Angående anvisande av anslag till statens utrymning skommission m. m
1940-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:158, Angående anvisande av anslag till statens utrymning skommission m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
1
tfr 158.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anvisande
av anslag till statens utrymning skommission
m. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Statens utryniningskommission.
Den 26 januari 1940 anmälde jag inför Kungl. Majit frågan örn tillsättande
av en särskild kommission för handhavande av vissa utrymningsfrågor.
Angående behovet av en ändrad organisation med avseende å handläggningen
av utrymningsfrågor anförde jag därvid till en början följande.
En luftskyddsatgärd som reste problem med de mest vittgående konsekvenser
vöre otvivelaktigt bortflyttningen av civilbefolkning. Ehuru denna
bortflyttning i första hand endast tänktes beröra vissa kategorier av befolk
P
i hang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 158.
se» 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
ningen — barn till och med 14 år med lärare och vårdarinnor, blivande mödrar
samt gamla, lytta och sjuka personer — och för närvarande endast planerades
för ett begränsat antal särskilt hotade luftskyddsorter, kunde den dock beräknas
omfatta minst 300,000 personer. Planläggningen av den betydande befolkningsomflyttning
det här gällde handhades för närvarande av luftskyddsmyndigheterna,
d. v. s. luftskyddsinspektionen, länsstyrelserna samt luftskyddscheferna
med dem underställd personal. Tillsynen över luftskyddet
inom riket utövades av luftskyddsinspektionen, under det att länsstyrelserna
inom varje län handhade ledningen av detsamma.
Ehuru bortflyttningen vore en luftskyddsåtgärd, innefattade den emellertid
även problem av ekonomisk och social art. Den inneslöte sålunda ett betydelsefullt
arbetsmarknadsproblem. Begränsningen av bortflyttningen till de
nyss nämnda befolkningskategorierna förestavades dels därav, att bortflyttningen
ansåges vara den för dessa kategorier lämpligaste skyddsåtgärden, dels
därav, att övriga kategorier måste utföra sin dagliga gärning inom produktionen.
En utsträckning av bortflyttningen att även omfatta arbetsföra familjemedlemmar
i åldrarna närmast över 14 år torde emellertid mycket väl kunna
tänkas under förutsättning, att dessa ungdomar hellre borde utföra t. ex. jordbruksarbete
på inkvarteringsorten än annat arbete i hemorten. Ävenledes
torde man med hänsyn till arbetsmarknadens krav kunna tänka sig vissa inskränkningar
i en planerad bortflyttning, givetvis under förutsättning att
andra luftskyddsåtgärder vidtagits. ''Dessa och liknande frågor bildade emellertid
i högre grad arbetsmarknadsproblem än luftskyddsproblem.
Bortflyttningen bomme även, i synnerhet sedan den verkställts, att ställa
stora ekonomiska krav på samhället. Det hjälpbehov, som uppstode bland de
bortflyttade, föresloges av sociala försvarsberedskapskommittén i dess den
22 december 1939 avgivna betänkande skola fyllas medelst en särskild hjälpform,
statlig utrymningshjälp. Det läge i sakens natur, att handhavandet av
denna utrymningshjälp hörde samman med övriga bortflyttningsåtgärder, och
för dess handhavande tedde det sig önskvärt att ha tillgång till en central
myndighet samt lokalorgan med utpräglad social kompetens.
Det förtjänade även framhållas, att problem av liknande karaktär, som de
vilka uppstode på grund av bortflyttning vid luftskyddstillstånd, även uppkomme
vid en av militära skäl betingad utrymning eller vid en flyktingsinvasion
från utlandet. Planer för omhändertagandet av en flyktingsinvasion
av större omfattning borde samordnas med andra utrymningsplaner och torde
därför med fördel kunna uppgöras av det organ, som uppbyggdes för det
svenska samhällets egna bortflyttningsbehov. En dylik centralisering vöre
välbetänkt även vid förberedelserna för att undvika konflikter beträffande inkvartering
för olika ändamål m. m. Därigenom skulle emellertid såväl förberedelserna
som arbetsuppgifterna i övrigt komma att väsentligt vidgas utöver
den ram, som ursprungligen tänkts för bortflyttningen, då denna infogats såsom
en detalj inom det civila luftskyddet. Redan vid planläggningen av bortflyttningsåtgärderna
hade det visat sig, att nu gällande ordning med dess förhållandevis
starka decentralisering av ledningen varit mindre lycklig. Denna
omständighet påkallade, med hänsyn till att verksamheten kunde komma att
sättas på än allvarligare prov, i särskilt hög grad uppmärksamheten.
Starka såväl sociala som organisatoriska skäl talade sålunda för den ståndpunkten,
att bortflyttningen av civilbefolkning, utrymningen, vilken från
början av naturliga skäl förberetts inom det civila luftskyddets nuvarande
organisation, hädanefter handlades som en självständig samhällelig uppgift.
Detta innebure, såvitt anginge den centrala ledningen, att en särskild utrymningsmyndighet
skapades för utrymningens förberedande och verkställande.
3
Kungl. Majus proposition nr LÖS.
Erfarenheterna från den genom luftskyddsmyndighetema dittills verkställda
planläggningen av utrymning hade klart visat nödvändigheten av en lokal
organisation på inkvarteringsortema redan på förberedelsestadiet. Det vore
sålunda icke tillfyllest enbart med registrering och inspektion av inkvarteringsutrymmen.
Såväl internatförläggningar som i viss utsträckning även
enskilda bostäder, avsedda för inkvartering genom samhällets försorg, erfordrade
inredning och utrustning. Dylika praktiska åtgärder kunde icke lämpligen
vidtagas annat än av lokala myndigheter. Dessa erfordrades jämväl för
att mottaga de bortflyttade vid ankomsten till inkvarteringsorten och där ge
dem omedelbar hjälp med de praktiska inkvarteringsproblemen. Då bortflyttningen
ägt rum och de bortflyttade installerat sig i den nya omgivningen,
krävdes slutligen lokala myndigheter för driften av internatförläggningar, för
meddelande av utrymningshjälp samt för allmän rådgivnings- och tillsynsverksamhet
m. m.
Det vore min avsikt att snarast framlägga ett förslag till fullständig lösning
av alla hithörande problem, varigenom utrymningen av civilbefolkning med
alla dess aspekter komme att handhavas å inkvarteringsorter av kommunala
inkvarteringsnämnder med starkt statligt inslag samt å utrymningsorter som
hittills av den lokala luftskyddsmyndigheten eller avdelning inom densamma,
båda sorterande omedelbart under en central utrymningsmyndighet.
Det vore emellertid av största betydelse, att det praktiska förberedelsearbetet
för utrymningen utan dröjsmål kunde fullföljas och intensifieras under
enhetlig ledning. Jag förordade därför, att en organisation av provisorisk
karaktär omedelbart skapades i avvaktan på en slutgiltig lösning. En statlig
utrymningskommission borde sålunda inrättas. Länsstyrelserna syntes vidare
böra anbefallas att för nyssnämnda provisorietid förordna kommunala inkvarteringsledare
i de orter, där mera omfattande inkvartering genom samhällets
försorg planerades.
Beträffande förhållandet mellan utrymningskommissionen och luftskyddsinspektionen
framhöll jag härefter, att det borde åligga kommissionen att
handhava den centrala ledningen av utrymningen, men att alltjämt inspektionen
skulle taga befattning med utrymningen, då det gällde att fastställa
dess omfattning med hänsyn till luftskyddssynpunkter. Det borde sålunda
åligga inspektionen att till Kungl. Majit avgiva förslag till den omfattning, i
vilken utrymning borde planläggas och verkställas beträffande olika orter och
befolkningskategorier.
Med avseende å utrymningskommissionens uppgifter och arbetsformer anförde
jag vidare i huvudsak följande.
Utrymningskommissionens uppgifter under dess provisoriska skede och
intill dess särskild instruktion för densamma utfärdades kunde närmare angivas
vara att öva tillsyn över 1) registreringen av utrymningsklientelet på
utrymningsorterna, 2) de lokala transportförberedelserna på utrymningsorterna
och över huvud taget förberedelserna därstädes för bortflyttningens ändamålsenliga
verkställande och 3) inventering, inredning och utrustning av inkvarteringsutrymmen
på inkvarteringsorterna jämte övriga åtgärder för de bortflyttades
mottagning därstädes.
Beträffande samtliga dessa uppgifter borde utrymningskommissionen utfärda
de föreskrifter och anvisningar, som kunde anses erforderliga, samt
centralt vidtaga åtgärder, ägnade att underlätta verksamhetens genomförande.
Utrymningskommissionen borde även med iakttagande av de erfarenheter,
som kunde vinnas från den verksamhet, som för närvarande bedreves för att
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
mottaga flyktingar, förbereda de statliga åtgärder, som kunde anses nödvändiga
för mottagandet av en mera omfattande flyktingsinvasion.
Vid förberedelserna för och genomförande av utrymningen borde det vara
kommissionen angeläget, att såväl luftskyddssynpunkter som arbetsmarknads-,
allmänt hygieniska samt sociala och ekonomiska synpunkter i övrigt beaktades.
Av största vikt torde även vara att utrymningen planerades på sådant sätt,
att den möttes med förståelse och förtroende av den stora allmänheten. Kommissionen
borde ock låta sig angeläget vara att söka anknytning till de frivilliga
krafter och organisationer av olika slag, som intresserade sig för dithörande
frågor. Kommissionen borde, i den mån den funne det erforderligt,
samarbeta med luftskyddsinspektionen, försvarsstaben, skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
statens livsmedelskommission, statens transportkommission samt
folkliga organisationer. För att underlätta det samarbete, varom här vore
fråga, torde vid sidan av kommissionen ett rådgivande organ böra skapas innehållande
representanter för de olika verksamhetsgrenar, vilka kunde komma
att bliva berörda av kommissionens arbete.
Med bifall till min hemställan i ämnet beslöt Kungl. Maj:t att bemyndiga
chefen för socialdepartementet att för ifrågavarande ändamål tillkalla en kommission
av högst sju ledamöter, att utse en av kommissionens ledamöter att
vara ordförande, att tillkalla en rådgivande nämnd för att biträda kommissionen
i dess arbete, att tillkalla experter vid behandling av särskilda specialfrågor
samt att förordna rörande kanslichef, sekreterare och kanslipersonal åt
kommissionen.
Kungl. Maj:t beslöt därjämte, att kommissionens och den rådgivande nämndens
ledamöter skulle med visst undantag åtnjuta ersättning enligt föreskrifterna
i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser
angående kommittéer samt förklarade, att kostnaderna för kommissionens verksamhet
skulle bestridas från femte huvudtitelns anslag till kommittéer och
utredningar genom sakkunniga.
Med stöd av det sålunda länmade bemyndigandet utsåg jag därefter samma
dag ledamöter i utrymningskommissionen och i dess rådgivande nämnd. Kommissionen,
som antog benämningen statens utrymningskommission, trädde
omedelbart i verksamhet.
I proposition denna dag, nr 148, har vidare Kungl. Majit på grundval
av sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande i ämnet för riksdagen
framlagt förslag till förordning örn utrymningshjälp m. m. Enligt 13 § i
nämnda förordning skall den centrala ledningen och övervakningen av
frågor om utrymningshjälp samt örn vidtagande av nödiga förberedande åt
gärder härför utövas av den myndighet Konungen därtill utser, medan de
lokala åtgärderna med avseende å utrymningshjälpens förberedande och
handhavande skola ombesörjas i utrymningskommun av dem, som utöva
ledningen av luftskyddet inom kommunen, och i inkvarteringskommun av
inkvarteringsnämnd enligt vad därom särskilt stadgas. Propositionen utgår
från att den centrala ledningen av ärendena rörande utrymningshjälpen skall
komma att utövas av statens utrymningskommission. Det förutsättes tillika,
att denna kommission skall vara centralt organ även för utrymningsfrågor,
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Majds proposition nr 158.
vilka icke hava direkt samband med utrymningshjälpen, i vilket hänseende
räknas med att kommissionen skall i stort sett fullgöra de uppgifter, vilka
skisserats i beslutet den 26 januari 1940 om kommissionens tillsättande.
I skrivelse den 3 februari 1940 har statens utrginni})fiskörn mission gjort
framställning om anvisande av medel till kommissionens verksamhet dels för
tiden 1 mars—30 juni 1940, dels ock för budgetåret 1940/41.
Beträffande kostnaderna för verksamheten under tiden 1 mars—30 juni
1940 anför kommissionen i huvudsak följande.
Hos kommissionen vore eller komrne under den närmaste tiden att vara
anställda
4 tjänstemän med en lön av ........................ 500—650 kronor per månad
3 » » » » » ........................ 300—400 » » »
7 » » » » » ........................ 200—275 » » -
Från och med den 1 mars 1940 erfordrades dessutom för verksamheten
minst en tjänsteman med byggnadsteknisk sakkunskap samt viss förstärkning
av biträdespersonalen vid kansliet. Med hänsyn därtill erfordrades för avlöningar
till befattningshavare hos kommissionen omkring 7,500 kronor per
månad. För kommissionens omkostnader kunde beräknas ett medelsbehov av
2,500 kronor för månad. Sammanlagt erfordrades alltså omkring 10,000 kronor
för månad eller för tiden 1 mars—30 juni 1940 omkring 40,000 kronor.
I det av kommissionen sålunda beräknade beloppet ingå emellertid icke
kostnader för avlöning till ordföranden, kanslichefen och sekreteraren, ej
heller ersättningar till kommissionens andra ledamöter än ordföranden, till
ledamöter i den rådgivande nämnden eller till av kommissionen anlitade
experter.
Med avseende å kostnaderna för kommissionens verksamhet under nästa
budgetår framhåller kommissionen, att det vore svårt att framlägga några
beräkningar, enär det icke vore möjligt att bedöma vilken omfattning verksamheten
skulle komma att erhålla. Kommissionen utgår emellertid från att
verksamheten skall komma att i huvudsak inskränka sig till fortsatt planläggning
och att kommissionen endast i mindre grad skall behöva taga befattning
med inkvartering av flyktingar. Kommissionen anser sig även med dessa utgångspunkter
böra räkna med att kostnaderna för kommissionens kansli skola,
för månad räknat, bliva något högre än för innevarande budgetår. Under angivna
förutsättningar har kommissionen uppskattat utgifterna för kommissionen
under nästa budgetår till 200,000 kronor.
Till en början vill jag framhålla, att det synes mig lämpligt att för bestridande
av kostnaderna för statens utrymningskommission under femte huvudtiteln
anvisas särskilda anslag, därvid torde böra upptagas ett anslag för avlöningar
och ett för omkostnader. Anslag för ifrågavarande ändamål torde böra
anvisas redan å tilläggsstat för innevarande budgetår och böra från anslagen
å tilläggsstat bestridas även de utgifter för kommissionens verksamhet, som
enligt för närvarande gällande bestämmelser gäldats eller komma att gäldas
från femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Anslagen, vilka torde kunna rubriceras statens utrymningskommission:
avlöningar och statens utrymningskommission: omkostnader, synas med
Departements
chefen.
6 Kungl. Majus proposition nr 158.
hänsyn till svårigheten att på förhand beräkna behövliga belopp böra erhålla
förslagsanslags natur.
Yad härefter angår frågan om storleken av de anslag, som erfordras för
innevarande budgetår, synas mig desamma böra uppskattas med utgångspunkt
från de av utrymningskommissionen framlagda beräkningarna. Dessa beräk
ningar äro emellertid —- såsom framgår av det anförda — icke fullständiga. De
sammanlagda kostnaderna för avlöningar till kommissionens ordförande och
övriga ledamöter, till kommissionens tjänstemän och experter samt till ledamöter
av den vid kommissionens sida ställda rådgivande nämnden torde för
tiden 1 mars—30 juni 1940 kunna beräknas till omkring 12,500 kronor för
månad eller tillhopa för nämnda tid till 50,000 kronor. Då härtill böra läggas
avlöningskostnaderna för kommissionen under tiden före den 1 mars 1940,
torde avlöningsanslaget för löpande budgetår böra upptagas till 60,000 kronor.
Kommissionens omkostnader för tiden 1 mars—30 juni 1940 uppskattar
jag i likhet med kommissionen till omkring 2,500 kronor för månad. Med hänsyn
till kommissionens utgifter före nämnda tid torde omkostnadsanslaget
böra för innevarande budgetår upptagas till 15,000 kronor.
Jag har vid uppgörande av dessa kalkyler utgått från att utrymningskommissionens
verksamhet under innevarande budgetår i huvudsak skall komma
att bestå i planläggning och andra åtgärder av förberedande natur. Även vid
uppskattningen av medelsbehovet för budgetåret 1940/41 utgår jag från enahanda
förutsättning. Med denna utgångspunkt synas mig avlöningskostnaderna
för sistnämnda budgetår kunna uppskattas till (12 X 12,500) 150,000
kronor.
Beträffande omkostnaderna är att märka, att dessa, till den del de hänföra
sig till resor, under nästa budgetår torde komma att bliva ganska betydande.
I betraktande härav anser jag det påkallat, att omkostnadsanslaget för budgetåret
1940/41 upptages till 50,000 kronor.
Iordningställande av inkvarteringsutrynimen i fonn av internat.
I förenämnda proposition har föreslagits, bland annat, att alla kostnader,
som uppkomma för utrustning och inredning av sådana inkvarteringsutrymmen,
vilka få karaktär av internat, skola bestridas av statsverket. Det har därvid
förutsatts, att iordningställandet av internatförläggningama i viss utsträckning
skall bliva en beredskapsåtgärd och alltså äga rum, innan behov föreligger
av att taga förläggningarna i bruk.
Enligt de för statens utrymningskommission vid kommissionens tillsättande
meddelade direktiven ankommer det på kommissionen att handhava de med
förberedelserna för anordnandet av dylika förläggningar sammanhängande
ärendena och skall jämlikt vad som föreslås i nämnda proposition så vara fallet
jämväl i fortsättningen.
I skrivelse den 5 mars 1940 har statens utrymningskommission ingivit en
summarisk beräkning av statsverkets kostnader för utrustning och inredning
av här avsedda internat. I skrivelsen anför kommissionen i huvudsak
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158. 7
Antalet från vissa utrymningsorter bortflyttande, genom myndigheternas
försorg inkvarterade personer kunde enligt till utrymningskommissionen inkomna
planer överslagsvis beräknas till 200,000. Av dessa personer beräknades
omkring 105,000 komma att förläggas i internat och 95,000 i enskild inkvartering.
I internat förlagda utgjordes av 88,000 skolbarn och 17,000 genom anstaltsvård
nu omhändertagna ävensom åldringar och sjuka från egen bostad,
blivande mödrar m. fl.
Antalet för internatförläggning disponerade fastigheter kunde beräknas till
4,000.
Enligt utfärdade anvisningar för skolbarnsbortflyttningen skulle i den personliga
utrustningen ingå bland annat bäddutrustning och matbestick. Övrig
utrustning såsom sängar, möbler och husgeråd skulle tillhandahållas eller
anskaffas på inkvarteringsorten. Av utrymningsplanerna framginge, att vissa
förberedelser för anskaffande av förläggningsutrustning vidtagits.
För från anstalter bortflyttande borde erforderlig utrustning i stor utsträckning
kunna medföras. Enskilda personer, som av myndighet anvisats
plats i internatförläggning, kunde som regel icke väntas medföra annat än personliga
tillhörigheter samt möjligen filt.
I den utsträckning internaten disponerade större gårdar, barnkolonier och
pensionat torde materielanskaffningen kunna ordnas utan större svårigheter.
Vid utrustning av samlingslokaler och i viss mån skolor kunde dock stora
problem uppstå. Sådana lokaler saknade i allmänhet köksutrustning och vore
i ursprungligt skick även i andra avseenden mindre lämpade för förläggning.
Vid en internatförläggning örn 50 platser kunde kostnaden för fullständig
materielanskaffning beräknas för varje person uppgå till lägst 45 kronor, därav
3 kronor för säng, 10 kronor för bäddutrustning, 5 kronor 50 öre för 2 lakan
och 1 örngott, 15 kronor för köksutrustning och 11 kronor 50 öre för möbler
och diverse.
Överslagsvis kunde beräknas, dels att av 4,000 byggnader, som kunde komma
att tagas i bruk såsom internat, 2,000 måste underkastas reparationer och omändringsarbeten
för en kostnad av i medeltal 500 kronor per byggnad eller
sammanlagt 1,000,000 kronor, dels ock att möbler, sängutrustning och husgeråd
måste anskaffas för omkring 25,000 personer för en genomsnittlig kostnad
av 45 kronor per person eller för tillhopa 1,150,000 kronor. Totalkostnaden
för internatens iordningställande kunde alltså uppskattas till 2,150,000 kronor.
Kommissionen framhåller i detta sammanhang, att vid uppförande av barackförläggningar,
avsedda för 25 personer och innehållande jämväl köksutrymmen,
kostnaden per sängplats kunde — under förutsättning att ett större
antal baracker beställdes samtidigt — beräknas till omkring 200 kronor för
själva byggnaden samt 35 kronor för inventarier och dylikt. I byggnadskostnaden
kunde emellertid då icke anses ingå utgifter för barackernas förseende
med vattenledning och elektriskt ljus.
De av statens utrymningskommission framlagda preliminära kalkylerna Departomentxlörande
kostnaderna för iordningställande av internatförläggningar för eva- chofen.
kuerade äro ägnade att ge en ungefärlig föreställning örn storleken av de utgifter,
som för här omförmälda ändamål kunna komma att ställas på statsverket.
Däremot synas de mig icke vara tillräckligt fullständiga för att man
på dem skall kunna basera en anslagsberäkning. Jag är därför icke i nuvarande
läge beredd att hemställa örn äskande av något anslag för iordningställande
av internatförläggningar av berörda slag. Där omedelbart behov uppkommer
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
av medel för ifrågavarande ändamål, synes under innevarande budgetår tills
vidare den utvägen kunna anlitas, att kostnaden får bestridas från vederbörligt
anslag under förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att under femte huvudtiteln anvisa
I) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40:
dels till Statens utrymningskommission: Avlöningar ett förslagsanslag
av ................................................ kronor 60,000;
dels ock till Statens utrymningskommission: Omkostnader ett
förslagsanslag av .......................................... kronor 15,000;
II) å riksstaten för budgetåret 1940/41:
dels till Statens utrymningskommission: Avlöningar ett förslagsanslag
av ............................................. kronor 150,000;
dels ock till Statens utrymningskommission: Omkostnader ett
förslagsanslag av .......................................... kronor 50,000.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
Stockholm 11)40. K. L. Heckman» Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens utrymningskommission m. m. s. 1 i texten
- SU 1940:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens utrymning skommission m. rn. s. 1 i texten