Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om utrymning sifalp, m. m

1940-03-08 · 110 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 107 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:148, Med förslag till förordning om utrymning sifalp, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om utrymning sifalp, m. m.; given Stockholms

slott den 8 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning örn utrymningshjälp;

2) lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.;

3) lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504);

samt

4) förordning med vissa bestämmelser örn legosängsavgifter under utrymning.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

1 sami. Nr 148.

416 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 148.

Förslag

till

Förordning

om utrymningshjälp.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Då luftskyddsort eller annat område utrymmes i anledning av krig eller

krigsfara, må genom statens försorg utrymningshjälp beredas i enlighet med

bestämmelserna i denna förordning.

Utrymningshjälp utgår in natura (naturahjälp) eller kontant (Jcontanthjälp)

och må avse den tid utrymningen varar ävensom den tid, som efter utrymningens

upphörande skäligen åtgår för återflyttning.

Utrymningshjälp skall ej anses såsom fattigvård i annat fall än då hjälpen

lämnats person, som mottagits till stadigvarande försörjning av fattigvårdssamhälle.

2 §•

Med utrymningskommun förstås i denna förordning den kommun, varest

utrymning sker, och med inkvarteringskommun den kommun, varest uppehåll

tages.

3 §•

Utrymningshjälp må utgå till den, vilken tillhör befolkningsgrupp, som av

myndighet blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad att i anledning

av utrymningen bortflytta till annan kommun.

4§.

Utrymningshjälp må meddelas allenast i den mån den hjälpsökande kan

antagas sakna tillgång till bestridande av utgifterna för det eller de ändamål,

som genom den sökta utrymningshjälpen skall tillgodoses, eller efter utgivande

helt eller delvis av kostnaderna härför komma att sakna nödiga medel till

underhåll för sig och de sina. Vid prövning av hjälpbehovet skall hänsyn ej

tagas till moderskapspenning, moderskapshjälp eller mödrahjälp, vartill

sökande kan vara berättigad.

Vad i första stycket sägs gäller ej utrymningshjälp, som avser resa eller

som utgår till barn tillhörande utrymd skolklass, ej heller utrymningshjälp

för den enligt 14 § bestämda tiden efter ankomsten till inkvarteringskommunen.

Om naturalijälp.

5 §■

Naturahjälp meddelas genom att hjälptagaren kostnadsfritt eller till nedsatt

kostnad erhåller resa till eller från inkvarteringskommunen eller i nämnda

kommun förplägnad, inkvartering eller sjukvård.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148.

3

6§-

Naturahjälp i forin av sjukvård omfattar erforderlig läkar- och sjukhusvård

jämte läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt.

Om kon fanth j alp.

7 §•

Kontanthjälp utgöres av resebidrag, underhållsbidrag, hyresbidrag och

sjukbidrag.

8§-

Resebidrag utgår för gäldande av kostnaden för resa från utrymningskommunen

till inkvarteringskommunen eller åter.

9 §■

Underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med förplägnad in natura, må för

dag högst utgöra för ensam person, som fyllt sexton år, och för person, som

förestår hushåll, en krona 75 öre samt för annan person, som fyllt sexton

år, en krona och eljest 70 öre. Bidraget fastställes särskilt för varje person.

Åtnjutes förplägnad in natura, må underhållsbidrag utgå allenast till person,

som fyllt sexton år, samt för dag utgöra högst 50 öre eller, örn han har att

draga försorg örn barn, högst nämnda belopp, ökat med 25 öre för varje barn.

10 §.

Hyresbidrag utgår för gäldande av kostnaden för nödig bostad i inkvarteringskommunen.

Bidraget må högst utgöra för ensam person, som fyllt sexton

år, och för person, som förestår hushåll, 60 öre för dag samt för annan person

30 öre för dag. Bidrag till medlemmar i gemensamt hushåll fastställes för

hushållet i dess helhet. Minskas antalet hushållsmedlemmar, må det oaktat

bidraget under skälig tid utgå med oförändrat belopp.

Skulle, därest utrymning ej skett, bostadsbidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen

uppenbarligen hava utgått till beredande åt hjälpsökande

av bostad i utrymningskommunen, må det enligt första stycket bestämda hyresbidraget

ökas med det belopp, som för nämnda fall skulle hava utgått i bostadsbidrag,

eller sistnämnda belopp utgå jämsides med inkvartering ,in natura.

11 §•

Sjukbidrag utgår till gäldande av kostnader för sådana ändamål, som omförmälas

i 6 8.

Om skyldighet att utföra eller söka arbete.

12 §.

För arbetsför person skall såsom villkor för erhållande av utrymningshjälp

älla skyldighet dels att utan ersättning utföra arbete, som föranledes av ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

rymningen eller de bortflyttades vistelse i inkvarteringskommunen, dels ock

att, där så finnes skäligt, under den tid utrymningshjälp åtnjutes hos organ

för den offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande samt

antaga lämpligt arbete, i den mån sådant erbjudes. Yad sist sagts gäller dock

ej den, som på grund av vård örn andra bortflyttade är hindrad att antaga

arbete.

Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor.

Om utrymningshj alpens handhavande m. m.

13 §.

Den centrala ledningen och övervakningen av frågor örn utrymningshjälp

samt örn vidtagande av nödiga förberedande åtgärder härför utövas av den

myndighet Konungen därtill utser.

De lokala åtgärderna med avseende å utrymningshjälpens förberedande och

handhavande ombesörjas i utrymningskommun av dem, som utöva ledningen

av luftskyddet inom kommunen, och i inkvarteringskommun av inkvarteringsnämnd,

som därvid i fall varom Konungen särskilt stadgar står under närmare

tillsyn av inkvarteringschef.

14 §.

Den, som önskar erhålla resa in natura eller resebidrag, eller som för de

fjorton första dagarna efter ankomsten till inkvarteringskommunen önskar

erhålla annan utrymningshjälp, har att därom göra anmälan i den ordning, som

bestämmes, beträffande anmälan som sker innan vederbörande bortflyttat,

av luftskyddschefen i utrymningskommunen och eljest av inkvarteringsnämnden

i inkvarteringskommunen.

Den i 13 § första stycket angivna myndigheten må på framställning av

inkvarteringsnämnd medgiva förlängning av den i första stycket angivna tid

av fjorton dagar, under vilken utrymningshjälp må meddelas allenast efter

anmälan.

15 §.

Den, som i annat fall än i 14 § sägs önskar erhålla utrymningshjälp, har att

därom göra ansökan hos vederbörande inkvarteringsnämnd. För personer, som

i inkvarteringskommunen tillhöra samma hushåll, må ansökan göras av den,

som förestår hushållet.

Ansökan skall för varje däri avsedd person innehålla uppgift om namn,

yrke, födelsedag och bostadsadress i såväl utrymningskommunen som inkvarteringskommunen.

Vid ansökan skall vara fogad en pa heder och samvete

avgiven deklaration rörande sökandens ekonomiska förhållanden, dock att

sådan deklaration icke erfordras, då ansökningen avser barn tillhörande utrymd

skolklass eller person, som av fattigvårdssamhälle mottagits till stadigvarande

försörjning eller som omhändertagits av barnavårdsnämnd.

Ansökan och deklaration skola vara avfattade i överensstämmelse med formulär,

som fastställes av den i 13 § första stycket avsedda myndigheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

16 §.

Då någon är i så trängande behov av utrymningshjälp i inkvarteringskommunen,

att med behovets avhjälpande ej kan anstå, till dess inkvarteringsnämnden

sammanträder, må nämndens ordförande meddela utrymningshjälp.

Enahanda befogenhet må, enligt bestämmande av den i 13 § lörsta stycket

avsedda myndigheten, tilldelas annan ledamot av nämnden eller tjänsteman

hos densamma. Örn sålunda beviljad utrymningshjälp skall anmälan göras vid

nämndens nästa sammanträde.

Inkvarteringsnämnd må utan särskild ansökan eller anmälan meddela utrymningshjälp,

som ej utgår fortlöpande och ej heller i fråga örn varje särskild

hjälptagare är av större ekonomiskt värde.

17 §.

Då utrymning anbefalles eller då den i 13 § första stycket avsedda myndigheten

eljest det föreskriver, skall myndighet, som meddelar utrymningshjälp,

utfärda kungörelse om vad den som önskar erhålla sådan hjälp har att härför

iakttaga.

18 §.

Beslut örn meddelande av utrymningshjälp, som i 15 § avses, skall, där ej

omständigheterna prövas föranleda, att hjälpen skall utgå för viss bestämd

tid eller för bestridande av viss engångskostnad, innefatta, att hjälpen skall

utgå tills vidare så länge utrymningen varar eller till dess inkvarteringsnämnden

annorlunda bestämmer.

19 §.

Underhållsbidrag och hyresbidrag utbetalas i förskott för vecka. Efter

medgivande av den i 13 § första stycket avsedda myndigheten må utbetalning

ske jämväl för längre tidsperiod än vecka.

Inkvarteringsnämnd äger bestämma, att hyresbidrag skall av nämnden utbetalas

direkt till hyresvärden. Är hjälptagaren inackorderad hos enskild,

äger nämnden, när betalningsförsummelse av hjälptagaren därtill giver anledning,

bestämma, att jämväl viss del av underhållsbidraget skall utbetalas till

den, hos vilken han är inackorderad.

Avser ansökan örn kontanthjälp flera hushållsmedlemmar, bör, där ej vad i

andra stycket stadgas äger tillämpning eller eljest särskilda skäl föranleda till

annat, utbetalning ske till den, som förestår hushållet.

20 §.

Har den, som åtnjuter utrymningshjälp, eller gentemot denne försörjningspliktig

person erhållit avlönat arbete eller eljest högre inkomster eller hava

hjälptagares ekonomiska förhållanden i övrigt väsentligt förbättrats, är hjälptagaren

skyldig att till inkvarteringsnämnden anmäla förhållandet inom en

vecka efter därom erhållen kännedom. Enahanda anmälningsskyldighet åligger

honom vid ombyte av bostad eller vid intagning å sjukvårds- eller annan

anstalt.

Har den, som förestår hushåll, sökt utrymningshjälp för flera hushållsmedlemmar,

gäller för honom den i första stycket stadgade uppgiftsplikten

samtliga med ansökningen avsedda personer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 148.

21 §.

Har inkvarteringsnämnd genom anmälan enligt 20 § eller eljest erhållit

kännedom örn eller skälig anledning antaga att väsentlig ändring ägt rum i

hjälptagares ekonomiska förhållanden, åligger det nämnden att efter den utredning

i ärendet, som må vara erforderlig, snarast möjligt företaga omprövning

av hjälpbehovet.

Inkvarteringsnämnd må, där det finnes påkallat, förelägga hjälptagare att

inkomma med ny deklaration.

22 §.

Därest hjälptagare gör sig skyldig till olämpligt uppträdande mot myndigheter,

anstaltspersonal, inkvarteringsvärdar eller andra, med vilka han i anledning

av utrymningen kommer i förbindelse, vårdslöshet vid handhavande av

annans egendom, liknöjdhet i fråga örn tillsyn över minderåriga familjemedlemmar

eller annan därmed jämförlig försummelse, må inkvarteringsnämnd

minska de förmåner han genom utrymningshjälpen åtnjuter.

Har mellan inkvarteringsvärd och inkvarterad uppkommit allvarlig misssämja,

bör inkvarteringsnämnd söka anvisa annan inkvartering.

Om skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp.

23 §.

Skyldighet att ersätta statsverket erhållen utrymningshjälp föreligger:

a) för utrymningshjälp, avseende den enligt 14 § bestämda tiden efter ankomsten

till inkvarteringskommunen, därest för tiden därefter ansökan örn

hjälp ej gjorts eller sådan ansökan icke bifallits, ävensom för utrymningshjälp,

som föregått sådant beslut örn hjälpens indragning, vilket ej föranletts

av omständighet, som i 20 eller 21 § omförmäles;

b) för utrymningshjälp till barn tillhörande utrymd skolklass;

c) för utrymningshjälp till hustru eller till person, som icke fyllt sexton

år, då hjälpbehovet orsakats av att i förra fallet mannen och i senare fallet

föräldrar eller adoptant uppenbarligen ej fullgjort sin underhållsskyldighet

mot hjälptagaren; samt

d) för utrymningshjälp, som erhållits genom sådant brottsligt förfarande,

som i 35 § sägs.

Ersättningsskyldighet, som nu sagts, åligger i fall, som avses:

under a) den, som för egen del erhållit hjälpen, samt, i fråga örn hjälp,

som utgått till hustru eller person, som icke fyllt sexton år, i förra fallet

mannen och i senare fallet föräldrar eller adoptant;

under b) barnets föräldrar eller adoptant;

under c) den, som åsidosatt underhållsskyldigheten; samt

under d) den, som genom det brottsliga förfarandet erhållit utrymningshjälp.

Ersättningsskyldigheten må ej göras gällande, därest den, mot vilken

anspråket riktas, kan antagas sakna eller genom ersättningsskyldighetens utkrävande

komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 148.

24 §.

Ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp till barn tillhörande utrymd

skolklass utgår med 70 öre för dag. Beloppet erlägges månadsvis i

efterskott. Kan den underhållsskyldige icke fullgöra denna betalningsskyldighet,

må den i 31 § angivna nämnden på ansökan helt eller delvis meddela

honom befrielse därifrån; vid prövning av sadan ansökan skall vad i 23 §

tredje stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Värnpliktig samt hans hustru och barn äro frikallade från ersättningsskyldighet,

som i 23 § under a)—c) sägs, för utrymningshjälp, som åtnjutits

av den värnpliktiges familj, medan den värnpliktige varit inkallad till värnpliktstjänstgöring.

Vad örn värnpliktig samt dennes hustru och barn sagts

skall äga motsvarande tillämpning å annan vid krigsmakten tjänstgörande,

som avlönas enligt de för värnpliktiga gällande grunder, samt dennes hustru

och barn.

26 §.

För naturahjälp i form av resa föreligger ej ersättningsskyldighet.

Ej heller föreligger ersättningsskyldighet för sådan utrymningshjälp, som

avses i 16 § andra stycket.

27 §.

Ersättning för förplägnad samt för därutöver möjligen utgående underhållsbidrag

må sammanlagt ej bestämmas till högre belopp än som, därest dylik

naturahjälp ej erhållits, skulle kunna hava utgått till hjälptagaren i underhållsbidrag.

För inkvartering in natura må ej fastställas högre ersättning än

som skulle kunna hava utgått i hyresbidrag jämlikt 10 § första stycket.

28 §.

Har utrymningshjälp, som icke avser resa, lämnats person, som mottagits

till stadigvarande försörjning av fattigvårdssamhälle eller omhändertagits av

barnavårdsnämnd, åligger det samhället eller den kommun, vars barnavårdsnämnd

omhändertagit hjälptagaren, att härför till staten utgiva ersättning,

i den mån staten till följd av utrymningen fått vidkännas kostnader, som

eljest skolat i första hand bestridas av samhället eller kommunen.

29 §.

Fråga örn skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp eller örn

befrielse från sådan skyldighet upptages och prövas av en särskild nämnd

( utrymningshjälpsnämnd).

30 §.

Utrymningshjälpsnämnd består av ordförande och två ledamöter. Sådana

nämnder skola, då den i 13 § första stycket angivna myndigheten så förordnar,

utses inom utrymningskommun till det antal och för det område nämnda

myndighet bestämmer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Ordförande i utrymningshjälpsnämnd jämte suppleant för denne skall utses

av länsstyrelsen. Övriga ledamöter, envar jämte suppleant, skola utses av dem,

som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt. Vid val av ledamöter och

suppleanter skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens

område blir företrädd inom nämnden. I fråga örn valbarhet, rätt att avsäga

sig uppdiaget och beslutförhet skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes

stadgat angående pensionsnämnd. Över utrymningshjälpsnämnds beslut skall

föras protokoll.

31 §.

Behöiighet att pröva i 29 § angivna frågor tillkommer utrymningshjälpsnämnden

för det område, från vilket vederbörande hjälptagare bortflyttat.

32 §.

Föreligger ersättningsskyldighet för utrymningshjälp, som icke avser

kostnad för barn tillhörande utrymd skolklass, skall den myndighet, som

meddelat hjälpen, hos den i 31 § angivna utrymningshjälpsnämnden yrka,

att vederbörande ålägges betalningsskyldighet. Innan sådan skyldighet ålägges,

skall den, mot vilken anspråket riktas, hava beretts tillfälle att yttra sig

i ärendet. Då betalningsskyldighet ålägges, skall utrymningshjälpsnämnden

bestämma, att nämnda skyldighet, vid äventyr av indrivning, skall på närmare

angivet sätt fullgöras sist å viss angiven dag eller med visst belopp för vecka

eller månad.

Beslut örn åläggande av betalningsskyldighet skall tillställas den ersättningsskyldige.

Erlägges ej beloppet å fastställd tid, skall indrivning därav

ske i den ordning, som är stadgad beträffande kronoutskylder, dock att föreskriften

örn skyldighet att erlägga indrivningsavgift ej skall äga tillämpning.

33 §.

I fråga örn ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp till barn tillhörande

utrymd skolklass har vederbörande utrymningshjälpsnämnd att, i samband

med prövning av ansökningar enligt 24 § och med ledning av erhållna uppgifter

rörande meddelad utrymningshjälp, fastställa ersättningslängd och

hålla densamma, efter därom utfärdad kungörelse, tillgänglig för granskning

under tjugu dagar.

Ersättningsbelopp, som ej erlägges inom stadgad tid, skall indrivas i den

ordning, som är stadgad i fråga örn kronoutskylder, dock att indrivningsavgift

ej skall utgå.

34 §.

Fråga örn åläggande av ersättningsskyldighet enligt 28 § för fattigvårdssamhälle

eller kommun prövas på framställning av den myndighet, som meddelat

utrymningshjälpen, av länsstyrelsen i det län, som samhället eller

kommunen tillhör.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Om ansvar.

35 §.

Har någon åsidosatt skyldighet, som i 20 § sägs, eller till stöd för ansökan

om utrymningshjälp mot bättre vetande eller av grov vårdslöshet lämnat

oriktig uppgift, straffes med fängelse eller dagsböter. Böterna tillfalla

kronan.

Om besvär.

36 §.

Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna förordning meddelats

av luftskyddscbef, må klagan däröver föras hos vederbörande länsstyrelse.

Besvär över beslut enligt denna förordning av inkvarteringsnämnd må anföras

hos den i 13 § första stycket avsedda myndigheten.

Besvär enligt första stycket skola inom tjugu dagar från den, då klaganden

erhöll del av beslutet, hava inkommit till den myndighet, vars beslut överklagas.

Sistnämnda myndighet åligger att med eget yttrande skyndsamt översända

handlingarna till besvärsmyndigheten.

Beslut enligt denna förordning av länsstyrelse i annat ärende än enligt 30

eller 34 § må överklagas hos Kungl. Majit inom tid, som i allmänhet är bestämd

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut,

över beslut av länsstyrelse enligt 30 § må klagan icke föras.

För medlemmar av hushåll må talan föras av den, som förestår hushållet.

37 §.

Enskild sakägare, som är missnöjd med utrymningshjälpsnämnds beslut,

må anföra besvär hos kammarrätten. Besvären skola till utrymningshjälpsnämnden

avlämnas, i fall, som avses i 33 § första stycket, före klockan tolv

å trettionde dagen efter det ersättningslängden blev tillgänglig för granskning

och eljest inom samma tid efter det klaganden erhöll del av beslutet.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende, som i 34 § sägs, må av vederbörande

fattigvårdssamhälle eller kommun föras hos kammarrätten. Besvären

skola inom tid, som i första stycket nämnts, räknat från det klaganden erhöll

del av beslutet, avlämnas till länsstyrelsen.

Länsstyrelse och utrymningshjälpsnämnd, som mottagit besvär, skola

skyndsamt med eget yttrande översända besvärshandlingarna till kammarrätten.

Över kammarrättens beslut må klagan icke föras.

38 §.

Den omständigheten, att besvär i de 36 § första stycket och 37 § omförmälda

fall inkommit direkt till vederbörande besvärsmyndighet, utgör icke

hinder för besvärens upptagande till prövning, därest besvären inkommit före

utgången av den för varje särskilt fall stadgade besvärstiden.

39 §.

Beslut om utrymningshjälp eller örn ersättningsskyldighet därför verkställes

utan hinder av att beslutet icke vunnit laga kraft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

Hava besvär, som av enskild sakägare förts över honom ålagd ersättningsskyldighet,

bifallits, och är klaganden i följd därav berättigad till återbäring

av erlagt eller uttaget ersättningsbelopp, skola stadgandena örn restitution

av kronoutskylder och örn ränta därvid äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

40 §.

Yad i denna förordning stadgas örn utrymningshjälp vid bortflyttning skall

i tillämpliga delar gälla vid omflyttning inom viss kommun; dock att jämväl

de åtgärder, som enligt denna förordning ankomma å inkvarteringsnämnd,

skola handhavas av dem, som utöva ledningen av luftskyddet inom kommunen.

Konungen äger förordna, att utrymningshjälp skall utgå och bestämmelserna

i denna förordning örn sådan hjälp helt eller delvis vara tillämpliga i andra

fall än förut i denna förordning är sagt.

41 §.

Förflyttar sjukhus i samband med utrymning sin verksamhet till annan

ort, skall verksamheten där bedrivas under samma förvaltningsformer som

tidigare, och skola i sådant fall bestämmelserna i denna förordning äga

tillämpning å dem, som vårdas å sjukhuset, allenast i fråga örn naturahjälp

i form av resa.

42 §.

De närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen av denna förordning,

som må finnas erforderliga, meddelas av Konungen eller, i den mån

Konungen därom förordnar, av den i 13 § första stycket angivna myndigheten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

om vissa skyldigheter tor kommun i avseende å utrymning m. m.

Härigenom förordnas som följer:

!§-.

Kommunerna i riket äro skyldiga att i den omfattning Konungen bestämmer

fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning i anledning av krig eller

krigsfara av luftskyddsort eller annat område eller vid planläggning för sådan

utrymning uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering, handhavande

av utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt bistånd i övrigt åt

dem, vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort och tagit uppehåll inom

kommunen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Konungen äger föreskriva, att skyldigheten att fullgöra arbetsuppgifter av

den art, som i första stycket sägs, skall beträffande viss eller vissa kommuner

avse jämväl det fall, att ett större antal personer av annan anledning än utrymning

tillfälligt tager uppehåll inom kommunen.

2 §•

Handhavandet av de uppgifter, som jämlikt denna lag åläggas kommunerna,

skall ankomma å kommunala inkvarteringsnämnder, vilka därvid skola efterkomma

de föreskrifter, som meddelas av den i 13 § första stycket förordningen

om utrymningshjälp avsedda myndigheten.

3 §•

Särskild inkvarteringsnämnd skall, efter förordnande av Konungen eller den

myndighet, som avses i 13 § första stycket förordningen örn utrymningshjälp,

tillsättas inom kommun, till vilken jämlikt förefintliga planer för utrymning

ett större antal personer skall bortflytta.

Har Konungen meddelat föreskrift enligt 1 § andra stycket skall kommun,

som beröres av föreskriften, ock tillsätta särskild inkvarteringsnämnd.

Är ej särskild inkvarteringsnämnd tillsatt, skall kommunen uppdraga åt

annan kommunal myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd.

4§-

I fråga om de kostnader, som uppkomma vid fullgörandet av inkvarteringsnämnds

åligganden, skall följande gälla.

Yid internatförläggning anställd personal med arbetsuppgifter, för vilkas

fullgörande särskild personal var anställd redan före utrymningen, skall

avlönas av den, som före utrymningen svarade för avlöningen till sådan

personal.

Den kommun, inom vilken särskild inkvarteringsnämnd är verksam, skall

bestrida kostnaderna för arvoden åt ledamöterna i nämnden för deltagande

i dess sammanträden.

Övriga kostnader bestridas av statsverket.

Kommun, inom vilken inkvarteringsnämnd är verksam, är berättigad att

av statsverket erhålla förskott å de utgifter, för vilka kommunen ej själv

svarar. Förslår ej erhållet förskott för verksamhetens uppehållande, åligger

det dock kommunen att, i avvaktan på vederbörlig utanordning, förskottsvis

ställa egna medel till förfogande för gäldande av de erforderliga kostnaderna.

5§-

Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående inkvarteringsnämnder

samt rörande tillämpningen av denna lag i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504).

Härigenom förordnas, att 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

I fråga om åtgärder, som föranledas av utrymning eller undanförande för

luftskyddsändamål, äger Konungen, utan hinder av vad ovan är stadgat, meddela

särskilda föreskrifter angående luftskyddets organisation och förberedande.

Konungen äger ock meddela särskilda föreskrifter om luftskyddets organisation

i fråga örn fartyg samt kommunikationsverk och andra verk, företag

eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet ävensom

beträffande fästnings försvarsområde eller krigsskådeplats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser örn legosängsavgifter under utrymning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Är å sjukhus, varå lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

är tillämplig, legosängsavgiften satt till lägre belopp för sjuka från det

landstings område eller från den kommun, som driver sjukhuset, än för andra

sjuka, skall, oavsett vad därom eljest må vara bestämt, till förstnämnda grupp

hänföras person, som vid intagningen vistades inom landstingsområdet eller

kommunen av den anledningen att han av myndighet i vederbörlig ordning

blivit i samband med utrymning av luftskyddsort eller annat område ålagd

eller uppmanad bortflytta.

2 §•

För sjukhusvård, som meddelats person, vars vistelse inom landstingsområdet

eller kommunen är föranledd av åläggande eller uppmaning som i 1 §

sägs, är den, som driver sjukhuset, berättigad till ersättning av statsmedel i

enlighet med vad i lag är stadgat örn ersättning för sjukhusvård av krigsskadade,

dock med avdrag för vad den, som erhållit sjukhusvården, själv guldit.

Sådan ersättning må ej anses såsom utrymningshjälp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148.

13

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans-, ecklesiastikoeh

folkhushållningsdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, vissa med frågan om utrymning för luftskyddsändamål

sammanhängande spörsmål samt anför:

Sociala försvarsberedskapskommittén1) har i sitt den 22 december 1939

dagtecknade, såsom del II betecknade betänkande (statens off. utredn. 1939: 45)

till behandling upptagit frågan örn hjälp åt de medborgare, vilka vid utrymning

i anledning av krig eller krigsfara åläggas eller uppmanas att bortflytta.

Betänkandet utmynnar, bland annat, i förslag till förordning örn utrymningshjälp

samt till lag örn skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp.

Vissa andra spörsmål, som ha samband med civilbefolkningens bortflyttning

vid luftskyddstillstånd, ha gjorts till föremål för behandling i en inom

socialdepartementet utarbetad promemoria. Efter det vissa allmänna synpunkter

på utrymningsproblemet anförts behandlas i promemorian utrymningens

praktiska genomförande, dess organisation samt bestridandet av kostnaderna

för utrymningen. I anslutning till de förslag, som framkommit i

promemorian, ha utarbetats och vid promemorian fogats vissa författningsutkast,

nämligen utkast till lag örn skyldighet för kommun att fullgöra vissa

av luftskyddsorts utrymning m. m. föranledda arbetsuppgifter, till lag örn

ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504) och till

kungörelse om inkvarteringsnämnder.

Innan jag ingår på en redogörelse för de sålunda framlagda förslagen, torde

jag böra i korthet nämna något örn de bestämmelser, med stöd av vilka utrymningsfrågorna

hittills planlagts.

Gällande bestämmelser örn utrymning.

Enligt 2 § lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets

behov äger Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller

i) Kommittén består av landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, direktören

A. T. N. Gabrielsson, docenten E. W. Håstad, ledamöterna av riksdagens andra kammare fru

Elsa Johansson, N. I. Johansson och J. A. L. Persson samt byråinspektören S. A. Skogh.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 148.

annan myndighet föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall från

luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom, i den

mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas. Överträdelse

av sådan föreskrift är straffbelagd; enligt 16 § luftskyddsförfogandelagen

i dess lydelse enligt lagen den 22 juni 1939 (nr 294) straffas nämligen den,

som åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av lagen eller dess tilllämpningsbestämmelser,

med dagsböter eller fängelse eller, vid synnerligen

försvårande omständigheter, med straffarbete i högst två år.

Luftskyddsförfogandelagen är utarbetad på grundval av ett utav civila

luftskyddsutredningen den 21 december 1936 framlagt betänkande (statens

off. utredn. 1936:57). I detta betänkande framfördes den uppfattningen, att

utrymningen företrädesvis måste begränsas till att avse områden, vilka äro

särskilt hotade, såsom fästningar, större städer samt orter, varest krigs- eller

försörjningsindustrier äro belägna. Utredningen fortsatte härefter:

Inom varje samhälle utgöres i regel en avsevärd procent av befolkningen

av personer, vilka icke med nödvändighet behöva uppehålla sig där. Till

denna kategori hör framför allt åldringar och barn samt en stor del av de

personer, vilka på grund av sjukdom eller lyte äro arbetsoförmögna. År 1930

utgjorde således i rikets städer antalet barn under 16 år 20 procent och antalet

personer över 65 år 7.7 procent av invånarna. För Stockholm voro motsvarande

siffror 15.3 procent och 7.2 procent. Man torde icke böra räkna med,

åtminstone då fråga är örn en storstad, att hela denna kategori, som i Stockholm

omfattar över 100,000 personer, kan flytta bort. Sålunda måste späda

barn stanna hos sina mödrar, en del åldringar kräva anhörigas omsorger o. s v.

Emellertid torde likväl det relativa antalet av dem, som utan större olägenhet

kunna lämna orten, vara betydande. Med hänsyn till övriga luftskyddsåtgärders

genomförande måste det anses som en stor vinst, att äldre personer, vilka

hava svårt att förflytta sig med den snabbhet, som kan krävas i händelse av

flyglarm, utrymma hotade områden. Yad barnen angår ligger det i öppen dag,

att intet bör försummas, som kan vara ägnat att förskona dem från att direkt

beröras av stridsåtgärder. Den permanenta utrymningen genom bortförande

av barn och åldringar från särskilt hotade områden är därför enligt utredningens

mening en åtgärd, som i största möjliga utsträckning bör komma till

användning.

I vad mån en dylik utrymning låter sig genomföra är tydligen beroende

på dels tillgången å bostäder inom andra, mindre utsatta områden och dels

tillgången å kommunikationsmedel. Det torde ur alla synpunkter vara lämpligast,

att de personer, som lämna en hotad ort, t. ex. huvudstaden, i första

hand söka bostad hos anhöriga och bekanta på landsbygden eller i mindre

samhällen. Åt de övriga måste samhället söka ombesörja bostäder. För sådant

ändamål torde kunna disponeras ett stort antal herrgårdsbyggnader, bostadshus

å större lantgårdar, byggnader vid brunns- och badorter, pensionat,

hotell, vandrarhem, semesterhem, sommarkolonier, missionshus och samlingslokaler

samt möjligen även vissa offentliga byggnader såsom kommunalhus,

gymnastiksalar m. fl. Uppenbarligen motsvara dessa byggnader i många fall

icke de anspråk i fråga om uppvärmning och bekvämlighet i övrigt, som stadsbefolkningen

numera ställer på bostäder, men genom mer eller mindre provisoriska

anordningar torde dessa olägenheter kunna nödtorftigt avhjälpas.

Det synes icke möta alltför stora svårigheter att inom härför lämpade byggnader

av det slag som ovan nämnts inrätta ålderdomshem, barnhem och

internatskolor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

15

En evakuering av det slag, varom nu är fråga, kräver riklig tillgång till

transportmedel. Icke endast kläder utan även annan utrustning måste i regel

medföras. Ur denna synpunkt är det lämpligast, att bortflyttningen försiggår

under den tid, som kan förflyta mellan krigsfarans inträde och mobiliseringens

början. Under pågående mobilisering lära nämligen transportmedlen i ytterst

ringa grad kunna disponeras för andra behov än rent militära. Emellertid kan

det synas tveksamt örn utrymning bör ovillkorligen anbefallas — att lagstadgade

tvångsmedel måste stå till buds för dess genomförande synes ofrånkomligt

— innan man ännu har någotsånär visshet för att kriget står för dörren.

En tvångsvis genomförd utrymning ingriper synnerligen starkt i den medborgerliga

självbestämmanderätten och kan i sådant hänseende i viss mån

i’ämställas med en mobilisering och därmed följande rekvisitionsrätt. Med

Länsyn härtill torde man böra räkna med, att den permanenta utrymningen

kommer att försiggå i följande två stadier. Det första stadiet tager sin början

samtidigt med att övriga luftskyddsåtgärder anbefallas och består av frivillig

utrymning på myndigheternas uppmaning och med deras medverkan. Detta

stadium upphör, då mobilisering börjar. Örn förhållandena göra det nödvändigt,

vidtager därefter utrymningens andra skede, bestående i obligatorisk utrymning

enligt myndigheternas närmare anvisningar.

Vidare framhöll civila luftskyddsutredningen, att en förutsättning för att

det av utredningen föreslagna stadgande, som motsvarar 2 § luftskyddsförfogandelagen,

skulle kunna göras gällande vore, att utrymningen organiserats

såvitt anginge transport, förplägnad, inkvartering och ekonomiskt stöd åt den

del av befolkningen, som skulle flytta bort.

I den proposition (nr 4) till 1938 års riksdag, varigenom förslag till luftskyddsförfogandelag

framlades, anförde föredragande departementschefen i

motiveringen till 2 §, att stadgandet företrädesvis avsåge den mera permanenta

utrymningen, som bestode, så länge fara för luftanfall förelåge. Påbud örn

tillfällig utrymning i samband med omedelbart hotande anfall torde vara en

åtgärd för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, som folie under

länsstyrelsens allmänna kompetens och varom särskilt stadgande icke erfordrades.

Departementschefen framhöll vidare, att en utomordentligt viktig uppgift

för luftskyddet — örn icke den viktigaste — vore att förebygga panik.

Detta syfte främjades i särskilt hög grad genom att från de mest hotade orterna

undanfördes personer, vilkas närvaro där vore obehövlig, framför allt barn

och åldringar. Att man därvidlag icke helt kunde åt vederbörande själva eller

deras målsmän överlåta att avgöra, i vilken mån utrymning skulle komma till

stånd, syntes uppenbart. Med hänsyn till utrymningens djupt ingripande verkningar

— måhända som regel berörande flera län — syntes det emellertid välbetänkt,

att Kungl. Majit förbehöllos rätten att besluta, huruvida utrymning

skulle komma till stånd. I sådana brådskande fall, då Kungl. Majlis beslut ej

hunne inhämtas, torde länsstyrelsen utan lagstadgande därom kunna vidtaga

erforderliga dispositioner. Att i själva lagtexten inrycka en erinran örn att

utrymning icke borde genomföras tvångsvis med mindre utrymningen i olika

hänseenden på ett tillfredsställande sätt organiserats, torde knappast vara

erforderligt. Departementschefen erinrade slutligen, att det torde ligga i

sakens natur, att en person icke kunde fällas till straff för överträdelse av myn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

dighets föreskrift i sådant fall, då det erfordrats vissa resurser för att ställa

sig föreskriften till efterrättelse men dessa saknats.

Att de förberedande åtgärderna för utrymning ingå såsom led i luftskyddets

planläggning framgår av 2 § luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938 (nr 307).

Enligt nämnda paragraf bör nämligen vid luftskyddets förberedande övervägas,

i vad mån planläggningen skall omfatta bland annat utrymning av vissa områden

eller byggnader. Härav följer naturligen ock, att tillsynen å utrymningsåtgärderna

inom riket utövas av luftskyddsinspektionen, att länsstyrelsen inom

varje län handhar ledningen samt att den omedelbara ledningen inom luftskyddsområde

utövas av luftskyddschefen.

Till grund för utrymningens planläggning och organiserande ligga luftskyddsinspektionens

allmänna anvisningar nr 11. Enligt dessa omfattar utrymningen

— som endast planlägges för ett begränsat antal luftskyddsorter —

följande befolkningsgrupper, nämligen:

1. barn i åldern 9 till 14 år med lärare,

2. barn under 9 år med mödrar eller vårdarinnor, ävensom blivande mödrar,

samt

3. icke arbetsföra (gamla, lytta och sjuka).

Efter förordnande om utrymning är enligt inspektionens anvisningar utrymningen

av gruppen 1 obligatorisk. För grupperna 2 och 3 däremot förutsättes

utrymningen vara frivillig. Beträffande den första kategorien omfattar

planläggningen, förutom enskild bortflyttning genom föräldrarnas försorg,

kollektiv utflyttning av skolklasser, för vilka resa, inkvartering och förplägnad

ordnas genom myndigheternas försorg. I fråga örn de båda senare kategorierna

är avsett, att resa och inkvartering genom myndigheternas försorg skall beredas

dem, vilka icke själva kunna sörja därför.

Man räknar i anvisningarna vidare med en frivillig omflyttning från en luftskyddsorts

centrala delar till dess förstäder. Myndigheternas uppgift förutsättes

huvudsakligen bliva att vägleda och organisera omflyttningen, så att

densamma kommer att omfatta de befolkningsgrupper, som i första hand böra

bliva föremål för sådan åtgärd, samt att omflyttningen sker till lämpligt belägna

områden, vilka erbjuda största möjliga trygghet.

Jag övergår nu till att lämna en kortfattad allmän orientering över sociala

försvaxsberedskapskommitténs förslag och de i förenämnda promemoria framkomna

synpunkterna.

Sociala lorsvarsberedskapskommittén.

Kommitténs förslag.

Kommittén framhåller, att det kan bliva av nöden att åt personer, som utrymma

en luftskyddsort, lämna en viss hjälp, av kommittén benämnd utrymningshjälp.

Då sådan hjälp kunde bliva erforderlig även vid utrymning, som

icke direkt föranleddes av luftskyddshänsyn, t. ex. vid utrymning av en fästning

eller då utrymning skedde i anledning av en fiendes inträngande i landet,

torde bestämmelserna örn utrymningshjälp böra göras tillämpliga å varje ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148. 17

rymning i anledning av krig eller krigsfara av luftskyddsort eller annat område,

däri inbegripet s. k. omflyttning inom en luftskyddsort.

Såsom former för utrymningshjälp kunna enligt kommittén ifrågakomma

hjälp in natura och kontant bidrag. Man torde böra räkna med att utrymningshj

alpen i stor utsträckning, framför allt under första skedet av en utrymning,

måste tillhandahållas in natura. Såsom former för dylik naturahjälp vore enligt

kommittén att taga i betraktande transport, förplägnad och inkvartering.

Ett väsentligt skäl, varför man måste tillmäta naturahjälpen stor betydelse

vore, att den enskilde i många fall icke vore hjälpt genom kontanta bidrag

utan därutöver måste erhålla stödet av myndigheternas förfoganderätt över

transportmedel, bostäder och förnödenheter. Härtill bomme att, då utrymningen

företrädesvis avsåge arbetsoförmögna äldre personer samt barn, en

direkt vård i många fall bleve behövlig. Het läge emellertid i sakens natur,

framhåller kommittén, att tillhandahållandet av naturahjälp väsentligen bleve

en organisationsangelägenhet, som näppeligen borde i detalj regleras genom

författningsbestämmelser men för vilken luftskyddsinspektionens anvisningar

torde få bliva normgivande. Vissa allmänna regler avseende utrymningshjälp

över huvud torde dock böra meddelas i författningsväg, framför allt beträffande

vilka som vore hjälpberättigade, förutsättningarna i övrigt för erhållande

av hjälp, vem som skulle tillhandahålla hjälpen och huruvida ersättningsskyldighet

för denna skulle föreligga.

Beträffande frågan örn vilka personer som böra ifrågakomma såsom hjälpberättigade

framhåller kommittén, bland annat, att man knappast syntes kunna

inskränka antalet hjälpberättigade till dem, som ålagts bortflytta, enär i så

fall de mindre bemedlade skulle sakna möjlighet att ställa sig myndigheternas

uppmaning till frivillig utrymning till efterrättelse och denna då ej finge den

omfattning, som måste anses önskvärd. Många av dem, som från början själva

ordnat för sig, kunde ock efter längre eller kortare tid behöva det allmännas

bistånd.

Kommittén finner det uppenbart, att utrymningshjälpen i princip borde

utgå efter behovsprövning. Hå det för den evakuerade gällde att rädda sig

undan den livsfara, som ansåges hota å utrymningsorten, torde det få anses

skäligt att den, som ägde besparingar, måste tillgripa sitt kapital, innan han

kunde påräkna hjälp från staten.

I fråga örn bestridandet av kostnaderna för utrymningen erinrar kommittén,

att civila luftskyddsutredningen anslutit sig till den ståndpunkten, att dessa

kostnader som allmän princip borde bestridas av staten, samt att i samband

med luftskyddslagens tillkomst denna mening biträtts av statsmakterna. Statens

principiella skyldighet att sörja även för den del av luftskyddet, till

vilken utrymningshjälpen vore att hänföra, kunde enligt vad kommittén framhåller

i viss mån sägas lia bekräftats genom den av 1938 års riksdag antagna

lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov, enligt vilken ersättning för

byggnader m. m., som foges i anspråk för luftskyddet, skulle gäldas av staten.

Kommittén fortsätter härefter:

Något uttryckligt ståndpunkttagande från statsmakternas sida till frågan

om själva understöds verksamhetens bekostande har dock icke skett, och

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr I IS. 410 4» 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 148.

det torde därför böra närmare övervägas, om på denna punkt något

undantag bör göras från statens allmänna skyldighet att bekosta luftskyddet.

Till förmån för ett sådant undantag talar, utom statsfinansiella

skäl, att understödsverksamheten sedan gammalt i främsta rummet ansetts

såsom en kommunal angelägenhet. Kommunernas ställning såsom målsmän

för den sociala hjälpverksamheten har emellertid under de senare

decennierna blivit mindre framträdande i och med införandet av ett flertal

nya folmer för social hjälp, sorn i större eller mindre utsträckningbekostas

av staten, såsom folkpension, barnbidrag, moderskapspenning,

mödrahjälp, blindhetsersättning, olika slag av socialförsäkring, vissa slag av

sjukvård, arbetslöshetshjälp m. m. De nu anförda synpunkterna lämna dock

föga ledning för ett ståndpunkttagande i kostnadsfrågan utan hänsyn torde

i främsta rummet få tagas till förhållandena, sådana de gestalta sig under

luftskyddstillstånd. Situationen är då sådan, att utrymningsorten väntas

bliva utsatt eller måhända redan utsatts för flyganfall, och vissa befolkningsgrupper

ha hänvisats till andra orter. I avsaknad av bestämmelser örn utrymningshjälp

skulle dessa senare orter vara skyldiga att lämna hjälp

fattigvård’— och därefter äga regressrätt mot den evakuerades hemortskommun.

Denna anordning lär svårligen kunna tillämpas i fråga örn

utrymningshjälp, då det icke kan förväntas, att de ofta små och obemedlade

inkvarteringskommunerna skola kunna förskjuta de avsevärda belopp, som

mången gång erfordras. Av samma anledning kan det än mindre ifrågasättas,

att dessa kommuner skola slutligen vidkännas någon del av kostnaderna för

inkvarteringshjalpen. Vad utrymningskommunen beträffar kan utrymningen

uppenbarligen medföra en lindring i fattigvårdsbördan genom att en del av

fattigvårdsklientelet evakueras och erhåller utrymningshjälp. Det synes

skäligt, att kommunen blir betalningsskyldig för sådan utrymningshjälp.

Av praktiska skäl torde det emellertid vara nödvändigt att begränsa denna

betalningsskyldighet till att avse utrymningshjälp (utom resa) åt personer,

vilka mottagits till stadigvarande försörjning eller omhändertagits av barnavårdsnämnd.

Därest kommunen helt eller delvis skulle bekosta utrymnmgshjalpen

även i övrigt, skulle på den ifrågavarande kommunen läggas en börda, vartill

i fråga örn icke utrymda kommuner motsvarighet skulle saknas. Detta synes

knappast förenligt med rättvisa och billighet, i synnerhet om man betänker,

att den ifrågavarande kommunen mänskligt att döma måste bli mera utsatt

för ett luftkrigs verkningar än de icke evakuerade kommunerna och att i

varje fall utrymningen i sig själv innebär allvarliga rubbningar i kommunens

ekonomiska liv, ägnade att minska dess skattekraft. Kommittén kan således

icke finna annat än att staten bör svara även för de luftskyddskostnader,

som förorsakas av utrymningshjälpen, dock med. nyssnämnda undantag beträffande

fattigvårds- och barnavårdsklientelet. Även i sistnämnda fall kan

emellertid staten av organisatoriska hänsyn komma att förskjuta kostnaderna.

I fråga örn hjälpverksamhetens organisation säger sig kommittén, i enlighet

med luftskyddsinspektionens anvisningar, lia utgått från att utrymningshjälpen

in natura skulle handhavas av luftskyddsmyndigheterna, d. v. s. länsstyrelserna

och under dem lydande luftskyddschefer eller för utrymningen särskilt

tillsatta luftskyddsorgan. Då naturahjälpen och kontanthjälpen kompletterade

varandra på sådant sätt, att de i organisatoriskt hänseende svårligen

kunde särskiljas, har kommittén funnit det naturligt, att luftskyddsmyndigheterna

anförtroddes jämväl kontantiaälpens administrerande.

Vad beträffar frågan huruvida skyldighet skall föreligga för den, som mottagit

utrymningshjälp, att till staten utgiva ersättning för hjälpen framhåller

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 148.

kommittén, att stora svårigheter möta för en tillfredsställande behovsprövning.

Skulle återbetalningsskyldighet ej finnas, kunde det befaras, att ett stort antal

personer ■— under ett förklarligt tryck av ovissa framtidsutsikter — förskaffade

sig utrymningshjälp utan att trängande behov därav förelåge. Något bättre

medel att i görligaste mån förhindra missbruk av hjälpmöjligheterna än att i

princip stadga återbetalningsskyldighet säger sig kommittén icke ha kunnat

utfinna. Härtill komme, att utrymningshjälpen i icke ringa utsträckning av

organisatoriska skäl måste utgå även i sådana fall, där behov av ekonomisk

hjälp icke förelåge, såsom förhållandet kunde vara vid evakuering av skolklasser.

Kommittén har dock för vissa fall föreslagit undantag från eller begränsning

av ersättningsskyldigheten. — Kommittén har jämväl framlagt

förslag i fråga örn sättet för ersättningsskyldighetens realiserande.

Kommitténs förslag till förordning örn utrymningshjälp samt till lag om

skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp torde såsom bilagor

(Bilaga A, Bilaga B) få fogas till förevarande protokoll.

Yttranden över kommitténs förslag.

Över kommitténs förslag ha efter remiss yttranden avgivits av riksvärderingsnämnden,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, luftskyddsinspektionen, statens

arbetsmarknadskommission, statskontoret, kammarrätten, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, skolöverstyrelsen, samtliga länsstyrelser, överexekutorerna

i Göteborg och Malmö, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt Frustuna och Söderbärke kommuner. Åtskilliga länsstyrelser ha överlämnat

av dem infordrade yttranden från olika myndigheter inom länet, såsom

luftskyddsmyndigheter, drätselkamrar, fattigvårds- och andra kommunala myndigheter,

överexekutorer m. fl.

Trosa—Vagnhärads och Leksands kommuner ävensom Nora landskommun

lia beretts tillfälle att avgiva yttrande över förslaget men icke begagnat sig

därav.

Departementspromemorian.

Promemorians innehåll.

I promemorian framhålles inledningsvis, att bortflyttningen av civilbefolkningen

vore den luftskyddsåtgärd, som hade de mest vittgående konsekvenserna.

Luftskyddssynpunkterna, på bortflyttningens problem torde enligt promemorian

i huvudsak koncentrera sig kring dels den allmänna frågan om dé

lämpliga proportionerna mellan bortflyttning och andra skyddsanordningar

(skyddsrum) för civilbefolkningen, dels frågan, vilka orter som borde ifrågakomma

vid bortflyttningens planerande och verkställande. Sedan avgöranden

av denna art träffats, bildade bortflyttningen ett samhällsproblem, som icke

nödvändigtvis hörde samman med den egentliga luftskyddsverksamheten. Skäl

funnes tvärtom för den ståndpunkten, att bortflyttningen organiserades såsom

en särskild samhällelig angelägenhet. Efter det i promemorian berörts den

opaginerad Kontrollera mot PDF

■20

Kungl. Majus proposition nr 148.

planläggning för utrymningens praktiska genomförande, som hittills ägt rum,

framhålles, att såväl vid den fortsatta planläggningen som vid ett eventuellt

verkställande av utrymningen uppgifter gåve sig till känna, vilka endast kunde

handhavas genom ett lokalt organ på inkvarteringsorten. Det framhålles, att

i promemorian anförda skäl syntes motivera dels att utrymningen centralt

leddes av en särskild myndighet, dels ock att denna myndighet finge till sitt

förfogande en kommunal organisation. Den centrala myndigheten kunde enligt

promemorian lämpligen utgöras av en utrymningskommission, medan de lokala

organen kunde benämnas inkvarteringsnämnder.

Vid promemorian funnos, såsom förut nämnts, fogade förslag till vissa författningar.

Yttranden över promemorian.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

medicinalstyrelsen, luftskyddsinspektionen, statskontoret, samtliga

länsstyrelser, den sakkunnige för utredning rörande luftskyddsinspektionens

arbetsuppgifter och personalbehov, statens livsmedelskommission,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, riksluftskyddsförbundet,

kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, stadskollegiet i Stockholm,

drätselkamrarna i Göteborg och Malmö samt kommunalnämnderna

i Kö, Bro och Lossa, Villberga, Hedemora lands-, Båstads, Höör, Gråmanstorps,

Virestads, Stenbrohults, Markaryds och Lerums kommuner. Länsstyrelserna

ha i flera fall överlämnat av dem infordrade yttranden från olika

myndigheter inom länet, såsom luftskyddsmyndigheter, drätselkamrar, kommunalnämnder,

skolmyndigheter m. fl.

Kommunalnämnderna i Norrsunda, Sånga (Stockholms län), Yttergrans,

Överjärna, Hölö, Aringsås, Traryds, Kåda (Göteborgs och Bohus län), Landvetters

och Bollebygds kommuner ha beretts tillfälle att avgiva yttrande över

promemorian men icke begagnat sig därav.

Med ledning av de yttranden, som inkommit över dels sociala försvarsberedskapskommitténs,

dels ock departementspromemorians förslag, ha dessa blivit

föremål för överarbetning inom socialdepartementet. Innan jag övergår till

en redogörelse för de därvid utarbetade förslagen och i samband därmed för

innehållet i de avgivna yttrandena, vill jag till diskussion upptaga två för

samtliga med utrymningen sammanhängande problem gemensamma spörsmål,

nämligen dels organisationsfrågan, dels ock kostnadsfrågan.

DEPARTEMENTSCHEFENS FÖRSLAG.

U tryna ningens organiserande.

Ivo m inittéfö inlaget.

I det föregående har omnämnts att kommittén — med utgångspunkt

från att, i enlighet med luftskyddsinspektionens anvisningar, utrymningshjalpen

in natura skulle handhavas av luftskyddsmyndigheterna, d. v. s. länsstyrelserna

och under dem lydande luftskyddschefer eller för utrymningen

särskilt tillsatta luftskyddsorgan samt från att naturahjälpen och

kontanthjälpen i organisatoriskt hänseende svårligen kunde särskiljas före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 148.

slagit, att luftskyddsmyndigheterna anförtroddes jämväl den kontanta utrymningshjälpens

administrerande. Kommittén framhåller, att det borde ankomma

på myndighet i utrymningsorten att meddela hjälp för resan därifrån och på

myndighet i inkvarteringsorten att tillhandahålla den hjälp, som där kunde

bliva av nöden. Kommittén säger sig förutsätta, att särskild personal ställdes

till luftskyddschefenias förfogande för arbetet med utrymningen och utrymningshjälpen

och framhåller i detta sammanhang vikten av att därvid personer

med erfarenhet från socialt arbete knötes till luftskyddsmyndigheterna.

I överensstämmelse med kommitténs nu nämnda synpunkter stadgas i 14 §

i förslaget till förordning örn utrymningshjälp, att nämnda hjälp skall handhavas

av vederbörande länsstyrelse samt, enligt länsstyrelsens närmare föreskrifter,

av underlydande luftskyddschefer eller särskilt inrättade luftskyddsorgan

(lokala luftskyddsmyndigheter). Sker utrymning från ett län till annat,

skall transport ordnas eller resebidrag utbetalas av den länsstyrelse (lokala

luftskyddsmyndighet), varunder utrymningsorten i luftskyddshänseende lyder,

medan utrymningshj alpen i övrigt skall handhavas av den länsstyrelse (lokala

luftskyddsmyndighet), under vilken inkvarteringsorten i nyssnämnda hänseende

lyder.

Departementspromemorian.

Såsom förut omnämnts framhålles i promemorian, att skäl finnas för den

ståndpunkten, att bortflyttningen organiseras såsom en särskild samhällelig

angelägenhet. I den fortsatta argumenteringen härför anföres i promemorian

följande:

Ett av de tyngst vägande skälen för denna ståndpunkt ligger däri, att bortflyttningen

i sig innehåller ett arbetsmarknadsproblem. Bortflyttningens begränsning

till vissa kategorier av medborgare har motiverats, bland annat, med

önskemålet, att den arbetsföra delen av befolkningen i största möjliga utsträckning

skall stanna kvar och fortsätta sin dagliga gärning eller ock fylla

de luckor, som en mobilisering lämnar. Därmed är emellertid icke en gång

för alla sagt, att alla de personer, som ur skyddssynpunkt icke anses behöva

bortflytta, bäst skulle fylla denna viktiga uppgift genom att stanna kvar på

utrymningsorten. Tänkbart är tvärtom, att åtskilliga ungdomar över 15 år

kunna tillåtas bortflytta i sällskap med yngre syskon eller moder till en gemensam

uppehållsort under förutsättning, att de där kunde utföra exempelvis

jordbruksarbete. En sådan bortflyttning förutsätter givetvis å ena sidan, att

behov av sådan arbetskraft föreligger inom jordbruksområden, å andra sidan,

att arbetskraften är ledig eller icke erfordras för andra mera angelägna uppgifter

på utrymningsorten. I vilket fall som helst bildar beaktandet av sådana

och liknande synpunkter vid bortflyttningen ett arbetsmarknadsproblem och

icke något luftskyddsproblem.

Man bör vidare observera, att samhället kan nödgas taga befattning med

organiserandet av en bortflyttning, som icke orsakas av luftskyddstillstånd på

vissa orter utan exempelvis av en mera allmän militär evakuering. Även örn

en dylik evakuering icke kan planeras i detalj, torde vissa förberedelser i begränsad

omfattning vara motiverade. Därtill kommer, att en organisation

skapad för det svenska samhällets egna behov av utrymning av det ena eller

det andra slaget även kan tänkas vara lämplig att leda och omhändertaga en

flyktingsinvasion från utlandet, örn en sådan i större omfattning skulle uppträda.

Härigenom skulle såväl förberedelserna som de verkliga arbetsupp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

gifterna komma att väsentligt vidgas utöver den ram, som ursprungligen tänkts

för verksamheten såsom en detalj inom det civila luftskyddet.

Slutligen, men icke minst, tillkommer den omständigheten, att bortflyttningen,

sedan den verkställts, kommer att ställa stora ekonomiska krav på

samhället. Behovet av understöd och hjälp kommer åtminstone efter någon

tid att bli stort bland dem som bortflyttat. Enligt det förslag, som avgivits

av sociala försvarsberedskapskommittén, skulle detta hjälpbehov fyllas medelst

en särskild hjälpform, kallad utrymningshjälp. Enligt förslaget skulle utrym - ningshjälpen handhavas av länsstyrelserna och lokala luftskyddsmyndigheter.

Man torde emellertid kunna ifrågasätta lämpligheten av att länsstyrelserna,

som i den situationen att bortflyttning måst tillgripas äro starkt belastade med

andra uppgifter, även skola handlägga utrymningshjälpen. Ej heller torde det

vara ändamålsenligt, att ledningen av denna sannolikt mycket omfattande verksamhet

handhaves såsom en detalj inom den centrala luftskyddsinspektionen,

vilken organiserats för andra syften såsom huvudsak.

Starka skäl tala sålunda för den allmänna ståndpunkten, att bortflyttningen

av civilbefolkningen —- utrymningen — vilken från början av naturliga skäl

förberetts och organiserats som en detalj av det civila luftskyddet, numera utbrytes

och handlägges som en självständig samhällelig uppgift.

I promemorian framhålles härefter, att den verkställda planläggningen för

utrymningens praktiska genomförande i vissa avseenden endast kunnat bli en

planläggning på papperet. Beträffande internatsförläggningarna vore dessa

sålunda väl inspekterade och preliminärt godkända, men de vore i regel icke

fullt utrustade för sitt ändamål, och garantier funnes icke, att de vid behov

kunde snabbt iordningställas och utrustas. De fastigheter, som avsåges skola

tagas i bruk såsom förläggningar, utgjordes som regel endast i mindre utsträckning

av förstklassiga pensionat, herrgårdar, bondgårdar och dylikt. I regel

hade man måst lita till lokaler, som icke vore avsedda för detta ändamål, främst

allmänna samlingslokaler av olika slag. Inredning och utrustning torde i flertalet

förläggningar tarva förbättring. Därtill komme vinterboning av sommarbostäder

eller eljest otillfredsställande lokaler samt förbättring av uppvärm - ningsanordningar. Anskaffandet av den lösa utrustningen torde i stor utsträckning

kunna ske på inkvarteringsorten genom lån eller köp därstädes

först då inflyttningen i förläggningen ägde rum. Uppläggning i större förråd

av nyinköpta saker torde icke erfordras. Det väsentliga problemet utgjordes av

anskaffning av sängar. I vissa fall hade man övergivit tanken att insamla eller

köpa sängar och lägga dem i förråd på inkvarteringsorten och i stället ansett sig

kunna nöja sig med enkla britsar hoptimrade på platsen. I flertalet fall måste

man nöja sig med att material för dylika britsar vore tillgängligt i det ögonblick

man flyttade in i förläggningen, enär lokalerna som regel till dess skulle

användas för sitt normala ändamål. Liknande inrednings- och utrustningsproblem

förelåge även, efter vad erfarenheten visat, beträffande de inkvarteringsutrymmen,

som stöde till buds för den enskilda inkvartering, som ord

nades genom samhällets försorg.

Det läge, enligt vad i promemorian fortsättningsvis påpekas, i sakens natur,

att övervakandet av att förläggningar och enskilda inkvarteringsutrymmen befunne

sig i acceptabelt skick och att praktiska förbättrings- och utrustningsåtgärder

företoges endast kunde ske genom ett lokalt organ på inkvarteringsorten.

Ett dylikt organ vore emellertid erforderligt även ur andra synpunkter.

Härom anföres i promemorian följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Transporterna av de bortflyttande skola visserligen ledas av utrymningsortens

myndighet, men mottagandet på inkvarteringsorten kräver en lokal

organisation därstädes. Förläggningarna skola vid ankomsten till inkvarteringsorten

vara uppvärmda och någorlunda inredda, hjälp med transporten

ut i bygden skall vid behov lämnas, tillfällig inkvartering för dem, vilka sökt

samhällets bistånd för att få bostad, bör kunna ombesörjas, om en mera

definitiv placering icke omedelbart medhinnes, mat och vård skola kunna

lämnas för tillfället etc.

Då bortflyttningen ägt rum och inkvarteringen hunnit ordnas på längre sikt,

erfordras ävenledes en lokal organisation för handläggande av de ständigt

återkommande problemen. Sålunda måste finnas någon ansvarig för internatförläggningarnas

tillsyn och drift, de enskilt inkvarterade behöva råd och

hjälp etc.

Betydande praktiska och sociala uppgifter komma sålunda att åvila den

lokala organisationen på inkvarteringsorterna, åtminstone där inkvarteringen

har större omfattning och det synes därför lämpligt, att denna organisation

utgöres av kommunala nämnder. Det förtjänar även framhållas, att en nämnd

bestående av kommunalmän eller andra personer med ortsbefolkningens förtroende

bör ha de bästa utsikterna att organisera den frivilliga beredskap, som

erfordras hos traktens egen befolkning för de inkvarterades mottagning.

Såsom förut omnämnts förordas i promemorian inrättandet av en central

myndighet —- en utrymningskommission — samt av lokala organ — inkvarteringsnämnder.

I promemorian framhålles, att kommissionen borde

örn möjligt innesluta representanter för luftskyddet, den allmänna hygienen,

skolväsendet, arbetsmarknaden, de större utrymningsorterna och inkvarteringsorterna.

Lika viktigt vore emellertid, att den även erhölle representanter

för de stora folkliga organisationerna, gärna ungdomsorganisationerna, vilka

senare ägde dels praktisk erfarenhet av i någon mån likartade problem, dels

möjligheter att mobilisera en frivillig arbetsberedskap.

Inkvarteringsnämndernas ledamöter skola enligt promemorian utses av

kommunen, i den mån ett ordinarie kommunalt organ icke anses tillfyllest för

uppgiften. Då de lokala organen skulle disponera över statsmedel, borde de

även givas ett inslag av mera påtaglig statlig kontroll. Med hänsyn härtill föreslås

i promemorian, att länsstyrelsen utser nämndens ordförande och att utrymningskommisionen

utser ett kronoombud, en inkvarteringschef, för större

områden, vilken såsom ledamot skulle deltaga i sammanträdena med nämnderna

inom sitt område och därvid ha möjlighet att hänskjuta avgörandet av

en fråga till överordnad statlig myndighet. Ordföranden i nämnden skulle i

egenskap av inkvarteringsledare ansvara för de dagliga uppgifterna inom

kommunen.

I promemorian förutsättes, att utrymningshjälpen handhaves av utrymningskommissionen

och dess lokala organ och alltså icke, såsom av sociala

försvarsberedskapskommittén föreslås, av länsstyrelserna och de lokala luftskyddsmyndigheterna.

Det framhålles i samband härmed i promemorian, att

en samling och centralisering av alla med utrymningen sammanhängande

spörsmål och arbetsuppgifter endast kan vara till nytta för saken. I de författningsutkast,

som bifogats promemorian, har emellertid avvikelse ej skett

från kommittéförslaget och förutsättes alltså däri, att länsstyrelserna skola

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

handhava utrymningshjälpen, medan utrymningskommissionen i övrigt är

centralorgan.

I det vid promemorian fogade förslaget till lag örn skyldighet för kommun

att fullgöra vissa av luftskyddsorts utrymning m. m. föranledda arbetsuppgifter

åläggas kommunerna, bland annat, att i den omfattning Konungen bestämmer

fullgöra arbetsuppgifter, vilka viel utrymning av luftskyddsort eller annat

område eller vid planläggning för sådan utrymning uppkomma i avseende å

ordnande av inkvartering, handhavande av utrymningshjälp samt ombesörjande

av erforderligt bistånd i övrigt åt dem, vilka flyttat från sin bostad

eller bostadsort och tagit uppehåll inom kommunen. Handhavandet av dessa

uppgifter skall enligt lagförslaget ankomma å kommunala inkvarteringsnämnder.

Inkvarteringsnämnd skall, örn ej särskild sådan blivit tillsatt, utgöras

i stad av drätselkammare och å landet av kommunalnämnd, eventuellt

förstärkta med statlig representant. Särskild inkvarteringsnämnd tillsättes,

örn Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar det föreskriver.

Sådan föreskrift må lämnas allenast beträffande kommun, inom vilken ett

större antal personer jämlikt förefintliga planer för luftskyddet skola vid utrymning

taga uppehåll.

I ett vid departementspromemorian jämväl fogat utkast till kungörelse örn

inkvarteringsnämnder regleras närmare nämndens arbetsuppgifter, särskild

inkvarteringsnämnds sammansättning, beslutmässighet m. m. Nämndens

arbetsuppgifter gruppera sig kring dels förberedelsetiden, dels tidpunkten då

utrymningen verkställes, dels ock den tid, under vilken utrymningen varar.

Vid fullgörandet av sina åligganden skall inkvarteringsnämnd ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som meddelas av utrymningskommissionen

eller, såvitt angår frågor örn meddelande av utrymningshjälp,

av länsstyrelsen; såsom förut nämnts bygger nämligen författningsutkastet på

sociala försvarsberedskapskommitténs förslag att länsstyrelserna skola handhava

utrymningshjälpen.

Yad angår särskild inkvarteringsnämnds sammansättning föreslås i kungörelseutkastet,

att nämnden skall bestå av ordförande och minst fyra ledamöter.

Ordförande skall förordnas av länsstyrelsen bland inom kommunen

boende personer. Utrymningskommissionen skall, efter samråd med länsstyrelsen,

förordna viss person att vara inkvarteringschef och ledamot i samtliga

särskilda inkvarteringsnämnder inom ett eller flera luftskyddsområden eller

delar därav. Övriga ledamöter skola utses av kommunen; därvid har föreskrivits,

att en av dem skall vara ledamot av kommunalnämnd eller drätselkammare

och en av fattigvårdsstyrelsen samt att minst en av ledamöterna skall

vara kvinna. Inkvarteringschefens åliggande har i utkastet angivits sålunda,

att han skall utöva ledningen, såvitt angår verkställigheten av de inkvarteringsnämnders

beslut, i vilka han är ledamot, samt att han såsom nämndledamot

har att särskilt öva tillsyn å att enhetlighet och sparsamhet iakttagas. I fråga

om nämndens ordförande föreskrives, att han tillika skall tjänstgöra såsom

inkvarteringsledare och i denna egenskap, bland annat, med särskild uppmärksamhet

följa förhållandena vid internatförläggning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 148.

I utkastet föreskrives vidare underställningsförfarande för det fall att

ordförande i särskild inkvarteringsnämnd eller den av utrymningskommissionen

förordnade ledamoten anmält skiljaktighet mot beslut, som nämnden

meddelat.

Slutligen föreslås i kungörelseutkastet, att såsom ledamot i drätselkammare

och kommunalnämnd, som utgöra inkvarteringsnämnd, skall inträda en av länsstyrelsen

förordnad, inom eller utom kommunen boende ledamot. Jämväl vid

skiljaktighet från denne ledamots sida mot meddelat beslut föreslås underställningsförfarande.

Yttranden.

Då huvudparten av dem, vilka yttrat sig över kommittébetänkandet, yttrat

sig jämväl över departementspromemorian, vilken utremitterats senare än betänkandet,

och då i promemorian organisationsfrågan i högre grad än i betänkandet

står i förgrunden, torde redogörelsen för avgivna yttranden kunna

begränsas till de över promemorian avgivna remissyttrandena.

De i promemorian beträffande organisationsfrågan anförda synpunkterna ha

helt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av chefen för försvarsstaben, luftsky

ddsinspéktionen, skolöverstyrelsen, den sakkunnige för utredning rörande

luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter och personalbehov, statens livsmedelskommission,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,

svenska landskommunernas förbund, kvinnoföreningarnas beredskapskommitté,

kommunalnämnden i Ilo kommun, luftskyddscheferna i Uppsala och Enköping,

utrymningschefen i Uppsala, kommunalnämnderna i Bro och Lossa, Villberga,

Virestads, Stenbrohults och Markaryds kommuner, luftskyddscheferna i Visby

och Karlskrona, folkskoleslyrelsen i Karlskrona, rektorn vid högre allmänna

läroverket i Karlskrona, drätselkammaren i Karlshamn, landsfiskalen i Jämshögs

distrikt, kommunalnämnderna i Kyrkhults, Båstads, Gråmanstorps och

Höörs kommuner, luftskyddscheferna i Halmstad och Bofors-Ilarlskoga samt

kommunalnämnden i Hedemora landskommun.

I övriga yttranden framställas mot promemorian, såvitt nu är ifråga, vissa

erinringar, vilka i det följande skola närmare beröras.

Av de synpunkter, som anförts vid tillstyrkandet av promemorians organisationsförslag,

må följande här återgivas.

Luftskyddsinspektionen anför:

Under arbetet med planläggningen för utrymning av luftskyddsorter, vilken

planläggning skett under inspektionens överinseende, delvis under dess ledning,

har alltmera framstått önskvärdheten av att de hårt arbetstyngda länsstyrelserna

befrias från ansvaret för utrymningens planläggning i detalj och

dess verkställande. Detta torde emellertid ej kunna ske med mindre en

statlig central myndighet tillägges de befogenheter, som i vissa avseenden nu

tillkomma länsstyrelse i samband nied utrymningsåtgärder. Närmast till hands

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

hade därvid måhända legat, att åt luftskyddsinspektionen uppdragits att

fungera som sådan centralmyndighet. De betydande arbetsuppgifter, som

efter vad erfarenheten nu givit vid handen komma att åvila denna myndighet,

och icke minst det förhållandet att vissa i departementspromemorian omnämnda

arbetsuppgifter ligga helt utanför inspektionens verksamhetsområde,

tala dock för att, på sätt i promemorian föreslagits, ett särskilt centralorgan —

statens utrymningskommission — skapas för ändamålet. Åt detta organ bör

uppdragas bland annat ledningen av samtliga åtgärder, avseende den fortsatta

planläggningen av utrymning av luftskyddsort samt genomförandet av dessa

planer.

Inspektionen förutsätter dock, att densamma alltjämt bör taga befattning

med utrymningen, då det gäller att fastställa dess omfattning med hänsyn till

luftskyddssynpunkterna i det särskilda fallet. Sålunda är tillgången på skyddsrum

eller andra skyddsanordningar för civilbefolkningen å en ort av utslagsgivande

betydelse för frågan örn i vilken omfattning planläggning och genomförande

av utrymning böra ske. Det torde sålunda böra åläggas inspektionen

att i samråd med överbefälhavaren till Kungl. Maj:t avgiva förslag till, eventuellt

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande fastställa den omfattning, i vilken

utrymning bör planläggas och verkställas beträffande olika orter och befolkningskategorier.

Därjämte torde böra uppdragas åt inspektionen att anvisa

de områden i stort, som komma i fråga till inkvartering av bortflyttade. Övriga

med utrymningen såväl med dess planläggning som verkställande sammanhängande

åtgärder böra ankomma på utrymningskommissionen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Beträffande organisationen synes det länsstyrelsen riktigt att denna, såsom

i förslaget gjorts, frigöres från sin direkta bundenhet av luftskyddet. Mot upprättandet

av ett centralorgan —- utrymningskommissionen — uteslutande för

evakueringsfrågor har länsstyrelsen därför intet att erinra. Tvärtom torde

det vara en betydande fördel, att länsstyrelserna, som vid sådana tillfällen

då en evakuering skall genomföras, med säkerhet äro särskilt starkt tyngda av

andra arbetsuppgifter, kunna befrias från ansvaret för utrymningsfrågorna.

Det synes länsstyrelsen härvid i hög grad önskvärt, att denna befrielse får omfatta

också utrymningshjälpen och att även denna får, såsom i promemorian

men icke i författningsförslagen förutsättes, handhavas av utrymningskommissionen

och dess lokala organ. Den uppdelning mellan kommissionen och länsstyrelserna

av arbetsuppgifter, som författningsförslagen äro byggda på, torde

snarast vara ägnad att giva en onödig tyngd åt myndigheternas arbete. När

länsstyrelsen sålunda uttalar sig för tillskapandet av en central kommission

med uppdrag att handhava evakueringsfrågor, häri inbegripet även utrymningshjälp,

gör länsstyrelsen detta även med tanke på den större sakkunskap ett

dylikt specialorgan kan vinna och den, efter vad erfarenheten visat, mycket

behövliga överblick över förhållandena i hela riket, som endast kan erhållas

hos en central myndighet.

De lokala organ, som föreslås, överensstämma praktiskt taget fullständigt

med den organisation för inkvarteringsorterna, som denna länsstyrelse och de

med densamma rörande inkvartering av evakueringsberättigade från Göteborg

samarbetande länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län för närvarande

tillämpa, och som visat sig ändamålsenlig. Förslaget tillstyrkes därför i

denna del.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar:

Hedan i sitt yttrande över sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande

del II med förslag till bestämmelser örn utrymningshjälp m. m. framhöll läns
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14S.

27

styrelsen, att frågan om organisationen av utrymningshjälpens handhavande

borde bliva föremål för närmare utredning. Länsstyrelsen fann, att de arbetsuppgifter,

som enligt förslaget till förordning örn utrymningshjälp skulle påläggas

länsstyrelserna och dem underlydande luftskyddschefer, voro av sådan

omfattning, att uppgifterna allenast med största svårighet och endast med

avsevärd utökning av personalen skulle kunna fullgöras. Länsstyrelsen hälsar

på grund härav förslaget örn inrättandet av särskilda kommunala organ för

handhavandet av såväl utrymriingshjalpen sorn i promemorian omförmälda

arbetsuppgifter i övrigt med tillfredsställelse. På skäl, som i promemorian

anförts, måste en utbrytning av de frågor, som i promemorian berörts, från

den centrala luftskyddsinspektionen vara ändamålsenlig. En enhetlig ledning

under en utrymningskommission måste medföra en bättre lösning av de

mångskiftande arbetsuppgifter, som här kunna komma i fråga. Länsstyrelsen

anser sålunda, att såväl utrymningshjälpen som övriga av luftskyddsorts

utrymning föranledda arbetsuppgifter böra handhavas av en utrymningskommission

och dess lokala organ.

I åtskilliga yttranden uttalas i mer eller mindre bestämd form betänkligheter

mot att länsstyrelserna frigöras från handläggningen av inkvarterings^

ärendena. Uttalanden i sådan riktning förekomma sålunda i yttrandena av

förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm, länsstyrelsen i Östergötlands

län, luftsky dds chef erna i Linköping och Norrköping, länsstyrelserna

i Jönköpings och Gotlands län, drätselkammaren i Karlskrona, landsfiskalen

i Tvings distrikt samt länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs, Örebro.

Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län.

Sålunda yttrar länsstyrelsen i Östergötlands län:

Så välbehövlig en minskning av länsstyrelsernas under ifrågavarande

förhållanden väldiga arbetsbörda än ina vara, måste förslaget att avkoppla

dem från att vara ett led mellan den centrala myndigheten och ortsmyndigheterna

betecknas såsom en avgjord försämring i sakligt avseende. Under

det hittills utförda arbetet med evakueringens planerande har länsstyrelsens

orts- och personalkännedom visat sig vara av största betydelse och skulle

säkerligen bliva så än mera, örn det gällde att omsätta planerna i verkligheten.

Länsstyrelserna kunna på ett sätt, som ej är möjligt för en central myndighet,

skaffa sig biträde av socialt kunniga enskilda personer samt tjänsteläkare,

barnavårdsombud, distriktssköterskor m. fl. Likaså torde länsstyrelserna

med den praktiska och patriarkaliska karaktär dessa myndigheter i stor utsträckning

äga kunna bättre än några andra framlocka och tillgodogöra sig den

under kritiska förhållanden framträdande stora offervilligheten hos många

av dem, som disponera de för inkvartering avsedda fastigheterna, och hos

andra, som i orterna kunna bidraga till förläggningarnas utrustning, ett

förhållande som har olika skiftningar i olika delar av vårt land men alltid är

av största betydelse icke blott för inkvarteringens förbilligande utan ock för

dess kvalitet och för de inkvarterades trevnad.---Slutligen måste man

säga sig att inkvarteringsnämnderna i kommunerna icke skulle kunna praktiskt

övervakas och ledas direkt av centralmyndigheten i Stockholm utan att

denna renrissvägen av länsstyrelserna krävde en hjälp, vilken nog bleve för

dessa nästan lika betungande men i sak mindre effektiv än länsstyrelsernas

nuvarande uppgift såsom var i sitt län högsta ledare av inkvarteringarna.

Örn länsstyrelsen bibehålies i denna uppgift, kommer detta dessutom att

utgöra en viss garanti för uppehållande av det nödvändiga sambandet mellan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

utrymning och inkvartering i de fall, då utrymnings- och inkvarteringsorterna

tillhöra samma län.

Länsstyrelsen måste ock ställa sig betänksam mot att luftskyddscheferna

i inkvarteringsorterna, i regel landsfiskaler, avkopplas från befattning med

inkvarteringen, såvida nu icke förutsättes att de i allmänhet skola förordnas

till inkvarteringschefer. Att finna andra till inkvarteringschefer lämpliga

personer torde ofta bliva svårt.

Enligt länsstyrelsens i Jönköpings län mening bör bortflyttningen, såsom

föreslagits, organiseras såsom en särskild samhällelig angelägenhet men en detalj

förbehållas länsstyrelse, nämligen bestämmandet av de lokaliteter, som få tagas

i anspråk för ändamålet. Skulle annan myndighet eller annat organ få handhava

denna uppgift, riskerades att en och samma byggnad eller annan lokalitet

kunde komma att tagas i anspråk för olika ändamål. Länsstyrelsen i inkvarteringslänet

borde efter framställning av länsstyrelsen i utrymningslänet

tillhandagå med utforskandet av möjligheterna att anordna internatförläggning

eller enskild inkvartering genom det allmännas försorg. Inkvarteringsnämndernas

åliggande härutinnan skulle i så fall begränsas till skyldighet

att tillhandagå länsstyrelsen i inkvarteringslänet och denna underställda

myndigheter med erforderlig utredning. En dylik anordning komme enligt

länsstyrelsens mening att stå i överensstämmelse med föreskrifterna i

kungörelsen den 20 maj 1939 med vissa bestämmelser örn företrädesrätt med

avseende å planläggning av rekvisition och förfogande m. m., enligt vilka

länsstyrelse utgjorde det förmedlande och reglerande organet med avseende

å dylik planläggning i fredstid.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att det för en central myndighet

torde bliva en vansklig uppgift att utan ett centralt länsorgan bemästra de

olika spörsmål, som uppkomma vid förberedandet och genomförandet av en

evakuering. Särskilt örn, såsom ifrågasatts, jämväl utrymningshjälpen skulle

handhavas av den rikscentrala myndigheten, torde förhållanden kunna

inträffa, som i hög grad försvårade eller rent av omöjliggjorde uppgiftens

genomförande. Den rikscentrala myndigheten syntes därför enligt länsstyrelsens

mening icke kunna undvara ett centralt länsorgan. Under alla

omständigheter torde, framhåller länsstyrelsen vidare, medverkan från länsstyrelsens

sida vara ofrånkomlig så till vida, att denna myndighet borde

lämna direktiv angående för inkvartering lämpliga och tillgängliga lokaler.

Enligt gällande författning utgjorde nämligen länsstyrelsen det förmedlande

och reglerande organet med avseende å egendom, som avsågs att tagas i

anspråk vid krig eller krigsfara. Någon ändring härutinnan hade icke ifrågasatts

och torde heller icke vara önskvärd.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län föreslå, att för inkvarteringsärendena

tillskapas en särskild länsmyndighet såsom instans mellan de

kommunala inkvarteringsnämnderna och utrymningskommissionen. Länsstyrelsen

i Kronobergs län anför till motivering härav följande:

Utrymningen kommer såsom i promemorian omnämnts att medföra en

mängd problem av social och ekonomisk art, som i många fall icke kunna

avgöras av inkvarteringsnämnderna utan böra hänskjutas till avgörande av

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

överordnad myndighet. På grund härav skulle arbetsbördan för den centrala

utrymningsmyndigheten bliva osedvanligt stor. Utrymningsfrågorna äro dessutom

av sådan art, att utrymningsmyndigheterna ofta bliva nödsakade att

inhämta råd och bistånd av länsstyrelserna, som återigen hava behov av

att ständigt vara underrättade örn utrymningsverksamheten. Härtill kommer

att utrymningskommissionen kommer att sakna för åtskilliga uppgifter

nödvändig ortskännedom. Länsstyrelsen vill därför starkt ifrågasätta örn

icke en länsmyndighet för utrymningen — förslagsvis kallad utrymningsstyrelsen

— bör inrättas. Utrymningsstyrelsen skulle intaga liknande ställning

till utrymningskommissionen och inkvarteringsnämndema som kristidsstyrelsen

till livsmedelskommissionen och kristidsnämnderna. I likhet

med vad som gäller för kristidsstyrelsen skulle ordföranden och ett antal

ledamöter utses av Konungen, varjämte landshövdingen eller vid förfall för

honom landssekreteraren skulle äga närvara vid utrymningsstyrelsens sammanträden

och länsstyrelsen äga utse en ledamot — i regel den tjänsteman,

som är föredragande i luftskyddsärenden — i utrymningsstyrelsen. Vidare

torde med hänsyn till att utrymningen kommer att medföra en mängd hälsovårdsfrågor

och hygieniska problem förste provinsialläkaren böra vara självskriven

ledamot i utrymningsstyrelsen. Såsom föredragande i utrymningsstvrelsen

kunde vederbörande inkvarteringschefer lämpligen tjänstgöra,.

Genom inrättande av länsmyndighet för utrymningen kunde man därjämte

vinna den fördelen, att — till lättnad för länsstyrelsen — utrymningsstyrelsen

såsom första instans handhade jämväl utrymningshjälpen med undantag av

själva utbetalningen, som lämpligast bör ske genom landskontoren.

Länsstyrelsen i Uppsala län, luftskyddschefen i Norrköping, länsstyrelsen

i Blekinge län, rektorn vid högre allmänna läroverket i Karlskrona samt

folkskolestyrelsen i Karlskrona hålla före, att utrymningschef eller annan

myndighet å utrymningsorten bör tilldelas vissa befogenheter med avseende

å inkvarteringsbestyren. Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar härom:

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör utrymningschefen på utrymningsorten

alltjämt äga ledningen av inkvarteringarna, i den mån det är möjligt,

samt inkvarteringsnämndema i princip vara biträden till denna ledning. I

promemorian synes däremot — ehuru ståndpunkten ingalunda är klart uttryckt

— meningen vara, att inkvarteringsinämndema, sedan inkvartering

kommer till stånd, skola fungera självständigt under ledning av utrymningskommissionen.

Med det synnerligen stora antal inkvarteringsorter, som

redan planlagts, synes det dock icke möjligt, att utrymningskommissionen

kan utöva en sådan ledning. Däremot är det väl ganska självfallet, att den

utrymningscentral (-chef), som från vederbörande utrymningskommun handhaft

hela planläggningen, icke sättes ur stånd att övervaka, hur systemet

fungerar på de olika platserna.

Statskontoret framhåller, att även bestyret med utflyttningen från utrymningskommunen

borde kunna anförtros kommunala organ under ledning

av utrymningskommissionen. Ett närmare övervägande av detta spörsmål

synes statskontoret påkallat.

Luftskyddsnämnden i Stockholm framhåller, att spörsmålet hur försörjningen

skall ordnas måste ingå som ett viktigt led i planläggningen för

inkvartering av evakuerade. Denna fråga sammanhängde intimt med de

problem, som inom kommunerna handhades av kristidsnämnderna. Utan

varje tvekan måste kristidsnärnndernas medverkan vid inkvarteringens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 148.

ordnande alltid påräknas. Det kunde därför enligt luftskyddsnänmdens

mening ifrågasättas, huruvida icke inkvarteringsbestyren, i den mån så efter

prövning med hänsyn till de lokala förhållandena inom en kommun ansåges

lämpligt, kunde anförtros åt kristidsnämnderna.

Medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslå, att möjlighet

berndes att förordna gemensam inkvarteringsnämnd för flera kommuner.

I åtskilliga yttranden framställas härjämte erinringar, som emellertid

närmast röra frågor rörande inkvarteringsnämnds sammansättning.

Tillsättande av statlig utrymnings
kommission.

Genom beslut den 26 januari 1940 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

socialdepartementet, bland annat, att tillkalla dels en statlig utrymningskommission

av högst sju ledamöter, dels ock en rådgivande nämnd för att

biträda kommissionen i dess arbete. I det anförande till statsrådsprotokollet,

som föregick beslutet om kommissionens tillsättande, anförde jag att, ehuru

bortflyttningen vore en luftskyddsåtgärd, den även innefattade problem av

ekonomisk och social art. Jag erinrade jämväl om sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag örn statlig utrymningshjälp samt förklarade det

ligga i sakens natur, att handhavandet av denna utrymningshjälp hörde

samman med övriga bortflyttningsåtgärder; för dess handhavande tedde det

sig önskvärt att lia tillgång till en central myndighet samt lokalorgan med

utpräglad social kompetens. Fortsättningsvis yttrade jag vidare:

Det förtjänar även framhållas, att problem av liknande karaktär, som de

vilka uppstå på grund av bortflyttning vid luftskyddstillstånd, även uppkomma

vid en av militära skäl betingad utrymning eller vid en flyktingsinvasion

från utlandet. Planer för omhändertagandet av en flyktingsinvasion

av större omfattning böra samordnas med andra utrymningsplaner och torde

därför med fördel kunna uppgöras av det organ, som uppbygges för det

svenska samhällets egna bortflyttningsbehov. En dylik centralisering är

välbetänkt även vid förberedelserna för att undvika konflikter beträffande

inkvartering för olika ändamål m. m. Härigenom skulle emellertid såväl

förberedelserna som arbetsuppgifterna i övrigt komma att väsentligt vidgas

utöver den ram, som ursprungligen tänkts för bortflyttningen, då denna infogats

såsom en detalj inom det civila luftskyddet. Redan vid planläggningen

av bortflyttningsåtgärdeina har det visat sig, att nu gällande ordning med

dess förhållandevis starka decentralisering av ledningen varit mindre lycklig.

Denna omständighet påkallar, med hänsyn till att verksamheten kan komma

att sättas på än allvarligare prov, i särskilt hög grad uppmärksamheten.

Starka såväl sociala som organisatoriska skäl tala sålunda för den ståndpunkten,

att bortflyttningen av civilbefolkning, idrymningen, vilken från

början av naturliga skäl förberetts inom det civila luftskyddets nuvarande

organisation, hädanefter handlägges som en självständig samhällelig uppgift.

Detta innebär, såvitt angår den centrala ledningen, att en särskild utrymningsmyndighet

skapas för utrymningens förberedande och verkställande.

Erfarenheterna från den genom luftskyddsmyndigheterna hittills verkställda

planläggningen av utrymning ha klart visat nödvändigheten av en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

lokal organisation på inkvarteringsorterna redan på förberedelsestadiet.

Det är sålunda icke tillfyllest enbart nied registrering och inspektion av

inkvarteringsutrymmen. Såväl internatförläggningar som i viss utsträckning

även enskilda bostäder, avsedda för inkvartering genom samhällets försorg,

erfordra inredning och utrustning. Dylika praktiska åtgärder kunna icke

lämpligen vidtagas annat än av lokala myndigheter. Dessa erfordras jämväl

för att mottaga de bortflyttade vid ankomsten till inkvarteringsorten och

där ge dem omedelbar hjälp med de praktiska inkvarteringsproblemen. Då

bortflyttningen ägt rum och de bortflyttade installerat sig i den nya omgivningen,

krävas slutligen lokala myndigheter för driften av internatförläggningar,

för meddelande av utrymningshjälp samt för allmän rådgivnings- och

tillsynsverksamhet m. m.

Efter att lia erinrat örn det i nu förevarande departementspromemoria

innefattade förslaget samt förklarat min avsikt vara att snarast taga definitiv

ståndpunkt till ifrågavarande förslag yttrade jag, att det vore av största betydelse,

att det praktiska förberedelsearbetet för utrymningen kunde utan dröjsmål

fullföljas och intensifieras under enhetlig ledning, varför jag förordade,

att en organisation av provisorisk karaktär omedelbart skapades i avvaktan på

en slutgiltig lösning. Jag föreslog därför inrättande av en statlig utrymningskommission

med en rådgivande nämnd vid sin sida samt anförde, att länsstyrelserna

torde böra anbefallas att för provisorietiden förordna kommunala inkvarteringsledare

i de orter, där mera omfattande inkvartering genom samhällets

försorg planerades. Jag förklarade mig därvid utgå från att, för den

händelse kommunala inkvarteringsnämnder med ordförande, förordnade av

länsstyrelserna, komme till stånd, det såsom regel komme att befinnas lämpligt

att knyta de av länsstyrelserna i avvaktan på denna organisations genomförande

förordnade inkvarteringsledarna till nämnderna.

Jag framhöll vidare, att luftskyddsinspektionen alltjämt borde taga befattning

med utrymningen, då det gällde att fastställa dess omfattning med hänsyn

till luftskyddssynpunkter. Det borde sålunda åligga luftskyddsinspektionen

att till Kungl. Majit avgiva förslag till den omfattning, i vilken utrymning

borde planläggas och verkställas beträffande olika orter och befolkningskategorier.

Utrymningskommissionens uppgifter under dess provisoriska skede och

intill dess särskild instruktion för densamma utfärdats angåvos av mig omfatta

tillsyn över

1. registreringen av utrymningsklientelet på utrymningsorterna;

2. de lokala transportförberedelserna på utrymningsorterna och över huvud

taget förberedelserna därstädes för bortflyttningens ändamålsenliga verkställande;
3.

inventering, inredning och utrustning av inkvarteringsutrymmen på inkvarteringsorterna

jämte övriga åtgärder för de bortflyttades mottagning därstädes.

Beträffande samtliga dessa uppgifter borde utrymningskommissionen utfärda

de föreskrifter och anvisningar, som kunde anses erforderliga, samt

centralt vidtaga åtgärder, ägnade att underlätta verksamhetens genomförande.

Slutligen betonade jag, att kommissionen borde, med iakttagande av

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

de erfarenheter, som kunde vinnas från den verksamhet, som för närvarande

bedreves för att mottaga flyktingar, förbereda de statliga åtgärder, som kunde

anses nödvändiga för mottagandet av en mera omfattande flyktingsinvasion.

I anslutning till beslutet örn bemyndigande för chefen för socialdepartementet

att tillkalla en statlig utrymningskommission har Kungl. Majit tillika

anbefallt länsstyrelserna i samtliga län att i envar av de kommuner, inom vilka

ett större antal personer jämlikt förefintliga planer för luftskyddet skall vid

utrymning taga uppehåll, förordna inom vederbörande kommun boende person

att — tills vidare intill dess en särskild organisation för handhavande inom

kommunen av ifrågavarande uppgifter kunde komma till stånd — i enlighet

med de föreskrifter och anvisningar utrymningskommissionen meddelade vidtaga

förberedande åtgärder för ordnande av den inkvartering, som vore planlagd

att genom det allmännas försorg komma till stånd inom kommunen.

Ledamöter i den statliga utrymningskommissionen och dess rådgivande

nämnd äro numera förordnade, och kommissionen har börjat sin verksamhet.

Det är ett allbekant faktum, att utrymningsproblemet intager en betydelsefull

ställning bland de åtgärder, vilka inom det civila luftskyddets ram vidtagas

för att begränsa verkningarna av anfall från luften.

De olika utrymningsproblemen bilda emellertid icke ett odelbart helt.

Tvärtom faller det sig ganska naturligt att ingruppera dem i två skilda kategorier.

I den första av dessa kategorier befinna sig frågorna, för vilka orter planläggning

för utrymning skall äga rum, huru planläggningen skall med hänsyn

till sin omfattning differentieras mellan de olika orterna samt vilka befolkningsgrupper

utrymningen skall omfatta och vilken karaktär — obligatorisk

eller frivillig — den bör äga enligt de olika planerna. Vid dessa frågors hanclläggning

spela uppenbarligen i väsentlig mån strategiska hänsyn in. Jämte

de strategiska hänsynen ha nu nämnda frågor aspekter, som nära sammankoppla

dem med övriga luftskyddsproblem; det behöver därutinnan endast

erinras örn att utrymningens omfattning måste i väsentlig mån vara betingad

av effektiviteten av övriga luftskyddsåtgärder å utrymningsorten.

Till nu nämnda kategori torde även vara att hänföra frågan, till vilka delar

av riket utrymning bör dirigeras. Å denna fråga kunna anläggas synpunkter

analoga med dem, som göra sig gällande beträffande frågan örn utrymningsorternas

gradering. Förstnämnda fråga torde emellertid i nu nämnda sammanhang

icke böra innefatta mera än ett bestämmande i stora drag av de olika

inkvarteringsområdena; detta bestämmande är alltså avsett att skapa garanti

för att inkvarteringsorten är en tryggare tillflyktsort för vederbörande än utrymningsorten.

I den andra av de båda kategorierna åter ingå de frågor, som sammanhänga

med ordnandet i olika avseenden för de inkvarterade under deras vistelse å

inkvarteringsorten. Dessa frågor måste i det stora hela anses vara ärtskida

från övriga luftskyddsfrågor. För det första äro inkvarteringsfrågoma icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 148.

lokaliserade till utrynuiingsorten utan till den i många fall långt därifrån belägna

inkvarteringsorten; i åtskilliga fall är inkvarteringsorten belägen

i annat län än utrymningsorten. Just därigenom accentueras angelägenheten

av att för dessa frågors handläggning äga tillgång till ett centralt organ, som

kan efter enhetliga grunder och med stöd av den överblick det äger över såväl

utrymningsbehov som inkvarteringstillgång dirigera ifrågavarande verksamhet.

Ej mindre angeläget är, att ett organ med en hög grad av ortskännedom

och ett visst sinne för praktiska organisationsfrågor finnes att tillgå å de olika

inkvarteringsorterna. Vidare tillkommer den omständigheten, att de till

inkvarteringsorten lokaliserade utrymningsproblemen på verkställighetsstadiet

i främsta rummet utgöra sociala omvårdsnadsfrågor; de torde kunna sägas

närmast äga samband med den i olika former under kommunal medverkan

bedrivna sociala hjälpverksamheten.

På grund av överväganden av nu antydd art har den frågan trängt sig fram

till aktualitet, huruvida icke vissa organisatoriska förändringar böra ske i

fråga örn handläggningen av utrymningsfrågorna.

Vad nu först den centrala ledningen av utrymningsfrågorna angår torde vad

i det föregående anförts utgöra tillfyllestgörande motivering för förslag örn

inrättande av ett centralt organ för ledning av och tillsyn å dessa ärendens

handläggning. Den utomordentliga vikt dessa frågor äga påkallar, att de icke

allenast inlemmas som en detalj i det civila luftskyddet. För en enhetlig

central ledning talar även den förut anförda omständigheten, att utrymning

ofta sker från ett län till annat. Förslaget att inrätta en särskild utrymningskommission

har icke heller mött erinran i remissyttrandena.

Någon erinran i princip har icke heller mött förslaget, att inkvarteringsbestyren

skulle åvila särskilda kommunala inkvarteringsnämnder. Värdet av

att äga tillgång till ett lokalt organ, som kan i inkvarteringsorten gripa sig an

med dessa frågor såsom huvuduppgift, synes mig vara uppenbart.

Frågan örn organisationens närmare utformning kräver emellertid ur flera

synpunkter särskilt övervägande. Av den förut lämnade redogörelsen framgår

ock, att erinringar framställts i flera punkter, vilka jag nu vill närmare beröra.

Länsstyrelsernas ställning i den nya organisationen har varit föremål för

uttalande i flera remissyttranden, och den åsikten har framförts, att länsstyrelserna

borde inpassas såsom en instans mellan de kommunala nämnderna och

den centrala kommissionen. Till stöd härför har, bland annat, anförts, att kommissionen

icke kunde effektivt övervaka de kommunala nämnderna och att

länsstyrelserna i allt fall behövde i sådan utsträckning anlitas såsom mellanhand,

att det vore bättre att de i stället finge avgörandena i sin hand.

Vad båda dessa anmärkningar beträffar är deras räckvidd beroende av hur

de kommunala nämnderna organisatoriskt gestaltas. Jag är i denna sak av

den uppfattningen, att såväl enhetligheten de kommunala nämnderna emellan

som intresset av att få kontakten mellan kommissionen och nämnderna ordnad

på ett praktiskt sätt bör tillgodoses genom att kommissionen förordnar en

inkvarteringschef att inom visst område hava den närmare tillsynen å inkvar
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 148. 41640 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

teringsnämndernas verksamhet samt övervaka, att ändamålsenlighet och sparsamhet

prägla nämndernas verksamhet. Vid bestämmandet av området för

inkvarteringschefens verksamhet måste hänsyn naturligen tagas till antalet inkvarterade

enligt gällande planer; avsikten är emellertid, att inkvarteringschefen

skall kunna medhinna att på platsen inspektera nämndernas åtgärder

samt, då så är nödigt, närvara vid nämndernas sammanträden, men att med

beaktande av dessa hans uppgifter områdena böra i enhetlighetens intresse

göras relativt stora. Denna inkvarteringschef blir i realiteten ett slags mellaninstans;

sålunda är det min avsikt att för vissa fall föreslå underställningsförfarande

till honom av nämndens beslut. Samtidigt härmed bör han kunna bliva

förtrogen med de speciella förhållanden, under vilka de olika nämnderna

arbeta.

De många synpunkter, som giva sig till känna vid planläggning och verkställighet

av en evakuering, medföra uppenbarligen, att utrymningsmyndigheterna

i olika sammanhang komma i kontakt med länsstyrelsernas vittutgrenade

verksamhetsområde. Det är givetvis därvid synnerligen angeläget, att

utrymningsmyndigheterna hålla länsstyrelserna fullt underkunniga om de förhållanden,

varom i varje särskilt fall är fråga. Detta deras åliggande bör i

författningsväg inskärpas.

Skulle, med godtagande av tanken på inrättande av en central utrymningskommission

och kommunala inkvarteringsnämnder, länsstyrelserna bibehållas

vid sina nuvarande uppgifter i fråga örn utrymningsfrågorna över huvud,

komme detta enligt min mening att åt organisationen förläna en viss tungroddhet,

som förefaller mig betänklig, särskilt med hänsyn till att det på verkställighetsstadiet

kan föreligga starkt behov av att äga möjlighet till direkt

ordergivning utan mellanhand. Jag kan heller icke frigöra mig från den uppfattningen,

att det för sådant fall skulle finnas fog för det i några remissyttranden

förda talet örn överorganisation på nu ifrågavarande område.

Jag instämmer livligt i det uttalande, som länsstyrelsen i Östergötlands län

gjort rörande värdet av att frivilliga krafter ägna inkvarteringsangelägenheterna

sitt stöd. Betydelsen härav är så mycket större som den utrymningshjälp,

som i det följande kommer att föreslås, icke torde komma att förslå för

anskaffande av förnödenheter, vilka väl icke äro oumbärliga men i allt fall

ägnade att i hög grad öka trivseln för de bortflyttade. Utan underskattande

av länsstyrelsernas möjligheter att frammana sådan offervillighet synes man

dock icke äga anledning räkna med att avsaknaden av ett länsorgan skall i nu

förevarande sammanhang få någon betydelse.

Promemorians ståndpunkt, enligt vilken länsstyrelserna befrias från handläggning

av inkvarteringsärenden, förordas alltså.

Den nu framförda argumenteringen synes i väsentlig mån kunna analogt

tillämpas å förslaget att inrätta en särskild utrymningsstyrelse för varje län.

I ett särskilt hänseende torde länsstyrelsernas ställning för framtiden böra

något närmare beröras, nämligen såvitt angår rekvisitionsrätten för utrymnings*

ändamål.

Enligt lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov äger länsstyrelsen,

då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i anspråk markområden,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majda proposition nr 148.

byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar, materialier och

annan egendom, som tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda (3 §

1 morn.). Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller

annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras,

är pliktig att tåla eller vidtaga de åtgärder med avseende å egendomen

ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga

för luftskyddets genomförande (4 § 1 morn.). Befogenhet att vidtaga

vissa andra tvångsåtgärder är även lagd i länsstyrelsens hand. Länsstyrelsen

må i den utsträckning, som finnes lämplig, uppdraga åt luftskyddschef att

inom luftskyddsområde utöva de länsstyrelsen enligt dessa föreskrifter tillkommande

befogenheterna (14 §). De stadganden, för vilka nu redogjorts, äga

tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är rådande (1 §).

Att nu omnämnda befogenheter lagts i länsstyrelses, eventuellt luftskyddschefs

hand är med hänsyn till nu gällande organisation fullt naturligt. Såvitt

angår förfoganderätten för utrymningsändamål blir dock läget ett annat då en

från länsstyrelserna fristående organisation uppbygges för detta ändamål.

Starka skäl synas mig tala för den uppfattningen, att de nya utrymningsmyndigheterna

— i en form, som är ägnad att trygga mot missbruk a.v befogenheterna

— själva utrustas med de maktbefogenheter, som nu tillkomma luftskyddsmyndigheterna.

Önskemål härom ha också uttalats i remissvaren. Då

emellertid fråga uppkommit örn en annan ändring av luftskyddsförfoganderättslagstidningen,

samt nämnda båda frågor lämpligen böra skärskådas i ett

sammanhang, torde jag senare få anmäla frågan örn rekvisitionsrätt för utrymningsmyndigheterna.

Även örn emellertid utrymningsmyndigheterna skulle tilläggas rekvisitionsrätt,

bör enligt min uppfattning därmed icke följa någon ändring beträffande

den förmedlande och reglerande uppgift, som tillagts länsstyrelserna jämlikt

kungörelsen den 26 maj 1939 med vissa bestämmelser örn företrädesrätt med

avseende å planläggning av rekvisition och förfogande m. m. Eedan på grund

härav är uppenbart, att länsstyrelsen är tänkt att jämväl i fortsättningen vara

medagerande beträffande länets inkvarteringsfrågor. Men dess befattning därmed

blir begränsad på liknande sätt som nu gäller beträffande planläggningen

av rekvisition av fastigheter för krigsmaktens behov.

I några yttranden har frågan örn de nuvarande luftskyddsmyndigheternas

å utrymningsorten ställning enligt den föreslagna nya organisationen förts

på tal.

Departementspromemorian intager härutinnan den ståndpunkten, att någon

annan organisatorisk förändring i fråga örn handläggningen av utrymningsfrågorna

å utrymningsorten icke bör ske än att luftskyddsorganen skola i utrymningsfrågor

bli underställda utrymningskommissionen. Av statskontoret har

emellertid den tanken framförts, att även bestyret med utflyttningen från utrymningskommunen

borde kunna anförtros kommunala organ under ledning

av utrymningskommissionen. Även örn någon principiell erinran häremot icke

skulle vara att framställa, må dock framhållas, att det till utrymningsorten loka
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 148.

liserade utryinningsarbetet icke på samma sätt som inkvarteringsbestyren har

karaktären av social omvårdnad. Ett avgörande skäl mot att nu realisera ett

sådant förslag är för övrigt, att man icke utan nödtvång bör vidtaga dylika förändringar

vid en tidpunkt, då utvecklingen lätt kan leda till att verkställighet

av uppgjorda planer måste påbjudas. Jag förordar sålunda departementspromemorians

ståndpunkt i denna del men vill framhålla, att i den män kommissionen

finner sig böra träda i direkt kontakt med luftskyddsorganen på utrymningsorterna

bör noga tillses, att länsstyrelse hålles underrättad om av

kommissionen utfärdade föreskrifter eller vidtagna åtgärder.

Yad angår den i några remissyttranden framförda frågan örn kompetensfördelningen

mellan inkvarteringsnämnd och från utrymningsorten medföljd

internatsförläggningschef synes i detta sammanhang allenast böra göras det

allmänna uttalandet, att den ekonomiska förvaltningen beträffande all internatsförläggning

bör, i varje fall i princip, ligga i inkvarteringsnämndens hand. Det

mått av självständighet, som bör tillkomma förlaggningscheferna, bör måhända

icke vara ensartat beträffande alla slag av internatförläggningar; därom bör

emellertid övervägande ske från den centrala myndighetens sida. Såsom allmängiltig

regel bör emellertid gälla, att förläggningschefen skall äga rätt att

närvara vid inkvarteringsnämndens sammanträden och där göra sina synpunkter

gällande.

Förslaget att kristidsnämnderna skola åläggas handhava inkvarteringsnämndernas

åligganden synes icke taga tillräcklig hänsyn till att kristidsnämnderna

sammansatts uteslutande med tanke på de speciella uppgifter, som då ansågs

böra tillkomma dem. Förslaget torde vidare icke vara möjligt att realisera redan

av den anledningen, att kristidsnämnderna icke äro permanenta institutioner

utan träda i funktion allenast vid kristillfällen. Att tidsbegränsa planläggningen

av inkvarteringen efter samma måttstock torde emellertid icke vara tillrådligt.

I fråga örn det formella tillvägagångssättet vid åvägabringande av nu förordade

organisationsförändringar må anföras följande.

Den centrala myndigheten synes böra erhålla karaktären av en utav

Kungl. Maj:t tillsatt kommission. Utbrytningen av utrymningsfrågorna från

de ordinarie luftskyddsmyndigheternas handläggning synes därför böra möjliggöras

på det sätt, att Konungen i luftskyddslagen förlänas rätt att beträffande

utrymningsfrågor meddela andra föreskrifter än de i luftskyddslagen förekommande

i fråga örn organisation och förberedande.

Tillskapandet av kommunala inkvarteringsnämnder innebär, att inkvarteringskommunerna

påläggas uppgifter, vilka i det stora hela torde ligga vid

sidan örn de dem eljest anförtrodda angelägenheterna. Med hänsyn i främsta

rummet härtill torde grunderna för kommunernas medverkan böra regleras i

en av Konung och riksdag gemensamt antagen lag.

Med ledning av de vid departementspromemorian fogade författningsutkasten

har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändrad

lydelse av 18 § luftskyddslagen samt förslag till lag örn vissa skyldigheter för

kommun i avseende å utrymning m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 148.

Enligt sistnämnda lagförslag äro kommunerna i riket skyldiga att i den omfattning

Konungen bestämmer fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning i

anledning av krig eller krigsfara av luftskyddsort eller annat område eller vid

planläggning för sådan utrymning uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering,

handhavande av utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt

bistånd i övrigt åt dem, vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort och

tagit uppehåll inom kommunen. Handhavandet av dylika uppgifter skall enligt

lagförslaget ankomma å kommunala inkvarteringsnämnder.

Såsom förutsättning för upprättandet av en särskild kommunal nämndorganisation

för nu ifrågavarande ändamål synes böra gälla, att inkvartering i

ej obetydlig omfattning är planlagd inom kommunen. Med hänsyn härtill

borde kommunala inkvarteringsnämnder finnas endast i de kommuner, för

vilka dylik planläggning föreligger. Emellertid skall, såsom av det föregående

framgår, meddelandet av utrymningshjälp ankomma å inkvarteringsnämnderna,

och möjlighet att meddela sådan hjälp måste då finnas även i

kommuner, där det allmänna ej planlagt någon inkvartering. Med hänsyn härtill

föreslås i lagförslaget, att sä^kild inkvarteringsnämnd skall, efter förordnande

av Konungen eller statens utrymningskommission, tillsättas inom

kommun, till vilken jämlikt förefintliga planer för utrymning ett större antal

personer skall bortflytta, men att i annat fall annan kommunal myndighet än

fattigvårdsstyrelse skall vara inkvarteringsnämnd.

Enligt lagförslaget skall Konungen äga meddela närmare bestämmelser

angående inkvarteringsnämnder. I händelse förslaget blir genomfört är det

min avsikt att, med hänsyn till att nämnderna komma att förfoga över betydande

statsmedel, anordna viss statlig kontroll över inkvarteringsnämnderna.

Dessa skola vidare vara skyldiga att efterkomma den centrala myndighetens

föreskrifter.

I ett par yttranden har framförts önskemålet, att flera småkommuner skulle

i och för utseende av inkvarteringsnämnd kunna sammanslås och gemensam

nämnd alltså utses för det sammanslagna området. Saken ligger emellertid i

förevarande fall icke till på fullt samma sätt som i andra fall då småkommuner

i fråga örn fullgörandet av speciella uppgifter sammanslås till förbund eller

distrikt. Särskild inkvarteringsnämnd skall icke utses utan att för densamma

ifrågakomma uppgifter, vilka kunna bilda underlag för en dylik organisation.

Det föreligger sålunda icke samma behov av kommunsammanslagning som

exempelvis i fråga örn kristidsnämnderna.

Såsom förut nämnts var vid departementspromemorian fogat ett utkast till

kungörelse om inkvarteringsnämnder. Med ledning av remissyttrandena har

detta utkast sedermera undergått överarbetning inom socialdepartementet.

Det vid denna överarbetning framkomna förslaget till kungörelse örn inkvarteringsnämnder

torde få såsom bilaga (Bilaga C) fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 148.

Utrymiiingskostnaderna.

Kommittéförslaget.

I fråga om sociala försvarsberedskapskommitténs ståndpunkt till frågan

om kostnaderna för utrymningen må hänvisas till den i det föregående

härför lämnade redogörelsen. Härutöver må nämnas, att enligt kommitténs

förslag lärare, läkare, vårdare eller annan erforderlig personal, som medföljer

vid utrymning av skola, sjukhus eller annan anstalt, under utrymning skola

avlönas av den, som driver anstalten (9 § i förslaget till lag örn skyldighet

att utgiva ersättning för utrymningshjälp).

Departementspromemorian.

I departementspromemorian framhålles rörande utrymningskostnaderna

följande:

Redan förberedelserna för utrymningen kosta stora summor. I den mån

förberedelserna bestå i planläggning på utrymningsorten genom dess luftskyddsmyndighet

bekostas de av utrymningskommunen. Likaledes bekostar

utrymningskommunen den komplettering av skolbarnens utrustning, som är

nödvändig. Ifrågasättas kan örn icke utrymningskommunens ansvar för erforderlig

personlig utrustning bör utsträckas att gälla alla de personer som tilllåtas

bortflytta och som själva sakna medel. Självklart är att utrymningskommunen

i detta avseende svarar för åtminstone de personer, som redan åtnjuta

samhällshjälp.

I den mån förberedelserna bestå i de i denna promemoria omnämnda inrednings-

och utrustningsarbetena för framförallt internatförläggningar torde

de få i huvudsak bekostas av staten genom medel, som ställas till utrymningskommissionens

förfogande och som disponeras av kommissionen och de lokala

inkvarteringsnämnderna- Utrymningskommunen bör dock kunna bekosta

den mindre del av utrustningen, som utgöres av de lösa inventarierna såsom

servis och kökskärl, toalettsaker och linne. Staten skulle däremot få vidkännas

de väsentliga kostnaderna, nämligen kostnaderna för inrednings- och

förbättringsarbeten jämte möbler. I varje fall bör erinras örn, att inkvarteringsnämnden

har ansvaret för att inredning och utrustning är tillfredsställande

och att man söker uppmuntra till att utrustning av olika slag ställes till förfogande

frivilligt genom ortsbefolkningen.

Det får anses ställt utom varje diskussion, att inkvarteringskommun skulle

i större utsträckning bidraga till kostnaderna för utrymningen. Emellertid

torde det vara lämpligt, att inkvarteringskommun i så måtto engageras även

ekonomiskt att den ålägges bestrida kostnaderna för arvoden åt ordförande

och kommunvalda ledamöter i inkvarteringsnämnd. En så måttlig utgift kan

även motiveras därav, att inkvarteringen dock innebär en viss inkomstkälla

örn icke för kommunen så för en del av dess invånare. Däremot förutsättes,

att kostnaderna för expeditionslokaler, skrivmaterial och skrivbiträden m. m.

bestridas av staten.

Vid själva bortflyttningen måste tillgängliga krafter koncentreras på den

enda uppgiften att på kortast möjliga tid bringa den här avsedda civilbefolkningen

i säkerhet. Samhällets åtgärder måste i det ögonblicket anta karaktären

av en naturahjälp, som ges utan tanke på den enskildes större eller mindre

behov. Tiden tillåter icke någon verklig behovsprövning, vilken för övrigt även

ur andra synpunkter icke kan anses lämplig. Det ligger därför i sakens natur,

att resa med av samhället anordnad utrymningstransport får företagas gratis

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148. 39

av alla de personer, som ha tillåtelse att bortflytta eller som uppmanats därtill.

Kostnaderna för resor bestridas helt av staten.

Även mottagandet på inkvarteringsorten får ske under samma former. Den

hjälp i form av tillfällig inkvartering, mat eller dylikt, som kan erfordras, får

meddelas såsom naturahjälp utan hänsyn till den enskildes tillgångar. Inkvarteringsnämnd

eller infcvarteringsledare måste vara försedd med i förskott

erhållna kontanter för dessa omedelbara behov. Ävenledes kan tänkas att inkvarteringsledare

har befogenhet att utställa anvisningar, vilka sedermera

kunna inlösas.

Så snart förhållandena på inkvarteringsorten under inkvarteringsnämndens

ledning hunnit stabiliseras (efter några dagar) vidtager den ekonomiska planeringen

på något längre sikt. För internaten upprättas ekonomisk stat. Kostnaderna

för internatens drift bestridas av staten. Därvid bör dock uppmärksammas,

att löner för sådan hos utrymningskommunen anställd personal

(lärare, skolkökslärarinnor m. fl.), som medföljer förläggningar, erläggas av

utrymningskommunen i den ordning, som därför bestämts. Ersättning för

internatsförläggning av den enskilde eller hans försörjare kan uttagas i den

ordning bestämmelserna örn utrymningshjälp stadga.

Den enskilt inkvarterade, vare sig han erhållit bostad genom samhällets bistånd

eller genom egna ansträngningar, tilldelas i män av behov kontant utrymningshjälp

eller sjukhjälp enligt därom utfärdade bestämmelser. Kostnaderna

härför bestridas av staten.

Det vid departementspromemorian fogade lagutkastet innehåller den bestämmelsen,

att inkvarteringskommunen skall ställa till förfogande erforderliga

medel för bestridande av kostnaderna för arvoden åt ordförande och av kommunen

vald ledamot i inkvarteringsnämnd samt att övriga kostnader för

inkvarteringsnämnds verksamhet skola, efter den fördelning dem emellan

Konungen bestämmer, bestridas av statsverket samt av kommun, från vilken

bortflyttning till inkvarteringsnämndens kommun ägt eller är avsedd äga rum.

Yttranden.

Kommitténs ståndpunkt att staten principiellt bör svara för de kostnader,

som förorsakas av utrymningshjälpen, har icke mött erinran i remissvaren.

De synpunkter, som departementspromemorian innehåller rörande utrymuingskostnader,

Ira föranlett uttalanden i ett stort antal remissyttranden.

I några yttranden intages den ståndpunkten, att staten bör svara för samtliga

nu ifrågavarande kostnader. Till förmån härför uttalar sig förste ställföreträdande

luftsky dds chef en i Stockholm, vilken i sitt yttrande över departementspromemorian

anför bland annat följande:

I promemorian behandlas åtskilliga spörsmål rörande utrymningens kostnader.

Härvid konstateras till en början, att i den mån förberedelserna bestå

i planläggning på utrymningsorten genom dess luftskyddsmyndighet desamma

bekostas av utrymningskommunen. Detta är riktigt men kan icke gälla andra

kostnader än de som äro uppräknade i luftskyddslageDS 10 § enligt senaste

lydelsen. (Sv. förf.-saml. 1939: 298.) Det kategoriska uttalandet i promemorian,

att utrymningskommun bekostar erforderlig komplettering av skolbarnens utrustning

synes sakna grund i gällande lagstiftning. Man måste för övrigt fråga

sig, varför en sådan skyldighet skulle åvila utrymningskommun just gentemot

skolbarnen. I promemorian anföres vidare, att i den mån förberedelserna bestå

i de i promemorian omnämnda inrednings- och utrustningsarbetena för fram
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

för allt internatförläggningar de torde få i huvudsak bekostas av staten. Dock

bör utrymningskommunen kunna bekosta »den mindre del av utrustningen,

som utgöres av de lösa inventarierna såsom servis och kökskarl, toalettsaker

och linne». Staten skulle däremot, säges det vidare, få vidkännas »de väsentliga

kostnaderna för inrednings- och förbättringsarbeten jämte möbler». Inkvarteringskommun

bör åläggas att bestrida kostnaderna för arvoden åt ordförande

och kommunalvalda ledamöter i inkvarteringsnämnd. Däremot förutsättes,

att inkvarteringsnämnds kostnader för expeditionslokaler, skrivmateriel

och skrivbiträden m. m. bestridas av staten. Vidare uttalas, vilket ur organisatorisk

synpunkt noteras med tillfredsställelse, att kostnader för utrymningsresorna

helt skola bestridas av staten. Slutligen anföres, att kostnaderna för

internatens drift bestridas av staten.

Enligt ett vid promemorian fogat lagförslag ålägges kommun, inom vilken

inkvarteringsnämnd är verksam, att betala arvoden åt ordförande och av kommunen

vald ledamot i inkvarteringsnämnd. »Övriga kostnader för inkvarteringsnämnds

verksamhet» skola, efter den fördelning dem emellan Konungen

bestämmer, bestridas av statsverket samt av kommun, från vilken bortflyttning

till inkvarteringsnämnds kommun ägt eller är avsedd att äga rum. Det

synes icke vara möjligt att överblicka konsekvenserna av detta stadgande.

Någon verklig lösning av ole ekonomiska frågorna kan det icke sägas innehålla.

Begreppet »inkvarteringsnämnds verksamhet» får icke antagas inskränka sig

till den rent administrativa-organisatoriska funktionen, enär beträffande kostnaderna

härför i promemorian uttalats, att desamma skulle helt bäras av statsverket,

utan måste innefatta alla de ovissa och oberäkneliga kostnader, som

kunna uppkomma vid exempelvis iordningställande av förläggningslokaler

samt anskaffning av inventarier och utrustning. Icke någon som helst grund

har angivits för fördelning av kostnaderna. Mest betänkligt synes dock vara,

att man trott sig finna det vara praktiskt genomförbart att ålägga viss

utrymningskommun betalningsskyldighet för kostnader för inkvarteringsnämnds

verksamhet inom annan kommun blott på den grund att bortflyttning

»är avsedd att äga rum» från den förra kommunen till den senare. En sådan

avsikt kommer ju till uttryck i de upprättade utrymningsplanerna. Det är känt

och ligger för övrigt i sakens natur, att dessa planer oupphörligen måste

undergå avsevärda förändringar av skäl, varöver varken inkvarterings- eller

utrymningskommun råder. Att anknyta utrymningskommuns bidragsskyldighet

till sådan avsikt torde därför knappast vara möjligt och skulle i varje

fall giva anledning till utomordentliga svårigheter och slitningar. Jag ser för

närvarande icke någon annan utväg i denna fråga än att statsverket helt påtager

sig ansvaret för alla i inkvarteringskommun havda kostnader för inkvarteringsnämnds

verksamhet, vilket bland annat motiveras därav, att statsverket

vid meddelande av utrymningshjälp anses skola söka kostnaderna för inkvarteringen

åter hos de inkvarterade samt att uttömmande anvisningar utgivas

angående vad som i händelse av utrymning skall medföras i utrustningsväg

och dylikt av de bortflyttande till inkvarteringsorten och att utrymningskommun

ålägges att ansvara för att sådana anvisningar lända till efterföljd,

i de fall, där så erfordras, på så sätt att kommunen anskaffar och tillhandahåller

utrustningspersedlar och dylikt åt de bortflyttande.

Nu nämnda yttrande har stadskollegiet i Stockholm i sitt yttrande förklarat

sig åberopa.

Jämväl luftskyddsnämnden i Stockholm, kommunalnämnden i Bro och

Lossa kommun samt riksluftskyddsförbundet anse, att staten bör svara för

samtliga utrymningskostnader.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 148.

Förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm har jämväl i sitt

yttrande över kommittébetänkandet berört kostnadsfrågan, nämligen i anledning

av''kommitténs förslag att lärare, läkare, vårdare eller annan erforderlig

personal, som medföljer vid utrymning av skola, sjukhus eller annan anstalt,

skola under utrymning avlönas av den, som driver anstalten. I yttrandet anföres

härom:

I kommitténs förslag göres den inskränkningen, att fråga är endast örn

personal, som medföljer vid utrymning. Tveksamt är redan vad som får

inbegripas i vårdare eller annan erforderlig personal, som medföljer vid utrymning.

Såvitt gäller annan anstalt än skola, är ju utrymningen enligt givna

direktiv avsedd att bliva helt frivillig, och en utrymning av personer, intagna

å anstalter, kan komma att ordnas antingen individuellt eller anstaltsvis

eller under mellanformer härav. Någon skyldighet för personalen att medfölja

föreligger icke. Knappast föreligger skyldighet för anstalten att med

taga personal överhuvudtaget. I den mån utflyttat anstaltsklientel kräver

utrymningshjälp av ett eller annat slag, torde enligt förslaget till förordning

örn utrymningshjälp ankomma på luftskyddsmyndigheten i inkvarteringsorten

att tillhandahålla sådan hjälp, vare sig detta sker in natura beträffande både

förplägnad och inkvartering eller i form av kontanthjälp. Det torde därvid

formellt sett ankomma å sådan myndighet att, på statens bekostnad, låta

upprätta och driva internatsförläggningar samt att därtill anställa erforderlig

hushålls- och driftspersonal. I saknad av föreskrifter örn huru sådana internat

skola bekostas och administreras är det utomordentligt svårt att överblicka

konsekvenserna av förevarande bestämmelse.

Måhända kan i detta sammanhang vara av värde att närmare granska de

olika grupper av personal, som — enligt Stockholms utrymningsplan — ifrågakomma

vid internatförläggningar:

A. Skolinternat.

1. Skolledare och lärare.

2. Hushållspersonal, kvinnlig.

3. Skolsköterskor, eventuellt tandläkare.

B. Småbarnsinternat.

4. Föreståndare och biträdande lärarinnor.

5. Barnsköterskor.

6. Hushållspersonal.

C. Internat för gamla m. fl.

7. Förläggningschefer.

8. Vårdare, manliga och kvinnliga.

9. Hushållspersonal.

Enligt 9 § skall såsom förut nämnts denna personal, i den mån densamma

medföljer vid utrymning, avlönas av den, som driver anstalten, d. v. s. i fall A:

staten respektive skolstyrelsen; i fall B: sammanslutningar för barnkrubbor

etc. och i fall C: fattigvårdsorgan eller stiftelser för gamla m. fl. Härvid är

att bemärka följande. Löntagare i statens tjänst äro skolledare och lärare

vid statsläroverken, vilka äga bibehålla sina löneförmåner. Löntagare i kommunens

tjänst äro en del av personalen, tillhörande grupperna 1 och 2, flertalet,

tillhörande grupp 3, samt flertalet, tillhörande grupperna 7—9. Det

förutsättes, att dessa äga bibehålla sina löner enligt för dem gällande kommunala

avlöningsreglemente. Löntagare i enskilda skolors och barnavårdsinstitutioners

tjänst, vilka normalt äro anställda i sådan verksamhet, torde

få förutsättas komma att erhålla avlöning som vanligt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Återstår i avlöningshänseende huvudsakligen den hushålls per sonal, som

normalt icke är anställd vid skolan eller anstalten utan måste nyanställas för

internatsdriften vid utrymning. Vare sig sådan personal »medföljer» anstalten

eller icke, torde densamma komma att få betalas av den myndighet i inkvarteringsorten,

som å statens vägnar driver internatet, således icke den,

som driver anstalten. Det synes önskligt, att detta förhållande tydligare

kommer till utryck i författningstexten. Jag erinrar ånyo om att anstaltspersonals

medföljande vid utrymning i många fall icke är obligatoriskt,

exempelvis från vissa enskilda skolor, barnavårdsinrättningar och anstalter

för gamla. Internatsformen kan dock behöva tillgripas och fråga uppkommer

då i inkvarteringsorten örn anställande av personal i större eller mindre omfattning.

Fråga har uppkommit huru denna personal skall avlönas. Jag

tillåter mig beröra denna fråga i detta sammanhang. Visserligen är utrymningen

alltjämt en luftskyddsåtgärd, men det är därmed icke klart, att exempelvis

hushållstjänst vid internat är att hänföra till luftskyddstjänst. En

granskning av luftskyddskungörelsen, 2 §, i dess sista lydelse, den 10 juli

1938, giver tvärtemot vid handen, att så icke är förhållandet. Örn detta

konstaterande är riktigt, faller denna personal utanför icke blott den av kommittén

i förslag framlagda förordningen angående grunderna för avlöning av

viss personal, tillhörande det allmänna luftskyddet, utan även luftskyddets

förfogandelag.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller i yttrande över departementspromemorian,

att utrymningskommunerna i regel torde komma att tillhöra de bärkraftigaste

kommunerna och att det av denna anledning synes mindre lämpligt,

att icke någon del av kostnaderna håres av kommunen. Därtill komme enligt

länsstyrelsen den omständigheten, att kontrollen över utgifterna i väsentlig

grad torde förenklas, örn kommunerna delade ansvaret. Å andra sidan finge

icke förbises, att vissa av utrymningskommunerna kunde bliva hårt drabbade

av förhållandena under luftskyddstillstånd. Länsstyrelsen ansåge emellertid,

att övervägande skäl talade för utrymningskommunernas principiella delaktighet,

exempelvis med en tredjedel, i de kostnader, som icke ersattes av de

enskilda, dock att Kungl. Maj:t för nödställda kommuner borde äga befogenhet

till eftergift. Att bryta ut vissa utgiftsposter från hela omkostnadskontot, såsom

promemorian torde avse, syntes länsstyrelsen icke principiellt riktigt eller

praktiskt.

Förslaget i promemorian att inkvarteringskommunen skulle svara för arvoden

till nämndledamöter har föranlett erinringar i flera yttranden. Länsstyrelsen

i Södermanlands län föreslår, att inkvarteringskommunen ålägges svara

för kostnaderna för expeditionslokaler, skrivmateriel, skrivbiträden m. m., men

att kostnaden för arvoden åt inkvarteringsledare — d. v. s. nämndordföranden

—- och kommunalvalda nämndledamöter bestrides av staten.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län föreslå, att inkvarteringskommunen

helt befrias från att svara för utrymningskostnader. Samma

ståndpunkt intaga drätselkammaren i Halmstad samt kommunalnämnderna i

Villberga och Virestads kommuner.

Drätselkammaren i Karlskrona föreslår en övergångsbestämmelse, angivande

att örn en kommun före den tidpunkt, då författningen örn kostnadsfördel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majis proposition nr 148.

ningen träder i kraft, nödgats förskottera sådana kostnader för anskaffandet

av utrustning, för inrednings- och förbättringsarbeten eller annat, som staten

skall bestrida, kommunen äger att få dessa kostnader ersatta av staten och det

även för det fall att det skulle visa sig, att någon utrymning ej kommer till

stånd. Länsstyrelsen i Blekinge län har instämt i vad drätselkammaren i

Karlskrona i detta avseende anfört.

Jag kan ansluta mig till sociala försvarsberedskapskommitténs argumente- Departementsring

i fråga örn ansvaret för utrymningshjälpskostnaderna. Någon motivering chefenutöver

den kommittén anfört för statens principiella skyldighet att svara

för dessa kostnader torde icke vara erforderlig. I det följande skall fördenskull

endast beröras de undantag från denna princip, som kunna komma

ifråga.

I departementspromemorian har till att börja med berörts frågan örn de

bortflyttandes personliga uti-ustning. Den utrymningshjälp, som de bortflyttande

erhålla på inkvarteringsorten, torde endast i ringa mån förslå till nyanskaffning

eller renovering av vederbörandes personliga utrustning. Mycket

kommer därför an på hur pass välförsedda vederbörande äro vid ankomsten

till inkvarteringsorten. Som regel bör utrustningen anskaffas av de bortflyttade

själva. Emellertid bör utrymningskommunen äga möjlighet och

samtidigt känna som sin plikt både att utöva en viss tillsyn och att själv

bispringa. Bäst kunna dessa uppgifter fullgöras i fråga örn skolbarn och

anstaltsklientel. I fråga örn övriga bortflyttande kunna de vid utrymningen

rådande omständigheterna göra det omöjligt att fullgöra dylika uppgifter,

vilka därför få anstå till framkomsten. Anstalter böra emellertid av utrymningskommunen

vidtagas för att, i den mån det medhinnes, tillse, att de med

utrymningstransport medföljande äro så utrustade, att de motstå resans eventuella

klimatiska besvärligheter och att de icke omedelbart efter framkomsten

nödgas anlita inkvarteringsmyndigheternas hjälp till sin utrustning.

Med hänsyn till svårigheten att på förhand kunna fixera utrymningskommunens

skyldigheter i detta avseende och då det av praktiska skäl torde vara

olämpligt att ålägga utrymningskommunen något kostnadsansvar för den utrustning,

som lämnas å inkvarteringsorten, torde något åliggande för utrymningskommunen

i nu ifrågavarande avseende icke böra författningsvis fastställas.

Beträffande därefter den utrustningsdetalj, som avser inventarier och

dylikt i förläggningarna, har i departementspromemorian anförts, att utrymningskommunen

borde bekosta den mindre del av utrustningen, som utgjordes

av de lösa inventarierna, såsom servis och kökskärl, toalettsaker och

linne. Då det i viss omfattning torde bli nödvändigt att anskaffa dessa ting

redan på förberedelsestadiet, skulle ett kostnadsansvar för utrymningskommunen

inträda redan på detta stadium. Yad som behöver anskaffas torde vara

beroende bland annat på beskaffenheten av den förläggning, som skall användas.

Då emellertid planläggningsarbetet av skilda anledningar måste tid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 148.

efter annan revideras och de planlagda inkvarteringsplatserna ändras, kan det

komma att inträffa, att exempelvis vissa inventarier, som en utrymningskommun

betalat, icke vidare erfordras för denna kommuns evakuering. Samma

förhållande kan för övrigt inträda jämväl av den anledning att utrymningsplanema

måst revideras i annat hänseende än genom ombyte av förläggningsplats.

Ålägges utrymningskommunen kostnadsansvar på förberedelsestadiet,

kan icke undvikas, att de kostnader kommunen guldit eventuellt bli onyttiga,

även örn utrymning skulle komma till stånd.

Vad nu anförts måste betecknas som en med departementspromemorians

förslag i denna del följande nackdel. Därtill kommer dels att gränsen mellan

det kommunala och det statliga ansvaret i praktiken torde vara svår att fixera,

dels ock att den föreslagna kostnadsfördelningen lätt kan giva upphov till

friktioner vederbörande myndigheter emellan. Jag förordar på grund därav,

att alla inrednings- och utrustningskostnader på inkvarteringsorten gäldas av

statsmedel. Huru långt de förberedande arbetena härvidlag böra fortskrida

blir ett avvägningsspörsmål, vilket statens utrymningskommission och inkvarteringsnämnderna

få som en av sina viktigaste uppgifter att befatta

sig med.

Vad vidare angår personalkostnaderna under utrymningstiden har, såsom

förut nämnts, sociala försvarsberedskapskommittén föreslagit, att lärare, läkare,

vårdare eller annan erforderlig personal, som medföljer vid utrymning av

skola, sjukhus eller annan anstalt, skola under utrymning avlönas av den, som

driver anstalten.

Den vid internatförläggning anställda personalen kan indelas i två olika

kategorier.

Till den första kategorien är att hänföra personal med arbetsuppgifter, vilka

icke tillkommit i anledning av utrymningen, utan för vilka utrymningen

allenast medfört den verkan, att platsen för uppgifternas fullgörande flyttats.

I fråga örn skolinternaten är att hit hänföra främst all lärarpersonal. I fråga

örn internat för personer, vilka före utrymningen voro intagna å sjukvårdsinrättningar

av olika slag, är i allmänhet såväl sjukvårds- som ekonomipersonal

att hänföra till denna kategori. De för nu nämnda uppgifter i inkvarteringsorten

sysselsatta personerna torde i allmänhet ha före utrymningen i utrymningskommunen

fullgjort samma uppgift. Men förhållandet kan också ha varit

det motsatta; den person, som före utrymningen fullgjorde uppgiften i fråga,

har av någon anledning ej medföljt vid utrymningen eller har gjort så men

sedermera slutat sin anställning och blivit efterträdd av annan person. I samtliga

dessa fall gäller, att det intresse, som före utrymningen ansågs böra tillgodoses

genom anställande av särskild personal, blir, ehuru på en annan plats,

jämväl i fortsättningen tillgodosett — och för övrigt antagligen på ett bättre

sätt än som varit möjligt, därest förflyttning ej skett. Det synes mig då ligga

närmast till hands, att den som i kostnadshänseende svarade för uppgifternas

fullgörande före utrymningen, gör detta jämväl i fortsättningen och oberoende

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148.

45

av om uppgifterna fullgöras av person, som medföljt viel utrymningen eller ej.

Den löngivare, varom här är fråga, utgöres mestadels av staten, utrymningskommunen

eller landsting, men i åtskilliga fall av enskild person; det sistnämnda

är fallet exempelvis i fråga örn enskilda skolor eller barnavårdsinstitutioner.

Till den andra kategorien åter är att hänföra personal med i anledning av utrymningen

nytillkomma arbetsuppgifter. Sålunda uppkomma vid skolinternaten

hushållsuppgifter, vilka ej ägde sin motsvarighet före utrymningen, då dessa

uppgifter ombesörjdes av de olika hemmen. Vidare kunna internat komma att

upprättas för ensamstående åldringar, vilka å utrymningsorten skötte sig själva

och alltså ej tillhörde någon anstalt, men under de förändrade omständigheter,

som inträtt, anses böra lämpligen sammanföras i internat. I sådant fall bör

staten svara för personalkostnaderna.

Vid behandlingen av frågan örn utrymningens organiserande anförde jag, att

den ekonomiska förvaltningen å inkvarteringsorten borde, i varje fall i princip,

tillkomma inkvarteringsnämnderna. I fråga örn personalanställning bör emellertid

denna princip i viss utsträckning modifieras. Det synes mig sålunda uppenbart,

att för de arbetsuppgifter å inkvarteringsorten, vilka äga sin motsvarighet

å utrymningsorten, vederbörande arbetsgivare bör få vid utrymningen medtaga

hos sig anställd personal. Exempelvis beträffande lärare är någon annan regel

icke tänkbar; det må i detta sammanhang erinras örn kungörelsen den 3 november

1939 (nr 802) med särskilda bestämmelser angående verksamheten vid vissa

undervisningsanstalter vid krig eller krigsfara, enligt vilken kungörelse skyldighet

att vid utrymning underkasta sig de föreskrifter rektor eller skolstyrelse

meddelat med avseende å tjänstgöringens förläggning till annan ort än den, där

läroanstalten är belägen, åligger vid statliga läroanstalter samt kommunala och

enskilda, under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter lärare och

annan vid skolan anställd personal samt vid folk- och fortsättningsskolor

lärare. Men även beträffande under utrymningstiden uppkommande personalbehov

synes vederbörande arbetsgivare å utrymningsorten böra äga det inflytandet,

att, örn han så påfordrar, företräde skall lämnas hos honom anställd

person; såsom exempel härutinnan kan tagas det fallet, att vid sjukvårdsinrättning

anställd person ej medföljt vid evakueringen men på grund av tillförsäkrad

uppsägningstid fortfarande åtnjuter avlöning från inrättningen, för

vilken det alltså föreligger ett ekonomiskt intresse att personen i fråga blir

anlitad å inkvarteringsorten. Nu nämnda synpunkter ha beaktats vid avfattningen

av förslaget till kungörelse om inkvarteringsnämnder.

Beträffande inkvarteringskommunens ekonomiska ansvar förordar jag departementspromemorians

förslag med den begränsningen att kommunens ansvar

endast skall avse sammanträdesarvoden — alltså ej arvode till inkvarteringsledare.

I anledning av vad drätselkammaren i Karlskrona anfört rörande de fall, då

kommuner redan iklätt sig sådana kostnader, för A lika statsverket hädanefter

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 148.

komme att stå ansvaret, vill jag framhålla såsom min mening, att någon

generell rätt för kommunerna att återfå sådana kostnader icke torde böra författningsvis

fastställas, men att på framställning av vederbörande kommun

denna bör — efter prövning i varje särskilt fall av de utav kommunen vidtagna

åtgärdernas ändamålsenlighet — av Kungl. Majit gottgöras de åsamkade kostnaderna.

Innan jag övergår till att uppehålla mig vid det departementsförslag, som

framkommit såsom resultatet av överarbetningen av sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag till förordning örn utrymningshjälp och till lag örn

skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp, vill jag beröra en synpunkt,

som framkommit i flera yttranden, nämligen att en sammanfattning av

de olika bestämmelserna rörande luftskyddet borde åvägabringas.

Jag underskattar för egen del icke nackdelen av en splittring av gällande

bestämmelser rörande luftskyddet. En kodifiering av gällande luftskyddsbestämmelser

bör emellertid åtminstone i viss utsträckning förbindas med överväganden

i sak. Nya erfarenheter beträffande ändamålsenligheten av olika

luftskyddsåtgärder göras för närvarande ständigt, varför inom en nära framtid

dessa erfarenheter torde bättre än nu kunna nyttiggöras vid överväganden

av nyss nämnd art. På grund härav torde med nu berörda fråga böra någon

tid anstå.

Vid behandlingen av nyss omnämnda departementsförslag, skall till en

början uppmärksamhet ägnas åt vissa huvudsynpunkter, som ligga till grund

för förslaget.

I detta sammanhang torde böra förutskickas, att departementsförslaget i en

författning, kallad förordning örn utrymningshjälp, upptagit bestämmelser,

som i kommitténs betänkande återfinnas i båda de nyss omnämnda författningsförslagen.

Uppdelningen på två författningar i kommitténs förslag har

skett för att under arbetets gång tillgodose kravet på beredskap.

Förordning örn utrymningshjälp.

Olika former av utrymningshjälp och dessas innebörd.

Kommittéförslaget.

I sin allmänna motivering anför kommittén, bland annat, följande:

Såsom former för utrymningshjälp kunna tydligen ifrågakomma hjälp in

natura och kontant bidrag. Därjämte erfordras särskilda bestämmelser för

att reglera rätten till sjukvård för de utflyttade, bland annat till förebyggande

av att den, som tagit sin tillflykt till ett annat län än det, varest han är

bosatt, nödgas betala sjukhusvård efter den för utomlänspatienter gällande

taxan. Man torde böra räkna med, att utrymningshjälpen i stor utsträckning,

framför allt under första skedet av en utrymning, måste tillhandahållas in

natura. Såsom former för dylik natur ah]älp äro att taga i betraktande

transport, förplägnad och inkvartering. Ett väsentligt skäl varför man måste

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tillmäta, naturahjälpen stor betydelse är, att den enskilde i inånga fall icke

är hjälpt genom kontanta bidrag utan därutöver måste erhålla stödet av

myndigheternas förfoganderätt över transportmedel, bostäder och förnödenheter.

Härtill kommer, att, då utrymningen företrädesvis avser arbetsoförmögna

äldre personer samt barn, en direkt vård i många fall blir behövlig.

Det ligger emellertid i sakens natur, att tillhandahållandet av naturahjälp

väsentligen blir en organisationsangelägenhet, som näppeligen bör i

detalj regleras genom författningsbestämmelser men för vilken luftskyddsinspektionens

anvisningar torde få bliva normgivande. Vissa allmänna regler

avseende utrymningshjälp över huvud torde dock böra meddelas i författningsväg,

framför allt beträffande vilka som äro hjälpberättigade, förutsättningarna

i övrigt för erhållande av hjälp, vem som skall tillhandahålla

hjälpen och huruvida ersättningsskyldighet för denna skall föreligga. Vad

särskilt beträffar kostnaden för naturahjälpen, torde det icke vara möjligt

att fastslå någon viss maximikostnad per individ. I den mån bostäder och

andra förnödenheter tvångsvis tagas i anspråk enligt lagen örn förfoganderätt

för luftskyddets behov, bestämmes ersättningen i den för rekvisition

stadgade ordningen. Man räknar vidare med att förbättringsarbeten i stor

utsträckning måste vidtagas å de bostäder, som äro avsedda att tagas i anspråk

vid utrymningen, och uppenbarligen kunna kostnaderna härför icke inordnas

under en på förhand fastställd allmän norm. Det torde emellertid vara av

vikt — framför allt med hänsyn till den återbetalningsskyldighet, som i det

följande kommer att föreslås —- att naturahjälpen i samband med dess meddelande

åsättes visst värde. I den mån en maximering av återbetalningsskyldigheten

för visst slag av naturahjälp äger rum, bör tydligen detta

maximum icke överskridas vid värderingen. Närmare föreskrifter örn värderingen

torde kunna meddelas genom luftskyddsinspektionens anvisningar. —•

I fråga örn kontantiaälpen torde det vara nödvändigt att genom uttryckliga

bestämmelser maximera bidragsbeloppen.

Enligt 1 § kommitténs förslag till förordning örn utrymningshjälp (i det

följande benämnd kommittéförordningen) meddelas utrymningshjälp såsom

naturahjälp, utrymningshidrag eller sjukhjälp.

Yad naturahjälpen angår utgår denna enligt 5 § kommittéförordningen i

form av transport, förplägnad och inkvartering in natura,

Utrymningshidrag är kommittéförslagets sammanfattande benämning å

kontant hjälp. Kommittén skiljer därvidlag mellan resebidrag, underhållsbidrag

och hyresbidrag (6 § kommittéförordningen).

Storleken av resebidraget bestämmes av själva resekostnaden.

Underhållsbidraget må enligt 8 § kommittéförordningen högst utgöra för

ensam person över sexton år eller person, som förestår hushåll, en krona 75

öre samt för annan person, örn denne fyllt sexton år, en krona och eljest

70 öre, allt för dag. Enligt 9 § samma förordning må, ändå att förplägnad

åtnjutes in natura, underhållsbidrag för bestridande av smärre personliga

utgifter kunna utbetalas till person över sexton år med högst 50 öre eller,

om han har att draga försorg om barn, med högst nämnda belopp, ökat med

25 öre för varje barn, allt för dag räknat.

I motiveringen till dessa bestämmelser anför kommittén:

Underhållsbidraget har sin motsvarighet i den i förslaget till familjebidragslag

upptagna familjepenningen, och det synes därför naturligt att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majis proposition nr 148.

anknyta till de i familjebidragslagen föreslagna beloppen. Dessa lia bestämts

under hänsynstagande till den enligt folkpensioneringen gällande dyrortsgrupperingen

samt utgöra högst i respektive ortsgrupper (I—III) för hustru

eller, där hustru ej finnes, annan familjemedlem över 16 år, som förestår den

värnpliktiges hem, en krona 75 öre, två kronor, respektive två kronor

25 öre, för annan familjemedlem över 16 år en krona, en krona 25 öre,

respektive en krona 50 öre och för familjemedlem under 16 år 70 öre,

80 öre, respektive 90 öre. I anslutning till denna bestämmelse har kommittén

i sitt betänkande, del I, framhållit, att det icke kunde vara kommitténs

uppgift att göra en egen, på insamlat nöjaktigt material grundad

utredning av dyrortsfrågan utan att kommittén måste nöja sig med de utredningar

härom, som förefunnes. På grundval av det sålunda föreliggande

materialet har kommittén i fråga örn dyrortsgradering ansett sig ej kunna

göra annat än stanna för att vid normerandet av familj epenningen följa samma

principer, som statsmakterna vid annan sociallagstiftning och vid löneregleringar

under senare år tillämpat, d. v. s. att införa en viss ortsdifferentiering

av familjepenningen. I fråga örn det kontanta underhållsbidraget till evakuerade

personer föreligger emellertid den väsentliga skillnaden i förhållande

till de värnpliktigas familj epenning, att det i förra fallet är fråga örn personer,

vilka evakueras till landsbygden eller mindre samhällen, varest levnadskostnaderna

som regel äro låga, under det att i senare fallet bidraget avser

personer, vilka som regel förutsättas kvarbo å sina respektive bostadsorter.

Ett undantag härifrån utgör det fall, att utrymningen sker i form av omflyttning

inom en luftskyddsort. Man räknar emellertid därvid med att de personer,

vilka sålunda omflytta, kunna bibehålla sin ordinarie arbetsinkomst.

Anförda omständigheter ha föranlett kommittén att förorda underhållsbidrag

åt de evakuerade utan dyrortsgradering. Härigenom vinnes en i och för sig

önskvärd förenkling av bestämmelserna. Beloppen torde böra sättas lika med

familjepenningen i lägsta dyrort.

Beträffande hyresbidraget föreslås i 10 § kommittéförordningen, att hyresbidrag

avseende kostnad för anskaffning av nödig bostad å inkvarteringsorten

må högst utgöra för ensam person över sexton år och person, som

förestår hushåll, 60 öre för dag och för annan person 30 öre för dag.

Beträffande hyresbidraget yttrar kommittén:

Liksom underhållsbidraget har sin motsvarighet i de värnpliktigas familjepenning

har även den form av utrymningshjälp, som i det föregående betecknats

såsom hyresbidrag, en motsvarighet i den föreslagna familjebidragslagen.

Ej heller härvidlag kunna emellertid familjebidragslagens principer

utan vidare överföras på utrymningshjälpens område. Det i förslaget till

familjebidragslag upptagna hyresbidraget avser att bereda möjlighet för den

värnpliktiges familj att fullgöra ingångna hyresavtal och bestämmelsen härom

bör ses i samband med övriga av kommittén föreslagna stadganden, vilka

avse att bereda ett skydd för den värnpliktiges hem. Vid utrymning är situationen

en annan, i det att hemmen övergivas av de evakuerade för obestämd

tid, och det gäller i främsta rummet att erhålla bostad å den nya orten,

inkvarteringsorten. Fråga uppkommer då, örn staten åt en helt obemedlad

skall lämna hyresbidrag såväl till den gamla bostaden i den ort, vilken skall

evakueras, utrymningsorten, som till en ny bostad i inkvarteringsorten, och

örn det över huvud skall anses förenligt med rätten till utrymningshjälp, att

den evakuerade av egna medel betalar hyra för sin vanliga bostad. Förevarande

spörsmål har måhända icke fullt den räckvidd, som man vid första

påseende kunde vara benägen att antaga. I de kategorier, som utrymningen

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

avser att omfatta, ingå nämligen principiellt icke personer, som under normala

förhållanden genom sitt arbete förskaffa sig medel att fullgöra sina

hyresförpliktelser. En avsevärd del av dem, som skola evakueras, utgöres

däremot av dessa personers hustrur och barn, och som regel torde väl de å

utrymningsorten kvarblivande familjeförsörjarna kunna fullgöra såväl sina

hyresförpliktelser som sin underhållsskyldighet mot den evakuerade familjen,

i varje fall örn en skälig begränsning göres i skyldigheten att ersätta kostnaderna

för internatförlagda skolbarn. Återstoden av dem, som skola

evakueras, utgöres företrädesvis av gamla, lytta eller sjuka personer. Av

dessa torde ett stort antal redan före utrymningen vara understödstagare,

medan andra äro i sådan ekonomisk ställning, att de kunna både fullgöra sina

förpliktelser å utrymningsorten och bekosta sin inkvartering. Man torde

sålunda kunna utgå ifrån, att det stora flertalet evakuerade icke äro i verkligt

behov av hjälp till hyra å utrymningsorten. Det kan dock icke betvivlas,

att därest möjlighet till sådan hjälp bereddes, en mängd ansökningar örn bidrag

skulle göras, utan att strängt taget behov därav förelåge, och det skulle

erbjuda stora svårigheter för den prövande myndigheten att begränsa hjälpen

till de verkligt behövande. I en sådan situation, då utrymningshjälp lämnas,

måste helt naturligt den strängaste sparsamhet med allmänna medel iakttagas’

och kommittén hyser därför ur ekonomiska synpunkter betänkligheter mot

att låta utrymningshjälpen avse även hyran å utrymningsorten. Härtill kommer,

att i en ort, som anses särskilt hotad av bombanfall — och endast för sådana

planeras utrymning — någon trygghet för hemmets bevarande över huvud

icke kan beredas. Kommittén har därför stannat för att föreslå en begränsning

av hyresbidraget till att avse bostad å inkvarteringsorten (för den

händelse bostad icke tillhandahålles in natura).

Kommittén anför vidare, att det beträffande den evakuerades bostad i

inkvarteringsorten endast kan bli fråga örn att tillgodose ett tämligen nödtorftigt

bostadsbehov och att en maximering av hyresbidraget därför torde

böra ske. Hänsyn måste därvid tagas till att bidraget skall avse möblerad

bostad samt förslå till bränslekostnad. Lämpligt maximum, per dag räknat,

har kommittén ansett vara för ensam person över sexton år och person, som

förestår hushållet för familj, 60 öre och för annan person 30 öre. Detta motsvarade

en maximihyra av 36 kronor i månaden för hustru och två barn.

Kommittén betonar, att här vore fråga örn maximibelopp och att med hänsyn

till hyresnivån på landsbygden beloppen mångenstädes torde kunna antagas

bli lägre.

Vad slutligen angår sjukhjälpen innehålla 11 och 12 §§ kommittéförordningen

bestämmelser härom. Enligt 11 § omfattar sjukhjälp erforderlig läkaroch

sjukhusvård jämte läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller

vårdanstalt. Sjukhjälp tillhandahålles, enligt vederbörande myndighets beprövande,

in natura eller såsom sjukersättning. Enligt 12 § äro de personer, å

vilka förordningen är tillämplig, berättigade, i den mån de själva bekosta sjukvården,

till vård å sjukhus, varå lagen don 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av

landsting eller kommun drivna sjukhus är tillämplig, på samma villkor, som

gälla för sjuka från det landstingsområde eller den kommun, som driver sjukhuset.

Ägaren av sjukhuset är emellertid i så fall berättigad till viss ersättning

av statsmedel.

Kommittén framhåller, att någon maximering av rätten till sjukhjälp icke

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 148. 416 4o 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

synes erforderlig, då härvidlag vederbörliga taxor för lasarettsvård och läkarvård

måste lända till efterrättelse. Att sjukvården icke kan utgå efter andra

normer än dem, som eljest tillämpas vid sjukvård åt mindre bemedlade, torde

enligt kommittén ligga i öppen dag.

Yttranden över konimittéförslaget.

Det har icke i något yttrande bestritts, att behov föreligger av utrymningshjälp,

därest utrymning skulle bli anbefalld.

I fråga örn de termer, som kommittén använder för betecknande av utrymningshjälpens

olika former, framhåller svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

att begreppet utrymningshjälp omfattar bland annat utrymningsbidrag.

Dessa båda termer kunna emellertid enligt förbundet lätt förväxlas.

Möjligen kunde detta avhjälpas genom att utrymningshjälpen som helhet finge

beteckningen evakueringshjälp, under det att termen utrymningsbidrag bibehöiles.

Man kunde ock tänka sig, att ordet utrymningshjälp bibehölles, men

att ordet utrymningsbidrag ersattes med termen kontantbidrag, som i så fall

skulle utgöras av resebidrag, underhållsbidrag och hyresbidrag.

Förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm ifrågasätter, huruvida

det icke — nied hänsyn till önskvärdheten av att terminologien göres så

klar och lättfattlig som möjligt — vore lämpligt, att uttrycket utrymningsbidrag

ersattes med exempelvis kontanthjälp i analogi med naturahjälp och

sjukhjälp.

Beträffande beloppen av utrymningsbidragen anmärker länsstyrelsen i

Uppsala län, att dessa belopp komma att följa penningvärdets förändringar,

och att det därför synes ovisst, örn beloppen kunna fixeras i författning. Siffrorna

för dagskostnader, fastställda år 1939 för vanliga barnhem, ålderdomshem

och liknande anstalter, tyda enligt länsstyrelsen på att de föreslagna beloppen

vore väl låga, även örn man utginge från att levnadsstandarden för befolkningen

måste sänkas under en evakuering. Örn emellertid fixerade belopp

intoges i förordningen, uppkomme enligt länsstyrelsen frågan om gradering.

Det vore i hög grad sannolikt, att på inkvarteringsorterna på landsbygden varuknapphet

komme att uppträda. Verkställda utredningar gjorde det troligt, att

åtskilliga förnödenhetsvaror måste anskaffas från städerna, i den mån det

bleve möjligt. För dylika varor måste således merkostnader uppkomma. Länsstyrelsen

ville därför ifrågasätta, örn man icke, i stället för att fastställa vissa

belopp, borde bemyndiga Kungl. Majit att i den mån avsevärda förskjutningar

i levnadskostnaderna ägde rum på inkvarteringsorterna därefter avpassa bidragsbeloppen,

dock att beloppet på dyraste orten icke finge överstiga det för

högsta familjepenningen enligt familjebidragslagen fastställda beloppet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter, örn icke, med hänsyn till varuprisernas

olikhet å olika orter, viss möjlighet borde givas till differentiering.

Jämväl svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, luftskyddsnämnden i

Stockholm samt det borgarråd, som föredragit kommittéförslaget i Stockholms

stadskollegium, ifrågasätta en anordning med rörliga bidrag, anslutande sig

till prisnivåns förändringar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majus proposition nr 148.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha framhållit skäligheten av att utrymningshjälp

får utgå jämväl till betalning av hyrorna för de evakuerades bostäder i

hemorten efter behovsprövning i varje särskilt fall. Det lärer nämligen enligt

stadsfullmäktige icke kunna undvikas, att, därest vederbörande hyresgäster

icke äga tillräckliga medel att betala sina avtalsenliga hyror, vissa komplikationer

ur samhällelig synpunkt komma att uppstå. Därav skulle beröras ej blott

hyresgästerna utan även fastighetsägarna, vilka, för det fall att hyresbetalning

utebleve, betoges möjligheten att fullgöra sina låneförbindelser, skatteutskylder

m. fl. utgifter.

Jämväl luft sky ddsnämnden i Stockholm samt det borgarråd, som föredragit

kommittéförslaget i Stockholms stadslcollegium, ha ifrågasatt, örn icke genom

särskilda bidragsbestämmelser hyreshjälp i ömmande fall kunde lämnas, så

att ett raserande av hemmet i utrymningsorten kunde undvikas. I anslutning

härtill ha stadsfidlmäktige i Stockholm framhållit den synnerliga vikten av att

lagbestämmelser bomme till stånd, som effektivt undanröjde möjligheten av

att evakuerad kunde komma att vräkas från sin bostad i hemorten eller att

utmätning av egendom för hyresskuld under tiden för evakueringen kunde

äga rum.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att det icke kan anses rimligt,

att för hustru och barn till den, som genom krigstjänstgöring är förhindrad

fullgöra sina hyresförpliktelser i utrymningsorten, dessa förpliktelser skola

kvarstå utan hjälp i någon form från det allmänna. De understöd och hyresbidrag,

som kunde komma att utbetalas vare sig enligt förslaget till krigsfamiljebidragsförordning,

nu gällande bestämmelser om familjebidrag eller

enligt förslaget örn utrymningshjälp vore icke större än att de nätt och jämt

räckte till uppehälle och hyra å en ort. Den förutsättning, å vilken kommittén

i viss mån syntes bygga, då den föreslagit, att bidrag i allmänhet icke skulle

utgå till hyresförpliktelser å utrymningsorten, nämligen att familjeförsörjaren

genom sitt arbete därstädes skulle kunna förskaffa sig medel att fullgöra

hyresbetalningen, ägde, enligt vad länsstyrelsen påpekar, icke tillämpning å

den kategori, varom nu vore fråga. Det syntes länsstyrelsen under alla förhållanden

riktigare att utgående familjebidrag inklusive hyresbidrag bibehölles

och att därjämte bereddes möjlighet för den värnpliktiges familj att

i händelse av evakuering erhålla resebidrag under samma villkor som gällde

för andra medborgare. Då familjebidragen numera utbetalades genom postverkets

försorg, torde några nämnvärda betänkligheter mot ett arrangemang

som det av länsstyrelsen ifrågasatta enligt länsstyrelsens mening icke kunna

resas.

Luftskyddsinspektionen förklarar, att inspektionen icke kan dela kommitténs

uppfattning, att om en familj, som åtnjuter understöd enligt krigsfamiljebidragsförordningen,

bortflyttar på grund av myndighets åläggande

eller uppmaning, familjebidraget under alla förhållanden skall upphöra att

utgå och ersättas med utrymningshjälp. Framför allt det omedelbara borttagandet

av den för individen förmånligare hyreshjälpen enligt krigsfamiljebidragsförordningen

torde i vissa fall komma att åsamka vederbörande ekono
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

miska svårigheter och ur den enskildes synpunkt uppfattas som uppenbar

orättvisa. Inspektionen föreslår en mjukare och för understödstagaren mindre

kännbar övergång från familjebidrag till utrymningshjälp än som skulle bli

fallet vid en tillämpning av kommittéförslaget.

Då utrymning anbefalles eller uppmaning från myndighets sida sker till

frivillig utrymning, försättes sannolikt flertalet av dem, vilka åläggandet eller

uppmaningen berör, i ett läge, vilket de icke utan ingripande från det allmännas

sida kunna bemästra. Omständigheterna torde lätteligen kunna bliva sådana

att även örn den enskilde iakttagit en hög grad av förtänksamhet de av denne

sålunda vidtagna dispositionerna dock visa sig icke vara tillfyllest eller ock

bli genom en oförutsebar händelseutveckling onyttiga.

Det är uppenbart, att det ligger i hög grad i samhällets eget intresse att

ställa sina resurser till förfogande för att i möjligaste mån motverka de svårartade

följder som den av utrymningen föranledda befolkningsomflyttningen

måste medföra.

Dessa ingripanden kunna emellertid icke begränsa sig till att lämna kontanta

understöd eller förmåner in natura, för vilka det allmänna helt eller delvis

bär kostnaden. Samhällets ingripanden måste även omfatta dem, vilka äro

i stånd att lämna full ekonomisk gottgörelse för åtnjutna förmåner. Därförutan

kommer nämligen den enskilde i många fall att icke kunna lösa vare sig transportfrågan

eller frågan örn bostad å den ort, till vilken han bortflyttar. Det är

här närmast fråga örn ett slags förmedlingsverksamhet, som samhället måste

ombesörja, och det sätt, varpå verksamheten bör bedrivas, är väsentligen en

organisationsangelägenhet. Ansvaret för de samhälleliga åtgärderna härutinnan

kommer att vila å luftskyddsorganen samt — örn det av mig i det föregående

framlagda organisationsförslaget blir genomfört — å statens utrymningskommission

och inkvarteringsnämnderna. I författningsväg erfordras härvidlag

huvudsakligen endast att ifrågavarande organ erhålla vederbörliga maktbefogenheter

och få sina arbetsuppgifter instruktionsledes fastställda.

I den mån denna organisationsverksamhet jämväl får karaktären av understödsverksamhet,

måste den emellertid närmare regleras. Detta syfte är förslaget

till förordning örn utrymningshjälp avsett att tjäna.

I överensstämmelse med nu angivna riktlinjer synes departementsförslaget

erhålla en naturlig begränsning i och med att det reglerar kontant understödsverksamhet

samt den naturahjälp, som meddelas kostnadsfritt eller till nedsatt

kostnad. I departementsförslaget återfinnas sålunda ej, såsom i kommitténs

förslag, bestämmelser örn »naturahjälp mot kontant betalning». I viss

mån ett undantag härifrån utgöra dock reglerna örn utrymningshjälp till barn

tillhörande skolklasser.

De båda huvudformerna av utrymningshjälp utgöras av naturahjälp och

kontanthjälp. Detta synes mig i förordningen böra komma till uttryck även i

terminologiskt avseende. I överensstämmelse härmed indelar departementsförslaget

utrymningshjälpen i naturahjälp och kontanthjälp. Natur ahjälpen

meddelas i form av resa, förplägnad, inkvartering eller sjukvård. Kontanthjälpen

utgöres av resebidrag, underhållsbidrag, hyresbidrag och sjukbidrag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

53

I fråga om underhålls- och hyresbidragen har i några yttranden ifrågasatts,

att dessa i förordningen icke skulle bestämmas till fixa belopp; på så sätt

skulle de lättare kunna anpassas efter prisnivåns förändringar. Liknande förfaringssätt

som i kommittéförslaget har emellertid tillämpats i åtskillig sociallagstiftning.

Jämväl de värnpliktigas familjepenning är, enligt den av Kungl.

Majit till årets riksdag avlåtna propositionen med förslag till krigsfamiljebidragsförordning,

fastställd till bestämda, ehuru efter dyrort graderade

belopp. Skulle en ändring av de för underhålls- eller hyresbidragen fastställda

maxima på grund av inträffade prisnivåförskjutningar bliva erforderlig,

torde sådan ändring böra ske med riksdagens medverkan.

Yid bestämmandet av beloppet av underhållsbidraget har kommittén sökt

anknytning till vad enligt den föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen

skulle till de värnpliktigas familjer utgå såsom familj epenning. Då emellertid

någon dyrortsgradering icke föreslagits av kommittén, motsvarar beloppet

städse familjepenningen i lägsta dyrort.

Då riktigheten av den utav kommittén intagna ståndpunkten, att under

krigstid utgående familjepenning och underhållsbidrag böra i fråga om

beloppens storlek jämställas, icke torde kunna med fog bestridas, finner jag

mig ej böra frångå den anknytning kommittén härvidlag sökt till familjepenningen.

Vad angår frågan om dyrortsgradering av underhållsbidragen bör

framhållas, att en dyrortsgradering, byggd på den med stöd av folkpensioneringslagen

gjorda ortsgrupperingen, skulle få mycket ringa betydelse, då de

för inkvartering avsedda kommunerna nästan undantagslöst äro placerade i

lägsta ortsgruppen. På grund härav ansluter jag mig jämväl till kommitténs

förslag att icke dyrortsgradera underhållsbidraget.

Mot kommitténs förslag till hyresbidragsbestämmelser ha i remissyttrandena

riktats vissa erinringar. Dessa ha emellertid icke gällt de fastställda

hyresbidragsmaxima i och för sig utan den omständigheten att kommittén

icke räknat med bidrag för de bortflyttades bostad i utrymningsorten.

Kommittén har till stöd för sitt ställningstagande i denna sak åberopat,

att man kunde utgå från att det stora flertalet evakuerade icke vore i verkligt

behov av hjälp till hyra å utrymningsorten, samt att det likväl icke kunde

betvivlas, att därest möjlighet till sådan hjälp bereddes, en mängd ansökningar

om bidrag skulle göras utan att strängt taget behov därav förelåge,

varvid det skulle erbjuda stora svårigheter för den prövande myndigheten

att begränsa hjälpen till de verkligt hjälpbehövande. För att emellertid bereda

ett visst skydd mot exekutiva åtgärder avseende de evakuerades bohag och

arbetsredskap har kommittén framlagt förslag till lag med särskilda bestämmelser

rörande utsökning hos vissa personer vid utrymning eller fullgörande

av luftskyddstjänst m. m. Denna fråga kommer, enligt vad jag inhämtat, att

bliva föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

Jag kan icke underlåta att fästa stort avseende vid de av kommittén uttalade

betänkligheterna mot att generellt medgiva bidragsrätt för bostad å

utrymningsorten utan annan begränsning än den som i allmänhet förefinnes

beträffande utrymningshjälpen. Då behovsprövningen härvidlag skulle bli

betydligt mera komplicerad än för övriga fall, torde nian böra räkna med att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

dylika bidrag komma att i stor utsträckning meddelas utan att föregås av en

effektiv utredning örn det oundgängliga behovet därav. Från de statsfinansiella

konsekvenserna härav kan icke bortses.

Ett accepterande av kommitténs förslag att bostadsbidrag avseende bostad

i utrymningskommunen icke bör ingå i utrymningshjalpen framkallar emellertid

vissa problem. För den bortflyttande kan det te sig i hög grad önskvärt,

att han erhåller trygghet för att få återinflytta i bostaden, när evakueringstillståndet

är över, även örn svårighet med hyresbetalningen uppstått. För

hyresvärden innebär det en betydande ekonomisk förlust, örn hyrorna utebliva

för de bortflyttades lägenheter, utan att vederlag för hyran erhålles. Möjligheterna

att finna tillfredsställande lösning på här antydda problem och utformningen

av denna lösning bliva tydligen beroende på bland annat läget på

bostadsmarknaden under och omedelbart efter evakueringen. För närvarande

anser jag mig icke kunna taga ställning till nu vidrörda problem, vilkas lösning

närmast faller inom hyreslagstiftningsområdet.

De överväganden, som jag här antytt, ha kommit mig att intaga den ståndpunkten,

att bostadsbidrag avsett att möjliggöra ett behållande av den gamla

bostaden i utrymningskommunen icke bör ingå i utrymningshjälpen. Ett

undantag från denna regel anser jag emellertid lämpligt. Jag åsyftar härvid

bostad för mobiliserad värnpliktigs familj.

Av kommittén har framhållits att en samtidig tillämpning beträffande värnpliktigs

familj, som evakuerat, av krigsfamiljebidragsförordningen och förordningen

om utrymningshjälp torde komma att medföra sådana svårigheter

och olägenheter, att en dylik tanke av praktiskt-administrativa hänsyn måste

avvisas samt att kommittén vid valet mellan de båda författningarna funnit

sig böra förorda, att samma bestämmelser tillämpades för de värnpliktigas

familjer som för övriga evakuerade. I överensstämmelse med denna ståndpunkt

har i det av Kungl. Majit framlagda förslaget till krigsfamiljebidragsförordning

influtit den bestämmelsen, att — med visst undantag, som i detta

sammanhang saknar betydelse — familjebidrag ej utgår för person, som åtnjuter

utrjunningshjälp. Konsekvensen härav blir, att då värnpliktigs familj

erhåller utrymningshjälp familjen därmed går förlustig rätten till det enligt

krigsfamiljebidragsförordningen utgående bostadsbidraget för bostaden i utrymningsorten.

Då värnpliktigs familj evakuerat, torde läget nästan undantagslöst vara

det att någon familjemedlem, som kan svara för hyran å utrymningsorten,

icke kvarbliver där. Det av kommittén såsom regel antagna motsatta förhållandet

vid evakuering av mödrar och barn äger sålunda icke giltighet beträffande

den betydande grupp, varom här är fråga. Därtill kommer att

familjebidragen i viss mån bestämts ur lönesynpunkt eller alltså som ett

vederlag för det arbete, som den värnpliktige utför under mobilisering. Om

värnpliktigs familj, som erhåller utrymningshjälp, därigenom går förlustig all

rätt till bidrag för bostaden å utrymningsorten, måste en dylik bestämmelse

emellertid anses innebära, att man helt bortsett från nämnda lönesynpunkt.

För de värnpliktiga och deras anhöriga måste det i så fall med ett visst

fog te sig som örn det allmänna av dem utkrävde oskäligt stora offer i järn
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 55

förelse med vad övriga medborgare — särskilt de i civil tjänst anställda —

finge bära.

, På grund av det nu anförda finner jag mig — med accepterande i övrigt

av kommitténs förslag beträffande hyresbidraget — böra för de värnpliktigas

familjers del föreslå det tillägget, att hyresbidraget jämlikt förevarande förordning

må ökas högst med belopp, motsvarande det bostadsbidrag jämlikt

krigsfamiljebidragsförordningen, som vederbörande genom bortflyttningen gått

miste örn. I anledning härav upptager departementsförslaget i 10 § andra

stycket den bestämmelsen, att örn bostadsbidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen

uppenbarligen skulle, därest utrymning ej skett, utgått till beredande

åt hjälpsökande av bostad i utrymningskommunen, det enligt 10 §

första stycket bestämda hyresbidraget må ökas med det belopp, som för dylikt

fall skulle ha utgått i bostadsbidrag jämlikt omförmälda förordning eller sistnämnda

belopp utgå jämsides med inkvartering in natura.

Förslaget i 12 § kommittéförordningen örn inomlänsavgift å sjukhus för

de evakuerade skall längre fram närmare beröras.

Förutsättningarna för erhållande av utrymningshjälp.

Kommittén} rslaget.

Kommittén framhåller, att det torde vara klart, att utrymningshjälp skall

kunna utgå till dem, som ålagts bortflytta. Man synes dock enligt kommittén

knappast kunna inskränka antalet hjälpberättigade till denna krets. Fortsättningsvis

anför kommittén:

Utrymningen bygger i väsentlig mån på frivillig utflyttning på uppmaning

av myndighet. Skulle utrymningshjälp ej kunna medgivas vid den frivilliga

utrymningen, komme mindre bemedlade att sakna möjlighet att ställa sig

myndigheternas uppmaning till efterrättelse, och utrymningen skulle ej få

den omfattning, som måste anses önskvärd. Härtill kommer, att det vid utrymningens

anbefallande som regel är uteslutet att bedöma dess varaktighet,

och man måste räkna med att, om utrymningen blir långvarig, många av dem,

som från början själva ordnat för sig, efter längre eller kortare tid behöva

det allmännas bistånd. Såsom berättigade till utrymningshjälp torde därför

böra upptagas även de, som av vederbörande myndighet uppmanats bortflytta.

Av luftskyddsinspektionens anvisningar framgår, att återflyttning efter utrymning,

vare sig frivillig eller obligatorisk, ej avses skola tillåtas, förrän

offentlig kungörelse därom utfärdats eller medgivande i varje särskilt fall

lämnats av luftskyddschefen. Denna bestämmelse — vars nödvändighet bestyrkes

av erfarenheter från utlandet — medför, att man måste räkna med en

tredje kategori hjälptagare, nämligen de, som annorledes än efter åläggande

eller uppmaning bortflyttat och som tillhöra någon av utrymningskategorierna

och därför drabbas av det allmänna återflyttningsförbudet. Det kan härvidlag

röra sig såväl om personer, vilka ansett rådligast att på ett tidigare stadium

lämna den hotade orten, som om sådana, vilka tillfälligt vistades på annan

ort, då utrymningen anbefalldes. Ifrågavarande personer torde i fråga om

rätt till utrymningshjälp böra likställas med dem, som bortflyttat efter det

utrymningspåbud meddelats. Detta vinnes genom att man hänför utrymningsh,

järpen till personer tillhörande sådana befolkningsgrupper, vilka ålagts eller

uppmanats bortflytta. Yad här sägs om bortflyttning bör äga motsvarande

tillämpning å omflyttning. Därjämte bör det ligga i Kungl. Maj:ts hand att

förordna om ytterligare utsträckning av rätten till utrymningshjälp.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts proposition nr 148.

I överensstämmelse härmed stadgas i 3 § kommittéförordningen, att utrymningshjälp

må utgå till personer tillhörande sådana befolkningsgrupper,

vilka av myndighet genom kungörelse i vederbörlig ordning blivit ålagda

eller uppmanade att i anledning av utrymningen bortflytta till annan ort.

Enligt särskilt stadgande i 26 § kommittéförordningen skola förordningens

bestämmelser i tillämpliga delar gälla vid omflyttning inom luftskyddsort.

Med utrymning förstås enligt kommittén även annan utrymning än sådan, som

direkt föranledes av luftskyddshänsyn, t. ex. utrymning av en fästning eller

utrymning i anledning av en fiendes inträngande i landet.

Frågan örn behovsprövning för utrymningshjälp besvarar kommittén så,

att kommittén finner det uppenbart, att hjälpen i princip bör utgå efter behovsprövning.

Kommittén yttrar vidare:

Enligt kommitténs förslag till lag örn familjebidrag åt värnpliktiga under

krigstjänstgöring (familjebidragslag) skulle familjepenning, avsedd för tryggande

av familjens livsuppehälle, utgå med visst grundbelopp utan behovsprövning,

under det att familjepenningen i övrigt skulle utgå endast i den

mån behov därav skäligen kunde antagas föreligga. Vid beloppets bestämmande

skulle hänsyn tagas till familjens inkomster (utom den värnpliktiges

krigslön), däremot ej till förmögenhet såsom sådan. Enligt kommitténs

mening bör en strängare behovsprövning äga rum, då fråga är örn utrymningshjälp.

Då här ej i någon mån är fråga örn lön, saknas anledning att låta viss

del av utrymningshjälpen utgå utan prövning av behovet. Det gäller ju för

den evakuerade att rädda sig undan den livsfara, som anses hota å utrymningsorten,

och det torde därför få anses skäligt, att den, som äger besparingar,

måste tillgripa sitt kapital, innan han kan påräkna hjälp från staten. Hänsyn

kan emellertid endast tagas till den hjälpsökandes för tillfället disponibla

inkomst eller förmögenhet, och man kan därför i undantagsfall tänka sig, att

även en bemedlad person, vars tillgångar på grund av krisen blivit »fastlåsta»,

kan erhålla utrymningshjälp. Ytterligare ett par fall kunna tänkas, då utrymningshjälp

bör kunna utgå även till icke obemedlade. Sålunda bör hinder

ej möta för att en person mot kontant betalning erhåller hjälp in natura,

t. ex. inkvartering, då han saknar möjlighet att själv till rimligt pris erhålla

bostad eller är oförmögen att taga vård om sig själv. Vidare kan det inträffa,

såsom förhållandet blir vid evakuering av en skolklass, att utrymningshjälpen

av organisatoriska skäl måste utgå likformigt till en viss grupp av personer.

Kommitténs nu omförmälda ståndpunkt har i 4 § kommittéförordningen

uttryckts så, att utrymningshjälp må, där ej fråga är örn naturahjälp mot

kontant betalning eller hjälpen av organisatoriska skäl måste utgå likformigt

till en viss grupp av personer, meddelas allenast i den mån den hjälpsökandes

för tillfället disponibla inkomst eller förmögenhet icke förslår till bekostande

av resa samt livsuppehälle och bostad å inkvarteringsorten ävensom erforderlig

sjukvård. Vid prövning av hjälpbehovet må hänsyn ej tagas till moderskapspenning,

moderskapshjälp eller mödrahjälp, vartill sökande kan vara

berättigad.

De formella förutsättningarna för erhållande av utrymningshjälp äro behandlade

i 15 § kommittéförordningen. I motiveringen till denna paragraf

anför kommittén:

Ansökan örn resehjälp måste göras redan å utrymningsorten. Där måste

dessutom en uppdelning av utrymningsklientelet äga rum i sådana, för vilka

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 148.

endast transport behöver ordnas, sådana, åt vilka dessutom måste tillhandahållas

bostad, och sådana slutligen, vilka äro oförmögna att reda sig själva

och för vilka således anstaltsvård eller helinackordering måste anordnas. En

dylik klassificering har kommittén, på sätt framgår av 15 §, tänkt sig skola

komma till stånd genom en anmälan till den lokala luftskyddsmyndigheten å

utrymningsorten. Då någon egentlig behovsprövning icke kan beräknas medhinnas

på detta stadium, torde nu nämnda ansökningar respektive anmälningar

böra avfattas enligt ett tämligen summariskt formulär. Å inkvarteringsorten

bör en noggrannare behovsprövning äga rum. Man kan även här

särskilja i huvudsak tre olika kategorier av hjälpsökande, vilka alla böra

avgiva en utförlig deklaration angående sina ekonomiska förhållanden, nämligen

dels personer, vilka på grund av förut nämnda anmälan omedelbart

kommit i åtnjutande av naturahjälp, dels sådana, som omedelbart efter framkomsten

ansöka örn kontant underhållsbidrag och dels personer, vilka till en

början kunna sörja för sig själva, men så småningom måste söka hjälp. För

den första kategorien — de redan omhändertagna -— kan ansökan ej anses

mera brådskande, än att den bör kunna atföljas av deklaration. För den andra

kategorien kan däremot såsom det normala förutsättas, att först en summarisk

ansökan avgives. Med tanke på detta och övriga fall, då deklaration ej kan

åtfölja ansökan, har i 19 § stadgats, att myndighet, som beviljat utrymmngshjälp

utan att deklaration avgivits, skall förelägga sökanden att inom viss tid

inkomma med deklaration vid äventyr, att utrymningshjälpen kan indragas. De

personer slutligen, som först efter någon tid behöva hjälp, torde kunna avgiva

deklaration samtidigt med ansökan.

Yttranden över komniittéförslaget.

Flera av remissmyndigheterna ha — med instämmande i övrigt i kommitténs

förslag örn behovsprövning — ansett sådan prövning icke böra ske i

fråga örn resebidragen.

Sålunda framhåller socialstyrelsen, att örn landet helt oförberett utsattes

för angrepp och det gällde att inom några fa timmar sätta befolkningen å vissa

orter i säkerhet, bestämmelser av alltför vidlyftig och ingående karaktär icke

kunna komma till användning. Det torde exempelvis da icke vara möjligt för

hjälpbehövande att, såsom föreslagits, göra skriftlig ansökan örn resebidrag hos

den lokala luftskyddsmyndigheten i utrymningsorten. Det torde jämväl bliva

förenat med lika stora svårigheter att i en dylik brådskande situation på utrymningsorten

företaga någon som helst behovsprövning. Med hänsyn härtill

föreslår styrelsen, att beträffande resebidragen kravet på skriftlig ansökan

slopas samt att behovsprövningen i denna del utgår.

Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar, att en anmodan eller uppmaning

till ett stort antal personer att utrymma en ort kan komma att lämnas så

kort tid innan utrymningen skall äga rum, att det föreslagna ansöknings- och

deklarationsförf a landet näppeligen kan medhinnas. Ett mera summariskt förfarande

finge nog ofta tillgripas. Det vore därför enligt länsstyrelsens mening

måhända mera praktiskt, om ansökningsförfarandet icke reglerades i lag eller

förordning utan det finge ankomma på luftskyddsinspektionen eller vederbörande

länsstyrelse att för olika fall av utrymning meddela bestämmelser

örn förfarandet vid sökande av utrymningshjälp.

Fikartade synpunkter framhållas av Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Sistnämnda myndighet

föreslår den anordningen, att betalning till vederbörande trafikföretag skulle

erläggas av utrymningsmyndigheterna, som sedermera — i den mån icke hela

transporten ansåges böra bekostas av staten — skulle återsöka resekostnaden

av de bortflyttande, som hade möjlighet att själva bekosta sin resa. Beträffande

dem, vilka själva ordnat sin inkvartering å annan ort och vilka i regel

torde komma att tillhöra den mera välsituerade delen av befolkningen, borde

enligt länsstyrelsens mening gälla, att vederbörande själva finge ordna och

bekosta resan. I de fall då dylik person saknade möjlighet att betala resekostnaden,

skulle utrymningsmyndigheten i utrymningsorten utan någon

egentlig behovsprövning utställa rekvisition på biljett.

Fattigvårdsdirektör en i Stockholm framhåller, att föreskrifterna om att

skriftlig ansökan örn hjälpen skall ske, därest denna avser resa, hos den

lokala luftskyddsmyndigheten i utrymningsorten och eljest hos nämnda

myndighet i inkvarteringsorten kunna befaras medföra vissa olägenheter. Det

synes enligt fattigvårdsdirektörens mening böra övervägas, örn ej en viss

förskottermg av underhållsbidraget — exempelvis för 14 dagar _ skulle

kunna beviljas och utbetalas av luftskyddsmyndigheten vid beviljandet av

resebidraget.

Luftskyddschefen i Göteborg anser det vara ganska problematiskt, huruvida

en sådan prövning av behovet av utrymningshjälp, som förutsättes av

kommittén, i realiteten kan äga rum. Erfarenheterna från hittills utförda

evakueringar ha enligt luftskyddschefen givit vid handen, att genom myndigheterna

organiserad utflyttning i hög grad förryckes genom att enskilda —

kanske ock fullt förklarligt — under rådande panikstämning själva söka sätta

sig i säkerhet hellre än att följa myndigheternas föreskrifter. Att vid en

hastigt anbefalld utrymning förmå enskilda att skriva ansökningar om utflyttningshjälp,

avhämta biljetter etc., torde i praktiken icke kunna gå för

sig. \ id en sadan utrymning måste åt evakueringsmyndigheterna inrymmas

vidsträckta befogenheter att i enlighet med uppgjorda planer på mest praktiska

sätt i görligaste mån sörja för civilbefolkningen — oavsett örn behov

av utrymningshjälp vid tillfället föreligger eller icke. Föreskriften i 4 § kommittéförordningen

synes luftskyddschefen därför böra kompletteras med en

bestämmelse, som i händelse av verkligt behov medger luftskyddsmyndigheten

rätt att tilldela utrymningshjälp i den utsträckning, som av förhållandena

kunna påkallas.

I ett par yttranden beröres frågan i vad mån den föreslagna utrymningshjalpen

må vara tillämplig vid sjukhusevakuering.

Medicinalstyrelsen framhåller, att sådana fall kunna tänkas, då en kommun

anser sig tvungen att evakuera sjuka i sådan utsträckning, att särskilda sjukhus

härför måste upprättas på annan ort. Styrelsen yttrar vidare:

För styrelsen hava redan två dylika fall blivit aktuella, i det sjukhusdirektionerna

i Stockholm och Göteborg planlagt sådana sjukhus och till styrelsen

inlämnat planerna för godkännande med begäran örn utverkande av statsbidrag,

i fråga örn Stockholms-sjukhusen för upprättandet och i fråga om

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Göteborgs-sjukhvisen för såväl upprättandet som hyra av lokaler oell transport

av materiel, patienter och personal. Styrelsen kan ej omedelbart taga

ställning till frågan örn dessa önskemål äro helt eller delvis berättigade

men har för avsikt att snarast underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Varken i lagen den 22 juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller krigsfara eller

i föreliggande förslag till förordning örn utrymningshjälp synes man ha tänkt

sig möjligheten av en evakuering av ett så stort antal sjuka från en kommun

till annan, att särskilda sjukhus härför måste upprättas. I den i betänkandet

intagna allmänna motiveringen (sid. 8) har däremot framhållits, att sådan

hjälp kan bliva av nöden vid utrymning av en fästning eller i anledning av

en fiendes inträngande i landet. I båda dessa fall kan även frågan örn en

evakuering — fullständig eller partiell — av ett sjukhus och dess upprättande

på annan ort bliva aktuell. Redan nu planlägges en förflyttning av patienter

i Bodens fästning till annan ort.

Stochholms stads sjukhusdirektions sekreterare gör — efter att hava påpekat

några av kommittéförslagets påstådda konsekvenser — följande uttalande:
Förslaget

synes vara utarbetat utan hänsyn till alla de organisatoriska

spörsmål, som sammanhänga med evakuering av kommunala sjukhus. Försöket

att reglera dessa spörsmål efter samma schema som evakueringen av

enskilda personer har lett till resultat, som äro lika olyckliga för den kommunala

förvaltningen som för sjukhusens patienter.

I de flesta fall synas de uppkomna svårigheterna och orimligheterna bottna

i den till synes onödiga anordningen, att staten skjutits in som en mellankommande

tredje part i den kommunala sjukhusförvaltningen. Enligt förslaget

skall staten beträffande evakuerade sjukhus träda i kommunens ställe

som huvudman för sjukhusvården, varav följer, att staten också blir fordringsägare

gentemot varje enskild sjukhuspatient. Som komplement härtill stadgas,

att kommunen dels fortfarande skall på egen bekostnad avlöna läkare och

annan sjukhuspersonal, dels (ehuru detta icke uttryckligen stadgas) blir nödsakad

att även bekosta läkemedel och vissa andra förmåner, som ej inkluderas

i utrymningshjälpen. Härav lärer följden bliva, att kommunen måste av

patienten uttaga en viss vårdavgift vid sidan av den ersättning, som patienten

har att erlägga till staten.

Principiellt synas svårigheterna kunna lösas på ett enkelt sätt, örn kommunens

uppgifter som huvudman för den evakuerade sjukhusvården bibehållas

orubbade. Om staden helt eller delvis evakuerar ett sjukhus och till

ersättning upprättar ett sjukhus å annan ort, synas alla skäl tala för att även

det senare sjukhuset förvaltas av staden enligt samma principer som stadens

ordinarie sjukhus. Staten befrias därigenom från att träda i direkt ekonomiskt

förhållande till varje enskild sjukhuspatient, och dess medverkan till

evakueringsspörsmålet beträffande sjukhusen inskränkes till en reglering

gentemot kommunen av den ersättning, som skäligen bör tillkomma kommunen

för den av evakueringen förorsakade fördyringen av sjukhusförvaltningen.

Denna princip står i överensstämmelse med 6 § i lagen örn sjukhusvård vid

krig eller krigsfara, varuti stadgas, att civila sjukhus skola drivas i den ordning,

som för fredstid är föreskriven, för så vitt ej Kungl. Majit på grund av

särskilda omständigheter föreskriver annan ordning. Då må framhållas, att

sociala försvarsberedskapskommittén överhuvudtaget icke givit någon antydan

örn hur de föreslagna bestämmelserna om utrymningsbidrag till sjukhuspatienter

skola kunna bringas i samklang med bestämmelserna i ovannämnda

lag i vad angår driften a.v civila sjukhus vid krig elior krigsfara.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

lJePchefTnntS'' Jag har intet att erinra mot det sätt’ varPå 1 3 § kommittéförordningen bestämmelse

träffats örn de allmänna förutsättningarna för att utrymningshjälp

skall utgå. Bestämmelse av samma innebörd har därför upptagits i 3 § departementsförslaget.

Nämnda förslag förutsätter ock, i likhet med kommitténs

förslag, dels att förordningen skall vara tillämplig jämväl vid en av militära

skäl betingad utrymning, dels ock — med visst undantag, som jag längre

fram vill närmare beröra — att omflyttning är jämställd med utrymning.

Det torde icke råda delade meningar örn att såsom huvudregel bör gälla,

att utrymningshjälp bör lämnas endast den, som icke med tillgripande av

egna ekonomiska resurser kan förskaffa sig nyttigheter, motsvarande dem,

vilka utrymningshjälpen avser att låta honom komma i åtnjutande av. Härav

följer, att tillhandahållandet av utrymningshjälp måste förbindas med en

behovsprövning.

Yad angår den medellöshetsgrad, vid vilken rätt till utrymningshjälp bör

inträda, finner jag angeläget, att därvidlag icke alltför snäv gräns utstakas.

Vederbörande myndigheter böra äga i begränsad utsträckning företaga en

skälighetsprövning. Ett sådant skälighetsbedömande synes särskilt påkallat

med tanke på att de hjälpsökande kunna beräknas i betydande utsträckning

komma att utgöras av värnpliktigas familjemedlemmar, för vilka utrymningshjälpen

skall ersätta den familjepenning de förut åtnjutit. Skulle den hjälpsökande

väl äga tillgång att gälda de kostnader, varom är fråga — exempelvis

sjukvårdskostnader — men genom deras utgivande sannolikt inom kort

komma i det läge, att han — jämlikt förevarande förordning eller i annan

form bleve berättigad till hjälp fran det allmännas sida, bör utrymningshjälp

utgå.

Vid prövning av hjälpbehovet måste hänsyn tagas till att det gäller att

tillgodose ett akut behov, och att alltså även den är att anse såsom medellös,

som icke eller allenast genom att ådraga sig ekonomiskt uppenbart oförnuftiga

realisationsförluster kan nyttiggöra sina tillgångar i och för tillfredsställande

av det akuta behovet. Örn tillgångarna emellertid kunna lösgöras

inom exempelvis en månad, bör utrymningshjälp icke utgå för längre tid.

I enlighet med nu anförda synpunkter stadgas i departementsförslaget

(4 §) > alf utrymningshjälp må meddelas allenast i den mån den hjälpsökande

kan antagas sakna tillgång till bestridande av utgifterna för det eller de

ändamål, som genom den sökta utrymningshjälpen skall tillgodoses, eller efter

utgivande helt eller delvis av kostnaderna härför komma att sakna nödiga

medel till underhåll för sig och de sina.

Departementsförslaget förutsätter i likhet med kommittéförordningen, att

till grund för behovsprövningen skall ligga en av sökanden på heder och

samvete avgiven deklaration.

Då utrymningshjälpen — bortsett från sådan hjälp, som avser resa —

syftar till att bereda hjälptagaren tillgång till nyttigheter å inkvarteringsorten

under dennes vistelse därstädes, torde beslutanderätten beträffande ansökningen

örn utrymningshjälp icke kunna förläggas till annat håll än inkvarteringsorten.

Därmed är dock den nackdelen förenad, att någon på per
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

sonlig kännedom grundad uppfattning om de sökandes ekonomiska förhållanden

såsom regel icke är att finna på inkvarteringsorten. På kontroll

av deklarationsuppgifterna baserad behovsprövning kan därför i flertalet

fall icke komma till stånd utan att myndighet å utrymningsorten verkställt

utredning örn sökandes ekonomiska förhållanden. Departementsförslaget upptager

dock icke någon föreskrift örn undersökning å utrymningsorten såsom

förutsättning för meddelande av utrymningshjälp. Möjligheterna till förbindelse

med utrymningsorten och förhållandena därstädes kunna ha undergått

sådana förändringar, att några generella regler härvidlag icke torde böra

fastställas. I normalfall bör dock genom hänvändelse till lämpligt organ i utrymningsorten

kontroll och komplettering av deklarationsuppgifterna åvägabringas.

Skulle hjälpbehovet behöva tillgodoses omedelbart utan avvaktan

på yttrande från utrymningskommunen, bör, sedan hänvändelsen till utrymningskommunen

besvarats, omprövning av frågan automatiskt verkställas. De

närmare anvisningar, som kunna visa sig erforderliga i nu nämnda avseende,

torde det böra ankomma å statens utrymningskommission att meddela.

Kravet på behovsprövning är, såsom förut angivits, icke undantagslöst.

Sålunda intager utrymningshjälpen till barn tillhörande utrymd skolklass

härutinnan en särställning.

Vidare synes det överflödigt att föreskriva särskilt ansöknings- och deklarationsförfarande

för dem, vilka äro mottagna till stadigvarande försörjning av

fattigvårdssamhälle eller omhändertagna av barnavårdsnämnd.

Från huvudregeln synes undantag vidare böra stadgas i fråga örn de av

myndigheterna ordnade utrymningstransporterna. Såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår har denna fråga uppmärksammats i flera remissyttranden.

Intresset framför andra är enligt min mening att få alla dem, som

skola bortflytta, avlägsnade på snabbaste och möjligast friktionsfria sätt från

farozonen. För erhållande av resehjälp in natura bör därför fordras allenast

en anmälan.

Av dem, som med en viss transportlägenhet ankomma till en inkvarteringsort,

är måhända flertalet i omedelbart behov av utrymningshjälp. Ett uppehållande

i sådant fall av kravet på ansöknings- och deklarationsförfarande såsom

föregående hjälpens meddelande, torde i verkligheten komma nämnda förfarande

att nedsjunka till en tom formalitet eller i varje fall betydligt minska

dess tillförlitlighet såsom upplysningskälla. Ur psykologisk synpunkt torde

dessutom ett deklarationstvång omedelbart vid framkomsten till inkvarteringsorten

verka allt annat än gynnsamt. Med hänsyn härtill utgår departementsförslaget

från att jämväl den första tidens utrymningshjälp på inkvarteringsorten

skall meddelas allenast efter anmälan och utan någon behovsprövning.

Det är emellertid angeläget, att ansökningar och deklarationer snarast möjligt

bliva avgivna och granskade. Till påskyndande härav har den tid, för vilken

utrymningshjälp får utgå utan behovsprövning, begränsats till fjorton dagar

med möjlighet dock för det centrala organet att förlänga denna tid, därest

inkvarteringsnämnden gör framställning därom.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 148.

Med vad nu sagts har ståndpunkt icke intagits till frågan, huruvida ersättningsskyldighet

föreligger för den lämnade utrymningshjälpen.

Såsom i ett par remissyttranden påpekats kan för sjukhuspatienters del

utrymning komma att ske i den formen, att kommun, landsting eller enskild,

som driver sjukhus i utrymningsorten, flyttar hela sjukhusdriften till annan

ort. Det har papekats, att i sådant fall staten ej bör i form av något slags

utrj mningshjälp handhava driften av sjukhuset å den nya förläggningsorten

utan att den driftsledning, som ombesörjde sjukhusverksamheten å utrymningsorten,

bör bibehållas orubbad.

De utrymningshjälpsbestämmelser, som nu föreslås, äro icke lämpade

för det fall att ett sjukhus å en ort, som utrymmes, till annan ort överflyttar

sin verksamhet, som där drives under ungefärligen samma former som

tidigare. Ett överflyttande i sådant fall av driftsledningen å staten skulle

uppenbarligen utgöra en irrationell anordning, som skulle komma att medföra

betydande praktiska och administrativa komplikationer. Då å andra sidan

frågan huruvida sjukhusevakuering bör ske och under vilka former en eventuell

dylik evakuering bör äga rum bör avgöras med hänsyn till luftskyddsintressen,

följer därav enligt min mening att luftskydds- och utrymningsmyndigheterna

böra i samråd med vederbörande sjukhusdirektioner äga ett avgörande

inflytande på denna fråga.

Då utredningen av de i medicinalstyrelsens skrivelse omnämnda ärendena

icke slutförts och dessa fördenskull ännu icke underställts Kungl. Maj:ts

prövning, kan i nuvarande läge några närmare riktlinjer i nu berörda frågor

icke uppdragas. I överensstämmelse med det förut anförda har emellertid i 41 §

departementsförslaget intagits bestämmelse, som utesluter förordningens tilllämpbarhet

vid sådan anstaltförflyttning, varom nu är fråga. Denna särbestämmelse

torde dock ej böra omfatta jämväl den utrymningshjalp, som meddelas

såsom reshjälp in natura.

Skyldighet att ersätta erhållen utrymningsh julp.

Kommittéförslaget.

Bestämmelser örn ersättningsskyldighet för utrymningshjälp ha av kommittén

upptagits i förslaget till lag örn skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp,

i det följande benämnt kommittélagen.

Kommitténs ställning till förevarande spörsmål framgår av följande uttalande

i betänkandets allmänna motivering:

Vad beträffar frågan huruvida skyldighet skall föreligga för den, som

mottagit utrymningshjälp, att till staten utgiva ersättning för hjälpen må

till en början erinras därom, att i kommitténs förslag till familjebidragslag

någon återbetalningsskyldighet icke stadgats. Detta sammanhänger dels med

familjebidragets karaktär av lön och dels därmed, att kommittén ansett en

effektiv behovsprövning kunna vinnas genom att familjebidragsärendenas

handläggning anförtros åt kommunala organ och genom en viss kommunal

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Majus proposition nr 148.

bidragsskyldighet. I fråga om utrymningsbidragen ligger saken annorlunda

till. Något utrymme för lönesynpunkten finnes icke, och någon möjlighet att

stadga kommunal bidragsplikt har, såsom av det föregående framgår, ansetts

som regel icke föreligga. I varje fall gäller det sist sagda i fråga örn den

kommun, varest bidragen skola utbetalas. Man kan sålunda icke räkna med

någon verkligt effektiv kommunal medverkan vid behovsprövningen. Även

eljest möta stora svårigheter för en tillfredsställande behovsprövning. Utrymningen

måste som regel försiggå med största skyndsamhet, och det torde

därför vara omöjligt att å utrymningsorten i samband med utflyttningen —

då hjälp till resa lämnas — verkställa någon verklig prövning av hjälpbehovet.

Även å inkvarteringsorten, varest den evakuerades personliga förhållanden

äro okända, är det svårt att vinna erforderlig kontroll av hjälpbehovet, i varje

fall till en början, innan kommunikation med myndigheterna i utrymningsorten

kunnat äga rum. Skulle återbetalningsskyldighet ej finnas, kan det

befaras, att ett stort antal personer —- under ett förklarligt tryck av ovissa

framtidsutsikter — förskaffade sig utrymningshjälp utan att trängande behov

därav förelåge. Emellertid måste, såsom förut framhållits, missbruk av hjälpmöjligheterna

i görligaste mån förhindras, och något bättre medel härför

än att i princip stadga återbetalningsskyldighet har kommittén icke kunnat utfinna.

Härtill kommer, att utrymningshjälpen i icke ringa utsträckning av

organisatoriska skäl måste utgå även i sådana fall, där behov av ekonomisk

hjälp icke föreligger, såsom förhållandet kan vara vid evakuering av skolklasser.

Inom kommittén har framhållits, att i sistnämnda fall det allmänna

och ej den enskilde avgjorde, huruvida och till vilken storlek hjälp skulle

utgå, samt att kostnaderna för det administrationsarbete, som erfordras för

beloppens återkrävande, kunna tänkas komma att överstiga vad som inflyter.

Kommittén har emellertid ansett det vara för statsfinanserna i det stora hela

förmånligast, om det principiella kravet på återbetalningsskyldighet strängt

upprätthålles. Självfallet bör emellertid utrymningshjälpen ej betraktas såsom

fattigvård.

I överensstämmelse med kommitténs nu angivna ståndpunkt stadgas i

kommittélagen att den, som för egen del mottagit utrymningshjälp, är skyldig

att härför utgiva ersättning (2 §). Sådan ersättningsskyldighet må dock ej

göras gällande, medan utrymningen varar, såvida ej anledning finnes till antagande,

att betalningsskyldigheten kan fullgöras.

Den, som är underhållsskyldig mot person, till vilken lämnats utrymningshjälp,

är enligt samma paragraf ersättningsskyldig för hjälpen, i den mån det

ålegat honom att utgiva underhåll till hjälptagare. Denna ersättningsskyldighet

må ej så länge utrymningen varar göras gällande, med mindre det finnes

anledning antaga, att underhållsskyldigheten åsidosättes. Särskilda bestämmelser

gälla dock (3 §) för den, som är underhållsskyldig mot barn tillhörande

utrymd skolklass. För sådant fall skall nämligen såsom ersättning för alla av

utrymningen förorsakade kostnader månadsvis i efterskott erläggas 70 öre

för dag. Kan den underhållsskyldige icke fullgöra denna betalningsskyldighet,

må dock på ansökan befrielse därifrån helt eller delvis meddelas honom.

Kommittén har ansett skäligt, att den, som vid utrymningens början icke

uppnått en ålder av sexton år, befriades från återbetalningsskyldighet eller

regressanspråk. Vidare har kommittén från ersättningsskyldighet frikallat

värnpliktig samt hans hustru och barn för utrymningshjälp, som åtnjutits

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majus proposition nr 148.

av den värnpliktiges familj, medan den värnpliktige varit inkallad till

militärtjänstgöring, ävensom den, som uttagits till ständig luftskyddstjanst

tillsvidare samt dennes make ock barn för utrynäringshjälp, som åtnjutits

av den tjänstgörandes familj medan tjänstgöringen pågått. Ersättningsskyldighet

föreligger vidare ej för utrymningshjälp, vid vars meddelande tillkännagivits

eller uppenbarligen förutsatts, att hjälpen lämnades utan återbetalningsskyidighet

(4 §). Kommittén framhåller i anslutning härtill, att sådana förhållanden

kunna tänkas, att utrymningshjälp — t. ex. transporter och förplägnad

— ställes till förfogande antingen under uttrycklig förklaring, att

hjälpen meddelas utan ersättningsskyldighet, eller utan att någon kontroll

utövas i fråga om vilka personer som mottagit hjälpen.

Enligt 5 § kommittélagen må ersättning för förplägnad in natura ävensom,

i förekommande fall, för kontant bidrag för bestridande av smärre personliga

utgifter sammanlagt ej bestämmas till högre belopp än som skulle kunna ha

utgått till hjälp tagar en i underhållsbidrag. För inkvartering in natura må ej

fastställas högre ersättning än som skulle kunna hava utgått i hyresbidrag.

Vidare föreslår kommittén, att den ersättningsskyldighet, som vid utrymningens

upphörande kvarstår ogulden, ej gentemot ersättningsskyldig person

må göras gällande till högre belopp än denne med hänsyn till sin inkomst

och förmögenhet kan antagas vara i stånd att erlägga inom loppet av två år

efter sagda tid, och att sedan tre år förflutit från utrymningens upphörande

ersättningsskyldighet icke vidare må göras gällande (6 §).

Beträffande ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp till personer, som

mottagits till stadigvarande försörjning av fattigvårdssamhälle eller som omhändertagits

av barnavårdsnämnd föreslås åläggande för fattigvårdssamhället

att härför till staten utgiva ersättning, i den mån staten till följd av utrymningen

fått vidkännas kostnader, som eljest skolat stanna å samhället (7 §).

Slutligen föreslås, att Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,

skall äga, när särskilda skäl därtill äro, meddela befrielse helt eller delvis från

ersättningsskyldighet även i förut ej nämnda fall (8 §).

Yttranden över kommittéförslaget.

Remissmyndigheterna ha i allmänhet uttalat sin anslutning till den av

kommittén intagna principiella ståndpunkten, att ersättningsskyldighet bör

föreligga för erhållen utrymningshjälp. I de flesta av dessa yttranden är frågan

dock icke särskilt berörd. Ett uttryckligt tillstyrkande av principen förekommer

i de yttranden, som avgivits av socialstyrelsen, länsstyrelserna i

Uppsala, Östergötlands, Kronobergs och Västerbottens län, svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet samt landsfiskalen i Tvings distrikt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför rörande denna fråga följande:

Det kan ifrågasättas, örn återbetalningsskyldighet över huvud taget skall

förekomma. Den utrymmande befolkningen får i de flesta fall — frånsett

övriga olägenheter — finna sig i att få sin ekonomiska ställning försämrad i

sådan grad, att det, även örn förmåga att återbetala utrymningshjälpen är för

handen, skulle kunna anses försvarligt, om utrymningshjälpen icke återkrävdes.

Även kan det tänkas — såsom kommittén framhållit — att administrationskost
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

naderna för återkrävande av utrymningshjalpen överstiga vad som inflyter.

Å andra sidan kan till stöd för återbetalningsskyldigheten jämte de statsfinansiella

skälen åberopas det principiella kravet på att de medborgare, som

utan olägenhet kunna återbetala erhållen statshjälp, skola fullgöra sådan återbetalning.

Sist anförda skäl gör, att länsstyrelsen kan ansluta sig till principen,

att återbetalningsskyldighet skall föreligga, där icke särskilda skäl föranleda

undantag.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet yttrar:

Skäl tala såväl för som mot ersättningsskyldighet. Mot uttagandet av ersättning

tala icke minst praktiska svårigheter vid fastställandet av beloppens

storlek. Det kan också med visst fog framhållas, att sådana kostnader liksom

försvarskostnaderna i övrigt böra bäras av staten. För uttagande av ersättning

har dock kommittén åberopat starka skäl. Särskilt risken för att personer,

som icke äro i verkligt behov av hjälp, söka erhålla sådan, synes kunna nedbringas,

om en principiell ersättningsskyldighet fastställes. Som kommittén

anmärkt kan nämligen en behovsprövning, som utföres vid tidpunkten för utrymningen,

icke bliva effektiv. Förbundet anser för sin del, att principen örn

ersättningsskyldighet bör bibehållas, men att densamma i vissa avseenden bör

modifieras.

En motsatt ståndunkt till frågan om ersättningsskyldighet för utrymningshjälp

intages emellertid av medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads

och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Göteborg och luftskyddsnämnden i

Skövde.

Länsstyrelsen i Kristianstads län säger sig hävda den ståndpunkten, att

kostnaden för all den hjälp, som i nu ifrågavarande hänseende lämnas, principiellt

bör bestridas av staten. Därest detta av statsfinansiella skäl icke

skulle vara utförbart, borde enligt länsstyrelsen ersättning för hjälpen utkrävas

endast i undantagsfall, då exempelvis vederbörande mottagares ekonomiska

ställning vore sådan, att någon tvekan i fråga örn hans förmåga att lämna

ersättning för hjälpen ej behövde ifrågakomma. Det borde därvid beaktas,

att med hänsyn till den invecklade och kostsamma procedur, som föreslagits

och som torde vara oundviklig i och för ersättningsbeloppens debitering, uppbörd

och redovisning, kostnaderna för staten i sådant avseende bleve så stora,

att den ekonomiska vinsten torde bliva ytterst ringa.

Länsstyrelsen i Västmanlands län gör i frågan följande uttalande:

Att det för statsfinanserna kommer att få någon större betydelse huruvida

kravet på återbetalningsskyldighet upprätthålles eller ej, betvivlar länsstyrelsen.

Staten torde efter ett krigstillstånd hava mycket små utsikter att

kunna få igen någon större del av kostnaderna för utrymningshjälpen. Härtill

kommer att, såsom kommittén även framhållit, frågan örn sättet för återbetalningsskyldighetens

realiserande är i tekniskt hänseende förenad med

mångahanda svårigheter. Enligt länsstyrelsens förmenande är det sätt, som

härför erfordras, alltför omständligt och dyrbart i förhållande till de belopp,

som staten härigenom skulle kunna återvinna. Att upprätthålla kravet på

återbetalningsskyldigheten för att förhindra missbruk av hjälpmöjligheterna

anser länsstyrelsen ej heller erforderligt. Däremot anser länsstyrelsen, att

ersättning skall kunna utkrävas i påtagliga fall av missbruk och där utrymningshjälpen

lämnats därför att vederbörande under utrymningstillståndet av

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 148. 4io 40 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

en eller annan orsak icke kunnat disponera över inkomster och förmögenhet

och där vederbörandes ekonomiska förhållanden icke komma att väsentligen

rubbas genom statens krav på ersättning för den lämnade hjälpen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttryckt tveksamhet, huruvida återbetalningsskyldighet

borde föreskrivas i annat fall än då naturahjälp utgått

utan ansökan. Det förhölle sig enligt länsstyrelsens mening visserligen så

att någon mera ingående behovsprövning ej kunde verkställas vid utrymningshjälpens

meddelande, men tillräcklig garanti mot missbruk av hjälpmöjligheterna

torde få anses ligga i de ansvarsbestämmelser, som meddelats för

medvetet oriktiga eller genom vårdslöshet felaktiga uppgifter i ansökan örn

utrymningshjälp. Länsstyrelsen påpekar härjämte, att de belopp, som bomme

att inflyta, sannolikt skulle bli ganska obetydliga i jämförelse med det arbete,

som skulle komma att åvila vederbörande myndigheter.

Flera remissmyndigheter ha uttalat tvekan rörande räckvidden av kommitténs

förslag örn ersättningsskyldighet för den, vilken är underhållsskyldig

mot person, till vilken lämnats utrymningshjälp. Det har nämligen ansetts

icke klart framgå, huruvida kommittéförslaget avsett dem, vilka äro försörjningspliktiga

enligt fattigvårdslagen, eller örn underhållsskyldighet enligt

civilrättsliga regler åsyftats. Beträffande frågan vilkendera ståndpunkten,

som sakligt sett vore att förorda, har kammarrätten anfört, att underhållsskyldigheten

enligt dess mening borde bedömas efter bestämmelserna rörande

försörjningsskyldighet enligt fattigvårdslagen. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

har ifrågasatt, örn ersättningsskyldigheten borde utsträckas

längre än till de ovillkorligt försörjningsskyldiga, eller alltså begränsas till utrymningshjälp,

som lämnats till hustru och minderåriga barn.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser mindre lämpligt att låta anstå med ersättningskravet

till dess utrymningen upphört. Det torde, säger länsstyrelsen, vara

mindre betungande att utgiva ersättning, örn denna får erläggas successivt än

örn den skall betalas på en gång. Dessutom kan det antagas, att under utrymningstiden

åtskilliga familjefäder bliva sysselsatta i krigsindustri med goda

inkomster men efter utrymningstidens slut utsättas för förskjutningar på

arbetsmarknaden. Någon prövning av betalningsförmågan sker icke annat än

på yrkande, men utan sådant yrkande kan icke »åsidosättande av underhållsskyldighet»

konstateras. Någon betalning skulle således endast ifrågakomma

i undantagsfall. Det torde enligt länsstyrelsens mening vara riktigare att fastställa

betalning under utrymningstiden såsom regel med möjlighet för prövningsmyndighet

att lämna befrielse.

Luft sky ddsnämnden i Skövde anmärker, att den av kommittén föreslagna

bestämmelsen örn frihet från ersättningsskyldighet för utrymningshjälp, vid

vars meddelande tillkännagivits eller uppenbarligen förutsatts, att hjälpen

lämnades utan återbetalningsskyldighet, syntes så svävande, att den bomme

att vålla svårigheter vid tillämpningen.

I några yttranden föreslås, att återbetalningsskyldighet icke skall föreligga

i fråga örn resekostnader. Denna uppfattning uttalas sålunda av luftskydds
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

67

inspektionen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens

län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Stockholms stadsfullmäktige

och förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm. Såväl den

sistnämnde som luftskyddsinspektionen ifrågasätta frihet från återbetalningsskyldighet

i fråga örn samtliga av myndigheterna ordnade utrymningstransporter

och framhålla, bland annat, att högst avsevärda organisatoriska lättnader

därigenom skulle vinnas för luftskyddsmyndigheterna.

Kommitténs förslag örn att fattigvårdssamhälle skall svara för vissa utrymningshjälpskostnader

har i några yttranden föranlett erinringar, i vilka gjorts

gällande, att enär den lättnad i fattigvårdskostnaderna, som uppstår för utrymningskommunerna,

torde komma att mångfaldigt kompenseras genom att

dessa kommuner bliva mera utsatta för ett luftkrigs verkningar än icke

evakuerade sådana, något utkrävande från statens sida av dessa kostnader

icke borde ske. En anmärkning i annat hänseende mot samma stadgande

framställes av Stockholms stads fattigvårdsdirektör, som yttrar:

I 59 § fattigvårdslagen har föreskrift lämnats örn gottgörelse av landsting

för vårdkostnader å vissa anstalter. Städer, som icke deltaga i landsting,

få emellertid själva i sista hand stå för dessa kostnader. I den mån hjälpsökande,

som mottagits till stadigvarande försörjning av fattigvårdssamhälle,

under utrymningen komma att vårdas å sjukhus eller å annan anstalt av den

art, att vården därstädes gottgöres av landsting, kommer en ojämnhet i fördelningen

av kostnaderna å de olika fattigvårdssamliällena att uppstå. De städer,

som icke deltaga i landsting, bliva sålunda ersättningsskyldiga för denna

vårdkostnad, under det att fattigvårdssamhällen, som deltaga i landsting,

icke behöva ersätta vårdkostnaderna. En sådan ojämn fördelning av ersättningsskyldigheten

synes icke bliva rättvis, varför bestämmelserna i denna

del synas böra bliva föremål för ändring till vinnande av likformighet.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår kunna beaktansvärda

skäl anföras såväl för som mot ersättningsskyldighet för erhållen utrymningshjälp.

Kommitténs ståndpunkt, att återbetalningsskyldighet för utrymningshjälp

skall gälla såsom allmän regel, kan jag icke dela. Det av kommittén starkt

framhävda motivet för återbetalningsskyldighet, nämligen att stävja missbruk,

måste visserligen under normala förhållanden tillmätas stor betydelse.

Under de särskilda förhållanden, som karakterisera utrymningstillståndet, får

emellertid detta motiv icke undanskymma andra synnerligen betydelsefulla

hänsynstaganden. De åtgärder, som på statens tillskyndan företagas vid luftskyddstillstånd,

utgöra sålunda i och för sig en stark påfrestning för familjerna.

Då utrymningshjälp såsom regel endast utgår efter behovsprövning, är därmed

också utsagt, att den familj eller familjeförsörjare, som erhåller hjälp, själv

saknar möjlighet att bära den ekonomiska belastning, som utrymningen medför.

Att det oaktat öka den psykiska påfrestningen av utrymningen genom att hos

don hjälptagande inskärpa, att hjälpen för honom betyder en oavbrutet växande

skuldbörda, kan icke anses vare sig billigt eller lämpligt.

En faktor av betydelse vid denna frågas bedömande är ock huru behovsprövningen

är beskaffad. Enligt kommitténs förslag var denna prövning

Departement schefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

närmast förlagd till de lokala luftskyddsmyndigheterna. Med hänsyn till de

krävande arbetsuppgifter av annat slag, som åvila luftskyddscheferna, skulle

det sannolikt ha fallit sig mycket svårt för dem att ägna erforderlig tid åt

behovsprövningen. De särskilda organ, som i det föregående föreslagits skola

inrättas uteslutande för inkvarteringsbestyrens — däri inbegripet utrymningshjälpsärendenas

— handläggning, torde stå bättre rustade att möta denna

uppgift. Väl är det riktigt, att dessa organ äro av kommunal karaktär, och

att det i allmänhet icke brukar anses tillrådligt att låta kommunerna besluta

örn statsutgifter. Då emellertid statlig kontroll och direktivgivning är avsedd

samt de hjälpsökande såsom hemmahörande å annan ort icke stå i någon

tidigare personlig relation till det organ, som meddelar hjälpen, är det efter

avvägande av dessa och andra inverkande omständigheter min uppfattning,

att den föreslagna behovsprövningen bör komma att handhavas på ett jämförelsevis

tillfredsställande sätt.

Kommitténs principståndpunkt till förmån för återbetalningsskyldighet är

försedd med vittgående undantag. Även med den av mig hävdade principiella

inställningen, torde man få lov att räkna med vissa undantag och modifikationer.

Därtill kommer, att rent praktiska överväganden kunna anföras vid

diskussionen örn återbetalningsskyldighet på bestämda punkter. Det synes

under sådana förhållanden lämpligt att punktvis upptaga förevarande problem

till skärskådande, i första hand såvitt angår hjälptagarens egen ersättningsskyldighet.

Enligt den ståndpunkt, varåt jag tidigare givit uttryck, skall resehjälp in

natura meddelas efter anmälan utan behovsprövning. Därav följer visserligen

ej utan vidare, att kostnaderna icke skola återkrävas. Resekostnadernas återkrävande

skulle emellertid komma att vålla betydande administrativt merbesvär.

En stor del av utrymningsklientelet skulle knappast kunna betala

transportkostnaderna. Därtill kommer en synnerligen viktig omständighet:

föreligger ej återbetalningsskyldighet, kan förfarandet i fråga örn anmälningarna

till transporterna avpassas uteslutande efter vad som är organisatoriskt

lämpligt. Enligt vad luftskyddsinspektionen meddelat ha gjorda

överväganden givit vid handen, att örn statsverket skulle kunna av den

enskilde utkräva omedelbar likvid för utrymningsbiljett eller, för det fall

att vederbörande saknade tillgängliga medel till biljettens betalning, bevara

möjligheten att i framtiden utfå betalning för biljetten ifråga, de kontrollåtgärder,

som i nämnda syfte måste vidtagas, skulle bliva både personalkrävande

och tidsödande, och det kunde enligt inspektionens uppfattning icke

undvikas, att expediering av anvisningarna på utrymningsbyråerna och utrymningsbiljetterna

bomme att högst väsentligt försenas. Slutligen får enligt min

mening i detta sammanhang ej heller förbises, att utrymningstransporterna i

stor utsträckning komma att ske med statliga transportmedel. Jag föreslår

på angivna skäl, att ersättningsskyldighet förklaras ej skola föreligga i fråga

örn resa med av myndigheterna ordnade utrymningstransporter eller alltså i

fråga örn reshjälp in natura. Beträffande kontanta bidrag för resa med annan

transportlägenhet torde de allmänna bestämmelserna örn utrymningshjälp böra

vara tillämpliga.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Vid bedömande av frågan om ersättningsskyldighet för den utrymningshjälp,

som meddelats å inkvarteringsorten, torde man böra särskilja utrymningshjälpen

utan behovsprövning från den efter beliovsprövning utgående

utrymningshjälpen.

Anledningen till att utrymningshjälp utan behovsprövning medgivits för

den första tiden av vistelsen å inkvarteringsorten är ju den, att en verklig

behovsprövning icke kan praktiskt genomföras beträffande alla dem, för vilka

hjälpbehov kommer att samtidigt inträda. Skulle sådan hjälp icke vara förbunden

med återbetalningsskyldighet, kan konsekvensen därav befaras bli, att

även personer med tillräckliga egna resurser begära statligt bistånd. Även för

den begränsade tidrymd det här gäller skulle staten därigenom kunna tillskyndas

onödiga utgifter till avsevärda belopp. Jag förordar därför ersättningsskyldighet

för utrymningshjälp, som utgått till evakuerade, vilka vid

efterföljande behovsprövning icke tillerkänts utrymningshjälp.

I fråga om den ersättningsskyldighet, som må åligga mot hjälptagare underhållsskyldig

person, innebär kommitténs förslag, att sådan skyldighet föreligger,

i den mån det ålegat vederbörande att utgiva underhåll till hjälptagaren,

men att ersättningsskyldigheten så länge utrymningen varar ej må göras

gällande, med mindre det finnes anledning antaga, att underhållsskyldigheten

åsidosättes.

Sin främsta betydelse får detta stadgande med hänsyn till de mödrar

och barn i inkvarteringsorten, vilkas familjefäder icke äro krigstjänstskyldiga

utan innehava civil anställning i utrymningsorten eller ock ha fast anställning

såsom befäl vid krigsmakten. Är familjens ekonomiska ställning sådan,

att familjen kan ej blott under normala förhållanden reda sig utan det

allmännas bistånd utan även bära de merutgifter, som vistelsen å inkvarteringsorten

medför, bör utrymningshjälp ej utgå. Om emellertid familjefadern

det oaktat ej sörjer för de evakuerade familjemedlemmarna, kunna

dessa försättas i en sådan situation, att utrymningshjälp måste meddelas, och

i så fall bör uppenbarligen familjefadern ej premieras genom att staten övertar

hans skyldigheter. Detta skulle emellertid bli fallet, örn ersättningsskyldighet

ej föreskreves för sådant fall. Jag ansluter mig emellertid till svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundets förslag, att ersättningsskyldigheten skall begränsas

till de enligt fattigvårdslagen ovillkorligt försörjningspliktiga, alltså

till föräldrar i förhållande till barn under sexton år och till man i förhållande

till hustru. Förutom av skälighetshänsyn förestavas denna ståndpunkt av

önskan att lätta indrivningsarbetet för myndigheterna, som eljest skulle kunna

komma att belastas med åtskilligt resultatlöst arbete. Yad nu sagts har icke

haft avseende å de i skolinternat förlagda barnen. Dessa erhålla utrymningshjälp

utan behovsprövning, och denna prövning kan genom det av kommittén

föreslagna förfarandet i avseende å ersättningens uttagande, för vilket redogörelse

längre fram skall lämnas, sägas ske i efterhand å utrymningsorten.

Slutligen bör ersättningsskyldighet föreligga jämväl för den, som genom

falska eller på grund av grov vårdslöshet oriktiga uppgifter erhållit utrymningshjälp

eller som uraktlåtit föreskriven anmälningsskyldighet rörande förändrade

ekonomiska förhållanden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Nu anförda synpunkter lia föranlett vissa ändringar i kommittélagen. Gränsen

mellan utrymningshjälp med och utan återbetalningsskyldighet för hjälptagaren

har därvid bestämts så, att ersättningsskyldighet föreligger för utrymningshjälp

avseende de fjorton första dagarna eller den av utrymningskommissionen

för meddelande av utrymningshjälp utan behovsprövning eventuellt

bestämda längre tiden efter ankomsten till inkvarteringskommunen, därest

för tiden därefter ansökan örn hjälp ej gjorts eller sådan ansökan icke bifallits,

ävensom för utrymningshjälp, som indragits utan att förändrade ekonomiska

förhållanden eller vissa andra för hjälptagaren inträffade omständigheter därtill

givit anledning. Med vad sist sagts åsyftas fall, då utrymningshjälp utgår

efter behovsprö /ning, som dock ej ägt stöd av någon utredning i utrymningskommunen

meli sedermera tillgänglig sådan utredning utvisar, att hjälpbehov

ej förelegat.

Kommittélagens stadgande örn frihet från ersättningsskyldighet för utrymningshjälp,

vid vars meddelande tillkännagivits eller uppenbarligen förutsatts,

att hjälpen lämnats utan återbetalningsskyldighet, har jämkats att avse rätt

för myndigheten att för särskilda fall eftergiva ersättningsskyldigheten för

utrymningshjälp, som ej utgår fortlöpande och ej heller i fråga om varje enskild

hjälptagare är av större ekonomiskt värde.

Kommittélagens bestämmelse i dess 4 § örn frihet från ersättningsskyldighet

för utrymningshjälp till värnpliktigs familj torde vara erforderlig

jämväl med den ståndpunkt departementsförslaget intager till frågan örn ersättningsskyldighet.

I fråga örn personal tillhörande det allmänna luftskyddet

torde lämpligast förfaras så, att avlöningen till sådan personal får utgå oberoende

av örn utrymningshjälp utgår till familjemedlem. Till denna fråga torde

jag vid en senare tidpunkt få återkomma. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen

örn befrielse från ersättningsskyldighet för den, som vid utrymningens

början icke uppnått en ålder av sexton år, torde med hänsyn till övriga

bestämmelser rörande ersättningsskyldigheten ej längre erfordras. Ej heller

torde behov förefinnas av en särskild rätt för Konungen att eftergiva ersättningsskyldigheten

eller av de i 6 § kommittélagen upptagna bestämmelserna.

Departementsförslaget upptager i 27 § i sakligt oförändrat skick kommitténs

förslag örn maximering av den ersättning, som uttages för naturahjälp.

De erinringar, som gjorts mot kommitténs förslag i fråga örn utrymningshjälpskostnaderna

för dem, som mottagits till stadigvarande försörjning av

fattigvårdssamhälle eller omhändertagits av barnavårdsnämnd, ha tagit sikte

på att utrymningskommunen är särskilt lätt utsatt för att drabbas av händelser,

vilka ekonomiskt mer än väl motväga de genom fattigvårdsklientelets utrymning

minskade kostnaderna. Utan att förringa den risk, som utrymningskommunen

i angivna avseenden löper, anser jag mig dock ej böra tillmäta denna

synpunkt avgörande betydelse, då det gäller att i förväg i princip fastslå kostnadernas

fördelning. Jag finner därför ej anledning att på denna grund ändra

vad kommittén föreslagit. I anledning av det av Stockholms stads fattigvårdsdirektör

på denna punkt gjorda påpekandet har kommittéförslaget emellertid

jämkats.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

71

Ersättningsskyldighetens realiserande.

Kommittéförslaget.

I fråga om vilka myndigheter, som skola handhava frågor örn ersättningsskyldighet

anför kommittén:

I fråga örn sättet för ersättningsskyldighetens realiserande har kommittén

tänkt sig, att medan utrymningen varade ersättningsfrågor skulle prövas av

överexekutor i utrymningsorten eller närmare bestämt i den kommun, från

vilken utflyttningen skett. Härför förutsättes ett yrkande från den myndighet,

som meddelat hjälpen, utom då fråga är örn evakuerade skolklasser, i vilket

fall prövningen kan ske på grundval av uppgifter från den lokala luftskyddsmyndigheten

och inkomna ansökningar örn befrielse från ersättningsskyldighet.

Såsom organ för prövningen av den efter utrymningens upphörande

kvarstående ersättningsskyldigheten föreslår kommittén en kommunal nämnd,

och det av kommittén tänkta förfarandet har en del beröringspunkter med

fastställandet av skattskyldighet genom taxering. Debiteringen och indrivningen

föreslås anförtrodd åt skatteuppbördsmyndigheterna, därvid indrivning

skulle ske med motsvarande tillämpning av de för skatteuppbörd meddelade

bestämmelserna. Kommittén har härvid utgått ifrån, att utnyttjandet av en

befintlig organisation skulle medföra största effektivitet i förhållande till

kostnaderna.

Den av kommittén föreslagna kommunala nämnden benämnes i kommittélagen

utrymmngsnämnd och skall bestå av ordförande och två ledamöter. Ordförande

jämte suppleant för denne utses av länsstyrelsen. Övriga ledamöter,

envar jämte suppleant, utses på sätt örn valda ledamöter i taxeringsnämnd är

stadgat. I fråga örn behörighet att vara ledamot i utrymningsnämnd och rätt

att avsäga sig sådant uppdrag skall gälla vad som är stadgat beträffande ledamöter

i taxeringsnämnd. Länsstyrelsen skall utse lämplig person att i egenskap

av kronoombud bevaka kronans rätt inför utrymningsnämnd.

Utrymningsnämnder skola, när Konungen så förordnar, utses inom varje

utrymningsort till det antal länsstyrelsen bestämmer. Länsstyrelsen skall

ock fastställa visst område för varje nämnd. Utrymningsnämnd är behörig att

pröva fråga örn ersättningsskyldighet för varje hjälptagare, som utflyttat från

eller omflyttat inom nämndens område, ävensom för person, som är underhållsskyldig

mot sådan hjälptagare (11 § kommittélagen).

Kommittén framhåller i motiveringen till ifrågavarande bestämmelser, att

utrymningsnämnden skulle fungera i viss mån som en vanlig taxeringsnämnd.

Kommittén säger sig ha övervägt, örn icke taxeringsnämnderna skulle kunna

omhänderha ersättningarnas fastställande, en anordning, som skulle innebära

en viss förenkling. Kommittén hade emellertid, av fruktan att taxeringsnämndernas

arbete skulle alltför mycket rubbas, icke ansett rådligt att framkomma

med något förslag i sådan riktning.

I 12—-14 §§ kommittélagen meddelas bestämmelser örn förfarandet, då

statens ersättningsanspråk mot enskild person göres gällande, antingen medan

utrymningen varar eller efter dess upphörande. I 15 § kommittélagen behandlas

prövningen av fråga örn ersättningsskyldighet för fattigvårdssamhälle.

Kommittén lämnar i betänkandet följande redogörelse för innebörden av dessa

stadganden:

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 148.

Enligt 12 § första stycket ankommer det på den myndighet, som meddelat

utrymningshjälpen, att göra ersättningsanspråket gällande genom yrkande hos

överexekutor i utrymningsorten. Denne prövar, såsom förut nämnts, om betalningsskyldighet

skall åläggas. Stadgandet har avfattats med tanke pä att

det mången gång kan vara lämpligt att ålägga periodisk betalningsskyldighet,

t. ex. då talan riktas mot en familjeförsörjare.

Enligt 12 § andra stycket skall debitering, uppbörd och eventuell indrivning

av ersättningsbeloppen verkställas av den myndighet, som verkställer

uppbörd av kronoutskylderna. I fråga om indrivning skall iakttagas vad för

motsvarande fall är stadgat med avseende å kronoutskylder. Sålunda kan

bland annat införsel i lön m. m. äga rum för statens ifrågavarande fordringar.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår föreslår kommittén, att

föräldrars skyldighet att utgiva ersättning för den naturahjälp, som utgår

till evakuerade skolbarn, skall inträda omedelbart i och med evakueringen och

fullgöras månadsvis i efterskott. Då det är av vikt att få igång betalningarna

redan från början och en var med lätthet kan räkna ut hur mycket han har

att betala, har kommittén ansett lämpligt, att betalningsskyldigheten omedelbart

efter evakueringens inträdande inskärpes genom allmän kungörelse,

däri även gives anvisning på sättet för erhållande av befrielse från eller nedsättning

i betalningsskyldigheten. På detta sätt kan inkasseringen från de

betalningsvilliga försiggå, samtidigt som överexekutor prövar inkomna ansökningar

och i samband därmed upprättar en ersättningslängd. Längden

hålles därefter tillgänglig för granskning, och samtidigt kan indrivningen från

försumliga betalare — enligt 17 § utan hinder av anförda besvär — påbörjas.

För inkasseringen och indrivningen svarar även i detta fall kronouppbördsmyndigheten.

Bestämmelser i enlighet med vad nu anförts lia upptagits i 13 §.

I 14 § regleras såsom nämnt utkrävandet av den ersättning för utrymningslijälp,

som kvarstår ogulden vid utrymningens slut. Man måste räkna med att

det här rör sig örn ett mycket stort antal personer, vilket helt naturligt försvårar

en individuell bedömning av fallen. I första hand gäller det att konstatera

värdet av den hjälp, var och en erhållit, och den betalning, han erlagt

härför. Det ligger i sakens natur, att på denna punkt tvistigheter kunna föreligga,

och den ersättningslängd, som måste upprättas, synes därför redan på

detta förberedande stadium böra göras tillgänglig för granskning. Ehuru

tvekan kan råda härom, har kommittén även föreslagit en bestämmelse örn att

envar sakägare skall personligen underrättas genom brev angående vilket ersättningsbelopp,

som upptagits för honom. Finner han beloppet felaktigt,

eller önskar han eljest nedsättning av detsamma, får han anledning att till

utrymningsnämnden göra framställning i ärendet. Nämnden får på detta sätt

och genom de till luftskyddsmyndigheterna avgivna deklarationerna ett visst

material att bygga på vid fastställandet av den slutliga längden. Genom till

lämpningsbestämmelser till förevarande lag kan, om så befinnes lämpligt,

stadgas ytterligare deklarationsskyldighet. Avgörande för vilket belopp som

skall upptagas i den slutliga ersättningslängden, skall enligt 6 § vara vederbörandes

beräknade betalningsförmåga under två år. Efter en längre utrymning

kan det i många fall vara uppenbart, att denna betalningsförmåga ingalunda

svarar mot de upptagna fordringsbeloppen, och det synes med hänsyn

till dylika fall skäligt, att nämnden får befogenhet att besluta om avkortning

eller befrielse även i sådana fall, då ansökan därom ej gjorts. Härigenom kan

även vinnas, att utsökningsmyndigheterna besparas onödigt arbete.

Den ersättningsskyldighet mot staten, som enligt 7 § åligger fattigvårdssamhälle,

torde böra prövas av länsstyrelsen i det län, varest samhället är beläget.

Har utrymningshjälpen meddelats inom annat län, torde det böra ankomma

på länsstyrelsen därstädes att göra framställning om åläggande av be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

talningsskyldighet. Sistnämnda myndighet bör på grund av sin befattning

med utrymningens organiserande och genom införskaffade uppgifter kunna

bilda sig en mening örn i vad mån ersättningsskyldighet bör göras gällande.

Kammarrätten har enligt kommittéförslaget gjorts till överinstans såväl i

förhållande till överexekutor och utrymningsnämnd som i förhållande till

länsstyrelse, såvitt avser dess prövning av frågor örn ersättningsskyldighet

för fattigvårdssamhälle (16 § kommittélagen).

över kammarrättens beslut må enligt förslaget klagan icke föras.

Yttranden över kommittéförslaget.

Socialstyrelsen framhåller de vanskligheter, som äro förenade med i förväg

utformade bestämmelser, avsedda att tillämpas vid en tidpunkt, då vittgående

förändringar kunna lia rubbat de ekonomiska förutsättningar, som varit för

handen. Styrelsen föreslår att frågan örn ersättningsskyldigheten och dess

realiserande icke nu regleras i annan form än genom en allmänt hållen föreskrift

örn viss ersättningsskyldighet för erhållen utrymningshjälp samt genom

en bestämmelse örn att Konungen beträffande internatsförlagda skolbarn äger

utfärda föreskrifter örn ersättningens uttagande.

Kommitténs förslag att frågor örn ersättningsskyldighet skulle under utrymningstiden

prövas av överexekutor men efter utrymningens upphörande

av en särskild utrymningsnämnd har mött gensaga i ett stort antal yttranden.

Det har härvid framhållits, att den föreslagna anordningen med olika myndigheter

under skilda tidsperioder är ägnad att leda till bristande kontinuitet

vid ersättningsfrågornas prövning. Därest endera av överexekutor eller utrymningsnämnd

skulle handha ersättningsfrågorna såväl under som efter

utrymningen, förordas i samtliga nu avsedda yttranden utom ett utrymningsnämnd

framför överexekutor. Det framhalles salunda, bland annat, att behandlingen

av dessa ärenden kräver främst en personkännedom, som endast

i undantagsfall kan förutsättas vara för handen hos överexekutorerna. Länsstyrelsen

i Stochholms län framhåller, att ifrågavarande uppgift i flera hänseenden

verkar främmande för överexekutors verksamhet. Även gentemot

anordningen med en för ändamalet tillsatt särskild nämnd framföras i nagla

yttranden —- dock utan närmare motivering —- betänkligheter.

Bestämmelserna i 12 och 14 §§ kommittélagen att den myndighet, som

verkställer uppbörden av kronoutskylder, skall debitera ersättningsbelopp har

i flera yttranden föranlett en likartad erinran, vars innebörd närmare framgår

av följande uttalande av länsstyrelsen i Stochholms län:

Enligt 12 § skulle det åligga den myndighet, som å utrymningsorten verkställer

uppbörden av kronoutskylderna, att dels delgiva enligt samma paragraf

meddelat ersättningsbeslut med den ersättningsskyldige, dels ock debitera

och uppbära ersättningsbelopp. Nyssnämnda myndighet skulle även

verkställa uppbörd av enligt 13 § bestämda ersättningsbelopp. Vidare skulle

debitering och uppbörd av ersättningsbelopp, fastställda enligt 14 §, förrättas

av den myndighet, som verkställer uppbörden av kronoutskylder. Dessa bestämmelser

skulle beträffande annan utrymningsort än magistratsstad leda

till ett förfarande, som knappast torde vara avsett av de sakkunniga. Jämlikt

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

74 Kungl. Majus proposition nr 148.

8 § uppbördsreglementet förrättas uppbörden annorstädes än i magistratsstäder

genom postverkets försorg. Det synes länsstyrelsen uteslutet att till

postverket förlägga en sådan debitering, som avses i lagförslagets 12 och

14 §§. Liksom enligt de sakkunnigas förslag denna debitering i magistratsstad

skulle ankomma på den myndighet (magistraten), som i sådan stad verkställer

debitering av kronoutskylder, torde ifrågavarande debitering inom

övriga orter böra anförtros åt häradsskrivarna, vilka debiteringen av kronoutskylder

där åvilar. Anordnas debiteringen på nu angivna sätt, erhålles

den kontroll över uppbörden, som torde bliva nödvändig.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser tveksamt, huruvida tillräckliga skäl

föreligga att låta indrivningsavgift utgå å restförda ersättningsbelopp.

I anledning av kommitténs förslag, att besvär över överexekutors beslut

skola anföras hos kammarrätten ifrågasätter länsstyrelsen i Jönköpings län,

huruvida besvär över beslut av överexekutor skall anses utgöra en till kammarrättens

ämbetsbefattning hörande fråga. Till stöd för att detta skulle vara

fället torde enligt länsstyrelsen icke kunna åberopas vare sig tradition eller

denna domstols speciella ställning inom förvaltningen. I betraktande av kammarrättens

särskilda domsbefogenheter torde man fastmera kunna påstå, att

en överprövning av sådana överexekutorsbeslut, varom nu är fråga, torde vara

för kammarrätten fullt främmande. — Jämväl länsstyrelsen i Kopparbergs

län ifrågasätter lämpligheten av ett sådant avsteg från den vanliga processuella

instansordningen, som kommitténs förslag i denna del innebär.

De regler beträffande ersättningsskyldigheten för meddelad utrymningshjälp

jag i det föregående förordat medföra, i jämförelse med kommitténs

förslag, en betydande minskning av de fall, i vilka fråga uppkommer örn ersättningsskyldighetens

realiserande. Det är icke antagligt, att det antal personer,

som vid ankomsten till inkvarteringsorten begära utrymningshjälp

för de första båda veckorna och för tiden därefter befinnas icke vara i behov

av sådan hjälp, blir av större storleksordning. I fråga örn familjeförsörjarna

skall ersättningsskyldigheten göras gällande endast då underhållsskyldigheten

uppenbarligen icke fullgöres — en begränsning alltså till mera flagranta fall.

Däremot utgöra de internatförlagda skolbarnen en stor grupp, inom vilken

måhända icke så få ansökningar komma att göras örn befrielse från ersättningsskyldighet.

Då frågan huru ersättningsskyldigheten skall realiseras efter utrymningens

verkställande snabbt blir aktuell, bör en reglering av denna fråga ske

redan nu.

Beträffande först frågan vilken myndighet, som under utrymningstiden

bör pröva ersättningsfrågorna, kan jag instämma i det av länsstyrelsen i

Stockholms län gjorda uttalandet, att ifrågavarande uppgift i flera hänseenden

verkar främmande för överexekutors verksamhet. Därtill kommer att

överexekutors verksamhet icke för honom i närmare kontakt med befolkningen

eller i högre grad bidrager att öka hans personkännedom.

Av kommittébetänkandet framgår, att kommittén övervägt, örn icke taxeringsnämnderna

skulle kunna omhänderha ersättningarnas fastställande, en

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majus ■proposition nr 148.

anordning, som enligt kommitténs uttalande skulle innebära en viss förenk

ling, men att kommittén, av fruktan att taxeringsnämndernas arbete skulle

alltför mycket rubbas, icke ansett rådligt att framkomma med något förslag

i sådan riktning. Ehuru de sålunda uttalade farhågorna syftade på förhållandena

i händelse kommitténs förslag skulle realiseras, torde, även örn en

minskning av antalet ersättningsfall kan ställas i utsikt, bland taxeringsmän

råda den uppfattningen, att det skulle bliva till men för taxeringsarbetet, örn

nämnderna vid sidan av taxeringen ålades nu ifrågavarande uppgifter. Jag

finner därför en sådan linje icke framkomlig.

Med hänsyn till karaktären av den prövning, som skall äga rum i nu ifrågavarande

ärenden, finner jag det prövande organet helst böra bestå av kommunalvalda

ledamöter med statligt inslag. Då något lämpligt kommunalt

organ knappast står till buds för ifrågavarande uppgift, förordar jag, i anslutning

till uttalanden i flera remissyttranden, att kommitténs förslag att

efter utrymningstiden inrätta en särskild nämnd för ändamålet utsträckes att

gälla jämväl under utrymningstiden. Genom att begränsa nämndens ledamotsantal

på sätt kommittén föreslagit tillgodoses jämväl kravet på sparsamhet

med arbetskraften. Särskilt kronoombud inom nämnden synes mig icke vara

erforderligt. Den särskilda nämnden föreslås skola kallas utrymningshjälpsnämnd.

Huruvida sådan nämnd behöver inrättas och om flera nämnder

behövas inom en kommun torde det centrala organet för utrymningshjälpens

handhavande —- statens utrymningskommission — bäst kunna bedöma. Däremot

torde kommitténs förslag att lägga ordförandevalet i länsstyrelsens

hand böra bibehållas. Enligt departementsförslaget skall vid val av ledamöter

och suppleanter tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område

blir företrädd inom nämnden.

I fråga örn förfarandet då statens ersättningsanspråk mot enskild person

göres gällande meddelas bestämmelser i 12—14 §§ kommittélagen. Mot dessa

bestämmelser har anmärkts, att debiteringen av ersättningsbelopp ålagts den

myndighet, som verkställer uppbörden av kronoutskylderna, men att denna

bestämmelse icke kunde anses väl avpassad, såvitt ifrågavarande myndighet

utgjordes av postverket, d. v. s. annorstädes än i magistratsstad. Yad angår

uppbörden av ersättningsbelopp har i en inom generalpoststyrelsen upprättad,

under hand överlämnad promemoria gjorts gällande, att det för att postverket

skall kunna åtaga sig uppbörden av dessa betalningar under de för kronoskatteuppbörden

fastställda formerna fordras, att betalningarna fullgöras

under en på förhand bestämd och, såvitt möjligt, för rikets alla delar gemensam

uppbördsperiod. Enligt promemorian lämpar sig den organisation, som

är uppgjord för kronoskatteuppbörden, icke för de betalningar, som kommittéförslaget

avser.

Med hänsyn till att utrymning för närvarande huvudsakligen planeras för

magistratsstäder skulle vid verkställande av dessa planer postverkets befattning

med ersättningsfrågan bli föga omfattande. Det måste emellertid tagas

med i beräkningen, att en ändring av den ur utrymningssynpunkt verkställda

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departementschef

tn.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ortsklassificeringen kan bli erforderlig, och de i förenämnda promemoria

framhållna synpunkterna böra därför noga beaktas.

Vid fastställande av förfarandet för ersättningsskyldighetens realiserande

bör en ledande synpunkt vara att söka, så långt det är möjligt utan att träda

den enskildes intressen för när eller äventyra kontrollen, nedbringa det administrativa

arbetet för ifrågavarande uppgifter. I överensstämmelse med denna

synpunkt bör man söka underlätta den frivilliga inbetalningen av utdömda

belopp.

Det synes mig böra vara ägnat att befordra tillvaratagandet av nu anförda

synpunkter, örn gången av förfarandet icke belt fastlåses i nu förevarande förordning

utan får beträffande de olika detaljerna göras beroende av tillämpningsföreskrifter,

som Kungl. Majit utfärdar. Då några direkt tillämpbara erfarenheter

icke stå till buds, är nämligen önskvärt, att vid behov ändring kan utan

omgång ske av detaljbestämmelserna. I fråga om innehållet i de i departementsförslaget

upptagna föreskrifterna torde jag kunna inskränka mig till att

hänvisa till 32—33 §§ nämnda förslag.

Bestämmelsen i kommittélagen örn länsstyrelse såsom prövande myndighet

i fråga örn fattigvårdssamhälles och barnavårdsnämnds ersättningsskyldighet

mot staten har bibehållits i departementsförslaget.

Jag har icke heller funnit skäl frångå kommitténs förslag örn kammarrätten

såsom överinstans i nu avsedda frågor.

Specialmotivering.

1 §•

Kommittén har fixerat tiden för utrymningshjälpens utgående så, att den

må avse den tid utrymningen varar, där ej Kungl. Majit medgiver, att utrymningshjälpen

må utgå för längre tid. Syftet med bemyndigandet åt Kungl.

Majit torde bli tillgodosett genom en bestämmelse av det innehållet, att utrymningshjalpen

må avse den tid utrymningen varar ävensom den tid, som

efter utrymningens upphörande skäligen åtgår för återflyttning. Bestämmelsen

utsäger blott vilken tid utrymningshjälpen skall avse och lägger ej

hinder i vägen för att hjälpen meddelas före utrymningstiden.

Kommittéförordningen innehåller bestämmelse om att utrymningshjälp ej

anses såsom fattigvård. Med hänsyn bland annat till den föreslagna regressrättsregeln

mot fattigvårdssamhälle bör denna bestämmelse dock ej gälla utrymningshjälp

till person, som mottagits till stadigvarande försörjning av

fattigvårdssamhälle.

5 §•

Enligt 5 § kommittéförordningen skola barn tillhörande skolklasser eller

barnhem, patienter å sjukhus ävensom personer intagna å andra anstalter vid

gemensam bortflyttning erhålla transport, förplägnad och inkvartering in

natura. Detsamma skall, där så finnes lämpligt, gälla beträffande medföljande

lärare, läkare, vårdare och annan dylik personal. Utrymningshjälp i övrigt må

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148. 77

ock i den utsträckning, som finnes lämplig, tillhandahållas in natura på sätt

nyss sagts.

Luftskyddscliefen i Gävle anmärker, att det icke alltid torde vara behövligt

att å fattigvårds- och barnavårdsanstalt intagna klienter genom luftskyddsmyndighets

försorg erhålla transport, förplägnad och inkvartering in natura

mot ersättningsskyldighet. Däremot borde dylik hjälp in natura kunna

erhållas, då så erfordras.

Såsom i den allmänna motiveringen angivits upptager departementsför- Departementsslaget

icke bestämmelser örn s. k. utrymningshjälp mot kontant betalning. chefen.

Denna omständighet är icke avsedd att äga reell betydelse utan endast att

uteslutande till det organisatoriska planet hänskjuta dylika frågor. I anledning

härav har kommittéförordningens bestämmelse i 5 § om lärare m. fl.

utgått i departementsförslaget.

Jag finner icke anledning upprätthålla den i kommittéförordningen gjorda

distinktionen mellan dem som skola och dem som må erhålla naturahjälp.

Med de i 4 § andra stycket angivna undantag gäller sålunda att naturahjälp

meddelas allenast i mån av hjälpbehov. Behöver den evakuerade myndigheternas

bistånd för erhållande av vård eller för anskaffande av bostad men

besitter möjlighet att betala de erhållna förmånerna, blir samhällsverksamheten

en organisatorisk angelägenhet, som utrymningsmyndigheterna äro

skyldiga handhava men som ej regleras av förevarande förordning.

Begreppet nedsatt kostnad i förevarande paragraf torde böra ses i relation

till det värde, som naturahjälpen enligt kommitténs i det föregående återgivna

uttalande bör åsättas.

6 §•

Kommittéförordningen innehåller i 11 § en bestämmelse örn att veder- Departementsbörande

myndighet äger i enlighet med de närmare föreskrifter, som därom chefen.

meddelas, träffa avtal med sjukhus samt läkare och andra örn tillhandahållande

av sjukvård in natura. Träffandet av sådant avtal torde emellertid

utgöra allenast en av de många åtgärder i rationaliserande syfte, som myndigheterna

få anledning vidtaga under en utrymning. Bestämmelsen har därför

ansetts icke böra inflyta i departementsförslaget.

8 §•

Denna paragraf motsvarar 7 § kommittéförordningen. Enligt sistnämnda

paragraf må resebidrag avse resa från utrymningsorten till inkvarteringsorten

och åter med järnväg, fartyg, spårväg, omnibus eller annat fortskaffningsmedel,

som enligt myndighets anvisning tages i anspråk vid utrymningen.

I sitt yttrande har luftskyddschefen i Karlskrona framhållit, att omförmälda

föreskrift icke gällde de personer, vilka på ett tidigt stadium avreste

till annan ort. Enligt luftskyddschefens förmenande vore detta en bestämd

olägenhet, enär det kunde åstadkomma obenägenhet att välja självordnad

inkvartering.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 148,

Länsstyrelsen i Blekinge län har hänvisat till detta luftskyddschefens uttalande

samt för egen del yttrat:

Även om en ändring i den riktning här nämnes av vissa praktiska skäl

måhända ej anses kunna genomföras beträffande samtliga de samhällen,

varom här är fråga, så ligger frågan väsentligen annorlunda till i fråga örn

fästningsstaden Karlskrona. Beträffande Karlskrona fästning måste av nära

till hands liggande skäl varje åtgärd vara tacknämlig, som uppmuntrar till

och underlättar en på ett tidigt stadium självordnad bortflyttning och inkvartering

på annat håll. En dylik självordnad bortflyttning bör med bidrag

i erforderlig utsträckning av statsmedel kunna ske även innan en alltid uppseendeväckande

officiell uppmaning därtill skett i offentlig kungörelse av

vederbörande myndighet. Det skulle vara tillräckligt att länsstyrelsen tillerkändes

befogenhet att själv eller genom luftskyddschefen utbetala n trynaningshjälp

i enlighet med författningens grunder även till de personer, som

före dylik offentlig uppmaning ville lämna fästningen. Att bestämma tidpunkten

för tilldelandet av dylik befogenhet kan ju lämpligen läggas i Kungl.

Maj:ts eller möjligen försvarsstabschefens hand. Den kungörelse, som därefter

skulle behöva utfärdas på detta tidiga stadium, skulle sålunda icke innehålla

någon uppmaning till bortflyttning utan endast ett meddelande att de,

som frivilligt ville bortflytta redan då, ägde erhålla flyttningshjälp enligt

samma grunder som om de bortflyttade efter uppmaning.

Ett spörsmål, som bör vinna sin lösning i detta sammanhang, är det, huruvida,

när det gäller en frivillig självordnad bortflyttning — den må nu äga

rum på ett sådant tidigt stadium som nu nämnts eller först efter offentlig

uppmaning — resebidrag må utgå, hur långt bort från utrymningsorten

inkvarteringsorten än är belägen, eller örn en viss begränsning därvid skall

iakttagas.

Jämväl länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, huruvida icke någon

maximering av resebidragets storlek borde äga rum. Det är knappast rimligt,

säger länsstyrelsen, att staten skall bekosta exempelvis en malmöbos evakueringsresa

till anhöriga i en lapplandsort.

Departements
chefen.

Stadgandet i kommittéförordningen att resa, för vilken resebidrag utgår,

skall företagas med fortskaffningsmedel, som enligt myndighets anvisning

tages i anspråk vid utrymningen, torde vara avsett att förebygga, att resebidrag

utgår till resa med dyrare transportmedel än av förhållandena oundgängligen

påkallas. Jag förutsätter emellertid, att myndigheterna skola av sig

själva tillse, att missbruk härutinnan icke tillätes. Då härtill kommer, att

stadgandet kan giva upphov till den föreställningen, att det kontanta resebidraget

skulle vara avsett för av myndigheterna i anledning av utrymningen

särskilt ianspråktagna transportmedel, har förevarande stadgande erhållit en

generellare avfattning i departementsförslaget än enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelsens i Blekinge län nyss återgivna yttrande innebär, att i utrymningsproceduren

eventuellt skulle inskjutas ytterligare ett stadium, därvid

sikte närmast tagits på förhållandena i Karlskrona. Då för denna stad en

tvångsevakuering, omfattande även andra grupper än barn och åldringar, kan

tänkas bli aktuell, skulle man i så fall ha att särskilja tre stadier, karaktäriserade,

det första av att, jämlikt av Kungl. Majit eller försvarsstabschefen

meddelat och genom kungörelse bekantgjort beslut, utrymningshjälp med
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majus proposition nr 148.

delades, ehuru någon uppmaning till utrymning icke förekommit, det andra

av att uppmaning till utrymning utfärdats och det tredje av åläggande att

bortflytta. Den kungörelse, som skulle inleda det första stadiet, torde emellertid

av allmänheten komma att uppfattas som en uppmaning att utrymma, och

skillnaden i det sätt, varpå utomstående uppfatta en sådan kungörelse och en

kungörelse med uppmaning till frivillig bortflyttning, torde endast bli obetydlig.

Då det vidare torde vara uppenbart, att endast en av myndigheterna företagen

bedömning av läget kan bilda utgångspunkt för utrymningshjälpens utgående,

har jag ansett mig icke kunna i annan form tillgodose det nu uttalade önskemålet

än att den i kommittéförordningens 3 § upptagna bestämmelsen, att

utrymningshjälp utgår till personer, tillhörande sådana befolkningsgrupper,

vilka av myndighet genom kungörelse i vederbörlig ordning blivit ålagda eller

uppmanade att i anledning av utrymningen bortflytta till annan ort, i departementsförslaget

ändrats så tillvida, att de båda här kursiverade orden strukits.

Jag finner icke erforderligt att i författningstexten särskilt angiva något

maximum för resebidragen eller för längden av de med dessa bidrag bestridda

resorna. Då myndigheterna i varje särskilt fall äga fri prövningsrätt, torde

de säkerligen sällsynta försöken till missbruk härutinnan kunna stävjas inom

ramen för denna prövningsrätt.

9 §•

Denna paragraf motsvarar 8 och 9 §§ kommittéförordningen.

I några yttranden ifrågasättes, huruvida icke jämte underhållsbidrag

särskilda utrustningsbidrag borde utgå. Sålunda påpekar det borgarråd, som

varit föredragande i Stockholms stadskollegium vid avgivande av yttrande

över kommittéförslaget, att det i samband med en evakuering torde bli nödvändigt

att förse vissa av de evakuerade med nödig utrustning vid avresan

från utrymningsorten och även med viss utrustning å inkvarteringsorten, i

synnerhet örn utrymningen finge längre varaktighet. Det syntes enligt borgarrådet

nödvändigt, att i förordningen klart angåves, att utrymningshjälpen även

kunde omfatta sådan omedelbar utrustning i de fall behov därav förelåge.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller, att det torde få tagas för givet,

att i förplägnad in natura icke inginge kläder och skodon, men fråga vore då

örn t. ex. skolbarn i internat vore berättigade till sådant underhållsbidrag,

som försloge till anskaffande av kläder och skodon.

Av den i den allmänna motiveringen under rubriken »Olika former av ut- Departementsrymningshjälp

och dessas innebörd» lämnade redogörelsen framgår, att under- chefen.

hållsbidragsbeloppen satts lika med familjepenningen i lägsta dyrort. Kommitténs

motivering till dess förslag till familjebidragslag (statens off. utredn.

1939:26, sid. 25) ger vid handen, att vid bestämmandet av storleken av

familjepenningen hänsyn tagits till vad som erfordras för tillgodoseende av

de nödvändigaste behoven, såsom föda, kläder, lyse, rengöringsmedel och

dylikt, samt att kommittén, enär läget vid bestämmelsernas tillämpning kunde

antagas vara sådant, att hela nationen måste tvingas till sträng sparsamhet,

ansett det till och med önskvärt, att familjepenningens maximum avpassades

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Majus proposition nr 148.

så, att för det stora flertalet bidragstagare en viss sänkning av standarden

bleve nödvändig.

Familjepenningen och därmed också underhållsbidraget avse alltså att tillgodose

behovet jämväl för klädkontot. Något särskilt utrustningsbidrag såsom

i yttranden föreslagits anser jag mig icke kunna förorda. Det kan emellertid

inträffa fall, då understöd för utrustningen ter sig nära nog som en

nödvändighet. Så kan vara fallet, när utrymning skett från en fattig och hårt

skattetyngd kommun, som icke haft möjlighet att medverka till de bortflyttandes

personliga utrustning. Omständigheterna vid utrymningen kunna vidare

ha varit sådana, att kommunen icke medhunnit anskaffandet av nödvändig utrustning.

Den nyanskaffning, som vid längre utrymning måste ske, torde

ävenledes i ömmande fall kräva bistånd från statens sida. Av anförda skäl

synes mig utrymningskommissionen böra äga möjligheter att vid sidan av

utrymningshjälpsförordningen meddela understöd.

12 §.

Denna paragraf innehåller de bestämmelser, som i kommittéförordningen

upptagits i dess 13 §. I sistnämnda paragraf benämnes skyldigheten att utföra

arbete, som föranledes av utrymningen m. m. arbetsplikt och den andra i

paragrafen föreskrivna skyldigheten arbetsförmedlingsplikt. Kommittén anför

till motivering av förevarande stadgande följande:

I förslaget till familjebidragslag har upptagits en bestämmelse (16 §), enligt

vilken Konungen äger att föreskriva skyldighet för bidragstagare att hos

organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande

samt antaga lämpligt arbete, i den mån sådant erbjudes. I motiven till

detta stadgande har framhållits, att begreppet »lämpligt arbete» erhållit en

i författningarna örn arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetshjälp bestämd

betydelse, vilken borde vara normerande även vid tillämpningen av den

föreslagna lagstiftningen. En motsvarande bestämmelse med avseende å dem.

som erhålla utrymningshjälp, skulle med hänsyn till det stora antalet bland

dem förekommande icke arbetsföra måhända vara av mindre praktisk betydelse,

men principiellt bör samma regel gälla. Den skillnaden synes dock

böra göras, att vid utrymning arbetsförmedlingsplikt i princip skall föreligga

för arbetsföra och att det skall ankomma på vederbörande myndighet att

under beaktande av arbetsmarknadens krav avgöra, örn och när denna skyldighet

skall göras gällande. De evakuerades arbetsplikt torde emellertid icke

kunna tillfredsställande regleras enbart genom en sådan bestämmelse, som

den nu angivna. Själva utrymningen och de evakuerades vistelse på inkvarteringsorten

medföra en mängd arbetsuppgifter, och det skulle utan tvivel

vara stötande, örn dessa skulle utföras av ortsbefolkningen utan att de

evakuerade i mån av förmåga lämnade sitt bistånd. Exempel på sådana arbetsuppgifter

äro enklare arbeten för förbättring av byggnader, hantlangning av

olika slag, körslor, vedhuggning, vattenbärning, matlagning, städning, tvätt

o. s. v. Det bör självfallet åligga envar evakuerad att i mån av förmåga utan

särskild ersättning biträda med dylikt arbete. Övervakandet av att denna

skyldighet fullgöres torde böra ankomma på den myndighet, som handhar

utrymningshjälpen. För verkligt yrkesarbete, som utföres åt staten eller

inkvarteringsvärdar, bör givetvis betalning utgå efter de grunder, som tilllämpas

i allmänna marknaden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148. 81

I yttrandena lia socialstyrelsen och förste ställföreträdande luftskyddschefen

i Stockholm anmärkt, att termen arbetsförmedlingsplikt icke vore

lämplig.

Körande förevarande stadgandes sakliga innehåll anför statens arbetsmarknadskommission:
De

av kommittén föreslagna bestämmelserna örn utrymningshjälp äro

• a a^- tillämpning i en situation, då stora grupper av medborgare

fått sina existensformer helt förändrade. I en sådan situation måste samhällets

resurser på alla olika områden tagas strängt i anspråk för att folkförsörjningen

och landets forsvar skall i görligaste mån kunna tryggas. Det framstår sålunda

såsom naturligt och nödvändigt, att varje individ ställer sin arbetsförmåga

till förfogande, och de av kommittén såsom villkor för erhållande av

utrymningshjälp föreslagna bestämmelserna örn arbetsplikt och arbetsförmedlingsplikt

fylla därför en uppgift icke blott ur ordnings- och kontrollsynpunkt

utan framförallt såsom ett led i samhällets möjligheter att uttaga

folkets samlade arbetsprestationer. Med hänsyn till de synpunkter arbetsmarknadskommissionen

har att företräda framstår det därför såsom i högsta

B»* önskvärt, att föreskrifter örn arbets- och arbetsförmedlingsplikt äro

utarbetade för att kunna vinna tillämpning under utrymning.

Luftskyddschefen i Gävle påpekar, att arbetsplikt och arbetsförmedlingsplikt

kunna så åläggas, att en person får på grund av arbetsplikt arbeta hel

arbetstid utan ersättning, under det att en annan person, som ålägges arbetsförmedlingsplikt,

får betalning efter ortens pris.

Stockholms stads arbetslöshetskommittés direktör framhåller, att någon föreskrift

lämpligen borde meddelas, som möjliggjorde att i fall där vederbörande å

inkvarteringsorten utförde arbete i avsevärdare omfattning för sina respektive

inkvarteringsvärdars räkning skälig jämkning kunde ske i de utgående underhållsbidragen

eller hyresbidragen.

I anledning av vad luftskyddschefen i Gävle och Stockholms stads arbetslös- Departement*- hetskommittés direktör anfört vill jag understryka angelägenheten av att vid

tillämpningen av förevarande stadgande tillses dels att större ojämnheter i

det av den förstnämnde angivna hänseendet icke uppkomma, dels ock att intresset

att tillförsäkra inkvarteringsvärdarna extra gottgörelse icke blir

utslagsgivande i fråga örn åläggandet av skyldighet att utan ersättning utföra

arbete, som föranledes av utrymningen eller de bortflyttades vistelse å

inkvarteringsorten; såsom kommittén påpekat bör därjämte betalning efter

de grunder, som tillämpas i allmänna marknaden, utgå för verkligt yrkesarbete,

som utföres åt inkvarteringsvärdar.

I anledning av anmärkningarna mot termen arbetsförmedlingsplikt har

denna term liksom ock beteckningen arbetsplikt uteslutits i departementsförslaget.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 17 och 18 §§ kommittéförordningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar, att det synes länsstyrelsen, som

örn utan olägenhet skulle kunna genomföras den förenklingen att utrymnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 148. 4ie 40 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Departements
chefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

bidrag i regel utbetalades för två veckor i stället för såsom enligt förslaget

en vecka.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

Vid de underhandlingar, som förts mellan utrymningschefen i Uppsala

stad och befolkningen i de tillämnade förläggningsorterna, har det visat sig

att en huvudfråga är den om inkvarteringsvärdarnas trygghet för betalning.

Visserligen torde man kunna antaga, att omedelbart vid evakueringen medlidandet

med de personer som berövas sina hem gör sig gällande, men örn

evakueringen och intrånget hos inkvarteringsvärdarna vara någon längre tid

samt betalningen icke inflyter punktligt, skulle helt säkert slitningar uppstå,

som böra förebyggas. Länsstyrelsen anser det därför böra närmare övervägas,

huruvida det icke är nödvändigt att låta staten i förhållande till inkvarteringsvärdarna

svara för betalningen i alla de fall då utrymningshjälp enligt B §

må utgå. Den enskildes ansvar för sig och de sina bör utkrävas genom ersättningsplikten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att då lagen om förfoganderätt för

luftskyddets behov och luftskyddskungörelsen innehölle föreskrifter örn ersättning

av allmänna medel för byggnader, som foges i anspråk för inkvartering

genom myndigheternas försorg av invånare å ort, som hotades av

anfall från luften, sådan omarbetning måste vidtagas av antingen nyssnämnda

lag och kungörelse eller ock av det föreslagna stadgandet, att dubbelbetalning

icke komme att ske.

Möjlighet synes mig böra föreligga att efter medgivande av centralmyndigheten

få utbetalningsterminerna förlängda till exempelvis två veckor.

Jag är ense med länsstyrelsen i Uppsala län örn vikten av att inkvarteringsvärdarna

känna trygghet för betalningen. I vad angår upplåtelse av bostad

synes detta intresse kunna tillgodoses genom den i kommittéförordningen

föreslagna bestämmelsen, att inkvarteringsnämnd äger bestämma örn hyresbidragets

utbetalande direkt till inkvarteringsvärden. Denna bestämmelse har i

departementsförslaget kompletterats med en liknande föreskrift beträffande

underhållsbidraget för det fall att vederbörande är inackorderad hos enskild.

Genom förekomsten av nu nämnda bestämmelser synas värdarnas farhågor

för bristande betalning kunna skingras.

I anledning av länsstyrelsens i Norrbottens län uttalande på denna punkt

torde böra framhållas, att, då staten tvångsvis tager en bostad i anspråk

jämlikt luftskyddsförfogandelagen och därvid blir ersättningsskyldig gentemot

bostadsinnehavaren, den utrymningshjälp, som meddelas genom att bostaden

upplåtes åt en evakuerad, får anses lämnad in natura; bestämmelsen i förevarande

paragraf örn direktbetalning är sålunda då ej tillämplig.

20 §.

I förevarande paragraf, som motsvarar paragrafen med samma nummerbeteckning

i kommittéförordningen, har jag allenast vidtagit den sakliga

ändringen, att tiden, inom vilken anmälningsskyldigheten skall fullgöras,

fixerats till en vecka. Den till förevarande bestämmelse knutna strafföreskriften

i 35 § synes nämligen därigenom kunna betydligt lättare tillämpas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 148. 83

Tiden en vecka har valts därför att under nämnda tid den, som åtnjuter

kontanthjälp, regelmässigt lyft en utbetalning och därigenom givits anledning

fullgöra sin anmälningsskyldighet.

22 §•

Kommittén har i 23 § kommittéförordningen upptagit bestämmelser

örn att utry innings hjälpen skall för den, som dömts till frihetsstraff, indragas

under tiden för straffverkställigheten, samt att för den, som dömts till annat

straff, hjälpen må helt eller delvis indragas under viss tid, högst en månad

(forsta stycket). Vidare har kommittén föreslagit, att den, som i annat fall

gjort sig skyldig till försummelse av vissa angivna slag, må, sedan han blivit

hörd i ärendet, tilldelas varning, och att han tillika må avstängas från ut^näringshjälp

helt eller delvis under högst en månad (andra stycket).

I motiveringen till detta stadgande anför kommittén:

Under en utrymning uppkomma med nödvändighet en del problem av

mer eller mindre ömtålig natur, avseende förhållandet mellan å ena sidan

evakuerade personer och å andra sidan myndigheterna, ortsbefolkningen och

andra evakuerade. De evakuerade lära i flertalet fall vara vana vid en avsevart

högre bostadsstandard än den, som förefinnes å inkvarteringsorten

Vistelsen på en ödslig landsbygd kan på många storstadsmänniskor verka

deprimerande. Irångboddheten och nödvändigheten för olika familjer att

dela kok m. m. kunna giva upphov till talrika konfliktanledningar. De evakuerade

barnens uppförande kan hos inackorderingsvärdar och andra framkalla

mer eller mindre berättigat missnöje. Dessa och andra irritationsmoment

kunna medföra starka påfrestningar både för de evakuerade och för ortsbefolkningen,

och den med nödvändighet schematiska planläggningen av utrymnirigeri

kan framkalla en kritik, som tager sig olämpliga former och urartar

till kverulans. Det torde under sådana omständigheter vara en ofrånkomlig

nödvändighet, att myndigheterna ådagalägga ett fast och resolut uppträdande

och icke helt sakna medel att i disciplinär väg ingripa mot oroselement. I

9. andra stycket har därför upptagits en bestämmelse om rätt för myndighet

att i fall av olämpligt uppförande, vårdslöshet, liknöjdhet eller annan försummelse

från den evakuerades sida i vissa exemplifierade eller därmed järniorliga

fall meddela den försumlige varning eller helt eller delvis för viss tid

avstänga honom från utrymningshjälp. Den invändningen ligger nära till

hands, att dessa disciplinmedel ensidigt rikta sig mot de evakuerade. Härtill

må emellertid erinras, att myndigheterna vid utövande av förfoganderätten

ha anledning att avväga ingreppet i vederbörande bostadsinnehavares rättssfär

under liansyntagande till det tillmötesgående, han visar i fråga örn gemensamt

begagnande av utrymmen eller egendom av olika slag. Häri ligger i viss

mån en motsvarighet till rätten att indraga utrymningshjälp.

Rörande vad kommittén sålunda föreslagit anför svenska fattigvårds- och,

batnavärdsförbundet, att indragning, då hjälptagare dömts till annat straff än

frihetsstraff, knappast eller i varje fall endast undantagsvis synes böra ifrågakomma,

samt att en sådan åtgärd i regel torde medföra, att vederbörande

fattigvårdsstyrelse nödgas ingripa.

Luftskijddschefen i Tvings landsfiskalsdislrikts luftskyddsområde — i vars

uttalande länsstyrelsen i Blekinge län instämmer —- ifrågasätter örn bestämmelsen

örn möjligheter att bestraffa sådana förseelser, som bestå i att inkvar
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

terade på ett eller annat sätt förorsaka misshälligheter, med indragning helt

eller delvis av utrymningshj älpen kunde praktiskt tillämpas. Det syntes nämligen

inkonsekvent, att det å ena sidan föreskrives, att utrymningshjälp skall

utgå med hänsyn till oundgängligt behov och alltså motsvara vad vederbörande

ovillkorligen behöver för att kunna bo och livnära sig, men å andra sidan

möjligheter givas att fråntaga vederbörande detta livsuppehälle. Man måste,

framhålles vidare, fråga sig hur en person, som drabbats av dylik indragning,

skall kunna livnära sig under indragningstiden. Bestämmelsen syntes böra

utbytas mot annan lämpligare påföljd, exempelvis tvångsförflyttning till sämre

förläggning eller till sådan, där vederbörandes dåliga uppträdande icke kunde

återverka å andras trevnad. — Länsstyrelsen i Blekinge län tillägger härutöver,

att en indragning av utrymningshj älpen för den, som dömts till annat

straff än frihetsstraff eller som uppträtt på i andra stycket beskrivet olämpligt

sätt, säkerligen ofta skulle komma att gå ut icke blott över den skyldige

utan även på ett betänkligt sätt över dennes inkvarteringsvärd.

Luftskyddsinspektionen ifrågasätter, örn nu ifrågavarande påföljder verkligen

kunna få någon praktisk betydelse. Att under de förhållanden, som råda

då utrymningshj älp utgår, ifrågasätta fullständig indragning av hjälpen torde

icke innebära annat än att hjälptagaren omedelbart måste omhändertagas av

fattigvården. Inspektionen kan icke finna, att detta vore lyckligt, och finner

i stället den utvägen tänkbar, att hjälpen minskades till storlek eller kvalitet.

Hyres- och underhållsbidragen äro ju, de förra uteslutande och de senare

till största delen avsedda att täcka aktuella bostads- respektive förplägnadsbehov.

Att dessa bidrag — i likhet med motsvarande naturahjälpsfÖrmer —

icke kunna utgå under den tid vederbörande undergå ådömt frihetsstraff synes

mig på grund härav så uppenbart, att särskild bestämmelse härom icke erfordras.

Jag delar de betänkligheter, som uttalats mot att tillgripa indragning av

utrymningshjälpen såsom ett korrektionsmedel. Då den felande i de flesta

fall måste givas samhälleligt understöd i annan form, synes indragningsbeslutet

vara föga ägnat att ingiva respekt. Jag känner mig icke heller övertygad

om att vederbörande inkvarteringsmyndigheter kunna förutsättas besitta den

auktoritet, som är nödvändig, örn ett varningsinstitut skall göra avsett gagn.

Jag inser å andra sidan önskvärdheten av att äga tillgång till något disciplinmedel.

Ett medel, som härvidlag i allmänhet — örn än i begränsad skala —

torde stå till buds, är att minska de utgående utrymningshjälpsförmånerna. Utgår

hjälpen in natura, kan denna minskning, såsom i ett yttrande påpekats,

taga sig uttryck i tvångsförflyttning till sämre förläggning. Bestämmelse av

nu antytt innehåll har upptagits i förevarande paragrafs första stycke. Andra

stycket är avsett som ett stöd för myndigheterna i deras strävanden att eliminera

uppkommande störningar mellan inkvarteringsvärdar och evakuerade.

Nu angivna möjligheter att minska utgående utrymningshjälpsförmåner äro,

såsom av det föregående framgår, avsedda att tillgripas mot dem, vilka bryta

mot den anda av samhällelig solidaritet, som man i ett dylikt läge har särskild

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148. 85

anledning kräva av medborgarna. Jag finner det därför icke förenligt med

nämnda motivläge, att denna korrektionsmöjlighet skall få tillgripas uteslutande

av den anledningen, att vederbörande dömts till annat straff än frihetsstraff.

35 §.

Beträffande den mot förevarande paragraf svarande bestämmelsen i kommittéförordningens

22 § har överexékutor i Luleå anmärkt, att det syntes

mindre tilltalande, att enbart vårdslöshet beträffande lämnande av oriktiga

uppgifter skulle kunna beläggas med frihetsstraff.

I jämförelse med kommitténs förslag har i förevarande paragraf den sak- Departementsändringen

vidtagits, att vårdslöshet vid lämnande av oriktiga uppgifter krimi- ehelm.

naliserats allenast då densamma är av grov beskaffenhet.

36 §.

Av den organisation, som jag i det föregående förordat, följer, att besvär Departementsöver

inkvarteringsnämnds beslut bör anföras hos den av Kungl. Majit utsedda chefencentralmyndigheten.

Såsom jag förut framhållit bör någon annan organisatorisk förändring

i fråga örn handläggningen av utrymningsfrågorna å utrymningsorten icke

ske än att luftskyddsorganen skola i utrymningsfrågor bli underställda

utrymningskommissionen. Denna ståndpunkt framgår ock av 13 § andra

stycket departementsförslaget. Då enligt luftskyddslagen länsstyrelsen inom

varje län handhar ledningen av luftskyddet samt luftskyddschef inom luftskyddsområde

utövar den omedelbara ledningen därav, bör fullföljd av luftskyddschefs

beslut enligt förevarande förordning ske hos länsstyrelsen.

40 §.

I överensstämmelse med kommittéförslaget (26 § första stycket kommitté- Departements

förordningen) har i förevarande paragrafs första stycke omflyttning likställts chefen.

med bortflyttning. Huruvida bortflyttning eller omflyttning föreligger är

enligt departementsförslaget beroende på om flyttningen sker från en kommun

till annan eller endast till annan del av samma kommun. Flyttning till

annan kommun inom samma luftskyddsområde utgör alltså bortflyttning.

Den kommun, inom vilken omflyttning sker, blir enligt departementsförslagets

terminologi såväl utrymningskommun som inkvarteringskommun. Med

hänsyn till att omflyttningen icke sträcker sig utöver kommungränsen och då

de sociala vårduppgifterna icke bli lika starkt framträdande vid omflyttning

som vid bortflyttning, ter det sig som en onödig överorganisation att ha särskild

mottagningsmyndighet för de omflyttade motsvarande inkvarteringsnämnderna.

De ordinarie luftskyddsorganen böra därför handha jämväl de

uPPSi^er> som vid bortflyttning ankomma på inkvarteringsnämnd.

Jag har ansett erforderligt låta i departementsförslaget inflyta den av kommittén

föreslagna bestämmelsen (26 § andra stycket kommittéförordningen),

enligt vilken Konungen äger bestämma,, att utrymningshjälp skall utgå även

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

86 Kungl. Majlis proposition nr 148.

i andra fall än i förordningen nämnts. Denna bestämmelse kan behöva tagas

i bruk exempelvis vid en större flyktingström till vårt land. Den föreslagna

formuleringen är avsedd att möjliggöra att bestämmelserna örn meddelande

av olika former av utrymningshjälp men icke reglerna örn utkrävande av ersättning

för hjälpen bringas i tillämpning.

42 §.

Tillämpningsföreskrifter till förordningen äro erforderliga — förutom i de

avseenden, varom i det föregående varit tal — jämväl i fråga örn den kamerala

kontrollen av utrymningshjälpsmedlens handhavande.

Lag om vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning

m. m.

Såsom resultat av den överarbetning, som verkställts av det vid departementspromemorian

fogade förslaget till lag örn skyldighet för kommun att

fullgöra vissa av luftskyddsorts utrymning m. m. föranledda arbetsuppgifter

har framkommit ett lagförslag med den beteckning som framgår av förestående

rubrik. Med hänvisning i övrigt till vad vid behandlingen i det föregående

av utrymningens organiserande och av utrymningskostnaderna anförts rörande

i lagförslaget behandlade spörsmål torde beträffande de särskilda bestämmelserna

i lagförslaget böra framhållas följande.

1 §•

Enligt det vid departementspromemorian fogade lagförslaget skulle

kommunerna i riket vara skyldiga att i den omfattning Konungen bestämmer

fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning i anledning av krig eller krigsfara

av luftskyddsort eller annat område eller vid planläggning för sådan utrymning

uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering, handhavande av

utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt bistånd i övrigt åt dem,

vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort och tagit uppehåll inom kommunen

(1 § första stycket). Vidare stadgades, att Konungen ägde föreskriva,

att skyldigheten att fullgöra arbetsuppgifter av den art, som i första stycket

sades, skulle beträffande viss eller vissa kommuner avse jämväl det fall, att

ett större antal personer av annan anledning än utrymning för luftskyddsändamål

tillfälligt toge uppehåll inom kommunen (1 § andra stycket).

I yttrande av länsstyrelsen i Stochholms län framhålles, att orden »utrymning

av luftskyddsort eller annat område» borde utbytas mot »utrymning

för luftskyddsändamål». Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter,

huruvida det icke bör angivas, att det är fråga örn utrymning för luftskyddsändamål.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att Konungens befogenhet att

ålägga kommunerna uppgifter, varom nu är fråga, erhållit en alltför vidsträckt

formulering.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majus proposition nr 148.

Uttrycket »utrymning i anledning av krig eller krigsfara av luftskyddsort Departementseller

annat område» överensstämmer med formuleringen av 1 § förordningen chefenom

utrymningskjälp. Såsom tidigare omnämnts avses att nämnda förordning

skall vara tillämplig även å en av militära skäl betingad utrymning. Jämväl

den föreslagna lagen bör äga denna räckvidd.

Behov av att på sätt 1 § andra stycket förutsätter göra lagen tillämplig

jämväl då ej är fråga örn utrymning föreligger för den händelse vårt land

skulle få mottaga en större flyktingström.

3 §■

Det vid departementspromemorian fogade lagförslaget stadgar i

3 §, att inkvarteringsnämnd skall, örn ej särskild sådan blivit tillsatt, utgöras

i stad av drätselkammare och å landet av kommunalnämnd (första stycket).

Om Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar det föreskriver,

skall kommun tillsätta särskild inkvarteringsnämnd. Sådan föreskrift må

lämnas allenast beträffande kommun, inom vilken ett större antal personer

jämlikt förefintliga planer för luftskyddet skola vid utrymning taga uppehåll

(andra stycket). Har Konungen meddelat föreskrift enligt 1 § andra stycket,

skall kommun, som beröres av föreskriften, ock tillsätta särskild inkvarteringsnämnd

(tredje stycket). Utgöres inkvarteringsnämnd av drätselkammare

eller kommunalnämnd, må Konungen förordna, att såsom ledamot i drätselkammare

och kommunalnämnd därvid skall inträda av statlig myndighet förordnad

person ävensom att drätselkammares och kommunalnämnds beslut uti

ifrågavarande ärenden skola underställas statlig myndighets prövning (fjärde

stycket).

I yttrande över nu ifrågavarande bestämmelser föreslår drätselkammaren

i Karlskrona, att särskild inkvarteringsnämnd må av kommun utses, även örn

sådan ej skall tillsättas jämlikt lagens föreskrift eller förordnande därom ej

givits av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat. Enligt

länsstyrelsen i Blekinge län synas goda skäl tala härför. Kommunalnämnden

i Gråmanstorps kommun föreslår den omformuleringen, att föreskrift örn tillsättande

av särskild inkvarteringsnämnd skall lämnas beträffande kommun, inom

vilken ett större antal personer jämlikt förefintliga planer för luftskyddet

skola vid utrymning taga uppehåll. Medicinalstyrelsen anser önskvärt, att en

närmare precisering skedde av uttrycket »kommun, inom vilken ett större antal

personer jämlikt förefintliga planer etc.» för angivande av det ungefärliga

antal man här åsyftar. Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om icke

skyldighet att tillsätta särskild inkvarteringsnämnd borde åvila varje kommun,

till vilken utrymning vore planlagd; därigenom skulle vinnas en för det hela

mera bestående och fast organisation.

Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté ifrågasätter, huruvida drätselkammare

och kommunalnämnd kunna anses utan vidare lämpade att handha

de med inkvartering inom kommunen förenade ofta ytterst ömtåliga och

grannlaga arbetsuppgifterna. Dessa uppgifter torde enligt kommittén i alldeles

särskilt hög grad kräva kvinnlig sakkunskap för sin lösning. Flertalet drätsel
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departementschefen.

kamrar och kommunalnämnder hade emellertid icke några kvinnliga ledamöter.

Örn i sådant fall den av statlig myndighet förordnade personen icke regelmässigt

bleve en därtill lämplig kvinna, skulle många inkvarteringsnämnder

komma att sakna kvinnlig sakkunskap.

Frågan örn statlig representation i samt underställningsförfarande för

drätselkammare och kommunalnämnd då dessa fungera såsom inkvarteringsnämnd

har berörts i några yttranden. Sålunda ifrågasätter drätselkammaren

i Karlskrona lämpligheten av att det må kunna förordnas, att varje beslut i

inkvarteringsärende skall underställas statlig myndighets prövning. Föreskriften

borde enligt drätselkammaren på lämpligt sätt modifieras. Länsstyrelsen

i Blekinge län anser det principiellt oriktigt dels att åt Konungen lämnas

öppet att meddela sådana bestämmelser, att i somliga drätselkamrar och kommunalnämnder

skulle såsom ledamot inträda, i andra icke inträda särskilt

kronoombud, dels att formellt lämna Konungen möjlighet stadga att samtliga

av drätselkammare och kommunalnämnd i deras egenskap av inkvarteringsnämnd

fattade beslut skola underställas statlig myndighet. Luftskyddsnämnden

i Skövde anser det stridande mot kommunernas självbestämmanderätt,

att en statlig myndighet skulle äga att förordna ledamöter i kommunala

nämnder. Även ur praktisk synpunkt synes det nämnden olämpligt med en

statligt förordnad ledamot. Nämnden framhåller, att kommunerna på andra

områden erhålla statsmedel i olika former utan att det av denna anledning

ansetts nödvändigt eller lämpligt att utöva kontroll genom statligt förordnade

ledamöter i vederbörande kommunala nämnder. Kommunalnämnden i Stenbrohults

kommun framhåller, att det för de nu ifrågasatta bestämmelserna icke

utgör någon bärande motivering, att nämnderna ha statliga medel till sitt förfogande.

Kommunalmännen, vilka utgöra en stor samhällstillgång, sätta, enligt

vad kommunalnämnden vidare framhåller, icke värde på något förmynderskap.

Jag har förut framhållit, att särskild inkvarteringsnämnd icke skall tillsättas

utan att för densamma föreligga uppgifter, vilka kunna bilda underlag

för en dylik organisation. Huruvida så är fallet är beroende på innehållet

av de vid varje särskild tidpunkt gällande planerna. Jag kan icke finna någon

olägenhet förenad med att avgörandet härutinnan förlagts centralt. Däremot

synes, såsom kommunalnämnden i Gråmanstorps kommun påpekat, det böra

vara obligatoriskt att meddela föreskrift örn att särskild inkvarteringsnämnd

skall inrättas, då förutsättningarna härför äro för handen.

Först genom den praktiska erfarenheten torde tillräckligt säker vägledning

erhållas för bedömande, vilken nedre gräns med avseende å arbetsuppgifternas

omfattning, som lämpligen bör utstakas för tillsättande av särskild inkvarteringsnämnd.

Det är emellertid antagligt, att i de fall, då särskild inkvarteringsnämnd

ej tillsatts, arbetsuppgifterna såsom regel komma att begränsa sig till

att åt personer, vilka flyttat till anförvanter eller dem eljest närstående personer

i kommunen, meddela kontanthjälp. Med hänsyn härtill torde det i de

flesta fall befinnas lämpligt att överlåta denna prövning åt samma kommunala

organ, som å kommunens vägnar handhar prövningen av ärenden enligt den

föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen. För att möjliggöra en sådan an
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

passning föreslås, att kommunen skall äga uppdraga åt ett befintligt organ

att fungera såsom inkvarteringsnämnd, varvid dock — för att hjälpen ej ska

framstå såsom fattigvård — undantag gjorts för fattigvårdsstyrelse

De bestämmelser, som i det vid departementspromemorian fogade lagforslaget

givits rörande statlig representation och underställning aro mahanda

ägnade att uppfattas som ett onödigt ingrepp i den av staten oberoende stallning,

som drätselkammare och kommunalnämnd eljest intaga, Jag tinner

visserligen nödvändigt med en statlig kontroll över det sätt varpå de till

förfogande ställda statsmedlen handhavas, men med hänsyn till de begränsade

uppgifter, vilka, såsom nyss nämnts, komma att åvila inkvarteringsnämnderna

i de fall då särskilda sådana ej tillsatts, torde det föreslagna statliga representantskapet

och underställningsförfarandet icke vara ur kontrollsynpun

oundgängligt. Något stadgande motsvarande 3 § fjärde stycket i det vid

promemorian fogade lagförslaget är därför icke upptaget i departementsförslaget.

I stället har i 2 § departementsförslaget införts en uttrycklig föreskrift

örn skyldighet för de kommunala inkvarteringsnämnderna attettef''

komma av centralmyndigheten meddelade föreskrifter. Med hänsyn till att

formell möjlighet finnes att underkasta varje utrymnmgshjalpsarende omprövning

är räckvidden av detta stadgande ej obetydlig. Örn vid inspektion

av inkvarteringsnämnd befunnits, att exempelvis behovsprovnmgen i visst

utrymningshjälpsärende varit släpphänd kan föreskrift lämnas örn rättelse

härav beträffande den för framtiden utgående hjälpen. Detta galler jamval i

fråga örn de särskilda inkvarteringsnämnderna. Beträffande dessa ar dessutom

i det uppgjorda utkastet till kungörelse örn inkvarteringsnämnder automatisk

underställning till inkvarteringschefen föreskriven för vissa fall.

4§‘

I fråga örn bestridandet av utrymningskostnaderna hänvisas till vad under

rubriken Utrymningskostnaderna anförts. _ .

Det vid departementspromemorian fogade lagförslaget innehöll i

4 § därjämte det stadgandet, att de av inkvarteringsnämnds verksamhet föranledda

kostnader, som kommun, inom vilken nämnden är verksam, icke vore

pliktig bestrida, vore kommunen dock skyldig förskottsvis ställa till förfogande,

i den mån det erfordrades för verksamhetens uppehållande.

I flera yttranden har påpekats, att skyldigheten att förskjuta driftkostnader

för inkvarteringarna kan för små kommuner bli alltför betungande.

Statsverket bör tillhandahålla inkvarteringsnämnderna lämpliga förskott

för bestridande av deras utgifter. Närmare bestämmelser härom torde kunna

meddelas i administrativ ordning. Skulle emellertid tillhandahållna förskottsmedel

ej förslå, bör inkvarteringskommunen, i avvaktan på att medel erhållas,

själv bestrida förekommande utgifter; i annat fall kunna utrymningshjälptagarna

bliva oförskyllt lidande. Det torde ligga i sakens natur, att denna

inkvarteringskommunens skyldighet icke gäller i sådana fall, då kommunen

saknar resurser att fullgöra skyldigheten.

Departement

chefen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

I den mån statsverket ej självt svarar för förskotterade kostnader, skola

dessa givetvis sökas åter av den, som svarar för desamma.

5 §-

Depchefen "**" ^ ^ ^ ^et vid promemorian fogade lagförslaget voro bestämmelser — mot
svarande

de i 5 § lagen den 15 juni 1939 örn skyldighet för kommun att fullgöra

vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter givna föreskrifterna —

upptagna rörande vissa maktmedel i händelse av underlåtenhet från kommuns

sida att fullgöra de i lagen stadgade skyldigheterna. Med hänsyn främst till

den nu föreslagna kostnadsfördelningen torde emellertid dessa bestämmelser

icke vara erforderliga, varför de utgått i departementsförslaget. Till dess 5 §

har i stället promemorieförslagets 6 § överflyttats.

Lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen.

DepachefTtS~ - Det försla§ tiU utrymningens organiserande, till vilket jag i det föregående

givit mm anslutning, avviker uppenbarligen i väsentliga delar från de i luftskyddslagen

förekommande bestämmelserna. Med hänsyn bland annat till

utrymmngskommissionens administrativa karaktär torde — åtminstone i avvaktan

på den kodifiering av samtliga luftskyddsrättsliga bestämmelser jag

förut ställt i utsikt — någon inarbetning i luftskyddslagen av särbestämmelser

rörande utrymningen nu icke böra företagas. Jag föreslår i stället ett

tillägg till 18 § luftskyddslagen, innehållande ett bemyndigande för Konungen

att i fråga om åtgärder, som avse utrymning för luftskyddsändamål, meddela

särskilda föreskrifter angående luftskyddets organisation och förberedande.

Nämnda paragraf innehåller redan nu bemyndigande för Konungen att i vissa

angivna fall meddela särföreskrifter.

Det har under planläggningsarbetet för luftskyddet visat sig, att de åtgärder,

som äro erforderliga i avseende å det av luftskyddshänsyn betingade

undanförandet av egendom, lämpligen böra vidtagas i annan ordning än _

såsom luftskyddsförfattningarna förutsätta — uteslutande genom de ordinarie

luftskyddsorganens försorg. Vissa förslag i ämnet ha framställts i en av luftskyddsinspektionen

till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse. Det synes med hänsyn

härtill påkallat, att det Konungen i 18 § luftskyddslagen givna bemyndigandet

får omfatta jämväl dylikt undanförande.

Vad nu föreslagits har upptagits i ett särskilt förslag till lag om ändrad

lydelse av 18 § luftskyddslagen.

Förordning med vissa bestämmelser örn legosängsavgifter

under utrymning.

Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag till förordning

örn utrymningshjälp innehåller i 12 § vissa bestämmelser rörande sjukhusavgifter

vid utrymning. Enligt paragrafens första stycke äro de personer, å

vilka förordningen föreslagits skola vara tillämplig — alltså personer tillhörande

sådana befolkningsgrupper, vilka av myndighet genom kungörelse i

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vederbörlig ordning blivit ålagda eller uppmanade att i anledning av utrymningen

bortflytta till annan ort — i den mån de själva bekosta sjukvården

berättigade till vård å sjukhus, varå lagen den 22 juni 1928 (nr 302) örn vissa

av landsting eller kommun drivna sjukhus är tillämplig, på samma villkor,

som gälla för sjuka från det landstingsområde eller från den kommun, som

driver sjukhuset. I paragrafens andra stycke stadgas, att ägare av sjukhus,

som meddelat sjukvård enligt vad i första stycket sägs är av staten berättigad

till ersättning i enlighet med vad i lag är stadgat örn ersättning for sjukhusvård

av krigsskadade, dock med avdrag för vad som guldris av enskild.

I motiveringen till detta stadgande anför kommittén.

Enhet 17 S lagen den 22 juni 1928 om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus (svensk författningssamling 1932: 114) äger den, som driver

sjukhus, bestämma efter vilka grunder och till vilket belopp legosangsavgift

skall erläggas för den, som är intagen å sjukhuset, och avgiften kan dadvid,

såsom i allmänhet sker, sättas till lägre belopp för sjuka fran det landstings

område eller från den kommun, som driver sjukhuset, an för andra patienter.

I 12 8 första stycket av förevarande förslag har, i enlighet med vad i den allmänna

motiveringen anförts, upptagits en bestämmelse, som berättigar de

evakuerade till sjukhusvård på samma villkor som landstingsomiadets eliel

kommunens egna invånare. Då emellertid sjukhusets sjalvkostnader i allmänhet

flerdubbelt överstiga taxan för momlanspatienter, förutsätter denna bestämmelse,

att staten tillskjuter så stort belopp, att sjukhuset erhåller skalig

ersättning för sina kostnader. Enligt 9 § lagen den 22 juni 1939 (nr 310)

om sjukhusvård vid krig eller krigsfara skola kostnaderna för vard av krigsskadade

(även civila) å icke-statliga sjukhus bestridas av statsmedd enligt lOJ

samma lag skall sjukhusets ersättningsanspråk provas i den ordning, sorn ai

stadgad beträffande rekvisition. Det synes önskvärt, att vårdkostnaden, fhil est

så kan ske upptages i rekvisitionstaxa. I detta sammanhang ma ifrågasättas

om ’ickePblfnd de till riksvärderingsnämndens förfogande stående

sakkunniga borde ingå en person med erfarenhet på sjukhusvasendets

område I varje fall synes det lämpligt, att nu angivna ordning får galla aven

för bestämmande av ersättning till sjukhus, som meddelat sjukvård at evakueradedeltagare

sig avtal mellan vederbörande luftskyddsmyndighet och sjukhuset

träffats om "naturahjälp eller evakuerad erhållit vård enligt taxan för

inomlänspatienter. I senare fallet skall givetvis avdrag ske med det belopp,

som patienten själv erlagt.

I yttranden över kommitténs betänkande förklarar sig nksvardenngsnär,

inden icke ha funnit anledning till erinran mot förslaget Riksvärdenngsnämnden

meddelar härjämte, att nämnden har under utredning frågan örn

upprättande av taxa å sådana vårdkostnader, som avses i kommitteforslage .

Nämnden framhåller tillika lämpligheten av att bland de till nämndens förfogande

stående sakkunniga finnes person nied erfarenhet på sjukhusvasendets

område, vilken syntes böra utses av medicinalstyrelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser vad kommittén i 12 § andra stycket

föreslagit böra förtydligas så, att rätten till ersättning av statsmedel endas

skall avse sjukvård åt evakuerad, som icke är bosatt inom det landstingsområde

eller den kommun som driver sjukhuset. .

Medicinalstyrelsen har icke något att erinra mot kommitténs förslag.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majlis proposition nr 148.

DepchlfTnHtS ,S°m bekant §ores Vld fastställandet av legosängsavgffterna vid lasarett

och sjukstugor skillnad mellan patienter från det egna sjukvårdsområdet och

patienter från annat sjukvårdsområde, i det att för de senare bestämmas långt

högre avgifter an för de förra. De konsekvenser detta system medför i första

hand för den allmänhet, som vid insjuknandet vistas utanför det egna sjukvårdsområdet,

uppmärksammades av statens sjukvårdskommitté, som i sitt

betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket föreslog (statens

off. utreda. 1934: 22, sid. 510) införande i 17 § sjukhuslagen av en bestämmelse

av innebörd, att person, som under vistelse i främmande sjukvårdsområde

där insjuknade och för vård intoges å allmän sal vid sjukhus inom området,

skulle i fråga örn legosängsavgift likställas med inomlänspatient samt att

skillnaden mellan avgiften för utomläns- och inomlänspatient i sådant fall

skulle av det egna områdets myndigheter erläggas till det främmande områdets.

Därest detta förslag realiserats, vilket icke skett, skulle därav automatiskt

ha följt, att vid utrymning sjukhusvården för de evakuerade själva

betingat samma kostnad som för inkvarteringsortens invånare men att skillnaden

mellan utomläns- och inomlänsavgift erlagts av landsting eller kommun

i hemorten.

De vid utrymning rådande särskilda förhållandena samt den omständigheten

att det är till följd av det statliga utrymningspåbudet som vederbörande

måste beredas vård inom det främmande sjukvårdsområdet motivera dock

enligt min mening det ställningstagandet, att den ersättning, som bör till

vederbörande sjukhusinrättning utgå utöver inomlänsavgiften, bestrides av

statsverket.

I en till innevarande års riksdag avlåten proposition, nr 75, har ett liknande

spörsmål varit uppe till behandling, såvitt avser kostnaderna för sjukhusvård

åt icke krigsskadade evakuerade finska medborgare. I nämnda proposition

förutsattes, att den avgift, som, där förhållandena så medgiva, skall uttagas

av patienten, fastställes till ett fixt belopp, nämligen tre kronor för dag. De

skäl, som i nämnda fall föranlett, att man genom fastställande av ett fixt

belopp velat undvika de växlingar i vårdkostnaden för de finska medborgarna,

som de olika beloppen inom skilda län av inomlänsavgifterna eljest skulle

ha medfört, torde ej med samma styrka göra sig gällande i nu förevarande fall.

Jag biträder sålunda vad kommittén i nu omnämnda hänseenden föreslagit.

Jag finnér ej heller anledning frångå den anknytning kommittén i fråga örn

den statliga ersättningen sökt till lagen örn sjukhusvård vid krig eller

krigsfara.

Kommitténs nu ifrågavarande förslag ingår såsom nämnts i den av kommittén

föreslagna förordningen om utrymningshjälp, närmare bestämt under

rubriken sjukhjälp. Det torde dock ej ha varit kommitténs avsikt, att den

förmån, som genom stadgandet beredes de evakuerade i jämförelse med andra,

vilka insjukna inom främmande sjukvårdsområde, skulle i något hänseende

— exempelvis i fråga örn ersättningsskyldighet — vara att jämställa med den

genom förordningen reglerade utrymningshjälpen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majus proposition nr 148.

Systematiskt synes ifrågavarande stadgande närmast icke vara hemmahörande

bland utrymningshjälpsbestämmelserna. Såvitt avser förhållandet

mellan den, som driver sjukhuset, och patienten torde stadgandet innebära en

utvidgning av de fall, i vilka den förre enligt 17 § sjukhuslagen (i dess lydelse

enligt Sv. förf.-saml. 1932:114) ålagts att i avgiftshänseende såsom inomlänspatienter

betrakta vissa angivna kategorier. Då det emellertid icke synts lämpligt

att i sjukhuslagen intaga en närmast för krigsförhållanden avsedd föreskrift,

ha nu ifrågavarande bestämmelser erhållit sin plats i en särskild förordning,

benämnd förordning med vissa bestämmelser örn legosängsavgifter

under utrymning.

Innebörden av denna förordning är följande. Då evakuerad person intages

för vård å landstings- eller kommunalt sjukhus, får högre avgift icke utkrävas

av denne än vad som utgår för inomlänspatient. Staten tillförsäkrar sjukhusen

rätt att för vård av evakuerade personer från annat sjukvårdsområde

erhålla ersättning enligt de grunder och i den ordning, som äro stadgade

beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. För icke medellös person

ersätter staten alltså sjukhuset skillnaden mellan den enligt rekvisitionslagen

bestämda ersättningen och inomlänsavgiften. För medellös person ersätter

staten sjukhuset hela vårdkostnaden, bestämd enligt rekvisitionslagen. Den

del, som i sistnämnda fall motsvarar inomlänsavgiften, blir att betrakta såsom

in natura lämnad utrymningshjälp, varå utrymningshjälpsbestämmelserna

bli tillämpliga.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att upprättade förslag till

förordning om utrymningshjälp,

lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.,

lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)

samt

förordning med vissa bestämmelser örn legosängsavgifter under utrymning

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majus proposition nr 148.

Kommitténs förslag.

Bilaga A.

Förslag

till

Förordning om utrymningshjälp.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Vid utrymning i anledning av krig eller krigsfara av luftskyddsort eller

annat område beredes i enlighet med bestämmelserna i denna förordning

utrymningshjälp genom statens försorg.

Utrymningshjälp meddelas såsom naturalijälp, u trumning sbidrag eller sjukhjälp

och må avse den tid utrymningen varar, där ej Kungl. Majit medgiver,

att utrymningshjälpen må utgå för längre tid.

Örn skyldighet för den, som mottagit utrymningshjälp, att härför utgiva

ersättning gäller vad i särskild lag stadgas. Utrymningshjälp anses ej såsom

fattigvård.

2§.

Med utrymningsort förstås i denna förordning den luftskyddsort (kommun),

som utrymmes, och med inkvartering sort den kommun, varest uppehåll tages.

3 §>

Utrymningshjälp må utgå till personer tillhörande sådana befolkningsgrupper,

vilka av myndighet genom kungörelse i vederbörlig ordning blivit

ålagda eller uppmanade att i anledning av utrymningen bortflytta till annan ort.

4 §•

Utrymningshjälp må, där ej fråga är örn naturahjälp mot kontant betalning

eller hjälpen av organisatoriska skäl måste utgå likformigt till en viss

grupp av personer, meddelas allenast i den mån den hjälpsökandes för tillfället

disponibla inkomst eller förmögenhet icke förslår till bekostande av

resa samt livsuppehälle och bostad å inkvarteringsorten ävensom erforderlig

sjukvård.

Vid prövning av hjälpbehovet må hänsyn ej tagas till moderskapspenning,

moderskapshjälp eller mödrahjälp, vartill sökande kan vara berättigad.

Om naturahjälp.

5 §-

Barn tillhörande skolklasser eller barnhem, patienter å sjukhus ävensom

personer intagna å andra anstalter skola vid gemensam bortflyttning erhålla

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

transport, förplägnad oell inkvartering in natura. Detsamma skall, där så

finnes lämpligt, gälla beträffande medföljande lärare, läkare, vårdare och

annan dylik personal.

Utrymningshjälp till övriga i 3 § avsedda personer må ock, i den utsträckning

som finnes lämplig, tillhandaballas in natura pa sätt i första

stycket sägs.

Om utrymningsbidrag.

6 §.

Är sådant behov av hjälp för handen, som i 4 § första stycket sägs, skall

utrymningsbidrag utgå, i den mån naturahjälp icke lämnas, dock med iakttagande

av vad i 9 § stadgas.

Utrymningsbidrag utgöres av resebidrag, underhållsbidrag och hyresbidrag.

7 §’

Besebidrag må avse resa från utrymningsorten till inkvarteringsorten och

åter med järnväg, fartyg, spårväg, omnibus eller annat fortskaffningsmedel,

som enligt myndighets anvisning tages i anspråk vid utrymningen.

8 §■

Underhållsbidrag må högst utgöra för ensam person över sexton år eller

person, som förestår hushåll, en krona 75 öre samt för annan person, örn

denne fyllt sexton år, en krona och eljest 70 öre, allt för dag. Bidraget

fastställes särskilt för varje person.

9 §•

Ändå att förplägnad åtnjutes in natura, må underhållsbidrag för bestridande

av smärre personliga utgifter kunna utbetalas till person över sexton

år med högst 50 öre eller, örn han har att draga försorg örn barn, med

högst nämnda belopp, ökat med 25 öre för varje barn, allt för dag räknat.

10 §.

Hyresbidrag avseende kostnad för anskaffning av nödig bostad å inkvarteringsorten

må högst utgöra för ensam person över sexton år och

person, som förestår hushåll, 60 öre för dag och för annan person 30 öre

för dag. Bidrag till medlemmar i gemensamt hushåll fastställes för hushållet

i dess helhet. Minskas hushållet, och föranledes därav nedsättning

av hyresbidraget, äger vederbörande myndighet fastställa lämplig tidpunkt,

från vilken nedsättningen skall tillämpas.

Om sjukhjälp.

11 §•

Sjukhjälp omfattar erforderlig läkar- och sjukhusvård jämte läkemedel

ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Marits proposition nr 148.

Sjukhjälp tillhandahålles, enligt vederbörande myndighets beprövande, in

natura eller såsom sjukersättning. Myndigheten äger i enlighet med de

närmare föreskrifter, som därom meddelas, träffa avtal med sjukhus samt

läkare och andra örn tillhandahållande av sjukvård in natura.

12 §.

I 3 § avsedda personer äro, i den mån de själva bekosta sjukvården, berättigade

till vård å sjukhus, varå lagen den 22 juni 1928 (nr 302) örn vissa

av landsting eller kommun drivna sjukhus är tillämplig, på samma villkor,

som gälla för sjuka från det landstingsområde eller från den kommun, som

driver sjukhuset.

Ägare av sjukhus, som meddelat sjukvård enligt vad i första stycket sägs,

är av staten berättigad till ersättning i enlighet med vad i lag är stadgat

örn ersättning för sjukhusvård av krigsskadade, dock med avdrag för vad

som guldits av enskild.

Om arbetsplikt och arbetsförmedlingsplikt.

13 §.

Såsom villkor för erhållande av utrymningshjälp skall gälla, att person,

som icke är arbetsoförmögen, är skyldig att dels utan ersättning utföra

arbete, som föranledes av utrymningen eller de utflyttades vistelse å inkvarteringsorten

(arbetsplikt), dels ock, där så finnes skäligt, hos organ för den

offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga

lämpligt arbete, i den mån sådant erbjudes (arbetsförmedlingsplikt). Arbetsförmedlingsplikt

må ej åläggas den, som på grund av vård örn andra utflyttade

är hindrad att antaga arbete.

Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

Örn utrymningshjälpens handhavande m. m.

14 §.

Utrymningshjälpen handhaves av vederbörande länsstyrelse samt, enligt

länsstyrelsens närmare föreskrifter, av underlydande luftskyddschefer eller

särskilt inrättade luftskyddsorgan (lokala luftskyddsmyndigheter). Sker utrymning

från ett län till annat, ordnas transport (utbetalas resebidrag) av den

länsstyrelse (lokala luftskyddsmyndighet), varunder utrymningsorten i luftskyddshänseende

lyder, medan utrymningshjälpen i övrigt handhaves av den

länsstyrelse (lokala luftskyddsmyndighet), under vilken inkvarteringsorten

i nyssnämnda hänseende lyder.

15 §.

Den, som önskar erhålla utrymningshjälp, skall göra skriftlig ansökan örn

hjälpen, därest denna avser resa, hos den lokala luftskyddsmyndigheten i

utrymningsorten och eljest hos nämnda myndighet i inkvarteringsorten.

Därjämte åligger det en var, som önskar myndighets bistånd vid anskaffande

av bostad å inkvarteringsorten eller som eljest från utrymningens början är

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

i behov av utrymningshjälp in natura, att härom före utrymningen göra

skriftlig anmälan hos den lokala luftskyddsmyndigheten å utrymningsorten.

Ansökan eller anmälan må för personer, som tillhöra samma hushåll, göras

genom den, som förestår hushållet.

Ansökan eller anmälan skall för varje däri avsedd person innehålla uppgift

örn namn, yrke, födelsedatum samt bostadsadress i utrymningsorten och,

där så kan ske, i inkvarteringsorten.

Ansökan örn utrymningshjälp avseende resa skall därjämte innehålla en

på heder och samvete avgiven förklaring, att sökanden saknar medel för

resekostnadernas bestridande. Annan ansökan skall såvitt möjligt vara åtföljd

av en på heder och samvete avgiven deklaration rörande sökandes och

gentemot sökande försörjningspliktiga personers ekonomiska förhållanden.

Den lokala luftskyddsmyndigheten må, örn den finner skäl därtill, förelägga

sökande att inkomma med deklaration, och i avvaktan därpå uppskjuta prövningen

av ansökan.

Anmälan, som i första stycket sägs, skall innehålla, förutom i andra

stycket angivna uppgifter, upplysning örn vilket slag av utrymningshjälp,

som erfordras. Därjämte skall angivas, huruvida och till vad belopp anmälare

anser sig kunna utgiva kontant ersättning för utrymningshjälpen.

Ansökan, anmälan och deklaration, som avses i denna paragraf, skola

såvitt möjligt avfattas å blankett, vartill luftskyddsinspektionen fastställer

formulär. Ansökan eller anmälan erfordras icke för personer, vilka under

utrymningen åtfölja skolklass eller anstalt. Yad ovan är sagt örn deklaration

eller annan uppgift örn ekonomiska förhållanden skall ej äga tillämpning,

då fråga är örn utrymningshjälp, som meddelas utan återbetalningsskyldighet.

16 §.

Kungörelse örn vad hjälpsökande har att iakttaga för erhållande av utrymningshjälp

skall, därest utrymning anbefalles eller Kungl. Maj:t eljest

det föreskriver, utfärdas av vederbörande länsstyrelse eller lokala luftskyddsmyndighet.

Utrymningsbidrag utbetalas i förskott för vecka; dock att länsstyrelsen

med avseende å förestående återflyttning eller andra särskilda omständigheter

må föreskriva undantag härifrån.

. 18 §•

Har ansökan örn utrymningsbidrag skett gemensamt enligt vad i 15 §

första stycket sägs, bör, där ej särskilda skäl föranleda till annat, bidraget

utbetalas till den, som förestår hushållet. Vederbörande myndighet äger,

där så finnes lämpligt, utbetala hyresbidrag direkt till hyresvärden.

Kontrollbestämmelser.

19 §•

Beviljar myndighet i inkvarteringsorten ansökan, varom stadgas i 15 §

första stycket, utan att i tredje stycket av samma paragraf omförmäld de
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 148. 4t6 40 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majus proposition nr 148.

klarahem avgivits, skall myndigheten samtidigt förelägga sökanden att inom

viss kortare tid inkomma med sådan deklaration vid äventyr, att utrymmngshjälpen

kan indragas. Myndigheten må oek, där så finnes påkallat,

förelägga alla eller vissa hjälptagare att inkomma med ny deklaration.

20 §.

Den, som åtnjuter utrymningshjälp, är skyldig att ofördröjligen till den

lokala luftskyddsmyndigheten i inkvarteringsorten lämna uppgift om inträffade

förändringar, vilka kunna vara av betydelse för hjälpbehovets bedömande,

såsom att hjälptagaren eller gentemot denne försörjnings pliktig person erhållit

avlönat arbete eller eljest högre inkomster, att hjälptagaren avflyttat

till annan ort eller intagits å sjukvårds- eller annan anstalt eller ock att

hjälptagaren verkställt ombyte av bostad. För hushåll skall uppgiftsplikten

fullgöras av den, som förestår hushållet.

21 §.

Den lokala luftskyddsmyndigheten skall granska inkomna deklarationer

och uppgifter och, där sa anses nödigt, söka införskaffa kompletterande upplysningar.

Finues uppenbart, att förutsättningar för meddelande av utrymningshjälp

ej längre äro för handen, skall vederbörande avstängas från vidare

hjälp. Myndigheten må ock kunna besluta örn minskning av naturahjälp

eller nedsättning av utrymningsbidrag.

Ansvarsbestämmelser m. m.

22 §.

Har någon åsidosatt skyldighet, som i 20 § sägs, eller till stöd för ansökan

örn utrymningshjälp mot bättre vetande eller av vårdslöshet lämnat

oriktig uppgift, straffes med fängelse eller dagsböter, där ej straff å gärningen

är i allmänna strafflagen utsatt.

Böter tillfalla kronan.

23 §.

Har någon, som åtnjuter utrymningshjälp, dömts till frihetsstraff, skall

den myndighet, som meddelat hjälpen, indraga denna under tiden för straffverkställigheten.

Har hjälptagare dömts till annat straff, må myndigheten

indraga hjälpen helt eller delvis under viss tid, högst en månad.

Har i annat fall än i första stycket sägs hjälptagare gjort sig skyldig till

olämpligt uppträdande mot myndigheter, anstaltspersonal, inackorderingsvärdar

eller andra, med vilka han i anledning av utrymningen haft att träda

i förbindelse, vårdslöshet vid handhavande av annans egendom, liknöjdhet

!.. frå.ga. °m tlllsyn över minderåriga familjemedlemmar eller annan därmed

jämförlig försummelse, må den försumlige, sedan han blivit hörd i ärendet,

av den lokala luftskyddsmyndigheten tilldelas varning; och må han tillika,

örn skäl därtill äro, avstängas från utrymningshjälpen enligt vad i första

stycket sista punkten stadgas.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148.

Örn besvär.

99

24 §.

Ar någon missnöjd med beslut, som enligt denna förordning fattats av

lokal luftskyddsmyndighet, må lian däröver anföra besvär hos länsstyrelsen.

Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden

erhöll del av beslutet, avlämnas till länsstyrelsen.

För medlemmar av hushåll må talan föras av den, som förestår hushållet.

25 §.

Över länsstyrelses beslut i ärende, som dit fullföljts enligt 24 §, må klagan

ej föras.

Annat beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må

överklagas hos Kungl. Majit inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

Särskilda bestämmelser.

26 §.

Yad i denna förordning stadgas örn utrymningshjälp i samband med bortflyttning

skall i tillämpliga delar gälla vid omflyttning inom luftskyddsort.

Finnes utrymningshjälp böra utgå i andra fall än förut i denna förordning

är sagt, meddelar Kungl. Majit bestämmelser härom.

27 §.

Erforderliga anvisningar för tillämpningen av denna förordning utfärdas

av luftskyddsinspektionen, som därvid har att samråda med den enligt

familjebidragslagen förordnade tillsynsmyndigheten.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Kommitténs förslag.

Förslag

till

Bilaga B.

Lag om skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I fråga örn skyldighet att utgiva ersättning till staten för utrymningshjälp,

som enligt vad därom är särskilt stadgat lämnats i samband med ut
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Majus proposition nr 148.

rymning av luftskyddsort eller annat område, skall gälla vad nedan i denna

lag stadgas.

2§-

Den, som för egen del mottagit utrymningshjälp, är skyldig att härför

utgiva ersättning. Sådan ersättningsskyldighet må dock ej göras gällande,

medan utrymningen varar, såvida ej anledning finnes till antagande, att betalningsskyldigheten

kan fullgöras.

Den, som i annat fall än i 3 § sägs är underhållsskyldig mot person,

till vilken lämnats utrymningshjälp, är ersättningsskyldig för hjälpen, i den

mån det ålegat honom att utgiva underhåll till hjälptagaren. Denna ersättningsskyldighet

må ej så länge utrymningen varar göras gällande, med mindre

det finnes anledning antaga, att underhållsskyldigheten åsidosättes.

Har avtal träffats örn utrymningshjälp in natura mot kontant betalning,

må den myndighet, som meddelat hjälpen, utkräva betalningen utan hinder

av ovan stadgade inskränkningar i rätten att göra ersättningsskyldighet

gällande.

3§-

Den, som är underhållsskyldig mot barn tillhörande utrymd skolklass,

skall för sådant barn såsom ersättning för alla av utrymningen förorsakade

kostnader erlägga 70 öre för dag. Beloppet erlägges månadsvis i efterskott.

Kan den underhållsskyldige icke fullgöra denna betalningsskyldighet, må

dock på ansökan befrielse därifrån helt eller delvis meddelas honom.

4 §•

Från ersättningsskyldighet, som i 2 och 3 §§ sägs, äro frikallade:

den, som vid utrymningens början icke uppnått en ålder av sexton år;

värnpliktig samt hans hustru och barn för utrymningshjälp, som åtnjutits

av den värnpliktiges familj, medan den värnpliktige varit inkallad till militärtjänstgöring;

samt

den, som uttagits till ständig luftskyddstjänst tillsvidare samt dennes

make och barn för utrymningshjälp, som åtnjutits av den tjänstgörandes

familj, medan tjänstgöringen pågått.

Ersättningsskyldighet föreligger ej för utrymningshjälp, vid vars meddelande

tillkännagivits eller uppenbarligen förutsatts, att hjälpen lämnades

utan återbetalningsskyldighet.

5 §•

Ersättning för förplägnad in natura ävensom, i förekommande fall, för

kontant bidrag för bestridande av smärre personliga utgifter må sammanlagt

ej bestämmas till högre belopp, än som skulle kunna hava utgått till

hjälptagaren i underhållsbidrag. För inkvartering in natura må ej fastställas

högre ersättning än som skulle kunna hava utgått i hyresbidrag.

6 §•

Skyldighet att utgiva ersättning, som vid utrymningens upphörande kvarstår

ogulden, må ej gentemot ersättningsskyldig person göras gällande till

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 101

högre belopp, än denne med hänsyn till sin inkomst och förmögenhet kan

antagas vara i stånd att erlägga inom loppet av två år efter sagda tid.

Sedan tre år förflutit från utrymningens upphörande, må ersättningsskyldighet,

som avses i denna lag, icke vidare göras gällande.

? §•

Har utrymningshjälp, som icke avser resa, lämnats person, som mottagits

till stadigvarande försörjning av fattigvårdssamhälle eller som omhändertagits

av barnavårdsnämnd, åligger det fattigvårdssamhället att härför till

staten utgiva ersättning, i den mån staten i följd av utrymningen fått vidkännas

kostnader, som eljest skolat stanna å samhället.

8 §•

Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar, äger, när särskilda

skäl därtill äro, meddela befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldighet

även i andra fall än förut är sagt.

9§-

Lärare, läkare, vårdare eller annan erforderlig personal, som medföljer

vid utrymning av skola, sjukhus eller annan anstalt, skola under utrymning

avlönas av den, som driver anstalten. I fråga örn skyldighet för sådan per - sonal att utgiva ersättning för utrymningshjälp skall, där ej Konungen

annorlunda förordnar, gälla vad i 2—8 §§ stadgas.

10 §.

Fråga örn skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp eller örn

befrielse från sådan skyldighet prövas medan utrymningen varar av vederbörande

överexekutor i utrymningsorten.

Sedan utrymningen upphört, prövas fråga, som i första stycket sägs, av

en särskild nämnd (utrymningsnämnd).

11 §•

Utrymningsnämnd består av ordförande och två ledamöter. Sådana nämnder

skola, när Konungen så förordnar, utses inom varje utrymningsort till

det antal länsstyrelsen bestämmer. Länsstyrelsen skall ock fastställa visst

område för varje nämnd.

Ordförande i utrymningsnämnd jämte suppleant för denne utses av länsstyrelsen.

Övriga ledamöter, en var jämte suppleant, utses på sätt örn

valda ledamöter i taxeringsnämnd är stadgat. I fråga örn behörighet att

vara ledamot i utrymningsnämnd och rätt att avsäga sig sådant uppdrag

skall gälla vad som är stadgat beträffande ledamöter i taxeringsnämnd. Utrymningsnämnd

är ej beslutför, där ledamot är frånvarande, såvida ej suppleanten

tjänstgör i den frånvarandes ställe. Över nämndens beslut skall

föras protokoll.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Länsstyrelsen skall utse lämplig person att i egenskap av kronoombud

bevaka kronans rätt inför utrymningsnämnd. Kronoombudet äger deltaga

i nämndens överläggningar men ej i dess beslut.

Utrymningsnämnd är behörig att pröva fråga örn ersättningsskyldighet

för varje hjälptagare, som utflyttat från eller omflyttat inom område, som i

första stycket avses, ävensom för person, som är underhållsskyldig mot

sådan hjälptagare.

12 §.

Finner myndighet, som meddelat utrymningslijälp, ersättningsskyldighet

enligt 2 § föreligga medan utrymningen varar, skall myndigheten hos överexekutor,

som i 10 § sägs, yrka, att vederbörande ålägges betalningsskyldighet.

Överexekutor äger därvid bestämma, att betalningsskyldigheten skall,

så länge utrymningen varar eller till dess överexekutor annorlunda förordnar,

fullgöras å vissa tider.

Bifalles yrkande örn betalningsskyldighet, skall överexekutors beslut överlämnas

till den myndighet, som å utrymningsorten verkställer uppbörden

av kronoutskylderna. Denna myndighet skall delgiva beslutet med den ersättningsskyldige

samt debitera och uppbära ersättningsbelopp. Indrivning

må, örn så erfordras, verkställas i den ordning, som är stadgad beträffande

kronoutskylder.

13 §.

Beträffande personer, vilka ersättningsskyldighet åligger enligt 3 §, skall

den lokala luftskyddsmyndigheten i utrymningsorten snarast möjligt efter

utrymningens anbefallande utfärda kungörelse med anmaning för dem att å

angivna tider och på närmare angivet sätt fullgöra sin betalningsskyldighet.

Betalningen skall erläggas till den myndighet, som å utrymningsorten verkställer

uppbörden av kronoutskylderna. I kungörelsen skall angivas, att

ansökan örn befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldighet må av den,

som ej kan fullgöra den i kungörelsen angivna betalningsskyldigheten, skriftligen

inom viss tid göras hos överexekutor, som i 10 § sägs. Överexekutor

fastställer därefter i samband med prövning av inkomna ansökningar och

med ledning av uppgifter från vederbörande luftskyddsmyndigheter ersättningslängd

och håller densamma, efter därom utfärdad kungörelse, tillgänglig

för granskning under tjugu dagar.

Sedan ersättningslängden överlämnats till den i första stycket nämnda

uppbördsmyndigheten, åligger det denna att, örn ersättningsbelopp ej erlägges

å stadgad förfallodag, indriva beloppet i den ordning, som är stadgad beträffande

kronoutskylder.

14 §.

Beträffande personer, för vilka skyldighet att utgiva ogulden ersättning

kvarstår efter utrymningens upphörande, upprättar utrymningsnämnden på

grundval av uppgifter från vederbörande luftskyddsmyndigheter förberedande

ersättningslängd, upptagande för en var värdet av den utrymningshjälp

han erhållit och den ersättning härför, som han må hava utgivit. Längden

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Majda proposition nr 148.

skall hållas tillgänglig för granskning under tjugu dagar, inom vilken tid

anmärkning mot längden och ansökan örn befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldighet

må skriftligen göras hos nämnden. Det åligger nämnden

att härom utfärda kungörelse och till varje sakägare avlåta underrättelse

genom rekommenderat brev; och skall i sådant brev angivas för sakägaren

i längden upptaget fordringsbelopp. Nämnden fastställer därefter slutlig

ersättningslängd. Finner nämnden uppenbart, att anledning till befrielse

helt eller delvis från ersättningsskyldighet föreligger enligt 6 §, äger nämnden

besluta örn sådan befrielse, ändå att ansökan därom icke blivit gjord. Den

slutliga ersättningslängden skall, efter därom utfärdad kungörelse, hållas tillgänglig

för granskning under tjugu dagar.

Sedan den slutliga ersättningslängden av utrymningsnämnden överlämnats

till den myndighet, som verkställer uppbörden av kronoutskylder, skall

sistnämnda myndighet debitera ersättningsbeloppen till uppbörd, fördelade

på två år, samt verkställa uppbörden. Indrivning må, örn så erfordras, ske

i den ordning, som är stadgad med avseende å kronoutskylder.

15 §.

Fråga örn ersättningsskyldighet för fattigvårdssamhälle enligt 7 § prövas

av länsstyrelsen i det län, där samhället är beläget. Har utrymningshjälpen

meddelats inom annat län, bör det ankomma på länsstyrelsen därstädes att

göra framställning örn åläggande av ersättningsskyldighet.

16 §.

Enskild sakägare, som är missnöjd med överexekutors beslut i fall, som

avses i 12 eller 13 §, må anföra besvär hos kammarrätten. Besvären skola

avlämnas till överexekutor, i fall, som avses i 12 §, före klockan tolv å

trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet, och eljest

inom samma tid efter det ersättningslängden blev tillgänglig för granskning.

Är kronoombud eller enskild sakägare missnöjd med utrymningsnämnds

beslut, varigenom slutlig ersättningslängd fastställts, må klagan föras hos

kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter

den, då längden blev tillgänglig för granskning, avlämnas till utrymningsnämndens

ordförande.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende, som i 15 § sägs, må av vederbörande

fattigvårdssamhälle föras hos kammarrätten. Besvären skola inom

tid, som förut nämnts, räknat från det klaganden erhöll del av beslutet,

avlämnas till länsstyrelsen.

Överexekutor eller länsstyrelse, som enligt vad förut är sagt mottagit

besvär, skall insända besvären jämte eget yttrande till kammarrätten. Yad

sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, då besvär avlämnats

till utrymningsnämnds ordförande, dock att yttrandet över besvären skall

avgivas av nämnden.

Över kammarrättens beslut må klagan icke föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

17 §.

Beslut om ersättningsskyldighet verkställes utan hinder av att beslutet

icke vunnit laga kraft.

Hava besvär, som av enskild sakägare förts över honom ålagd ersättningsskyldighet,

bifallits, och är klaganden i följd därav berättigad till återbäring

av erlagt eller uttaget ersättningsbelopp, skola stadgandena örn

restitution av kronoutskylder och örn ränta därvid äga motsvarande tilllämpning.

18 §‘

De närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen av denna lag,

som finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; och skola lagens

bestämmelser äga tillämpning även beträffande utrymningshjälp, som meddelats

dessförinnan.

Bilaga C.

Utkast

till

Kungörelse om inkvarteringsnämnder.

Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 5 § lagen den

1940 (nr ) örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.

samt 42 § förordningen den 1940 (nr ) örn utrymnings
hjälp,

förordna som följer:

1 §•

Inkvarteringsnämnd åligger:

a) att vidtaga förberedelser för ordnande av inkvartering åt de personer,

för vilka kommunen vid utrymning i anledning av krig eller krigsfara av luftskyddsort

eller annat område är enligt föreliggande planer avsedd att vara

uppehållsort;

b) att vid utrymningens genomförande och under den tid den äger bestånd

handhava nyssnämnda inkvartering, meddela utrymningshjälp samt i övrigt

lämna bistånd och råd åt de personer, vilka av myndighet blivit i vederbörlig

ordning ålagda eller uppmanade att i anledning av utrymningen bortflytta och

därvid tagit uppehåll inom kommunen; samt

c) att fullgöra de uppgifter, vilka eljest föranledas av att beträffande kommunen

sådan föreskrift meddelats, som avses i lagen örn vissa skyldigheter

för kommun i avseende å utrymning m. m.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majus proposition nr 148.

2 §.

Inkvarteringsnämnd skall vid fullgörandet av sina åligganden ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som meddelas av statens utrymningskommission.

Den närmare tillsynen över särskild inkvarteringsnämnds verksamhet utövas

av en utav utrymningskommissionen efter samråd med länsstyrelsen

förordnad irikvarteringschef.

Har inkvarteringsnämnd att handlägga ärende av större vikt, som berör

länsstyrelsens ämbetsområde, skall nämnden samråda med länsstyrelsen eller

med denna underlydande organ för det verksamhetsområde, varom fråga är.

3 §•

Inkvarteringsnämnd har att såsom förberedelse för inkvarterings ordnande

vidtaga, bland andra, följande åtgärder:

a) att tillhandagå statens utrymningskommission med undersökning av möjligheterna

att inom kommunen anordna internatförläggning eller enskild inkvartering

genom det allmännas försorg;

b) att föra förteckning över de byggnader inom kommunen, örn vilka nämnden

från statens utrymningskommission erhållit meddelande, att de enligt

föreliggande planer äro avsedda att tagas i anspråk för internatförläggning

eller enskild inkvartering genom det allmännas försorg;

c) att i fråga örn de under b) omförmälda byggnaderna vidtaga, i första

hand på frivillighetens grund, sådan ändring eller förflyttning av inredning

eller utrustning, som erfordras för att de må bliva tjänliga för sitt ändamål,

eller, i den mån därigenom avsevärd skada eller olägenhet skulle vållas med

hänsyn till byggnadens normala användning, vidtaga sådana förberedelser,

att nyssnämnda åtgärder sedermera kunna vidtagas med minsta möjliga tidsutdräkt;

samt

d) att vidtaga nödiga förberedande åtgärder för anskaffande av inventarier

och övrig utrustning för den inom kommunen planlagda inkvarteringen.

4 §•

Då planlagd utrymning skall verkställas, åligger det inkvarteringsnämnd,

bland annat:

a) att, i den mån så ej redan skett, skyndsamt låta utföra de inredningsoch

utrustningarbeten, som erfordras för att de för inkvartering avsedda lokalerna

skola bliva tjänliga för sitt ändamål;

b) att, i den mån den för vederbörandes avlöning ansvarige ej tillhandahåller

personal från utrymningskommunen för driften av internatförläggning,

anställa sådan personal;

c) att föranstalta, att envar, som genom det allmännas försorg inkvarteras

i kommunen, vid ankomsten erhåller upplysning örn den för honom avsedda

inkvarteringsplatsen samt i mån av behov bistånd med transporten dit, ävensom

ombesörja att, därest den avsedda inkvarteringsplatsen ännu icke kan

tagas i anspråk, provisorisk inkvartering erhålles; samt

d) att genom förhandlingar söka befrämja, att frivilliga överenskommelser

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

bliva träffade rörande upplåtelsevillkoren i fråga om den genom det allmännas

försorg ordnade enskilda inkvarteringen.

5 §•

Under tiden från det utrymning verkställts, till dess återflyttning ägt rum,

åligger det inkvarteringsnämnd, bland annat:

a) att i egenskap av driftsstyrelse ansvara för samtliga med driften av

internatförläggning sammanhängande arbetsuppgifter;

b) att fullgöra de uppgifter, som enligt förordningen örn utrymningskjälp

ankomma å inkvarteringsnämnd; samt

c) att med råd och upplysningar bistå de i kommunen inkvarterade personerna.

6§-

Kunna sådana frivilliga överenskommelser ej ernås, som erfordras för vidtagande

av de i 3 § under c) samt 4 § under a) och d) omförmälda åtgärderna,

skall inkvarteringsnämnd, i den mån förfoganderätt för ifrågavarande ändamål

finnes, vidtaga nödiga anstalter för att denna rätt må bliva tagen i anspråk.

V §•

Särskild inkvarteringsnämnd skall bestå av ledamöter till det antal, minst

tre och högst sju, som kommunen bestämmer.

Länsstyrelsen förordnar en ledamot i särskild inkvarteringsnämnd bland

inom kommunen boende personer. Övriga ledamöter utses av dem, som i allmänhet

utöva kommunens beslutanderätt, dock att, örn kristidsnämnd finnes,

denna skall bland sig utse en ledamot, vartill jämväl utom kommunen boende

ledamot av kristidsnämnden må väljas. Minst en av de utav kommunen valda

ledamöterna skall vara kvinna. Vid kommunens val skall därjämte tillses, att

inom nämnden kommer att förefinnas erfarenhet rörande hjälpverksamheten

inom kommunen, ävensom, såvitt möjligt är, kännedom örn de delar av kommunen,

som äro avsedda att inrymma största antalet inkvarterade.

För envar av ledamöterna skola finnas suppleanter. Vad i andra stycket

sägs örn ledamot gäller ock örn suppleant.

Nämnden utser bland sig ordförande och vice ordförande.

Ledamöter och suppleanter i särskild inkvarteringsnämnd förordnas för

kalenderår; dock att, då nämnd första gången tillsättes, förordnandet gäller

intill utgången av näst därefter följande kalenderår. Meddelas i vederbörlig

ordning beslut, att kommunen ej längre skall hava särskild inkvarteringsnämnd,

skall förordnandet därmed upphöra.

8 §■

Inkvarteringschef har att särskilt tillse, att nämndens verksamhet bedrives

i överensstämm else såväl med denna kungörelse och med stöd därav meddelade

föreskrifter som med gällande bestämmelser örn handhavande av utrymningshjälp,

att enhetliga grunder därvid tillämpas inom de olika kommunerna

samt att nämndens åtgärder planläggas och verkställas på ändamålsenligt sätt

och under iakttagande av sträng sparsamhet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Statens utrymningskommission skall bestämma verksamhetsområdet för

inkvarteringschef och därvid, under hänsynstagande till det planlagda antalet

inkvarterade, söka tillgodose intresset av enhetlighet i de olika inkvarteringsnämndemas

beslut i den utsträckning som utan allvarligt men för inkvarteringschefens

övriga tillsynsuppgifter låter sig göra.

9 §•

En av kommunen därtill utsedd ledamot i särskild inkvarteringsnämnd

skall tillika tjänstgöra såsom inhvarteringsledare. I denna sin egenskap har

han att följa förhållandena vid den genom det allmännas försorg ordnade

inkvarteringen, särskilt såvitt angår internatförläggning. Har ej från den

kommun, varifrån utrymning skett, medföljt särskild föreståndare (förläggnings

chef), skall inkvarteringsledaren tillika vara föreståndare för förläggningen;

dock att, där inkvarteringsnämnd för lättande av inkvarteringsledares

arbetsuppgifter så finner nödigt, annan person må av nämnden förordnas att

vara föreståndare.

10 §.

Utrymningskommissionen utfärdar närmare föreskrifter rörande inkvarte

ringschefs och inkvarteringsledares arbetsuppgifter.

11 §•

Särskild inkvarteringsnämnd sammanträder å det ställe och å de tider

nämnden bestämmer samt därutöver så ofta ordföranden eller inkvarteringschefen

finner det nödigt eller utrymningskommissionen därom förordnar.

12 §.

Särskild inkvarteringsnämnd är beslutför, när minst halva antalet ledamöter

är tillstädes.

Vid lika röstetal inom nämnden gäller den mening ordföranden biträder.

13 §.

Inkvarteringschefen, av utrymningskommissionen därtill förordnad person

ävensom föreståndare för internatförläggning äga närvara vid särskild inkvarteringsnämnds

sammanträden och deltaga i överläggningarna.

14 §.

I ärenden, som röra större omändrings- eller inredningsarbeten å förläggningslokaler

eller mera betydande anskaffning av inventarier eller annan utrustning,

så ock eljest i ärenden, som röra större ekonomiska värden eller

som äga betydelse utöver det föreliggande fallet, skall särskild inkvarteringsnämnds

beslut underställas inkvarteringschefens prövning. Finner inkvarteringschefen

sig icke kunna fastställa beslutet, skall ärendet hänskjutås till

utrymningskommissionens avgörande.

Utrymningskommissionen äger enligt i första stycket angivna grunder utfärda

närmare föreskrifter angående vilka ärenden, som skola underställas

inkvarteringschefens prövning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Majit» proposition nr 148.

15 §.

I fråga om klagan över inkvarteringsnämnds beslut enligt denna förordning

skola bestämmelserna i förordningen örn utrymningshjälp äga motsvarande

tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

109

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen .................................................................... 1

Förslag till förordning om utrymningshjalp ...................................... 2

Förslag till lag om vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m... 10

Förslag till lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1987

(nr 504)...................................................................... 12

Förslag till förordning med vissa bestämmelser örn legosängsavgifter under utrymning 12

Utdrag: av statsrådsprotokollet den 8 mars 1940 ................................ 13

Gällande bestämmelser örn utrymning.............................................. 13

Sociala försvarsberedskapskommittén .............................................. 16

Kommitténs förslag s. 16. — Yttranden över kommitténs förslag s. 19.

Departementspromemorian ........................................................ 19

Promemorians innehåll s. 19. — Yttranden över promemorian s. 20.

Departementschefens förslag ...................................................... 20

Utrymningens organiserande ................................................ 20

Kommittén s. 20. — Promemorian s. 21. — Yttranden s. 25. — Tillsättande av

statlig utrymningskommission s. 30. — Departementschefen s. 32.

Utrymningskostnaderna...................................................... 38

Kommittén s. 38. — Promemorian s. 38. — Yttranden s. 39. — Departementschefen

s. 43.

Förordning om utrymningshjälp............................................ 46

Olika former av utrymningshjälp och dessas innebörd ................ 46

Kommittén s. 46. — Yttranden s. 50. — Departementschefen s. 52.

Förutsättningarna för erhållande av utrymningshjälp .................. 55

Kommittén s. 55. — Yttranden s. 57. — Departementschefen s. 60.

Skyldigheten att ersätta erhållen utrymningshjälp...................... 62

Kommittén s. 62. — Yttranden s. 64. — Departementschefen s. 67.

Ersättningsskyldighetens realiserande.................................... 71

Kommittén s. 71. — Yttranden s. 73. — Departementschefen s. 74.

Specialmotivering.......................................................... 76

Lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m... 86

Lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen .......................... 90

Förordning med vissa bestämmelser om legosängsavgifter under utrymning 90

Departementschefens hemställan............................................ 93

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

Sid.

Bilaga A. Kommitténs förslag till förordning om utrymningshjälp................ 94

Bilaga B. Kommitténs förslag till lag om skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp

................................................................ 99

Bilaga C. Utkast till kungörelse örn inkvarteringsnämnder........................ 104

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens utrymningskommission m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1940:148 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis ''proposition med förslag till förordning om utrymningshjälp m. m. a1 i texten
  3. 2LU 1940:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn utrymningshjälp, m. rn. s. 1 i texten