Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:255, Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 255.

1

Nr 255.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller

skingringsförbud; given Stockholms slott den 17 maj

1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av

kvarstad eller skingringsförbud.

. . GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. t sami. Nr 255

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 25å.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud.

Härigenom förordnas som följer:

Kvarstad eller skingringsförbud må ej beviljas, då sökanden och hans motpart

äro medborgare i främmande stater, som äro i krig med varandra, och

ingen av parterna äger hemvist här i riket. Med utländska medborgare jämställas

utländska juridiska personer.

Ej heller må kvarstad eller skingringsförbud beviljas, därest sökanden

grundar sin rätt på överlåtelse, som kan antagas hava tillkommit för att

kringgå vad i första stycket stadgas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1941 eller den tidigare dag Konungen bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om förbud mot

beviljande av vissa exekutiva åtgärder, då parterna tillhöra utländska stater

som åro i krig med varandra.

Föredraganden anför:

»Det nu pågående kriget har medfört, att de ekonomiska förbindelserna

blivit avbrutna mellan enskilda medborgare och affärsföretag i sinsemellan

fientliga stater. En borgenär i något av de krigförande länderna kan icke

erhålla betalning av gäldenär i fiendeland. Rätt till viss egendom kan ej

heller göras gällande. Örn gäldenären har tillgångar i ett neutralt land, eller

örn den omtvistade egendomen befinner sig där, kan emellertid exekutiv

åtgärd påkallas i det neutrala landet, såframt dess lagstiftning tillåter det.

Denna möjlighet att kringgå avspärrningen har utnyttjats i ganska stor utsträckning

i främmande neutrala länder, och tendenser i denna riktning ha

även förekommit i Sverige.

I vissa främmande länders lagstiftning ha införts särskilda

bestämmelser för att motverka en dylik utveckling. Sålunda har det

schweiziska förbundsrådet den 24 oktober 1939 inskränkt användningen av

den exekutiva åtgärden ''Arrest’, som närmast motsvarar kvarstad. Denna

åtgärd, som är avsedd att användas bl. a. då gäldenären är bosatt utom

Schweiz, må enligt förbundsrådets beslut i sådan händelse beviljas allenast

såframt borgenären har sitt hemvist inom landet och fordringen icke överlåtits

å honom i syfte att kringgå detta stadgande. Nederländska regeringen

har den 22 februari 1940 i generalstatema framlagt ett lagförslag med samma

syfte. Detta förslag omfattar ett flertal exekutiva åtgärder, däribland

''conservator beslag’, som ungefär motsvarar kvarstad, och ''executoriaal

beslag’, d. v. s. utmätning. I förslaget föreskrives, att de åtgärder, som där

avses, icke skola få tillämpas, därest gäldenären saknar hemvist eller säte i

riket, med mindre tillstånd därtill på förhand meddelats av en statlig kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 255.

mission. Dock skall i brådskande fall ''conservator beslag’ kunna beviljas

utan dylikt tillstånd.

I fråga om de betingelser, som enligt gällande svensk rätt krävas

för att exekutiva åtgärder skola få vidtagas i rättsförhållanden mellan utomlands

bosatta utlänningar, må här anföras följande. Kvarstad och skingringsförbud

torde kunna meddelas av överexekutor eller lagsökningsdomare

i de fall, då förutsättningar för rättegång i saken vid svensk domstol föreligga.

I sådan rättegång kan förordnande om kvarstad och skingringsförbud

givas av domstolen. Forumbestämmelsema i 10 kap. 1 § andra stycket

rättegångsbalken torde medföra, att mål örn fordringsanspråk kan föras vid

svensk domstol mellan utomlands bosatta utlänningar, då svaranden har

egendom här i landet, och likaså att tvist mellan dylika parter om bättre

rätt till viss egendom kan dragas inför svenskt forum, om egendomen finnes

härstädes. Domen i ett av svensk domstol avgjort mål mellan utomlands

bosatta utlänningar kan tjäna såsom exekutionstitel för utmätning av

egendom, som finnes i Sverige. Dessutom kan utmätning beviljas på grundval

av svensk skiljedom efter fastställelse av överexekutor, och slutligen

kunna utländska skiljedomar, som fastställts av Svea hovrätt, samt i vissa

undantagsfall även utländska domar ligga till grund för utmätning här i

landet.

I syfte att undvika missbruk under rådande utrikespolitiska förhållanden

av möjligheterna för främmande rättssubjekt att erhålla exekution i Sverige

har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria med utkast

till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av

kvarstad eller skingringsförbud. Enligt detta utkast må kvarstad

eller skingringsförbud ej beviljas, då sökanden och hans motpart äro

medborgare i främmande stater, som äro i krig med varandra, och ingen av

parterna äger hemvist här i riket. Lika med utländska medborgare skola

anses utländska juridiska personer. Kvarstad eller skingringsförbud skall

enligt utkastet ej heller få beviljas, därest sökanden grundar sin rätt på

överlåtelse, som kan antagas ha tillkommit för att kringgå nyssnämnda bestämmelse.

Lagen har i utkastet endast provisorisk giltighet.

Efter remiss hava yttranden över promemorian och lagutkastet avgivits av

Överståthållarämbetet, svenska bankföreningen och Stockholms handelskammare.

I yttrandena har den föreslagna lagstiftningen tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Överståthållarämbetet har motiverat sitt ståndpunktstagande på följande

sätt:

Frånvaron i svensk lag av en sådan bestämmelse, som i lagutkastet avses,

är enligt ämbetets förmenande en brist. Försök att med hjälp av kvarstad å

här i landet befintligt gods tillskapa forum i Sverige för realiserande av rättsanspråk,

som ett företag i ett land har mot företag i ett med detta krigförande

land, saknas ingalunda. Hos Överståthållarämbetet ha nyligen två ansökningar,

som kunna förmodas haft dylikt syfte, varit föremål för prövning.

Dessa blevo icke bifallna, och överståthållarämbetets beslut fastställ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

5

des av högsta domstolen. Därmed har rättspraxis redan givit stöd åt den

princip, som remitterade förslaget avser att lagfästa. Överståthållarämbetet

får i enlighet härmed för sin del förorda detta förslag. I och med att tvenne

stater i intressekonflikt avstått från att söka en lösning genom överenskommelse

i godo och tillgripit krig, hava medborgarna i vartdera landet visserligen

betagits möjligheten att med anlitande av vederbörande myndigheter i

det andra landet få eventuellt rättsanspråk genom dom fastställt och domen

verkställd. Men rättsanspråket bör då vila i avvaktan på att fredliga förhållanden

ånyo inträda med tillfälle alt göra talan gällande i vanlig ordning. I

varje fall bör ej en tredje, neutral stats organ anlitas för att förverkliga dessa

rättsanspråk.

I svensk rätt finns icke något stadgande som förhindrar, att exekutiva åt- Departemenisgärder

vidtagas i rättsförhållanden mellan utländska parter, då den egendom, »Ae/e»

som exekutionen avser, finnes i Sverige. Såsom framgår av den föregående

redogörelsen, har såväl i Schweiz som i Nederländerna ett ingripande i lagstiftningsväg

ansetts erforderligt för att under rådande utrikespolitiska förhållanden

begränsa möjligheterna för utländska rättssubjekt att påkalla exekutiva

åtgärder. Ur neutralitetssynpunkt synes det lämpligt, att även i vårt

land införes en regel örn att exekutionsåtgärder icke skola få vidtagas, då

parterna tillhöra främmande stater, som äro i krig med varandra.

De exekutiva åtgärder, vilkas användning det finnes ett praktiskt behov

att inskränka, äro kvarstad och skingringsförbud. Dessa åtgärder kunna beslutas

av överexekutor eller lagsökningsdomare utan något föregående

domstolsförfarande och, såvitt angår interimistiska beslut, utan delgivning

med sökandens motpart. Denne kan alltså överraskande drabbas av

åtgärden. Utmätning däremot kan icke ske utan att den föregåtts antingen av

en lagsöknings- eller domstolsprocess eller ock av ett skiljedomsförfarande.

För inledande av process liksom för stadfästande av skiljedom förutsättes delgivning,

och då parterna tillhöra sinsemellan krigförande länder, torde kravet

pä delgivning i regel föranleda, att utmätning omöjliggöres. Med hänsyn

till det nu anförda synes det icke föreligga något behov av att låta förbudet

omfatta utmätning. Örn så skedde, skulle för övrigt en ganska vansklig prövning

av domars verkställbarhet behöva läggas i utmätningsmannens hand.

Detta skulle visserligen kunna undvikas genom att utsträcka förbudet till

att avse jämväl rättegångs- och skiljedomsförfarandena, men en så långtgående

åtgärd torde icke vara påkallad och har ej heller ifrågasatts vare sig

i Schweiz eller i Nederländerna. Lagstiftningen torde alltså endast böra omfatta

kvarstad och skingringsförbud.

Enligt det schweiziska förbundsrådets beslut och det nederländska lagförslaget

gäller förbudet mot de exekutiva åtgärder, som därmed avses, utlänningar

eller utomlands bosatta personer över huvud taget. Detta synes

dock innebära en längre gående inskränkning än omständigheterna påkalla.

Såsom redan antytts, bör lagstiftningen ej omfatta andra fall än där parterna

tillhöra sinsemellan krigförande länder. Emellertid torde icke heller

alla sådana fall böra drabbas av förbudet. Om någondera parten äger hemvist

i Sverige, har han en sådan anknytning till vårt land, att han icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mctj:ts proposition nr 255.

lämpligen bör inbegripas under denna lagstiftning. Parterna kunna icke

blott vara utländska fysiska personer utan även utländska bolag och andra

juridiska personer. Det är uppenbart, att förbudet bör äga tillämpning även

i sådana fall.

Det nu angivna förbudet skulle lätt kunna kringgås, örn den, som icke kan

erhålla kvarstad eller skingringsförbud, blott behöver överlåta sin rätt, exempelvis

till en svensk, för att åtgärden skall kunna beviljas. För att hindra

detta torde förbudet böra utsträckas att gälla då den, som påkallar åtgärden,

grundar sin rätt på överlåtelse, som kan antagas ha tillkommit i syfte

att kringgå förbudet.

Kvarstad eller skingringsförbud kan meddelas antingen till säkerhet för

uppgiven fordran eller på grund av påstående örn bättre rätt till viss egendom.

Det kunde möjligen ifrågasättas att begränsa förbudet till att avse enbart

exekution till säkerhet för fordringsanspråk, men med hänsyn till lagstiftningens

syfte torde det vara lämpligare att icke göra en dylik begränsning.

Ej heller synes det finnas anledning att inskränka lagstiftningen till

vissa slag av egendom — såsom fartyg och banktillgodohavanden — vilka

särskilt kunna antagas bli föremål för exekutiva åtgärder.

Lagstiftningen bör uppenbarligen gälla även interimistiska beslut örn kvarstad

och skingringsförbud. Just med avseende å dylika beslut torde lagen

få sin största praktiska betydelse, enär de kunna meddelas utan delgivning.

Lagen bör träda i kraft utan dröjsmål. Den bör emellertid icke erhålla

tillämpning å kvarstad eller skingringsförbud, som beviljats före lagens

ikraftträdande. Enär förbudet är betingat av krigsförhållandena, bör lagen

endast givas tidsbegränsad giltighet.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande nied det vid propositionen fogade förslaget, har här

uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 15 maj

1950.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 10 maj 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 3 maj 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad

eller skingringsförbud.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Herman Zetterberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 255.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 maj 1950.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 15 maj

1940 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 3 maj 1940 remitterade

förslaget till lag örn förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller

skingringsförbud. > i ■- ii,'' J

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran och under framhållande

av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen syntes

kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlåtande i allmänhet

stadgade tiden gått till ända, hemställer föredraganden att förslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401631

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.