Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1941 i anledning av folkräkningen den 31 december 1940
1940-02-13 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:141, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1941 i anledning av folkräkningen den 31 december 1940
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
1
Nr 141.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
för år 1941 i anledning av folkräkningen
den 31 december 1940; given Stockholms slott den 8
mars 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande
mantalsskrivningen för år 1941 i anledning av folkräkningen den 31
december 1940.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 141.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskriv''
ningen för år 1941 i anledning av folkräkningen den 31
december 1949.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Det i § 4 mom. 5 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning
lämnade medgivandet för allmoge och mindre skrivkunniga på landsbygden
att antingen själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen
meddela sina uppgifter skall icke äga tillämpning vid mantalsskrivningen
för år 1941.
2 §•
Uppgift till mantalsskrivning skall av en var uppgiftspliktig avgivas enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.
Vederbörande kommunala styrelser skola föranstalta örn att uppgiftsblanketter
till erforderligt antal hållas tillgängliga på sådant sätt, att de lätt
kunna anskaffas av de uppgiftspliktiga. Kommun äger att mot bestridande
av tryckningskostnaderna hos statistiska centralbyrån rekvirera blanketter.
Sådan rekvisition skall vara centralbyrån tillhanda senast den 1 juli 1940.
3 g.
Uppgifterna för de å samma fastighet boende eller eljest där uppgiftspliktiga
skola i städer, köpingar och municipalsamhällen insamlas av fastighetsägaren
eller den hans egendom brukar eller förestår, vilken det jämväl åligger
att tillse, att uppgifter avlämnas för samtliga uppgiftspliktiga, samt att,
därest uppgift uppenbarligen är oriktig eller ofullständig, föranstalta om dess
rättande eller fullständigande.
4 §■
Uppgifterna skola i städer, köpingar och municipalsamhällen av fastighetsägaren
eller den hans egendom brukar eller förestår samt å andra orter genom
den uppgiftspliktiges försorg avlämnas till vederbörande kommunalombud
eller till granskningsnämnd, som omförmäles i 7 §, senast åtta dagar
före för-skrivning (husförhör), varom stadgas i § 34 förordningen den 3
december 1915 angående kyrkoböckers förande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
3
Försummar någon att fullgöra vad honom enligt denna paragraf åligger,
vare påföljd, som i § 35 mom. 1 sistnämnda förordning sägs; dock skall vad
där stadgas angående befogenhet för pastor i stället avse granskningsnämnd.
5 §•
Det åligger pastor att minst fjorton dagar före för-skrivning (husförhör)
kungöra tid och plats för förrättningen.
6 §•
Länsstyrelsen skall för varje kommun fastställa antalet av de i § 7
mom. 1 mantalsskrivningsförordningen omförmälda kommunalombuden under
iakttagande av att minst ett ombud bör finnas för varje påbörjat 500-tal
av kommunens invånarantal, därest icke länsstyrelsen på grund av särskilda
omständigheter anser antalet böra bestämmas efter annan grund. I intet
fall må dock ombudens antal för någon kommun understiga två.
Innan val av ombud sker, skall, därest icke med hänsyn till kommunens
invånarantal distriktsindelning anses obehövlig, den väljande myndigheten
hava beslutat örn kommunens indelande i folkräkningsdistrikt. Distrikten
skola till antal och omfattning så bestämmas, att det arbete, som jämlikt
8 § åvilar granskningsnämnd, kan bedrivas på ändamålsenligt sätt. Där så
kan ske utan att nämnda syfte eftersättes, bör vid indelningen hänsyn jämväl
tagas till att distrikten komma att utgöra lämpliga arbetsområden för
verkställandet av sådana åtgärder, som kunna ankomma på vederbörande
kristidsnämnd att vidtaga i samband med utdelning av ransoneringskort,
insamling av uppgifter rörande befolkningen m. m. Över förslag till distriktsindelning
må pastor och kristidsnämnd beredas tillfälle yttra sig.
Pastor i en var till kommunen hörande församling skall i god tid före
valet avgiva förslag å personer, lämpliga att utses till ombud.
Valet av ombud skall hava ägt rum före den 1 oktober 1940.
Förslag, som avses i § 2 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen, skola
avgivas före den 15 augusti 1940, och däri omförmäld kungörelse skall, under
iakttagande av vad i nämnda författningsrum därom i övrigt stadgas,
före den 15 september 1940 uppläsas i kyrkan.
7 §•
Inom varje kommun skall bildas en granskningsnämnd, som har till uppgift
att biträda vid upprättandet och insamlingen av uppgifterna till mantalsskrivningen
samt att svara för att erforderlig granskning och rättelse av uppgifterna
kommer till stånd.
Ledamöter i granskningsnämnd skola vara pastor i en var till kommunen
börande församling eller av honom utsedd annan prästman i församlingen,
mantalsskrivningsförrättaren eller ett av honom utsett ombud samt
kommunalombuden. Den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt,
utser pastor eller annan ledamot i nämnden, vilken äger förtrogenhet
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
med kyrklig eller civil folkbokföring, att såsom ordförande kalla till sammanträde
och leda nämndens arbete.
Granskningsnämnd äger uppdraga åt särskilda ledamöter att inom kommunen
i dess helhet eller inom visst folkräkningsdistrikt fullgöra sådant
nämnden åvilande arbete, som icke kräver gemensam handläggning.
Statistiska centralbyrån utfärdar instruktion för granskningsnämnd med
närmare anvisningar angående nämndens arbetsuppgifter.
Mantalsskrivningsförrättare har att tillhandagå nämnden med råd och
anvisningar samt äger, även om han icke själv är ledamot av nämnden,
rätt att deltaga i nämndens sammanträden.
8 §•
Granskningsnämnd åligger särskilt:
att biträda med distribution av uppgiftsblanketter samt tillse, att uppgifterna
avgivas å föreskrivet formulär;
att såvitt möjligt föranstalta därom, att skrivhjälpsexpeditioner (insamlingsställen)
till erforderligt antal anordnas inom kommunen, att å tider, som
på lämpligt sätt kungjorts, tillhandagå allmänheten vid uppgiftspliktens fullgörande
samt att även eljest biträda vid formulärens ifyllande och underlätta
insamlingen av uppgifterna;
att genom noggrann granskning av de avgivna uppgifterna och jämförelse
med annat tillgängligt uppgiftsmaterial, bland annat församlingsboken, varur
pastor tillhandahåller nämnden för sådant ändamål erforderliga upplysningar,
verkställa en översyn av folkbokföringsuppgifterna;
att, därest vid granskningen felaktigheter och ofullständigheter i uppgifterna
påträffas, föranstalta om erforderlig rättelse och komplettering;
att med de uppgifter, varöver nämnden förfogar, tillhandagå pastor vid
fullgörandet av honom åvilande skyldighet att rätta och komplettera församlingsboken;
samt
att efter avslutat arbete och senast vid mantalsskrivningen överlämna mantalsuppgifterna
till mantalsskrivningsförrättaren.
9 §•
Den, som inflyttar till en kommun efter det uppgift till mantalsskrivning
jämlikt 4 § skolat avlämnas men före utgången av år 1940, skall till pastor
samtidigt med flyttningsbetyget avlämna sådan uppgift. Det ankommer på
pastor att tillse, att sålunda avlämnad uppgift är fullständig och riktig, samt
att därefter överlämna uppgifen till mantalsskrivningsförrättaren.
10 §.
Mantalsskrivningsförrättaren skall, så snart omständigheterna medgiva och
senast den 9 februari 1941 eller den senare dag, till vilken länsstyrelsen jämlikt
§ 11 mantalsskrivningsförordningen medgivit anstånd med mantalslängdens
avlämnande, överlämna samtliga honom tillhandakomna mantalsupp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
5
gifter till pastor. Pastor har att med manlalsuppgifterna förfara på sätt statistiska
centralbyrån meddelar i särskilda anvisningar till pastorsämbetena
angående folkräkningen samt att, efter avslutat arbete, översända mantalsuppgifterna
till mantalsskrivningsförrättaren.
11 §.
Skulle beträffande viss kommun eller del därav avvikelse från stadgandena
i denna förordning i något avseende befinnas påkallad, äger länsstyrelsen
efter statistika centralbyråns hörande meddela de särskilda föreskrifter,
som kunna finnas erforderliga.
12 §.
För städerna Stockholm och Göteborg gäller vad särskilt varder av Kungl.
Maj:t stadgat.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
19W.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om särskilda
bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1941 och anför därvid
följande:
Såsom framgår av statsverkspropositionen till årets riksdag (sjunde huvudtiteln,
punkten 11) är en allmän folkräkning — 1940 års allmänna folkräkning
— avsedd att verkställas med utgångspunkt från förhållandena vid slutet
av år 1940. För ändamålet har Kungl. Maj:t under punkterna 11 och 13
av sjunde huvudtiteln av riksdagen äskat särskilda anslag för budgetåret
1940/41.
I den skrivelse av den 22 november 1939, vari statistiska centralbyrån
framlade förslag om anslag till folkräkningen, anförde centralbyrån, att för
genomförandet av folkräkningsplanen särskilda föreskrifter komme att behövas
beträffande mantalsskrivningen för år 1941, varjämte ämbetsverket anmälde
sin avsikt att senare till Kungl. Maj:t inkomma med framställning
därom.
Med skrivelse den 13 februari 1940 har nu statistiska centralbyrån överlämnat
förslag till förordning angående särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
för år 1941 med anledning av folkräkningen den 31 december
1940. Förslaget bär utformats efter samråd med fem sakkunniga, som centralbyrån
jämlikt särskilt bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallat för att
inom ämbetsverket biträda vid uppgörandet av planen för folkräkningen.
Skrivelsen och författningsförslaget torde få fogas som bilaga vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Innan jag redogör för de av statistiska centralbyrån föreslagna särbestämmelserna
torde jag få erinra örn vissa för mantalsskrivningen i allmänhet gällande
stadganden.
Bortsett från Stockholm och Göteborg, för vilka städer särskilda bestämmelser
äro meddelade, gäller härutinnan förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrivning. Enligt denna förordning skall mantalsskrivning,
gällande för det nästkommande kalenderåret, årligen mellan den 15 november
och årets slut förrättas särskilt för varje stad och landskommun eller, där
sådan kommun tillhör flera fögderier, varje fögderidel av kommunen. För
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
7
rättningsman är å landet och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivare!!
eller av länsstyrelsen särskilt förordnad mantalsskrivningsförrättare. På
framställning av stad, där magistrat ej finnes, äger dock Konungen förordna,
att mantalsskrivningen i staden skall förrättas av kommunalborgmästaren eller
under dennes tillsyn av särskild tjänsteman. I stad, där magistrat finnes,
verkställes mantalsskrivningen under magistratens tillsyn av den tjänsteman,
vilken debiteringen av kronoutskylderna åligger eller till vars befattning förrättningen
enligt särskilt meddelade föreskrifter hör.
Vid mantalsskrivningen skola tillstädesvara pastor eller, örn han har förfall,
någon av honom förordnad lämplig person, helst annan inom församlingen
tjänstgörande präst, vederbörande stadsfiskal eller fjärdingsman samt
kommunalombud till det antal, som för vinnande av tillförlitliga uppgifter
vid förrättningen erfordras och av länsstyrelsen bestämmes. Kommunalombuden
utses av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Dessutom
äger envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, att för bevakande
därav vara närvarande. Pastor eller hans ombud skall vid förrättningen
tillhandahålla församlingsboken, i vilken alla sedan sista mantalsskrivningen
timade förändringar skola, såvitt på pastor ankommit, hava blivit
fullständigt införda.
Envar, som ej hos annan mantalsskrives, skall vid mantalsskrivningen avlämna
uppgift enligt fastställt formulär rörande sig själv och dem, som höra
till hans hushåll eller av annan anledning skola mantalsskrivas hos honom.
Uppgifterna för personer, som bo inom samma gård i stad eller köping, skola
insamlas och avlämnas av gårdens ägare eller den hans ställe företräder. På
landsbygden äga allmoge och mindre skrivkunniga antingen själva eller genom
annan uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter.
Mantalslängden jämte tillhörande bilagor samt det vid förrättningen förda
protokollet skola senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrättaren överlämnas
till pastor. Länsstyrelsen kan medgiva anstånd med mantalslängden
avlämnande, där det på grund av mantalsskrivningens vidlyftighet prövas nödigt,
dock icke längre än till den 23 februari. Det åligger pastor att med församlingsboken
jämföra mantalslängden samt att upptaga vid granskningen
förekommande anmärkningar å förteckning, som bifogas mantalslängden,
varefter längden med tillhörande handlingar skall inom tio dagar efter det
densamma avlämnats till pastor av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren.
Sedan i anledning av pastors anmärkningar vederbörliga rättelser
och tillägg gjorts i mantalslängden, skall längden anses justerad.
I detta sammanhang bör även erinras örn vissa bestämmelser i förordningen
den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande. Enligt § 34
nämnda förordning skall församlingsboken av pastor årligen, på landsbygden
efter den 1 november och i stad efter den 8 oktober, särskilt för mantalsskrivningen
rättas oell kompletteras vid husförhör eller för-skrivningar.
För detta ändamål åligger det varje fastighetsägare eller den
hans egendom brukar eller förestår att för upplysningars meddelande, efter
därom av pastor gjord passning, vid husförhör eller för-skrivning själv
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
vara tillstädes eller ock, i händelse av förfall, låta ingiva förteckning, utvisande
de i hans hus eller på hans ägor boende personers namn, födelseår
och födelsedag samt befattning. Försummas nämnda åliggande, äger enligt
§ 35 mom. 1 pastor avfordra den försumlige erforderlig uppgift genom vederbörande
krono- eller stadsbetjänt, varvid den försumlige har att gälda
viss ersättning för infordrandet. I nu berörda avseende gäller förordningen
icke beträffande Stockholm och Göteborg.
Det av statistiska centralbyrån framlagda författningsförslaget överensstämmer
till sina huvuddrag med de särbestämmelser rörande mantalsskrivningen,
som på sin tid utfärdades i anledning av 1920 och 1930 års folkräkningar.
De i viss mån ändrade grunder, efter vilka yrkesstatistiken kommer
att uppläggas och insamlingsarbetet att organiseras vid 1940 års folkräkning,
jämte andra skäl lia dock nödvändiggjort, att bestämmelserna i åtskilliga
avseenden måst utformas på annat sätt än tidigare.
I likhet med vad som gällde vid såväl 1920 som 1930 års folkräkning föreslås
nu, att medgivandet för allmoge och mindre skrivkunniga på landsbygden
att muntligen meddela sina uppgifter icke skall äga tillämpning vid mantalsskrivningen
för år 1941. Uppgifterna äro avsedda att avgivas enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t. Vederbörande kommunala styrelser
skola föranstalta om att uppgiftsblanketter hållas tillgängliga på sådant
sätt, att de lätt kunna anskaffas av de uppgiftspliktiga. Kommun, som
så önskar, skall äga att mot bestridande av tryckningskostnaderna rekvirera
blanketter hos statistiska centralbyrån. I städer, köpingar och municipalsamhällen
skola uppgifterna insamlas av fastighetsägarna, som skola tillse,
att uppgifter avlämnas för samtliga uppgiftspliktiga, samt föranstalta om rättelse
eller fullständigande av uppgifter, som uppenbarligen äro oriktiga eller
ofullständiga. Uppgifterna skola å nyssnämnda orter av fastighetsägaren
och annorstädes genom den uppgiftspliktiges försorg avlämnas till vederbörande
kommunalombud eller till en särskild granskningsnämnd, som föreslås
inrättad inom varje kommun i syfte att skapa fastare form och bättre
planmässighet åt granskningsarbetet än vad den hittillsvarande anordningen
med var för sig arbetande kommunalombud förmått giva. Granskningsnämnden
skall bestå av pastor, ett av mantalsskrivningsförrättaren utsett ombud
ävensom kommunalombuden och skall lia till huvudsaklig uppgift att biträda
vid upprättandet och insamlingen av uppgifterna till mantalsskrivningen
samt att svara för att erforderlig granskning och rättelse av uppgifterna
kommer till stånd. Nämnden skall kunna uppdraga åt särskilda ledamöter
att inom kommunen i dess helhet eller inom visst folkräkningsdistrikt
fullgöra sådant nämnden åvilande arbete, som icke kräver gemensam handläggning.
Instruktion för granskningsnämnd skall meddelas av statistiska
centralbyrån. I fråga örn antalet kommunalombud föreslås, att som regel
minst ett ombud utses för varje påbörjat 500-tal av kommunens invånarantal,
dock att minst två ombud alltid skola finnas för varje kommun. Kommun
skall indelas i folkräkningsdistrikt, såvida icke sådan indelning med
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
9
hänsyn till kommunens invånarantal anses obehövlig. Distriktsindelningen
skall i första hand bestämmas under hänsynstagande till att granskningsnämndens
arbete må kunna bedrivas på ändamålsenligt sätt. Där så kan ske utan
att detta syfte eftersättes, må vid indelningen hänsyn jämväl tagas till att
distrikten komma att utgöra lämpliga arbetsområden för verkställandet av
sådana åtgärder, som kunna ankomma på vederbörande kristidsnämnd att
vidtaga i samband med utdelning av ransoneringskort, insamling av uppgifter
rörande befolkningen m. m. Mantalsuppgifterna skola icke såsom vid
tidigare folkräkningar insändas lill statistiska centralbyrån, utan den uppgift
om yrket, som för folkräkningen är erforderlig att hämta ur dessa uppgifter,
skall av pastor inarbetas i primärmaterialet för folkräkningen, d. v. s.
församlingsboksutdragen. Närmare anvisningar örn hur detta skall ske förutsättas
skola meddelas av statistiska centralbyrån.
De föreslagna bestämmelserna avses skola i tillämpliga delar gälla även
för Stockholm och Göteborg. För den händelse undantag från bestämmelserna
skulle befinnas påkallade beträffande viss kommun eller del därav,
föreslås att vederbörande länsstyrelse efter statistiska centralbyråns hörande
skall äga meddela erforderliga föreskrifter i sådant avseende.
Beträffande den närmare motiveringen för förslaget torde jag få hänvisa
till statistiska centralbyråns skrivelse.
Över statistiska centralbyråns framställning lia, efter remiss, utlåtanden
avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Västmanlands och Norrbottens län, Sveriges häradsskrivarförening, föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska stadsförbundet ävensom Allmänna svenska prästföreningen.
Kammarrätten, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Västmanlands och
Norrbottens län, Sveriges häradsskrivarförening samt föreningen Sveriges
städers kronouppbördstjänstemän ha icke haft något att erinra mot de föreslagna
bestämmelserna.
Även i de övriga utlåtandena har förslaget i stort sett lämnats utan erinran,
och anmärkningar lia framställts endast beträffande vissa detaljfrågor.
Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter, huruvida icke erforderliga
uppgiftsblanketter böra genom det allmännas försorg tillhandahållas
kostnadsfritt. Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet
och Allmänna svenska präst föreningen anse kostnaden för blanketterna böra
bestridas av statsmedel. Det förstnämnda förbundet anför härom bland annat
följande:
Redan den omständigheten, alt mantalsuppgifterna i nu förevarande sammanhang
i motsats lill vad eljest vore fallet obligatoriskt skulle avgivas
skriftligen i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär, borde egentligen
medföra, att statsverket åtoge sig tryckningskostnaderna för blanketterna.
Det vore ofrånkomligt att, såsom av centralbyrån framhållits, avgiftsfria
blanketter inverkade på villigheten att lämna uppgifter och samtidigt
innebure en viss garanti för att det fastställda formuläret komme till an
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
vändning. Med den föreslagna anordningen syntes förhållandet i stor utsträckning
bliva det att kommunerna nödgades själva, för åstadkommande
av ett någotsånär gott resultat av folkbokföring och folkräkning, svara för
de med blanketternas anskaffande förenade kostnaderna. För tillgodoseendet
av ett icke kommunalt ändamål komme således kommunerna att i viss
omfattning få påtaga sig utgifter, som egentligen borde bestridas av statsmedel.
Därest man emellertid beträffande ifrågavarande kostnader komme
att genomföra den nu föreslagna ordningen, finge det anses nödvändigt, att
sådana åtgärder vidtoges beträffande tryckning och distribution av blanketterna,
att kostnaderna för desamma kunde hållas så låga som möjligt. Med
hänsyn därtill vöre det lämpligast, att tryckningen och distributionen till
kommunerna ombesörjdes centralt, helst genom ett enda företags försorg, i
likhet med vad fallet vore exempelvis beträffande vissa formulär för de allmänna
valen.
Statskontoret uttalar däremot, att ämbetsverket för sin del ansåge anledning
saknas för statsverket att — såsom skedde vid 1920 och 1930 års folkräkningar
— gälda ifrågavarande tryckningskostnader. Frågan, huruvida
dessa kostnader skulle bestridas av de uppgiftsskyldiga eller örn kommunerna
borde avgiftsfritt tillhandahålla blanketterna, hade av statistiska centralbyrån
lämnats öppen, och statskontoret ansåge sig icke böra göra något
uttalande i detta hänseende. Det syntes dock icke uteslutet, att vissa fördelar
ur såväl folkbokförings- som folkräkningssynpunkt skulle vara att
vinna, örn en dylik avgiftsfrihet förelåge.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida icke skyldighet borde
föreskrivas för kommun att rekvirera blanketter hos statistiska centralbyrån.
Därigenom skulle blanketterna .sannolikt kunna tillhandahållas de uppgiftspliktiga
för billigare pris, varjämte risken för att felaktiga formulär eller
olämplig papperskvalitet komme till användning skulle helt undvikas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att den i § 3 föreslagna
skyldigheten för fastighetsägare att rätta och komplettera avlämnade
uppgifter i ömtåliga fall kan verka irriterande för uppgiftslämnaren,
och föreslår därför, att bestämmelsen härom uteslutes.
Beträffande § 4 andra stycket anser Allmänna svenska prästföreningen,
att där avsedd befogenhet att infordra felande uppgift bör tillkomma mantalsskrivningsförrättaren
eller dennes ombud i granskningsnämnden. Förslaget
att överlämna denna befogenhet åt granskningsnämnden skulle ofta
leda till att pastor i egenskap av nämndens ordförande bleve nödgad fullgöra
den åsyftade anmälningsplikten, vilken tedde sig som en för prästerskapet
olämplig fiskalisk uppgift.
Vad angår de föreslagna granskningsnämnderna uttalar länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län viss tvekan rörande nödvändigheten av att tillskapa
en särskild nämndinstitution och ifrågasätter, huruvida icke de
granskningsuppgifter, som skulle vila på nämnden, direkt kunde åläggas
vederbörande kommunalombud under pastors överinseende. Länsstyrelsen
undersaker, att den egentliga folkbokföringen i princip åvilade prästerskapet.
Skyldigheten att revidera kyrkboböckerna och ansvaret för dessas
riktighet borde icke delas med annan myndighet. I den mån pastor icke
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
11
kunde medhinna sina åligganden beträffande kyrkobokföringen, borde erforderlig
biträdespersonal ställas till hans disposition, men frågan borde
icke lösas genom inrättande av en tung nämndinstitution med oklara arbetsuppgifter.
Skulle granskningsnämnden likväl anses böra komma till
stånd, ville länsstyrelsen i varje fall ifrågasätta, huruvida icke föreskriften
örn att mantalsskrivningsförrättaren skulle vara representerad nied ett ombud
borde utgå, detta framför allt nied hänsyn till svårigheten att bereda
sådan representant gottgörelse för hans arbete. Det syntes tillfyllest med
föreskrift örn att mantalsskrivningsförrättaren skulle äga rätt att deltaga
i nämndens överläggningar och beslut.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att mantalsskrivningens effektivitet
skulle väsentligt höjas, därest skyldighet stadgades för mantalsskrivningsförrättaren
att personligen deltaga i åtminstone något sammanträde med
granskningsnämnden.
Svenska stadsförbundet framhåller, att inrättandet av granskningsnämnder,
vilkas arbete icke skulle ersättas av staten, innebure en övervältring
av utgifter från staten på kommunerna. Förbundet säger sig dock icke vilja
göra gällande, att olägenheterna ur stadskommunernas synpunkt skulle vara
så stora, att man för deras skull från städernas sida hade anledning att
helt motsätta sig åtgärder, som dock skulle medverka till en i det allmännas
intresse önskvärd reducering av folkräkningsarbetet.
Allmänna svenska prästföreningen påpekar det ökade arbete, som genom
granskningsnämndernas inrättande kommer att krävas av prästerskapet.
Särskilt i de fall, då pastor vore ensam tjänstgörande präst i mer än
en församling och då pastor utsåges till ordförande i nämnden, syntes
nämndens arbetsuppgifter i mycket stor utsträckning komma att vila på
pastor. Det vore därför ett berättigat önskemål, att skrivhjälp eller expeditionsbiträde
ställdes till förfogande för granskningsnämnden och dess
oi''dförande, åtminstone i de kommuner, där nämndens arbete vore särskilt
betungande och där pastor på grund av omständigheterna nödgades fungera
som ordförande. Att nämnden skulle kunna åstadkomma en sådan revision
av folkbokföringsuppgifterna, som förslaget syntes avse, ansåge föreningen
föga sannolikt. I vissa frågor, t. ex. beträffande personers vistelseort, kunde
nämnden nog vara till gagn och lämna vägledande anvisningar till rättelse
i församlingsboken. En stor del av de fall, där mantalsuppgifterna
och församlingsboken vore olika, gällde säkerligen vederbörandes rent personliga
förhållanden, och dessa vöre ofta av den art, att de måste inrymmas
i bestämmelsen i Kl § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar. Detta vore av synnerlig vikt
för pastor att besinna, även då han vore ledamot i granskningsnämnden
och då han hade alt tillhandahålla dessa upplysningar ur församlingsboken.
Revisioner av dylika folkbokföringsuppgifter borde och kunde enligt
föreningens förmenande icke överlämnas åt någon granskningsnämnd,
utan ankomme detta på pastor allena att verkställa.
Beträffande § 11 i förslaget anmärker prästföreningen, att det kunde be
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departements
chefen.
reda svårigheter att avgöra, vilka delar av förordningen som skulle gälla
för de i paragrafen angivna städerna. Det syntes bättre, att särskilda förordningar
utfärdades för dessa städer.
Överståthållarämbetet åberopar en av mantalsintendenten i Stockholm
avgiven promemoria, däri framhålles, att tillsättande av granskningsnämnder
och andra avvikelser från de för Stockholm nu gällande bestämmelserna
rörande granskning och insamling av mantalsuppgifterna icke syntes påkallade.
Särskild författning beträffande Stockholm anses enligt promemorian
även obehövlig, enär med formuleringen i § 11 avsetts att tillgodose behovet
av jämkningar för stadens del.
Såsom statistiska centralbyrån framhållit, erfordras i anledning av den
stundande folkräkningen särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
för år 1941. Såsom viktiga förutsättningar för folkräkningens genomförande
enligt den uppgjorda planen ha särskilt angivits en utsträckning av
skyldigheten att avlämna skriftliga mantalsuppgifter samt en utbyggnad av
den nuvarande kommunalombudsinstitutionen. Med sistnämnda anordning
åsyftas icke blott att förläna folkräkningens yrkesstatistik största möjliga tillförlitlighet
utan även att tillgodose behovet av en allmän översyn av folkbokföringsuppgifterna.
1 flertalet yttranden har det av statistiska centralbyrån upprättade författningsförslaget
icke blivit föremål för några mera väsentliga anmärkningar,
och för egen del kan jag också i stort sett biträda detsamma.
Vad angår kostnaden för tryckning av mantalsblanketter, har jag redan
i samband med behandlingen i statsverkspropositionen av frågan om anslag
till folkräkningen såsom min mening uttalat, att anledning saknas för statsverket
att, såsom skedde vid 1920 och 1930 års folkräkningar, bestrida denna
kostnad. Enligt gällande bestämmelser är staten lika litet som kommunerna
pliktig att kostnadsfritt tillhandahålla mantalsblanketter, och den
omständigheten, att uppgiftsskyldigheten nu i viss mån utsträckes, synes
icke innefatta tillräckliga skäl till ändring härutinnan. Oavsett om kommunerna
åtaga sig kostnaden för blanketterna eller ej, synes det emellertid
önskvärt, att kommunerna i största möjliga utsträckning tillgodose blankettbehovet
genom rekvisition hos statistiska centralbyrån, enär kostnaderna
därigenom kunna nedbringas och felaktigheter eller olikheter i blanketterna
undvikas.
Ett med § 3 i förslaget likalydande stadgande örn skyldighet för fastighetsägare
att i vissa fall rätta eller fullständiga avlämnad uppgift fanns intaget
i 1930 års förordning. Då bestämmelsen ur här anlagda synpunkter
har ett visst värde och veterligen icke givit upphov till några beaktansvärda
olägenheter, synes det i ett av yttrandena framförda önskemålet att bestämmelsen
uteslutes icke böra tillmötesgås.
Vad Allmänna svenska prästföreningen anfört i fråga örn befogenheten
att infordra felande uppgifter synes icke heller utgöra tillräckligt motiv
för frångående av förslaget i denna del.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
13
Inrättandet av särskilda granskningsnämnder förutsätter en icke ringa
medverkan från kommunernas sida. Särskilt i stora kommuner kan nämndernas
arbete väntas bliva tidsödande och taga många personer i anspråk.
Även för prästerskapet kommer den nya anordningen att medföra arbetskrävande
uppgifter. Då ersättning av statsmedel icke är avsedd att utgå i
vidare mån än att kyrkobokförarna komma att erhålla viss gottgörelse för
arbetet med utskrivningen av församlingsboksutdragen, torde det icke kunna
undvikas, att kommunerna i en del fall nödgas påtaga sig utgifter för
här avsedda ändamål. Nu antydda olägenheter torde emellertid icke böra
tillmätas avgörande betydelse, i all synnerhet som ett av förslagets huvudsyften,
nämligen revisionen av folkbokföringsuppgifterna, framstår icke
minst såsom ett kommunalt intresse. I anslutning till vad som anförts i
ett par av yttrandena bör i detta sammanhang till förebyggande av missförstånd
betonas, att med förslaget självfallet icke avses någon ändring i
pastors skyldighet att ensam svara för kyrkoböckernas förande utan att
granskningsnämndens uppgift i vad angår folkbokföringen skall vara inskränkt
till att tillhandagå pastor med erforderliga upplysningar för kyrkobokföringen.
I fråga om granskningsnämndens sammansättning synes sådan ändring
böra vidtagas, att mantalsskrivningsförrättare som så önskar må kunna, i
stället för att utse ombud, själv ingå såsom ledamot av nämnden.
Såsom framhållits i ett av yttrandena kan avfattningen av § 11 i förslaget
föranleda vissa tolkningssvårigheter. Med hänsyn härtill och då mantalsskrivningsförfarandet
i Stockholm och Göteborg i väsentliga delar skiljer
sig från vad som gäller för riket i övrigt, torde det vara lämpligast, att för
dessa städer erforderliga förskrifter meddelas särskilt av Kungl. Majit. I
samband med härav betingad jämkning torde § 11 böra byta plats med § 12.
Utöver vad förut anförts har jag ansett förslaget böra undergå vissa formella
jämkningar, för vilka särskild motivering icke torde vara påkallad.
Därjämte ha vissa bestämmelser i § 8, som handlar om granskningsnämnds
åligganden, fått utgå, enär de ansetts böra ha sin plats i den instruktion för
nämnderna, som statistiska centralbyrån enligt förslaget skall utfärda.
Föredraganden hemställer härefter, att upprättat förslag till förordning
med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 19il i anledning
av folkräkningen den 31 december 19A0 måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
Bilaga.
Till KONUNGEN.
I sin skrivelse till Konungen den 22 november 1939 angående 1940 års
folkräkning framhöll statistiska centralbyrån, att för genomförandet av folkräkningsplanen
särskilda föreskrifter skulle komma att bliva behövliga beträffande
1941 års mantalsskrivning samt anmälde samtidigt sin avsikt att
senare inkomma med särskild framställning härom, därvid inbegripet särbestämmelser
för de största städerna. Innebörden av de särskilda föreskrifterna
berördes icke i skrivelsen i annan mån, än att en utsträckning av skyldigheten
att avlämna skriftliga mantalsuppgifter och en utbyggnad av mantalsskrivningens
konnnunalombudsinstitution angåvos såsom viktiga förutsättningar.
I samband med kostnadsberäkningarna anförde centralbyrån de
skäl, som enligt dess förmenande talade för att folkräkningens utgiftsstat
icke påfördes några kostnader för vare sig den lokala granskningen av mantalsuppgifterna
eller tryckningen av blanketterna till dessa.
Sedan i årets statsverksproposition förslag framlagts om anordnande av
en folkräkning i överensstämmelse med den av centralbyrån uppgjorda planen,
får ämbetsverket härmed för prövning och vidare åtgärd överlämna förslag
till särskilda bestämmelser angående 1941 års mantalsskrivning. Förslaget
har utformats efter samråd med landskamreraren A. G. A. Wigert,
Stockholm, förste kanslisekreteraren E. K. F. Badirendtz, Stockholm, mantalsintendenten
G. N. Kollberg, Stockholm, kontraktsprosten P. D. G. Bergfors,
Gideå samt kontraktsprosten K. R. Garde, Södertälje. I avseende på
formuläret till mantalsuppgift har centralbyrån för avsikt, att efter avslutat
arbete med yrkesstatistikens uppläggning återkomma i denna angelägenhet.
I samband härmed tillåter sig centralbyrån erinra örn, att i anledning av
1920 och 1930 års folkräkningar särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
utfärdades, sedan propositioner härom avlåtits vid 1920 och
1930 års riksdagar (resp. nr 306 och nr 209). Bestämmelserna återfinnas i
Sv. förf.-sami. nr 630—633 för år 1920 och nr 171 samt nr 347—349 år 1930.
I sina huvuddrag bygga de här framlagda förslagen på samma förutsättningar
som då, d. v. s. dels en utsträckning av skyldigheten att avlämna skriftliga
mantalsuppgifter, dels ett utnyttjande av kommunalombudsinstitutionen.
De i viss mån ändrade grunder, efter vilka dels yrkesstatistiken vid 1940
års folkräkning kommer att uppläggas, dels insamlingsarbetet att organiseras,
jämte andra skäl ha likväl nödvändiggjort, att i åtskilliga stycken bestämmelserna
måst utformas på annat sätt än tidigare.
Under hänvisning till den redogörelse, centralbyrån i sin skrivelse angående
folkräkningen lämnat rörande primärmaterialets insamling och bearbetning,
anser sig ämbetsverket böra .särskilt framhålla följande beträffande de nya
förutsättningarna och de omständigheter i övrigt, som motivera de föreslagna
åtgärderna.
Folkräkningens yrkesstatistik har vid de senaste folkräkningarna kunnat
tillgodogöra sig de uppgifter om yrke och förvärvskällor som ingått i det till
centralbyrån insända självdeklarationsmaterialet, men är vid 1940 års folkräkning
nästan uteslutande hänvisad till att bygga på de uppgifter örn yrket,
som allmänheten meddelar å mantalsblanketterna. Härigenom blir det nödvändigt
att låta den skyldighet att avlämna skriftliga mantalsuppgifter, från
15
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
vilken allmoge oell mindre skrivkunniga å landsbygden jämlikt 4 § 5 morn.
mantalsskrivningsförordningen äro befriade, få generell giltighet. Icke mindre
betydelsefull! är, när möjligheten till kontroll av yrkesuppgifterna genom
deklarationsmaterialet bortfallit, att ett effektivt organ tillskapas för att ombesörja
den lokala granskningen av de avlämnade uppgifterna. Bästa sättet
härför har befunnits vara, att mantalsskrivningens kommunalombudsinstituj1011
„så om^il(las, att en enhetlig ledning med ansvar för uppgiften kommer
till stand, vai igenom mera planmässighet och ett bättre övervakande av
granskningsarbetet bör kunna astadkommas. — En ändring i insamlingsarbetets
organisation är, att mantalsuppgifterna denna gång enligt förslaget
icke skola insändas till statistiska centralbyrån, utan att den uppgift, som
lör folkräkningen är erforderlig att hämta från mantalsuppgifterna, nämligen
om yrket, av prästerskapet skall inarbetas i primärmaterialet till folkräkningen
(löisamlingsboksutdragen). Denna omläggning nödvändiggör en
ändring i de lörutvarande bestämmelserna.
Särskilda skäl tala emellertid enligt centralbyråns förmenande för att de
nya bestämmelserna utformas från vidare synpunkter än enbart dem, som
gälla folkräkningens yrkesstatistik. Båda de föreslagna åtgärderna — utsträckningen
av skyldigheten att avlämna skriftliga mantalsuppgifter och utbyggnaden
av kommunalombudsinstitutionen — utgöra också viktiga förutsättningar
för förverkligandet av en förbättrad folkbokföring. När så är
fallet, synes tillfället böra begagnas för att i den utsträckning, omständigheterna
medgiva, söka tillgodose även detta syfte, låt vara att det här är fråga
endast örn ett enstaka år. Frånsett önskemålet att det från kyrkoböckerna
hamtade befolkningsstatistiska primärmaterialet, oavsett vilka uppgifter det
avser, göres så tillförlitligt som möjligt, kan det från allmän folkbokföringssynpunkt
anses vara ett alltmera aktuellt krav, att mantalsskrivningen och
i samband med denna företagna förrättningar, såsom för-skrivningar m m
i verkligheten åstadkomma den grundliga revision av folkbokföringsuppgifterna,
som mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsförordningarna avse. 1
sitt betänkande angående folkbokföringen (del II, sid. 295 ff.) anför 1936
ars uppbördskommitté såsom exempel på det nuvarande systemets brister
bl. a., att avlämnandet av skriftliga mantalsuppgifter å landsbvgden är inskränkt
till ett minimum (en knapp åttondel av fögderiernas hela folkmängd),
samtidigt som muntliga uppgifter som regel utebliva, att i flertalet
landskommuner aven skrivkunniga underlåta att avlämna skriftliga uppgif^r’.
alt skyldigheten för ägare eller brukare av fast egendom att vid husförhör
eller for-sknvning vara tillstädes och lämna uppgifter å inom fastigheten
boende personer i stor utsträckning eftersattes, att pastor vid förskrivningen
ofta nog icke äger tillgång till mantalsuppgifterna, där sådana
avgivits, samt att kommunalombudens medverkan vid mantalsskrivningen
enligt författningen är begränsad till själva sammanträdena.
Under hänsynstagande till dessa förhållanden lia de i författningsförslagen
meddelade föreskrifterna främst tagit sikte på att tillgodose behovet av
en allman översyn av folkbokföringsuppgifterna, däri då, utan att ett särstedt
omnämnande synes vara erforderligt, granskningen av yrkesuppgifterna
aibega pess. Del bär synts centralbyrån lämpligast att låta de åtgärder sorn
avse yrkesmaterialets granskning och vidare behandling, få sitt utformande
i de instruktioner och anvisningar, som centralbyrån i enlighet med de ifrågasattaforesknl
terna skall meddela de lokala granskningsnämnderna och pråstci
skåpet.
Önskemal ha vidare uttalats, alt de åtgärder, som äro avsedda att vidtagas,
säl skilt i truga örn koininunalomluidsinstitutionen, så utformas att de järn
val vid behov kunna komma till nytta för de lokala kristidsnämnderna i''de
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
ras arbete för insamling av uppgifter av olika slag, utdelning av ransoneringskort
m. m. Vid förslagets utarbetande har i den utsträckning, så kunnat
ske, hänsyn tagits till dessa önskemål.
Det framlagda författningsförslaget avser de särskilda bestämmelser, som
röra 1941 års mantalsskrivning i allmänhet. Vid 1920 och 1930 års folkräkningar
utfärdade Kungl. Maj:t specialföreskrifter för de största städerna,
i fråga om den förra folkräkningen för Stockholm och Göteborg och i fråga
om den senare folkräkningen jämväl för Malmö. För Stockholm och Göteborg
gälla oberoende av folkräkningen på grundval av § 16 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen
särskilda föreskrifter. Skiljaktigheterna i själva
mantalsskrivningsförfarandet och, vad 1930 års folkräkning beträffar, även
önskemålet att inhämta uppgifter utöver de i allmänna formuläret inrymda
föranledde, att vid de båda nyssnämnda folkräkningarna särskilda kungörelser
utfärdades för de största städerna. Även beträffande det här framlagda
förslaget gäller, att dess bestämmelser kunna i större eller mindre
grad vara i behov av jämkningar, när det gäller tillämpningar i de enskilda
fallen. Det synes emellertid centralbyrån obehövligt, att fördenskull särskilda
kungörelser utfärdas. Formuleringen i förslagets 11 § är avsedd att
beträffande Stockholm och Göteborg tillgodose behovet av jämkningar, och
genom § 12 hålles möjligheten därjämte öppen att i förekommande fall,
såsom exempelvis beträffande Malmö, meddela de undantagsbestämmelser,
som kunna befinnas erforderliga.
I övrigt har centralbyrån att till sin framställning foga följande upplysningar.
I fråga örn förordningens rubrik har använts samma formulering som
år 1920, enär denna bättre än den för år 1930 ansetts anpassa sig efter
mantalsskrivningens ställning till den kommande folkräkningen.
§ 1.
Denna paragraf har avfattats på samma sätt som år 1930. Jfr i övrigt
§ 12.
§ 2.
Några bestämmelser såsom tidigare örn antalet exemplar, som skola avlämnas,
lia icke ansetts erforderliga. Då något insändande av mantalsuppgifterna
till statistiska centralbyrån icke ifrågasättes, torde det gängse förfaringssättet
vara tillfyllest. Förslagets 11 och 12 §§ hålla dessutom möjligheten
öppen att reglera eventuella avvikelser i detta avseende.
Bestämmelserna i paragrafens andra stycke lia tillkommit, med hänsyn
till att statsverket denna gång icke skall bestrida tryckningskostnaderna.
Det har synts angeläget, att tryckningen och distributionen av blanketterna
icke helt överlämnas till det enskilda initiativet, utan att det allmänna i
görligaste mån tillförsäkras uppsikt över dessa åtgärder, med risk att eljest
olägenheter i form av felaktiga formulär, olämplig papperskvalitet och
oreda i distributionen uppkomma.
Med hänsyn till såväl folkbokföring som folkräkning skulle det säkerligen
vara till fördel, om kommunerna avgiftsfritt tillhandahölle blanketterna.
Erfarenheten visar, att avgiftsfria blanketter inverka på villigheten
att lämna uppgifter och samtidigt innebära en viss garanti för att det fastställda
formuläret kommer till användning. Under senaste tid torde också
icke så sällan förekommit, att kommunen bekostat tryckningen av mantalsblanketterna.
Centralbyrån anser sig likväl icke böra ifrågasätta, att
något stadgande i detta hänseende göres.
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
17
§ 3.
Lydelsen är densamma som för år 1930.
§ 4.
Lydelsen är i stort sett densamma som för år 1930. »Kommunalombud,
som omförmäles i § 6» bär utbytts mot »vederbörande kommunalombud
eller granskningsnämnd, som omförmäles i § 7» och »fem dagar» har ersatts
med »åtta dagar», detta senare för att få granskningstiden förlängd.
Vidare har befogenheten enligt § 35 mom. 1 kyrkobokföringsförordningen
överflyttats från pastor till granskningsnämnden (tidigare mantalsskrivningsförrättaren),
eftersom mantalsuppgifterna förutsättas komma att avlämnas
till nämnden eller någon dess ledamot.
§ 5.
Samma formulering som år 1930.
§ 6.
Paragrafen bygger på samma förutsättningar som motsvarande paragraf
år 1930, men dessa lia erhållit mera preciserad innebörd. Tankegången har
varit att icke i princip rubba föreskrifterna i § 7 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen,
d. v. s. länsstyrelsen skall såsom förut fastställa antalet
kommunalombud, medan kommunen utser desamma.
Det har synts vara till fördel att söka få fram någon allmän regel, efter
vilken antalet kommunalombud bestämmas, och därvid har varje 500-tal
av folkmängden satts såsom fördelningsgrund. Man kan förutsätta, att befolkningens
antal och det ifrågasatta folkmängdstalet icke överallt utgöra
en lämplig norm. Det synes därför motiverat, särskilt med hänsyn till de
större kommunerna, att hålla möjligheten öppen för länsstyrelserna att, där
så är påkallat, bestämma antalet efter annan grund.
Bestämmelserna om distriktsindelning lia utformats med tanke på dels
att tillgodose förordningens huvudsyfte att åstadkomma en effektiv granskning
av folkbokföringsuppgifterna, dels att vid behov kunna anknyta dem
till kristidsnämndernas organisation.
En bestämmelse har införts rörande den tid, inom vilken valet skall
vara förrättat. Denna bestämmelse medför, att ändringar bliva behövliga
beträffande föreskrifterna i § 2 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen.
§ 7.
Bestämmelserna örn granskningsnämnd ha till syfte att få till stånd en
fastare form och bättre planmässighet över granskningsarbetet, än vad den
hittillsvarande formen med var för sig arbetande kommunalombud förmår
giva. Enhetlighet i arbetet, ökad kontroll och ökat ansvar framstå i första
hand såsom de vinster, omläggningen av kommunalombudsinstitutionen
bör kunna medföra.
Det har synts naturligt, att de båda myndigheter, pastor och mantalsskrivningsförrättaren,
som ha att svara för folkbokföringen, i någon form
bliva företrädda i nämnden, den förre personligen eller genom annan prästman
och den senare genom ombud. Någon lokal myndighet, förslagsvis
kommunens styrelse, torde inom ett begränsat personurval böra utse ordförande.
I de större kommunerna torde en uppdelning av arbetet å delegationer
vara bästa sältet att åstadkomma en effektiv granskning, och paragrafens
tredje stycke har tillkommit med detta syfte.
Bihang till riksdagens protokoll lilio. 1 sami. Nr lil. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Mantalsskrivningsförrättaren förutsättes personligen icke komma att ingå
såsom ledamot av nämnden men synes i stället på sätt, som föreslagits, böra
beredas tillfälle att övervaka nämndens arbete och utöva rådgivande verksamhet.
§ 8.
Bestämmelserna i denna paragraf äro i viss mån likartade med motsvarande
i § 7 år 1930 och hava tillkommit för att angiva nämndens huvudsakliga
åligganden.
Bestämmelserna i tredje stycket angående skrivhjälpsexpeditioner m. m.
hava till förebild bestämmelserna i § 8 år 1930. För att utmärka att i § 3
omnämnt insamlingsarbete icke är avsett att beröras av bestämmelserna,
har hänvisning gjorts till § 4.
Innehållet i paragrafens följande stycken är avsett att framhäva nämndens
huvuduppgift att åstadkomma en revision av folkbokföringsuppgifterna,
däribland såsom ett viktigt led ingår, att i § 34 kyrkobokföringsförordningen
omförmält arbete med församlingsboken kommer till effektivt utförande.
Genom granskningsnämndens medverkan bör pastor i detta arbete,
som författningsenligt åvilar honom, erhålla en värdefull hjälp. Bestämmelsen
om, att pastor skall tillhandagå nämnden med upplysningar ur
församlingsboken, bör ses mot bakgrunden av att pastors arbete enligt § 34
är avsett att till en del försiggå jämsides med och inom ramen för granskningsnämndens
arbete. Samma är förhållandet med uttrycket »att med alla
de uppgifter, varöver nämnden förfogar, tillhandagå pastor»; däri inbegripes,
utan att detta kräver särskilt omnämnande, att pastor vid för-skrivning
skall äga tillgång till mantalsuppgiftema.
Någon påföljdsbestämmelse, såsom fanns intagen 1930 beträffande kommunalombuden,
har icke ansetts vara erforderlig beträffande granskningsnämnden.
§ 9.
Paragrafen ansluter sig till § 9 år 1930. Tillägg har gjorts om pastors
skyldighet att granska och avlämna den föreskrivna uppgiften till mantalsskrivningsförrättaren.
§ 10.
Bestämmelserna avse liksom i motsvarande paragraf år 1930 att reglera
de åtgärder, som gälla utnyttjandet av mantalsuppgiftema för folkräkningen,
sedan revisionen av folkbokföringsuppgifterna ägt rum. Då till skillnad
från år 1930 något insändande av mantalsuppgiftema till statistiska
centralbyrån icke skall ifrågakomma, utan inarbetandet av yrkesuppgifterna
skall ske genom prästerskapets försorg, har paragrafen måst helt omformuleras.
Innebörden av det arbete, som här åsyftas, har såsom helt ovidkommande
själva mantalsskrivningen icke ansetts i detta sammanhang behöva
beröras i annan mån, än att tiden, då mantalsuppgiftema skola hållas tillgängliga
för pastor, reglerats.
Den 9 februari, d. v. s. den tidpunkt, som enligt § 11 mantalsskrivningsförordningen
utgör frist för mantalslängdens överlämnande till pastor, har
efter samråd med sakkunniga ansetts såsom lämpligt gränsdatum för mantalsuppgifternas
insändande till pastor med den undantagsbestämmelse, som
finnes fogad till förslaget.
Föreskrift har intagits örn att pastor efter avslutat arbete skall insända
mantalsuppgiftema till mantalsskrivningsförrättaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
19
§§ 11 och 12.
Beträffande dessa paragrafer hänvisas till motiveringen i det föregående.
Såsom exempel på fall, då undantagsbestämmelser kunna bliva behövliga,
må framhållas en lindring i föreskriften att överallt avlämna skriftliga mantalsuppgifter
för de i nordligaste Sverige belägna kommunerna.
På grund av vad sålunda anförts får statistiska centralbyrån hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen antaga bifogade förslag till förordning
angående särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för
år 1941 med anledning av folkräkningen den 31 december 1940.
I handläggningen av detta ärende hava förutom undertecknade deltagit
t. f. förste aktuarien Fredelius.
Stockholm den 13 februari 1940.
Underdånigst
ERNST HÖIJER.
Ivar Uhnbom.
Kungl. Maj:ts förordning
angående särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för
år 1941 med anledning av folkräkningen den 31 december 1940.
§ I
Det
i § 4 mom. 5 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning
lämnade medgivandet för allmoge och mindre skrivkunniga på landsbygden
att antingen själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen
meddela sina uppgifter skall icke äga tillämpning vid mantalsskrivningen
för år 1941.
§ 2.
Uppgift till mantalsskrivning skall av en var vid mantalsskrivning uppgiftspliktig
avgivas enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit.
Vederbörande kommunala stvrelser skola föranstalta örn, att erforderligt
antal uppgiftsblanketter enligt fastställt formulär hållas tillgängliga på sådant
sätt, att de lätt kunna anskaffas av de uppgiftspliktiga. Kommun som
så önskar äger att mot bestridande av med tryckningen förenade kostnader
hos statistiska centralbyrån rekvirera blanketter. Anmälan om sådant
blankettbehov skall vara centralbyrån tillhanda senast den 1 juli 1940.
§ 3.
Uppgifterna för de å samma fastighet boende eller eljest där uppgiftspliktiga
skola i städer, köpingar och municipalsamhällen insamlas av fastighetsägaren
eller den hans egendom brukar eller förestår, vilken det järn
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
väl åligger att tillse, det uppgifter avlämnas för samtliga uppgiftspliktiga,
samt att, därest uppgift uppenbarligen är oriktig eller ofullständig, föranstalta
om dess rättande eller fullständigande.
§ 4.
Uppgifter skola, i stad, köping eller municipalsamhälle av fastighetsägaren
eller den hans egendom brukar eller förestår, och å annan ort genom
den uppgiftspliktiges försorg avlämnas till vederbörande kommunalombud
eller granskningsnämnd, som omförmäles i § 7, senast åtta dagar före förskrivning^
(husförhör), varom stadgas i § 34 förordningen den 3 december
1915 angående kyrkoböckers förande.
Försummar någon att fullgöra vad honom enligt denna paragraf åligger,
vare påföljd, som i § 35 mom. 1 nämnda förordning sägs; dock skall vad
där stadgas angående befogenhet för pastor i stället avse i § 7 omförmäld
granskningsnämnd.
§ 5-
Det åligger pastor att minst fjorton dagar före för-skrivning (husförhör)
kungöra tid och plats för förrättningen.
§ 6.
Länsstyrelsen skall för varje kommun fastställa antalet av de i § 7 mom. 1
mantalsskrivningsförordningen omförmälda kommunalombud, under iakttagande
av att som regel minst ett ombud utses för varje påbörjat 500-tal av
kommunens invånarantal, därest icke länsstyrelsen på grund av särskilda
omständigheter finner antalet böra bestämmas efter annan grund. I intet
fall må dock ombudens antal för någon kommun understiga två.
Innan val av ombud sker, skall, därest icke med hänsyn till kommunens
invånarantal distriktsindelning anses obehövlig, den väljande myndigheten
hava beslutat örn kommunens indelande i folkräkningsdistrikt. Distrikten
skola till antal och omfattning så bestämmas, att det arbete, som jämlikt
§ 8 åvilar granskningsnämnd, kan bedrivas på ändamålsenligt sätt. Där så
kan ske, utan att nämnda syfte eftersättes, må vid kommunens indelande i
distrikt jämväl hänsyn tagas till att distrikten komma att utgöra lämpliga
arbetsområden för verkställandet av sådana åtgärder, som kunna ankomma
på vederbörande kristidsnämnd att vidtaga i samband med utdelning av
ransoneringskort, insamling av uppgifter rörande befolkningen m. m. över
förslag till distriktsindelning må pastor och vederbörande kristidsnämnd beredas
tillfälle yttra sig.
Pastor i var och en till kommunen hörande församling skall i god tid
före valet avgiva förslag å personer, lämpliga att utses till ombud.
Valet av ombud skall hava ägt rum före den 1 oktober 1940.
Förslag, som avses i § 2 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen, skola
avgivas före den 15 augusti, och däri omförmäld kungörelse skall, under
iakttagande av vad i nämnda förordning härom i övrigt stadgas, före den 15
september uppläsas i kyrkan.
§ 7-
Inom varje kommun skall bildas en granskningsnämnd, som har till uppgift
att biträda vid upprättandet och insamlingen av uppgifterna till mantalsskrivningen
samt att svara för att erforderlig granskning och rättelse av
uppgifterna kommer till stånd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
21
Ledamöter i granskningsnämnd utgöras av pastor i var och en till kommunen
hörande församling eller av honom utsedd annan prästman i församlingen,
ett av mantalsskrivningsförrättaren utsett ombud samt kommunalombuden.
Den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt, utser
pastor eller annan ledamot i nämnden, som äger förtrogenhet med kyrklig
eller civil folkbokföring, att såsom ordförande kalla till sammanträde och
leda nämndens arbete.
Det är granskningsnämnd obetaget att uppdraga åt särskilda ledamöter
att inom kommunen i dess helhet eller inom respektive folkräkningsdistrikt
fullgöra sådant nämnden åvilande arbete, som icke kräver gemensam handläggning.
Statistiska centralbyrån utfärdar instruktion för granskningsnämnd, vari
närmare anvisningar meddelas angående nämndens arbetsuppgifter.
Mantalsskrivningsförrättare har att tillhandagå nämnden med råd och anvisningar
samt äger rätt att deltaga i nämndens sammanträden.
§ 8.
I § 7 omförmäld granskningsnämnd åligger särskilt:
att i god tid, innan mantalsuppgifterna skola av allmänheten avlämnas,
sammanträda och därvid noga genomgå dels i § 2 omförmält uppgiftsformulär
med därtill hörande anvisningar, dels i § 7 omförmäld instruktion;
att biträda med i § 2, andra stycket, omförmäld distribution av blanketter
samt att tillse, att uppgifterna avgivas å föreskrivet formulär;
att för så vitt möjligt föranstalta om, att skrivhjälpsexpeditioner (insamlingsställen)
till erforderligt antal anordnas inom kommunen, och att därvid
å tider, som på lämpligt sätt kungjorts, tillhandagå allmänheten vid uppgiftspliktens
fullgörande men även eljest att på allt sätt biträda vid formulärens
ifyllande och underlätta i § 4 omnämnd insamling av uppgifterna;
att genom en noggrann granskning av de avgivna uppgifterna och jämförelse
med annat tillgängligt uppgiftsmaterial, bl. a. församlingsboken, varur
pastor tillhandahåller nämnden för sådant ändamål erforderliga upplysningar,
verkställa en översyn av folkbokföringsuppgifterna, varvid tillses, att
i instruktioner eller på annat sätt meddelade anvisningar bliva till alla delar
iakttagna;
att, därest vid denna granskning felaktigheter och ofullständigheter visa
sig vara för handen, föranstalta örn, att rättelse och komplettering kommer
till stånd;
att med alla de uppgifter, varöver nämnden förfogar, tillhandagå pastor
vid fullgörandet av honom enligt § 34 kyrkobokföringsförordningen åvilande
skyldighet att rätta och komplettera församlingsboken: samt
att efter avslutat arbete och senast vid mantalsskrivningen överlämna mantalsuppgifterna
till mantalsskrivningsförrättaren.
- § 9.
Den, som inflyttar till en kommun efter det uppgift till mantalsskrivning
jämlikt § 4 skolat avlämnas men före utgången av år 1940, skall till pastor
samtidigt med flyttningsbetyget avlämna sådan uppgift. Det ankommer på
pastor att tillse, att sålunda avlämnad uppgift är fullständig och riktig samt
att, sedan han tagit vederbörlig del av innehållet, överlämna uppgiften till
mantalsskrivningsförrättaren.
Milano till riksdagens protokoll 1040. 1 sami. Nr Hl.
3
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
§ 10.
Mantalsskrivningsförrättaren skall, så snart omständigheterna medgiva och
senast den 9 februari påföljande år eller det senare datum, till vilket länsstyrelse
jämlikt § 11 mantalsskrivningsförordningen medgivit anstånd i fråga
om mantalslängdens avlämnande, överlämna samtliga honom tillhandakomna
mantalsuppgifter till pastor. Pastor har att med mantalsuppgifterna förfara
på sätt, statistiska centralbyrån meddelar i särskilda anvisningar till
pastorsämbetena angående folkräkningen, samt att, efter avslutat arbete,
översända mantalsuppgifterna till mantalsskrivningsförrättaren.
§ 11.
För städerna Stockholm och Göteborg gäller i tillämpliga delar, vad i denna
förordning stadgas.
§ 12.
Skulle beträffande viss kommun eller del av sådan ändring av de i denna
förordning stadgade bestämmelser i något avseende befinnas påkallad, må
vederbörande länsstyrelse efter statistiska centralbyråns hörande meddela de
undantagsbestämmelser, som kunna finnas erforderliga.
407452. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1941 i a1 i texten
- BevU 1940:14 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1941 i anledning a s. 4 i texten