Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

1940-05-10 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:246, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

1

Nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent; given Stockholms slott den

10 maj 1940.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16

maj 1884 (nr 25) angående patent.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 246.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 16 maj 1884 angående

patent skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

9 §•

Anmäla sig flera för erhållande av patent å samma eller väsentligen lika

uppfinning, havé den företräde, som först inkom till patentmyndigheten med

så beskaffade ansökningshandlingar, att ansökningens föremål därav tydligt

framgår.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men skall icke

äga tillämpning vid bestämmande av företräde mellan patentansökningar,

som dessförinnan inkommit till patentmyndigheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, fråga om ändrad lydelse

av 9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent samt anför:

Kungl. Majit har förut denna dag på min hemställan beslutat avlåta proposition

till riksdagen angående anslag till främjande och nyttiggörande av

vissa uppfinningar m. m. Bland annat avser propositionen inrättande av en

statens uppfinnarnämnd med uppgift att främja och nyttiggöra uppfinningar

och tekniska uppslag, vilka med hänsyn till deras möjlighet att med erforderlig

snabbhet och rimliga medel tillgodose aktuella behov äro av värde för

försvarsberedskapen eller folkförsörjningen. Vad sålunda föreslagits ansluter

sig till ett betänkande i ämnet, som den 21 mars 1940 avgavs av särskilda utredningsmän.

Detta betänkande innehåller även förslag till viss ändring i 9 §

patentförordningen, för vilket jag nu torde få närmare redogöra.

Gällande hithörande bestämmelser m. m. Patentförordningens 4 § innehåller

följande föreskrifter om patentansökning:

»7 mom. Den, som vill erhålla patent, skall till patentmyndigheten ingiva

eller i betalt brev insända skriftlig ansökan samt därvid foga

beskrivning i två exemplar över uppfinningen och

de ritningar, som erfordras för att tydliggöra beskrivningen, jämväl i två

exemplar, ävensom, där sådant behöves, modeller, varuprov och dylikt.

Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn, yrke och postadress

samt uppfinningens benämning.

Beskrivningen skall vara så tydlig och fullständig, ali sakkunnig person bör

kunna med ledning därav utöva uppfinningen. Däri skall bestämt angivas

vad sökanden anser vara det nya i uppfinningen.

Är sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen jämväl fullmakt

för ett inom riket bosatt ombud alt i allt vad patentet angår för honom

svara.

Sökes patent å flera uppfinningar, varde särskilda ansökningshandlingar

för vardera ingivna.

2 mom. Uppgiver sökanden annan såsom uppfinnare, skall sökanden förete

handling, som visar, att han är dennes rättsinnehavare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 246.

3 mom. Därjämte åligge sökanden att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av femtio kronor.»

Ytterligare föreskrifter örn ansökningshandlingarna finnas i Kungl. Maj:ts

kungörelse den 31 december 1895 (nr 105 s. 1) angående beskaffenheten av

de handlingar, som i patentärenden inlämnas.

En patentansökning, som från början är i ett eller annat avseende ofullständig,

kan senare kompletteras. I sådant fall framställer patentmyndigheten

enligt 5 och 6 §§ patentförordningen skriftlig anmärkning med föreläggande

för sökanden att inom viss tid skriftligen yttra sig över anmärkningen

och avhjälpa förefintlig brist. Om yttrande icke inkommer inom den

föreskrivna tiden, avföres visserligen ansökningen, men sökanden kan återuppliva

den genom att inom fyra månader från utgången av nämnda tid inkomma

med yttrande och en återupplivningsavgift av tjugofem kronor.

Det förhållandet, att en ansökning från början varit ofullständig, kan dock

stundom lända sökanden till men i förhållande till andra ansökningar. I 9 §

patentförordningen stadgas, att om flera anmäla sig för erhållande av patent

å samma eller väsentligen lika uppfinning, skall den hava företräde, som

först inkom till patentmyndigheten med fullständiga ansökningshandlingar.

En senare inkommen ansökning kan sålunda komma att få företräde framföi

en tidigare inkommen, som från början var i ofullständigt skick.

Innebörden av 9 § torde icke vara fullt klar; olika tolkningar kunna tänkas.

I det 1878 avgivna betänkande, som i huvudsak legat till grund för vår nuvarande

patentförordning, talades i motsvarande stadgande om »behöriga ansökningshandlingar».

Ändringen till »fullständiga ansökningshandlingar» skedde

i enlighet med en hemställan av vissa ledamöter av högsta domstolen vid dess

granskning av förslaget. Med ändringen skulle enligt dessa ledamöter markeras,

att »endast ansökningshandlingarnas formella beskaffenhet kunde vara

av betydelse vid fråga om företrädesrätten». Andra ledamöter av högsta

domstolen riktade även kritik mot uttrycket »behöriga ansökningshandlingar»

och ansågo lagrummet böra ändras så, att därigenom uttrycktes, att den

skulle hava företräde, som först fullgjort allt vad första stycket i 4 § av förslaget

innehölle. I sistnämnda stadgande var föreskrivet, att vid ansökan om

patent skulle fogas såväl tydlig och fullständig samt av erforderliga ritningar,

modeller och varuprov åtföljd beskrivning över uppfinningen som ock stadgad

avgift för första patentåret.

Patent- och registreringsverket har icke i sin praxis givit uttrycket »fullständiga

ansökningshandlingar» sådan innebörd, att därunder skulle innefattas

samtliga i 4 § patentförordningen angivna ansökningsbilagor. Man skiljer

vid behandlingen mellan olika formella brister. Om ärende är i sådant skick,

att det ej kail göras till föremål för teknisk granskning, eller örn föreskriven

ansökningsavgift ej inkommit, delgiver ämbetsverkets sekreterare sökanden

föreliggande anmärkningar i ett s. k. kort föreläggande. Detta skall besvaras

inom en månad, och anstånd med svaret kan under normala förhållanden

ej påräknas; under nuvarande krigstid har emellertid ansetts kunna givas anstånd

även vid sådant föreläggande, när detta påkallats på grund av krigsfot

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

5

hållandena, föreligga däremot icke sådana brister, som nu berörts, överlämnas

ansökningen till teknisk granskning, och eventuella formella anmärkningar

— t. ex. att beskrivning eller ritning endast inkommit i ett exemplar

eller att ombudsfallmakt eller överlåtelsehandling saknas, där sådan erfordras

— delgivas sökanden tillsammans med de materiella anmärkningar, till vilka

granskningen kan giva anledning. I anslutning till denna uppdelning torde

inom ämbetsverket anses, att endast brister av förstnämnda slag äro av betydelse,

när det gäller att enligt 9 § patentförordningen bestämma företrädet

mellan flera patentansökningar.

Den s. k. patentlagstiftningskommitlén avgav år 1919 ett betänkande med

förslag till lag om patent m. m., som i 16 § första stycket innehöll följande

stadgande: »Har beskrivning över uppfinning, varå patent sökes, samt ritning,

där utan sådan ansökningens föremål icke kan bestämmas, icke då ansökningen

gjordes utan först senare inlämnats, skall ansökningen anses hava

inkommit till patentmyndigheten, då beskrivningen och i förekommande fall

ritningen inlämnades.»

Kommittén framhöll i motiveringen till detta stadgande, att det hade betydelse

ej endast vid kollision mellan olika ansökningar utan även i fråga örn

den tid, inom vilken nyhetshinder kunde uppkomma samt föranvändarrätt

grundläggas. Det vore enligt förslaget ej nödvändigt, för att rättsverkan i

detta avseende skulle inträda, att beskrivningen vöre i det skick, att den

kunde godkännas. En beskrivning endast i form av patentanspråk kunde

vara tillfyllest och likaså en beskrivning, som ej avslutades med anspråk.

Ett sådant fall kunde tänkas, att en sökande, eventuellt i samband med begäran

om prioritetsrätt, i en icke av beskrivning åtföljd ansökning förklarade,

att den skulle avse samma sak som en viss utländsk patentansökning

eller ett visst utländskt patent, och senare styrkte innehållet i denna ansökning

eller detta patent. Kommittén hade icke funnit anledning att ens för

dylikt fall låta ansökningen gälla såsom inkommen, förrän beskrivning inlämnats.

Handling på främmande språk skulle icke heller kunna godtagas

som beskrivning. —- Lagförslaget torde innebära, att den omständigheten, att

ansökningsavgift icke från början erlagts, ej i och för sig skulle medföra någon

rättsförlust för sökanden.

Mot kommitténs förslag i 16 § första stycket framfördes kritik bland annat

av svenska patentombudsföreningen i avgivet yttrande. Föreningen

framhöll bland annat, att identifiering av den avsedda uppfinningen stundom

kunde vara möjlig, även om icke beskrivning på svenska språket ingivits.

Uppfinningens innebörd kunde exempelvis framgå enbart av en ritning,

en modell eller en beskrivning på främmande språk. — Liknande synpunkter

framfördes av jernkontoret.

Utredningsmännens förslag. Utredningsmännens förslag lill ändring i

9 § patentförordningen sammanhänger i viss mån med deras tidigare omförmälda,

av Kungl. Majit godtagna förslag örn inrättande av cn statens

uppfinnarnämnd. I anslutning till sistnämnda förslag framhålla utrednings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

männen vikten av att uppfinnarnämnden åtnjöte uppfinnarnas fulla förtroende

och att deras uppslag och uppfinningar där kunde prövas utan risk för

obehörigt utnyttjande och ekonomisk förlust. Utredningsmännen uttala i

samband därmed, att det syntes lämpligt att nämnden, när till densamma

inkomme ett uppslag, som syntes kunna utgöra en patenterbar uppfinning,

anmodade förslagsställaren att snarast söka patent å uppfinningen; åtminstone

gällde det, örn förslagsställaren önskade ersättning. Emellertid innebure,

anföra utredningsmännen, stadgandet i 9 § patentförordningen, om patent-

och registreringsverkets i det föregående berörda praxis vore riktig,

vissa risker för den uppfinnare, som av nämnden hänvisades att söka patent.

Iian åtnjöte gentemot andra patentsökande endast företräde från den

tidpunkt, då han inkommit med »fullständiga ansökningshandlingar», varunder

då även innefattades erläggande av 50 kronor i ansökningsavgift. Men

en uppfinnare kunde vara obenägen att erlägga denna avgift, innan han

ännu visste, om hans uppfinning kunde finna användning.

Utredningsmännen anföra vidare:

Olika utvägar att komma till rätta med denna olägenhet kunde tänkas.

Det kunde ifrågasättas att införa sådana regler, att mindre bemedlade uppfinnare,

som hänvände sig till nämnden, erhölle visst uppskov med erläggande

av ansökningsavgift. En reglering av nu angiven innebörd syntes

dock knappast utgöra en fullt tillfredsställande lösning. Förmånen skulle

då bliva begränsad till sådana sökande, som vid prövning kunde anses vara

mindre bemedlade. Flertalet sökande skulle härigenom ställas utanför, och

prövningen skulle föranleda åtskilligt besvär både för den prövande myndigheten

och för de sökande.

Det kunde i detta sammanhang framhållas, att nuvarande praxis angående

de patenträttsliga konsekvenserna av underlåtenhet att från början erlägga

ansökningsavgift redan tidigare föranlett kritik. Det torde kunna ifrågasättas,

om bärande skäl för denna praxis förelåge. Det skulle för uppfinnare

i allmänhet — ej blott mindre bemedlade eller sådana, som vände sig till

den nu föreslagna nämnden — utgöra en avsevärd förmån att kunna söka

patent å olika uppslag och därefter erhålla visst rådrum för bestämmande, i

vad mån skäl förelåge att genom erläggande av ansökningsavgift fullfölja

ansökningarna, utan att sökanden behövde riskera, att under mellantiden

inkomna ansökningar skulle få företräde.

Det skulle visserligen kunna göras gällande, att en sådan förmån för de

sökande kunde leda till att patentmyndigheten bleve översvämmad av ansökningar,

som kunde betecknas såsom okynnesansökningar, varigenom

myndigheten skulle vållas besvär samt medsökande och den utomstående allmänheten

kunde tillskyndas förfång. Olägenheterna syntes dock kunna motverkas

genom att den tid, inom vilken ansökningsavgift skulle erläggas, gjordes

relativt kort och genom att ansökning icke upptoges till närmare teknisk

granskning, förrän ansökningsavgiften inkommit. Sistnämnda regel syntes

påkallad redan ur fiskalisk synpunkt. Vidare kunde det vara lämpligt att

uttryckligen föreskriva, att ansökning endast finge företräde gentemot andra

ansökningar från den tidpunkt sådana ansökningshandlingar förelåge,

att den sökta uppfinningen kunde tydligt identifieras.

Utredningsmännen hade därför kommit till det resultatet, att en ändring

och precisering av 9 § patentförordningen lämpligen borde genomföras. Vissa

betänkligheter kunde måhända göra sig gällande mot att i detta samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

7

hang vidtaga en ändring i patentförordningen av sådan mera allmän räckvidd.

Särskilt skulle detta kunna sägas vara fallet, enär utredning rörande

helt ny patentlagstiftning för närvarande påginge, därvid syftet även vöre att

genom gemensamma överläggningar mellan delegerade från Danmark, Finland,

Norge och Sverige söka uppnå likformighet mellan dessa länder i väsentliga

delar beträffande patentlagstiftningens huvudgrunder. Utredningsmännen

hade emellertid från 1938 års patentutredning, som utförde denna utredning,

inhämtat, att avsikten icke vore att i en kommande svensk patentlag

i oförändrad form bibehålla stadgandet i 9 § patentförordningen, som icke

hade motsvarighet i övriga nordiska länder. Vid sådant förhållande syntes

man utan föregripande av den pågående patentutredningen kunna vidtaga

den avsedda ändringen i nämnda paragraf. Utredningsmännen hade för

övrigt samrått med 1938 års patentutredning örn utformningen av denna

ändring.

Utredningsmännen hava i anslutning till det här anförda föreslagit, att

i 9 § patentförordningen skulle, med ändring av nuvarande stadgande, föreskrivas,

att om flera anmälde sig för erhållande av patent å samma eller

väsentligen lika uppfinning, den skulle äga företräde, som först inkomme till

patentmyndigheten med så beskaffade ansökningshandlingar, att ansökningens

föremål, d. v. s. det för uppfinningen väsentliga, därav tydligt framginge.

Till närmare motivering av den föreslagna lagändringen anföra utredningsmännen

följande:

Liksom för närvarande komme enligt förslaget 9 § patentförordningen att

endast reglera företrädet mellan olika patentansökningar och att icke hava

betydelse för frågan om nyhetshinder eller föranvändarrätt. Ej heller rubbades

genom förslaget vad som för närvarande gällde om att ansökning

kunde enligt 25 § patentförordningen åtnjuta prioritet från tiden för ansökning

i främmande land.

Enligt förslaget bleve det vid kollision mellan patentansökningar i och

för sig utan betydelse, när ansökningsavgift erlagts för de olika ansökningarna.

Bestämmande för företrädet bleve tidpunkten för ingivande av ansökningshandlingar,

av vilka ansökningens föremål tydligt framginge. Det fordrades

enligt förslaget, att den avsedda uppfinningen tydligt kunde identifieras

genom det föreliggande materialet. Detta krav måste med styrka

upprätthållas, örn ej orättvisor skulle uppkomma. Genom förslaget avsåges

icke någon ändring i nuvarande praxis angående ändringar i ansökningshandlingarna

under ärendets behandling. Om därvid infördes något,

som patentmyndigheten ej ansåge böra få ingå i den ursprungliga ansökningen,

skulle sökanden alltså liksom för närvarande vara hänvisad att efter utbrytning

göra det tillkomna till föremål för särskild ansökning, för vilken

företrädesrätt endast kunde räknas från den tidpunkt, då tillägget infördes

i den ursprungliga ansökningen.

Med förslaget avsåges å andra sidan, att företrädesrätt tillkomme en ansökning

llän den tidpunkt, då den avsedda uppfinningen kunde tydligt

identifieras genom det föreliggande materialet, oavsett i vilken form detta

vore för handen. I främsta rummet komme här beskrivningen i betraktande,

därvid — såsom patentlagstiftningskommittén framhållit — en beskrivning

kunde vara tilli yllest, som ej avslutades med patentanspråk eller som

endast bestode av patentanspråk. Hänsyn syntes vidare höra tagas ej blott

till beskrivning på svenska språket. En beskrivning på främmande språk

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

borde kunna grundlägga företrädesrätt enligt 9 §, om den vore avfattad på

sådant språk, som allmänt förstodes inom patentmyndigheten, nämligen

danska, norska, engelska, franska eller tyska.

Det syntes emellertid icke böra vara obetingat nödvändigt, att uppfinningen

kunde identifieras genom beskrivning eller därmed jämförlig handling.

Stundom, ehuru kanske mera undantagsvis, torde enbart en ritning

utan tillhörande beskrivning kunna giva tillräcklig upplysning örn det för

uppfinningen väsentliga. Någon gång kunde kanske detsamma gälla örn en

modell. Uttrycket »ansökningshandlingar» vore avsett att givas så vidsträckt

innebörd, att det vore tillämpligt även i sistnämnda fall.

Avsikten vore icke, att efter genomförande av den nu föreslagna ändringen

i 9 § patentförordningen skulle inträda någon rubbning^ beträffande patentoch

registreringsverkets förut omförmälda praxis i fråga om s. k. korta

förelägganden. Sådana skulle liksom för närvarande givas dels i ärenden,

som ej vore i sådant skick, att de kunde göras till föremål för teknisk

granskning, och dels i ärenden, där ansökningsavgift ej° inkommit. I motsats

mot nuvarande tillvägagångssätt skulle emellertid sådana ansökningar,

som i och för sig kunde tekniskt granskas men där ansökningsavgift ej inkommit,

remitteras till vederbörande tekniska granskare, så att denne finge

kännedom om ansökningarna och kunde bevaka deras företrädesrätt gentemot

kolliderande ansökningar. Däremot skulle, såsom tidigare berörts, den

egentliga tekniska granskningen icke påbörjas, förrän ansökningsavgift inkommit.

Det torde ankomma på patent- och registreringsverket att utfärda

erforderliga bestämmelser i nu ifrågavarande avseenden.

Det hade redan nämnts, att enligt patent- och registreringsverkets praxis

korta förelägganden skulle besvaras inom en månad och att anstånd med

besvarandet under vanliga förhållanden ej kunde paräknas. Ej heller härutinnan

torde någon generell ändring vara erforderlig. Det vore ur flera

synpunkter önskvärt, att ansökningsavgift inkomme snarast möjligt efter

ansökningen. En tidsfrist av en månad för ansökningsavgiftens erläggande

torde under normala tider i regel vara tillräcklig. I vissa fall kunde naturligtvis

en utsträckning av tiden vara motiverad, men patent- och registreringsverket

hade då möjlighet att efter omständigheterna medgiva anstånd.

Speciell anledning att medgiva anstånd med besvarande av föreläggande örn

inbetalning av ansökningsavgiften måste ämbetsverket anses hava, när det

gällde uppfinningar, som vore föremål för prövning av uppfinnamämnden.

Det syntes kunna förväntas, att ämbetsverket utan särskilt stadgande i sådana

fall skulle medgiva anstånd i erforderlig utsträckning. Då avsikten vore,

att nämnden skulle bedriva sitt arbete med all skyndsamhet, torde dock icke

några längre anstånd bliva erforderliga av här ifrågavarande anledning.

Örn ett föreläggande om ansökningsavgiftens erläggande icke besvarades

inom föreskriven tid, skulle ansökningen enligt 6 § patentförordningen

liksom vid underlätet besvarande av andra förelägganden — avföras av

patentmyndigheten. Sökanden hade då rätt att återuppliva ansökningen genom

att inom fyra månader inkomma med yttrande och en återupplivningsavgift

av 25 kronor. Den sökande, som lämnat sin ansökning obetald,

kunde alltså på detta sätt indirekt skaffa sig ytterligare fyra månaders

respit, men måste då erlägga 25 kronor utöver den vanliga ansökningsavgiften

av 50 kronor. Sistnämnda påföljd torde innebära en viss garanti mot

att denna möjlighet i alltför stor utsträckning toges i bruk, vilket onekligen

skulle medföra olägenheter.

Den föreslagna ändringen i 9 § patentförordningen torde alltså icke medföra

behov av förändringar på andra punkter i gällande patentförfattningar.

Ändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt. Den torde lämpligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

9

icke böra äga tillämpning vid bestämmande av företräde mellan ansökningar,

som inkommit till patent- och registreringsverket före ikraftträdandet.

Yttranden, över utredningsmännens betänkande hava, efter remiss, yttranden

avgivits av statskontoret, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,

chefen för försvarsstaben, statens industrikommission, statens

livsmedelskommission, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund,

forskningens beredskapsorganisation, svenska teknologföreningen,

svenska uppfinnareföreningen, svenska patentombudsföreningen och uppfinnarekontoret.

Kommerskollegium har bifogat yttrande från jernkontoret.

Utredningsmännens förslag till ändring i 9 § patentförordningen har i

samtliga yttranden i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Följande

yttranden må här återgivas.

Kommerskollegium ifrågasätter, huruvida ej den föreslagna lydelsen

av 9 § patentförordningen borde så förtydligas, att därav mera klart

framginge, att ej endast »handlingar» i inskränkt mening utan också olika

slags avbildningar och modeller kunde tjäna till belysning av en uppfinnings

innebörd. Detta önskemål kunde måhända tillgodoses genom följande

omformulering av bestämmelsen: »Anmäla sig flere för erhållande

av patent å samma eller väsentligen lika uppfinning, havé den företräde,

som först inkom till patentmyndigheten med så beskaffad ansökning, att

därav, jämte ansökningen samtidigt åtföljande bilagor, tydligt framgår föremålet

för ansökningen.»

Patent- och registreringsverket, som förklarat sig icke hava

någon erinran mot lagförslaget, har framhållit, att i betänkandet uttalades

förväntan, att ämbetsverket utan särskilt stadgande skulle medgiva anstånd

i erforderlig utsträckning med besvarande av s. k. korta förelägganden om

erläggande av ansökningsavgift, när det gällde uppfinningar, som vore föremål

för prövning av uppfinnarnämnden. Enligt ämbetsverkets uppfattning

borde för anstånd i sådana fall dock i regel krävas, att nämnden i en eller

annan form tillstyrkt, att anstånd skulle medgivas.

Svenska patentombudsföreningen uttalar, att den föreslagna

ändringen av 9 § patentförordningen i vissa avseenden syntes kunna giva

anledning till icke önskvärda tolkningar. Föreningen ifrågasätter därför,

örn icke följande formulering vore att föredraga: »Anmäla sig flere för er
hållande

av patent å samma eller väsentligen lika uppfinning, havé den företräde,

som i ansökning till patentmyndigheten först inkommit med sådana

upplysningar, att uppfinningens beskaffenhet med ledning därav med säkerhet

kan utrönas.»

Den föreslagna lagändringen föranledes, såsom nämnts, närmast av tor-Departement».

slaget om inrättande av en statens uppfinnarnämnd med de uppgifter, som

av Kungl. Maj:t i annat sammanhang förordats. Ändringen är emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 2-1G.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

även ägnad att i viss mån tillgodose tidigare på sina håll utan samband med

de nu föreliggande spörsmålen framförda krav på lättnader i patentförordningens

avgiftsbestämmelser. Den synes i betraktande härav motiverad,

oavsett huruvida uppfinnamämnden kommer till stånd eller icke. Med hänsyn

till vad i ärendet blivit upplyst torde betänkligheter mot att nu vidtaga

en dybk enstaka ändring i patentförordningen icke möta, ehuru för

närvarande pågår utredning om allmän revision av patentlagstiftningen.

Den av utredningsmännen föreslagna lagtexten, som i flertalet yttranden

lämnats utan anmärkning, torde böra godtagas. I anledning av de invändningar,

som från ett par håll riktats mot förslagets avfattning, må framhållas,

att ordet »ansökningshandlingar» ingår i 9 § redan i dess nuvarande

lydelse. Jag ansluter mig till utredningsmännens uttalande att åt detta ord

måste givas så vidsträckt innebörd, att därunder innefattas även exempelvis

modell. Sådan innebörd har nämnda ord även i 7 § patentförordningen.

Utredningsmännens motivering till lagförslaget har ej heller i övrigt givit

mig anledning till erinran. Patent- och registreringsverket har i sitt yttrande

särskilt upptagit frågan om medgivande av anstånd med besvarande

av ämbetsverkets s. k. korta förelägganden om erläggande av ansökningsavgift,

när det gäller uppfinningar, som äro föremål för prövning av uppfinnamämnden.

Ämbetsverkets framhållande av att för anstånd i sådana

fall i regel bör krävas, att nämnden i en eller annan form tillstyrkt dylikt

anstånd, torde icke strida mot vad utredningsmännen på denna punkt avsett.

Tillstyrkan av nämnden torde kunna lämnas i enkla former, så att

större besvär och tidsspillan ej behöver uppkomma.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över ett i överensstämmelse

med vad nu anförts utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av

9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent, av den lydelse

bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

■n

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 maj

1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 3 maj 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över

handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 19 april

1940, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående

patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen Åke von Zweigbergk.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 6 maj

1940 avgivna utlåtande över det den 19 april 1940 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 (nr

25) angående patent samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Persson.

407754. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 a1 i texten
  2. 1LU 1940:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 s. 1 i texten