Med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1950/51
1940-03-30 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:185, Med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1950/51
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
1
Nr 185.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om värnskatt för budgetåret 1950/51; given Stockholms
slott den 30 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om värnskatt för budgetåret
1940/41.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 185.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Förslag
till
förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Värnskatt skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1940/41
erläggas till staten av
a) fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering år 1940 till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp fastställes, samt
b) fysisk person, för vilken vid taxering år 1940 till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställes, såframt för honom
beräknas ett taxerat belopp å minst 1,000 kronor och han enligt 1 och
4 §§ lagen örn folkpensionering är skyldig erlägga pensionsavgift.
Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
2 §■
1 mom. Värnskatten skall utgöra
a) för sådana fysiska personer som avses i 1 § b):
fem kronor;
b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon
och familjestiftelser:
när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
icke överstiger 3,000 kronor: 5 procent av det beskattningsbara beloppet,
dock lägst fem kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3,000
meri
icke
6,000
kr.
150 kr. för
3,000 kr. och 5.5 % av återstoden
6,000
»
»
9,000
»
315
» »
6,000
» » 6.5 %
»
»
9,000
»
»
12,000
»
510
» »
9,000
» » 8 %
»
»
12,000
»
»
15,000
»
750
» »
12,000
» » 10 %
»
»
15,000
»
»
25,000
»
1,050
» »
15,000
» » 12 %
»
»
25,000
»
»
35,000
»
2,250
» »
25,000
» » 14 /
»
»
35,000
»
»
50,000
»
3,650
» »
35,000
» » 16 f
»
»
50,000
»
»
100,000
»
6,050
» »
50,000
» » 18 %
»
»
100,000
»
»
200,000
»
15,050
» »
100,000
» » 20.5 %
»
»
200,000
kr.
35,550
» »
200,000
» » 23 %
»
»
c) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,
som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska
juridiska personer, som ej beskattas enligt b) här ovan:
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
3
tio procent av det beskattningsbara beloppet;
d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan:
fem procent av det beskattningsbara beloppet.
2 mom. Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan
av det för dem gemensamt uträknade skattebeloppet skall vad i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande
tillämpning. I fall som avses i 1 § b) skall för makar, som under beskattningsåret
levt tillsammans och vilkas beräknade taxerade belopp sammanlagt
utgöra minst 1,000 kronor, värnskatten för båda makarna gemensamt
utgå med fem kronor samt fördelas med hälften å vardera maken. Är i
nämnda fall ena maken icke skyldig erlägga pensionsavgift, skall vid bedömande
av skatteplikten hänsyn icke tagas till hans beräknade taxerade
belopp.
3 §•
1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1940 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning
till behörigt belopp.
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att värnskatt, som enligt 2 § 1 mom. a) bort påföras den skattskyldige,
icke blivit honom påförd, skall han eftertaxeras till värnskatt enligt
denna förordning att utgå med i nämnda punkt angivet belopp.
4 §•
Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattebefrielse meddelats för dödsbo,
skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn värnskatt enligt denna
förordning. För dödsbo efter skattskyldig som avses i 1 § b) här ovan skola
nyssnämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning i avseende å befrielse
från värnskatt enligt denna förordning.
5 §•
Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna
i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott
belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om
värnskatt enligt denna förordning.
6 §•
1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
4
Kungl. Majlis proposition nr 185
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.
1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
sägs, må Konungen förklara, att värnskatt enligt denna förordning
skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till
större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse
eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet, än
skatten skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts,
om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt
denna förordning.
7 §•
1 mom. Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning
ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
2 mom. Vill någon, som icke åsatts till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp, klaga över att värnskatt enligt denna förordning
blivit honom påförd, äger han att däröver anföra besvär hos prövningsnämnd.
Besvären skola vara inkomna till vederbörande länsstyrelse
inom sextio dagar efter det värnskatten blivit klaganden avfordrad. Besvär
som nu sagts må handläggas av särskild prövningsnämnd.
3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl
värnskatt enligt denna förordning.
8 §•
För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till förordning
om värnskatt för budgetåret 1940/41 samt anför därvid följande:
Efter den omläggning av den direkta statsbeskattningen, som — på grundval
huvudsakligen av utredning inom 1936 års skattekommitté — kom
till stånd genom beslut av 1938 års riksdag, består skattesystemet av två
skatter, en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt av den i vårt land
hävdvunna typen, i vilken dock en minskning ägt rum av den i det taxerade
beloppet ingående förmögenhetsdelen (Vioo mot tidigare Veo), och vid
sidan härav en fristående förmögenhetsskatt. Inkomst- och förmögenhetsskatten
är uppdelad i en efter varje års utdebiteringsbehov rörlig bottenskatt
för alla skattskyldiga och en fast tilläggsskatt, som betalas av fysiska
personer, i den mån det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor.
Den särskilda förmögenhetsskatten är konstruerad såsom fast. Enligt vad
vid förarbetena uttalades, avsågs skattesystemet vara så elastiskt, att det
utan påbyggnad av extra skatter borde kunna användas, så länge icke alltför
exceptionella situationer i fråga örn skatteunderlag eller budgetbehov
inträffade.
Då det nya skattesystemet första gången skulle tillämpas, alltså vid bestämmandet
av inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1939, beslöts en utdebitering
av bottenskatten med 120 % för fysiska personer och med dem
likställda kategorier så ock för ideella föreningar m. fl., samt med 130 %
för aktiebolag och övriga affärsdrivande juridiska personer. Denna uttagning,
föranledd främst av de ökade utgifterna för försvarsändamål, var
något högre iin man tidigare räknat med men höll sig helt inom ramen för
1938 års skattesystem.
Det i anledning av krisläget väntade budgetunderskottet föranledde vid
den urtima riksdagen 1939 beslut örn tilläggsbeskattning för budgetåret 1939/
40 av mycket betydande omfattning, avseende såväl direkta som indirekta
skatter. Den skärpta direkta beskattningen uttogs enligt riksdagens beslut
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
i form av en särskild värnskatt, utgörande för alla skattskyldiga 50 % av
den för år 1939 debiterade statliga inkomst- och förmögenhetsskatten (bottenskatt
och tilläggsskatt). Den särskilda skatten å förmögenhet lämnades
däremot oförändrad. Skattehöjningen hänförde sig alltså till största delen
till inkomstbeskattningen.
Vid framläggandet av propositionen om värnskatt anförde jag i egenskap
av föredragande departementschef, att den föreslagna proportionella höjningen
av inkomst- och förmögenhetsskatten obestridligen rubbade den vid
1938 års statsskattereform gjorda avvägningen mellan olika inkomstskikt.
Jag erinrade vidare örn att, därest det önskade skattebeloppet av 150 miljoner
kronor skulle lia helt uttagits genom höjning av den rörliga bottenskatten,
en uttagning av bortåt 200 enheter av denna skulle blivit erforderlig.
En sådan uttagning skulle otvivelaktigt ha ansetts innebära, att ramen
för skattesystemet blivit sprängd, och skatteskalorna hade måst omarbetas,
varvid även tilläggsskatten fått kraftigt skärpas.
I finansplanen för budgetåret 1940/41 har antagits, att det tillskott till
inkomsten av direkta skatter, som de extraordinära försvarsutgifterna göra
erforderligt, skall för nämnda budgetår kunna erhållas i närmare anslutning
till gällande skattesystem än som innevarande budgetår varit möjligt.
I stället för en särskild värnskatt ifrågasättes en ökad skatteuttagning genom
provisoriskt gällande skatteskalor för inkomst- och förmögenhetsskatten
och den särskilda skatten å förmögenhet, så beskaffade att skatteavvägningen
olika grupper emellan i det väsentliga bibehålies. Med denna utgångspunkt
och i avvaktan på att utformade skatteförslag kunna föreläggas
riksdagen ha nämnda båda skattetitlar preliminärt i riksstatsförslaget uppförts
med 450 respektive 50 miljoner kronor.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1940 uppdrog jag
den 17 i samma månad åt följande personer att såsom sakkunniga inom finansdepartementet
biträda med utredning av frågan örn avvägningen av den
direkta statsbeskattningen för budgetåret 1940/41, nämligen ledamöterna av
riksdagens första kammare Elon Andersson och A. J. Bärg samt ledamöterna
av riksdagens andra kammare .4. I. Anderson i Norrköping, C. O. H. Andersson
i Dunker och G. A. Olsson i Gävle. Utredningen har bedrivits under mitt
ordförandeskap.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som ledde tili nämnda bemyndigande,
anförde jag — efter att ha redogjort för utvecklingen av den direkta
statsbeskattningen under de senaste åren -—- att spörsmålet om avvägningen
av den direkta statsbeskattningen för nästkommande budgetår syntes mig
vara av den vikt, att det borde upptagas till prövning inom en särskild sakkunnigberedning.
Några närmare direktiv för utredningens bedrivande syntes
mig icke erforderliga. Den av mig vid anmälan av finansplanen antydda
utvägen borde prövas, men hinder borde givetvis ej möta för en lösning
efter andra linjer som eventuellt kunde visa sig lämpligare. Vid undersökningen
torde möta i stort sett samma problem som vid tidigare ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 185-
7
redningar i ämnet, således främst frågorna om avvägning av skattebördan
mellan inkomsttagare och förmögenhetsägare i olika skikt — under hänsynstagande
jämväl till den skärpta indirekta beskattningen —, om avvägningen
av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet samt örn fördelningen
av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer. Frågan om
reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen syntes även böra upptagas
till förnyad granskning.
Då den direkta statsbeskattningen under innevarande budgetår i viss mån
bildar utgångspunkten för utredningen, synes det vara lämpligt att i tabellform
lämna en översikt över densamma. Tabellen nedan upptar de debiterade
statsskatterna enligt 1939 års lagtima och urtima riksdagars beslut, alltså
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (bottenskatt uttagen för fysiska personer
m. fl. med 120 %>, för svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och
övriga affärsdrivande juridiska personer med 130 °/o samt för övriga skattskyldiga
— ideella föreningar m. fl. — med 120 °/o av grundbeloppet), värnskatt
och särskild skatt å förmögenhet. Skatteunderlaget avser 1939 års taxering.
Fysiska
personer
m. fl.
milj. kronor
Svenska
aktiebolag
m. fl.
milj. kronor
Övriga
skattskyldiga
milj. kronor
Summa
milj. kronor
Inkomst- och förmögenhetsskatt ......
230.7
115.3
102.9
51.5
1.5
0.7
335.1
167.5
Särskild skatt å förmögenhet..........
29.0
0.4
—
29.4
Summa
375.0
154.8
2.2
532.0
De sakkunnigas förslag.
De sakkunniga ha till en början övervägt formen för den tilläggsbeskattning
för nästkommande budgetår, som nödvändiggöres av det nuvarande
statsfinansiella läget. De sakkunniga ha därvid kommit till den uppfattningen,
att den ökade beskattningen bör — liksom fallet varit under innevarande
budgetår — taga formen av en särskild värnskatt. Särskilt av psykologiska
skäl bar det synts vara värdefullt att den för alla medborgare mycket kännbara
direkta beskattning, som föranletls främst av omsorgen om vårt neutralitetsvärn,
hålles helt skild från den mera normala statsbeskattningen. I fråga
om denna senare ha de sakkunniga för nästa budgetår förutsatt en uttagning
med 120 % av den i inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten
för alla skattskyldiga -— alltså samma procenttal som i år gäller för
fysiska personer — och föreslå att hela merbeskaltningen därutöver föres
till värnskatten. Värnskattens karaktär av särbeskattning torde enligt de
sakkunnigas mening böra ytterligare framhävas därigenom att den liksom
i år upptages å särskild debetsedel och erlägges vid särskild uppbörd.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
I anslutning till de sakkunnigas ståndpunktstagande till frågan om uttagningsprocenten
för bottenskatten betecknas i det följande med »normalskatt»
inkomst- och förmögenhetsskatten med bottenskatten uttagen med
120 enheter för alla skattskyldiga.
I riksstatsförslaget för budgetåret 1940/41 ha de direkta statsskatterna uppförts
med sammanlagt 500 miljoner kronor. Detta nettobelopp motsvarar en
beräknad debiterad skattesumma av omkring 530 miljoner kronor, alltså
ungefär det belopp, varmed motsvarande skatter under nu löpande budgetår
debiterats. Med hänsyn tili upplysningar rörande budgetlägets utveckling
har det vid överläggningarna befunnits ofrånkomligt, att på den direkta beskattningens
väg uttages ytterligare ett avsevärt belopp, 75 å 100 miljoner kronor.
Storleken av det önskade beloppet kunde dock icke närmare bestämmas
förrän beslut fattats rörande utformningen av värnskatten samt granskningen
av uppgjorda skatteskalor slutförts. Den debiterade skattesumman
för budgetåret 1940/41 skulle med denna utgångspunkt sammanlagt
komma att utgöra 605 å 630 miljoner kronor. Då »normalskatten» jämte
den särskilda skatten å förmögenhet kan väntas inbringa ett debiterat belopp
å sammanlagt omkring 355 miljoner kronor, skulle i form av värnskatt
behöva uttagas 250 å 275 miljoner kronor, debiterat belopp (emot
167 miljoner kronor, debiterat belopp, för budgetåret 1939/40). Dessa beräkningar
ha gjorts på grundval av siffrorna från 1939 års taxering; av riksräkenskapsverkets
inkomstberäkning för budgetåret 1940/41 framgår nämligen,
att 1940 års taxering ej väntas medföra mera vittgående ändringar i
skatteunderlaget.
De sakkunniga lia därefter till en början behandlat frågan i vilken utsträckning
den avsedda merbeskattningen bör uttagas i form av skärpt förmögenhetsbeskattning.
De sakkunniga lia därvid enats om följande uttalande:
Att
döma av de siffror, som upptagas i inkomstberäkningen för budgetåret
1940/41, synes departementschefen närmast lia utgått ifrån att såväl den
kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten som den särskilda förmögenhetsskatten
skulle komma att uttagas med förhöjda belopp. Då de sakkunniga
såsom resultat av sina överläggningar nu förorda, att värnskatten
även för nästa budgetår helt uttages i anslutning till inkomst- och förmögenhetsskatten,
och att alltså liksom innevarande budgetår den särskilda förmögenhetsskatten
lämnas orubbad, har detta icke sin grund i någon uppfattning
örn att förmögenheten skulle vara mindre lämplig såsom underlag
för en krisartad beskattning. Åtskilliga svårigheter äro emellertid förbundna
med avvägningen av en värnskatt på förmögenhet, örn denna liksom
fallet synes bliva med värnskatten på inkomst skulle behöva uttagas under
flera år. Starka skäl tala däremot för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna
synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få karaktären
av ett engångsoffer. Därmed torde emellertid följa, att ett visst uppskov
med utformningen av en värnskatt på förmögenhet får tagas i över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 185-
9
vägande. Sålunda har anförts att en förmögenhetsskatt av här åsyftade storleksordning
icke bör uttagas samtidigt med en sådan skärpning av krisbeskattningen
i övrigt som nu överväges. Vikten av denna synpunkt bör erkännas
liksom även önskvärdheten av att skatten uttages vid en sådan tidpunkt
och på ett sådant sätt, att olägenheterna för näringslivet och de enskilda
medborgarna icke bliva alltför stora. Ovissheten även om den närmaste
framtiden synes emellertid vara så stor, och utvecklingen av det allmännas
behov därför så oberäknelig, att bestämda uttalanden om tidpunkten böra
undvikas. Ett avgörande skäl för uppskov synes emellertid vara, att det rimliga
omfånget av en dylik förmögenhetsskatt icke för närvarande kan bedömas,
eftersom detta omfång måste röna inflytande av krisperiodens längd och
de samlade krisutgifternas storlek. Under sådana förhållanden finnes icke
heller tillräcklig anledning att redan nu gå in på de olika frågor, som vid
utformningen av en engångsskatt på förmögenhet måste upptagas till prövning.
De sakkunniga ha därefter övergått till att behandla den närmare utformningen
av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som den nya värnskatten
skall utgöra, och då till en början upptagit frågan om beskattningen av fysiska
personer och med dem likställda kategorier (oskifta dödsbon och
familjestiftelser). Värnskatten för innevarande budgetår har för dessa skattskyldiga
utgått såsom ett procentuellt tillägg till inkomst- och förmögenhetsskatten
(bottenskatt, uttagen med 120 enheter, och tilläggsskatt). En dylik
—- av omständigheterna framtvungen —- mera summarisk avvägning av
skattebördan bör enligt de sakkunnigas mening denna gång icke tillgripas,
så mycket mindre som det här gäller uttagande av ett betydligt större skattebelopp.
Däremot finna de sakkunniga, att även den nya värnskatten bör
i princip baseras på det vid taxeringen till den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten
framkomna beskattningsbara beloppet.
De sakkunniga ha övervägt att söka vidga skatteunderlaget för värnskatten
genom att ändra grunderna för bestämmande av det beskattningsbara
beloppet. Det har nämligen för de sakkunniga framstått som i viss mån
oegentligt, att många medborgare, som på grund av de skattefria avdragen
icke betala någon statsskatt, ej alls fått genom direkt beskattning deltaga i
de genom krisen uppkomna bördorna. Å andra sidan torde just de barnrika
familjerna komma att hårdast drabbas av de indirekta skatterna, varför nedsättning
av ortsavdragen för dem såvitt möjligt synes böra undvikas. Härtill
kommer, att en utredning om justering av avdragssystemet — som av tekniska
skäl måste avse även den ordinarie beskattningen och bör inbegripa
även frågan örn skärpning av beskattningen av ensamstående i högre inkomstlägen
—- är alltför tidsödande för att något förslag i ämnet skulle kunna
föreläggas årets riksdag i sådan tid, att de nya reglerna kunde tillämpas
vid årets taxering.
Emellertid ha de sakkunniga på annan väg sökt nå det åsyftade resultatet.
De sakkunniga lia nämligen ifrågasatt att även de fysiska personer, som vid
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ej uppnå beskattningsbart
belopp men dock ha ett taxerat belopp å minst 600 kronor, skola erlägga
värnskatt. Då den proposition i ämnet, som kan väntas bliva förelagd riksdagen,
knappast torde kunna behandlas så snabbt att författning kan utfärdas
förrän i bästa fall kort tid före avslutandet av taxeringsnämndernas
arbete, torde det emellertid icke vara möjligt att stadga skyldighet att erlägga
värnskatt för andra än sådana som enligt 86 § taxeringsförordningen
skola upptagas i inkomstlängden. På grund härav har det ansetts nödvändigt
att jämväl i de fall, där beskattningsbart belopp icke åsatts, låta fråga bliva
om en debitering och ej om en taxering. De sakkunniga ha därför förutsatt,
att skattskyldigheten begränsas till att avse dem som äro skyldiga att erlägga
pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering och vilka på grund härav finnas
upptagna i inkomstlängden. Den befrielse från skattskyldighet till värnskatt,
som genom denna inskränkning skulle tillkomma personer, vilka icke
uppnått 17 års ålder eller vilka fyllt 65 år, ävensom dem som åtnjuta folkpension,
invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller äro varaktigt arbetsoförmögna
eller som av allmänna fattigvården omhändertagits för varaktig försörjning,
har synts de sakkunniga åtminstone i det övervägande antalet fall
sakligt icke oberättigad.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle värnskatten i förevarande fall utgå
med fem kronor för varje skattskyldig (för äkta makar fem kronor tillsammans).
De sakkunniga ha ansett, att under nuvarande omständigheter inga
berättigade invändningar kunna göras mot att även den kategori inkomsttagare
varom här är fråga får deltaga i den direkta beskattningen. Det
bör ihågkommas, att ifrågavarande skattskyldiga i många fall ha en inkomst
som icke är så ringa, ehuru de skattefria avdragen medföra, att beskattningsbart
belopp icke uppstår. För att taga ett exempel kan i ortsgrupp III den
taxerade inkomsten uppgå för makar med ett barn till 1,900 kronor, för makar
med två barn till 2,440 kronor och för makar med fyra barn till 4,080
kronor utan att beskattningsbart belopp uppnås.
Ur statsfinansiell synpunkt skulle den ifrågasatta utvidgningen av skatteunderlaget
icke bliva betydelselös. De sakkunniga lia beräknat, att det debiterade
beloppet skulle utgöra c:a 3.5 miljoner kronor. Häri skulle även ingå
det belopp, som skulle utfås genom att — såsom en nödvändig konsekvens av
vad som föreslagits — värnskatten för inkomsttagare med låga beskattningsbara
belopp skulle utgå med minst fem kronor i stället för på vanligt sätt
enligt en skala, som går ned i botten. Vid beräkning av skatteintäkten måste
emellertid beaktas, att inflytandeprocenten beträffande de skattskyldiga, som
skulle betala den föreslagna femkronorsskatten, torde bliva avsevärt mindre
än för övriga skattskyldiga.
De skäl, som enligt vad nu anförts föranlett de sakkunniga att ifrågasätta
uttagande av en värnskatt å fem kronor av vissa fysiska personer, vilka icke
skola påföras statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ha i huvudsak upptagits
i en den 14 mars 1940 dagtecknad promemoria, över denna jämte ett
i finansdepartementet i enlighet med de sakkunnigas överväganden upprättat
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 19å0l41 — i vilket förslag
skatteskalor dock icke angivits — ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län ävensom styrelserna för Sveriges
häradsskrivarförening och föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän.
Den föreslagna skatten å fem kronor har i huvudsak tillstyrkts av kammarrätten,
riksräkenskapsverket och lånsstgrelsen i Stockholms län, varemot
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrkt densamma och de båda
föreningsstyrelserna uttalat starka betänkligheter mot förslaget i denna del.
Överståthållarämbetet har, då i det remitterade förslaget ej angivits det tänkta
skattebeloppet och icke ens dettas procentuella fördelning å olika grupper
inkomsttagare, funnit sig sakna möjlighet att göra något uttalande i frågan.
Yttrandena i denna del torde få som bilaga fogas till dagens protokoll.
De sakkunniga ha därefter upptagit förevarande spörsmål till förnyat
övervägande. De ha därvid av remissyttrandena styrkts i sin uppfattning,
att de inkomsttagare, som till följd av de skattefria ortsavdragen icke drabbas
av den ordinarie statsbeskattningen, böra erlägga värnskatt. De sakkunniga
lia emellertid, i anslutning till ett av kammarrätten framställt förslag, förordat
en höjning av skattefrihetsgränsen från 600 kronor till 1,000 kronor
taxerat belopp. Härigenom skulle skattskyldiga med den svagaste skattekraften
bortfalla och onödigt arbete med värnskattens debitering och indrivning
i stor utsträckning undvikas. De återstående skattskyldiga, som skulle
betala fémkronorsskatten, torde enligt de sakkunnigas mening utan större
svårighet kunna bära skatten. På sätt riksräkenskapsverket anfört torde
dessutom under nuvarande förhållanden kunna förväntas, att i många av
de fall, där på grund av bestämmelserna örn undantag vid utmätning och
införsel för existensminimum tvångsmedel vid skattens indrivning icke kunna
anlitas, värnskatten skall komma att frivilligt erläggas. Med den föreslagna
inskränkningen beträffande skattskyldigheten har fémkronorsskatten beräknats
inbringa ett debiterat belopp å c:a 2 miljoner kronor.
Vad därefter angår värnskatten i övrigt å fysiska personer — vilken såsom
förut nämnts avsetts att utgå å det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet — ha de sakkunniga låtit uppgöra ett flertal
skalor, vilkas beräknade avkastning ligger inom de gränser som i det föregående
angivits. Vid skalornas konstruktion lia följande synpunkter varit
vägledande. Om man tänker sig att hela det önskade beloppet skulle tagas
ut genom en höjning av den rörliga bottenskattens utdebiteringsprocent,
skulle tydligen en dylik skala komma att ganska hårt drabba de lägre inkomstskikten,
där hela skatten är rörlig, medan de högre inkomsttagarna,
för vilka .större delen av beskattningen ligger i den fasta tilläggsskatten, skulle
komma att relativt mindre beröras av skärpningen. Å andra sidan kan man
uppenbarligen icke utöver en viss gräns använda den metod, som tillämpats
12
Kungl. Maj.-ts proposition nr 185-
vid konstruktionen av värnskatten för innevarande budgetår, att nämligen
för alla inkomstskikt genomföra en och samma procentuella höjning av »normalskatten».
De skatteskalor, mellan vilka det slutliga valet stått, innebära
en medelväg. Majoriteten av de sakkunniga har funnit sig böra förorda följande
skala för värnskatten:
Värnskatten utgör:
när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 5 procent
av det beskattningsbara beloppet, dock minst fem kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3,000
men icke
6,000 kr.
150 kr. för
3,000
kr. och
5.5 % av återstoden
6,000
»
»
9,000
»
315
» »
6,000
»
»
6.5 %
»
»
9,000
»
»
12,000
»
510
» »
9,000
»
»
8 %
»
»
12,000
»
»
15,000
»
750
» »
12,000
»
»
10 %
»
»
15,000
»
»
25,000
»
1,050
» »
15,000
»
»
12 %
»
»
25,000
»
»
35,000
»
2,250
» »
25,000
»
»
14 %
»
»
35,000
»
»
50,000
»
3,650
» »
35,000
»
»
16 %
»
»
50,000
»
»
100,000
»
6,050
» »
50,000
»
»
18 %
»
»
100,000
»
»
200,000
»
15,050
» »
100,000
»
»
20.5 %
»
»
200,000
kr.
35,550
» »
200,000
»
»
23 %
»
»
För belysande av verkningarna av förslaget ha de sakkunniga låtit uppgöra
tabeller, utvisande för fysiska personer värnskatt samt sammanlagda direkta
statsskatter för budgetåret 1939/40 enligt fastställda grunder och för
budgetåret 1940/41 enligt förslaget, i absoluta tal och procenttal dels vid vissa
beskattningsbara belopp (tabell 1), dels för ensamstående skattskyldig, makar
utan barn samt makar med 2 och 4 barn i ortsgrupperna I och V med endast
arbetsinkomst (tabell 2), dels ock vid vissa kombinationer av inkomst och
förmögenhet under förutsättning av enbart förmögenhetsinkomst och 4 %
avkastning å förmögenheten (tabell 3). Tabellerna torde få såsom bilaga
fogas till dagens protokoll.
Det torde icke här tarvas någon närmare utläggning av tabellerna. För
skattskyldiga i inkomstskiktet beskattningsbara belopp 100—3,000 kronor,
där »normalskatten» är 5.4 °/o, utgår skatten innevarande budgetår
med sammanlagt 8.1 %. Den skulle nu höjas till 10.4 %. Det är emellertid att
märka, att om man räknar på den taxerade inkomsten, vilken utgör den verkliga
inkomsten efter avdrag för kommunalskatter och andra allmänna avdrag,
skatteprocén ten blir åtskilligt lägre. Vid ett taxerat belopp å 4,000 kronor
blir sålunda, såsom framgår av tabell 2, enligt förslaget den sammanlagda
skatten för ensamstående, makar utan barn, makar med två barn och
makar med fyra barn i ortsgrupp I respektive 8.1, 5.7, 2.4 och 0.6 % samt i
ortsgrupp V respektive 7.4, 4.5, 1.6 och 0.1 °/o. För det högsta skiktet (beskattningsbara
belopp i den mån de överstiga 200,000 kronor) utgör »normalskattens»
skiktprocent 35.8. För budgetåret 1939/40 utgör skiktprocenten sammanlagt
53.7. Med den nu föreslagna skalan för värnskatten skulle för nästa
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
13
budgetår högsta skiktprocenten bliva 58.8. Av tabell 1 utläses, att den genomsnittliga
skatteprocenten skulle, inberäknat värnskatten, bliva vid ett
beskattningsbart belopp å 4,000 kronor 10.83, vid 10,000 kronor 13.02, vid
25.000 kronor 20.53, vid 50,000 kronor 28.56, vid 100,000 kronor 36.78 och vid
600.000 kronor 54.05. Består inkomsten helt av förmögenhetsavkastning, blir,
såsom framgår av tabell 3, skattebelastningen tyngre. Vid en antagen förmögenhetsavkastning
av 4 % utgör den sammanlagda beskattningen, räknad
i procent av den taxerade inkomsten, vid en förmögenhet å 100,000 kronor
(inkomst 4,000 kronor) 11.5 %, vid en förmögenhet å 500,000 kronor (inkomst
20,000 kronor) 32.3 %, vid en förmögenhet å 1,250,000 kronor (inkomst
50,000 kronor) 49.1 °/o och vid en förmögenhet å 5,000,000 kronor (inkomst
200,000 kronor) 72.8 %.
För svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och övriga af färsdrivande
juridiska personer, som för innevarande budgetår betala sammanlagt (13 +
6.5 =) 19.5 % i statsskatt, föreslå de sakkunniga att värnskatten skall utgå
med 10 % av det beskattningsbara beloppet. Denna skatteprocent korresponderar
nära med den höjning av »normalskatten» som värnskatten innebär
för fysiska personer. Den sammanlagda belastningen för aktiebolagen
och övriga till denna grupp hörande juridiska personer skulle således för
nästa budgetår bliva (12 + 10 =) 22 %. För övriga skattskyldiga — ideella
föreningar m. fl. — föreslå de sakkunniga, att värnskatten i överensstämmelse
med tidigare gällande proportion sättes till 5 %. Sammanlagt
skulle för denna kategori statsskatten komma att utgöra (6 + 5 =) 11 %
(emot [6 +3 =] 9 % för innevarande budgetår).
Avkastningen av samtliga direkta skatter budgetåret 1940/41 enligt de
sakkunnigas förslag framgår av följande tabell. Beräkningarna, som avse
debiterade belopp, hänföra sig beträffande skatteunderlaget till 1939 års
taxering.
Fysiska per- soner m. fl.
Svenska
aktiebolag
m. fl.
Övriga
skattskyldiga
Summa
milj. kronor
milj. kronor
milj. kronor
milj. kronor
Inkomst- och förmögenhetsskatt (botten- skatt 120 % samt tilläggsskatt)......
230.7
94.9
1.5
327.1
Värnskatt ..........................
188.0
79.1
1 3
268.4
29.4
Särskild skatt å förmögenhet .........
29.0
0.4
Summa
447.7
174.4
2.8
624.9
Beträffande värnskatten å fysiska personer m. fl. ingår i beloppet 188.0
miljoner kronor de förut omnämnda 2.0 miljoner kronor, som den föreslagna
femkronorsskatten beräknats avkasta.
En av de sakkunniga, herr Anderson i Norrköping, har i fråga om skatteskalan
för fysiska personer för sin del förordat en för alla inkomstskikt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Departements
chefen.
något mildare skala, som börjar med 4.5 % i lägsta skiktet och slutar med
23 % i högsta skiktet. Den skatteförlust, 13 miljoner kronor, som skulle
uppkomma i förhållande till majoritetens förslag — hela värnskatten skulle
uppgå till c:a 255 miljoner kronor mot c:a 268 miljoner kronor enligt majoritetens
förslag och c:a 167 miljoner kronor innevarande budgetår — har
därvid icke synts honom vara av avgörande storleksordning.
1939 års förordning örn värnskatt medgiver möjlighet för fysisk person
att efter särskild ansökning få befrielse helt eller delvis från värnskatt,
därest den skattskyldiges skatteförmåga i jämförelse med förhållandena under
beskattningsåret blivit i hög grad nedsatt på grund av långvarig sjukdom,
arbetslöshet, militär tjänstgöring, inträde i pensionsåldern, avsevärd
försämring i av den skattskyldige bedriven näringsverksamhet eller annan
därmed jämförlig omständighet samt synnerliga svårigheter med skattens
gäldande till följd därav finnas vara för handen. Motsvarande befrielse
från utgörande av värnskatt må medgivas oskift dödsbo. Enligt uppgift ha
till de särskilda prövningsnämnderna, vilka i första instans skola avgöra
ifrågavarande ärenden, till och med den 15 februari 1940, då ansökningstiden
utgick för skattskyldiga i allmänhet, inkommit över 30,000 ansökningar
om skattebefrielse.
Då värnskatten för budgetåret 1940/41, vilken utgår å 1939 års inkomster,
icke torde kunna uppbäras förrän i början av år 1941, ha de sakkunniga
diskuterat frågan om en motsvarande befrielse för sådana skattskyldiga,
vilkas skatteförmåga av en eller annan anledning försämras under år 1940.
Enligt de sakkunnigas mening saknas dock tillräckliga skäl att nästkommande
budgetår — för vilket värnskatten bestämmes samtidigt med den
ordinarie statsbeskattningen — vidtaga en dylik för taxeringsmyndigheterna
synnerligen tyngande extraordinär anordning.
De sakkunniga ha jämväl ingått på frågan om reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen.
Deras förslag härutinnan kommer emellertid att
särskilt upptagas till behandling.
För egen del finner jag mig helt kunna ansluta mig till de sakkunnigas
förslag rörande utformningen av värnskatten för nästkommande budgetår.
Jag kan även instämma i den motivering, som de sakkunniga lämnat för
förslaget om ett uppskov med uttagande av värnskatt i form av en särskild
skatt å förmögenhet.
Det förut omnämnda förslaget till förordning om värnskatt för budgetåret
1940/41 har i remissyttrandena i huvudsak lämnats utan erinran. Beträffande
innehållet i förordningen torde utöver vad förut sagts följande få framhållas.
1 § upptager grunderna för skattens utgörande. Enär fråga är örn debitering
och ej taxering, komma alla de ändringar i taxeringen år 1940 till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, som vidtagas i högre instans, att auto
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
15
matiskt medföra ändring i fråga om värnskattens belopp. Eftertaxeringar
för tidigare år än 1940, vidtagna sistnämnda år, drabbas ej av värnskatten.
I 2 § 1 mom. återfinnas de förut refererade skatteskalorna. 2 mom. av
samma paragraf innehåller bestämmelser om äkta makars beskattning. Enligt
det remitterade förslaget skulle, därest makar icke uppnå beskattningsbart
belopp men det sammanlagda taxerade beloppet för dem överstiger
600 kronor, värnskatten, 5 kronor, fördelas mellan makarna efter förhållandet
mellan deras beräknade taxerade belopp. Kammarrätten har häremot
anmärkt, att en fördelning av skattebeloppet i sådana fall, örn också principiellt
riktig, kunde befaras bliva för debiteringsförrättarna rätt tidsödande
och för de skattskyldiga vara till föga nytta. För att förebygga denna olägenhet
föreslår kammarrätten, att i sådana fall en summarisk fördelning av skattebeloppet
skall äga rum på så sätt, att vardera maken påföres två kronor
50 öre i värnskatt. Emot denna modifikation i förslaget har jag för min del
intet att erinra.
I 3 § givas stadganden om eftertaxering. I 4 § har intagits bestämmelse
örn att skattebefrielse för dödsbo jämlikt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i motsvarande omfattning
åtnjutas i fråga örn värnskatt.
Därest vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp icke framkommer, torde enligt gällande bestämmelser skyldighet
att lämna underrättelse om avvikelse från deklaration icke föreligga.
Den som i dylikt fall påförts värnskatt har därför ansetts böra erhålla en
extraordinär besvärsrätt av samma slag som för ett likartat fall finnes stadgad
i 16 § andra stycket lagen örn folkpensionering. Besvärstiden har dock
ansetts kunna avsevärt förkortas. Bestämmelse om sådan besvärsrätt bär intagits
i 7 § 2 mom. av förordningen. Det torde kunna antagas, att antalet
besvär skall bliva ganska ringa.
övriga paragrafer i författningsförslaget torde icke behöva här närmare
beröras. I anledning av påpekanden i remissyttrandena ha på ett pär punkter
formella jämkningar vidtagits i förslaget.
Om förslaget till förordning om värnskatt antages av riksdagen, torde i administrativ
ordning få utfärdas bestämmelser rörande bland annat debitering
och uppbörd av skatten. Såsom de sakkunniga anfört torde värnskatten liksom
i år böra upptagas å särskild debetsedel och erläggas vid särskild uppbörd.
Denna torde böra äga rum i februari eller mars 1941. Att uppdela
värnskatteuppbörden på två terminer synes mig icke erforderligt. Ett försök
till delning torde för övrigt stranda på omöjligheten att finna lämplig tidpunkt
för ytterligare en uppbörd.
Till frågan om ersättning till debiteringsförrättare för debitering av värnskatten
anhåller jag att senare få återkomma.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till förordning
om värnskatt för budgetåret 1940/41 måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Blomqvist.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.
17
Bilaga.
Tabell 1 utvisande för vissa beskattningsbara belopp statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och värnskatt dels enligt 1939 &rs lagtima och urtima riksdagars
beslut, dels enligt förslag i propositionen.
Beskattnings- bart belopp,
kronor
Statsskatter
för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statl. ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
I kronor.
100
5.40
2.70
8.10
5.00
10.40
500
27.00
13.50
40.50
25.00
52.00
1,000
54.00
27.00
81.00
50.00
104.00
2,000
108.00
54.00
162.00
100.00
208.00
4,000
228.00
114.00
342.00
205.00
433.00
6,000
860.00
180.00
540.00
315.00
675.00
8,000
516.00
258.00
774.00
445.00
961.00
10,000
712.00
356.00
1,068.00
590.00
1,302.00
12,000
948.00
474.00
1,422.00
750.00
1,898.00
15,000
1,302.00
651.00
1,953.00
1,050.00
2,352.00
20,000
2,092.00
1,046.00
3,138.00
1,650.00
3,742.00
25,000
2,882.00
1,441.00
4,323.00
2,250.00
5,132.00
50,000
8,232.00
4,116.00
12,348.00
6,050.00
14,282.00
100,000
21,732.00
10,866.00
32,598.00
15,050.00
36,782.00
200,000
53,532.00
26,766.00
80,298.00
35,550.00
89,082.00
400,000
125,132.00
62,566.00
187,698.00
81,550.00
206,682.00
600,000
196,732.00
98,366.00
295,098.00
127,550.00
324,282.00
I procent av beskattningsbart belopp.
100
5.40
2.70
8.10
5.00
10.40
500
5.40
2.70
8.10
5.00
10.40
1,000
5.40
2.70
8.10
5.00
10.40
2,000
5.40
2.70
8.10
5.00
10.40
4,000
5.70
2.85
8.55
5.13
10.83
6,000
6.00
3.oo
9.00
5.25
11.25
8,000
6.45
3.23
9.68
5.56
12.01
10,000
7.12
3.56
10.68
5.90
13.02
12,000
7.90
3.96
11.85
6.25
14.15
15,000
8.08
4.34
13.02
7.00
15.68
20,000
10.40
5.23
15.69
8.25
18.71
25,000
11.53
5.76
17.29
9.00
20.53
50,000
16.46
8.23
24.69
12.10
28.56
100,000
21.73
10.87
32.60
15.05
36.78
200,000
26.77
13.38
40.16
17.77
44.54
400,000
31.28
15.64
46.92
20.39
51.67
600,000
32.79
16.89
49.18
21.26
54.05
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 185. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Tabell 2 utvisande för vissa taxerade belopp statlig inkomst- och förmögenhets
enligt
förslag i
Inkomsten utgöres
Ortsgruppl. a) Ensamstående
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
l kronor.
1,000
9.72
4.86
14.58
9.00
18.72
2,000
59.40
29.70
89.10
55.00
114.40
4,000
168.60
84.30
252.90
155.50
324.10
6,000
307.20
153.60
460.80
271.00
578.20
8,000
469.20
234.60
703.80
406.00
875.20
10,000
672.80
336.40
1,009.20
558.00
1,230.80
12,000
924.40
462.20
1,386.60
734.00
1,658.40
15,000
1,302.00
651.00
1,953.00
1,050.00
2,352.00
20,000
2,092.00
1,046.00
3,138.00
1,650.00
3,742.00
25,000
2,882.00
1,441.00
4,323.00
2,250.00
5,132.00
50,000
8,232.00
4,116.00
12,348.00
6,050.00
14,282.00
100,000
21,732.00
10,866.00
32,598.00
15,050.00
36,782.00
200,000
53,532.00
26,766.00
80,298.00
35,550.00
89,082.00
400,000
125,132.00
62,566.00
187,698.00
81,550.00
206,682.00
1
procent
av taxerat belopp.
1,000
0.97
0.49
1.46
0.90
1.87
2,000
2.97
1.49
4.46
2.75
5.72
4,000
4.21
2.11
6.32
3.89
8.10
6,000
5.12
2.66
7.68
4.52
9.64
8,000
5.87
2.93
8.80
5.07
10.94
10,000
6.73
3.36
10.09
5.58
12.31
12,000
7.70
3.85
11.55
6.12
13.82
15,000
8.68
4.34
13.02
7.00
15.68
20,000
10.46
5.23
15.69
8.25
18.71
25,000
11.63
5.76
17.29
9.00
20.53
50,000
16.46
8.23
24.69
12.10
28.56
100,000
21.73
10.87
32.60
15.05
36.78
200,000
26.77
13.38
40.15
17.77
44.54
400,000
31.28
15.64
46.92
20.39
51.07
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
19
skatt och värnskatt dels enligt 1939 års lagtima och urtima riksdagars beslut, dels
propositionen.
av arbetsinkomst.
skattskyldig. Ortsgrupp V.
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
I kronor.
1,000
1.08
—
1.08
5.00
6.08
2,000
36.72
18.36
55.08
34.00
70.72
4,000
154.44
77.22
231.66
143.00
297.44
6,000
288.72
144.36
433.08
255.60
544.32
8,000
447.86
223.68
671.04
387.80
835.16
10,000
645.36
322.68
968.04
535.60
1,180.96
12,000
891.36
445.68
1,337.04
711.60
1,602.96
15,000
1,297.28
648.64
1,945.92
1,046.00
2,343.28
20,000
2,092.00
1,046.00
3,138.00
1,650.00
3,742.00
25,000
2,882.00
1,441.00
4,323.00
2,250.00
5,132.00
50,000
8,232.00
4,116.00
12,348.00
6,050.00
14,282.00
100,000
21,732.00
10,866.00
32,598.00
15,050.00
36,782.00
200,000
53,532.00
26,766.00
80,298.00
35,550.00
89,082.00
400,000
125,132.00
62,566.00
187,698.00
81,550.00
206,682.00
/
procent
av taxera
t belopp.
1,000
0.11
—
0.11
0.50
0.61
2,000
1.84
0.91
2.75
1.70
3.54
4,000
3.86
1.93
5.79
3.58
7.44
6,000
4.81
2.41
7.22
4.26
9.07
8,000
5.69
2.80
8.39
4.85
10.44
10,000
6.45
3.23
9.68
5.36
11.81
12,000
7.43
3.71
11.14
5.93
13.36
15,000
8.65
4.32
12.97
6.97
15.62
20,000
10.46
5.23
15.69
8.25
18.7 L
25,000
11.63
5.76
17.29
9.00
20.53
50,000
16.46
8.23
24.69
12.10
28.56
100,000
21.73
10.87
32.60
15.05
36.78
200,000
26.77
13.38
40.15
17.77
44.64
400,000
31.28
15.64
46.92
20.39
51.67
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Tabell 2 (forts.).
Ortsgruppl. b) Makar
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter
enl. prop.
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
1
kronor.
1,000
—
—
—
5.00
5.00
2,000
21.60
10.80
32.40
20.oo
41.60
4,000
118.80
59.40
178.20
HO.oo
228.80
6,000
241.20
120.60
361.80
216.00
457.20
8,000
375.60
187.80
563.40
328.00
703.60
10,000
535.60
267.80
803.40
458.00
993.60
12,000
735.60
367.80
1,103.40
606.00
1,341.60
15,000
1,089.60
544.80
1,634.40
870.00
1,959.60
20,000
1,807.60
903.80
2,711.40
1,434.00
3,241.60
25,000
2,597.60
1,298.80
3,896.40
2,034.00
4,631.60
50,000
7,803.60
3,901.80
11,705.40
5,762.00
13,565.60
100,000
21,231.60
10,615.80
31,847.40
14,726.00
35,957.60
200,000
52,959.60
26,479.80
79,439.40
35,181.00
88,140.60
400,000
124,487.60
62,243.80
186,731.40
81,136.00
205,623.60
'' procent
av taxerat belopp.
1,000
—
—
—
0.50
0.50
2,000
1.08
0.54
1.62
1.00
2.08
4,000
2.97
1.49
4.46
2.75
5.72
6,000
4.02
2.01
6.03
3.60
7.62
8,000
4.69
2.35
7.04
4.10
8.79
10,000
5.35
2.68
8.03
4.58
9.93
12,000
6.13
3.07
9.20
5.05
11.18
15,000
7.26
3.68
10.89
5.80
13.06
20,000
9.04
4.52
13.56
7.17
16.21
25,000
10.39
5.19
15.58
8.13
18.52
50,000
15.61
7.80
23.41
11.52
27.13
100,000
21.23
10.62
31.85
14.73
35.96
200,000
26.48
13.24
39.72
17.59
44.07
400,000
31.12
15.56
46.68
20.28
51.40
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
21
utan barn. Ortsgrupp V.
Taxerat
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
belopp,
kronor
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
B
6
I kronor.
1,000
—
—
—
5.00
5.00
2,000
12.96
6.48
19.14
12.00
24.96
4,000
92-88
46.44
139.32
86.00
178.88
6,000
209.52
104.76
314.28
189.60
399.12
8,000
341.52
170.76
512.28
299.60
641.12
10,000
494.16
247.08
741.24
426.80
920.96
12,000
684.56
342.28
1,026.84
567.00
1,252.16
15,000
1,032.96
516.48
1,549.44
822.00
1,854.96
20,000
1,731.76
865.88
2,597.64
1,376.40
3,108.16
25,000
2,521.76
1,260.88
3,782.64
1,976.40
4,498.16
50,000
7,689.36
3,844.68
11,534.04
5,685.20
13,374.56
100,000
21,098.16
10,549.08
31,647.24
14,639.60
35,737.76
200,000
52,806.96
26,403.48
79,210.44
35,082.60
87,889.56
400,000
124,315.76
62,157.88
186,473.64
81,025.60
205,341.36
J
procent
a v taxerat belopp.
1,000
—
—
—
0.50
0.50
2,000
0.65
0.32
0.97
0.60
1.25
4,000
2.32
1.16
3.48
2.15
4.47
6,000
3.49
1.75
5.24
3.16
6.65
8,000
4.27
2.13
6.40
3.74
8.01
10,000
4.94
2.47
7.41
4.27
9.21
12,000
5.70
2.85
8.55
4.73
10.43
15,000
6.89
3.44
10.33
5.48
12.37
20,000
8.66
4.33
12.99
6.88
15.54
25,000
10.09
5.04
15.13
7.90
17.99
50,000
15.38
7.69
23.07
11.37
26.75
100,000
21.10
10.55
31.65
14.64
35.74
200,000
26.40
13.20
39.60
17.54
43.94
400,000
31.08
15.54
46.62
20.25
51.33
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Tabell 2 (forts.).
Ortsgruppl. c) Makar med
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
i
5
6
I kronor.
1,000
—
—
—
5.00
5.00
2,000
—
—
—
5.00
5.00
4,000
50.76
25.38
76.14
47.00
97.76
6,000
152.28
76.14
228.42
141.00
293.28
8,000
282.12
141.06
423.18
250.10
532.22
10,000
423.96
211.98
635.94
368.30
792.26
12,000
596.36
298.18
894.54
498.30
1,094.66
15,000
926.76
463.38
1,390.14
735.60
1,662.36
20,000
1,589.56
794.78
2,384.34
1,268.40
2,857.96
25,000
2,379.56
1,189.78
3,569.34
1,868.40
4,247.96
50,000
7,475.16
3,737.58
11,212.74
5,541.20
13,016.36
100,000
20,847.96
10,423.98
31,271.94
14,477.60
35,325.56
200,000
52,520.76
26,260.38
78,781.14
34,898.10
87,418.86
400,000
123,993.66
61,996.78
185,990.34
80,818.60
204,812.16
I procent
av taxerat belopp.
1,000
—
—
—
0.50
0.50
2,000
—
—
—
0.25
0.25
4,000
1.27
0.63
1.90
1.17
2.44
6,000
2.54
1.27
3.81
2.35
4.89
8,000
3.53
1.76
5.29
3.12
6.65
10,000
4.24
2.12
6.36
3.68
7.92
12,000
4.97
2.48
7.45
4.15
9.12
15,000
6.18
3.09
9.27
4.90
11.08
20,000
7.95
3.97
11.92
6.34
14.29
25,000
9.52
4.76
14.28
7.47
16.99
50,000
14.95
7.47
22.42
11.08
26.03
100,000
20.85
10.42
31.27
14.48
35.33
200,000
26.26
13.13
39.39
17.45
43.71
400,000
31.00
15.50
46.60
20.20
51.20
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
23
två barn. Ortsgrupp V.
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
1 kronor.
1,000
—
—
—
5.00
5.00
2,000
—
—
—
5.00
5.00
4,000
33.48
16.74
50.22
31.00
64.48
6,000
100.44
50.22
150.66
93.00
193.44
8,000
218.76
109.38
328.14
197.30
416.06
10,000
350.76
175.38
526.14
307.30
658.06
12,000
505.08
252.64
757.62
435.90
940.98
15,000
813.48
406.74
1,220.22
658.80
1,472.28
20,000
1,437.88
718.94
2,156.82
1,153.20
2,591.08
25,000
2,227.88
1,113.94
3,341.82
1,753.20
3,981.08
50,000
7,246.68
3,623.34
10,870.02
5,387.60
12,634.28
100,000
20,581.08
10,290.54
30,871.62
14,304.80
34,885.88
200,000
52,215.48
26,107.74
78,323.22
34,701.30
86,916.78
400,000
123,649.88
61,824.94
185,474.82
80,597.80
204,247.68
I procent
av taxerat belopp.
1,000
—
—
—
0.5 0
0.50
2,000
—
—
—
0.25
0.25
4,000
0.84
0.42
1.26
0.77
1.61
6,000
1.67
0.84
2.51
1.55
3.22
8,000
2.73
1.37
4.10
2.47
5.20
10,000
3.51
1.75
5.26
3.07
6.58
12,000
4.21
2.10
6.31
3.63
7.84
15,000
5.42
2.71
8.13
4.39
9.81
20,000
7.19
3.59
10.78
5.77
12.96
25,000
8.91
4.46
13.37
7.01
15.92
50,000
14.49
7.25
21.74
10.78
25.27
100,000
20.58
10.29
30.87
14.31
34.89
200,000
26.11
13.05
39.16
17.35
43.46
400,000
30.91
15.46
46.37
20.15
51.06
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Tabell 2 (forts.).
Ortsgruppl. <1) Makar med
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statk ink. o.
förm.-skatt
vid 120%
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
j
I kronor.
1,000
—
—
—
5.00
5.00
2,000
—
—
—
5.00
5.00
4,000
12.96
6.48
19.44
12.00
24.96
6,000
66.96
33.48
100.44
62.00
128.96
8,000
146.88
73.44
220.32
136.00
282.88
10,000
275.52
137.76
413.28
244.60
520.12
12,000
416.16
208.08
624.24
361.80
777.96
15,000
684.56
342.28
1,026.84
567.60
1,252.16
20,000
1,268.96
634.48
1,903.44
1,022.00
2,290.96
25,000
2,047.76
1,023.88
3,071.64
1,616.40
3,664.16
50,000
6,975.36
3,487.68
10,463.04
5,205.20
12,180.56
100,000
20,264.16
10,132.08
30,396.24
14,099.60
34,363.76
200,000
51,852.96
25,926.48
77,779.44
34,467.60
86,320.56
400,000
123,241.76
61,620.88
184,862.64
80,335.60
203,577.36
'' procent
av taxerat belopp
1,000
—
—
—
0.50
0.50
2,000
—
—
—
0.26
0.25
4,000
0.32
0.16
0.48
0.30
0.62
6,000
1.11
0.56
1.67
1.04
2.15
8,000
1.83
0.92
2.75
1.70
3.53
10,000
2.75
1.38
4.13
2.45
5.20
12,000
3.47
1.73
5.20
3.01
6.48
15,000
4.56
2.28
6.84
3.78
8.34
20,000
6.34
3.17
9.51
5.11
11.45
25,000
8.19
4.10
12.29
6.47
14.66
50,000
13.95
6.98
20.93
10.41
24.36
100,000
20.26
10.13
30.39
14.10
34.36
200,000
25.93
12.96
« 38.89
17.23
43.16
400,000
30.81
15.40
46.21
20.08
50.89
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
25
lyra barn. Ortsgrupp V.
Taxerat
belopp,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statk ink. o.
förm .-skatt
vid 120 %
Värnskatt
Summa
Värnskatt för
budgetåret
1940/41
Summa
(kol. 2 + 5)
1
2
3
4
5
6
I kronor.
1,000
—
—
—
5.00
5.00
2,000
—
—
—
5.00
5.00
4,000
—
—
—
5.00
5.00
6,000
36.72
18.36
55.08
34.00
70.72
8,000
90.72
45.36
136.08
84.00
174.72
10,000
164.64
82.32
246.96
152.20
316.84
12,000
296.64
148.32
444.96
262.20
558.84
15,000
519.92
259.96
779.88
447.60
967.52
20,000
1,070.72
535.36
1,606.08
854.00
1,924.72
25,000
1,782.32
891.16
2,673.48
1,414.80
3,197.12
50,000
6,575.62
3,287.76
9,863.28
4,936.40
11,511.92
100,000
19,797.12
9,898.56
29,695.68
13,797.20
33,594.32
200,000
51,318.72
25,659.36
76,978.08
34,123.20
85,441.92
400,000
122,640.32
61,320.16
183,960.48
79,949.20
202,589.52
I procent
av taxerat belopp.
1,000
—
—
—
0.50
0.50
2,000
—
—
—
0.25
0.25
4,000
—
—
—
0.13
0.13
6,000
0.61
0.31
0.92
0.57
1.18
8,000
1.18
0.57
1.70
1.05
2.18
10,000
1.65
0.82
2.47
1.52
3.17
12,000
2.47
1.24
3.71
2.19
4.66
15,000
3.47
1.73
5.20
2.98
6.45
20,000
5.35
2.68
8.03
4.27
9.62
25,000
7.13
3.56
10.69
5.66
12.79
50,000
13.15
6.58
19.73
9.87
23.02
100,000
19.80
9.90
29.70
13.80
33.60
200,000
25.66
12.83
38.49
17.00
42.72
400,000
30.66
15.33
45.99
19.99
50.65
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Tabell 3 utvisande för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer statsskatter
dels enligt 1939 års lagtima och urtima riksdagars beslut, dels enligt förslag
i propositionen.
Inkomsten motsvarar 4 % avkastning av förmögenheten. Ortsavdrag 1,400 kronor.
Förmögen-
het,
kronor
Taxerad
inkomst,
kronor
Statsskatter för budgetåret 1939/40
Statsskatter enl. prop.
Statlig ink.
o. förm.- skatt vid
120 %
Värnskatt
Särsk,
skatt å
förmögen- het
Summa
Värnskatt
för bud- getåret
1940/41
Summa
(kol. 3 + 5
+ 7)
1
2
3
4
5
7
8
1 kr
o no r.
30,000
1,200
2.70
1.35
lO.oo
14.05
5.oo
17.70
40,000
1,600
16.20
8.10
20.00
44.30
15.00
51.20
50,000
2,000
29.70
14.85
40.00
84.55
27.50
97.20
100,000
4,000
156.60
78.30
160. oo
394.90
145.00
461.60
200,000
8,000
508.20
254.10
510.00
1,272.30
438.60
1,456.70
300,000
12,000
1,051.20
527.10
910.00
2,491.80
840.00
2,804.20
500,000
20,000
2,550.20
1,275.10
1,910.00
5,735.30
1,998.00
6,458.20
1,250,000
50,000
10,723.20
5,361.60
5,910.00
21,994.80
7,922.00
24,555.20
2,500,000
100,000
29,014.20
14,507.10
13,410.00
56,931.30
19,744.50
62,168.70
5,000,000
200,000
70,680.20
35,340.10
28,410.00
134,430.30
46,567.00
145,657.20
1
procent av taxerad inkoms
t.
30,000
1,200
0.22
0.11
0.83
1.16
0.42
1.47
40,000
1,600
1.01
0.50
1.25
2.76
0.94
3.20
50,000
2,000
1.49
0.74
2.00
4.23
1.37
4.86
100,000
4,000
3.92
1.96
4.00
9.88
3.62
11.54
200,000
8,000
6.35
3.18
6.37
15.90
5.48
18.20
300,000
12,000
8.79
4.39
7.58
20.76
7.00
23.37
500,000
20,000
12.75
6.38
9.55
28.68
9.99
32.29
1,250,000
50,000
21.45
10.72
11.82
43.99
15.84
49.11
2,500,000
100,000
29.01
14.51
13.41
56.93
19.75
62.17
5,000,000
200,000
35.34
17.67
14.21
67.22
23.28
72.83
Kungl. Maj:ts• proposition nr 185.
27
Bilaga.
Utdrag av yttranden över promemorian den 14 mars 1940, såvitt
angår frågan om uttagande av värnskatt av dem som icke
påförts statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Kammarrätten.
Att värnskatt enligt förslaget skall erläggas även av dem, som icke blivit
påförda statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, finner kammarrätten väl
motiverat. Då det med hänsyn till nu rådande förhållanden och det statsfinansiella
läget visat sig nödvändigt att vid sidan av den statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten uttaga en särskild skatt, måste det enligt kammarrättens
mening anses principiellt riktigt att låta denna skatt i någon mån
även drabba dem, som på grund av nu medgivna ortsavdrag icke skola erlägga
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Därest behovet av ökade
skatteintäkter i stället skulle hava tillgodosetts enbart genom den statliga inkomst-
och förmögenhetsskatten, hade vid uttagandet av denna skatt måst
tillämpas andra beskattningsgrunder än de nu gällande. Det torde kunna antagas,
att den omarbetning av bestämmelserna i förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, som därigenom blivit erforderlig, ej allenast
skulle hava avsett införande av nya skatteskalor utan även inneburit en beskärning
av de genom 1938 års författningsändringar avsevärt höjda ortsavdragen.
På grund av nu medgivna ortsavdrag kan nämligen vid statsbeskattningen
skattefrihet föreligga även beträffande inkomster, som icke kunna
hänföras till de allra lägsta inkomstskikten. Sålunda är exempelvis en
skattskyldig med hustru och tre minderåriga barn icke underkastad skatteplikt
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt intill ett taxerat belopp av
2,820 kronor, om den skattskyldige tillhör ortsgrupp I, och intill ett taxerat
belopp av 3,700 kronor, om han tillhör ortsgrupp V. Att helt fritaga skattskyldiga
med sådana inkomster från all direkt beskattning till staten skulle
enligt kammarrättens mening under nuvarande förhållanden icke kunna anses
välgrundat.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida skyldighet att erlägga
värnskatt bör inträda redan vid så lågt taxerat belopp som 600 kronor. Ett
skattebelopp av 5 kronor kan visserligen sägas vara så pass obetydligt, att
den skattskyldige i de flesta fall bör kunna utan större olägenhet gälda detsamma.
Men givetvis måste — under förutsättning att familjeförhållandena
äro desamma —• skattens erläggande bereda större svårigheter vid en lägre
inkomst än vid en högre. Enligt förslaget får en skattskyldig, som har
hustru och tre minderåriga barn att försörja, erlägga 5 kronor i värnskatt
vare sig hans taxerade belopp utgör 600 kronor eller 2,820 kronor, örn den
skattskyldige tillhör ortsgrupp I, respektive 3,700 kronor, om han tillhör
ortsgrupp V. Kammarrätten kan icke undgå att finna detta förhållande
mindre tilltalande. Då en differentiering av det obetydliga skattebelopp, varom
här är fråga, icke torde böra förekomma, vill kammarrätten för sin del
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
förorda någon höjning av skattefrihetsgränsen, förslagsvis till ett taxerat belopp
av 1,000 kronor. En sådan anordning skulle i stort sett innebära, att
tamiljeförsörjare i de allra lägsta inkomstskikten bleve befriade från skyldighet
att erlägga värnskatt, medan däremot beträffande ensamstående skattskyldiga
skyldighet att erlägga sådan skatt skulle inträda redan vid lägre
taxerat belopp än 1,000 kronor. Med hänsyn till de ortsavdrag, som äro
medgivna för ensamstående skattskyldiga, uppkommer nämligen för dem
beskattningsbart belopp vid lägre inkomster än 1,000 kronor.
Den av kammarrätten sålunda ifrågasatta höjningen av skattefrihetsgränsen
synes för övrigt kunna anses påkallad även av praktiska skäl. I 1936 års
skattekommittés år 1937 avgivna betänkande rörande omläggning av den direkta
statsbeskattningen (sid. 305 ff.) lämnas vissa uppgifter angående vid
skatteindrivning beräknat existensminimum. Dessa uppgifter giva vid handen,
att för de orter, som undersökningen avsett, existensminimum i medeltal
beräknats för ensamstående till omkring 90—95 kronor för månad och
för gift person till omkring 110—115 kronor för månad med visst tillägg
för varje barn. Med hänsyn härtill torde det kunna antagas, att indrivning
av värnskatt regelmässigt icke lärer kunna äga rum beträffande skattskyldiga
med så lågt taxerat belopp som 600 kronor eller något därutöver. För
att undvika onödigt arbete för de myndigheter, som hava att ombesörja skatternas
debitering och indrivning, synes det därför mest ändamålsenligt att
på sätt kammarrätten ifrågasatt höja gränsen för skattepliktens inträdande.
Föreskriften i l § b) att skatteplikt för där nämnda skattskyldiga skall
inträda allenast då skyldighet föreligger att erlägga pensionsavgift enligt lagen
örn folkpensionering finner kammarrätten såväl ur saklig synpunkt som
av praktiska skäl väl motiverad.
Två ledamöter av kammarrätten lia helt tillstyrkt förslaget i förevarande
avseende.
Riksräkenskapsverket.
Riksräkenskapsverket delar den uppfattning, som kommit till uttryck i
promemorian, att uttagandet av värnskatt lämpligen bör utsträckas jämväl
till vissa mindre inkomsttagare, vilka icke hava att erlägga statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt. Genom de vid sistnämnda skatteform numera medgivna
ortsavdragen, vilka för personer med försörjningsskyldighet kunna
stiga till avsevärda belopp, bliva stora grupper mindre inkomsttagare helt
undantagna från direkt statsbeskattning. Omfattningen av denna skattefrihet
påverkas jämväl därav, att naturaförmånerna, i synnerhet vad landsbygdens
befolkning angår, vid taxeringen i allmänhet uppskattas alltför
lågt i förhållanden till dessa förmåners realvärde.
Vad angår nu omhandlade inkomsttagares förmåga att erlägga den föreslagna
värnskatten, lära förhållandena växla med hänsyn dels till ortsdyrhet,
dels till inkomstens art, dels ock till inkomsttagarens personliga levnadsförhållanden.
Inkomsttagare å dyrare ort ävensom sådana inkomsttagare
å billigare ort, vilkas inkomster utgöras enbart av naturaförmåner, torde
med all sannolikhet i stor utsträckning icke kunna erlägga även ett så relativt
obetydligt skattebelopp som fem kronor. Förmågan att betala den
värnskatt, varom här är fråga, torde vara störst hos sådana inkomsttagare
å billigare ort, vilka vid sidan av en mindre kontant inkomst åtnjuta för
Kungl. Majlis proposition nr 185.
29
försörjningen viktiga naturaförmåner. Relativt god förmåga att betala nu
ifrågavarande skatt torde jämväl inom såväl dyrare som billigare ort förefinnas
hos sådana inkomsttagare med kontant inkomst, vilka i föräldrahemmet
åtnjuta bostad och kost mot förhållandevis låg ersättning.
Med utgångspunkt från vad riksräkenskapsverket sålunda anfört angående
skatteförmågan hos nu ifrågavarande inkomsttagare torde man icke kunna
räkna med, att den för dessa inkomsttagare debiterade värnskatten skall
komma att inflyta i tillnärmelsevis samma proportion som värnskatten i
övrigt eller som inkomst- och förmögenhetsskatten.
I fråga om indrivningen av restantierna komma särskilda svårigheter att
möta. Sålunda komma tvångsmedlen införsel och utmätning praktiskt taget
icke att kunna användas med hänsyn till att det här gäller personer,
vilkas inkomst i allmänhet ej nämnvärt överstiger existensminimum.
Med det ovan anförda har riksräkenskapsverket allenast ansett sig böra
påvisa, att allt för stora förväntningar icke få ställas beträffande uppbördsresultatet
av en värnskatt för de grupper av inkomsttagare, vilka enligt 1 §
b) i det föreliggande förslaget skulle åläggas skyldighet att utgiva sadan
skatt. Beredvillighet att under nuvarande förhållanden erlägga en pålaga
av värnskattens natur torde emellertid av flera skäl kunna förväntas framträda
hos ifrågavarande inkomsttagare, vilka härigenom bleve i tillfälle att
i likhet med övriga inkomsttagare direkt bidraga till täckande av statens
ökade utgifter.
Överståthållarämbetet.
Då i remitterade förslaget ej angives det tänkta skattebeloppet och icke
ens dettas procentuella fördelning i olika grupper inkomsttagare, saknar
Överståthållarämbetet möjlighet att göra något uttalande i huvudfrågan.
Länsstyrelsen i Stockholms län.
Länsstyrelsen har intet att erinra emot förslaget att uttaga värnskatt av
sådana medborgare, som på grund av de skattefria avdragen icke vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt påföras beskattningsbart
belopp. Ur praktiska synpunkter synes lämpligt att, som i förslaget skett,
i dessa fall anknyta skattens utgörande till erläggande av pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering. Det synes dock kunna ifrågasättas, huruvida
skattskyldig, som erhållit skattefritt avdrag enligt 17 § 2 mom. förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, och som av denna
anledning icke påförts beskattningsbart belopp, icke bör kunna av beskattningsnämnd
befrias från värnskatt. Under erinran att av taxeringslängderna
alltid framgår, att avdrag av ifrågavarande slag medgivits, får länsstyrelsen
meddela, att det icke torde bereda taxeringsnämnderna vid årets taxering
någon olägenhet att i varje sådant fall besluta huruvida befrielse från
värnskatt skall äga rum och verkställa anteckning härom i längden.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Förslaget innehåller en i sig själv anmärkningsvärd utvidgning av den
subjektiva skattskyldigheten till jämväl den kategori av fysiska personer,
som i ålder mellan 17 och 64 år, haft inkomst till beräknat taxerat belopp
till statsskatt å minst 600 kronor men på grund av högre ortsavdrag icke
påföras något beskattningsbart belopp vid samma taxering. Härav föranledes
i första hand den erinringen att, sedan inkomsten blivit renodlad enligt
skattelagarna med avdrag för belopp, som anses motsvara existensminimum,
så att något beskattningsbart belopp därefter icke återstår, tillgång näppeligen
lärer finnas till betalning av någon värnskatt. Så snart vederbörande
har förmögenhet hlir förhållandet annorlunda men enbart inkomsten borde
icke giva möjlighet till någon skattebetalning — under förutsättning att inkomsten
riktigt deklarerats och icke i verkligheten överstigit uppgivet belopp.
Hos länsstyrelsen inställer sig på grund härav i första hand tvekan, om
det kan vara riktigt att påföra värnskatt i här förevarande fall med föreslagna
fem kronor. Det kan visserligen hänvisas till att denna kategori inkomsttagare
liksom personer i allmänhet mellan 17 och 64 år få erlägga avgift till
folkpensioneringen med 6 kronor. Men den direkta personliga fördelen av
sådan avgiftsbetalning lärer förklara att penningar kunna uppbringas av
vederbörande till sådan betalning, utan att detta får tydas som bevis för att
även värnskatt kan betalas av personer med inkomst, understigande vad som
enligt skattelagarna beräknas vara existensminimum. Härtill kommer att
indrivningskostnaderna för värnskattebelopp, som påföras under sådana förhållanden,
torde bliva jämförelsevis höga. Vid en allenast hastig blick på
uppbördsböcker och restlängder har det nämligen visat sig att den kategori,
som vid kronouppbörden debiterats allenast sex kronor avgift till folkpensioneringen
men icke någon statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i mycket
stor utsträckning får debiterat belopp avkortat efter misslyckade indrivningsförsök
och restföring över flera redovisningsperioder. Det låter sig icke göra
att lämna mera bestämda uppgifter om uppbördsresultatet beträffande sådana
debetsedlar men det torde med säkerhet kunna sägas att, om avgiftsbeloppet
ökas med ytterligare fem kronor värnskatt, resultatet icke blir gynnsammare
utan motsatsen.
Länsstyrelsen har sökt vinna en uppfattning om antalet personer, som
skulle påföras ifrågasatta minimumbelopp fem kronor i värnskatt genom
den sammanställning för länet, som här bifogas. Skillnaden mellan antalet
taxerade personer i inkomsttaxeringslängderna och antalet till värnskatt för
år 1939 debiterade visar ungefärligen det antal, varom fråga är. Debiteringen
av 1939 års värnskatt innebär nämligen att vederbörande haft åtminstone
40 kronor återstående beskattningsbart belopp vid statsskattetaxeringen,
med statlig inkomst- och förmögenhetsskatt å kronor 2.16. Antalet
år 1939 i taxeringslängd upptagna personer, som icke haft så stor inkomst,
utgör enligt bilagan för länet 51,681 personer av 236,539 taxerade eller omkring
22 %>. För vissa delar av länet är antalet anmärkningsvärt stort, exempelvis
Norrvikens fögderi, där frågan berör omkring 59 %> av antalet taxerade.
Givetvis gäller det särskilt fiskares och stenhuggares möjligheter att
betala denna skatt här i länet. Vad som först genom ett väsentligt ökat indrivningsarbete
kan uttagas från detta förhållandevis stora antal personer,
låter sig svårligen beräknas, men örn hälften av föreslagna värnskatten från
dessa personer milote, skulle det röra sig örn ett belopp på omkring 125,000
kronor för hela detta län.
Kungl. Majlis proposition nr 185.
31
Länsstyrelsen har icke velat underlåta att på detta sätt försöka beräkna
den praktiska betydelsen av den föreslagna värnskatteplikten för ifrågavarande
»nya» skattskyldiga. I proportion till länets folkmängd skulle med
samma djärva approximation beloppet för riket i sin helhet kunna beräknas
till omkring 1,650,000 kronor.
Beloppet ifråga är icke stort i förhållande till den totalsumma, som genom
en värnskatt för år 1940 torde behöva uttagas och i jämförelse med vad 1939
års värnskatt beräknas giva. Detta liksom de förut anförda betänkligheterna
ifråga om det ökade indrivningsbesväret talar närmast mot värnskattens sålunda
ifrågasatta utsträckning till de ifrågavarande inkomstkategorierna. Väl
kunna även andra skäl än de statsfinansiella i nu föreliggande situation för
landet vara värda beaktande. Såsom ett led i uppoffringarna för landets värn
kan det sålunda måhända anses vara av största betydelse att skatten lägges
så brett som möjligt och att den bör bliva kännbar för så många enskilda
som möjligt.
Vid sitt slutliga ställningstagande till frågan har länsstyrelsen emellertid
funnit övervägande skäl tala emot en sådan fördelning av värnskattebördan,
som förslaget innebär i här förevarande avseende.
Utan att i övrigt hava något att erinra mot förslagets detaljer får länsstyrelsen
sålunda förklara sig icke kunna tillstyrka förslagets genomförande.
Bilaga till länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län yttrande.
Sammanställning] rörande antal skattskyldiga m. m. i Göteborgs och Bohus
län år 1939.
Fögderi och stad
Folkmängd
1 januari
Antal av- giftspliktiga
till folkpen- sioneringen
I tax.-längd till
statsskattetaxe- ring med tax.
bel. upptagna
(även om besk.
bel. ej återstår)
Antal till
värnskatt
år 1939
debiterade
Göteborgs fögderi....................
48,472
33,307
24,149
19,416
Inlands fögderi......................
42,536
26,936
17,316
11,229
Orusts och Tjörns fögderi............
31,099
18,961
10,444
5,372
Sunnervikens fögderi................
32,460
19,973
10,638
5,439
Norrvikens fögderi ..................
26,675
16,213
9,399
3,857
Summa landsbygden
181,242
116,390
71,946
45,313
Göteborgs stad......................
275,753
193,250
152,036
129,690
Uddevalla stad......................
16,226
10,749
8,459
6,673
Strömstads stad ....................
2,988
1,936
1,476
1,205
Lysekils stad........................
5,346
3,422
2,622
1,977
Summa städerna
300,313
209,357
164,593
139,545
Totalsumma
481,555
324,747
236,539
184,858
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening.
Uti den till författningsförslaget fogade promemorian rörande värnskattens
utformning uttalas, att det ansetts i viss mån oegentligt, att många medborgare,
som på grund av de skattefria avdragen icke betala någon statsskatt,
ej alls fått genom direkt beskattning deltaga i de genom krisen uppkomna
bördorna. Styrelsen kan icke dela denna uppfattning utan anser
det tvärtom i princip oriktigt, om sådana skattskyldiga, vilka på grund av
de med hänsyn till existensminimum avvägda skattefria avdragen icke påföras
ordinarie statsskatt, skulle belastas med av kristid påkallade extra
skattebördor, då ju skatteförmågan självfallet är mindre under kristid än
under normala förhållanden, synnerligast för de lägre inkomstskikten, vilka
torde komma att hårdast drabbas av de nu föreslagna ändrade bestämmelserna.
Då värnskatten icke avsetts för särskilt ändamål utan blott utgör en
skärpning av statsbeskattningen, synes skälig anledning ej heller föreligga
att för densamma utforma annat skatteunderlag än för inkomst- och förmögenhetsskatten.
Att pa sätt föreslagits sammankoppla värnskatten med pensionsavgifterna
enligt lagen örn folkpensionering finner styrelsen icke välbetänkt Redan
artskillnaden ur skattesynpunkt mellan dessa båda slag av utskylder talar
däremot. Men dessutom komme den direkta skatteökningen för de lägre
inkomstskikten att uppgå till procentuellt högst ansenliga belopp. Å andra
sidan skulle, såsom i promemorian antydes, i vissa fall skattskyldiga vilka
åtnjuta folkpension eller äro i icke avgiftspliktig ålder, obehörigen undgå
värnskatt.
_ Styrelsen vill sålunda rent principiellt förorda, att värnskatten för budgetaret
1940/41 anordnas på samma sätt som skedde för budgetåret 1939/40
d. v. s. som ett procentuellt tillägg till inkomst- och förmögenhetsskatten!
Styrelsen finner sig därjämte böra erinra, att en utformning av värnskatten
enligt nu föreliggande författningsförslag komme att medföra en synnerligen
avsevard arbetsökning och stegrade kostnader för skattens debitering,
samt att det synes högst tvivelaktigt, örn debiteringen skulle kunna
medhinnas mom sådan tid, att uppbörd kan ske vid samma tidpunkt som
innevarande ars värnskatt. Att denna överhuvud kunde debiteras under den
bräda tiden för mantalsskrivningarnas avslutande och mantalslängdernas
rardigstallande berodde huvudsakligen därpå, att blott uppbördsboken behövde
anvandas som ledning vid debiteringsarbetet. Enligt nu föreliggande
förslag skulle vid debiteringen hänsyn tagas till såväl taxerade som beskattningsbara
belopp enligt inkomstlängderna, olika skatteskalor, olika sla«
av skattskyldiga, skatteminimum, avgiftsplikt enligt lagen örn folkpensionering
och skattens fördelning mellan äkta makar m. fl. förhållanden för vilke*
allt under arbetets gång måste utnyttjas utom uppbördsboken jämväl
inkomstlangd och pensionsavgiftslängd.
Men även oavsett denna ökning av arbetet och kostnaderna för debiteringen
synes det gynnsamma resultatet av senaste värnskatteuppbörd icke
giva anledning till sådana invecklade bestämmelser rörande en ny värnskatt
som de nu föreslagna. En icke oväsentlig borgen för en god skatteuppbörd
ar nämligen enligt styrelsens förmenande enkla och för de skattskyldiga
lättförståeliga stadganden rörande tributen till det allmänna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
33
Styrelsen för föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän.
Styrelsen kan väl förstå betydelsen av en jämn fördelning av kristidsbördoma
men anser att grunderna för all skattepåföring böra beräknas med
hänsyn till skattebetalarnas förmåga att bära skattebördan. En tillämpning
av nu föreliggande förslag skulle medföra, att värnskatt komme att påföras
ett betydande antal små inkomsttagare, vilka sakna förmåga att betala
och beträffande vilka redan på förhand kan förutses, att intet kommer
att hos dem kunna uttagas. Det må erinras, att medan beskattningsminimum
ligger vid 600 kronor per år, existensminimum för en ensam person
torde ligga vid ett minst dubbelt så stort belopp. Det förekommer visserligen
inkomsttagare, vilka leva under existensminimum, men som hellre försaka
än underlåta att betala påförd skatt. Det måste dock anses som en
orättvisa, att med dem jämställda men icke lika lojala medborgare gå fria
från betalning, därför att ingen skatt kan av dem uttagas. I kristider, sådana
som nu råda, mäste det ställa sig alldeles särskilt svårt för de lägsta
inkomsttagarna att erlägga skatter.
Styrelsen vill med anledning av förestående ifrågasätta en höjning av minimigränsen
för värnskattens åsättande.
liihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sami. Nr 185.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1940:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskild ersättning för debitering av värnskatt. a1 i texten
- SU 1940:166 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskild ersättning för debitering av värnskatt. s. 1 i texten
- Rskr. 1940:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41. a1 i texten