

och skatter skola anses vara reglerade i och genom försäljningen,

att, därest egendomen kommer att förvärvas av annan

än Larsson samt kronan nödgas till arrendatorn utgiva

ersättning för av denne å egendomen utförd elektrisk anläggning

eller verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd,

egendomens köpare skall vara pliktig att gottgöra kronan,

vad kronan i berörda hänseende erlagt, att köparen såsom

ägare av egendomen medgiver vattenfallsstyrelsen för Kungl.

Majit och kronan såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs

22 i Vinnerstads socken av Östergötlands län att för all

framtid dels kostnadsfritt bibehålla en över egendomen framdragen

elektrisk ledning, dels borttaga för ledningen hinderliga

och för ledningens säkerhet farliga träd och buskar, med

skyldighet för vattenfallsstyrelsen att ersätta därvid uppkommande

skada och intrång, dels ock erhålla obehindrat tillträde

till den försålda fastigheten för ledningens tillsyn, underhåll

och reparation av densamma, därvid möjligen uppkommande

skada skall ersättas av vattenfallsstyrelsen, beträffande

vilka rättigheter vidare skall gälla, att de träd och

buskar, som fällas för ledningens bibehållande, skola tillhöra

ägaren av den försålda fastigheten och av denne tillvaratagas,

att kronan till säkerhet för rättigheterna må erhålla inteckning

i den försålda fastigheten och att innan sådan inteckning

meddelas ägaren av den försålda fastigheten skall vara

skyldig att vid överlåtelse av fastigheten eller del därav göra

förbehåll om ifrågavarande rättigheters bestånd och förbinda

ny ägare att vid överlåtelse göra samma förbehåll,

samt att innehavare av andra över egendomen med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles

rätt att ha ledningarna kvarstående och nyttja desamma utan

rätt för egendomens köpare till annan ersättning än av ledningarnas

innehavare för skada till följd av förändring, reparation

eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som

förorsakas å kreatur.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

93

29: o.

Kronoparken Skinnskatteberg i Västmanlands län.

Sedan fråga uppkommit om försäljning av lägenheten Skinnskattebergs

tiädgård under kronoparken Skinnskatteberg i Skinnskattebergs socken av

Västmanlands län, har på domänstyrelsens föranstaltande uppskattningsförrättning

å lägenheten i vederbörlig ordning hållits den 29 mars 1939.

Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande

handlingar samt en av extra lantmätaren E. Pettersson åren 1936 och 1937

upprättad karta inhämtas i huvudsak följande.

Lägenheten, som numera avstyckats och införts i jordregistret under beteckningen

Emthyttan 413, är belägen vid allmän väg i Skinnskattebergs

samhälle, 1 kilometer från Skinnskattebergs järnvägsstation och 45 kilometer

från Köping. Den har en areal av 1.0453 hektar tomt och trädgård. Ä

lägenheten finnas boningshus och källare, vilka tillhöra kronan. Hävden

är god.

Skinnskattebergs trädgård är för tiden till den 1 november 1940 utarrenderad

till trädgårdsmästaren Fredrik Edvard Malm. Arrendeområdet omfattar

i huvudsak salulotten samt dessutom ett mindre område öster örn

lotten med ett därå befintligt mindre växthus. Arrendeavgiften utgår i naturaprestationer.

Malm, som innehaft arrendet sedan år 1926, har alltid

skött lägenheten väl.

Förrättning smannen har åsatt lägenheten ett saluvärde av 5,000 kronor,

därav 125 kronor utgjorde av kronan förskotterad avstyckningskostnad,

samt ett arrendevärde av 250 kronor. Lägenheten borde efter riksdagens

hörande försäljas enligt 1929 års försäljningsförordning med tillträdesrätt

för köparen den 1 november 1940 och med liembudsrätt jämlikt 10 § i förordningen

för arrendatorn Malm.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha tillstvrkt försäljningen.

Arrendatorn Malm har förklarat sig önska inköpa lägenheten på föreslagna

villkor.

I skrivelse den 22 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört, att styrelsen icke hade något att

erinra mot förrättningsmannens förslag.

Ej heller jag har någon erinran att framställa mot det framlagda försälj- Departements.

ningsförslaget utan hemställer, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen chefenmedgiva,

att av kronoparken Skinnskatteberg i Skinnskattebergs

socken av Västmanlands län lägenheten Emthyttan 413

(Skinnskattebergs trädgård) må med ett saluvärde av 5,000

kronor, därav 125 kronor motsvara förskotterad avstyckningskostnad,

försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

lii. m. nied liembudsrätt jämlikt 10 3 i förordningen för arBihang

till riksdagens protokoll lilio. 1 sami. Nr 100. 8

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

rendatorn Fredrik Edvard Malm samt under villkor i övrigt,

att lägenheten försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt för

köpare den 1 november 1940, att i köpet ingå endast kronan

tillhöriga, å lägenheten befintliga byggnader och anläggningar,

att i köpet ingå dels ett kronan tillhörigt växthus,

som är beläget å stamfastigheten omkring 50 meter sydost

örn bostadshuset å lägenheten, dels ock vissa kronan tillhöriga

inventarier enligt en i ärendet företedd förteckning,

att köparen medgives rätt att till den 1 januari 1942 fritt

disponera berörda växthus å dess nuvarande plats jämte erforderligt

tomtområde och vägar till detsamma, samt att

köparen och framtida ägare av lägenheten skola dels ensamma

svara för uppförande och underhall av de hägnader

kring lägenheten, som kunna bliva erforderliga, dels ock

tåla skada och intrång, som förorsakas lägenheten genom en

över densamma framdragen, telegrafverket tillhörig telefonledning.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

29:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

407241. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 i Jönköpings län. • a1 i texten
  2. JoU 1940:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 i Jönköpings län. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1940:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Trönninge nr 13 i Hallands län. a1 i texten
  4. JoU 1940:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av Trönninge nr 13 i Hallands län. s. 13 i texten
  5. Rskr. 1940:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. a1 i texten

Visa alla 6