Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

1940-03-01 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:139, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.;

given Stockholms slott den 1 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; samt

2) förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 139.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas örn

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Bevis ■

om arbetstillstånd.— — — skola utgå.

om utresetillstånd lör utlänning ........

som erfordras — — — — — — —

Pass, fartygs-:

rese-:

främlingspass eller identitetscertifikat; se Främlingspass.

för den, som reser i kronans ärende ............

för annan person:

till inrikes orter..............................

till utrikes orter:

sjömans- ..................................

kollektiv-..................................

samt därjämte för varje deltagare utöver tio..

annat:

till Uleåborgs län i Finland, för invånare

i Torneå fögderi..........................

till Finland i övrigt, Danmark eller Norge

till annat land ..........................

Utbyte av resepass............................

Vid utsträckning av giltighetsområdet för resepass

utgår stämpel såsom för bevis, annat.

Kr.

Kr.

Kr. ö. Kr.

frill -

Kr.

1

10

50

i

fria -

iL

i

10

50

2 i_i

4 |-|

-fritt —

I—I 4 |-

- fritt

1 —

10 I—

— 50

2 |—

2 —

4 -

Denna förordning träder i kraft, vad angår stadgandet rörande bevis om

utresetillstånd för utlänning, dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt

i övrigt den 1 juli 1940.

1 Senaste lydelse av 3 §, se S. F. S. 1928: 317 (där förordningen i dess helhet är återgiven),

1930: 243, 1931: 169, 1932: 285, 1933: 378, 1934: 327, 1935: 310, 1936: 330, 1937: 511, 1938: 323

Samt 1939 : 330.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

3

Förslag

till

förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas som följer:

Stämpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall icke äga rum beträffande expeditioner, som utgå från statens

arbetsmarknadskommission, statens handelskommission, statens industrikommission

med till denna anslutna bensin- och oljenämnden, statens gengasnämnd,

statens kolnämnd och statens vednämnd ävensom de under vednämnden

lydande vedkontoren, statens informationsstyrelse, statens kreditnämnd,

statens krigsförsäkringsnämnd, statens krisrevision, statens livsmedelskommission

med de under densamma lydande kristidsstyrelsema, statens

prissakkunniga, statens reservförrådsnämnd, statens sjöfartsnämnd, statens

transportkommission eller statens utrymningskommission.

Konungen äger föreskriva, att stämpelfrihet skall åtnjutas beträffande expeditioner

från de andra kristidsmyndigheter, som må varda i anledning avrådande

utomordentliga förhållanden inrättade, så ock beträffande expeditioner,

vilka eljest utfärdas i anledning av ransonerings-, reglerings- eller

andra åtgärder, som på grund av krisförhållandena anbefallas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

1 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och folkhushållningsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga om vissa ändringar i gällande bestämmelser angående

stämpelavgiften samt anför därvid följande:

Förordningen angående stämpelavgiften.

I. Stämpelavgiften för resepass.

Stämpelavgiften för resepass till utrikes orter utgör för närvarande 4 kronor

i alla de avdelningar av stämpeltariffen, där denna rubrik förekommer

— första, tredje och femte; undantag härifrån gälla dock dels för invånare

1 Torneå fögderi för resa till Uleåborgs län i Finland, i vilket fall passet är

stämpelfritt utom då det utfärdas i utrikesdepartementet, då stämpeln utgör

2 kronor, dels ock för resa till Finland i övrigt, Danmark eller Norge, därvid

stämpeln utgår med 2 kronor.

För resepassen erlägges vidare lösenavgift enligt § 3 i förordningen den

7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen, sådan nämnda paragraf

lyder enligt kungörelse den 7 december 1923 (nr 445). Lösen utgör:

för pass till Uleåborgs län i Finland för invånare i Torneå fögderi 75 öre i

första och tredje avdelningarna av lösentariffen och 2 kronor i den femte

avdelningen; för resa till Finland i övrigt, Danmark eller Norge 1 krona respektive

2 kronor; och för resa till annan utrikes ort 2 kronor respektive 3

kronor. Begäres översättning av pass, erlägges för varje på olika främmande

språk avfattad text lösenavgift med 1 krona.

Vid förnyelse av resepass utgöres stämpel och lösen såsom för pass är

stadgat. Vid utsträckning av giltighetsområdet för resepass utgår stämpel

såsom för bevis, annat, samt lösen såsom för bevis, annat, tecknat å företedd

handling.

Nu gällande bestämmelser angående pass för resa till utrikes ort återfin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

5

nas i kungörelsen den 20 december 1929 (nr 399) angående utfärdande av

pass för svensk undersåte för resa utom riket.

Fråga örn utfärdande av nya bestämmelser härutinnan har inom socialdepartementet

utretts av två inom departementet särskilt tillkallade utredningsmän.

Resultatet av utredningen har framlagts i en av utredningsmännen

avlämnad promemoria, vilken sedermera varit utställd till yttrande av

åtskilliga myndigheter. På grundval av utredningsresultatet har sedermera

inom departementet upprättats ett utkast till författning i ämnet.

Det sålunda föreliggande författningsutkastet innehåller vissa bestämmelser,

vilka för sitt genomförande förutsätta ändringar i stämpelförordningens

föreskrifter örn stämpelavgiften för pass. I dessa avseenden lia under utredningen

framkommit följande förslag.

1. Införande av sjömanspass. I utredningsmännens promemoria påpekas,

att sjömän genom arten av sitt arbete löpa större risk än andra personer

att förlora sina pass, samt att skäl finnas till antagande, att för sjömän

utfärdade vanliga resepass i viss utsträckning kommit i obehörigas ägo

och därefter blivit föremål för illegal användning. På grund därav anse utredningsmännen

lämpligt, att sjömän tilldelas pass av en typ, som skiljer

sig från det vanliga resepassets. Anledning funnes förmoda, att i så fall dylika

pass skulle i mycket ringa utsträckning kunna olovligen nyttjas. Sjömanspass

borde endast utfärdas till sjömän, som icke vore i befälsställning.

Med hänsyn till att sjömän i och för bedrivande av sitt yrke måste vara utrustade

med pass, syntes enligt utredningsmännen starka skäl tala för att

avgiften för sjömanspass sattes till lågt belopp, förslagsvis 2 kronor.

2. Införande av kollektivpass. Utredningsmännen föreslå vidare, att föreskrifter

utfärdas örn kollektivpass. Dylika pass hava föreslagits skola utfärdas

endast under förutsättning, att resan företages i grupp örn minst 19

personer med särskild reseledare. Under bestämmelserna om kollektivpass

ha avsetts skola falla exempelvis sång-, musik- och amatörteatersällskap

samt idrottsföreningar, som företoge uppvisningar i utlandet. Däremot skulle

kollektivpass ej kunna utställas till sällskap, som företoge vanliga turistresor.

Kollektivpass borde utfärdas endast för kortare tid. Avgiften för

kollektivpass borde hållas låg. Enligt utredningsmännens förslag borde uttagas

en grundavgift av 15 kronor samt ytterligare 1 krona för varje deltagare

över 10.

3. Borttagande av möjligheten till förnyelse av pass. Enligt § 2 i den

förut omförmälda kungörelsen den 20 december 1929 må pass, som meddelas

av annan än ministern för utrikes ärendena, Kungl. Maj:ts beskickning

till främmande makt eller svensk konsul, utfärdas att gälla för en tid av

högst fem år. Förnyelse av passet må enligt samma paragraf sedermera

äga rum för högst fem år varje gång.

Utredningsmännen framhålla, att det ofta torde förhålla sig så, att passfotografiet

redan efter några år avviker från passinnehavarens utseende;

efter en eller två förlängningar vore fotografiet ofta värdelöst som identifieringsmedel.

Möjlighet till förlängning av giltighetstiden för pass borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
ekefen.

f> Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

enligt utredningsmännen därför icke föreligga. Bestämmelse av sådan innebörd

har i överensstämmelse därmed upptagits i författningsutkastet.

4. Utbyte av pass. I utredningsmännens promemoria uttalas den meningen,

att det svenska passet erbjuder tämligen ringa säkerhet mot förfalskning.

För avhjälpande av denna brist föreslås en rad olika åtgärder.

Därest ny passkungörelse komme att träda i kraft den 1 juli 1940, skulle

■emellertid enligt hittillsvarande ordning utfärdade pass kunna äga giltighet

intill den 1 juli 1945. Först efter sistnämnda dag skulle den större trygghet

mot passförfalskning, som man velat vinna med de föreslagna nya bestämmelserna,

helt vara för handen. Med hänsyn härtill lia i författningsutkastet

intagits bestämmelser om att enligt hittills gällande ordning utfärdat pass

icke under några förhållanden skulle gälla efter ingången av år 1941 men

att den, som innehade före den 1 juli 1940 utfärdat pass med giltighet efter

ingången av år 1941, skulle äga utan avgift erhålla utbyte av detta pass mot

nytt pass med samma giltighetstid.

Mot de i utredningsmännens promemoria framlagda förslagen rörande sjömanspass

och kollektivpass har statskontoret i avgivet yttrande förklarat

sig ur de synpunkter statskontoret närmast har att företräda icke hava något

att erinra. , , „

4 4 i 8;

Enligt vad jag inhämtat har chefen för socialdepartementet för avsikt att

framdeles för Kungl. Majit anmäla frågan örn nya bestämmelser rörande

utfärdande inom riket av pass åt svensk medborgare för utrikes resa samt

att därvid i förut angivna avseenden föreslå bestämmelser i enlighet med de

förslag, som framkommit under utredningen inom departementet. I anledning

härav torde följande ändringar böra vidtagas under rubriken resepass

i 3 § stämpelförordningen.

Resepassen till utrikes orter indelas i sjömanspass, kollektivpass och andra

pass. För sjömanspass upptages en stämpelavgift av 1 krona samt för kollektivpass

av 10 kronor jämte 50 öre för varje deltagare utöver tio. I övrigt

bibehållas nuvarande stämpelavgifter. Utbyte av resepass förklaras vara

fritt fran stämpel. Nuvarande bestämmelse rörande förnyelse av resepass

utgår.

I den mån de av utredningsmännen föreslagna avgifterna för sjömanspass

och kollektivpass överstiga de nu förordade stämpelavgifterna, torde

överskjutande belopp böra utgå såsom lösenavgift. Frågan örn de ändringar

i förordningen angående expeditionslösen, som därav betingas, torde jag

vid bifall till de nu framlagda förslagen senare få anmäla.

II. Bevis om utresetillstånd för utlänning.

Med stöd av 54 § utlänningslagen har den 16 februari 1940 utfärdats en

kungörelse (nr 94) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar

vid krig eller krigsfara (särskild utlänningskungörelse). Huvudbe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

7

stämmelserna i denna kungörelse (2—14 §§) äro avsedda att träda i tillämpning,

då Kungl. Majit därom förordnar. I 7 § av kungörelsen stadgas, afl

utlänning, för vilken viseringsskyldighet gäller, icke må lämna riket med

mindre han innehar utresetillstånd. Utresetillstånd meddelas av socialstyrelsen

eller, i samband med visering, av annan myndighet, vilken meddelat

viseringen. I brådskande fall må ock passkontrollmyndighet å passkontrollort

meddela sådant tillstånd.

Bestämmelserna örn utresetillstånd äro givna i syfte särskilt att hindra,

att utlänning, som kan förmodas äga kännedom om förhållanden, vilka böra

hållas hemliga med hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen, och

hava för avsikt att till skada för riket meddela dem till främmande makt,

lämnar riket. Bevis om utresetillstånd synes böra meddelas utan avgift,

varom stadgande bör införas i 3 § stämpelförordningen.

Jag förutsätter att Kungl. Majit, därest nu ifrågasatta ändring i stämpelförordningen

vinner riksdagens bifall, senare förordnar om motsvarande

ändring i expeditionslösenförordningen.

Undantag från stämpelplikt för vissa expeditioner.

Sedan vid sammanträde den 8 december 1939 med representanter för de

statliga kristidsorganisationerna till behandling upptagits frågan om skyldighet

att förse från nämnda organisationer utgående expeditioner med stämpel,

har inom folkhushållningsdepartementet utarbetats en promemoria angående

stämpel å kristidsmyndigheternas expeditioner med därvid fogat »utkast

till förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften».

I promemorian anföres följande:

Enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skall

stämpel, med i förordningen angivna undantag, utgå å expeditioner, som av

statsmyndighet utfärdas. Enligt 1 § av förordningen skola alla statsmyndigheter,

som icke i nämnda paragraf särskilt angivits, hänföras till första

avdelningen av den i 3 § intagna tariffen.

I anledning av de rådande utomordentliga förhållandena har tillskapats en

rad statliga kristidsmyndigheter, såväl centrala som lokala. Sålunda må nämnas

statens livsmedelskommission med de under densamma lydande kristidsstyrelserna,

statens industrikommission med till densamma anslutna bensinoch

oljenämnden, statens gengasnämnd, statens kolnämnd och statens vednämnd

ävensom de under vednämnden lydande vedkontoren, statens handelskommission,

statens transportkommission, statens sjöfartsnämnd, statens

krigsförsäkringsnämnd ävensom statens reservförrådsnämnd. Samtliga dessa

äro — i den mån de nu täcka begreppet »statsmyndighet» i stämpelförordningens

bemärkelse — att hänföra till första avdelningen av den i 3 § intagna

tariffen. För några av kristidsmyndigheterna hava vissa särskilda bestämmelser

utfärdats angående uppbärande av avgifter å bevis och licenser.

Sålunda stadgas i instruktionen den 6 september 1939 (nr 641) för statens

sjöfartsnämnd, att nämnden skall uppbära en avgift av 20 kronor å bevis,

som nämnden utfärdar angående meddelat tillstånd till överlåtelse eller upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

iätelse av fartyg till utlänning m. m. eller angående medgivande till utrikes

fraktfart med svenskt fartyg m. m. Vidare har enligt kungörelsen den 8 december

1939 (nr 837) angående exportförbud å vissa varor stadgats, att ä

exportlicens, som meddelas enligt nämnda kungörelse, skall utgå licensavgift;

i fråga örn licens, som meddelas av statens bandelskommission eller

.statens livsmedelskommission, varierar licensavgiften, beroende på godsets

värde, mellan 2 och -10 kronor, medan för licens, som meddelas av statens

sjöfartsnämnd, licensavgiften är fixerad till 3 kronor.

Vad angår den allmänna stämpelplikten bär vid gjorda förfrågningar inhämtats,

att kristidsmyndigheterna genomgående ansett sig icke böra tillämpa

.stämpelförordningens föreskrifter. Däremot uttagas självfallet de särskilt

stadgade avgifterna.

De statliga kristidsmyndigheterna hava tillskapats för att, var på sitt

område, handhava under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga

regleringsåtgärder. Dessa regleringsåtgärder innebära, bland annat, att den

enskilde i åtskilliga hänseenden icke längre äger den frihet i handel och

vandel, som eljest tillkommer honom, utan är i sitt ekonomiska handlande

beroende av tillstånd från vederbörande kristidsmyndighet. Den anordning,

som sålunda skapats, har självfallet tillkommit icke i den enskildes utan

i det allmännas intresse. Vid angivna förhållanden och då fråga är om tillfälliga,

av krisläget framtvingade åtgärder vill det synas rimligt, att den enskilde

icke belastas med stämpelavgift för erforderliga expeditioner från

kristidsmyndighet. Ett lagfästande av en sådan regel skulle för övrigt, såsom

av det förut anförda framgår, endast innebära ett sanktionerande av en

redan tillämpad praxis.

Av annan natur är frågan örn de särskilda avgifter, som enligt vad ovan

nämnts skola utgå å meddelade exportlicenser ävensom å utfärdade bevis

angående tillstånd till överlåtelse eller upplåtelse av fartyg till utlänning

samt angående medgivande till utrikes fraktfart m. m. Här gäller det vissa

bestämda avgifter, angivna i de speciella kristidsförfattningarna och motiverade

av å ena sidan att licensen eller beviset innebär en mera omedelbar

förmån för vederbörande, å andra sidan behovet av medel för täckande av

den tillståndsbeviljande myndighetens kostnader. Det torde sålunda icke

ligga någon motsägelse i att den allmänna stämpelplikten slopas, medan de

nämnda särskilda avgifterna bibehållas. — Spörsmålet örn lämpligheten av

de nyssnämnda särskilda avgifternas bibehållande beröres överhuvud icke

i promemorian.

Över promemorian och författningsutkastet hava, efter remiss, yttranden

avgivits av statskontoret, landshövdingen i Stockholms län K. S. Levinson

i egenskap av ordförande vid de särskilt anordnade sammanträdena

med representanter för de statliga kristidsorganisationerna, statens

handelskommission, statens industrikommission, bensin- och oljenämnden,

statens gengasnämnd, statens vednämnd, .statens krigsförsäkringsnämnd, statens

livsmedelskommission, statens reservförrådsnämnd, statens sjöfartsnämnd

och statens transportkommission.

I samtliga yttrandena har det i promemorian framlagda förslaget i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Till närmare utveckling av

sin ståndpunkt har statens krigsförsäkringsnämnd därvid anfört.

Nämnden finge bekräfta riktigheten av den i promemorian lämnade uppgiften,

att nämnden dittills icke tillämpat stämpelförordningens föreskrifter

å från nämnden utgående expeditioner. Nämnden hade härvid tillämpat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

9

samma praxis, som under hela förra världskriget tillämpades av den då

verksamma statens krigsförsäkringskommission, och ville icke underlåta

framhålla, att, därest alla försäkringsbrev eller försäkringsbevis, som utfärdades

av nämnden eller å nämndens vägnar av de privata försäkringsbolagen,

skulle förses med stämpel, detta skulle innebära en fördyring av försäkringskostnaden,

som icke gärna kunde ha varit avsedd. Då praktiskt taget

alla varuförsäkringar å nämndens vägnar tecknades av de privata bolagen,

skulle kontroll över att försäkringsbevis och avskrifter av dylika stämpelbelades

praktiskt taget bliva omöjlig att genomföra, och med den oerhörda

mängd av smärre försäkringar, där premien endast utgjorde några

kronor, skulle ett stämpelförfarande dessutom medföra en fördyring av den

.statliga försäkringen, som skulle göra densamma ytterst otillfredsställande,

särskilt för den mindre importen, kustfarten och fiskareförsäkringarna.

I fråga örn vissa detaljspörsmål hava erinringar förekommit mot det i promemorian

framlagda förslaget.

Landshövdingen Levinson har sålunda anmärkt, att det i promemorian

framlagda förslaget icke omfattade sådana av kristidsregleringarna föranledda

expeditioner, som utfärdades av andra myndigheter än kristidsorganen,

exempelvis tillståndsbevis enligt de författningar, som reglerade användningen

av flytande bränslen. Landshövdingen Levinson har emellertid

samtidigt framhållit, att det i fråga om dylika expeditioner uppenbarligen

icke förelåge fullt samma anledning till befrielse från stämpelplikt som beträffande

dem, på vilka förslaget toge sikte.

Bensin- och oljenämnden bär gjort en likartad erinran och därvid anfört:

De expeditioner inom nämndens verksamhetsområde, vilka ur allmänhetens

synpunkt ägde den största betydelsen, utfärdades icke av nämnden utan

av vederbörande länsstyrelse. Nämnden syftade därvid på de tillståndsbevis,

som utfärdades enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 699) örn reglering

av försäljningen av bensin och lättbentyl samt sådan varas användning

för drivande av vissa fordon samt kungörelsen av samma dag (nr

700) om reglering av användningen och försäljningen av motorbrännolja

och fotogen för drivande av vissa fordon. Å dylika tillståndsbevis skulle

enligt 16 § andra stycket i förstnämnda kungörelse och 3 § fjärde stycket i

sistnämnda kungörelse expeditionslösen icke utgå. Ur de synpunkter, som

anfördes i promemorian, vore det befogat att å dylika tillståndsbevis ej heller

utginge stämpelavgift. Vid sådant förhållande borde i förevarande sammanhang

åtgärder vidtagas för åstadkommande av sådan ändring i kungörelserna.

Statens vednämnd har anfört, att stämpel syntes böra utgå å expeditioner,

vilka föranleddes av besvär över eller överklaganden av kristidsmyndighets

eller under densamma lydande organs beslut.

Statens sjöfartsnämnd har ifrågasatt bibehållandet av stämpelplikt beträffande

avskrift, som på begäran tillhandahölles av krisorgan som i promemorian

avsåges.

Jag ansluter mig till den uppfattning, som kommit till uttryck i den inom Departement*- folkhushållningsdepartementet upprättade promemorian. Jag finner det så- chef™.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 130.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

lunda rimligt, att expeditioner, som utgå från de olika kristidsmyndigheterna,

äro stämpelfria. Stämpelfriheten torde böra gälla alla från nämnda myndigheter

utgående expeditioner. Det synes mig sålunda icke motiverat att härvidlag

göra undantag beträffande besvärsärenden eller i fråga örn avskrifter,

som på begäran tillhandahållas åt vederbörande.

De efter promemorians upprättande tillkomna statens informationsstyrelse,

statens krisrevision och statens utrymningskommission torde böra

medtagas vid uppräkningen av de kristidsmyndigheter, för vilkas expeditioner

stämpelplikt icke föreligger. Ehuru statens arbetsmarknadskommission,

statens kreditnämnd och statens prissakkunniga, med hänsyn till de nämnda

organens rådgivande eller utredande karaktär, knappast — i varje fall icke

så länge de bibehållas vid sina nuvarande arbetsuppgifter — torde komma

att utfärda några expeditioner, som enligt gällande bestämmelser böra stämpelbeläggas,

synas jämväl dessa för fullständighetens skull nu böra medtagas.

Vad härefter angår den i ett par remissyttranden väckta frågan om stämpelfrihet

beträffande expeditioner, föranledda av kristidsregleringarna men

utfärdade av annan statsmyndighet än de särskilt inrättade kristidsmyndigheterna,

torde tillräckliga skäl icke föreligga att här stadga generell frihet

från stämpelplikt. Det torde även erbjuda författningstekniska svårigheter

att utforma dylika bestämmelser. Emellertid lärer det icke kunna förnekas,

att i vissa fall billighetsskäl kunna tala för stämpelfrihet beträffande dylika

expeditioner. I detta sammanhang må nämnas, att enligt inhämtade upplysningar

länsstyrelserna förfara olika vid tillämpningen av gällande kungörelser

om reglering av försäljningen av bensin och lättbentyl respektive motorbrännolja

och fotogen, i det att vissa länsstyrelser icke uttaga stämpel å de

jämlikt nämnda kungörelser utfärdade tillståndsbevisen, medan stämpel i

vanlig ordning uttages av andra länsstyrelser. För vinnande av ett ur olika

synpunkter tillfredsställande resultat vill det därför synas lämpligt, att

Kungl. Majit hos riksdagen utverkar bemyndigande att meddela föreskrifter

om stämpelfrihet —- där av billighetsskäl eller eljest så anses befogat — för

expeditioner, som föranledas av de ransonerings- eller regleringsförfattningar,

som Kungl. Majit under rådande krisförhållanden utfärdar.

I detta sammanhang torde även böra uppmärksammas, att under krigstid

den personliga rörelse- och handlingsfriheten även i andra avseenden måste

antagas bliva mycket kringskuren och beroende på tillstånd av olika slag

från myndigheterna. I vissa av de krigförande länderna erfordras sålunda

särskilda tillstånd från militär- eller polismyndigheternas sida för att få vistas

å vissa orter, begagna transportmedel o. s. v. Nyssnämnda bemyndigande

synes böra avse även sådana föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättade förslag

till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften ävensom förordning örn vissa undantag

från ståmpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 a1 i texten