Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
1940-03-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:111, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
1
Nr lil.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293); given Stockholms slott den
8 mars 1940.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av allmänna
förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293).
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Bihang till riksdagens protokoll 1940.
1 sami.
Nr lil.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939
(nr 293).
Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939,
vilken lag gäller till och med den 31 mars 1940, skall äga fortsatt giltighet
efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1941; dock att från och med
den 1 april 1940 4—6 §§ i lagen skola hava följande ändrade lydelse:
4 §•
Där det för att tillgodose behov, som avses i 2 §, eller för sjukvårdsändamål
eller för beredande av tjänstelokal åt offentlig myndighet eller för
annat liknande ändamål finnes erforderligt, att kronan förfogar över fastighet,
byggnad, järnväg eller annan anläggning eller över fartyg, motorfordon
eller annat transportmedel utan att egendomen avstås till kronan,
vare ägare eller innehavare av egendomen pliktig att, i den mån Konungen
så föreskriver, ej mindre till kronan upplåta egendomen eller del därav
jämte tillhörande inredning eller utrustning än även tåla eller vidtaga erforderlig
ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen. Vad
nu är stadgat gäde ock om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal,
samt om mark eller byggnad för upplag.
Ägare eller —--över bostad.
5 §•
Där det för att tillgodose behov, som avses i 2 §, finnes erforderligt, att
från fastighet tillhandahålles förnödenhet, som där frambringas eller finnes
tillgänglig, eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller
iståndsättes viss förnödenhet eller där för tillgodoseende av behov som nyss
är sagt eller eljest för tillgodoseende av ändamål av betydelse för det allmänna
finnes erforderligt, att med järnväg, fartyg, motorfordon eller annat
transportmedel verkställes forsling för kronans räkning, allt utan att kronan
i övrigt förfogar över egendomen, vare ägare eller innehavare av sådan
egendom pliktig att, i den mån Konungen så föreskriver, ombesörja, att
förnödenheten frambringas, tillverkas, beredes, iståndsättes eller tillhanda
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil. 3
hålles eller forsling som nyss sagts verk ställes, så ock vidtaga därför erforderliga
åtgärder.
Ägaren eller---vid anläggningen.
6 §•
Finnes erforderligt, för att bereda bostad åt husvilla eller för förvaring
av arkivalier eller samlingar eller för annat liknande ändamål, att kronan
förfogar över byggnad, vare ägare eller innehavare av byggnaden pliktig
att, efter vad Konungen föreskriver, upplåta byggnaden eller del därav till
kronan, i den mån ej byggnaden erfordras till bostad eller för rörelse eller
annan verksamhet eller eljest genom upplåtelsen skulle vållas avsevärd
skada eller olägenhet. Vad sålunda stadgas örn byggnad skall äga motsvarande
tillämpning beträffande markområde eller annat utrymme.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 19A0.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson:
Allmän förfogandelag utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293). Lagen
trädde i kraft den 28 juni 1939 och gäller till och med den 31 mars 1940.
För att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning erfordras emellertid
särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid
krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande
må meddelas av Konungen ensam. Genom kungörelse den 6 september
1939 (nr 624) meddelade Kungl. Maj:t förordnande, varom nyss är
sagt, att gälla tills vidare, vilket förordnande riksdagen i skrivelse den 7
oktober 1939 (nr 9) förklarade sig gilla. Förordnandet är alltjämt gällande.
Beträffande allmänna förfogandelagens innehåll må här allenast erinras
örn att enligt lagen Konungen äger — där så finnes erforderligt för att inom
riket eller inom visst område av riket tillgodose behovet av förnödenhet, som
är av vikt för befolkningen eller produktionen, eller för att bereda tillgång
till förnödenhet, som är behövlig för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse
för det allmänna — föreskriva skyldighet för ägare eller innehavare
av sådan förnödenhet att avstå densamma till kronan. Vidare äger Konungen
för behov, som nyss är sagt, föreskriva att beslag skall läggas å förnödenhet
som i det föregående avses, varjämte Konungen äger i vissa andra hänseenden
förfoga över fastigheter, anläggningar, transportmedel m. m. För egendom,
som avstås till kronan eller eljest ställes till kronans förfogande eller
upplåtes till dess begagnande, utgår ersättning efter grunder, som i lagen
föreskrivas. — Förordnande som meddelats jämlikt allmänna förfogandelagen
skall, enligt slutbestämmelserna till lagen, ej gälla längre än lagen
äger giltighet; dock att vad i 27 § i lagen stadgas rörande upplåtelse av fastighet
för drivande av jordbruk och rörande ersättning skall äga giltighet
även därefter. Vidare stadgas i nyssnämnda slutbestämmelser, att i 24 § i
lagen meddelad föreskrift om tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
5
överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga om sådant
under tiden för lagens giltighet begånget brott, som i lagen avses, skall äga
tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.
Då jag nu har att anmäla fråga om utsträckande av allmänna förfogandelagens
giltighetstid, torde i samband därmed få upptagas en från Överståthållarämbetet
inkommen skrivelse, åsyftande viss ändring av allmänna förfogandelagens
bestämmelser.
Överståthållarämbetet har i nyssberörda, den 8 februari 1940 dagtecknade
skrivelse framhållit, att av de i Stockholm hemmahörande lastautomobilerna
en betydande del bomme att i händelse av mobilisering eller
luftskyddstillstånd tagas i anspråk för krigsmaktens eller luftskyddets behov.
Därtill komme att av de lastbilar, som fortfarande finge disponeras
av sina ägare, en icke obetydlig del kunde befaras komma att för längre
eller kortare tider föras bort från Stockholm i samband med en evakuering
av staden. I en tid, då den produktiva verksamheten på många områden
måste stegras till sin högsta höjd, kunde varje icke nödvändig åderlåtning
av transportmedlen få mycket ödesdigra verkningar. Åtgärder borde därför
enligt överståthållarämbetets förmenande vidtagas för att förhindra att
tillgången på lastbilar i Stockholm vid en utrymning reducerades för icke
oundgängliga ändamål.
Överståthållarämbetet har härom vidare anfört:
Enligt 5 § allmänna förfogandelagen äger Kungl. Majit för tillgodoseende
av ett föreliggande transportbehov föreskriva, att erforderliga transportmedel
skola ställas till förfogande. Nämnda lagrum förutsätter emellertid,
att transportbehovet gäller viss angiven förnödenhet och lärer sålunda icke
vara tillämpligt vid tillgodoseende av det allmänna transportbehovet å viss
ort. Några bestämmelser, som giva myndigheterna befogenhet att för sistnämnda
ändamål disponera över enskilda transportmedel, lära icke finnas
meddelade.
Över överståthållarämbetets ifrågavarande skrivelse hava yttranden inhämtats
från statens livsmedelskommission, statens transportkommission
och statens sjöfartsnämnd ävensom från länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län.
Länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län
hava tillstyrkt sådana lagstiftningsåtgärder, att det i överståthållarämbetets
skrivelse berörda önskemålet bleve tillgodosett.
Länsstyrelsen i Stockholms län har, under framhållande att stadgandet
i 5 § allmänna förfogandelagen icke syntes behöva tolkas så snävt som Överståthållarämbetet
gjorde, uttalat att, även om giillande lagstiftning sålunda
öppnade vissa möjligheter att tillgodose det syfte, överståthållarämbetets
framställning avsåge, lagstiftningen dock icke tagit sikte på ett sådant fall;
det .skulle emellertid enligt länsstyrelsens förmenande vara till fördel, örn en
6
Kungl. Majus proposition Nr lii.
på det allmännas förfogande för ifrågavarande ändamål särskilt inriktad
bestämmelse meddelades.
Livsmedelskommissionen har, liksom transportkommissionen, funnit sig
icke böra förorda en ändring av förfogandelagen i antydd riktning, då en
dylik ändring icke skulle erbjuda några mera väsentliga fördelar. Båda
kommissionerna hava framhållit, att redan gällande stadganden gåve Kungl.
Majit ganska stora möjligheter att vid utrymning tillgodose det oundgängliga
transportbehovet inom utrymningsorten. Kommissionerna hava vidare uttalat,
att Kungl. Majit syntes vara oförhindrad föreskriva att transportmedel,
då evakuering av viss ort vore behövlig, icke finge föras från evakueringsorten
utan myndighets tillstånd.
Sjöfartsnämnden har i sitt utlåtande yttrat, att det syntes nämnden som
om de bestämmelser gällande förfogandelag innehölle -—- i förening med
bestämmelserna örn nämndens licensgivande verksamhet — innebure tillräckliga
möjligheter till reglering av sjöfarten även i ett sådant läge som
det i överståthållarämbetets skrivelse avsedda.
Departe- Såsom under förarbetena till lagen uttalades, får det anses vara en huvudmentschefen.
uppgift för den ifrågavarande lagstiftningen att tjäna såsom medel för åvägabringande
av godvilliga överenskommelser i lagstiftningens syfte. Denna
uppgift har lagen säkerligen också fyllt under den relativt korta tid dess
bestämmelser hittills varit i tillämpning. I åtskilliga fall har det emellertid
befunnits påkallat att meddela föreskrifter jämlikt lagen. I nuvarande läge
lärer det ej vara tänkbart att undvara de befogenheter, som lagstiftningen
i fråga ger att i fall, där viktiga samhällsintressen det kräva, genomföra
förfoganden som i lagen avses. Lagen torde därför böra erhålla utsträckt
giltighetstid. Giltighetstiden torde emellertid för närvarande icke böra utsträckas
längre än till och med den 30 juni 1941.
Vad härefter angår det i överståthållarämbetets skrivelse berörda spörsmålet
torde till en början få erinras om följande stadganden i allmänna
förfogandelagen. Enligt 2 § nyssnämnda lag äger Kungl. Majit — där det
finnes erforderligt, för att inom riket eller inom visst område av riket tillgodose
behovet av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen,
eller för att bereda tillgång till förnödenhet, som är behövlig för
krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna, att sådan förnödenhet
ställes till kronans förfogande — föreskriva skyldighet för ägare
eller innehavare därav att avstå densamma till kronan. Enligt 4 § samma
lag äger Kungl. Majit, där det för tillgodoseende av behov, som avses i 2 §,
finnes erforderligt, att kronan förfogar över fastighet, byggnad, järnväg
eller annan anläggning eller över fartyg, motorfordon eller annat transportmedel
utan att egendomen avstås till kronan, föreskriva skyldighet för ägare
eller innehavare av egendomen att till kronan upplåta egendomen eller del
därav. Enligt 5 § förfogandelagen äger Kungl. Majit vidare, såvitt nu är i
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
7
fråga, att — där för tillgodoseende av behov, som avses i 2 §, finnes erforderligt,
att med transportmedel, som nyss är sagt, verkställes forsling
av viss förnödenhet eller av arbetare eller driftspersonal — föreskriva skyldighet
för ägare eller innehavare av sådant transportmedel att ombesörja,
att forsling som ovan är sagt verkställes.
Uppenbarligen äger Kungl. Maj:t med stöd av nyssnämnda stadganden
vittgående befogenheter att i ett krisläge förfoga över enskilda tillhöriga
transportmedel. Berörda stadgande i 5 § torde icke behöva tolkas så snävt,
att i förfogandebeslutet skall angivas en speciell förnödenhet såsom föremål
för forslingen; även mera allmänt hållna föreskrifter torde sålunda kunna
meddelas, exempelvis att forslingen skall avse »livsförnödenheter» enligt närmare
bestämmande av angiven myndighet. Emellertid torde i ett givet läge behov
kunna föreligga att tillgripa förfogande enligt 5 § utan att därtill knytes
någon som helst begränsning i fråga örn förnödenheter eller förnödenhetskategorier.
Det synes tveksamt, örn ett dylikt obestämt förordnande kan meddelas
med stöd av gällande bestämmelser. Då det emellertid lärer vara angeläget att
sådant förordnande må kunna meddelas, torde en sådan jämkning av hithörande
bestämmelser böra vidtagas, att det klart framgår att dylikt förordnande
kan meddelas. Jag förordar därför, att orden »forsling av viss förnödenhet
eller av arbetare eller driftspersonal» utbytas mot det mera omfattande
uttrycket »forsling för kronans räkning». Det må härvid framhållas,
att enligt 13 § förfogandelagen Kungl. Majit vid meddelande av förfogandebeslutet
äger förordna, att forslingen skall verkställas åt annan än kronan.
Jag torde i detta sammanhang även få upptaga ett annat spörsmål, berörande
omfattningen av de Kungl. Majit enligt förfogandelagen tillkommande
befogenheterna. I 4 § av lagen anges såsom förutsättning för förfoganderätten,
att förfogandet skall vara erforderligt för tillgodoseende av
behov, som avses i 2 § samma lag; förfogandet skall sålunda vara erforderligt
»för att inom riket eller inom visst område av riket tillgodose behovet
av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen, eller
för att bereda tillgång till förnödenhet, som är behövlig för krigsbruk eller
annat ändamål av betydelse för det allmänna». Fråga har uppkommit om
Kungl. Majit med stöd av nyssnämnda stadgande äger förfoga över fastighet
för upprättande av beredskapssjukhus. Varken lagens ordalydelse eller förarbetena
till densamma torde direkt giva vid handen, att så skulle vara förhållandet.
Då behov emellertid lärer föreligga att kunna tillgripa förfogandelagens
bestämmelser för ändamål som nyss är sagt, torde härför erforderlig
ändring böra vidtagas i 4 §. Även i annat avseende torde nämnda paragraf
böra undergå viss ändring. Med paragrafens nuvarande lydelse synes det
nämligen knappast vara möjligt att förfoga över fastighet för beredande av
tjänstelokal åt offentlig myndighet. I visst läge lärer det emellertid kunna befinnas
erforderligt att med tillhjälp av förfogandelagen anskaffa för sådan
myndighet behövliga utrymmen. Jag förordar därför att härför erforderlig
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
ändring av lagen vidtages. De åsyftade ändringarna böra så avfattas, att förfogande
kan tillgripas jämväl för ändamål, som äro av liknande art som de
nu angivna.
Jämväl 6 § av lagen torde böra undergå viss ändring. Det har nämligen
framhållits, att behov kan föreligga att tillgripa förfogandelagens bestämmelser
för anskaffande av förvaringsutrymmen för vissa viktigare arkivalier och
samlingar m. m. Bestämmelserna i 6 § torde därför böra erhålla sådan avfattning,
att förfogande jämlikt sagda paragraf kan ske jämväl för ändamål
som sist är sagt eller för annat liknande ändamål.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett inom folkhushållningsdepartementet
upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet
av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
9
Bilaga.
Förslag
till
Lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293).
Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939,
vilken lag gäller till och med den 31 mars 1940, skall äga fortsatt giltighet
efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1941; dock att från och med
den 1 april 1940 4—6 §§ i lagen skola hava följande ändrade lydelse:
4 §•
Där det för att tillgodose behov, som avses i 2 §, eller för sjukvårdsändamål
eller för beredande av tjänstelokal åt offentlig myndighet eller
för annat liknande ändamål finnes erforderligt, att kronan förfogar över
fastighet, byggnad, järnväg eller annan anläggning eller över fartyg, motorfordon
eller annat transportmedel utan att egendomen avstås till kronan,
vare ägare eller innehavare av egendomen pliktig att, i den mån Konungen
så föreskriver, ej mindre till kronan upplåta egendomen eller del därav
jämte tillhörande inredning eller utrustning än även tåla eller vidtaga
erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen. Vad
nu är stadgat gäde ock om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal,
samt örn mark eller byggnad för upplag.
Ägare eller — — — över bostad.
5§-
Där det för att tillgodose behov, som avses i 2 §, finnes erforderligt, att
från fastighet tillhandahålles förnödenhet, som där frambringas eller finnes
tillgänglig, att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller
iståndsättes viss förnödenhet eller ock att med järnväg, fartyg, motorfordon
eller annat transportmedel verkställes forsling för kronans räkning, allt
utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen, vare ägare eller innehavare
av sådan egendom pliktig att, i den mån Konungen så föreskriver,
ombesörja, att förnödenheten frambringas, tillverkas, beredes, iståndsättes
eller tillhandahålles eller forsling som nyss sagts verkställes, så ock vidtaga
därför erforderliga åtgärder.
Ägaren eller---vid anläggningen.
6 §•
Finnes erforderligt, för att bereda bostad åt husvilla eller för förvaring
av arkivalier eller samlingar eller för annat liknande ändamål, att kronan
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr lil. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
förfogar över byggnad, vare ägare eller innehavare av byggnaden pliktig
att, efter vad Konungen föreskriver, upplåta byggnaden eller del därav till
kronan, i den mån ej byggnaden erfordras till bostad eller för rörelse eller
annan verksamhet eller eljest genom upplåtelsen skulle vållas avsevärd
skada eller olägenhet. Vad sålunda stadgas örn byggnad skall äga motsvarande
tillämpning beträffande markområde eller annat utrymme.
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 mars
19 AO.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 4 mars 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll
över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 23 februari 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet hovrättsrådet
Rolf Dahlgren.
Lagrådet yttrade:
Därest det syfte, som man velat tillgodose med ändringen i 5 §, skall kunna
uppnås, torde det vara nödvändigt att kronan erhåller en vidsträcktare rätt
att förfoga över transportmedel än förslaget innebär. Lämpligen kan detta
ske så att dylik förfoganderätt medgives icke blott då det kräves för att
tillgodose behov som avses i 2 § utan även eljest då forsling erfordras för
ändamål av betydelse för det allmänna. Lagrådet hemställer därför, att
5 § omarbetas i enlighet med vad sålunda anförts.
Det måste emellertid framhållas, att genom den här ifrågasatta ändringen
5 § såvitt avser forsling kommer att bliva tillämplig under mera generella
förutsättningar än 2 och 4 §§ samt 5 § i övrigt. Det synes därför böra
tagas under övervägande örn ej på grund härav en framtida omarbetning
av lagen är påkallad.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld",
Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den
6 mars 1940 avgivna utlåtande över det den 23 februari 1940 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293).
Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets utlåtande anför föredraganden:
Vad
lagrådet yttrat angående avfattningen av 5 § torde på av lagrådet
anförda skäl böra iakttagas.
Föredraganden hemställer, att det i anledning av lagrådets erinran
omarbetade förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordvall.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940
016209
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.