Sök i Ratio Lex

Angående statsförvärv av Falkenbergs järnväg

1940-03-04 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:162, Angående statsförvärv av Falkenbergs järnväg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

1

tfr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvärv

av Falkenbergs järnväg; given Stockholms

slott den 8 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

I skrivelse den 4 mars 1940 har järnvägsstyrelsen underställt Kungl. Maj:ts

prövning ett vid skrivelsen i avskrift fogat, av styrelsen med Falkenbergs

järnvägsaktiebolag under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande ingånget

avtal om förvärv av Falkenbergs järnväg samt densammas införlivande med

statsbanenätet. Avtalet torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Innan jag ingår på förevarande skrivelse, torde jag med avseende å ifrågavarande

järnväg få meddela följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 162.

40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Kungl. Majit beviljade den 8 juli 1892, den 17 maj 1895, den 16 juli 1897,

den 13 januari 1899 oell den 27 april 1900 koncession å järnväg om 0.891

meters spårvidd respektive från Falkenberg till Fridhem, från Fridhem till

Älvsered, från Älvsered till Mjöbäck, från Mjöbäck till Holsljunga samt från

Holsljunga till Limmared å Borås—Alvesta järnväg. Jämlikt särskilda medgivanden

av Kungl. Majit blev Falkenbergs järnvägsaktiebolag innehavare av

samtliga dessa koncessioner. Medan större delen av järnvägen från Falkenberg

till Limmared eller sträckan Falkenberg—Holsljunga örn 71.6 kilometer

byggdes helt med enskilda medel, erhölls statslån för anläggning av den

30.4 kilometer långa bandelen Holsljunga—Limmared. Den 8 september 1900

beviljade nämligen Kungl. Majit för utförande av sistnämnda järnvägsanläggning

ett lån ur allmänna järnvägslånefonden å 505,000 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj;ts proposition, nr 179 punkt 2, medgav 1928 års

riksdag (skrivelse nr 140) reglering av bolagets skuldförhållande till staten

av i huvudsak den innebörden, att samtliga till och med år 1927 upplupna

men ej guldna räntor ävensom anståndsränta å statslånet, tillhopa cirka

193.000 kronor, skulle avskrivas samt att under tiden 1928—1941 ränta å

statslånet skulle erläggas med endast 10,000 kronor årligen.

Då denna betydande eftergift från statens sida ej medförde någon effektiv

sanering av företaget, ansågo sig statsmakterna för att undvika ett nedläggande

av järnvägen böra medgiva en ytterligare nedskrivning av järnvägsbolagets

skuld till staten. Med bifall till Kungl. Majits proposition, nr 91,

medgav sålunda 1937 års riksdag (skrivelse nr 126), att statens fordran, uppgående

vid årsskiftet 1936/37 till cirka 912,500 kronor, finge nedskrivas till

110.000 kronor, vilket belopp skulle så länge järnvägsdriften upprätthölles

innestå ränte- och amorteringsfritt, mot botteninteckning i bandelen Holsljunga—Limmared.

I och med sagda riksdagsbeslut voro jämväl villkoren uppfyllda för ikraftträdande

av ett av stadsfullmäktige i Falkenberg år 1936 fattat beslut, innebärande

att stadens fordran hos bolaget, uppgående till 125,000 kronor, skulle

innestå ränte- och amorteringsfri mot inteckning i järnvägen Falkenberg—

Holsljunga. De av Falkenbergs stad förskjutna medlen hade använts för utlösning

— enligt särskild uppgörelse — av bolagets samtliga enskilda fordringsägare,

och bolaget hade alltså genom 1937 års överenskommelse vunnit

befrielse från samtliga ränteförpliktelser å järnvägskapitalet.

I anledning av framställning från bolaget, att staten måtte övertaga bolagets

järnväg, avlät Kungl. Majit proposition (nr 198) till 1939 års lagtima riksdag

med förslag örn bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva järnvägsstyrelsen

att med bolaget träffa överenskommelse örn trafikering av järnvägen intill

den 1 juli 1940 genom statens järnvägars försorg. Sedan propositionen bifallits,

lia förhållandena under trafikeringstiden reglerats genom ett mellan järnvägsstyrelsen

å ena samt bolaget och Falkenbergs stad å andra sidan den 31

mars 1939 träffat, sedermera av Kungl. Majit godkänt avtal med giltighet

intill den 30 juni 1940.

Vid anmälan av bolagets framställning i statsrådet den 10 mars 1939 ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

3

talade föredragande departementschefen, att frågan om järnvägens övertagande

av staten icke syntes böra definitivt avgöras i då, förevarande sammanhang.

Innan ställning därtill toges, borde nämligen avgörande först träffas i frågan

om enhetliggörande av de enskilda järnvägarna, vilken fråga för det dåvarande

vore föremål för riksdagens behandling. Vidare borde tillfälle beredas järnvägsstyrelsen

att verkställa en mera allsidig och grundlig prövning av de

olika förhållanden, som ägde samband med frågan örn järnvägens förstatligande,

ävensom förskaffa sig erforderlig erfarenhet rörande järnvägens driftförhållanden

m. m. Det förutsattes, att förslag i ärendet skulle kunna framläggas och

beslut örn järnvägens framtida ställning fattas vid 1940 års riksdag.

Järnvägsstyrelsen framlägger i sin förevarande skrivelse ett sådant förslag,

syftande till det förefintliga trafikprovisoriets avveckling. Till belysning av

utvecklingen under 1930-talet lämnar järnvägsstyrelsen följande sifferuppgifter:

Drifträkningar.

1931

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

Medel-

tal

T u

sental i

r o n

o r

Inkomster.

Persontrafik ..............

99

82

79

78

83

88

92

91

87

Godstrafik ................

151

115

96

97

107

96

114

100

109

Övriga inkomster..........

59

58

58

59

61

62

61

68

61

Summa

309

255

233

234

251

246

267

259

257

Utgifter ................

306

274

257

247

250

260

291

284

271

Driftöverskott............

+ 3

- 19

— 24

- 13

+ 1

— 14

- 24

- 25

— 14

I anslutning till denna sammanställning anför järnvägsstyrelsen i huvudsak

följande:

Som synes lia av periodens åtta år sex uppvisat driftunderskott. Bemärkas

bör också, att den allmänna konjunkturuppgång, som inträdde under

år 1933 och sedermera fortsatte intill det nu pågående krigets utbrott, icke

lett till någon förbättring av ställningen för denna järnväg, vilken fastmer

kan sägas hava under perioden befunnit sig i ett permanent kristillstånd.

Den avveckling av krisen, som vanns år 1937, kan betecknas såsom formell.

Härmed syftas på förhållandet, att bolaget visserligen erhöll befrielse från

de förfallna fordringar, vilkas förhandenvaro utåt markerat kristillståndet,

men likväl, och detta trots att uppgörelsen med långivarna var den från

bolagets synpunkt gynnsammaste tänkbara, icke kunnat ernå nödig balans

mellan inkomster och utgifter. För åren 1937 och 1938 redovisades nämligen,

såsom av förestående siffror framgår, driftunderskott örn respektive

24,000 och 25,000 kronor. De likvida medel, över vilka bolaget förfogade

vid tidpunkten för 1937 års uppgörelse, voro skäligen obetydliga, och bolaget

stod därför inom kort utan erforderligt rörelsekapital. I själva verket kunde

driften under senare hälften av år 1938 och fram till tiden för förenämnda

statsingripande uppehållas endast tack vare att ny försträckning om 20,000

kronor erhölls från Falkenbergs stad. Bolagets bokföringsmässiga ställning

vid slutet av 1938, det sista hela året med självständig förvaltning, visas

av följande balansräkning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Tusental

tillgångar. kronor.

Järnvägsanläggningen...................................... 2,546

Automobilrörelsen ........................................ 38

Fastigheter ................................................ 4

Värdehandlingar............................................ 17

Rörelsemedel:

i kassa och bank ...................................... 1

förråd.................................................... 21

övriga.................................................... 2

Reserverade tillgångar .................................... 1

Summa 2,630

Skulder.

Främmande kapital:

Statslån ................................................ 163

Reverslån .............................................. 152

Svävande skulder...................................... 66

Eget kapital:

Aktiekapital ............................................ 1,152

Reservfond.............................................. 537

Förnyelsefond.............................................. 560

Summa 2,630

Järnvägsstyrelsen upplyser, att dels förenämnda räntefria lån från fonden

för låneunderstöd örn 110,000 kronor, dels resterande belopp 53,000 kronor

av ett under år 1936 erhållet lån från motorvagnslånefonden redovisades

under rubriken statslån. Härtill vore numera att lägga ett år 1938 beviljat

lån från samma fond örn 86,900 kronor, vilket emellertid icke införts i 1938

års räkenskaper. Rubriken reverslån åter omfattade i huvudsak förenämnda

lån från Falkenbergs stad örn 125,000, respektive 20,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen yttrar härefter, att de i propositionen till 1939 års lagtima

riksdag omförmälda villkoren för upptagande till definitivt avgörande

av frågan örn statsförvärv av järnvägen numera vore uppfyllda. Enligt av

statsmakterna vid 1939 års riksdag träffat beslut skulle förstatligandet omfatta

samtliga rikets järn vägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga,

vilka ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär,

och som överhuvudtaget vore av den allmänna betydelse, att de borde fortbestå.

För förevarande järnväg, som på intet sätt kunde anses likartad med

en spårväg, gällde det alltså närmast att avgöra, huruvida den vore av sådan

allmän betydelse, att den borde fortbestå. Styrelsen anför härom:

I de utlåtanden från länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län, vilka

finnas åberopade i nyssnämnda proposition, har framhållits, att järnvägen

betytt och fortfarande betyder mycket för utvecklingen i berörda bygder,

samt tillika påpekats, att en eventuell nedläggning av trafiken å järnvägen

måste föregås av omfattande vägbyggnadsarbeten i syfte att möjliggöra linjetrafik

med bussar och lastbilar.

Örn riktigheten i sistberörda uttalande torde icke råda någon meningsskiljaktighet.

Det är också uppenbart, att byggnadsarbetena ifråga även

med forcering måste kräva en betydande tid, ävensom att i nuvarande kris
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:tn proposition ur 16.2.

situation en sådan tornering icke torde kunna påräknas. Då vidare järnvägsbolaget

nu liksom år 1939 är ur stånd att självt ombesörja trafiker in gen,

och berörda kommuner i detta hänseende ej äro bättre ställda än bolaget,

förefinnas för närvarande även teoretiskt endast två alternativ: staten måste

antingen medgiva att nuvarande tratikeringsavtal —• med nödiga modifikationer

— förlänges att gälla tillsvidare, eller också, såsom från bolagets sida

år 1938 hemställdes, helt övertaga ansvaret för järnvägen.

Styrelsen är angelägen här inskjuta, att ett statsövertagande av järnvägen

icke får tolkas som ett löfte örn dess fortsatta bestånd oavsett utfallet av

driften. Styrelsen är för sin del icke beredd att nu göra något definitivt

uttalande beträffande järnvägens allmänna betydelse. Anförda siffror visa,

att under de senare åren trafikrörelsen varit skäligen liten och driftresultatet

svagt, men det är måhända icke uteslutet, att mindre lämpliga taxe- och

tidtabellsförhållanden haft en ej så ringa andel i denna svaghet. Erfarenheterna

från de få månader, som förflöto från det statens järnvägar övertogo

trafikeringen och intill dess av krisförhållandena betingad indragning

av tågförbindelser skedde, synas giva vid handen, att en väsentlig ökning

av järnvägstrafiken icke kan betraktas som helt utesluten.

Den hittills vunna erfarenheten är icke tillräcklig för grundande av en

bestämd uppfattning, huruvida ökningen kan väntas bliva av sådan omfattning

att banans bibehållande kan anses ekonomiskt försvarbart. Med hänsyn

härtill och då det i allt fall redan på grund av vägförhållandena inom

trafikområdet torde bli nödvändigt att uppehålla trafiken under åtskilliga

år, vill det synas järnvägsstyrelsen riktigast att uppskjuta ställningstagandet

till frågan örn järnvägens bevarande under en längre framtid, intill dess

normala förhållanden åter inträtt samt varit rådande under så lång tid, att

någorlunda säkra slutsatser kunna dragas med stöd av erhållna sifferuppgifter.

Enär man således under alla omständigheter måste räkna med trafikering

under en följd av år, synes förenämnda första (trafikerings-)alternativ icke

vara att förorda. Anordningen har nämligen karaktären av ett typiskt provisorium,

och en förlängning av avtalet på obestämd tid skulle med säkerhet

komma att ge upphov till en del vanskligheter bland annat ifråga örn

anläggningarnas underhåll. Under förutsättning, att ett statsförvärv kan

ske utan insats- eller i allt fall utan nämnvärd insats av ytterligare statskapital,

synes därför det senare alternativet avgjort vara att föredraga. För

det första erhålla statens järnvägar endast på den vägen full frihet att förfoga

över järnvägens egendom. Vidare undviker man endast på så sätt, att

denna järnvägs intressenter komma i en ogynnsam särställning, jämfört med

intressenterna i andra järnvägar, vilka likaledes hava enbart lokal betydelse,

men dock redan äro eller i samband med pågående allmänna förstatligande

komma att övergå i statlig ägo.

En jämförelse, som därvid ligger särskilt nära till hands, är med den

närbelägna och till förevarande järnväg i visst konkurrensförhållande stående

järnvägen mellan Varberg och Ätran, vilken efter att under år 1932 lia förvärvats

av staten samt från och med den 1 december 1936 varit ställd

under järnvägsstyrelsens förvaltning, från och med den 1 juli 1938 införlivats

i statsbaneniitet. Under de år av 1930-talet, då sagda järnväg ännu

trafikerades i enskild regi, var det ekonomiska resultatet där ännu ogynnsammare

än för Falkenbergs järnväg, och även ifråga örn Varberg—Ätrans

järnväg har, såsom finnes omförmält i Kungl. Maj:ts proposition nr 52/1938,

det icke ansetts uteslutet, att järnvägstrafiken skulle komma att nedläggas

i en ej alltför avlägsen framtid.

I beaktande av förenämnda riksdagsbeslut angående enhetliggörande av

det svenska järnvägsnätet, varvid i princip ingen skillnad gjorts mellan nor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16;1.

malspåriga och smalspåriga järnvägar, vill det synas järnvägsstyrelsen, som

skulle de motiv, vilka innehållas i sistnämnda proposition och föranledde

statsmakternas beslut örn införlivande i statsbanenätet av Varberg—Ätrans

järnväg, kunna i huvudsak åberopas i här förevarande fall.

Med hänsyn till av styrelsen sålunda anförda omständigheter har styrelsen

varit ense med övriga berörda örn att vid nödiga utredningar och förhandlingar

sikte främst skulle tagas på möjligheten att få till stånd ett

statsförvärv av järnvägen. Dessa förhandlingar hade nu slutförts och resulterat

i föreliggande avtal örn statsförvärv av järnvägen. Till motivering för

avtalet anför styrelsen härefter:

Då såsom förut framhållits valet står mellan å ena sidan trafikering genom

statens järnvägars försorg — i huvudsaklig anslutning till bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 — och å andra sidan statsförvärv,

finnes icke anledning ytterligare uppehålla sig vid driftresultaten, för

vilka staten i båda fallen måste svara. Innebörden av avtalets ekonomiska

bestämmelser är väsentligen, att bolagets båda huvudfordringsägare, svenska

staten och Falkenbergs stad, avstå från likvid för lämnade lån. För omfattningen

av dessa insatser har förut redogjorts. Tilläggas bör dock, dels

att före nämnda tillfälliga försträckning från Falkenbergs stad örn 20,000

kronor tack vare viss försäljning kunnat nedbringas till 15,000 kronor, dels

att statens järnvägar under trafikeringstiden förvärvat de i järnvägens biltrafik

använda, men delvis Falkenbergs stad tillhöriga fordonen.

I § 3 mom. 1 sista stycket omförmält bidrag till gäldande av smärre skulder

har ansetts förenligt med antydda princip örn likformighet huvudborgenärerna

emellan, då dels nyssnämnda försträckning lämnats för täckande av driftutgifter,

dels staten vid förvärvet erhåller vissa utanför järnvägen liggande

tillgångar, nämligen dels aktier till ett beräknat värde av 12,000 kronor,

dels ett för järnvägstrafiken ej behövligt markområde i Falkenbergs stad.

Järnvägsstyrelsen meddelar, att ingen anvisning av medel å riksstaten

erfordras för förvärvet utan blott beslut örn vissa bokföringsoperationer,

samt anför:

Yad först angår det äldre statslånet, synes ingen tvekan kunna råda örn.

att detsamma bör bli föremål för avskrivning på sätt skett vid tidigare statsförvärv

av underskottsbanor. Vad åter beträffar lånen ur motorvagnslånefonden,

är järnvägsstyrelsen beredd att — ävenledes enligt utbildad praxis

— övertaga ansvaret för desamma, vilket synes böra åvägabringas sålunda,

att återstående kapitalskuldbelopp överföras från motorvagnslånefonden

till statens järnvägars fond. Slutligen är i avtalets § 3 mom. 1 omnämnda

bidrag om 40,000 kronor analogt med de utgifter, som i flertalet fall av

statsförvärv uppkomma på grund av styrelsens åtagande att svara för så

kallade svävande skulder, och vill styrelsen föreslå, att beloppet ifråga —

liksom de rörliga tillgångar, vilka ingå i förvärvet — må föras å det särskilda

utjämningskonto med rubrik »Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut

förvärvade enskilda järnvägar», vars uppläggande föreslagits i

styrelsens skrivelse den 23 februari 1940 angående Göteborg—Borås och

Borås—Alvesta järnvägar.

I detta sammanhang erinrar järnvägsstyrelsen örn att styrelsen enligt

trafikeringsavtalet förbundit sig att vid trafikeringstidens slut återlämna en

förrådsbehållning av minst samma värde som den mottagna eller kontant

ersätta värdeminskningen. Genom det nu träffade avtalet förlorade detta

åtagande sin ekonomiska betydelse, men en bokföringsmässig reglering borde

i allt fall äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. <

Till förklaring av den i § 3 mora. 4 i avtalet upptagna bestämmelsen

om skyldighet för styrelsen att till Falkenbergs stad utbetala visst belopp,

därest bandelen Falkenberg—Holsljunga före utgången av år 1947 skulle

komma att helt eller delvis nedläggas, anför styrelsen, att utbetalningen av

detta realisation svärde vore betingad av den omständigheten, att i denna

bandel icke investerats några statsmedel. Det hade vid sådant förhållande

synts skäligt, att i händelse bandelen skulle komma att bevaras blott ett

fåtal år, realisationsvärdet borde i angiven utsträckning komma Falkenbergs

stad till godo såsom nuvarande innehavare av botteninteckningen i bandelen.

Styrelsen framhåller, att övriga bestämmelser i avtalet överensstämde till

innehåll och ordalydelse med motsvarande bestämmelser i de liknande avtal,

som styrelsen tidigare under innevarande år ingivit till Kungl. Maj:t,

samt upptager härefter till behandling frågan om personalens ställning och

anför härutinnan:

Jämlikt § 5 moni. 5 skola flertalet av befattningshavarna vara berättigade

att från och med den 1 januari 1941 erhålla anställning enligt för statens

järnvägar gällande anställnings- och lönevillkor. Enligt vid avtalet

fogad bilaga C komma att i statens järnvägars tjänst övertagas 50 man, nämligen

46 ordinarie och 4 icke ordinarie. Härutöver övergå i statens järnvägars

tjänst 4 man vid bilavdelningen samt 10 ban- och verkstadsarbetare.

Sammanlagt överföras sålunda från den enskilda järnvägens till statens järnvägars

tjänst 64 man.

Den iönegradsplacering, som framgår av bilaga C, har skett i samtorstand

med järn vägsförvaltningen och representanter för berörda personalorganisationer,

med vilka överläggningar i saken ägt rum.

Styrelsen upplyser, att av den personal, som skulle övertagas i statens

järnvägars tjänst, ingen vore avsedd att bliva placerad på aktiv stat i högre

lönegrad än A 20, varför något beslut av riksdagen icke erfordrades om antalet

befattningar.

Styrelsen meddelar slutligen, att det i samband med järnvägens införlivande

med statens järnvägar vore avsett, att densamma skulle tillföras ett

nytt distrikt, beträffande vars omfattning styrelsen komme att senare avgiva

förslag.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta, att Falkenbergs järnväg må

på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar.

Vid ärendets avgörande i järnvägsstyrelsen har järnvägsfullmäJcUgen Oscar

Falkman mot beslutet anmält avvikande mening och anfört:

Förvärvet av Falkenbergs järnväg skall enligt förslaget kräva endast relativt

obetydliga direkta utgifter och avstående av till järnvägsbolaget lämnade

statslån, vilka i alla fall ej torde kunna indrivas, men härutöver skulle

statens järnvägar övertaga en personal å 65 man och få bära driftförlusterna

intill dess järnvägen nedlägges. Förvärvet motiveras icke av andra skäl än

statsmakternas principbeslut om förstatligandet av de enskilda järnvägarna.

Under hänvisning till tidigare uttalad åsikt att nuvarande penningpolitiska

läge bör föranleda uppskov med förstatligandet av enskilda järnvägar i alla

de fall, där sådan åtgärd icke är till avsevärd fördel för mötande av svång
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 162.

heter under nuvarande internationella kris, avstyrkes förvärvet av Falkenbergs

järnväg.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som avgivit yttrande i ärendet den 5 mars

1940, uttala, att de under nu föreliggande förhållanden ej hade något att

invända mot att Falkenbergs järnväg förvärvades av staten och införlivades

med statens järnvägar. Ett fortsatt trafikeringsprovisorium ansåge fullmäktige

i likhet med järnvägsstyrelsen ej lämpligen böra ifrågakomma. Fullmäktige

anföra härefter:

Fullmäktige vilja ej göra någon erinran mot att det efter 1937 års skuldreglering

kvarstående statslånet avskrives, liksom ej heller mot att Falkenbergs

stad, såsom skäligt synes vara, tillförsäkras att — i händelse av att ett

nedläggande under de närmaste åren av järnvägslinjen Falkenberg—Holsljunga

skulle komma till stånd, vartill järnvägsstyrelsen vill hålla möjligheten

öppen — återfå större eller mindre del av den fordran, som staden i samband

med förstatligandet skall avskriva. Yad beträffar de båda lånen ur

motorvagnslånefonden, vilka skola överföras från denna fond till statens järnvägars

fond, bör riksgäldskontoret givetvis av järnvägsstyrelsen tillgodoföras

upplupen ränta intill dagen för järnvägens övertagande av staten.

I övrigt har det föreliggande preliminära avtalet och järnvägsstyrelsens

motivering för detsamma ej föranlett något uttalande från fullmäktiges sida.

Ehuru Falkenbergs järnvägsaktiebolag genom de skuldregleringar, som

ägde rum åren 1928 och 1937, blivit befriat från sina samtliga rån teförpliktelser

å järn vägskapitalet, har bolaget icke lyckats uppnå balans mellan inkomster

och utgifter. På grund härav har bolaget icke kunnat upprätthålla

driften å bolagets järnväg mellan Falkenberg och Limmared. I anledning

av framställning från bolaget, att staten skulle övertaga järnvägen, beslöt

1939 års lagtima riksdag, med bifall till avgiven proposition i ämnet, att bemyndiga

Kungl. Majit medgiva järnvägsstyrelsen att med bolaget träffa överenskommelse

om trafikering av järnvägen intill den 1 juli 1940 genom statens

järnvägars försorg. Bemyndigandet avsåg endast ett provisoriskt säkerställande

av driften i avvaktan på ett mera definitivt avgörande av frågan,

hur framdeles borde förfaras med järnvägen. Järnvägsstyrelsen har nu framlagt

ett förslag till avveckling av det ifrågavarande trafikprovisoriet, innebärande

förvärv för statens räkning av bolagets järnväg och övrig egendom

med undantag av kontanta penningmedel till ett belopp av cirka 1,200

kronor.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att den hittills vunna erfarenheten

icke är tillräcklig för att man därav skall kunna bilda sig en bestämd uppfattning,

huruvida banans bibehållande är ekonomiskt försvarbart. Med hänsyn

härtill och då det i allt fall redan på grund av vägförhållandena inom trafikområdet

torde, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, bliva nödvändigt att

uppehålla trafiken under åtskilliga år, synes det ur skilda synpunkter lämpligast

att uppskjuta avgörandet av frågan örn järnvägens nedläggande intill

dess normala förhållanden åter inträtt. Då valet alltså står mellan å ena

sidan trafikering genom statens järnvägars försorg i huvudsaklig anslutningtill

bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 och å andra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 162.

sidan statsförvärv, finner jag i likhet med järnvägsstyrelsen och fullmäktige

i riksgäldskontoret, att järnvägen bör förvärvas av staten och införlivas med

statens järnvägar. Jag förutsätter därvid, att statsförvärvet icke skall utgöra

hillder att nedlägga järnvägen i den utsträckning, som framdeles kan

finnas påkallat.

Yad beträffar det av bolaget och järnvägsstyrelsen godkända avtalsförslaget

synes någon anledning till erinran mot detsamma icke föreligga. Såsom

järnvägsstyrelsen föreslagit torde det räntefria lån å 110,000 kronor från

fonden för låneunderstöd, som bolaget erhållit, böra avskrivas och bolagets

två lån ur motorvagnslånefonden överföras från denna fond till statens järnvägars

fond. I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag det vara påkallat,

att det belopp å 40,000 kronor, som styrelsen enligt § 3 mom. 1 i avtalet

skall erlägga till bolaget såsom bidrag till gäldande av bolagets driftskulder,

skall jämte de rörliga tillgångar, vilka ingå i förvärvet, föras å det särskilda

utjämningskonto med rubrik »Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut

förvärvade enskilda järnvägar», vars uppläggande jag tidigare i dag lämnat

utan erinran. Vid nu angivna förhållanden erfordras icke något anslag å riksstaten

för genomförandet av avtalet.

Den vid banan anställda personalen torde böra övertagas av statens järnvägar

enligt de grunder, som tillämpats tidigare i liknande fall och som

innehållas i § 5 i avtalet. Då bland denna personal icke finnes någon befattningshavare,

som enligt avtalet skall placeras i 21 eller högre lönegrader,

erfordras intet beslut av riksdagen med avseende å antalet befattningshavare.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den Falkenbergs järnvägsaktiebolag tillhöriga Falkenbergs

järnväg må av staten förvärvas i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig här förordade grunderna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 162.

Bilaga.

Avtal

mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen för svenska staten, nedan kallad styrelsen, å ena

sidan, samt Falkenbergs järnvägsaktiebolag, nedan kallat bolaget, å andra

sidan, angående förvärv för svenska statens räkning av

bolagets järnväg m. m.

§ 1.

Morn. 1. Bolaget överlåter till svenska staten fr. o. m. den 1 juli 1940

(tillträdesdagen) på följande villkor med full äganderätt

dels bolagets järnväg mellan Falkenberg och Limmared,

dels alla bolagets fastigheter, värdehandlingar och andra tillgångar samt

rättigheter,

med undantag för vid statens övertagande av järnvägens trafikering den

31 mars 1939 befintliga, å sparkasseräkning innestående kontanta penningmedel,

uppgående till cirka 1,200 kronor, vilka må av bolaget behållas för

bestridande av likvidationskostnader m. m.

I föregående stycke omnämnda fastigheter äro angivna å bifogade förteckning,

bil. A.

Morn. 2. Egendomen överlåtes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen

befinner sig.

Mom. 3. Bolaget må icke, med i mom. 1 nämnt undantag, före tillträdesdagen

disponera sina tillgångar eller ikläda sig förpliktelser eller göra,utbetalningar

för andra ändamål än av styrelsen medgivna.

§ 2.

All den egendom, som till staten överlåtes, överlämnas av bolaget å tillträdesdagen

till den, som av styrelsen förordnats mottaga densamma. Därvid

skall bolaget utställa överlåtelsehandling samt avlämna förefintliga lagfartsbevis

och övriga åtkomsthandlingar beträffande bolagets fasta egendom

ävensom gravationsbevis, utvisande, att densamma icke häftar för andra inteckningar

än sådana, som antingen utgöra säkerheter för i senaste balansräkningar

upptagna låneskulder eller finnas till disposition i bolagets eget

förvar, dock att beträffande andra fastigheter än järnvägsfastiglieten bolaget

icke åtager sig visa annat än att sådana fastigheter icke häfta på grund av

förskrivning eller upplåtelse från järnvägsbolaget.

Bolaget skall vid samma tillfälle överlämna de skriftliga avtal och andra

handlingar, vilka avse sådana rättigheter och skyldigheter ifråga örn järnvägen

m. m., som enligt § 4 i detta avtal skola av styrelsen övertagas.

§ 3.

Mom. 1. Köpeskilling för den överlåtna egendomen m. m. utgår på så sätt,

att bolaget befrias från skyldigheten att till statsverket betala å tillträdesdagen

oguldna delar av bolagets samtliga statslån, nämligen dels ett lån ur

fonden för låneunderstöd örn etthundratiotusen (110,000) kronor, dels tvålån

ur motorvagnslånefonden örn sammanlagt etthundrafyrtiofemtusentvåhundrasextioen

(145,261) kronor och 93 öre jämte därå upplupen ränta, samt

att styrelsen å tillträdesdagen dels till bolaget erlägger fyrtiotusen (40,000)

kronor som bidrag till gäldande av vid trafikeringens överlåtande förefintliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 162.

driftskulder m. m., dels övertager betalningsskyldigheten för den bolagets

samtrafiksmedelsskuld, som kan komma att förefinnas vid tillträdet.

Morn. 2. Styrelsen övertager alla förpliktelser, som kunna åvila bolaget,

och som täckts av försäkringar i enskilda järnvägars försäkringsanstalt mot

olycksfall och enskilda järnvägars ömsesidiga försäkringsförening för olycksfall

i arbete;

samt i övrigt alla förpliktelser att utgiva ersättning, som före tillträdesdagen

uppstått i anledning av driften å och underhållet av bolagets järnväg, dess

biltrafik samt annan med dess rörelse samordnad verksamhet, men vilka på

grund av att de icke varit kända, icke blivit reglerade.

Morn. 3. Kostnaderna för lagfart å den av svenska staten förvärvade egendomen

gäldas av styrelsen.

Morn. 4. Därest bandelen Falkenberg—Holsljunga före utgången av år 1947

skulle komma att helt eller delvis nedläggas, skall styrelsen till Falkenbergs

stad utbetala, vad som vid upprivningen kan utvinnas av genom detta avtal

överlåten egendom, avseende nämnda bandel, dock högst etthundrafyrtiotusen

(140,000) kronor.

§ 4-

Styrelsen övertager från och med tillträdesdagen alla rättigheter och

skyldigheter rörande bolagets rörelse enligt överenskommelser, kontrakt och

medgivanden, vilka finnas, så fullständigt som möjligt, förtecknade i bilaga

B till det i mars 1939 ingångna avtalet örn trafikering av bolagets järnväg.

Bolaget förbinder sig, att på anfordran av styrelsen uppsäga de i förteckningen

upptagna, uppsägbara avtal, vilka styrelsen finner icke böra äga fortsatt

giltighet.

§5.

Mom. 1. Vid järnvägen anställda, i bilaga C upptagna befattningshavare,

skola med nedan angivna förbehåll äga rätt att å tillträdesdagen övergå i

statens järnvägars tjänst utan minskning av då innehavda löneförmåner och

utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid, som enligt

vid bolagets järnväg tillämpade grunder skulle hava tillkommit dem, allt

enligt vid tiden för övergången gällande avtal.

Mom. 2. Vid beräknandet av vederbörandes löneförmåner i och för inplacering

i statens järnvägars löneskala och bestämmande av eventuellt personligt

lönetillägg skola löneförhållandena å den ort, där han omedelbart

före uppförandet å aktiv stat varit placerad, läggas till grund. Hänsyn skall

härvid tagas endast till i bolagets tjänst åtnjutna väsentliga och egentliga

löneförmåner, d. v. s. fast lön, dyrorts- och dyrtidstillägg samt eventuell förmån

av fri eller löneavtalsbunden prisbillig bostad eller kontant hyresbidrag, ävensom,

så länge vederbörande är anförtrodd däremot svarande uppdrag, vissa

särskilda ersättningar, såsom hållplats- och postarvoden. Till övriga förmåner,

exempelvis semesterrätt, avlöning vid sjukdom och annan tjänstledighet, fri

läkarvård, begravningshjälp, beklädnad, postfacksavgifter, postbiträdesersättning,

medicinprovision m. m., skall hänsyn däremot icke tagas, utan skola

de vid statens järnvägar därutinnan gällande bestämmelserna äga tilllämpning

i den mån ej stadgandet under mom. 3 här nedan föranleder till tillämpning

av den enskilda järnvägens stadgande.

Avlöningen må dock icke överstiga det högsta belopp, . som enligt vid

statens järnvägar gällande avlöningsreglementen må utgå. till tjänsteman i

den lönegrad, i vilken vederbörande befattningshavare enligt bilaga C skall

placeras, såvida icke annat särskilt angivits i nämnda bilaga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 162.

Morn. 3. Vid tiden före statens övertagande av banan gällande anställningsocli

avlöningsvillkor skola — med beaktande av i andra stycket av mom. 2

angiven begränsning — i tillämpliga delar gälla

dels för all personal under tiden intill 1940 års utgång, i den mån vederbörandes

anställning ej dessförinnan upphör;

dels för befattningshavare, vilka enligt mom. 4 entledigas utan eller med

rätt till förtidspension, under vederbörandes hela återstående tjänstetid;

dels för befattningshavare, vilka enligt mom. 4 uppföras å övergångsstat,

intill dess de inplaceras å för statens järnvägar behövliga befattningar eller

pensioneras.

Morn. 4. Statens järnvägar skola äga rätt att före 1940 års utgång

dels'' jämlikt för personalen gällande avtal bestämma örn entledigande av

såväl icke ordinarie som efter den 1 januari 1939 till ordinarie befordrade

befattningshavare, i den mån desamma befinnas obehövliga för den övertagna

järnvägens drift i statens järnvägars regi;

dels bestämma örn entledigande med förtidspension av befattningshavare,

som befordrats till ordinarie den 1 januari 1939 eller tidigare och som med

hänsyn till sjuklighet, lyte eller levnadsålder över G0 år icke lämpligen kunna

övertagas i statens järnvägars tjänst;

dels å övergångsstat tillsvidare uppföra befattningshavare, som äro för

statens järnvägar obehövliga eller icke fylla villkoren i mom. 5 a) för uppförande

å aktiv stat; statens järnvägar obetaget att även efter 1940 års utgång

entlediga dylik befattningshavare med förtidspension;

dels slutligen å övergångsstat tillsvidare uppföra befattningshavare, som

vid statens förvärv av järnvägen icke omedelbart kunna beredas tjänstgöring

i befattning, motsvarande den lönegrad, vari inplacering enligt bil. C är

avsedd att ske.

Förtidspension enligt detta mom. skall utgå — vad angår frisk befattningshavare

— med belopp, som enligt för befattningshavaren gällande

pensionsbestämmelser skulle hava utgått vid avgång ur tjänst efter uppnådd

pensionsålder och — vad angår övriga befattningshavare — med belopp,

som enligt samma bestämmelser skulle hava utgått vid omedelbar avgång

på grund av sjukdom. Statens järnvägar skola för dessa förtidspensionerade

till vederbörande pensionsinrättning erlägga stadgade avgifter — såväl förvaltningens

som befattningshavarens egna — intill dess skyldighet inträtt

för pensionsinrättningen att utbetala pension.

Morn. 5. De befattningshavare, vilka icke uppsägas, entledigas eller uppföras

å övergångsstat jämlikt mom. 4, äro berättigade att fr. o. m. den 1

januari 1941 erhålla anställning enligt för statens järnvägar gällande anställnings-

och lönevillkor under följande förbehåll:

a) att de vid i samband med övertagandet av järnvägen företagen läkarundersökning

visat sig uppfylla för statens järnvägars personal uppställda

fordringar i avseende å kropps- och sinnesbeskaffenhet;

b) , att de åtnöja sig med sådana — mot deras löneförhållanden såvitt

möjligt svarande — befattningar, som styrelsen med hänsyn till den utbildning,

som för olika befattningar är föreskriven vid statens järnvägar, och

efter vederbörligt hänsynstagande till tidigare tjänstgöring anser lämpligt

anförtro dem och i förekommande fall med placering jämväl vid annat

statligt företag än SJ eller hos bolag, vari staten äger aktiemajoriteten;

c) att de varda underkastade alla statens järnvägars för personalen nu

eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för antagning,

bibehållande av anställning, befordran och entledigande, därvid

dock skall gälla, att vid beräkning av tjänstetid i och för antagande i ordinarie

tjänst och för befordran från en till annan ordinarie befattning vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 13

statens järnvägar skälig hänsyn skall tagas till den tid, befattningshavare

varit anställd i bolagets tjänst och

d) att de icke äga rätt att fä, för statens järnvägars personal gällande

pensionsreglementen på sig tillämpade.

Mom. 6. För de befattningshavare, vilka uppförts å övergångsstat jämlikt

mom. 4, skola gälla enahanda bestämmelser, som i mom. 5 angivits, räknat

från den tidpunkt, då vederbörande framdeles kunna komma att placeras å

befattningar, som finnas upptagna i statens järnvägars aktiva personalstat.

Morn. 7. Av statens järnvägar övertagen, å aktiv stat uppförd personal,

på vilken civila tjänstepensionsreglementet ej vunnit tillämpning, tillerkännes

de förmåner, som enligt Kungl, kungörelsen den 12 april 1935 tillkomma

vissa tjänstemän, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar

eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst.

Mom. 8. Personal, som icke vunnit anställning å aktiv stat vid statens

järnvägar, redan pensionerad personal, samt pensionsberättigade familjemedlemmar

efter personal av nyssnämnda kategorier, äga icke rätt att komma

i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller understöd — frånsett förtidspension

enligt mom. 4 — än som skulle tillkommit vederbörande, därest

banan ej övergått i statens ägo.

§ 6-

Styrelsen skall från och med tillträdesdagen i förhållande till sådana

pensionsinrättningar, vari personalen är försäkrad, äga samma förpliktelser

och rättigheter, som bolaget skulle ägt, om järnvägen fortfarande varit

bolagets egendom.

§ 7-

Bolaget skall före tillträdesdagen till styrelsen överlämna förteckning över

de befattningshavare, som önska erhålla anställning vid statens järnvägar

på i § 5 angivna villkor.

§8-

Bolagets järnväg skall, räknat från och med tillträdesdagen, införlivas

med statens järnvägar sålunda, att för dessa gällande taxor och föreskrifter

— med de eventuella modifikationer däri, som kunna komma att bliva föreskrivna

för järnvägar av annan spårvidd än den normala — komma till tillämpning

å densamma, vad godssamtrafiken beträffar dock under förutsättning,

att meddelande om vederbörliga ändringar av samtrafikstabellen hinna att

före tillträdesdagen utfärdas av verkställande förvaltningen för järnvägarnas

godssamtrafik.

§9.

Detta avtal är ingånget, för styrelsens del under förbehåll av godkännande

av Kungl. Majit och för bolagets del under förbehåll av bolagsstämmans

godkännande.

Stockholm den 4 mars 1940. Falkenberg den 2 mars 1940.

kungl, järnvägsstyrelsen. För falkenbergs jernvägs

.....AKTIEBOLAG.

Kvik Malmkvist.

Jolm Samuelson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående statsförvärv av Falkenbergs järnväg. a1 i texten
  2. SU 1940:138 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Falkenbergs järnväg. s. 11 i texten