Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för utbildning av viss er sättning sper sonal

1940-03-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:194, Angående åtgärder för utbildning av viss er sättning sper sonal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder

för utbildning av viss er sättning sper sonal; given

Stockholms slott den 30 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigfors, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och folkhushållningsdepartementen anför chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller:

I en den 20 februari 1940 dagtecknad framställning har kvinnoföreningarnas

beredskapslcommitté hemställt örn ett anslag av 75,000 kronor för främjande

av utbildning av s. k. ersättningspersonal inom jordbruket, avsedd

att tillfälligtvis rycka in, när särskilt brådskande arbeten påginge

inom jordbruket, ävensom att tjänstgöra under den tid, som ett krigsBihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 194.

734 4Q

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

tillstånd varade. I syfte att anordna och förmedla en sådan verksamhet hade

kommittén gjort en hänvändelse till lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen,

svenska ^^arbetsgivareföreningen och riksförbundet landsbygdens folk, vilka

lovat stödja denna kommitténs plan. Genom samarbete med dessa organisationer

— framhåller kommittén vidare — skulle elever under en period av

en vecka ä tio dagar kunna placeras hos enskilda jordbrukare för att erhålla

undervisning i ladugårdsskötsel och mjölkning — företrädesvis maskinmjölkning

— och dessutom beredas tillfälle att genomgå kurser i maskinoch

traktorlära samt längre fram på våren praktik i fältarbeten av olika slag.

Kommittén hyste även den förhoppningen, att praktikanter i viss utsträckning

skulle kunna placeras i lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Körande verksamhetens organisation anför kommittén:

Handhavandet av frågan örn utbildning av reservarbetskraft för jordbruket

hade från kommitténs sida decentraliserats till respektive län och den lokala

beredskapskommittén inom varje residensstad tillsatte ett, eventuellt flera,

jordbruksombud med uppgift att dels från de lokala beredskapskommittéerna

inom länet insamla anmälningar å personer, som vore villiga genomgå utbildning,

och dels i samarbete med alla de organisationer — statliga, kommunala

och privata — som kunde tänkas hava intresse för saken, placera

eleverna i skolor och å gårdar. Som jordbruksombud fungerade i många fall

hemkonsulenten inom länet. De lokala beredskapskommittéerna skulle bedriva

en effektiv upplysningsverksamhet i syfte att få anmälningar från skolungdom

och övriga personer, som vore villiga att utbildas i jordbruk och

som under ett krigstillstånd kunde tänkas tjänstgöra inom jordbruket. Under

våren och sommaren syntes förläggningar för utbildning''i jordbruk kunna

komma att anordnas.

För att syftet med en dylik utbildning icke skulle förfelas, hade kommittén

riktat en appell företrädesvis till de kategorier, som under ett krig

kunde disponeras för ersättningstjänst inom jordbruket, nämligen kvinnor

utan ordinarie yrkesarbete, kvinnlig personal, sysselsatt inom sådana verksamhetsområden,

som kunde tänkas upphöra under ett krig, mödrar och

andra kvinnor, som under luftskyddstillstånd tillsammans med minderåriga

barn utrymde hotade orter samt framförallt städernas skolungdom — såväl manlig

som kvinnlig — som enligt beslut av Kungl. Majit den 9 februari 1940

beviljats upp till tio dagars ledighet för deltagande i sådan utbildning.

Den sålunda skisserade verksamheten vore det kommitténs avsikt att bedriva

under statens arbetsmarknadskommissions överinseende. Av det av

kommittén för ändamålet äskade beloppet skulle 50,000 kronor användas till

understöd till de lokala beredskapskommittéerna i residensstäderna i och för

upprätthållande av jordbruksombudets verksamhet och 20,000 kronor anslås

till anordnande av utbildning i jordbruk, med särskild vikt lagd på norrländska

förhållanden. Återstoden — 5,000 kronor — beräknade kommittén

bliva erforderlig för bestridande av kostnaderna för den utvidgade centrala

verksamheten.

Över kvinnoföreningarnas beredskapskommittés förslag hava yttranden avgivits

av statens arbetsmarknadskommission, lantbruksstyrelsen, statens livs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majas proposition nr 194.

medelskommission, svenska lantarbetsgivareföreningen, svenska lantarbetareförbundet

och riksförbundet landsbygdens folk. I samtliga utlåtanden har

förslaget i princip tillstyrkts.

Däremot har beträffande såväl omfattningen av verksamheten som formerna

för densamma vissa erinringar framställts.

Sålunda anser sig statens arbetsmarknadskommission böra hemställa, att

de medel, som må av Kungl Majit anvisas för ändamålet, ställas till arbetsmarknadskommissionens

förfogande, detta med hänsyn till önskvärdheten

av en central ledning samt ett samordnande av den planerade verksamheten

med övriga åtgärder för utbildning, omskolning och förmedling av arbetskraft

för områden, som under nuvarande förhållanden äro av synnerlig vikt

för folkförsörjningen. Kommissionen anser emellertid samråd rörande medlens

disposition böra äga rum med såväl lantbruksstyrelsen som statens

livsmedelskommission, varjämte självfallet i största möjliga utsträckning den

medverkan bör utnyttjas, som kvinnoföreningarnas beredskapskommitté är

villig att lämna. Intill dess erfarenhet vunnits örn kostnaderna för verksamhetens

bedrivande, synes enligt kommissionens mening ett belopp av 50,000

kronor lämpligen böra anvisas för ändamålet.

Lantbruksstyrelsen delar arbetsmarknadskommissionens uppfattning därom,

att ledningen av den ifrågasatta verksamheten bör anförtros åt kommissionen.

De medel, som må komma att tilldelas beredskapskommittén, böra därför

ställas till kommissionens förfogande, att i mån av behov utanordnas till

kommittén. Styrelsen anför härom bland annat:

Aven örn beredskapskommitténs initiativ och redan vidtagna åtgärder

varit mycket lovvärda, syntes det dock enligt lantbruksstyrelsens mening

vara både önskvärt och nödvändigt, att utbildningen och organiserandet av

jordbrukets reservarbetskraft icke splittrades på alltför många händer. Mot

att alla härför lämpliga krafter anlitades vore givetvis icke något att erinra,

men det syntes dock vara nödvändigt, att verksamheten i sin helhet ställdes

under en mera enhetlig ledning.

Då det tillkomme statens arbetsmarknadskommission att i största möjliga

utsträckning sörja för att jordbruket tillförsäkrades den arbetskraft, som vid

eventuell allmän mobilisering bleve erforderlig för jordbruksproduktionens

vidmakthållande och utvidgning, syntes det kunna ifrågasättas, örn icke

nämnda kommission vore det organ, som med bistånd av redan befintliga

statliga och icke-statliga institutioner — således även kvinnoföreningarnas

beredskapskommitté — borde handhava denna utbildningsverksamhet.

Såsom jag antytt, ingår i det av beredskapskommittén äskade medelsbeloppet

en summa av 20,000 kronor, avsedd till anordnande av utbildning

i jordbruk, med särskild vikt lagd på norrländska förhållanden. Statens

livsmedelskommission har för sin del ansett sig i första hand böra göra ett uttalande

om rimligheten av att särskilda medel anvisas för sagda ändamål. Enligt

vad kommissionens produktionsavdelning under hand inhämtat, skulle medlen

användas för bedrivande av kortare kurser för utbildning av personal inom

jordbruket. Kommissionen har härom framhållit i huvudsak:

Kommissionen kunde vitsorda, att beredskapskommittén nedlade ett mycket

förtjänstfullt arbete på att utbilda reservpersonal inom jordbruket. Emelle!''-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts projjosition nr 194.

tid hade lantbruksstyrelsen i skrivelse den 15 januari 1940 hemställt om

anslag med 98,300 kronor till anordnande genom hushållningssällskapen avfyra

maskinskötarekurser, tio 1-veckas och tio 3-dagars kurser i hand- och

maskinmjdikning inom varje hushållningssällskaps område samt sammanlagt

i hela landet 200 kurser i beredning av visst foder. Därjämte borde erinras

om att 1939 års lagtima riksdag anvisat 10,000 kronor till anordnande under

budgetåret 1939/40 genom lmshållningssällskapen av 1- eller 2-veckors utbildningskurser

samt 1 -månads fortbildningskurser för ladugårdspersonal

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) angående statsunderstöd

till kortare kurser i ladugårdsskötsel. Skulle lantbruksstyrelsen

nämnda framställning vinna statsmakternas bifall, syntes således ett stort

antal beredskapskurser i jordbruket kunna anordnas även i Norrland genom

hushållningssällskapen därstädes. Aven om den av kvinnoföreningarnas

beredskapskommitté planerade kursverksamheten utan tvivel kunde bliva av

betydelse för jordbruket, syntes dock böra övervägas, örn icke förenämnda

utbildningskurser för närvarande skulle vara till fyllest, därest erforderliga

medel härför komme att ställas till lantbruksstyrelsen förfogande. Livsmedelskommissionen

ville även påpeka betydelsen av att dylik verksamhet

såvitt möjligt underställdes hushållningssällskapens överinseende, enär dessa

genom sina konsulenter och vandringsrättare syntes vara bäst skickade att

planera och övervaka ifrågavarande kurser för erhållande av största möjliga

utbyte av desamma. Skulle det anses lämpligt att anvisa medel för ifrågavarande

ändamål till kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, borde därför

föreskrivas, att samarbete med hushållningssällskapen skulle etableras.

Den av beredskapskommittén ifrågasatta verksamheten i övrigt har livsmedelskommissionen

ansett sig böra tillstyrka. Dock har kommissionen i

fråga örn verksamhetens ledning samt dispositionen av de medel, som kunde

komma att anvisas för ändamålet, anslutit sig till lantbruksstyrelsen uppfattning.

Svenska lantarbetsgivarejGreningen har i huvudsak yttrat:

Föreningen hade med intresse följt beredskapskommitténs hittillsvarande

verksamhet, särskilt beträffande jordbruket, och understött verksamheten

genom att bland sina medlemmar sprida upplysning örn densamma. Då

det för jordbruksnäringen vore av stor betydelse att utbildad reservarbetskraft

funnes att tillgå i händelse av allmän mobilisering, vore det föreningens

uppfattning, att den av kommittén bedrivna verksamheten särskilt under

nuvarande oroliga tider gagnade ett betydelsefullt och samhällsnyttigt ändamål.

Med hänsyn till de förhållanden, under vilka kommittén utövade sin verksamhet,

antalet länskommittéer, de vidsträckta områden, som måste bearbetas

och den intensitet, varmed propagandan — framför allt den personliga

propagandan — måste bedrivas för att ett gott resultat skulle kunna uppnås

på kortast möjliga tid, syntes anslaget vara upptaget med skäligt belopp.

Svenska lantarbetareförbundet tillstyrker framställningen under framhållande

av att förbundet förutsatte såsom självklart, att den ifrågasatta utbildningsverksamheten

icke komme att medföra att de ordinarie arbetarna å sådana

gårdar, där verksamheten försigginge, ens temporärt gjordes arbetslösa.

Slutligen har riksförbundet landsbygdens folk anfört i huvudsak:

Beredskapskommitténs uppgift örn att förbundet lovat stödja verksamheten

vore riktig. Förbundet hade genom sina underorganisationer bedrivit

propaganda för att jordbrukare, vilka använde sig av maskinmjdikning, skulle

anmäla sig villiga att mottaga kvinnliga elever under en vecka ä 10 dagar

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl,. Majus proposition nr 194.

för att undervisa dem i ladugårdsskötsel och mjölkning. Denna förbundets

propaganda hade redan burit frukt och ett par hundratal elever hade på så

sätt redan kunnat placeras. Storleken av de kostnader, som vore förenade

med arbetet, kunde ej med säkerhet bedömas av förbundet, än mindre den

föreslagna fördelningen. I det senare hänseendet förefölle det lämpligt, att

något större belopp ansloges för anordnandet av utbildningsmöjligheter.

Ett fastställande av att de lokala beredskapskommittéerna skulle vara förlagda

till residensstäderna syntes högeligen opraktiskt. I vissa fall, exempelvis

i Kalmar län och Älvsborgs län, syntes vara behövligt med två kommittéer.

I detta sammanhang har jag ansett mig böra upptaga ett näraliggande

spörsmål till övervägande.

I gemensam skrivelse den 16 mars 1940 har statens arbetsmarknadskommission

och statens transportkommission hemställt, att 20,000 kronor måtte

ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande, att av kommissionen i

samråd med transportkommissionen användas för anordnande av kurser för

utbildning av ersättare för lastbilförare. Till stöd för sin framställning

hava kommissionerna inledningsvis framhållit, att en stor del av transporterna

av varor och förnödenheter inom landet för närvarande skedde med

lastbil. Att härutinnan vid en allmän mobilisering och under krig åstadkomma

en omläggning genom att taga i anspråk andra trafikmedel ansåge

kommissionerna knappast vara möjligt. I vissa fall syntes under krig till

och med ett ökat behov av lastbiltransporter kunna uppstå. Det vore därför

nödvändigt att skapa möjligheter för att under krig utnyttja de lastbilar,

som icke toges i anspråk för krigsmaktens behov. Förutsättningen härför

vore emellertid att — förutom drivmedel — tillräckligt antal förare stöde

till förfogande. Kommissionerna hava sökt beräkna det erforderliga antalet

ersättare för lastbilförare under framhållande av följande omständigheter.

Antalet lastbilar hade från år 1928 till år 1939 ökats från omkring 30,000

till omkring 60,000, vilket givetvis måste innebära en motsvarande nyrekrytering

av lastbilförare, varvid i de flesta fall relativt unga män syntes hava

anställts. Man måste därför räkna med att en avsevärd del av nu befintliga

lastbilförare vore i värnpliktsåldern. sannolikt omkring 75 procent. Detta

bestyrktes av nyligen verkställda utredningar beträffande mejeri- och slakterinäringarnas

bilpersonal samt beträffande levnadsåldern för medlemmarna i

svenska lasttrafikbilägareförbundet. Vid en allmän mobilisering vore alltså

en stor brist av lastbilförare för civila ändamål att förvänta, oaktat ett stort

antal lastbilar komme att tagas i anspråk av krigsmakten och samtliga värnpliktiga

icke komme att inkallas. Att exakt beräkna bristen vöre med nuvarande

tillgång å uppgifter icke möjligt. Den syntes emellertid kunna uppskattas

till inemot 10,000, därest för civilt bruk tillgängliga lastbilar fullt

skulle utnyttjas.

Uppskov med inställelse till krigstjänstgöring vid mobilisering för värnpliktiga

lastbilförare syntes enligt kommissionernas uppfattning icke få förutsättas

ifrågakomma annat än i synnerligen ringa omfattning. För att vid

mobilisering och under krig kunna fylla bristen å lastbilförare för civila

ändamål bleve det därför erforderligt att redan i fredstid i avsevärd omfattning

utbilda ersättare för lastbilförare. För sådan utbildning borde givetvis

endast icke-värnpliktiga uttagas, i första hand män i åldern 18—19 år

och kvinnor, vilka innehade körkort eller besutte erforderlig färdighet i bilkörning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 194.

Under nuvarande förhållanden syntes enligt kommissionernas mening utbildningen

icke lämpligen böra ske annat än på frivillighetens väg. Dylik

utbildning påginge sedan någon tid i kurser, som i Stockholm och vissa

landsortsstäder anordnats av kvinnoföreningarnas beredskapskommitté. För

kurserna erforderliga instruktörer, bilar m. m. hade därvid kostnadsfritt

ställts till förfogande av bilägare och bilreparationsverkstäder m. fl. Hittills

hade i sagda kurser utbildats närmare 900 elever — huvudsakligen kvinnor

— varav omkring 500 i Stockholm. Ett fortsatt bedrivande av kurserna i

ökad omfattning vore med hänsyn till den stora bristen å förare i hög grad

nödvändigt.

Kommissionerna hava vidare framhållit, att de av beredskapskommittén

anordnande kurserna vore avgiftsfria för eleverna. De med kurserna förenade

kostnaderna utgjordes av utgifter för drivmedel, för reparation av uppkomna

skador, för måltider åt instruktör, som utan vederlag ställt sig till förfogande

m. m. Att såsom hittills bestrida sagda kostnader med frivilliga bidrag syntes

i fortsättningen icke bliva möjligt, särskilt örn kursverksamheten skulle

utvidgas. Statligt understöd syntes därför erforderligt för kursernas fortsatta

bedrivande. Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté hade också i skrivelse

hemställt örn att kommissionerna måtte medverka till dylikt understöd ävensom

framlagt vissa kalkyler i ämnet. Kommissionerna hava härefter framlagt

vissa riktlinjer för verksamheten samt därvid i huvudsak anfört:

Därest statsunderstöd skulle komma ifråga för här avsedd utbildning,

syntes medlen böra ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande för

att i samråd med transportkommissionen fördelas. Härigenom syntes garantier

kunna skapas för att utbildningen komme att förläggas å de orter och

givas den omfattning, som betingades av förefintliga utbildningsmöjligheter

och olika landsdelars behov av ersättare för lastbilförare. Utbildningen

borde stå under tillsyn av arbetsmarknadskommissionen, som skulle hava

att i samråd med transportkommissionen utfärda närmare anvisningar för

utbildningens planläggning och anordnande.

För den fortsatta utbildningen syntes det lämpligt att till en början räkna

med ett elevantal av omkring 2,000. Medel för utbildning av ytterligare ersättare

därutöver syntes nämligen ej böra beviljas, förrän större erfarenhet

vunnits örn kursernas anordnande och resultat, särskilt i vad rörde landsorten.

Det förutsattes, att liksom hittills instruktörer, bilar och verkstäder kostnadsfritt

ställdes till förfogande för utbildningen. Då denna skulle äga rum

på skilda platser och under olika förhållanden, vore det förenat med mycket

stora svårigheter att med. tillbörlig grad av säkerhet beräkna kostnaderna

för densamma. Med ledning av de av beredskapskommittén lämnade ekonomiska

kalkylerna syntes dock förslagsvis de utbildningskostnader, som

det borde ankomma på staten att bestrida, kunna uppskattas till omkring

10 kronor per elev. Kostnaden för statsverket för utbildning av omkring

2,000 elever skulle alltså uppgå till 20,000 kronor. Med hänsyn till ovissheten

i denna beräkning förutsatte kommissionerna, att arbetsmarknadskommissionen

i samråd med transportkommissionen finge inom ramen av anslaget

bestämma den ersättning per elev, som med hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall kunde anses skälig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 194.

Statskontoret har i yttrande över framställningen framhållit, att ämbetsverket

icke hade något att i sak erinra mot bifall till förslaget. Med hänsyn

till det beräknade utgiftsbeloppets storlek har statskontoret emellertid

uttalat, att det syntes bliva nödvändigt att för ändamålet äska medel av

riksdagen.

Statens industrikommission har i anledning av ifrågavarande framställning

i skrivelse den 21 mars 1940 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte jämväl beakta

behovet av reservförarnas utbildning i gengasdrift samt därvid anfört

i huvudsak följande:

Enligt arbetsmarknads- och transportkommissionernas uppskattning skulle

vid allmän mobilisering komma att uppstå en brist på inemot 10,000 lastbilförare,

därest för civilt bruk tillgängliga lastbilar skulle fullt utnyttjas. För

att fylla denna brist vore det nödvändigt att redan i fredstid i avsevärd omfattning

utbilda ersättare för lastbilförare. Till sådan utbildning skulle ickevärnpliktiga

uttagas, i första hand män i åldern 18-—19 år och kvinnor, vilka

innehade körkort eller besutte erforderlig färdighet i bilkörning. De frivilliga

kurser, som dittills anordnats av kvinnoföreningarnas beredskapskommitté,

hade omfattat 12 timmar körpraktik, 9 timmar praktisk motorlära, 4 timmar

sjukvård och 7 timmar orientering.

Statens industrikommission hade i anledning av förevarande förslag ställt

frågan, huruvida ej vid den planerade utbildningen av reservförare hänsyn

borde tågås även till det sannolika läget ifråga örn försörjningen med motorbränslen

vid det tillfälle, då reservorganisationen måste tagas i bruk. Vid

en allmän mobilisering syntes stora svårigheter uppstå för tillförseln av importerade

motorbränslen och de förråd av sådana, som funnes inom landet,

komme att till största delen om ej helt få reserveras för krigsmaktens behov.

Den civila biltrafiken finge därvid hänvisas till att använda i huvudsak inhemska

bränslen, varvid gengasen sannolikt måste komma i främsta rummet.

Det syntes därför vara en angelägenhet av vikt, att reservförarna redan

under fredstid gjordes förtrogna med körning på gengas och med skötseln

av gengasaggregat. För ändamålet skulle undervisning i dessa ämnen lämplig®11

kunna ingå i det ifrågasatta utbildningsprogrammet. En avsevärd förlängning

av utbildningstiden måste därvid förutses liksom ock en ökningav

kostnaderna för utbildningen utöver de av kommissionerna beräknade. Industrikommissionen

ansåge dock, att reservförarnas undervisning i gengasdrift

icke utan avsevärd olägenhet kunde uppskjutas till det tillfälle, då en

allmän övergång till denna driftform bleve ofrånkomlig.

Vad först angår den av kvinnoföreningarnas beredskapskommitté gjorda

framställningen torde under rådande förhållanden verksamma åtgärder utan

dröjsmål böra vidtagas för att i den utsträckning, omständigheterna medgiva,

tillgodose behovet av ersättningspersonal inom skilda områden

av jordbruket, dag är därför beredd att i sak tillstyrka beredskapskommitténs

förslag.

Beträffande verksamhetens ledning och organisation anser jag i likhet

med arbetsmarknadskommissionen, att verksamheten bör samordnas med

övriga statliga åtgärder för utbildning, omskolning och förmedling av arbetskraft

inom för folkförsörjningen vitala områden. Ledningen av dessa åtgärder

bör tillkomma arbetsmarknadskommissionen. Jag förutsätter emellertid

i fråga örn bär avsedda verksamhet, att kommissionen rörande såväl verksam
-

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

hetens uppläggning som de särskilda åtgärderna i erforderlig utsträckning

samråder med lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen. Såsom arbetsmarknadskommissionen

framhållit, bör självfallet beredskapskommitténs värdefulla

medverkan därjämte sökas samt frivilliga krafter även i övrigt tagas i

anspråk för biträde med lokala arbetsuppgifter av skilda slag.

I fråga örn sättet för utbildningens bedrivande har jag även en invändning

att göra gentemot beredskapskommitténs förslag. Såsom framgår av

det förut sagda skulle — vid sidan av utbildningen hos enskilda jordbrukare

— anordnas viss kursverksamhet med särskild vikt lagd på norrländska förhållanden.

Livsmedelskommissionen har ifrågasatt, huruvida sistnämnda

verksamhet borde komma till stånd. Kommissionen har sålunda framhållit,

att för innevarande budgetår redan anvisats medel till vissa utbildnings- och

fortbildningskurser för ladugårdspersonal, varjämte lantbruksstyrelsen i

januari detta år hemställt örn ett anslag av 98,300 kronor för bestridande

bland annat av maskinskötarkurser samt kurser i hand- och maskinmjölkning.

Till det av kommissionen anförda vill jag tillägga, att Kungl. Majit i

huvudsaklig enlighet med lantbruksstyrelsens framställning i proposition

den 8 mars 1940, nr 172, föreslagit riksdagen att till beredskapskurser i

mjölkning anvisa berörda belopp. Vidare har jag inhämtat, att medel finnas

tillgängliga för igångsättande i viss utsträckning av maskinskötarkurser.

Med hänsyn härtill och under förutsättning av bifall till nämnda proposition

torde även enligt min uppfattning ytterligare särskilda medel ej behöva för

närvarande anvisas till kursverksamhet.

Vid en begränsning av utbildningsplanen att i huvudsak omfatta praktikarbete

hos enskilda jordbrukare torde de med ifrågavarande verksamhet förbundna

kostnaderna kunna beräknas avsevärt lägre än vad beredskapskommitténs

förslag innebär, även örn avsaknaden av all erfarenhet självfallet gör

en uppskattning approximativ. Ett belopp av 50,000 kronor synes dock

i allt fall böra avses för ändamålet.

Vidkommande härefter den av arbetsmarknadskommissionen och transportkommissionen

samfällt gjorda framställningen örn medel för anordnande av

kurser för utbildning av ersättare för lastbilförare har jag ej funnit

annan anledning till erinran mot det framlagda förslaget än att jag i likhet

med industrikommissionen anser utbildningen böra omfatta jämväl undervisning

i gengasdrift av de reservförare, som därtill anses lämpade. Härav

föranledas vissa ytterligare kostnader, vilka emellertid icke torde komma att

överstiga 8,000 kronor. För ändamålet skulle sålunda erfordras tillhopa

(20,000 + 8,000) 28,000 kronor.

Medelsbehovet för en utbildning enligt av mig här förordade riktlinjer av

ersättningspersonal inom jordbruket samt av ersättare för lastbilförare beräknar

jag alltså till sammanlagt (50,000 + 28,000) 78,000 kronor, att ställas

till statens arbetsmarknadskommissions förfogande. Medlen torde böra äskas

å tilläggsstat för löpande budgetår och anslaget — lämpligen benämnt »Åtgärder

för utbildning av viss ersättningspersonal» — givas karaktär av reservationsanslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 194. 9

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Åtgärder för utbildning av viss ersättningspersonal

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av ____ kronor 78,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

liihang till riksdagens protokoll lilio.

1 sand. Nr lili.

784 40

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utbildning av viss ersättnings personal. a1 i texten
  2. SU 1940:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts propositio7i angående åtgärder för utbildning av viss ersättningspersonal. s. 1 i texten