Med förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:268, Med förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen
Dokumentets text
Kungl. Maftts proposition nr 268.
1
Nr 268.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och
10 tryckfrihetsförordningen; given Stockholms slott
den 17 maj 1940.
Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit
härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid
fogat förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9
och 10 tryckfrihetsförordningen.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 268.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
Förslag
till
ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ no.
Ej må någon riksdagsman under tilltal ställas eller sin frihet berövas för
sina gärningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, till
vilken han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, dåra ti minst fem
sjättedelar av de röstande instämt. Ej heller skall någon riksdagsman kunna
förvisas från den ort, där riksdag hålles. Skulle någon enskild man eller
någon kår, militär eller civil, eller ock någon menighet, av vad namn den
vara må, antingen av egen drift eller med anledning av befallning, försöka
att våldföra riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman,
eller störa friheten i deras överläggningar och beslut, vare sådant
ansett som högförräderi; stämpling till sådan gärning vare ansedd såsom
stämpling till högförräderi. Det ankommer på riksdagen att i laga ordning
låta beivra förbrytelser, varom här är fråga.
Bliver riksdagsman,---eller förolämpas.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 3.
9:o. Smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande
omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med vilka
riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och regeringssätt,
höge ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden,
företag eller underhandlingar; förbrytelsen skall anses enligt 8 kap. 4 §
strafflagen, och skriften konfiskeras. Är skriften ej smädlig eller förgriplig
men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat, må
den, utan rättegång, genom beslut av Konungen i statsrådet konfiskeras.
I avbidan på sådant beslut må chefen för justitiedepartementet förordna örn
skriftens beläggande med kvarstad. Sådan kvarstad skall gälla högst åtta
dagar.
Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för
rikets säkerhet; brottet straffes efter allmän lag, och skriften konfiskeras
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
3
10:o. Kungörande i tryck av vad som hörer till statens å förde varande
underhandlingar med främmande makter, eller eljest av Konungens, i sammanhang
med dem, tillärnade beslut och avsikter, samt Dess ministrars,
råds och sändebuds värv, så ock av underrättelser rörande krigsmakten, som
kunna skada rikets försvar, där vad sålunda kungjorts bort, utgivaren veterligt,
hållas hemligt för främmande makt samt kungörandet ej skett med regeringens
tillstånd eller med officiell tillåtelse; förbrytelsen straffas enligt allmän
lag, och skriften konfiskeras.
Kungörande i tryck under krigstid eller vid krigsfara av underrättelser, vilkas
spridande är ägnat att skada rikets säkerhet och vilkas offentliggörande
Konungen i statsrådet genom kungörelse förbjudit; den häremot bryter
straffes efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd, men
eljest med fängelse eller dagsböter, och skriften konfiskeras.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 77 maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om ändrad
lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen.
Föredraganden anför:
»Vissa spörsmål berörande tryckfriheten ha under nästlidet och innevarande
år i olika sammanhang gjorts till föremål för utredning inom justitiedepartementet.
Utredningarna ha utmynnat i förslag till grundlagsändringar
och andra åtgärder. Med utfärdandet den 1 mars 1940 av förordningen rörande
förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel
m. m. har ett av förslagen — av mera provisorisk natur — blivit genomfört.
Det är min avsikt att i dag föreslå framläggande för riksdagen av
särskilda propositioner med förslag dels till sådana ändringar i regeringsformen
och tryckfrihetsförordningen, som äro föranledda av eller eljest äga
samband med revisionen av 8 kap. strafflagen, dels till grundlagsändringar
m. m. avseende censur och utgivningsförbud beträffande tryckta skrifter vid
krig och krigsfara, dels ock till en reformering av tryckfrihetsförordningens
ansvarighetsregler och vissa därmed sammanhängande förhållanden. I sistnämnda
förslag ingår även upptagande i tryckfrihetsförordningen av dagsbotssystemet.
Närmast torde jag få upptaga frågan örn de grundlagsbestämmelser, som
ansluta sig till stadgandena om förräderi och spioneri i 8 kap. strafflagen.
Förslag till grundlagsändringar framlades i det den 10 april 1940 avgivna
sakkunnigbetänkande (statens offentl. utredn. 1940: 8), vilket legat till grund
för den förut i dag beslutade lagen om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap.
7 § och 10 kap. 14 § strafflagen. De sakkunnigas förslag berörde 3 § 9 och
10 mom. tryckfrihetsförordningen. Såsom jag den 26 april 1940 anförde till
statsrådsprotokollet vid anmälan av lagrådets yttrande över förslaget rörande
8 kap. strafflagen m. m. (se prop. nr 217 sid. 33) torde emellertid ändring
böra i detta sammanhang vidtagas även i 110 § regeringsformen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
5
Beträffande innehållet i 3 § 9 och 10 mom. tryckfrihetsförordningen
må nämnas, att i 9 mom. första stycket första punkten stadgas
straff för smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande
omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med vilka
riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och
regeringssätt, höge ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden,
företag eller underhandlingar. Brottet skall anses enligt 8 kap. 28 § strafflagen
och skriften konfiskeras. Hänvisningen är enligt motiven föranledd av
att det omnämnda brottet ej är i strafflagen så bestämt rubricerat, att icke
tvekan möjligen kunde uppstå vid tillämpningen. I andra punkten av samma
stycke stadgas, att örn skriften ej är smädlig eller förgriplig, men genom
densamma missförstånd yppat sig med utländsk makt, skriften må
utan rättegång kunna konfiskeras. I samma moment andra stycket straffbeläggas
falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla
fara för rikets säkerhet. Straffet är straffarbete i högst två år eller fängelse
eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, böter från och med
trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ettusen riksdaler, varjämte
skriften konfiskeras.
I 10 mom. första stycket stadgas straff för kungörande i tryck av vissa
hemligheter utav huvudsakligen diplomatisk natur. Bestämmelsen avser
allt kungörande i tryck av vad som hörer till statens å förde varande underhandlingar
med främmande makter, eller eljest av Konungens i sammanhang
med dem tillärnade beslut och avsikter, samt dess ministrars,
råds och sändebuds värv, om det ej sker med regeringens tillstånd eller
med officiell tillåtelse. Brottet skall straffas efter allmän lag och skriften
konfiskeras. Ordalagen i stadgandet äro svävande och omfattande. Att
märka är emellertid, att i strafflagen ej torde finnas straff annat än för
kungörande av hemliga underhandlingar eller beslut.
Enligt 10 mom. andra stycket finnes möjlighet att under krigstid och vid
krigsfara införa publiceringsförbud beträffande vissa uppgifter om försvaret.
Sålunda stadgas straff för kungörande i tryck under dylika förhållanden
av sådana underrättelser om krigsmaktens styrka, ställning eller rörelser
eller örn andra åtgärder eller anstalter för försvaret, vilkas offentliggörande
Konungen i statsrådet förbjudit. Straff för överträdande av förbudet
skall utmätas efter allmän lag, örn gärningen däri är belagd med
straff, men utgör eljest fängelse eller i ringare fall böter från och med trettiotre
riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler
sexton skillingar, varjämte skriften konfiskeras.
I 10 mom. tredje stycket, som gäller även i fredstid, stadgas straff för
utgivande i tryck av sådana avbildningar och beskrivningar av rikets fästningsverk
och övriga fasta försvarsanstalter, vilkas offentliggörande kan
skada rikets försvar och örn vilka det är utgivaren vetcrligt, alt de böra
hemlighållas. Straffet bestämmes efter allmän lag och skriften konfiskeras.
Enligt motiven avses med ''övriga fasta försvarsanstalter’ örlogsslationer
och varv, militiira positioner och minförsvar av fast natur.
Med stöd av 10 mom. andra stycket har den 12 april 1910 utfärdats en
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
kungörelse angående förbud mot offentliggörande i tryck av vissa underrättelser
om krigsmakten m. m. Däri stadgas förbud att genom beskrivning,
avbildning eller på annat sätt i tryck offentliggöra underrättelser om
de militära stridskrafternas styrka, beteckning, organisation, gruppering,
förläggning och förflyttning, deras beväpning och utrustning, om haverier
som inträffa vid stridskrafterna, olyckshändelser vid militära företag samt
vad eljest är av betydelse för bedömande av krigsmaktens stridsduglighet,
om militära kommenderingar samt inkallelse, hemförlovning och permittering
av militär personal, om befästningsanläggningar, mineringar, fältarbeten,
militära förstöringsarbeten och andra militära arbeten, om flygplatser,
för militärt ändamål inrättade samfärdselanstalter samt åtgärder som för
försvarsändamål vidtagas beträffande samfärdseln i övrigt, om anläggningar
som äro avsedda för eller tagas i anspråk för försvarsväsendet eller
krigsindustrien, ävensom örn anskaffning, tillverkning, transport och lagring
av förnödenheter för försvarsväsendets eller krigsindustriens behov.
Utan hinder av förbudet må dock underrättelse i tryck kungöras, örn den
av behörig myndighet offentliggjorts eller utlämnats för offentliggörande
eller om tillstånd till kungörandet meddelats av statens informationsstyrelse.
Enligt den nya lydelsen av 8 kap. strafflagen ha de bestämmelser, till vilka
3 § 9 mom. och 10 mom. första och tredje styckena anknyta sig, erhållit
en helt eller delvis ändrad lydelse. Stadgandet i 8 kap. 28 § av förut
gällande lag har motsvarighet i 4 § av den nya lagen. Däri stadgas straff
för den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätthållandet
av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller
genom angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick,
eller genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering
eller offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken,
eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud
eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom
annan i lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara för krig
eller repressalier eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande
makts sida eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter.
Förutsättning för ådömande av straff är att gärningsmannen bort inse faran.
Straffet utgör fängelse eller straffarbete i högst två år.
Bestämmelsen i andra stycket av 9 mom. om falska rykten eller lögnaktiga
uttalanden som äro farliga för rikets säkerhet motsvaras av 21 § i den
nya lagen. Däri stadgas, att den som uppsåtligen giver allmän spridning
åt falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för
rikets säkerhet, skall dömas till straffarbete i högst fyra år eller fängelse.
Råder ej krig eller krigsfara, må, där omständigheterna äro synnerligen
mildrande, dömas till böter. Gör någon under krig eller då krig hotar riket
sådan gärning av oaktsamhet, skall han dömas till fängelse eller böter.
I fråga om uppenbarandet av hemligheter stadgas i 8 § av den nya lagen,
att den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
7
att anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga
av hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, skall dömas för
krigsspioneri till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med
tio år. Samma gäller, där någon eljest under angivna förhållanden för
fienden röjer sådan hemlighet, eller till honom lämnar falsk uppgift, vilken
om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hemlighet och
vars meddelande kan skada riket. Där faran var ringa, må tiden för straffarbetet
nedsättas till två år. I 9 § stadgas bl. a., att den som obehörigen sätter
sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning om något sakförhållande,
som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga
förbindelser med sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen
i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden,
skall dömas högst till straffarbete i två år. Enligt 10 § skall den
som obehörigen till annan lämnar sådan upplysning dömas till straffarbete
i högst två år eller fängelse, eller örn faran var ringa, till böter. Detsamma
gäller i fråga örn sådana falska uppgifter som avses i 8 §. Lika med att
uppgift obehörigen lämnas till annan skall anses, att den allmänt kungöres.
Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå
främmande makt tillhanda, skall han enligt 11 § för spioneri dömas till
straffarbete i högst sex år. Sker uppenbarandet av hemlighet genom oaktsamhet,
skall den skyldige enligt 12 § dömas till böter eller fängelse. Straffskärpning
stadgas i 13 §, om uppenbarandebrottet förövas av någon, som
på grund av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med
vad som uppenbarats.
De sakkunnigas förslag till ny lydelse av 3 § 9 mom. ansluter sig till den
nya lydelsen av 4 § i 8 kap. strafflagen. Sålunda föreslås, att smädelse
mot främmande makt eller dess regering eller skymfande av dess flagga eller
vapen eller annat höghetstecken, eller ärekränkning mot främmande
statsöverhuvud eller mot främmande makts sändebud här i riket — örn
därigenom framkallas fara för krig eller repressalier eller andra för riket
skadliga åtgärder från främmande makts sida eller för främmande makts
inblandning i rikets angelägenheter — skall straffas efter allmän lag, varjämte
skriften skall konfiskeras. Vidare föreslås i huvudsaklig överensstämmelse
med gällande lag, att om genom någon skrift missförstånd med
utländsk makt kan yppa sig, Konungen må, ändå att skriftens innehåll ej
är sådant, som nyss sagts, genom beslut i statsrådet förordna, att skriften
må utan rättegång konfiskeras. Denna bestämmelse kompletteras med en
föreskrift att i avbidan på sådant beslut chefen för justitiedepartementet
må förordna om skriftens beläggande med kvarstad. Sådan kvarstad skall
gälla högst åtta dagar. Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade
att framkalla fara för rikets säkerhet skola straffas efter allmän lag, varjämte
skriften skall konfiskeras.
Första och tredje styckena i 10 mom. föreslås, i anslutning till de nya bestämmelserna
om spioneri m. m., utbytta mot ett stadgande, att obehörigt
kungörande i tryck av upplysning örn något sakförhållande, som bör hållas
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser
med sådan makt eller rikets försvar eller folkförsörjningen i riket vid krig
eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden, skall straffas efter allmän
lag, varjämte skriften skall konfiskeras.
Det i nuvarande 10 mom. andra stycket upptagna stadgandet om rätt för
Kungl. Maj:t att utfärda publiceringsförbud vid krig och krigsfara har omformulerats
i anslutning till lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet.
1 2 § 2 mom. tryckfrihetsförordningen stadgas, att i rätten att utbekomma
allmänna handlingar skola allenast gälla de inskränkningar, vilka
påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande
makt, eller för brotts förekommande eller beivrande, eller till behörigt
skydd för statens eller menigheters intresse i deras ekonomiska mellanhavanden
med varandra och med enskilda, eller av hänsyn till privatlivets
helgd eller enskildas behöriga ekonomiska intresse.
De sakkunniga föreslå, att i andra stycket av 3 § 10 mom. skall stadgas,
att kungörande i tryck, vid krig eller krigsfara, av sådana underrättelser,
som enligt Konungens i statsrådet meddelade beslut icke få offentliggöras
av hänsyn till rikets säkerhet eller förhållande till främmande makt
eller för förekommande eller beivrande av brott, som röra rikets säkerhet,
skall bestraffas efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd,
men eljest med fängelse eller dagsböter, varjämte skriften skall konfiskeras.
I detta sammanhang må anmärkas, att i de flesta utländska länder finnas,
ofta långtgående, bestämmelser om publiceringsförbud, de flesta utfärdade i
samband med kriget. Här må sålunda nämnas, att i Schweiz publiceringsförbud
stadgats i syfte att bevara rent militära hemligheter och hemligheter
rörande landets ekonomiska krigsberedskap. Förbudet gäller i sistnämnda
hänseende bl. a. uppgifter örn import och export samt drabbar tillika återgivande
av rykten och antaganden, och detta även om de refereras på sådant
sätt att deras sanningsenlighet tydligt sättes i tvivelsmål. I Belgien har utfärdats
förbud mot offentliggörande och spridande av andra uppgifter av
militär natur än dem som delgivits pressen genom myndigheterna. I England
har förbud meddelats att obehörigen meddela underrättelser örn stridskrafterna
och deras operationer, om andra försvarsåtgärder ävensom om
krigsfångar och krigsförnödenheter, samt över huvud att publicera något
som direkt eller indirekt kan vara till nytta för fienden eller underrättelser
vilkas publicering vederbörande minister förbjudit därför att de kunna
skada rikets förhållande till annat land. I Nederländerna har förbud utfärdats
mot att publicera något som enligt meddelande från regeringen eller
överbefälhavaren kan vara till skada för statens intressen eller säkerhet.
Vidare får ej utan tillstånd av vederbörande militära myndighet publiceras
meddelanden örn att neutraliteten utsatts för fara eller om försök
därtill. I Frankrike har förbjudits att genom pressen meddela underrättelser
som kunna gynna fientliga företag mot landet eller utöva ett olämpligt inflytande
på arméns och befolkningens hållning. Dessa bestämmelser måste
uppenbarligen ses i samband med övrig kontroll över pressen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
9
I § 110 regeringsformen stadgas, bland annat, att om enskild
man eller någon kår, militär eller civil, eller ock någon menighet av vad
namn den vara må skulle antingen av egen drift eller med anledning av befallning
försöka att våldföra riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon
enskild riksdagsman eller störa friheten i deras överläggningar och beslut,
sådant skall anses såsom förräderi och att det skall ankomma på riksdagen
att låta beivra sådana förbrytelser i laga ordning.
I det nya 8 kapitlet har i 1—2 §§ införts termen högförräderi för brott som
bestå däri att någon, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av
främmande makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena
riket med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär
medverkan till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, eller eljest söker med
lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt, eller söker beröva Konungen
eller regent, som lagligen är satt i Konungens ställe, liv eller frihet, eller
ock söker genom uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp
av främmande makt medverka till att upphäva eller ändra någon av rikets
grundlagar eller till att framtvinga eller förhindra någon åtgärd i rikets inre
eller yttre styrelse. Vidare stadgas i 24 § straff för stämpling till högförräderi.
Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning
eller annorledes sökt förmå annan till högförräderi, så ock den som
i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt mottagit penningar
eller annat eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt.
Vid granskningen i lagrådet av förslaget till ändrad lydelse av 8 kap.
samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen har lagrådet anfört, att enligt
§ 110 regeringsformen skall anses som förräderi att någon försöker att våldföra
riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman
eller störa friheten i deras överläggningar och beslut. Med den omläggning
av terminologien (införande av uttrycket högförräderi i strafflagen) som
skett i förslaget bleve det ej längre otvetydigt att det i omförmälda paragraf
beskrivna brottet skulle bestraffas såsom högförräderi. Det borde därför
tagas under övervägande örn ej i tydlighetens intresse ordet ''förräderi’ borde
utbytas mot termen ''högförräderi’. Vidare framhölls att av stadgandets
ordalag väl framginge att försök till sådant förräderi skulle liksom vid andra
former av förräderibrott straffas lika med det fullbordade brottet men att
däremot ordalagen icke omfattade stämpling till förräderi av nyss omförmält
slag. Det syntes önskvärt, att genom en ändring i nämnda grundlagsregel
sådan stämpling angåves såsom straffbar.
De sakkunnigas förslag till ny lydelse av 3 § 9 och 10 mom. tryckfrihets- Departementsförordningen
avser huvudsakligen alt bringa dessa bestämmelser i överens- cfiefenstämmelse
med den nya lydelsen av 8 kap. strafflagen. Därjämte innebär
förslaget en utvidgning av rätten för Kungl. Majit att under krigstid och vid
krigsfara meddela förbud mot offentliggörande av vissa underrättelser.
Vad angår 9 mom. stadgas i första punkten straff för smädliga, förgripliga
eller lill osämja med främmande makter syftande omdömen och ytt
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 20S. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
randen om samtida nationer eller stater, med vilka riket är i fredligt förhållande,
om deras varande överhet, regering och regeringssätt, höge ämbetsmän
och sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar.
Brottet skall anses enligt 8 kap. 28 § strafflagen, som i straffskalan
upptager fängelse. De sakkunniga ha föreslagit, att ifrågavarande bestämmelse
skall utformas i anslutning till den nya 4 § av 8 kap. strafflagen, vilken
motsvarar bl. a. 28 § i äldre lag men upptager en straffskala av fängelse
eller straffarbete i högst två år. Jag finner emellertid icke nödvändigt att nu
tillstyrka omarbetning av ifrågavarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen
i vidare mån än att hänvisningen till 8 kap. 28 § ändras till att avse
8 kap. 4 § strafflagen.
I 9 mom. första stycket stadgas vidare, att om skriften ej är smädlig eller
förgriplig men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat,
den skall kunna konfiskeras genom beslut i administrativ ordning. De sakkunniga
ha föreslagit rätt för chefen för justitiedepartementet att i avbidan
på beslut örn sådan konfiskation belägga skrift med kvarstad. Detta
förslag finner jag innebära endast en praktisk anordning. Det torde vara
självfallet att justitieministern vid närmast påföljande konselj skall anmäla
ett sådant kvarstadsbeslut.
Såsom de sakkunniga föreslagit torde bestämmelsen i 9 mom. andra stycket
om straff för falska rykten eller lögnaktiga uttalanden ägnade att framkalla
fara för rikets säkerhet böra jämkas så att i fråga om straffet hänvisas
till allmän lag. Förutsättning härför är emellertid, att dagsbotssystemet tilllampas
beträffande tryckfrihetsbrott. Härom kommer jag att senare i dag
framlägga förslag. Med denna lydelse blir stadgandet även tillämpligt å
oaktsamhetsbrott, för vilka enligt den av riksdagen vidtagna jämkningen i
8 kap. 21 § strafflagen straff skall följa vid krig eller då krig hotar riket.
Vad härefter angår uppenbarande av statshemligheter stadgades i den
äldre lydelsen av 8 kap. strafflagen straff för den som för obehörig uppenbarade
diplomatiska hemligheter och försvarshemligheter. De nya bestämmelserna
i 8 kap. innehålla vissa utvidgningar av dessa straffbestämmelser.
Sålunda inbegripas bl. a. även hemligheter som röra folkförsörjningen i riket
vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden.
För uppenbarande av hemlighet genom tryckt skrift gälla enligt 10 mom.
tryckfrihetsförordningen delvis olika regler örn det sker i fredstid eller vid
krig eller krigsfara. I fredstid äro bestämmelserna ej ens så omfattande
som enligt den äldre lydelsen av 8 kap. strafflagen. Enligt första stycket av
10 mom. stadgas straff för kungörandet av vissa huvudsakligen diplomatiska
hemligheter och enligt tredje stycket straff för den som i tryck utgiver avbildningar
eller beskrivningar av fästningar eller andra fasta försvarsanstalter.
Därmed avses enligt motiven örlogsstationer och varv, militära positioner
och minfält av fast natur. Däremot äro andra militära hemligheter,
t. ex. rörande konstruktioner av vapen, ej i fredstid skyddade mot publicering.
Under krigstid eller vid krigsfara kan däremot Konungen enligt andra
stycket av 10 mom. meddela publiceringsförbud beträffande åtgärder och
anstalter för försvaret överhuvud.
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
11
De sakkunniga ha föreslagit, att straff enligt allmän lag skall följa för
uppenbarande av vad som med hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser
med främmande makter eller till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket
vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden bör hållas
hemligt för främmande makt.
För min del finner jag övervägande skäl tala för att i huvudsak bibehålla
det sakliga innehållet i de nu gällande för fredstid avsedda stadgandena om
straff för publicering av hemligheter. Dock torde publicering av alla sådana
hemliga uppgifter rörande krigsmakten, vilka kunna skada rikets försvar,
böra omfattas av straff stadgandet även i fredstid.
Jag övergår härefter till frågan om förbud vid krig eller krigsfara mot
offentliggörande av vissa underrättelser. I denna del innebär sakkunnigförslaget
den utvidgningen, att sådant förbud skulle få meddelas ej endast
rörande förhållanden som angå försvaret utan rörande förhållanden som
angå rikets säkerhet i allmänhet.
De sakkunniga ha anfört, att man här rör sig på ett ömtåligt område.
Förbud av detta slag kunde, såsom erfarenheten på senaste tiden visat, lätt
leda till ryktessmideri. Härtill komme, att det aldrig kunde bliva fullt
effektivt, då nyhetsförmedling även skedde genom utländska tidningar och
radioutsändningar. Publiceringsförbud borde ej meddelas annat än när faran
för riket vöre så stor att man ej vågade lita till pressens lojalitet. Med vår
försvarsberedskap och folkförsörjning sammanhängande upplysningar funnes
emellertid i skrifter och redogörelser berörande handel och industri, kommersiella
meddelanden och officiell statistik. Dessa upplysningar kunde
visserligen komma i obehörigs besittning och skada rikets försvar. I den
mån de redan offentliggjorts borde de dock få publiceras. Tidningarnas skildringar
på försvarsväsendets och folkförsörjningens olika verksamhetsområden
ägde stort berättigande. En vederhäftig information om försvaret, folkförsörjningen
och politiken behövdes. Det torde icke vara möjligt att fullt
uttömmande angiva alla de uppgifter som i den föreslagna ordningen borde
fa undandragas offentligheten, utan detta måste bero på vad situationen
krävde. I första hand borde emellertid med stöd av bestämmelsen utfärdat
förbud ansluta sig till lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet.
Så långt det vore möjligt borde också i stället genom officiella eller halvofficiella
anmaningar till pressen givas erforderlig ledning för behandlingen
av nyhetsmaterial, varom här vore fråga.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till dessa synpunkter. I samband härmed
vill jag framhålla, att det i jämförelse med det förslag örn rätt att införa
preventiv censur och utgivningsförbud, som jag senare i dag kommer att
anmäla, nu är här fråga om ett ingripande av mindre långt gående natur.
Preventiv censur bör, om den skall ifrågakomma, tillgripas först när det visar
sig, att sådant förljud som nu är i fråga ej har önskvärd effekt.
Det hör understrykas, att i detta hänseende liksom beträffande censur och
utgivningsförbud endast är fråga örn en beredskapslagsliflning, som avser att
undanröja de grundlagsenliga hindren för åtgärdernas vidtagande, om det
visar sig att åtgärderna erfordras. Faran av en för rikets försvarskraft
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
skadlig nyhetsförmedling från pressen till allmänheten är under en svår tid
alltför stor för att man skall kunna överlämna åt varje tidning att själv
utöva kontrollen häröver. Förbud bör endast avse nyhetsförmedlingen och
får ej användas för att hindra kritik av myndigheterna.
Med den moderna krigföringen kan icke förbudet inskränkas till vad som
angår försvaret. Däri torde under ett krig böra ingå allt som har betydelse
med hänsyn till ett lyckligt fullföljande av kriget. I anslutning till de sakkunnigas
förslag anser jag därför att stadgandet bör avfattas så, att förbudet
kan inbegripa allt som är ägnat att skada rikets säkerhet. Under rikets
säkerhet inbegripes även folkförsörjningen.
Straffet för överträdelse av förbud bör vara fängelse eller dagsböter, örn
gärningen ej är i allmän lag belagd med straff. Även i denna del är förslaget
beroende av att dagsbotssystemet i dess helhet tillämpas på tryckfrihetsbrott.
På grund av vad sålunda anförts synes 3 § 10 mom. böra ändras på följande
sätt. Nuvarande första och tredje styckena sammanslås till ett stadgande
av innehåll att straff enligt allmän lag skall drabba kungörande i tryck
av vad som hör till statens å färde varande underhandlingar med främmande
makter, eller eljest av Konungens i sammanhang med dem tillärnade beslut
och avsikter, samt Dess ministrars, råds och sändebuds värv, så ock underrättelser
rörande krigsmakten, som kunna skada rikets försvar, där vad sålunda
kungjorts bort, utgivaren veterligt, hållas hemligt för främmande makt.
Såsom ett andra stycke i momentet upptages föreskrift om straff för kungörande
i tryck under krigstid eller vid krigsfara av underrättelser, vilkas spridande
är ägnat att skada rikets säkerhet och vilkas offentliggörande Konungen
i statsrådet genom kungörelse förbjudit.
I fråga om stadgandet i § 110 regeringsformen att försök att våldföra riksdagen
o. s. v. skall anses som förräderi har på grund av lagrådets anmärkning
vidtagits den jämkning, att ordet förräderi utbytts mot högförräderi
samt i lagrummet tillagts att stämpling till sådan gärning skall anses såsom
stämpling till högförräderi.
I enlighet med nu angivna grunder har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom.
9 och 10 tryckfrihetsförordningen.»
Föredraganden hemställer härefter, att förslaget måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Tage Evers.
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
401601
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.