Sök i Ratio Lex

Med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m

1940-03-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:188, Med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

tfr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till viss ändring

i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms slott

den 30 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för finansdepartementet

vissa frågor örn ändring i gällande tulltaxa med mera samt

anför därvid följande:

Damhattar. För hattar, ej av pälsverk, även halvfärdiga, andra än damhattar,

monterade med blommor eller plymer, utgår enligt tulltaxerubrikerna

nr 630—632 tull i enlighet med följande uppställning:

av annat ämne (än oljad vävnad eller vara, innehållande

silke eller gulddragartråd):

630 ogarnerade; ävensom mössor, sydda av flätor, hänförliga

till nr 358, samt s. k. filtstumpar .................... 1 st. —: 50

andra slag:

631 försedda med garnering eller montering av varor, inne
hållande

silke .................................... 1 st. 1: —

632 andra.............................................. 1 st. —: 75

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 188. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma]:ts proposition nr 188.

I överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade Kungl. Majit

den 22 juni 1934 förordning (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande

tulltaxa, innefattande bland annat tilläggstullar för tiden 1 juli 1934—30

juni 1937 å vissa slag av garnerade och ogarnerade damhattar. Genom förordning

den 18 juni 1937 (nr 494) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa

hava jämlikt beslut av 1937 års riksdag berörda tilläggstullar erhållit

förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni 1940. Tilläggstullarna

utgå enligt följande grunder:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggs-

tull

kronor

ur 630

ur 1194—

Hattar, ej av pälsverk, andra än herrhat- tar, även halvfärdiga:

andra slag:

av annat ämne:

ogarnerade, med undantag av s. k.

ur 631

1196

1198: 2

ur 1199—

stråstumpar och capeliner......1 st.

andra slag:

försedda med garnering eller

montering av varor, innehål-

—: 50

1200

lande silke..................1 st.

—: 75

ur 632

ur 1201—

1203

andra........................1 st.

—: 75

I skrivelse den 13 november 1939 har Sveriges dumhattfabrikanters förening

anhållit om vidtagande av åtgärder för ytterligare förlängning av giltighetstiden

för ifrågavarande tilläggstullar.

Till stöd härför har föreningen åberopat en vid ansökningen fogad utredning,

avseende marknads- och produktionsförhållandena för damhattar

åren 1936—1938. I utredningen göres sammanfattningsvis gällande, att de

år 1934 införda tilläggstullarna visserligen förmått i viss män hejda importen

av varuslagen i fråga men dock ej tillräckligt för att bringa den inhemska

tillverkningen upp till den storlek den hade år 1930. Räntabiliteten hos dithörande

företag hade icke på långt när kunnat nå den för den svenska

industrien i allmänhet såsom skälig ansedda, även om tilläggstullarna syntes

hava förhindrat ett fullständigt sammanbrott av den inhemska industrien

på området. Nettotullskyddet för denna industri vöre trots tilläggstullarna

alltjämt jämförelsevis obetydligt.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava den 24 januari 1940 efter

remiss gemensamt yttrat sig över ansökningen samt därvid med hänsyn till

den av föreningen förebragta utredningen samt jämväl till rådande onormala

förhållanden på den internationella handelns område funnit skäligt förorda

åtgärder för att berörda tilläggstullar fortfarande måtte bliva gällande i tre

år från och med den 1 juli 1940.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

3

På skäl ämbetsverken anfört förordar jag en förlängning av giltighets- Departementstiden

för ifrågavarande tilläggstullar till och med den 30 juni 1943. chefen.

Fajans- och porslinsvaror. Nu gällande tullar å de för den inhemska

porslinsindustrien mest betydande tillverkningarna av fajans- och porslinsvaror

utgå enligt följande grunder:

Tull
taxe
nr
-

Statistiskt

nr

Varuslag

Tull för

100 kg

kronor

Tilläggstull

för 100 kg

kronor

693

694

695

696

(1282

11283

|1284

\ 1285

(1286

11287

(1288

11289

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt

nämnda:

andra slag:

av äkta porslin:

vita eller enfärgade:

för hushållsbruk ........N

andra ............ N

två- eller flerfärgade eller förgyllda,

försilvrade eller på

annat likartat sätt dekorerade:
för

hushållsbruk ......N

andra ................N

av fajans (oäkta porslin), härunder

inbegripna krukmakargods

och andra lervaror, ej särskilt

nämnda; ävensom kakel och

kakelugnsornament:

vita eller enfärgade:

för hushållsbruk ......N

andra ................N

två- eller flerfärgade eller

förgyllda, försilvrade eller

på annat likartat sätt deko

rerade :

för hushållsbruk......N

andra ..............N

30:

30:

60:

60:

15:

15:

10:

10:

16:

16:

10:

9: —

Tilläggstullarna, vilka, såsom framgår av de anförda uppgifterna, endast

avse artiklar för hushållsbruk, fastställdes i fråga om varor av äkta porslin

(statistiska nr 1282 och 1284) enligt förordningen den 22 juni 1934 (nr 371)

med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa och beträffande fajansvaror (statistiska

nr 1286 och 1288) enligt kungörelsen den 31 maj 1935 (nr 226) angående

tillägg till nämnda förordning till en början intill utgången av juni

1937 men hava genom förordningen den 18 juni 1937 (nr 494) med ytterligare

tillägg till gällande tulltaxa erhållit fortsatt giltighet för tiden till och

med den 30 juni 1940.

I skrivelse den 21 mars 1940 har nu kommerskollegium upptagit frågan

om förlängning av ifrågavarande tilläggstullar. Kollegium har därvid över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 188-

lämnat ett yttrande från Sveriges kemiska induslrikontor, som i sin ordning

inhämtat yttranden från Aktiebolaget Gustavsbergs intressenter samt

verkställande direktören i Aktiebolaget Rörstrands Porslinsfabriker, vari

hemställts om förlängd giltighetstid för tilläggstullama.

Sveriges kemiska industrikontor lämnar en sammanställning av importen

under åren 1932—1938 av varor, hänförliga under de statistiska nummer,

varå ifrågavarande tilläggstullar utgå. I anslutning därtill framhåller industrikontoret,

att importen av till nr 1288 hänförliga varor under januari—

september 1939, att döma av redovisade kvantitetssiffror, visat en kraftig ökning

i jämförelse med importen under motsvarande period ett år tidigare. I

fortsättningen anför industrikontoret i huvudsak följande:

Det förefunnes alltjämt en för de inhemska tillverkarna synnerligen besvärande

konkurrens, trots att de inhemska fabrikerna de senaste åren undergått

en mycket genomgripande rationalisering, så att de nu finge anses

höra till de modernaste i Europa. Det största svenska företaget hade för år

1938 redovisat ett underskott av över 176,000 kronor, oaktat några avskrivningar

ej gjorts å anläggningarna. Även för 1939 hade en förlust uppstått å

rörelsen. Efter krigets utbrott hade köplusten för porslins- och fajansvaror

inom landet minskats så kännbart, att bland annat nämnda företag tvingats

väsentligt förkorta arbetstiden. Ett slopande av tilläggstullama skulle, därest

importen ej på annat sätt hämmades, säkerligen föranleda, att en betydande

del av arbetarna måste avskedas. Industrikontoret ville slutligen

starkt framhålla, att en ökning av de utländska producenternas andel av avsättningen

på den svenska marknaden vore mycket beklaglig ej endast med

hänsyn till de närmast berörda parterna — de inhemska företagarna och

deras anställda — utan även på grund av den påfrestning, som en onödig

import av porslins- och fajansvaror innebure för vår valutareserv. Det måste

anses höra till de angelägnaste uppgifterna i nuvarande allvarliga situation

att tillse, att de begränsade tillgångarna på utländska betalningsmedel icke

offrades för betalning av varor, som lämpligen kunde tillverkas inom landet.

Industrikontoret hemställde därför, att gällande tilläggstullar måtte förbliva

i kraft även efter den 30 juni 1940.

Kommerskollegium framhåller för sin egen del, att den av Sveriges kemiska

industrikontor förebragta utredningen syntes bestyrka, att ifrågavarande

tilläggstullar alltjämt borde bestå. Med avseende å tiden för förlängningen

tillstyrktes av kollegium, att denna bestämdes till tre år från och med den 1

juli 1940.

Departements- Behov av tilläggstullar å fajans- och porslinsvaror för hushållsbruk enligt

chefen. fgr närvarande gällande grander synes även mig fortfarande föreligga. Beträffande

giltighetstidens längd biträder jag kommerskollegii förslag och förordar

sålunda en förlängning från och med den 1 juli 1940 till och med den

30 juni 1943.

Förlängningen såväl av ifrågavarande tilläggstullar som av de under nästföregående

punkt omförmälda tilläggstullama å vissa damhattar synes lämpligen

kunna ske i den formen att förordningen den 18 juni 1937 (nr 494), enligt

vilken dessa tullar för närvarande utgå, gives fortsatt giltighet under

nyss angivna tid.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

5

Kamflänsar till värme- eller kylelement. De bestämmelser i gällande

tulltaxa, som i förevarande sammanhang äro av intresse, framgå av följande

sammanställning:

Tulltaxe
nr
-

Statistiskt

nr

XV. Oädla metaller och arbeten därav.

Tull

för 100 kg

kronor

B. Andra oädla metaller samt arbeten därav.

Plåtar och band:

av annan metall, med en tjocklek av:

minst 0.2 mm:

ur 901

1602

hamrade, bockade, kupade, med uppvikta

kanter, skålformiga ämnen för

patrontillverkning m. m. härunder inbegripna,

försedda med hål, polerade

eller på annat, förut ej angivet sätt

bearbetade och ej hänförliga till nr 902

(1603); ävensom utstansade plana matsilverämnen

:

andra

N

20: —

Arbeten, ej särskilt nämnda:

andra slag:

av annan metall:

ur 929

1646: 2

av aluminium:

andra

E

50: —

ur 996

1785: 2

1785: 3

XVI. Maskiner, apparater och elektrisk

materiel.

A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

kylmaskiner, kylapparater och kylskåp samt

särskilt inkommande, ej särskilt nämnda

delar därtill:

för hushållsbruk.............. 100 kr.

för annat ändamål............ 100 kr.

10:

10:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

I skrivelse den 29 januari 1940 har Karl Herman Nilsson med firma Finemon,

Herm. Nilsson i Eskilstuna gjort viss framställning beträffande tullen

å kamflänsar till värme- och kylelement, därvid sökanden i huvudsak anfört

följande:

Sökanden hade för avsikt att i Sverige starta en för landets vidkommande

helt ny tillverkning av värme- och kylelement. För att framställa sådana

element måste sökanden importera pressade flänsämnen av aluminium, vilka

liksom de i tulltaxan under statistiska numren 1350, 1548:1 och 1552:1 hänförda,

av järn framställda radiatorerna och elementen inginge i den färdiga

varan som halvfabrikat. Under det att nämnda järnvaror i tull endast betingade

respektive 5, 8 och 15 öre per kilogram droge aluminiumflänsämnena

en tull av 10 procent av inköpsvärdet, vilket under normala tider motsvarade

närmare 50 öre per kilogram. En av sökanden gjord hemställan hos

generaltullstyrelsen om ändring av en av tullkammaren i Eskilstuna verkställd

tulltaxering å flänsämnena efter sist angivna grund hade icke bifallits.

Tullmyndigheterna syntes nämligen hålla före att flänsämnena vore färdiga

delar till kylmaskiner etc. och såsom sådana hänförliga till statistiskt nr 1785:2

och 1785: 3, vilket sökanden för sin del bestrede. Sökanden gjorde nämligen

gällande, att flänsämnena icke vore färdiga delar till kylapparater etc. utan

i stället pressade aluminiumplåtar, vilka som sådana liksom varje annan

plåt, tråd, rör etc. utgjorde råmaterial eller halvfabrikat, en sak som tydligt

framginge därav att de skulle inrangeras och vidare för sitt ändamål bearbetas

i av sökanden importerade maskiner. Vidare kunde dessa flänsämnen

finna användning även vid framställning av värmeelement. Örn de importerades

för värmeelement skulle de givetvis ej kunna hänföras till statistiskt

nr 1785:2 eller 1785:3 utan i stället hänföras till bearbetade plåtar under

statistiskt nr 1602. Om den av tullmyndigheterna hävdade ståndpunkten

vore riktig, syntes det i varje fall sökanden nödvändigt att en lämpligare och

bättre avvägd tullbeskattning beträffande flänsämnena komme till stånd, så

att det bleve möjligt för sökanden att sätta igång tillverkningen av ifrågavarande

element, vilken skulle kunna giva ett för svenskt näringsliv gott resultat

och tillföra landet arbetsmöjligheter och skatter. Vid nu gällande tullsats

finge sökanden betala en tullavgift, som vöre omöjlig att bära och som

ej stöde i någon som helst rimlig proportion till tullen å motsvarande artiklar

av järn.

Sökanden hemställde förty, att tullen å ifrågavarande flänsämnen eller plåtar

måtte fastställas att utgå med högst 20 öre per kilogram eller samma tull

som utginge för sådana aluminiumplåtar, som omnämndes under statistiskt

nr 1602.

över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

14 mars 1940 efter remiss gemensamt avgivit utlåtande och därvid överlämnat

införskaffat yttrande från Jern- & Metallvaru-Leverantörföreningen.

Jern- & Metallvaru-Leverantörföreningen har i huvudsak anfört följande:

Den tillverkning, som avsåges att bliva tillgodosedd bl. a. genom det ifrågavarande

plåtmaterialet vöre framställning av kamflänsrör för uppvärmning

och kyländamål enligt en ny metod, varvid man begagnade sig av kamflänsar,

vilka på särskilt sätt framställdes av aluminium och anbringades på

kopparrör.

Plåtarna vore försedda med hål för att kunna påträdas kopparrören och

torde närmast vara att betrakta som rördelar i enlighet med de anvisningar,

som lämnades till statistiska numren 1342—1345, vilka emellertid endast av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

7

såge rör och rördelar, framställda av tackjärn, gjutgods etc. Då tillverkningen

av plåtarna skedde i patenterade monteringsmaskiner, kunde man

möjligen även betrakta dem som råmaterial.

Då plåtarna i här ifrågavarande avseende icke kunde behandlas som rördelar,

ansåge föreningen, att de vore att hänföra till statistiskt nr 1602.

Föreningen holle sålunda före att det vore oriktigt att hänföra plåtarna till

de statistiska numren 1785:2 och 1785:3, vilka omfattade en betydligt mera

förädlad vara än som här avsåges.

Skulle det icke anses, att plåtarna utan vidare kunde hänföras till statistiskt

nr 1602, förordade föreningen, att åtgärder vidtoges så att tullen för

plåtarna komme att utgå med lika stort belopp som för de i nyssnämnda statistiska

nr avsedda ämnena.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sitt utlåtande i huvudsak

anfört följande:

Sökanden hade över tullkammaren i Eskilstuna importerat i framställningen

avsedda varor, vilka därvid tulllaxerats såsom delar, ej särskilt nämnda,

till maskiner och apparater, tulltaxenr 996 (statistiskt nr 1785: 2—3), med tull

av 10 procent av värdet. Sedan tull taxeringen i fråga överklagats hos generaltullstyrelsen,

hade styrelsen enligt beslut den 10 januari 1940 funnit skäl

gilla densamma. De sålunda tulltaxerade varorna utgjordes enligt företedda

prov av rektangulära, ur aluminiumplåt utstansade, med två eller flera hål

försedda kamflänsar, avsedda att användas vid tillverkningen av kylelement

(kylapparater). I de färdiga kylelementen inginge dessa varor dels såsom

lamellflänsar med i huvudsak köldförmedlande uppgift, dels såsom ändflänsar

med uppgift att jämväl stödja och uppbära kylslingorna. Enär flänsarna

i fråga förmedelst en maskinell procedur, som ej hade samband med plåtens

framställning, utstansats för sitt tillänmade ändamål och på grund härav vore

att betrakta såsom färdigmanufakturerade metallvaror, måste desamma i föreliggande

skick anses hava förlorat karaktären av plåt. Såsom utgörande

igenkännliga, i tulltaxan ej särskilt nämnda delar till kylapparater vore de

under sådana omständigheter i tulltaxeringshänseende hänförliga till förenämnda

tulltaxenr 996.

Flänsar av omhandlade slag kunde även komma till användning förutom

i kylelement vid tillverkningen av värmeelement. Dylika för värmeelement

avsedda flänsar vore emellertid icke hänförliga till tulltaxans maskingrupp

utan skulle vid eventuell import komma alt tulltaxeras såsom arbeten, ej

särskilt nämnda, av det ämne varav de bestode, d. v. s. enligt tulltaxenr 929

(statistiskt nr 1646: 2) med tull av 50 kronor för 100 kilogram.

Ämbetsverken hyste för sin del den uppfattningen, att kamflänsar av föreliggande

typ lämpligen borde tulltaxeras efter ensarlade grunder, oavsett

örn de vore ämnade för tillverkning av kylelement eller värmeelement. I

betraktande därav att dylika flänsar med hänsyn til! den å desamma nedlagda

bearbetningen vore ganska närstående ett antal i tulltaxenr 901 upptagna

varuslag, hade ämbetsverken intet att erinra mot att varorna i fråga upptoges

under sistnämnda nummer, varigenom tullen å desamma skulle komma

all nedsättas lill 20 kronor för 100 kilogram. En sålunda vidtagen tulllaxeäiulring

kunde enligt ämbetsverkens mening ej anses innebära svårigheter ur

tullteknisk synpunkt eller medföra risk för icke avsedda verkningar i beskattningshänseende.

Under hänvisning till vad sålunda i ärendet förekommit tillstyrker jag, att Departementskamflänsar

till värme- och kylelement upptagas under tulltaxenr 901 med en cAp/entull

av 20 kronor för 100 kilogram.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Departementschef

en.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för

ikraftträdandet av den föreslagna ändringen.

Vattenmätare. Vattenmätare hänföras i tulltaxan till nr 1065 (statistiskt

nr 1947), därest de hava en genomloppsöppning av högst 40 mm, och till

nr 1067 (statistiskt nr 1950), örn genomloppsöppningen är större än 40 mm.

1 förra fallet utgår tull med 100 kronor för 100 kilogram, i senare fallet med

50 kronor för 100 kilogram.

Ä vattenmätare med högst 40 mm genomloppsöppning utgår därjämte enligt

den i överensstämmelse med beslut av 1939 års lagtima riksdag utfärdade

förordningen den 22 juni 1939 (nr 348) med ytterligare tillägg till gällande

tulltaxa tilläggstull för tiden 1 juli 1939—30 april 1940 med 200 kronor

för 100 kilogram.

I skrivelse den 25 januari 1940 hava aktiebolaget Svenska Metallverken,

aktiebolaget Zander & Ingeström och aktiebolaget Imo-Industri bland annat

hemställt, att nyssnämnda tilläggstull måtte utsträckas att gälla även efter

den 30 april 1940.

Bolagen framhålla i skrivelsen huvudsakligen följande:

De synpunkter bolagen anfört i tidigare skrivelser, vilka föranlett åsättandet

av ifrågavarande tilläggstull, gällde fortfarande. Då det med säkerhet

kunde förutsättas, att under de närmaste åren ingen ändring komme att inträda

i de förhållanden, som föranlett tilläggstullens införande, anhölle bolagen,

att förlängningen måtte avse en tidrymd av minst två år. Dessutom

hemställdes, att statistiska nr 1947 måtte omarbetas i syfte att förhindra,

att delar till vattenmätare kunde införas till lägre tullar än själva vattenmätaren.

över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

9 februari 1940 efter remiss gemensamt avgivit yttrande. Ämbetsverken erinra

härvid om sitt utlåtande den 27 april 1939 över bolagens föregående

framställning i ämnet samt framhålla vidare i huvudsak följande:

De skäl, vilka i berörda utlåtande anförts, ansåge ämbetsverken fortfarande

vara tillfinnandes, varför ämbetsverken tillstyrkte, att ifrågavarande tillläggstull

utsträcktes att gälla jämväl efter den 30 april 1940. Mot en föreslagen

giltighetstid av två år hade ämbetsverken icke funnit skäl till erinran.

Beträffande önskemålet att statistiska nr 1947 måtte omarbetas i fråga örn

delar till vattenmätare ville ämbetsverken framhålla, att, såvitt kunnat utrönas,

någon import av sådana delar, i avsikt att inom landet sammansättas

och där försäljas, efter tiden för tilläggstullens införande icke förekommit.

Därjämte föreskreves i 2 § c) tulltaxeförordningen, att sammansatt vara,

som vore i taxan särskilt nämnd, skulle, även om den infördes i söndertaget

skick, tulltaxeras enligt vad i taxan stadgades beträffande den sammansatta

varan. Med hänsyn därtill vore enligt ämbetsverkens åsikt ytterligare bestämmelser

i berörda avseende icke för närvarande av behovet påkallade.

Jag delar den i ärendet uttryckta uppfattningen, att en förlängning av den

för närvarande gällande tilläggstullen å vattenmätare med en genomloppsöppmng

av högst 40 mm bör komma till stånd. I likhet med vad i det föregående

föreslagits beträffande vissa andra tilläggstullar synes giltighetstiden lämpligen

kunna bestämmas till utgången av juni 1943. Vad angår frågan om tull
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188•

9

behandlingen av delar till vattenmätare torde, på av ämbetsverken anförda

skäl, särskilda åtgärder härutinnan icke erfordras.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande

av att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna

avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen

i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att förordningen den 18 juni 1937 (nr 494)

med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall äga fortsatt

giltighet för tiden från och med den 1 juli 1940 till och med

den 30 juni 1943;

dels antaga följande förslag till ändring i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan

att träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer:

Tull för

100 kg

kronor

Plåtar och band:

1

av annan metall, med en tjocklek av:

minst 0.2 mm:

901

hamrade, bockade, kupade, med uppvikta kanter,

skålformiga ämnen för patrontillverkning m. m.

härunder inbegripna, försedda med hål, polerade

eller på annat, förut ej angivet sätt bearbetade och

ej hänförliga till nr 902; ävensom utstansade

plana matsilverämnen samt kamflänsar till värme- eller kylelement................................N

1

20: — i

dels ock såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta
att

vid införsel från utlandet skall för tiden från och

med den 1 maj 1940 till och med den 30 juni 1943 utöver

enligt tulltaxan stadgad tull utgå tilläggstull på sätt nedan

sägs:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggs- tull för

100 kg

kronor

ur 1065

1947

Vattenmätare med högst 40 mm genomlopps- öppning..............................

E

200: —

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 188

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

407603. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m. a1 i texten
  2. BevU 1940:18 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m. s. 1 i texten