Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m. m. (moratorielag)

1940-04-17 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:213, Med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m. m. (moratorielag)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

förordnande om anstånd med betalning av gäld

m. m. (moratorielag); given Stockholms slott den 17

april 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående förordnande örn anstånd med

betalning av gäld m. m. (moratorielag).

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 213.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 213.

Förslag

till

Lag

angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m. m.

(moratorielag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Befinner sig Sverige i krig eller krigsfara eller råda här eljest utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden eller vidtages i utlandet åtgärd, varigenom

betalning till borgenär i Sverige hindras eller synnerligen försvåras,

äger Konungen, när riksdagen ej är samlad, efter hörande av fullmäktige i

riksbanken och i riksgäldskontoret meddela förordnande, för viss tid eller

tills vidare, om anstånd med betalning av gäld, om särskilda inskränkningar

i borgenärs rätt att utsöka sin fordran, att söka att gäldenärens egendom

avträdes till konkurs och att i övrigt göra gällande rättsliga verkningar av

dröjsmål i avseende å betalningen, om uppskov med försäljning av utmätt

eller konkursbo tillhörig egendom, eller örn förbud för borgenär att genom

försäljning eller annorledes skaffa sig betalning ur lös pant. Förordnande

som nu sagts må ej gälla längre än till dess trettio dagar förflutit från det

nästa riksdag sammanträtt.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen

som avses i första stycket, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande som där sägs. Finnes under sådan tid oundgängligen nödigt

att förordnande genast meddelas, må Konungen utfärda förordnandet efter

hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dock ej för längre

tid än trettio dagar.

2 §•

Förordnande som i 1 § sägs må begränsas att avse viss gäld eller ock gäldenär

som kan antagas hava råkat i särskilda betalningssvårigheter.

Konungen äger uppdraga åt domstol eller annan myndighet att pröva, huruvida

villkor som må hava uppställts för åtnjutande av förmån enligt denna

lag är uppfyllt i fråga om viss gäldenär.

Vad i denna lag sägs om gäld skall jämväl gälla offentlig avgift som icke

kan anses såsom gäld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

3 §.

Förordnande om betalningsanstånd må även innefatta förbud för gäldenär

att fullgöra betalning å tid, varunder anståndet gäller.

Växel eller check må under tid, då betalningsanstånd gäller, icke uppvisas

till betalning eller protesteras för bristande betalning.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående gäldenär

skyldighet att utgiva ränta å gäld, med vars betalning anstånd åtnjutes.

4 §•

Är enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende av att talan anhängiggöra

eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan i följd av förordnande

enligt denna lag sådan åtgärd icke företagas, vare borgenärens rätt

förvarad, om åtgärden vidtages inom trettio dagar efter hindrets upphörande;

dock att i fråga örn vad borgenären har att iakttaga för bevarande av

växelrätt eller checkrätt skall gälla vad därom särskilt stadgas.

5 §•

Ändå att förordnande som i 1 § sägs av Konungen utfärdats med riksdagen,

äger Konungen, såframt ej riksdagen annorledes beslutat, efter hörande

av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret föreskriva, att förordnandet

skall helt eller delvis erhålla förlängd giltighet eller utsträckas

att gälla senare förfallande gäld. Finnes förordnandet böra utsträckas på

annat sätt, skall vad i 1 § för varje särskilt fall stadgas lända till efterrättelse.

6 §•

Oaktat förhållanden som avses i 1 § ej äro för handen, må förordnande

enligt vad där sägs meddelas för viss gäldenär, om det för tillgodoseende av

allmänt väl finnes vara av synnerlig vikt.

Har sådant förordnande meddelats för aktiebolag, ekonomisk förening eller

annan sammanslutning, äger Konungen, där det prövas nödigt för främjande

av syftet med förordnandet, föreskriva, att administratörer som utses av Konungen

eller i den ordning Konungen bestämmer skola under den tid förordnandet

gäller i styrelsens ställe omhänderhava förvaltningen av gäldenärens

angelägenheter enligt vad om styrelsen är stadgat; dock vare administratörerna

icke skyldiga att vidtaga åtgärd för att gäldenären skall träda i likvidation

eller försättas i konkurs.

7 §■

Förordnande som meddelats med stöd av denna lag må av Konungen återkallas,

när skäl därtill äro.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

8 §■

Närmare bestämmelser som föranledas av förordnande enligt denna lag

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna lag upphäves lagen den 18 september 1914 (nr 205) angående

förordnande om anstånd med betalning av gäld (moratorium).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kiinql. Maj.ts proposition nr 213.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn ny lagstiftning

angående moratorium.

Föredraganden anför:

Enligt lagen den 18 september 1914 (nr 20 5) angående

förordnande örn anstånd med betalning av gäld (moratorium)

äger Konungen rätt att förordna om sådant anstånd, därest i

främmande europeisk stat beslutats moratorium eller örn Sverige befinner

sig i krig eller krigsfara och det till följd härav är oundgängligen nödvändigt

att meddela dylikt förordnande. Konungen skall dock först inhämta yttrande

från fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret. Föranledes

förordnandet av anstånd i främmande stat, vilket endast avser gäld av visst

slag, må det meddelas allenast beträffande sådan gäld.

Förordnande om anstånd, som utfärdas av Konungen å tid, då riksdagen

ej är samlad, skall upphöra att gälla senast då sex veckor förflutit från nästa

riksdags början. Befinner sig Sverige i krig eller krigsfara, må förordnande

icke meddelas med mindre Konungen låtit utfärda riksdagskallelse eller riksdagen

ändå skall sammanträda inom trettio dagar.

Därest riksdagen är samlad, äger Konungen utan dess samtycke förordna

om anstånd allenast såframt sådan skyndsamhet är av nöden, att ärendet ej

kan behandlas av Konung och riksdag gemensamt på sätt § 87 regeringsformen

stadgar. Sådant förordnande får ej omfatta längre tid än fjorton dagar.

Under betalningsanstånd må inbegripas även offentliga avgifter, vilka

icke kunna anses för gäld. Vidare meddelas bestämmelser om rätt för

Konungen att utfärda de föreskrifter som på grund av betalningsanståndet

äro erforderliga, dels rörande inskränkningar i borgenärs rätt att utsöka sin

fordran, att söka gäldenärens försättande i konkurs samt att i övrigt göra

gällande rättsliga verkningar av dröjsmål i avseende å betalningen, dels rörande

uppskov med försäljning av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

dels ock rörande gäldenär skyldighet att gälda ränta å gäld, med vars betalning

anstånd åtnjutes. Ytterligare stadgas i lagen förbud mot att under anståndstiden

uppvisa växel till betalning eller protestera den för bristande betalning,

varjämte meddelas bestämmelser med avseende å vissa frister.

Om bestämmelser i ämne som behandlas i lagen blivit antagna av Konung

och riksdag och tiden för deras giltighet bör förlängas eller bestämmelserna

böra utsträckas att gälla senare förfallande gäld, äger Konungen, vare sig

riksdagen är samlad eller ej, meddela förordnande därom. Konungen är

emellertid även i sådant fall skyldig att först höra riksbanks- och riksgäldsfullmäktige.

Är det nödvändigt att giva dylikt förordnande beträffande gäld

av annat slag än sådan som omfattas av de förut gällande bestämmelserna,

skall vad för varje särskilt fall i lagen är stadgat lända till efterrättelse.

Statens krigsberedskapskommission, vilken tillsattes i

slutet av år 1915, har i ett den 23 augusti 1918 avgivet betänkande behandlat

finans- och kreditväsendet vid krig samt allmän krigsekonomisk lagstiftning.

Kommissionen ställde sig principiellt avvisande mot användning av moratorium

med undantag dels för exekutivmoratorium beträffande fastigheter

och pantsatta inteckningar, vilket ansågs under en kort övergångstid

kunna bliva oundgängligt, och dels för anstånd med betalning till borgenärer

i länder som själva infört moratorium. Generalmoratorium borde undvikas

med alla tillgängliga medel. Enligt kommissionens mening kunde ej

heller ett specialmoratorium i de praktiskt förekommande fallen tänkas utgöra

någon tillnärmelsevis lämplig lösning av kreditkrisens svårigheter.

Trots detta hade kommissionen likväl icke ansett sig böra underlåta att utarbeta

förslag till lag angående rätt för domstol att meddela anstånd med

betalning av gäld. Enligt detta skulle underrätt äga medgiva gäldenär sådant

uppskov under högst tre månader, därest domstolen funnit tillförlitligen

utrett: att gäldenären till följd av genom krig föranledda utomordentliga

förhållanden råkat i sådant ekonomiskt läge att fara skulle inträda för

hans obestånd, örn han måste fullgöra sin betalningsskyldighet å utsatt tid;

att om anståndet beviljades, betalningsskyldigheten skulle kunna efter anståndstidens

utgång fullgöras av gäldenären; samt att oskälig förlust icke

åsamkades borgenären genom anstånd. Uppskov finge icke beviljas för

vissa slag av gäld, såsom skatter, utskylder eller andra offentliga avgifter,

underhållsbidrag som utginge enligt lag eller avtal, skadestånd, avlöning

för allmän eller enskild tjänst eller annan arbetsanställning, pension, livränta

eller undantagsförmån, arrendeavgift samt hyra för fast eller lös egendom.

Kommissionen framlade vidare förslag till ändring av 1914 års lag, varigenom

skulle införas möjlighet till enbart exekutivmoratorium.

År 1932 uppkom av känd anledning behov av moratorium till förmån

för vissa gäldenärer.

Genom proposition nr 198 till 1932 års riksdag framlades förslag till lag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

7

om anstånd i särskilt fall med gälds betalning. Föredragande departementschefen

anförde i motiveringen, att de förändringar på det ekonomiska området,

som inträdde under och efter världskriget, kommit vissa luckor i 1914

års lag att framträda och att det måste anses såsom en brist i lagen, att den

utginge från att moratorieförordnandet skulle avse alla gäldenärer eller åtminstone

viss grupp av gäldenärer eller med andra ord vara vad man brukade

kalla generalmoratorium. En moratorielag måste för att kunna fylla

sin uppgift vara fullt avpassad efter de olika behov som vid en kritisk situation

kunde göra sig gällande. 1 överensstämmelse härmed hade departementschefen

låtit inom departementet upptaga moratorielagstiftningen i dess

helhet till revision. Frågan om specialmoratorium syntes emellertid böra

erhålla sin lösning utan avbidan på slutförandet av nyssnämnda utredning.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget antogs av riksdagen, varefter

lagen utfärdades den 14 mars 1932 (nr 45).

Enligt denna lag ägde Konungen efter hörande av riksbanks- och riksgäldsfullmäktige

medgiva gäldenär anstånd med betalning av gäld, om det

med hänsyn till svår penningkris prövades oundgängligen nödigt för tillgodoseende

av allmänt väl. Beslut om uppskov med betalning av gäld kunde även

innefatta förbud för gäldenär att fullgöra betalning under anståndstiden.

Anstånd kunde återkallas, när förhållandena gåvo anledning därtill.

Den 31 maj 1932 utfärdades en ny lag i ämnet (nr 156). I denna lag hade

upptagits en bestämmelse, enligt vilken, om gäldenären vore aktiebolag, Konungen

ägde att, såframt det ansågs nödvändigt för främjande av syftet med

anståndet, förordna att av Konungen utsedda administratörer under tiden

för anståndet skulle i styrelsens ställe omhänderhava förvaltningen av bolagets

angelägenheter. Administratörerna skulle dock icke vara skyldiga

att vidtaga åtgärder för bolagets trädande i likvidation eller försättande i

konkurs.

Genom särskilda lagar erhöll lagen den 31 maj 1932 förlängd giltighet

t o. m. utgången av februari månad 1937, då den upphörde att gälla.

Under år 1939 ha utfärdats två lagar som medgiva exekutivmoratorium

i viss begränsad omfattning, nämligen dels lagen den 14 oktober

1939 (nr 728) med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga

m. m. dels ock lagen den 31 oktober 1939 (nr 782) om inskränkning

i rätten att återtaga avbetalningsgods från vissa värnpliktiga in. m.

Slutligen kan nämnas, att det genom proposition nr 151 till riksdagen innevarande

år framlagda förslaget till lag örn anstånd för vissa värnpliktiga

med betalning av hyra m. m. innebär ett begränsat moratorium.

Av sociala försvarsberedskapskommittén har i betänkande del II med

förslag till bestämmelser om utrymningshjälp och avlöning av viss luftskyddspersonal

m. m. framlagts förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

utsökning hos vissa personer vid utrymning eller fullgörande av luftskyddstjänst

m. m. Detta förslag innebär exekutivmoratorium av samma

art som 1939 års lagar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

chefen. Moratorium bör icke meddelas utan tvingande skäl. Det är emellertid

nödvändigt, att möjlighet finnes att snabbt tillgripa åtgärder av sådan natur,

om förhållandena skulle giva anledning därtill. Den alltjämt gällande lagen

av år 1914 ger fördenskull Konungen rätt att utan avvaktan på riksdagens

beslut vidtaga ett sådant ingripande i en kritisk situation. Lagen torde emellertid

i vissa hänseenden böra jämkas och kompletteras.

Redan i samband med den penningkris som inträffade år 1932 framträdde

såsom en brist i lagen, att den utgår från att förordnande om moratorium

skall avse gäld i allmänhet eller åtminstone viss grupp av gäldenärer och

sålunda innebära vad man plägat kalla generalmoratorium. Denna brist

föranledde som förut nämnts utfärdandet av särskilda tidsbegränsade lagar

om specialmoratorium. Som denna lagstiftning numera upphört att gälla,

kvarstår bristen alltjämt. Icke minst med hänsyn till kravet att det moratorium

som prövas nödigt bör såvitt möjligt begränsas, är det angeläget att

nämnda brist avhjälpes. Av samma skäl bör möjlighet införas att snabbt

meddela enbart exekutivmoratorium. Genom åtgärder av denna art kunna

verkningarna av en uppkommen kris mildras för den enskilde utan att återverkningarna

av ingripandet behöva bliva av större omfattning.

På grund av vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld

m. m. (moratorielag).

I förhållande till 1914 års lag har genom 1 § i förslaget möjligheten att

medgiva moratorium utvidgats. Förordnande därom kan enligt paragrafen

utfärdas vid krig eller krigsfara eller då eljest utomordentliga av krig föranledda

förhållanden råda. Vidare skall moratorium kunna beviljas ej blott

då betalningsanstånd medgivits i främmande europeisk stat utan även då

eljest genom åtgärd i utlandet betalning till borgenär i Sverige hindras eller

synnerligen försvåras.

Med egentligt moratorium har jämställts exekutivmoratorium. Härigenom

har bereus möjlighet att begränsa ingripandet till de åtgärder som i

varje fall finnas oundgängligen erforderliga.

I fråga om sättet för utfärdande av förordnande som avses i paragrafen

stadgas, att sådant förordnande, när riksdagen ej är samlad, må meddelas

av Konungen efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

Förordnandet må ej gälla längre än till dess trettio dagar förflutit

från det nästa riksdag sammanträtt. Ehuru det är ytterst osannolikt att

moratorium skulle komma att meddelas utan att riksdagen sammankallas,

har det icke ansetts böra stadgas, att detta ovillkorligen skall ske.

Under tid då riksdagen är samlad skall i regel förordnande som avses i

paragrafen meddelas av Konungen med riksdagen. Möjlighet har emellertid

liksom i gällande lag bereus Konungen att i brådskande fall efter hörande

av riksbanks- och riksgäldsfullmäktige utfärda sådant förordnande

för kortare tid.

Med hänsyn till önskemålet att moratorium som må erfordras städse begränsas

så mycket som möjligt har i 2 § uttryckligen angivits, att förord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

9

nande därom må utfärdas för allenast viss gäld eller för gäldenär, som framför

andra kan antagas ha råkat i betalningssvårigheter till följd av rådande

förhållanden, t. ex. värnpliktiga, personer som fått lämna sina hem vid evakuering

eller luftskvddspersonal.

Då de bestämmelser som utfärdas enligt 1 § i regel måste bliva mera allmänt

hållna, kan det visa sig behövligt, att jämväl en individuell prövning

äger rum. Enligt andra stycket i 2 § må sådan prövning uppdragas åt

domstol eller annan myndighet. Enligt tredje stycket i paragrafen jämställes

liksom i 1914 års lag offentlig avgift med gäld.

I 3 § har i anslutning till 1932 års lagar stadgats, att förordnande örn

betalningsanstånd jämväl må avse förbud mot betalning av gäld, med vilken

anstånd åtnjutes. I övrigt äga bestämmelserna i 3—-5 §§ i allt väsentligt

sin motsvarighet i 1914 års lag.

Genom 6 § i förslaget beredes möjlighet till specialmoratorium av den

art som avsågs med 1932 års lagstiftning. Såsom förutsättning för att sådant

moratorium skall kunna medgivas stadgas i paragrafen, att det skall

vara av synnerlig vikt för tillgodoseende av allmänt väl. Däremot har det

ej såsom i 1932 års lagar ansetts behövligt att särskilt angiva, att svår penningkris

skall vara för handen. Detta tillägg synes nämligen icke vara ägnat

att tydligare angiva förutsättningarna för paragrafens tillämpning.

I 7—8 §§ meddelas bestämmelser om återkallelse av meddelat förordnande

samt örn utfärdandet av tillämpningsföreskrifter.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Tage Evers.

'' Denna bilaga, vilken frånsett en mindre jämkning av uteslutande redaktionell innebörd är

likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 213.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 april

1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakonimet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

13 april 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld

m. m. (moratorielag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta Walin.

Lagrådet yttrade:

Vid tillkomsten av lagen den 31 maj 1932 om anstånd i särskilda fall med

gälds betalning, vilken i sin 5 § innehöll ett med 4 § i förevarande förslag

överensstämmande stadgande, uttalades av såväl dåvarande chefen för justitiedepartementet

som lagrådet, att bestämmelsen innebure att, örn konkursansökning

gjordes inom en månad från moratoriets upphörande, ansökningen

såväl i återvinningsavseende som i fråga om det hinder för kvittning, varom

stadgas i 121 § tredje stycket konkurslagen, finge samma verkan som om den

gjorts då moratoriet började löpa (se N. J. A. avd. II 1932 s. 751). Denna

mening har sedermera godtagits i praxis (se N. J. A. avd. I 1937 s. 351).

Nyssnämnda lag avsåg emellertid sådant specialmoratorium för viss gäldenär

som omförmäles i 6 § av förslaget, och det ligger i sakens natur att, då

ett dylikt moratorium medges, den gäldenär, varom fråga är, måste antagas

vara på obestånd. Vid specialmoratorium för viss gäldenär enligt 2 § i förslaget

torde det däremot kunna förekomma, att obestånd ej föreligger. Och

vad angår en gäldenär, som inom viss kortare tid efter upphörandet av ett

allmänt moratorium försättes i konkurs, kan man näppeligen presumera att

han varit på obestånd redan vid moratoriets början. Om moratoriet gällt

under lång tid, måste det tvärtom ganska ofta inträffa, att obeståndet inträtt

längre eller kortare tid efter sistnämnda tidpunkt. Särskilt i de återvinningsfall

(28, 28 a, 29 och 31 §§ konkurslagen), i vilka ond tro hos åter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

11

vinningssvaranden icke behöver styrkas, skulle en så omfattande utvidgning

av återvinningsreglerna icke vara försvarlig och kunna medföra en allmän

osäkerhet örn giltigheten av sådana rättshandlingar, som avses i nämnda paragrafer.

Ej heller vid moratorium beträffande viss gäld finnes anledning

att presumera, att gäldenären kunnat sättas i konkurs vid moratoriets början.

Vad här sagts har giltighet jämväl i alla andra fall, då verkan av rättshandling,

som berör gäldenärs egendom, efter särskild talan eller utan att

sådan anställes (jfr 18 § lagen den 1 juli 1898 om boskillnad, 17 kap. 8 §

handelsbaden och 3 § förordningen den 20 november 1845 i avseende på

handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva) förfaller,

örn konkurs kommer till stånd på grund av ansökan, som gjorts inom viss

tid från det rättshandlingen skedde.

Med hänsyn till att moratorium icke kan betraktas såsom något hinder

för konkursansökan förrän en konkursanledning föreligger, lärer man vara

berättigad att tolka 4 § i förslaget så att, om gäldenär försättes i konkurs

på grund av ansökan, vilken göres inom en månad från det moratorium

som utgjort hinder för konkursansökan upphört att gälla, i avseende å verkan

av rättshandling rörande gäldenärens egendom skall så anses som om

ansökningen gjorts å den dag, då konkursanledningen tidigast förelåg efter

det moratoriet blev gällande.

Å andra sidan lärer det vara uppenbart att i vissa andra fall, då rättsverkan

är beroende av att konkurs följer på ansökan som gjorts inom viss tid

(se t. ex. 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbanken), en tillämpning av 4 § i förslaget

bör leda till det resultatet att tidpunkten för moratoriets inträde blir avgörande.

I ytterligare andra fall (se t. ex. 31 och 90 §§ lagen den 12 augusti 1910

örn aktiebolag) kan frågan huru 4 § skall tolkas vara föremål för delade

meningar.

De nu berörda spörsmålen och likartade frågor, som kunna uppkomma i

anledning av utmätning, böra enligt lagrådets mening lämpligen, efter verkställd

närmare utredning, göras till föremål för uttrycklig reglering i lag.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 15 april

1940 avgivna utlåtande över det den 13 april 1940 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld

m. m. (moratorielag).

Föredraganden anför:

Vad lagrådet uttalat beträffande innebörden i vissa närmare angivna fall

av 4 § i förslaget kan jag biträda. Det av lagrådet framställda önskemålet,

att frågan örn uttrycklig reglering av vissa med detta stadgande sammanhängande

spörsmål bör upptagas till utredning, torde icke böra hindra, att

det föreliggande förslaget omedelbart förelägges riksdagen. I övrigt har förslaget

ej föranlett något yttrande av lagrådet.

Föredraganden hemställer, att förslaget, efter en jämkning av uteslutande

redaktionell innebörd, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401367

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1940:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m. m. s. 1 i texten