Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:268, Med förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maftts proposition nr 268.

1

Nr 268.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och

10 tryckfrihetsförordningen; given Stockholms slott

den 17 maj 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid

fogat förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9

och 10 tryckfrihetsförordningen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 268.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ no.

Ej må någon riksdagsman under tilltal ställas eller sin frihet berövas för

sina gärningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, till

vilken han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, dåra ti minst fem

sjättedelar av de röstande instämt. Ej heller skall någon riksdagsman kunna

förvisas från den ort, där riksdag hålles. Skulle någon enskild man eller

någon kår, militär eller civil, eller ock någon menighet, av vad namn den

vara må, antingen av egen drift eller med anledning av befallning, försöka

att våldföra riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman,

eller störa friheten i deras överläggningar och beslut, vare sådant

ansett som högförräderi; stämpling till sådan gärning vare ansedd såsom

stämpling till högförräderi. Det ankommer på riksdagen att i laga ordning

låta beivra förbrytelser, varom här är fråga.

Bliver riksdagsman,---eller förolämpas.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 3.

9:o. Smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande

omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med vilka

riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och regeringssätt,

höge ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden,

företag eller underhandlingar; förbrytelsen skall anses enligt 8 kap. 4 §

strafflagen, och skriften konfiskeras. Är skriften ej smädlig eller förgriplig

men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat, må

den, utan rättegång, genom beslut av Konungen i statsrådet konfiskeras.

I avbidan på sådant beslut må chefen för justitiedepartementet förordna örn

skriftens beläggande med kvarstad. Sådan kvarstad skall gälla högst åtta

dagar.

Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för

rikets säkerhet; brottet straffes efter allmän lag, och skriften konfiskeras

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

3

10:o. Kungörande i tryck av vad som hörer till statens å förde varande

underhandlingar med främmande makter, eller eljest av Konungens, i sammanhang

med dem, tillärnade beslut och avsikter, samt Dess ministrars,

råds och sändebuds värv, så ock av underrättelser rörande krigsmakten, som

kunna skada rikets försvar, där vad sålunda kungjorts bort, utgivaren veterligt,

hållas hemligt för främmande makt samt kungörandet ej skett med regeringens

tillstånd eller med officiell tillåtelse; förbrytelsen straffas enligt allmän

lag, och skriften konfiskeras.

Kungörande i tryck under krigstid eller vid krigsfara av underrättelser, vilkas

spridande är ägnat att skada rikets säkerhet och vilkas offentliggörande

Konungen i statsrådet genom kungörelse förbjudit; den häremot bryter

straffes efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd, men

eljest med fängelse eller dagsböter, och skriften konfiskeras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 77 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om ändrad

lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförordningen.

Föredraganden anför:

»Vissa spörsmål berörande tryckfriheten ha under nästlidet och innevarande

år i olika sammanhang gjorts till föremål för utredning inom justitiedepartementet.

Utredningarna ha utmynnat i förslag till grundlagsändringar

och andra åtgärder. Med utfärdandet den 1 mars 1940 av förordningen rörande

förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel

m. m. har ett av förslagen — av mera provisorisk natur — blivit genomfört.

Det är min avsikt att i dag föreslå framläggande för riksdagen av

särskilda propositioner med förslag dels till sådana ändringar i regeringsformen

och tryckfrihetsförordningen, som äro föranledda av eller eljest äga

samband med revisionen av 8 kap. strafflagen, dels till grundlagsändringar

m. m. avseende censur och utgivningsförbud beträffande tryckta skrifter vid

krig och krigsfara, dels ock till en reformering av tryckfrihetsförordningens

ansvarighetsregler och vissa därmed sammanhängande förhållanden. I sistnämnda

förslag ingår även upptagande i tryckfrihetsförordningen av dagsbotssystemet.

Närmast torde jag få upptaga frågan örn de grundlagsbestämmelser, som

ansluta sig till stadgandena om förräderi och spioneri i 8 kap. strafflagen.

Förslag till grundlagsändringar framlades i det den 10 april 1940 avgivna

sakkunnigbetänkande (statens offentl. utredn. 1940: 8), vilket legat till grund

för den förut i dag beslutade lagen om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap.

7 § och 10 kap. 14 § strafflagen. De sakkunnigas förslag berörde 3 § 9 och

10 mom. tryckfrihetsförordningen. Såsom jag den 26 april 1940 anförde till

statsrådsprotokollet vid anmälan av lagrådets yttrande över förslaget rörande

8 kap. strafflagen m. m. (se prop. nr 217 sid. 33) torde emellertid ändring

böra i detta sammanhang vidtagas även i 110 § regeringsformen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

5

Beträffande innehållet i 3 § 9 och 10 mom. tryckfrihetsförordningen

må nämnas, att i 9 mom. första stycket första punkten stadgas

straff för smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande

omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med vilka

riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och

regeringssätt, höge ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden,

företag eller underhandlingar. Brottet skall anses enligt 8 kap. 28 § strafflagen

och skriften konfiskeras. Hänvisningen är enligt motiven föranledd av

att det omnämnda brottet ej är i strafflagen så bestämt rubricerat, att icke

tvekan möjligen kunde uppstå vid tillämpningen. I andra punkten av samma

stycke stadgas, att örn skriften ej är smädlig eller förgriplig, men genom

densamma missförstånd yppat sig med utländsk makt, skriften må

utan rättegång kunna konfiskeras. I samma moment andra stycket straffbeläggas

falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla

fara för rikets säkerhet. Straffet är straffarbete i högst två år eller fängelse

eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, böter från och med

trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ettusen riksdaler, varjämte

skriften konfiskeras.

I 10 mom. första stycket stadgas straff för kungörande i tryck av vissa

hemligheter utav huvudsakligen diplomatisk natur. Bestämmelsen avser

allt kungörande i tryck av vad som hörer till statens å förde varande underhandlingar

med främmande makter, eller eljest av Konungens i sammanhang

med dem tillärnade beslut och avsikter, samt dess ministrars,

råds och sändebuds värv, om det ej sker med regeringens tillstånd eller

med officiell tillåtelse. Brottet skall straffas efter allmän lag och skriften

konfiskeras. Ordalagen i stadgandet äro svävande och omfattande. Att

märka är emellertid, att i strafflagen ej torde finnas straff annat än för

kungörande av hemliga underhandlingar eller beslut.

Enligt 10 mom. andra stycket finnes möjlighet att under krigstid och vid

krigsfara införa publiceringsförbud beträffande vissa uppgifter om försvaret.

Sålunda stadgas straff för kungörande i tryck under dylika förhållanden

av sådana underrättelser om krigsmaktens styrka, ställning eller rörelser

eller örn andra åtgärder eller anstalter för försvaret, vilkas offentliggörande

Konungen i statsrådet förbjudit. Straff för överträdande av förbudet

skall utmätas efter allmän lag, örn gärningen däri är belagd med

straff, men utgör eljest fängelse eller i ringare fall böter från och med trettiotre

riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler

sexton skillingar, varjämte skriften konfiskeras.

I 10 mom. tredje stycket, som gäller även i fredstid, stadgas straff för

utgivande i tryck av sådana avbildningar och beskrivningar av rikets fästningsverk

och övriga fasta försvarsanstalter, vilkas offentliggörande kan

skada rikets försvar och örn vilka det är utgivaren vetcrligt, alt de böra

hemlighållas. Straffet bestämmes efter allmän lag och skriften konfiskeras.

Enligt motiven avses med ''övriga fasta försvarsanstalter’ örlogsslationer

och varv, militiira positioner och minförsvar av fast natur.

Med stöd av 10 mom. andra stycket har den 12 april 1910 utfärdats en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

kungörelse angående förbud mot offentliggörande i tryck av vissa underrättelser

om krigsmakten m. m. Däri stadgas förbud att genom beskrivning,

avbildning eller på annat sätt i tryck offentliggöra underrättelser om

de militära stridskrafternas styrka, beteckning, organisation, gruppering,

förläggning och förflyttning, deras beväpning och utrustning, om haverier

som inträffa vid stridskrafterna, olyckshändelser vid militära företag samt

vad eljest är av betydelse för bedömande av krigsmaktens stridsduglighet,

om militära kommenderingar samt inkallelse, hemförlovning och permittering

av militär personal, om befästningsanläggningar, mineringar, fältarbeten,

militära förstöringsarbeten och andra militära arbeten, om flygplatser,

för militärt ändamål inrättade samfärdselanstalter samt åtgärder som för

försvarsändamål vidtagas beträffande samfärdseln i övrigt, om anläggningar

som äro avsedda för eller tagas i anspråk för försvarsväsendet eller

krigsindustrien, ävensom örn anskaffning, tillverkning, transport och lagring

av förnödenheter för försvarsväsendets eller krigsindustriens behov.

Utan hinder av förbudet må dock underrättelse i tryck kungöras, örn den

av behörig myndighet offentliggjorts eller utlämnats för offentliggörande

eller om tillstånd till kungörandet meddelats av statens informationsstyrelse.

Enligt den nya lydelsen av 8 kap. strafflagen ha de bestämmelser, till vilka

3 § 9 mom. och 10 mom. första och tredje styckena anknyta sig, erhållit

en helt eller delvis ändrad lydelse. Stadgandet i 8 kap. 28 § av förut

gällande lag har motsvarighet i 4 § av den nya lagen. Däri stadgas straff

för den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätthållandet

av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller

genom angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick,

eller genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering

eller offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken,

eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud

eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom

annan i lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara för krig

eller repressalier eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande

makts sida eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter.

Förutsättning för ådömande av straff är att gärningsmannen bort inse faran.

Straffet utgör fängelse eller straffarbete i högst två år.

Bestämmelsen i andra stycket av 9 mom. om falska rykten eller lögnaktiga

uttalanden som äro farliga för rikets säkerhet motsvaras av 21 § i den

nya lagen. Däri stadgas, att den som uppsåtligen giver allmän spridning

åt falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för

rikets säkerhet, skall dömas till straffarbete i högst fyra år eller fängelse.

Råder ej krig eller krigsfara, må, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, dömas till böter. Gör någon under krig eller då krig hotar riket

sådan gärning av oaktsamhet, skall han dömas till fängelse eller böter.

I fråga om uppenbarandet av hemligheter stadgas i 8 § av den nya lagen,

att den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

7

att anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga

av hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, skall dömas för

krigsspioneri till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med

tio år. Samma gäller, där någon eljest under angivna förhållanden för

fienden röjer sådan hemlighet, eller till honom lämnar falsk uppgift, vilken

om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hemlighet och

vars meddelande kan skada riket. Där faran var ringa, må tiden för straffarbetet

nedsättas till två år. I 9 § stadgas bl. a., att den som obehörigen sätter

sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning om något sakförhållande,

som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga

förbindelser med sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen

i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden,

skall dömas högst till straffarbete i två år. Enligt 10 § skall den

som obehörigen till annan lämnar sådan upplysning dömas till straffarbete

i högst två år eller fängelse, eller örn faran var ringa, till böter. Detsamma

gäller i fråga örn sådana falska uppgifter som avses i 8 §. Lika med att

uppgift obehörigen lämnas till annan skall anses, att den allmänt kungöres.

Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå

främmande makt tillhanda, skall han enligt 11 § för spioneri dömas till

straffarbete i högst sex år. Sker uppenbarandet av hemlighet genom oaktsamhet,

skall den skyldige enligt 12 § dömas till böter eller fängelse. Straffskärpning

stadgas i 13 §, om uppenbarandebrottet förövas av någon, som

på grund av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med

vad som uppenbarats.

De sakkunnigas förslag till ny lydelse av 3 § 9 mom. ansluter sig till den

nya lydelsen av 4 § i 8 kap. strafflagen. Sålunda föreslås, att smädelse

mot främmande makt eller dess regering eller skymfande av dess flagga eller

vapen eller annat höghetstecken, eller ärekränkning mot främmande

statsöverhuvud eller mot främmande makts sändebud här i riket — örn

därigenom framkallas fara för krig eller repressalier eller andra för riket

skadliga åtgärder från främmande makts sida eller för främmande makts

inblandning i rikets angelägenheter — skall straffas efter allmän lag, varjämte

skriften skall konfiskeras. Vidare föreslås i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande lag, att om genom någon skrift missförstånd med

utländsk makt kan yppa sig, Konungen må, ändå att skriftens innehåll ej

är sådant, som nyss sagts, genom beslut i statsrådet förordna, att skriften

må utan rättegång konfiskeras. Denna bestämmelse kompletteras med en

föreskrift att i avbidan på sådant beslut chefen för justitiedepartementet

må förordna om skriftens beläggande med kvarstad. Sådan kvarstad skall

gälla högst åtta dagar. Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade

att framkalla fara för rikets säkerhet skola straffas efter allmän lag, varjämte

skriften skall konfiskeras.

Första och tredje styckena i 10 mom. föreslås, i anslutning till de nya bestämmelserna

om spioneri m. m., utbytta mot ett stadgande, att obehörigt

kungörande i tryck av upplysning örn något sakförhållande, som bör hållas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser

med sådan makt eller rikets försvar eller folkförsörjningen i riket vid krig

eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden, skall straffas efter allmän

lag, varjämte skriften skall konfiskeras.

Det i nuvarande 10 mom. andra stycket upptagna stadgandet om rätt för

Kungl. Maj:t att utfärda publiceringsförbud vid krig och krigsfara har omformulerats

i anslutning till lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet.

1 2 § 2 mom. tryckfrihetsförordningen stadgas, att i rätten att utbekomma

allmänna handlingar skola allenast gälla de inskränkningar, vilka

påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande

makt, eller för brotts förekommande eller beivrande, eller till behörigt

skydd för statens eller menigheters intresse i deras ekonomiska mellanhavanden

med varandra och med enskilda, eller av hänsyn till privatlivets

helgd eller enskildas behöriga ekonomiska intresse.

De sakkunniga föreslå, att i andra stycket av 3 § 10 mom. skall stadgas,

att kungörande i tryck, vid krig eller krigsfara, av sådana underrättelser,

som enligt Konungens i statsrådet meddelade beslut icke få offentliggöras

av hänsyn till rikets säkerhet eller förhållande till främmande makt

eller för förekommande eller beivrande av brott, som röra rikets säkerhet,

skall bestraffas efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd,

men eljest med fängelse eller dagsböter, varjämte skriften skall konfiskeras.

I detta sammanhang må anmärkas, att i de flesta utländska länder finnas,

ofta långtgående, bestämmelser om publiceringsförbud, de flesta utfärdade i

samband med kriget. Här må sålunda nämnas, att i Schweiz publiceringsförbud

stadgats i syfte att bevara rent militära hemligheter och hemligheter

rörande landets ekonomiska krigsberedskap. Förbudet gäller i sistnämnda

hänseende bl. a. uppgifter örn import och export samt drabbar tillika återgivande

av rykten och antaganden, och detta även om de refereras på sådant

sätt att deras sanningsenlighet tydligt sättes i tvivelsmål. I Belgien har utfärdats

förbud mot offentliggörande och spridande av andra uppgifter av

militär natur än dem som delgivits pressen genom myndigheterna. I England

har förbud meddelats att obehörigen meddela underrättelser örn stridskrafterna

och deras operationer, om andra försvarsåtgärder ävensom om

krigsfångar och krigsförnödenheter, samt över huvud att publicera något

som direkt eller indirekt kan vara till nytta för fienden eller underrättelser

vilkas publicering vederbörande minister förbjudit därför att de kunna

skada rikets förhållande till annat land. I Nederländerna har förbud utfärdats

mot att publicera något som enligt meddelande från regeringen eller

överbefälhavaren kan vara till skada för statens intressen eller säkerhet.

Vidare får ej utan tillstånd av vederbörande militära myndighet publiceras

meddelanden örn att neutraliteten utsatts för fara eller om försök

därtill. I Frankrike har förbjudits att genom pressen meddela underrättelser

som kunna gynna fientliga företag mot landet eller utöva ett olämpligt inflytande

på arméns och befolkningens hållning. Dessa bestämmelser måste

uppenbarligen ses i samband med övrig kontroll över pressen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

9

I § 110 regeringsformen stadgas, bland annat, att om enskild

man eller någon kår, militär eller civil, eller ock någon menighet av vad

namn den vara må skulle antingen av egen drift eller med anledning av befallning

försöka att våldföra riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon

enskild riksdagsman eller störa friheten i deras överläggningar och beslut,

sådant skall anses såsom förräderi och att det skall ankomma på riksdagen

att låta beivra sådana förbrytelser i laga ordning.

I det nya 8 kapitlet har i 1—2 §§ införts termen högförräderi för brott som

bestå däri att någon, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av

främmande makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena

riket med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär

medverkan till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, eller eljest söker med

lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt, eller söker beröva Konungen

eller regent, som lagligen är satt i Konungens ställe, liv eller frihet, eller

ock söker genom uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp

av främmande makt medverka till att upphäva eller ändra någon av rikets

grundlagar eller till att framtvinga eller förhindra någon åtgärd i rikets inre

eller yttre styrelse. Vidare stadgas i 24 § straff för stämpling till högförräderi.

Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning

eller annorledes sökt förmå annan till högförräderi, så ock den som

i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt mottagit penningar

eller annat eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt.

Vid granskningen i lagrådet av förslaget till ändrad lydelse av 8 kap.

samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen har lagrådet anfört, att enligt

§ 110 regeringsformen skall anses som förräderi att någon försöker att våldföra

riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman

eller störa friheten i deras överläggningar och beslut. Med den omläggning

av terminologien (införande av uttrycket högförräderi i strafflagen) som

skett i förslaget bleve det ej längre otvetydigt att det i omförmälda paragraf

beskrivna brottet skulle bestraffas såsom högförräderi. Det borde därför

tagas under övervägande örn ej i tydlighetens intresse ordet ''förräderi’ borde

utbytas mot termen ''högförräderi’. Vidare framhölls att av stadgandets

ordalag väl framginge att försök till sådant förräderi skulle liksom vid andra

former av förräderibrott straffas lika med det fullbordade brottet men att

däremot ordalagen icke omfattade stämpling till förräderi av nyss omförmält

slag. Det syntes önskvärt, att genom en ändring i nämnda grundlagsregel

sådan stämpling angåves såsom straffbar.

De sakkunnigas förslag till ny lydelse av 3 § 9 och 10 mom. tryckfrihets- Departementsförordningen

avser huvudsakligen alt bringa dessa bestämmelser i överens- cfiefenstämmelse

med den nya lydelsen av 8 kap. strafflagen. Därjämte innebär

förslaget en utvidgning av rätten för Kungl. Majit att under krigstid och vid

krigsfara meddela förbud mot offentliggörande av vissa underrättelser.

Vad angår 9 mom. stadgas i första punkten straff för smädliga, förgripliga

eller lill osämja med främmande makter syftande omdömen och ytt
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 20S. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

randen om samtida nationer eller stater, med vilka riket är i fredligt förhållande,

om deras varande överhet, regering och regeringssätt, höge ämbetsmän

och sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar.

Brottet skall anses enligt 8 kap. 28 § strafflagen, som i straffskalan

upptager fängelse. De sakkunniga ha föreslagit, att ifrågavarande bestämmelse

skall utformas i anslutning till den nya 4 § av 8 kap. strafflagen, vilken

motsvarar bl. a. 28 § i äldre lag men upptager en straffskala av fängelse

eller straffarbete i högst två år. Jag finner emellertid icke nödvändigt att nu

tillstyrka omarbetning av ifrågavarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen

i vidare mån än att hänvisningen till 8 kap. 28 § ändras till att avse

8 kap. 4 § strafflagen.

I 9 mom. första stycket stadgas vidare, att om skriften ej är smädlig eller

förgriplig men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat,

den skall kunna konfiskeras genom beslut i administrativ ordning. De sakkunniga

ha föreslagit rätt för chefen för justitiedepartementet att i avbidan

på beslut örn sådan konfiskation belägga skrift med kvarstad. Detta

förslag finner jag innebära endast en praktisk anordning. Det torde vara

självfallet att justitieministern vid närmast påföljande konselj skall anmäla

ett sådant kvarstadsbeslut.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde bestämmelsen i 9 mom. andra stycket

om straff för falska rykten eller lögnaktiga uttalanden ägnade att framkalla

fara för rikets säkerhet böra jämkas så att i fråga om straffet hänvisas

till allmän lag. Förutsättning härför är emellertid, att dagsbotssystemet tilllampas

beträffande tryckfrihetsbrott. Härom kommer jag att senare i dag

framlägga förslag. Med denna lydelse blir stadgandet även tillämpligt å

oaktsamhetsbrott, för vilka enligt den av riksdagen vidtagna jämkningen i

8 kap. 21 § strafflagen straff skall följa vid krig eller då krig hotar riket.

Vad härefter angår uppenbarande av statshemligheter stadgades i den

äldre lydelsen av 8 kap. strafflagen straff för den som för obehörig uppenbarade

diplomatiska hemligheter och försvarshemligheter. De nya bestämmelserna

i 8 kap. innehålla vissa utvidgningar av dessa straffbestämmelser.

Sålunda inbegripas bl. a. även hemligheter som röra folkförsörjningen i riket

vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden.

För uppenbarande av hemlighet genom tryckt skrift gälla enligt 10 mom.

tryckfrihetsförordningen delvis olika regler örn det sker i fredstid eller vid

krig eller krigsfara. I fredstid äro bestämmelserna ej ens så omfattande

som enligt den äldre lydelsen av 8 kap. strafflagen. Enligt första stycket av

10 mom. stadgas straff för kungörandet av vissa huvudsakligen diplomatiska

hemligheter och enligt tredje stycket straff för den som i tryck utgiver avbildningar

eller beskrivningar av fästningar eller andra fasta försvarsanstalter.

Därmed avses enligt motiven örlogsstationer och varv, militära positioner

och minfält av fast natur. Däremot äro andra militära hemligheter,

t. ex. rörande konstruktioner av vapen, ej i fredstid skyddade mot publicering.

Under krigstid eller vid krigsfara kan däremot Konungen enligt andra

stycket av 10 mom. meddela publiceringsförbud beträffande åtgärder och

anstalter för försvaret överhuvud.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

11

De sakkunniga ha föreslagit, att straff enligt allmän lag skall följa för

uppenbarande av vad som med hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser

med främmande makter eller till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket

vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden bör hållas

hemligt för främmande makt.

För min del finner jag övervägande skäl tala för att i huvudsak bibehålla

det sakliga innehållet i de nu gällande för fredstid avsedda stadgandena om

straff för publicering av hemligheter. Dock torde publicering av alla sådana

hemliga uppgifter rörande krigsmakten, vilka kunna skada rikets försvar,

böra omfattas av straff stadgandet även i fredstid.

Jag övergår härefter till frågan om förbud vid krig eller krigsfara mot

offentliggörande av vissa underrättelser. I denna del innebär sakkunnigförslaget

den utvidgningen, att sådant förbud skulle få meddelas ej endast

rörande förhållanden som angå försvaret utan rörande förhållanden som

angå rikets säkerhet i allmänhet.

De sakkunniga ha anfört, att man här rör sig på ett ömtåligt område.

Förbud av detta slag kunde, såsom erfarenheten på senaste tiden visat, lätt

leda till ryktessmideri. Härtill komme, att det aldrig kunde bliva fullt

effektivt, då nyhetsförmedling även skedde genom utländska tidningar och

radioutsändningar. Publiceringsförbud borde ej meddelas annat än när faran

för riket vöre så stor att man ej vågade lita till pressens lojalitet. Med vår

försvarsberedskap och folkförsörjning sammanhängande upplysningar funnes

emellertid i skrifter och redogörelser berörande handel och industri, kommersiella

meddelanden och officiell statistik. Dessa upplysningar kunde

visserligen komma i obehörigs besittning och skada rikets försvar. I den

mån de redan offentliggjorts borde de dock få publiceras. Tidningarnas skildringar

på försvarsväsendets och folkförsörjningens olika verksamhetsområden

ägde stort berättigande. En vederhäftig information om försvaret, folkförsörjningen

och politiken behövdes. Det torde icke vara möjligt att fullt

uttömmande angiva alla de uppgifter som i den föreslagna ordningen borde

fa undandragas offentligheten, utan detta måste bero på vad situationen

krävde. I första hand borde emellertid med stöd av bestämmelsen utfärdat

förbud ansluta sig till lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet.

Så långt det vore möjligt borde också i stället genom officiella eller halvofficiella

anmaningar till pressen givas erforderlig ledning för behandlingen

av nyhetsmaterial, varom här vore fråga.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till dessa synpunkter. I samband härmed

vill jag framhålla, att det i jämförelse med det förslag örn rätt att införa

preventiv censur och utgivningsförbud, som jag senare i dag kommer att

anmäla, nu är här fråga om ett ingripande av mindre långt gående natur.

Preventiv censur bör, om den skall ifrågakomma, tillgripas först när det visar

sig, att sådant förljud som nu är i fråga ej har önskvärd effekt.

Det hör understrykas, att i detta hänseende liksom beträffande censur och

utgivningsförbud endast är fråga örn en beredskapslagsliflning, som avser att

undanröja de grundlagsenliga hindren för åtgärdernas vidtagande, om det

visar sig att åtgärderna erfordras. Faran av en för rikets försvarskraft

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

skadlig nyhetsförmedling från pressen till allmänheten är under en svår tid

alltför stor för att man skall kunna överlämna åt varje tidning att själv

utöva kontrollen häröver. Förbud bör endast avse nyhetsförmedlingen och

får ej användas för att hindra kritik av myndigheterna.

Med den moderna krigföringen kan icke förbudet inskränkas till vad som

angår försvaret. Däri torde under ett krig böra ingå allt som har betydelse

med hänsyn till ett lyckligt fullföljande av kriget. I anslutning till de sakkunnigas

förslag anser jag därför att stadgandet bör avfattas så, att förbudet

kan inbegripa allt som är ägnat att skada rikets säkerhet. Under rikets

säkerhet inbegripes även folkförsörjningen.

Straffet för överträdelse av förbud bör vara fängelse eller dagsböter, örn

gärningen ej är i allmän lag belagd med straff. Även i denna del är förslaget

beroende av att dagsbotssystemet i dess helhet tillämpas på tryckfrihetsbrott.

På grund av vad sålunda anförts synes 3 § 10 mom. böra ändras på följande

sätt. Nuvarande första och tredje styckena sammanslås till ett stadgande

av innehåll att straff enligt allmän lag skall drabba kungörande i tryck

av vad som hör till statens å färde varande underhandlingar med främmande

makter, eller eljest av Konungens i sammanhang med dem tillärnade beslut

och avsikter, samt Dess ministrars, råds och sändebuds värv, så ock underrättelser

rörande krigsmakten, som kunna skada rikets försvar, där vad sålunda

kungjorts bort, utgivaren veterligt, hållas hemligt för främmande makt.

Såsom ett andra stycke i momentet upptages föreskrift om straff för kungörande

i tryck under krigstid eller vid krigsfara av underrättelser, vilkas spridande

är ägnat att skada rikets säkerhet och vilkas offentliggörande Konungen

i statsrådet genom kungörelse förbjudit.

I fråga om stadgandet i § 110 regeringsformen att försök att våldföra riksdagen

o. s. v. skall anses som förräderi har på grund av lagrådets anmärkning

vidtagits den jämkning, att ordet förräderi utbytts mot högförräderi

samt i lagrummet tillagts att stämpling till sådan gärning skall anses såsom

stämpling till högförräderi.

I enlighet med nu angivna grunder har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till ändrad lydelse av § 110 regeringsformen samt § 3 mom.

9 och 10 tryckfrihetsförordningen.»

Föredraganden hemställer härefter, att förslaget måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401601

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.