Sök i Ratio Lex

Angående indragning av de med universitetsprofessurerna i praktisk teologi förenade prebendena

1940-01-26 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:28, Angående indragning av de med universitetsprofessurerna i praktisk teologi förenade prebendena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående indragning

av de med universitetsprofessurerna i praktisk teologi

förenade prebendena; given Stockholms slott den 26

januari 194.0.

Kungl. Majit vill härmed, linder åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför härefter:

Uppsala stads pastorat (domkyrkoförsamlingen) utgör prebende åt

professorn i praktisk teologi vid universitetet i Uppsala och Lunds

stads- och landsförsamlingars pastorat (domkyrkoförsamlingen) åt professorn

i praktisk teologi med kyrkorätt vid universitetet i Lund.

Fråga har uppkommit örn indragning av nämnda prebenden. Båda

professurerna äro lediga — professuren i Uppsala genom innehavarens

död den IG februari 1937 och professuren i Lund genom innehavarens

utnämning den 7 november 1937 till biskop i Växjö. Professurerna uppehållas

av vikarier.

Bihang till riksdagens protokoll ID/fO. 1 sami. AV SS.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

Inledningsvis må nämnas något om professurernas ämnesomfattning

och vad därmed sammanhänger.

Examensämnet praktisk teologi med kyrkorätt omfattar, förutom

kyrkorätten, kännedom örn den samtida kyrkans liv, särskilt den svenska

kyrkans, och sönderfaller i följande huvuddiscipliner: liturgik (örn gudstjänsten),

homiletik (om predikan), kateketik (om kristlig ungdomsuppfostran,

särskilt konfirmationsundervisningen), själavårdslära m. m. Undervisningen

äger rum i form av vetenskapliga föreläsningar, propedeutiska

kurser samt teoretiska seminarie- eller övningskurser. Dessutom hålles

varje lästermin en praktisk övningskurs, innefattande kateketiska, liturgiska,

homiletiska och kyrkorättsliga övningar. Dessa övningar skola

åsyfta de studerandes fostran till prästämbetets förvaltning inom svenska

kyrkan och, i den mån sådant är möjligt, anordnas såsom kyrkliga

funktioner. Professorn i praktisk teologi eller annan ledamot av fakulteten,

vilken kanslern för rikets universitet därtill förordnar, handhar

såsom föreståndare uppsikten över de praktiska övningarna, vilka ledas

av de på fakultetens praktiska linje tjänstgörande lärarna. Dessa utgöras

vid vartdera universitetet av en direktor eller biträdande lärare, som

skall vara en i församlingstjänst högt förtjänt och i teologiska studier

väl vitsordad prästman, en assistent och en ledare av de kyrkorättsliga

övningarna.

1. Frågans tidigare behandling.

De nu nämnda prebendena äro de enda ännu existerande teologie

professorsprebendena i vårt land. De förutvarande prebendena av denna

art ha undan för undan indragits.

Frågan om indragning av de teologie professorsprebendena var år 1920

förelagd riksdagen och kyrkomötet, vilka medgåvo, att nämnda prebenden

finge i den ordning, Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma, och

enligt viss ersättningsgrund successivt indragas. Kyrkomötet anhöll dock,

att Kungl. Majit täcktes vid begagnande av den sålunda medgivna

rätten föranstalta därom, att till innehavarna av professorsbefattningarna

i praktisk teologi måtte fortfarande upplåtas prebenden på sätt

Kungl. Majit prövade skäligt bestämma. Kyrkomötet fann särskilt betydelsefullt,

att innehavarna av dessa befattningar icke utan vidare

berövades det underlag för ett tillfredsställande utövande av deras

verksamhet, som prebendeinstitutionen särskilt för dem innebure.

Ehuru riksdagen och kyrkomötet således medgivit successiv indragning

av professorsprebendena, har frågan örn prebendes indragning i de

fall, då indragningen återverkat på riksstatsanslag, underställts riksdagens

prövning. Sålunda framlades för 1922 års riksdag förslag örn

indragning av bland annat följande professorsprebenden, nämligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

Gamla Uppsala pastorat, som utgjorde prebende åt professorn i praktisk

teologi vid universitetet i Uppsala, och Husie pastorat, som utgjorde

prebende åt professorn i praktisk teologi med kyrkorätt vid universitetet

i Lund (jfr 1922 års åttonde huvudtitel sid. 136 ff.). Dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet anförde härutinnan bland

annat följande:

Vid ett annat tillfälle hade departementschefen givit uttryck åt den

uppfattningen, att starka skäl syntes tala för en indragning av samtliga

teologie professorsprebenden, alltså även de prebenden, som vore

förenade med professurerna i praktisk teologi. Därest emellertid en

verklig fördel för dessa professorers verksamhet såsom universitetslärare

skulle kunna vinnas genom sagda professurers bibehållande såsom prebendarier,

ansåge departementschefen det försvarligt att bibehålla prebenden

åt professorerna i praktisk teologi. Den i ärendet föreliggande

utredningen gåve likväl ingalunda otvetydigt vid handen, att den omständigheten,

att professorerna i praktisk teologi hittills innehaft prebenden,

medfört någon dylik påtaglig fördel för deras verksamhet som

universitetslärare. Kanske torde det dock vara möjligt, att en dylik

fördel stöde att vinna, därest åt sagda professorer ansloges pastorat,

vilka i och för undervisningens meddelande hade ett lämpligare läge

än de, vilka hittills varit anslagna åt professorer i praktisk teologi,

samt vidare vissa andra anordningar vidtoges. För att vara i stånd att

fälla ett avgörande omdöme i föreliggande spörsmål, ansåge departementschefen

därför möjlighet böra beredas vederbörande professorer i

praktisk teologi att utöva verksamhet såsom prebendarier under nyss

angivna för densamma gynnsamma förhållanden. Innan erfarenhet till

fullo sålunda vunnits, ansåge departementschefen, att med frågans definitiva

avgörande borde anstå tills vidare.

Då departementschefen sålunda stannade för att professorerna i praktisk

teologi tills vidare skulle förbliva kyrkoherdar i vissa pastorat, erbjöde

det, såvitt handlingarna utvisade, ingen större svårighet för ett

bedömande och avgörande av frågan vilka pastorat, som härvid vöre

de lämpligaste och härtill borde ifrågakomma. De akademiska myndigheterna

vore samtliga ense örn att domkyrkoförsamlingarna i Uppsala

och Lund härtill borde i främsta rummet ifrågakomma. Så starka skäl

talade för en dylik anordning, att departementschefen utan tvekan anslöte

sig till denna uppfattning. Utginge departementschefen sålunda från att

domkyrkoförsamlingarna borde tills vidare bibehållas vid sin prebendeegenskap,

torde något hinder icke möta att nu förorda en indragning

av ännu återstående professorsprebenden.

Kungl. Maj:ts förslag innebar sålunda indragning av samtliga teologie

professorsprebenden utom domkyrkoförsamlingarna i Uppsala och Lund,

vilka tills vidare skulle bibehållas vid sin prebendenatur.

I skrivelse nr 83 förklarade sig riksdagen icke ha något att erinra

mot nämnda förslag. 1923 års riksdag beslutade (skrivelse nr 86) vissa

av indragningen av nämnda prebenden betingade anordningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

2. Gällande bestämmelser.

Bestämmelser i ämnet meddelades av Kungl. Majit den 27 april 1923.

Enligt dessa bestämmelser skulle Uppsala stads pastorat samt Lunds

stads- och landsförsamlingars pastorat tills vidare och intill dess Kungl.

Majit annorlunda beslöte vara såsom prebenden förenade med respektive

professurer i praktisk teologi. Respektive innehavare av de förenade

tjänsterna som kyrkoherde i vederbörande pastorat och professor skulle

tills vidare vara domprost och vice preses i vederbörande domkapitel

samt tills vidare uppbära vad enligt gällande löneregleringsresolutioner

för sagda pastorat och enligt universitetens stater tillkomme respektive

befattningshavare såsom innehavare av berörda två tjänster.

I gällande avlöningsstater för universiteten i Uppsala och Lund (jfr

statsliggaren för budgetåret 1939/40 s. 404 och 420) ha såsom lön och

tjänstgöringspenningar för ifrågavarande professorer upptagits 7,400 kronor

i Uppsala och 6,000 kronor i Lund. I nämnda stater föreskrives,

att innehavaren av vederbörande professur uppbär avlöning lika med

övriga professorer samt att han, så länge han i egenskap av domprost

såsom prebende innehar Uppsala stads pastorat (Lunds stads- och landsförsamlingars

pastorat), av domprostlönen uppbär dels 4,600 kronor

(6,000 kronor), dels ock 500 kronor (500 kronor), sistnämnda belopp utgörande

ersättning för utgifter i ämbetet.

3. Föreliggande framställningar.

Hos Kungl. Majit ha nu Uppsala domkyrkoförsamling och sedermera

även Lunds stads- och landsförsamlingars pastorat hemställt om vidtagande

av åtgärder för avskaffande av de till församlingarna knutna professorsprebendena.

Häröver ha yttranden avgivits av domkapitlen i

Uppsala och Lund, av kanslern för rikets universitet efter hörande av

vederbörande universitetsmyndigheter samt av kammarkollegiet och statskontoret

gemensamt.

Av handlingarna inhämtas följande:

a) Uppsala.

Domkyrkoförsamlingen har erinrat, att prebendet tillträddes den 1

maj 1923 av dåvarande professorn i praktisk teologi vid universitetet i

Uppsala Gustaf Lizell, som därefter innehaft professuren och det därmed

förenade prebendet till sin död den 16 februari 1937.

Av en utredning, som verkställts genom av kyrkorådet utsedda kommitterade,

inhämtas bland annat följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28. •">

Kungl. Maj:ts beslut om Uppsala stads församlings fortsatta prebendenatur

kunde betraktas som ett slags försök, på vars utgång komme att

bero, huruvida förordnandet komme att bestå. Beslutet gällde emellertid

tills vidare och upphörde således ej automatiskt att gälla i och med

domprosten Lizells bortgång, ehuru frågan ju å andra sidan genom

denna aktualiserats.

Professorn i praktisk teologi utnämndes av Kungl. Majit efter förslag

av de akademiska myndigheterna. Jämväl domprost, d. v. s. kyrkoherde

i domkyrkoförsamling, utnämndes av Kungl. Majit (41 § prästvalslagen).

I vanliga fall skedde denna utnämning efter förslag av domkapitlet och

val av församlingen, varjämte sökande till domprostbefattning ägde anmäla

sig direkt hos Kungl. Majit. Men domprostbefattningen i Uppsala

följde, så länge domkyrkoförsamlingen vore prebende, automatiskt med

professuren i praktisk teologi utan förslag och val (45 § prästvalslagen).

Vid sidan av domprosten-kyrkoherden funnes i Uppsala tre komministrar,

en ständig adjunkt och en pastoratsadjunkt. Komministrarna

utsåges genom val i vanlig ordning med begränsning till sökande från

stiftet. Adjunkterna förordnades av domkapitlet och kunde kallas fran

vilket stift som helst. En av komministrarna eller adjunkterna förordnades

till vice pastor (domkyrkovicepastor), vilken utövade domprostens

kyrkoherdegöromål, i den mån denne ej själv toge befattning med dessa

göromål.

Domprostens och vice pastors inbördes ställning i Uppsala domkyrkoförsamling

vore ej i lag eller författning närmare reglerad. Kyrkolagen

omnämnde ej vicepastorsinstitutionen. Ett kungl, brev den 22 juli 1766

föreskreve blott helt allmänt, att vice pastor ägde utöva alla de ämbetsrättigheter

i församlingen, som tillhörde ordinarie kyrkoherden. När vice

pastor förordnades för kyrkoherde i andra än prebendeförsamlingar, vöre

det uppenbart, att kyrkoherden icke hade någon som helst skyldighet

eller rättighet att utöva sina ämbetsåligganden, där ej annat i förordnandet

förutsattes. I sådana fall åter som det nu behandlade torde

emellertid förutsättas, att domprosten i den män hans tid och krafter

det medgåve ägnade sig något åt församlingsvården.

Domprostens lön av församlingen bestode i dels det i lag fastslagna

beloppet 10,000 kronor, dels ett lönetillägg å 2,100 kronor (gemensamt

för alla ordinarie präster i riket), dels 150 kronor såsom tillägg på grund

av nådårsrättens upphörande och dels fri bostad, allt med skyldighet

för domprosten att avlöna vice pastor med 2,000 kronor och den personlige

adjunkten med 2,900 kronor. Hans behållna lön från församlingen

vore således 7,350 kronor jämte fri bostad. Dessutom åtnjöte han

lön såsom professor, dock ej lika med övriga professorer utan avsevärt

lägre. En följd av sistnämnda förhållande vöre, att prebendets avskaffande

förutsatte ny medelsanvisning av riksdagen. Avskaffades nu prebendenaturen

hos domkyrkoförsamlingen, bortfölle vicepastorstjänsten

och pastoratsadjunkturen. Därmed befriades domprosten från avdragen

å lönen. Något tillskott till lönen för honom torde därför ej erfordras.

Kommitterade hade låtit verkställa en siffermässig utredning, avsedd

att i viss utsträckning belysa prebendariens medverkan vid pastorsgöromålen

i församlingen. Resultatet av utredningen framginge av följande

uppställning:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 28.

År

Antal

gudstjän- ster 0.

andaktsst.

Antal dop

Antal

konfirme-

rade

Antal

vigslar

Antal

begravn.

Antal

kyrkoråds-

samrnan-

träden

1923

6

4

40

1

4

3

1924

11

1

32

4

3

6

1925

9

1

36

1

9

5

1926

8

3

34

2

9

5

1927

5

3

30

2

8

5

1928

3

1

23

2

10

2

1929

5

2

15

—

6

3

1930

9

2

22

3

9

4

1931

8

1

20

1

7

3

1932

10

5

5

3

11

—

1933

10

4

11

5

7

—

1934

3

4

13

3

8

—

1935

7

4

15

2

11

—

1936

9

3

20

7

15

—

Den gjorda uppställningen framvisade ett i och för sig icke ringa

antal prästerliga förrättningar, utförda av prebendarien. I jämförelse

med det totala antalet dylika förrättningar inom domkyrkoförsamlingen

under ifrågavarande år måste dock helt naturligt de av prebendarien

utförda framstå såsom kvantitativt sett mindre betydande. Sålunda uppginge

antalet av prebendarien förrättade gudstjänster under angivna tid

till i genomsnitt 8 om året, under det att årliga antalet gudstjänster i

domkyrkoförsamlingens huvudlokaler för gudstjänster, domkyrkan och

Österplans kyrksal, utgjorde omkring 250 obligatoriska gudstjänster örn

året. I detta antal inginge sålunda högmässor, ottesångs- och aftonsångsgudstjänster

samt föreskrivna veckopredikningar vissa tider av året.

Däremot hade ej medräknats s. k. liturgiska andaktsstunder i domkyrkan.

Ej heller inginge i antalet de mångå gudstjänsterna i församlingens

distriktslokaler. Det torde å andra sidan böra bemärkas, att de gudstjänster,

vid vilka prebendarien enligt ovan intagna uppställning fungerat,

uteslutande hållits i domkyrkan.

I vilken utsträckning en prebendarie i framtiden kunde beräknas deltaga

i församlingsvården torde vara i hög grad svårbedömligt. Kommitterade

ansåge sig emellertid icke böra underlåta framhålla, att den

prebendarie, som under tidsperioden 1928-36 varit verksam i församlingen,

genom sina vidsträckta förbindelser och sina personliga egenskaper måhända

kommit att taga större del i den rent prästerliga verksamheten

inom församlingen än som kunde i allmänhet förväntas av prebendarie.

Följande omständigheter syntes tala för ett avskaffande av församlingens

prebendenatur.

Det måste anses påfallande, att på samma person lagts två var för

sig så krävande tjänster som professuren i praktisk teologi och kyrkoherdetjänsten

i Uppsala domkyrkoförsamling. Denna församling vore ett

av landets största och mest krävande pastorat, med en folkmängd, som

vore stadd i rätt hastig tillväxt och som redan nu överskridit 35,000.

Till stadens egna bebyggare bomme kanske närmare 5,000 där icke kyrkoskrivna

personer, mest ungdom, som vistades i staden för studier och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

vilkas andliga vård också måste tillgodoses. Icke ens en person med

högst ovanliga krafter torde kunna sta ut med att utan att särskilda

anordningar vidtoges nöjaktigt bestrida dessa tvenne tjänster. Följden

härav hade blivit, att den ena av tjänsterna, nämligen kyrkoherdebefattningen,

kommit att i huvudsak uppehållas genom vice pastor.

Denna anordning medförde betydande olägenheter. Även örn vice pastor

vore en framstående och praktiskt duglig präst, konnne han ej sällan

att sakna den auktoritativa ställning inom församlingsvården, som ordinarie

kyrkoherdebefattning medförde. Med nödvändighet måste ock en

viss dualism eller en märkbar osäkerhet i församlingslivets ledning göra

sig gällande. Domprosten hade rätt att ensam leda kyrkorådets överläggningar

och planlägga församlingsvården, men hade enligt erfarenheten

hindrats av sin professorstjänst att i berörda hänseende göra en

effektiv insats. Vice pastor å sin sida kunde genom det tillfälliga i sin

anställning lätt bli relativt bunden i sina initiativ. Särskilt under ogynnsamma

personliga omständigheter kunde en dylik dualism i ledningen

verka hämmande och förlamande på församlingsvårdens planläggning

och skötsel. Skulle åter prebendeinstitutionen upphöra, tillförsäkrades

församlingen en egen kyrkoherde, som helt kunde ägna sig åt pastoralvården.

Därmed komme den omtalade dualismen att försvinna. Tjänstinnehavaren

hindrades icke av personliga hänsyn och kunde genom

tjänstens permanenta karaktär arbeta på lång sikt samt er holle den

auktoritativa ställning, som knappast kunde anses tillfalla vice pastor,

ehuru han enligt nuvarande ordning vore den egentliga ledaren av pastoralvården.

I bestämd strid mot de allmänna principer, enligt vilka tillsättande

av prästerliga tjänster skedde, stöde vidare det faktum, att befolkningen

inom prebendepastoraten icke hade något som helst inflytande vid besättande

av kyrkoherdetjänsten. De myndigheter, som medverkade vid

tillsättande av tjänsten, vore vidare förhindrade att ens i någon män

taga hänsyn till vederbörandes lämplighet som församlingspräst. Tillsättandet

skedde fastmer uteslutande efter vetenskapliga meriter. I vanliga

fall åter hade församlingen möjlighet att genom val giva sin önskan

till känna, örn vem den ville ha till kyrkoherde, vilken valrätt även

innefattade möjlighet att kalla fjärde provpredikant.

Till ovannämnda skäl för prebendets avskaffande kunde anföras ytterligare

ett — detta av ekonomisk natur. Prebendeinstitutionen tjänade

till att avlöna tjänstemän, som huvudsakligen ägnade sig åt annat

arbete än församlingsvården. Församlingen syntes böra vara skyldig

avlöna präst blott såvida han väsentligen ägnade sig åt församlingens

vård.

Med nuvarande ordning syntes oklart i vilken utsträckning församlingen

ägde påfordra domprostens medverkan i församlingsarbetet.

Mot dessa skäl för prebendets avskaffande stöde emellertid andra,

som synts kunna anföras lill förmån för bibehållande av den nuvarande

ordningen.

Prebendeinstitutionen knöte kyrka och universitet samman på ett sätt,

sorn ur kyrklig synpunkt måste vara av värde för kontakten med de

stora skaror akademiska lärare och studenter, som här utövade undervisning

och bedreve studier. För många människor, särskilt sådana med

starkt intellektuella behov, kunde det vidare lia sin betydelse, att för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kuncjl. Majlis ''proposition Nr 28.

samlingens kyrkoherde samtidigt vore universitetslärare och därigenom

i besittning av den auktoritet, som hög teologisk lärdom gåve. Förbindelsen

mellan kyrka och universitet på denna punkt åtnjöte dessutom

traditionens stöd.

o Vidare kunde anföras, att med den anordning, som hittills varit

rådande i Uppsala, församlingen tillförts en extra prästerlig kraft —

pastoratsadjunkten, vilken helt avlönades av domprosten och kyrkofonden.

Vid prebendets avskaffande miste församlingen alltså en helt anställd

präst och måste sannolikt inom icke alltför avlägsen framtid anställa

ytterligare en av pastoratet avlönad prästerlig kraft. Med hänsyn därtill

kunde ur ekonomisk synpunkt den nuvarande anordningen anses

vara till någon fördel för församlingen.

Efter övervägande av de skäl, som anförts för och emot ett avskaffande

av domkyrkoförsamlingens prebendenatur, hade kommitterade

stannat vid att de skäl, som talade för avskaffandet, vilka delvis vore

av mera principiell natur, vore de tyngst vägande.

Kommitterade uttalade den förhoppningen, att en utväg måtte finnas

att på annat sätt än genom prebendeinstitutionen uppehålla sambandet

mellan den teologiska forskningens män och församlingsvården.

Domkapitlet i Uppsala, som tillstyrkt framställningen, har såsom sin

mening uttalat, att ur kyrklig synpunkt övervägande skäl syntes tala

för att Uppsala församlings egenskap av prebende nu borde bringas att

upphöra och att kyrkoherdetjänsten i Uppsala, vars innehavare likväl

alltjämt borde vara domprost, hnge tillsättas på sätt som beträffande

annan ordinär domprosttjänst vore i lag och förordning föreskrivet.

Teologiska fakulteten har yttrat bland annat följande:

Församlingens kommitterade hade uttalat den förhoppningen, att en

utväg måtte finnas att på annat sätt än genom prebendeinstitutionen

uppehålla sambandet mellan den teologiska forskningens män och församlingsvården.

Fakulteten delade de kommitterades tanke, att detta

samband, som av ålder bestått, borde upprätthållas. Skulle det upphöra,

vore fakulteten övertygad örn att den teologiska undervisningen,

och därmed ytterst kyrkan själv, därav i längden skulle bli lidande.

Försåvitt den teologiska undervisningen icke kunde bortse från att den

tillika vore prästutbildning, måste det för undervisaren vara av vikt,

att han ägde personlig kontakt med kyrkans liv, stöde med i hennes

arbete och kände hennes problem. Detta gällde i lika män örn samtliga

den teologiska fakultetens lärare och discipliner. Ä andra sidan

syntes det fakulteten obestridligt, att kyrkan hade gagn av att den

teologiska forskningens män tillförde hennes arbete de direkta impulserna

från sitt vetande och tänkande, som gällde hennes egen tros

högsta och djupaste frågor.

Sedan den nu gällande prebendeordningen år 1923 vidtogs, hade sambandet

mellan fakulteten och kyrkan genom den nya domkapitelslagen

i mycket väsentlig mån försvagats. Då Uppsala domkapitel tidigare

utgjordes av alla fakultetens medlemmar vid ärkebiskopens sida, vore

fakultetens representation i kapitlet nu nedsatt till tre medlemmar, domprosten

och ännu två professorer. Fakulteten hade på sin tid tillstyrkt

denna ordnings genomförande, då den ansåge det rimligt, att i detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

liksom i andra domkapitel även prästerskapet och stiftets lekmannavärld

bleve företrädda. Men den tänkte sig då ingalunda, att så snart

efter lagens genomförande dess representation i kapitlet skulle ytterligare

beskäras. För det fortsatta försvagande av fakultetens samband

med kyrkan, som genom domprostbefattningens skiljande från fakulteten

skulle äga rum, hade inga direkta skäl anförts. Men örn domkyrkoförsamlingen

på goda grunder begärde en egen kyrkoherde, som

helt kunde ägna sig åt dess tjänst, vore därmed icke sagt, att det funnes

några vägande skäl för att fakultetens insats i domkapitlet och

därmed i stiftsstyrelsen måste än vidare reduceras. Det måste utan

tvivel betraktas som en tillgång för den svenska kyrkan, att den i domkapitlen

i de stiftsstäder, där teologiska fakulteter funnes, fortfarande

kunde påräkna stöd av den sakkunskap, som medlemmarna av dessa

fakulteter besutte.

En sammanjämkning av de vägande synpunkter, som sålunda i prebendefrågan

stöde emot varandra, kunde tänkas ske på flera sätt.

1. Att ledningen av det starkt ökade kyrkliga arbetet i Uppsala domkyrkoförsamling

krävde en man i den auktoritativa ställning, som ordinarie

kyrkoherdebefattning medförde, och obunden av en så maktpåliggande

annan befattning som en teologisk professur, syntes församlingens

kommitterade ha tydligt ådagalagt. Emellertid torde en delning av

domkyrkoförsamlingen icke alltför länge kunna uppskjutas. Och det

vore då att överväga, huruvida icke en av de sålunda uppkomna delförsamlingarna

kunde behålla prebendenaturen tillsammans med domprostvärdigheten.

Valde man denna väg, kunde den nuvarande ordningen

av år 1923 förbliva vid makt, tills vid delningen en definitiv

ordning infördes.

2. En annan möjlighet vore, att professuren i praktisk teologi bleve

förbunden icke med en stadsförsamling utan med en landsförsamling i

universitetsstadens närmaste grannskap. Närmast kunde man då tänka

på Helga Trefaldighetsförsamlingen. Det vore en i rask utveckling stadd

förstadsförsamling med kyrkan belägen inom staden. Inkorporation med

staden vore föreslagen. I detta fall borde professuren i praktisk teologi

och domprostbefattningen för närvarande tillsättas efter nu gällande

grunder och förbindelsen dem emellan gälla intill dess den prästerliga

befattning blivit ledig, som Kungl. Majit beslutade skola för framtiden

vara med professuren i praktisk teologi förenad.

Universitetsberedningen (statens offentliga utredningar 1937:36 sid.

59 och 60) hade uttalat sig för den nuvarande prebendeinstitutionens

bibehållande för professorerna i praktisk teologi, för vilket beredningen

ansåge, att från universitetens synpunkt övervägande skäl talade. Beredningen

yttrade sig på följande sätt: Anledningen till att denna anordning

bibehållits, ehuru övriga teologie professorer upphört att vara

prebendarier, torde förnämligast ligga dels däri, att det ansetts kunna

underlätta anordnandet av de i den praktiska kursen ingående övningarna,

vilka ju örn möjligt borde erhålla formen av kyrkliga funktioner,

om kursens föreståndare vore kyrkoherde i universitetsstaden, dels och

(biri, att elen möjlighet för professorn att uppehålla en intim kontakt

med praktiskt församlingsarbete, som hans .ställning som kyrkoherde

skänkte honom, måste inverka i hög grad förmånligt både på prästutbildningen

och på professorns forskningsverksamhet. Under sådana örn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

ständigheter syntes det förhållandet, att professorn givetvis måste bli

åtskilligt hindrad i sitt vetenskapliga arbete av sina åligganden som

kyrkoherde i ett stort pastorat och vice preses i ett arbetstyngt domkapitel

icke böra tillmätas avgörande betydelse.

3. En tredje utväg vore, att varje prebende skulle upphöra. Domkyrkoförsamlingen

i Uppsala skulle få sin egen kyrkoherde. Men domprostbefattningen

och vice presesskapet i domkapitlet skulle skiljas från

kyrkoherdebefattningen i Uppsala och förbindas med en av fakultetens

professurer. Det bleve då icke längre fråga örn en prästerlig befattning

för professorn i praktisk teologi. Domprostbefattningen och vice presesskapet

i kapitlet borde tillfalla den efter tjänstår äldste professorn —

örn han vore prästvigd och därtill villig —• eljest den näste i tur under

enahanda villkor.

Vilken av de här antydda utvägarna för bevarande av det organisatoriska

sambandet mellan teologiska fakulteten och kyrkan som än valdes,

syntes den vara att föredraga framför ett rent upplösande av detta

samband på ännu en punkt. Fakulteten funne emellertid övervägande

skäl tala för den tredje av de ovan anvisade vägarna men ville på

samma gång uttala den förhoppningen, att under alla förhållanden den

huvudsynpunkt på frågan, som fakulteten sin plikt likmätigt här framhållit

— bevarandet i någon form av sambandet mellan fakultet och

kyrka — måtte vid ärendets fortsatta behandling röna beaktande.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har förordat den tredje av

de av den teologiska fakulteten anvisade utvägarna med den ändringen,

att domprostbefattningen och vice presesskapet i domkapitlet borde

tillfalla den professor, som teologiska fakulteten inom sig valde.

Kyrkorådet framhöll sedermera — i anledning av fakultetens första

alternativ — att en delning av församlingen försvårades därav, att delningen

förutsatte byggande av ny kyrka, ett företag som ej syntes under

överskådlig tid kunna komma i fråga. Ett genomförande av det andra

av fakultetens alternativ skulle visserligen medföra, att domkyrkoförsamlingen

befriades från sin prebendenatur. Förslaget skulle dock medföra

uppskov med reformen till dess nuvarande kyrkoherden i Helga

Trefaldighetsförsamlingen avginge från sin befattning och måste därför

avstyrkas. I varje fall kunde dess genomförande ej tänkas under

annan förutsättning än att domprostsysslan förbehölles domkyrkoförsamlingens

kyrkoherde och ej överflyttades på pastor i annan församling.

Ej heller det tredje alternativet kunde godtagas. Domprostsysslan

måste förbehållas kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen. Även örn

teologiska fakultetens förslag kunde försvaras ur historisk synpunkt,

måste dock avgörande betydelse numera tillmätas den omständigheten

att, örn kyrkoherden i Uppsala berövades ställningen som domprost,

denna kyrkoherdebefattning skulle komma att i betydelse ställas efter

kyrkoherdebefattningarna i övriga stiftsstäder och rekryteringen vara

inskränkt till stiftet i stället för att befattningen nu kunde sökas från

hela riket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits -proposition Nr 28. 11

Kanslern för rikets universitet har hemställt om bifall till församlingens

ansökning.

Jämväl kammarkollegiet och statskontoret lia tillstyrkt församlingens

förslag. Av dessa myndigheters gemensamma utlåtande inhämtas följande:
Kungl.

Majit torde ha avsett, att Uppsala stads pastorat skulle tills

vidare försöksvis tilläggas professorn i praktisk teologi såsom prebende.

Teologiska fakulteten och större akademiska konsistoriet i Uppsala ävensom

kanslersämbetet för rikets universitet syntes icke anse, att någon

avsevärd fördel vunnits, såvitt anginge ifrågavarande professors verksamhet

såsom universitetslärare, genom att denne erhållit Uppsala stadsförsamling,

domkyrkoförsamlingen, såsom prebende. Fastmer hade såväl

berörda vederbörande som samtliga övriga i ärendet hörda nu tillstyrkt

avvecklande av prebendeinstitutionen jämväl vid förevarande

professorsbefattning.

Även kammarkollegiet och statskontoret ansåge övervägande skäl föreligga

för indragning av prebende!. Det torde för domkyrkoförsamlingen

vara ett stort och berättigat intresse att genom val få utöva inflytande

vid tillsättningen av domprostbefattningen och att till domprost utsåges

person med kvalifikationer just för denna befattning samt att domprosten

finge tillfälle att helt ägna sig åt sin pastorala verksamhet. Det

intresse, som i undervisningsavseende förelåge av att såsom universitetslärare

i praktisk teologi ha en person, förtrogen med aktiv församlingstjänst,

torde kunna i viss utsträckning tillgodoses på annat sätt, exempelvis

genom krav på någon tids prästerlig församlingstjänstgöring för

kompetens till professuren. Vad anginge ledningen av de blivande prästernas

praktiska övningar, erinrades, att densamma numera anförtroddes

åt särskild församlingspräst.

Enligt lagen om domkapitel (nr 567/1936) skulle i stift, varest teologisk

fakultet funnes, domkapitlet bestå, förutom av de i övriga domkapitel

förekommande ledamöterna, av två av fakulteten inom sig valda

ledamöter. Då vederbörande domprost vore självskriven vice preses i

domkapitlet, hade sålunda för närvarande teologiska fakulteten tre representanter

i domkapitlet. Att detta antal reducerades till två genom

indragning av prebende! syntes emellertid knappast ägnat att ingiva

betänkligheter; de två representanterna torde kunna anses i tillfredsställande

grad uppehålla förbindelsen mellan den teologiska forskningen

och det kyrkliga livet samt garantera nödig teologisk sakkunskap inom

domkapitlet. I vart fall torde icke böra ifrågasättas att för bibehållande

av tre professorer såsom ledamöter i domkapitlet utesluta kyrkoherden

i domkyrkoförsamlingen från dennes plats såsom vice preses i

domkapitlet. Därigenom skulle kyrkoherdarna i domkyrkoförsamlingarna

i universitetsstäderna komma att i betydelse ställas efter kyrkoherdarna

i domkyrkoförsamlingarna i övriga stiftsstäder. Domkapitelssakkunniga

hade i sitt betänkande (statens offentliga utredningar 1935:31 s. 71)

framhållit, att domprostens plats i domkapitlet utgjorde så gott som

den enda resten av kapitlets historiska samhörighet med domkyrkan

och dess gudstjänstliv, att hans ställning i kapitlet markerade domkyrkans

egenskap att vara en hela stiftets kyrka och ej enbart en församlingskyrka

samt att den utveckling, som stiftets gemensamma liv

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

på senare tid vunnit, gjorde det snarast lämpligt, att denna domkyrkans

betydelse starkare än förr betonades.

I gällande stat för Uppsala universitet hade professorn i praktisk

teologi såsom lön och tjänstgöringspenningar tillerkänts tillhopa 7,400

kronor. Nettoinkomsten från prebendepastoratet hade i samma stat upptagits

till 4,600 kronor. Vid indragning av prebendet torde professorn

i fråga tillerkännas ersättning med sistnämnda belopp, varigenom han

i lönehänseende bleve likställd med övriga professorer inom teologiska

fakulteten.

Riksdagen hade år 1920 medgivit indragning successivt av samtliga

prebenden. Därefter hade emellertid med hänsyn till indragningarnas

återverkningar å vederbörande anslag Kungl. Majit i varje särskilt fall

underställt frågan örn prebendes indragning riksdagens prövning. Jämväl

i förevarande fall torde sålunda indragningsfrågan böra underställas

riksdagen.

b) Lund.

Lunds stads- och landsförsamlingars pastorat har framhållit, att pastoratet

vid olika tillfällen och senast i skrivelse den 19 april 1926 uttalat

sin önskan, att pastoratet måtte bli befriat från sin prebendenatur.

Framställningarna hade dock lämnats utan bifall. Då pastoratet nu

gjorde framställning örn att ärendet måtte upptagas till förnyad prövning,

så berodde detta på att professurerna i praktisk teologi vid båda

universiteten samtidigt voro lediga. Pastoratet hänvisade i tillämpliga

delar till den av Uppsala domkyrkoförsamling verkställda utredningen

samt anförde vidare:

Enligt den nya domkapitelslagen vore domprosten i Lund numera

ledamot av domkapitlet i sin egenskap av kyrkoherde i Lunds stadsoch

landsförsamlingar och icke, såsom tidigare varit fallet, i sin egenskap

av teologie professor. Härigenom hade frågans lösning underlättats,

då ett beslut örn prebendets upphörande kunde fattas utan att någon

lagändring behövde genomföras.

Det tillkomme icke pastoratet att bedöma frågan ur universitetets

synpunkt, men för pastoratet talade de övervägande skälen för ett upphörande

av föreningen av professur och kyrkoherdetjänst. Innehavaren

av de två ämbetena, vilka krävde var sin man, måste helt naturligt

giva professuren företräde, och han kunde endast i jämförelsevis ringa

omfattning komma att ägna sig åt de till kyrkoherdetjänsten hörande

göromålen.

Pastoratet vore övertygat därom, att den önskvärda förbindelsen mellan

den teologiska forskningen och den praktiskt-teologiska utbildningen

å ena sidan och det kyrkliga församlingslivet å den andra skulle fortfara

även utan prebendeinstitutionens bibehållande.

Såsom vice preses i Lunds domkapitel och närmaste man åt biskopen

i landets folkrikaste stift hade innehavaren av domprosteri genom

den nya domkapitelslagstiftningen fått ytterligare ökad arbetsbörda.

Detta utgjorde ytterligare ett synnerligen tungt vägande skäl för upphävande

av pastoratets prebendenatur ej blott från lokalförsamlingens

synpunkt utan även med tanke på stiftets krav.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits ''proposition Nr 28. 13

Domkapitlet i Lund har avstyrkt bifall till framställningen och därvid

anfört följande:

Domkapitlet ville till en början bringa i åtanke de skäl, som åberopats

för detta prebendes bibehållande, när de övriga prebendena avskaffades.

Domkapitlet kunde inte finna annat än att dessa skäl kvarstode

med oförminskad aktualitet. Förbindelsen mellan professuren i

praktisk teologi med kyrkorätt och kyrkoherdetjänsten i Lunds pastorat

medförde ju ur många synpunkter påtagbara fördelar. Även örn professurens

innehavare icke i tillräcklig omfattning kunde ägna tid och

arbete åt fullgörandet av de med kyrkoherdetjänsten förenade göromålen,

så komme han ändock genom innehavet av sistnämnda tjänst

på ett särskilt sätt in i församlingslivet i staden och det prästerliga

arbetet därstädes. Man vunne garanti för att innehavaren av kyrkoherdetjänsten,

som tillika vore domprost och vice preses i domkapitlet,

alltid komme att fylla högt ställda anspråk på personliga kvalifikationer.

Det syntes domkapitlet ur kyrklig synpunkt lyckligt att kunna åt innehavaren

av en av teologiska fakultetens professurer bevara en dubbelställning

såsom dels aktiv vetenskapsidkare och dels innehavare av ett

betydelsefullt kyrkligt ämbete.

Professorn i praktisk teologi intoge den synnerligen viktiga posten

såsom ledare för den praktiskt-teologiska avdelningen vid den teologiska

fakulteten. Under hans handledning skedde utbildningen i praktiska

angelägenheter av blivande präster. Det läge sålunda icke ringa

vikt vid att professurens innehavare alltid stöde i intim kontakt med

församlingslivet och dess fordringar på de prästerliga befattningshavarna.

Domkapitlet holle före, att detta vunnes, örn prebendet bibehölles.

Självfallet kunde tungt vägande skäl anföras till förmån för pastoratets

framställning. Då emellertid domkapitlet ansåge, att skälen för ett

bibehållande av prebendet ur allmänkyrkliga synpunkter vägde tyngre,

avstyrkte domkapitlet bifall till den gjorda framställningen.

StiftsseJcreteraren T. Gynnerstedt anmälde avvikande mening och ansåg,

att domkapitlet bort på de av pastoratet anförda skälen tillstyrka

ansökningen.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Lund har anfört:

Fakulteten förstode till fullo de skäl, som anförts för skilsmässa mellan

professuren och domprostprebendet, och funne dem ur församlingens

synpunkt mycket behjärtansvärda. Dock skulle de påtalade olägenheterna

med den nuvarande ordningen säkerligen kunna för Lunds vidkommande

i avsevärd grad avhjälpas, om vice pastorn erhölle en fastare ställning.

Då frågan här måste ses ur universitetets och fakultetens synpunkt,

syntes emellertid de av universitetsberedningen anförda skillén för bibehållande

av den nuvarande ordningen överväga.

Två fakultetsledamöter (professorerna Jlriein och Ödeberg) uttalade

sig för avskaffande av prebendeinstitutionen.

Större akademiska konsistoriet i Lund har uttalat, att hinder icke

torde möta mot prebendeinstitutionens avskaffande i förevarande fall.

Kanslern har hemställt örn bifall till pastoratets ansökning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

Kammarkollegiet och statskontoret ha, under hänvisning till sitt utlåtande

över domkyrkoförsamlingens i Uppsala framställning, tillstyrkt

indragning jämväl av förevarande prebende. Vid indragning av prebendet

borde universitetets avlöningsanslag ökas med 6,000 kronor.

Domkyrkoförsamlingarna i Uppsala och Lund ha endast försöksvis,

i avbidan på närmare erfarenhet rörande anordningens lämplighet, bibehållits

såsom prebenden för professorerna i praktisk teologi. Den utredning,

som i detta hänseende nu föreligger, synes ge vid handen, att prebendeinstitutionen

medför vissa fördelar för universiteten och för kyrkan

i det hela därigenom, att den åstadkommer förbindelse mellan prästutbildningen

å ena sidan, praktiskt församlingsarbete och kyrkoadministration

å den andra. Detta under förutsättning, att professurerna innehavas

av personer, som kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de

omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter, vilka ankomma på en

professor, som tillika har att tjänstgöra som kyrkoherde och domprost

samt som vice preses i vederbörande domkapitel. Å andra sidan synes

utredningen ådagalägga, att prebendeinstitutionen för de ifrågavarande

församlingarna medför vissa olägenheter, som göra dess avskaffande till

ett ur församlingssynpunkt befogat önskemål. Då, med beaktande av

vad från såväl universitets- som församlingshåll i frågan anförts, från

det allmännas synpunkt övervägande skäl synas tala för ett upphävande

av nämnda institution och då tidpunkten härför är särskilt gynnsam

för närvarande, då båda de ifrågavarande universitetsprofessurerna i

praktisk teologi äro lediga, anser jag mig böra i likhet med bland annat

kammarkollegiet och statskontoret förorda, att de med nämnda professurer

förenade prebendena avskaffas. En sådan åtgärd synes icke

behöva försvaga sambandet mellan den teologiska forskningen och

kyrkan på ett sådant sätt, att olägenheter för kyrkolivet uppkomma.

Önskvärdheten av att den universitetslärare, som närmast har att svara

för ämnet praktisk teologi, är förtrogen med församlingsarbete, synes

kunna, på sätt nämnda myndigheter förordat, i viss utsträckning tillgodoses

bland annat genom att för kompetens till ifrågavarande professurer

fordras någon tids prästerlig församlingstjänstgöring. I detta

sammanhang bör även erinras om att fakulteten även i fortsättningen

kommer att äga möjlighet att genom det praktiskt-teologiska övningsinstitutet

utöva inverkan på kyrkolivets gestaltning.

I likhet med kammarkollegiet och statskontoret anser jag, att domprostbefattningen

och vice presesskapet i domkapitlet fortfarande böra

vara förenade med kyrkoherdetjänsten i vederbörande domkyrkoförsamling

och icke, på sätt större akademiska konsistoriet i Uppsala förordat,

tillfalla den professor, som teologiska fakulteten inom sig väljer. Den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits proposition Nr 28.

minskning av fakultetens representation i domkapitlet, som härigenom

inträder — antalet representanter, nu tre av åtta, minskas till två —

synes icke ingiva betänkligheter.

Bifall till vad nu föreslagits nödvändiggör icke någon ändring i gällande

prästvalslag eller av några i lag givna föreskrifter i övrigt

men däremot vissa jämkningar i universitetens avlöningsstater. Såsom

av det föregående framgår, böra de blivande innehavarna av professurerna

i praktisk teologi i fortsättningen, sedan professurerna skiljts från

domprostbefattningarna, erhålla samma löneförmåner som universitetsprofessorer

i allmänhet, vilket medför en höjning av anslaget till avlöningar

vid Uppsala universitet med 4,600 kronor och av motsvarande

anslag för Lunds universitet med 6,000 kronor. Då det med hänsyn

till gällande bestämmelser om tillsättning av universitetsprofessurer är

att förvänta, att de nu lediga professurerna i praktisk teologi kunna

erhålla nya innehavare först under år 1941 och professurerna böra tillträdas

förslagsvis tidigast den 1 juli 1941, är det icke erforderligt att

höja avlöningsanslagen förrän från och med budgetåret 1941/42.

Åtgärder för tillsättning av nämnda tjänster böra emellertid, om tjänsterna

skola kunna tillträdas vid nämnda tidpunkt, inledas under år

1940. Ehuru Kungl. Maj:t med hänsyn till 1920 års riksdags förutnämnda

beslut örn indragning av teologie professorsprebenden lärer vara

oförhindrad att utan riksdagens förnyade hörande meddela föreskrifter

örn upphävande av de här ifrågavarande två pastoratens prebendenatur,

torde Kungl. Majit, innan några åtgärder för de lediga professorsbefattningarnas

tillsättande vidtagas, böra med hänsyn till frågans

konsekvenser i anslagshänseende inhämta 1940 års riksdags medgivande

till indragning från och med den 1 juli 1941 av nämnda prebenden. Jag

hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att Uppsala stads pastorat samt Lunds

stads- och landsförsamlingars pastorat må med utgången

av juni 1941 upphöra att vara prebenden vid professurerna

i praktisk teologi vid universiteten i Uppsala

och Lund.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående indragning av de med unio er sitetspr of essur erna i praktisk teologi förenade preben a1 i texten
  2. SU 1940:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående indragning av de med universitetsprof essar erna i praktisk teologi förenade prebendena. s. 1 i texten