Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statlig lagerhållning m. m

1940-04-12 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:238, Angående anslag till statlig lagerhållning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statlig

lagerhållning m. m.; given Stockholms slott den 12 april

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Majrt Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet

Eriksson:

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkt 18, och kapitalbudgeten,

bil. 10, punkterna 1 och 2) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1940/41 beräkna

dels till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig lagerhållning ett förslagsanslag

av 1 950 000 kronor, dels till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning

ett reservationsanslag av 1 200 000 kronor, dels ock till Beredning

av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring ett reservationsanslag av

2 000 000 kronor. Under punkten 3 i kapitalbudgeten, bil. 10, har Kungl.

Majit vidare föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Förlagskapital för inköp av förnödenheter beräkna ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa frågor.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 238.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Den nuvarande statliga lagringsverksamheten.

Lagringsverksamhet under statlig medverkan bedrives för närvarande i

flera olika former. Alltsedan 1937 ha avsevärda varukvantiteter uppköpts

i utlandet samt införts till Sverige oell här upplagrats för att användas för

framtida behov. Denna verksamhet har omliänderhafts av statens reservförrådsnämnd

(instruktion den 14 augusti 1937, nr 754). Redan vid nämndens

tillkomst funnos inom landet upplagrade betydande statliga förråd av

inhemska produkter. 1936 års riksdag beslöt sålunda att av förefintligt

spannmålsöverskott 100 000 ton vete och råg tills vidare skulle lagras i

beredskapssyfte av svenska spannmålsaktiebolaget, vilket företag bildats

under 1935 i huvudsak för att handhava den med spannmålsregleringen

förenade statliga uppköps- och lagringsverksamheten. Spannmålsaktiebolagets

arbetsuppgifter lia därefter utökats. Även i fråga om andra jordbruksprodukter,

vilka på ett eller annat sätt äro föremål för prisreglering, sker vid

vissa tillfällen, då överskott å marknaden föreligger, uppköp av överskotten,

vilka lagras och senare utsläppas, då knapphet råder. Denna verksamhet

bedrives under omedelbar tillsyn av den centrala myndighet, som handhar

regleringsåtgärderna på jordbrukets område.

Beträffande den lagringsverksamhet, som handhaves av reservförrudsnämnden

och vilken som nämnts avser importerade varor, har under punkt

17 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition lämnats en redogörelse

för av statsmakterna tidigare beslutade åtgärder och medelsanvisningar ävensom

vissa uppgifter om nämndens verksamhet under föregående år. Under

innevarande budgetår har denna givetvis icke kunnat undgå att påverkas av

de genom stormaktskriget ändrade förhållandena. Intill krigsutbrottet i september

1939 hade verksamheten gestaltat sig såsom under föregående tid.

Vid ingången av september hade uppköp verkställts för i runt tal 214 000 000

kronor och varor hade till landet inkommit för omkring 162 000 000

kronor. För åtskilliga varuslag hade inköpsplanerna vid denna tidpunkt

kunnat i huvudsak fullföljas, såsom för metaller, textilråvaror, gummi med

flera varuslag; för andra varuslag åter hade av skilda anledningar endast

mindre myckenheter än de till lagring avsedda kunnat upplagras.

I samband med krisens inträde i början av september 1939 ha för reservförrådsnämnden

uppstått åtskilliga svårigheter för verksamhetens bedrivande.

Omedelbart efter krigsutbrottet blevo flera av de leveranskontrakt å

varor av olika slag, som nämnden ingått, annullerade under åberopande av

force majeure. För överförandet till Sverige av andra varor lia svårigheter

mött i befraktningshänseende. Inträffade prisstegringar lia föranlett överväganden

om lämpligheten av att till de förhöjda priserna göra uppköp för

lagringsändamål. Icke minst viktig Ilar varit hänsynen från reservförrådsnämndens

sida att icke genom uppköp i lagringssyfte .ställa sig hindrande i vägen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

3

för tillförseln av sådana varor, som erfordrats för näringslivets normala behov

och för vilkas anskaffning under nuvarande förhållanden svårigheter i importavseende

av skilda anledningar kunna möta.

Trots nu angivna omständigheter har nämndens verksamhet under de

gångna krismånaderna genom vissa omläggningar i inköpsprogrammet i stor

utsträckning kunnat fortgå. Vid utgången av februari månad 1940 uppgick

värdet av inköpta varor sålunda till sammanlagt omkring 275 300 000 kronor

eller ungefär 61 300 000 kronor mer än vid början av september. Vid

samma tid hade till landet inkommit varor för cirka 213 500 000 kronor

eller i runt tal 51 500 000 kronor utöver värdet av de vid krisens början

upplagrade kvantiteterna. Av dessa reservförråd hade vid utgången av februari

1940 för tillgodoseende av olika behov utlämnats varor för i runt

tal 16 300 000 kronor.

För finansieringen av de uppköp, som äro avsedda att äga rum under

innevarande budgetår, har riksgäldskontoret för nämndens räkning hittills

till riksbanken överlämnat skattkammarväxlar eller där öppnat krediter till

ett sammanlagt belopp av 116 000 000 kronor. Tidigare ha på enahanda sätt

till nämndens förfogande ställts 140 000 000 kronor. Till bestridande av sådana

kostnader för den statliga lagerhållningen, vilka skola utgå från de till

huvudtiteln för folkhushållningsdepartementet överförda förslagsanslagen å

tillhopa 4 200 000 kronor, ha för närvarande anvisats 4 180 000 kronor,

varav 180 000 kronor avsetts för bestridande av administrationskostnader

för nämnden. Av de å kapitalbudgeten under fonden för förlag till

.statsverket upptagna reservationsanslagen för Vissa omkostnader för statlig

lagerhållning om sammanlagt 9 500 000 kronor och Beredning av vissa

råvaror till färdigprodukter för upplagring örn tillhopa 5 650 000 kronor lia

till nämndens förfogande ställts respektive 5 700 000 kronor och 2 100 000

kronor.

I anslutning till nu lämnade uppgifter om reservförrådsnämndens verksamhet

må framhållas, att, såsom framgår av vad förut antytts rörande

utlämning av varor, i det läge, som genom krisen uppstått, frågan om försäljningar

från eller annan disposition av reservlagren blivit aktuell. Det

har sålunda visat sig, att redan kort efter krisens utbrott stark efterfrågan

uppstått å vissa i reservförråden ingående förnödenheter på grund av alt

åtskilliga behov icke kunnat tillgodoses i den allmänna handeln. Särskilt

framträdande ha svårigheterna varit, då det gällt tillgodoseende av vissa

statliga upphandlingar, för vilkas effektuerande vederbörande företag icke

haft tillgång lill erforderlig råvara, samt tillgodoseende av bränslebehoven.

I dylika fall har Kungl. Majit bemyndigat statens reservförrådsnämnd

att utlämna vissa myckenheter av skilda varuslag antingen såsom lån eller för

försäljning. På grund av det stora antal framställningar örn disposition av varor

ur de statliga reservlagren, som förekommit, har Kungl. Majit efter fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

ställning av reservförrådsnämnden generellt medgivit nämnden att, sedan

statens livsmedelskommission respektive statens industrikommission prövat

behovet, utlåna eller försälja intill tio procent av det den 1 november 1939

befintliga lagret av vederbörande varuslag. Om myckenheten sålunda utlämnade

varor skola rapporter månadsvis avgivas till folkhushållningsdepartementet.

Sedan beträffande vissa varuslag den av Kungl. Majit åt

reservförrådsnämnden medgivna rätten att utlämna varor från reservförråden

intill viss myckenhet till fullo tagits i anspråk, har Kungl. Majit efter

1 ramställning från nämnden i flera fall medgivit ytterligare dispositioner av

de statliga reserverna, främst av olika slags bränslen.

I Kungl. Majlis proposition nr 36 till urtima riksdagen 1939 (riksdagens

skrivelse nr 67) angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd

in. m. behandlas jämväl principerna för prissättningen å varor, som skola

försäljas. Vid försäljning till statliga myndigheter tillämpas de priser, med

vilka man har att räkna vid återköp av ifrågavarande produkter. Även vid

försäljning till enskilda är huvudregeln, att priset bestämmes till kostnaden

lör nyförvärv av den försålda produkten. I vissa fall kan emellertid en försäljning

till lägre pris, dock lägst självkostnaden, tänkas ifrågakomma. Försäljning

på sådana villkor må dock i regel ske, blott när vägande prispolitiska

skäl tala därför.

I anslutning härtill må slutligen bringas i erinran de i berörda proposition

angivna principerna för avskrivning, då försäljning sker till pris, som icke

medgiver möjlighet att återköpa varan. I dylikt fall blir försäljningssumman

otillräcklig för ett vidmakthållande av lagren och innefattar ej heller någon

kapitalvinst, som tillåter nedskrivning av de nyinköpta varorna till ursprungliga

självkostnadsvärdet. För att ernå ett ur finansiell synpunkt tillfredsställande

resultat bör vid försäljningar av nu angiven art täckning på driftbudgeten

anvisas för det belopp, varmed köpeskillingen understiger det beräknade

dagsvärdet av det försålda varulagret.

Den av svenska spannmålsaktiebolaget omliänderhavda lagringsverksamheten

bedrives i enlighet med vad därom särskilt stadgats i avtal mellan

staten och bolaget angående skyldighet för bolaget att handhava vissa med

jordbruksregleringen sammanhängande uppgifter. Ifrågavarande avtal träffas

för ett år i sänder; det nu gällande avtalet trädde i kraft den 1 september

1939. Enligt detta har bolaget bland annat åtagit sig att på de villkor, som

Kungl. Maj :t bestämmer, av brödspannmål, som bolaget innehar, tills vidare

i beredskapssyfte lagra 200 000 ton fullgod, kvarngill vara. Av ifrågavarande

spannmål äro 100 000 ton avsedda att utgöra ett reservlager att efter Kungl.

Maj :ts bestämmande användas vid avspärrning av tillförsel till landet utifrån

eller vid krig. Återstoden av den lagrade spannmålen, 100 000 ton, skall utgöra

en ytterligare brödsädesreserv, som efter medgivande av Kungl. Majit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

5

må kunna avyttras. Bolaget innehar därutöver betydande spannmålslager

från tidigare års skördar.

Bolaget har vidare åtagit sig att på de villkor och i den utsträckning,

som statens livsmedelskommission bestämmer, tills vidare i beredskapssyfte

lagra intill 15 000 ton havre för foderändamål. Inköp och försäljning av

sådant beredskapslager av havre må endast företagas efter beslut av livsmedelskommissionen.

Utöver ovannämnda lagringsuppgifter har bolaget även åtagit sig den

verksamhet beträffande spannmål, frö och fodermedel, som Kungl. Majit

kan komma alt anförtro åt bolaget. Vid olika tillfällen under senare delen

av 1939 och den gångna delen av 1940 har Kungl. Majit uppdragit åt livsmedelskommissionen

att bemyndiga spannmålsaktiebolaget att vidtaga åtgärder

för lagring i beredskapssyfte av fröutsäde, ärter, bruna bönor samt

hö och andra fodermedel m. m.

Den lagring, som skett genom svenska spannmålsaktiebolagets försorg,

har finansierats genom lånemedel. Till säkerhet för bolagets upplåning har

staten förbundit sig att ställa 4 % statsobligationer till ett belopp av sammanlagt

90 000 000 kronor till förfogande. För vissa speciella lagringsuppdrag

lia emellertid anvisats särskilda anslag. Sålunda har den tidigare

nämnda lagringen av havre skett med anlitande av det å riksstaten för innevarande

budgetår under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget av

300 000 kronor till Beredskapslagring av fodersäd. Till finansiering av lagringen

av fröer har funnits att tillgå det likaledes under riksstatens nionde

huvudtitel upptagna reservationsanslaget av 80 000 kronor till Befrämjande

av fröodlingen m. m.i Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter. Kostnaderna

för spannmålsaktiebolagets verksamhet Ira efter utgången av varje

räkenskapsår efter Kungl. Majits bestämmande ersatts från fonden för mötande

av förluster å spannmålsregleringen.

Lagring i övrigt av jordbruksprodukter sker under tillsyn av livsmedel;skommissionen.

Denna äger sålunda efter särskilt bemyndigande av Kungl.

Majit att, om så skulle erfordras, upplagra vissa animaliska produkter såsom

smör, fläsk och kött samt konserver av ifrågavarande varor ävensom frukt

m. m. För att tillgodose behovet av lagerutrymmen för tillvaratagande av

animaliska produkter har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen

att förhyra lämpliga lagerlokaler, däribland kyl- och fryshusutrymmen.

För sistnämnda lagring erforderliga rörelsemedel ha innevarande budgetår

anvisats att förskottsvis utgå ur fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen

för all återbäras med till jordbrukets prisregleringsfond

inflytande medel. Sedermera har å tilläggsstat I till riksstaten å kapitalbudgeten

under fonden för förlag till statsverket till Viss lagring av jordbruksprodukter

m. m. upptagits ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.

För gäldande av de lagrings- och andra kostnader, vilka kunna uppstå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

för den vid sidan av spannmålsaktiebolaget bedrivna verksamheten på jordbruksområdet,

har beräknats att ett belopp örn i runt tal 2 000 000 kronor

skulle erfordras. Detta belopp, som ansetts böra anvisas å driftbudgeten,

ingår i det likaledes å tilläggsstat I till riksstaten under nionde huvudtiteln

upptagna reservationsanslaget av 30 000 000 kronor till Prisreglerande åtgärder.

Önskemål om utvidgad statlig lagringsverksamhet.

I skrivelse den 27 september 1939 har statens reservförrådsnämnd hemställt,

att Kungl. Majit ville inhämta riksdagens medgivande till fortsatta

uppköp för statens räkning för lagring av varor intill ett belopp av 20 000 000

kronor ävensom föreslå riksdagen att till bestridande av de med reservförrådsnämndens

verksamhet förenade kostnaderna för budgetåret 1940/41 anvisa

dels å driftbudgeten ett förslagsanslag å 2 125 000 kronor till statlig lagerhållning

m. m., dels ock å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket

två reservationsanslag, det ena å 1 200 000 kronor till vissa omkostnader

för statlig lagerhållning samt det andra å 2 000 000 kronor till beredning

av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring. Sedermera har nämnden

i en den 28 december 1939 dagtecknad, den 4 januari 1940 till folkhushållningsdeparteinentet

inkommen skrivelse med ändring av sin i skrivelsen den

27 september 1939 gjorda framställning hemställt, att Kungl. Majit ville inhämta

riksdagens medgivande till fortsatta uppköp för statens räkning för

lagring av varor intill ett belopp av 60 000 000 kronor.

I sin skrivelse den 28 december 1939 har reservförrådsnämnden beträffande

den fortsatta uppköpsverksamheten till en början framhållit:

Till grund för den upphandling, vilken statsmakterna beslutat skola ske

för att i händelse av avspärrning trygga näringslivets och folkförsörjningens

behov, läge i allt väsentligt vissa planer, som efter samråd med olika

myndigheter utarbetats inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Dessa planer hade inom statens reservförrådsnämnd granskats ur

inköps- och lagringssynpunkter samt av nämnden, allteftersom verksamheten

fortskridit, underställts Kungl. Majits prövning.

De nu gällande planerna förutsatte inköp av varor till ett värde av omkring

280 miljoner kronor. I och med fullföljandet av de föreliggande planerna

torde det närmaste syftet med uppläggandet av statliga reservförråd

hava blivit tillgodosett. Reservförrådsnämnden hade även utgått från att

ytterligare uppköp utöver berörda summa sålunda icke borde ske, i vidare

mån än som påkallades för tillgodoseendet av behovet av vissa speciella

varuslag.

Nämnden har därefter erinrat om att nämnden i sin förut berörda skrivelse

av den 27 september 1939 framhållit, att det måhända med hänsyn till

inträffade prisstegringar skulle bliva nödvändigt att till nämndens förfogande

ställa visst fyllnadsbelopp för att i möjligaste mån medgiva återköp av från

reservlagren försålda varor. I fortsättningen har nämnden anfört:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Då enligt numera gällande principer för prissättningen av varor, som

försåldes från statens reservförråd, priserna alltid — med visst undantag i

prisutjämningssyfte — skulle täcka kostnaderna för varans återköp, torde

av förut angiven anledning något fyllnadsbelopp icke bliva erforderligt. Däremot

syntes de förhållanden, som följt med det inträdda krigsläget, nödvändiggöra,

att vissa behov av speciell art borde tillgodoses.

Då nämnden emellertid icke själv ägde kännedom örn de särskilda önskemål,

som ur folkförsörjningssynpunkt kunde göras gällande utöver den hittills

av nämnden verkställda reservlagringen, hade nämnden hos statens

industrikommission och statens livsmedelskommission begärt uttalande rörande

de synpunkter, som av kommissionerna kunde anläggas på nämndens

fortsatta inköpsverksamhet. Livsmedelskommissionen hade till svar härå

principiellt framhållit, att under nu radande förhållanden den av nämnden

bedrivna lagringsverksamheten borde — till och med i viss utvidgad omfattning

— upprätthållas, varjämte kommissionen ansett övervägande skäl

tala för att verksamheten fortfarande handhades av reservförrådsnämnden.

Industrikommissionen hade däremot icke uttalat sig i princip rörande nämndens

fortsatta verksamhet. Kommissionernas uttalanden innebure i övrigt

förslag örn ökade inköp av vissa varor, vilka nämnden tidigare inköpt i

överensstämmelse med fastställda planer. Därjämte tillkommo även vissa

nya varor, varav nämnden tidigare ej verkställt några inköp.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit syntes det med hänsyn till det

nuvarande läget otvivelaktigt vara en angelägenhet av vikt, att inom landet

befintliga tillgångar av olika förnödenheter såvitt möjligt hölles uppe i betryggande

omfattning. Med hänsyn härtill vöre nämnden för sin del också

beredd att, i den mån sig så göra läte, fullfölja de föreliggande inköpsplanerna

samt därjämte efter erforderliga utredningar påbörja inköp av de

nya kvantiteter av respektive varuslag, som av kommissionerna föreslagits.

Nämnden vore givetvis på det klara med att härvidlag jämkningar bleve

ofrånkomliga med hänsyn till svårigheterna att hålla importen igång. Därest

importhinder uppstode för vissa varor torde emellertid de medel, som därigenom

komme att frigöras, få användas för inköp av andra varuslag, vilka

vore möjliga att importera.

Med ledning av de av kommissionerna framlagda förslagen rörande varor

och myckenheter, vilka ansetts önskvärda att inköpa för lagring, hade nämnden

överslagsvis försökt göra en kalkyl örn det medelsbehov, som skulle

bliva erforderligt för tillgodoseende av de framställda önskemålen. Nämnden

hade därvid räknat nied en icke oväsentlig fördyring av inköpspriserna i

förhållande till tidigare gällande värden och kommit till att — under förutsättning

att även tidigare fastställda inköp kunde i allt väsentligt verkställas

— ett belopp av i runt tal 60 miljoner kronor utöver tidigare beviljade 280

miljoner kronor erfordrades för ändamålet.

Beträffande de med nämndens verksamhet förenade kostnaderna har

nämnden i skrivelsen den 27 september 1939 anfört bland annat:

Bedömandet av de medelsbehov, som kunde komma att uppstå för nämnden

under budgetåret 1940/41 för täckandet av de med verksamheten förenade

kostnaderna, måste med hänsyn till ovissheten örn nämndens fortsatta

verksamhet bliva i hög grad osäkert. Då man under alla förhållanden Hnge

utgå från alt en del varor ej komme ali levereras förrän efter ingången

av budgetåret 1940/41, borde man räkna med att visst belopp för bestridande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 238.

av kostnader för varors lossning, transporter inom landet, intagning i magasin

samt skatter och tullar bleve erforderligt under berörda budgetår. Dessutom

måste hänsyn tagas till att kostnader i nu nämnt hänseende, vilka

utginge fran anslag a kapitalbudgeten, konmie att uppstå för varor, som

inköptes under budgetåret. Ehuruväl sålunda svårigheter mötte att bedöma

storleken av det belopp, som erfordrades för nu angivna kostnader, ville

nämnden uppskattningsvis angiva det till 1,2 miljoner kronor.

Beträffande de kostnader, som vore avsedda att bestridas från anslag å

driftbudgeten, syntes något mera hållbara kalkyler kunna uppställas. "De

årligen återkommande hyrorna för lagerlokaler, vilka av nämnden förhyrts

mot viss hyra per år, uppginge i runt tal till 1,5 miljoner kronor. Detta belopp

syntes, bland annat på grund av de ökade kostnader, som föranletts

av en utvidgad kontroll över lagren, böra ökas i viss mån, förslagsvis med

300 000 kronor, till 1,8 miljoner kronor. Något belopp för bestridande av

engångsersättningar eller förskottshyror torde icke bliva behövligt, enär

nämnden med hänsyn till det inträdda läget numera avsåge att tills vidare

endast i undantagsfall gå fram efter dessa linjer. För täckande av utgifter

för försäkringar erfordrades däremot ett med ledning av vunnen erfarenhet

beräknat belopp av 150 000 kronor.

Reservförrådsnämnden har därefter i sin senare skrivelse av den 28 december

1939 beträffande storleken av de anslag, som erfordras för bestridande

av kostnaderna för nämndens verksamhet, framhållit bland annat:

Medelsbehovet komme givetvis att påverkas av en ökad inköpsverksamhet,

varför man kunde förvänta, att de tidigare framlagda beräkningarna

icke skulle visa sig hålla streck. Nämnden erinrade emellertid örn att för

innevarande budgetår det under kapitalbudgeten avsedda anslaget till täckande

av utgifter för varors lossning m. m. upptagits med 9,5 miljoner kronor,

vilket belopp endast till obetydlig del ännu tagits i anspråk; nämnden

utginge därför från att en betydande del av detta anslag skulle stå till förfogande

även för nästkommande budgetår såsom reservation. Nämnden

funné sig av denna anledning ej böra ifrågasätta ändring i den tidigare

gjorda beräkningen av anslagets storlek. Ej heller i vad anginge anslaget

å driftbudgeten kunde förutses att kostnaderna för hyror och dylikt skulle

bliva av den storleksordning, att anslagets summa behövde ökas i någon

väsentlig mån.

I den förut berörda skrivelsen den 27 september 1939 har reservförrådsnämnden

vidare framhållit huvudsakligen följande:

Ä riksstaten för innevarande budgetår upptoges två särskilda kapitalinvesteringsanslag

under fonden för förlag till statsverket, vilka båda anslag

avsåge beredning av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring. Dessa

anslag vore, då övriga till nämndens disposition stående inköpsmedel icke

finge användas för kostnader inom landet, avsedda för bestridande av de

kostnader, som uppstode för förädling inom landet av olika slags råvaror till

halvfabrikat eller färdigprodukter. Anslagens storlek hade beräknats under

hänsynstagande till vissa särskilt angivna varors beredning. Sedan det visat

sig att framställning av viss vara icke längre vore aktuell, vore avsikten att

använda medel av ifrågavarande anslag för viss annan tillverkning. Även med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

9

ianspråktagande av medel för detta ändamål torde, såvitt kunde bedömas,

en reservation på omkring 200 000 å 300 000 kronor vara att vänta å anslagen

i fråga.

Nämnden hade sig bekant, att det inom flera branscher förelåge önskemål

örn att vissa av nämndens varor skulle beredas lill en ur distributionssynpunkt

mera lämplig varuform än råvarutillståndet. Dessa önskemål torde

icke kunna frånkännas berättigande. Bland de fördelar, som vunnes genom

ett tillgodoseende av desamma, förtjänade framhållas, att man, i händelse

lagren behövde tagas i anspråk, kunde snabbare än om varorna icke bearbetats

tillfredsställa behoven inom landet. Måhända vunnes även genom

en förberedande bearbetning under fredstid, att vederbörande industrier i

händelse av krigsfall omedelbart kunde inställas för krigsproduktion. Med

hänsyn till nu angivna omständigheter ville nämnden föreslå, att visst belopp

upptoges å riksstaten för beredning av vissa råvaror till färdigprodukter

att av nämnden användas efter av Kungl. Majit i varje särskilt fall

meddelad föreskrift. Då en beredning av här avsedd art torde kunna tänkas

omfatta åtskilliga av de varuslag, som nämnden lagrat, syntes anslagsbeloppet

icke böra tilltagas alltför knappt. Den förut nämnda reservationen

å anslagen för innevarande budgetår torde ej vara tillräcklig. Förslagsvis

förordade nämnden ett anslag av 2 miljoner kronor utöver eventuellt uppstående

reservation å anslagen.

Det nya läge, vari frågan örn lagringsverksamhetens omfattning och formerna

för densamma kommit efter stormaktskrigets utbrott, har vidare föranlett

vissa överväganden inom folkhushållningsdepartementet. I anslutning

härtill bar inom departementet i medio av februari 1940 utarbetats en promemoria,

vari framföras vissa synpunkter på frågan om fortsatt lagring av

importerade varor samt beträffande spörsmålet om behovet i nuvarande läge

av en utvidgning av den statliga lagerhållningen.- Promemorian har i huvudsak

följande innehåll:

Genom statsmakternas åtgöranden under de år, som närmast föregingo

den nuvarande krisen, ha reservlager av olika för landets försörjning erforderliga

varor tillskapats. Till övervägande bör nu upptagas frågan om lämpligheten

att ytterligare fortsätta denna lagringsverksamhet. Särskilt avseende

bör därvid fästas vid sådana importvaror, för vilka ersättning ej finnes inom

landet och beträffande vilka importmöjligheterna kunna bliva försvårade.

Reservlagren torde även i fortsättningen böra utgöras endast av varor avutländskt

ursprung. Finansieringen av köp för reservlagring synes fortfarande

böra ske på hittills tillämpat sätt genom tillhandahållande genom

riksbankens försorg av erforderliga valutor. För detta ändamål lärer tidigare

av riksdagen åt riksgäldskontoret lämnat bemyndigande att utställa

statsskuldförbindelser för förvärv i riksbanken av valutor böra utverkas för

de nya inköp, som kunna bliva nödvändiga.

Det torde kunna ifrågasättas, att staten vid sidan av nu angivna, i beredskapssyfte

upplagda reservlager även medverkar lill att i utjämningssyfle

lagringsverksamhet bedrives. Detta synes särskilt bliva nödvändigt beträffande

varuslag, vilka äro underkastade reglering i eli eller annat hänseende,

och där den enskilde med hänsyn till ovissheten örn utvecklingen icke anser

sig böra öka eller vidmakthålla sin lagerbehållning. Vid en lagerhållning

av nu antydd art, vilken torde kunna benämnas regleringslager, synes be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

gränsning enbart till importvaror icke böra ifrågakomma. För erhållande av

nödiga medel för statens medverkan för anskaffning av regleringslager synes

ett särskilt anslag å kapitalbudgeten böra anvisas.

Handhavandet av den statliga uppköpsverksamheten i rent beredskapssyfte

lärer alltjämt böra ankomma på statens reservförrådsnämnd. Tillsyn

över regleringslagren synes böra åvila den myndighet, som handhar regleringsverksamheten

på ifrågavarande område, eller myndighetens verkställiglietsorgan.

Det kan ifrågasättas, att importör- eller liknande sammanslutningar

få handhava inköp för regleringslager. Därest dylika organisationer

icke finnas, lära statliga organ, exempelvis svenska spannmålsaktiebolaget

och reservförrådsnämnden, få träda in. Erforderliga direktiv för handhavande

och uttag från regleringslagren synas industri- respektive livsmedelskommissionerna

böra meddela.

För bestridande av kostnaderna för lagringen torde särskilda medel böra

slå till förfogande även å driftbudgeten. Av dessa medel lära böra utgå hyresersättningar,

kostnader för anordnande av lagerutrymmen och därmed likartade

utgifter.

I promemorian förutsättes slutligen, att bedömandet av de varubehov, som

enligt angivna linjer böra tillgodoses, samt behovet av medel för inköp av

varor och för dessas omhändertagande och lagring i första hand bör ankomma

på statens industrikommission och statens livsmedelskommission,

var inom sitt område.

Över berörda promemoria lia efter remiss yttranden avgivits av statens

livsmedelskommission den 27 februari och av statens industrikommission

den 8 mars 1940.

Livsmedelskommissionen har i sitt yttrande till en början berört frågan

örn en fortsatt reservlagring samt därvid — under erinran om att kommissionen

i annat sammanhang behandlat spörsmålet om möjligheterna att ur

valutasynpunkt nedbringa importen — framhållit, att, då nu en ökad reservlagerhållning

föresloges, detta, oavsett kommissionens tidigare uttryckta uppfattning

örn en importbegränsning, berodde på att det för vissa för vår försörjning

särskilt viktiga varor befunnits önskvärt nied en förstärkt beredskap

främst med hänsyn till att man inom en icke alltför avlägsen framtid

kunde ha att räkna med betydande transportsvårigheter.

Kommissionen har vidare förordat vissa kvantiteter av olika varuslag inom

gödningsämnes- och fodermedelsgrupperna till uppköp för uppläggning i

reservförråd samt i samband därmed bland annat påpekat, att köpen borde

ske successivt och blott i sådan omfattning, att icke den för det löpande konsumtionsbehovet

erforderliga importen försvårades. Ytterligare har kommissionen

föreslagit övervägande av frågan örn lagring av kaffe samt av

vissa för jordbruks- och fiskerinäringarna nödvändiga råvaror. Kostnaderna

för de av kommissionen föreslagna inköpen av gödningsämnen och fodermedel

torde belöpa sig till 9 å 10 000 000 kronor, eif svensk hamn.

Beträffande härefter frågan om önskvärdheten och behovet av regleringslager

har kommissionen anfört:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

11

Till denna verksamhet torde böra hänföras den lagring under kommissionens

kontroll, som för närvarande ägde rum av smör, kött och fläsk samt

konserver därav ävensom av ägg. Av samma art torde den lagring vara, som

bedreves av svenska spannmålsaktiebolaget för tillgodoseende av behovet

av havre, hö, ärter samt för säkerställande av vår fröreserv. Hit torde ock

böra räknas den ökning av liandelslagren inom landet av oljekaksfoder och

majs, vilken kommissionen i samarbete med foderintressentföreningen u. p. a.

sökte åvägabringa.

Enligt kommissionens mening torde regleringslagring, varom här vöre

fråga, komma att påkallas i ökad utsträckning. Vid sidan av den hittillsvarande

lagringen strävade kommissionen sålunda att jämförelsevis tidigt få

behovet för nästkommande konsumtionsår av oljekaksfoder och majs samt

konstgödsel fyllt. Härför erfordrades emellertid, att kapital ställdes till foderintressentföreningens

förfogande för inköpen av oljekaksfoder och majs.

Särskilda anstalter torde ock bliva erforderliga för omhändertagandet av

konstgödsel. De former, under vilka detta bör ske, kunde kommissionen dock

icke för dagen överblicka. Det vore vidare tänkbart, att svenska spannmålsaktiebolaget

i ökad omfattning kunde böra verkställa upplagring av fodermedel

m. m. Huruvida finansieringen av dylika ökade uppköp kunde ske

med hittills för bolagets verksamhet anvisade medel vore ovisst.

Kommissionen har vidare framhållit, att det i nuvarande läge givetvis vöre

förenat med mycket stora svårigheter att ens tillnärmelsevis bedöma, vilka

myckenheter varor av olika slag som kunde och borde bliva föremål för

regleringslagring. I anslutning härtill har kommissionen gjort vissa beräkningar

rörande de myckenheter av skilda varuslag, vilka syntes böra komma

i fråga för lagring av nu angiven art. I detta sammanhang har kommissionen

påpekat önskvärdheten av att under formen av regleringslager upplägga

vissa skyddsfödoämnen, såsom nyponextrakt och liknande preparat ävensom

andra likartade varor, exempelvis torrmjölk och kondenserad mjölk.

Det medelsbehov, varmed man här syntes böra räkna, torde icke kunna

sättas lägre än till 50 000 000 kronor, inklusive tidigare för ändamålet anvisade

25 000 000 kronor.

Kommissionen har icke ansett sig kunna göra något uttalande rörande de

lossnings-, lagrings- och transportkostnader m. m., som kunde bliva förenade

med inköpen av fodermedel och gödningsämnen. Kostnaderna för den övriga

lagringsverksamheten bleve i hög grad beroende av de transportförhållanden

m. m., med vilka nian kunde lia att räkna. Nu angivna kostnader torde i

sill helhet böra beräknas till 5 å 6 000 000 kronor.

I sitt yttrande den 27 februari 1040 har livsmedelskommissionen icke närmare

berört frågan örn svenska spannmålsaktiebolagets lagringsverksamhet. I

skrivelse den 20 mars 1940 har kommissionen emellertid anmält, att bolaget

avsåge att till kommissionen inkomma nied framställning örn ytterligare rörelsemedel

för bolagets verksamhet under innevarande konsumtionsår. Enligt

vad kommissionen inhämtat vore anledningen härtill i första hand, att bolaget

med hänsyn till de nu rådande förhållandena icke, såsom tidigare av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 238.

setts, kunnat avsätta någon del av sitt brödsädsinnehav. Behovet av nämnda

rörelsemedel uppskattades av bolaget till omkring 50 000 000 kronor. Bolaget

beräknade vidare sina direkta omkostnader för nu löpande räkenskapsår,

vilket utgår den 31 augusti 1940, till cirka 12 000 000 kronor. Tidigare

hade dessa kostnader bestritts genom veteavgiftsmedel. Med hänsyn till de

anstalter, som nu träffats med avseende å veteavgiftsmedlen, innebärande

att dessa skulle komma till användning för utbetalande av prisrestitution å

törmald råg, försloge de under innevarande budgetår inflytande veteavgiftsmedlen

icke till täckande av bolagets omkostnader. Medräknades tidigare

influtna veteavgiftsmedel, funnes emellertid disponibelt ett belopp, som kunde

uppskattas till cirka 9 000 000 kronor. Därest dessa medel toges i anspråk

för täckande av spannmålsaktiebolagets kostnader, skulle alltså för ändamålet

endast behöva anvisas ett belopp av cirka 3 000 000 kronor.

Livsmedelskommissionen har i nu ifrågavarande skrivelse den 20 mars

1940 vidare framhållit bland annat följande:

Med hänsyn till det nuvarande aktuella läget i fråga om möjligheten till

export av smör och bacon med mera, syntes redan innevarande vår behöva

företagas en iipplagring av dessa varor i större omfattning än man tidigare

beräknat. Härigenom bundes rörelsemedel i sådan utsträckning, att det icke

torde bliva möjligt, att redan i vår av det för lagring av jordbruksprodukter

m. m. anvisade reservationsanslaget av 25 000 000 kronor tillskjuta rörelsemedel

till foderintressentföreningen u. p. a. för dess inköp av fodermedel.

Det kunde till och med befaras, att nämnda anslag ej ens komme att förslå

till upplagringen av smör samt kött och fläsk m. m. Kommissionen funne

det därför nödvändigt, att 20 000 000 kronor av det för nästa budgetår

äskade beloppet ställdes till kommissionens förfogande som rörelsemedel redan

under innevarande budgetår.

Industrikommissionen har i sitt yttrande den 8 mars 1940, till den del

detta berör nu ifrågavarande spörsmål, i huvudsak anfört följande:

I departementspromemorian ifrågasattes, att för utjämningssyften en särskdd

lagringsverksamhet skulle igångsättas vid sidan av statens i beredskapssyfte

upplagda reservlager. Närmast syntes denna särskilda lagringsverksamhet

vara avsedd för varor, vilka vore underkastade reglering i ett eller annat

hänseende och beträffande vilka den enskilde med hänsyn till ovissheten örn

utvecklingen icke ansåge sig kunna hålla en tillfredsställande lagring. Lagren

benämndes i promemorian regleringslager, och tillsynen över dem skulle

åvila den myndighet, som handhade regleringsverksamheten på ifrågavarande

område. Vad som väsentligen skulle särskilja regleringslagren från reservförråden

vöre den friare dispositionen och den större rörligheten. De

skulle omfatta icke blott importerade varor utan jämväl rent svenska produkter.

Industrikommissionen ställde sig synnerligen tveksam till förslaget att för

de utjämningssyften, som här avsåges, inrätta lager av en annan karaktär

än reservförråden. Kommissionen hade svårt att inse vad man därmed skulle

vinna, som icke lika väl kunde uppnås med ett förfarande av ungefär det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

13

slag, som hittills använts. Men därjämte kunde en statlig lagringsverksamhet

av här ifrågavarande slag komma att draga med sig olägliga konsekvenser

för den privata importverksamheten och verka störande på den anskaffningsapparat

som redan funnes, samtidigt som den skulle skapa nya och

svårlösta problem för staten såsom importör och grosshandlare i olika

varuslag.

När man i promemorian såsom föremål för regleringslagring särskilt angivit

sådana varor, som i ett eller annat hänseende vore underkastade statlig

reglering, syntes därvid närmast hava avsetts importbegränsade och förbrukningsransonerade

varor. Ännu så länge hade dylika regleringar, så vitt

anginge industrikommissionens verksamhetsområde, icke tagit någon omfattning

av betydelse. I den mån de i samband med en mera allmän importreglering

eller eljest bomme att drabba flera betydande varugrupper, bleve

det ett ingalunda lättlöst problem att ordna regleringsapparaten någorlunda

praktiskt. För ändamålet hade man i allmänhet tänkt sig, att importen skulle

få fördelas på importörerna genom särskilda sammanslutningar dem emellan

under ledning av vederbörande kommission. Sannolikt tvingades man i

många fall att låta regleringen sträcka sig längre, nämligen till prisbildningen

såväl på den importerade varan som på vissa därav eventuellt framställda

produkter. I ett dylikt läge syntes det för marknadsutjämningen vara likgiltigt,

om tillgängliga varukvantiteter befunne sig i statliga eller i enskilda

lager. Det avgörande vore, att viktigare varor verkligen kunde inkomma till

landet eller eljest anskaffas i någorlunda tillfredsställande omfattning. Någon

anledning antaga, att de privata importörerna icke skulle göra sitt bästa

härvidlag, syntes näppeligen föreligga. Man finge jämväl ihågkomma, att

dessa för sin verksamhet vore starkt beroende av de reglerande krisorganen.

Möjligen kunde det ur landets försörjningssynpunkt visa sig angeläget att i

mån av lägenhet importera en vara redan före den vanliga importsäsongen.

Men då trädde beredskapssynpunkten i förgrunden och motiverade en varuuppläggning

i reservförråd för det fall att de privata importörerna icke kunde

förmås att verkställa importen på ett så tidigt stadium.

Ett uppläggande nu av regleringslager för sådana varor, beträffande vilka

ett behov av utjämning i ena eller andra hänseendet förelåge eller kunde

förutses, skulle vidare sannolikt endast sent och i begränsad omfattning

kunna ske. I varje fall torde man under en ganska lång övergångstid icke

kunna undvara viss del av de statliga reservförråden för sådana utjämningar.

Uttag för sådant ändamål skedde nu ganska smidigt inom vissa

av Kungl. Maj:t bestämda gränser. Under övergångstiden finge antingen

dessa uttag fortsätta såsom hittills eller ock vissa varukvantiteter avskiljas

från reservförråden och överföras till regleringslager. Anskaffningen av

nya varor för dessa lager finge ske med försiktighet och torde i största

utsträckning få inriktas på varor, som icke redan drabbats av någon påtaglig

knapphet och prisfördyring. Den bomme med andra ord att närma

sig den mera långsiktiga reservförrådslagringen och till sin natur sammanfalla

med denna.

Mot den förda argumenteringen skulle kunna invändas, att den i departementets

promemoria föreslagna uppdelningen på två slags lager huvudsakligen

vore budgettekniskt motiverad. Detta hindrade emellertid ej, att nu

framhållna konsekvenser av en uppdelning enligt kommissionens mening

likafullt kunde komma att inträda. Budget tekniskt borde för övrigt skiljelinjen

gå mellan importerade varor och andra varor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 238.

I departementspromemorian hade beträffande regleringslagringen föreslagits,

att denna skulle kunna omfatta även svenska varor. Denna utvidgning

vöre enligt kommissionens mening nödvändig och borde, därest en uppdelning

av lagringsverksamheten i olika kategorier komme till stånd, gälla

båda slags lager. Särskilt i samband med de nya krigshandelsavtalen men

även eljest bade det nämligen visat sig, att möjlighet måste beredas till

undanförande nr marknaden av vissa inhemska varor, varav behov för stunden

icke förelåge men vilka kunde användas för tillgodoseende av ett framtida

försörjningsbehov. Beträffande vissa sådana varor vore för närvarande

ett omedelbart omhändertagande av nöden. Kommissionen ville därför hemställa,

att möjlighet snarast måtte beredas reservförrådsnämnden att inköpa

dylika varor.

Vad anginge frågan om lämpligheten att ytterligare fortsätta verksamheten

med uppläggande av reservförråd framginge redan av det anförda, att industrikommissionen

förutsatte, att så skulle ske. I huvudsak syntes verksamheten

också böra bedrivas efter hittills följda linjer. Kommissionen ansåge

sig dock böra framhålla, att .sådana förändrade förhållanden kunde

inträffa, att en ökning av reservförrådsnämndens lager av vissa varor framdeles

kunde bli nödvändig. På sätt förut sagts syntes emellertid jämväl vissa

.svenska varor böra kunna ingå i reservförråden. Därjämte kunde förekomma

fall, då lagrade importvaror av olika skäl behövde upparbetas för erhållande

av halvfabrikat eller färdiga produkter utan att dessa omedelbart komme

till användning. Reservförrådsnämnden borde erhålla befogenhet att på begäran

av vederbörande kommission låta verkställa sådan bearbetning. Även

anskaffningen av råvaruförråden borde såsom hittills ske i samråd med kommissionerna.

Under den nuvarande avspärrningssituationen förelåge emellertid

sådan knapphet på tonnage, att reservlagringen av olika varor måste

omsorgsfullt anpassas härtill, varför det gällde att låta de varor stå tillbaka,

varav lager redan funnes för en avsevärd tid framåt, till förmån för varor,

där förråden täckte försörjningen endast för en kortare tid. Denna anpassning

krävde ett intimt samarbete mellan kommissionerna och statens sjöfartsnämnd,

vilket också torde kunna åvägabringas.

Beträffande finansieringen av den statliga varulagringen borde varuinköp

från utlandet skiljas från uppköpen av svenska varor samt olika varors upparbetning

till halvfabrikat eller färdiga produkter. För importerade varor

borde hittillsvarande finansieringsmetod fortfarande tillämpas, medan det i

övrigt vore lämpligt att låta finansieringen ske från anslag på kapitalbudgeten

i riksstaten.

I en vid industrikommissionens yttrande fogad promemoria har kommissionens

utredningsbyrå framlagt preciserade förslag å varor, vilka anses böra

lagras i statliga reservförråd under nästkommande budgetår. Förslaget upptager

dels de varuslag, vilka enligt tidigare av Kungl. Maj:t meddelade beslut

bestämts skola inköpas men vilka inköp av skilda anledningar icke kommit

till stånd, dels ock vissa nya varuslag ävensom ytterligare ökade kvantiteter

av förut lagrade varor. Bland nu angivna varuslag märkas betydande myckenheter

bränslen av olika slag, textilråvaror och kemiska produkter. Inköpskostnaden

för de till lagring föreslagna varorna har kommissionen uppskattat

till omkring 110 800 000 kronor, därav 107 400 000 kronor för ina
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

15

portvaror och 3 400 000 kronor för inköp av svenska varor eller förädling

inom landet av råvaror. Därutöver tillkomma omkring 10 000 000 kronor

för inköp av utländska råvaror, avsedda för vissa specialbeliov. För oförutsedda

lagringsbeliov inom det industriella varuområdet har kommissionen

ytterligare räknat med att till reservförrådsnämndens förfogande bör ställas

20 000 000 kronor för köp av utländska varor och 5 000 000 kronor för

inköp av inhemska varor och förädling av råvaror inom landet. Medelsbehovet

för industrivaror har alltså sammanlagt uppskattats till 137 400 000

kronor för köp av importvaror och till 8 400 000 kronor för inköp av inhemska

varor och förädling av råvaror inom landet.

Förutsättningarna för den lagringsverksamliet som under de senare åren/} e p a r t ei

beredskapssyfte bedrivits i vårt land blevo i och med utbrottet av stor- ment smaktskriget

i väsentliga avseenden ändrade. Svårigheterna för import hava c h e f e n.

sålunda föranlett, att icke obetydliga myckenheter av de tidigare upplagrade

varukvantiteterna utlämnats för uppehållande av landets folkförsörjning. På

grund av importsvårigheter lia ej heller de tidigare av statsmakterna godkända

planerna på inköp av varor i utlandet för sammanlagt 280 000 000 kronor

kunnat helt fullföljas. Å andra sidan lia, såsom av livsmedelskommissionens

och industrikommissionens yttranden framgår, på grund av de ändrade förhållandena

behov av utökad statlig lagringsverksamhet i Sverige framträtt.

Därvid rör det sig ej endast om uppläggande av lager för utdrygande av eljest

inom landet befintliga varuförråd, utan beaktande har i viss utsträckning

ansetts böra skänkas även åt den omständigheten att till följd av de osäkra

handelsförbindelserna med utlandet ökade lager kunna visa sig behövliga

för att användas i marknadsutjämnande syfte. I och med att den svenska

marknaden mer eller mindre starkt avspärras från utlandet är det givetvis

önskvärt att lager finnas inom landet, genom vilka verkningarna av tillfälliga

rubbningar i tillförseln kunna dämpas. Behovet av lager i utjämningssyfte

framträder ej endast i fråga om importvaror ulan gör sig gällande

även beträffande vissa inhemska varor, som för sin avsättning äro beroende

av export eller varav produktionen är säsongbetonad. Självfallet bör man

för tillgodoseende av de syften, varom sist varit fråga, i första hand lita till

enskild verksamhet. Något behov av statlig upplagring för det fall att tillfredsställande

lagerhållning kommer till stånd genom det enskilda näringslivets

försorg föreligger givetvis icke. I åtskilliga fall torde det emellertid

icke vara möjligt för de enskilda företagarna inom viss bransch att taga

på sig en sådan ökad lagring. Särskilt gäller detta i fråga örn åtskilliga för

vår livsmedelsförsörjning betydelsefulla varor. Men även beträffande andra

områden torde behov förefinnas av statlig medverkan för åstadkommande

av en som behövlig ansedd lagringsverksamhet.

Möjligheterna att tillgodose de olika inköps- och lagringsbehov, som föreligga

beträffande importvaror, äro i nuvarande läge ytterligt begränsade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

redan på grund av knappheten på utländska valutor, brist på tonnage in. fl.

omständigheter. Nu inträffade krigshändelser hava emellertid ytterligare försvårat

handelsförbindelserna mellan Sverige och utlandet. Betydelsen av

statlig upplagring av inhemska varor i beredskaps- eller marknadsutjämnande

syfte ökas självfallet i en dylik situation, men samtidigt blir det vid

bedömande av omfattningen av den statliga lagerhållningen nödvändigt, att en

omsorgsfull avvägning sker mellan de aktuella och de framtida behoven i

fråga om vår folkförsörjning. I den mån möjligheter till import uppkomma,

böra de kunna omedelbart effektivt tillvaratagas. Kungl. Majit bör äga att

efter prövning av de vid varje tillfälle föreliggande omständigheterna bedöma,

huruvida statliga inköp för upplagring kunna och böra ske, och medel

härför böra finnas tillgängliga i den utsträckning, som må erfordras för

tillgodoseende av de olika inköps- och lagringsbehoven. Från denna utgångspunkt

har jag funnit motiverat att anmäla frågan om ytterligare anslag

till lagringsverksamheten, trots ovissheten om den utsträckning, i vilken

denna kan och lämpligen bör fullföljas.

Vid bedömande av det sätt, varpå den under statlig medverkan bedrivna

lagringsverksamheten skall i fortsättningen handhavas, har man att taga i

betraktande att på olika områden av näringslivet särskilda centrala kristidsmyndigheter

finnas tillsatta, vilka lia att envar inom sitt område under

Kungl. Majit handhava ledningen av erforderliga regleringar beträffande

landets varuförsörjning. Med hänsyn till det intima samband, som föreligger

mellan ifrågavarande lagringsverksamhet och arbetet på tryggande

av folkförsörjningen i övrigt, har i instruktionerna för dessa myndigheter

föreskrivits att de skola verka för och enligt Kungl. Majits bestämmande

själva föranstalta om behövliga inköp. Inköp och lagring torde dock ej

böra verkställas av dessa myndigheter. Sådan verksamhet torde, i den

mån den anses böra omhänderhavas av statliga organ, lämpligen bedrivas

på samma sätt som tidigare. I fråga om industrivaror bör sålunda statens

reservförrådsnämnd omliänderhava de statliga lagren samt i fråga

om spannmål och vissa därmed likartade varor svenska spannmålsaktiebolaget.

Vid sidan av dessa statliga organ bör även ifrågakomma, att enskilda

företag eller organisationer under statlig myndighets överinseende

svara för befintliga lagers vård. Detta har tidigare tillämpats i fråga om

åtskilliga animaliska jordbruksprodukter såsom smör samt kött och fläsk.

Någon anledning att härutinnan vidtaga ändring synes ej föreligga. Beträffande

andra varor lärer det även kunna övervägas, om icke eventuella

lager böra stå under omedelbar tillsyn av de särskilda importörs- och producentsammanslutningar,

som numera bildats för att handhava vissa med krisen

sammanhängande uppgifter. På detta område synes Kungl. Majit böra äga

frihet att träffa avgörande med hänsyn till förhållandena i det särskilda

fallet.

Inköps- och lagringsverksamheten bör som antytts kunna avse såväl im
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

17

porlerade som inhemska varor. Särskilt på livsmedelsområdet kan lagring

av de senare hava stor betydelse. Lager, som uppläggas i beredskapssyfte,

höra givetvis få användas även i marknadsutjämnande syfte, varför i dylika

fall något behov av särskilda regleringslager ej föreligger. Vid lagringsverksamhetens

bedrivande i övrigt synes i fråga om vissa för den allmänna

folkförsörjningen betydelsefulla varor böra beaktas angelägenheten av att

lagren i viss utsträckning äro utspridda på ett större antal platser i olika

delar av landet. Härigenom stärkes otvivelaktigt beredskapen för den händelse

att skärpt krisläge skulle inträffa. Erfarenheterna från det senaste

året lia givit vid handen, att det ej är tillräckligt att lagren finnas inom

landet utan att det därjämte är angeläget att de äro placerade på sådant

sätt, att de kunna utnyttjas, därest på grund av stockningar i kommunikationsväsendet

den normala distributionsapparaten sättes ur funktion.

Vad härefter angår sättet för finansieringen av bär omhandlade statliga

uppköpsverksamhet, erinrar jag om att den verksamhet, som handliaves av

svenska spannmålsaktiebolaget, finansierats genom att bolaget upptagit lån i

riksbanken. Som säkerhet härför har riksgäldskontoret överlämnat statsobligationer

intill ett belopp av 90 000 000 kronor; obligationerna lia av bolaget belånats

till en kurs av 85 %, varför till bolagets förfogande i krediter står ett

belopp av 76 500 000 kronor. Medelsanvisningen till reservförrådsnämndens

verksamhet har, såsom tidigare påpekats, hittills finansierats genom att riksgäldskontoret

för nämndens räkning lill riksbanken överlämnat statsskuldförbindelser

eller där öppnat krediter, vilka av nämnden använts för förvärv

av valutor, erforderliga för betalningen i utlandet av de inköpta varorna.

Jag anser icke skäl föreligga att nu vidtaga någon ändring i dessa finansieringsformer.

Den lagring som äger runi under livsmedelskommissionens omedelbara

överinseende har innevarande budgetår finansierats i huvudsak genom ett

å kapitalbudgeten anvisat reservationsanslag till viss lagring av jordbruksprodukter

m. lii. Såsom jag förut framhållit bliva medel erforderliga för

denna lagringsverksamliet även för nästkommande budgetår. Det anslag,

som för detta ändamål anvisas, bör även kunna användas för mötande av

eventuella behov av liknande art inom andra grenar av näringslivet. Jämväl

det av industrikommissionen framställda önskemålet att särskilda medel böra

stå till förfogande för inköp av svenska produkter synes bliva tillgodosett

genom en sådan anordning. Hinder bör ej heller möta mot att anslaget,

örn så befinnes nödigt, användes för inköp av importvaror.

För fullgörande av de ökade uppgifter, som på grund av olika Kungl.

Maj:ts beslut ankomma på svenska spannmålsaktiebolaget, har bolaget beräknat,

all för år 1940 utöver nu tillgängliga medel ett belopp av 50 000 000

kronor kommer att bliva erforderligt. För detta ändamål böra ytterligare

statsobligationer ställas till bolagets förfogande för belåning i riksbanken.

Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 238.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Det erforderliga beloppet i statsobligationer utgör enligt bolagets kalkyler

omkring 60 000 000 kronor. Bemyndigande torde böra utverkas för riksgäldskontoret

att för finansiering av bolagets inköpsverksamhet tillhandahålla bolaget

statsobligationer lill ett sammanlagt belopp av nominellt 60 000 000

kronor, att av bolaget användas för pantförskrivning såsom säkerhet för lån

i riksbanken. Vid en belåning av dessa obligationer till 85 % skulle bolaget

tillföras rörelsemedel av 51 000 000 kronor.

Enligt vad jag erfarit torde redan innevarande budgetår behov föreligga

att få delvis disponera dessa medel. Med hänsyn härtill och då det givetvis

är av vikt, att verksamheten kan bedrivas utan avbrott, förordar jag, att

nämnda obligationer må i den utsträckning, som Kungl. Maj:t kan finna erforderligt,

få ställas till bolagets förfogande redan under budgetåret

1939/40. Spannmålsbolagets inköps- och lagringsverksamhet bör kunna få

avse såväl inhemska som importerade varor. Formerna för verksamheten

torde såsom hittills närmare få regleras genom avtal mellan staten och bolaget.

Denna fråga synes kunna upptagas lill behandling, samtidigt som

bolagets arbetsuppgifter i avseende å spannmålsregleringen fastställas.

Vad beträlfar storleken av de belopp, som erfordras för lagring genom reservförrådsnämndens

försorg av varor av utländskt ursprung, föreligga olika

beräkningar från nämnden och kommissionerna. Nämndens beräkningar,

vilka grunda sig på förhållandena i mitten av december 1939, torde i stort

sett avse samma varukvantiteter som kommissionerna i sina senare avgivna

yttranden föreslagit. Då kommissionernas kalkyler kunnat upprättas under

hänsynstagande till ett senare prisläge och på grund därav tillförlitligare

torde återspegla de verkliga kostnaderna, synas mig desamma böra läggas till

grund för bedömande av medelsbehovet. Med ledning av nu nämnda kalkyler

kan detta beräknas till 147 400 000 kronor, varav 10 000 000 enligt livsmedelskommissionens

förslag och 137 400 000 kronor enligt industrikommissionens.

Totalbeloppet avser till betydande del kostnader för inköp av

åtskilliga varor, rörande vilka importsvårigheter redan äro för handen eller

kunna befaras uppkomma. Man torde därför lia att räkna med att de avsedda

myckenheterna endast i begränsad omfattning kunna importeras till landet

under budgetåret 1940/41. Med hänsyn till de betydelsefulla behov, varom

bär är fråga, synes det emellertid angeläget, att, för den händelse möjligheter

till import yppa sig, medel stå till förfogande för att i full utsträckning

utnyttja dem. Det härför behövliga beloppet torde emellertid kunna avrundas

nedåt till 140 000 000 kronor. Jag förordar således, att statliga uppköp

av utländska varor må göras av reservförrådsnämnden för sistnämnda

belopp. Vid bifall till detta förslag kommer summan av de för statliga inköp

av utländska varor avsedda medlen att uppgå till sammanlagt 420 000 000

kronor. Av förut lämnade uppgifter framgår, att vid utgången av februari

1940 inköp verkställts för i runt tal 275 300 000 kronor av tillgängliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

19

280 000 000 kronor. Det torde därför kunna förväntas, att de till nämndens

förfogande återstående medlen inom relativt kort tid äro förbrukade.

I syfte att förhindra att uppköpen av brist på medel skola för viss tid upphöra

tillstyrker jag, att de medel, som nu föreslås använda för statliga inköp

av här ifrågavarande slag, må, i den mån så visar sig erforderligt,

tågås i anspråk redan innevarande budgetår. På Kungl. Maj:t torde få

ankomma att härom efter omständigheterna meddela beslut.

I detta sammanhang må erinras om att det av 1939 års lagtima riksdag

lämnade bemyndigandet för riksgäldskontoret att ställa medel till förfogande

för förvärv från riksbanken av guld och valutor för finansiering av statliga

uppköp begränsats till utgången av budgetåret 1939/40, varför bemyndigandet

torde böra erhålla förlängd giltighet under budgetåret 1940/41.

Behovet av medel å det anslag d kapitalbudgeten, som enligt vad jag tidigare

anfört synes böra upptagas för inköp och lagring av inhemska förnödenheter

eller importvaror, har av livsmedelskommissionen beräknats till

25 000 000 kronor för de delar av näringslivet, som falla inom denna kommissions

område. Av berörda belopp erfordras emellertid 20 000 000 kronor

redan under innevarande budgetår. Chefen för jordbruksdepartementet har

den 30 mars 1940 gjort framställning om äskande av detta belopp å tilläggsstat

II å kapitalbudgeten för budgetåret 1939/40. Det belopp som för nästkommande

budgetår behövs för här förevarande ändamål synes sålunda, med utgångspunkt

från livsmedelskommissionens beräkningar, kunna uppskattas till

5 000 000 kronor. Därtill kommer emellertid även behovet av medel för eventuellt

likartade ändamål inom andra områden, exempelvis inköp av inhemska

industriprodukter. För detta syfte skulle man med ledning av industrikommissionens

kalkyler böra räkna med ett belopp av 4 200 000 kronor.

Försiktigheten synes emellertid bjuda att man räknar med ett större kapitalbehov

för här ifrågavarande ändamål. Jag vill därför förorda att beloppet

höjes till 8 000 000 kronor. Tillhopa kommer man således till ett belopp

av 13 000 000 kronor.

Den tidigare berörda speciella formen för finansieringen av de köp, som

göras genom reservförrådsnämndens försorg, har nödvändiggjort särskilda

kapitalinvesteringsanslag för bestridande av de kostnader, vilka antagas

medföra en stegring av varornas värde å lagerplatsen. Då nu enligt vad jag

tidigare föreslagit ett särskilt anslag för inköp av förnödenheter skall uppföras

å kapitalbudgeten, synas även nu berörda kostnader böra utgå från

detta anslag. Härigenom undvikes, att flera anslag av ungefär liknande

karaktär upplagas å budgeten. Anslaget för inköp av förnödenheter synes

på grund härav böra ökas med det belopp, som beräknas för nu angivna

kostnader. Reservförrådsnämnden har för detta ändamål kalkylerat med

endast 1 200 000 kronor, enär å det för innevarande budgetår under fonden

för förlag till statsverket uppförda kapitaliuvcsteringsanslagct lill Vissa örn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

kostnader för statlig lagerhållning reservation av betydande storlek väntas

uppstå. Med hänsyn till de ökade varukvantiteter, som av kommissionerna

föreslagits till inköp, synes det beräknade beloppet emellertid vara alltför

knappt tillmätt. Jag förordar, att för detta ändamål upptages 3 000 000

kronor. Dessutom torde, i den mån reservation uppstår å innevarande budgetårs

omkostnadsanslag, denna reservation få överföras till bär angivna

anslag till inköp av lörnödenheter. Motsvarande omkostnader för varor,

vilka skola inköpas antingen av svenska spannmålsaktiebolaget eller av livsmedelskommissionen

för omedelbar lagring, lia beräknats ingå i de för verksamheten

angivna beloppen.

Från reservförrådsnämndens och industrikommissionens sida bar framhållits

vikten av att medel även för nästkommande budgetår finnas tillgängliga

för att möjliggöra bearbetning av lagrade importvaror till halvfabrikat eller

färdiga produkter. Jag är ense med nämnden och kommissionen härom. Det

belopp som erfordras för detta syfte synes med ledning av industrikommissionens

uppskattningar kunna beräknas till 4 000 000 kronor. Enahanda synpunkter,

som anförts till stöd för inräknande av de värdestegrande kostnaderna

i det för inköp av förnödenheter avsedda kapitalinvesteringsanslaget,

göra sig gällande även i detta fall. Jag förordar därför, att vid beräkningen

av förnödenhetsanslaget hänsyn tages även till det nu förevarande medelsbehovet.

Anslaget till inköp av förnödenheter kommer under förutsättning av bifall

till nu angivna förslag att uppgå till (13 000 000+3 000 000+4 000 000=)

20 000 000 kronor. I stället för de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

(kapitalbudgeten, bil. 10, punkterna 1—3) beräknade reservationsanslagen

äskas sålunda ett reservationsanslag till Förlagskapital för inköp av förnödenheter

m. m. av 20 000 000 kronor.

Till bestridande av de med reservförrådsnämndens verksamhet förenade

omkostnaderna har anvisats ett särskilt anslag å driftbudgeten för hyresersättningar,

kostnader för anordnande av lagerutrymmen, försäkringar

m. m. Kostnaderna för den av svenska spannmålsaktiebolaget bedrivna

uppköps- och lagringsverksamheten har betalats ur fonden för mötande av

iörluster a spannmalsregleringen av medel, som influtit genom upptagande

av veteavgift lii. fl. avgifter. Lagringsutgifterna för de lager, som stå

under livsmedelskommissionens omedelbara överinseende, hava täckts från

det å driftbudgeten under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till prisreglerande åtgärder. Det synes nu lämpligt att, för möjliggörande av en

samlad överblick av de statens kostnader för lagringsverksamhet, vilka äro av

natur att skola omedelbart avskrivas, sammanföra samtliga dessa kostnader för

den statliga lagerhållningen till ett anslag å driftbudgeten under elfte huvudtiteln.

Detta anslag bör således beräknas för såväl de kostnader för reservförrådsnämnden,

vilka hittills utgått från anslag å driftbudgeten, som mot
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 238.

21

svarande kostnader för den på jordbrukets område bedrivna lagringsverksamheten.

Enligt de föreliggande kalkylerna räknar reservförrådsnämnden

utgifterna av nu förevarande slag till 1 950 000 kronor. Livsmedelskommissionen

beräknar, att kostnaderna för den under kommissionens överinseende

bedrivna lagringen på jordbruksområdet komma att uppgå till 6 000 000

kronor. Härtill komma kostnaderna för den av spannmålsaktiebolaget bedrivna

verksamheten. Dessa uppskattas av livsmedelskommissionen till

12 000 000 kronor. Mot de sålunda gjorda beräkningarna har jag ej något

att erinra.

Enligt vad jag inhämtat ingår i den av spannmålsaktiebolaget beräknade

summan ett belopp av 3 250 000 kronor, vilka beräknats täcka kostnader

för sådan utspridning och bortförande av vissa av bolagets lager av brödsäd,

som ur försvarsberedskapssynpunkt kan befinnas påkallad. Sådana

kostnader kunna väntas uppstå även för de lager, som handhavas av reservförrådsnämnden

eller stå under livsmedelskommissionens uppsikt. Medel

böra därför finnas tillgängliga för bestridande av kostnaderna för utspridning

eller bortförande av sist angivna lager av förnödenheter. Storleken

av de utgifter, som må komma att uppstå för detta ändamål, synes icke för

närvarande kunna angivas. Anslaget till omkostnader för statlig lagerhållning

bör därför, utan att till beloppet ändras, få användas även för att täcka

utgifter av nu berört slag.

Såsom tidigare nämnts lia kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet,

vilken i allt väsentligt sammanhänger med nu ifrågavarande lagringsuppgifter,

bestritts från fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

Då övriga löpande kostnader för statlig lagringsverksamhet nu föreslås

att upptagas under anslag å driftbudgeten, böra även kostnader för nämnda

bolag redovisas på enahanda sätt. En konsekvens av den ändrade finansieringen

av regleringsulgifterna bör bli, att inflytande avgiftsmedel till täckande

av förluster å spannmålsregleringen från och med den 1 juli 1940 cj

längre såsom hittills överföras till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

I avgiftsmedel beräknas vid utgången av innevarande budgetår

i fonden finnas tillgängliga omkring 10 000 000 kronor, vilket belopp

synes kunna återföras till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten.

Om hänsyn tages till att för lagring av diverse inhemska varor genom

reservförrådsnämndens försorg vissa medel torde bliva erforderliga, förslagsvis

550 000 kronor, synes anslaget till omkostnader för statlig lagerhållning

kunna bestämmas lill (1 950 000 + 6 000 000 + 12 000 000 + 550 000 =)

20 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna bör anslaget

erhålla förslagsanslags natur.

Såsom inledningsvis påpekats kunna kostnader uppstå för avskrivningar,

då varor försäljas i prisutjämningssyfte till pris, som icke täcker återköpskostnaden.

Dylika kostnader äro avsedda att bestridas från anslag å drift
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Muj-.ts proposition nr 238.

budgelen. Det medelsbehov, som må komma att uppstå för avskrivningar av

angivet slag, bör tillgodoses, beträffande jordbruksprodukter från det anslag

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som må komma att äskas,

samt i fråga om andra varor från det anslag för allmänna utgifter för prisocli

handelsreglerande åtgärder, vilket är avsett att äskas för nästkommande

budgetår.

Däremot synes en annan fråga, vilken även berör användningen av anslaget

till omkostnader för statlig lagerhållning för viss avskrivning, böra i nu

förevarande sammanhang underställas riksdagens prövning. Jag syftar härvid

på spörsmålet om ersättning för förluster, vilka åsamkas varulagren genom

brand eller annan skada. Dylika förluster böra täckas genom att medel

för avskrivning anvisas från ifrågavarande anslag till omkostnader för statlig

lagerhållning. Några betänkligheter mot ett dylikt förfarande synes icke

föreligga, så länge fråga endast är örn en avskrivning av lagren efter inköpsvärdet.

Det ersättningsbelopp, som vid sådant förhållande erhålles, medgiver

emellertid icke lagrens vidmakthållande. För att möjliggöra detta blir det

erforderligt, att avskrivning får ske efter dagsvärdet. De medel som

erfordras härför böra få utgå från anslaget till omkostnader för statlig

lagerhållning, främst nied hänsyn till att de inträffade förlusterna närmast

äro att hänföra till sådana kostnader, med vilka man har att räkna vid en

lagringsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande att proposition

i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen stadgade tiden

gått till ända hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter

beslut av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla

svenska spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent

obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av 60 000 000 kronor för att av bolaget pantförskrivas

såsom säkerhet för lån i riksbanken;

dels bestämma, att riksgäldskontoret må intill utgången

av budgetåret 1940/41 förskottsvis, genom överlämnande av

statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd

med riksbanken, ställa medel till förfogande för statens

reservförrådsnämnd, att användas för förvärv från riksbanken

av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i

guld och valutor;

dels medgiva, att till upphandling och lagring av varor

lör statens räkning genom statens reservförrådsnämnds försorg

må i huvudsaklig överensstämmelse med angivna rikt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

23

linjer, utöver tidigare för ändamålet avsedda medel, tagas i

anspråk ett belopp av 140 000 000 kronor;

dels till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig

lagerhållning för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av .......... 20 500 000 kronor;

dels till Förlag skapital för inköp av förnödenheter

m. m. för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under

fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag

av .......................... 20 000 000 kronor;

dels ock medgiva, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning:

Omkostnader för statlig lagerhållning må disponeras

i enlighet med vad i det föregående anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1940:251 Memorial angående tilläggsstat II för budgetåret 1939/40. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1940:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. s. 2 i texten