Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och skärpt kontroll därå

1940-05-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:279, Angående åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och skärpt kontroll därå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

1

Nr 279.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder

för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och

skärpt kontroll därå; given Stockholms slott den 24

maj 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

angående de av föredragande departementschefen förordade förslagen

till åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och skärpt

kontroll därå.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 maj 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I skrivelse den 6 mars 1940, nr 71, har riksdagen, med anledning av vad

riksdagens år 1939 församlade revisorer anfört beträffande behovet av en

effektivare skatteinbetalning och skärpt kontroll däröver, anhållit, att

Kungl. Majit ville till prövning av innevarande års riksdag framlägga förslag

till vinnande av effektivare åtgärder i fråga örn betalningen och redovisningen

av å kronoskattsedel upptagna utskylder ävensom till den förstärkning

av kontrollen på detta område, som i samband därmed prövades erforderlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 279.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

I riksdagsskrivelsen har anförts, att sådana missförhållanden med avavseende

å skatteinbetalningen kommit till synes, att enligt riksdagens uppfattning

åtgärder måste vidtagas för vinnande av en bättre ordning därutinnan.

I den mån härför skulle krävas ökning av den personal, som nu

foges i anspråk för kontrollen inom riksräkenskapsverket, syntes denna

ökning böra bedömas med hänsyn till att kontrollen avsåge synnerligen betydande

belopp. Revisorerna hade i detta avseende meddelat, att summan

av restantierna beträffande de å kronoskattsedel upptagna skatterna och

allmänna avgifterna uppginge till ej mindre än 35,000,000 kronor. Det funnes

vid sådant förhållande anledning förvänta, att ökade kontrollkostnader

inom kort skulle visa sig vara räntabla. Till bestyrkande härav ville riksdagen

även meddela, att, enligt vad riksdagen erfarit, redan den omständigheten,

att riksdagens revisorer genom sin verkställda utredning fäst uppmärksamheten

på de i vissa fall mycket anmärkningsvärda förhållanden,

som här förelegat, medfört, att skatteindrivningens betydelse under de senaste

månaderna mera uppmärksammats och att den också vunnit i effektivitet.

Riksdagen har uttalat såsom sin uppfattning, att skyndsamhet här vore

av särskild betydelse, och att av vederbörande myndigheter, exempelvis

statskontoret och riksräkenskapsverket, ett åtminstone preliminärt förslag

på detta område borde kunna snabbt utarbetas och framläggas för årets

riksdag. Sedan riksdagen beretts tillfälle att yttra sig, borde bestämmelser

i ämnet snarast möjligt meddelas genom Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen

har vidare uttalat bland annat:

I detta sammanhang vill riksdagen fästa uppmärksamheten på att, enligt

vad som framgår av revisorernas utredning, ett stort antal personer i ansvarig

ställning inom statlig och kommunal förvaltning funnits uppförda å

restlängd samt att åtskilliga av dem i en eller annan form haft att taga

befattning med ledningen och verkställandet av skatteindrivning och skattekontroll.

Riksdagen ansluter sig helt till revisorernas uppfattning, att dylika

förhållanden äro ägnade att hos allmänheten upphäva respekten för

statens auktoritet och att det måste krävas, att tjänstemän, som å statens

vägnar skola bevaka det allmännas rätt härutinnan, själva klanderfritt fullgöra

sina skyldigheter såsom skattebetalare. Även i detta hänseende anser

riksdagen, icke minst med tanke på att under liknande förhållanden förtroendemän

ansetts icke kunna fortfarande bibehålla ställning såsom sådana,

särskilda bestämmelser böra meddelas till förebyggande av dylika

missförhållanden. Ytterligare anser sig riksdagen böra i samma syfte fästa

uppmärksamheten på att av vederbörande överordnade skattemyndigheter

till dem, som ytterst bära ansvaret för indrivningen hos skattebetalarna,

ej lämnas sådana direktiv, att indrivningsmännens ansvar avtrubbas. Enligt

vad utredningen givit vid handen torde ett påpekande härav vara erforderligt.

Slutligen vill riksdagen understryka önskvärdheten av att, såsom revisorerna

framhållit, anordningar vidtagas så att riksdagen årligen kan i revisionsberättelsen

erhålla fortlöpande summariska uppgifter rörande skatteinbetalningens

resultat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

3

Genom beslut den 8 mars 1940 har Kungl. Maj:t uppdragit åt riksräkenskapsverket

att, med beaktande av vad i riksdagens skrivelse anförts, verkställa

utredning och skyndsamt inkomma med förslag till omedelbara åtgärder

för effektivisering av kronouppbörden samt till förstärkning av kontrollen

över denna.

Riksräkenskapsverket har i skrivelse den 20 april 1940 avgivit utlåtande

med förslag i ämnet. Ämbetsverket har därvid till en början erinrat, att

1936 års uppbördskommitté i sitt betänkande med förslag till omorganisation

av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. ingående behandlat

bristerna i restindrivningen och föreslagit åtgärder till deras avhjälpande.

En del av dessa åtgärder äga, enligt vad ämbetsverket framhåller, ett så

nära samband med den föreslagna uppbörds- och folkbokföringsreformen

i dess helhet, att de icke kunna genomföras fristående från denna. I detta

sammanhang nämnas förslagen om utsträckt skyldighet att anmäla flyttning,

om skyldighet för arbetsgivare att anmäla anställning av personal,

om förande av anställningsregister och centrala adressregister hos länsstyrelserna,

samt om ett vidgat deltagande överhud taget från dessa myndigheters

sida i skatteindrivningen. Möjligen skulle dock, anför ämbetsverket

vidare, förslaget örn skyldighet för arbetsgivare att anmäla nyanställning

av personal kunna, åtminstone i viss omfattning, genomföras. Ett frivilligt

samarbete mellan myndigheter och arbetsgivare i sådan riktning har enligt

vad ämbetsverket upplyser på en del orter blivit inlett.

Riksräkenskapsverket har därefter behandlat vissa av uppbördskommittén

framlagda förslag till åtgärder för vinnande av verksammare skatteindrivning,

vilka ämbetsverket anser kunna tagas till utgångspunkt för partiella

reformer. Vad angår de allmänna förutsättningarna för dessa reformer

har man enligt vad riksräkenskapsverket uttalar att begränsa sig till åtgärder,

som ej pålägga länsstyrelserna och landsfiskalerna några nya uppgifter

eller mera väsentligt utvidga de uppgifter, som redan åvila dem. I fråga örn

landsfiskalerna erinrar ämbetsverket i detta sammanhang om de svårigheter

att erhålla biträden, som föranletts av nuvarande ovisshetstillstånd i fråga

örn anställningsförhållandena. Man torde alltså, yttrar ämbetsverket, hava

att inrikta sig på att söka bättre tillvarataga befintliga möjligheter till övervakning

av att restindrivningen med nuvarande ordning bedrives effektivt

och att införa kompletterande uppgifter i redovisningen endast i den mån

så erfordras för nämnda ändamål.

Från dessa utgångspunkter har ämbetsverket först upptagit frågan örn införande

av en systematisk uppbördsstatistik och i samband därmed vissa

särskilda spörsmål om fullständigare uppgifter i balanslängder angående

indrivningsåtgärder och örn förbättring av kontrollen över restindrivningen

i magistralsstäder. Ämbetsverkets utlåtande har i denna del huvudsakligen

följande innehåll:

Kontrollen över indrivningen av restförda kronoutskylder utövas i första

hand av länsstyrelserna, dels genom fortlöpande granskning å uppbörds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

avdelningarna av de utav landsfiskalerna och magistraterna ingivna redovisningarna,

dels ock genom inventeringar.

Den fortlöpande kontrollen å landskontoret omfattar, förutom kontroll å

redovisningen av influtna medel, granskning av de föreslagna avkortningar - na och avskrivningarna samt de insända balanslängderna över oredovisade

kronoutskylder. Granskningen av föreslagna avkortningar och avskrivningar

är av övervägande formell natur, enär hindersbevisens schablonmässiga

avfattning i allmänhet ej medgiver någon materiell prövning. I fråga om

avkortningar och avskrivningar, avseende magistratsstad, hava länsstyrelserna,

då de ej erhålla några restlängdsexemplar och då influtna belopp ej

redovisas post för post, knappast möjlighet att utöva någon kontroll ens ur

medelsredovisningens synpunkt. Poster, som i verkligheten hava guldits,

kunna sålunda föreslås till avkortning, utan att länsstyrelsen i detta avseende

kan utöva någon kontroll. Någon mera ingående granskning av balanslängderna

torde ej förekomma inom länsstyrelserna. Orsaken till att så

är fallet torde vara att söka dels i otillräcklig tillgång på personal och dels i

den begränsade tid som står till förfogande, alldenstund längderna i fråga

skola ingå till riksräkenskapsverket såsom bilagor till den fortlöpande uppbördsredogörelsen.

Inom vissa länsstyrelser torde den praxis hava utbildats,

att länsstyrelsens granskning av nämnda längder inriktas på alt stickprovsvis

infordra förklaringar till att utskylder, för vilkas uttagande handräckning

begärts hos annan utmätningsman, ej blivit av denne redovisade.

Balanslängder, som avse magistratsstad, torde överhuvud taget ej kunna underkastas

någon närmare granskning, då de i allmänhet sakna anteckningar

örn indrivningsåtgärder. Sistnämnda förhållande sammanhänger med

att indrivningen handhaves av stadsfogden, medan längderna över oredovisade

utskylder närmast upprättas av kronouppbördskassören.

Den genom inventeringar utövade kontrollen utgör och är även avsedd

att utgöra huvudsakligen en kontroll av själva medelsredovisningen. Någon

systematisk övervakning av det sätt på vilket indrivningen bedrives kan det

därvid i allmänhet ej bliva tal om.

Den riksräkenskapsverket åliggande övervakningen av indrivningen och

redovisningen av utestående kronoutskylder utövas dels genom fortlöpande

granskning av de utav länsstyrelserna avgivna uppbördsredogörelserna —- vid vilka bland annat finnas inlagda förenämnda av landsfiskaler och magistrater

upprättade balanslängder över oredovisade utskylder — samt de av

länsstyrelserna insända protokollen över hos ulmätningsmän och kronokassörer

verkställda inventeringar, dels ock genom hos länsstyrelserna och dem

underställda redogörare verkställda inventeringar och undersökningar rörande

redovisningsväsendet. övervakningen av kronouppbörden i riket utövas

inom ämbetsverket å dess fjärde revisionskontor (skåttekontoret), vilcke

t emellertid även har andra väsentliga åligganden. Denna kontroll har på

grund av den begränsade personal som ämbetsverket haft att tillgå för ändamålet

tidigare helt måst inriktas på uppdagandet av brister i redovisningen.

Under de senaste åren lia emellertid — sedan arbetskraften å vederbörande

kontor kunnat något förstärkas — undersökningar i fråga örn effektiviteten

i restindrivningen kunnat i viss utsträckning verkställas på grundvalen

av det i form av balanslängder över oredovisade kronoutskylder föreliggande

materialet. För att längderna härvidlag skola kunna utnyttjas pa

rätt sätt har riksräkenskapsverket i cirkulär den 5 juli 1939 till samtliga

länsstyrelser erinrat om, bland annat, att balanslängderna jämlikt § 27 uppbördsreglementet

skola upptaga noggranna uppgifter örn de åtgärder som

vidtagits och örn det hinder som mött för indrivningen i fråga örn utskylder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

5

som äro beroende på åtgärd inom vederbörande distrikt eller stad, samt genom

angivande av ett flertal exempel lämnat vägledning i fråga örn arten

och utformandet av de uppgifter, som i sådant avseende böra avgivas. Den

granskning av balanslängderna, som — ehuru i ringa omfattning — kommit

till stånd, har redan den lett till ett flertal ingripanden från riksräkenskapsverkets

sida.

På grund av den erfarenhet som sålunda vunnits av balanslängdernas utnyttjande

såsom underlag för en central fortlöpande kontroll över indrivningsverksamhetens

bedrivande anser sig riksräkenskapsverkct kunna uttala,

att deras värde i sådant avseende är mycket stort. För att denna granskning

skall kunna giva bästa möjliga resultat erfordras emellertid att fullständiga

uppgifter örn indrivningsåtgärder och hinder som mött för indrivningen

lämnas i full utsträckning. Vad beträffar redovisningen från magistratsstäder,

finner riksräkenskapsverket det därför vara ofrånkomligt, att

balanslängderna genom samarbete mellan kronouppbördskassören och stadsfogden

göras lika fullständiga i detta avseende som övriga balanslängder.

Då balanslängder avgivas endast två gånger örn året, torde granskningen

inom riksräkenskapsverket av desamma, därest en genomgående sådan skall

verkställas, i många fall emellertid komma att äga ruin först sedan viss tid

förflutit efter den tidpunkt de avse. Med hänsyn till den relativt korta

preskriptionstiden för kronoutskylder och till de snäva tidsfrister, som gälla

för införselåtgärders vidtagande eller förmånsrätts bevakande i vissa fall, är

det av största vikt, att riksräkenskapsverket beredes möjlighet att fortlöpande

skapa sig en aktuell bild av indrivningens bedrivande inom riket. Härigenom

skulle man nämligen erhålla god vägledning, när det gäller att avgöra,

vilka balanslängder som i första hand böra granskas.

Till förverkligande av nyssnämnda önskemål örn att riksräkenskapsverket

skall kunna fortlöpande överblicka indrivningens gång inom hela riket

föreslår riksräkenskapsverket, att inom ämbetsverket skall föras en månad

för månad fortlöpande uppbördsstatistik. Förutom vad nyss anförts om betydelsen

av en sådan statistik må framhållas, att den, i och för sig eller tillsammans

med i övrigt föreliggande uppgifter, skulle lämna en högst betydelsefull

vägledning vid bedömandet av frågan örn behovet av att indrivningens

handhavande på viss ort underkastas en närmare granskning på

platsen genom riksräkenskapsverkets försorg.

Vad kronouppbörden på landsbygden beträffar, ingår redan för närvarande

material till upprättande av en uppbördsstatistik i avseende på restförda

utskylder till riksräkenskapsverket genom de månatliga uppbördsredogörelserna

med tillhörande bilagor. Alldenstund uppbördsstatistiken för att giva

en verklig bild av de lokala uppbördsförhållandena även bör avspegla resultatet

av den ordinarie kronouppbörden, torde länsstyrelserna böra åläggas att

fortlöpande till riksräkenskapsverket avlämna uppgifter örn sammanlagda

beloppet och antalet av i behörig tid guldna, respektive restförda debetsedlar

inom varje utmätningsmansdistrikt. Vad däremot beträffar uppbörden i magistratsstäderna,

lämna de till riksräkenskapsverket ingående uppbördsredogörelserna

icke något tillfredsställande material för en statistik över restförda

utskylder, örn statistiken som sig bör skall avspegla indrivningens gång i avseende

ej endast på belopp utan även på antalet debetsedlar, som redovisas

på olika sätt. De vid ifrågavarande uppbördsredogörelser fogade bilagorna

över influtna restantier upptaga nämligen icke utskylderna specifikt utan endast

deras sammanlagda belopp. Framför allt med hänsyn till de bättre

möjligheter till kontroll över medelsredovisningen som därigenom skulle beredas

länsstyrelserna och riksräkenskapsverket vore det önskvärt, att influt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

na restantier bleve redovisade post för post i uppbördsredogörelser avseende

magistratsstäder liksom fallet är i fråga om uppbördsredogörelser avseende

utmätningsmansdistrikt på landsbygden. Ett sådant förfaringssätt torde i

varje fall vara praktiskt genomförbart i fråga om magistratsstäder, vilka ej

hava större folkmängd än ett stort landsfiskalsdistrikt, exempelvis 20,000 invånare.

Då det emellertid för städernas del skulle medföra ett väsentligt

ökat arbete, vill riksräkenskapsverket ej direkt påyrka att en sådan ordning

skall genomföras för närvarande. Det bör i detta sammanhang ej förbises,

att magistratsstäderna själva hava att bestrida kostnaderna för kronouppbörden.

Uppbördsstatistiken bör emellertid omfatta även magistratsstäderna och

även i avseende på dessa givetvis utvisa ej enbart storleken av på olika sätt

redovisade belopp utan även antalet på motsvarande sätt redovisade debetsedlar.

Uppbördsredogörelserna från magistratsstäderna böra därför kompletteras

med uppgifter örn antalet redovisade debetsedlar. Härutöver böra

magistratsstäderna avlämna sådana särskilda uppgifter om resultatet av den

ordinarie uppbörden, som länsstyrelserna enligt vad nyss nämnts böra lämna

i avseende å uppbörden på landsbygden.

Riksräkenskapsverket har vidare berört frågan om åtgärder för att möjliggöra

en materiell prövning från myndigheternas sida i fråga om utskylder,

som anmälas till avkortning och avskrivning. Ämbetsverket har härvid

hänvisat till ett av uppbördskommittén framställt förslag i fråga örn utformningen

av hindersbevis.

För närvarande saknas närmare bestämmelser örn hur hindersbevis skola

vara avfattade. Om vad som genom dylika bevis skall styrkas har uppbördskommittén,

vad angår kronoutskylder, lämnat följande redogörelse:

I § 14 mom. 2 uppbördsreglementet stadgas beträffande utskylder, som

ej kunnat uttagas av den orsak, att vederbörande skattskyldige ej kunnat anträffas,

att debetsedel eller restlängdsutdrag i sådant fall bör vara försett

med intyg, att den skattskyldige blivit i den kommun, där utskylderna påförts

honom, förgäves eftersökt samt att utskylderna icke kunnat uttagas vid

undersökning till utrönande av huruvida annan är pliktig att ansvara för utskylderna

eller tillgång för dessas gäldande eljest förefinnes, ävensom med

uppgift, enligt tillgängliga upplysningar, örn den ort, dit den skattskyldige,

enligt vad känt är eller antagas kan, begivit sig. Enligt § 23 uppbördsreglementet

skola kronoutskylder, vilka enligt tillgängliga intyg eller andra handlingar

må avkortas, i viss ordning anmälas till sådan åtgärd. Vid sådan anmälan

skall fogas avkortningslängd, vilken skall åtföljas av bevis örn de förhållanden,

på vilka anmälningen grundas. Jämlikt § 22 uppbördsreglementet

må avkortning äga rum, bland annat, »då den skattskyldige saknar utmätningsbara

tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande

avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke

kan äga rum». Bevis om hinder, som ovan nämnts, plägar avfattas i härmed

överensstämmande ordalag.

Bevis om hinder av ifrågavarande slag för indrivning av kommunalutskylder

pläga, enligt vad kommittén upplyser, avfattas efter samma formulär som

hindersbevis avseende kronoutskylder.

Kommittén har beträffande hindersbevisens avfattning anfört:

En närmare prövning av frågan, huruvida avkortning är materiellt behörig

eller icke, försvåras av de nuvarande hindersbevisens schablonmässiga av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 279.

7

fattning, som föranleder, att såväl den granskning, som utmätningsman har

att underkasta dylika bevis, som den avkorlningsbeviljande myndighetens

prövning får en mera formell karaktär än som är önskvärt. Kommittén finner

sålunda behov föreligga av mera noggranna bestämmelser angående den

utredning, som bör förebringas örn var en skattskyldig kan anträffas och därom

att utsikt att utfå utskylder icke finnes. Kommittén föreslår, att hindersbevis

skola upprättas efter fastställt formulär. Avser bevis, att vederbörande

skattskyldige ej kunnat anträffas, bör detsamma innehålla uppgift enligt tillgängliga

upplysningar — förutom såsom för närvarande är brukligt därom

att den skattskyldige blivit förgäves eftersökt, att annan icke är pliktig att

ansvara för utskyldema, att tillgång till dessas gäldande ej heller eljest finnes

samt om ort, dit den skattskyldige begivit sig — om tid för utflyttning

lill annan ort och, såvitt ske kan, örn postadress och i förekommande fall arbetsanställning

ävensom med uppgift örn från vem upplysningar inhämtats.

Avser bevis, att på grund av bristande tillgång till utskyldernas gäldande utsikt

att utfå desamma icke finnes, bör beviset innehålla uppgifter i olika avseenden

för bedömande av den skattskyldiges betalningsförmåga, såsom om

inkomst, arbetsförmåga, sjukdom, lyte, försörjningsplikt, arbetslöshet och,

därest den skattskyldige besitter lös egendom till värde överstigande vad som

må undantagas från utmätning, om orsaken till att utmätning ej skett, samt

örn den skattskyldiges utsikter att i framtiden erhålla erforderliga tillgångar

till utskyldernas gäldande.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att uppbördskommitténs förslag i fråga

om strängare krav på hindersbevisens utformning syntes i stort sett kunna

tjäna till vägledning vid lösandet av nu förevarande spörsmål.

Ytterligare har riksräkenskapsverket berört frågan om åtgärder gentemot

personer som ha befattning med uppbörd men ej själva behörigen erlägga

sina utskylder. Ämbetsverket har i detta avseende hänvisat till av uppbördskommittén

framställda förslag av följande innebörd:

Uppbördsmyndigheterna borde ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt ifrågavarande

förhållanden och med lämpliga medel ingripa, så snart anledning

därtill förekomme. Redan vid restlängdernas utskrivande borde bemärkas

och särskilt antecknas, huruvida tjänstemän, som i detta sammanhang avses,

underlåtit att i behörig ordning erlägga sina utskylder. Å länsstyrelsen eller

å den tjänsteman i magistratsstad, som skulle handhava uppbörden, skulle

sedan ankomma att särskilt anmoda vederbörande att fullgöra sin betalningsskyldighet.

I förekommande fall borde förordnande, varom förmäles i 6 §

utsökningslagen, ofördröjligen meddelas. Riksräkenskapsverket borde i den

omfattning ämbetsverket funne skälig på lämpligt sätt hållas underkunnigt

örn förekomna omständigheter av ifrågavarande art.

Riksräkenskapsverket har nu förordat, att de av uppbördskommittén sålunda

ifrågasatta åtgärderna i tillämpliga delar omedelbart genomföras.

Slutligen har riksräkenskapsverket lill behandling upptagit frågan om

förstärkning av personalen hos ämbetsverket med hänsyn till de nya eller

utvidgade uppgifter, som enligt nu framlagda förslag skulle tillkomma verket.

Dessa lia i utlåtandet sammanfattats på följande sätt:

Ralanslängderna över oredovisade kronoutskylder skola underkastas en

genomgående granskning. Avkortningar och avskrivningar skola ägnas särskild

uppmärksamhet. En månadsvis fortlöpande uppbördsstatistik skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 279.

Departements
chefen.

upprättas. Den genom inspektionsresor utövade lokala kontrollen över indrivningsarbetets

bedrivande skall utvidgas. Slutligen bör den räkenskapsmässiga

granskningen såvitt möjligt utvidgas till att omfatta hela det till

riksräkenskapsverket ingående räkenskapsmaterialet i avseende på kronouppbörden.

I anslutning härtill har riksräkenskapsverket anfört:

De göromål varom här är fråga äro uppenbarligen till stor del av den

art, att de, om det åsyftade utbytet skall erhållas, ställa stora krav på sakkunskap

inom uppbördsområdet hos vederbörande befattningshavare. Detta

gäller framför allt de tjänstemän, som skola leda arbetet, men i viss mån

även den personal, som skall granska balanslängder och avkortningar från

synpunkten av att indrivningen i det enskilda fallet ej får eftersättas.

Den revisionskonunissarie, som är chef för skattekontoret (fjärde revisionskontoret),

handhar såsom tidigare berörts i denna egenskap även andra

betydelsefulla uppgifter än övervakningen av kronouppbörden. Redan den

senaste tidens livliga utveckling på det statliga uppbörds- och beskattningsväsendets

område samt den utvidgning av detsamma, som de nya statsskatterna

medfört och komma att medföra, torde därför i och för sig motivera,

att en förste revisorstjänst inrättas å skattekontoret. Enligt riksräkenskapsverkets

mening är detta också en första, ofrånkomlig förutsättning för att de

nytillkommande arbetsuppgifter, varom nu är fråga, skola kunna med åsyftad

verkan påläggas ämbetsverket. Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang

erinra om att, då ämbetsverket i sina anslagsäskanden för budgetåret

1939/40 föreslog det sedermera även medgivna inrättandet av en förste

revisorstjänst å ehvart av de övriga revisionskontor^!, verket framhöll, att

frågan örn skattekontorets organisation borde ställas på framtiden i avvaktan

på uppbördsfrågans vidare utveckling.

Den närmaste ledningen av den utökade kontroll- och inspektionsverksamheten

torde sålunda böra anförtros åt en förste revisor. Hur den i övrigt

erforderliga personalen lämpligen bör fördela sig å olika tjänsteställningar,

kan lika litet som frågan om den lämpligaste rekryteringen avgöras,

innan principerna för den utvidgade skattegranskningen tagit fastare form.

För upprättandet av uppbördsstatistiken och handhavandet av balanslängdernas

granskning torde emellertid tills vidare böra beräknas en revisor och

en amanuens. Den närmaste ledningen av den räkenskapsmässiga granskningen

av kronouppbörden ankommer för närvarande på en revisionsassistent.

Därest nämnda granskning skall kunna utbyggas i avsedd omfattning,

erfordras en befattningshavare i kansliskrivares tjänsteställning. Den

biträdespersonal, som härutöver torde erfordras, synes kunna beräknas till

2 kanslibiträden och 2 kontorsbiträdet Samtliga de befattningshavare, varom

här är fråga, torde böra erhålla ställning såsom extra ordinarie tjänstemän.

Avlöningskostnaderna för den i och för en förstärkt skattegranskning sålunda

erforderliga personalen, inklusive rörligt tillägg, kunna för helt budgetår

beräknas till i runt tal 45,000 kronor. Då den föreslagna organisationen

emellertid lämpligen torde böra byggas upp successivt, allteftersom erfarenhet

kan vinnas om arbetets lämpliga utformning och fördelning, finner

riksräkenskapsverket ett belopp på 30,000 kronor böra för nästkommande

budgetår anvisas till personal för förstärkt skattegranskning.

I det föreliggande ärendet lia påtalats vissa brister i skatteindrivningsförfarandet

och kontrollen därå. Även i tidigare sammanhang lia dessa brister

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 279.

9

uppmärksammats och åtgärder för deras avhjälpande bragts under övervägande.

Hithörande spörsmål lia ingående behandlats av 1936 års uppbördskommitté,

som med utgångspunkt från en omläggning av uppbördsväsendet

och folkbokföringen föreslagit åtskilliga av riksräkenskapsverket nu omförmälda

åtgärder till förbättring av skatteindrivningen. I det föreliggande

ärendet har riksräkenskapsverket yttrat sig om möjligheten att, i avvaktan

på en allmän uppbörds- och folkbokföringsreform, genomföra partiella reformer

i den riktning kommittén föreslagit. Då ämbetsverket därvid haft

att utgå från den nuvarande förvaltningsorganisationen på dessa områden,

har det, enligt vad ämbetsverket framhållit, funnits nödvändigt att så långt

möjligt undvika ett betungande av de lokala myndigheterna med nya arbetsuppgifter

i samband med redovisningen av utskylderna och att i främsta

rummet förlägga nytillkommande arbetsuppgifter till den av ämbetsverket

utövade centrala kontrollen.

Riksräkenskapsverket har närmast förordat dels anordnande inom ämbetsverket

av uppbördsstatistik, grundad på de från länsstyrelserna ingående

redogörelserna, i vissa avseenden kompletterade, dels ändrad avfattning

av hindersbevisen, dels ock meddelande av föreskrifter örn särskilda

åtgärder gentemot vissa tjänstemän, som försumma sin egen skattebetalning.

Främst med tanke på den vikt, som i nuvarande läge måste tillmätas

uppbördsväsendets effektivitet, och de ökade svårigheter, vilka kunna väntas

bli följden av beskattningens skärpning, anser jag mig för egen del kunna

förorda, att man utan att avvakta lösningen av de allmänna uppbördsväsendet

berörande spörsmålen vidtager provisoriska åtgärder för att dels åvägabringa

ett bättre utgångsmaterial för riksräkenskapsverkets kontroll å

kronoskatteuppbörden och dels avhjälpa vissa mera påfallande brister i det

nuvarande indrivningssystemet.

Åt riksräkenskapsverket bör således uppdragas att föranstalta om upprättande

av uppbördsstatistik i huvudsaklig överensstämmelse med den i ämbetsverkets

utlåtande innefattade planen. De redogörelser angående uppbörden,

som enligt uppbördsreglementet eller andra gällande föreskrifter

skola insändas till riksräkenskapsverket, böra för angivna ändamål kompletteras.

För att underlätta en lämplig anpassning efter vunna erfarenheter bör

det uppdragas åt riksräkenskapsverket att — med avseende å uppbörden såväl

å landet som i städerna — meddela erforderliga föreskrifter om den utvidgade

uppgiftsskyldigheten.

Av synnerlig vikt är att myndigheterna vederbörligen iakttaga den i § 27

uppbördsreglementet förekommande bestämmelsen, att balanslängd skall

upptaga noggrann uppgift örn de åtgärder som vidtagits och örn det hinder

som mött för indrivningen i fråga örn utskylder, som äro beroende på åtgärd

inom vederbörande distrikt eller stad. Enligt vad av riksräkenskapsverkets

yttrande framgår lia vissa brister härutinnan förmärkts, vilka givit

ämbetsverket anledning att i utsänt cirkulär meddela anvisningar i ämnet.

Då det synes kunna förväntas, att rättelse skall kunna vinnas på denna väg,

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 219. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 219

lär någon Kungl. Maj:ts åtgärd i detta hänseende tills vidare icke vara påkallad.

Fastställande av formulär för hindersbevis i enlighet med vad uppbördskommittén

föreslagit torde böra ankomma på blankettkommissionen, som i

fråga därom bör samråda med riksräkenskapsverket.

Vad angår frågan om skärpningen av kontrollen å vissa tjänstemäns skattebetalning

synes det lämpligen böra åläggas uppbördsmyndighetema att hålla

hand över att tjänstemän som ha att taga befattning med uppbörd fullgöra

sin egen skattskyldighet. Riksräkenskapsverket torde böra bemyndigas att,

med beaktande av vad uppbördskommittén i ämnet anfört, meddela närmare

anvisningar om de åtgärder myndigheterna i sådant syfte böra vidtaga.

Till förstärkning av riksräkenskapsverkets organisation med hänsyn till utvidgningen

av skattekontrollen har ämbetsverket föreslagit nyinrättande av

ett antal extra ordinarie befattningar, däribland en förste revisorsbefattning,

samt anvisande av särskilda medel, för nästa budgetår beräknade till 30,000

kronor. För egen del anser jag väl förhållandena påkalla en ökning av den arbetskraft

som inom ämbetsverket användes för skattekontrollen. Med hänsyn

till det rådande läget synes dock en utbyggnad av organisationen icke nu böra

företagas. Behovet av ökad arbetskraft för skattekontrollen torde under nästa

budgetår böra tillgodoses genom provisoriska personaldispositioner, vilka i

princip böra hållas inom ramen av den nuvarande personalorganisationen. En

lösning efter angivna linjer synes kunna underlättas genom jämkning i ett

eller annat hänseende i de restriktioner som för närvarande inom ämbetsverket

tillämpas i fråga om förordnande av vikarier för befattningshavare

vilka tagas i anspråk för militärtjänst eller för av krisläget betingade civila

arbetsuppgifter. Frågan om behovet av förstärkning av de för budgetåret

anvisade avlöningsmedlen torde sålunda böra upptagas till bedömande först

om så längre fram skulle visa sig oundgängligen nödvändigt.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande angående de av mig

nu förordade förslagen till åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd

och skärpt kontroll därå.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

407942. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:405 Skrivelse till Korning en i anledning av Kungl. May.ts proposition angående åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och skärpt kontroll därå. a1 i texten
  2. BevU 1940:41 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och skärpt kontroll därå. s. 6 i texten