Angående åtgärder för utbildning av viss er sättning sper sonal
1940-03-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:194, Angående åtgärder för utbildning av viss er sättning sper sonal
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
1
Nr 194.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
för utbildning av viss er sättning sper sonal; given
Stockholms slott den 30 mars 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigfors, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,
jordbruks- och folkhushållningsdepartementen anför chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller:
I en den 20 februari 1940 dagtecknad framställning har kvinnoföreningarnas
beredskapslcommitté hemställt örn ett anslag av 75,000 kronor för främjande
av utbildning av s. k. ersättningspersonal inom jordbruket, avsedd
att tillfälligtvis rycka in, när särskilt brådskande arbeten påginge
inom jordbruket, ävensom att tjänstgöra under den tid, som ett krigsBihang
till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 194.
734 4Q
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
tillstånd varade. I syfte att anordna och förmedla en sådan verksamhet hade
kommittén gjort en hänvändelse till lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen,
svenska ^^arbetsgivareföreningen och riksförbundet landsbygdens folk, vilka
lovat stödja denna kommitténs plan. Genom samarbete med dessa organisationer
— framhåller kommittén vidare — skulle elever under en period av
en vecka ä tio dagar kunna placeras hos enskilda jordbrukare för att erhålla
undervisning i ladugårdsskötsel och mjölkning — företrädesvis maskinmjölkning
— och dessutom beredas tillfälle att genomgå kurser i maskinoch
traktorlära samt längre fram på våren praktik i fältarbeten av olika slag.
Kommittén hyste även den förhoppningen, att praktikanter i viss utsträckning
skulle kunna placeras i lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
Körande verksamhetens organisation anför kommittén:
Handhavandet av frågan örn utbildning av reservarbetskraft för jordbruket
hade från kommitténs sida decentraliserats till respektive län och den lokala
beredskapskommittén inom varje residensstad tillsatte ett, eventuellt flera,
jordbruksombud med uppgift att dels från de lokala beredskapskommittéerna
inom länet insamla anmälningar å personer, som vore villiga genomgå utbildning,
och dels i samarbete med alla de organisationer — statliga, kommunala
och privata — som kunde tänkas hava intresse för saken, placera
eleverna i skolor och å gårdar. Som jordbruksombud fungerade i många fall
hemkonsulenten inom länet. De lokala beredskapskommittéerna skulle bedriva
en effektiv upplysningsverksamhet i syfte att få anmälningar från skolungdom
och övriga personer, som vore villiga att utbildas i jordbruk och
som under ett krigstillstånd kunde tänkas tjänstgöra inom jordbruket. Under
våren och sommaren syntes förläggningar för utbildning''i jordbruk kunna
komma att anordnas.
För att syftet med en dylik utbildning icke skulle förfelas, hade kommittén
riktat en appell företrädesvis till de kategorier, som under ett krig
kunde disponeras för ersättningstjänst inom jordbruket, nämligen kvinnor
utan ordinarie yrkesarbete, kvinnlig personal, sysselsatt inom sådana verksamhetsområden,
som kunde tänkas upphöra under ett krig, mödrar och
andra kvinnor, som under luftskyddstillstånd tillsammans med minderåriga
barn utrymde hotade orter samt framförallt städernas skolungdom — såväl manlig
som kvinnlig — som enligt beslut av Kungl. Majit den 9 februari 1940
beviljats upp till tio dagars ledighet för deltagande i sådan utbildning.
Den sålunda skisserade verksamheten vore det kommitténs avsikt att bedriva
under statens arbetsmarknadskommissions överinseende. Av det av
kommittén för ändamålet äskade beloppet skulle 50,000 kronor användas till
understöd till de lokala beredskapskommittéerna i residensstäderna i och för
upprätthållande av jordbruksombudets verksamhet och 20,000 kronor anslås
till anordnande av utbildning i jordbruk, med särskild vikt lagd på norrländska
förhållanden. Återstoden — 5,000 kronor — beräknade kommittén
bliva erforderlig för bestridande av kostnaderna för den utvidgade centrala
verksamheten.
Över kvinnoföreningarnas beredskapskommittés förslag hava yttranden avgivits
av statens arbetsmarknadskommission, lantbruksstyrelsen, statens livs
-
3
Kungl. Majas proposition nr 194.
medelskommission, svenska lantarbetsgivareföreningen, svenska lantarbetareförbundet
och riksförbundet landsbygdens folk. I samtliga utlåtanden har
förslaget i princip tillstyrkts.
Däremot har beträffande såväl omfattningen av verksamheten som formerna
för densamma vissa erinringar framställts.
Sålunda anser sig statens arbetsmarknadskommission böra hemställa, att
de medel, som må av Kungl Majit anvisas för ändamålet, ställas till arbetsmarknadskommissionens
förfogande, detta med hänsyn till önskvärdheten
av en central ledning samt ett samordnande av den planerade verksamheten
med övriga åtgärder för utbildning, omskolning och förmedling av arbetskraft
för områden, som under nuvarande förhållanden äro av synnerlig vikt
för folkförsörjningen. Kommissionen anser emellertid samråd rörande medlens
disposition böra äga rum med såväl lantbruksstyrelsen som statens
livsmedelskommission, varjämte självfallet i största möjliga utsträckning den
medverkan bör utnyttjas, som kvinnoföreningarnas beredskapskommitté är
villig att lämna. Intill dess erfarenhet vunnits örn kostnaderna för verksamhetens
bedrivande, synes enligt kommissionens mening ett belopp av 50,000
kronor lämpligen böra anvisas för ändamålet.
Lantbruksstyrelsen delar arbetsmarknadskommissionens uppfattning därom,
att ledningen av den ifrågasatta verksamheten bör anförtros åt kommissionen.
De medel, som må komma att tilldelas beredskapskommittén, böra därför
ställas till kommissionens förfogande, att i mån av behov utanordnas till
kommittén. Styrelsen anför härom bland annat:
Aven örn beredskapskommitténs initiativ och redan vidtagna åtgärder
varit mycket lovvärda, syntes det dock enligt lantbruksstyrelsens mening
vara både önskvärt och nödvändigt, att utbildningen och organiserandet av
jordbrukets reservarbetskraft icke splittrades på alltför många händer. Mot
att alla härför lämpliga krafter anlitades vore givetvis icke något att erinra,
men det syntes dock vara nödvändigt, att verksamheten i sin helhet ställdes
under en mera enhetlig ledning.
Då det tillkomme statens arbetsmarknadskommission att i största möjliga
utsträckning sörja för att jordbruket tillförsäkrades den arbetskraft, som vid
eventuell allmän mobilisering bleve erforderlig för jordbruksproduktionens
vidmakthållande och utvidgning, syntes det kunna ifrågasättas, örn icke
nämnda kommission vore det organ, som med bistånd av redan befintliga
statliga och icke-statliga institutioner — således även kvinnoföreningarnas
beredskapskommitté — borde handhava denna utbildningsverksamhet.
Såsom jag antytt, ingår i det av beredskapskommittén äskade medelsbeloppet
en summa av 20,000 kronor, avsedd till anordnande av utbildning
i jordbruk, med särskild vikt lagd på norrländska förhållanden. Statens
livsmedelskommission har för sin del ansett sig i första hand böra göra ett uttalande
om rimligheten av att särskilda medel anvisas för sagda ändamål. Enligt
vad kommissionens produktionsavdelning under hand inhämtat, skulle medlen
användas för bedrivande av kortare kurser för utbildning av personal inom
jordbruket. Kommissionen har härom framhållit i huvudsak:
Kommissionen kunde vitsorda, att beredskapskommittén nedlade ett mycket
förtjänstfullt arbete på att utbilda reservpersonal inom jordbruket. Emelle!''-
4
Kungl. Maj:ts projjosition nr 194.
tid hade lantbruksstyrelsen i skrivelse den 15 januari 1940 hemställt om
anslag med 98,300 kronor till anordnande genom hushållningssällskapen avfyra
maskinskötarekurser, tio 1-veckas och tio 3-dagars kurser i hand- och
maskinmjdikning inom varje hushållningssällskaps område samt sammanlagt
i hela landet 200 kurser i beredning av visst foder. Därjämte borde erinras
om att 1939 års lagtima riksdag anvisat 10,000 kronor till anordnande under
budgetåret 1939/40 genom lmshållningssällskapen av 1- eller 2-veckors utbildningskurser
samt 1 -månads fortbildningskurser för ladugårdspersonal
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) angående statsunderstöd
till kortare kurser i ladugårdsskötsel. Skulle lantbruksstyrelsen
nämnda framställning vinna statsmakternas bifall, syntes således ett stort
antal beredskapskurser i jordbruket kunna anordnas även i Norrland genom
hushållningssällskapen därstädes. Aven om den av kvinnoföreningarnas
beredskapskommitté planerade kursverksamheten utan tvivel kunde bliva av
betydelse för jordbruket, syntes dock böra övervägas, örn icke förenämnda
utbildningskurser för närvarande skulle vara till fyllest, därest erforderliga
medel härför komme att ställas till lantbruksstyrelsen förfogande. Livsmedelskommissionen
ville även påpeka betydelsen av att dylik verksamhet
såvitt möjligt underställdes hushållningssällskapens överinseende, enär dessa
genom sina konsulenter och vandringsrättare syntes vara bäst skickade att
planera och övervaka ifrågavarande kurser för erhållande av största möjliga
utbyte av desamma. Skulle det anses lämpligt att anvisa medel för ifrågavarande
ändamål till kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, borde därför
föreskrivas, att samarbete med hushållningssällskapen skulle etableras.
Den av beredskapskommittén ifrågasatta verksamheten i övrigt har livsmedelskommissionen
ansett sig böra tillstyrka. Dock har kommissionen i
fråga örn verksamhetens ledning samt dispositionen av de medel, som kunde
komma att anvisas för ändamålet, anslutit sig till lantbruksstyrelsen uppfattning.
Svenska lantarbetsgivarejGreningen har i huvudsak yttrat:
Föreningen hade med intresse följt beredskapskommitténs hittillsvarande
verksamhet, särskilt beträffande jordbruket, och understött verksamheten
genom att bland sina medlemmar sprida upplysning örn densamma. Då
det för jordbruksnäringen vore av stor betydelse att utbildad reservarbetskraft
funnes att tillgå i händelse av allmän mobilisering, vore det föreningens
uppfattning, att den av kommittén bedrivna verksamheten särskilt under
nuvarande oroliga tider gagnade ett betydelsefullt och samhällsnyttigt ändamål.
Med hänsyn till de förhållanden, under vilka kommittén utövade sin verksamhet,
antalet länskommittéer, de vidsträckta områden, som måste bearbetas
och den intensitet, varmed propagandan — framför allt den personliga
propagandan — måste bedrivas för att ett gott resultat skulle kunna uppnås
på kortast möjliga tid, syntes anslaget vara upptaget med skäligt belopp.
Svenska lantarbetareförbundet tillstyrker framställningen under framhållande
av att förbundet förutsatte såsom självklart, att den ifrågasatta utbildningsverksamheten
icke komme att medföra att de ordinarie arbetarna å sådana
gårdar, där verksamheten försigginge, ens temporärt gjordes arbetslösa.
Slutligen har riksförbundet landsbygdens folk anfört i huvudsak:
Beredskapskommitténs uppgift örn att förbundet lovat stödja verksamheten
vore riktig. Förbundet hade genom sina underorganisationer bedrivit
propaganda för att jordbrukare, vilka använde sig av maskinmjdikning, skulle
anmäla sig villiga att mottaga kvinnliga elever under en vecka ä 10 dagar
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl,. Majus proposition nr 194.
för att undervisa dem i ladugårdsskötsel och mjölkning. Denna förbundets
propaganda hade redan burit frukt och ett par hundratal elever hade på så
sätt redan kunnat placeras. Storleken av de kostnader, som vore förenade
med arbetet, kunde ej med säkerhet bedömas av förbundet, än mindre den
föreslagna fördelningen. I det senare hänseendet förefölle det lämpligt, att
något större belopp ansloges för anordnandet av utbildningsmöjligheter.
Ett fastställande av att de lokala beredskapskommittéerna skulle vara förlagda
till residensstäderna syntes högeligen opraktiskt. I vissa fall, exempelvis
i Kalmar län och Älvsborgs län, syntes vara behövligt med två kommittéer.
I detta sammanhang har jag ansett mig böra upptaga ett näraliggande
spörsmål till övervägande.
I gemensam skrivelse den 16 mars 1940 har statens arbetsmarknadskommission
och statens transportkommission hemställt, att 20,000 kronor måtte
ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande, att av kommissionen i
samråd med transportkommissionen användas för anordnande av kurser för
utbildning av ersättare för lastbilförare. Till stöd för sin framställning
hava kommissionerna inledningsvis framhållit, att en stor del av transporterna
av varor och förnödenheter inom landet för närvarande skedde med
lastbil. Att härutinnan vid en allmän mobilisering och under krig åstadkomma
en omläggning genom att taga i anspråk andra trafikmedel ansåge
kommissionerna knappast vara möjligt. I vissa fall syntes under krig till
och med ett ökat behov av lastbiltransporter kunna uppstå. Det vore därför
nödvändigt att skapa möjligheter för att under krig utnyttja de lastbilar,
som icke toges i anspråk för krigsmaktens behov. Förutsättningen härför
vore emellertid att — förutom drivmedel — tillräckligt antal förare stöde
till förfogande. Kommissionerna hava sökt beräkna det erforderliga antalet
ersättare för lastbilförare under framhållande av följande omständigheter.
Antalet lastbilar hade från år 1928 till år 1939 ökats från omkring 30,000
till omkring 60,000, vilket givetvis måste innebära en motsvarande nyrekrytering
av lastbilförare, varvid i de flesta fall relativt unga män syntes hava
anställts. Man måste därför räkna med att en avsevärd del av nu befintliga
lastbilförare vore i värnpliktsåldern. sannolikt omkring 75 procent. Detta
bestyrktes av nyligen verkställda utredningar beträffande mejeri- och slakterinäringarnas
bilpersonal samt beträffande levnadsåldern för medlemmarna i
svenska lasttrafikbilägareförbundet. Vid en allmän mobilisering vore alltså
en stor brist av lastbilförare för civila ändamål att förvänta, oaktat ett stort
antal lastbilar komme att tagas i anspråk av krigsmakten och samtliga värnpliktiga
icke komme att inkallas. Att exakt beräkna bristen vöre med nuvarande
tillgång å uppgifter icke möjligt. Den syntes emellertid kunna uppskattas
till inemot 10,000, därest för civilt bruk tillgängliga lastbilar fullt
skulle utnyttjas.
Uppskov med inställelse till krigstjänstgöring vid mobilisering för värnpliktiga
lastbilförare syntes enligt kommissionernas uppfattning icke få förutsättas
ifrågakomma annat än i synnerligen ringa omfattning. För att vid
mobilisering och under krig kunna fylla bristen å lastbilförare för civila
ändamål bleve det därför erforderligt att redan i fredstid i avsevärd omfattning
utbilda ersättare för lastbilförare. För sådan utbildning borde givetvis
endast icke-värnpliktiga uttagas, i första hand män i åldern 18—19 år
och kvinnor, vilka innehade körkort eller besutte erforderlig färdighet i bilkörning.
6
Kungl. Majus proposition nr 194.
Under nuvarande förhållanden syntes enligt kommissionernas mening utbildningen
icke lämpligen böra ske annat än på frivillighetens väg. Dylik
utbildning påginge sedan någon tid i kurser, som i Stockholm och vissa
landsortsstäder anordnats av kvinnoföreningarnas beredskapskommitté. För
kurserna erforderliga instruktörer, bilar m. m. hade därvid kostnadsfritt
ställts till förfogande av bilägare och bilreparationsverkstäder m. fl. Hittills
hade i sagda kurser utbildats närmare 900 elever — huvudsakligen kvinnor
— varav omkring 500 i Stockholm. Ett fortsatt bedrivande av kurserna i
ökad omfattning vore med hänsyn till den stora bristen å förare i hög grad
nödvändigt.
Kommissionerna hava vidare framhållit, att de av beredskapskommittén
anordnande kurserna vore avgiftsfria för eleverna. De med kurserna förenade
kostnaderna utgjordes av utgifter för drivmedel, för reparation av uppkomna
skador, för måltider åt instruktör, som utan vederlag ställt sig till förfogande
m. m. Att såsom hittills bestrida sagda kostnader med frivilliga bidrag syntes
i fortsättningen icke bliva möjligt, särskilt örn kursverksamheten skulle
utvidgas. Statligt understöd syntes därför erforderligt för kursernas fortsatta
bedrivande. Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté hade också i skrivelse
hemställt örn att kommissionerna måtte medverka till dylikt understöd ävensom
framlagt vissa kalkyler i ämnet. Kommissionerna hava härefter framlagt
vissa riktlinjer för verksamheten samt därvid i huvudsak anfört:
Därest statsunderstöd skulle komma ifråga för här avsedd utbildning,
syntes medlen böra ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande för
att i samråd med transportkommissionen fördelas. Härigenom syntes garantier
kunna skapas för att utbildningen komme att förläggas å de orter och
givas den omfattning, som betingades av förefintliga utbildningsmöjligheter
och olika landsdelars behov av ersättare för lastbilförare. Utbildningen
borde stå under tillsyn av arbetsmarknadskommissionen, som skulle hava
att i samråd med transportkommissionen utfärda närmare anvisningar för
utbildningens planläggning och anordnande.
För den fortsatta utbildningen syntes det lämpligt att till en början räkna
med ett elevantal av omkring 2,000. Medel för utbildning av ytterligare ersättare
därutöver syntes nämligen ej böra beviljas, förrän större erfarenhet
vunnits örn kursernas anordnande och resultat, särskilt i vad rörde landsorten.
Det förutsattes, att liksom hittills instruktörer, bilar och verkstäder kostnadsfritt
ställdes till förfogande för utbildningen. Då denna skulle äga rum
på skilda platser och under olika förhållanden, vore det förenat med mycket
stora svårigheter att med. tillbörlig grad av säkerhet beräkna kostnaderna
för densamma. Med ledning av de av beredskapskommittén lämnade ekonomiska
kalkylerna syntes dock förslagsvis de utbildningskostnader, som
det borde ankomma på staten att bestrida, kunna uppskattas till omkring
10 kronor per elev. Kostnaden för statsverket för utbildning av omkring
2,000 elever skulle alltså uppgå till 20,000 kronor. Med hänsyn till ovissheten
i denna beräkning förutsatte kommissionerna, att arbetsmarknadskommissionen
i samråd med transportkommissionen finge inom ramen av anslaget
bestämma den ersättning per elev, som med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall kunde anses skälig.
7
Kungl. Majus proposition nr 194.
Statskontoret har i yttrande över framställningen framhållit, att ämbetsverket
icke hade något att i sak erinra mot bifall till förslaget. Med hänsyn
till det beräknade utgiftsbeloppets storlek har statskontoret emellertid
uttalat, att det syntes bliva nödvändigt att för ändamålet äska medel av
riksdagen.
Statens industrikommission har i anledning av ifrågavarande framställning
i skrivelse den 21 mars 1940 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte jämväl beakta
behovet av reservförarnas utbildning i gengasdrift samt därvid anfört
i huvudsak följande:
Enligt arbetsmarknads- och transportkommissionernas uppskattning skulle
vid allmän mobilisering komma att uppstå en brist på inemot 10,000 lastbilförare,
därest för civilt bruk tillgängliga lastbilar skulle fullt utnyttjas. För
att fylla denna brist vore det nödvändigt att redan i fredstid i avsevärd omfattning
utbilda ersättare för lastbilförare. Till sådan utbildning skulle ickevärnpliktiga
uttagas, i första hand män i åldern 18-—19 år och kvinnor, vilka
innehade körkort eller besutte erforderlig färdighet i bilkörning. De frivilliga
kurser, som dittills anordnats av kvinnoföreningarnas beredskapskommitté,
hade omfattat 12 timmar körpraktik, 9 timmar praktisk motorlära, 4 timmar
sjukvård och 7 timmar orientering.
Statens industrikommission hade i anledning av förevarande förslag ställt
frågan, huruvida ej vid den planerade utbildningen av reservförare hänsyn
borde tågås även till det sannolika läget ifråga örn försörjningen med motorbränslen
vid det tillfälle, då reservorganisationen måste tagas i bruk. Vid
en allmän mobilisering syntes stora svårigheter uppstå för tillförseln av importerade
motorbränslen och de förråd av sådana, som funnes inom landet,
komme att till största delen om ej helt få reserveras för krigsmaktens behov.
Den civila biltrafiken finge därvid hänvisas till att använda i huvudsak inhemska
bränslen, varvid gengasen sannolikt måste komma i främsta rummet.
Det syntes därför vara en angelägenhet av vikt, att reservförarna redan
under fredstid gjordes förtrogna med körning på gengas och med skötseln
av gengasaggregat. För ändamålet skulle undervisning i dessa ämnen lämplig®11
kunna ingå i det ifrågasatta utbildningsprogrammet. En avsevärd förlängning
av utbildningstiden måste därvid förutses liksom ock en ökningav
kostnaderna för utbildningen utöver de av kommissionerna beräknade. Industrikommissionen
ansåge dock, att reservförarnas undervisning i gengasdrift
icke utan avsevärd olägenhet kunde uppskjutas till det tillfälle, då en
allmän övergång till denna driftform bleve ofrånkomlig.
Vad först angår den av kvinnoföreningarnas beredskapskommitté gjorda
framställningen torde under rådande förhållanden verksamma åtgärder utan
dröjsmål böra vidtagas för att i den utsträckning, omständigheterna medgiva,
tillgodose behovet av ersättningspersonal inom skilda områden
av jordbruket, dag är därför beredd att i sak tillstyrka beredskapskommitténs
förslag.
Beträffande verksamhetens ledning och organisation anser jag i likhet
med arbetsmarknadskommissionen, att verksamheten bör samordnas med
övriga statliga åtgärder för utbildning, omskolning och förmedling av arbetskraft
inom för folkförsörjningen vitala områden. Ledningen av dessa åtgärder
bör tillkomma arbetsmarknadskommissionen. Jag förutsätter emellertid
i fråga örn bär avsedda verksamhet, att kommissionen rörande såväl verksam
-
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
hetens uppläggning som de särskilda åtgärderna i erforderlig utsträckning
samråder med lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen. Såsom arbetsmarknadskommissionen
framhållit, bör självfallet beredskapskommitténs värdefulla
medverkan därjämte sökas samt frivilliga krafter även i övrigt tagas i
anspråk för biträde med lokala arbetsuppgifter av skilda slag.
I fråga örn sättet för utbildningens bedrivande har jag även en invändning
att göra gentemot beredskapskommitténs förslag. Såsom framgår av
det förut sagda skulle — vid sidan av utbildningen hos enskilda jordbrukare
— anordnas viss kursverksamhet med särskild vikt lagd på norrländska förhållanden.
Livsmedelskommissionen har ifrågasatt, huruvida sistnämnda
verksamhet borde komma till stånd. Kommissionen har sålunda framhållit,
att för innevarande budgetår redan anvisats medel till vissa utbildnings- och
fortbildningskurser för ladugårdspersonal, varjämte lantbruksstyrelsen i
januari detta år hemställt örn ett anslag av 98,300 kronor för bestridande
bland annat av maskinskötarkurser samt kurser i hand- och maskinmjölkning.
Till det av kommissionen anförda vill jag tillägga, att Kungl. Majit i
huvudsaklig enlighet med lantbruksstyrelsens framställning i proposition
den 8 mars 1940, nr 172, föreslagit riksdagen att till beredskapskurser i
mjölkning anvisa berörda belopp. Vidare har jag inhämtat, att medel finnas
tillgängliga för igångsättande i viss utsträckning av maskinskötarkurser.
Med hänsyn härtill och under förutsättning av bifall till nämnda proposition
torde även enligt min uppfattning ytterligare särskilda medel ej behöva för
närvarande anvisas till kursverksamhet.
Vid en begränsning av utbildningsplanen att i huvudsak omfatta praktikarbete
hos enskilda jordbrukare torde de med ifrågavarande verksamhet förbundna
kostnaderna kunna beräknas avsevärt lägre än vad beredskapskommitténs
förslag innebär, även örn avsaknaden av all erfarenhet självfallet gör
en uppskattning approximativ. Ett belopp av 50,000 kronor synes dock
i allt fall böra avses för ändamålet.
Vidkommande härefter den av arbetsmarknadskommissionen och transportkommissionen
samfällt gjorda framställningen örn medel för anordnande av
kurser för utbildning av ersättare för lastbilförare har jag ej funnit
annan anledning till erinran mot det framlagda förslaget än att jag i likhet
med industrikommissionen anser utbildningen böra omfatta jämväl undervisning
i gengasdrift av de reservförare, som därtill anses lämpade. Härav
föranledas vissa ytterligare kostnader, vilka emellertid icke torde komma att
överstiga 8,000 kronor. För ändamålet skulle sålunda erfordras tillhopa
(20,000 + 8,000) 28,000 kronor.
Medelsbehovet för en utbildning enligt av mig här förordade riktlinjer av
ersättningspersonal inom jordbruket samt av ersättare för lastbilförare beräknar
jag alltså till sammanlagt (50,000 + 28,000) 78,000 kronor, att ställas
till statens arbetsmarknadskommissions förfogande. Medlen torde böra äskas
å tilläggsstat för löpande budgetår och anslaget — lämpligen benämnt »Åtgärder
för utbildning av viss ersättningspersonal» — givas karaktär av reservationsanslag.
Kungl. Majlis proposition nr 194. 9
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Åtgärder för utbildning av viss ersättningspersonal
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av ____ kronor 78,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
liihang till riksdagens protokoll lilio.
1 sand. Nr lili.
784 40
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utbildning av viss ersättnings personal. a1 i texten
- SU 1940:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts propositio7i angående åtgärder för utbildning av viss ersättningspersonal. s. 1 i texten