Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

1940-03-01 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:123, Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående i vissa

fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; given

Stockholms slott den 1 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—7:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande frågor

om avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv efter vissa personer

och anför därvid:

l:o.

Rätten till arv efter uppasserskan Hulda Josefina Tengberg från Borås.

Uppasserskan Hulda Josefina Tengberg från Borås, vilken var född 1862,

avled den 29 januari 1934 utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Den till allmänna

arvsfonden redovisade behållningen i boet efter henne utgjorde 27,658

kronor 23 öre.

I proposition nr 192 till 1936 års riksdag, punkten 9, föreslog Kungl. Maj:t

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 123. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

på min hemställan riksdagen medgiva, att av den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen efter Hulda Josefina Tengberg måtte till en av hennes

kusiner, Johan Herman Gustavsson, avstås en femtondel, motsvarande

vad som skulle hava tillkommit Gustavsson enligt den arvsordning, som gällt

före ikraftträdandet av lagen den 8 juni 1928 om arv. Enligt riksdagens skrivelse

den 25 maj 1936, nr 262, blev berörda förslag av riksdagen bifallet.

Vidare föreslog Kungl. Majit i proposition nr 240 till 1937 års riksdag efter

min hemställan riksdagen medgiva, att en femtondel av ifrågavarande kvarlåtenskap

skulle avstås till ytterligare en kusin till Hulda Josefina Tengberg,

nämligen änkan Alvida Charlotta Gustavsson, född Svärd. I skrivelse

den 27 april 1937, nr 211, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit jämväl

sistberörda förslag. Av det vid förstnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet

för den 6 mars 1936 framgår, att samma dag till behandling förehades

jämväl en av skomakeriarbetaren Ernst Evald Strands hustru Augusta

Cecilia Strand, född Lindahl, i Borås gjord ansökning, däri hon anhållit, att

av ifrågavarande kvarlåtenskap ett belopp av 5,000 kronor måtte efterskänkas

till förmån för henne. Till stöd härför hade i huvudsak anförts, att

Hulda Josefina Tengberg, som varit kusin till sökandens år 1918 avlidna

moder, under sin livstid vid flera tillfällen lovat sökanden och hennes familj

ekonomisk hjälp, vilka löften hon säkerligen också skulle hava infriat genom

ett testamentariskt förordnande, därest hon icke helt plötsligt avlidit.

Av utredningen i ärendet framgick, bl. a., att makarna Strand vore födda,

hustrun 1894 och mannen 1892; att de hade 7 barn, av vilka det äldsta vore

fött 1915 och det yngsta 1929; att mannens arbetsförtjänst brukade uppgå

till 50—60 kronor i veckan; att de ägde en fastighet med taxeringsvärde av

6,000 kronor; att de för fastigheten, som vore i behov av omfattande reparation,

häftade i skuld med 7,390 kronor; samt att de under åren 1923—1932

för sina minderåriga barn från fattigvårdsstyrelsen i Borås åtnjutit fattigvårdsunderstöd

med sammanlagt 1,457 kronor, därav 1,147 kronor belöpande

å tiden från och med 1926. För egen del framhöll jag, att jag visserligen

funnit Augusta Cecilia Strands ansökan behjärtansvärd. Då makarna Strand

häftade i skuld till fattigvårdsstyrelsen i Borås med tillhopa 1,457 kronor

och föreliggande omständigheter enligt min mening knappast ansåges motivera

ett efterskänkande i sådan omfattning, att något mera nämnvärt belopp

skulle återstå för makarnas egen räkning sedan berörda skuld blivit

gulden, syntes emellertid något efterskänkande till hustru Strands förmån

överhuvud taget icke böra ske. Ansökningen föranledde i enlighet härmed

icke någon Kungl. Majits åtgärd.

I en till Kungl. Majit ställd, den 12 oktober 1937 dagtecknad skrift har

Augusta Cecilia Strand förnyat sin förenämnda ansökning. Vid sin förnyade

ansökning har hon fogat utdrag av protokoll hos fattigvårdsstyrelsen i

Borås för den 30 september 1937, utvisande att fattigvårdsstyrelsen gjort

följande uttalande:

»Fattigvårdsstyrelsen, som vitsordar familjen Strands stora behov av medel

för iståndsättande av sin bostad, förklarar härmed, att därest hustru

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

3

Strand kan komma alt bli tillerkänd visst arv efter uppasserskan Hulda Josefina

Tengberg från Borås, styrelsen icke kommer att göra något som helst

anspråk på att erhålla ersättning för av styrelsen till familjen utgiven fattigvård,

under förutsättning att makarna Strand utfästa sig att använda detsamma

för iståndsättande av den av dem ägda fastigheten eller till amortering

av denna åvilande skuld.»

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har den 19 november 1937 till kammaradvokatfiskalsämbetet

avgivit utlåtande över Augusta Cecilia Strands förnyade

ansökning och därvid överlämnat en genom magistraten i Borås införskaffad,

den 12 november 1937 dagtecknad, av Augusta Cecilia Strand och hennes

man undertecknad förklaring, enligt vilken de utfästa sig att för iståndsättande

av sin fastighet, Solbacka nr 1, Borås, eller till amortering av fastigheten

åvilande skuld använda det belopp, som eventuellt kan komma att tilldelas

dem från kvarlåtenskapen efter Hulda Josefina Tengberg. För egen

del har länsstyrelsen förordat bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med skrivelse den 25 april 1939 överlämnat

ansökningen till Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört, bland annat,

följande.

Av släktutredningen framgår, att Augusta Cecilia Strand är dotter till Hulda

Josefina Tengbergs år 1918 avlidna kusin Johanna Christina Svensson,

född Andersdotter (Lindahl). Av utredningen i ärendet synes vidare framgå,

att sådana omständigheter föreligga, att ett avstående av allmänna arvsfondens

rätt till arv bör ske till förmån för sökanden, som lever i torftiga ekonomiska

omständigheter. Storleken av det belopp, som bör tillerkännas

Augusta Cecilia Strand, synes böra bestämmas med hänsyn tagen till storleken

av de andelar av kvarlåtenskapen efter Hulda Josefina Tengberg, som

tidigare avståtts, och skulle fördenskull skäligen kunna bestämmas till 1,850

kronor.

Vidare har i en till Kungl. Maj :t ställd, den 10 december 1937 dagtecknad

skrift kontoristen Robert Alexander Hedmans hustru Irma Linnéa Hedman,

född Lorén, i Södertälje — under förmälan att hennes den 19 oktober 1931

avlidna moder Emma Sofia Lorén, född Svärd, varit kusin till Hulda Josefina

Tengberg — hemställt, att av ifrågavarande kvarlåtenskap det belopp, som

skulle ha tillfallit hennes moder, därest hon varit arvsberättigad, motsvarande

en femtondel av behållningen i boet, måtte avstås till förmån för sökanden.

Till stöd för sin ansökning har hon åberopat två intyg, enligt vilka

Hulda Josefina Tengberg skulle hava varit varmt fästad vid sökanden och

hennes moder.

Över ansökningen har länsstyrelsen i Älvsborgs län den 30 december

1937 avgivit utlåtande till kammaradvokatfiskalsämbetet samt därvid överlämnat

från magistraten i Södertälje infordrat yttrande ävensom övrig i

ärendet införskaffad utredning.

Av utredningen inhämtas bland annat följande.

Irma Linnea Hedman är född 1894 och hennes man 1891. Makarna hava

i äktenskapet tre döttrar, av vilka den äldsta är född 1915 och den yngsta

1924. Mannen innehar sedan flera år tillbaka anställning hos ett bolag i

Stockholm med en avlöning av för närvarande 400 kronor för månad. De

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Departements
chefen.

två äldsta döttrarna lia anställning i Södertälje. Makarnas yngsta dotter åtnjuter

fortfarande skolundervisning. Makarna Hedman, som förhyra en lägenhet

i Södertälje på tre rum och kök, hava enligt uppgift inga skulder.

Förevarande ansökan har, enligt vad av sökanden uppgivits, gjorts för att

kunna erhålla medel till bekostande av den yngsta dotterns vidare utbildning

i teckning och ritning.

Magistraten i Södertälje har i sitt yttrande anfört bl. a., att med hänsyn

till den relativt nära släktskapen mellan sökanden och arvlåtaren samt med

avseende fästat å vad i ärendet finge anses hava framkommit angående arvlåtarens

personliga intresse för sökanden och dennas moder, vissa skäl syntes

tala för bifall till framställningen.

Länsstyrelsen har icke något att erinra mot att även Irma Linnéa Hedman

tillerkännes andel i kvarlåtenskapen.

Kammaradvokatfiskalsåmbetet har, efter viss ytterligare verkställd utredning,

med skrivelsen den 25 april 1939 överlämnat ansökningen till Kungl.

Maj:ts prövning och därvid anfört följande:

Vad angår Irma Linnéa Hedmans ansökning, framgår av en genom ämbetets

försorg verkställd släktutredning, att hon är dotter till Hulda Josefina

Tengbergs år 1931 avlidna kusin Emma Sofia Lorén, född Svärd. Av utredningen

i ärendet synes vidare visserligen framgå, att sökanden och hennes

moder stått Hulda Josefina Tengberg nära under hennes livstid, men

föreligga i övrigt icke sådana omständigheter, att ett avstående av allmänna

arvsfondens rätt synes ämbetet böra ske.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst synes mig hinder icke nu böra

möta för ett avstående till viss del av ifrågavarande, allmänna arvsfonden

Ulf allna arv till förmån för Augusta Cecilia Strand. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets

förslag beträffande storleken av det belopp, som bör efterskänkas,

har jag icke något att erinra. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att meddela närmare föreskrifter rörande beloppets utanordnande.

Vad beträffar Irma Linnéa Hedmans ansökning synes, såsom jämväl

kammaradvokatfiskalsämbetet framhållit, av utredningen i ärendet framgå,

att hon och hennes år 1931 avlidna moder, som varit kusin till Hulda Josefina

Tengberg, stått den sistnämnda nära under hennes livstid. Med hänsyn

till vad i ärendet upplysts rörande sökandens ekonomiska förhållanden synes

mig billigt, att också ifrågavarande ansökning vinner beaktande. I fråga

örn storleken av den andel av kvarlåtenskapen efter Hulda Josefina Tengberg,

som bör efterskänkas till förmån för Irma Linnéa Hedman, synes mig

lämpligt att denna andel, i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga

örn Augusta Cecilia Strand, bestämmes till 1,850 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter uppasserskan Hulda Josefina Tengberg från Borås må

avstås ett belopp av 1,850 kronor till vardera av Augusta

Cecilia Strand, född Lindahl, och Irma Linnéa Hedman,

född Lorén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 123.

5

2:o.

Rätten till arv efter ingenjören Carl Oscar Korsgren från Aspeboda socken.

Ingenjören Carl Oscar Korsgren från Aspeboda socken, Kopparbergs

län, vilken var född den 27 juli 1846, avled den 17 oktober 1934, utan att,

såvitt en efter honom den 23 februari 1935 upprättad bouppteckning utvisar,

efterlämna närmare skyldemän än kusiner. Behållningen i boet uppgick

enligt bouppteckningen till 13,629 kronor 20 öre. Enligt ett av Korsgren

och hans den 27 december 1914 avlidna hustru Anna Gustafva Korsgren,

född Wassberg, den 3 januari 1885 upprättat testamente, vilket i vederbörlig

ordning bevakats efter båda makarna, hade makarna Korsgren, vilkas

äktenskap varit ingånget år 1879, förordnat, att den av dem, som överlevde

den andre, skulle med full äganderätt äga och besitta all boets egendom

och arv först delas sedan båda avlidit. Sedan en i kvarlåtenskapen efter

Korsgren ingående fastighet jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande försålts samt

arvskifte därefter förrättats, har av utredningsmannen i boet till allmänna

arvsfonden inlevererats tillhopa 7,856 kronor 99 öre. Återstoden av boet

har tillfallit Anna Gustafva Korsgrens arvingar.

Med eget utlåtande den 11 mars 1936 har länsstyrelsen i Kopparbergs

län efter verkställd utredning överlämnat två till Kungl. Maj:t ställda skrifter,

däri Emma Korsgren i Bjursås socken, Anna Elfrida Österlund i Stockholm

och förre gruvarbetaren Jakob Emil Österlund i Falun anhållit att

komma i åtnjutande av den del av kvarlåtenskapen efter ingenjören Korsgren,

som enligt äldre arvsbestämmelser skulle tillfallit dem i deras egenskap

av kusiner till honom.

Till stöd för ansökningarna hava sökandena åberopat sin släktskap med

den avlidne och att de vore i knappa ekonomiska omständigheter.

Av utredningen i ärendet framgår följande:

Emma Korsgren är född 1868 och ogift. Den 1 juli 1935 råkade hon genom

olycksfall bryta ena benet, för vilken skada hon vårdades å Gävle

lasarett intill början av januari 1936, då hon flyttade till en dotter, bosatt

i Bjursås socken, Kopparbergs län. Sökanden åtnjuter folkpension. Dessutom

har hon från och med år 1939 åtnjutit fattigvård från Bjursås socken

med^ tillhopa 267 kronor. Enligt inhämtad uppgift kommer emellertid fattigvårdsstyrelsen

icke att göra anspråk på utfående av de medel, som sökanden

kan erhålla på grund av ifrågavarande ansökning. Sökanden äger

icke något sparat kapital. Aven hennes dotter befinner sig i små ekonomiska

omständigheter.

Anna Elfrida Österlund är född 1864 och ogift. Hon har numera ingen

annan inkomst än folkpension. Något sparat kapital äger hon icke.

Jakob Emil Österlund är född 1860 och änkling sedan 1933. Han har sju

nu levande harn, vilka samtliga äro självförsörjande men icke kunna lämna

bidrag till sin fars uppehälle. Han åtnjuter icke någon annan inkomst än

pension från Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag, som utgår med 30

kronor per månad samt fri hostad örn ett rum samt bränsle till husbehov.

Österlund har under åren 1923—1937 åtnjutit fattigvård från Falun med

tilhopa 2,109 kronor 81 öre. Enligt inhämtad uppgift kommer emellertid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

fattigvårdsstyrelsen icke att göra anspråk på utfående av de medel, som sökanden

kan erhålla på grund av ifrågavarande ansökning. Något sparat

kapital äger han icke.

Länsstyrelsen har för sin del tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 30 december 1939, med överlämnande

av i ärendet införskaffad släktutredning, avgivit infordrat utlåtande

i ärendet. Under förmälan att av utredningsmannen i boet till ämbetet avgiven

redogörelse rörande förvaltningen av kvarlåtenskapen efter Korsgren

av ämbetet lämnats utan erinran, har ämbetet i huvudsak anfört följande:

Släktutredningen utvisar, att den avlidne såsom närmaste anförvanter efterlämnat

kusiner å fädernet och mödernet, därav å fädernet i fem grenar.

Sökandena Jakob Emil Österlund och Anna Elfrida Österlund utgöra tillsammans

en gren å fädernesidan, samt sökanden Emma Korsgren ensam

en andra gren å samma sida. Av övrig i ärendet förebragt utredning synes

få anses framgå, att sökandena, vilka samtliga äro till åren komna, befinna

sig i mindre goda ekonomiska omständigheter. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen

den 8 juni 1928 om arv får därför anses vara tillämpligt å sökandena,

varför ämbetet anser ansökningarna vara förtjänta av beaktande. Beträffande

storleken av de andelar, som vid ett efterskänkande böra tillerkännas

sökandena, utgör enligt ämbetets mening den arvsordning, som gällt före

nyssnämnda lags ikraftträdande, en lämplig grundval för andelarnas beräkning.

Enligt denna arvsordning skulle envar av Jakob Emil Österlund

och Anna Elfrida Österlund hava bekommit V20 samt Emma Korsgren V10

av arvet efter den avlidne.

Departements- I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrker jag, att till envar

chefen. av sökandena avstås så stor del av ifrågavarande kvarlåtenskap, som skulle

hava tillkommit vederbörande, därest den före år 1929 gällande arvsordningen

varit i förevarande fall tillämplig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter ingenjören Carl Oscar Korsgren från Aspeboda

socken må avstås dels en tjugondei till vardera av Jakob

Emil Österlund och Anna Elfrida Österlund, dels ock en

tiondel till Emma Korsgren.

3:o.

Rätten till arv efter änkan Almida Helfrida Paulina Svennungsson, född

Mattsson, från Göteborg. Änkan Almida Helfrida Paulina Svennungsson,

född Mattsson, från Göteborg, vilken var född den 1 oktober 1869, avled den

20 augusti 1936 utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter

henne uppgick enligt bouppteckningen till 69,258 kronor 39 öre. Till god

man i boet för allmänna arvsfonden vid boutredningen efter den avlidna har

förordnats juris kandidaten Erik Ahlquist i Göteborg. Till allmänna arvsfonden

har inlevererats dels den 20 december 1938 från länsstyrelsen i Gö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

7

teborgs och Bohus län 104,000 kronor, utgörande fonden tillkommande köpeskilling

för en i dödsboet ingående fastighet, som jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 6 maj 1938 med föranledande av riksdagens skrivelse den 5 april

1938, nr 190, vederbörligen försålts, vilken försäljning den 2 september 1938

vunnit Kungl. Maj:ts godkännande, dels ock den 31 januari 1939 av den gode

mannen ett belopp av 11,432 kronor 68 öre, motsvarande återstående behållning

i boet.

I en till Kungl. Majit ställd, den 10 maj 1937 dagtecknad skrift hava åkeriägaren

Nils Hansson och chauffören Jonas Hansson, båda i Älvsåkersby,

Älvsåkers socken, Hallands län, samt chauffören Paul Hansson i Gubbekulla,

Onsala socken, Hallands län, anhållit örn efterskänkande till deras förmån

av så stor del av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter

änkan Svennungsson, som motsvarade den avlidnas del av borgensansvaret

per capita eller 4,350 kronor för två hos aktiebolaget Göteborgs handelsbank

av sökandena innehavda lån å 14,500 kronor resp. 2,000 kronor, av vilka

det sistnämnda lånet nedamorterats till 1,350 kronor. Till stöd för ansökningen

hava sökandena, som äro bröder, i huvudsak anfört:

Sedan deras fader år 1933 råkat på obestånd, hade de av honom övertagit

en jordbruksfastighet i Älvsåkers socken, taxeringsvärderad till 35,000

kronor, mot en köpeskilling av 34,500 kronor, varjämte de utlöst å fastigheten

befintliga yttre inventarier. Då de saknade kontanta medel hade de

varit nödsakade att upptaga lån mot inteckningar i fastigheten, i den mån

så läte sig göra, varjämte de för anskaffande av resterande medel erhållit

omförmälda två lån i Aktiebolaget Göteborgs handelsbank mot säkerhet av

inteckningar samt borgen av bl. a. änkan Svennungsson. Anledningen till

att hon hjälpt dem med borgen hade varit den, att hennes fader tidigare ägt

fastigheten i fråga, varigenom hon kommit att umgås mycket med dem och

även tidvis vistats hos dem. Hon hade vid flera tillfällen lovat att hava

dem i åtanke i sitt testamente. Efter fru Svennungssons död hade banken,

då hennes namn varit det bärande borgensnamnet å deras lån, uppsagt lånen,

varefter sökandena förgäves försökt erhålla annan borgensman i hennes

ställe.

Vid sin ansökning hava sökandena fogat bl. a. ett av landsfiskalen Werner

Larsson i Kungsbacka den 10 maj 1937 utfärdat intyg, att änkan Svennungsson

vid visst tillfälle i samband med tecknande av borgen å av bröderna

Hansson underskrivna lånehandlingar förklarat sig ämna i framtiden

ekonomiskt bispringa dem.

Vidare har i en till Kungl. Majit ställd, den 19 augusti 1937 dagtecknad

skrift förre åkaren Axel Pontus Mattsson i Göteborg anhållit, att ett belopp

av 5,000 kronor av kvarlåtenskapen efter änkan Svennungsson måtte avstås

till hans förmån. Till stöd för sin ansökning har Mattsson anfört, att han

vore kusin till den avlidna och att hon vid olika tillfällen lovat att ihågkomma

honom i sitt testamente. Fru Svennungsson hade emellertid drabbats

av slaganfall och avlidit innan hon hunnit upprätta något testamente.

Tillika har han framhållit, alt han och hans hustru befunne sig i knappa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ekonomiska omständigheter. Vid sin ansökning har han fogat bl. a. ett av

två personer avgivet intyg, enligt vilket änkan Svennungsson upprepade

gånger yttrat, att kvarlåtenskapen efter henne skulle tillfalla hennes fattiga

släktingar.

Slutligen har i en till Kungl. Maj:t ställd skrift Alma Bernhardina Mattsson

Berg i Göteborg, jämväl kusin till änkan Svennungsson, gjort framställning

om erhållande av någon del av kvarlåtenskapen efter den avlidna.

Över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län den 20 september och den 9 december 1937 samt av kammaradvokatfiskalsämbetet

den 18 april 1939, varjämte såväl länsstyrelsen som

ämbetet föranstaltat örn närmare utredning i ärendet.

Av berörda utredning framgår, att Alma Bernhardina Mattsson Berg numera

avlidit. Beträffande de övriga sökandena inhämtas av utredningen i

huvudsak följande.

Axel Pontus Mattsson, som är född 1864, är gift och har i sitt äktenskap

två barn, en son och en dotter, av vilka den sistnämnda är ogift och bor i

föräldrahemmet. Mattsson, som under åren 1897—1936 i mindre omfattning

bedrivit åkerirörelse, hade till följd av sjukdom och orkeslöshet i september

1936 nedlagt rörelsen och sedan dess icke haft någon inkomst av arbete.

Enligt i ärendet företett läkarintyg är Mattsson av sjukdom för all

framtid fullständigt förhindrad att genom arbete förvärva vad till livets

uppehälle erfordras. Han äger ett sparkapital på omkring 7,000 kronor

ävensom hälften av en mindre fastighet i Göteborg, taxerad till 21,400 kronor

och innehållande fyra enrumslägenheler av vilka han disponerar en till

bostad för sig och sin familj. Hans inkomster från fastigheten uppgå till

cirka 300 kronor. Hans enda inkomst därutöver utgöres av folkpension.

Nils, Paul och Jonas Hansson äro födda resp. 1906, 1908 och 1914. De äga,

såsom i ansökningen uppgivits, gemensamt en jordbruksfastighet i Älvsåkers

socken samt en lastautomobil och en personautomobil. Enligt vad som uppgivits

skulle dessa tillgångar sammanlagt belöpa sig till 42,500 kronor, under

det att de skulder, som de gemensamt ådragit sig, skulle uppgå till

44,670 kronor. Nils och Jonas Hansson, som äro ogifta, sköta jordbruket

och bedriva dessutom en mindre åkerirörelse, som emellertid giver dem ringa

inkomst. Paul Hansson, som är gift, har anställning som omnibusschaufför

hos statens järnvägar och uppbär härför en kontant veckoavlöning av 70

kronor. På grund av sin nämnda anställning är han bosatt i Gubbekulla,

varest hans hustru inköpt en fastighet, taxeringsvärderad till 10,000 kronor

och intecknad för 9,500 kronor. Mellan makarna råder boskillnad. Sökandena

äro kända för att vara skötsamma och ordentliga.

Gode mannen för allmänna arvsfonden har i särskilda yttranden till länsstyrelsen

tillstyrkt bifall till Mattssons ansökning samt med anledning av

bröderna Hanssons ansökning meddelat, att han intet hade att erinra mot

bifall till densamma. Därest sistnämnda ansökning skulle lämnas utan bifall,

bomme enligt hans mening allmänna arvsfonden att med all sannolikhet

bliva nödsakad inlösa de lån, varom är fråga.

Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i huvudsak anfört följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

9

Av sökandena har Alma Bernhardina Mattsson Berg, enligt vad upplyst

blivit, numera avlidit, varför den av henne gjorda ansökningen får anses

hava förfallit. Vad härefter angår sökanden Axel Pontus Mattsson, så framgår

av utredningen, att sökanden, som var broder till Ahna Bernhardina Mattsson

Berg, är Almida Svennungsson ende nu levande kusin å fädernet, samt

att han, som befinner sig i relativt små ekonomiska omständigheter, på

grund av sjuklighet och framskriden ålder icke vidare genom eget arbete

kan bidraga till sin försörjning. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen om arv får

därför anses vara tillämpligt å sökanden, och fog finnes alltså enligt ämbetets

förmenande för ett efterskänkande till hans förmån av viss del av kvarlåtenskapen

efter Almida Svennungsson. Beträffande storleken av den andel,

som bör avstås, synes det av sökanden begärda beloppet, 5,000 kronor,

icke vara oskäligt. Beträffande slutligen sökandena Jonas Hanssons, Nils

Hanssons och Paul Hanssons framställning så torde visserligen de av Almida

Svennungsson i livstiden tecknade borgensförbindelserna å sökandenas i

ärendet omförmälda lån hos Aktiebolaget Göteborgs handelsbank hava föranletts

av en den avlidnas önskan att ekonomiskt stödja sökandena, men

enligt ämbetets förmenande lämnar utredningen i övrigt icke tillräckliga skäl

till antagande, att sökandena stått den avlidna i livstiden nära. Ämbetet vill

emellertid framhålla, hurusom den fasta egendom och det inventariebestånd,

som pantförskrivits för sökandenas lån, vid en tvångsförsäljning sannolikt

icke torde förslå till lånens fulla infriande. Då Almida Svennungsson borgensåtagande

enligt uppgift varit en väsentlig förutsättning för lånens beviljande,

synes övriga borgensmäns solvens kunna ifrågasättas. Vid pantförskrivna

egendomens realisation möjligen uppkommande brist torde i första

hand komma att tagas ut hos dödsboet, som icke lärer kunna i full utsträckning

göra sig regressvis betäckt hos Almida Svennungssons medborgensmän.

På grund härav anser ämbetet jämväl förevarande ansökan förtjäna

beaktande. Ett avstående synes dock icke böra avse större belopp än

Aktiebolaget Göteborgs handelsbank slutligen fordrat för att friskriva dödsboet

från Almida Svennungssons borgensåtagande, nämligen 3,000 kronor.

Såsom villkor för efterskänkande av nämnda belopp lärer Kungl. Majit vilja

föreskriva, att banken, till vilken beloppet torde böra utanordnas, i en till

gode mannen för arvsfonden avgiven förbindelse förklarar sig avstå från

ytterligare anspråk å dödsboet i anledning av Almida Svennungssons ifrågakomna

borgensåtaganden.

Den 5 februari 1940 har till finansdepartementet inkommit en till kammaradvokatfiskalsämhetet

ställd, den 30 januari 1940 dagtecknad skrift,

däri Aktiebolaget Göteborgs handelsbank förklarat sig villigt friskriva Almida

Svennungssons dödsbo från borgensåtagande till förmån för Nils Hansson,

Paul Hansson och Jonas Hansson mot att dödsboet till banken inbetalar

3,000 kronor.

Såsom kammaradvokatfiskalsämbetet anfört får den av Ahna Bernhardina

Mattsson Berg gjorda ansökningen anses hava genom hennes död förfallit.

Vad angår sökanden Axel Pontus Mattsson, är han Almida Svennungssons

ende nu levande kusin å fädernet och lever, enligt vad utredningen i

ärendet utvisar, i knappa ekonomiska omständigheter. Hans ansökning

torde alltså förtjäna beaktande. 1 likhet med de i ärendet hörda myndig
-

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

heterna finner jag det av honom begärda beloppet, 5,000 kronor, icke vara

oskäligt.

Beträffande Nils Hanssons, Paul Hanssons och Jonas Hanssons ansökning

finner jag, sedan Aktiebolaget Göteborgs handelsbank avgivit omförmäida

förklaring, mig kunna tillstyrka, att av kvarlåtenskapen efter änkan

Svennungsson till deras förmån avstås ett belopp av 3,000 kronor. Detta belopp

torde emellertid, såsom kammaradvokatfiskalsämbetet framhållit, böra

utanordnas direkt till banken.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter änkan Almida Helfrida Paulina Svennungsson, född

Mattsson, från Göteborg, må avstås dels 5,000 kronor till

Axel Pontus Mattsson, dels ock 3,000 kronor till Nils Hansson,

Paul Hansson och Jonas Hansson.

4:o.

Rätten till arv efter Amanda Margareta Lovisa Maniette från Uppsala.

Amanda Margareta Lovisa Maniette från Uppsala, vilken var född den 9

februari 1863, avled den 2 februari 1936 utan att, såvitt framgår av en efter

henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet efter henne uppgick enligt bouppteckningen till 133,785

kronor 66 öre.

I särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrifter hava följande kusinbarn till

den avlidna, nämligen lantbrukarna Robert Hammarstedt i Boda, Lundby,

Västerås, Nils Hammarstedt i Semmersby, Väddö och Carl Birger Hammarstedt

i Yttergärde, Lindholmen, samt Marta Hammarstedt i Yttergärde,

Lindholmen, anhållit att någon del av ifrågavarande kvarlåtenskap måtte

avstås till deras förmån. Till stöd för sina ansökningar hava nämnda sökande,

som äro syskon, åberopat sin släktskap med den avlidna samt att de

befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter. Tillika hava de anfört, att

den avlidna under sin livstid vid olika tillfällen skulle hava uttalat sin avsikt

att ordna så att kvarlåtenskapen efter henne komme att tillfalla släktingarna.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har därjämte före detta barnmorskan

Margareta Kristina Lundmark i Stenkulla, Knivsta socken — med förmälan

att hon av den avlidna den 19 maj 1934 erhållit ett lån å 2,000 kronor för

inköp av en lägenhet -— anhållit, att hennes berörda skuld måtte efterskänkas.

Till stöd för ansökningen har sökanden bl. a. framhållit, att hon, som

år 1890 blev bekant med fröken Maniette, vid åtskilliga tillfällen, då fröken

Maniette var sjuk, varit henne till hjälp, men att hon därför aldrig erhållit

någon ersättning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

11

Vidare har direktionen för Akademiska sjukhuset i Uppsala anhållit, att

av kvarlåtenskapen måtte till bekostande av en frisäng å sjukhuset avstås

ett belopp av 21,000 kronor, som direktionen enligt verkställd beräkning

ansåge erfordras för detta ändamål. Till stöd för sin ansökning har direktionen

åberopat av två personer under edlig förpliktelse avgivna intyg,

enligt vilka fröken Maniette skulle i livstiden bl. a. hava uttalat, att hon

önskade, att en del av hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla sjukhuset för

inrättande av en frisängsfond.

Därjämte har styrelsen för Stiftelsen Goda Herdars Minne i Uppsala —

under förmälan att fröken Maniette, såsom framginge av vid ansökningen

fogade, av två personer under edlig förpliktelse avgivna intyg, under sin

livstid fällt vissa yttranden, enligt vilka hon haft för avsikt att skänka en

av henne ägd bostadslägenhet i Uppsala till stiftelsen — anhållit, att så stor

del av kvarlåtenskapen, som motsvarade värdet av den bostadsrätt den avlidna

åsyftat och vilken i bouppteckningen åsatts ett värde av 9,112 kronor,

måtte avstås till förmån för stiftelsen. Styrelsen har i ansökningen yttrat

bl. a.:

Enligt stadgarna för stiftelsen, som grundades år 1903, är ändamålet med

densamma att genom tillhandahållandet av tjänliga lokaler och i den mån

disponibla medel sådant medgiva, jämväl på annat sätt, närmast inom

Luthagsområdet av Uppsala domkyrkoförsamling, underlätta och befordra

själavårds-, diakoni- och annan verksamhet, avseende religiös uppbyggelse,

betrycktas lyftning och det uppväxande släktets väl. Samma år, 1903, uppfördes

det stiftelsen tillhöriga församlingshuset »Vindhem», Vindhemsgatan

9, Uppsala, i vilket lokaler för mycket låg hyra tillhandahållits för kyrkligt

arbete m. m. Fastigheten, som har ett bokfört värde av 55,500 kronor, är

intecknad för 20,000 kronor. Därest ansökningen bifalles, synes inteckningsskulden

snart kunna avbetalas och för stiftelsen öppnas nya möjligheter

att enligt stiftarnas uppsåt förverkliga stiftelsens behjärtansvärda ändamål

inom och utom Uppsala domkyrkoförsamling.

Slutligen hava i särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter två kusiner till

fröken Maniette, nämligen Johan Constans Leonard Schenström i Stockholm

och Emma Victoria Hammarstedt i Haga, Orkesta socken, anhållit

att någon del av kvarlåtenskapen måtte tilldelas dem. Schenström har avlidit

den 4 december 1938.

Emma Victoria Hammarstedt har till stöd för sin ansökning bland annat

framhållit, att fröken Maniette, som ofta brukade besöka sökanden på hennes

lantegendom, dels vid flera tillfällen yttrat, alt hon tänkte förordna örn

att hennes kvarlåtenskap skulle fördelas mellan en del välgörenhetsinstitutioner

och släktingar dels ock många gånger lovat sökanden ett särskilt bidrag

för att hon under sexton års tid skött en faster till fröken Maniette,

vilken släkting på grund av hjärnblödning och nervslag berövats möjlighet

att taga vård örn sig själv.

över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Uppsala

län den 14 december 1936, den 7 april 1937, den 12 augusti 1937 och den

24 november 1938 samt av kammaradvokatfiskalsämbetet den 22 april 1939,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

varjämte såväl länsstyrelsen som kammaradvokatfiskalsämbetet föranstaltat

om närmare utredning i ärendet. Såsom förut nämnts har Johan Constans

Leonard Schenström numera avlidit. Beträffande övriga sökande inhämtas

av berörda utredning ävensom av ansökningarna bilagda intyg och andra

handlingar i huvudsak:

Robert Hammarstedt är född 1891 och gift. Makarna, som hava tre barn i

åldern 18, 14 och 13 år, äga en jordbruksfastighet, taxerad till 15,400 kronor,

jämte inventarier och lösören till 4,000 kronor. Fastigheten är intecknad

för 11,750 kronor, varjämte mannen har skulder å cirka 8,000 kronor. Familjen

försörjer sig huvudsakligen på inkomsterna från lantbruket.

Nils Hammarstedt är född 1906 och gift. Makarna, som hava fem barn

i åldern 4, 6, 8, 9 och 10 år, äga en mindre jordbruksfastighet. Familjen

lever i knappa omständigheter.

Carl Birger Hammarstedt, som är född 1889, är gift och har med sin

hustru två barn i åldern 9 och 7 år. Han äger en tredjedel i en efter föräldrarna

ärvd jordbruksfastighet, Yttergärde, Orkesta, med ett taxeringsvärde

av 43,300 kronor och intecknad för tillhopa 35,400 kronor.

Marta Hammarstedt är född 1892 och ogift. Hon äger en tredjedel i

nämnda fastighet, Yttergärde, Orkesta. Hennes inkomst därifrån åtgår till

underhåll av gården samt till bestridande av räntorna å inteckningslånen.

Numera bor hon hos sin broder Nils Hammarstedt, men kan på grund av

klenhet icke vara denne behjälplig med skötande av hans jordbruk. Hennes

enda inkomst utgöres av en pension av 27 kronor för månad.

Margareta Lundmark är född 1863. Hon bebor den lägenhet, till vars inköpande

lion, såsom i ansökningen uppgivits, erhöll ett lån mot revers å

2.000 kronor. Lägenheten var år 1936 taxerad till 7,300 kronor. Samma år

var hon taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för 320 kronor

och till kommunal inkomstskatt för 880 kronor.

Emma Victoria Hammarstedt är född 1856 och ogift. Hon äger en jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde av 21,500 kronor och intecknad för

10.000 kronor. Hon disponerar själv övre våningen i bostadshuset å egendomen

och uthyr den undre våningen till en handlande mot en årlig hyra

av 800 kronor. För år 1938 var Emma Victoria Hammarstedt icke taxerad

till vare sig kommunal eller statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen har i anledning av ansökningarna från Robert Hammarstedt,

Nils Hammarstedt, Carl Birger Hammarstedt och Marta Hammarstedt

anfört följande:

Sökandena hava uppgivit, att den avlidna under livstiden vid olika tillfällen

uttalat sin avsikt att till förmån för dem förordna om sin kvarlåtenskap,

men att på grund av det hastiga sjukdomsförloppet något testamente

icke blivit upprättat. Vid den av länsstyrelsen verkställda utredningen har

emellertid icke något framkommit, som tyder på att den avlidna ämnat

testamentera sin kvarlåtenskap eller del därav till sökandena. Den bristande

samstämmigheten torde kunna förklaras därav, att sökandenas uppgifter

hänföra sig till en tidigare tidpunkt, under det att de vid utredningen hörda

Personernas uttalanden avse av allt att döma tiden närmast före dödsfallet.

Då länsstyrelsen icke finner omständigheterna i övrigt innebära tillräckliga

skäl för tilldelande av understöd av arvsmedlen, även om behov av understöd

för stärkande av sökandenas jämförelsevis svaga ekonomiska ställning

må anses föreligga, anser sig länsstyrelsen icke kunna förorda bifall till ansökningarna

helt eller delvis.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

13

Vad angår Margareta Lundmarks ansökning tiar länsstyrelsen i anledning

av vad utredningen givit vid handen icke funnit sig kunna tillstyrka bifall

till densamma.

Vidkommande Emma Victoria Hammarstedts ansökning har länsstyrelsen

anfört, att vid den av länsstyrelsen verkställda utredningen icke något framkommit,

som tydde på, att den avlidna ämnat testamentera sin kvarlåtenskap

eller del därav till sökanden. Med hänsyn härtill och då sökanden ej

heller i övrigt visat skäl för tilldelande av understöd av arvsmedlen, anser

sig länsstyrelsen icke kunna förorda bifall till ansökningen.

Vidkommande direktionens för Akademiska sjukhuset i Uppsala och styrelsens

för Stiftelsen Goda Herdars Minne ansökningar har länsstyrelsen,

med hänsyn till de av sökandena i ärendet åberopade intygen, hemställt om

bifall till ansökningarna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att ämbetet

i avbidan på beslut över förevarande ansökningar låtit anstå med åtgärder

för indrivande av kvarlåtenskapen efter fröken Maniette. Vad beträffar den

av Johan Constans Leonard Schenström gjorda ansökningen har ämbetet

yttrat, att densamma finge, då Schenström numera avlidit, anses hava förfallit.

Med anledning av de övriga ansökningarna har ämbetet anfört följande:
Vad

till en början angår de av Robert Hammarstedt, Nils Hammarstedt,

Carl Birger Hammarstedt och Marta Hammarstedt gjorda ansökningarna,

framgår av den släktutredning, som verkställts genom ämbetets försorg, att

sökandena äro barn till Amanda Margareta Lovisa Maniettes år 1933 avlidne

kusin Karl Emil Hammarstedt, samt att Amanda Margareta Lovisa Maniette

å fädernet efterlämnat en kusin Emma Victoria Hammarstedt. Av utredningen

i övrigt framgår visserligen, att nämnda sökandes ekonomiska ställning

är svag, men är icke visat, att sökandena stått Amanda Margareta

Lovisa Maniette nära, eller att denna haft för avsikt att testamentera sin

kvarlåtenskap eller del därav till sökandena. Ämbetet finner därför, med

erinran tillika att enligt förut gällande arvslag kusinbarn icke voro samanda

med kusiner, skäl för avstående jämlikt stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den

8 juni 1928 örn arv icke föreligga.

Vad därefter angår den av före detta barnmorskan Margareta Kristina

Lundmark gjorda ansökningen, så har sökanden hos ämbetet i skrivelse den

26 juni 1937 enligt räkning samma dag anhållit örn utbekommande av

2,000 kronor för skötsel och vård av Amanda Margareta Lovisa Maniette

vid olika tillfällen under de tio sistförflutna åren samt förbundit sig att

återkalla nu ifrågavarande ansökning, därest hon erliölle betalt enligt räkningen.

Ämbetet har efter införskaffande av utredning funnit sökanden

berättigad till Bisättning i ovannämnda hänseenden med 1,000 kronor, vilket

belopp ämbetet medgivit, att hon får tillgodoräkna sig vid inlösandet av den

av henne den 19 maj 1924 utfärdade och i förevarande ansökning åberopade

reversen å 2,000 kronor. Då sökanden därutöver icke visat vare sig att

hon i livstiden stått den avlidna nära eller att denna såsom ersättning för erhållen

vård och skötsel haft för avsikt att efterskänka i ärendet ifrågavarande

skuld, anser ämbetet något avstående jämlikt 5 kap. 3 § lagen den

8 juni 1928 örn arv icke kunna ske.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Departements
chefen.

Vidkommande de av direktionen för Akademiska sjukhuset i Uppsala

och Stiftelsen Goda Herdars Minne gjorda ansökningarna vidhåller ämbetet

sin i tidigare ärenden uttalade principiella ståndpunkt att med hänsyn

till avfattningen av 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 örn arv allmänna

arvsfonden tillfallet arv icke jämlikt detta stadgande kan avstås till förmån

för juridisk person. Verkställd utredning synes icke heller otvetydigt giva

vid handen, att Amanda Margareta Lovisa Maniette önskat disponera något

av sin kvarlåtenskap för de i ansökningarna avsedda ändamål. Därest Kungl.

Maj:t dock anser sig vilja i proposition föreslå riksdagen medgiva avstående

av den i kvarlåtenskapen ingående bostadsrätten, synes värdet därå icke

böra sättas till högre belopp än 7,000 kronor, vilket belopp influtit vid försäljning

av bostadsrätten.

Vad slutligen beträffar Emma Victoria Hammarstedts ansökning, framgår

av den verkställda släktutredningen, att hon är Amanda Margareta Lovisa

Maniettes enda efterlevande kusin. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni

1928 örn arv synes därför vara tillämpligt å denna sökande. Av utredningen

framgår vidare, att sökanden i viss mån kan sägas hava stått den avlidna

nära, samt att hon, som uppnått hög ålder, lever i små ekonomiska omständigheter.

Med hänsyn härtill och till övriga i ärendet framkomna omständigheter

synes ämbetet billighetsskäl tala för ett avstående av del av

kvarlåtenskapen till förmån för denna sökande. Ett avstående synes ämbetet

dock lämpligen böra givas formen av ett överförande av visst belopp

av kvarlåtenskapen efter den avlidna till den genom Kungl. Maj:ts beslut

den 11 september 1931 inrättade, under statskontorets förvaltning stående

»Allmänna arvsfondens livräntefond» för tillförsäkrande åt sökanden av årlig

livränta från den dag Kungl. Majit behagade föreskriva. Med hänsyn

till sökandens höga ålder synes livräntans belopp böra sättas jämförelsevis

högt, och har ämbetet för sin del såsom skälig ansett en livränta utgående

med 2,000 kronor för år.

Såsom kammaradvokatfiskalsämbetet anfört får den av Johan Constans

Leonard Schenström gjorda ansökningen anses hava genom hans död förfallit.

Vidkommande de av Robert Hammarstedt, Nils Hammarstedt, Carl

Birger Hammarstedt och Marta Hammarstedt gjorda ansökningarna anser

jag mig, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, icke kunna tillstyrka

bifall till desamma, då icke visats att de stått Amanda Margareta

Lovisa Maniette nära. Deras avlägsna skyldskap till den avlidna synes mig

nämligen icke i och för sig kunna utgöra någon grund för ett bifall till ansökningarna

även om av utredningen framgår, att deras ekonomiska ställning

är svag.

Vad angår den av Margareta Kristina Lundmark gjorda ansökningen biträder

jag även myndigheternas uppfattning att ett avstående till henne av

någon del av ifrågavarande arv icke bör ske.

Emma Victoria Hammarstedt är enligt föreliggande släktutredning fröken

Maniettes enda nu efterlevande kusin. Då hon synes hava stått den avlidna

nära och därjämte lever i knappa ekonomiska omständigheter, finner jag

i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet billighetsskäl tala för att viss

del av kvarlåtenskapen användes till beredande av understöd åt sökanden i

fonn av livränta under hennes återstående livstid. Med hänsyn till sökan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

15

dens höga ålder — 84 år — anser jag mig kunna biträda kammaradvokatfiskalsämbetets

förslag att livräntan bestämmes till 2,000 kronor för år. I

överensstämmelse med vad som under senare år plägat ske i liknande fall

torde den anordningen böra vidtagas att för ändamålet erforderligt kapitalbelopp

överföres till den av ämbetet omnämnda livräntefonden, varefter

statskontoret skall hava att med avkastningen gälda livräntan och sedermera

efter livräntetagarens död återbära det avsatta kapitalet till arvsfonden. Livräntan

synes böra utgå från och med den 1 januari 1940.

Beträffande slutligen de av direktionen för Akademiska sjukhuset i Uppsala

och styrelsen för Stiftelsen Goda Herdars Minne gjorda ansökningarna

får jag med anledning av kammaradvokatfiskalsämbetets uttalande, att stadgandet

i 5 kap. 3 § lagen om arv icke kan anses medgiva efterskänkande av

allmänna arvsfonden tillfallet arv till förmån för en juridisk person, erinra

att statsmakterna redan tagit ställning till denna fråga och därvid intagit en

annan ståndpunkt än ämbetet (prop. 1935 nr 206 p. 9, riksd. skr. nr 229

samt prop. 1936 nr 192 p. 2, riksd. skr. nr 262).

Då av utredningen i ärendet synes framgå, att fröken Maniette hyst en

allvarlig önskan såväl att testamentera medel till inrättande av en frisäng

på Akademiska sjukhuset i Uppsala som ock att den av henne innehavda

bostadsrätten skulle tillfalla Stiftelsen Goda Herdars Minne, anser jag

liksom länsstyrelsen, att ifrågavarande ansökningar böra bifallas. Kostnaden

för inrättande av en frisäng i Akademiska sjukhuset har av direktionen

beräknats till 21,000 kronor. Värdet av den av fröken Maniette innehavda

bostadsrätten torde, såsom kammaradvokatfiskalsämbetet framhållit, icke

böra uppskattas högre än till det belopp av 7,000 kronor, som influtit vid

försäljning av bostadsrätten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Amanda Margareta Lovisa Maniette från Uppsala må

avstås

dels vad som erfordras för beredande av livränta åt Emma

Victoria Hammarstedt med 2,000 kronor om året från och

med den 1 januari 1940 under hennes återstående livstid;

dels 21,000 kronor till Akademiska sjukhuset i Uppsala för

bildande av en frisängsfond vid sjukhuset;

dels ock 7,000 kronor till Stiftelsen Goda Herdars Minne.

5:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Viktor Kjellin från Kumla socken.

Hemmansägaren Viktor Kjellin från Kumla socken, örebro län, vilken var

född den 6 juli 1874, avled den 8 mars 1937 utan att såvitt framgår av en

efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick enligt bouppteckningen

till 18,090 kronor 58 öre. Sedan en bland tillgångarna i boet ingående fastighet

med taxeringsvärde av 7,400 kronor försålts å offentlig auktion, därvid

högsta köpeanbudet utgjorde 14,100 kronor, vilket köpeanbud sedermera

godkänts av Kungl. Majit, bär av kvarlåtenskapen till allmänna arvsfonden

enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd redovisning inlevererats

sammanlagt 25,165 kronor 71 öre.

I två särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter hava fyra kusiner till den

avlidne, nämligen dels bergsmannen Gustaf David Andersson och Wendla

Maria Andersson i Björtorp, Linnebäck, Karlskoga socken, dels ock Vilma

Juliana Hagström, född Jonasson, och Dagmar Ingegärd Bergh, född Jonasson,

i Åsviken, Bjurkärns socken, anhållit att så stor del av kvarlåtenskapen

efter Kjellin, som Kungl. Majit kunde finna skäligt, måtte avstås till deras

förmån.

Över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i örebro län

den 16 mars 1938 samt av kammaradvokatfiskalsämbetet den 20 oktober

1939, varjämte såväl länsstyrelsen som kammaradvokatfiskalsämbetet föranstaltat

om närmare utredning i ärendet.

Av berörda utredning ävensom av ansökningarna bilagda intyg och andra

handlingar inhämtas i huvudsak följande:

Gustaf David Andersson är född 1882 och hans syster Wendla Maria

Andersson 1888. Båda äro ogifta. De äga en fastighet i Karlskoga socken.

Från ifrågavarande fastighet, som omfattar 27 tunnland åker och 48 tunnland

skog, har år 1933 avstyckats 4.5 tunnland åker och 10 tunnland skog, å

vilket område de uppfört en byggnad om två kök och två rum. Hela fastigheten

är för år 1938 taxeringsvärderad till 19,200 kronor, därav 14,500 kronor

belöper å jordbruksfastighet och 4,700 kronor å annan fastighet. Den

del av fastigheten, som utgör jordbruksfastighet, är intecknad till ett belopp

av 7,000 kronor. Då byggnaderna å jordbruksfastigheten befinna sig i mycket

dåligt skick och syskonen Andersson icke äro i stånd att bekosta reparation

av desamma, har det visat sig svårt att få egendomen utarrenderad.

Wendla Maria Andersson sköter hushållet åt brodern. Då hon på grund

av nervsjukdom är mindre arbetsför, måste tidvis annan person anställas för

utförande av tyngre göromål.

Vilma Juliana Hagström är född 1897 och sedan 1918 gift med lantbrukaren

Jakob Ludvig Hagström i Bjurtjärns socken. Av honom år 1918 för

24,000 kronor inköpta jordbruksfastigheter i nämnda socken, som hava ett

gemensamt taxeringsvärde av 9,200 kronor, äro intecknade för belopp över

taxeringsvärdet. Egendomen omfattar omkring 30 tunnland jord och ungefär

100 tunnland skogsmark. Av makarnas i äktenskapet födda 11 barn äro

8 i livet och vistas i hemmet. Mannen taxerades år 1937 till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för ett belopp av 1,570 kronor.

Dagmar Ingegärd Bergh är född 1890 och sedan 1918 änka efter lantbrukaren

Anders Gustaf Bergh, med vilken hon har tre söner, födda 1914, 1915

och 1916. Någon behållning i boet efter mannen fanns icke. Från år 1919

till år 1928 hade hon med sina barn vistats i sitt föräldrahem. Sistnämnda

år inköpte hon för 10,000 kronor en jordbruksegendom i Bjurtjärns socken,

taxerad till 7,800 kronor. Egendomen, som omfattar 24 tunnland odlad jord

i dålig hävd och 50 tunnland skogsmark, är intecknad till ett belopp av 7,200

kronor. Hon har dessutom skulder till över 2,000 kronor. Mangården å

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

17

egendomen befinner sig i bristfälligt skick. Sökanden taxerades år 1937 till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av 1,100 kronor.

Länsstyrelsen har ansett, att av utredningen framgår, att samtliga sökande

befinna sig i mycket små ekonomiska omständigheter. Särskilt i fråga

örn Vilma Juliana Hagström och Dagmar Ingegärd Bergh synes det länsstyrelsen

behjärtansvärt, att deras ansökningar bifallas med hänsyn framförallt

till den stora försörjningsplikt, som åvila eller tidigare åvilat dem gentemot

deras minderåriga barn. Jämväl beträffande övriga sökande synes

länsstyrelsen billighetsskäl tala för bifall till deras framställning. Vad angår

de belopp, som böra tillkomma sökandena, tillstyrker länsstyrelsen, att

de måtte erhålla vad som skulle tillfallit dem, därest äldre arvsordning varit

tillämplig.

Kammaradvokatjiskalsämbetet har anfört huvudsakligen följande:

Ämbetet finner stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 om arv vara

tillämpligt å sökandena och anser därför förevarande framställningar förtjäna

beaktande. Beträffande storleken av de andelar av kvarlåtenskapen,

som vid ett efterskänkande må avstås till sökandena, anser ämbetet i likhet

med länsstyrelsen den arvsordning, som gällt innan nämnda lag trätt i

kraft, utgöra en lämplig grundval för andelarnas beräknande. Av verkställd

släktutredning framgår, att den avlidne såsom närmaste skyldeman

efterlämnat kusiner å såväl fädernet som mödernet, därav å mödernet i två

grenar. Av sökandena, vilka samtliga äro den avlidnes mödernekusiner, utgöra

Gustaf David Andersson och Wendla Maria Andersson en gren samt

Dagmar Ingegärd Bergh och Vilma Juliana Hagström jämte en deras syster

en andra gren. Enligt äldre arvsordning skulle vardera av Gustaf David

Andersson och Wendla Maria Andersson hava bekommit en åttondel samt

envar av Dagmar Ingegärd Bergh och Wilma Juliana Hagström en tolftedel

av arvet efter den avlidne.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker jag, att till en- Departementvar

av sökandena avstås så stor del av ifrågavarande kvarlåtenskap, som cAe/enskulle

hava tillkommit vederbörande, därest den före år 1929 gällande arvsordningen

varit i förevarande fall tillämplig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter hemmansägaren Viktor Kjellin från Kumla socken må

avstås dels en åttondel till vardera av Gustaf David Andersson

och Wendla Maria Andersson, dels ock en tolftedel till

vardera av Dagmar Ingegärd Bergh, född Jonasson, och

Vilma Johanna Hagström, född Jonasson.

6:o.

Rätten till arv efter Pernilla Andersson från Glumslövs socken. Pernilla

Andersson från Glumslövs socken, Malmöhus län, vilken var född den 26

mars 1863, avled den 22 juni 1929 utan att, såvitt en den 27 juli 1929 efter

henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 123. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 50,940 kronor

8 öre.

Den avlidnas kusiner å mödernet folkskollärarinnan Ebba Constantina

Eleonora Jönsson och svarvaren Albin Jönsson i Landskrona samt svarvaren

Johan Wilhelm Mårtensson i Eslövs by i Västra Sallerups socken anhöllo

1 en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Malmöhus län med utlåtande

den 11 januari 1930 till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnad ansökning,

alt allmänna arvsfondens rätt till arv efter Pernilla Andersson måtte

efterskänkas till förmån för dem. Med överlämnande av handlingarna i

ärendet meddelade kammaradvokatfiskalsämbetet i skrivelse den 29 november

1930, att som den avlidna enligt av ämbetet verkställd släktutredning

efterlämnat en morbroder Anders Jönsson, vilken vistades å okänd ort, på

ämbetets framställning utfärdats sådan kungörelse, som omförmäldes i 9 kap.

2 § lagen den 8 juni 1928 om arv, samt att, då den i nämnda lagrum stadgade

tid av fem år från den dag, då kungörelsen varit i allmänna tidningarna

intagen, vilket skett den 15 oktober 1930, ännu icke gått till ända, ifrågavarande

kvarlåtenskap icke för det dåvarande kunde anses tillkomma allmänna

arvsfonden. Enligt beslut den 12 december 1930 fann Kungl. Majit,

med hänsyn till vad kammaradvokatfiskalsämbetet i ärendet upplyst, icke

skäl för det dåvarande ingå i prövning av den utav sökandena gjorda framställningen.

Med utlåtande den 17 mars 1939 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

en lill Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Malmöhus län ingiven

och av länsstyrelsen med eget yttrande den 15 juli 1936 jämte införskaffad

utredning till ämbetet insänd skrift, däri Ebba Constantina Eleonora

Jönsson och Albin Jönsson samt Maria Annette Mårtensson, född Andersson,

den sistnämnda såsom änka efter Johan Wilhelm Mårtensson, under

förmälan att Anders Jönsson icke inom förelagd tid givit sig till känna,

gjort förnyad framställning om avstående av allmänna arvsfondens rätt

till kvarlåtenskapen efter Pernilla Andersson.

Sökandena hava därvid åberopat handlingarna till Kungl. Majits beslut

den 12 december 1930. Av dessa inhämtas bl. a. att till stöd för den då gjorda

ansökningen framhållits, att Pernilla Andersson, som vid ikraftträdandet

av lagen om arv den 8 juni 1928 fyllt 50 år, sedan en längre tid tillbaka på

grund av rubbad själsverksamhet varit oförmögen att göra testamente, att

hon emellertid icke varit försatt i omyndighetstillstånd, ehuru en sådan åtgärd

otvivelaktigt på grund av hennes sinnestillstånd sedan längre tid tillbaka

varit påkallad enligt vad som framginge av ansökningen bilagda intyg,

samt att det såsom jämväl framginge av ett ansökningen vidfogat, av

Elna Jönsson i Glumslöv den 12 september 1929 utfärdat intyg varit den avlidnas

tanke, att hennes kusiner å mödernet skulle komma i åtnjutande av

hennes kvarlåtenskap. Tillika hava sökandena åberopat utdrag av rådhusrättens

i Landskrona dombok för den 13 maj 1933, varav framgår, att vittnesförhör

för dödsfalls skull hållits med Elna Jönsson angående av Pernilla

Andersson fällda yttranden, varigenom hon, bl. a. vid två tillfällen då

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

19

lion varit fullt klar och redig, skulle hava förordnat om sin kvarlåtenskap

till förmån för sina nämnda kusiner.

Av utredningen i ärendet framgår i huvudsak följande.

Ebba Constantina Eleonora Jönsson är född 1873 och ogift. Hon åtnjuter

pension på grund av tidigare anställning med cirka 3,000 kronor per år samt

har ett sparat kapital av omkring 21,000 kronor, därav i osäkra fordringar

omkring 8,000 kronor. Ebba Jönsson var för år 1936 taxerad till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för ett belopp av 3,950 kronor.

Albin Jönsson är född 1878. Sedan 19 års ålder har han varit anställd

som järnsvarvare vid Svenska sockerfabriksaktiebolagets fabriker i Landskrona.

År 1902 gifte han sig och har i äktenskapet 8 barn, därav sju äro

omyndiga. Fyra av barnen, av vilka det yngsta är 18 år, vistas i hemmet.

Dessutom har Jönsson sedan flera år tillbaka fått taga hand om ett barn till

sin äldsta dotter, som vårdas å sinnessjukhus. Jönsson är ägare till en fastighet

i Landskrona, taxeringsvärderad till 12,000 kronor och intecknad för

7,000 kronor. Dessutom äger han ett litet sparkapital. Jönsson var för år

1936 taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av

2,650 kronor.

Maria Annette Mårtensson, född Andersson, är född 1864. Behållningen

i boet efter hennes år 1933 avlidne make utgjorde enligt efter honom upprättad

bouppteckning 16,956 kronor 8 öre. Enligt ett mellan makarna Mårtensson

upprättat, av deras bröstarvingar godkänt testamente har sökanden

tillträtt all kvarlåtenskap i makarnas bo, däri bl. a. ingår en fastighet i

Västra Sallerups socken med ett taxeringsvärde av 16,000 kronor och intecknad

för 4,400 kronor. Maria Mårtensson har år 1936 taxerats till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av 1,330 kronor.

Beträffande frågan, huruvida sökandena under de senare åren av Pernilla

Anderssons levnad kunde sägas hava stått den avlidna nära, har vid

polisförhör utrönts, att Ebba Jönsson och Albin Jönsson ofta brukade besöka

Pernilla Andersson och att ett mycket gott förhållande rått mellan dem

och Pernilla Andersson. Vad angår Maria Mårtensson har uppgivits, att

även hon och hennes man, örn ock mera sällan, brukat besöka Pernilla Andersson.

Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till den nu gjorda ansökningen och därvid

åberopat sitt den 11 januari 1930 i ärendet avgivna utlåtande, däri länsstyrelsen

bl. a. yttrade:

Av den åstadkomna utredningen torde få anses ådagalagt, att Pernilla

Andersson, sorn vid tiden för ikraftträdandet av lagen den 8 juni 1928 örn

arv fyllt femtio år, från nämnda tidpunkt och intill sitt frånfälle på grund

av rubbad själsverksamhet varit oförmögen att göra testamente. Däremot

har den avlidna icke under nämnda tidsperiod varit i omyndighet försatt,

vadan alltså det ena av de i lagen den 8 juni 1928 angående införande avlagen

om arv stadgade villkoren för kusins arvsrätt enligt äldre lag icke

uppfyllts. Emellertid kan det väl anses givet, att, därest åtgärder i sådant syfte

vidtagiis, den avlidna hade ställts under förmyndarskap. Det är således ett

hinder av mera formell art som gör, att nyss angivna bestämmelser angående

kusins arvsrätt icke i förevarande fall äro tillämpliga. Med hänsyn härlin

och då det av del vid ansökningen fogade, av Elna Jönsson utfärdade

intyget synes framgå, att den avlidna själv icke tänkt annat än att kvarlåtenskapen

eller henne skulle tillfalla sökandena, finner länsstyrelsen den

gjorda framställningen vara förtjänt av beaktande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Departements
chefen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet bär i sitt utlåtande meddelat, att ämbetet

i avbidan på beslut över förevarande ansökning låtit anstå med åtgärder för

kvarlåtenskapens indrivande, samt vidare anfört bland annat följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att Ebba Jönsson och Albin Jönsson

äro enda nu levande kusiner till Pernilla Andersson samt att Maria Mårtensson,

som är änka efter järnsvarvaren Johan Wilhelm Mårtensson, enligt

ett mellan makarna Mårtensson upprättat, av deras bröstarvingar godkänt

inbördes testamente tillträtt all kvarlåtenskap i makarnas bo. Av utredningen

framgår vidare, att Pernilla Andersson den 1 januari 1929 varit femtio år

gammal och därefter intill sin död på grund av rubbad själsverksamhet oförmögen

att göra testamente, men därjämte, att hon under nämnda tid icke

varit i omyndighet försatt. Stadgandet i 4 § lagen den 8 juni 1928 angående

införande av lagen om arv torde därför icke vara tillämpligt i föreliggande

fall.

Vidkommande åter ett avstående med stöd av bestämmelserna i 5 kap.

3 § lagen örn arv anser ämbetet utredningen i ärendet ge vid handen, att sökandena

i viss mån stått Pernilla Andersson nära. Särskilt gäller detta ifråga

om Ebba Jönsson och Albin Jönsson. Med hänsyn härtill och till de i övrigt

i ärendet upplysta omständigheterna vill ämbetet därför tillstyrka, att

en del av kvarlåtenskapen efter Pernilla Andersson avstås till förmån för

sökandena. På grund av vad som upplysts rörande sökandenas ekonomiska

ställning samt övriga förhållanden synes det ämbetet, att fog finnes för att

vid ett efterskänkande låta Albin Jönsson erhålla en något större andel av

kvarlåtenskapen än de båda övriga sökandena. Ämbetet vill i detta avseende

föreslå, att till sökanden Albin Jönsson avstås ett belopp av 4,000 kronor

och till en var av de båda övriga sökandena 3,000 kronor.

Lagen den 8 juni 1928 örn arv trädde enligt lag samma dag om dess införande

i kraft den 1 januari 1929. Enligt 4 § i sistnämnda lag skall, om

arvinge jämlikt bestämmelserna i 1—4 kap. av nya lagen ej finnes, vad äldre

lag innehåller om arvsrätt för kusiner och deras avkomlingar lända till

efterrättelse, därest arvlåtaren vid tiden för ikraftträdandet fyllt femtio år

samt från nämnda tid intill sin död oavbrutet varit i omyndighet försatt och

på grund av rubbad själsverksamhet oförmögen att göra testamente. Av utredningen

i förevarande ärende framgår, att Pernilla Andersson, som vid tiden

för ikraftträdandet av lagen den 8 juni 1928 om arv fyllt femtio år, visserligen

intill sitt frånfälle på grund av rubbad själsverksamhet varit oförmögen

att göra testamente men att hon däremot icke varit i omyndighet försatt.

På grund härav lia Pernilla Anderssons kusiner Ebba Constantina

Eleonora Jönsson och Albin Jönsson ävensom numera avlidna Johan Wilhelm

Mårtensson icke blivit arvsberättigade efter henne. Emellertid synes

det även mig billigt, att viss del av kvarlåtenskapen efter Pernilla Andersson

avstås till förmån för Ebba Constantina Eleonora Jönsson och Albin Jönsson

samt Johan Wilhelm Mårtenssons änka Maria Annette Mårtensson. I

fråga om storleken av de andelar av kvarlåtenskapen, som böra avstås till

envar av dem finner jag, i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet, att

Albin Jönsson, med hänsyn till vad som upplysts rörande sökandenas ekonomiska

ställning, bör erhålla en något större andel av kvarlåtenskapen än

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

21

de båda övriga sökandena. Jag föreslår, att av kvarlåtenskapen avstås 10,000

kronor till Albin Jönsson samt 7,000 kronor till vardera av Ebba Constantina

Eleonora Jönsson och Maria Annette Mårtensson. Vid bifall härtill skulle

återstå omkring hälften av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen,

som således kommer fonden till godo.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Pernilla Andersson från Glumslövs socken må avstås

10,000 kronor till Albin Jönsson samt 7,000 kronor till vardera

av Ebba Constantina Eleonora Jönsson och Maria Annette

Mårtensson, född Andersson.

7 :o.

Rätten till arv efter förre kamreraren Johan Fredrik Nordvall från Smedjebacken.

Förre kamreraren Johan Fredrik Nordvall från Smedjebacken,

vilken var född den 27 maj 1856, avled den 24 mars 1938 utan att, såvitt framgår

av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick enligt bouppteckningen

till 19,680 kronor.

Den 29 augusti 1938 hölls vid Västerbergslags domsagas häradsrätt vittnesförhör

för dödsfalls skull angående tillkomsten av vissa av Nordvall fällda yttranden,

enligt vilka Elin Eugenia Fernlund, född Eriksson, i Smedjebacken,

skulle bekomma en av Nordvall efterlämnad villabyggnad. Sedan det testamentariska

förordnandet den 18 november 1939 delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet,

har ämbetet i skrivelse den 15 februari 1940, med hänsyn till bestämmelserna

i 4 § lagen den 8 juni 1928 om allmänna arvsfonden, underställt

frågan om godkännande av förordnandet Kungl. Majits prövning. Tilllika

har ämbetet överlämnat en av länsstyrelsen i Kopparbergs län med yttrande

den 15 november 1939 insänd till Kungl. Majit ställd skrift, däri Elin

Eugenia Fernlund anhållit, att allmänna arvsfondens rätt till arv efter Nordvall

måtte i sin helhet avstås till förmån för henne.

Genom beslut denna dag har Kungl. Majit, med stöd av 5 kap. 2 § lagen

den 8 juni 1928 om arv, förklarat, att klander mot ifrågavarande testamentariska

förordnande icke skall för allmänna arvsfondens räkning äga rum.

Jag anhåller nu att få anmäla Elin Eugenia Fernlunds omförmälda ansökning.

Till stöd för densamma har sökanden, som är född den 6 september 1887,

anfört, att hon vöre fosterdotter till den avlidne och dennes förut avlidna

hustru, vilka enligt vad som framginge av ett ansökningen vidfogat intyg

omhändertagit sökanden, då hon endast varit några veckor gammal. Sö
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 123.

Departements
chefen.

kanden hade ända till sitt giftermål vistats i makarna Nordvalls hem. För

några år sedan hade hon måst skiljas från sin man, vilken numera avlidit. I

äktenskapet hade hon tre barn, vilka hon måste försörja.

Vid ansökningen har fogats ett av ordföranden i fattigvårdsstyrelsen i

Smedjebacken och kommunalkamreraren därstädes avgivet, den 9 november

1939 dagtecknat intyg, att sökanden är fullständigt medellös och icke har

någon arbetsinkomst, att hon har tre barn i åldern 18, 17 och 14 år, för

vilka hon är försörjningspliktig, att för det minsta barnet utgår barnbidrag

från pensionsstyrelsen med 20 kronor för månad, samt att familjen erhåller

fattigvård med 40 kronor för månad.

Sedermera har ordföranden i Smedjebackens fattigvårdsstyrelse i skrivelse

den 11 december 1939 till kammaradvokatfiskalsämbetet meddelat, att fattigvårdsstyrelsens

fordran hos fru Fernlund vore 956 kronor, men att fattigvårdsstyrelsen

samma dag beslutat avstå från denna fordran, för den händelse

fru Fernlunds ifrågavarande ansökning skulle av Kungl. Majit bifallas.

Länsstyrelsen har, med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter,

ansett sig böra tillstyrka bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som under hand meddelat, att ämbetet

i avbidan på beslut över förevarande ansökning låtit anstå med åtgärder för

kvarlåtenskapens indrivande, har med anledning av ansökningen anfört följande:
Av

handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att sökanden är fosterdotter

till den avlidne och dennes förut avlidna hustru, att hon stått den

avlidne nära, samt att hon befinner sig i fattiga omständigheter. Med anledning

härav finner ämbetet fog föreligga för ett avstående av ifrågavarande

arv till förmån för sökanden, varför ämbetet hemställer, att Kungl. Majit

måtte i proposition föreslå riksdagen för sin del medgiva, att allmänna arvsfondens

rätt till kvarlåtenskapen efter Johan Fredrik Nordvall må till den

del, som ej beröres av förenämnda testamentariska förordnande, efterskänkas

till förmån för sökanden.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrker jag, att allmänna

arvsfondens rätt till ifrågavarande arv till den del, som ej beröres av omförmälda

testamentariska förordnande, efterskänkes till förmån för sökanden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter förre kamreraren

Johan Fredrik Nordvall från Smedjebacken må till den

del, som ej beröres av ett av Nordvall muntligen gjort, vederbörligen

bevakat testamentariskt förordnande, avstås till

Elin Eugenia Fernlund, född Eriksson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

23

Vad föredragande departementschefen under punkterna

1 :o—7 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och stat s. 4 i texten
  2. SU 1940:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 12 i texten