Sök i Ratio Lex

Angående anslag å tillläggsstat II till åtgärder för förhindrande av skogsbrand

1940-04-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:218, Angående anslag å tillläggsstat II till åtgärder för förhindrande av skogsbrand

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag å tillläggsstat

II till åtgärder för förhindrande av skogsbrand;

given Stockholms slott den 19 april 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Länsstyrelsen

i Gävleborgs län har i skrivelse den 29 mars 1940 hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av vissa ändringar i lagen den

7 maj 1937 om förekommande och släckning av skogseld. Länsstyrelsen har

härvid åberopat ett betänkande med förslag till åtgärder för effektivisering

av skogsbrandskyddet under krig eller krigsfara, vilket den 20 mars 1940

avgivits av en av länsstyrelsen tillsatt kommitté (skogsbrandskyddskommittén

i Gävleborgs län).

Även i framställningar från länsstyrelserna i Skaraborgs och Kopparbergs

län ha framlagts förslag till åtgärder för förbättrat skydd mot skogseld.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. t sami. Nr 218.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Frågan om åtgärder till förbättrande av skogsbrandskyddet under krig har

jämväl beaktats i två vid årets riksdag väckta motioner (I: 92 och II: 150). I

motionerna har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om skyndsam utredning angående faran för skogseld under krig

genom fiendens åtgöranden, med förslag till lämpliga skyddsåtgärder.

Jag torde nu få underställa Kungl. Majit förberörda framställningar.

Gällande bestämmelser m. m.

Gällande bestämmelser rörande förekommande och släckning av skogseld

finnas upptagna i nyssnämnda lag den 7 maj 1937. Enligt denna lag åvilar

skogsbrandskyddet i regel i första hand kommunerna. Enligt 5 § i lagen

skall varje kommun å landet, som ej är köping, utgöra en brandrote. Från

denna bestämmelse äger länsstyrelsen medgiva undantag. Sålunda kan kommun

uppdelas i flera brandrotar eller ock kunna två eller flera kommuner

sammanslutas till en brandrote. Stads icke planlagda område så ock dylikt

område inom köping, som utgör egen kommun, skall där länsstyrelsen så förordnar

utgöra en eller flera brandrotar. I 6 § stadgas rörande brandrotes

åliggande att denna i enlighet med bestämmelserna i skogsbrandlagen skall

vidmakthålla ett skogsbrandväsen, som kan anses tillfredsställa skäliga anspråk

på trygghet mot skada av skogseld. Såsom tillsynsmyndighet över

brandrotarna har länsstyrelsen insatts. Enligt 7 § skall länsstyrelsen vaka

över att skogsbrandväsendet är tillfredsställande ordnat. I lagen ha kommunernas

åligganden beträffande skogsbrandväsendet icke närmare angivits.

Det har endast fastslagits en allmän skyldighet att vidmakthålla ett betryggande

skogsbrandväsen och överlåtits åt kommunerna att under länsstyrelsens

överinseende utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

I fråga örn utövandet av brandrotens rättigheter och skyldigheter föreskrives

i lagens 8 § att, därest brandroten består av kommun eller del av kommun,

kommunen skall utöva dessa. Rätten att besluta i brandrotens angelägenheter

utövas å landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å kommunalstämman

samt i stad av stadsfullmäktige. Förvaltningen av brandrotens

angelägenheter handhas å landet av kommunalnämnden och i stad av

drätselkammaren, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvaltningen

åt en för sådant ändamål utsedd skogsbrandstyrelse eller annan kommunal

förvaltningsmyndighet. Därest två eller flera kommuner förenats till en

brandrote och ej överenskommit om bildande av kommunalförbund för vidmakthållande

av skogsbrandväsendet, ankommer det på dem att sinsemellan

träffa de avtal, som i följd av gemenskapen må erfordras. Bildas kommunalförbund,

skall detta utöva brandrotes rättigheter och fullgöra dess skyldigheter.

I 9 § har upptagits en föreskrift om att för varje brandrote skall finnas en

brandfogde och en vice brandfogde, vilka skola väljas för en tid av fyra år

av dem som utöva brandrotens beslutanderätt. Enligt 10 § åligger brandfogden

att vaka över att de till förekommande av skogseld meddelade bestämmelserna

varda noggrant iakttagna, att utöva närmaste inseendet över

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

3

brandrotens skogsbrandväsen samt att till laga beivran anmäla förseelser mot

lagen eller mot skogsbrandordning. Vid släckning av skogseld skall befälet

utövas av brandfogden (16 §). Har elden tagit eller hotar att taga större

omfattning, äger länsstyrelsen förordna befälhavare.

För brandrote skall enligt stadgande i 12 § finnas. skogsbrandordning,

vilken skall upptaga de föreskrifter, som utöver i lagen eller eljest i vederbörlig

ordning meddelade bestämmelser äro erforderliga till förekommande

och släckning av skogseld. Beslut om antagande eller ändring av skogsbrandordningen

fattas av brandroten. Beslutet skall för prövning underställas

länsstyrelsen (13 § 1 morn.). Finner länsstyrelsen, att skogsbrandordning,

innehållande erforderliga bestämmelser, icke blivit antagen eller att brandroten

eljest uppenbarligen åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen, skall

länsstyrelsen hos brandroten göra framställning örn rättelse. Vidtages ej

sådan, äger länsstyrelsen därom förordna samt vid behov förelägga och utdöma

vite (13 § 2 morn.).

Beträffande enskildas skyldigheter vid skogsbrand stadgas i 17 §, att envar

i trakten bosatt arbetsför man som fyllt 18 men ej 60 år skall vara

skyldig att deltaga i släckning av skogseld. Envar släckningsskyldig är efter

kallelse pliktig att försedd med tillgängliga släckningsredskap genast begiva

sig till anvisad plats och deltaga i släckningsarbetet (18 §). För hämmande

av skogseld må släckningsmanskapet fälla träd, anlägga moteld, undanskaffa

hägnad eller vidtaga andra dylika för ändamålets vinnande nödiga åtgärder.

Vid skogseld eller överhängande fara därför åligger det vidare ägare

av häst, fordon eller båt att ställa sådant fortskaffningsmedel till förfogande

samt innehavare av telefon att upplåta densamma.

Angående ersättning för deltagande i släckning av skogseld m. m. finnas

stadganden upptagna i kungörelsen den 2 december 1938 (nr 744).

Sedan flera år finnes å riksstaten linder nionde huvudtiteln upptaget ett

förslagsanslag å 50,000 kronor till Skogsvård m. m.: Släckning av skogseld.

Bestämmelserna rörande anslagets användning äro upptagna i kungörelsen

den 2 december 1938 (nr 745) angående statsbidrag till kommuns skogsbrandväsen.

I kungörelsen stadgas, att kommun, vars kostnader för det i

skogsbrandlagen föreskrivna skogsbrandväsendet i betraktande av deras

storlek samt kommunens ekonomiska förhållanden i övrigt finnas vara för

kommunen betungande, må kunna erhållas statsbidrag. Bidraget utgår, där

ej särskilda omständigheter föreligga, med högst 3/4 av sammanlagda beloppet

av de kostnader, som kunna anses lia varit nödiga för skogsbrandväsendet.

De allmänna bestämmelserna om luftskyddet finnas upptagna i luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504), luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr

239) samt lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets

behov. Enligt förstnämnda lag utövas tillsynen å luflskyddet inom riket av

luftskyddsinspektionen, under det att ledningen av luftskyddet inom varje

län handhas av länsstyrelsen. Luftskyddsinspektionen har i april 1940 utfärdat

allmänna anvisningar för skogsbrandskyddet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Vissa på frivillighetens våg vidtagna åtgärder.

Vissa försäkringsbolag samt svenska brandskyddsföreningen bildade i juli

1938 en kommitté, skogsbrandskyddskommittén. Denna upptog såsom en

av sina första åtgärder en utredning rörande uppförande av brandtorn. En

av kommittén verkställd inventering gav vid handen att ett 70-tal brandtorn

och brandvaktstationer då fanns uppförda. De flesta av dessa voro belägna

i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. För att åstadkomma

enhetlighet i bevakningen så att man med minsta möjliga antal torn

skulle kunna bevaka största möjliga areal beslöt kommittén att uppgöra en

riksplan för bevakandet av landets skogar. Det ansågs härvid, att tornens

placering skulle bestämmas av de topografiska förhållandena ur effektsynpunkt

och placeringen göras helt oberoende av örn de bevakade skogarna

vore allmänna eller enskilda, bolagsskogar eller i enskild persons ägo, försäkrade

eller oförsäkrade. Planen skulle genomföras i två etapper, först

Norrland och Bergslagen och därefter de södra delarna av landet. Antalet

tom som skulle uppföras utgjorde omkring 110.

Arbetet med uppförandet av tornen påbörjades omedelbart under hösten

1938 och hittills ha 23 torn uppförts, varjämte 16 äro under uppförande i

Norrbotten. Sistnämnda tom avses skola vara iordningställda våren 1940.

Ett 40-tal av de planerade törnen torde sålunda vara färdiga inom den närmaste

tiden.

Kostnaderna för törnen ha i första hand gäldats av försäkringsbolagen.

Till kostnaderna för brandtornsbyggena i Norrbotten har domänstyrelsen

med hänsyn till statens stora skogsinnehav därstädes bidragit med 40 procent.

Kostnaderna för uppförande av ett brandtorn torde i genomsnitt kunna

beräknas till omkring 7,000 kronor. Enligt beräkningarna skola samtliga

torn vara uppförda inom loppet av 5 eller 6 år.

Motionerna 1: 92 och II: 150 samt däröver avgivna yttranden.

I förenämnda motion I: 92, till vilken i motionen II: 150 hänvisats, har anförts

bland annat:

Vid krig i Sverige under torra vår- och sommarmånader är att befara en

katastrofal skadegörelse på den svenska skogen genom brand utspridd från

fientliga flygplan. Genom en mängd stora skogsbränder, systematiskt anstiftade

vid den farligaste tidpunkten, torde en hänsynslös fiende säkerligen

kunna utan större svårigheter tillfoga svenska folket en skada, som omedelbart

kan uppgå till hundratals miljoner kronor och vars verkningar för

framtiden på klimat, livsbetingelser och folkhushållning skulle vara oöverskådliga.

I första hand måste enligt vårt förmenande en snabb, men ingående och

allsidig utredning komma till stånd. En summarisk inventering på basis av

föreliggande material av de olika skogsområdena med hänsyn till eldfaran,

skogens värdefullhet, möjligheterna att genom preventiva åtgärder begränsa

uppkommen eld m. m. synes böra ske. Då man måste på förhand vara klar

över svårigheterna att i vanlig ordning erhålla släckningsmanskap, blir en

praktisk uppgift att avgränsa olika skogsområden från varandra med dik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

5

ningar, uthuggningar eller gator. Våra sjöar, vattendrag och träskområden

utgöra ju härvid jämte åker- och ängsmarkerna ett naturligt försvarssystem

mot elden, som det gäller att studera och komplettera. Ytterligare synes

böra utredas på vad sätt eldsläckning eller skyddsarbeten i någon mån skola

kunna verkställas av den del av befolkningen, som icke får antagas vara militärt

mobiliserad eller ofrånkomligen bunden vid brådskande samhällsnyttigt

arbete. Spörsmålet om nu ifrågasatta preventiva motågärders organisering

såsom beredskapsarbete bör studeras. Diverse frågor av ekonomisk natur

uppkomma, ävensom frågor angående samarbete i nu förevarande avseende

mellan staten, kommunerna och de enskilda skogsägarna. En plan för

organisation av skyddsåtgärder bör finnas. Erfarenheter och rön från hittills

förekommande skogseldar böra samlas och eventuellt populariseras i en

broschyr med praktiska anvisningar, vars spridning ombesörjes i skogsbygderna.

Vi lia oss bekant, att nu avhandlade spörsmål redan är föremål för viss

uppmärksamhet från militärt och skogsvårdshåll. Med hänsyn emellertid

till att frågan om de svenska skogarnas bevarande är en angelägenhet av

utomordentlig vikt, för vars behandling statsmakterna synas böra mobilisera

väsentliga resurser, lia vi förmenat att i detta fall ett samarbete mellan riksdagen

och regeringen är på sin plats.

När den ifrågavarande utredningen verkställts måste vidare, med utgångspunkt

härifrån, övervägas, vilka av de önskvärda skyddsåtgärderna som

lämpligen kunna igångsättas redan under innevarande vinter och instundande

vår.

över motionerna ha yttranden avgivits av domänstyrelsen, centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund samt flertalet skogsvårdsstyrelser i riket

ävensom svenska brandskyddsföreningen.

Domänstyrelsen har anfört bland annat följande.

Frågan örn skyddsåtgärder mot skogseldar i händelse av krig är föremål

för uppmärksamhet från olika båll. Brandbombfällning över större barrskogsområden

från fientligt flyg sommartid och under perioder av mer eller

mindre stark torka bar hittills veterligen ej förekommit. Någon verklig erfarenhet,

varpå ett system av motåtgärder skulle kunna uppbyggas, finns

alltså ej. Det torde emellertid få anses såsom sannolikt, att en dylik fientlig

aktion komme att insättas vid tillfällen, när förutsättningarna för största

möjliga skadegörelse äro för handen, alltså torka och stark blåst, och att

praktiskt taget lika många skogseldsbärdar skulle uppstå under den fientliga

flygraiden som det troligen mycket stora antal lätta brandbomber, som

en fientlig luftflotta förmår lasta och fälla.

I förväg upphuggna brandgator torde under sådana omständigheter ej

vara av nämnvärd betydelse för skogseldarnas bekämpande. För instundande

vår och sommar kan ett upphuggande i vinter av brandgator i skogarna

till och med tänkas snarare öka än minska skogseldsrisken genom den

ansamling av lättantändligt ris och avverkningsavfall, som en sådan kalhuggning

måste medföra, och som knappast binner bortskaffas, innan risk

för skogseldar inträtt.

Sedd på lång sikt ter sig saken något annorlunda. I den mån brandgalorna

kunna fyllas av uppväxande lövskog, ökas möjligheten att vid desamma

hejda en anstormande toppeld. Enligt vad erfarenheten givil vid banden,

måste en öppen brandgata givas en mycket stor bredd för att vid toppeld

och stark blåst hindra elden från att antända barrskog på läsidan. Ett

lövskogsbälte av tillräcklig slutenhet och böjd bar elden svårare all kasta sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

över. Överallt, där man lämpligen kan komplettera de naturliga eldbegränsningslinjerna

— särskilt sjöar och större vattendrag — genom anläggning av

lövskogsbälten, bör så ske.

Vad som utan onödigt uppskov bör åtgöras till förminskande av i motionerna

berörda risker synes vara byggandet av cykelvägar, uppförande av

brandtorn och organiserande av brandbevakning samt upprättande av fasta

beredskapskårer i brandrotarna. Vidare erfordras anskaffande samt distribuering

av släckningsredskap.

Uppbyggandet av ett fullständigt system av brandtorn med tillhörande telefonanläggningar

kräver givetvis sin tid. Enligt vad styrelsen har sig bekant

är åtminstone i Norrbottens län en hel del arbete redan utfört, och

styrelsen har för sin del utfäst sig att av domänfondens medel lämna bidrag

till uppförande av 12 nya brandtorn i detta län. Med hänsyn till brandtornens

stora betydelse även rent militärt ur bevaknings- och spaningssynpunkt

borde militärt bistånd kunna påkallas för uppförandet av brandtorn

och anläggningar av telefonlinjer till dessa.

Byggandet av cykelstigar är även en skyddsåtgärd, för vilken under nuvarande

förhållanden militär hjälp borde kunna ifrågakomma.

I fråga örn skogsbrandväsendets organisation är det givetvis av betydelse,

att brandfogdarna besitta nödig kompetens. Personvalet bör fördenskull

ägnas största uppmärksamhet.

Särskilt i de skogrika nordligare delarna av landet är det angeläget, att i

brandrotarna uppsättas fasta beredskapskårer, som av brandfogdarna förses

med nödig instruktion och övas. Förråd av yxor, sågar, spadar, hackor

och hinkar måste anskaffas och distribueras till lämpligt belägna upplagsplatser

i de olika brandrotarna.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har yttrat i huvudsak följande.

Det försvar mot skogsbrand, nu gällande lag om förekommande och släckning

av skogseld erbjuder, kan visserligen — väl utnyttjat — anses nöjaktigt

i fredstid. Men det motsvarar ingalunda de anspråk, som måste göras gällande

i händelse av krig. Stora risker föreligga säkerligen för att vid ett

eventuellt krigstillstånd den anlagda skogselden systematiskt kommer att användas

som stridsmedel.

Det ligger vikt uppå, att den i motionerna föreslagna utredningen genomföres

med största skyndsamhet. Redan under vårens första skede kunna för

uppkomsten av skogseld gynnsamma betingelser inställa sig. Tiden för träffandet

av erforderliga anstalter i beredskapshänseende är alltså kort. Den

torde^ i varje fall icke medgiva någon sakkunnigutredning i vanlig ordning.

En sådan lärer ej heller vara påkallad, då nyss omförmäida och även annat

föreliggande material bör möjliggöra ställningstagande till de olika frågorna

utan vittgående undersökningar. Med hänsyn härtill synes det centralrådet

ändamålsenligast, att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att, med beaktande

av vad i saken hittills förevarit, vidtaga för åvägabringande av en tillfredsställande

beredskap mot skogseld i händelse av krig påkallade åtgärder.

Centralrådet förutsätter härvid, att beredningen av ärendet inom vederbörande

departement kan äga rum i samråd med på området sakkunniga personer.

Skogsvårdsstyrelserna ha ansett det vara en angelägenhet av största betydelse,

att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en förstärkt skogsbrandberedskap

och en väl organiserad släckningstjänst under krigsförhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

7

Faran för katastrofal skadegörelse genom skogseld, anstiftad av fientliga

flygplan, har nämligen ansetts särskilt under torrperioden mycket stor. Till

följd härav har det ansetts nödvändigt att rusta sig på annat sätt än hittills

för bekämpande av skogseldar. Skogsvårdsstyrelserna lia framfört åtskilliga

förslag om vad som i nämnda hänseende bör göras: förstärkning av bevakningsmöjligheterna

genom anordnande av nya observationsplatser (brandtorn)

, användande av flygplan för upptäckande av skogseldar ävensom anlitande

av radio för rapportgivning o. dyl., komplettering av brandbefälet i

syfte att kompensera för inkallelser till militärtjänstgöring, genomgång och

fullständigande i samma avsikt av rullorna över släckningsmanskap, upprättande

av särskilda beredskapskårer och observationspatruller, förbättrande

av kommunikationsmöjligheterna, uppläggande av redskapsdepåer, ordnande

av övningar med befäl och manskap, strategisk planläggning av släckningsarbetet

i olika fall av skogsbrand, vidtagande av administrativa åtgärder för

samordnande av de för bevaknings- och släckningsändamål tillgängliga krafterna

m. m. Skogsvårdsstyrelserna ha i princip anslutit sig till de ifrågavarande

motionerna och tillstyrkt snabbt vidtagande av de åtgärder, som för

brandberedskapens stärkande visa sig erforderliga.

Svenska brandskydds föreningen har anfört bland annat:

Ett stort antal standardiserade brandtorn har under den senaste tiden bekostats

av skogsbrandförsäkringsbolagen.

Brandtornens betydelse för skogsbevakningen har redan tydligt framträtt i

kriget i Finland, och bevakningen från brandtornen har även visat sig nödvändig

för inrapporterandet av fientliga flygplan, fallskärmshoppare o. d.

Det är självklart, att skogsbrandbevakningen i krig måste ske i intimaste

samarbete med de militära myndigheterna och det är nödvändigt, att denna

ur skoglig och militär synpunkt viktiga fråga omedelbart ordnas. Försvarsstaben

och länsstyrelsernas försvarsassistenter äro väl närmast de, som skola

taga initiativet.

Om man i krigstid skall kunna släcka ett flertal samtidigt uppträdande

skogseldar, är det emellertid ej nog nied att skogseldarna upptäckas i sin

linda, nian måste ha folk, som omedelbart kunna rycka ut för att släcka

tillbuden, innan dessa hunnit utveckla sig till storbränder. Det måste således

finnas ej värnpliktigt folk i beredskap för ändamålet. Det är av vikt att

brandfogdarna uppgöra nya milor för beredskapskårerna med angivandet

av värnpliktsförhållandena för varje man och alltid utser reserver för de

värnpliktiga ordinarie beredskapsmännen. Från flera håll lia uppkommit

förslag att anordna cykelpatruller av ynglingar i åldern 16—20 år, vilka skulle

ligga i beredskap för att omedelbart rycka ut och söka nedkämpa inrapporterade

skogseldar.

Samarbete bör ordnas mellan hemvärn och skogsbrandfogdar, så att hemvärnspersonalen

i möjligaste mån kan deltaga i och instrueras angående

skogsbrandsläckning i krig. Även skogsbrandfogdarna böra instrueras i sina

åligganden i krig. På initiativ av länsstyrelsen i Gävleborgs län lia därför

instruktionskurser ordnats för skogsbrandfogdarna. Detta initiativ har sedan

följts av ett flertal län, varvid skogsbrandskyddskommitténs medlemmar

medverkat.

Av största betydelse för skogseldsläckning både i fred och krig är att släckningsmanskapet

hastigt skall kunna komma fram till brandplatserna. Vägar,

cykelstigar och spånga!- äro därför av stor vikt för allt skogsbrandskydd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

och det är av betydelse, att det i länsstyrelsernas mobiliseringshandlingar uttagas

last- och personbilar för skogsbrandväsendet ävensom att bensin reserveras

för ändamålet.

Skall en skogsbrand kunna nedslås, fordras emellertid ej blott folk utan

även materiel, främst yxor, sågar, spadar och hackor, och det är nödvändigt,

att erforderlig sådan materiel anskaffas och upplägges i förråd inom varje

brandrote. Det år 1920 av den s. k. brandskyddskommissionen framlagda

förslaget örn statliga centralförråd av släckningsmateriel synes nu få aktualitet,

och förslag har av svenska brandskyddsföreningen och svenska brandkårernas

riksförbund ingivits till luftskyddsinspektionen om statlig upphandling

av motorsprutor och brandslangar. Befolkningsskyddschefens i Finland

stab anmälde nyligen till brandskyddsföreningen, att Finland till våren för

skogseldsläckningsändamål vore i trängande behov av bl. a. 15,000 yxor,

22,000 hinkar, 12,500 sågar, 5,000 hackor, 15,000 spadar jämte rep, fälttelefoner,

kompasser, kikax-e, rökmasker och cyklar. Dessa siffror ge en antydan

om, att det är nödvändigt även för oss att i tid tillse, att tillräckliga förråd

finnas i Sverige av redskap för skogseldsläckning.

Även om skogsbrandbevakningen ordnas på bästa sätt, beredskapskårer

organiseras och förses med tillräckliga redskap, kan man nog ej skydda sig

för det katastrofhot, som ett massangrepp från luften mot skogarna innebär

en varm och torr sommardag. Det är därför nödvändigt att se till, om man

ej kan vidtaga några förebyggande åtgärder för att minska katastroffaran.

Den första skyddsåtgärden i detta hänseende är frihuggning av samhällen,

gårdar, industrier och brädgårdar, så att stora sammanhängande barrskogar

ej nå alldeles intill dessa. Lövträd bilda ju däremot det yppersta skydd mot

skogsbrand. En mycket omstridd fråga däremot är skogarnas sektionering

med hänsyn till brandfaran. Alla äro väl ense om, att det är nödvändigt för

varje skogsbrandfogde att noggrant rekognoscera terrängen inom brandroten

samt på karta utmärka de ställen, där skogsbrand lättast kan hejdas. Dessutom

har det framhållits önskvärdheten av, att lämpliga brandgator på ett

eller annat sätt utmärkas i terrängen och benämnas, så att order örn en brandgatas

upphuggning under skogseld på kortast möjliga tid skall kunna verkställas.

Det synes emellertid även böra tagas under övervägande, huruvida

det ej under sådana för hela vårt skogsbestånd så allvarliga och hotande tider

som de nuvarande skulle vara möjligt att gå ännu ett steg längre och i samband

med vedhuggningen få till stånd brandgator genom att rensa upp brandgator

längs järnvägar, landsvägar, bäckar, större kraftledningar o. d. samt

att på vissa därför särskilt lämpliga platser t. ex. i barrskog mellan två närliggande

sjöar eller träsk på förhand upphugga dylika gator.

Med anledning av vad förut anförts får svenska brandskyddsföreningen

instämma i motionärernas förslag, att riksdagen till Kungl. Majit hemställer

om skyndsam utredning angående faran för skogseld under krig, med förslag

till lämpliga skyddsåtgärder.

*

Motionerna, som remitterats till jordbruksutskottet, ha icke slutbehandlats

av utskottet.

Betänkandet av skogsbrandskyddskommittén i Gävleborgs län m. m.

De i betänkandet framlagda förslagen innebära i huvudsak följande.

Beträffande beredskapsåtgårder för skogseldsläckning föreslås, att Gävleborgs

läns brandrotar sammanföras i sex distrikt. För varje distriktsbrandrote

förordnas en distriktsbrandfogde, som dels utövar rådgivande och kontrollerande

verksamhet och dels i vissa fall utövar befälet över distriktets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

9

brandrotar. Till distriktsbrandfogde bör endast i undantagsfall brandfogde

förordnas. Distriktsbrandfogdarna sortera närmast under en länsbrandfogde,

som är länsstyrelsen behjälplig med kontrollen över att skogsbrandväsendet

inom länet är tillfredsställande ordnat och tillser att vidtagna dispositioner i

gränsområdena till andra län på bästa sätt bliva samordnade. För såväl

länsbrandfogden som distriktsbrandfogdarna förordnas ersättare. Länsstyrelsen

skall fastställa instruktion. Uppskov för brandfogdar med inställelse

till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering bör ordnas under tid, då fara för

skogseld föreligger. För länets samtliga skogar upprättas genom distriktsbrandfogdarnas

försorg i samråd med brandfogdarna, domänstyrelsens och

de större skogägande bolagens tjänstemän samt länsskogvaktarna skogseldsläckningskartor.

Samtliga brandbefäl inom länet utrustas med dylika kartor.

Endast korta, särskilt betydelsefulla kompletteringslinjer upphuggas

på förhand. Till skydd för i skogstrakter liggande gårdar, byar, industrier

och större samhällen anläggas isoleringsbälten, främst genom kraftiga gleshuggningar

och upptagande av skyddsdiken. Endast i undantagsfall bör

kalhuggning av bältena förekomma. Lövskog skall alltid sparas och helst

inplanteras inom områdena i fråga. Större sektioneringsarbeten skola alltid

underställas distrikts- eller länsbrandfogdens prövning, innan de komma till

utförande.

Släckningsskyldigheten vid mobilisering utsträckes att omfatta alla arbetsföra

manliga personer över 15 år. Nya milor — beredskapsrullor — böra

uppgöras av brandfogdama, varvid de av kristidsnämnderna upprättade förteckningarna

över arbetsblocken inom jordbruket böra ligga till grund. Inom

varje brandrote böra genom brandfogdens försorg uppsättas ett antal lättrörliga

beredskapskårer om 5 å 10 man i vardera, organiserade som antingen

elittrupper av skogsarbetare, elittrupper av industriernas folk eller elittrupper

av ynglingar.

Cykelvägar böra med det snaraste framdragas till de brandtorn, som sakna

snabba förbindelser med det övriga vägnätet.

Vid uttagning av motorfordon för militärt ändamål bör skogsbrandväsendets

behov av minst en å två lastbilar inom varje brandrote beaktas. Ur

automobilregistret avförda bilar böra vid behov kunna tagas i bruk av brandfogden.

Erforderlig bensintilldelning med fri förfoganderätt vid skogseldsläckning

bör ställas till brandfogdens disposition.

Inom varje särskild brandrote bör noga övervägas frågan om uppläggande

av reservdepåer. För beredskapskårerna bör därjämte särskild utrustning

anskaffas. Brandrotarnas förråd av förbandsartiklar förstärkes och provianteringsfrågan

för elittrupperna ordnas.

Nya kurser för brandfogdarna böra anordnas snarast möjligt. Genom

respektive fogdars försorg hållas lokala övningar med övrigt lägre skogsbrandbefäl.

Härjämte böra anvisningar i skogseldsläckning utgivas.

I de kommuner, där särskild brandstyrelse icke tillsatts, böra kommunalnämnderna

utse ett arbetsutskott med uppdrag att å nämndens vägnar handhava

förvaltningen av kommunens skogsbrandväsen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 218.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Gemensamma överläggningar med representanter för de militära myndigheterna

på orten, luftskyddet, hemvärnet, ordningsmakten, de lokala brandkårerna

och skogsbrandskyddet böra genom länsstyrelsens försorg snarast

komma till stånd.

I fråga om beredskapsätgårder för skogsbrandbevakning förordas följande.

I det närmaste samtliga nu befintliga torn iordningställas och förses

med erforderlig utrustning. Ansvaret för brandbevakningsstationernas skötsel

och bemanning bör åvila respektive distriktsbrandfogdar. All utrustning,

som anskaffas för här avsedda brandbevakningsstationer, bör överlåtas på

skogsvårdsstyrelsen att av den förvaltas och utnyttjas på för länets skogsbrandväsende

ändamålsenligt sätt.

Samtliga telefonstationer inom länet hållas öppna hela dygnet under den

tid av året, då skogseld kan förekomma.

Företrädesrätt för telefonsamtal till och från skogsbrandbefäl och bevakningsstationer

bör gälla.

Länsbrandfogden bör genom samarbete med de lokala militära myndigheterna,

luftskyddsinspektionen och hemvärnet tillse, att skogsbrandskyddets

organisation tillvaratages och utnyttjas på bästa sätt även för militärt

ändamål.

Vissa ändringar i skogsbrandlagen ifrågasättas. Härutinnan förordas i

huvudsak följande. Skärpt åläggande för brandrote att vidmakthålla tillfredsställande

skogsbrandväsende bör föreskrivas. Länsstyrelse bör få befogenhet

att förordna länsbr andfog de och distriktsbrandfogdar jämte ersättare,

ävensom att utfärda instruktion för dessa. Befogenhet bör därjämte

lämnas länsstyrelse att sammanföra brandrotar till distriktsbrandrotar samt

inom brandrote förordna mer än en vice brandfogde. Släckningsskyldigheten

bör utsträckas att omfatta alla arbetsföra manliga personer över 15 år.

Tillstånd bör lämnas till utnyttjande av motorfordon vid släckning av skogseld

utöver vad motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan medgiva. Vidare

föreslås, att brandfogde skall kunna dels ålägga markägare att efter avverkning

verkställa erforderlig upprensning av begränsningslinje, dels, när

länsstyrelsen det påbjuder, efter distrikts- och länsbrandfogdens prövning,

vidtaga nödiga huggnings- och röjningsåtgärder i skog för åstadkommande

av skydd mot katastrofskador vid krigstillstånd, när ägare av eller innehavare

av avverkningsrätt till skog vägrar att själv utföra arbetena i fråga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i sin förenämnda framställning anhållit,

att till länsstyrelsens förfogande för utbetalning av resekostnader och arvoden

till en av länsstyrelsen förordnad inspektör för tillsyn över skogsbrandväsendet

i länet under innevarande år måtte ställas ett belopp av 700

kronor.

Länsstyrelsen har såsom skäl för sin anhållan framhållit att det torde bliva

nödigt, att länsstyrelsen förordnar en inspektör med uppgift dels att under

innevarande års vår vara brandfogdarna behjälplig med komplettering

av skogsbrandordningarna dels ock kontrollera, att föreslagna åtgärder till

skogsbrandskyddets stärkande verkligen komma till utförande. Förutsätt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

11

ningen för att förordnande skall kunna meddelas beträffande angivna uppdrag

är emellertid, alt länsstyrelsen beredes möjlighet att bekosta de resor,

som för uppdragets fullgörande erfordras, ävensom skäligt arvode till inspektören.

Luftskyddsinspektionen har i skrivelse den 17 april 1940 hemställt, att medel

måtte ställas till förfogande för uppläggande av statliga centrala förråd

av viss eldsläckningsmateriel.

De gällande bestämmelserna till skydd mot skogseld samt den med stöd Departementsav

dessa bestämmelser uppbyggda organisationen torde under normala för- chefen''

hallanden vara tillfyllest för sitt ändamål. Såsom av den förebragta utredningen

Damgar synes emellertid nu förefinnas ett behov av vissa kompletteringar

av organisationen. Enligt gällande bestämmelser ankommer det

närmast på brandroten att anordna erforderligt skogsbrandskydd. Det åvilar

länstyrelserna att övervaka att så sker. Emellertid torde svårigheter föreligga

för länsstyrelserna, vilka icke för närvarande ha till sitt förfogande

sakkunnig hjälp på detta område, att på ett fullt effektivt sätt fullgöra denna

skyldighet. Det synes mig därför lämpligt att i anslutning till de gjorda

framställningarna länsstyrelserna lämnas möjlighet att förordna sakkunniga

personer att såsom länsbrandchefer biträda vid fullgörandet av länsstyrelsernas

skyldigheter i avseende å skogsbrandskyddet. Härtill kunna

säkerligen utan stora kostnader anlitas hos skogsvårdsstyrelsema, domänstyrelsen

eller privata företag anställda lämpliga skogsmän. Inom län med

betydande skogar torde behov understundom förekomma att mer än en sakkunnig

person förordnas för ifrågavarande ändamål. Hinder bör därför icke

föreligga att till sådan länsstyrelse knytes även en eller flera biträdande

länsbrandchefer. Lämpligt kan vara att dessa biträda vid övervakningen av

brandskyddet inom olika delar eller distrikt inom länet. Det torde såsom

nyss antytts i första hand ankomma på dessa länsbrandchefer att genom

inspektioner hos brandrotarna tillse att skogsbrandskyddet är ordnat på ett

tillfredsställande sätt och att genom framställande av förslag och erinringar

till länsstyrelsen eller vederbörande blindrote söka vinna rättelse där brister

eller felaktigheter föreligga. Ifrågavarande befattningshavare torde därjämte

böra biträda länsstyrelsen och brandrotarna vid planläggningen av

skogsbrandskyddet. Härvid torde ifrågakomma upprättande av sådana

skogseldsläckningskartor, som omnämnas i Gävleborgs läns skogsbrandskyddskommittés

betänkande. Även torde böra beaktas nödvändigheten av

att fordon och drivmedel finnas tillgängliga för transporter av släckningsmanskap.

Länsbrandcheferna böra jämväl laga initiativ lill kurser och övningar

med skogsbrandbefälet inom länen. Vid större skogseldar torde del

vara lämpligt att befälet över släckningsarbetet utövas av dem. Instruktioner

för länsbrandcheferna böra utfärdas av länsstyrelserna. Örn sakkunnig personal

sålunda ställes till länsstyrelsernas förfogande, torde en effektiv organisering

av skogsbrandskyddet kunna genomföras med stöd av nu gällande

bestämmelser. Ett anställande hos länsstyrelserna av nu omnämnda sakkun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

niga biträden torde icke såsom brandskyddskommittén i Gävleborgs län synes

ha förutsatt behöva föranleda ändring i skogsbrandlagen. Kostnaderna

för befattningshavarna torde böra gäldas av statsmedel. Till denna fråga

återkommer jag i det följande.

Det av skogsbrandskyddskommittén i Gävleborgs län framförda förslaget

att sänka åldersgränsen för skyldighet att deltaga i släckning av skogsbrand

från 18 till 15 år synes beaktansvärt, men då i lagen om förfoganderätt för

luftskyddets behov finnes föreskrivet att man under 18 år icke må tvångsvis

uttagas för luftskyddets behov synes skäl knappast föreligga att endast

i fråga om skogsbrandskyddet företaga sänkning av åldersgränsen. Det torde

kunna förväntas, att i den mån ungdom under 18 år skulle vara behövlig

såsom biträde vid släckning av skogseld densamma frivilligt kommer att

ställa sig till förfogande. Det synes lämpligt att brandfogdarna uppgöra förteckningar

över personer som kunna användas för släckning av skogseld under

tider, då inkallelser till krigstjänst av de värnpliktiga ägt rum. Efter frivilligt

åtagande torde därvid kunna medtagas även ungdom under 18 ar.

Någon skärpning av bestämmelserna örn brandrotes skyldighet att vidmakthålla

tillfredsställande skogsbrandväsende, såsom skogsbrandskyddskommittén

föreslagit, torde icke vara behövlig. Med nu gällande bestämmelser

ankommer det på länsstyrelsen att övervaka att beredskapen är tillfredsställande.

Vid krig eller krigsfara är uppenbart att kravet på beredskapen

bör ställas högre. Det ankommer alltså på länsstyrelsen att

tillse att denna större beredskap är för handen. Kommittén har vidare

föreslagit att bestämmelser om befogenhet för länsstyrelsen att påbjuda

vissa huggnings- och röjningsarbeten skulle införas i skogsbrandlagen.

Icke heller i detta avseende torde någon ändring av lagen vara behövlig,

då länsstyrelsen enligt bestämmelserna i 4 § lagen om förfoganderätt för

luftskyddets behov äger den befogenhet, som ifrågasatts böra tilläggas styrelserna.

Någon ändring i skogsbrandlagen torde knappast vara påkallad

för att möjliggöra för brandrote att anställa mer än en vice brandfogde.

Lagens stadgande, att för varje brandrote skall finnas en brandfogde och en

vice brandfogde, torde nämligen icke såsom brandskyddskommittén synes ha

förutsatt utgöra något direkt hinder för att vid behov flera vice brandfogdar

utses.

En fråga som särskilt påkallar uppmärksamhet i nu ifrågavarande sammanhang

är anordnandet av brandtorn eller tillfälliga utsiktspunkter för

skogsbrandbevakningen. För närvarande sker byggandet av tornen på frivillighetens

väg genom bidrag från försäkringsbolag och domänstyrelsen.

Ett uppbyggande av det planlagda antalet torn skulle taga en tid av 5 eller

6 år. För att få planen genomförd i snabbare takt torde det vara nödvändigt

att statsmedel ställas till förfogande för ändamålet. Lämpligast synes

vara att ett belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att disponeras

såsom bidrag till uppförande av brandtorn eller, där så icke kan ske, anordnandet

av utsikspunkter. Under beaktande av de särskilda förhållandena i

varje fall torde Kungl. Maj:t få bestämma bidragets storlek. Tornen torde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

13

efter färdigställandet böra bemannas och underhållas genom skogsvårdsstyrelsemas

försorg. Utsiktspunkterna torde däremot böra bemannas av vederbörande

brandrote.

Uppläggande av förråd av brandsläckningsmateriel ankommer för närvarande

på varje brandrote. Länsstyrelsen bör tillse, att detta sker i behövlig

utsträckning. Skulle kostnaderna härför bli alltför betungande för brandrotarna,

kunna bidrag härför erhållas från anslaget för Skogsvård m. m.:

Släckning av skogseld enligt de i kungörelsen den 2 december 1938 (nr 745)

upptagna bestämmelserna. I anslutning till vad luftskyddsinspektionen anfört

torde vara lämpligt att medel även ställas till förfogande för uppläggande

å lämpliga platser av vissa större statliga förråd av materiel för släckning

av skogseld såsom spadar, yxor och hackor. Det torde böra ankomma

på länsstyrelserna att handha uppläggandet av dessa förråd.

För täckande av de kostnader, som föranledas av mina i det föregående

framlagda förslag, torde böra under nionde huvudtiteln å tilläggsstat II för

budgetåret 1939/40 uppföras två reservationsanslag, benämnda det ena Bidrag

till uppförande av brandtorn m. m. och det andra Särskilda åtgärder för

främjande av skogsbrandskyddet. Från det förra anslaget böra bestridas

kostnaderna för uppförandet av brandtom och anordnandet av utsiktspunkter,

från det senare anslaget torde efter framställning från länsstyrelserna medel

få anvisas för avlönande av länsbrandcheferna samt till ersättning till dessas

resekostnader ävensom till gäldande av kostnaderna för förutberörda kurser

och övningar med skogsbrandbefälet samt för uppläggandet av de statliga

förråden av eldsläckningsmateriel. Att närmare angiva huru stort medelsbehovet

för nu ifrågavarande ändamål kan bliva är uppenbarligen förenat

med stora svårigheter. Jag förordar, att vartdera anslaget upptages till 150,000

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40

å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa

dels till Skogsvård m. m.: Bidrag till uppförande av

brandtorn m. m. ett reservationsanslag av. . kronor 150,000;

dels ock till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för

främjande av skogsbrandskyddet ett reservationsanslag

av ...................... kronor 150,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 218.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till åtgärder för förhindrande av skogsbrand. a1 i texten