Sök i Ratio Lex

Kutigl. Majda proposition nr 105

1940-03-01 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:105, Kutigl. Majda proposition nr 105

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Majda proposition nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning örn ersättning av statsmedel i vissa fall

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats

av kriqsåtqärd, m. m.; qiven Stockholms slott den

1 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels

antaga härvid fogade förslag till förordning om ersättning av statsmedel i

vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang lill riksdagens protokoll 1940.

1 sand.

Nr lod.

533 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:U proposition nr 105.

Förslag

till

Förordning

om ersättning ay statsmedel i vissa fall tor skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsåtgärd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Går svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket förlorat eller förklaras det

efter sådan sjöolycka icke vara iståndsättligt och drabbas person, som varit

tjänstgörande ombord å fartyget, under å fartyg företagen hemresa till

Sverige inom sådant område och under sådan tid, att lagen örn krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer är gällande, av olycksfall till följd

av krigsåtgärd, skall, där nämnda lag dock icke är tillämplig å olycksfallet,

ersättning utgivas av statsmedel.

2 §-

Ersättning i anledning av olycksfall, som avses i 1 §, bestämmes av riksförsäkringsanstalten

och skola i fråga örn sadant olycksfall stadgandena i

förutnämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §•

Har person, som varit tjänstgörande ombord å svenskt fartyg, i annat än

i 1 § avsett fall under hemresa till Sverige drabbats av olycksfall till följd

av krigsåtgärd, äger Konungen, örn skäl därtill äro, besluta, att ersättning

i anledning av olycksfallet skall med tillämpning av vad i 2 § stadgas utgivas

av statsmedel.

Denna förordning träder- i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 105.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

fråga örn ersättning av statsmedel i vissa fall för olycksfall, som under hemresa

från utlandet drabbat sjömän med flera till följd av krigsåtgärd, samt anför:

Inledning.

Med anledning av vissa i slutet av år 1939 inträffade händelser och på

grundval av upplysningar, som lämnats av vicekonsuln vid Sveriges generalkonsulat

i London, har till utredning upptagits spörsmålet, huruvida åtgärder

borde vidtagas för att svenska sjömän, som — sedan det fartyg, å vilket de

tjänstgjort, strandat eller sänkts i närheten av Storbritanniens kust — hemsänts

till Sverige, skulle bliva berättigade till de fördelar, som krigsförsäkring

innebär, därest de under transporten till Sverige drabbades av olycksfall till

följd av krigsåtgärd.

Innan redogörelse lämnas för vad som förekommit vid denna utredning,

torde få återgivas innehållet i vissa lagbestämmelser av betydelse i ämnet.

Gällande författningsbestämmelser.

Enligt lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer [ändrad genom lag den 15 december 1939 (nr

854)] skall ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad

jämlikt 1916 års lag örn försäkring för olycksfall i arbete — med tillämpning i

övrigt av vad i sistnämnda lag stadgas — vid olycksfall i arbete till följd av

krigsåtgärd erhålla dels vissa förhöjningar i ersättningarna enligt 1916 års lag,

dels ock viss särskild engångsersättning. Har olycksfallet medfört döden, skall

till den avlidnes efterlevande utgå, utöver livränta, viss engångsersättning.

Krigsförsäkringen äger rum inom område och under tid, som Konungen äger

bestämma. Denna försäkring avser emellertid ej personer, som tjänstgöra

ombord å krigsfartyg, och äger ej heller tillämpning i fråga örn skada, som

kan uppkomma därav att Sverige råkat i krig.

Beträffande lagens tillämpning hava föreskrifter meddelats i två kungörelser,

nämligen dels av den 26 augusti 1939, nr 572, enligt vilken lagen skall

gälla beträffande samtliga farvatten i fråga om olycksfall till följd av militära

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 105.

åtgärder i krig mellan europeiska stormakter, i vilket England, Frankrike eller

Tyska riket deltager, dels ock av den 15 december 1939, nr 855, enligt vilken

kungörelse lagen skall gälla inom Östersjön, Bottniska viken med Ålandshav

samt Ålands och Åbo skärgårdar, Finska viken och Rigaviken ävensom inom

farvattnet utanför Kina.

Sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270) [ändrad genom lagar nr 49/1925,

165/1934, 288/1938 och 610/1938] innehåller vissa bestämmelser av intresse i

förevarande sammanhang rörande befälhavarens och besättningens ställning.

Beträffande befälhavaren stadgas i 6 §, att, örn fartyget till följd av sjöolycka

går förlorat eller örn det efter sjöolycka förklaras icke vara iståndsättligt,

tjänsteavtalet upphör att gälla, där ej annat följer av avtalets innehåll. Örn

befälhavares rätt till, bland annat, fri hemresa med hyra och underhåll gäller

vad i 41 § är stadgat för sjöman.

Med besättning förstås i lagen samtliga å ett fartyg anställda personer

utom befälhavaren, nämligen dels sjömän, vilka utföra skeppstjänst och bilda

den egentliga besättningen, och dels vissa andra personer, t. ex. fartygsläkare,

kypare och musikanter ävensom köks- och serveringspersonal. De två sistnämnda

kategorierna äro, till skillnad mot de förutnämnda, i vissa fall icke

anställda av redaren eller befälhavaren utan av t. ex. restauratören eller

restauratrisen.

Svensk sjöman, som i utlandet avgår från tjänsten på grund av sjukdom

eller skada, är enligt 28 § första stycket berättigad till fri resa med underhåll

till sin hemort här i riket. Kail tjänst beredas honom å fartyg, som är bestämt

till Sverige eller till ort, varifrån han bekvämligen kan resa hem, är han emellertid

pliktig att antaga tjänsten, så framt hans hälsotillstånd medgiver det

och han anställes i egenskap motsvarande den, vari han förut varit anställd,

och på lika förmånliga villkor. Jämlikt 32 § äger befälhavaren avskeda sjöman,

som till följd av sjukdom eller skada för längre tid är satt ur stånd att

fullgöra sin tjänst eller som lider av sjukdom, som medför fara för de ombordvarande.

I detta fall äger emellertid sjömannen åtnjuta viss hyra. I 41 §

finnes en bestämmelse örn upphörande av sjömans tjänsteavtal, vilken överensstämmer

med den i 6 § för befälhavaren givna. Upphör till följd av fartygets

förolyckande svensk sjömans anställning i utlandet, äger han rätt att

erhålla fri resa till sin hemort här i riket med hyra och underhåll under

resan. Kostnaden för sjömans hemresa med underhåll skall i detta fall bestridas

av statsmedel. Sjömannen är dock pliktig att antaga tjänst å annat

fartyg enligt vad som stadgas i 28 § första stycket. Enligt 70 § skall beträffande

de å fartyg anställda personer, som äro antagna av redaren eller befälhavaren

men icke tillhöra den egentliga besättningen, vad i lagen är stadgat

för sjöman äga motsvarande tillämpning. Med avseende å ombord anställda

personer, som icke äro antagna av redaren eller befälhavaren, skall jämlikt 71 §

vad i vissa uppräknade paragrafer i lagen är stadgat äga motsvarande tilllämpning.

Bland de uppräknade paragraferna återfinnas emellertid icke 28 §

första stycket och 41 §.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 105.

5

Utredning av riksförsäkringsanstalten.

Den 30 december 1939 uppdrog Kungl. Majit åt riksförsäkringsanstalten att

verkställa utredning rörande det spörsmål, örn vilket inledningsvis talats.

Riksförsäkringsanstalten har avgivit utlåtande den 13 januari 1940. Till en

början framhåller anstalten, att med uttrycket »ombord å svenskt fartyg

tjänstgörande person» i 1937 års krigsförsäkringslag icke torde hava avsetts,

att krigsförsäkringen endast skulle gälla för skador, som inträffade under

själva tjänstgöringen ombord. Uttrycket torde enligt motiven fastmer hava

tillkommit i avsikt, att försäkringen skulle omfatta alla dem, som gjorde

tjänst ombord under sådana omständigheter, att de omfattades av lagen om

försäkring för olycksfall i arbete. I den mån ett olycksfall, som till följd av

krigsåtgärd drabbade någon i krigsförsäkringslagen avsedd person under i

lagen åsyftade omständigheter, betraktades som olycksfall i arbete enligt

olycksfallsförsäkringslagen, i samma mån torde även krigsförsäkringslagen

vara tillämplig. Efter redogörelse för innehållet i 28, 32 och 41 §§ sjömanslagen

anför anstalten, att, då sjöman under de i 28 § angivna betingelserna i

samband med hemresan till Sverige toge tjänst å annat svenskt fartyg,

han under hemresan omfattades såväl av olycksfallsförsäkringslagen som av

krigsförsäkringslagen. Toge han tjänst å utländskt fartyg, bleve hans rätt till

ersättning vid olycksfall beroende av det. främmande landets lagstiftning. I

de fall åter, då han hemtransporterades utan att taga tjänst å annat fartyg,

torde i en del fall sådana förhållanden kunna föreligga, att olycksfall under

hemresan betraktades som olycksfall i arbete för den arbetsgivares räkning.,

som varit det förolyckade fartygets redare. Att med säkerhet angiva, i vilken

utsträckning olycksfallsförsäkringslagen erhölle tillämpning å olycksfall under

sjömans hemresa, vore emellertid för närvarande icke möjligt i avsaknad av

utbildad praxis å området. Nämnas finge, att försäkringsrådet i visst fall beslutat,

att som olycksfall i arbete skulle anses olycksfall, som under hemfärd

till Sverige efter avmönstring i utländsk hamn drabbat sjöman, vilken enligt

avtal ägde rätt till slutlig avmönstring i svensk hamn och för vilken rederiet

vidtagit vissa åtgärder för hemresan. Under andra förhållanden torde emellertid

olycksfall under hemtransport icke vara att anse som olycksfall i arbete

och därför icke medföra rätt till ersättning enligt nu gällande bestämmelser.

Det vore enligt riksförsäkringsanstaltens mening önskvärt, att möjlighet bereddes

sjömännen att erhålla ersättning för olycksfall till följd av krigsåtgärd

åtminstone i de fall, då hemtransporten skedde på grund av att fartyget förolyckats.

I den mån ersättning enligt gällande bestämmelser icke utginge till sjöman

för olycksfall under hemtransport, vore detta beroende därpå, att olycksfall

i arbete i olycksfallsförsäkringslagens mening icke kunde anses föreligga. En

utsträckning av ersättningsrätten skulle kunna tänkas åvägabragt genom en

ändring i olycksfallsförsäkringslagen, innefattande en utvidgning av begreppet

olycksfall i arbete. Härav skulle dock följa, att ersättningsrätten utvidgades

i större måll jin som i detta sammanhang åsyftats. Rätt till ersättning upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 105.

komme nämligen även för sådana nu icke ersättningsberättigande olycksfall

under hemresa, som icke föranleddes av krigsåtgärd. En sådan utvidgning av

ersättningsrätten funne sig anstalten icke kunna föreslå. Enligt anstaltens

mening vore det ej heller principiellt sett lämpligt att för ernåendet av nu

förevarande begränsade syftemål utvidga begreppet olycksfall i arbete enligt

olycksfallsförsäkringslagen. Anstalten funne sig ej heller kunna förorda, att

krigsförsäkringslagen i detta hänseende gåves ett vidare omfång än olycksfallsförsäkringslagen.

Vid bedömandet av vilka åtgärder, som kunde anses

lämpliga, borde hänsyn jämväl tagas till frågan örn sättet för de uppkommande

kostnadernas bestridande. — Härefter anför riksförsäkringsanstalten:

Då svensk sjömans anställning upphör i utlandet till följd av fartygs

förolyckande, bestridas kostnaderna för hans hemresa med underhåll av statsmedel.

Redaren har icke ålagts annan skyldighet i samband med hemtransporten

än att utgiva hyra under tiden för hemresan. Med hänsyn härtill och

till omständigheterna i övrigt finner anstalten övervägande skäl tala för att

staten tills vidare ikläder sig kostnaden för de ersättningar, som i detta sammanhang

anses böra tillförsäkras sjömän för av krigsåtgärder föranledda

olycksfall under hemtransport efter det fartyget förolyckats. I avvaktan på

utvecklingen, i vad avser utformningen i fortsättningen av sjömännens tjänsteavtal

och den härav i visst beroende stående tillämpningen av krigsförsäkringslagen,

torde tills vidare böra anstå med särskild lagstiftning i ämnet. Anstalten

vill därför föreslå, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande, att

ersättning av statsmedel efter ansökan må utgivas för hemresa, varom förmäles

i 41 § sjömanslagen med anlitande av det å riksstaten uppförda förslagsanslaget

till bestridande av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete. Ersättningen torde böra

bestämmas och utgivas av riksförsäkringsanstalten enligt grunderna i lagen

örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. Från ersättning

bör avdrag göras för hyra, underhåll och andra förmåner, som utgå på

statens eller redarens bekostnad, med tillämpning av grunderna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen.

Örn utvecklingen skulle giva anledning till nytt övervägande

av särskild lagstiftning i ämnet, torde jämväl frågan örn sättet för

kostnadernas bestridande få upptagas till nytt bedömande.

Riksförsäkringsanstalten framhåller slutligen, att i nära samband med det

spörsmål, som varit föremål för anstaltens utredning, stöde vissa andra frågor

örn olycksfalls- och krigsförsäkringslagarnas tillämplighet å olycksfall, som

drabbade sjömän. Sålunda vore att nämna det fall, att sjöman, sedan fartyget

förolyckats, bärgades ombord på annat fartyg och under det han där vore

omhändertagen skadades genom olycksfall till följd av krigsåtgärd. Sådana

olycksfall syntes anstalten vara så nära avhängiga av arbetet och de förhållanden,

varunder det bedreves, att desamma, örn intet särskilt förhållande talade

däremot, torde böra betraktas som olycksfall i arbete. Enligt anstaltens

mening syntes alltså ersättning för sådana olycksfall kunna utgivas enligt

olycksfallsförsäkringslagen och därför även enligt krigsförsäkringslagen. Försäkringsrådet

hade emellertid, såvitt för anstalten vore känt, icke tagit ståndpunkt

till denna fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 105.

(

Yttranden över riksförsäkringsanst,altens utredning.

över riksförsäkringsanstaltens utredning hava yttranden avgivits av försäkringsrådet,

statskontoret och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.

För säkring sr åd et förklarar sig i princip icke hava någon erinran att framställa

mot att i de fall, som riksförsäkringsanstalten avsåge, ersättning tills

vidare utginge av statsmedel för olycksfall, som under hemresa drabbat sjöman

till följd av krigsåtgärd. Emellertid framställer försäkringsrådet följande

erinringar i anledning av förslagets närmare utformning:

Det av riksförsäkringsanstalten använda uttrycket sjöman omfattar enligt

sjömanslagens terminologi icke befälhavare. Uttrycket omfattar icke heller

sådana personer, som omförmälas i 70 och 71 §§ sjömanslagen. Såväl dessa

personer som befälhavare omfattas emellertid av lagen örn krigsförsäkring.

Det vill därför synas som örn förslagets förmåner även böra tillkomma befälhavare

och sådana personer, som avses i 70 och 71 §§ sjömanslagen. Den omständigheten,

att de personer, som avses i 71 § sjömanslagen, icke tillförsäkrats

de förmåner, som enligt 41 § samma lag tillkomma sjöman, synes icke

böra utgöra hinder för, att även dessa personer få åtnjuta förslagets förmåner

i samma omfattning som sjöman.

Riksförsäkringsanstalten har begränsat sitt förslag till att avse av krigsåtgärd

orsakade olycksfall under hemresa, varom förmäles i 41 § sjömanslagen.

Detta stadgande avser hemresa för det fall, att svensk sjömans anställning

upphör i utlandet till följd av fartygets förolyckande. Anledningen till för

olyckandet kan vara såväl krigsåtgärd som annan. Fråga är emellertid, huruvida

förslaget bör begränsas till hemresa i nyss angivna fall. Faran för att

under hemresa drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd är oberoende

av, huruvida anledningen till hemresan är fartygets förolyckande eller annan.

Sjömannens hemresa kan exempelvis vara föranledd därav, att han till följd

av olycksfall i arbetet och utan att fartyget förolyckats ådragit sig sådan skada,

att befälhavaren enligt 32 § sjömanslagen avskedar honom i utlandet. Ävenså

kan hemresan föranledas bland annat därav, att sjöman, vilkens hyresavtal

med avseende å varaktigheten endast innehåller klausulen »tills vidare med

sju dagars uppsägning», efter skedd uppsägning skiljes från tjänsten i utlandet.

Är sjömannen då sjuk eller skadad äger han liksom i det fall, varom

i 32 § sägs, enligt 28 § — såvitt hemresan icke företages genom antagande av

tjänst på annat fartyg, rätt till fri hemresa, dock icke på statens utan på

redarens bekostnad. I sådana fall som de nu nämnda synes förslagets förmåner

böra tillkomma sjömannen, därest han under hemresan drabbas av

olycksfall till följd av krigsåtgärd.

Den anförda synpunkten, att faran för att under hemresa drabbas av olycksfall

till följd av krigsåtgärd är oberoende av anledningen till hemresan, skulle

i sina yttersta konsekvenser medföra, att varje sjömans hemresa oberoende

av anledningen till densamma och av frågan, örn hemresan är kostnadsfri för

sjömannen, borde motivera ersättning för olycksfallet av statsmedel. Att

lämna de föreslagna förmånerna i så vidsträckt omfattning som nyss sagts

skulle vara ägnat att ytterligare motverka den avhållande inverkan på utövandet

av den för landet nödvändiga handelssjöfarten, som faran för olycksfall

till följd av krigsåtgärder givetvis innebär. Man skulle sålunda kunna ifrågasätta,

örn icke förslagets förmåner borde utgå vid olycksfall till följd av krigsåtgärd

under sjömans hemresa från utlandet även i andra fall än de förutnämnda,

såsom vid olycksfall under hemresa i anledning av tjänsteavtalets

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

upphörande i utlandet utan att sjukdom eller skada föreligger, i anledning av

obehörigt avskedande och åtminstone i vissa fall på grund av begärt entledigande.

Hur långt man vill sträcka förslagets omfattning torde vara beroende

på en skälighetsavvägning och även på statsfinansiella hänsyn.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att ersättningen torde böra bestämmas

och utgivas av anstalten. Därest olycksfallsförsäkringslagen och därmed

även lagen om krigsförsäkring icke skulle medgiva ersättning i anledning

av olycksfallet, avser riksförsäkringsanstalten i sitt förslag, enligt vad försäkringsrådet

inhämtat, att anstalten skulle pröva och bestämma, huruvida

ersättning skulle kunna utgå enligt det nu föreliggande förslaget. Vare sig

ersättningsrätten begränsas till de av riksförsäkringsanstalten föreslagna

fallen eller blir av vidare omfattning synas bestämmelserna örn ersättning böra

utfärdas i särskild författning. Det synes försäkringsrådet lämpligt, då 33 §

olycksfallsförsäkringslagen gäller beträffande lagen örn krigsförsäkring, att

nämnda paragrafs bestämmelser i tillämpliga delar även bliva gällande beträffande

ersättningsfrågor enligt det föreliggande förslaget. Vid en sådan

anordning skulle frågor örn rätt till ersättning och örn ska defallens reglering

icke behöva dragas under Kungl. Majds prövning.

Emellertid kunna, örn ersättningsrätten skulle erhålla en vidare omfattning

än den av riksförsäkringsanstalten föreslagna, svårigheter uppstå att i författning

med erforderlig bestämdhet angiva i vilka fall ersättning skall utgå.

Det kan därför tänkas, att i författning upptagas ersättningsfall, som med tillräcklig

bestämdhet kunna angivas, men att Kungl. Majit förbehåller sig rätten

att i övriga fall pröva och avgöra frågan, huruvida ersättning skall utgå. Härigenom

skulle huvudparten av ersättningsfallen icke behöva dragas under

Kungl. Majlis prövning. Jämväl i de fall, då frågan huruvida ersättning skall

utgå eller icke avgöres av Kungl. Majit, synes försäkringsrådet lämpligt, att

sedan Kungl. Majit avgjort ersättningsfrågan och det därefter ankommer på

riksförsäkringsanstalten att reglera skadefallet, riksförsäkringsanstaltens i

samband härmed meddelade beslut kunna bringas under försäkringsrådets

slutliga avgörande på sätt 33 § olycksfallsförsäkringslagen angiver.

Statskontoret har ej annan erinran mot riksförsäkringsanstaltens förslag

än att statskontoret ifrågasätter, huruvida icke bestämmelser angående den

ersättningsrätt, varom vore fråga, borde meddelas i en av riksdagen godkänd

författning.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening tillstyrker riksförsäkringsanstaltens

förslag men anser sig dock böra framhålla, att anstalten endast

talar örn sjöman under hemresa. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida

icke bemyndigandet borde omfatta jämväl rätt att utgiva ersättning till sjöman,

som skadats till följd av krigsåtgärd under vissa andra förhållanden än

som kunde direkt hänföras till hemresa, men där ersättning likväl icke utginge

enligt olycksfallsförsäkringslagen eller krigsförsäkringslagen. Föreningen ansåge

sig hava så mycket större skäl härför som anstalten rörande sådant fall,

där sjöman, sedan fartyget förolyckats, bärgats ombord å annat fartyg och

under det att han där vore omhändertagen skadades genom olycksfall på grund

av krigsåtgärd, icke ansåge sig i bestämda ordalag kunna betrakta sådant

olycksfall såsom olycksfall i arbete. I 41 § sjömanslagen angåves dock, att

tjänsteavtalet upphörde att gälla, då fartyget till följd av sjöolycka gått förlorat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 105.

9

Framställning från redareföreningen och de ombordanställdas

organisationer.

I skrivelse den 19 januari 1940 hava Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbrindet,

svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening hemställt, att

sådan ändring måtte vidtagas i 1937 års krigsförsäkringslag, att personer, anställda

ombord å fartyg, som på grund av krigsåtgärd totalförlist, vilka i anledning

därav nödgats företaga sjöresa för uppnående av skandinavisk hamn,

bleve krigsolycksfallsförsäkrade jämväl under resan.

Det är otvivelaktigt ett samhällsintresse av stor vikt, att personer, som

tjänstgöra ombord på svenska fartyg, äro tillförsäkrade skälig ersättning för

olycksfall, som inträffa till följd av krigsåtgärd, ävensom att, örn de skulle

förolyckas, sådan ersättning utgår till deras efterlevande. Genom 1937

års krigsförsäkringslag hava statsmakterna avsett att tillgodose nyssnämnda

intresse. Den i nu förevarande ärende verkställda utredningen visar emellertid,

att fall kunna förekomma, då krigsförsäkringslagen icke torde vara

tillämplig men omständigheterna dock äro sådana, att ersättning för inträffade

olycksfall till följd av krigsåtgärd skäligen bör utgå. Hit synes i

allmänhet kunna räknas det fall, då sådant olycksfall inträffar under hemfärd

till Sverige, sedan det fartyg, å vilket vederbörande tjänstgjort, förolyckats.

Av skäl, som under utredningen i ärendet anförts, torde det icke vara

lämpligt att vidtaga ändring i allmänna olycksfallsförsäkringslagen av år

1916 eller i 1937 års krigsförsäkringslag för att få till stånd bestämmelser

örn ersättning i nyss omförmälda fall. Föreskrifter därom torde i stället

böra intagas i en särskild författning. För sistnämnda tillvägagångssätt

talar även den omständigheten, att enligt min mening staten bör svara för

ersättningar av ifrågavarande art. Staten har nämligen i tider som de nuvarande

ett synnerligen starkt intresse av att sjöfolkets förhållanden så

ordnas, att det icke undandrager sig att ställa sina tjänster till förfogande.

I nyss omförmälda författning synes som huvudregel böra föreskrivas, att

örn — sedan svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket gått förlorat eller

efter sådan olycka förklarats icke vara iståndsättligt — person, som varit

tjänstgörande ombord å sådant fartyg, under hemresa till Sverige, som företages

å fartyg, drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd inom sådant

område och under sådan tid, att 1937 års krigsförsäkringslag är gällande,

ersättning skall utgivas av statsmedel. Stadgandet synes böra gälla såväl

befälhavare och sjömän som personer, vilka avses i 70 och 71 §§ sjömanslagen.

En förutsättning för dess tillämplighet torde dock av naturliga skäl

böra vara, att krigsförsäkringslagen icke är tillämplig beträffande det fall,

varom fråga är.

Ersättningen synes böra bestämmas av riksförsäkringsanstalten. I övrigt

torde krigsförsäkringslagen och på grund av innehållet i densamma jämväl

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 105. 533 40 2

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 105.

1916 års olycksfallsförsäkringslag i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse.

Härav följer, bland annat, att vid missnöje med beslut av riksförsäkringsanstalten

klagan skall föras lios försäkringsrådet, vars beslut icke

får överklagas.

Åtskilliga andra fall än det i det föregående behandlade torde, på sätt

bland annat försäkringsrådet omnämnt, kunna förkomma, då ersättning av

statsmedel för olycksfall på grund av krigsåtgärd under hemresa skulle

kunna ifrågasättas. Det synes mig lämpligt, att Kungl. Majit skall äga

möjlighet att, örn skäl därtill föreligga, besluta, att ersättning även i sådana

fall skall utgå i enlighet med de för huvudfallet föreslagna bestämmelserna.

Ett stadgande, innefattande fullmakt för Kungl. Majit av sådan innebörd,

vill jag därför förorda.

De kostnader, som kunna uppkomma vid tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna, torde lämpligen kunna utgå från det å riksstatens tolfte

huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande av statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Bestämmelserna hava sammanförts i förslag till »förordning örn ersättning

av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats

av krigsåtgärd».

Denna förordning torde böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Därest emellertid — innan förordningen träder i tillämpning — sådant

olycksfall skulle inträffa, som eljest regleras av förordningens bestämmelser,

synas billiglietsskäl tala för att staten även i nämnda fall utgiver ersättning

i enlighet vad i förordningen stadgas. Med hänsyn härtill torde böra begäras

bemyndigande för Kungl. Majit att i dylika fall få utgiva ersättning,

vilken jämväl torde böra bestridas från förutnämnda anslag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda förslag till förordning örn ersättning

av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som

förorsakats av krigsåtgärd,

dels och bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad i

förordningen stadgas, utgiva ersättning för olycksfall, som inträffat

innan förordningen trätt i kraft.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Wernstedt.

Stockholm 1040. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av ol a1 i texten