Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet, m. m

1940-01-12 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:12, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-

1

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den

18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter

å landet, m. m.; given Stockholms slott den 12

januari 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 10U0. 1 sami. Nr 12.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 om

sammanläggning av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

10 §.

Ansökning om sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,

där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen foge sökanden gravationsbevis

rörande fastigheterna. Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen

skall avstyckas från annan fastighet, skall beviset avse den fastighet,

varifrån avstyckningen skall ske.

Sökanden skall jämväl förebringa av lantmätare verkställd utredning rörande

de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av frågan örn

sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt; dock att,

därest de fastigheter, ansökningen avser, ingå i ett och samma under skifte

varande skifteslag eller äro av beskaffenhet, varom i 1 § under 2 sägs, eller

ock förut tillhopa bildat ett skifteslag, sådan utredning erfordras allenast i

fall, som avses i 9 §.

Örn verkställande av utredning, som i andra stycket sägs, i samband med

avstyckning är stadgat i 19 kap. 16 § lagen om delning av jord å landet.

11 §•

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren inhämta utlåtande av

överlantmätaren, där denne ej förut yttrat sig angående sammanläggningen.

I fall---från förrättningslantmätaren.

Är fråga---i orten.

Tännes den---till avgörande.

15 §.

Sedan ärendet---örn sammanläggningen.

Har sökanden — -—- — ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då---lag sägs.

1 Senaste lydelse av 15 § se SFS 1937: 165.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 12.

3

Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas

å karta, som må hava företetts i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger —--angående sammanläggning.

Beträffande förfarandet---till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

16 §.

Med ledning--— må meddelas.

Det åligger---eller icke.

Är fråga örn avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning, skall den utredning, som i andra

stycket sägs, avSe jämväl sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

5

Förslag:

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § Ingen den 17 juni 1932 (nr 223) med

särskilda bestämmelser em delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser

örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

12 §.

Sedan äganderättsförhållandena--— skälen härför.

Äro fastigheter, vilka avses skola ingå i sammanläggning, sådana, att lagen

angående uppsikt å vissa jordbruk därå äger tillämpning, skall i yttrandet

redogöras för de omständigheter, å vilka förrättningsmännen grundat

sin ståndpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga angående

ändrade bestämmelser örn sammanläggning av fastigheter å landet.

Föredraganden anför:

»I skrivelse den 30 september 1938 har lantmäteristyrelsen väckt förslag

om vissa ändringar i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) örn sammanläggning

av fastigheter å landet — i det följande benämnd sammanläggningslagen

— och lagen samma dag (nr 326) om delning av jord å landet i syfte,

bland annat, att nedbringa kostnaderna för sammanläggning av fastigheter

å landet. Därefter har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria

i ämnet jämte utkast till ändring av nämnda lagar, över promemorian

och lagutkasten ha avgivits yttranden av ett flertal myndigheter och av vissa

sammanslutningar.

Den remitterade promemorian.

Enligt 10 § sammanläggningslagen skall ansökning om sammanläggning

av fastigheter å landet göras hos ägodelningsdomaren i den domsaga, där

fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen skola fogas jordregister- och

jordeboksutdrag samt äganderätts- och gravationsbevis rörande de fastigheter,

varom fråga är. Vidare skola — där ej fastigheterna ingå i ett och

samma under skifte varande skifteslag, eller utgöra skilda hemman eller för

sig bestående lägenheter eller delar därav och gemensamt ingå i odelat skifteslag,

eller ock förut tillhopa bildat ett skifteslag — vid ansökningen fogas

av lantmätare upprättad karta och beskrivning över fastigheterna i den

mån dessa utgöras av bestämda områden å marken. Kartan skall upptaga

fastigheternas gränser samt utmärka fastigheternas läge i förhållande till var
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

7

andra. Beskrivningen skall för envar av fastigheterna innefatta uppgift om

dess ägovidd och dennas fördelning i särskilda ägoslag samt utredning, i vad

mån till varje särskild fastighet hör andel i område, som vid lantmäteriförrättning

undantagits för gemensamt ändamål eller eljest är samfällt, eller i

särskilda rättigheter och förmåner. Är fastighet, som skall ingå i sammanläggning,

sådan att lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk

äger tillämpning å densamma, skola karta och beskrivning alltid ingivas.

I den remitterade promemorian behandlades till en början fråga angående

vissa lättnader i sökandens skyldighet att förete

karla och beskrivning.

Beträffande denna fråga har lantmåteristyrelsen i förutnämnda skrivelse

anfört, att erfarenheten visat, att karta i flertalet sammanläggningsärenden

skulle kunnat utan olägenhet undvaras. Styrelsen har vidare framhållit, att

kostnaderna för kartans anskaffande stundom kunde bliva så stora, att de

icke stöde i rimligt förhållande till värdet av den mark, som överfördes från

en fastighet till annan, samt att värdet för framtiden av nu vid sammanläggning

företedda kartor vore mycket ringa, såvida de ej tillkommit genom

nymätning, vilket endast undantagsvis förekomme och då nästan alltid i

fråga om smärre fastigheter och i samband med avstyckning för sammanläggning.

En inskränkning av nämnda skyldighet för sökande att förebringa

karta i sammanläggningsärende vore därför påkallad.

Vid en sådan reform borde enligt lantmäteristyrelsens mening skillnad

göras mellan å ena sidan det fall, då sammanläggningen föregåtts av avstyckning,

som skett med villkor att det avstyckade området eller stamfastigheten

skulle ingå i sammanläggningen, och å andra sidan det fall,

då endast hela fastigheter sammanlades med varandra. Styrelsen har beträffande

förstnämnda fall anfört, bland annat:

Vid sammanläggning i sammanhang med avstyckning borde redan i samband

med prövningen av frågan örn tillstånd till avstyckningen förebringas

sådan utredning, alt frågan om sammanläggningen kunde med ledning därav

fullständigt bedömas såvitt anginge dennas lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt.

Därest fråga vore örn sammanläggning av det avstyckade

området eller stamfastigheten med allenast en fastighet eller ett annat för

ändamålet avstyckat område, syntes endast undantagsvis vara erforderligt

att vid utredningen foga kartskiss eller karta över de i sammanläggningen

ingående ägorna. Vore däremot fråga om sammanläggning med flera fastigheter,

kunde saken ej sällan bli så komplicerad, att den vore svår att bedöma

utan en kartskiss, som i erforderlig omfattning visade de till sammanläggning

avsedda fastigheternas eller områdenas belägenhet i förhållande

till varandra, och en sådan skiss borde då bifogas den redogörelse för utredningen,

som enligt stadgande i 19 kap. 16 i; andra stycket jorddelningslagen

skulle upprättas av förrättningsmännen. I undantagsfall syntes fastighetsförhållandena

till och med kunna vara så invecklade eller ovissa, att

ordentlig karta över gränserna för alla eller vissa i sammanläggningen ingående

fastigheter kunde befinnas nödig för ärendets prövning. Förrättningsrnannen

borde tillerkännas befogenhet att avgöra örn och i vilken omfattning

kartskiss eller karta, varom här vore fråga, skulle upprättas och biläg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

gas utredningen. Vid sammanläggning i sammanhang med avstyckning

bleve redan enligt nuvarande bestämmelser överlantmätaren alltid i tillfälle

att i samband med granskningen av avstyckningsförrättningen framställa

de erinringar mot sammanläggningen i fastighetsbildningshänseende, vartill

han kunde finna anledning.

Styrelsen har härefter i fråga om sammanläggning utan samband med avstyckning

uttalat, bland annat:

Därest vid sammanläggning utan samband med avstyckning kravet på

karta eftergåves, syntes såsom en kompensation härför överlantmätarens

hörande i ärendet böra göras obligatoriskt. Det borde vidare åligga sökanden

att vid ansökningen foga av lantmätare verkställd utredning i huvudsak

motsvarande den som vid avstyckning för sammanläggning skulle förebringas

av förrättningsmännen. Där så funnes erforderligt, borde vid utredningen

fogas kartskiss. Om i något fall fastighetsförhållandena skulle

befinnas vara så invecklade eller ovissa, att verklig karta över gränserna

för i sammanläggning ingående fastigheter av lantmätaren ansåges nödig

för ärendets prövning, borde sådan karta upprättas i erforderlig omfattning.

A andra sidan borde, då större svårighet mötte att åstadkomma fullständig

utredning, denna kunna inskränkas till vad som i varje fall ansåges erforderligt

för prövning av frågan örn sammanläggningen. Där i sammanläggning

inginge fastighet, varå lagen angående uppsikt å vissa jordbruk

ägde tillämpning, syntes dock alltid böra krävas fullständig utredning.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog lantmäteristyrelsen

vissa ändringar i sammanläggningslagen och jorddelningslagen. I

I anslutning till vad lantmäteristyrelsen uttalat erinrades i den remitterade

promemorian, att enligt 6 och 9 §§ sammanläggningslagen skulle tillses att

den fastighetsbildning, som åsyftades med begärd sammanläggning, ur där

närmare angivna synpunkter vöre lämplig. Bestämmelsen i 10 § sammanläggningslagen

örn skyldighet för sökanden att, med vissa undantag, ingiva

karta och beskrivning hade till ändamål att tillförsäkra ägodelningsdomaren

eller ägodelningsrätten erforderligt material för nämnda prövning.

Av lan tmäteris tyrelsens uttalanden framginge emellertid, att ifrågavarande

skyldighet i många fall måste anses onödigt betungande för sökanden. Endast

för den händelse lagen angående uppsikt å vissa jordbruk ägde tililämpning

å någon av de fastigheter, som vore i fråga, syntes, i enlighet nied

vad för närvarande gällde, sådan karta som åsyftades i lagrummet och en

mera ingående beskrivning med uppgifter angående fastigheternas areal och

dennas fördelning i olika ägoslag m. m. städse böra ingivas i sammanläggningsärendet.

För övriga fall, där nu karta och beskrivning skulle företes,

syntes däremot frågan om sammanläggningens lämplighet i allmänhet kunna

avgöras med ledning av en helt kortfattad beskrivning med vissa huvudsakliga

uppgifter i nämnda hänseenden, eventuellt kompletterade med en

enkel kartskiss som visade fastigheternas belägenhet i förhållande till varandra.

Den ändring av gällande lag, som med hänsyn till det anförda borde vidtagas,

syntes, enligt vad i promemorian uttalades, lämpligen kunna åvägabringas

på det sätt, att de nuvarande föreskrifterna i 10 § sammanläggningslagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

9

angående företeende av karta och beskrivning ersattes med ett stadgande,

som allenast innehölle att sökanden skulle vara skyldig att förebringa av lantmätare

verkställd utredning rörande de omständigheter, vilka vore av betydelse

för bedömande av frågan om sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbiidningssynpunkt.

Några närmare bestämmelser angående beskaffenheten

av denna utredning syntes däremot ej böra meddelas i lagen. Det borde i

stället ankomma på lantmäleristyrelsen att meddela de anvisningar härom

som för olika fall kunde finnas erforderliga. Härvid borde styrelsen bland

annat iakttaga vad förut sagts angående behovet av karta och beskrivning,

därest lagen angående uppsikt å vissa jordbruk vore tillämplig. I promemorian

har framhållits, att, därest en sådan bestämmelse som nyss sagts meddelades,

de anvisningar, som i anslutning därtill borde utfärdas av lantmäteristyrelscn,

uppenbarligen icke vöre bindande för ägodelningsdomaren eller

ägodelningsjätten. Därest utredningen, även om dessa anvisningar följts, i

något lall skulle befinnas bristfällig, förelåge sålunda möjlighet att meddela

föreläggande örn utredningens fullständigande vid äventyr att beslut om sammanläggning

eljest ej kunde meddelas.

I promemorian erinrades vidare, att i anslutning till gällande lag alltjämt

borde angivas, att särskild utredning i förevarande avseende icke erfordrades,

därest de i sammanläggningen ingående fastigheterna — utan att lagen örn

uppsikt å vissa jordbruk vore tillämplig — tillhörde ett och samma under

skifte varande skifteslag eller utgjorde skilda hemman eller för sig bestående

lägenheter eller delar därav och gemensamt inginge i odelat skifteslag eller

ock förut tillhopa bildat ett skifteslag.

Beträffande det fall, att fråga vore örn avstyckning av viss del av en fastighet

för sammanläggning med annan fastighet, anfördes i promemorian att,

såsom lantmäteristyrelsen framhållit, all erforderlig utredning om sammanläggningens

lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt borde verkställas redan

vid avstyckningsförrättningen. Stadgande härom borde lämpligen intagas

i 19 kap. 16 § jorddelningslagen, varjämte en erinran örn detta stadgande

syntes böra införas i 10 § sammanläggningslagen. Även i fråga om utredning

som nu sagts syntes det böra ankomma på lantmäteristyrelsen att meddela

närmare anvisningar angående dess beskaffenhet i olika fall. För att nämnda

utredning vid avstyckning för sammanläggning städse skulle bliva tillgänglig

vid sammanläggningsfrågans prövning borde kungörelsen den 25 november

1927 med vissa bestämmelser i anledning av jorddelningslagen m. m. ändras

så, att länsstyrelse, som fastställt avstyckning under villkor om sammanläggning,

ålades överlämna förrättningsakten till ägodelningsdomaren. Efter

sammanläggningsärendets prövning borde ägodelningsdomaren vara pliktig

att vidarebefordra akten lill överlantmätaren.

1 promemorian uttalades ytterligare, att i samband med förenämnda ändring

av 10 § sammanläggningslagen tillika borde, såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit, meddelas föreskrift att i sammanläggningsärenden överlantmätarens

yttrande alltid skulle infordras, örn han ej förut i anledning av avstyckning

föi sammanläggning avgivit yttrande i ärendet. En bestämmelse i detta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

hänseende syntes böra intagas i 11 § sammanläggningslagen. Härjämte anmärktes,

att jämväl 15 § sammanläggningslagen syntes böra jämkas. Enligt

fjärde stycket i denna paragraf skulle bevis om sammanläggning tecknas å

karta och beskrivning, som kunde ha företetts i ärendet. Denna bestämmelse

syntes utan olägenhet kunna upphävas. I stället borde i nyssnämnda kungörelse

av den 25 november 1927 intagas föreskrift om skyldighet för ägodelningsdomaren

att städse tillhandahålla överlantmätaren avskrift av beslut i

sammanläggningsärenden.

Slutligen anfördes i promemorian, att av de sålunda föreslagna lagändringarna

ytterligare syntes föranledas vissa jämkningar i förordningen den

13 juni 1908 angående jordregister. Därjämte anmärktes, att om förrättningsmannen

ålades att vid avstyckning, som skedde under villkor örn sammanläggning,

verkställa utredning angående sammanläggningens lämplighet

ur fastighetsbildningssynpunkt, det även syntes vara erforderligt att

viss ändring vidtoges i lantmäteritaxan den 25 november 1927.

I den remitterade promemorian upptogos till behandling även vissa frågor,

som icke berörts i lantmäteristyrelsens förenämnda skrivelse, nämligen o m

upphävande av skyldighet för sökanden att i sammanläggningsärende

förete jordregister- och jordebok sutdrag

samt äganderättsbevis.

I promemorian erinrades, att jordregisterutdragen i sammanläggningsärenden

avsåge att lämna upplysning angående frågan, huruvida de fastigheter,

vilka skulle ingå i sammanläggning, funnes upptagna i jordregistret. Om så

ej vore förhållandet, finge nämligen enligt 3 § sammanläggningslagen sammanläggning

i regel icke ske. Jordregisterutdraget kunde vidare vara av betydelse

för bedömande av spörsmålet, huruvida fastigheterna inginge i samma

primära skifteslag, eller om eljest vissa i 1 eller 2 § nämnda lag angivna

villkor för sammanläggningens medgivande vore uppfyllda. Slutligen skulle

i jordregistret finnas anteckning om avgäld från avsöndrad lägenhet, vilket

vore av betydelse med hänsyn till det hinder mot sammanläggning som enligt

7 § sammanläggningslagen dylik avgäld i vissa fall medförde. I promemorian

har anmärkts att, då fråga vore om sammanläggning i samband

med avstyckning, vid avstyckningsakten funnes fogat jordregisterutdrag beträffande

stamfastigheten. Enligt § 28 jordregisterförordningen ålåge det

nämligen lantmätare att, innan avstyckningsförrätlning avslutades, anskaffa

sådant utdrag. Utdraget erhölles i detta fall utan kostnad för sakägarna.

I anslutning till vad nu anförts uttalades i promemorian, att för konstaterande

av att fastighet, som skulle ingå i sammanläggning, vore upptagen i

jordregistret i allmänhet icke syntes behövligt att jordregisterutdrag företeddes.

Upplysning härom kunde nämligen som regel inhämtas av fastighetsboken.

Däremot syntes jordregisterutdrag ej sällan erfordras för bedömande

av frågan, huruvida hinder enligt 1 eller 2 § sammanläggningslagen mötte

mot sammanläggningen. Vidare vore jordregisterutdrag erforderligt för vinnande

av upplysning angående avgäld från avsöndrad lägenhet. Med hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

11

syn härtill syntes jordregisterutdrag alltjämt böra finnas tillgängliga vid ägodelningsdomarens

eller ägodelningsrättens prövning av sammanläggningsärenden.

Det syntes emellertid icke fördenskull vara nödvändigt att, såsom

för närvarande vore förhållandet, sökanden skulle vara pliktig att ingiva sådana

utdrag. Denna skyldighet bidroge i sin mån till att göra kostnaderna

för sammanläggning betungande och syntes lämpligen böra upphävas. I fråga

om sammanläggning i samband med avstyckning syntes i stället lantmätaren

böra åläggas att innan avstyckningsförrättningen avslutades — utan

kostnad för sakägarna — från överlantmätaren anskaffa utdrag av jordregistret

ej allenast, såsom nu vöre fallet, rörande stamfastigheten utan även angående

fastighet, med vilken det avstyckade området skulle sammanläggas.

Dessa utdrag borde fogas vid förrättningsakten samt åtfölja denna, då akten

insändes till ägodelningsdomaren för prövning av sammanläggningsärendet.

Örn åter sammanläggning ägde rum utan samband med avstyckning, kunde

erinras, att enligt vad förut föreslagits överlantmätarens yttrande i ärendet

alltid skulle inhämtas. I dessa fall borde det lämpligen åligga överlantmätaren

att vid sitt yttrande, likaledes utan kostnad för sakägare, foga erforderliga

utdrag av jordregistret. Bestämmelser om lantmätares och överlantmätares

skyldigheter i nu angivna hänseende syntes böra meddelas i administrativ

ordning.

I promemorian anfördes härefter beträffande skyldigheten för sökande i

sammanläggningsärende att förete jordeboksutdrag att såsom motiv härför

åberopats, att dylikt utdrag vore erforderligt enär därav kunde inhämtas

upplysning om vissa särskilda skyldigheter. Enligt 7 och 8 §§ sammanläggningslagen

förelåge i vissa fall hinder mot sammanläggning, om endera

fastigheten häftade för avgäld från avsöndrad lägenhet, frälseränta, avgäld

från till skatte försålt halländskt kyrkohemman, odlingslån, förskott för avlösning

av frälseränta, förskott för avlösning av avgäld från till skatte försålt

halländskt kyrkohemman eller ersättning, varom förmäldes i lagen om säkerhet

för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte eller

annan jorddelningsförrättning. Odlingslån, förskott för avlösning av frälseränta,

förskott för avlösning av avgäld från till skatte försålt halländskt

kyrkohemman samt ersättning i anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning

skulle framgå av gravationsbevis. Med undantag för vissa

odlingslån lämnade däremot jordaboken icke upplysning angående sistnämnda

belastningar. Huruvida frälseränta utginge från viss fastighet framginge

icke vare sig av jordaboken eller gravationsbevis, men möjligen kunde, enär

frälseränta vore fast egendom och skulle lagfaras, upplysning därom inhämtas

från fastighetsboken. För vinnande av upplysning angående avgäld från

avsöndrade lägenheter vore ej heller erforderligt, att jordeboksutdrag ingåves,

enär i ärendet skulle företes jordregisterutdrag samt av sådant utdrag skulle

framgå, huruvida dylik avgäld utginge. Av de i 7 och 8 §§ omförmälda belastningarna

återstode härefter allenast avgäld från till skatte försålt halländskt

kyrkohemman. Endast ett 50-tal jordeboksenheter besvärades för

närvarande av sådan avgift, och enligt lag den 6 maj 1938 (nr 159) skulle av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

gälderna avlösas av kronan. Beträffande dylika avgälder syntes behovet av

jordeboksutdrag kunna upphöra därest länsstyrelsen i Hallands län ålades

att med ledning av jordeboken upprätta förteckning över de med avgäld

belastade jordeboksenheterna, vilken förteckning borde tillställas överlantmätaren

i länet för att vara tillgänglig vid granskning av sammanläggningsärenden.

Länsstyrelsen syntes vidare böra åläggas att till överlantmätaren

anmäla, när avgäld, som nyss sagts, blivit avlöst.

Under åberopande av det anförda har i promemorian föreslagits att skyldigheten

att förete jordeboksutdrag i sammanläggningsärende borde upphävas.

Vad slutligen angår skyldigheten att i sammanläggningsärende ingiva

äganderättsbevis har i promemorian uttalats, att sådant bevis i regel allenast

innehöile, att viss person närmare angiven dag erhållit lagfart å den med

beviset avsedda fastigheten samt att därefter någon förändring i äganderätten

till fastigheten icke blivit anmäld hos inskrivningsdomaren. Enär

upplysning i dessa ämnen oftast kunde inhämtas av gravationsbevis, som

skulle företes i ärendet, syntes det i allmänhet vara onödigt att jämväl äganderättsbevis

skulle ingivas. Endast i undantagsfall kunde av äganderättsbevis

inhämtas vissa upplysningar av betydelse för sammanläggningen, som

icke framginge av gravationsbevis. I detta sammanhang erinrades i promemorian,

att enligt 12 § sammanläggningslagen ägodelningsdomaren, i händelse

han icke jämväl vore inskrivningsdomare i domsagan, skulle inhämta

yttrande av denne, huruvida i äganderätts- eller inteckningshänseende något

hinder funnes mot sammanläggningen. Inskrivningsdomarens undersökning

syntes icke kunna inskränkas till enbart en granskning av det redan

föreliggande utredningsmaterialet — i vilket fall utredningen vore i huvudsak

meningslös — utan det syntes åligga inskrivningsdomaren att pröva riktigheten

av utredningen i ärendet samt lämna eventuellt erforderliga kompletterande

upplysningar. Vore ägodelningsdomaren jämväl inskrivningsdomare,

borde ägodelningsdomaren själv undersöka, att hinder, som nyss

sagts, ej förelåge. Då upphävande av skyldigheten att ingiva äganderättsbevis

i sammanläggningsärende med hänsyn till vad nu anförts icke syntes

kunna medföra någon risk för att utredningen skulle bliva ofullständig, har

i promemorian föreslagits, att sökanden i sammanläggningsärende jämväl

skulle befrias från skyldighet att ingiva sådana bevis.

1 överensstämmelse med vad i promemorian sålunda i olika hänseenden

anförts hade upprättats vid promemorian fogade utkast till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet samt till lag angående ändrad lydelse av 19 kap.

16 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet.

Yttranden.

över promemorian jämte därvid fogade lagutkast ha avgivits yttranden

av kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Mal
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

13

möhus, Hallands och Västernorrlands län, en ägodelningsdomare i varje län

ävensom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar och styrelsen

för Sveriges häradsskrivareförening. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus

och Hallands län ha vid sina yttranden fogat utlåtanden från vederbörande

överlantmätare; förstnämnda länsstyrelse har därjämte bifogat yttrande

av länsarkitekten i länet.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha i huvudsak tillstyrkt

eller lämnat utan erinran de i promemorian föreslagna lagändringarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har därvid uttalat, att det syntes icke kunna

bestridas att förfarandet vid sammanläggning av fastigheter å landet enligt

gällande bestämmelser vore på en gång omständligt och kostbart samt

att det vore betydelsefullt att sammanläggningsförfarandet förenklades och

därmed också kostnaderna för fastighetsbildningen nedbringades. Även

länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att förenklingar i sammanläggningsförfarandet

vore av behovet påkallade.

Av ägodelningsdomaren i Hedemora domsaga har uttalats, att kostnaderna

för exempelvis avstyckning för sammanläggning otvivelaktigt -— särskilt

då fråga vore om utvidgning av lägenhet för bostadsändamål -— framstode

såsom höga jämförda med värdet av det avstyckade området, varför skäl

förelåge att söka nedbringa kostnaderna för förfarandet. Ägodelningsdomaren

i Skövde domsaga har anfört, att sammaniäggningslagen icke kunde sägas

vara en av allmänheten uppskattad författning samt att anledningen härtill

i övervägande grad syntes vara de kostnader, som vore oundvikliga för

varje sammanläggning och av vilka åtskilliga i allmänhetens ögon förefölle

skäligen överflödiga. Ägodelningsdomaren i Mellomg sslets domsaga har uttalat,

att lagutkasten syntes innefatta en lämplig och tillfredsställande förenkling

av sammanläggningsförfarandet. Av ägodelningsdomaren i Nora

domsaga har anförts, att de föreslagna lagändringarna syntes ägnade att

medföra önskvärd förenkling i sammanläggningsförfarandet med därav följande

minskning i kostnaderna utan att därför den erforderliga utredningens

fullständighet äventyrades. Även ägodelningsdomaren i Vemmenhögs, Ljunus

och Herrestads domsaga har uttalat, att han funne de i promemorian

föreslagna förenklingarna kunna utan olägenhet genomföras.

Vad härefter angår de särskilda frågor som behandlats i promemorian har

överlantmätaren i Stockholms län beträffande frågan, huruvida sökande

borde vara skyldig förete karta och beskrivning, påpekat, att i det fall att

sammanläggning ägde rum av avsöndrade lägenheter, vilka icke vore upptagna

å kartor som förvarades å lantmäterikontoret, karta icke syntes kunna

undvaras. Enligt nämnda överlantmätares mening borde i lagtexten direkt

utsägas att i fall som nyss sagts karta .skulle upprättas. Av ägodelningsdomaren

i Mell amys slets domsaga har anmärkts, att bärande skäl icke

anförts för att uppställa större fordringar å karta oell beskrivning i sanimanläggningsärende

i fråga örn sådana fastigheter, beträffande vilka lagen angående

uppsikt å vissa jordbruk ägde tillämpning, än i fråga örn andra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

fastigheter. Härjämte har av ägodelningsdomarna i Sunnervikens, Hedemora

och Linköpings ävensom Vättle, Ale och Kullings samt Skövde domsagor

framställts erinran mot vad i promemorian föreslagits därom att nu

stadgad skyldighet för ägodelningsdomaren att teckna bevis å karta och be

skrivning skulle upphävas. Därvid har bland annat uttalats, att det ur

ordnings- och arkivsynpunkt syntes påkallat att karta, som företeddes i sammanläggningsärende,

försåges med bevis om beslutet i ärendet.

I fråga om förslaget att upphäva sökandens skyldighet att förete jordregisterutdrag

har ägodelningsdomaren i Skövde domsaga funnit, att en

ytterligare förenkling skulle kunna genomföras. Det syntes sålunda överflödigt

att betunga förrättningslantmätare och överlantmätare med åläggande

att anskaffa jordregisterutdrag. Överlantmätaren borde i stället åläggas

att vid avgivande av yttrande i sammanläggningsärende särskilt angiva,

huruvida av jordregistret framginge hinder emot sammanläggningen.

Beträffande förslaget om upphävande av sökandens skyldighet att ingiva

jordeboksutdrag har ägodelningsdomaren i Vättle, Ale och Kullings domsaga

framhållit att det underrättelseförfarande som föreskrivits för införande

i jordregistret av uppgifter angående avgäld från avsöndrade lägenheter

icke vore tillförlitligt. Då fördenskull upplysningar angående sådana avgälder

stundom måste inhämtas ur jordeboken, ansåge ägodelningsdomaren

sig icke kunna tillstyrka förslaget i denna del.

I övrigt har ej i yttrandena framställts någon anmärkning mot vad i promemorian

föreslagits i nu nämnda delar.

Det i promemorian upptagna förslaget om upphävande av sökandens skjddighet

att förete äganderättsbevis har däremot i flera yttranden föranlett

erinringar.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har sålunda avstyrkt

detta förslag samt anfört, att det stora flertalet sammanläggningsärenden

syntes utgöras av sådana, vari villkorligt avstyckad fastighet skulle sam

manläggas med annan fastighet, antingen för sig bestående eller jämväl vill

korligt avstyckad. Såväl enligt gällande lag som enligt promemorian skulle

gravationsbevis i dylikt fall avse, ej den villkorligt avstyckade fastigheten

utan dess stamfastighet. Av sådant gravationsbevis framginge således icke

när och av vem lagfart å det avstyckade området sökts, och gravationsbeviset

kunde fördenskull icke ersätta äganderättsbevis. Styrelsen har för sin

del ifrågasatt att äganderättsbevis i fråga om villkorligt avstyckad fastighet

skulle utfärdas utan stämpel.

Även ägodelningsdomarna i Uppsala läns norra, Hallands mellersta och

Sunnervikens domsagor ha avstyrkt förslaget cm upphävande av skyldighet

för sökanden att förete äganderättsbevis. Ägodelningsdomaren i Linköpings

domsaga har ifrågasatt, om denna reform vore av den betydelse att densamma

icke kunde anstå. Av ägodelningsdomaren i Hedemora domsaga har anförts

att, örn hänsyn toges till graden av det besvär som vållades av sammanläggningsärenden,

vore avgiften för upprättande av äganderättsbevis i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12. 15

hög grad befogad men att ägodelningsdomaren dock icke ville motsätta sig

förslaget.

Å andra sidan har ägodelningsdomaren i Skövde domsaga särskilt uttalat,

att skyldigheten att förete äganderättsbevis syntes ganska överflödig och

utan praktisk nytta då ju gravationsbeviset lämnade de uppgifter örn äganderätten

tili fastighet som ett vanligt äganderättsbevis innehölle. Många ägodelningsdomare

hade säkerligen släppt efter på lagens fordringar härvidlag.

Skyldighet att förete äganderättsbevis förelåge ej helier vid sammanläggning

av stadsägor och tomtdelar. Det förefölle meningslöst att i vissa

fali fordra äganderättsbevis, i andra ej. Ägodelningsdomaren tillstyrkte fördenskull

förslaget.

Förfarandet vid sammanläggning av fastigheter å landet är för närvarande

förenat med jämförelsevis betydande kostnader. Då sammanläggningar

äro talrikt förekommande och av stor praktisk betydelse, är det synnerligen

önskvärt att kostnaderna nedbringas. Utredningen synes ådagalägga, att

detta kan ske genom vissa förenklingar av förfarandet utan att därigenom

rättssäkerheten äventyras.

1 anslutning till det förslag som av lantmäteristyrelsen framställts har i

promemorian förordats, att en ändring borde vidtagas beträffande bestämmelserna

i sammanläggningslagen om skyldighet för sökanden i ett sammanläggningsärende

att, utom i vissa undantagsfall, förete karta och beskrivning

över fastigheterna i fråga. Med all säkerhet är det också möjligt att i detta

hänseende för många fall vinna en icke obetydlig kostnadsbesparing. Såsom

i promemorian föreslagits torde en sådan ändring böra genomföras på det sätt

att sagda bestämmelser i lagen ersättas med en föreskrift, enligt vilken sökanden

har att i de fall, då nu karta och beskrivning skola företes, förebringa

utredning rörande sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt,

utan att i fråga örn utredningens beskaffenhet i lagen angives annat

än att utredningen skall ha verkställts av lantmätare. Genom en sådan föreskrift

beredes möjlighet att i olika fall lämpa utredningen efter vad som

kan anses erforderligt. De närmare anvisningar som kunna behövas till ledning

för vederbörande lantmätare torde, såsom i promemorian framhållits,

böra meddelas av lantmäteristyrelsen. Med anledning av vad i ett yttrande

anförts må anmärkas, att styrelsen därvid synes böra taga under förnyat

övervägande, huruvida det kan anses erforderligt alt i fråga örn fastigheter,

beträffande vilka lagen angående uppsikt å vissa jordbruk äger tillämpning,

karta och beskrivning städse skola förebringas.

För den händelse sammanläggningslagen ändras på sätt nu nämnts torde

i lagen böra intagas föreskrift att överlantmätarens yttrande städse skall inhämtas

över ifrågasatt sammanläggning, såframt han ej förut yttrat sig därom

med anledning av avstyckning. I fråga örn sammanläggning i samband

med avstyckning bör i jorddelningslagen intagas en uttrycklig bestämmelse,

att erforderlig utredning om sammanläggningens lämplighet skall verkställas

redan i avstyckningsärendet.

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Såsom förut nämnts åligger det för närvarande enligt sammanläggningslagen

ägodelningsdomaren att teckna bevis om verkställd sammanläggning

å karta och beskrivning som företetts i ärendet. I promemorian Ilar ifrågasatts,

att denna skyldighet borde upphävas. Med anledning av de erinringar

som i flera yttranden framställts häremot synes emellertid böra bibehållas

föreskrift, att bevis skall tecknas å karta som må lia företetts i ärendet.

1 promemorian har jämväl föreslagits, att i samband med förenämnda

förenkling av förfarandet i sammanläggningsärenden sökandena i sådana

ärenden tillika borde befrias från skyldighet att förete jordregister- och jordeboksutdrag

samt äganderättsbevis. Beträffande jordregisterutdrag har därvid

förordats, att vederbörande förrättningslantmätare och överlantmätare i

stället borde åläggas att utan kostnad för sakägare anskaffa erforderliga

utdrag. Utdrag ur jordeboken och äganderättsbevis skulle däremot

icke vidare behöva finnas tillgängliga vid prövning av fråga om sammanläggning.

Även detta förslag torde vara lämpligt. Vad särskilt angår jordeboksutdragen

synes sålunda, även om dessa i vissa undantagsfall kunna vara till

nytta för utredningen, detta förhållande likväl icke utgöra tillräcklig anledning

att bibehålla kravet att sådana utdrag skola företes. Med anledning

av vad styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar anfört gentemot

ett upphävande av skyldigheten för sökande att förete äganderättsbevis må

framhållas, att i de av styrelsen berörda fall, då sammanläggning sker i samband

med avstyckning, lagfart allmänt torde sökas å den avstyckade lotten

först i samband med ansökan om sammanläggning. Det synes icke vara

skäligt att i sammanläggningsärendet kräva särskilt bevis om att lagfartsansökningen

ingivits och vad inskrivningsdomaren med anledning därav beslutat.

Enär ägodelningsdomaren har att å ämbetets vägnar undersöka, huruvida

i äganderättshänseende finnes något hinder mot sammanläggningen,

kan upphävandet av skyldigheten att ingiva äganderättsbevis icke medföra

någon risk för att utredningen skall bliva ofullständig.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1940.

Av de föreslagna bestämmelserna torde, såsom förut nämnts, föranledas

vissa ändringar i kungörelsen den 25 november 1927 med vissa bestämmelser

i anledning av lagen örn delning av jord å landet, förordningen den 13 juni

1908 angående jordregister och lantmäteritaxan den 25 november 1927, varjämte

länsstyrelsen i Hallands län bör åläggas att upprätta förteckning över

vissa jordeboksenheter m. m. De föreskrifter, som sålunda erfordras, torde

böra meddelas i administrativ ordning.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet; och

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) örn delning av jord å landet.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lag
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

17

förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 12.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 11 oell 15 §§ lagen den 18 juni 1920

(nr 330) om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 om

sammanläggning av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

10 §.

Ansökning örn sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,

där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen Toge sökanden gravationsbevis

rörande fastigheterna. Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen

skall avstyckas från annan fastighet, skall beviset avse den fastighet,

varifrån avstyckningen skall ske.

Sökanden skall jämväl förebringa av lantmätare verkställd utredning rörande

de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av frågan örn

sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt; dock att,

därest de fastigheter, ansökningen avser, ingå i ett och samma under skifte

varande skifteslag eller äro av beskaffenhet, varom i 1 § under 2 sägs, eller

ock förut tillhopa bildat ett skifteslag, sådan utredning erfordras allenast i

fall, som avses i 9 §.

Örn verkställande av utredning, som i andra stycket sägs, i samband med

avstyckning är stadgat i 19 kap. 16 § lagen örn delning av jord å landet.

11 §.

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren inhämta utlåtande av

överlantmätaren, där denne ej förut yttrat sig angående sammanläggningen.

I fall---från förrättningslantmätaren.

Är fråga--— i orten.

Finnes den---till avgörande.

15 §.

Sedan ärendet ---- örn sammanläggningen.

Har sökanden —--ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då----- lag sägs.

1 Senaste lydelse av 15 § se SFS 1937: 165.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12. 19

Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas

å karta, som må hava företetts i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger — — -— angående sammanläggning.

Beträffande förfarandet —- —- — till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den t juli 1940.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

16 §.

Med ledning---må meddelas.

Det åligger---eller icke.

År fråga om avstyckning för sammanläggning, skall den utredning, som

i andra stycket sägs, avse jämväl sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-

21

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 januari

1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 9 januari 1940 tilihandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 30 december 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni

1926 (nr 336) örn sammanläggning av fastigheter å landet; och

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) örn delning av jord å landet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta

Walin.

Lagrådet fann förslagen icke föranleda erinran i vidare mån än som framgår

av följande yttrande:

Då fråga är om avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor

att slamfastigheten ingår i sammanläggning, måste visserligen redan enligt

gällande rätt den utredning, som avses i andra stycket av 19 kap. 16 §

lagen om delning av jord å landet, omfatta jämväl sammanläggningens lämplighet

ur fastighelsbildningssynpunkt; därförutan kan icke avgöras huruvida

tillstånd lill avstyckningen må meddelas. Anses likväl lämpligt att göra en

uttrycklig erinran härom i nyssnämnda paragraf, bör denna erinran gälla

ej blott avstyckning av mark för sammanläggning utan även avstyckning

under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning.

Den föreslagna ändringen i 10 § lagen örn sammanläggning av fastigheter

å landet bör föranleda en ändring av 12 § andra stycket lagen den 17 juni

1932 med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunni. Maj:ts proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö.

Efter gemensam beredning nied chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den

10 januari 1940 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 30 december 1939

remitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §t?

lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landel

och lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 (nr

326) om delning av jord å landet.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Beträffande förslaget till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen

örn delning av jord å landet anser jag lämpligt, att det gjorda tillägget till

paragrafen bibehålies, dock med förtydligande i överensstämmelse med lagrådets

hemställan.

I enlighet med vad lagrådet anfört bör såsom en följd av ändringen i 10

§ lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet vidtagas den ändringen av

12 § lagen med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län, att föreskriften i andra stycket av sistnämnda

lagrum angående beskrivning av fastigheterna uteslutes. Förslag till sådan

lagändring har upprättats.»

Föredraganden hemställer, att ifrågavarande förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1920

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) örn delning av jord å landet; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län

måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-

23

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Kolningen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:42 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 a1 i texten