Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

1940-04-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:235, Med förslag till lag örn tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag örn tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni

1919 (nr 443); given Stockholms slott den 26 april

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om tillägg till 3 § epidemilagen den 19

juni 1919 (nr 443).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

1 samt. Nr 235.

1018 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att i 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall upptagas

ett nytt moment, betecknat 4 morn., av följande lydelse:

3§.

4 mom. Ar sjukdom av lindrig art, må Konungen, därest vidtagandet av

de ovan i denna paragraf föreskrivna åtgärderna skulle medföra olägenheter,

vilka komme att stå i uppenbart missförhållande till vad med åtgärderna

kunde antagas vara att vinna, på framställning av medicinalstyrelsen meddela

särskilda bestämmelser att för visst område och under viss tid gälla i

stället för vad i 1—3 mom. föreskrivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 235.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Beamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn visst

tillägg till epidemilagen samt anför:

Gällande bestämmelser.

I 2 § 1 mom. epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) uppräknas vissa

smittsamma sjukdomar, nämligen pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber,

paratyfus, scharlakan sfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam

hjärnfeber och rödsot.

Har någon av läkare förklarats behäftad med sådan sjukdom, som omförmäles

i 2 § 1 morn., skall hälsovårdsnämnden jämlikt 3 § 1 mom. tillse,

att den sjuke ofördröjligen erhåller vård å för ändamålet avsedd sjukvårdsinrättning,

såvida icke nödig vård på enskild bekostnad beredes honom och

de därvid mot smittas spridning vidtagna åtgärderna äro av beskaffenhet

att kunna av nämnden godkännas, eller ock med läkares intyg styrkes, att

den sjuke icke utan fara för livet kan förflyttas.

Stadgandena i 3 § 1 mom. äga enligt 2 mom. i samma paragraf jämväl

tillämpning, då någon misstänkes vara behäftad med sådan sjukdom, varom

förmäles i 2 § 1 morn., och läkare finner hans intagande på sjukvårdsinrättning

vara av behovet påkallat.

3 mom. i 3 § innehåller föreskrifter örn rätt för hälsovårdsnämnd att

underkasta person, som misstänkes föra smitta, observation och isolering

ävensom att ålägga smittförande person inskränkningar i fråga örn arbete,

varmed han må taga befattning, samt i övrigt meddela honom föreskrift om

vad han har att iakttaga för att förekomma smittas spridning.

I 18 § första stycket föreskrives, att varje epidemidistrikt skall äga tillgång

till erforderligt antal platser å sjukhus, avsedda för personer, som äro

behäftade med någon av de i 2 § 1 mom. uppräknade sjukdomarna. Yarje

epidemidistrikt skall därjämte enligt fjärde stycket i 18 § vara försett

med erforderlig utrustning för sådana tillfälliga sjukvårdslolcaler, vilkas

inrättande kan nödvändiggöras av särskilda omständigheter. För att på

landsbygden bereda vård åt sådana med smittsam sjukdom behjiftade personer,

som äro intagna å tillfällig sjukvårdslokal eller för vilka plats å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Martts proposition nr 235.

sjukhus eller å dylik lokal ej kunnat beredas, skall jämlikt femte stycket i

18 § varje epidemidistrikt, som omfattar landsbygd, äga tillgång till nödigt

antal sjuksköterskor.

Enligt 23 § skall vård och underhåll i allmänt rum å epidemisjukhus och

å sådan tillfällig sjukvårdslokal, som omförmäles i 18 §, åtnjutas kostnadsfritt.

Kostnaderna skola gäldas av epidemidistriktet.

Högsta tillsynen över allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar

ävensom över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars utbredning

tillkommer jämlikt 26 § 1 mom. medicinalstyrelsen.

Framställning från länsstyrelsen i Blekinge

län.

I skrivelse den 9 mars 1939 omnämnde länsstyrelsen i Blekinge län, att

i början av nämnda år en omfattande scharlakan sfeberepidemi härjat i Blekinge.

De ordinarie epidemisjukhusen hade icke tillnärmelsevis räckt till

för de sjukas omhändertagande utan tillfälliga sjukvårdslokal er hade i oerhört

stor utsträckning måst tillgripas. Länsstyrelsen anförde vidare:

Vid en hastigt påkommande större epidemi blir det svårt, för att ej säga

omöjligt att tillräckligt snabbt förfoga över och ändamålsenligt utrusta tillfälliga

lokaler för tvångsisoleringen av de sjuka. När härtill kommer —

såsom fallet varit i Blekinge — att epidemien varit synnerligen godartad

med i regel så lindriga symptom, att sjukdomsfallen ofta varit svåra att

upptäcka, blir följden den att — trots läkares och myndigheters bemödanden

— en mängd smittbärare förblivit oupptäckta och sålunda fått ohämmat

medverka till epidemiens ytterligare spridande. Vad nu sagts jämte hänsynen

till de synnerligen dryga kostnader, som en epidemi av förevarande

omfattning åsamkar såväl vederbörande landsting och kommuner som även

staten, föranleder länsstyrelsen att framkasta den frågan, om ett sådant

tvångsisoleringsförfarande som det vår nuvarande epidemilag stadgar verkligen

är under alla omständigheter med nödvändighet påkallat. Från läkarhåll

har såväl tidigare som under senare tid framhållits att så ingalunda är

fallet. Vad särskilt den nu pågående blekingeepidemien angår har gjorts

gällande, att den trots alla isoleringsåtgärder antagit en sådan omfattning,

att det kan ifrågasättas, huruvida ej åtminstone vad beträffar skolbarnen

den procent, som enligt erfarenhet kan anses vara överhuvud taget mottaglig

för sjukdomen, redan drabbats av densamma. Skulle den från läkarhåll

sålunda framförda uppfattningen äga fog för sig, synes det länsstyrelsen

önskvärt, att frågan örn jämkning i epidemilagens föreskrifter i hithörande

delar snarast möjligt upptages till prövning.

Enligt företedda uppgifter från stadsläkarna i Karlskrona och Konneby

städer samt provinsialläkarna i Karlskrona och Konneby distrikt uppgick

antalet scharlakansfeberfall under februari 1939 till 1,200, av vilka omkring

900 före månadens slut beretts plats på sjukvårdslokal. Till endast ett

relativt litet antal av fallen hade tillstött komplikationer. I blott fyra av

fallen hade sjukdomen varit livshotande.

Länsstyrelsen hemställde — i samförstånd med förste provinsialläkaren

och epideminämnden i länet — att Kungl. Majit måtte till prövning upptaga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

frågan, huruvida icke sådan ändring i epidemilagen borde vidtagas, att

Kungl. Majit, på framställning av de lokala myndigheterna, skulle efter medicinalstyrelsens

hörande kunna bevilja dispens från gällande stränga isoleringsbestämmelser.

Därigenom skulle möjlighet skapas att i fall av — såsom

i Blekinge — en å ena sidan explosionsartad och synnerligen omfattande

men å andra sidan också synnerligen lindrig epidemi få till stånd befrielse,

i den utsträckning som kunde anses skälig, för vederbörande att vidtaga

sådana kostsamma anordningar som de, vilka de nuvarande stränga bestämmelserna

tvingade myndigheterna till, utan att den därmed avsedda nyttan

i allt fall kunde förväntas därigenom bliva uppnådd.

Yttrande av medicinalstyrelsen över länsstyrelsens

framställning.

Över länsstyrelsens i Blekinge län framställning avgavs yttrande den 20

mars 1939 av medicinalstyrelsen.

Styrelsen erinrade till en början örn att bestämmelserna i 3 § 1 mom.

epidemilagen toge sikte dels på vård och dels på isolering. Vid det nödläge

i fråga örn tillgång till sjukplatser på fasta eller tillfälliga sjukvårdsinrättningar,

som kunde uppstå vid utbredda epidemier, syntes det medicinalstyrelsen

som örn i första hand vårdbehovet borde tillgodoses under

det att isoleringsbestämmelserna kunde uppmjukas. Det sistnämnda gällde

alldeles särskilt, då epidemien såsom fallet vore beträffande scharlakansfebern

i Blekinge uppträdde i lindrig form, vilket medförde bland annat,

att ett stort antal sjukdomsfall aldrig komme under läkarbehandling och

följaktligen icke underkastades någon som helst form av isolering.

Medicinalstyrelsen framhöll, att hälsovårdsnämnd jämlikt 3 § 1 mom.

ägde förordna, att nödig vård skulle kunna få beredas utanför sjukvårdsinrättning.

Styrelsen hade övervägt att för hälsovårdsmyndigheterna i de

orter, där scharlakan sfeberepidemier föranlett särskilda svårigheter i isoleringsavseende,

framhålla, att hälsovårdsnämnd med stöd av nämnda bestämmelse

ägde medgiva, att insjuknade i viss utsträckning kunde isoleras i

hemmet samt att de sjuka, som intagits å epidemisjukhus och där vårdats

under sjukdomens första stadium, kunde utskrivas från epidemisjukhuset,

medan de ännu befarades vara smittförande, för att i stället isoleras i

hemmet, varvid de av dem upptagna sjukhusplatserna skulle kunna utnyttjas

för vård av nyinsjuknade. Då emellertid den isolering i hemmen,

som i stor utsträckning måste äga rum vid ett dylikt förfaringssätt, kunde

inverka hinderligt på de hemmavarandes förvärvsmöjligheter och i följd

därav föranleda ersättningskrav gent emot det allmänna och då förfaringssättet

måste bliva beroende på de särskilda hälsovårdsnämndernas avgörande,

ansåg styrelsen det vara riktigast, att lättnader i isoleringstvånget i

stället åstadkommes genom en sådan ändring i epidemilagen, att Kungl.

Majit skulle, där särskilda förhållanden därtill föranledde, äga besluta örn

undantag från lagens isoleringsbestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 235.

Sedan medicinalstyrelsen omnämnt, att även i andra län än Blekinge län

svårigheter mött att på grund av scharlakansfeberepidemier iakttaga bestämmelserna

i 3 § 1 morn., anförde styrelsen, att det torde vara uppenbart,

att vid samtidigt uppträdande av två epidemier, exempelvis av scharlakansfeber

och difteri, svårigheterna att tillämpa lagen kunde bliva oöverstigliga.

Man kunde nämligen icke rimligen begära, att epidemidistrikten

skulle vara skyldiga att tillhandahålla sjukplatser i obegränsad utsträckning.

Av förarbetena till epidemilagen syntes framgå, att det legitima platsbehovet

finge anses tillgodosett, när å fasta epidemisjukhus funnes en sjuksäng per

1,000 invånare å landsbygd och två sjuksängar per 1,000 invånare i stad

samt därutöver platser å tillfälliga sjukvårdslokaler motsvarande 50 procent

av nyss angivna antal sjuksängar. Avfattningen av femte stycket i 18 §

visade tydligt, att lagstiftaren beträffande landsbygden räknat med möjligheten,

att plats ej kunde beredas å sjukhus eller tillfällig sjukvårdslokal.

Häri läge ock ett skäl för uppmjukning av bestämmelserna i 3 §. Även

ekonomiska skäl talade därför. Förtidsutskrivningen liksom också hemvården

kunde giva anledning dels till ökade krav på ersättning av statsmedel

åt personer, vilka isolerats såsom misstänkta att föra smitta, dels

ock till ökat antal tjänsteresor pa landsbygden för tillsyn av i hemmen

isolerade, t. ex. vid tillstötande komplikationer av smittfarlig natur.

I förevarande sammanhang omnämnde medicinalstyrelsen, att den för sin

del icke kunde tillstyrka förslag, som tid efter annan framkommit därom,

att scharlakansfebern under vissa förutsättningar skulle helt uteslutas ur

epidemilagen. Styrelsen hade emellertid icke något att erinra mot att isoleringsbestämmelserna

vid scharlakansfebern upptoges till omprövning.

De ändrade bestämmelser, som i det läge, vari frågan befunne sig, syntes

påkallade, syntes närmast böra innefatta direktiv örn avkortning av sjukhusvistelsen

och utsträckt vård i hemmen och i samband därmed lättnader i

isoleringstvånget. Medicinalstyrelsen hemställde, att förslag måtte fram1

äggas om tillägg till 3 § epidemilagen i form av ett 4 mom. av följande

lydelse:

Vid utbredd epidemi eller då av annan särskild anledning svårighet uppkommer

att å sjukhus eller tillfällig sjukvårdslokal bereda plats för vård

°ck polering, som i denna paragraf sägs, äge Konungen förordna, att beträffande.

sådan vård och isolering skola ifråga örn visst län eller del därav

under viss bestämd tid gälla de särskilda bestämmmelser Konungen utfärdar.

Det må omnämnas, att 1939 års riksdag (skrivelse nr 5, sid. 48—49) anhållit,

att Kungl. Majit ville taga under övervägande frågan om ersättning

från det allmännas sida i de fall, då person på grund av bestämmelser i

epidemilagen och hälsovårdsstadgan utan att vara sjuk underkastades isolering

och därigenom eller eljest lede intrång i sin näring. Ärendet är

fortfarande föremål för Kungl. Majits prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 235.

7

Statistiska uppgifter.

Till upplysning rörande antalet för läkare kända scliarlakansfeberfall

under tiden den 1 januari 1939—den 15 april 1940 meddelas följande sifferuppgifter.

1939

1940

1939

1—15 januari........

. 1,012

1,296

1—15

juli ..............

..... 1,421

16—31 januari........

. 1,418

1,439

16—31

juli ..............

..... 1,248

1—15 februari ......

. 2,104

1,450

1—15

augusti ..........

808

16—28(29) februari ..

. 2,279

1,639

16—31

augusti ..........

751

1—15 mars..........

. 2,428

1,716

1—15

september ......

..... 814

16—31 mars ..........

. 2,349

1,810

16—30

september ......

..... 1,120

1—15 april ..........

. 1,939

1,659

1—15

oktober ..........

..... 1,306

16—30 april ..........

. 2,081

16—31

oktober ..........

..... 1,808

1—15 maj ....

. 2,585

1—15

november ......

..... 1,612

16—31 maj ..........

. 2^950

16—30

november ......

..... 1*570

1—15 juni ..........

. 2,812

1—15

december ......

..... 1,453

16—30 juni ..........

. 1,652

16—31

december ......

..... 1,269

Vid olika tidpunkter under år 1939 pågingo scharlakansfeberepidemier

inom skilda delar av riket med toppunkter i början av mars och slutet av

maj. Aven i år kunna sådana epidemier konstateras, ehuru desamma hitintills

haft mindre omfattning än under föregående år. Kisk föreligger

givetvis, att epidemierna senare under året kunna vinna ökad omfattning.

Gällande bestämmelser i epidemilagen innefatta isoleringstvång för smittsamt

sjuka. På sätt medicinalstyrelsen framhållit kan det, örn epidemier

av smittsam sjukdom vinna stor utbredning, bliva praktiskt taget omöjligt

att helt följa isoleringsbestämmelserna. Det kan vidare, örn sjukdomen

uppträder i lindrig form, därvid ett stort antal sjukdomsfall aldrig komma

under läkarbehandling och följaktligen icke underkastas någon som helst

form av isolering, anses mindre erforderligt att strängt hålla på gällande

isoleringsbestämmelser beträffande de sjukdomsfall, som komma till läkares

kännedom. Möjlighet att åstadkomma viss lindring i isoleringsbestämmelserna

förefinnes visserligen enligt gällande lag, ity att det tillkommer vederbörande

hälsovårdsnämnd att besluta rörande vård utom sjukvårdsinrättning.

Att märka är, att en viss grad av isolering dock alltid förutsättes.

Därest möjlighet skall föreligga att i avsevärd utsträckning mildra eller

rent av helt släppa kravet på isolering synes, på sätt medicinalstyrelsen

anfört, erforderligt, att bestämmelser härom införas i epidemilagen. Beslutanderätten

torde därvid böra tillkomma Kungl. Maj:t. Förutsättning för

ett beslut örn undantag från lagens isoleringsbestämmelser synes emellertid

böra vara, icke blott att sjukdomen är av lindrig art utan även att man

med sådan isolering, som nu avses med lagens bestämmelser, icke skulle

vinna fördelar, som stöde i skäligt förhållande till därmed förenade olägenheter.

Departe
ments*
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 235.

De nya bestämmelserna synas lämpligen kunna upptagas i ett nytt 4

mom. i 3 §. De torde böra träda i kraft omedelbart.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer departementschefen

— med framhållande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända — att upprättat

förslag till lag om tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr

443) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 a1 i texten
  2. 2LU 1940:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 s. 1 i texten