Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen m. m

1940-05-17 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:270, Med förslag till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

1

Nr 270.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändring

i vissa delar av tryckfrihetsförordningen m. m.; given

Stockholms slott den 17 maj 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

härvid fogade förslag till

1) ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen; samt

2) ändrad lydelse av § 108 regeringsformen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 270.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Förslag

till

ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

l:o. Med iakttagande av vad i denna lag finnes stadgat skall det under

villkor av helgd för andras rätt stå envar svensk medborgare fritt att i tryck

utgiva skrifter.

Ej må någon i annan ordning eller i annat fall än denna lag stadgar kunna

för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas.

2: o. I denna lag förstås med tryckt skrift sådan skrift, som genom tryck

utgives, samt med periodisk skrift tidning eller tidskrift, som enligt utgivningsplanen

är avsedd att under bestämd titel utgivas med minst fyra å särskilda

tider utkommande nummer eller häften årligen. Till periodisk skrift

räknas även därtill hörande löpsedlar och bilagor.

Skrift skall anses utgiven, då den blivit såld eller annorledes spridd eller

utlämnad till salu eller till spridande på annat sätt.

3:o. Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud

emot tryckning därav skall ej äga rum. Ej skall någon skrift kunna

före dess utgivande avfordras författare, utgivare, förläggare eller boktryckare,

ej heller något för utgivningen eller tryckningen hinderligt inseende

över författare, utgivare, förläggare eller boktryckare vara tillåtet.

Vad nu är stadgat skall dock icke gälla i den mån annat följer av vad i

6 § sägs.

4:o. Privilegier å skrifters utgivande må icke meddelas; Konungen dock

obetaget att sådana till allmänna inrättningars understöd redan förlänta privilegier

förnya, varje gång på högst tjugu år.

5:o. Privilegier å boktryckeri skola ej erfordras, utan stånde var och en

fritt att utan hinder av någon särskild författning, privilegier eller något

boktryckerireglemente samt utan att vara underkastad någon skråordning

inrätta boktryckerier, av vad beskaffenhet eller vidd honom tjänligt synes.

Den som inrättar boktryckeri åligger att sist fjorton dagar innan någon

skrift därifrån utgives hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäla,

att och varest han boktryckeri anlagt samt vad slags tryck han där

ämnar framställa. Där boktryckeri ombyter ägare, åligge den nye ägaren

att innan någon skrift utgives göra så beskaffad anmälan som nu sagt är. I

båda fallen åligger det Konungens befallningshavande, sedan behörig anmälan

blivit gjord, att omedelbart därom insända underrättelse till chefen

för justitiedepartementet — varmed i denna lag förstås chefen för det de
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

3

partement, vartill justitieärendena höra — så ock till polismyndigheten i den

ort, där tryckeriet är beläget.

Underlåter boktryckare att fullgöra sålunda föreskriven anmälan, straffes

med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

6:o. Det stånde var och en fritt att i bokhandel eller på annat sätt sälja

eller eljest utsprida tryckt skrift, dock med iakttagande av vad i 4 § föreskrives.

7: o. För periodisk skrift, som utgives inom riket, skall finnas en utgivare.

Denne skall hava inseendet över skriftens utgivning och äga sådan bestämmanderätt

över dess innehåll, att intet i skriften får införas mot hans vilja.

Utgivaren skall vara i riket bosatt, myndig svensk medborgare.

Ägare av periodisk skrift, som utgives inom riket, skall vara svensk medborgare

eller svensk juridisk person.

8:o. Periodisk skrift må icke utgivas, innan chefen för justitiedepartementet

meddelat bevis för utgivaren att hinder enligt denna lag icke möter

för honom att utgiva skriften (utgivningsbevis). Ansökan om utgivningsbevis

skall göras av utgivaren samt innehålla uppgift örn skriftens titel och

tryckningsort. Vid ansökningen skall fogas förklaring av ägaren, att sökanden

utsetts till utgivare och att denne skall intaga den ställning och har de

kvalifikationer, varom i 7 mom. första stycket sägs.

Örn utgivaren avlider eller avgår från befattningen eller icke intager den

ställning eller uppfyller de kvalifikationer, varom i 7 mom. första stycket

sägs, skall ägaren föranstalta om att ny utgivare utses och att denne ingiver

ansökan om utgivningsbevis. Sådan ansökan bör ingivas, innan nytt nummer

eller häfte utkommer av skriften eller snarast möjligt därefter. Intill

dess nytt utgivningsbevis utfärdats, skall ägaren tillfälligt anses såsom utgivare

av skriften. Vid ansökan om nytt utgivningsbevis bör, där så kan

ske, fogas förklaring av den som erhållit utgivningsbevis för skriften, att han

fått del av ansökningen.

Där periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes utfärdat, övergår

till ny ägare, skall denne inom fjorton dagar göra skriftlig anmälan därom

hos chefen för justitiedepartementet.

9:o. Där antagas kan, att den som erhållit utgivningsbevis för periodisk

skrift på grund av sjukdom eller annan tillfällig omständighet oavbrutet under

minst två månader ej kommer att utöva befattningen såsom utgivare, skall

han snarast möjligt överlämna befattningen till ställföreträdare, intill dess

hindret upphört. Samma lag vare där utgivaren skall undergå frihetsstraff

i minst en månad. I fråga om ställning och kvalifikationer skall för ställföreträdare

gälla vad i 7 mom. första stycket stadgas beträffande utgivare.

Innan utgivaren överlämnar sin befattning till ställföreträdare, skall han

därom göra anmälan hos chefen för justitiedepartementet. Vid anmälan

skall fogas förklaring dels av ägaren, att ställföreträdaren skall intaga den

ställning och har de kvalifikationer, varom i 7 mom. första stycket sägs,

dels ock av ställföreträdaren, att han är villig åtaga sig uppdraget. I anmälan

skall uppgivas den lid ställföreträdaren skall vara utgivare. Sker

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

ändring häri, skall särskild anmälan härom göras av utgivaren på sätt nyss

sagts. Inträffar i fråga örn ställföreträdare fall, varom i 8 mom. andra stycket

om utgivare sägs, skall ny ställföreträdare anmälas, innan nytt nummer

eller häfte utkommer av skriften eller snarast möjligt därefter.

Vad i denna lag stadgas om den som erhållit utgivningsbevis för skriften

skall, då ställföreträdare anmälts, i stället gälla denne, där ej annorlunda

f öreskri ves.

10:o. Chefen för justitiedepartementet må vägra utfärda utgivningsbevis,

om skriftens titel företer sådan likhet med titeln på skrift, för vilken utgivningsbevis

tidigare utfärdats, att förväxling lätt kan ske.

Där den, som erhållit utgivningsbevis för periodisk skrift, icke är i riket

bosatt, myndig svensk medborgare,

eller skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, icke utkommit under de

senast förflutna fem åren,

eller sex månader förflutit, efter det utgivningsbevis för en skrift första

gången utfärdats, utan att skriften utkommit,

eller före utgången av sistnämnda tid visas att utgivningsbeviset på grund

av stadgandet i första stycket icke bort utfärdas,

eller titeln å en skrift typografiskt sett företer sådan likhet med titeln på

tidigare utgiven skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, att förväxling

lätt kan ske,

må chefen för justitiedepartementet, efter det skriftens ägare och utgivare,

där så kan ske, erhållit tillfälle att yttra sig, förklara utgivningsbeviset ogiltigt.

liro. Utgives periodisk skrift utan att utgivningsbevis finnes eller utan

att ägaren av skriften är berättigad att vara ägare av periodisk skrift, straffes

ägaren med dagsböter. Har skriftens innehåll förklarats brottsligt, må

straffet höjas till fängelse.

Såsom i första stycket sägs straffes jämväl ägare, som underlåter att, på

sätt i 8 mom. andra stycket stadgas, föranstalta örn ansökan om nytt utgivningsbevis

eller i förklaring, varom i 8 mom. första stycket eller 9 mom.

andra stycket förmärs, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.

Kan ej visas vem ägaren är eller kan denne icke anträffas eller kan ansvar

eljest icke ådömas honom för brott, som avses i första eller andra stycket,

skall ansvaret härför åvila boktryckaren, örn han när skriften trycktes ägde

vetskap om det brottsliga förfarandet.

Underlåter ägare att fullgöra sådan anmälan, som i 8 mom. tredje stycket

sägs, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

Till straff, varom i första stycket sägs, vare ock utgivare förfallen, om

han underlåter att göra föreskriven anmälan om ställföreträdare.

12 :o. Å varje här i riket tryckt skrift skall boktryckaren samt tryckningsorten

och tryckningsåret angivas. Vad sålunda stadgas skall ej äga

tillämpning å skrift, som är att hänföra till tillfällig het stryck. Med tillfällighetstryck

förstås i denna lag adresskort, etiketter, blankettryck, emballagetryck,

visitkort, notifikationer ävensom därmed jämförliga tryckalster, allt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

5

under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta

möjligheten av tryckfrihetsmissbruk.

Det åligger boktryckare att under ett år förvara ett exemplar av allt utav

honom levererat tryck.

Låter boktryckare tryckning av skrift för sin räkning helt eller delvis

verkställas å annat boktryckeri här i riket, må, där han det begär och hela

upplagan till honom avlämnas, uppgift om hans boktryckeri å skriften utsättas

och vare han då i avseende å sådan skrift att anse såsom boktryckare.

Bryter boktryckare mot vad i första eller andra stycket sägs, straffes med

dagsböter. Har skriftens innehåll förklarats brottsligt, må straffet höjas

till fängelse i högst ett år.

Den som säljer eller annorledes sprider skrift, varå i första stycket stadgad

uppgift om boktryckare, tryckningsort eller tryckningsår saknas eller,

utspridaren veterligt, är oriktig, straffes med böter från och med femtio till

och med trehundra kronor.

13 :o. Å varje nummer eller häfte av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis

utfärdats, skall angivas namnet å den som erhållit utgivningsbeviset

för skriften. Vad sålunda stadgas skall ej avse den som endast är

anmäld såsom ställföreträdare för utgivare och ej heller äga tillämpning

när utgivningsrätten enligt 8 mom. andra stycket tillfälligt innehaves av

ägaren. I sistnämnda fall skall å skriften ägaren angivas.

Uraktlåtes vad sålunda föreskrives, straffes utgivaren eller ägaren, när

denne tillfälligt skall anses såsom utgivare, med böter från och med femtio

till och med trehundra kronor.

14:o. Vad i 7—9 och 11 mom. stadgas gälle ej beträffande utom riket

tryckt periodisk skrift, som är huvudsakligen avsedd för spridning utom

riket.

Är skrift tryckt utom riket på svenska språket och införes den hit för

spridning, skall för skriften inom riket finnas en huvuddistributör. Detta

skall dock ej gälla tillfällighetstryck, varom i 12 mom. första stycket sägs,

samt ej heller vetenskaplig facklitteratur eller periodisk skrift, som sprides

genom postverkets försorg.

Å skrift, som är tryckt utom riket på svenska språket och hit införes

för spridning, skall, där skriften icke är att hänföra till tillfällighetstryck,

angivas tryckningsorten ävensom huvuddistributören, om sådan skall finnas

för skriften, jämte dennes boningsort. Den som säljer eller annorledes sprider

sådan skrift, varå uppgift om tryckningsorten eller om huvuddistributören

eller dennes boningsort saknas eller, utspridaren veterligt, är oriktig,

straffes med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

15:o. Författare till skrift vare ej skyldig att låta sitt namn utsättas å

skriften. Det vare ej förbjudet att å skrift såsom författare utsätta pseudonym.

Utsätter utgivare, förläggare eller boktryckare å skrift mot författarens

vilja hans namn eller pseudonym, som enligt vad allmänt är känt åsyftar författaren,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Lag samma

vare ock, örn med utgivarens, förläggarens eller boktryckarens vetskap å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

skriften såsom författare utsättes namnet å eller allmänt känd pseudonym

för annan person än den verklige författaren.

Utgivare, förläggare eller boktryckare, som eljest mot författarens vilja

uppenbarar hans namn, oaktat anställt åtal rörande skriftens innehåll icke

föranleder därtill, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra

kronor.

Brott, som här omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden

anmält brottet till åtal.

16 :o. Ansvaret för innehållet i icke periodisk skrift, som är tryckt inom

riket, åvilar:

a) i första ha ld författaren, om han med sin vilja är såsom författare angiven

å skriften med sitt verkliga namn eller med pseudonym som enligt vad

allmänt är känt åsyftar författaren, eller i skriftlig förklaring erkänt sig vara

författaren, eller örn han själv frivilligt inför domstol senast vid huvudförhandlingen

i mål rörande ansvar för skriftens innehåll anmäler, att han

är författaren;

b) om författaren icke på sätt ovan sägs är angiven å skriften eller lämnat

skriftlig förklaring eller anmäler sig, eller om den å skriften eller i förklaring

angivne författaren icke kan anträffas eller om författaren eljest icke

kan ådömas ansvar i anledning av skriftens utgivning, förläggaren;

c) örn ej särskild förläggare finnes eller ej kan visas vem han är eller han

icke kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom i anledning

av skriftens utgivning, boktryckaren; samt

d) örn å skriften saknas uppgift örn boktryckaren eller uppgiften örn boktryckare,

utspridaren av skriften veterlig!, är oriktig, och i sådana fall ej

kan visas vem boktryckaren är, utspridaren.

17 :o. Översätter någon utländsk mans skrift, eller utgiver någon annans

skrift utan dennes medgivande eller skrift, vars författare avlidit, skall

vad i denna lag sägs örn författare i tillämpliga delar i stället gälla översättaren

eller utgivaren. Samma skall ock gälla den som leder utgivningen

av icke periodisk skrift, vilken innehåller bidrag av icke namngivna författare,

i vad angår sådana bidrag.

18:o. Ansvaret för innehållet i periodisk skrift, som är tryckt inom riket,

åvilar:

a) i första hand den som i egenskap av utgivare har utgivningsbeviset för

skriften, därest icke ägaren enligt 8 mom. andra stycket tillfälligt skall anses

såsom utgivare;

b) örn sådan utgivare icke finnes eller icke kan anträffas eller ansvar

eljest icke kan ådömas honom i anledning av skriftens utgivning eller ägaren

tillfälligt skall anses såsom utgivare, ägaren;

c) om ej kan visas vem ägaren är eller denne icke kan anträffas eller

ägaren eljest icke kan ådömas ansvar i anledning av skriftens utgivning,

boktryckaren; samt

d) örn å skriften saknas uppgift om boktryckaren eller uppgiften örn bok
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270-

7

tryckare, utspridaren av skriften veterligt, är oriktig, och i sådana fall ej

kan visas vem boktryckaren är, utspridaren.

19 :o. Ansvaret för innehållet i skrift, som är tryckt utom riket på svenska

språket och hit införes för spridning, åvilar beträffande sådan periodisk

skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, utgivaren och ägaren samt

beträffande annan skrift författaren och förläggaren, på sätt i 16 och 18

mom. sägs. Det ansvar, som enligt nämnda moment åvilar boktryckaren,

skall däremot för skrift, varom här är fråga, i stället åvila huvuddistributören,

där sådan skall finnas för skriften, eller eljest utspridaren av skriften. Saknas

å skrift, för vilken huvuddistributör skall finnas, uppgift därom eller är

sådan uppgift, utspridaren av skriften veterligt, oriktig, och kan ej i sådana

fall visas vem huvuddistributören är, åvilar ansvaret utspridaren.

20 :o. Den som förmår visa någon, som efter ty i 16, 18 och 19 mom. sägs

före honom kan ådömas ansvaret för skriftens innehåll, vare från ansvar fri.

Vid bedömande av frågan örn vem ansvaret för skriftens innehåll bör

åvila skall hänsyn icke tagas till förhållanden, som inträffat efter huvudförhandlingen

i mål rörande sådant ansvar.

21:o. Ansvaret för innehållet i skrift, vilken är tryckt utom riket på utländskt

språk och hit införes för spridning, åvilar den som enligt allmän

lag är ansvarig för innehållet i icke tryckt skrift med brottsligt innehåll.

I fråga örn periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, gäde

dock i tillämpliga delar vad i 19 mom. sägs.

Den som med vetskap om skriftens innehåll utsprider skrift som här avses

straffes såsom gärningsman. I övrigt skall om delaktighet gälla vad i

allmän lag sägs.

Är utom riket tryckt skrift avfattad till en del på svenska språket och till

en del på utländskt språk, skall skriften enligt denna lag anses såsom skrift,

tryckt på svenska språket.

22 :o. Har periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, icke under

de senast förflutna två åren utgivits med minst fyra å särskilda tider utkommande

nummer eller häften örn året, skall skriften anses såsom icke

periodisk skrift, dock att beträffande utgivningsbevis skall gälla vad i 10

mom. stadgats.

23 :o. Saknar författare tillgång till gäldande av skadestånd eller rättegångskostnad,

som författaren i följd av innehållet i icke periodisk skrift

ålagts att gälda, svare förläggaren för vad i sådant hänseende skäligen bort

utgå. Motsvarande ansvar åvilar ägaren av periodisk skrift i fråga örn

skadestånd eller rättegångskostnad, som utgivaren ålagts att gälda.

24 :o. Vad i denna lag sägs om utspridare skall icke äga tillämpning å

postverket.

25 :o. Av allt tryck som levererats från boktryckeri inom riket vare

boktryckaren pliktig att, utom det exemplar varom i 4 § 2 mom. stadgas,

från upplagan avtaga och utan betalning avlämna till kungl, biblioteket samt

till vartdera av rikets universitet ett fullständigt och felfritt exemplar jämte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr 270.

därtill hörande text- och bildbilagor. Avlämnandet skall för varje halvt kalenderår

ske inom tre månader från halvårets utgång. Vad nu stadgats skall

dock ej gälla sådant tillfällighetstryck, varom i 12 mom. första stycket

sägs.

Underlåter boktryckare att fullgöra vad honom sålunda åligger, straffes

med böter från och med tjugufem till och med trehundra kronor och vare

ändock pliktig att vid vite inom förelagd tid behöriga exemplar avlämna.

§ 2.

7 :o. Vad i denna paragraf stadgas örn allmänna handlingar har ej avseende

å exemplar av tryckt skrift, som avlämnats enligt 1 § 25 mom. eller

4 § 2 mom.

Nämnda stadganden---allmän vård.

10:o. Bryter någon mot föreskrifterna i denna paragraf, straffes, där gärningen

är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i allmän

eller särskild lag belagd med straff, enligt vad i sådan lag är stadgat. I

andra fall vare straffet dagsböter; dock att, där handlings utlämnande från

myndighet kan förskylla fängelse enligt den i 2 mom. omförmälda lag, även

dess utgivande i tryck må beläggas med dylikt straff.

Skrift, som--— kunna konfiskeras.

§ 3.

[2m.]1

8:o. Smädliga uttryck---allmän lag.

Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för

den allmänna ordningen eller att väcka förakt för offentlig myndighet eller

annat organ som äger besluta i offentliga angelägenheter; brottet skall straffas

efter allmän lag, och skriften konfiskeras.

12 :o. Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens

förvillande och förledande i andra fall än ovan i denna paragraf är sagt;

brottet umgälles med dagsböter, och skriften konfiskeras; skolande med

dagsböter beläggas inbjudningar till deltagande uti inländskt lotteriföretag,

som ej tillåtet är, ävensom i utländskt lotteri.

§

2:o. I samma stund, ej senare än en skrift börjat levereras från boktryckeri

här i riket, skall boktryckaren för granskning avlämna ett exemplar

1 Detta moment utgår.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

9

därav, i Stockholm till chefen för justitiedepartementet och i annan ort till

hans för orten förordnade ombud. Vad nu sagts skall icke gälla skrift som

är att hänföra till tillfällighetstryck, varom i 1 § 12 mom. första stycket sägs,

eller som endast innehåller meddelanden från offentlig myndighet.

Av skrift, som är tryckt utom riket på svenska språket och hit införes för

spridning, skall, om huvuddistributör skall finnas för skriften, denne i samma

stund, ej senare än skriften börjat spridas inom riket, avlämna ett exemplar

av skriften på sätt i första stycket sägs.

Chefen för justitiedepartementet äger, där så finnes kunna ske, medgiva

att avlämnandet av tryck må äga rum först viss tid efter början av leveransen

eller spridningen.

Underlåter någon att fullgöra vad honom enligt detta moment åligger,

straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, med

fängelse i högst sex månader.

4:o. Finnes genom —--nedan stadgas.

Innan stämning uttagits eller ansökan jämlikt 5 § 11 mom. skett, må, där

brottet hör under allmänt åtal, kvarstad förordnas av chefen för justitiedepartementet,

så ock utom Stockholm av hans ombud för tryckningsorten.

Beträffande sådan utom riket på svenska språket tryckt skrift, å vilken huvuddistributören

finnes angiven, vare såsom tryckningsort enligt detta moment

ansedd huvuddistributörens boningsort.

Saknas å skriften uppgift om tryckningsorten eller finnes uppgiften därom

oriktig eller är fråga örn annan utom riket tryckt skrift än nyss sagts,

må såsom tryckningsort anses ort där skriften anträffas.

Förordnande som — — — i tryckningsorten.

Har ombud---än tryckningsorten.

Har förordnande---försäljning obehindrad.

Sedan i---förås särskilt.

6:o. Sedan sex månader förflutit efter det en skrift till chefen för justitiedepartementet

eller hans ombud enligt 2 mom. inkommit, varom intyg genast

bör avgivas, må ej av allmän åklagare åtal därå äga rum. Vad nu är

sagt utgör dock ej hinder för åklagare att, sedan åtal blivit inom nämnda

tid anställt mot någon av dem, vilka enligt vad i 1 § stadgas ansvaret för

skriftens innehåll kan komma att åvila, efter utgången av nämnda tid i målet

instämma annan, som i hans ställe kan vara för innehållet ansvarig.

I övrigt gäde beträffande tid för anställande av åtal vad i allmän lag stadgas.

[7:o.P

8:o. Kvarstad eller konfiskation gäde endast band, del, nummer eller

häfte, vari det som brottsligt ansedda förekommer.

Konfiskation av tryckt skrift innebär, att ada tid spridning avsedda exemplar

av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereotyper,

1 Detta moment utgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckning av skriften användbara

materialier skall så förfaras, att missbruk därmed ej kan ske.

9:o. Den som, medan förordnande om kvarstad å tryckt skrift är gällande,

med vetskap örn förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Samma lag vare, där

någon, med vetskap örn att tryckt skrift förklarats konfiskerad, utsprider

eller låter utsprida skriften.

Vad nu---denna §.

Rubbning av —--allmän lag.

[lOm.]1

11 :o. Har chefen för justitiedepartementet meddelat eller fastställt förordnande

om kvarstad å utom riket på utländskt språk tryckt skrift, som

innehåller något stridande mot 3 § 4, 5, 7, 9, 10 eller 13 morn., men finnes

ej böra anställas åtal för skriftens innehåll eller göras ansökan jämlikt 5

§ 11 morn., skall han inhämta Kungl. Maj:ts nådiga befallning, huruvida

kvarstaden skall hävas eller örn skriften skall inom viss tid vara ur riket

utförd vid äventyr av konfiskering.

14 :o. Den som, medan sådant förordnande om indragning av skrift,

varom nu sagts, är gällande, med vetskap örn förordnandet utsprider eller

låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, straffes, där han

lyder under strafflagen för krigsmakten, efter nämnda lag, men eljest med

dagsböter eller fängelse i högst ett år.

§ 5.

2:o. Åtal för förbrytelse mot 1 § 25 mom. upptages vid domstolen i den

ort, där boktryckeriet är beläget. Vid åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon

som lyder under strafflagen för krigsmakten skall tillämpas vad om laga

domstol i mål rörande åtal jämlikt nämnda lag må vara föreskrivet.

[U:o.y

15 :o. Alla mål---sig ådragit.

övergångsstadgande.

Äldre lags bestämmelser må, enligt Konungens förordnande, tillämpas

under högst tre månader från den dag Konungen, på sätt i 81 § regeringsformen

föreskrives, låtit i riksdagen uppläsa öppet brev, att kungörelse utfärdats

om den ändrade lydelsen i vissa delar av tryckfrihetsförordningen.

Konungen äger i anslutning till sådant förordnande meddela närmare föreskrifter

om den tid, inom vilken anmälan av boktryckeri och ansökan örn

utgivningsbevis första gången skall göras enligt de nya bestämmelserna.

1 Detta moment utgår.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

11

Där ansökan om utgivningsbevis göres av annan än den som innehar enligt

1 § 4 mom. äldre lag utfärdat hinderslöshetsbevis för periodisk skrift,

bör vid ansökningen fogas förklaring av den sistnämnde, att han icke har

någon erinran mot att utgivningsbevis utfärdas för sökanden. Har hinderslöshetsbevis

enligt äldre lag utfärdats för periodisk skrift och begäres utgivningsbevis

för skrift med titel som företer sådan likhet med titeln på

förstnämnda skrift, att förväxling lätt kan ske, må, där ej särskilda skäl

till annat föranleda, hinderslöshetsbeviset under ett år från den dag de nya

bestämmelserna träda i tillämpning utgöra hinder för utfärdandet av utgivningsbevis.

Äldre lags bestämmelser om vem som är för tryckt skrifts innehåll ansvarig

och örn den ordning, vari ansvarigheten må fastställas, skola jämväl

efter det de nya bestämmelserna blivit gällande tillämpas i fråga örn skrift,

som dessförinnan utgivits.

Vad örn skrift, som tryckts utom riket, i övrigt stadgas skall ej gälla

skrift som införts hit, innan de nya bestämmelserna trätt i tillämpning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 108 regeringsformen.

Lagtima riksdag skall vart fjärde år, på sätt i riksdagsordningen sägs,

förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att jämte justitieombudsmannen,

som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten.

Av dessa kommitterade skola två, utom justitieombudsmannen, vara lagfarna.

Tryckfrihetskommittén må icke fatta beslut utan att, jämte justitieombudsmannen,

minst tre kommitterade deltaga i beslutet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartemenstärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga örn

revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler m. m. Föredraganden

anför:

»Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1938 tillkallade

jag den 22 i samma månad dåvarande ordföranden i publicistklubben chefredaktören

Sten Dehlgren, ledamoten av riksdagens första kammare chefredaktören

Harald Åkerberg, chefredaktören Hjalmar Berlin, majoren Eskil

Ridderstad, verkställande direktören i Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner

f. d. hovrättsrådet Trygve Liljestrand och revisionssekreteraren Olof Thulin

att såsom sakkunniga biträda inom departementet med verkställande av

utredning angående reform av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler

rörande periodiska skrifter och därmed sammanhängande förhållanden. Den

22 juni 1939 förordnades med stöd av samma bemyndigande byråchefen i

generalpoststyrelsen Gunnar Lager och dåvarande ordföranden i Sveriges

författareförening advokaten Axel Hemming-Sjöberg att samråda med de sakkunniga.

Den 6 november 1939 avgåvo de sakkunniga betänkande angående revision

av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande

förhållanden (statens offentl. utredn. 1939:32).

Sedan yttranden över betänkandet inkommit från myndigheter och sammanslutningar

samt ärendet därefter varit föremål för beredning inom justitiedepartementet,

anhåller jag att nu få upptaga detsamma till behandling.

Gällande ansvarighetsregler och tidigare ändringsförslag.

Tryckfrihetsförordningen skiljer i fråga om ansvarigheten för skrifts innehåll

mellan periodisk och icke periodisk skrift samt mellan inom och

utom riket tryckt skrift. Periodisk skrift angives vara skrift, som utgives

i nummerföljd eller på bestämda tider (§ 1 mom. 1).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

För icke periodisk skrift, som tryckts inom riket, är författaren ansvarig.

Bevisning örn författarskapet får emellertid föras endast genom namnsedel,

som det åligger författaren att tillställa boktryckaren. Namnsedeln utgör

en förseglad, av två personer till riktigheten styrkt uppgift om författarens

namn och hemvist. Åtal riktas i första hand mot boktryckaren, och kan

denne icke förete namnsedel, drabbar ansvaret honom, såframt författaren

icke självmant giver sig tillkänna vid rätten (§ 1 morn. 8). Företes väl

namnsedel men har författaren däri oriktigt eller icke alls angivits eller uteblir

han utan laga förfall från svaromål, åvilar ansvaret namnsedelsvittnena

(§ 1 mom. 6). Den som sprider skrift, varå boktryckaren icke finnes utsatt,

blir ansvarig därest boktryckaren eller författaren icke kan ’upptäckas’

(§ 1 mom. 12). Den som utgiver utländsk mans arbete eller översättning

därav eller inländsk mans, som sitt namn ej angivit, äger enahanda rättigheter,

plikter och ansvarighet som författare i alla de fall, där ej i lagen

är annorlunda stadgat (§ 1 mom. 7).

Reglerna om ansvarighet för periodisk skrift innebära, att varje sådan

skrift skall ha en ansvarig utgivare, vilken ensam bär författaransvaret

för hela skriftens innehåll, oberoende av huru stor eller liten del han i

verkligheten haft i en åtalad artikel samt oberoende av om författaren anmäler

sig vilja svara därför (§ 1 mom. 7). Med utgivare förstås den som

är försedd med chefens för justitiedepartementet bevis att hinder enligt

tryckfrihetsförordningen icke förekommer mot skriftens utgivande. Den som

vill erhålla dylikt s. k. hinderslöshetsbevis skall anmäla sig hos departementschefen

samt uppgiva skriftens titel och tryckningsort. Såsom villkor för

meddelande av hinderslöshetsbevis stadgas, att utgivaren är i riket bosatt

myndig svensk medborgare samt att skriftens titel ej företer sådan likhet

med titeln å skrift, för vilken tidigare utfärdat bevis är gällande, att förväxling

lätt kan ske (§ 1 mom. 4). Om boktryckare utan att vara försedd

med hinderslöshetsbevis trycker periodisk skrift, skall han böta och skriftens

utgivande inställas (§ 4 mom. 2). Vidare torde boktryckaren i så fall

vara ansvarig för skriftens innehåll. Är boktryckaren ej utsatt å skriften,

blir skriftspridaren i sista hand ansvarig i samma ordning, som gäller i

fråga örn icke periodisk skrift.

Ett särskilt ansvar drabbar boktryckare, som utgiver brottslig skrift från

icke anmält tryckeri. Han svarar lika med författaren (§ 1 mom. 5).

Vad angår utom riket tryckta skrifter på svenska språket äger chefen

för justitiedepartementet lika rättigheter och åligganden som beträffande

inom riket tryckta (§ 4 mom. 10). Åtal kan emellertid i regel icke anställas;

boktryckaren är oåtkomlig, detsamma gäller vanligen även författaren och

skriftspridaren anses icke vara ansvarig för skriftens innehåll. I fråga örn

här utgiven periodisk skrift kan dock den instämmas, som erhållit utgivningsbevis

för skriften. Vad gäller utom riket tryckta skrifter på främmande

språk är straffansvar uteslutet.

Det må vidare nämnas, att enligt § 108 regeringsformen ansvaret för

skrifts innehåll åvilar tryckfrihetskommittén där denna — i händelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

15

författare eller boktryckare före tryckningen begär yttrande angående skrifts

åtalbarhet — förklarar att skriften må tryckas.

Frågan om en revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler har

sedan länge stått på dagordningen. Reformkraven ha i främsta rummet

föranletts därav, att bestämmelserna öppna möjligheter för ett bulvansystem.

Olägenheterna härav ha särskilt framträtt i fråga om periodiska skrifter.

Såsom ansvarig utgivare för en sådan skrift kan en person vara anmäld, som

ej har någon ledande ställning inom skriftens redaktion eller som rent av

icke tager någon befattning med skriftens utgivning. Beträffande icke periodiska

skrifter har kritik framför allt riktats mot namnsedelsinstitutet; även

detta kan medföra, att ansvaret drabbar helt utomstående.

Vid 1869, 1871 och 1872 års riksdagar utarbetades av konstitutionsutskottet

förslag till revision av tryckfrihetsförordningen helt eller delvis, med huvudvikten

lagd på ansvarighetsreglerna. Dessa förslag vunno emellertid blott

ena kammarens bifall. Ett av Kungl. Maj:t i proposition (nr 21) till 1887

års riksdag framlagt förslag till reviderad tryckfrihetslag blev på grund av

mellankommande riksdagsupplösning icke behandlat i riksdagen. År 1912

framlades av särskilda för ändamålet tillkallade kommitterade förslag till

''tryckfrihetsordning’, vilket beträffande ansvarighetsreglerna i allt väsentligt

byggde på 1887 års förslag. De kommitterades förslag förelädes icke

riksdagen.

I det av kommittén angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet avgivna

betänkandet (statens offentl. utredn. 1935: 8) upptogs i huvudsak samma

ändrade ansvarighetsregler rörande periodiska skrifter som föreslagits år

1912. Gällande bestämmelser om ansvarighet för icke periodiska skrifter

skulle däremot enligt 1935 års förslag lämnas oförändrade. Detta förslag

upptogs icke i Kungl. Maj:ts proposition (nr 235) till 1936 års riksdag angående

tryckfrihetsprocessen m. m. I propositionen uttalades, att det nuvarande

s. k. ansvarighetssystemet otvivelaktigt vore i och för sig föga tillfredsställande

men att en omläggning av ansvarighetsreglerna icke då borde genomföras.

Såsom ett skäl härtill angavs, att det skydd för periodisk skrift,

som gällande regler om hinderslöshetsbevis medförde, skulle omintetgöras

genom förslagets upphöjande till lag. Det år 1935 framlagda förslaget innebar

nämligen, i likhet med de tidigare förslagen, att hinderslöshetsbeviset

skulle bortfalla. Förslaget förutsatte därför utarbetande av särskilda bestämmelser

om skydd för periodisk skrifts titel. Vidare framhölls, att en revision

på ansvarighetsreglernas område näppeligen borde avse endast periodiska

skrifter. Till dessa i propositionen anförda synpunkter anslöt sig

riksdagen.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag är i väsentliga delar byggt på 1912 års förslag.

Förslaget avser främst en revidering av tryckfrihetsförordningens ansvarig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

hetsregler. I samband därmed föreslås vissa moderniseringar och kompletteringar

av andra delar av tryckfrihetsförordningen.

I fråga örn ansvarighet för skrifts innehåll skiljer sakkunnigförslaget, liksom

gällande rätt, mellan periodisk och icke periodisk skrift samt mellan

inom och utom riket tryckt skrift. Periodisk skrift betecknas såsom skrift,

vilken enligt utgivningsplanen är avsedd att utgivas under bestämd titel i

följd med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften

årligen, jämte därtill hörande löpsedlar och bilagor. Periodisk skrift, som

icke under de senast förflutna två åren utgivits med minst fyra å särskilda

tider utkommande nummer eller häften årligen, skall i ansvarshänseende

anses såsom icke periodisk skrift.

Vad angår icke periodisk skrift, som är tryckt inom riket, innebär förslaget

att ansvaret i första hand skall åvila författaren. Förbudet mot författarinkvisition

har i princip bibehållits. Namnsedelsinstitutet skall bortfalla.

Författarens ansvarighet förutsätter, att han med sin vilja är såsom författare

angiven å skriften med sitt verkliga namn eller med allmänt känd pseudonym

eller att han frivilligt anmäler sig vara författaren. Sådan anmälan

skall göras inför domstol vid första rättegångstillfället i mål örn ansvar för

skriftens innehåll. Såsom författare svarar även översättare av utländsk

mans arbete samt den som utgiver annans skrift mot hans vilja eller skrift,

vars författare avlidit. Samma gäller även den som leder utgivningen av

skrift innehållande bidrag av icke namngivna författare såvitt angår sådana

bidrag.

Om författaren icke på sätt nu sagts är angiven å skriften eller anmäler

sig inför domstolen, skall ansvaret åvila förläggaren. Likaså skall förläggaren

drabbas av ansvaret, där författaren ej kan anträffas eller ansvar eljest

icke kan ådömas denne. Såsom tredje led i ansvarighetskedjan upptager

förslaget boktryckaren. Denne blir ansvarig, örn förläggare saknas eller

det ej kan visas vem förläggaren är. Vidare skall boktryckaren svara, örn

förläggaren icke kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom.

I sista hand svarar liksom för närvarande utspridaren. Dennes ansvar inträder,

i händelse skriften saknar uppgift om boktryckaren eller sådan uppgift,

utspridaren veterligt, är oriktig och det ej kan visas vem boktryckaren

är.

För periodisk skrift, som utgives inom riket, skall enligt förslaget finnas

en utgivare, som skall ha inseendet över skriftens utgivning och äga sådan

bestämmanderätt över dess innehåll, att intet får införas i skriften mot hans

vilja. Liksom för närvarande skall utgivaren vara i riket bosatt, myndig

svensk medborgare. Om flera medverka vid redigeringen av skriften, skall

chefredaktören eller någon som eljest intager en verkligt ledande ställning

inom redaktionen vara utgivare. Med utgångspunkt från gällande rätt föreslås,

att periodisk skrift icke får utgivas, innan chefen för justitiedepartementet

på ansökan av utgivaren meddelat bevis för denne att hinder enligt

tryckfrihetsförordningen icke möter för honom att utgiva skriften (utgivningsbevis).

Genom att beviset skall utfärdas för utgivaren och icke för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 270.

17

skriftens ägare avses att stärka utgivarens auktoritet. I syfte att få utgivarens

behörighet och hans ställning inom redaktionen bestyrkta skall vid

ansökan om utgivningsbevis fogas förklaring av ägaren, att sökanden utsetts

till utgivare samt att denne skall intaga den ställning och har de kvalifikationer,

som lagen stadgar. Örn utgivaren avlider eller icke fyller de nämnda

kvalifikationerna, skall ägaren föranstalta örn att ny utgivare utses och att

denne ansöker örn utgivningsbevis. Ansökningen bör ingivas, innan nytt

nummer eller häfte av skriften utkommer eller snarast möjligt därefter. Intill

dess nytt bevis utfärdats, skall ägaren tillfälligt anses såsom innehavare

av utgivningsrätten till skriften. Det sagda skall äga motsvarande tillämpning

örn utgivaren eljest avgår från befattningen. Vid ansökan om nytt utgivningsbevis

bör, där så kan ske, fogas förklaring av den förre utgivaren

att denne icke har någon erinran mot bevisets utfärdande. Om utgivare på

grund av sjukdom eller annat tillfälligt förfall är hindrad att oavbrutet för

en tid av minst två månader handhava skriftens utgivning och detta kan förutses,

skall utgivaren vara skyldig att överlämna befattningen såsom utgivare

till ställföreträdare. I fråga örn ställning och kvalifikationer skola för

denne gälla samma regler som för utgivare. Innan utgivaren överlämnar

befattningen lill ställföreträdare, skall han göra anmälan därom hos chefen

för justitiedepartementet, och vid denna anmälan skall bl. a. fogas förklaring

av ägaren angående ställföreträdarens ställning och kvalifikationer.

Ägare av här i riket utgiven periodisk skrift skall vara svensk medborgare

eller svensk juridisk person.

Vad nu anförts örn periodisk skrift skall emellertid icke gälla beträffande

utom riket tryckt periodisk skrift, som utgives jämväl i det land där den

Iryckts.

För periodisk skrift, som är tryckt inom riket, skall ansvaret i första hand

åvila den som erhållit utgivningsbevis för skriften (utgivaren) eller anmälts

såsom ställföreträdare för honom. Ansvaret övergår på ägaren, örn sådan utgivare

icke finnes eller om utgivaren ej kan anträffas eller ansvar eljest icke

kan ådömas denne. Därjämte drabbar ansvaret ägaren, om utgivningsrätten

efter vad förut nämnts tillfälligt innehaves av ägaren. Efter ägaren svarar

boktryckaren och skriftspridaren enligt samma regler som gälla för icke

periodiska skrifter.

Det i gällande tryckfrihetsförordning förekommande stadgandet örn särskilt

ansvar för boktryckare beträffande skrift, som utgives från ej anmält

tryckeri, har uteslutits.

För utom riket på svenska språket tryckt skrift, som hit införes för spridning,

skall inom riket finnas en huvuddistributör, vilken skall vara angiven å

skriften. Detta gäller dock ej tillfällighetstryck (se nedan), som kan anses

utesluta möjligheten av tryckfrihetsmissbruk, och ej heller vetenskaplig

facklitteratur eller skrift, som endast införes i enstaka exemplar. Vidare

fordras icke huvuddistributör för periodisk skrift med allmänt innehåll, vilken

sprides genom postverkets försorg. Ansvaret för nu angivna skrifter

skall i fråga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, åvila

Milan/] till riksdagens protokoll I9i0. 1 sami. Nr 270.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 270.

utgivare, ställföreträdare och ägare samt beträffande annan skrift författare

och förläggare, allt enligt samma regler som för här tryckta skrifter. I stället

för boktryckaren skall huvuddistributören svara, där sådan skall finnas

för skriften, och eljest utspridaren av skriften. Vidare skall utspridaren huva

ansvarig, örn å skrift, som skall ha huvuddistributör, saknas uppgift om

denne eller sådan uppgift, utspridaren veterligt, är oriktig och det ej kan visas

vem huvuddistributören är.

Beträffande skrift, som är tryckt utom riket på främmande språk och hit

införes för spridning, skall gälla vad i allmän lag stadgas om straff för spridande

av icke tryckt skrift med brottsligt innehåll. Den som med vetskap

om skriftens innehåll sprider densamma skall svara såsom gärningsman. I

övrigt skola vanliga regler om ansvar följas. Vad nu sagts skall dock icke

avse periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas. För sådan

skrift skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna örn ansvar för utomlands

på svenska språket tryckt skrift, som hit införes för spridning. Om

utomlands tryckt skrift är tryckt till en del på svenska språket och till en

del på främmande språk, skall skriften anses såsom skrift tryckt på svenska

språket.

Den tryckfrihetskommittén enligt § 108 regeringsformen åvilande skyldigheten

att på begäran av enskild yttra sig om skrifts åtalbarhet och det särskilda

ansvaret för kommittén beträffande innehållet i sålunda granskad

skrift skall upphävas.

Om författare saknar tillgång till gäldande av skadestånd eller rättegångskostnad,

som ådömts honom i mål angående icke periodisk skrifts innehåll,

skall förläggaren svara för vad därutinnan skäligen bort utgå. Detsamma

skall gälla ägare av periodisk skrift i fråga om skadestånd och rättegångskostnad,

som utgivaren ålagts att gälda.

Beträffande de sakkunnigas förslag i övrigt må nämnas följande.

De sakkunniga ha ej ansett sig böra gå in på frågan örn en definition av

begreppet tryck. Vad därunder inbegripes, skall enligt förslaget liksom

hittills tolkas av praxis. Stencilerade skrifter omfattas enligt denna ej av

tryckfrihetsförordningen.

Förslaget innehåller vissa ändrade bestämmelser om boktryckerier. Enligt

gällande rätt står det envar fritt att anlägga boktryckeri i stad eller inom

ett avstånd därifrån av högst en halv mil eller i köping eller, där Konungen

finner att ombud för tryckfrihetens ordnande kan å orten förordnas, i municipalsamhälle.

Boktryckerier skola anmälas hos länsstyrelse. Till boktryckerier

i tryckfrihetsförordningens mening har enligt praxis icke räknats

s. k. accidenstryckerier, utan sådana ha fått anläggas var som helst i riket

och ej behövt anmälas. De sakkunniga föreslå, att under boktryckerier

skola hänföras även accidenstryckerier och att tryckeri skall få anläggas å

vilken plats som helst. Anmälningsplikt skall föreligga även för accidenstryckerier.

Enligt gällande lag finnas vissa särregler för s. k. accidenstryck. Sålunda

behöver boktryckarens namn samt tryckningsorten ej utsättas å notifika
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

19

tioner och sorgbrev, formulärer, betingningssedlar med mera av dylik beskaffenhet.

De sakkunniga ha i detta hänseende infört ett nytt begrepp, s. k.

tillfällighetstryck. Dit hänföras adresskort, notifikationer, blankett- och

reklamtryck, visitkort, stadgar, styrelse- och revisionsberättelser, affischer

(vartill icke räknas löpsedlar till periodiska skrifter), program för föreställningar

ävensom därmed jämförliga tryckalster, allt under förutsättning att

de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta möjligheten av tryckfrihetsmissbruk.

Av tillfällighetstryck skall ej gransknings- eller biblioteksexemplar

behöva avlämnas.

De sakkunniga lia i sitt förslag bibehållit det skydd för periodisk skrifts

titel, som gällande lag stadgar. Såsom förut nämnts äger chefen för justitiedepartementet

vägra att utfärda hinderslöshetsbevis, om den anmälda titeln

företer sådan likhet med titeln å periodisk skrift, för vilken tidigare utfärdat

bevis är gällande, att förväxling lätt kan ske. Härutöver föreslå de

sakkunniga, att departementschefen skall tillerkännas befogenhet att förklara

utgivningsbevis ogiltigt, om inom sex månader efter det utgivningsbevis

första gången utfärdats för en skrift visas, att beviset icke bort meddelas

på grund av likheten med titeln å annan skrift. Vidare skall beviset

kunna ogiltigförklaras, där titeln typografiskt sett företer lätt förväxlingsbar

likhet med titeln å tidigare utgiven skrift, för vilken bevis meddelats. Titelskyddet

skall dock icke ha obegränsad giltighet. Utgivningsbeviset skall

nämligen kunna förklaras ogiltigt jämväl då en skrift ej utkommit under

de senast förflutna fem åren eller inom sex månader från det bevis första

gången utfärdats för skriften. Att märka är, att genom den föreslagna definitionen

å periodisk skrift bortfaller titelskyddet för skrift, som omfattas

av den nuvarande definitionen i tryckfrihetsförordningen men icke utkommer

med minst fyra nummer eller häften årligen. I motiven anföra de sakkunniga,

att skäl ej torde föreligga att härutinnan ställa sådana skrifter i bättre

ställning än icke periodiska skrifter i allmänhet.

Bland övriga nyheter må här nämnas, att dagsböter och böter i gällande

myntslag upptagits i förslaget i stället för nu gällande bötesbelopp i riksdaler

och skillingar. Stadgandet i 4 § 7 mom. att utgivare av periodiska skrifter

skola böta dubbelt har i samband därmed uteslutits.

I anledning av förslaget om dagsbotssystemets tillämpning å tryckfrihetsbrott,

lia de sakkunniga föreslagit en lag om ändring av tillämpningsområdet

för dagsbotslagstiftningen. Likaså har i anledning av införandet av institutet

huvuddistributör föreslagits ändring i lagen den 9 april 1937 med

vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Yttranden över de sakkunnigas förslag ha inkommit från justitiekanslersämbetet,

hovrätterna, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, örebro och

Västerbottens län, generalpoststyrelsen, riksbibliotekarien, överbibliotekarier
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

na vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, kommitterade till tryckfrihetens

vård, svenska akademien, styrelsen för Sveriges advokatsamfund,

vidare från pressorganisationerna [publicistklubben, svenska tidningsutgivareföreningen

och svenska journalistföreningen, vilka förenat sig örn gemensamt

yttrande] samt från Sveriges författareförening, svenska bokförläggareföreningen

och svenska boktryckareföreningen.

Förslaget har tillstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Blekinge, Kristianstads och Västerbottens län. Beträffande de allmänna

principerna har förslaget i allt väsentligt även i övriga yttranden lämnats

utan erinran. I åtskilliga detaljer ha emellertid anmärkningar gjorts mot

förslaget.

Vad angår ansvarighetsreglerna rörande icke periodiska skrifter

ställa sig pressorganisationerna tveksamma till förslaget att avskaffa namnsedelinstitutet.

Det vore visserligen möjligt, att institutet kunde uppmuntra

bulvanmetoder. Namnsedeln hade emellertid betydelse för styrkande av

författarskap. Institutets borttagande torde i många fall göra särskilt boktryckaren

ansvarig, där författaren eljest blivit svarande. Det kunde ifrågasättas,

om detta icke komme att försvåra befordrandet till tryck av skrifter,

som boktryckaren (utgivaren, förläggaren) kunde befara föranleda

åtal. Risken syntes stor för att härigenom komme att läggas en icke önskvärd

hämsko på yttrandefriheten, särskilt då det gällde samhällskritiska

uttalanden. Norrländska hovrätten anmärker, att förslaget om förutsättningarna

för inträde av författaransvar kunde medföra en benägenhet hos

förläggare eller boktryckare att framtvinga utsättande av författarnamn

eller att eljest utöva en viss censur. Hovrätten anför vidare:

Då talan örn ansvar fördes mot förläggaren, kunde denne freda sig endast

med hänvisning till att författarens namn eller pseudonym utsatts å skriften

eller att författarens frivilliga anmälan vid första rättegångstillfället förelåge.

Förläggaren kunde däremot icke åberopa en i förväg uppsatt skriftlig förklaring

av författaren eller på annat sätt styrka författarskapet. De sakkunniga

hade såsom skäl för sin ståndpunkt anfört, att förbudet mot författarinkvisition

i princip borde bibehållas. I sitt förslag hade emellertid

de sakkunniga i nu berörda hänseende avsevärt skärpt detta förbud, sådant

det för närvarande vore utformat. Då författaren enligt gällande rätt undertecknat

en namnsedel, ägde boktryckaren i denna ett bevismedel mot författaren

till skydd för sig själv. Enligt förslaget åter skulle förläggaren i

de fall, då författarens identitet icke framginge av skriften, icke kunna skaffa

sig ett sådant bevismedel. Sakkunnigförslaget kunde medföra, att en författare

frestades att bryta ett med förläggaren slutet avtal av innehåll att

författaren frivilligt påtoge sig ansvaret för sitt tryckta verk. Det torde

knappast stå i överensstämmelse med rådande rättsuppfattning att förläggaren

ej kunde framtvinga fullgörandet av ett sådant avtal. Det borde tilllåtas

förläggaren åtminstone att medelst företeende av skriftlig förklaring

av författaren, att denne ville stå tryckfrilietsansvar för sin skrift, freda sig

själv mot dylikt ansvar för skriften med påföljd att ansvaret i stället åvilade

författaren. Skulle en dylik anordning icke anses lämplig, syntes en

bestämmelse böra meddelas, varigenom någon säkerhet vunnes för att en

lojal författare, vilkens namn eller pseudonym icke vore utsatt å den tryckta

skriften, finge tillfälle att anmäla sig vid första rättegångstillfället och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

21

därmed övertaga ansvaret. Med nu gällande bestämmelser örn stämningstid

i tryckfrihetsmål kunde eljest lätt inträffa, att en författare icke hunne erhålla

underrättelse från förläggaren örn stämning å denne och därigenom

ofrivilligt försutte möjligheten att göra sådan anmälan.

Styrelsen för advokatsamfundet uttalar även farhågor för att svårigheter

skulle uppstå för utgivande av anonyma skrifter. Det borde övervägas

att tillåta förläggaren att, då åtal riktades mot honom, föra bevisning örn vem

som vore författare till anonym skrift och därmed överflytta ansvaret på

denne.

I fråga örn periodiska skrifter anmärka pressorganisationerna,

att det knappast vore befogat att särskilt understryka att, om flera personer

medverkade vid redigeringen av skriften, chefredaktören i första hand tänktes

som utgivare. I synnerhet då det gällde stora tidningar torde ofta kunna

vara lämpligare, att någon annan person än chefredaktören fungerade såsom

utgivare. Utgivaren borde ha en permanent ställföreträdare, vilken vid förfall

för utgivaren under viss bestämd tid samt vid utgivarens död eller avgång

från befattningen skulle inträda i hans ställe.

Förslagets ståndpunkt att utgivningsbevis skall meddelas för skriftens utgivare

och icke för dess ägare har mött kritik av styrelsen för advokatsamfundet,

som härom anför bl. a.:

Sedan förslaget väl infört begreppet ägare av periodisk skrift, borde det

synas självklart, att denne skulle vara ensam berättigad till skriftens titel.

Den naturliga anordningen syntes då vara, att den anmälan som skulle ske

hos justitieministern gjordes av ägaren och innefattade uppgift om namnet

på sådan utgivare, som i förslaget avsåges, samt att utgivningsbevis utfärdades

till ägaren. Det vore tveksamt vad begreppet ägare av periodisk skrift

innebure, om till äganderätten ej hörde rätten till skriftens titel och den good

will som därmed kunde vara förenad. Det vore möjligt, att förslaget ej

avsåge att till den anställde överföra något av denna good Mull utan blott

ville skydda honom mot obehörigt avskedande. Men om detta vore syftet

och om man avsåge vinna detta därigenom att, vid tvist mellan en tidnings

ägare och utgivare, den sistnämnde skulle kunna föranleda, att frågan om

utfärdande av nytt utgivningsbevis för efterträdaren hölles svävande i avbidan

på att en måhända långvarig rättegång bringades till slut, så måste

med bestämdhet avrådas från en dylik reglering. Garantier för utgivarens

auktoritet och säkerhet i anställningsförhållandet borde eftersträvas på annan

väg än genom att lämna utgivaren möjlighet att försvåra erhållandet av

utgivningsbevis för efterträdaren.

Överståthållarämbetet anför, att det icke bör tillåtas svensk juridisk person,

där utländska intressen äro dominerande, att vara ägare av dylik på

svenska språket tryckt skrift.

Svea hovrätt förordar, att utgivaren skall vara skyldig överlämna sin

befattning till ställföreträdare även då utgivaren undergår frihetsstraff örn

minst en månad.

I anslutning till den föreslagna regeln, att ansvarighet i första hand skall

åvila den som erhållit utgivningsbevis för skriften, anför norrländska hovrätten,

att en bestämmelse bör meddelas av innebörd alt, örn i rättegång

innehavaren av beviset befunnes icke hava varit utgivare i den mening som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

sakkunnigförslaget angåve, den verklige utgivaren skulle dömas till ansvar

för skriftens innehåll. Hovrätten anför härom vidare bl. a.:

I rättegången skulle alltså få fritt styrkas, att utgivaren vore en annan

person än den som erhållit utgivningsbeviset. Vissa invändningar kunde

väl göras mot vad sålunda föreslagits. Sålunda kunde det stundom tänkas

medföra svårigheter och tidsutdräkt att fastställa vem som vore att anse

såsom rätt utgivare. Med en förståndig tillämpning borde dock denna

olägenhet kunna motverkas. En person, som tagit verksam del i en tidnings

redigering, borde icke kunna freda sig genom att visa, att en annan person

på redaktionen tagit en något större del i utgivandet och haft en smula mer

att säga till om. Endast i de fall, där det klart visades alt den anmälde vore

blott till skenet utgivare, borde denne bliva fri från ansvaret och detta i

stället drabba den verklige utgivaren.

Beträffande förslaget om huvuddistributör för utomlands på

svenska språket tryckt skrift, som hit införes för spridning, ifrågasätta Svea

hovrätt och skånska hovrätten, huruvida det icke vore lämpligt att stadga

vissa kvalifikationer för den som skulle vara huvuddistributör. Svea hovrätt

yttrar därom, att bristen på bestämmelser härom möjligen skulle kunna utnyttjas

på illojalt sätt, exempelvis så att en för uppgiften olämplig och kanske

helt främmande person anlitades såsom bulvan för den verklige distributören.

Vad angår förslaget i övrigt har i en del yttranden berörts frågan örn definition

å begreppet tryck och tryckfrihetsförordningens räckvidd.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det icke tillrådligt att låta tryckfrihetsförordningen

gälla andra skrifter än sådana, som framställas genom tryck.

Överståthållarämbetet uttalar däremot, att lagen bör avse varje mångfaldigande,

som med hänsyn till sin effektivitet är att jämställa med tryckning.

Även länsstyrelsen i Stockholms län och boktryckareföreningen anse. att under

begreppet tryckt skrift böra inbegripas skrifter, som utgivas genom någon

med vanligt tryck jämförbar metod. Pressorganisationerna anföra, att med

tryckt skrift bör likställas skrift, som åstadkommits genom tryckliknande

förfarande, exempelvis stencilering, dock endast under förutsättning att skriften

givits en mera allmän spridning. Länsstyrelsen i örebro län håller före

att begreppet tryck borde närmare preciseras och hemställer att utredning

måtte ske örn och i vad mån annorledes än genom vanligt tryck framställda

skrifter skola falla under tryckfrihetsförordningen.

Rörande boktryckeri- och bokhandelsrörelse ifrågasätter

Överståthållarämbetet huruvida icke i syfte att utestänga utländskt inflytande

särskilda villkor borde stadgas för svensk juridisk person att driva

sådan rörelse. Boktryckareföreningen finner det böra övervägas att göra

näringsfrihetsförordningen tillämplig å tryckerier.

I fråga om titelskyddet för periodiska skrifter har styrelsen för advokatsamfundet

uttalat, att rätta platsen för de materiella reglerna örn titelskydd

icke torde vara tryckfrihetsförordningen utan civillag. Boktryckareföreningen

har ansett det vara lämpligast, att frågor örn titelskydd icke avgjordes

inom tryckfrihetsförordningens ram utan genom särskild lagstiftning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 270.

23

Beträffande titelskyddets omfattning har Överståthållarämbetet anfört, att

årspublikationer böra erhålla samma titelskydd som periodiska skrifter enligt

förslagets definition. Ämbetet lämnade emellertid öppet, huruvida detta

borde ske genom att sådana publikationer betraktades såsom periodiska

skrifter i tryckfrihetsförordningens mening eller på annat sätt. Även boktryckareföreningen

har ifrågasatt titelskydd för årspublikationer.

Beträffande yttrandenas innehåll i övrigt hänvisas till specialmotiveringen.

Allmänna synpunkter.

Att ansvarighetsreglerna i 1812 års tryckfrihetsförordning icke motsvara Departementsskäliga

anspråk på en tidsenlig tryckfrihetslagstiftning lärer vara ställt utom CÄ*^*n''

tvivel. Under den långa tid som förflutit från lagens tillkomst ha också

vid upprepade tillfällen framställts krav på revision av ansvarighetsreglerna

för tryckt skrifts innehåll, utan att dock framlagda reformförslag

lett till något resultat. Särskilt har därvid påtalats, att reglerna öppna

möjligheter för ett bulvansystem och att dessa möjligheter också utnyttjats.

Främst ha dessa missförhållanden gjort sig gällande i fråga örn periodiska

tryckalster. En person som står helt utanför redaktionen kan enligt gällande

bestämmelser uppgivas såsom ansvarig utgivare och därmed få bära ansvaret

för missbruk av tryckfriheten genom skriftens innehåll. Även det i fråga

om icke periodiska skrifter tillämpade namnsedelinstitutet ger möjligheter till

att överflytta ansvarigheten på utomstående personer.

Det föreliggande sakkunnigförslaget är uppgjort av representanter för pressen,

boktryckarna och förläggarna under medverkan av juridisk och administrativ

expertis. Det har i sina huvuddrag tillstyrkts av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna. Jag anser det, särskilt med hänsyn till tidsläget,

vara av stor vikt att dessa frågor nu bringas till sin lösning. Den nuvarande

ordningen är otillfredsställande och de mest iögonenfallande bristerna

måste utan tidsspillan avhjälpas. Förslaget innebär inga mera genomgripande

förändringar i gällande tryckfrihetsrätt utan ansluter sig i

princip till denna. Målet har — enligt vad de sakkunniga uttalat — varit

att icke göra större ändringar än vad sakliga krav ansetts påkalla och framför

allt att framgent som hittills, med stävjande av missbruk, bevara gällande

lags skydd för det fria ordet och författares anonymitet. Förslaget bygger

på de äldre förslagen i ämnet, närmast det år 1912 av en kommitté avgivna,

vilket i sin tur i huvudsak grundar sig på ett genom proposition till 1887

års riksdag framlagt förslag. Den verkställda utredningen torde ge vid handen

att möjlighet finnes att med bibehållande i huvudsak av gällande principer

undanröja de väsentligaste bristerna i nuvarande rätt. Förslaget har synts

mig ägnat att efter överarbetning i vissa avseenden kunna läggas till grund

för en ny lagstiftning i detta ämne.

De sakkunnigas uppgift har främst varit att föreslå tidsenliga stadganden

om ansvarigheten för tryckt skrifts innehåll. De sakkunniga föreslå i dessa

hänseenden olika regler för periodisk och icke periodisk skrift samt för

inom och utom riket tryckta skrifter. Till periodisk skrift räknas skrift, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

enligt utgivningsplanen är avsedd att utgivas med minst fyra nummer eller

häften örn året.

För periodisk skrift skall ansvaret liksom nu åvila utgivaren. Förslaget

söker dock lämna garantier för att denne alltid är den person som har bestämmanderätten

beträffande tidningens innehåll. I andra hand skall ansvaret

bårås av skriftens ägare. Beträffande icke periodiska skrifter skall

ansvaret i första hand åvila författaren och i andra hand förläggaren. Namnsedelinstitutet

föreslås upphävt. I fråga om skrifter, som tryckts utom riket

på svenska språket, skall i regel finnas en huvuddistributör, som skall kunna

göras ansvarig för skriftens innehåll. Slutligen skall beträffande skrifter, som

tryckts utom riket på främmande språk, ansvaret åvila gärningsmän och delaktiga

efter allmänna straffrättsliga regler, d. v. s. i allmänhet skriftspridaren.

Jag kan i princip ansluta mig till förslaget i dessa hänseenden. Det torde

vara ägnat att i huvudsak undanröja de olägenheter som äro förbundna med

den nuvarande ordningen samt, med bevarande av skyddet för författares

anonymitet, lägga ansvaret för en skrifts innehåll på den som enligt rådande

rättsuppfattning bör drabbas därav. Beträffande vissa i detta sammanhang

uppkommande särskilda frågor må anföras följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skall straff för innehållet i icke periodisk

skrift drabba författaren, örn han är angiven å skriften såsom författare

eller om han själv anmäler sig och vill övertaga ansvaret. Sådan anmälan

skall endast få göras vid domstol, i samband med åtal för skriftens

innehåll, av författaren personligen eller genom befullmäktigat ombud.

I ett par yttranden har bl. a. erinrats, att den risk som sålunda lades å förläggaren

eller boktryckaren skulle försvåra utgivandet av anonyma skrifter.

Jag anser med hänsyn härtill, att förläggaren och boktryckaren böra beredas

lättnad i ansvarigheten i dessa fall. I anslutning till vad som stadgats i äldre

förslag till ny tryckfrihetsförordning synes böra föreskrivas, att författaren

även skall kunna genom särskild handling åtaga sig ansvaret för anonym

skrifts innehåll.

Utgivare av periodisk skrift skulle enligt de sakkunnigas förslag endast

kunna vara en person som hade inseendet över skriftens utgivning och ägde

sådan bestämmanderätt över dess innehåll, att intet i skriften finge införas

mot hans vilja. Emot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra. Vidare

föreslogs, att örn flera personer medverkade vid redigeringen av skriften,

chefredaktören eller någon som eljest intoge en verkligt ledande ställning inom

redaktionen skulle vara utgivare. Med beaktande av pressorganisationernas

anmärkning att, i synnerhet då det gällde stora tidningar, det kunde vara

lämpligare att någon annan än chefredaktören vore utgivare, har denna föreskrift

ansetts kunna utgå. Att utgivaren under alla förhållanden skall intaga

en ledande ställning inom redaktionen framgår av det allmänna stadgandet

att utgivaren skall ha inseendet över utgivningen och äga bestämmanderätt

över skriftens innehåll.

Sakkunnigförslaget bibehåller nuvarande regel att utgivningsbeviset för

periodisk skrift skall utfärdas för utgivaren. Det har ifrågasatts att över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

25

flytta detta bevis på tidningens ägare. Emellertid synes, såsom de sakkunniga

uttalat, en sådan anordning kunna medföra, att utgivarens bestämmanderätt

över tidningens innehåll minskades och att hans beroende av ägaren

bleve större än önskvärt vore. Å andra sidan torde jämväl ägarens intressen

genom förslaget bliva i erforderlig grad tillgodosedda. Jag ansluter

mig därför till förslaget i denna del.

Om utgivaren på grund av tillfälligt förfall är urståndsatt att för minst

två månader taga befattning nied skriftens utgivning, skall han enligt sakkunnigförslaget

överlämna befattningen till ställföreträdare. I enlighet med

vad i ett yttrande anföres bör denna skyldighet föreligga även då utgivaren

undergår frihetsstraff om minst en månad. Däremot har jag icke funnit tillräckliga

skäl föreligga att upptaga stadgande därom att utgivaren skall ha

en permanent ställföreträdare.

De sakkunniga föreslå viss kontroll över ägarna till periodiska skrifter.

De ha funnit det vara ett rimligt krav, att utlänning icke skall få vara ägare

av periodisk skrift. 1 följd därav har stadgats, att ägare av sådan skrift

skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. Att i detta sammanhang

upptaga frågan om ytterligare bestämmelser till förebyggande av

att utländskt inflytande gör sig gällande i tidningsföretag inom landet torde

icke låta sig göra.

Jag är ense med de sakkunniga därom, att någon definition å tryck ej bör

upptagas i tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till omöjligheten att förutse

teknikens utveckling bör tolkningen av detta begrepp liksom hittills överlämnas

till praxis. Att härunder ej bör inbegripas stencilering finner jag

uppenbart.

Förslaget att tillåta anläggandet av boktryckerier även på landsbygden och

att införa anmälningsplikt för accidenstryckerier synes böra genomföras. I

fråga örn tillfällighetstryck finner jag vissa jämkningar i de föreslagna bestämmelserna

erforderliga. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen.

I likhet med de sakkunniga har jag ej funnit skäl att stadga särskilda

behörighetsvillkor för boktryckare och bokhandlare. Ej heller böra sådana

regler meddelas för huvuddistributör av utom riket å svenska språket tryckta

skrifter.

Uppenbarligen kan det vara föremål för delade meningar, om titelskyddet

för periodisk skrift bör regleras i tryckfrihetsförordningen. Jag har

emellertid ej funnit skäl att nu föreslå dessa bestämmelsers borttagande ur

grundlagen. Den pågående utredningen örn revisionen av auktorsrätten torde

böra avvaktas. Den av de sakkunniga föreslagna kompletteringen av bestämmelserna

anser jag i stort sett välmotiverad. Visserligen kommer den

nya definitionen på periodisk skrift att utesluta titelskyddet för skrifter, som

ej utkomma med minst fyra nummer eller häften årligen. Såsom de sakkunniga

framhållit torde tillräckliga skäl emellertid ej föreligga att giva sådana

skrifter en bättre ställning än andra icke periodiska skrifter.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör dagsbotssystemet tillämpas på tryckfrihetsbrott.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Enligt § 108 regeringsformen skall lagtima riksdag vart fjärde år förordna

sex personer att jämte justitieombudsmannen utöva vård över tryckfriheten,

den s. k. tryckfrihetskommittén. Örn någon författare eller boktryckare

före tryckningen överlämnar en skrift till kommittén och begär

dess yttrande, huruvida åtal därå efter tryckfrihetsförordningen kan äga

rum, skola justitieombudsmannen och minst tre kommitterade avgiva sådant

yttrande. Förklara de i yttrandet, att skriften må tryckas, skola både

författare och boktryckare vara fria från allt ansvar och detta åvila kommittén.

Jag biträder de sakkunnigas förslag örn upphävande av dessa bestämmelser,

vilka numera torde sakna all praktisk betydelse.

De sakkunniga lia tillika föreslagit vissa jämkningar i dagsbotslagstiftningen

och lagen om rättegång i tryckfrihetsmål. Dessa förslag torde böra

framläggas först vid den riksdag, som slutligen skall behandla grundlagsändringarna.

I enlighet med vad nu anförts rörande huvudgrunderna för reformen har

inom justitiedepartementet upprättats förslag till ändring i vissa delar av

tryckfrihetsförordningen och till ändrad lydelse av § 108 regeringsformen.

Angående den närmare utformningen av förslagen hänvisas till den följande

specialmotiveringen.

Speciell motivering.

Förslaget till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen.

§ i
Morn.

1. Här upptagna stadganden ersätta i huvudsak § 1 mom. 1 första

stycket och mom. 13 i nuvarande lag.

Mom. 2. Detta moment, som motsvarar nuvarande § 1 mom. 1 andra

stycket, definierar begreppen tryckt skrift och periodisk skrift.

Pressorganisationerna, bokförläggareföreningen och boktryckareföreningen

ha föreslagit, att under begreppet tryckt skrift skulle inbegripas bilder och

bildserier. En sådan utvidgning av begreppet torde dock i fråga om det stora

flertalet bilder eller bildserier ej varq påkallad. Det lärer därjämte möta

stora svårigheter att tillfredsställande avgränsa vad i detta hänseende bör

hänföras under tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle till periodisk skrift även räknas därtill

hörande löpsedlar och bilagor. Härom ha pressorganisationerna anfört, att

endast sådana bilagor, som en tidning själv framställer, böra räknas till tidningen.

Om exempelvis en landsortstidning som bilaga medförde en i Stockholm

tryckt broschyr, torde denna böra betraktas såsom självständig, icke

periodisk skrift och ansvarigheten för dess innehåll utkrävas med hänsyn

härtill.

I anledning av vad i detta yttrande anförts anser jag mig böra uttala,

att till en tidning bör hänföras varje bilaga som distribueras gemensamt med

tidningen genom redaktionens försorg. Därvid kan uppenbarligen ej undantag

göras för bilagor tryckta å annat tryckeri än där tidningen framställes.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

27

I definitionen å periodisk skrift har upptagits, att sådan skrift skall ha

karaktären av tidning eller tidskrift.

Mom. 3. Första stycket i detta moment motsvarar § 1 mom. 2 gällande

lag. Det i nuvarande lydelsen upptagna förbehållet örn rätt för ''läroverken’

att överse och gilla sådana avhandlingar, som skola på deras lärosalar offentligen

försvaras, har i departementsförslaget uteslutits. Denna rätt för universiteten

och därmed jämställda högskolor avser uteslutande skrifts godtagande

såsom disputationsavhandling och kan icke anses innebära något

egentligt undantag från de i momentet angivna reglerna.

De sakkunnigas förslag upptog i detta moment såsom ett andra stycke

en bestämmelse att med förläggare skulle förstås den som yrkesmässigt omhänderhade

utgivningen av tryckt skrift. Angående detta stadgande ha de

sakkunniga i motiven anfört, att även boktryckare som tillfälligtvis förlägger

en skrift bör anses som förläggare.

I flera yttranden har framhållits, att det förelåg en bristande överensstämmelse

mellan den föreslagna definitionen och nyssnämnda uttalande i motiven.

Med anledning härav och då det icke lärer vara erforderligt att i tryckfrihetsförordningen

införa någon definition å förläggare, har den föreslagna

bestämmelsen ansetts böra utgå.

I andra stycket av momentet har angivits, alt vad i första stycket stadgas

icke skall gälla i den mån annat följer av vad i § 6 sägs. Denna föreskrift

sammanhänger med det förslag till lagstiftning örn preventiv censur och

utgivningsförbud som jag förut i dag anmält. Härom hänvisas till vad därvid

anförts.

Mom. h. Detta moment återger med en redaktionell ändring andra stycket

i gällande § 1 mom. 3.

Mom. 5. Första punkten i detta moment har berörts i det föregående.

Boktryckeri skall enligt denna punkt få anläggas på vilken plats som helst

och icke endast i stad eller större samhälle.

Vidare innehåller momentet föreskrifter om anmälningsskyldighet. De

sakkunnigas förslag rörande anmälan av boktryckeri innebar, att den som

inrättade boktryckeri skulle göra anmälan därom till länsstyrelsen. Det

ålåge länsstyrelsen, sedan behörig anmälan blivit gjord, att omedelbart därom

insända underrättelse i Stockholm till chefen för justitiedepartementet

samt i annan ort till hans ombud för orten. Härjämte skulle vederbörande

polismyndighet underrättas. Den nuvarande skyldigheten att anmäla ombyte

av ägare till tryckeri skulle bortfalla. Hos länsstyrelse skulle föras

förteckning över tryckerierna i länet, varemot någon sådan förteckning icke

skulle föras i justitiedepartementet.

Della förslag har mött gensagor i flera yttranden.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, huruvida icke ur kontrollsynpunkt

den nuvarande anmälningsskyldigheten beträffande ombyte av ägare till

tryckeri borde bibehållas.

Göta hovrätt har anfört:

Enligt de sakkunnigas motiv ankomme på chefen för justitiedepartementet

att pröva, örn med hänsyn till tryckeriets art särskilt ombud behövde för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

ordnas i orten för granskning av skrifter, som utgåves från tryckeriet. Det

förutsattes således, att departementschefen, ehuru i departementet någon

registrering av boktryckerier ej vidare skulle äga rum, dock genast erhölle

underrättelse jämväl örn utom Stockholm upprättade tryckerier. Föreskrift

borde meddelas örn att departementschefen av länsstyrelse eller ombudet för

orten genast skulle erhålla underrättelse örn upprättade boktryckerier utanför

Stockholm.

Justitiekanslersämbetet har anfört:

Det kunde framhållas att, oftare än andra icke periodiska skrifter, broschyrer

och flygblad föranledde ingripande. Skrifter av sist antydd art torde ej

sällan sakna upplysning om författare och förläggare. Måhända komme därför

även med de nya reglerna boktryckaren att vara den, vilken i första hand

borde stämmas. Härvid kunde de sakkunnigas förslag att från justitiedepartementet

till de olika länsstyrelserna överflytta uppgiften att föra förteckning

över boktryckerierna visa sig medföra en viss olägenhet. Den

skyndsamhet, som särskilt i fall av lagd kvarstad måste iakttagas vid förordnande

om åtal och uttagande av stämning, kunde möjligen medföra att

justitiekanslersämbetet icke före åtalsbeslutet ägde tillgång till utredning om

den för boktryckeriet ansvarige.

Överbibliotekarien i Lund har ur bibliotekssynpunkt uttalat sig för att

boktryckeriförteckning alltjämt skulle föras i departementet. Därvid har

framhållits, att förteckning över boktryckerier vore av synnerlig vikt för kontroll

av att biblioteksexemplar av tryckta skrifter bleve vederbörligen avlämnade.

För närvarande delgåves Kungl, biblioteket den i departementet förda

förteckningen, varefter nämnda bibliotek meddelade universitetsbiblioteken

skedda förändringar. Den föreslagna omläggningen till förteckningar hos

länsstyrelserna skulle för de ifrågavarande biblioteken medföra en betydligt

mera tungrodd apparat än det nuvarande systemet.

För min del anser jag att på de i yttrandena anförda skälen bestämmelserna

om anmälningsskyldighet böra i huvudsak bibehållas i deras nuvarande

lydelse. Därvid är dock att märka, att skyldigheten, såsom föreslagits,

bör omfatta samtliga tryckerier och alltså även accidenstryckerier. I

anmälan bör uppgivas vad slags tryck som skall framställas å tryckeriet.

Därigenom kan ledning erhållas för bedömande av örn särskilt tryckfrihetsombud

skall behöva förordnas å orten. Å ort där endast accidenstryckeri

linnes bör sådant ombud i allmänhet ej tillsättas utan skrifterna granskas av

närmaste ombud. Det bör alltjämt ankomma på justitiedepartementet att

föra förteckning över boktryckerier. Särskilt stadgande härom torde ej erfordras.

Mom. 6. Detta moment har motsvarighet i gällande § 1 mom. 12 första

och andra punkterna.

Mom. 7. Detta moment innehåller bestämmelser örn utgivare av periodisk

skrift m. m.

Svenska akademien har såsom ägare av allmänna tidningarna påpekat, att

den av akademien antagne utgivaren härav genom avtal med chefen för

justitiedepartementet å Konungens vägnar iklätt sig vissa förbindelser rörande

skriftens innehåll. Han hade följaktligen icke den bestämmanderätt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

29

över innehållet, som enligt sakkunnigförslaget erfordrades för att vara utgivare.

Förslaget borde därför underkastas viss jämkning.

Det torde emellertid ulan särskild bestämmelse vara uppenbart att den

omständigheten, att en person som redigerar ett officiellt organ ej äger vägra

införandet av tillkännagivanden och dylikt från myndigheter, icke utesluter

att han betraktas såsom utgivare i förslagets mening

I justitiedepartementet föres förteckning över periodiska skrifter och deras

ansvariga utgivare. Denna bör ersättas med en helt ny förteckning över

periodiska skrifter, som skall innehålla uppgift om dessas utgivare och ägare.

De sakkunnigas förslag upptog en särskild bestämmelse örn skyldighet att

föra sådan förteckning i departementet. Särskilt stadgande härom torde

dock ej erfordras.

Mom. 8. Momentet innehåller föreskrifter örn utgivningsbevis för periodisk

skrift m. m.

Beträffande ansökan örn utgivningsbevis har Överståthållarämbetet framhållit,

att vid prövning av sådan ansökan jämväl borde upptagas frågan,

huruvida den skrift, som ansökningen avsåge, folie under tryckfrihetsförordningens

definition å periodisk skrift. Vid sådant förhållande syntes i mom.

8 böra föreskrivas att ansökan skulle innehålla upplysning om utgivningsplanen.

För kontrollens skull vore även önskvärt, att för utgivare av

periodisk skrift stadgades skyldighet att till chefen för justitiedepartementet

göra anmälan om varje ändring i utgivningsplanen.

I anledning av detta yltrande må framhållas, att när ansökan örn utgivningsbevis

första gången sker i fråga om en skrift, bör uppgivas efter vilken

plan skriften skall utkomma. Särskild bestämmelse härom lärer icke

vara erforderlig. Någon skyldighet att anmäla ändringar i utgivningsplanen

torde ej böra införas.

Justitiekanslersämbetet bär funnit det böra övervägas, huruvida icke vid

ansökan om utgivningsbevis ägarens förklaring att utgivaren är i riket bosatt,

myndig svensk medborgare skäligen kunde ersättas med bevis av myndighet

härom. Samma fråga uppställde sig beträffande motsvarande förklaring

vid anmälan enligt mom. 9 andra stycket om ställföreträdare för

utgivaren.

Jag anser mig ej böra i denna del frångå de sakkunnigas förslag. Det må

emellertid framhållas, att där anledning kan föreligga att ifrågasätta riktigheten

av ägarens förklaring rörande utgivarens eller ställföreträdares kvalifikationer,

förklaringen självfallet icke bör godtagas. I sådant fall bör

fordras, att behörigheten styrkcs genom bevis av myndighet eller på annat

tillfredsställande sätt. Detta torde framgå utan särskilt stadgande.

I de sakkunnigas förslag förutsättes, att ägaren skall vara skyldig att föranstalta

örn att ny utgivare utses och att denne ingiver ansökan örn utgivningsbevis

i fall då den tidigare utgivaren icke intager den ställning, varom

i mom. 7 stadgas. Detta har ansetts böra komma till tydligt uttryck i lagtexten,

varför en redaktionell ändring vidtagits i mom. 8 andra stycket.

Enligt förslaget skulle, intill dess nytt utgivningsbevis utfärdats, ägaren till
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

fånigt anses såsom ''innehavare av utgivningsrätten till skriften’. Då innebörden

av uttrycket utgivningsrätt synes oklar, har bestämmelsen i stället

avfattats sålunda, att ägaren under den angivna förutsättningen skall tillfälligt

anses såsom utgivare av skriften.

Sakkunnigförslaget innehöll vidare i mom. 8 andra stycket, att vid ansökan

om nytt utgivningsbevis borde, där så kunde ske, fogas förklaring av

den som erhållit utgivningsbevis för skriften att han icke hade någon erinran

mot att utgivningsbevis utfärdas för sökanden. Lämpligheten av en sådan

bestämmelse har ifrågasatts av advokatsamfundets styrelse, bokförläggareföreningen

och boktryckareföreningen. Därvid har framhållits, att vid ombyte

av utgivare ej sällan ett visst motsatsförhållande inträtt mellan ägaren

och den förre utgivaren. Bestämmelsen skulle därför kunna medföra svårigheter

för ägaren att få ny utgivare anmäld.

Vad sålunda invänts synes förtjäna beaktande. Emellertid torde som

regel höra fordras, att den tidigare utgivaren erhållit kännedom örn ansökningen.

I departementsförslaget har därför stadgats, att vid ansökan örn

nytt utgivningsbevis bör, där så kan ske, fogas förklaring av den förre utgivaren

att han fått del av ansökningen.

Svea hovrätt har anfört att, därest ägare och utgivare vore samma person,

ägaren icke gärna kunde avgiva någon förklaring om utgivares ställning

och kvalifikationer utan torde få inskränka sig till att i ansökningen

om utgivningsbevis lämna uppgifter om sig själv i dessa hänseenden. Därest

nämnda uppgifter skulle vara felaktiga, uppkomme spörsmålet, huruvida

den i § 1 mom. 11 andra stycket stadgade ansvarspåföljden bleve tillämplig.

Med anledning av vad sålunda anförts må framhållas, att om ägaren tilllika

är utgivare, han uppenbarligen har att vid ansökan örn utgivningsbevis

lämna uppgift om sin ställning inom redaktionen och sin behörighet att

vara utgivare. Ägaren avgiver härigenom om sin person sådan förklaring,

varom nu är fråga, och bör följaktligen för oriktig uppgift i dessa hänseenden

drabbas av ansvar.

Hos chefen för justitiedepartementet skulle såsom nämnts enligt mom. 7

av de sakkunnigas förslag föras förteckning över periodiska skrifter samt

deras utgivare och ägare. Jag har anslutit mig härtill ehuru jag ej ansett

bestämmelse härom behöva intagas i lagen. Uppgift örn ägaren erhålles

i samband med ansökan om utgivningsbevis. För de fall där skrift övergår

till ny ägare och utgivaren kvarstår i sin befattning erfordras emellertid,

såsom i ett yttrande påpekats, en bestämmelse örn skyldighet för den nye

ägaren att till chefen för justitiedepartementet anmäla övertagandet. Föreskrift

härom har intagits i tredje stycket av förevarande moment.

Mom. 9. Detta moment upptager bestämmelser om ställföreträdare för

utgivare av periodisk skrift.

I de sakkunnigas förslag stadgades, att örn utgivaren på grund av sjukdom

eller annat tillfälligt förfall vore förhindrad att oavbrutet för en tid av

minst två månader taga befattning med skriftens utgivning och detta kunde

förutses, han skulle snarast möjligt överlämna befattningen såsom ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

31

givare till ställföreträdare, intill dess hindret upphört. Avfattningen torde

närmast ge vid handen, att skyldighet för utgivaren att överlämna sin befattning

till ställföreträdare endast skulle föreligga, då hindret med visshet

komme att vara minst två månader. Det torde emellertid vara lämpligt, att

sådan skyldighet skall inträda så snart det finns anledning antaga, att hindret

kan få sådan varaktighet. I departementsförslaget har bestämmelsen

avfattats i enlighet härmed. Härjämte har, såsom anförts i det föregående,

stadgats skyldighet för utgivare att överlämna sin befattning till ställföreträdare

då utgivaren skall undergå frihetsstraff örn minst en månad.

I övrigt återger detta moment med smärre redaktionella ändringar innehållet

i de sakkunnigas förslag.

Mom. 10. Detta moment innehåller vissa bestämmelser rörande periodisk

skrifts titel. Första stycket har motsvarighet i nuvarande § 1 mom. 4.

Andra stycket upptager nya bestämmelser om ogiltigförklaring av utgivningsbevis.

Rörande titelskyddets varaktighet har bok förläggare före ningen yttrat:

Enligt de sakkunnigas förslag syntes det för att skydda ett utgivningsbevis

bestånd räcka med att en utgivare inom sex månader utgåve ett

nummer av den periodiska skriften. Härefter kunde utgivaren vänta i fem

år utan att behöva vidtaga någon åtgärd för ytterligare utgivning av den

periodiska skriften. Örn han i slutet av dessa fem år gåve ut ett nytt

nummer syntes förslaget innebära, att utgivaren finge fortsatt skyddstid för

utgivningsbeviset för ytterligare en femårsperiod o. s. v. Ville man över

huvud eftersträva, att en rad av utgivningsbevis å periodiska skrifter med

angivna titlar icke endast skulle tjäna syftet att förhindra annan att använda

sig av den anmälda titeln, borde man tydligen gå strängare fram. Ett

sätt vore då, att, när den periodiska skriften enligt mom. 22 upphörde

att anses som periodisk, detta också skulle medföra, att chefen för justitiedepartementet

skulle förklara det utfärdade utgivningsbeviset ogiltigt. Detta

syntes jämväl vara en konsekvens av den i och för sig riktiga ståndpunkten,

som förslaget intagit enligt mom. 22. Vid där omförmält fall

borde rätten till utgivningsbeviset för den periodiska skriften och därmed

till dess titel förfalla. I annat fall uppkomme den inkonsekvensen, att

det komme att finnas skrifter, som enligt lag vore att anse som icke periodiska,

men som vad avsåge utgivningsbevis och därmed förenat titelskydd

betraktades samt behandlades såsom periodiska skrifter.

Även boktrgekareföreningen har funnit det önskvärt, att sådan ändring

vidtoges i de sakkunnigas förslag att ett utgivningsbevis icke kunde uttagas

uteslutande i syfte att förhindra annan att använda sig av den anmälda titeln.

De sakkunnigas förslag innebure i vissa fall att titeln kunde skyddas

utan att skriften reellt vore periodisk.

En ytterligare grund för ogiltigförklaring av utgivningsbevis har påyrkats

av Svea hovrätt. Ett sådant bevis borde enligt hovrättens mening

kunna förklaras ogiltigt, då beviset funnes vara utfärdat för person, som

icke vore i riket bosatt myndig svensk medborgare, vare sig han från början

varit av sådan grund obehörig eller sedermera blivit det. Särskilt örn ägaren

och utgivaren därvid skulle vara samme person, kunde det knappast förväntas,

att han skulle rätta sig efter föreskriften att föranstalta örn att ny

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

utgivare utsåges, allra minst om han vore utlänning och i följd därav även

obehörig att vara ägare.

Med anledning av sistnämnda yttrande har såsom ogiltighetsgrund i momentet

jämväl upptagits det fall att den som erhållit utgivningsbevis för periodisk

skrift icke är i riket bosatt, myndig svensk medborgare.

Någon förkortning av den tid som föreslagits för titelskyddets bestånd anser

jag mig däremot ej böra vidtaga.

Mom. 11. Första och andra styckena i detta moment innehålla straffbestämmelser

för ägaren av periodisk skrift vid överträdelser av föreskrifterna

i mom. 7, 8 och 9. De överensstämma med sakkunnigförslaget. I tredje

stycket föreslogs i detta, att i vissa fall ansvaret skulle åvila boktryckaren,

örn det brottsliga förfarandet skett med hans vetskap. Här har med anledning

av vad justitiekanslersämbetet anfört i sitt yttrande vidtagits den ändringen

att ansvaret för brott, som avses i första eller andra stycket, skall

drabba boktryckaren, örn han när skriften trycktes ägde vetskap örn det

brottsliga förfarandet. Härjämte har införts ett stadgande om straff för

ägare, som underlåter att fullgöra anmälan enligt mom. 8 tredje stycket. Beträffande

det såsom femte stycke i momentet införda stadgandet örn straff

för utgivare, som underlåter alt göra föreskriven anmälan om ställföreträdare,

må framhållas, att sådant straff icke torde komma att utkrävas, om anmälan

ej kunnat ske på grund av sjukdom eller dylikt.

Mom. 12. I första stycket av detta moment definieras begreppet tillfällighetstryck.

Till sådant tryck hänfördes enligt de sakkunnigas förslag adresskort, notifikationer,

blankett- och reklamtryck, visitkort, stadgar, styrelse- och revisionsberättelser,

affischer (vartill icke räknas löpsedlar till periodiska skrifler),

program för föreställningar ävensom därmed jämförliga tryckalster,

allt under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunde anses utesluta

möjligheten av tryckfrihetsmissbruk. Å tillfällighetstryck skulle ej boktryckare,

tryckningsort och tryckningsår behöva utsättas. De sakkunniga ha

uttalat, att det uppenbarligen stundom kunde uppstå tvekan, örn t. ex. ett

program eller en affisch uteslöte möjligheten av tryckfrihetsmissbruk. Ej

sällan förekomme i program uppsatser och texter av olika slag. I tveksamma

fall borde boktryckaren behandla tryckalstret såsom icke hänförligt till

tillfällighetstryck.

Boktryckare föreningen har härom anfört:

Begreppet ''tillfällighetstryck’ i samband med skyldigheten för boktryckaren

att utsätta tryckeriets namn, tryckningsort och tryckningsår torde böra

ytterligare förtydligas och inskränkas. Det torde nämligen, särskilt för ledare

av mindre tryckerier och för faktorer, vara svårt att avgöra, om en skrift på

grund av sitt innehåll kunde anses utesluta möjligheten till tryckfrihetsmissbruk

eller ej, när det gällde reklamtryck, styrelse- och revisionsberättelser,

affischer, program för föreställningar och därmed jämförliga tryckalster.

Någon olägenhet torde icke heller föreligga för vare sig boktryckaren eller

beställaren, att tryckort utsattes på dessa tryckalster. Tillfällighetstryck

borde därför enligt föreningens uppfattning inskränkas att omfatta allenast

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

33

adresskort, visitkort, notifikationer (tackkort och s. k. familjetryck), spelkort,

märken, biljetter och emballagetryck (kuvert-, pås- och kartonnagetryck)

och därmed jämförliga tryckalster, allt under förutsättning att de på grund

av sitt innehåll kunde anses utesluta möjligheten till tryckfrihetsmissbruk.

Det må här anmärkas, att bestämningen av begreppet tillfällighetstryck

äger betydelse icke blott för skyldigheten att utsätta boktryckare, tryckningsort

och tryckår utan även och väl huvudsakligen för skyldigheten att avlämna

biblioteks- och granskningsexemplar, varom stadganden upptagas i

§ 1 mom. 25 och § 4 mom. 2. Därjämte har definitionen av begreppet tillfällighetstryck

betydelse för den i § 1 mom. 14 meddelade föreskriften om

huvuddistributör.

Vid bestämmandet av vad som skall anses såsom tillfällighetstryck bör beaktas,

att definitionen göres i möjligaste män enkel, samtidigt som den begränsas

så, att icke något utslutes som bör bliva föremål för tryckfrihetsrättslig

granskning. Reklamtryck, stadgar, styrelse- och revisionsberättelser,

affischer samt program för föreställningar torde med hänsyn härtill icke

böra inbegripas under beteckningen tillfällighetstryck. I huvudsaklig anslutning

till vad boktryckareföreningen förordat har i departementsförslaget såsom

tillfällighetstryck angivits adresskort, etiketter, blankettryck, emballagetryck,

visitkort, notifikationer ävensom däi-med jämförliga tryckalster, allt

under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta

möjligheten av tryckfrihetsmissbruk.

övriga bestämmelser i momentet överensstämma med de sakkunnigas förslag.

Rörande dessa må anmärkas följande.

Enligt nuvarande § 1 mom. 10 skall å tryckt skrift utsättas boktryckarens

namn, tryckningsorten och årtalet. Vad örn namns och orts utsättande

stadgats skall dock ej gälla notifikationer, sorgbrev m. m. Uraktlåter boktryckaren

sådant, skall han böta från och med femtio till och med femhundra

riksdaler eller dömas till fängelse i högst sex månader. Utsätter

någon falskt boktryckarenamn eller orätt tryckningsort, skall han därutöver

dömas till straffarbete i högst ett år.

Förslaget innebär, att boktryckaren, tryckningsorten eller tryckningsåret

icke skall behöva angivas å tillfällighetstryck men att ett exemplar av allt

tryck skall förvaras hos boktryckaren under ett år. Härigenom blir det möjligt

att kontrollera från vilket tryckeri ett tryckalster utgått.

Med beaktande av ett numera ganska vanligt förfaringssätt stadgas vidare

att, där boktryckare låter tryckning av skrift för sin räkning helt eller delvis

verkställas å annat boktryckeri här i riket, uppgift om hans boktryckeri

får å skriften utsättas. Detta gäller dock endast under förutsättning, att

hela upplagan avlämnas till honom. Han skall då beträffande skriften anses

såsom boktryckare.

I gällande § 1 mom. 12 sista punkten stadgas, att örn någon föryttrar skrift,

varå boktryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnes utsatt,

han skall böta femtio riksdaler för varje gång.

I denna del innehåller förslaget att den som säljer eller annorledes sprider

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 270. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 270.

skrift, varå stadgad uppgift om boktryckaren, tryckningsorten eller tryckningsåret

saknas eller, utspridaren veterligt, oriktigt angivits, skall straffas

med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

Mom. 13. För närvarande saknas bestämmelser om skyldighet att å periodisk

skrift utsätta utgivarens namn. En föreskrift härom har ansetts påkallad

nr ordningssynpunkt. Stadgandet överensstämmer med de sakkunnigas

förslag.

Mom. 14. Momentet innehåller bl. a. föreskrifter om huvuddistributör för

skrift som tryckts på svenska språket utom riket. Enligt de sakkunnigas förslag

skulle sådan ej behöva finnas i fråga örn tillfällighetstryck, vetenskaplig

facklitteratur, skrift som endast infördes i enstaka exemplar samt periodisk

skrift med allmänt innehåll, som spredes genom postverkets försorg.

I motiven anförde de sakkunniga, att större upplaga än ett hundratal exemplar

ej torde få införas utan att huvuddistributör funnes.

Angående de föreslagna undantagen från regeln örn huvuddistrihutör har

Svea hovrätt anfört:

Från regeln att för utom riket på svenska språket tryckt skrift, som hit

infördes för spridning, skulle inom riket finnas en huvuddistributör undantoges

bland annat skrift som endast infördes i enstaka exemplar. Med hänsyn

ej minst till önskvärdheten att en klar, objektivt bestämbar gräns för

det straffbara området uppdroges, borde om över huvud här avsedda undantag

skulle anses påkallat, i lagtexten klart angivas vad som menades med enstaka

exemplar. I motiven förekommande förklaring att större upplaga än

ett hundratal exemplar icke torde få införas utan att huvuddistributör funnes

vore tydligen ej bindande för lagskipningen och vore för övrigt knappast

avsedd att vara uttömmande. Uttalandet syntes därjämte lämna rum för

tvekan om innebörden. Den av de sakkunniga angivna siffran torde avse

sammanlagda antalet till riket införda exemplar och ej storleken av den upplaga,

som varje enskild importör skulle få införa. Det vore emellertid förenat

med ofta oöverstigliga svårigheter för den som ville införa en utomlands

tryckt bok att skaffa sig kännedom, huruvida och i vilken omfattning boken

blivit införd av andra, låt vara att i praktiken vissa anordningar för

centralisering av sådan import kunde vidtagas för att underlätta uppgiften.

Följden av ovisshet i detta avseende kunde bliva, att efterlevnaden av principstadgandet

— att huvuddistributör skulle finnas och vara angiven på

skriften —- eftersattes eller i allt fall icke kunde effektivt kontrolleras.

Hovrätten ifrågasatte även, örn innebörden av ett annat undantag från huvudregeln,

vilket avsåge skrift av allmänt innehåll som spredes genom posten,

kunde anses fullt klar. För att taga ett exempel torde det kunna vara

föremål för tvekan örn hit skulle hänföras periodisk skrift, som avhandlade

aktuella frågor ur viss politisk synvinkel. Innehållet i sådan skrift kunde med

fog betecknas som allmänt politiskt, men det kunde likväl vara av den art,

att skriften bleve straffbar enligt tryckfrihetsförordningen. Örn i dylikt fall

huvuddistributör ej funnes och skriften pro forma utgåves även i det land

utom Sverige där den trycktes, kunde det bliva svårt att här i riket anträffa

någon för skriftens innehåll ansvarig, då ju postverket icke svarade såsom

utspridare. De sakkunniga torde med ifrågavarande undantag närmast hava

avsett i Finland utkommande svenskspråkiga dagliga tidningar. Om ett

sådant undantag över huvud finge anses påkallat, vilket syntes hovrätten vara

i viss mån tvivelaktigt, torde böra tagas i övervägande, huruvida icke undantaget

borde uttryckligen begränsas till att gälla sådana publikationer. För

att den åsyftade effekten av föreskriften om huvuddistributör icke skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

35

utebliva, borde i varje fall de undantag som ansåges böra uppställas bliva så

klart avgränsade, att besvär och osäkerhet i tillämpningen såvitt möjligt undvekes.

Av generalpoststyrelsen har uttalats, att varje utomlands på svenska språket

tryckt periodisk skrift, som tillliandahålles allmänheten genom postverkets

förmedling, bör undantagas från regeln örn huvuddistributör.

Vad i nämnda yttranden anförts synes förtjäna beaktande. De däri framhållna

synpunkterna ha ansetts böra föranleda, att undantaget från regeln

om huvuddistributör inskränkts till tillfällighetstryck, vetenskaplig facklitteratur

och periodisk skrift, som sprides genom postverkets försorg. Det

bör framhållas att undantaget ytterligare begränsats genom den i departementsförslaget

vidtagna ändringen i mom. 12 beträffande definitionen av begreppet

tillfällighetstryck.

Mom. 15. Detta moment innehåller bestämmelser till skydd för författares

anonymitetsrätt m. m.

I nuvarande § 1 mom. 6 stadgas, att författare ej är skyldig att å skrift låta

sitt namn utsättas. Om boktryckare röjer författarens namn och hemvist, då

sådant honom ej av domaren lagligen ålagt är, skall han böta tvåhundra

riksdaler. Om boktryckare utan författarens eller utgivarens tillstånd utsatt

dennes namn å en skrift, skall han enligt mom. 8 dömas till fängelse från

och med två månader till och med ett år. I samma moment stadgas bötesstraff

för åklagare som i oträngt mål anställt rättegång, som föranlett att

namnsedel brutits. Enligt mom. 9 är ej förbjudet att på titelbladet utsätta

diktat namn, varmed ingen verklig person utmärkes. Förutsättningen är att

rätt namnsedel avlämnats. Vidare stadgas i sistnämnda moment, att örn

någon å skrift utsätter bedrägligt titelblad eller orätt författare- eller utgivarenamn,

han skall dömas till straffarbete från och med sex månader till och

med två år.

De sakkunnigas förslag innebär följande. Författare till skrift är ej skyldig

att låta sitt namn utsättas å skriften och det skall ej vara förbjudet att

å skriften såsom författare utsätta pseudonym eller annan beteckning. Utsädes

å icke periodisk skrift mot författarens vilja hans namn eller allmänt

kända pseudonym såsom författare, skall enligt momentets andra stycke

förläggaren straffas med dagsböter. Samma skall gälla om med förläggarens

vetskap å skriften såsom författare utsättes namnet å annan person

än den verklige författaren. Någon straffbestämmelse för den som i oträngt

inål genom åtal föranleder författarens uppenbarande bar däremot icke upptagits.

Utgivare, förläggare eller boktryckare, som eljest mot författarens

vilja uppenbarar bans namn, skall enligt tredje stycket dömas till böter

från oell med femtio till och med trehundra kronor. Detta gäller dock icke,

örn uppenbarandet skett i följd av åtal för skriftens innehåll. Utsättande

eller uppenbarande av författarens namn mot bans vilja skall vara målsagandebrott.

Svea hovrätt har anfört bl. a.:

Såsom framginge av de sakkunnigas motiv till mom. 15 företedde straffbestämmelserna

i detta moment vissa avvikelser från motsvarande straff
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

stadgande!! i såväl nuvarande mom. 6, 8 och 9 som 1912 års förslag. Bland

annat kunde enligt de sakkunnigas förslag endast förläggare drabbas av

ansvar, örn mot författarens vilja dennes namn eller kända pseudonym utsattes

å icke periodisk skrift eller om å dylik skrift utsattes namnet å annan

person än den verklige författaren. Det syntes lämpligt att, i närmare anslutning

till gällande lag, även boktryckare angåves såsom ansvarig för hithörande

förseelser. Jämväl med detta tillägg komme de sakkunnigas förslag

att sakna full motsvarighet till straffbestämmelsen i nuvarande mom.

9 för det fall att ''någon’ — varmed avsåges författare, utgivare eller boktryckare

— å tryckt skrift utsatte bedrägligt titelblad eller orätt författareeller

utgivarenamn. Enligt hovrättens mening kunde goda skäl anföras för

att bringa ansvarsbestämmelserna i inom. 15 i närmare överensstämmelse

med motsvarande föreskrifter i 1912 års förslag rörande straff för den som

å tryckt skrift utsatte författarens namn utan hans tillstånd eller därå falskeligen

såsom författare, utgivare eller förläggare betecknade annan person

än den verklige författaren, utgivaren eller förläggaren.

Göta hovrätt har yttrat bl. a.:

I mom. 15 andra stycket av förslaget straffades förläggare, som å icke periodisk

skrift mot författarens vilja utsatte hans namn eller allmänt kända

pseudonym såsom författare eller som tilläte, att å skriften såsom författare

utsattes namnet å annan person än den verklige författaren. Ehuru enahanda

förfaranden av boktryckaren kunde åstadkomma lika stor skada, syntes

sådana förfaranden, att döma av ordalagen i tredje stycket i samma moment

(''eljest’) bliva straffria. Om detta vöre avsett, vore det så mycket

olämpligare, som utgivaren och boktryckaren enligt sistnämnda stycke straffas

för förfaranden, som ansetts mindre brottsliga än de i andra stycket

upptagna. Hovrätten hemställde örn ändring i detta hänseende.

I anledning av vad i dessa yttranden anförts torde i andra stycket straff

böra stadgas för utgivare, förläggare och boktryckare, som å skrift mot författarens

vilja utsätter hans namn eller pseudonym, som enligt vad allmänt

är känt åsyftar författaren. Bestämmelsen bör följaktligen avse såväl periodiska

som icke periodiska skrifter. Straffet torde böra bestämmas till

böter eller fängelse i högst ett år. Sådant ansvar bör jämväl inträda, om

med utgivares, förläggares eller boktryckares vetskap å skriften såsom författare

utsättes namnet å eller allmänt känd pseudonym för annan person

än den verklige författaren. I övrigt torde de sakkunnigas förslag böra

följas.

Mom. 16. Detta moment, som innehåller ansvarighetsreglerna för icke

periodisk skrift, är i huvudsak berört i det föregående.

Mot förslaget att ansvaret skall åvila förläggaren, om författaren icke

kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom i anledning av

skriftens utgivning, ha i en del yttranden framställts vissa betänkligheter.

Sålunda anför norrländska hovrätten:

I 1912 års förslag hade intagits en bestämmelse att förläggaren vore ansvarig

för skrifts innehåll örn författaren vid den tid, då skriften utgavs, i

anseende till ålder eller sinnesbeskaffenhet var sådan, att ansvar enligt lag ej

kunde honom ådömas, eller författaren vid den tiden icke var bosatt i riket

och i sistnämnda fall ej heller kunde, då ansvaret gjordes gällande, här i

riket anträffas. Denna bestämmelse i 1912 års förslag syntes ha varit välgrundad.

I de där angivna fallen kunde förläggaren på förhand inse, att

strängare ansvar än eljest skulle vila på honom och att sådant strängare

ansvar vore motiverat. De sakkunnigas förslag, att förläggaren skulle bära

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

37

ansvaret då den angivna författaren ''icke kan anträffas’, synes däremot

kunna leda till obillighet. Det kunde ofta förhålla sig så, att författaren

endast mera tillfälligt icke kunde anträffas. Regeln uppmuntrade författaren

att hålla sig undan för att slippa ansvar. De sakkunnigas förslag,

att förläggaren skulle bära ansvaret örn ''författaren eljest icke kan ådömas

ansvar i anledning av skriftens utgivning’, syntes oklart och svårt att till

verkningarna överblicka. Den i 1912 års förslag använda kasuistiska stilen

vore tydligare och lättare att tolka. Exempelvis syntes den nu föreslagna

bestämmelsen avse även det fall att författare, som angivit sitt namn på

skriften, avlidit efter skriftens utgivande och därför icke kunde dömas till

ansvar. Det torde dock stå bäst i överensstämmelse med allmän rättsuppfattning

-— även med grundsatserna för en reformerad tryckfrihetsförordning

— att straffpreskription för sådant fall inträdde. Förläggaren skulle

eljest aldrig kunna lita på att icke oväntat få stå ansvaret även i sådana

fall, då författaren utsatt sitt namn på skriften och avsett att själv svara för

sin skrift.

I huvudsak enahanda synpunkter lia uttalats av styrelsen för advokatsamfundet.

Enligt styrelsens mening vore dock tveksamt, huruvida förläggaren

borde bära ansvaret, när författaren efter skriftens utgivande flyttat ur riket

och till följd därav eller på grund av undanhållande icke kunde anträffas

med delgivning. I denna fråga hade inom styrelsen uttalats skilda meningar.

Efter mönster av 1912 års förslag borde stadgas att, när förläggaren icke

kunde giva säker upplysning örn någon, som vore före honom ansvarig, han

ändock skulle vara fri från ansvar, där han styrkte särskilda omständigheter,

i följd varav sådan oförmåga uppenbarligen icke kunde läggas honom

till last. Styrelsen har vidare anfört, att författaren borde kunna anmäla sig

vid en något senare tidpunkt än första rättegångstillfället, dock före huvudförhandlingen.

Mot förslaget att boktryckaren skulle ansvara om förläggaren ej kunde

anträffas eller ansvar eljest icke kunde ådömas denne har styrelsen för advokatsamfundet

framställt samma erinringar som i fråga örn motsvarande

förslag om ansvarighet för förläggare. Boktryckareföreningen har rörande

de föreslagna reglerna om boktryckares ansvarighet anfört bl. a.:

Det torde vara lämpligt att ett stadgande infördes om att, därest skriften

befunnes brottslig och densamma icke tryckts på det tryckeri, tryckorten utvisade,

eller tryckts på flera olika tryckerier, samtliga de boktryckare,

vilka medverkat vid skriftens mångfaldigande, bleve medansvariga, i den

mån det kunde utrönas, vilka de vore. Reglerna om ansvarets överflyttande

från förläggare till boktryckare syntes böra utformas mera detaljerat. Det

torde exempelvis vara mycket svårt för en boktryckare att på förhand kunna

bedöma, huruvida förläggare på grund av sin sinnesbeskaffenhet kunde

komma att befrias från ansvar, liksom det måste anses stötande, att boktryckaren

skulle få ansvaret, om förläggaren eller utgivaren avlidit efter

skriftens utgivning. Vidare borde boktryckaren enligt föreningens uppfattning

lia gjort sig skyldig till oaktsamhet för att kunna drabbas av ansvar,

varvid för att ansvarighetskcdjan ej genom eventuella bevissvårigheter skulle

bliva illusorisk bevisskyldighet att oaktsamhet ej förelåge skulle vila på boktryckaren.

De frågor som berörts i yttrandena torde icke äga den praktiska betydelse

att lagtexten bör belastas nied specialregler för reglerande av alla de fall

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

som kunna tänkas uppkomma på detta område. De sakkunnigas förslag

torde synas innebära en godtagbar lösning av spörsmålen. Endast i ett hänseende

har jag funnit anledning till avvikelse från förslaget. Den anmälan

om författarskapet som anonym författare enligt detta mom. under a) äger

göra i syfte att övertaga ansvaret för skriftens innehåll bör få äga rum senast

vid huvudförhandlingen i mål rörande ansvar för skriftens innehåll och

ej såsom de sakkunniga föreslagit senast vid första rättegångstillfället i

sådant mål. I fråga om det av norrländska hovrätten berörda fallet att författaren

avlidit hänvisas till vad i det följande anföres under mom. 20.

Mom. 17. Beträffande översättare ha pressorganisationerna ifrågasatt,

huruvida författaransvar borde åvila översättare, som vore anställd hos förläggare

eller boktryckare och endast fullgjorde ett uppdrag från denne.

Jag anser emellertid, i likhet med de sakkunniga, att översättaren bör bära

ansvaret, när han är såsom översättare angiven å skriften eller eljest åtagit

sig ansvaret, såsom om författare är stadgat.

Mom. 18 och 19. Dessa moment, som innehålla ansvarighetsreglerua för

periodisk skrift och för skrift som tryckts utom riket på svenska språket,

äro behandlade i det föregående.

Mom. 20. I de sakkunnigas förslag angavs i andra stycket av detta morn.,

att vid bedömande av frågan örn vem ansvaret för skriftens innehåll borde

åvila hänsyn skulle tagas till förhållandena vid tidpunkten för första rättegångstillfället

i mål rörande sådant ansvar.

Justitiekanslersåmbetet har anfört att innebörden av det föreslagna stadgandet

torde vara att förhållande, som enligt ansvarighetsreglema i mom.

16, 18 och 19 borde flytta ansvaret från exempelvis den i första hand ansvarige

till närmast efterföljande i ansvarighetskedjan, ej skulle ha sådan verkan,

om förhållandet inträffade efter första rättegångstillfället. Stadgandet

syntes svårtolkat och borde därför förtydligas. Även skånska hovrätten har

funnit det föreslagna stadgandet vara något oklart. Till de förhållanden,

som där nämndes, kunde väl näppeligen hänföras exempelvis innehavet av

utgivningsrätten till periodisk skrift. Därvidlag borde tidpunkten för publiceringen

vara avgörande.

Med beaktande av dessa anmärkningar och i anslutning till den ändrade

lydelsen av mom. 16 a) har förevarande stadgande avfattats sålunda, att vid

bedömande av frågan om vem ansvaret för skriftens innehåll skall åvila

hänsyn icke skall tagas till förhållande, som inträffat senare än vid huvudförhandlingen

i mål rörande sådant ansvar. Det må påpekas att i följd av

denna bestämmelse författarens död överför ansvaret å förläggaren om dödsfallet

inträffat senast vid denna tidpunkt. Inträffar dödsfallet efter huvudförhandlingen

kan något ansvar ej göras gällande mot förläggaren, om författaren

då varit svarande i målet.

Mom. 21 och 22. Momenten innehålla vissa bestämmelser om utom riket

på främmande språk tryckta skrifter och om periodiska skrifter. Stadgandena

överensstämma med de sakkunnigas förslag.

Mom. 23. Detta moment avser skyldighet för förläggare av icke periodisk

skrift och ägare av periodisk skrift att svara för skadestånd och rättegångs
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

39

kostnad, därest författare eller utgivare saknar tillgång till gäldande därav.

Det har ej någon motsvarighet i gällande lag men överensstämmer med de

sakkunnigas förslag.

Bokförläggareföreningen har i sitt yttrande anfört:

Enligt mom. 23 ålades en förläggare under vissa förutsättningar subsidiärt

ansvar för skadestånd eller rättegångskostnad, som en författare till icke

periodisk skrift ådömts att betala. Detta syntes i verkligheten utgöra ett avsteg

från den eljest tillämpade principen, att författaren skulle i första hand

ha allt ansvar för sin skrift, ehuru föreningen medgåve, att i många fall skäl

talade för att en förläggare icke borde undandraga sig det föreslagna ekonomiska

ansvaret. Den föreslagna regeln kunde dock komma att medföra

den konsekvensen, att en skrift till vars innehåll en förläggare med hänsyn

till rådande förhållanden och uppfattning ställde sig betänksam men som

kunde förtjäna att utgivas på grund av nya idéer eller synpunkter i sociala

eller politiska frågor, över huvud taget icke bleve utgiven eller att i varje

fall utgivandet i avsevärd grad försvårades, då författaren icke hade lätt att

finna en förläggare eller utgivare, som ville påtaga sig förenämnda ekonomiska

ansvar. Det kunde därför ifrågasättas, örn det icke borde tagas under

övervägande, huruvida en viss uppmjukning av den föreslagna regeln

skulle kunna äga rum.

Styrelsen för advokatsamfundet har anfört, att en sådan föreskrift, om

vars lämplighet, åtminstone beträffande icke periodiska skrifter, meningarna

kunde vara delade, syntes förutsätta, att förläggaren, respektive ägaren

ägde intervenera redan i ansvarsprocessen. Därest en sådan interventionsrätt

icke otvetydigt kunde anses föreligga på grund av allmänna rättsprinciper,

borde uttryckligt stadgande härom införas.

Jag finner ej anledning att på grund av vad i yttrandena anförts göra någon

ändring i sakkunnigförslaget, som ansluter sig till 1912 års förslag. Frågan

om intervention torde få bedömas enligt allmänna processrättsliga grundsatser.

Mom. 24. I momentet, som överensstämmer med de sakkunnigas förslag,

stadgas att vad i lagen sägs om utspridare ej skall äga tillämpning å postverket.

Mom. 25. I nuvarande § 1 mom. 11 stadgas skyldighet för boktryckare

att av allt vad som tryckes avlämna ett exemplar till Kungl, biblioteket och

vartdera av rikets universitet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle från leveransplikten undantagas allt

i mom. 12 första stycket avsett tillfällighetstryck. Någon skyldighet för huvuddistributör

att avlämna biblioteksexemplar stadgades icke.

Häremot lia i de berörda bibliotekens yttranden gjorts invändningar.

Överbibliotekarien i Uppsala har anfört bl. a.:

Av ingripande betydelse för de offentliga bibliotekens möjligheter alt tillgodose

forskningen vore de förslag i betänkandet, som innebure ändringar

i hittills gällande bestämmelser rörande boktryckarnas leveransplikt till biblioteken.

Nu gällande tryckfrihetsförordning stadgade, att arkivexemplar

’av allt vad som tryckes’ skulle insändas till Kungl, biblioteket och vaddera

av rikets universiteter, ett stadgande, som ju stödde sig på flerhundraårig

tradition. I enlighet därmed hade hittills skyldigheten alt avlämna arkivexemplar

omfattat allt som utgått från tryckpress, om än till synes av obe
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

tydligt slag, såsom stadgar, styrelse- och revisionsberättelser, affischer, program,

affärstryck o. d., dock med den inskränkningen i praktiken, att för

biblioteksändamål umbärligt tryck såsom stämpel- och blankettryck, påtryck,

visit- och adresskort o. d. ej behövt insändas. I nu föreliggande förslag

hade från leverans till biblioteken undantagits tillfällighetstryck varmed

skulle förstås icke endast adresskort, notifikationer, blankett- och reklamtryck,

visitkort och dylikt för biblioteksändamål oanvändbart tryck

utan även stadgar, styrelse- och revisionsberättelser, affischer, program för

föreställningar och därmed jämförliga tryckalster. De sakkunnigas i motiven

uttalade förmodan att ändock ''allt tryck med värde för biblioteken’

torde komma att avlämnas dit, kunde överbibliotekarien på intet vis dela.

Förslaget skulle tvärtom komma att lända till synnerlig skada för de berörda

biblioteken och den där bedrivna vetenskapliga forskningen. Då stadgandena

om boktryckarnas leveransskyldighet ginge tillbaka ända till 1600- talet, hade universitetsbiblioteket under tidernas lopp anlagt en så vitt möjligt

fullständig samling även av stadgar, styrelse-, revisions- och årsberättelser

och därmed jämförliga publikationer. Erfarenheten inom biblioteket

gåve också vid handen, att fullständiga serier av exempelvis stadgar och

berättelser för bolag och banker, årsberättelser för skolor, sjukhus och för

olika sammanslutningar är ett mycket anlitat källmaterial för vetenskaplig

forskning. Bibliotekens serier av dylikt tryck vöre av särskilt värde i de

ej sällsynta fall, då det visat sig, att de i biblioteken förefintliga exemplaren

vore de enda bevarade, i det att ifrågavarande tryck saknades i respektive

institutioners arkiv. Värdet av universitetsbibliotekets samlingar av dylika

smärre tryck berodde i väsentlig grad av dessa samlingars fullständighet,

och det vore därför synnerligen beklagligt, om denna genom ändring av

hittills tillämpade bestämmelser i fråga om leveransskyldigheten för boktryckerierna

komme att brytas.

Den avlämningsplikt, som för närvarande gällde i fråga örn de svenska

tryckerierna, avsåge bl. a. att tillgodose det intresse, som otvivelaktigt förelåge

för det allmänna, att den nationella litteraturen — i detta ords vidaste

bemärkelse — funnes i största möjliga fullständighet samlad och bevarad

i de tre stora statsbiblioteken. Det torde då ej med fog kunna göras gällande,

att detta allmänintresse skulle vara mindre eller helt saknas i fråga

örn den svenska litteratur, som trycktes i utlandet. Ej heller syntes det

faktum att denna litteraturs framställning undandroges den inhemska tryckerirörelsen

— även örn detta möjliggjorde lägre prissättning — i och för

sig kunna motivera en inskränkning i leveransplikten, när viss sådan nu

omsider vore avsedd att komma till stånd. Det kunde visserligen invändas,

att den nuvarande avlämningsplikten vore helt knuten till tryckerierna, men

nied kännedom örn rådande tryckeripraxis torde man kunna påstå, att

kostnaden för framställningen av de fyra avlämningsexemplaren, vilka ''avtagas

från upplagan’, som regel de facto folie på beställarens, alltså oftast

förläggarens, konto, under det att tryckeriet finge vidkännas lagringsoch

förpackningskostnader och liknande. Leveransplikten för de utom riket

tryckta skrifterna skulle givetvis — så som föreslagits beträffande

granskningsexemplaren —■ påvila huvuddistributören d. v. s. i de flesta fall

även här en förläggare eller kommissionär. Och man hade svårt att tro —

särskilt med kännedom om det stora tillmötesgående, som de flesta bokförlag

hitintills visat statsbiblioteken i fråga örn här berörda litteratur —

att en bestämmelse om utsträckning av leveransplikten på detta område till

fyra exemplar (i stället för ett) skulle kunna räknas som alltför betungande

i betraktande av de fördelar för det allmänna som därmed skulle stå att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 270.

41

vinna. För biblioteken skulle en icke oväsentlig fördel ligga redan i den

ökade tryggheten att intet värdefullt ginge desamma förbi, och i en inbesparing

i det betydande arbete, som nu måste nedläggas på förvärvet av

denna litteratur.

Med stöd av det anförda hemställdes, att biblioteksexemplar måtte avlämnas

av allt tryck som levererades från tryckeri inom riket samt att beträffande

utom riket på svenska språket tryckt skrift, som hit infördes för

spridning och för vilken huvuddistributör skulle finnas, denne skulle avlämna

sådant exemplar av skriften.

Jämväl riksbibliotekarien och överbibliotekarien i Lund ha ansett, att

skyldigheten att avlämna biblioteksexemplar borde omfatta allt tillfällighetstryck.

Den sistnämnde hemställer alternativt, att undantaget från nämnda

skyldighet för tillfällighetstryck måtte givas betydligt snävare gränser

än enligt förslaget och endast gälla adresskort, etiketter, visitkort, blanketttryck,

pås- och kuverttryck ävensom därmed jämförliga tryckalster. Han

yrkade vidare, att biblioteksexemplar även skulle avlämnas beträffande

utom riket på svenska språket tryckt skrift, som hit infördes för spridning

och för vilken huvuddistributör skulle finnas.

Med den ändrade definition på tillfällighetstryck som departementsförslaget

innehåller torde bibliotekens önskemål bliva i stort sett tillgodosedda

såvitt gäller inom riket tryckta skrifter. Undantaget från skyldigheten att

inleverera biblioteksexemplar kommer härigenom att i fråga om dylika

skrifter gälla endast adresskort, etiketter, blankettryck, emballagetryck, visitkort,

notifikationer ävensom därmed jämförliga tryckalster, allt under förutsättning

att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta möjligheten av

tryckfrihetsmissbruk. Någon skyldighet för huvuddistributör att avlämna

biblioteksexemplar anser jag ej böra införas.

§2.

Mom. 7. I detta moment har endast vidtagits en formell ändring.

Morn. 10. Ändringen gäller införande av dagsböter.

§ 3.

Mom. 2. Detta moment, som straffbelägger förnekelse av en Gud och

ett liv efter detta eller av den rena evangeliska läran, har av de sakkunniga

föreslagits skola upphävas. Såsom motiv har anförts att det saknar motsvarighet

i allmänna strafflagen samt att sträf thuden i § 3 mom. 1 och 3

tryckfrihetsförordningen för hädelse och gäckeri av den allmänna gudstjänsten

vore tillräckliga för beivrande av religionsbrott genom tryckt skrift.

Jag ansluter mig till förslaget i denna del.

Morn. 8 och 12. Ändringarna avse införande av dagsböter.

Det må här anmärkas, att de sakkunniga även föreslogo ändringar i mom.

9 och 10 angående införande av dagsböter. Då förslag till ändring av dessa

moment av mig förut denna dag anmälts, lia bestämmelserna ej här upptagits.

Bihang tili riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 270.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Alaj:ts proposition nr 270.

§ 4.

Mom. 2. Enligt momentets nuvarande lydelse skall beträffande inom

riket tryckta skrifter i samma stund, ej senare än en skrift till försäljning

eller spridande, på vad sätt som helst, utgives ett exemplar avlämnas av

boktryckaren, i Stockholm till chefen för justitiedepartementet och i varje

annan ort till hans ombud. Från denna skyldighet har i den nya lydelsen

undantag gjorts beträffande i mom. 12 avsett tillfällighetstryck och skrift,

som endast innehåller meddelanden från offentlig myndighet. I fråga

om sådan utomlands på svenska språket tryckt skrift, för vilken huvuddistributör

skall finnas, har ansetts böra stadgas, att denne skall avlämna

granskningsexemplar i samma stund, ej senare än skriften börjat spridas

inom riket. Chefen för justitiedepartementet skall äga att, där så finnes

kunna ske, medgiva utsträckning av tiden för granskningsexemplars avlämnande.

Momentet har upptagits oförändrat från sakkunnigförslaget men

erhåller en något större räckvidd i följd av den definition begreppet tillfällighetstryck

erhållit i departementsförslaget.

Mom. A och 6. I dessa moment ha de sakkunniga föreslagit vissa jämkningar

med hänsyn till de nya ansvarighetsreglerna.

Justitiekansler sämbetet har påpekat, att stundom åtskillig tid måste förflyta,

innan stämning i tryckfrihetsmål hunne vidtagas efter verkställd kvarstad.

Möjligen borde därför den i mom. 4 stadgade fristen på åtta dagar förlängas.

Vidare syntes tvekan kunna uppstå om kvarstaden skulle bestå

eller åtalspreskription hindras, om stämning felaktigt uttagits å någon helt

utomstående person. Härom har ämbetet anfört:

I motiveringen till § 4 mom. 6 uttalade de sakkunniga visserligen, att de

nya regler, som de sakkunniga föreslagit, ej finge tolkas så, att örn åtal riktats

mot fel person och ny stämning måste utfärdas å annan ansvarig, vid

bedömande av eventuell kvarstads bestånd hänsyn skulle tagas endast till

det första åtalet, varigenom kvarstaden skulle kunna förfalla. Huruvida

detta uttalande finge anses omfatta jämväl det fall att stämning uttagits å

helt utomstående person torde vara tvivelaktigt. Motsättningen mellan ''fel

person’ och ''annan ansvarig’ tydde närmast på, att de sakkunniga avsett att

yttra sig örn allenast det fall att den, mot vilken åtal riktades, väl tillhörde

ansvarighetskedjan men icke vore den som rätteligen skulle stå ansvaret.

Sådan begränsning i omfattningen av de sakkunnigas uttalande syntes tydligare

i fortsättningen av motiveringen där det anfördes, att det för undvikande

av preskription borde vara tillräckligt att någon av de för skriftens

innehåll ansvariga blivit instämd till svaromål. Ämbetet ansåge det kunna

riskeras att i saknad av uttrycklig bestämmelse i lagtexten stämning å person,

som felaktigt uppgivits tillhöra ansvarighetslängden, befunnes icke vara

tillfyllest för kvarstads bestånd eller förhindrande av åtalspreskription.

Vad sålunda anförts har icke synts mig böra föranleda någon ändring uti

ifrågavarande bestämmelser. För att kvarstad skall bestå eller åtalspreskription

hindras torde vara erforderligt att åtal riktas mot någon av dem vilka ansvaret

för skriftens innehåll kan komma att åvila. I övrigt har i de sakkunnigas

förslag i denna del icke gjorts annan ändring än att ett föreslaget tillägg

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

43

till fjärde stycket utgått med hänsyn till ändring av de sakkunnigas förslag

till ny lydelse av § 4 mom. 11.

Mom. 7. I detta moment stadgas nu, att utgivare av periodiska skrifter

framför andra erinras örn ett rätt bruk av tryckfriheten och att tryckfrihetsbrott

genom sådan skrift skall föranleda dubbelt bötesstraff. Denna bestämmelse

bör i enlighet med de sakkunnigas förslag upphävas, då den ej

väl överensstämmer med dagsbotssystemet.

Mom. 8. I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag meddelas i momentet

föreskrifter om innebörden av konfiskation.

Mom. 9. Ändringen innebär införande av dagsböter.

Mom. 10. I momentet finnas för närvarande allmänna bestämmelser örn

skrifter som tryckts på svenska språket utom riket. Det blir genom de föreslagna

reglerna om sådana skrifter överflödigt och bör upphävas.

Mom. 11. Detta moment i gällande lag behandlar kvarstad å skrift, som

tryckts utom riket på främmande språk. Härom föreskrives, att örn chefen

för justitiedepartementet finner sådan skrift innehålla något som strider mot

vissa moment i § 3 tryckfrihetsförordningen, det åligger honom att, efter

tills vidare därå lagd kvarstad, inhämta Kungl. Maj:ts befallning, huruvida

skriften bör till föryttrande frigivas eller förbliva under kvarstad. Därvid

skall på Kungl. Maj:ts prövning ankomma, örn skriften skall återutföras

samt örn och till vad belopp bokhandlaren må njuta ersättning av statsmedel.

De sakkunniga ha ansett, att denna mera smidiga form av kvarstad, något

ändrad, borde kvarstå för dessa skrifter vid sidan av den kvarstad, som enligt

allmänna regler kunde meddelas å dem enligt de sakkunnigas förslag i

övrigt. Prövningen om skriften borde återutföras föreslogs emellertid, i

överensstämmelse med 1912 års förslag, skola läggas ej hos Kungl. Majit

utan hos tryckfrihetskommittén.

Jag finner ej tillräckliga skäl föreligga att i dessa avseenden vidtaga ändring

i gällande bestämmelser. Någon olägenhet av den nuvarande ordningen

har ej försports.

Ur momentet bör däremot, såsom de sakkuniga föreslagit, utgå bestämmelserna

örn skyldighet för bokhandlare att avlämna förteckning på inkomna

utländska skrifter samt örn ersättning till bokhandlare.

Mom 14. Ändringen avser införande av dagsböter.

§ 5.

Mom. 2. Enligt nuvarande lydelsen av detta moment skall åtal för det

boktryckare å skrift utsatt författarens namn utan tillstånd eller bedrägligt

titelblad eller falskt boktryckarenamn eller underlåtit utsätta sådant namn

m. m. eller avlämna biblioteksexemplar upptagas vid domstolen i den ort,

där tryckeriet är beläget.

I förslaget har i fråga örn åtal mot utgivare, ägare, förläggare, boktryckare

eller utspridare för brott, som ej avser skrifts innehåll, ej meddelats sär
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Ma]:ts proposition nr 270.

skild forumregel annat än för åtal om underlåtenhet att avlämna biblioteksexemplar.

Morn. 1A. Detta stadgande bör upphävas med hänsyn till den ändrade

lydelsen av § 108 regeringsformen.

Mom. 15. I detta moment har endast vidtagits den jämkningen, att förvandlingsbestämmelsen

om böter i följd av den nya lagstiftningen örn verkställighet

av bötesstraff uteslutits.

övergångsstadgand et.

För att underlätta övergången till de nya reglerna om utgivningsbevis och

boktryckerier ha de sakkunniga föreslagit vissa övergångsbestämmelser. Sålunda

skulle äldre lags bestämmelser tillämpas till och med den 30 juni det

år, då den ändrade lydelsen i vissa delar av tryckfrihetsförordningen slutligen

antoges. Under april, maj eller juni månader nämnda år skulle anmälan

göras rörande varje i riket inrättat boktryckeri, såsom om det inrättats

från och med dagen för de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Innan något

nummer eller häfte efter den 30 juni nämnda år utgåves av periodisk

skrift, skulle utgivaren hava erhållit utgivningsbevis enligt de nya bestämmelserna.

Ansökan härom finge göras redan under april, maj eller juni månader

samma ar. Ifall ansökan örn sadant bevis gjordes av annan än den vilken

innehade enligt 1 § 4 mom. äldre lag utfärdat hinderslöshetsbevis för

periodisk skrift, borde vid ansökningen fogas förklaring av den sistnämnde,

att han icke hade någon erinran mot att utgivningsbevis utfärdades för sökanden.

Hade hinderslöshetsbevis enligt äldre lag utfärdats för periodisk skrift

och begärdes utgivningsbevis för skrift med titel som företedde sådan likhet

med titeln på förstnämnda skrift, att förväxling lätt kunde ske, finge, där ej

särskilda skäl till annat föranledde, det enligt äldre lag utfärdade beviset till

och med den 30 juni året efter nämnda år utgöra hinder för utfärdandet av

utgivningsbevis för annan än utgivaren av den skrift det enligt äldre lag utfärdade

beviset avsåg.

Med hänsyn till att de tidigare i dag anmälda förslagen till vissa ändringar

i tryckfrihetsförordningen böra träda i kraft samtidigt med de ändringar,

varom nu är fråga, har det ej ansetts lämpligt att binda ikraftträdandet till

någon viss dag. I stället bör Kungl. Maj:t erhålla fullmakt att meddela närmare

bestämmelser härom. Därav föranledas vissa jämkningar i de sakkunnigas

förslag i denna del. Sålunda bör stadgas att äldre lags bestämmelser

skola få, enligt Konungens förordnande, tillämpas under högst tre

manader från den dag Konungen, på sätt i § 81 regeringsformen föreskrives,

låtit i riksdagen uppläsa öppet brev, att kungörelse utfärdats om den ändrade

lydelsen i vissa delar av tryckfrihetsförordningen, och att Konungen i anslutning

till sådant förordnande skall äga meddela närmare föreskrifter örn

den tid, inom vilken anmälan av boktryckeri och ansökan om utgivningsbevis

första gången skall göras enligt de nya bestämmelserna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

45

Förslaget till ändrad lydelse av § 108

regeringsformen.

Tryckfrihetskommittén anför om detta förslag, att därest § 108 regeringsformen

erhölle den av de sakkunniga föreslagna lydelsen, bestämmelse om

kommitténs beslutförhet komme att saknas. Det nuvarande stadgandet härom

avsåge visserligen efter ordalagen endast avgivande av sådant yttrande,

som i lagrummet omförmäldes, men hade tillämpats som om det gällt även

kommitténs verksamhet i övrigt. Enligt kommitténs mening torde i lagrummet

alltfort böra inrymmas bestämmelse örn beslutförhet. Däremot syntes

det tveksamt, huruvida man borde bibehålla den nu gällande regeln att

städse en lagfaren ledamot, förutom justitieombudsmannen, skulle deltaga

i kommitténs beslut. Denna regel hade någon enstaka gång visat sig hinderlig

för ett ärendes skyndsamma handläggning. De ärenden, som underställdes

kommitténs prövning, avsåge vanligen förordnande jämlikt § 4 mom.

12 tryckfrihetsförordningen och beredde i regel icke några svårigheter av

juridisk art.

I lagrummet har med anledning av denna anmärkning införts bestämmelse

om att tryckfrihetskommittén icke må fatta beslut utan att, jämte justitieombudsmannen,

minst tre kommitterade deltaga i beslutet.»

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande förslag till ändring

i vissa delar av tryckfrihetsförordningen samt till ändrad lydelse av § 108

regeringsformen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till prövning

i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 270.

5

Doktrin (1)

  1. Tryckfrihetsförordningen och brottspåföljderna., SvJT 1954 s. 405, på s. 406 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1954 s. 405 Tryckfrihetsförordningen och brottspåföljderna. s. 406 i texten